• No results found

Forntiden i parker

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Forntiden i parker"

Copied!
27
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bebyggelsehistorisk

tidskrift

Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage

Author

Åsa Ahrland, Gert Magnusson

Title

Forntiden i parker

Issue

37

Year of Publication

1999

Pages

7–32

ISSN 0349−2834

ISSN online 2002−3812

www.bebyggelsehistoria.org

(2)

Forntiden

i

parker

av

Åsa

Ahrland och Gert

Magnusson

Fornlämningar i landskapet utgör inte bara källor

till forntidens människoroch deras sättattleva. Ett

viktigt perspektivärockså synenpåfornlämningar

ochderas sekundäraanvändning somformelement,

pedagogiska objekteller idébärandeelement i olika

sammanhang. En lite uppmärksammad aspekt är

bruket av fornlämningar i parker och trädgårdar,

miljöer som genom historienpå olikasättuttryckt

människorsnaturuppfattningoch världsbild. Vivill

med några exempel visa att parker och trädgårdar

återspeglarsynenpå fornlämningar;alltifrån

1600-talets göticism via upplysningen och romantiken fram till 1900-talets modernism. Här infogar vi ocksåKarl AlfredGustawssons”parklandskap”vid Birka, som bildat skolaför gestaltningen av fom-lämningsmiljöer framtillvåradagar.

Vår avsiktärinteattidennaartikelförsökage en

samlad bild av olika epokers gestaltning av

fom-lämningar. Syftet äratt spegla människors intresse

föratttolka ochpresenteraforntiden.Härfinns lik¬ heteroavsettepok och utgångspunkt, vilket föran¬

leder oss att med den franske sociologen Pierre

Bourdieu konstatera, att det som definierar en grupp egentligen inte är en tidsepok i första hand,

utan att den känner igen sig i ettgemensamt pro¬

blem.'Vi för ocksåendiskussionomvad

fomläm-ningamaavserattförmedla.Fråganomautenticitet

till exempel är intressant, med tanke att man

under vissa perioder inte varit främmande för att

nytillverkarunstenaroch gravaroch använda dem tillsammansmedautentiskafornlämningar.

Den

götiska

tanken

Den götiska tanken, som skulle få stor betydelse

vidskapandetavdensvenska nationalstaten, brukar

sägas ha sittursprungi 1400-taletoch den svenske

biskopen Nicolaus Ragvaldis tal vid kyrkomötet i

Basel 1435. Ragvaldi ansåg sig representera det folk somhärstammade från de gamla goterna och derasurhem. Detvardessa gotersomhadeerövrat

Rom ochlagt grunden till den europeiska civilisa¬

tionen hävdadeRagvaldi.

Göticismen kom att utvecklas under 1500-talet,

kanske främst i Johannes Magnus arbete Historia

de omnibusgothorum svenumqueregibus, Historia

om alla götarnas och svearnas konungar, som

utkom postumt 1554. Här hävdas att Götaland i

själva verketutgörallafolksurhem ochattde förs¬

tasvenskaregentemaborderäknasfrånNoaksson¬

son. Dessa idéer togs upp av bland andraGustav

Vasas äldstesonEriksomkalladesigErik XIVsom kung.Johannes Magnus verk slog inte baraigenom

i Sverige, utan diskuterades intensivt också ute i

Europa.

S

extonhundratalets

fomminnessyn

Göticismenhadefortsatt storbetydelseunderstor¬ maktstiden. Vid sinkröning 1617valde till exempel

GustavIIAdolfattiklädasiggoterkungenBeoriks roll och dräkt. Tanken att fornlämningar skulle bevarasochberättaenhistoriatillsammans medde

skriftliga källorna växte sig allt starkare. Under 1600-talet får vi ett allt större statligt inflytande över kulturminnesvården. Ett första steg var att

1630 utse runologen Johannes Bureus, Gustav II

Adolfslärare, till landets förstariksantikvarie.

Med 1666 års Placat och påbudh om Gamble Monumenter ochAntiquiteter fastladesattalla lan¬

detsfornlämningartillhördekronan ochattåverkan och förstörelse av minnesmärken var förbjuden.

Kungörelsenkansägas utgöragrundenförallsena¬

re lagstiftning inom kulturmiljövården. Samma år

(3)

samla ochutgeäldrehistoriska handlingar,förteck¬ nafornlämningar och samla fomsaker. Blandriks¬

antikvariernafinner viJohanPeringsköld d. ä. som

i sitt stora manuskript Monumenta presenterade landetsfornlämningar.Förbåde Bureus och Pering¬ sköldfannsettstarktpolitiskt stöd irådetoch bland tillskyndarna för kollegiets grundande fanns både

riksdrotsen Per Brahe d. y. och rikskanslern Mag¬

nusGabriel De la Gardie.

Trädgårdskonsten under

stormaktstiden

Under 1600-talet kom nya idéerfrån kontinenten,

främstFrankrike,kringarkitektur och

landskapsge-staltning att i hög gradförändra de svenska slotten ochherrgårdarna.Ienbarockanläggningskulle till¬

fartsvägar,byggnader,trädgårdar och parkerutgöra

en totalkomposition karakteriserad av symmetri

och centralperspektiv. Trädgårdarna fick ofta en

merastorslagenutformningäntidigaremed parter¬

rer,boskéer,alléer ochvattenkonstersomobligato¬

riskabeståndsdelar.

De nya idealen fick snabbt fäste i Sverige, där adeln inledde en intensiv byggnadsperiod i mitten

av 1600-talet. År 1648 lätdrottning Kristinakalla

in den berömde franske trädgårdsmästaren André Mollettill det svenskahovet. Detvarundersin tid

i Stockholm somMolletutgav en av trädgårdshis-toriensmestkändaverk. Lejardinde plaisir1651,

en mönsterbok som introduceradeden klassicistis¬

katrädgårdens principer och somockså publicera¬ despå svenskasammaår. Frånattdesvenskaträd¬

gårdarna tidigare ofta legat separat och haft en

enkel kvartersindelning kom dessa nu alltmer att samordnas med huvudbyggnaden och få en strikt uppbyggnad kringen huvudaxel. Detta

återspeglas

också i Suecia antiqua et hodierna, det stora

planschverketsomvisadeuppstormakten inorrför detövriga Europa. Illustrationernagervisserligen i många fall en förskönad bild av landets slott

och

herrgårdar, men visar ändå att Sverige låg långt fram när det gällde arkitektur och trädgårdskonst

under denna period. Somså ofta nären trädgårds-stil överförs från ett land till ett annat, skedde en

viss anpassning till den egna landskapstypen och

den egnatraditionen. Detfinns fleraexempelpåatt

fornlämningarpåettliknandesättsomgrottor,lust¬ husochstatyerkundetillhöra desvenska parkernas

rekvisitavid den härtiden.

å-* $ » fi) i « é jr '» ». • * -«

1 « ■»"* Figur 1.lets BroderiparterrurAndré Mol-Lustgården publicerad iStock¬

(4)

w

’-.•‘■c-.

