• No results found

Åtgärder för en begränsad användning av fluorerade växthusgaser

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Åtgärder för en begränsad användning av fluorerade växthusgaser"

Copied!
69
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

användning av fluorerade

växthusgaser

Redovisning av regeringsuppdrag

(2)

Åtgärder för en begränsad användning av

fluorerade växthusgaser

Redovisning av regeringsuppdrag

(3)

BESTÄLLNINGAR Ordertelefon: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se Postadress: CM-Gruppen Box 1110 93 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/bokhandeln NATURVÅRDSVERKET Tel: 08-698 10 00 (växel) Internet: www.naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket 106 48 Stockholm ISBN 91-620-5311-6.pdf ISSN 0282-7298 Elektronisk publikation © Naturvårdsverket

(4)

1

Naturvårdsverket har av regeringen fått i uppdrag att i samråd med berörda myndigheter ta fram underlag till en förordning som syftar till att begränsa användningen av fluorerade växthusgaser till områden där tekniskt tillgängliga, ekonomiskt rimliga och från

miljösynpunkt bättre alternativ saknas samt för återstående användningsområden utveckla styrmedel i syfte att minska utsläppen.

I klimatpropositionen 2001/02:55 bedömer regeringen att utsläppen av de fluorerade gaserna HFC, FC och SF6 inte bör öka jämfört med utsläppen för år 2000 räknat i

koldioxidekvivalenter. Användningen av de fluorerade gaserna bör begränsas till områden där alternativ saknas.

Syftet med denna rapport är att ge en samlad bild över användningsområdena där fluorerade växthusgaser används och hur utsläppen kan minskas med olika styrmedel. Under utredningens gång har EU kommissionen den 11 augusti 2003 lagt ett förslag till en förordning (COM (2003) 492, Final). Naturvårdsverket har beaktat förslagen i arbetet och belyst konsekvenserna för svenska företag. Dessutom presenteras förslag till åtgärder för de användningsområden som inte omfattas av EU kommissionens förslag. Natur-vårdsverket diarienummer för uppdraget är 501-1912-02 Rp. Rapport 5311 har utarbetats av Husamuddin Ahmadzai, Christian Haglund, Eva-Lotte Sandin, Åke Undén, Erik Westin och Maria Ujfalusi vid Naturvårdsverkets miljörättsavdelning. Synpunkter har dessutom lämnats av ytterligare personer på Naturvårdsverket. I arbetet har vi fått värdefull hjälp av olika organisationer och några företag

Stockholm i augusti 2003 Naturvårdsverket

(5)
(6)

2

Innehållsförteckning

FÖRORD ...1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING...2

SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER...5

1 UPPDRAGETS INNEHÅLL OCH BAKGRUND...7

1.1 U

PPDRAGET

...7

1.2 U

PPLÄGG OCH GENOMFÖRANDE AV UPPDRAGET

...7

1.3 K

LIMATPOLITIKEN OCH DE FLUORERADE VÄXTHUSGASERNA

...8

1.4 N

ATIONELLA MÅLET FÖR FLUORERADE VÄXTHUSGASER

...9

1.5 K

ONTROLLSTATIONER FÖR KLIMATARBETET

...10

1.6

A

NVÄNDNINGSOMRÅDEN OCH KEMIKALIERNAS

GWP-

FAKTOR

...10

1.7 A

NVÄNDNING OCH UTSLÄPP AV FLUORERADE VÄXTHUSGASER I

S

VERIGE

..11

1.8 L

ÄSANVISNING TILL RAPPORTEN

...13

2 KOMMISSIONENS FÖRSLAG TILL EN FÖRORDNING ...14

2.1 B

EGRÄNSNING AV UTSLÄPPEN

(

CONTAINMENT

) ...14

2.2 R

APPORTERING

...15

2.3 S

ALU

-

OCH ANVÄNDNINGSFÖRBUD

...15

3 ANVÄNDNINGSOMRÅDEN SOM BERÖRS AV KOMMISSIONENS

FÖRSLAG ...17

3.1 A

NVÄNDNING AV

SF

6 VID PRESSGJUTNING AV MAGNESIUM

...17

Användning ...17

Alternativ ...18

Emissioner ...19

Regler i andra medlemsstater och EES-länder...19

Konsekvenser för svenska företag...19

Naturvårdsverkets förslag...20

3.2 A

NVÄNDNING AV

HFC

I MOBILA LUFTKONDITIONERINGS

-

ANLÄGGNINGAR

21

Luftkonditionering i personbilar...21

Luftkonditionering i lastbilar...22

Luftkonditionering i bussar...22

Kyl-frysanläggningar lastbil, släp (kyltransport)...23

Alternativ ...23

Emissioner ...24

Regler i andra länder...24

Emissioner från luftkonditioneringsanläggningar jämfört med dem i avgaser

från personbilar ...25

Konsekvenser för svenska företag...25

(7)

3

Naturvårdsverkets kommentarer och förslag ...25

3.3 B

EGRÄNSNING AV

HFC

OCH

FC

I STATIONÄRA KYL

-,

FRYS

-

OCH VÄRMEPUMPANLÄGGNINGAR

...27

Användningen ...27

Emissioner ...29

Regler i andra medlemsstater och EES-länder...30

Alternativa åtgärder ...31

Styrmedel ...32

Konsekvenser för svenska företag...33

Naturvårdsverkets förslag...33

3.4 A

NVÄNDNINGSFÖRBUD AV

SF

6 I LJUDREDUCERANDE FÖNSTER

...34

Användning ...34

Emissioner ...34

Regler i andra medlemsstater och EES-länder...34

Konsekvenser för svenska företag...34

Naturvårdsverkets förslag...35

3.5 A

NVÄNDNINGSFÖRBUD AV

FC

I BRANDSLÄCKNINGSSYSTEM OCH SLÄCKARE

...36

Användningen ...36

Regler i andra medlemsstater och EES-länder...37

Emissioner ...37

Konsekvenser för svenska företag...37

Naturvårdsverkets förslag...37

3.6 A

NVÄNDNINGSFÖRBUD AV

HFC

I S

.

K

. N

OVELTY AEROSOLSPRAYER

...39

Användning ...39

Medicinska aerosolsprayer...39

Tekniska aerosolsprayer ...40

Importerade produkter...40

Nya aerosolsprayer “Novelty sprayer”...40

Regler i andra medlemsstater och EES-länder...41

Konsekvenser för svenska företag...41

Naturvårdverkets förslag ...41

3.7 A

NVÄNDNINGSFÖRBUD AV

SF

6

, FC

OCH

HFC

I SPORTSKOR

...42

Användning ...42

Regler i andra medlemsstater och EES-länder...42

Konsekvenser för svenska företag...42

Naturvårdverkets förslag ...43

3.8 A

NVÄNDNINGSFÖRBUD AV

SF

6 I FORDONSDÄCK

...44

Regler i andra medlemsstater och EES-länder...44

Konsekvenser för svenska företag...44

Naturvårdsverkets förslag...44

3.9 A

NVÄNDNINGSFÖRBUD AV

SF

6

, FC

OCH

HFC

I ENGÅNGSBEHÅLLARE

...45

Användning ...45

Emissioner ...45

Konsekvenser för svenska företag...45

(8)

4

3.10 A

NVÄNDNINGSFÖRBUD AV

HFC

OCH

FC

I SJÄLVKYLANDE

DRYCKESBURKAR

...47

Användning ...47

Regler i andra medlemsstater och EES-länder...47

Konsekvenser för svenska företag...47

Naturvårdsverkets förslag...47

3.11 A

NVÄNDNINGSFÖRBUD AV

HFC

I FOGSKUM

...49

Användning ...49

Emissioner ...49

Regler i andra medlemsstater och EES-länder...49

Konsekvenser för svenska företag...49

Naturvårdsverkets kommentarer och förslag ...50

4 ANVÄNDNINGSOMRÅDEN OCH UTSLÄPPSKÄLLOR SOM INTE

OMFATTAS AV KOMMISSIONENS FÖRSLAG...51

4.1 HFC

VID PLASTTILLVERKNING OCH I PLASTPRODUKTER

...51

Användning ...51

Emissioner från XPS-produktion ...52

Antagna regler i andra EES-länder...52

Alternativa åtgärder ...52

Styrmedel ...53

Naturvårdsverkets kommentarer och förslag ...53

4.2 FC

FRÅN ELEKTRONIKINDUSTRI

...55

Användning ...55

Emissioner ...55

Alternativ ...55

Styrmedel ...56

Naturvårdsverket kommentarer och förslag ...56

4.3 SF

6 I ELEKTRISK ISOLERING

...57

Användning ...57

Emissioner ...57

Styrmedel ...58

Naturvårdsverkets kommentarer och förslag ...59

4.4 FC

FRÅN ALUMINIUMTILLVERKNING

...60

Utsläpp av växthusgaser från primär aluminiumtillverkning...60

Alternativa tillverkningstekniker och energieffektivitet...60

Styrmedel ...62

Naturvårdsverkets kommentar och förslag...63

(9)

5

Sammanfattning och slutsatser

Med begreppet växthusgaser avses en samling gaser vilka bidrar till växthuseffekten. Några av växthusgaserna utgörs av de fluorerade växthusgaserna och kan indelas i tre ämnesgrupper; ofullständigt halogenerade fluorkarboner (HFC), fullständigt halogenerade fluorkarboner (FC) respektive svavelhexafluorid (SF6). De fluorerade växthusgaserna omfattas av Kyotoprotokollet och har en mycket stor växthuseffekt. För jämförelsens skull kan nämnas att koldioxids s k GWP-faktor (Global Warming Potential) är 1 medan de fluorerade växthusgasernas GWP-faktor varierar mellan 140 och 23 900. Därför är det viktigt att begränsa utsläppen av fluorerade växthusgaser för att vi ska nå våra uppsatta miljömål och fullgöra våra åtaganden enligt Kyotoprotokollet.

