• No results found

ATT RAPPORTERA VIA SBAR INOM SLUTEN PSYKIATRISK VÅRD : En empirisk enkätstudie utifrån sjuksköterskors erfarenheter

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "ATT RAPPORTERA VIA SBAR INOM SLUTEN PSYKIATRISK VÅRD : En empirisk enkätstudie utifrån sjuksköterskors erfarenheter"

Copied!
63
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Akademin för hälsa, vård och välfärd

ATT RAPPORTERA VIA SBAR INOM

SLUTEN PSYKIATRISK VÅRD

En empirisk enkätstudie utifrån sjuksköterskors erfarenheter

RICKARD WINNER

ANNA TIDLUND

Huvudområde: Vårdvetenskap med

inriktning mot omvårdnad

Nivå: Grundnivå Högskolepoäng: 15 hp

Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap

med inriktning mot omvårdnad

Kurskod: VAE209

Handledare:

Examinator: Jessica Holmgren

Seminariedatum: [21-03-25] Betygsdatum: [21-04-28]

(2)

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Överrapportering av patienter förekommer dagligen för sjuksköterskor. Brister i kommunikation har identifierats som en av de vanligaste orsakerna till att vårdrelaterade skador uppstår. För att minska risken att brister i kommunikationen uppstår förespråkar myndigheter och organisationer användandet av kommunikationsverktyget SBAR. Det finns studier som gjorts gällande effekten av SBAR på patientsäkerheten och hur sjuksköterskor erfar användandet av verktyget. Däremot har endast ett fåtal studier genomförts gällande användningen av SBAR inom den psykiatriska slutenvården och hur sjuksköterskorna inom psykiatrin erfar användandet av kommunikationsverktyget Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att använda SBAR inom psykiatrisk slutenvård. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats där en innehållsanalys genomförts utifrån en

enkätundersökning. Resultat: Data från enkätundersökningen resulterade i tre kategorier: SBAR ger struktur, SBAR kräver kunskap och SBAR behöver anpassas samt sex

subkategorier. Slutsats: Sjuksköterskor inom psykiatrisk slutenvård erfar att SBAR gav överrapporteringen en struktur och minskar risken att information går förlorad.

Sjuksköterskorna erfor att överrapporteringen blev kortare med SBAR och den viktigaste informationen lyftes fram jämfört med när SBAR inte användes. SBAR erfors stärka

patientsäkerheten. Sjuksköterskorna uppgav även att de inte alltid hade användning för alla delar av SBAR inom den psykiatriska slutenvården.

Nyckelord: enkät, kvalitativ innehållsanalys, psykiatrisk slutenvård, SBAR, sjuksköterskors erfarenheter, överrapportering 

(3)

ABSTRACT

Background: Patient handover occurs daily in the nurse profession. Failure in

communication has been identified as one of the most common causes of healthcare-related injuries. To reduce the risk of communication errors in healthcare several authorities and organizations advocate using the communication tool SBAR. Studies have been conducted regarding the effect of SBAR on patient safety and how nurses experience using it. However, only a few studies have been conducted regarding SBAR in psychiatric inpatient care and how nurses in psychiatric care experience the use of SBAR. Purpose: Describe nurses’

experiences of using SBAR in psychiatric inpatient care. Method: Qualitative method with an inductive approach where the analysis was made on the results from a survey. Result: Based on the survey, three categories: SBAR gives structure, SBAR requires knowledge, SBAR needs adjustment and six subcategories emerged. Conclusion: Nurses in psychiatric care experienced that SBAR gave handover structure and reduced the risk of information being lost. Nurses experienced shortened handover time using SBAR, and that crucial information was reported compared to when SBAR was not used. Nurses experienced that SBAR strengthened patient safety. Nurses stated that they did not always have use for all parts of SBAR in psychiatric care.

Keywords: handover, nurses’ experiences, psychiatric inpatient care, qualitative content analysis, SBAR, survey

(4)

INNEHÅLL

1 INLEDNING ...1

2 BAKGRUND ...1

2.1 Kommunikation, information och överrapportering ... 2

2.2 SBAR ... 3

2.3 Patientsäkerhet ... 4

2.4 Sjuksköterskors ansvar och skyldighet enligt lag ... 4

2.5 Vårdformer och lagar inom psykiatrisk vård ... 5

2.6 Tidigare forskning ... 6 2.6.1 Aktuell forskning ... 7 2.7 Teoretisk referensram ... 8 2.8 Problemformulering ... 9 3 SYFTE ... 10 4 METOD ... 10 4.1 Val av metod ...10

4.2 Urval och datainsamling ...11

4.3 Genomförande och analys ...13

4.4 Etiska överväganden ...15

5 RESULTAT ... 15

5.1 Figur över relation mellan kategorier och subkategorier ...16

5.2 SBAR ger struktur ...16

5.2.1 Kommunikationsverktyg ger säkerhet ...16

5.2.2 Upprätthålla patientsäkerheten ...17

5.3 SBAR kräver kunskap ...17

5.3.1 Utbildning i SBAR är viktigt ...17

5.3.2 Utbildning i SBAR ger trygghet ...19

(5)

5.4.1 Anpassning skapar tidseffektivitet ...19

5.4.2 Anpassning ger följsamhet ...20

6 DISKUSSION... 20

6.1 Metoddiskussion ...20

6.2 Resultatdiskussion ...23

6.3 Etikdiskussion ...26

7 SLUTSATS ... 26

8 FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING ... 27

REFERENSLISTA ... 28

BILAGOR... 33 BILAGA A - Sökmatris

BILAGA B - Kvalitetsgranskning BILAGA C - Artikelmatris

BILAGA D - Etisk ansökan

BILAGA E - Informationsbrev till verksamhetschef BILAGA F - Informationsbrev till vårdenhetschef BILAGA G - Informationsbrev och samtyckeinformant BILAGA H - Frågor till digital enkät

(6)

1

1

INLEDNING

Inför arbetet diskuterade författarna de egna erfarenheterna och kunskaperna om

kommunikationsverktyget Situation, Bakgrund, Aktuellt och Rekommendation (SBAR). Båda författarna har varit i kontakt med kommunikationsverktyget på nuvarande arbetsplatser i sina roller som undersköterska och skötare. Under pågående sjuksköterskeutbildning har SBAR introducerats teoretiskt och därefter har det varit möjligt att tillämpa praktiskt i samband med den verksamhetsförlagda utbildningen. Dock upplevdes det som en förhållandevis översiktlig teoretisk utbildning vilket ses som en svaghet och skapar en osäkerhet inför användandet. Under den verksamhetsförlagda utbildningen inom den psykiatriska slutenvården upplevdes att sjuksköterskorna inte använde SBAR vid

överrapportering av patienten i samma utsträckning som inom den somatiska slutenvården. Sökandet efter studier som involverade SBAR och användandet av verktyget inom psykiatrisk slutenvård visade sig vara sparsamt beforskat. Ämnet ”hur upplever sjuksköterskor att

rapportera enligt SBAR” fanns som val från akademin för Hälsa, vård och välfärd vid Mälardalens Högskola. Av denna anledning väcktes intresset att genomföra en studie som undersöker sjuksköterskors erfarenhet av att använda SBAR inom psykiatrisk slutenvård.

2

BAKGRUND

I bakgrunden redogörs för vad överrapportering är och hur brister i den kan leda till att information går förlorad eller missas. Kommunikation är en stor del av vården och sker konstant mellan personal, patienter och anhöriga. Anledningen till att SBAR tagits fram, hur det kan användas och på vilket sätt det kan stärka patientsäkerheten kommer belysas. Det redogörs även för hur brister i kommunikation kan hota patientsäkerheten och hur

myndigheter med ansvar för hälso- och sjukvården samt intresseorganisationer anser att det kan förebyggas. Vidare redogörs det för vilket ansvar sjuksköterskor har för att upprätthålla patientsäkerheten enligt de lagar och föreskrifter som finns. Då studien riktar sig till

sjuksköterskor inom den psykiatriska slutenvården kommer skillnader mellan psykiatrisk sluten- och öppenvård beskrivas samt vilka lagar som styr vården av patienter inom psykiatrin. Hur tidigare forskning hittats och vad aktuell forskning visar kommer att

beskrivas. Avslutningsvis presenteras den teoretiska referensramen, problemformuleringen samt studiens syfte.

(7)

2

2.1

Kommunikation, information och överrapportering

Enligt World Health Organization (WHO, 2009) är brister i kommunikation den enskilt största orsaken till att negativa händelser som exempelvis vårdskador uppstår i vårdmiljöer. Det beräknas att ungefär 70 % av de avvikelser som sker i vården är orsakade av bristande kommunikation inom vårdteamet. Enligt Inspektionen för vård och omsorg (IVO, 2014) är det framför allt i övergångarna mellan olika vårdteam och vårdenheter som dessa brister i kommunikation uppstår. Detta är ett kritiskt tillfälle då den nya personalen ska få relevant och säker information för att skapa sig en helhetsbild av patienten.