..‘.c jl' —^ J

Figur 2.Karlberg enligt barockensalla regleriSuecia AntiquaetHodiema.Denstoradjurgårdenmed Dianas tempel liggerutmed Mälaren ivästeroch längsti öster

denlilladjurgården medfågelhuset. Foto: Kungl.Bibli¬ oteket

Per

Brahes

Visingsborgsprojekt

Per Brahe d. y.,riksdrotsochen av1600-taletsstör¬

sta godsägare, ägnade sitt grevskap Visingsborg

stortintresse. I ett storslagetprojekt lät Braheinte

bara fullborda Visingsborgs slott Visingsö, utan

uppförde ocksåBrahehus och Västanå mittemotpå

fastlandet, så attde tre slotten tillsammansbildade

entriangel.Itriangelnsmitt anladesstaden Gränna. Då Brahespolitiska inflytandesuccessivt minskade på 1670-talet, ägnade han sig alltmer åtattberätta

grevskapets historiagenomatt skylta dess fomläm-ningar. Vid borgruinen Näs på Visingsös sydspets

sattehan till exempel upp en stenskylt som infor¬

merade omatt dettavarden gamlakungaborgen,i vilken Magnus Ladulås dog 1290, dvs. samma information som Riksantikvarieämbetetger sin informationstavla drygt 300 år senare. Brahe var inte heller främmande för att inkorporera skyltade

fornlämningar i sinaomfattandeträdgårdsodlingar. Visingsborgs slott hade grundlagts av farfadern

PerBrahe d. ä. på 1570-talet. Denne avhyste isam¬ band med nybyggnationen de tre byarna Valby,

Ströja och Lunda och skapade på så sätt ett stort

område där han kunde inrätta anläggningarna som krävdes för slottet. PerBrahe d. ä. varmycket in¬ tresseradav lanthushållningensohka aspekter, inte

minst trädgårdsodling, vilket framgår av hans

handbok för unga adelsmän, Oeconomia, som utgavs efter hans död 1581. Trädgårdarna vid Vi¬

singsborg var omtalade redan under Per Brahe

d. ä.:s tid, bland annat införskrevs fruktsorter från

utlandet som blev kända som Pers bordsäpplen,

rödpäronochgrevePerspäron.

Trädgårdsanläggningarna utvidgades ytterligare

sedansonsonenPerBrahe d. y.tagitöver,odlingar¬ na ska dåhaomfattat omkring tvåtusenfruktträd.

Troligenvardet ocksåunder dennes tidsom slotts-ägomaistort settfickdenlandskapliga utformning

som visasen lantmäterikartafrån 1708.^ Områ¬

dethadeenlångsträckt rektangulärform, med Bra¬

hesombyggda kyrka, den gamla sockenkyrkantill

Ströjaby, icentrum avanläggningen,troligen med

jaktparken i densödra delen ochen mera odlings-inriktad del med flera trädgårdar i norr. Till den

största trädgården, Lunnaträgården, lades en

barockmässig axel ut från slottet som avslutades

med ett lusthus i fonden. Omedelbart norr om

dennaträdgård låg Lundsängen, förmodligen också den en mera trädgårdsbetonad anläggning med

bland annattvåstora fiskdammar. Det fanns också trädgårdar-vid slottetslåttsträgården, vidkyrkan

(5)

Figur 3. "...denhele liggende Gräjfeskap så long man

kan siiellerskåda medt egetMått... Westanå, Wiisins ö

ochbrahuszmedt deomligandeBerg...derundereders

Nådes Conterfeitill hest... ” skrevmålningens upphovs¬

manJohan Wernerd.ä. tilluppdragsgivaren PerBrahe

1649. Foto:Livrustkammaren.

kyrkoträgården, och i närheten av kvarnen Cap-pellsträgården.

Cappellsträgården låg i anslutning tillruinenav

S:t Laurentii kapell, som Brahe lät ligga kvar och

skylta medenstentavla. Såvälruinsom skyltfinns

ännuidag kvarpå platsen. Denlatinska skylttexten

lyderiöversättning: ”PetBrahe,grevetill

Visings-borg, friherretill Kajana,restedennasten 1679 till minne av ett mycket gammalt kapell.” Efter Karl XI:s reduktion 1680 drogs godset in och blev en kungsladugård. Stora delar av marken planterades

senaremedekskogför flottansräkning.På 1708års karta finns fortfararande de ovan nämnda trädgår¬

darnamarkerade ochav beskrivningenframgår att

det fanns ”några aplar och kirsebärsträn” i Cap¬

pellsträgården och att denna lydde under

slottsar-rendet.

Fåglagården

vid

Karlberg

MagnusGabriel De laGardievar en av1600-talets

mera betydelsefulla politiker. Hanvarocksåen av sin tidsstörstagodsägare ochmycketintresseradav

trädgårdskonst och trädgårdsodling. De la Gardie fann förmodligen i likhet med den samtide Sobe¬

ring Rosenhane, som skrev handbok i lanthushåll¬

ning Oeconomia, trädgårdsskötsel vara en adels¬ mansädlasteochmestglädjefyllda tidsfördriv. Vid slotten Makalös, Ulriksdal, Venngam, Tullgam,

Läckö, Mariedal och Karlberg anlade han stora

trädgårdar, och hade då själv en aktiv roll, till

exempel när det gällde vilka växter som skulle importeras från Holland. Karlberg, som skulle bli De la Gardies största byggnadsföretag, inköptes 1669 och redan året därpå påböijades

(6)

ombyggna-Figur 4. Visingsborg. Capellsträd-gården.

PerBrahe d.y.omskapadestora delaravVisingsö till trädgårdarför

slottetVisingsborg.Detförefaller dock som omhanintehadeenstor sammanhängande park ellerträd¬ gård, utande olikaträdgårdarna låg snararesommindreenklaveriett landskap domineratavängaroch hagar. Capellsträdgårdenvaranlagd

ianslutning tillruinenavdet medelti¬ das:tLaurentiuskapell. Per Brahe

satteupp eninformationstavlaisten,

skrivenpå latin förenlärd publik.

Trädgården kan idag bara skönjasi landskapetruntkapellruinen, men

minnesstenenstårkvar. Foto:Gert

Magnusson.

den av slottet med hjälp av arkitekten Jean de la

Vallée.DelaGardiesavsiktvarattKarlbergskulle

manifestera den roll som han avsåg spela, men sedan egentligen aldrig kom att vid Karl XI:s sida.’Trädgårdarnafickenbarockmässigtstorartad

utformningmed orangeri, dammar,fontäner,skulp¬

turer och lusthus. Ikonografm var tydlig med den

storaHerkulesfontänen, symbolen för styrka, mod

ochdygd, sommetafor förDe la Gardiesjälv.

Jaktparkerna utgjordeen viktigdel i franskinspi-reradeanläggningaravden härtypen.Dehade i lik¬

het med övriga delar en formell karaktär med

stjämplatser, siktaxlar och häckinramade kvarter.

Vid Karlberg låg denegentliga jaktparken, den så

kallade stora djurgården, med sitt lusthus

Diane-berg ivästerutmed Mälaren.Denbetydligt mindre lilladjurgården, låg på östrasidanomträdgården. Anläggningenhadeförmodligen fåttsittnamnefter det lilla fågelhus som uppförts, senare källor

omnämner också ofta platsen somfoglegården. I

denna del av parken fanns enhäll med enrunrist¬

ning, somomnämnsoch avtecknas förförstagång¬ en 1624 av Johan Bureus. Av senare 1600- och 1700-talsbeskrivningarframgårattdenna bestodav

endrakristningochvarbelägen invidstaketet intill

orangeriet."* Hällen hade således inte tagits bort

eller täcktsöveri samband medanläggandetavDe

la Gardies Karlberg, utan istället fåttbli en del av

utformningenavparken. Slottetdrogs intill kronan

redan 1684 ochvardärefterkungligtlustslottunder många år.I sambandmedanläggandetavjärnvägen

genom parken vid mittenpå 1800-talet, sprängdes troligen hällen bort. En bitavstenenharpåträffats

ijärnvägsmuren.’