År 2000 beräknas utsläppen av dessa gaser ha motsvarat cirka 770 000 ton koldioxid-ekvivalenter i Sverige. Avvecklingen av de ozonnedbrytande ämnesgrupperna CFC och HCFC har lett till en ökad användning av HFC som alternativ. En ökad användning av klimatanläggningar i bilar och byggnader har också bidragit till att utsläppen av fluorerade växthusgaser ökat under senare år i Sverige såväl som i övriga Europa. Utan särskilda utsläppsbegränsande åtgärder bedöms de årliga utsläppen i Sverige komma att öka till mer än en miljon ton koldioxidekvivalenter år 2010.

Denna rapport beskriver de områden där utsläpp av fluorerade växthusgaser sker i Sverige idag och olika möjliga styrmedel som syftar till att begränsa användningen av fluorerade växthusgaser. Naturvårdsverket har utgått från den målformulering regeringen använder i klimatpropositionen (2001/02:55); att utsläppen av de fluorerade växthusga-serna HFC, FC och SF6 inte bör öka jämfört med utsläppen för år 2000 räknat i koldiox-idekvivalenter.

Inom ramen för detta uppdrag har Naturvårdsverket tagit fram underlag för nationella åtgärder och utvärderat möjliga styrmedel för att begränsa utsläppen, bl a har verket undersökt erfarenheterna av avgifter på vissa klimatgaser i Danmark och Norge. Naturvårdsverket anser dock att detta områdes karaktär och tyngdpunkt på produkter tillsammans med den allt mer integrerade europamarknaden gör att en övergripande reglering på europanivå är det bästa alternativet. I arbetet med att ta fram underlag för nationella åtgärder har Naturvårdsverket vägt in det förslag till EG-förordning med åtgärder för att begränsa såväl användning som utsläpp av fluorerade växthusgaser som EU-kommissionen presenterade den 11 augusti. Kommissionens förslag berör bl a magnesiumgjutning och luftkonditioneringsanläggningar i fordon. Följderna av en EG-förordning för svenska förhållanden beskrivs i denna rapport.

I huvudsak stödjer Naturvårdsverket EU-kommissionens förslag, men på vissa områ-den ger verket förslag på ytterligare nationella åtgärder. Om kommissionens förslag inte skulle genomföras föreslår Naturvårdsverket att ett nationellt användningsförbud

övervägs för flera produktområden, vilka närmare preciseras i kapitel 3. Naturvårdsverket stödjer inte kommissionens förslag om rapportering. Parterna till klimatkonventionen

(10)

6

rapporterar årligen till klimatsekretariatet och EU utsläppen av HFC, FC och SF6. Rapporteringen sker enligt de beräkningsmetoder som framtagits av IPCC. Naturvårds-verket anser inte att ytterligare rapportering är nödvändig.

De dominerande utsläppen av fluorerade växthusgaser i Sverige kommer idag från primär aluminiumtillverkning, från kyl- och luftkonditioneringsanläggningar, från plasttillverk-ning och från själva plastprodukterna. Huvuddelen av dessa utsläpp påverkas inte av den föreslagna EG-förordningen. Det krävs därför sannolikt ytterligare åtgärder i Sverige för att uppnå målet att utsläppen av fluorerade växthusgaser inte skall öka. Vad gäller tillverkningen av aluminium anser Naturvårdsverket att det finns en betydande potential för kostnadseffektiva utsläppsminskningar av fluorerade växthusgaser och att en

integrerad prövning enligt miljöbalken och kraven i IPPC-direktivet är det bästa sättet att försöka reglera dessa utsläpp.

Kyl-, frys, värmepump- och luftkonditioneringsanläggningar kan indelas i stationära och mobila. De mobila utgörs i huvudsak av luftkonditioneringsutrustningar i olika fordon. De omfattas av kommissionens förslag som innebär att luftkonditioneringsutrust-ning i personbilar och lätta lastbilar som marknadsförs efter 1 januari år 2009 måste ha köldmedium med betydligt lägre påverkan på växthuseffekten än den HFC som idag dominerar som köldmedium. När detta förbud träder i kraft kommer utsläppen av fluorerade växthusgaser från den mobila sektorn minska mycket kraftigt. Stationära kyl-, frys- och värmepumpanläggningar omfattas inte av kommissionens förslag. Naturvårds-verket anser här att en kombination av förbud mot användning och avgifter på tillåten användning liknande den som finns i Danmark bör övervägas, om inte HFC ersätts av köldmedier utan effekt på klimatet i den takt som kan anses rimlig. Naturvårdsverket föreslår också att Sverige agerar för att kommissionen förbjuder användningen av HFC i enhetsaggregat med köldmedium under 150 gram.

Inom plastsektorn finns idag fullgoda alternativ till HFC för de flesta produkter, varför Naturvårdsverket föreslår att Sverige inom EU verkar för att ett förbud mot användning av HFC införs från och med 2008. Vad gäller utsläppen av FC-gaser från halvledartill-verkning respektive SF6-gas från elektrisk utrustning anser Naturvårdsverket dock att ett användningsförbud inte är aktuellt för närvarande. Ett frivilligt åtagande från elbranschen för att minska utsläppen av SF6 vore dock önskvärt.

Om de åtgärder som föreslås i denna rapport genomförs kan Sverige förväntas att med god marginal uppfylla målet att de fluorerade växthusgaserna inte bör öka jämfört med år 2000 räknat i koldioxidekvivalenter.

Naturvårdsverket har i uppdrag att noga följa upp resultaten av det svenska klimatarbetet och utvecklingen mot det nationella målet, med kontrollstationer år 2004 och 2008. Om utsläppen av fluorerade växthusgaser då visar sig ha utvecklats mindre gynnsamt kan ytterligare åtgärder komma att föreslås

(11)

7

1 Uppdragets innehåll och

bakgrund

1.1 Uppdraget

Naturvårdsverket har fått regeringens uppdrag att till den 15 augusti 2003 efter samråd med berörda myndigheter ta fram underlag till en förordning som syftar till att begränsa användningen av fluorerade växthusgaser till områden där tekniskt tillgängliga,

ekonomiskt rimliga och från miljösynpunkt bättre alternativ saknas. För återstående användningsområden skall verket utveckla styrmedel i syfte att minska utsläppen samt redovisa kostnader för föreslagna åtgärder. Vidare skall verket redovisa behovet av och möjligheterna till att harmonisera begränsningen av användningen internationellt och avslutningsvis identifiera hinder för övergång till alternativ i återstående användningsom-råden.

1.2 Upplägg och genomförande av uppdraget

Den 23 april 2003 inbjöds branschföreträdare och några företag till ett möte angående möjligheter till att minska utsläppen av fluorerade växthusgaser genom att begränsa användningen. Vid mötet uppmanades de inbjudna att inkomma med skriftliga synpunk-ter och svar på nedanstående frågor senast den 1 juni. Följande frågor ville verket få besvarade:

• Beskriv branschen och hur många som berörs av åtgärder på området, t.ex. till-verkare, importörer, distributörer, användare.

• Finns det alternativ till de fluorerade växthusgaserna på marknaden idag ? Finns det någon alternativ teknik på gång?

• Vad skulle införandet av Danmarks (miljöavgifter) respektive Österrikes förbud mot fluorerade växthusgaser få för konsekvenser för bransch, om de infördes i Sverige ? Beskriv konsekvenserna av Danmarks och Österrikes förbud var för sig. För regler som redan har trätt i kraft, anta att reglerna skulle träda ikraft vid kommande års-skiftet i Sverige.

• Vilka kostnader skulle införandet av användnings- och saluförbud innebära? Beakta om möjligt både engångskostnader såsom utvecklingskostnader och extra invester-ingar, samt årliga kostnader såsom produktionskostnader och administrativa kostna-der.

• Vilka utsläppsreduktioner uppskattar ni kan uppnås med införandet av sådana förbud? • Ge gärna förslag på andra åtgärder som kan innebära att utsläppen av fluorerade

(12)

8

• Övriga kommentarer, som t.ex. kritik mot den beräkningsmetodik som används för att uppskatta utsläppen från er bransch eller andra uppgifter i IVL-rapporten.

Skriftligt underlag lämnades av flera branschorganisationer och företag. Branschföreträ-darnas skriftliga underlag presenteras helt kort under respektive sakområde och återfinns i sin helhet i separat rapport som är en bilaga till denna utredning. Naturvårdsverket har dessutom haft samråd med Kommerskollegium.