Kommunikation är något som uppstår dagligen i samband med mötet med andra människor. Eide och Eide (2007) skriver att ordet kommunikation betyder ha förbindelse med eller göra någon delaktig. Kommunikation kan ske verbalt eller ickeverbalt, men det som definierar kommunikation är att det sker mellan minst två parter med någon form av meningsfulla tecken. Med icke verbal kommunikation menas röstlägen, gester eller ansiktsuttryck. Fredriksson (2012) beskriver mångsidigheten i kommunikation, att detta inte bara ger förutsättning till lösningar utan även kan skapa meningsskiljaktigheter. Det blir genom detta väsentligt att vara medveten om sin förmåga och förståelse för kommunikation.

Information har en väsentlig betydelse för hur vårdandet kan komma att utföras och den befintliga dokumentation som finns är en grund för patientens fortsatta vårdtid skriver Winman och Rystedt (2009). Att bli informerad syftar till att någon blir underrättad eller får kännedom om något. Informationen som ges är därför beroende av att det finns en

mottagare som tolkar den (Sjölin & Henriksson, u.å). Det är upp till mottagaren att tolka informationen och förstå innebörden av den. Inom vården sker informationsutbyte

kontinuerligt. Detta sker bland annat vid dokumentation av patientens aktuella hälsostatus, där information som exempelvis vitala parametrar förs in i patientjournalen. Det sker även vid kontakt med jourhavande läkare där denne informeras om patientens aktuella

hälsostatus vid eventuell försämring.

WHO (2007) beskriver överrapportering som en process där specifik patientinformation överförs exempelvis från ett sjukhus till ett annat, eller från ett vårdlag till ett annat. Vid dessa överrapporteringar ska den personal som tar emot informationen få en översikt över patientens aktuella tillstånd, sjukdomshistoria och vad som behöver göras. Det kan vara i samband med skiftbyten, överföring av patient till annan vårdenhet eller i samband med rond tillsammans med läkare och andra professioner som är involverade i patientens vård. Överrapportering handlar om att ge mottagaren information om en patient, och ur ett patientsäkerhetsperspektiv skall en kontinuitet behållas gällande den vård patienten erhåller och ska erhålla. Bruton et al. (2016) lyfter att tidpunkten för överrapportering är sårbar då sjuksköterskor kan utsättas för störande moment, vilket kan riskera att information som ska överföras uteblir. Även om överrapporteringen sker på ett standardiserat sätt riskerar den att misslyckas om mottagaren är ofokuserad eller inte lyssnar aktivt skriver Wallin och Thor (2008). Vidare föreslår de att överrapporteringen ska ske på så sätt att inblandad personal kan avskärmas från övrig personal för att minska risken för störande moment.

Genom att använda ett strukturerat kommunikationsverktyg minskar risken att fel information rapporteras eller att information missas (Krimminger et al., 2018).

(8)

3

För att förebygga brister i kommunikationen och stärka patientsäkerheten rekommenderar Socialstyrelsen (2020a), Sveriges Kommuner och Regioner (SKR, 2020) och WHO (2007) att verktyget SBAR används vid överrapportering och informationsbyte mellan olika

professioner inom all hälso- och sjukvård.

2.2

SBAR

SBAR står för Situation, Bakgrund, Aktuellt och Rekommendation. Bakgrunden till att detta verktyg togs fram var för att öka möjlighet att under tidspress kunna sortera information och därefter informera om det mest relevanta, på ett effektivt sätt. SKR (2010) presenterar vad som ska framgå under de olika kategorierna i SBAR. Under Situation ska det framgå vilken patient det gäller, patientens personnummer och anledningen till kontakten. Det ska även framgå titel, namn och enhet/avdelning på den som söker denna kontakt, det vill säga är det den patientansvarige sjuksköterskan eller ansvarig läkare. I Bakgrunden förmedlas

information om patientens sjukdomshistoria, tidigare och nuvarande diagnoser, pågående behandlingar eller annan information som är viktigt att veta för det fortsatta vårdandet, till exempel livssituation. Det som presenteras under Aktuellt är fakta om patientens nuvarande tillstånd, exempelvis vitalparametrar, orienteringsgrad eller annan information som kan vara viktigt att rapportera om det nuvarande läget. Slutligen under Rekommendation ska förslag på rekommenderade åtgärder rapporteras, vad bör åtgärdas, hur ofta och vem som ska utföra åtgärderna.

SBAR lanserades i Sverige 2010 av Sveriges Kommuner och Landsting i syfte att minska risken för misstolkning eller missad information vid informationsöverföring mellan

vårdpersonal gällande patienters vård. Genom att använda verktyget får överrapportering en tydlig struktur vilket underlättar rapporten, minskar risken för kommunikationsfel och ökar patientsäkerheten (Gu et al., 2012). Genom att strukturera och rapportera informationen enligt stegen i SBAR kan mottagaren få en uppfattning över hur läget är med patienten och vad som kan behöva göras. Strukturen går att använda både vid telefonkontakt med en tjänstgörande läkare eller då sjuksköterskor ska överrapportera i samband med skiftbyte internt på avdelningen samt då patient skall rapporteras till annan vårdenhet. Det är på så sätt anpassningsbart efter verksamheten och vårdklinikens behov. Informationen som ska förmedlas sorteras efter de olika kategorierna för att ge en struktur i överrapporteringen. Detta är en av anledningarna varför SKR (2020) anser att användningen av SBAR är lämplig vid överrapportering av patienter både i akuta och icke-akuta situationer, mellan olika yrkeskategorier samt vid byte av vårdavdelning. Enligt Haddleton (2020) krävs det träning i användandet av SBAR för att få det att fungera, och rollspel med olika yrkeskategorier är att föredra vid dessa träningsmoment.

(9)

4

2.3

Patientsäkerhet

Patientsäkerhet syftar till att patienten ska skyddas mot vårdskador. Enligt 1 kap 5 § i

Patientsäkerhetslagen (2010) definieras vårdskada som lidande, sjukdom, psykisk eller fysisk skada. Dödsfall som hade kunnat undvikas med hjälp av adekvata åtgärder vid patientens kontakt med hälso- och sjukvård definieras också som vårdskada.

Vad som kännetecknar en vårdskada inom psykiatrin kan vara ett förlängt sjukdomsförlopp som orsakats av otillräcklig behandlingseffekt, felaktigt ställd diagnos eller oönskad effekt av behandling (SKR, 2020). Ett annat exempel på vårdskada inom psykiatrin är om

tvångsåtgärd eller tvångsåtgärder sker utan lagstöd vilket bland annat kan orsakas av administrativa misstag. Detta kan vara en brist i kommunikation där omvårdnadspersonal felaktigt uppfattar att en patient skall avskiljas innan en läkare fattat beslut om

tvångsåtgärden. Syftet med Patientsäkerhetslagen (2010) är att främja höjd patientsäkerhet inom hälso- och sjukvård. I lagen framgår det vilka skyldigheter vårdgivare samt hälso- och sjukvårdspersonal har. Det framgår även vilka åtgärder som kan sättas in om

sjukvårdspersonal eller vårdgivare anses bryta mot denna lag.

2.4

Sjuksköterskors ansvar och skyldighet enligt lag

Svensk sjuksköterskeförening (2017) har tagit fram kompetensbeskrivning för legitimerade sjuksköterskor, där klargörs vilket ansvar och på vilket sätt sjuksköterskor bör arbeta för att upprätthålla patientsäkerheten. Här tydliggörs det att sjuksköterskor har ett ansvar genom hela vårdprocessen, men framför allt i vårdövergång och samordning använda sig av säker kommunikations- och informationsöverföring (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Det ligger således ett ansvar på sjuksköterskor att bedriva säker överrapportering.