Runbacken

vid

Rosersberg

Ettavdeäldsta kändaexemplenenträdgårdsan¬ läggningdärmanmedvetetlåtitfornlämningar ingå

iutformningenav enträdgårdärRosersbergiUpp¬

land. Den första versionen av trädgården anlades

förmodligen i samband med att nya slottsbyggna¬

der uppfördes av Gabriel Bengtson Oxenstierna i

början på 1630-talet. Det är också vid denna tid.

Figur 5. Runstenshällenililladjurgården. Karlberg. Ur

(7)

Figur 6. Die Antiquitaet in LustgartenzuRosersbergh.

Rosersbergfrån söder medrunbackeniförgrunden. Här

ser manförutomrunstenenävenandrafomlämningar i

formavgravar, somtreuddar, runda och rektangulära

stensättningar. Fornlämningarna har komponerats in i

denformellaanläggningen, somett monumenttill efter¬

tanke. Förarbetena till Suecia Antiqua et Hodiema.

Foto:Uppsala Universitetsbibliotek.

1640, som runforskaren Aschaneus beskrev ett

gravfält med flera högar och två runstenar ”litet

från Siön, Nu nedan förRosenbergzHuuss”. Plat¬

sen omnämns därefter ofta som Runbacken eller

Kastenborg.* Trädgården låg i sydsluttningen ned¬ anför huvudbyggnaden och hade en geometrisk

indelning med olikformadekvarterför blandannat

fruktträd. Anläggningen var visserligen omgärdad

av staket, men hade en port mitt för gravfältet i

söder.’ Att låta en kulle, inom eller utom trädgår¬ den, ingå i kompositionen som utsiktspunkt och utflyktsmål, ingick ofta i 1600-talets

trädgårdskon-cept. Runbacken kan således sägas ha

ingått

i

utformningen av trädgården redan under denna period.

Några år in på 1660-talet, då sonen Gabriel

Gabrielsson Oxenstierna hade tagit över Rosers¬

berg, fickträdgårdenen merfranskutformning. De

gamla kvarteren ersattes medbroderiparterrer rita¬ de av Jean Mollet, son tillAndré Mollet, och hela kompositionenunderordnadesettcentralperspektiv. Runbacken som låg mitt i den viktiga mittaxeln,

ficknu rollen avpointde vue, och blev på såsätt

ännu tydligare en del av trädgårdens utformning. Sten Karling skriver: ”Trädgården vid Rosersberg blev under 1600-talet på så sätt en originell och

egenartad anläggning med gammalt och nytt, en

renässansanläggning med utsirade kvarter och

bakom denen avkullarbeströddängnedmotfjär¬

den. Den långa gången tillförde den ett egenartat

och i viss mån nationellt betonat drag, genom att

dessmålvar enfornnordiskgravienvild aspdunge

vid Mälaren.”*Anläggningen haravbildats ienbly¬

ertsteckning, kallad DieAntiquitaet im Lustgarten

zu Rosersbergh och avsedd för Suecia Antiqua.'^

DennavisarRunbacken medtvåtriangulära ochtvå

runda stensättningar med kantkedjor tillsammans med två högar. Kopplingen till trädgården är uppenbar, som här utgör bakgrund och kuliss. Ett inventarium upprättat 1675 visar att det också ankom trädgårdsmästaren att sköta Runbacken

(8)

Figur 7. Runbacken vid Rosersberg idag. Foto: Gert Magnusson.

och sörja för att ingenting blev förstört.‘° Platsen användes bland annat för måltider al fresco; vid

HedvigEleonoras besök 1666 intog hela sällskapet

sin måltid ”i aspelunden i trädgården på altanen,

somdekalla Kastenborg”."

BrodernBengt GabrielssonOxenstierna,somtog överRosersberg 1682, anlitade Nicodemus Tessin d. y. på 1690-talet för attbygga om slottet. Tessin

gjorde ocksåvissa förändringar i trädgården,bland

annat utnyttjade han Runbacken för att skapa

en

exedraformad fondmur med utblickar över såväl

Mälaren som trädgårdsanläggningarna ömse

sidoromparterren.'^ Runbackenhadenui viss mån formaliserats tillettträdgårdselement.

Rudbecks

Atlantica

och

Dahlbergs

Suecia

I Uppsala, inte långt från Rosersberg, utvecklade

universalsnillet och fornforskaren Olof Rudbeck ungefär samtidigt sina teorier om den mänskliga

civilisationens uppkomst i Sverige efter syndaflo¬

den i sitt verk Atlantica (1679-1702). Rudbeck

hävdadeblaatt runornautgjortenförebildför det

grekiska respektive latinska alfabetet. Rudbeck

hadelänge ettstarktstöd avMagnusDela Gardie,

som bland andra uppdragvarkansler vid Uppsala

universitet.Atlantican komattblilivligtdiskuterad bådei SverigeochuteiEuropa.

Sedan 1660-talet hade ErikDahlberg arbetatmed sitttopografiska planschverk över stormaktstidens

Sverige, Suecia antiqua ethodierna, vilket utkom

1716 i tryck. Här finns en rad fomlämningar och

fomlämningsmiljöer presenterade, fortfarandei en

götisktfärgadtradition, där densvenska stormakten beskrevs i storvulna termer och landets mäktiga

förflutna skildrades itextochbild.

Båda verken väckte stor uppmärksamhet, men

ingenavdem lyfte fram detvikingatida kulturarvet.

Det skulle kommaförstmed 1700-talet.

Upplysningens fornsyn

Inventeringsinsatsemahadeju börjatmed

(9)

fornminnen, kanske framförallt det götiskaarvet, varmindreutpräglat under1700-talet,menämbets¬

männens forskningsresor fortsatte, reseberättelser ochteckningararkiverades ochintressetför fomsa-ker och kuriosaresulteradei privata och institutio¬

nellasamlingar. En resenär somLinné antecknade alltiduppgifterom fomlämningarunder sinaresor.

År1741presenteradeJacob Faggotvid Lantmäteri-kontoret en officiell frågelista för en topografisk

beskrivning av Sverige, i vilken uppgifterna om fomlämningar ärcentrala. Faggots lista liggersan¬ nolikt bakom arbeten av topografer somAbraham

Abrahamsson Hiilphers och de skånska prästerna Johan GöranÖllerochNicoloviusm.fl.

Inställningentill detförflutnaförändrades.