Under utredningens gång har EU-kommissionen lagt ett förslag till en förordning om fluorerade växthusgaser. Naturvårdsverket har beaktat förslagen i denna rapport. EU- kommissionens förslag till förordning lades i ett sent skede i verkets arbete och förslaget har också påverkat kapitelindelningen i denna rapport. Läsanvisningen i kapitel 1.7 syftar till att underlätta läsningen.

Naturvårdsverket anlitade dessutom Eco Management Environmental Consulting till att beskriva miljöavgifts/skattesystem på fluorerade växthusgaser i Danmark och Norge, hur systemen implementerats samt hur de administreras. Konsulten fick också i uppdrag att med stöd av data från miljöstyrelsen i Danmark och SFT i Norge analysera vilken styreffekt miljöavgifter hittills har haft för att minska utsläppen av fluorerade växthusga-ser. Erfarenheter av miljöskatter på fluorerade växthusgaser i Danmark och Norge redovisas i bilagan till denna rapport.

1.3 Klimatpolitiken och de fluorerade växthusgaserna

Klimatkonventionens tredje partsmöte hölls i Kyoto 1997. Mötet resulterade i Kyotopro-tokollet som undertecknades av 84 länder, däribland Sverige. Enligt proKyotopro-tokollet åtar sig industriländerna att minska sina utsläpp av växthusgaser med drygt fem procent som ett genomsnitt under den första s.k. åtagandeperioden 2008-2012 jämfört med 1990 års nivå. Medlemsländerna i EU har som grupp åtagit sig att minska sina utsläpp med åtta procent. I enlighet med bördefördelningen mellan EU-länderna får Sveriges utsläpp öka med högst fyra procent under den aktuella perioden.

År 1998 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté med uppgift att arbeta fram en nationell klimatstrategi. Mot bakgrund av klimatkommitténs arbete föreslog regeringen en klimatstrategi, vilken antogs av riksdagen våren 2002.

I regeringen proposition 2001/02:55 om Sveriges klimatstrategi skriver regeringen att delmålet för den svenska klimatpolitiken är att de svenska utsläppen av växthusgaser skall som ett medelvärde för perioden 2008-2012 vara minst fyra procent lägre än utsläppen år 1990. Utsläppen skall räknas som koldioxidekvivalenter och omfatta de sex växthusgaserna enligt Kyototprotokollets och IPPC:s definitioner.

De sex växthusgaserna som omfattas av Kyotoprotokollet är koldioxid, metan, dikväveoxid (lustgas), ofullständigt halogenerade fluorkarboner (HFC), fullständigt halogenerade fluorkarboner (FC) och svavelhexafluorid (SF6). Ozonnedbrytande ämnen

kan också vara klimatpåverkande, men regleras av ett annat miljöavtal (Montrealproto-kollet).

(13)

9

De fluorerade växthusgaserna, HFC, FC och SF6 är alla kraftiga växthusgaser. Flera

fluorföreningar är så stabila att de har en livslängd i atmosfären på tusentals år, d.v.s allt vi släpper ut ackumuleras och finns kvar under överskådlig tid. Miljöeffekterna blir därigenom irreversibla. Kännetecknande för de ämnen som tas upp här, HFC, FC, och SF6 är att de har en mycket stor växthuseffekt jämfört med koldioxid räknat per kilo.

Deras Global Warming Potential (GWP) är mycket hög.

1.4 Nationella målet för fluorerade växthusgaser

Regeringen ställde upp målet att utsläppen av HFC- och FC-föreningar, liksom övriga närbesläktade gaser bör begränsas till att år 2000 motsvara högst 2 procent av Sveriges koldioxidutsläpp år 1990, räknat som koldioxidekvivalenter. Detta motsvarar ett utsläpp av ca en miljon ton koldioxidekvivalenter. Naturvårdsverket konstaterar att Sverige klarat det fastställda målet år 2000. Enligt IVL:s1 beräkningar uppgick utsläppen år 2000 till ca

722 000 ton koldioxidekvivalenter. Den uppgiften har Naturvårdsverket använt som utsläppsuppgift för Sverige år 2000 vid den internationella rapporteringen. I samband med arbetet med denna rapport har verket emellertid uppmärksammat att utsläppsuppgif-terna för år 2000 från aluminiumproduktion och från magnesiumgjutning bör korrigeras uppåt. Sammantaget innebär det att de samlade svenska utsläppen av fluorerade

växthusgaser år 2000 bör anges till cirka 770 000 ton koldioxidekvivalenter. Fortsätt-ningsvis kommer Naturvårdsverket att använda sig av denna utsläppssiffra för år 2000.

Sveriges riksdag har antagit ett delmål för de svenska utsläppen som omfattar de sex växthusgaserna. Något specifikt delmål för fluorerade växthusgaser har inte tagits fram. Regeringen säger dock i klimatpropositionen 2001/02:55 att utsläppen av de fluorerade gaserna HFC, FC och SF6 inte bör öka jämfört med utsläppen för år 2000 räknat i

koldioxidekvivalenter. Regeringen anser också att användningen av de fluorerade gaserna bör begränsas till områden där alternativ saknas.

Användningen av fluorerade växthusgaser har ökat de senaste åren i takt med att användningen av CFC (fullständigt halogenerade klorfluorkarboner), HCFC (ofullstän-digt halogenerade klorfluorkarboner) och andra ozonnedbrytande ämnen har avvecklats. HFC togs fram direkt av kemikalieindustrin för att så snabbt som möjligt avveckla användningen av CFC, HCFC, haloner och andra ozonnedbrytande ämnen som regleras under Montrealprotokollet.

CFC, HCFC, HFC, FC och SF6 är alla kemiskt framställda substanser. Substanserna är

stabila och har en lång livstid i atmosfären, detta gäller speciellt fullt halogenerade substanser som CFC, FC och SF6.

(14)

10

1.5 Kontrollstationer för klimatarbetet

Den nationella klimatstrategin är utformad så att det svenska klimatarbetet och utveck-lingen mot det nationella målet successivt skall följas upp. Särskilda kontrollstationer har lagts in år 2004 och 2008, då klimatarbetet skall utvärderas. Om utsläppsprognosen då visar sig vara mindre gynnsam kan nya åtgärder föreslås och/eller målen omprövas. Naturvårdsverket har gemensamt med Energimyndigheten i uppdrag att ta fram ett underlag inför kontrollstation 2004. Uppdraget skall redovisas den 30 juni 2004.

1.6 Användningsområden och kemikaliernas

GWP-faktor

Den vanligast förekommande HFC-föreningen är HFC-134a som används inom de flesta applikationsområden såsom köld- medium, isoleringsskum, brandsläckningsmedel och lösningsmedel. HFC används även som drivgas i astmainhalatorer. GWP-faktorn för olika HFC-gaser varierar mellan 1 300 och 3 300 (GWP-faktorn för koldioxid är som

jämförelse 1) och uppehållstiden i atmosfären varierar mellan 5 och 50 år för HFC-föreningar.

FC har mycket liten användning i Sverige. Däremot bildas FC vid tillverkningen av aluminium. Dessa utsläpp från den svenska aluminiumtillverkningen är så stora att de är den enskilt största typen av utsläpp av fluorerade växthusgaser. Små mängder FC används vid tillverkning av halvledare och är en aktuell spårgas. FC-föreningar har GWP-värden mellan 6 000 och 9 000 och atmosfäriska uppehållstider mellan 2 000 och 50 000 år.

SF6 är den kraftigaste kända växthusgasen. GWP-värdet är 23 900 och den

atmosfäris-ka uppehållstiden är 3200 år. Gasens största användningsområde är som isolationsmateri-al i högspänningsanläggningar, men mindre mängder används även som ljudisolerings-material i fönster och vid gjutning av magnesium. Nya användningsområden har introducerats; t.ex. som gaskudde i joggingskor och som fyllnadsgas i bildäck.

(15)

11

Tabell 1: Syntetiska växthusgaser och deras viktigaste användningsområden

Ämne Livslängd (år)

i atmosfären Växthuspåverkan enligt IPCC 2001 (CO2 = 1) Användningsområden HFC 1,2 - 260 140 – 11 700 Köldmedium, skummade plaster, brandsläckning FC 2 600 – 50.000 7 000 – 9 200 Framställning av halvledare, lösningsmedel, bildas vid aluminium-tillverkning

SF6 3 200 23 900 Framställning av elektriska brytare, ställverk, gjutning av magnesium

Källa: Intergovernmental Panel on Climate Change (IPPC) Climate Change 2001 – The Scientific Basis

1.7 Användning och utsläpp av fluorerade

växthusgaser i Sverige

Utsläppen av s.k. fluorerade växthusgaser har ökat under 1990-talet. Aluminiumtillverk-ning tillsammans med användAluminiumtillverk-ningen av HFC i kyl-, frys- och klimatanläggAluminiumtillverk-ningar samt värmepumpar utgör de främsta källorna till utsläpp av fluorerade växthusgaser. Utsläppen av fluorerade växthusgaser har ökat under senare år till motsvarande cirka 770 000 ton koldioxidekvivalenter år 2000. Den ökningen beror till största delen på att HFC ofta ersätter ozonnedbrytande ämnen som t.ex. CFC och HCFC, vars användning skall upphöra enligt Montrealprotokollet om skyddet av ozonskiktet, enligt lagstiftning inom den europeiska unionen och enligt svensk lagstiftning. Ökningen beror också på ett ökat antal klimatanläggningar i bilar och byggnader. HFC har också kommit att bli ersättare för CFC och HCFC inom andra användningsområden, såsom blåsning av expanderad polystyrenplast och som drivgas i aerosolsprayer.