Sjuksköterskor och övrig hälso- och sjukvårdspersonal har en skyldighet enligt

Patientsäkerhetslagen (2010) att bedriva patientsäker vård genom att bland annat tillämpa evidensbaserade och beprövade metoder i vårdandet. Sjuksköterskor har specifik kompetens inom omvårdnad. De ska arbeta för en personcentrerad vård och enligt Patientlagen (2014) ska vården sträva efter att genomföras i samråd med patienten. Socialstyrelsen (2020b) lyfter även att sjuksköterskor och övrig personal i vården behöver arbeta med att identifiera risker för vårdskador och sätta in åtgärder som förebygger komplikationer för att stärka

(10)

5

2.5

Vårdformer och lagar inom psykiatrisk vård

En person som är i behov av psykiatrisk vård kan kontakta vårdcentralen som är första linjens psykiatri. Från vårdcentralen kan en remiss skrivas för att en patient skall få komma i kontakt med en psykiatrisk mottagning i de fall patienten har behov av specialistvård (1177 Vårdguiden, 2018). Flertalet psykiatriska mottagningar tar emot egenanmälan från personer utan remiss. Om det föreligger oro för annan persons psykiska ohälsa finns möjlighet att kontakta vårdcentral eller psykiatrisk mottagning för generell rådgivning. I det fall

situationen är akut finns psykiatriska akutmottagningar att uppsöka alternativ kontakta 112. Psykiatri är den del av medicinsk vetenskap som fokuserar på psykiatriska sjukdomar, diagnoser och behandlingar. Vården inom psykiatrin sker utifrån olika lagar och vårdformer där psykiatrin likt all vård följer de övergripande kraven från Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, 2017) och Patientlagen (2014). HSL (2017) beskriver hur, när och varför vård ska bedrivas och att patienten skall vara en del av vårdplaneringen. Detta innefattar att i

samförstånd med patienten planera för den behandling som avses för patienten. Patientlagen (2014) hänvisar till att patienter har rätt till att få information om sitt tillstånd samt delges möjliga alternativ till behandling och metoder. Så långt det är möjligt ska patienters

autonomi respekteras och hänsyn ska tas till patienters önskemål om behandling och vård. Den psykiatriska vård som sker på avdelning dygnet runt kallas psykiatrisk slutenvård, och den kan ske enligt HSL (2017) eller Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT, 1991) alternativt lagen om rättspsykiatrisk tvångsvård (LRV, 1991). Dessa lagar är ett komplement till HSL (2017) och innebär för patienten att de kan vårdas mot sin vilja. Vård under tvång enligt LPT (1991) skall vara tidsbegränsad och får högst ske under fyra veckor. Vid behov av förlängd tvångsvård ansöker ansvarig läkare om detta hos Förvaltningsrätten. Vård under tvång innefattar att tvångsåtgärder som avskiljning, kvarhållning och fastspänning kan tillämpas sådana beslut ska fattas av läkare med specialistkompetens (Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård, 2019). Undantag finns om patienten utgör fara för sig själv eller annan, då läkare oavsett kompetens besluta om

tvångsåtgärd med stöd av nödvärn. I samband med tvångsåtgärd är det viktigt att

dokumentation om tidpunkt då åtgärd vidtogs, detta för att tvångsåtgärder som fastspänning och avskiljning alltid är tidsbegränsade (LPT, 1991).

Inom psykiatrin heter mottagningarna öppen psykiatrisk vård (Levander et al., 2017). Patienterna vårdas då inte inneliggande på vårdavdelningar utan besöker mottagningarna från exempelvis hemmet. Här sker vården vanligen enligt HSL (2017) men kan i

undantagsfall också ske enligt LPT, detta sker då enligt öppen psykiatrisk tvångsvård [ÖPT] som faller under tvångsvård alternativt under öppen rättspsykiatrisk vård (LPT, 1991). Vid ÖPT har patienten särskilda villkor vilka framgår i en upprättad vårdplan för patienten, dessa ska vara i samverkan mellan regionens hälso- och sjukvård i patientens hemkommun. Detta kan innebära att patienten kontinuerligt skall besöka sin psykiatriska öppenvårdsmottagning för att erhålla läkemedel (Allgulander, 2019). Om patienten inte följer de villkor den

upprättade vårdplanen har kan överläkaren besluta om återintagningsbeslut. Det är viktigt att dokumentera följsamheten hos patienten för att ha möjlighet att göra bedömning om

(11)

6

villkor för ÖPT uppfylls. Dokumentationen är viktig som underlag för överrapportering i det fall patienten inte uppfyller villkor, endast en chefsöverläkare eller en läkare med

specialistkompetens får fatta beslut om återintag enligt LPT (1991). Detta kan verkställas utan att invänta rättsligt beslut om det finns risk för patientens hälsa eller säkerhet.

2.6

Tidigare forskning

Tidigare forskning om användandet av SBAR inom psykiatrin söktes i databaserna CINAHL Plus och PubMed, då dessa har en omvårdnads- och medicinsk inriktning. För att få så aktuell forskning som möjligt exkluderades artiklar publicerade innan 2010.

Inklusionskriterier för artiklarna var ej äldre än 10 år, vara skrivna på engelska och finnas tillgängliga i fulltext online. För att säkerställa att de artiklar som valdes ut var

kvalitetsgranskade av ämnesexperter inkluderades endast artiklar som var peer-reviewed. PubMed saknar möjligheten att välja peer-reviewed som restriktion. De artiklar som inhämtades från PubMed har granskats manuellt om de var peer-reviewed eller inte. Hittades ingen information om detta valdes artikeln bort.

I sökning efter tidigare forskning användes booleska operatorer såsom AND och OR, dessa användes för att få fram artiklar som innehöll både SBAR, sjuksköterska, patientsäkerhet och kommunikation. För att få fram rätt sökord på engelska användes Medical subjekt headings (MeSH). Totalt gjordes tre sökningar i CINAHL Plus där den första sökningen inte gav några träffar alls. De andra två träffarna gav tillsammans 42 träffar varav alla rubriker lästes men endast fyra artiklar valdes för vidare läsning. Anledningen till att endast fyra valdes var att en stor del av de andra artiklarnas rubriker handlade specifikt om läkare, andra yrkesgrupper eller läkemedel. De sökorden som användes var psychiatry, psychiatric, mental health, mental illness, psychiatric unit, psychiatric ward, sbar communication tool, patient safety, handover. För att se exakt i vilka kombinationer sökorden användes var god se bilaga A, sökmatris. Sammanfattningen hos de fyra valda artiklarna lästes först och därefter försvann ytterligare två artiklar då dessa inte ansågs passa studies syfte då de handlade mer om riktlinjer för överrapporteringar, än hur och vad SBAR gör för överrapporteringen och patientsäkerheten.

Då det fanns få artiklar relaterade till psykiatri och SBAR gjordes nya sökningar i databasen PubMed. De sökorden som användes i PubMed var psychiatric, SBAR, handover, improve handovers, nursing, handoff, communication, protocol, nurse handoff. För att se exakt vilka kombinationer av orden som användes var god se bilaga A, sökmatris. Här gjordes totalt åtta sökningar vilket resulterade i totalt 1953 träffar varav 100 rubriker lästes. Varför just dessa 100 rubriker lästes var att efter 90 rubriker var lästa noterades att rubrikerna började handla om andra ämnen än vad studien syftade till exempelvis om barn, därför beslutades det att inte läsa ytterligare rubriker. Artiklar valdes bort direkt då rubrikerna visade att de handlade om elektronisk dokumentation, kulturen hos sjuksköterskor eller specifikt om endast läkare.

(12)

7

De återstående 42 artiklarnas sammanfattning lästes varav 30 uteslöts, detta då de inte hade med SBAR att göra utan fokuserade mer på så kallad bedside överrapportering samt att de fokuserade på utbildning i olika typer av kommunikationsverktyg. De 12 artiklar som

återstod ansågs passa studien och valdes därför. En artikel som valts är inte hittad via någon av nämnda databaserna och är från 2008. Denna artikel blev en av författarna till studien rekommenderad av en arbetskollega och artikeln det gäller är artikel M i bilaga B. Detta gav en total av 13 artiklar, 12 hittade via databaserna och en som blev rekommenderad.

De 13 artiklar som valts ut är alla kvalitetsgranskade enligt granskningsmallen av Friberg (2017) för studier med kvalitativ och kvantitativ metod. Friberg ger förslag på 14 olika frågor som kan användas vid kvalitetsgranskning av vetenskapliga artiklar, av dessa valdes 8 frågor ut vilka ansågs relevanta och viktiga för att studien skulle anses hålla en hög kvalitet.

Granskningen genomfördes genom att artikeln bedömdes hålla hög eller låg kvalitet beroende på hur många poäng de uppfyllde enligt granskningsmallens frågor. Om studien besvarar frågan i granskningsmallen får den ett poäng, besvarar den inte frågan får den noll poäng. Då antalet frågor i den modifierade granskningsmallen var åtta stycken var

maxpoängen åtta. För att en artikel skulle anses hålla högkvalitet krävdes minst sex poäng, medan en artikel med färre än sex poäng ansågs ha låg kvalitet. Totalt granskades 13 artiklar och endast artiklar med hög kvalitet inkluderades i studien. Kvalitetgranskningsmallen finns att se i bilaga B. Något som framgår tydligt i granskningsmallen är att sex av artiklarna inte fört något etiskt resonemang, ingen av artiklarna nämner om det tagits ställning till etiska resonemang eller ej. Detta ledde till att dem inte fick någon poäng för det, en diskussion om dessa artiklar kunde tas med eller ej har förts. Författarna ansåg att artiklarna trots detta höll hög kvalitet och ansågs passa studien väl och därför valdes dem ändå.