Över¬

drivetpatriotiska utbrottliktAtlantican passade inte i upplysningens nyktrare värld. Istället betonades

det mänskliga förnuftets segrar, goda moraliska

exempel och kulturens framsteg från mörker till klarhet. Den gamla mdbeckianska historieskriv¬

ningen avfärdades som vidskepelse. Den hårdaste

och kanskemest välformulerade kritikernvarOlof vonDalin, somi förordet till Swea Rikes Historia

skrev: ”Hvar PlatonisAtland legat, antingen i det gamla Scytiod eller i Förlofvade Landet, eller i

dennePhilosophens hiema,ellerom detockredan drunknat iSyndafloden,ärochförblifver i allatider enoafgjord Sak.”‘^

Redan Peringsköld hade börjatpublicera isländ¬

skahandskrifter under1600-talets senaredel.Arbe¬

tetmedutgivningenavdegamla isländskasagorna

fortsatte under 1700-talet. Den samtida historie¬

skrivningenuppfattadesagorna somkorrektakällor till Sveriges äldsta historia och fomlämningama

Figur8. Gustav III:s begrav¬ ning iRiddarholmskyrkan, uppbyggdsom enscenografii

kungensandaavJohanTobias Sergeloch Carl FredrikSund¬

vall.Omgivenavgravvårdar

avtidigaresvenska kungarses icentrumSergels bystovanpå

enfornnordisk gravhögmed

runstenar. Härser mansåledes

deklassicistiska ochgötiska

inslagensidavid sida.Akvarell

avOlof Fridsberg efter C. F.

Sundvall.Foto:Nationalmu¬

(10)

Figur 9. Förslag till monumentiformav en

gravhögöverGustav III, Drottningholmspar¬

ken. CarlChristopher

Gjörwellca1792.

Foto: Slottsarkivet.

blev spåren av de hedniska förfäderna. Den äldre historieskrivningenhade inteägnatsärskilt intresse

för vikingarna, utan omtalat även dem som ”de

gamle goterna”. På 1730-talet skulleenförändring ske medfomforskarenEricBiömersbok, Nordiska

kämpadater. Verket kom ut 1737 och innehöll då

nyskrivna ”isländska” sagorberättade på Biörners arkaiserandeochvresigtknotiga språk.Berättelser¬

na varfantasieggande och storvulna och fick stor

betydelse för intresset för vikingatiden på 1700-talet. De fungerade som inspiration för generatio¬ ner, till exempel för Esaias Tegner i hans dikt

Fri-tiofs Saga somkomavtrycket 1820-talet. I och med genomslaget för Biömers texter blev

fascinationen för det vikingatida allt större och

intresset komatt omfattasavde ledandesamhälls¬

klasserna. Betydelsen av forntiden markerades

bl.a.vidbegravningenavGustavIII,manbygg¬ de en ättehög i Riddarholmskyrkan i vilken kung¬ ens kista ställdes på litde parade. Det fanns också

planer påettgravmonument i form av en gravhög

flankerad av två mnstenar och krönt av skulptur¬

grupp av Sergel för kungen i Drottningholmspar¬

ken, men somendastdelvis kom till stånd.Hertig

Karl, sedermera Karl XIII, varytterligt intresserad

avforntidenoch deforntidahjältarna,ochfråganär om han inte lågbakom dessa fornnordiskasymbo¬

ler vid begravningen. Intresset för det vikingatida

varstortocksåhos detgustavianskaprästerskapet.

Ett exempel är prostenJohan Göran Öller i Jäms¬

hög i Blekinge sombegravdesienhög. Högar och

mnstenar sågs som de viktigaste forntida monu¬

mentenoch ienlighet med Rudbeckssynmnor¬

na somurspmngligare skriftängrekiskaoch latin¬ ska, passade de väl in i ettcivilisationsperspektiv,

där människanutveckladesig frånettgrottstadium

tillcivilisation.

Efter hand skapades en idealbild av de gamla

nordborna som ett enkelt och oförfalskat släkte, tappert ochsträvsamt, och härdat under kärva kli¬ matiska förhållanden.Dettaspeglaregentligen inte denvikingatidamänniskan,utansyftadesnararetill

atttjänasomföredömeför den

egnasamtiden. Man

såg också träden, inte minst världsträdet asken

Yggdrasil ochden hedniska offerlunden iUppsala, sommystiska ochbetydelsefulla.Iprincip förekom fortfarandesammatypavforntidamonumenti

par¬ kersomtidigare; gravhögar,mnstenaroch offerkäl¬ lor, meninte andra som t.ex. megalitgravar, rösen eller skeppssättningar. Fomlämningama betrakta¬ desnu oftare som spårefter vikingarna. En annan

viktig faktor förvikingavurmen varpubliceringen

avverket Bautil, detär: allesvea okgötha rikens

runstenar 1750, i vilket Antikvitetskollegiets

mångårigaupptecknande av landets mnstenar pre¬ senterades. Illustrationerna baserades huvudsakli¬

genpåJohanHadorphs samling och sammanställ¬

(11)

Carl

Hårleman och

forntiden

överintendenten CarlHårleman var på många sätt

en intressant representantför sin tid. Han varinte baralandetsmestinflytelserikabyggnads- ochträd¬

gårdsarkitekt. Med upplysningens karaktäristiska

intresseför detpraktiskaoch detvetenskapligaför¬ djupade han sig i vitt skilda ämnen, främst

olika

aspekter på naturahushållning och teknik. En

sida

somkanske inteuppmärksammatsi lika höggradär Hårlemans intresseförforntidenoch dess lämning¬

ar. Hans bibliotek innehöll såväl Johan Pering-skölds Monumentum Sveo-Gothoricorum publice¬

rad 1710 som Sven Lagerbrings disputationsserie

Monumenta scanensia med runuppteckningar.'^

Intresset för det forntida kan också kopplas till åtminstone ett av hans parkprojekt, något vi ska

återkomma till.Hårlemandeltogocksåienutgräv¬

ningav enmegalitgrav,endös, vidfamiljenRamels godsMaltesholm i Skåne vidett besök 1751. Gra¬

venredovisas i bildtillsammans medengod

gräv-ningsrapport om fynden i ett postumt publicerat

brev tillsvågern CarlFredrik Piper.

Enav tidensangelägnastefrågorvar, enligtCarl Hårleman och många andra, behovet av en god

Figur 10.CarlHårlemans

planöveranläggningarna

vid Ramlösa Brunn.

”Sielf-walillaströmmen, somvid

A.förr ojämntoch i krokar

flöt härigenom, skalnui

höstslutasinom rätaoch

säkramuraroch sedan

undgå detstick widB:B:,

somdessnuwarandegång

redanbegifwer.Midt uti den

rundaplatsen wiC. Har jag

tilewärdeligttecken af

tacksamthetfördenna häl¬

sobrunnlåtit uppresa en

inemot5alnarhög, af herr

BorgmästarenPihl migför¬

äradsandsten,ochderpå

ristade Runor, Ritningen

N:o. V. utwisar.”

UrHårlemanstryckta

rese-brev1751. Foto:Kungl.

(12)

skogshushållning.Ienreseskildringfrånsödra Sve¬

rige 1749 finner han anledning att påminna om forntidens vördnadförträd: ”Af denwigt ochange¬

lägenhet äro träden; och ty hafva de gamla hed¬

ningarna med så mycken omsorg och wördnad

ansettdetta ämne tillnaturens widmagthållande, at

de, för at frälsa det ifrån oförståndiga eller giriga händer,gjort afdesswård en ansenligdelafderas

Guda-dyrkanochhelgatde flästa lundarochskog¬

sparker tillboning åtvissa Gudar,pådetatbrottet

emothemwistetskullebeifras som enmissgärning

äfwad emot sielfwa Gudomligheten.”'’ Här åter¬

knyterHårlemantill asaläranscentralaofferplatser,

deheliga lundarnaoch källorna.