Avvecklingen av CFC och HCFC är inne i sitt slutskede i Sverige och ökningstakten av användningen av HFC torde nu börja minska. En faktor av betydelse som också kan bidra till den tämligen begränsade ökningen på senare år kan vara att hårdare krav rörande läckage i kylanläggningarna börjar slå igenom.

Även om ökningen har varit stor under de senaste 10 åren bör man hålla i minnet att utsläppen av de fluorerade växthusgaserna endast motsvarar cirka 1 % av Sveriges totala CO2 utsläpp under ett år.

(16)

12

Tabell 2: Beräknade emissioner från respektive sektor/bransch 1990-2001, kton CO2

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 Metallproduktion Aluminium-produktion 440 427 413 399 386 380 331 302 292 322 264 259 Magnesium-gjutning NO NO NO 18 26 19 31 41 31 31 41 48 Användning Kyl- och luftkonditio-neringsanl. 2.6 5.1 8.0 29 67 119 156 185 206 238 247 246 Plaster och plastprodukter NO NO NO NO NO NO 12 77 84 99 111 110 Brandsläck-ning NO NO NO NO NO NO NO 0.9 2.3 3.7 5.3 5.1 Aerosol-sprayer och astma-inhalatorer 1.3 1.3 1.3 1.6 3.1 6.7 8.3 7.1 8.5 9.2 9.2 10 Lösnings-medel NE NE NE NE NE NE NE NE NE NE NE NE Elektronik-industri NE 3.1 3.1 5.1 8.4 18 28 31 21 12 11 15 Elektrisk isolering 81 81 81 69 69 93 70 103 50 50 26 37 Övrigt Joggingskor NO NO NO NO NO NO NO NO 2.1 3.0 4.0 3.8 Ljudisolerade glas 2.5 2.5 2.3 2.3 2.3 3.4 3.5 3.5 3.3 3.6 3.7 6.1 Summa 527. 4 520 508.7 524 561.8 639.1 8 639. 750.5 700.2 771.5 722.2 740

Källa: Sweden´s National Inventory 2003, Naturvårdsverket NO = not occurring = förekommer inte

(17)

13

1.8 Läsanvisning till rapporten

I de följande kapitlen gör Naturvårdsverket en kartläggning av användningsområden och utsläppskällor för de fluorerade växthusgaserna. Möjliga åtgärder för begränsningar skisseras. Vid avsiktlig användning av någon av de fluorerade växthusgaserna är ett salu-, installations- eller användningsförbud ofta det mest effektiva styrmedlet. Sverige har på flera områden, exempelvis inom kylsektorn, redan genomfört åtskilliga begränsningsåt-gärder. Det kan därför visa sig svårt att komma längre nationellt och särskilt när det gäller produktreglering kan internationellt harmoniserade begränsningsregler vara önskvärda. Sent under arbetets gång med denna rapport, den 11 augusti 2003, presenterade EG kommissionen ett förslag till EG-förordning för reglering av fluorerade växthusgaser för vissa användningsområden. Naturvårdsverket välkomnar detta förslag som i hög grad underlättar vår nationella strävan att inte öka utsläppen av fluorerade växthusgaser inte ska öka.

I detta sammanhang kan det vara viktigt att erinra om att en EG-förordning när den träder ikraft omedelbart gäller, lika i alla medlemsstater och således även som svensk författning. Förslaget till EG-förordning får därför stor betydelse för hur en svensk reglering kan utformas, exempelvis dess omfattning och ambitionsnivå. Därför har också redovisningen i denna rapport följt samma struktur och ordningsföljd som i förslaget till EG-förordning.

Ytterligare ett argument för den indelningsgrund som valts är att för den händelse att EG-förordningen inte antas, eller om ambitionsnivån sänks, anser Naturvårdsverket att Sverige bör överväga en nationell reglering i de delar detta är möjligt. Även i ett sådant scenario är rapportens kapitelindelning användbar.

I kapitel 2 redogörs sålunda översiktligt för innehållet i EU kommissionens förslag till förordning.

I kapitel 3 redovisas kartläggningen av de användningsområden som också berörs av EU kommissionens förslag till förordning. I varje redovisning återges även hur förslaget till EG-förordning ser ut i denna del, liksom verkets ställningstagande till olika alternativa utsläppsbegränsande åtgärder. I kapitel 3 beskrivs också olika framtida utsläppsscenarier för respektive användningsområde. Dessa scenarier är framtagna år 2001 av IVL

Miljöinstitut AB på Naturvårdsverkets uppdrag. De bygger på de begränsningsåtgärder som då kunde förutses. Scenarierna tar alltså inte hänsyn till effekterna av EU kommis-sionens förslag till EG-förordning.

I kapitel 4 redovisas kartläggningen av de användningsområden och utsläppskällor som inte berörs av förslaget till EG-förordning, liksom Naturvårdsverkets förslag till

utsläppsbegränsande åtgärder.

Bilagorna till denna rapport slutligen, återfinns som en särskild och fristående pdf-fil. I bilagorna återfinns de skriftliga underlag som branschorganisationer och företag

inlämnat, EU kommissionens förslag till förordning om vissa fluorerade växthusgaser samt den beskrivning verket låtit utföra av de miljöavgifts- och skattesystem som införts i Danmark och Norge för att begränsa utsläppen av de fluorerade växthusgaserna.

(18)

14

2 Kommissionens förslag till en

förordning

I rådsslutsatserna från juni 1998 sägs att EU-kommissionen bör inrätta ett ramverk för fluorerade växthusgaser som medlemsländerna sedan kan bygga vidare på. Ramverket bör ta upp en förbättrad övervakning, god hushållning, regler om läckage, återvinning och förbättring av effektiviteten vid kylning och uppvärmning. Det europeiska programmet mot klimatförändringar, ECCP (European Climate Change Programme) har sedan år 2000 arbetat med att utveckla en klimatstrategi med konkreta åtgärder som ett komplement till medlemsländernas nationella strategier. Programmets syfte är att identifiera de mest verkningsfulla och kostnadseffektiva åtgärder som kan vidtas på EU-nivå för att

säkerställa att åtagandena under Kyotoprotokollet uppnås. I juni 2001 presenterade ECCP en rapport, i vilken bl.a. lyftes fram möjligheten att arbeta med ett direktiv/en förordning för att begränsa utsläppen av fluorerade växthusgaser inom EU

Kommissionen har efter två års omfattande arbetet presenterat den 11 augusti 2003 ett förslag till förordning om fluorerade växthusgaser, COM (2003)492 Final, 2003/0189 (COD). Förslaget återfinns i bilagan till denna rapport.

Kommissionens förslag innebär att några användningsförbud av fluorerade ser samt saluförbud av vissa produkter och utrustning innehållande fluorerade växthusga-ser kommer att träda ikraft. Vissa förbud kommer att träda ikraft den dag förordningen träder ikraft och andra 2006.

Kommissionens förslag till ny förordning innehåller tre komponenter: • begränsning av utsläppen (”containment”),

• rapportering och

• salu- och användningsförbud.

2.1 Begränsning av utsläppen (containment)

Förslagets artikel 3 handlar om begränsning av utsläppen. Bestämmelserna innebär bl.a. krav ställs på stationära kyl/frys-, luftkonditionerings och värmepumpsanläggningar och brandsläckningssystem. Begränsning av utsläppen har fyra huvudpunkter:

• skyldighet att minimera och förebygga läckare • obligatoriska läckagekontroller

• krav på att ha läckdetektor samt • krav på journalföring.

I artiklarna 4-7 ställs dessutom krav på utbildning och certifiering av berörd personal, obligatorisk återvinning från de flesta anläggningar, obligatorisk regenerering eller

(19)

15

destruktion. Kommissionen föreslår dessutom att fluorerade växthusgaser som finns i andra produkter och system skall om det är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt återvinnas, återanvändas eller destrueras.

2.2 Rapportering

Kommissionen avser att införa liknande rapporteringskrav som finns för ozonnedbrytande ämnen, nämligen att årligen till kommissionen rapportera produktion, import, export, återvinning och destruktion av fluorerade växthusgaser. Varje producent som tillverkar mer än 1 ton, importör som importerar mer än 1 ton samt exportör som exporterar mer 1 ton skall senast den 31 mars varje år rapportera till kommissionen.

2.3 Salu- och användningsförbud

Kommissionen föreslår ett antal användningsförbud för de fluorerade växthusgaserna samt saluförbud av vissa produkter och utrustning innehållande fluorerade växthusgaser. Förslaget framgår av tabellen nedan.