2.6.1 Aktuell forskning

Det finns aktuell forskning som visar att användandet av kommunikationsverktyget SBAR resulterar i förbättringar såsom kortare vårdtider, ökad patientsäkerhet och minskade avvikelserapporter i samband med överrapportering av patienter. En studie fann att implementering av SBAR ökade sjuksköterskors noggrannhet i kommunikation vid överrapportering. Den positiva följden av detta var att det ökade patientsäkerheten vilket visade sig i att antalet incidentrapporteringar kopplade till bristfällig kommunikation

minskade (Randmaa et al., 2014). Efter att verktyget SBAR infördes på universitetssjukhuset i Antwerpen har antalet oplanerade intensivvårdsinläggningar bland patienter minskat. En minskning av plötsliga dödsfall på vårdavdelningar och sjuksköterskornas ökade förståelse för effektiv kommunikation har observerats (De Meester et al., 2013). Sjuksköterskor upplever att SBAR är bra då verktyget gör överrapporteringen tydlig och strukturerad (Marshall et al., 2019).

En ytterligare fördel med SBAR är att språket blir gemensamt. Den mest relevanta och viktiga informationen framkommer vid användandet av SBAR (Stewart, 2017). Stewart lyfter att stressen för den sjuksköterska som rapporterar minskade men även att hierarkin tonades ned och kommunikationen mellan sjuksköterskor och läkare förbättrades med SBAR. Det har visat sig att sjuksköterskor har en viktig del i samband med överrapportering för att tillse att

(13)

8

relevant information överförs på ett enkelt och effektivt sätt (Achrekar, et al., 2016). Genom användandet av SBAR ökar även patientsäkerheten vid överrapportering. SBAR lyfts som ett bra och användarvänligt kommunikationsverktyg då det bidrar till att hålla fokus och hjälper sjuksköterskor att ha en struktur vid överrapportering av patienter. Alexander et al. (2018) skriver att oväsentlig information gällande patienten kunde rapporteras innan SBAR infördes. Efter implementeringen sågs inte denna information längre rapporteras samt att rapporterna blev mer strukturerade och koncisa. Detta belyser även Streeter och Harrington (2017), att onödig information eller felaktig information innefattades i rapporterna där strukturerat kommunikationsverktyg inte användes. Att använda SBAR förbättrade överrapporteringarna men sjuksköterskorna kunde inte specificera exakt varför. I studien som genomförts av Hunt et al. (2012) observerades att ingen form av

standardiserad mall användes vid överrapportering. Av de som deltog i studien uppgav 77% att de upplevde ett behov av träning i överrapportering. Abela-Dimech och Vuksic (2018) uppger att brister i samband med överrapportering är en orsak till att avvikelser uppstår. Efter införandet av SBAR sågs en minskning av incidenter kopplade till kommunikationsfel. Innan implementering av SBAR på en psykiatrisk klinik var överrapporteringen

inkonsekvent och personberoende, sjuksköterskorna byggde sina egna ramar för överrapportering beroende på sina erfarenheter. Efter SBAR infördes sågs en ökad

effektivitet i överrapporteringen genom kortare och mer betydande innehåll i rapporterna. Det visades även att sjuksköterskorna blev mer nöjda med de överrapporteringar de fått. Både Abela-Dimech och Vuksic (2018) och Hunt et al. (2012) skriver att endast ett fåtal studier genomförts gällande överrapportering inom psykiatrin och kring användandet av SBAR inom psykiatrin. Vilket författarna till detta examensarbete även identifierade vid sökandet av tidigare forskning då studier gällande sjuksköterskors erfarenhet av att använda SBAR inom sluten psykiatrisk vård var sparsamt beforskat.

2.7

Teoretisk referensram

Enligt Barker och Buchanan-Barker (2005) bör sjuksköterskor förstå att överrapportering mellan vårdlag och vårdenheter är lika viktig som patientens delaktighet. Genom god dokumentation möjliggörs en del i att genomföra bedömning genom datainsamling. Barker och Buchanan-Barker (2005) lyfter att innehållet i dokumentationen styrs för mycket av lagar och förordningar i stället för patientens behov. Det är sjuksköterskor som bär ansvar för att se dokument och mallar som redskap för omvårdnaden och inte som ett krav. Här har sjuksköterskor ett ansvar att verbalt och skriftligt informera samtliga parter som är involverade i patientens vårdplan.

Utifrån valet av en empirisk studie är det teoretiska perspektiv tidvattenmodellen som är framarbetad av Phil Barker i mitten av 1990-talet. Denna modell belyser bland annat vikten av dokumentation och information och Barker och Buchanan-Barker (2005) utvecklade

(14)

9

denna modell med avsikt att den skulle användas inom psykiatrisk vård. Tidvattenmodellen innehåller tio förpliktelser vilka i stort härrör till att sjuksköterskor ska vara en lärjunge med patienten som lärare. Fokus skall läggas på lösningar i stället för att söka problem, där de enklaste lösningarna ska prioriteras för att patienten ska få en känsla av att förändring är möjlig. Sjuksköterskor ska ge patienten förutsättning att se sina livserfarenheter för att kunna möta samt förstå sig själv och stort fokus läggs vid att sjuksköterskor skall vägleda patienten utan att vara styrande. Tidvattenmodellen baseras på ett mänskligt samspel där vikten ligger i att se människan och inte sjukdomen. Det mest värdefulla sjuksköterskor kan ge till en patient är sin tid, vilket är avgörande för hur delaktig patienten blir i den

individuella vårdplaneringen. Leksell och Lepp (2013) betonar vikten av att arbeta

personcentrerat för att bevara integriteten och stärka patientens självbestämmande. Inom vården är det viktigt med transparens samt att göra patienten delaktig i den egna

vårdplaneringen. I samband med dokumentation bör sjuksköterskor använda patientens egna ord (Barker & Buchanan-Barker, 2005). Genom att följa de tio förpliktelserna i tidvattenmodellen kan sjuksköterskor göra det möjligt för patienten att vara delaktig med hjälp av att ta del av dennes livshistoria. Med hjälp av livshistorien kan förståelse skapas för de svårigheter patienten gått igenom samt identifiering av vilka resurser och hinder som finns i målet att återfå hälsa.

För en god omvårdnad krävs att patienten möts på ett professionellt sätt av

omvårdnadsteamet runt patienten. I vetenskapens område gällande information lyfts enligt Barker (2001) som en viktig kärna och är av stor vikt för på vilket sätt vårdpersonal

dokumenterar och genomför överrapportering av patienter samt att ha vetskap om att dokumentation tillhör patienten. Dokumentation skall enligt Barker & Buchanan-Barker (2005) hålla ett respektfullt språk där patientens perspektiv skall synliggöras.

2.8

Problemformulering

Sjuksköterskor har ett omvårdnadsansvar för patienter under hela vårdtiden. Det är därför av vikt att sjuksköterskor har en kunskap och förståelse för vikten av korrekt och tydlig

kommunikation för att skapa en trygg och säker vård för patienten.

Kommunikationsverktyget SBAR används internationellt och är en struktur för

sjuksköterskor att arbeta med i samband med överrapportering av patienter inom den egna vårdenheten eller då patienten överflyttas till annan extern vårdenhet. Forskning kopplat till SBAR i samband med överrapportering av patienter finns, dock är den största delen av forskningen fokuserat till den somatiska vården och det finns begränsat underlag om erfarenheter av att använda SBAR vid överrapportering inom sluten psykiatrisk vård. Både lagstiftningen i Sverige och tidvattenmodellen lyfter patientens inflytande i sin egen vård och att vården så långt som möjligt ska ske i samråd med patienten. Tidvattenmodellen lyfter även vikten av att vara närvarande för patienten och att utgå från patientens egna resurser. SBAR förespråkas av myndigheter och organisationer som ett bra kommunikationsverktyg

(15)

10

som kan stärka patientsäkerheten. Utifrån detta är det intressant att se om patienters egna ord kan få utrymme i SBAR.

Genom denna studie vill författarna till detta examensarbete identifiera på vilket sätt ett strukturerat kommunikationsverktyg som SBAR stödjer sjuksköterskor i samband med informationsöverföring om patienter inom sluten psykiatrisk vård. Författarna vill även identifiera när och hur SBAR används, om det påverkat överrapporteringen men även se eventuella styrkor och/eller svagheter hos SBAR. Samt om sjuksköterskor erfar att patientens egna ord framförs via SBAR.

3

SYFTE

Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att använda SBAR inom psykiatrisk slutenvård.

4

METOD

I metod delen så kommer vald metod att presenteras, hur urval och datainsamling gått till, hur genomförandet och analysen gått till och avslutningsvis presenteras etiska överväganden.