Anläggningarna

vid

Ramlösa

Brunn

Monumenten- gravhögarnaoch runstenarna,men

också lundarna och träden, behövde enligt

1700-taletsperspektiv egentligen inte vara ursprungliga och äkta. Syftetvarofta i förstahandpedagogiskt, vilket innebar att man inte tvekade att nytillverka

runstenaroch gravaroch inte alltidnyttjade auten¬

tiskt material.FråganärominteHårlemansrunsten vid Ramlösa Brunn harjust den utgångspunkten. Ramlösaligger iettmycket fomlämningsrikt områ¬ de med flerastörre gravfält, som idag ingåri Hel¬

singborgs stad. En delavområdet kallas fortfaran¬

de för Ättekulla. Kopplingen mellan Hårlemans

gestaltning ochplatsenshistoriaäruppenbar.

I Skåneinvigdeshälsokällan vid Ramlösa 1707,

vilken snabbt etableradesigsom enpopulärbrunns¬

ortbådeden svenskaoch danska sidan. Brunnen

gästades också av Carl Hårleman. Av breven till

PiperframgårattHårlemanvarinbegripen igestalt¬ ningen av anläggningarna vid brunnsparken. Vid

besöket 1750 skriver han: ”Förleden höst blefwo

tränafallehanda slag, till stygd och prydnad, åen

de deraf satte, och ämar man med altsammans efterhanden fortfara, enligt hwad sjelfwa ställets

Naturochbelägenhet förskrifwa”. Hårlemans plan visar en anläggning med en kanal i centralaxeln

med alléer ömse sidor och två rundplatser. I

anläggningens centrum mitt i rundplatsen vid

brunnshuset skulleendånygjordrunstenresasmed

texten: ”Karl Horleman med sin hustru H J Liven

reste denne sten til taksamt minne av Ramlösa

Figur 11. Carl Hårlemans illustration avrunstenenvid Ramlösa Brunn. UrHårlemans tryckta resebrev 1751. Foto:Kungl. Biblioteket.

vatns dygd ok grevinnan Ramels omvårdnad

MDLLLLL”.'»

Attanläggningen verkligen blevutförd ienlighet medHårlemans intentioner visarenreseanteckning från 1759 av handlaren Abraham Abrahamsson

Hulphers: ”Ovanför Brunnen voro åtskillige små

gångar under övertäckande lövskog, som var rätt angenämt,enplanvari flera alléermedplanterade lindaromkring brunnshuset, som 1749 först upp¬

röjdes, dååtskillig kostnadskedde med envatten¬ rännils och stenbros uppmuming samt en 5 alnar

hög medrunorristad sandstensuppsättande”. Hul¬

phers verkar däremot inteatt bry sigom huruvida

runstenenvarforntida ellernytillverkad.”

En ny syn

naturen

Under 1700-taletförändrades så småningomsynen på landskapet. Subjektiviteten,den egnaupplevel¬

senirelationtill naturen,betonadesalltmer. Som så

ofta då nya tankar om människan och hennes

omvärld etableras, återspeglas detta i trädgårds¬

konsten.Nuövergavman-åtminstonedelvis-den

franskaträdgården somutifrån givnareglerskapa¬

(13)

geometri. I denengelska landskapsparken stodden individuelle besökarens sinnesintryck i centrum.

Parken arrangerades som ett slags sceneri, där besökaren underen noga regisserad promenad på

slingrandestigargenomgickenrad upplevelseroch sinnesintryckframmanadeav olikascenerochofta byggdapåöverraskningseffekter. Rekvisitankunde

såväl varainspirerad av antiken i form av tempel, obelisker, triumfbågar och klassiska ruiner som innehålla exotiska accenter som turkiska kiosker, kinesiska broar och pagoder. Andra vanligt före¬ kommandeinslagvargrottor,ruiner ochminnesste¬ nar.

Filosofen Jean-Jacques Rousseaus naturlängtan

och sökande efter människans naturtillstånd i kär¬

leksromanen Julie ou La nouvelle Heloise som

utkom 1761, skullefå stor betydelse för de förro¬

mantiskaströmningarsomunder 1700-taletssenare

hälft svepte över Europa. Landskapsparken skulle

också förändras: från ett slags pastorala idealland¬

skap,minnandeomdetantikaArkadien, tillalltmer vilda och ”orörda”scenerier. Detärviktigtattfram¬

hålla att inte heller landskapsparkema i England kopieradesfullständigtnärdeöverfördestill andra länderiEuropa.Attdet forntidaarvetofta inkorpo¬ reras i de svenskalandskapsparkema gerdessa en intressantsärprägel i det härperspektivet.

Hertig Karls

Rosersberg

Rosersbergs trädgårdsanläggning har redan be¬

handlats i samband med 1600-talet. Under tidigt

1800-tal genomgick slottets omgivningar ännu en intressantfas, dåhertig Karl och hertiginnan Hed¬ vig ElisabethCharlottaskapadeenlandskapspark i den gamla djurgården utmed Mälarens strand.

Redan 1784togman uppden gamlafolktraditionen

omattdetskulle hafunnitsettvikingatida fäste den lilla ön strax utanför Rosersberg genom att uppföraenborgmednamnetFyrisborg

platsen.”

Troligen syftade namnet på det legendariska

vi-Figur 12. överFyrisborgvid Rosersberg. JonasCarl

(14)

kingaslaget vid Fyrisvallarnautan¬

förUppsala. Borgen kom sedanatt

utgöraettblickfångiparken,vilken började anläggas kring sekelskiftet

1800. Det vikingatida temat går

igen i självaparken, därenrunsten står vändmotparkbesökarenutmed

stigen med inskriften: ”Kättelvi lät resa denna sten efter Kättil, sin fader, och Gyrid efter sin man”.^‘

Strax därpå kommer besökaren fram till Kettilsgrotta.Endast delar

av grottan återstår idag, men från

början var den uppbyggd av stora stenblock och näverklädda väggar

och tak. Vänt ut motvattnet, såatt detinte ärdirektsynlig förparkbe¬ sökaren finns ett stort stenblock medensentida runinskrift i formav endrakslingamedföljandeinskrift:

”Till gemensamt betraktande av

naturen och dess gudomliga upp¬

hovs skänkeruppreste Karl, Sörm¬ lands hertig och de nordiskafrimu¬

rarebröders mästare, denna grotta

till nöjsamtsamkväm med sin hus¬

tru, den fagra Charlotta av Hol¬ stein, genom Axel Mömer, dess

hovman,hövdingför hundra knektaravdess

krigs-flock, år 1802.” Parken skulle kunnageuttryckför människans olika stadier, där vandringen genom

anläggningen leder från den primitiva grottan via

de antikatemplen tillRosersbergsslott.

Det

Götiska förbundet

Med Götiska förbundets grundande 1811 fick intressetförforntiden återfartblandlandets ledan¬

de kulturpersonligheter. Inventeringsarbeten utför¬ des men också en del insamling av fornfynd och

fomlämningar. Under denna tid kom ett stortantal

runstenar attflyttastill olika slotts- ellerherrgårds¬

parker. Den kanske mest omtalade anläggningen

medfornlämningstemavidden här tidenvarhovin¬

tendentenPehrThamsDagsnäs alldeles intill Hom-borgarsjön i Västergötland. Tham var övertygad

rudbeckianoch hävdade till exempel attden forn¬

nordiskekungen Gylfe skulle ha bott vid Gudhem

vidHomborgarsjön.Ävenblandsjälsfränder kunde

Figur 13. Salebystenenibjörkparken vid Dagsnäs. Elias

Martin Ur Nils Henrik Sjöborgs De cippis runicis ad

Dagsnäs från 1802. Foto:Kungl. Biblioteket.