Tabell 2.1 Sammanfattning av Kommissionens förslag (2003-08-11) till reglering av fluorerade växthusgaser

Gas Typ av förbud Område Datum SF 6 Användning Magnesium

produk-tion/smältning/gjutning Undantag: magnesium-gjutning där den årliga konsumtionen understiger 500 kg

1 januari 2007

SF6 Användning Bildäck Omgående*) HFC, FC Nyinstallation Luftkonditioneringsanläggning

I personbilar och lätta fordon 1:a påfyllningen efter produktion 1 januari 2009 köldmediet får endast ha en GWP-faktor på 150 eller mindre HFC, FC, SF6 Saluförbud Engångsbehållare Undantag: Astmainhalatorer och engångsbehållare som används för kemiskt analysarbete i laboratorier

Ett år ikraftträdande av förordningen

HFC, FC Saluförbud Engångsbehållare

t.ex. självkylande

dryckes-burkar Omgående FC Saluförbud Brandsläckningssystem och

Brandsläckare

Undantag: existerande system

(20)

16

SF6, FC, HFC Saluförbud Isolerade fönster Två år efter förordningens ikraftträdande SF6 HFC, FC Saluförbud Saluförbud Sportskor Sportskor Omgående 1 juli 2006 HFC, FC, SF6 Saluförbud Fogskum Undantag: där HFC krävs för att tillgodose nationella säkerhetsstandarder

Omgående

HFC Saluförbud S.k. ”Novelty aerosol-sprayer” Tre år efter förordningens ikraftträdande HFC Användningsförbud Överlåtbara kvoter Mobila luftkonditionerings- anläggningar med GWP > 150 2009 –2013

(21)

17

3 Användningsområden som

berörs av kommissionens

förslag

3.1 Användning av SF

6

vid pressgjutning av magnesium

Kommissionens förslag: Det skall från och med den 1 januari 2007 vara förbjudet att använda svavelhexafluorid vid formgjutning av magnesium, utom då den använda mängden understiger 500 kg per år.

Användning

Vid smältning av magnesium uppstår exoterma reaktioner när smältan kommer i kontakt med syre.2 Brand uppstår om inte metallytan skyddas. För att undvika detta måste

skyddsgaser alternativt täcksalt användas. Svavelhexaflourid , SF6, kan användas vid

pressgjutning av magnesium.

Det finns två olika metoder för pressgjutning; varm- eller kallkammargjutning. Vid varmkammargjutning är ugnen integrerad med gjutmaskinen vilket möjliggör en mer sluten smältahantering. Varmkammarmaskinens konstruktion gör det möjligt att gjuta vid lägre temperaturer, där SO2 kan vara ett alternativ. Nackdelar med metoden är att främst

mindre detaljer kan tillverkas samt en mer komplex produktionsutrustning.

Vid kallkammargjutning används separata ugnar med en öppen smältahantering, dvs. smälta överförs och doseras till gjutmaskinen i ett öppet system. De stora fördelarna med den här typen av gjutmaskin är att större detaljer kan tillverkas samt att den även kan användas för gjutning av aluminium, dvs förutsättningar ges för en flexiblare produktion. Vid kallkammargjutning sker gjutningen vid högre temperaturer vilket kräver bättre skyddsgassystem än vid varmkammargjutning. Användning av SO2 istället för SF6 är

därför ett sämre alternativ. En minskning av mängden skyddsgas kan uppnås genom att överföringen av smälta till maskinen görs på ett effektivare sätt, samt genom att minska den badyta som kräver täckning. Några befintliga lösningar finns dock ej i dagsläget, varför detta kräver nykonstruktion av ugnar och lock.

Magnesium används till produkter med höga krav på låg vikt, hållbarhet och finish. Materialet ingår ofta i bärbar elektronikutrustning (mobiltelefoner, audiospelare, datorer, kameror), men också i fiskerullar, motorsågar och personvagnar (instrumentpaneler, rattar). Under år 2000 producerades ca 17 000 ton magnesiumgjutgods i Sverige, fördelat på fem företag med totalt cirka 1 000 anställda. Fyra av dessa fem företag använder SF6

vid gjutning av magnesium.

(22)

18

Produktionen har dominerats av magnesiumgjutgods för handhållna verktyg följt av komponenter till fordonsindustrin. Produktionsnivån har varit stabil under många år.

Alternativ

SF6 -gasens mycket potenta växthuseffekt har under de senaste 10 åren inneburit att det

bedrivits ett intensivt arbete för att finna ersättningar. Detta globala arbete har utmynnat i ett antal gaser som har visat sig besitta en potential som ersättningsmedel. Gaserna är idag under utprovning. Samtliga ersättningsgaser är fluorinnehållande, exempelvis HFC 134a och Perfluorketon. De bidrar dock till växthuseffekten i en betydligt lägre omfattning och har en betydligt kortare livslängd i atmosfären än SF6

(se tabell).

Tabell 3.1: Skyddsgaser vid magnesiumgjutning Typ av gas Livslängd (år) GWP

(CO2 ekv)

Kommentarer

SF6 3200 23900 I bruk och referens HFC-134a CF3CH2F 13.6 1600 AMCover Perfluorketon C3F7C-O-C2F5 0.014 1 Novec 612 (3M) SO2 - - Hälsofarlig Skyddsalter Miljö- och

produktions-relaterade nackdelar

De framtagna alternativen har patenterats varför tillgängligheten och kostnadsbilden för dessa är svåra att uppskatta för närvarande. Försök indikerar emellertid att förbrukningen av dessa gaser ligger i samma nivå eller lägre än dagens SF6. Detta betyder att en radikal

reduktion av branschens totala utsläpp CO2-ekvivalenter kan uppnås om alternativ med

lägre GWP-värde ersätter SF6. Dessa gaser är emellertid ännu ej testade fullt ut i

kommersiell drift.

Andra alternativ till SF6 är SO2 och täcksalter, vilka båda har produktionsrelaterade

nackdelar samt ger en sämre arbetsmiljö.

SO2 är en giftig gas som kan ge en olämplig arbetsmiljö. Risken för exotermiska

reaktioner är högre med SO2, vilket ställer högre krav på övervakning och säkerhet.

Husqvarna förband sig under 80-talet med dåvarande Yrkesinspektionen att inte använda SO2 i sin produktion p g a en dödsolycka. Gasens skyddande effekt minskas drastiskt vid

smälttemperaturer över 670 °C. På grund av SO2-gasens höga skyddsklass

rekommende-rar Räddningsverket att gasen ej används i gjuterimiljö.

Nackdelen med täcksalt är större slaggbildning, sämre kvalitet på det gjutna godset samt bildandet av klorgas och saltsyra. Detta resulterar i en mycket korrosiv miljö i arbetslokalen samt utsläpp av saltsyra till omgivningen. Slaggen går ej att återvinna utan måste deponeras med en ökad miljöbelastning som följd. Materialegenskaperna kan

(23)

19

ändras kraftigt p g a bildande av MgCl. Gjuterierna anser att dessa alternativa metoder ej är fullgoda alternativ till SF6.

Emissioner

IVL Svenska Miljöinstitutet har uppskattat mängden årliga emissioner vid produktion. SF6 reagerar inte i processen och ingen återvinning sker, utan all använd SF6 emitteras till

luft. IVL beräknade att utsläppen år 2010 skulle uppgå till 39 000 ton CO2-ekv.

Branschens konsumtion av SF6 år 2000 låg på 2100 kg, vilket motsvarar 53 000 ton CO2

-ekv utsläpp till luft.

Regler i andra medlemsstater och EES-länder

Danmark, Schweiz och Österrike har antagit nationella regler för fluorerade växthusgaser. I Danmark förbjöds användningen av SF6 som skyddsgas vid magnesiumgjutning den 1

september 2002 medan Österrike och Schweiz har ett undantag för detta användnings-område.

Konsekvenser för svenska företag

Kommissionens kommande förslag att förbjuda användningen av SF6 vid

magnesium-gjutning från den 1 januari 2007 med undantag för magnesiummagnesium-gjutning där den årliga förbrukningen av SF6 ligger under 500 kg, kommer att få konsekvenser för två stora

gjuteriföretag i Sverige. Det finns i Sverige fyra gjuteriföretag, två stora och två små. De mindre faller inom ramen för kommissionen undantag. Det ena företagets konsumtion ligger på ca 250 kg SF6 och det andra på ca 50 kg SF6. Om man antar att de två stora

gjuterierna som berörs av kommissionens förslag väljer att gå över till HFC-134a får man en årlig miljövinst genom minskade utsläpp motsvarande cirka 40 000 ton CO2-ekv.

Gjuteriföreningen gör bedömningen att omställningskostnaderna kan uppgå till ca 100 000 – 200 000 kronor per anläggning. Utöver detta får man räkna med ca 4-dagars utbildning för berörd personal. Föreningen säger vidare att den stora kostnadsposten ligger fortfarande i risken och osäkerheten att gå över till en icke kommersialiserad produkt. För närvarande går det inte att uppskatta denna kostnad. Licenskostnaden för att använda HFC-134a som skyddsgas kommer att ligga på 10 Euro/ton smält magnesium. Detta innebär att för ett företag som smälter 1 000 ton kommer licenskostnaden vara 10 000 Euro. Kostnaden för HFC-134a jämfört med SF6 bedöms vara i samma nivå,

eventuellt även något lägre. Enligt branschen bör en teknisk implementering av HFC-gas eller annat ur miljösynpunkt bättre alternativ kunna vara genomförd före utgången av år 2006. Detta förutsätter att andra mindre miljöbelastande fluorerande gaser får användas. Att det skulle finnas några specifika svårigheter, eller att situationen är annorlunda för mindre gjutare, vars konsumtion ligger under 500 kg årligen, har inte framkommit. Naturvårdsverket anser att det är rimligt att reglera även de mindre tillverkarna,

förslagsvis genom att införa ett användningsförbud två år senare för de små tillverkarna. Vid det datumet är tekniken utvecklad, beprövad och resultaten är allmänt kända.