4.1

Val av metod

Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att använda SBARinom psykiatrisk slutenvård. För att undersöka detta genomfördes en enkätundersökning med öppna frågor. Därefter valdes en kvalitativ innehållsanalys, detta är enligt Graneheim och Lundman (2004) en metod för att fånga en persons upplevelse och erfarenheter. Denna innehållsanalys kan antigen vara induktiv, deduktiv eller abduktiv. I denna studie valdes en induktiv ansats vilket beskrivs av Priebe och Landström (2017) som att forskaren opartiskt drar slutsatser eller formulerar teoretiska begrepp, utifrån de observationer som forskaren gjort av ett specifikt fenomen. Lundman och Hällgren Graneheim (2017) förtydligar en induktiv ansats som en opartisk analys av texter baserade på människors upplevelser. Vid en kvalitativ innehållsanalys så ska forskaren beskriva förändringar genom att hitta mönster i textens innehåll. Graneheim och Lundman (2004) förklarar att analysen av textens innehåll kan ske textnära, så kallat manifest innehåll och beskrivas i form av kategorier. Det går även

(16)

11

att använda teman för att beskriva det latenta innehållet, vilket betyder det underliggande budskapet. Det är också möjligt att använda båda, då datakvalitén och studiens syfte avgör vart fokus ligger. Henricson och Billhult (2017) beskriver att en kvalitativ metod har som syfte att skapa kunskap om ett fenomen och att en induktiv metod används när en forskare önskar få ett resultat utifrån informanters erfarenheter. Av den anledningen bedömdes det att en kvalitativ studie var lämpligast att genomföra i form av en webenkät med öppna frågor, då denna studie avsågs beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att använda SBAR inom psykiatrisk slutenvård.

4.2

Urval och datainsamling

För att delta i studien var inklusionskriterierna att ha arbetat minst ett år som

allmänsjuksköterska inom sluten psykiatrisk vård och under denna yrkesverksamma tid använt SBAR vid överrapportering. Exklusionskriterierna var att informanterna inte skulle inneha specialistexamen samt att de inte arbetat mindre än ett år inom sluten psykiatrisk vård. Deltagande sjuksköterskorna arbetar på ett sjukhus i en större stad i Sverige. För att påbörja en kvalitativ studie skickades en etisk ansökan (se bilaga D) som prövades och godkändes av etikprövningsgruppen vid Mälardalens Högskola, Akademin för hälsa, vård och välfärd. Därefter sändes en förfrågan om tillåtelse att genomföra studien via mejl (se bilaga E) till klinikens verksamhetschef. Efter godkännande från verksamhetschef erhölls från denne kontaktuppgifter till de vårdenhetschefer som berördes och dessa kontaktades via mejl med information om studien samt att den hade godkänts att genomföra på kliniken. Vårdenhetschefer erhöll i samband med information (se bilaga F) ett bifogat dokument gällande information och samtycke (se bilaga G) att sända ut till de allmänsjuksköterskor som har anställning på enheten. I dokumentet som sändes vidare till allmänsjuksköterskor fanns en länk till den enkätundersökning (se bilaga H) som önskades besvaras. Samtycke att delta gav informanterna genom att kryssa i medgivande om samtycke på

enkätundersökningen. En tidsram för att besvara enkätundersökningen var två veckor efter att undersökningen sänts ut. När denna tidsram hade löpt ut påbörjades analys och

sammanställning av inkomna svar.

För att få genomföra studien behövdes först godkännande av etikprövningsgruppen vid Mälardalens Högskola, godkännandet gavs vecka 50. Verksamhetschefen för den klink där studien planerats att genomföras gav sitt godkännande vecka 51. Totalt uppgav

enhetscheferna på de avdelningar som fått information om studien att 47 personer uppfyllde kriterierna som ställts och erhöll en länk till enkäten. Datainsamlingen skedde mellan vecka 51 och 52, år 2020. Enkäten som genomfördes prövades inte på någon försöksgrupp,

däremot omarbetades frågorna från tolv till nio innan enkäten skickades ut. Anledningen var att två av frågorna besvarade samma sak som en redan ställd fråga och den tredje ansågs inte besvara syftet med studien.

(17)

12

Strukturen på enkäten var att varje enskild fråga hade en textruta där informanten fritt kunde beskriva sina erfarenheter kring användandet av SBAR. Denna metod valdes då den kunde komma att spegla sjuksköterskornas erfarenheter tydligare än en enkät med ja- och nej-frågor. När enkätundersökningens slutdatum var passerat hade 18 svar inkommit, vilket var inom ramen för beslutat minimumantal för att möjliggöra en analys och

sammanställning. Det minimumantal som sattes var 15 svar utifrån rekommendation från etikprövningsgruppen på Mälardalens högskola. Att genomföra studien på detta sätt upprätthåller informanternas anonymitet då studiens författare inte kunde koppla

webenkätsvar till respektive informant. De som deltog i studien kunde närsomhelst välja att avsluta sitt medverkande utan att uppge anledning. Enkätens frågeställningar inleddes med demografiska uppgifter, såsom ålder, kön, utbildning och antalet verksamma år som

sjuksköterska samt antal år som allmänsjuksköterska inom psykiatrisk slutenvård (se bilaga D).

Nedan kan tabell 1 ses, som visar könsfördelning av de informanter som besvarade enkäten. Av de 18 svar som kom in från enkätundersökningen, uppgav majoriteten, 14 informanter att det var av kvinnlig könstillhörighet och genomsnittsåldern bland samtliga informanter var 41 år.

Tabell 1. Bakgrundsinformation om informanter

Tabell 2visar fördelningen av informanterna utifrån antal år de arbetat som sjuksköterskor, samt antalet år som de arbetat som sjuksköterskor inom psykiatrin. Lite mer än en tredjedel, sju av informanterna uppgav att de arbetat som sjuksköterskor upp till fem år och samma antal uppgav att de arbetat upp till fem år som sjuksköterskor inom psykiatrin. Resterande 11 hade arbetat mer än sex år som sjuksköterskor och även de arbetat inom psykiatrisk

slutenvård under alla sina yrkesverksamma år som sjuksköterskor.

Kön Antal informanter Kvinna 14 Man 2 Icke-binär 1 Vill ej uppge 1 Total 18

(18)

13 Tabell 2. Antal år inom professionen

År och antalet informanter

Arbetat

Antal år som sjuksköterska som sjuksköterska inom psykiatrisk slutenvård

0–5 7 7

>6 11 11

18 18

De frågor som följde efter de demografiska frågorna var öppna frågor som

allmänsjuksköterskorna ombads besvara utifrån sina erfarenheter av att använda SBAR i samband med överrapportering: Hur introducerades du att arbeta med SBAR? Vid vilka

situationer/tillfällen använder du SBAR, Vilka skillnader erfar du med att rapportera med SBAR jämfört med att rapportera utan SBAR? Vilka styrkor erfar du med att använda SBAR? och Vilka svagheter erfar du med att använda SBAR?

4.3

Genomförande och analys

För att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att använda SBAR inom psykiatrisk slutenvård analyserades och bearbetades all insamlad data med hjälp av den kvalitativa

innehållsanalysen som beskrivits av Graneheim och Lundman (2004). Detta för att kunna få den information som besvarar frågeställningarna och uppfyller det avsedda syftet med studien. Samtliga inkomna svar från enkätundersökningen sparades i nummerföljd där frågeställningen till de enskilda frågorna fetmarkerades, detta för att tydligt urskilja frågeställning från inkomna svar. Under första fasen lästes de inkomna svaren igenom flertalet gånger. Detta genomförde författarna till detta examensarbete enskilt samt identifierade meningsenheter vilka därefter jämfördes gemensamt.

Andra fasen inleddes när båda författarna läst alla svar då upptäcktes det att flertalet av de inkomna svaren var likartade. Därefter identifierades totalt 11 olika meningsenheter, som därefter kondenserades av båda författarna, vilka sedan ledde till tre kategorier. Totalt fick författarna till detta examensarbete ut 12 koder, utifrån dessa koder blev subkategorierna tydliga. Den första subkategorin som skapades var kommunikationsverktyg ger säkerhet, ett exempel på en kod som hamnade under denna var; inget glöms. Den andra subkategorin som skapades var upprätthålla patientsäkerheten och ett exempel på en kod som föll under den var relevant information. De båda två subkategorierna placerades därefter under den

(19)

14

gemensamma kategorin SBAR ger struktur eftersom dessa subkategorier härrörde till struktur.

Den andra kategorin som arbetades fram blev SBAR kräver kunskap med två subkategorier i form av; utbildning i SBAR är viktigt och utbildning i SBAR ger trygghet. Orsaken till att dessa subkategorier valdes var att följande koder identifierades; kollegor fått samma utbildning samt utbildning på arbetsplatsen. Gemensamt för dessa subkategorier vad kopplingen till kategorin SBAR kräver kunskap.