Thams teorieromVästergötlands forntida betydel¬ sebli alltförsvårsmälta. Dådenne vid sitt inträde i Götiska Förbundet tycktes hävda att till och med självaste asken Yggdrasil hade stått på Dagsnäs,

blev detförmycket fören av grundarna,Per Hen¬ rikLing,som restesig ochutbrast: ”Den stårväl i

helvete heller!”^^

Under de första årtiondena på Dagsnäs byggde

Thamom hela herrgården och under dennaperiod

dominerade ocksåhansintresse förträdgårdsodling

och trädplantering. De första parkträden plantera¬ des 1760-talet och under de kommande åren

experimenterade Tham meden rad olika trädslag,

allt från lärkträd och amerikanska lönnar till äkta kastanjeroch libanoncedrar. Frön ochväxterinför¬ skaffades såväl från utlandet somfrån vänner och bekanta till de omfattande planteringarna.^ Tham

(15)

planeradei dettaskedeav sittlivattpublicera sina

erfarenheteravolikaträdslagiettstörreverk,något

som dock aldrig blev av.^"* Under 1790-talet tog

nämligen intresset för fornforskningen fart. Han

började dåattflyttarunstenar från

gårdar

och kyr¬

kogårdar för att inte”förderfvas onödigt” till

sina

parkanläggningarpå Dagsnäs. Deflesta

placerades

i norra parken, också kallad björkparken, alldeles

intillherrgården, därenättestupauppfördes.Parken

dominerades av de många björkarna som hade

planterats på 1780-talet, men kompletterades

småningom medexotiska ochmeraömtåligaarter.“

Thamvarsåledes intefrämmande förattplaceraut

runstenarävenbland deutländska barr-ochlövträd.

Thams levnadstecknare Harald Schiller omtalar

dock anläggningen på 1930-talet som ”den vack¬

rastesvenskabjörkhage” ochidagsynsingaspårav

de ovanligareträden. Iträdgården nedanför huvud¬

byggnaden lät Thamockså uppföraen nytillverkad

runsten,på vilken handokumenterade deviktigaste

årtalen för herrgårdens ombyggnad och de olika parkplanteringama.

Under sent 1700-tal och tidigt 1800-tal ökade

intresset för fornforskningen starkt igen. Kunska¬

pen kring förhistorien tog ett stort steg

framåt, då

arkeologiska metoder alltmerfick fotfäste och det

skrivnamaterialetnubörjadeutsättasförenhårda¬ rekällkritiskgranskning.

Även

bland bättrebemed¬

lade amatörervarintressetstortoch att byggaupp

en fomsakssamling blev populärt. Historieprofes¬ sorniLund, SvenNilsson, skrev iettbrevtill riks¬

antikvarien BrorEmilHildebrand 1844:”Häripro¬ vinsen är hågen wäckt och waken för fornsakers

samlande, i synnerhet har Grefwar och Baroner blifwit så upptända att de äro färdiga att rida kull

hvarandra för att fåen flintyxa”.“ Samlandet kan

avläsas i parkerna. Det finns otaliga exempel på

runstenarochresta stenar som flyttades in i

slotts-och herrgårdsparker under 1800-talet. Samtidigt

varmanintefrämmandeför attinkorporera nytill-verkade fomtidsobjekt. I Löberöds slottspark i Skåne lät tillexempel fornforskarenNils Månsson

Mandelgrenplaceraenrunstenmedsvensk ”runifi-erad” text:”Till tacksamt minneåt Jacob Pontuson

De laGardie. Född 1768 död 1842. Ditt namnditt minnede skalllängeleva i bygder demdu skänkte trogen vård.

År

1857.””

Norsborg

-

myten

om

ett

vikingatida

fäste

SöderomStockholm vid Mälarenliggerherrgården

Norsborg, en gång kallad Borg. Under 1700-talet

låg gården iägoblandning med den tidigmedeltida sätesgården Hundhamra.“I Erikskrönikanberättas

omhur korsriddaren JonJarlefterettfleraårlångt korståg österut kom hem till sin gård Askanäs på Ekerö. Sammakväll blevgården överfallenav est¬

niska vikingar och Jon Jarl dödades. Esterna fort¬

satte motSigtunaoch plundrade stadenoch vände

därefteråtermothemlandet. Jon Jarls hustru hade emellertid lyckats fly vid överfallet vid Askanäs

och ta sig över vattnet till Hundhamra och där samlafolk. När vikingarnaseglade tillbakai farle¬

denanfölls deöverraskandeviden avholmarnaoch

dödades.Holmenkallas sedandessEstbröte.

Dettavaren avde merdramatiskahändelserna i

området under medeltiden och mycket tyderpåatt

den på olika sätt har förknippats med platsen vid

Norsborg, där det på udden finns ett gravfält med

ettpar storhögaroch ett tjugotal mindre

högar.

en kartafrån 1758ärocksåenborgruin markerad i

området.”

Under 1700-talets senare del uppförde greve

JohanLiljencrantz, somockså ägde detnärbelägna Sturehov, ett nytt corps de logi med tillhörande

flyglar. I anslutningtill herrgårdsbyggnaderna till¬

komnyaträdgårdar ochettorangeri.”småning¬ omanlades en park i området kringgravfältet och

den förmodade borgkullen. Centralt i parken står

ännuidagettrundtempel.enplan överNorsborg

från 1864 utfördav enträdgårdsmästareEnglundär

templet omgivet av ett korsformigt gängsystem.^' Debevarade alléernabildarännuidagettkors med templeticentrum.Porten tilltemplet ligger

direkt i

linjemed denstörstagravhögen,sombryter siktax-eln till huvudbyggnaden. Parken är anlagd i land¬ skapstil medett stortinslagav lärk ochgran bland

trädenochmedett slingrandegångsystem somhar

utformats som en vandring bland de forntida kul¬

larna. Barrträdanvändes oftai landskapsparker för

attframkallakänsloravmelankoli och tidensgång,

här bidrar de till den eftertänksamma miljön och

atmosfärenav en svunnenforntid. År 1819 lätman

uppföraen träbyggnadutformad som enmedeltida

fästning i anslutning till den gamla borgens plats. När fästningen småningom förföll ersattes den

(16)

44'<^4'^^4‘:'r44^4-^

Figur 14.Ritning överanläggningarna vidNorsborgav

trädgårdsmästare Englund 1864.1 parken till Norsborgs herrgård finnsettgravfält från järnåldernheltinkorpo¬ reratidenengelska parken. Gravfältet beståravordi¬

närahögar ochettparstorhögar vilkaomslutesavolika

mindregångar. Till detta område harman knutittradi¬

tionerna om Jon Jarls änka och godset Hundhamra.

Frågan ärom inte detta ären gestaltning bådeav en fornlämningsmiljö ochetthistorisk händelse?

Foto:Nordiskamuseet.

av ett tomi gotisk stil 1859 med utsikt motEkerö

kyrka och Askanäs. På trädgårdsmästarens plan

finnsflerabyggnadermarkeradeiparken, men om

dessaverkligenkom till utförandeäroklart. Det har intevarit möjligt föross att beläggadirekta kopp¬

lingar mellan parkens romantiska fästningsanlägg-ningar och händelserna i samband med Jon Jarls död, men sannolikt är parken vid Norsborg ett

uttryck för att man på olika sätt försökt gestalta

minnetav dessahändelser. Meddenengelska par¬

ken som landskapsideal har man här format det

vikingatida, eller kanske rättare det forntida land¬

skap, så som det under 1800-talet gestaltades i

många målningar, teckningaroch tryck.