(24)

20

Naturvårdsverkets förslag

• Naturvårdsverket stödjer kommissionens förslag att från och med den 1 januari 2007 förbjuda användningen av SF6 vid gjutning av magnesiumgods när den årliga

kon-sumtionen överstiger 500 kg SF6.

• Naturvårdsverket anser att Sverige bör agera för att kommissionen även förbjuder användningen av SF6 vid gjutning av magnesiumgjutning när den årliga

konsumtio-nen understiger 500 kg SF6. Förbudet bör gälla från och med den 1 januari 2009.

• I det fall kommissionens föreslagna förbud inte genomförs anser Naturvårdsverket att motsvarande förbud bör övervägas på nationell nivå.

(25)

21

3.2 Användning av HFC i mobila

luftkonditionerings-anläggningar

Kommissionens förslag: Det skall vara förbjudet från och med den 1 januari 2009 att släppa ut nya fordon på marknaden med luftkonditioneringssystem som innehåller fluorerade gaser med en global uppvärmningspotential på mer än 150, utom i de fall som anges nedan.

Den som har för avsikt att den 1 januari 2009 eller senare släppa ut nya fordon på marknaden skall, om fordonen har ett luftkonditioneringssystem som innehåller fluorerade gaser med en global uppvärmningspotential på mer än 150, tilldelas kvoter motsvarande en viss procentandel av det antal fordon som den släpper ut på marknaden enligt följande:

a) 1 januari - 31 december, 2009; 80 % av det antal fordon som släpps ut på mark-anden under 2007

b) 2010; 60 % av det antal fordon som släpps ut på marknaden under 2008, c) 2011: 40 % av det antal fordon som släpps ut på marknaden under 2009, d) 2012: 20 % av det antal fordon som släpps ut på marknaden under 2010, e) 2013: 10 % av det antal fordon som släpps ut på marknaden under 2011. HFC har använts i mobila anläggningar sedan 1994 och ersatte då CFC. Mobila anläggningar indelas i följande användningsområden:

- Luftkonditionering i personbilar - Luftkonditionering i lastbilar - Luftkonditionering i bussar - Luftkonditionering i släp

Luftkonditionering i personbilar

HFC-134a började användas som köldmedium i luftkonditioneringsanläggningar i personbilar 1994. Under år 1999 beräknades ca 380 ton HFC-134a finnas ackumulerat i den svenska personbilsparken. De uppgifter avseende HFC som använts i beräkningarna för åren 1990-1999 är en uppskattad livstid på 11 år. Fyllnadsmängden är 0,8 kg per enhet, 1 % emissioner vid tillverkning, 15 % emissioner under användning och 15 %v emissioner vid skrotning.

I basscenariot antas HFC-134a fortsatt vara det enda köldmedium som används. Andelen luftkonditionering antas öka från 74 % år 1999 (uppgifter från BilSweden maj 2001) till 85 % år 2005, 90 % år 2010, 93 % år 2015 och 95 % år 2020. Vissa tillverkare anger att inom några år kommer inga av deras bilar att sakna luftkonditionering, men det kommer samtidigt sannolikt att finnas kvar bilmodeller utan luftkonditionering.

(26)

22

Enligt branschen och experter vid myndigheter pågår arbete med att utreda och utveckla CO2 som köldmedium. Det uppges att det inte tycks finnas nackdelar med CO2 jämfört

med HFC-134a som köldmedium i mobil luftkonditionering. Tekniken är dock ännu outvecklad, då motiv att ersätta HFC tidigare saknats. Det anses troligt att en kombination av drivkrafter kan komma att leda till att HFC fasats ut från användning i nya bilar så snart som inom 4-8 år.

Mot bakgrund av dessa uppgifter har ett lågemissionsscenario också beräknats för utsläpp av HFC-134a från mobil luftkonditionering. Detta motsvarar också ett

bas-scenario, men där antagandet gjorts att marknaden anpassar sig till kundernas behov av en mer miljöanpassad produkt, i detta fall en utveckling mot mer miljövänliga köldmedier. I de alternativa beräkningarna, lågemissionsscenariot, har antagits en successiv ökning av andelen nya bilar med CO2 som köldmedium från 29 % år 2003, med en total övergång

till CO2 i nya bilar från och med år 2006.

Känslighetsanalys har gjorts avseende emissionsfaktorer under användning samt vid skrotning. I beräkningarna har två alternativ för emissionsfaktorer under användning ansatts, 10 % per år från och med år 2001 respektive oförändrat 15 % per år under hela scenarioperioden. För skrotning har känslighetsanalys genomförts där emissionerna antagits vara 15 % (som i basfallet), 5 % samt 25 %. En beräkning av emissionerna med antagen livslängd på 17 år i stället för 11 år har också gjorts, då medellivslängden för en bil i Sverige bedöms vara 17 år.

Luftkonditionering i lastbilar

Antalet nyregistrerade lastbilar har under 1990-talet varierat mellan åren, från ca 10 000 till drygt 30 000 per år. År 1999 beräknades nära 100 ton HFC-134a finnas ackumulerat i lastbilarnas luftkonditioneringssystem i landet.

De uppgifter avseende HFC som använts i beräkningarna för åren 1990-99 är en ungefärlig livstid på 6 år, 1,2 kg per enhet, 1 % emission vid tillverkning, 15 % under användning och 15 % vid skrotning. I basscenariot antas HFC-134-a fortsatt vara det enda köldmedium som används. I framtiden har antagits samma antal nyregistrerade lastbilar per år som medelvärdet för åren 1995-99, 25 000 per år. Vidare har antagits att andelen luftkonditionering ökar från 65 % år 1999 till 90 % år 2005, till 95 % år 2010 och 98 % år 2020. En viss andel registrerade lastbilar är i själva verket pickuper och liknande som inte används för långväga transport och som inte kräver luftkonditionering.

Luftkonditionering i bussar

Antalet nyregistrerade bussar i Sverige har under 1990-talet varierat mellan ca 750 – 1200 per år. Uppgifter om komfortluftkonditionering i bussar har hämtats från såväl tillverkare av luftkonditioneringsanläggningar som busstillverkare i Sverige. Skillnaden mellan bussarnas luftkonditionering och luftkonditionering i personbilar och lastbilar är att aggregatet sitter på bussens tak, samt att mängden köldmedium per enhet är mycket större (7 kg). Fyllningen sker på fabriken. Livslängden beräknas vara ca 12 år. Läckage vid tillverkning har uppskattats till 1 %, medan läckaget under användning ansatts till 10 % per år eftersom behållarna sitter på taket och rimligtvis inte riskerar att skadas i samma

(27)

23

omfattning som på person- eller lastbilar. Vid skrotning har i beräkningarna antagits att 15 % av köldmediet emitteras. Ackumulerad mängd HFC-134a i bussars AC-system beräknas ha varit ca 30 ton 1999.

Kyl-frysanläggningar lastbil, släp (kyltransport)

Antalet nyregistrerade enheter per år har varierat mellan 400 och 1000 under 1990-talet. År 1999 beräknades nära 25 ton HFC finnas ackumulerat. De uppgifter som använts i beräkningarna för åren 1990-99 är en ungefärlig livslängd på 14 år, 6 kg fyllnadsmängd per enhet, 4,5 % emissioner vid tillverkning, 7 % emissioner per år under användning och slutligen 15 % vid skrotning.

I framtidsscenarierna har en årlig ökning med 1 % av antalet från 1999 års nivå fram till år 2020 antagits. Emissionsfaktorer etc enligt de förutsättningar som gäller för perioden 1990-99.

Alternativ

De alternativ till 134a som man idag främst är intresserad av är kolväten, HFC-152a, koldioxid samt förbättrade HFC-134a-system.

Kolväten användes uteslutande i hermetiska system varför riskerna med brandfarliga

köldmedier anses små i allmänhet på stationära sidan. Då det gäller mobila system är det mera komplicerat. Det finns redan idag konverteringar som genomförts från syntetiska köldmedier till i kolväten fr.a. i USA och Australien. Anledningen till att det inte slagit igenom är risken för att hamna i försäkringstvister p.g.a. brandfarligheten. Riskerna finns även vid tillverknings- och servicetillfällen. Innan man enats om hur man kan konstruera med tillräcklig säkerhet mot brandfarlighet kan kolväten inte bli allmänt accepterat av biltillverkarna.

HFC152a är kemiskt sett väldigt likt HFC-134a. GWP-faktorn är 140 jämfört med 1

300 för HFC-134a. HFC-152a är brandfarligt även om i mindre grad än kolväten.

Fördelar är också den högre kylkapaciteten och den potentiellt lägre energiförbrukningen. Ett sätt att komma runt detta skulle kunna vara att ta fram indirekta system för mobila luftkonditioneringssystem. Detta för att begränsa köldmediemängden och till att endast finnas i motorutrymmet. Nackdelen är enligt några att det sker till priset av en lägre energieffektivitet och en högre systemkostnad. Därmed försvinner också flera incitament som finns för en övergång till detta köldmedium.