Sista kategorin som arbetades fram blev SBAR behöver anpassas med subkategorierna anpassning skapar tidseffektivitet och anpassning ger följsamhet. Koder som identifierades och placerades under dessa subkategorier var till exempel; rapporterna tar mindre tid och inte kunskap om SBAR. Att genomföra analysen och framställa koder och kategorier gemensamt innebar att arbetsbördan fördelades jämnt mellan författarna.

Tabell 3 visar exempel på hur analysprocessen gick till när meningar kondenserades och kodades för att få fram subkategorier samt kategorier.

Tabell 3. Exempel på analysprocess av kvalitativdata

Meningsbärande enhet Kondenserad mening

Kod Subkategori Kategori

”Det blir mer

strukturerat och tydligt och man glömmer inte att rapportera alla delar kring patienten. Vilket gör det mer patientsäkert” Informant 7

”Glömmer inte att rapportera alla delar kring patienten” Inget glöms Upprätthålla patientsäkerheten SBAR ger struktur ”Efter utbildningen om SBAR kändes det tryggt eftersom man tydligt kunde se vad som ska ingå i

rapporteringen, skönt att mina kollegor gått samma utbildning om man sen hade frågor” Informant 4

”Efter utbildningen visste man vad som skulle ingå i rapporten”

Trygghet i vad som ska ingå i SBAR

Utbildning i SBAR ger trygghet

SBAR kräver kunskap

(20)

15

4.4

Etiska överväganden

Den etiska aspekten skall alltid tas i beaktande för att inte riskera att en individs integritet påverkas i samband med forskning. En etisk ansökan krävdes från Mälardalens högskola då studien var empirisk, vilket innebar insamling av människors erfarenheter. En etisk ansökan framställdes och sändes till etikprövningsgruppen på Mälardalens högskola vilka godkände att studien kunde genomföras. Samtliga fyra forskningsetiska grundprinciperna i CODEX (2020) har efterföljts. Informationskravet uppfylldes i samband med utskick av

enkätundersökningen då informanterna informerades om syftet med undersökningen och hur resultat kommer presenteras. Här informerades även att deltagandet var frivilligt.

Samtyckeskrav uppfylldes då informanterna i första frågan på enkätundersökningen besvarar medgivande om samtycke eller inte. Konfidentialitetskravet uppfylldes då information om informanterna var begränsad, författarna hade ingen kännedom om vilka

allmänsjuksköterskor som besvarade, detta då det var respektive vårdenhetschef som sände ut informationen och länk till enkätundersökningen till informanterna. Enkäten efterfrågade inte heller någon personlig data som gjorde det möjligt att svaren kunde kopplas till en specifik individ. Informanterna benämndes i sammanställningen som informant 1, 2, 3 och så vidare. Allt insamlat material behandlas konfidentiellt och förvarades på en krypterad USB-sticka, detta för att obehöriga inte skulle kunna ta del av materialet. Endast författarna till studien hade tillgång till insamlat material. Författarna till studien avsåg enbart beskriva svar utifrån inkomna svar från enkätundersökningen utan att lägga några positiva eller negativa värderingar i svaren. När examensarbetet är genomfört och betygsatt kommer allt insamlat material att makuleras vilket är i enlighet med nyttjandekravet.

5

RESULTAT

I resultatet av denna kvalitativa innehållsanalys redogörs sjuksköterskors erfarenhet av att använda SBAR inom psykiatrisk slutenvård. Resultatet presenteras utifrån tre kategorier, där respektive kategori har två subkategorier.

(21)

16

5.1

Figur över relation mellan kategorier och subkategorier

Figur 1. kategori och subkategori

5.2

SBAR ger struktur

Sjuksköterskorna uppgav att vid användandet av SBAR fick överrapporteringen en tydlig struktur och ingen information missades. Majoriteten uppgav att vid överrapporteringar där de inte använde SBAR kunde personliga åsikter och eget tyckande yttra sig i

överrapporteringen, men även onödig information som inte var väsentlig för vårdtillfället kunde följa med överrapporteringen. Denna onödiga information och eget tyckande var något som inte upplevdes när överrapporteringen genomfördes enligt SBAR, uppgav

sjuksköterskorna. I stället framgick att det underlättadeöverrapporteringen att alla använde en gemensam struktur. När rapporterna utfördes på samma sätt uppgav sjuksköterskorna att förståelse för vad rapporten skulle innehålla ökade och när det passade att ställa frågor, vilket gav en tydlig bild av patienten. Att inget väsentligt glöms bort vid överrapporteringen uppgav sjuksköterskor var en av styrkorna vid användandet av SBAR.

5.2.1 Kommunikationsverktyg ger säkerhet

Sjuksköterskorna som besvarade enkäten uppgav att de överrapporterade enligt SBAR. De uppgav att de använde SBAR vid överrapportering både internt till kollegor i samband med skiftbyten eller vid överrapportering inom arbetsgruppen under arbetspasset. De uppgav även att de använde SBAR när de överrapporterade externt till andra vårdavdelningar, både inom den psykiatriska kliniken men även till den somatiska kliniken. De överrapporteringar

SBAR ger

struktur

Kommunikationsverktyg ger säkerhet Upprätthålla patientsäkerheten

SBAR kräver

kunskap

Utbildning i SBAR är viktigt

Utbildning i SBAR ger trygghet

SBAR behöver

anpassas

Anpassning skapar tidseffektivitet Anpassning ger följsamhet

(22)

17

som skedde med SBAR genomfördes på expeditioner eller avsedda rum eller utrymmen där sekretessen kunde säkerställas. Med kunskap om SBAR och förståelse för strukturen uppgav sjuksköterskor att deras tidigare oro att missa något viktigt i rapporter minskade. Detta på grund av att verktyget hjälpte dem att ha en struktur och fick lättare att prioritera vilken information som skulle finnas i rapporterna. Sjuksköterskorna har med tiden erfarit att det märks skillnad på att ge och ta emot rapport med och utan en struktur med SBAR som mall. Till exempel kunde rapporter som inte följde SBAR:s struktur erfaras som röriga. Det hoppade fram och tillbaka vilket upplevdes försvårande för att få en bra helhet och risk att information missas fanns. Sjuksköterskorna uppgav att SBAR gav en trygghet både som givare av rapporten men även som mottagare av rapporten.

5.2.2 Upprätthålla patientsäkerheten

Sjuksköterskorna beskrev att rädslan för att missa något minskade vid användandet av SBAR. Anledningen var att just tydligheten över vad som skulle ingå under respektive

bokstav var det som underlättade överrapporteringen. Ett flertal uppgav att det var lätt att ha SBAR i bakhuvudet och som minnesregel vid rapporterna, och då det var lätt att komma ihåg de fyra bokstäverna behövdes ingen fysisk komplicerad mall. De såg både fördelar i att ge och ta emot rapport enligt SBAR då detta stärkte patientsäkerheten. Här uppgavs en säkerhet i att båda parter, sändare och mottagare av överrapporteringen, visste om hur rapportering via SBAR fungerade och att de eventuella frågorna togs i slutet. Sjuksköterskorna uppgav att de fick en bättre översikt på patienterna de ansvarade för och det upplevdes stärka

patientsäkerheten. En av informanterna uppgav att ”Rapporten får en struktur så att jag inte glömmer vad jag ska säga. Samma sak gäller när jag får rapport- det är lättare att ta emot rapport när det finns en kronologi” (informant 17). Något som sjuksköterskorna erfor som negativt var att patientens bild av situationen inte följde med vid SBAR, de upplevde att rapporteringen ”gick över huvudet på patienten” (informant 4).

5.3

SBAR kräver kunskap

Sjuksköterskorna som arbetade med hjälp av SBAR berättade att det var viktigt att ha

kunskap och förståelse för hur verktyget ska användas. Att få en kombination av teoretisk och praktisk utbildning för att tillämpa SBAR på bästa sätt i arbetet gav en ökad trygghet i att använda verktyget. Sjuksköterskorna uppgav att det inte endast räckte med att

rapporterande sjuksköterska kunde och använde SBAR utan att även mottagaren behövde kunskap och förståelse i verktyget. Om mottagaren inte hade denna kunskap riskerade rapporten att dra ut på tiden och bli avbruten av frågor under själva rapporteringsmomentet. När detta uppstod uppgav sjuksköterskorna att tidseffektiviteten och strukturen som SBAR ska generera hade misslyckats.