Prästgård på

gravfält

Närennyprästgårdskulleuppföras vidSkönberga

kyrka utanför Söderköping i slutet på 1830-talet, placerades denpåbegäran avprosten PetterNejdel påettgravfältpähöjden ovanför kyrkan. Nejdelvar verksam i Skönberga fram till sin död 1856 och anlade under denna femtonårigaperiod stora träd¬

gårds- ochparkanläggningarvidprästgården.^ Det

forntida gravfältet utnyttjades medvetet i utform¬

ningen. En plan över prästgården från 1853 visar

hur gångsystemet lagts i slingor kring de många

gravhögarnaoch vivetocksåatthögarnagestaltats

på olika sätt tack vare en uppteckning av Johan

(17)

Figur 15. BildfrånNorsborg med denstoragravhögen

ochettantikttempel. Foto:Gert Magnusson.

högarnanorr om prästgården pryddes till exempel med blomsterarrangemang och stenpelare, medan de två högarna väster om huvudbyggnaden var planterade med varsin hästkastanj omgiven av

blomsterbuskar. Den störstahögen, somlågiträd¬ gårdens sydöstra del,utnyttjades förett litet rosen-omgärdat tempel med sittbänkar, från vilka man

kunde beundraomgivningarna.Trädgårdennärmast huset innehöll många exklusivare träd och buskar

som robinior, valnötter, kvitten och mullbärsträd

medan Nej del ute i parken planterat mera robusta

trädslag som björkar ekar, lönnar, almar, popplar,

lärkträd, askar och tallar.” Landsbygdens präster

hade en viktig roll som föregångsmän och kun¬

skapsförmedlare blandannatinomlanthushållning¬

enunder 1800-talet ochipomologen OlofEneroths

minnesteckning i Svenska Trädgårdsföreningens

Tidskrift 1858 framhålls just Nejdels företräden

somträdgårdsodlare och hans trädskola med ”mer

än 1000 fruktbärande trädaf utmärktare varieteter

samtenrikedom afparkträd ochparkbuskar”,där¬

emotåterges inte trädgårdens och parkens egenar¬

tade gestaltning.” Den starkahortikulturella beto¬

ningengörattvi kan slutaosstill attdessa anlägg¬

ningar inte avsågatt iförsta handåterge ettförhis¬ torisktlandskap,utan attanknytningentill det forn¬ tida i det härfalletsnarare varidémässig.

Fornminnesföreningarna

Den första fornminnesföreningen i Sverige bilda¬ des i Närke 1856 på initiativ av folklivsforskaren

och antikvarien Nils Gabriel Diurklou, som skulle

bli dess sekreterareochdrivandekraft undermånga år.Närkeföreningenskulle följasavoch bli förebild

för en rad fornminnesföreningar över hela landet

under de kommandedecennierna. En av dessavar

Södermanlandsfornminnesföreningsomgrundades

av bland andra den redan omnämnda Richard

Dybeck. Hans planschverk SvenskaRun-Urkunder

från 1885 med sina nationalromantiska framställ¬ ningar av fornlämningar i parkliknande landskap

skiljer sigkraftigtfrån Bureus ochPeringsköldpre¬

cisa avbildningar av monumenten. Vid den här ti¬

(18)

fommin-^*^'*f^-^JfM.r.

Jii/Z-rJ

Figur 16. Plan över anläggningarna vid Skönberga prästgårdavGrewell 1853. Trädgården vid Skönberga prästgårdärett annatexempel, därmanhelthar inkom¬

ponerat ettförhistoriskt gravfält i en trädgårdsmiljö.

Genomträdgårdsgångarna fårman enanvisningomhur

man skulle besöka och genom gravfältet. Det var

säkertstämttilleftertanke förmötetmed detfornnordis¬ ka iträdgården.Foto:Östergötlandslänsmuseum.

nen, somi samband medLunds universitets 200-års

jubileum 1868 skänkte den så kallade Runkullen,

vilkenbestodav enrunstenenhögomgärdadav

resta stenar.Anläggningen skulle så småningom få

en mycket central placering på den

nya

universi-tetsplatsen. Universitetsområdethade vid denna tid

börjatantaen ny skepnad. De gamla murarnafrån

Hårlemans tid hade tagits bort och Lundagårdshu-setbyggtsomi medeltidastilavkonstprofessornC. G. Brunius.Denbotaniskaträdgårdenhadeflyttats

till stadensyttredelarochakademiska föreningens

tegelborg hadebyggts i öster.Platsen skullefå sin

slutgiltiga utformning på 1880-talet, då universi¬

tetsbyggnaden uppförts med denpampiga fontänen

framför, båda ritade av Helgo Zettervall. Förplat¬

sens parkutformning med mjukt rundande gångar, exotiskaträd ochblommande buskarstodden dan¬ sketrädgårdsarkitektenH.A. Flindt.“

Frågan om att flytta runsteneni fornminnesföre¬

ningens anläggning till Lundagård hadevaritaktu¬

ell redan 100 år tidigare. Stenen hade påträffats i ruinernaavden medeltidaAllhelgonakyrkani Lund avhistorieprofessornAndreas Stobaeus.Efterträda¬ ren SvenLagerbring föreslog att den borderesasi

parken iLundagård,vid den tidenrelativtnyanlagd

efterritningarav Carl Hårleman.Lagerbringtycks

dock inte ha fått gehör för sin idé och det skulle såledesdröjaettdrygtsekel innan den fickenplats

ianläggningen.

Det svenska naturidealet

Ända sedan 1840-talet dåde första offentliga par¬

kernabörjatanläggas i städernahade dessa haften

tydligprydnadskaraktär medexotiska trädav olika

slag,blomsterbuskaroch exklusiva

utplanteringsar-rangemang. Kring sekelskiftet förändras delvis

(19)

Figur 17. Runkullen med runstenarna i den tidigare

botaniska trädgården vid Lundagård i Lund. Illustreret

Tidene1870. Foto:Kungl.Biblioteket.

Figur 18. Runkullen 1999 viduniversitetsplatseniLund.

Karaktärenidagärmestenutställningav en grupp run¬

stenarianslutningtillenbystavlundahistorikem Sven

(20)

av städerna hade oftaen störreinslagav inhemska träd ochettmera”naturlikt”utseende.

EnviktignymilstolpevarSkansensomöppnade

1891 på Kungliga Djurgården i Stockholm. Här skapadeArthur Hazelius världens första friluftsmu¬

seum, en parkanläggning ivilket han samlade bon¬

desamhällets byggnader, men också nordiska träd

och den nordiska faunan på Björnberget. Anlägg¬ ningen fick sitt stora internationella genombrott i

samband med Stockholmsutställningen 1897.

Hazelius tankevarattmanskulle kunnaskildraden nordiska naturen i museet. Man flyttade inte bara dit byggnader, men också runstenaroch anlade så småningomen tingsvall.

DåmaniJönköping planeradeenstadsparki slu¬ tet 1896 eftersträvade man enheltannantypav

parkändensomanlagts kring universitetet i Lund.