Om man satsar på en användning av CO2 skulle man erhålla bättre prestanda, högre

effektivitet samt möjlighet att konstruera system som även kan fungera som värmepump. Det återstår ännu en del innan dessa system blir kommersiellt gångbara i stor produktion. Bland annat behöver man få fram bättre flexibla rörledningar, lösa problem med ljud och vibration samt göra systemen tätare. Dessutom diskuteras säkerhetsfrågor som gäller de höga trycken, 150 bar samt risken för en för hög CO2-koncentration i kupén. Mycket av

detta skulle kunna elimineras genom att använda indirekta system och sensorer i

passagerar utrymmet. Frågor som också återstår att besvara är hur bränsleförbrukningen påverkas och hur dyrt det skulle bli.

(28)

24

Emissioner

Den mobila sektorns bidrag till emissionerna av fluorerade växthusgaser beräknades av IVL Miljöinstitut AB år 2001 enligt basscenariot uppgå till 317 000 ton CO 2 ekv år 2010 och enligt lågemissionsscenariot till 153 000 ton CO 2 ekv.

Regler i andra länder

Österrike har stiftat en lag om att fasa ut HFC-134a som köldmedium i mobila

luftkonditioneringar och andra tillämpningar från 2008 och framåt med möjlighet till undantag i ytterligare fyra år. Befintlig utrustning kan bli servad även efter den tiden.

Schweiz tillämpar en liknande förfaringssätt som Österrike med undantag för de

HFC-föreningar med en livslängd i atmosfären på mer än 2 år. Utfasningen regleras till en del i en förordning. HFC i mobil luftkonditionering är tillåten så länge alternativ inte är tillgängliga och om läckagereducerande åtgärder vidtas. Mobila luftkonditioneringar ska kontrolleras en gång per år.

Storbritanniens klimatprogram baseras på principen att HFC-emissionerna inte ska

stiga över en viss nivå och hållas stabila där. HFC-föreningar bedöms inte vara hållbara i ett längre perspektiv. Man inväntar Kommissionens förslag om reglering av fluorerade växthusgaser och lägger under tiden ett förbud mot engångsbehållare. Man har också implementerat ett regelsystem för serviceföretagen.

Danmark har ett frivilligt åtagande med industrin att samla in HFC vilket även

omfattar mobila luftkonditioneringar. Man har påbjudit certifiering. Det har introducerats ett förbud för HFC i ny utrustning. Danmark har också en skatt på HFC vilket även gäller för mobil luftkonditionering, €17 per kilo HFC134a baserat på dess växthuspåverkan (GWP). Denna skatt gäller inte för köldmediet i importerade nya bilar utan endast vid påfyllning. Man bedömer att CO2-teknik snart finns tillgänglig på området. Man har

funnit att tilläggskostnaden för CO2-system är oberoende av priset på bilen det är

installerat i.

Australien ändrar sin ozon-lagstiftning till att också gälla HFC- och PFC-föreningar

som används till att ersätta ozonnedbrytande ämnen. Den nya lagstiftningen omfattar: • importörer, tillverkare eller exportörer av HFC-föreningar (endera i bulk eller i

förfyllda kyl- och luftkonditioneringsanläggningar) ska vara licensierade och betala en avgift på A$165 (CA €93) per ton.

• ägare/brukare ska hantera och använda HFC- och FC-föreningar enligt juridiskt förankrade standarder och gällande praxis.

• uppbyggande av en fond som ska bekosta utfasnings- och emissionsbegränsningspro-gram av , FC- och CFC/HCFC-föreningar och ta fram förvaltarskap av HFC-föreningar som köldmedier hos importörer/tillverkare. Industrin har bildat Refrigerent Reclaim Australia för att försäkra om återtagande och destruktion av använt ozon-nedbrytande ämnen.

(29)

25

Emissioner från luftkonditioneringsanläggningar jämfört med dem i avgaser från personbilar

En jämförelse med emissionerna från luftkonditioneringsanläggningar kan göras med CO2-utsläppen från personbilar. En genomsnittsbilist använder ca 1 m3 bensin / år och kör

drygt 1000 mil / år. Emissionsfaktorn är 2,5 kg CO2 / l bensin. I Sverige finns det ca 3,5

miljoner bilar. Det innebär att CO2-emissionerna från avgaserna är 8,9 x 10 9 kg CO2-ekv.

Utsläppen från mobila luftkonditioneringsanläggningar är enligt en färsk utredning från EU 52 gram HFC-134a med en GWP-faktor på 1300 per personbil och år. I Sverige finns 3,5 miljoner personbilar. Det betyder att från luftkonditioneringsanläggningar i personbi-lar kommer ca 182 000 kg HFC-134a. Med en GWP-faktor på 1300 motsvarar detta läckage 0,3 x 10 9 kg CO

2-ekv.

Sålunda: Ifrån personbilar kommer ca 1/ 30 av vad som kommer ifrån avgaser också från personbilar vad gäller CO2-ekv.

Konsekvenser för svenska företag

Kommissionens förslag om luftkonditionering i nya personbilar och lätta fordon som kommer ut på marknaden efter 1 januari år 2009 måste ha ett köldmedium som har en GWP-faktor mindre än 150 och som stegvis fasas ut till 2013 innebär att enskilda bilverkstäder kommer att bli tvungna att utbilda sin personal i större omfattning med anledning av de nya köldmedierna, antingen det gäller HC och/eller CO2. Det kommer

även att bli frågan om att investera i ny utrustning av olika slag. Så länge tekniken ännu inte är framtagen är det inte möjligt att specificera mera på den punkten i dagens läge.

Ett annat viktigt led att minska miljöpåverkan från luftkonditioneringsanläggningar är att minska ökningen av bränsle under drift. I dagens läge åtgår 0,3-0,5 dl per 10 mil ökad bensinanvändning. Enligt uppgifter som framkommit på Mobil AC-konferensen i kommissionens regi 10-11 februari 2003 skulle denna mängd kunna begränsas till en tiondedel av dagens. Kommissionen kan betona vikten av detta led i arbetet att minska emissionerna från luftkonditioneringsanläggningar, gärna verka i den riktningen.

Bil Swedens kommentarer

Med hänvisning till EG-rättsregler inom fordonsområdet samt pågående arbete inom kommissionen att reglera användning av fluorerade växthusgaser i bilars klimatanlägg-ningar, anser Bil Sweden att svenska särbestämmelser för anläggningar i bilar inte bör ingå i underlaget nu för en svensk förordning.

Naturvårdsverkets kommentarer och förslag

• Naturvårdsverket stödjer kommissionens förslag att stegvis begränsa nya fordon som är utrustade med luftkonditioneringssystem innehållande HFC-134a mellan åren 2009-2013.

(30)

26

• Naturvårdsverket anser att Sverige bör agera för att kommissionen inom EU arbetar för att minska miljöpåverkan från mobil luftkonditionering genom att minska ökning-en av bränsle under drift.

• Naturvårdsverket anser att på längre sikt bör mobil luftkonditionering kontrolleras vid den årliga besiktningen.

• I det fall kommissionens föreslagna reglering att reglera nya bilar med luftkonditione-ring med HFC-134a, inte genomförs anser Naturvårdsverket att det inte är aktuellt att införa nationella särregler för detta område, då klimatanläggningar i fordon skall helbilgodkännas inom EU.

(31)

27

3.3 Begränsning av HFC och FC i stationära kyl-, frys-

och värmepumpanläggningar

Kommissionens förslag: Alla åtgärder som är tekniskt ekonomiskt genomförbara skall vidtas för att förhindra och begränsa utsläppen av fluorerade gaser. Kyl-, luftkonditione-rings- och värmepumpsanläggningar som innehåller fluorerade växthusgaser skall

a) kontrolleras minst 1 gång per år till en gång per månad beroende på anläggning-ens storlek,

b) installera läckdetektor för utrustning som innehåller 300 kg fluorerade gas, c) föra register över installerade, påförda och återvunna mängder

d) inrätta utbildnings- och certifieringsprogram

e) fluorerade gaser skall återvinnas för återanvändning, regenerering eller destruk-tion.

Användningen

HFC används i olika slag av stationära kyl-, frys- och värmepumpanläggningar sedan beslut om utfasning av CFC och HCFC fattades 1994. Användningen fördelar sig på följande anläggningsgrupper:

Hushållskyl och -frysar

Enligt branschen har antalet nyinstallerade enheter under 1990-talet varierat i storleks-ordningen 300 000 – 600 000 per år. Andelen isobutan i hushållskyl och- frysar har ökat från 0 % år 1993 till 80 % år 1999. Utvecklingen anses vara mot en 100 %-ig övergång till isobutan och andra kolväten att uppnås ca år 2005. Ungefärlig livslängd är 10 år och emissioner vid användningen är 1 % per år. Och vid skrotningen 5 %.

Små stationära kyl/frys

Enligt osäkra uppgifter fanns det år 1999 ca 5000 mindre stationära anläggningar i bruk (exkl. mindre värmepumpar). Total installerad mängd HFC-134a beräknas har varit 5 ton, då de enligt uppgift endast använts sedan år 1998. Emissioner per år under användning är 7,5 % och beräknad livslängd ca 10 år. Emissioner vid skrotning är ca 1 %.