5.3.1 Utbildning i SBAR är viktigt

Sjuksköterskorna uppgav att de erhållit kunskapen om SBAR under sin sjuksköterskeutbildning. De berättade att utbildningen i att använda

(23)

18

kommunikationsverktyget låg som en del i en kurs och att den var i anslutning till sjuksköterskeprogrammets verksamhetsförlagda utbildning (VFU). Under dessa kurser presenterades de olika kategorier SBAR står för: Situation, Bakgrund, Aktuellt

och Rekommendation var för sig. Samtliga kategorier penetrerades och arbetades med utifrån litteratur och fiktiva patientfall. Sjuksköterskorna menade att detta gav dem en bra förståelse för användandet av SBAR och att detta var en bra grund då

kommunikationsverktyget användes på deras VFU-platser. Något som lyftes i positiv mening var att få tillämpa SBAR utifrån olika patientfall och ha genomgångar med presentation tillsammans med kurskamrater och lärare. Genom detta skapades förståelse och

sjuksköterskorna uppgav att de kände sig trygga när de sedan kom i kontakt med

kommunikationsverktyget i praktiken. Det framkom att om SBAR endast hade varit en del i undervisning där lärare presenterade hur verktyget ska använda utan att låta studenter själva arbeta utifrån fiktiva patientfall infann sig en otrygghet i användandet av SBAR. Till exempel kunde en otrygghet infinna sig gällande vilken information som ska användas under vilken bokstav. Kombinationen av teoretisk kunskap tillsammans med praktisk övning var något som ansågs fördelaktigt för att få en bra helhet i användandet av verktyget.

När utbildning hölls på arbetsplatsen leddes den av klinikens patientsäkerhetsansvarige. Sjuksköterskorna beskrev att den innehöll en kortare presentation av verktyget till följd av ett flertal grupparbeten där de fick öva på rapportering via SBAR utifrån fiktiva patientfall och journaler. Efter utbildningen uppgav sjuksköterskor att de påbörjade tillämpningen av SBAR i samband med överrapportering både internt och externt. Under en kort period upplevdes det att det tog tid att förbereda en rapport. Sjuksköterskorna beskrev att de upplevde SBAR fyrkantigt och mindre flexibelt innan de fått tillräckligt med kunskap vilket gav en bättre förståelse för användandet av detta strukturerade kommunikationsverktyg. Efter en tid med praktisk tillämpning efter den teoretiska utbildningen beskrevs arbetssättet som uppskattat och kändes som en naturlig del i det dagliga arbetet. Sjuksköterskor som uppgav att de fått utbildning i SBAR på arbetsplatsen sa att det skedde under en halvdag i en utbildningslokal eller konferenslokal på sitt arbete.

Sjuksköterskors erfarenhet av att tillförskaffa sig praktisk kunskap om att använda SBAR skedde via VFU under grundutbildningen till sjuksköterska samt via handledning av kollegor på arbetsplatsen. Av de som erhöll kunskap i samband med VFU var det 14 som uppgav att en viss kunskap om SBAR fanns från teoretisk utbildning, men att de förstod helheten bättre när de tillsammans med handledare under VFUn fick arbeta med verktyget. Det blev

tydligare vilken information som skulle användas under respektive kategori. Vidare

upplevdes det värdefullt att kontinuerligt öva på att använda verktyget både i samband med rapportering vid skiftbyte, under läkarronder samt till externa mottagare.

Att bli introducerad till SBAR praktiskt på sin arbetsplats innebar att sjuksköterskor

handleddes av kollegor under en period som varierade mellan en till fem arbetspass eller tills de bedömdes hantera verktyget och själva kände sig trygga att använda SBAR vid

överrapportering. Majoriteten uppgav att det tog två till tre arbetspass innan det kändes tryggt att arbeta med verktyget själv exempel på detta är “Jag handleddes av en erfaren

kollega under tre arbetspass och kände sedan att jag var bekväm i att köra på egen hand” (Informant 13).

(24)

19 5.3.2 Utbildning i SBAR ger trygghet

Som resultat av goda kunskaper utifrån teoretisk och praktisk utbildning uppgav

sjuksköterskor att det gav dem trygghet i att använda SBAR. Att vara säker på vad som ska rapporteras, göra det på ett strukturerat sätt och kunna sammanställa information som ska överföras om en patient uppgav sjuksköterskorna var en trygghet i arbetet. Något som lyftes som mest uppskattat då utbildning om SBAR gavs var att få kombinera teoretisk och praktisk utbildning. Detta gav sjuksköterskorna en bra grund inför att tillämpa denna struktur för överrapportering i sitt dagliga arbete. Av de som utbildats på arbetsplatsen uppgav

informanterna att det var fördelaktigt att få gå utbildningen tillsammans med sina kollegor från avdelningen eftersom de hade samma grundkunskap om SBAR, en informant uppgav

”efter utbildningen om SBAR kändes det tryggt eftersom man tydligt kunde se vad som ska ingå i rapporteringen, skönt att mina kollegor gått samma utbildning om man sen hade frågor” (Informant 2).

5.4

SBAR behöver anpassas

Sjuksköterskorna uppgav att kliniken där studien genomfördes har SBAR omarbetats vilket inneburit att kommunikationsverktyget blivit mer användbart för rapportering inom psykiatrisk vård. Exempel på detta är att under Bakgrund finns bland annat punkterna: tidigare suicidförsök, tidigare våldshandlingar, vårdform och tillsynsgrad. Under Aktuellt finns suicid- och våldsrisk. ”vår klinik har anpassat SBAR så det är bättre lämpat att

använda inom psykiatrin” (Informant 9). Trots detta uppgav sjuksköterskorna att alla

bokstäver inte alltid användes. Ett exempel som gavs var i samband med rapport till läkare där just rekommendation ibland utelämnades. Detta då läkaren oftast kände patienten eller var påläst och att det i slutändan är läkaren som tar beslut

5.4.1 Anpassning skapar tidseffektivitet

Sjuksköterskorna ansåg att överrapporteringen blev mer kortfattad när SBAR användes men även att den blev mer tydlig och korrekt, ”Rapporterna med SBAR blir ofta mer noggranna,

tydliga och rapporterna tar mindre tid” (Informant 16). Detta ansågs framför allt vara

positivt vid kontakt med jourhavande läkare som inte träffat patienten. Sjuksköterskorna uppgav att de då kunde ge jourläkaren en tydlig bild om patienten på kort tid och därefter få ordination på vad som behövdes och skulle göras. Sjuksköterskorna beskrev att en effektivare överrapportering var en av styrkorna med SBAR, då det sparade mycket tid i en oftast

stressfull miljö utan att riskera patientsäkerheten. Sjuksköterskorna uppgav att

(25)

20

som skedde utan. Både medicinskt med aktuella vitalparametrar och omvårdnadsmässigt om patienten behövde hjälp med exempelvis personlig hygien.

5.4.2 Anpassning ger följsamhet

En svaghet som uppgavs av deltagande sjuksköterskor var när de ville överrapportera enligt SBAR men personen i fråga som skulle ta emot rapporten inte kände till, kunde eller ville använda SBAR. Detta kunde upplevas frustrerande då det var sagt på kliniken att SBAR skulle tillämpas vid överrapportering. Detta kunde sedan leda till att momentet upplevdes som tidskrävande eftersom mottagare av rapporten avbröt rapporteringen oftare än om mottagaren var insatt i överrapportering via SBAR. En annan svaghet som uppgavs av sjuksköterskorna var att om personalen träffat en patient i samband med ett tidigare arbetspass kunde överrapporteringen upplevas som tjatig eller repetitiv. Detta kunde bidra till att SBAR inte följdes helt och hållet utan att information som personalen antogs redan veta om hoppades över.

6

DISKUSSION

Under metoddiskussion kommer vald metod diskuteras, om den var mest lämpad för studiens syfte eller om en annan metod hade varit att föredra för att få syftet besvarat. Fördelar och nackdelar med vald metod tydliggörs och vad som kunde gjorts annorlunda i de olika faserna. I resultatdiskussionen kommer resultatets helhet samt en diskussion i relation till tidigare forskning och vårdvetenskaplig teori att tydliggöras. Avslutningsvis kommer en diskussion kring de etiska resonemangen att göras.

6.1

Metoddiskussion

För att få svar på studiens syfte valde författarna att genomföra en enkätundersökning med en kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Denna

datainsamlingsmetod och dataanalys ansågs bäst lämpad för att kunna beskriva

sjuksköterskors erfarenhet av att använda SBAR inom psykiatrisk slutenvård. På grund av rådande pandemi uteslöts en intervjuundersökning och en enkätundersökning med öppna frågor valdes i stället. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att

(26)

21

använda SBAR inom psykiatrisk slutenvård. Det bedömdes att det fanns en styrka med att få sjuksköterskors egna beskrivningar av sina erfarenheter. Att samla in svar från flera olika individer oberoende av varandra ansågs vara en fördel för att resultatet skulle vara av god kvalitet, detta då svar inte påverkas utifrån andra informanter. Det fördes även en diskussion mellan författarna kring risken att eventuellt inte erhålla tillräckligt med svar för att skapa ett tillfredsställande och mätbart underlag. Det fanns också en oro över att de svar som inkom inte skulle vara tillräckligt innehållsrika utan bara ha kortfattade beskrivningar. Genom att utforma frågorna på så sätt att informanterna behövde/var tvungna att utveckla sina svar minskades risken för kortfattade svar med otillräcklig information/innehåll. Enkätfrågorna reviderades ett par gånger till de ansågs hålla tillräckligt hög kvalité och inte upplevdes för invecklade att besvara. En diskussion fördes om att för långa eller krångliga frågor kunde generera i att informanterna inte orkade svara då författarna är väl medvetna om att det kan vara en stressig arbetsmiljö.