Ienmotionframlagd 1895 på initiativavlandshöv¬

dingen Hjalmar Palmstierna skrev man: ”Avsikten

meden Stadspark å nu omtalade plats skulle icke vara lyx, icke några klippta gräsmattor, blommor.

Figur 19. Plankarta överJönköpings stadspark 1906.

Ett ’’jämåldersgrajfält” är markerat iparkens norra

del. Foto:Jönköpings länsmuseum.

ädlabusk- ellerväxtgruppersåsom detär,eller bör

vara uti de små planteringarna inuti staden, utan

skulle denseutungefärsom entorr,tämligenupp¬

röjd skogshage med en eller annan gångväg och någraenkla bänkarpåde vackrasteutsiktspunkter¬

naoch där all mark finge beträdas.”^ Parken till¬

kom 1890-talet delvis efter ritningar av den

kände trädgårdsmannen M. P. Andersen som bedrev plantskolerörelse utanför Jönköping. Den

endaeftergiften man gjorde förexotiskainslag var de många barrträd som planterades, något som

avspeglade upphovsmannens intresseför främman¬ de trädslag.^’ I parken samlade man också en rad kulturhistoriskabyggnader från olika delaravSmå¬ landiettlitetfriluftsmuseum.Mannen bakom detta

varingenjören Algot Friberg, medlemi NorraSmå¬

lands Fornminnesföreningochen avinitiativtagar¬

natill Jönköpings parksällskapsombildades 1896.

Denne planerade också anläggandet av ett jämål-dersgravfält i parken. I en vägledning till parken från 1906får vivetahur detta skulle gestaltas:

Ӂ

dettakommaattframställas trognakopiorafmånga

olika frånsednare delenafhednatidhärstammande

grafvar, somså talrikt förr finnas i Småland. Så få viserundahögarmed ochutanfotkedjoroch

(21)

topp-sten,aflånga högar, fyr- ochtrekantigarösen,

trefli-kiga högar eller s. k. treuddar m.fl.

Äfven

ärdär anordnatenskeppssättning af 42meters längdoch

13 meters bredd ochinnehållandeej mindreän 40

rundstensblock. En s.k. domarringkommer ej häl¬

ler attsaknas.”^* Helaprojektetförverkligades inte,

men ännu på 1970-talet fanns rester av såväl en

sexudding somenskeppssättning.’’

Den

funktionalistiska

parken

Innan viavslutarmed attsehurkulturmiljövården

sedan trettiotalet har skapat parkiserade fomläm-ningsmiljöer,villvi härge enbakgrund till vadsom

vid dennatid parallellt hände inomlandskapsarki¬

tekturen somdå varinne iett nytt och dynamiskt

skede. Med funktionalismen fick den offentliga

parkenen nyoch viktig rollistadsbyggandet.Ton¬

vikten låg nu på dess sociala funktion. Parkerna skulle ligga nära människors bostäder och kunna användas av alla för friluftsaktiviteter och rekrea¬

tion. Det skulle också finnas grönska omkring de

nyabostäderna, ”hus ipark” blev ettbegrepp, och

den svenskanaturen blev förebild för utformning¬

en. Parker i den nya andan anlades på 1930-talet

och deföljande decennierna i många svenska stä¬ der. De nya idéerna fick stor genomslagskraft i

Stockholm, där landskapsarkitekter och arkitekter

somUllaBodoff,Holger Blom,SvenHermelin och kanske främstErik Glemmebidrogtill utveckling¬ en.'” Utformningen av de nya stadsdelarna på

Kungsholmeni Stockholm ärettavdebästaexem¬ plen. Man anlade där ett stort sammanhängande

parksystem som sträckte sig från de nya delarnai

väster via Rålambhovsparken vidare i ett smalt

parkstråk utmed Norrmälarstrand ända bort till

Figur20.Fredhällsparkenpå

KungsholmeniStockholm

1940.EfterLandskap1969. Foto:Kungl. Biblioteket.

(22)

Figur 21. Humlegården som

svensk hage. Efter Landskap

1969. Foto:Kungl. Biblioteket.

Stadshuset. En av de första parkerna som anlades

var Fredhällsparken, som med sina stora öppna

gräsytor, gamla knotiga ekar ochspridda trädgrup¬

per fickenkaraktäristiskutformning inspirerad av ettängslandskap.*'Skogsparkenvar en annanviktig

stiliserad naturtyp, som fick sitt kanske främsta

uttryck iSkogskyrkogårdeniEnskedesomstod fär¬

dig 1940, ritad av Gunnar Asplund och Sigurd

Lewerentz.

Det svenska natur- och odlingslandskapet kom

längeatt utgöraen avde störstainspirationskällor¬

na förutformningen av parker och grönområden i

landets städer. Även äldre anläggningar kunde

anpassas till naturparksidealen, 1969 skrev till

exempel den f. d.riksantikvarien GöstaSelling ien

översiktom Stockholms parker: ”Genom hamling avalléerna och gallring avträdbeståndethar Hum¬

legårdens kvarter fått vidd och blomstrar som en

gammal svenskhage.”''^

Kulturminnesvårdens

parklandskap

Under senare delen av 1800-talet och början av

1900-talet fick den arkeologiska vetenskapen sitt

modernagenombrott underriksantikvarierna Hans Hildebrand och Oscar Montelius. På många sätt fickman enny synpå fomlämningama.Desågsnu mer som preparat. Genom systematiska undersök¬

ningar skulle man kunna nå en djupare kunskap

kringdet forntidasamhället. Baramankunde finna

alla detaljer, skulle forntidens frysta ögonblick

uppenbara sig. Föremålssamlingarna systematise¬

rades och omfattande kronologier utarbetades. I

syfte att bygga upp regional arkeologisk kunskap

formulerades särskilda landskapsprogram vid det arkeologiska seminariet vid Uppsala universitet.

Studenterna fick i uppgiftatt beskriva olika land¬

skap med dess fornfyndoch fomlämningar. Detta

lade grunden till en kunskap kring fomlämningar och fornlämningsmiljöer, som blev basen för en riksomfattande fornminnesinventering. En del av dessastudierkomtillfullbordaniformav

References

Related documents

Informanternas position, och här menar jag de informanter som ser migration som en utväg för att få ett bättre liv, har jag kallat för sluten i den burna kontexten vilket med

Denna studie visar att de platsbundna aktiviteterna har olika sätt att se på väderförhållanden vilket gör att de individuellt bör utvecklas för att skapa högre användning..

Boverket har i sin tur tagit fram föreskrifter (BFS 2003:19 HIN) över hur man kan gå till väga för att lösa problemen.. 23 Det är fastighetsägaren som är ansvarig för att

Använd bara multimetern om du vet hur den ska hanteras, Mät aldrig potentiell skadlig ström utan. tillräckliga skyddsåtgärder

naden för elenergi kan bedömas bli något högre än för energi från förbränningscentraler, men detta påverkar ej nämnvärt den totala kostnadsbilden med hänsyn till de

Kulturhistoriska värden Plåttakens korrosionsskydd och målningssystem ska upprätta material- och hant- verkskunskap som har sin hemvist i takens ursprung. Kulörer ska vara historiskt

Jag tycker inte heller att det är ett alternativ att utelämna diskurspartikeln i de här fallen, då talarens inställning till situationen och det faktum att han/hon

I äldre byggnader måste även det kulturhistoriska värdet tas i beaktning, dels för att bevara byggnadens värde och dels för att den kan vara skyddad enligt lag