Stora stationära kyl /frys, AC

De stora anläggningarna är en viktig sektor för de totala utsläppen. I stora stationära anläggningar används HFC 134a, och i viss omfattning andra typer av köldmedier t.ex. NH3. En snabb övergång sker från HCFC till HFC och andra köldmedier under de närmaste åren som en följd av påfyllnadsförbudet för HCFC 1/1 2002. Samtidigt sker en teknikutveckling mot en större andel indirekta system, där betydligt mindre mängd köldmedium krävs.

I framtiden antas i ett basscenario, den totala ackumulerade mängden HFC öka linjärt från ca 1100 ton år 1998 till 1500 ton år 2010 för att därefter förbli konstant på 1 500 ton

(32)

28

under resten av scenarioperioden. Vidare antas att det årliga läckaget på 7,5 % år 1999 minskar till 5 % år 2003 och förblir på denna nivå i framtiden.

Ett lågemissionsscenario har också beräknats där striktare krav på skötsel av anlägg-ningar tillämpas (tillsyn enligt miljöbalken) från och med år 2010, vilket antas ge ett årligt läckage av 2,5 % av den installerade mängden. Emissionsfaktorer etc. i övrigt enligt de förutsättningar som gäller för perioden 1990 – 1999.

Kyl- och frysgondoler, plug-in system

Under 1990-talet beräknas i storleksordningen 20 000 – 30 000 nya ”plugg-in” kylmöbler ha installerats per år i Sverige. De köldmedier som användes mellan åren 1991-1993 var främst HCFC och därefter dels HFC-134a, från början mest till kylar och HFC-404a till frysar. Fyllningen sker på fabriken och livslängden antas vara ca 10 år. År 1999

beräknades drygt 80 ton HFC finnas ackumulerad i plugg-in-utrustning i landet. En ökning om 2 % av antalet nya enheter från 1999 års nivå fram till år 2020 har antagits i scenarioberäkningarna. I framtiden antas också en andel nya enheter ha kolväten som köldmedium. En långsam ökning av användningen av kolväten från och med år 2001, där 25 % år 2005 av nyförsäljningen antas ha kolväten som köldmedium, för att successivt linjärt öka till 100 % år 2020. Emissionsfaktorer etc. enligt de förutsätt-ningar som gäller för perioden 1990-99.

Små luftkonditioneringsanläggningar

I slutet av 1990-talet fanns det i storleksordningen 200 000 mindre luftkonditioneringsan-läggningar i landet. I beräkningarna antas 20 000 ha nyinstallerats per år. År 1999 beräknas drygt 160 ton HFC-134a ha funnits ackumulerat i dessa enheter. I scenariobe-räkningarna har en årlig ökning av antal nyinstallerade enheter med 2 % från 1999 års nivå fram till år 2020 antagits.

Den nya lagstiftningen om insamling av uttjänta elektriska apparater och elektronik-skrot som träder i kraft den 1 juli 2001 kommer att påverka insamlingen av små klimatanläggningar. Effektiviteten i insamlingen och hur stor andel av de elektriska apparater som innehåller köldmedia av olika slag som kommer att hanteras på ett

miljöriktigt sätt är inte kvantifierat. I denna studie antas därför en relativt låg effektivitet i insamling och miljöriktig hantering. Till och med år 1999 har 100 % läckage vid

skrotning antagits. Därefter antas att nuvarande lagstiftning (återtagande av köldmedium från kylskåp etc.) tillämpas mera strikt och att de skrotade enheterna tas om hand på ett miljöriktigt sätt enligt: 25 % av de skrotade enheterna år 2005, 50 % av de skrotade enheterna år 2010, 75 % av de skrotade enheterna år 2015 samt 100 % av de skrotade enheterna år 2020. För de enheter som skrotas på ett miljöriktigt sätt antas att 5 % läcker ut vid skrotning och för de övriga 100 %. Under användning antas också fortsättningsvis att 3 % av de installerade mängderna läcker varje år.

Små värmepumpar

Antal nyinstallerade värmepumpar har under 1990-talet varierat mellan ca 10 000-20 000 per år i Sverige. Fram till år 1993 användes CFC som köldmedium vid tillverkningen. Mellan åren 1994 –1997 användes HCFC och 407C (blandning av 125, 134a och 32). Av nytillverkade värmepumpar beräknas drygt 50 % innehålla

(33)

HFC-29

407C sedan 1997/98 och resten propan. År 1999 beräknades drygt 40 ton HFC finnas ackumulerat i värmepumpar i landet.

Energimyndighetens basscenarier för energibalanser tyder på att den tillförda energin via värmepumpar kommer att öka med ca 15 % mellan åren 1997 och 2010 och med ytterligare ca 30 % mellan åren 2010 och 2020. Dessa scenarier för utnyttjande av värmepumpar har, i detta sammanhang, tolkats som att antalet små värmepumpar i drift ökar med 1,5 % per år i perioden 1997-2010 och 3 % per år i perioden 2011-2020. Under perioden 2000-2010 har antagits att en tredjedel av de nyförsålda värmepumparna har HC som köldmedium och resten HFC, (dvs. antalet värmepumpar med HFC ökar med 1 % per år 2000-2010). Vidare har antagits att under perioden 2011-2020 kommer två

tredjedelar av de nyförsålda värmepumparna att ha HC som köldmedium och resten HFC. Emissionsfaktorer etc. enligt de förutsättningar som gäller för perioden 1990-99.

Ismaskiner, vattenkylare, avfuktare m.m.

Vid slutet av 1990-talet beräknades ca 200 000-300 000 enheter finnas i landet. Utifrån detta har i beräkningarna ansatts en installation av 25 000 nya enheter per år under 1990-talet. Den ackumulerade mängden HFC, som använts sedan år 1994 i dessa typer av aggregat, beräknades år 1999 vara ca 70 ton.

Uppgifter som använts i beräkningarna för åren 1990-99 är en livslängd på 10 år, en genomsnittlig mängd per enhet 0,5 kg.

I scenarioberäkningarna har, på samma sätt som för små AC, en årlig ökning av antal nyinstallerade enheter med 2 % från 1999 års nivå fram till år 2020 antagits.

Den nya lagstiftningen om insamling av uttjänta elektriska apparater och elektronik-skrot som träder i kraft den 1 juli 2001 kommer att påverka insamlingen även av denna typ av utrustning. Effektiviteten i insamlingen och hur stor andel av de elektriska apparater som innehåller köldmedia av olika slag som kommer att hanteras på ett

miljöriktigt sätt är inte kvantifierat. Till och med år 1999 har 100 % läckage vid skrotning antagits. Därefter antas att nuvarande lagstiftning (återtagande av köldmedium från kylskåp etc.) tillämpas mer strikt och att de skrotade enheterna tas om hand på ett miljöriktigt sätt enligt: 25 % av de skrotade enheterna år 2005, 50 % av de skrotade enheterna år 2010, 75 % av de skrotade enheterna år 2015 samt 100 % av de skrotade enheterna år 2020. För de enheter som skrotas på ett miljöriktigt sätt antas att 5 % läcker ut vid skrotning och för de övriga 100 %. Under användning antas också fortsättningsvis att 3 % av de installerade mängderna läcker ut varje år.

En viktig fråga för dessa typer av enheter är hur andelen enheter med propan kan tänkas öka på marknaden. Antaganden har gjorts att 10 % av nyförsäljningen år 2005 består av enheter med kolväte som köldmedium, för att successivt linjärt öka till 80 % år 2020. Vidare har antagits att mängden köldmedium minskar med 30 % mellan åren 2000 och 2020.

Emissioner

Den stationära kylsektorns bidrag till emissionerna av fluorerade växthusgaser beräkna-des av IVL Miljöinstitut AB år 2001 uppgå till 169 000 ton CO2-ekv år 2010.

Figure

Tabell 1: Syntetiska växthusgaser och deras viktigaste användningsområden
Tabell 2: Beräknade emissioner från respektive sektor/bransch 1990-2001, kton CO2
Tabell 2.1 Sammanfattning av Kommissionens förslag (2003-08-11) till reglering av  fluorerade växthusgaser
Tabell 3.1: Skyddsgaser vid magnesiumgjutning  Typ av gas  Livslängd (år)  GWP
+2

References

Related documents

Lastbilschauffören har brustit i uppmärksamhet när plankorsningen skulle passeras och inte observerat varningssignaleringen för vägskyddsanläggningen, och blivit instängd

[r]

[r]

Huvudvikten har därvid lagts på konsumtionsodlingen och dess olika problemområden eftersom odling av fisk för utsättning ingår som ett led i den allmänna fiskevården och

Störst utvecklingsbehov inom Trafikverkets katalog Kollektivtrafik finns när det gäller effekter för regional utveckling och tillgänglighet för kollektivtrafiken till målpunkter

Detta underlag beskriver transportsystemets brister och behov av åtgärder och styrmedel utifrån det scenario som beskrivs i Utredningen för fossilfri fordonstrafik (FFF-utredningen)

20 Trafikverket PM, Ökad trafik dämpar effekter av energieffektivsering och förnybar energi, 20160203. I detta ingår inte rallybilar, provfordon, handikappfordon och andra fordon

 Stadsmiljöavtalen skiljer sig från andra åtgärder då de utöver åtgärder i infrastruktur för kollektivtrafik och cykel på kommunalt vägnät även förutsätter