På grund av att den etiska ansökan/ansökningen var mer tidskrävande än vad författarna beräknat höll inte den genomförandeplan som upprättats. Detta ledde till att

enkätundersökningen påbörjades två veckor senare än planerat. I planeringen togs det hänsyn till om verksamhetschefen för tilltänkta kliniken nekade att studien fick genomföras. Vid ett sådant scenario fanns ytterligare två tilltänkta sjukhus med ett flertal avdelningar för sluten psykiatrisk vård. Detta behövdes inte då responsen från vald klinik återkom med positivt besked samma dag frågan om att genomföra enkätundersökningen ställdes. Den andra försvårande omständigheten författarna såg var om de vårdenhetschefer som kontaktades inte responderade eller vidarebefordrade önskat underlag till sjuksköterskor som uppfyllde kriterierna. Kriterierna var att sjuksköterskorna skulle arbeta inom psykiatrisk slutenvård samt använda SBAR i sitt arbete. Om sjuksköterskor med rätt kriterier inte erhöll information om enkätundersökningen skulle möjligheten till att erhålla önskat antal svar på undersökningen minska. Efter godkännande från vårdenhetschefer var responsen från informanterna positiv och svar inkom förhållandevis snabbt, inom en och en halv vecka hade författarna erhållit tillräckligt med svar för att en resultatanalys kunde genomföras. På grund av att det återstod svarstid höll författarna kontinuerlig uppsikt över om fler svar inkom på enkätundersökningen. När två veckor gått, vilket var tidsplanen, var samma antal svar inkomna som vid start av resultatanalysen. Det urval som gjordes var relevanta eftersom om kriterierna smalnats av mer kan det ha funnits färre informanter att nå för

enkätundersökningen. Exempel på avsmalning av kriterier som uteslöts var att ha arbetat som sjuksköterska inom psykiatrisk slutenvård minst 10 år.

I studien så presenteras antalet informanter, det fördes en diskussion ifall detta skulle vara med eller ej då det ses som kvantitativ data. Ett beslut togs att ha kvar detta då det upplevdes stärka tillförlitligheten i att presentera antalet informanter för läsaren. Det inkom totalt 18 svar på enkätundersökningen av totalt 47 sjuksköterskor som uppfyllde kriterierna, vilket gav ett bortfall på ungefär två tredjedelar. Författarna till examensarbetet diskuterade orsaker till bortfallet och såg olika anledningar till detta. Det kunde bero på tidsbrist,

långtidssjukskrivning, semester, missad information relaterat till olästa mejl eller att intresset för att delta inte fanns. Det som kunde påverkat och givit ett större antal svar var om författarna själva kontaktat informanterna och följt upp med påminnelser. Detta uteslöts

(27)

22

då informanterna utlovades anonymitet där författarna inte skulle ha någon direktkontakt med informanten. Av den anledningen valdes i stället en enkätundersökning där

informanterna själv fick beskriva fritt vad de hade för erfarenheter. En betydande fördel om det varit möjligt att genomföra intervjuer hade varit möjligheten till följdfrågor för att utveckla svaren. Detta hade sannolikt haft påverkan på resultatet. Fördelen med en enkätundersökning är att den kan genomföras på ett sådant sätt att den ger informanten möjligheten att fritt ge svar, utan risk för påverkas av den som genomför intervjun.

Initialt gjorde författarna eftersökning på tidigare forskning inom området överrapportering

via SBAR genom att använda databaserna PubMed och CHINAL Plus. Detta eftersom dessa

databaser innehåller publiceringar som är inriktade på medicin och omvårdnad vilket författarna ansåg vara relevant för syftet. Efter att sökningar genomförts blev det tydligt att SBAR kopplat till psykiatrisk slutenvård var begränsat. Vid sökning efter tidigare forskning användes inte trunkering, med trunkering menas att man lägger till en asterisk i form av * i slutet av sökordet. Detta för att inkludera samtliga ändelser på ordet, exempelvis nurse*. Att inte använda trunkering kan ha påverkat antalet träffar i de sökningar som genomfördes. Däremot påverkade det ej det valda ämnet att studera i denna uppsats då författarnas egna erfarenheter av SBAR inom psykiatrisk slutenvård var det som avgjorde valet.

Databassökningarna gjordes främst med begränsningen att artiklar inte skulle vara äldre än 10 år. Artiklarna som valdes ut hade främst sitt ursprung utanför Norden (Abela-Dimech & Vuksic; 2018; Alexander et al., 2018; Gu et al., 2012; Achrekar et al., 2016; Hunt et al., 2012; Krimminger et al., 2018; Marshall et al., 2019; Streeter & Harrington, 2017; Stewart, 2017). Tre artiklar var genomförda i Europa varav en av dessa var från Sverige (Alexander et al., 2018; De et al., 2016; Randmaa et al., 2014). Att forskningarna främst härrörde utanför Norden kan vara en svaghet eftersom det finns skillnader i hur hälso- och sjukvården är uppbyggd samt hur lagstiftningen ser ut. Det finns till exempel skillnader i kriterier för bedömningen av psykiatrisk tvångsvård vilket kan påverka svaret då olika tyngdpunkter förefaller väsentliga för informationsöverföring (de Stefano & Ducci, 2008)

För att en kvalitativ studie ska anses hålla vetenskaplig kvalitet så ger Mårtensson och Fridberg (2017) förslag på fyra termer som indikerar att studien håller kvalitet. Dessa fyra är trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet och överförbarhet. Med trovärdighet menas att visa att resultatet är giltigt och äkta, detta kan stärkas genom att låta utomstående personer läsa materialet exempelvis kollegor. Genom studiens gång har det aktivt diskuterats och reflekterats med ansvariga handledare både innan och efter resultatet uppstod. För att påvisa pålitligheten i en studie ska det enligt Mårtensson och Fridlund (2017) tydligt framgå vilken förförståelse som författarna har som kan påverka datasökningen och dataanalysen. I denna studie så hade författarna till studien en viss förförståelse av verktyget SBAR innan studien påbörjades, detta genom sina tidigare yrkesroller och hade därför egna erfarenheter av verktyget. Endast författarna till examensarbetet hade tillgång till samtliga enkätsvar och endast författarna läste tillsammans igenom och bearbetade all insamlad data. De artiklar som valdes ut granskades enligt Fribergs (2017) kvalitetsindikationer. Det är en styrka i att strukturerat kunna kvalitetsgranska och utefter det bedöma om en artikel är användbar eller inte. I föreslagna kvalitetsindikatorer fanns 14 frågor och författarna reviderade dessa till hälften och valde ut de frågor som ansågs mest relevanta för att identifiera om artiklar

Figure

Tabell 1. Bakgrundsinformation om informanter
Tabell 3 visar exempel på hur analysprocessen gick till när meningar kondenserades och  kodades för att få fram subkategorier samt kategorier
5.1  Figur över relation mellan kategorier och subkategorier

References

Related documents

Författarna anser att resultatet som framkommit i studien svarar till det aktuella syftet och ger en grundläggande bild av arbetsterapeuters erfarenheter kring ridterapi för

Ännu en gång kan detta kopplas till Järvinens förklaring om hur missbrukare betraktas som icke värdiga, inte bara när det gäller missbruk utan även annan problematik

Her main research interests include debugging, testing and runtime verification of concurrent, parallel and multicore software with a focus on concurrency bugs.. She also has

Denna hypotes tar ingen hänsyn till att det finns varianter av Magnus Erikssons landslag, den s.k. mellersta lagen, som intill femte man utsträcker istadarätten, dvs. den

Lilli Zickerman grundade år 1899 Föreningen för Svensk Hemslöjd och föreningens beskyddare prins Eugen verkade som föreningens ordförande från star- ten fram till sin död

Riksdagsmännen från Nyslotts län och Stora Savolaks klagar att borgarna trots det högre priset utomlands genom monopoliseringen inte förmådde betala mer än 14 mark kopparmynt

The kinds of variables that are typically available for rail marginal cost studies (see section 3), such as traffic volumes, track age and characteristics are all

Studien visar att förebyggande arbete mot nätmobbning och hur elever förhåller sig till risker på digitala plattformar förekommer på alla studiens fritidshem