"Det kan vara så att de är färdiga med fritids"

Examensarbete i fritidspedagogik

15 högskolepoäng, grundnivå

”Det kan vara så att de är färdiga med

fritids”

“It may be that they are done with afterschool-programs”

Jessica Supstiks

Erica Åkesson

Grundlärare med inriktning mot arbete i fritidshem, 180hp Slutseminarium: 2016-03-23

Examinator: Annika Rosén Handledare: Caroline Ljungberg Lärande och samhälle

2

Förord

Vi vill börja med att tacka våra familjer för all stöttning de har gett oss under utbildningen så att vi kan nå vårt mål.

Vi vill även tacka alla de som deltagit i vår undersökning,så att vi lyckats få fram material till vår analys. Utan er, ingen undersökning, så än en gång, ett stort tack.

Vi bestämde oss ganska sent i utbildningen att vi skulle skriva examensarbetet tillsammans. När vi väl pratat ihop oss var vi överens om vad arbetet skulle handla om och våra hjärnor gick på högvarv. Mellan sjukdomar och åter sjukdomar har vi träffats och skrivit tillsammans och haft en ständig kontakt övrig tid. Vi har delat på arbetsbördan och har varit lika delaktiga i hela arbetet från början till slut.

Vi vill även här tacka vår handledare Caroline Ljungberg för hennes respons och hjälp vi fått av henne.

Malmö 2016-03-07

3

Sammanfattning

”Det kan vara så att de är färdiga med fritids” är en studie om varför en del barn efter årskurs tre väljer att inte vistas på fritidshemmet.

Syftet är att ta reda på vilka faktorer som gör att en del barn väljer att sluta på fritidshemmet efter tredjeklass. Studien har tagit utgångspunkt i frågeställningarna: Hur säger sig

fritidspedagogerna arbeta för att höja kvaliteten för barn mellan 10-12 år på fritidshemmet?, Hur ser barn i åldern 10-12 år på sin tid i fritidshemmet? och Hur resonerar föräldrar kring barnens vara eller icke-vara på fritidshem? Studien utgår bland annat ifrån Skolverkets styrdokument men även relevant forskning och teoretiska begrepp. Det har inte forskats så mycket om fritidshemmet och än mindre om varför en del barn efter tredjeklass väljer att inte vistas på fritidshemmet. Därför såg vi ett behov av att beforska detta.

Vi har utfört åtta semistrukturerade kvalitativa intervjuer med en utbildad fritidspedagog och en utan utbildning som fritidspedagog men med många års erfarenhet av arbete på fritidshem, fyra barn som är inskrivna på fritidshem, fyra barn som inte är inskrivna på fritidshem samt två föräldrar till barn som inte är på fritidshem längre. Intervjuerna spelades in och transkriberades efteråt. Den empiri vi fått fram har sedan analyserats utifrån våra frågeställningar och med hjälp av tidigare nämnda styrdokument, tidigare forskning och teoretisk förankring.

Vi har dragit slutsatsen i vår studie att kamrater, den fria leken och meningserbjudande

aktiviteter är en del av de faktorer som har betydelse till att man väljer att stanna kvar respektive sluta på fritidshemmet. Barnen har uttryckt att de inte tycker det är roligt på fritidshemmen, dels för att aktiviteterna inte är roliga och dels för att kamraterna har valt att sluta vilket resulterar i att det inte finns så många jämnåriga att vara med. Fritidspedagogerna har en annan uppfattning om att barnen är delaktiga i besluten av aktiviteter och att barnen tycker det är roligt. Föräldrarna delar i mångt och mycket barnens uppfattning.

Nyckelord: barnperspektiv, barns perspektiv, fri lek, fritidshem, meningserbjudande,

5

Innehåll

1. Inledning ... 7

1.1 Syfte och frågeställningar ... 8

2. Tidigare forskning och teoretisk förankring ... 9

2.1 Utblick mot USA och Finland ... 9

2.2 Meningserbjudande och meningsfullhet ... 10

2.3 Barns perspektiv och barnperspektiv ... 11

3. Metod och genomförande ... 14

3.1 Kvalitativa metoder ... 14

3.2 Kvalitativ intervju ... 14

3.3 Urval ... 15

3.4 Genomförande av intervjuer ... 17

3.6 Forskningsetiska övervägande ... 20

4. Resultat och analys ... 21

4.1 Skolorna ... 21

4.2 Pedagogernas perspektiv ... 21

4.3 Valet att inte stanna kvar efter tredjeklass ... 24

4.4 Valet att stanna kvar efter tredjeklass ... 26

4.5 Föräldrars perspektiv ... 28 4.6 Sammanfattning av analysen ... 29 5.1 Slutsats ... 32 5.2 Diskussion ... 33 Referenslista ... 35 Bilaga 1 ... 38 Bilaga 2 ... 39 Bilaga 3 ... 40

7

1. Inledning

Vi har valt att undersöka varför en del barn efter tredjeklass väljer att inte vara kvar på

fritidshemmet. Fritidshemmet är en pedagogisk gruppverksamhet för elever från 6 års ålder till och med vårterminen det år då de fyller 13 (SFS 2010:800). Vi har båda egna erfarenheter av barn i den åldern som inte varit helt nöjda med sin vistelse på fritidshemmet efter årskurs 3. Det ena barnet valde att sluta efter tredjeklass, mest på grund av att inga kompisar skulle stanna kvar. Det andra barnet som går i fjärdeklass är kvar på fritidshemmet men känner inte alltid att det är meningsfullt. Vi har även under vår tid på respektive partnerskola märkt att antalet barn i mellanstadieåldern som deltar på fritidshemmet efter skoltid har varit få.

Fritidshemmet ska enligt skollagen stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation (SFS 2010:800). Dahl och Ackesjö skriver att statistik från Skolverket visar att 80 % av barn mellan 6-9 år är inskrivna på fritidshem medan endast 10 % av 10-12 åringarna är inskrivna (Dahl & Ackesjö 2011).Det kan innebära att en stor del av dessa barn får klara sig själva efter skoltid och det kan i vissa fall röra sig om många ensamma timmar innan föräldrar kommer hem, då de istället hade kunnat vara i en miljö med jämnåriga kompisar och fritidshemspersonal. Det står skrivet i Skolverkets publikationer att fritidshemmet ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap (Skolverket 2014) och fritidshemmet anser vi är en plats där barns sociala gemenskap kan skapas genom kamratrelationer. Det är viktigt att fritidshemspersonalen har god kunskap och bra kompetens för att det ska bli bra kvalitet i verksamheten (Holmberg 2011). Fritidshemmet har i uppdrag att se till så att alla barn blir tillgodosedda en meningsfull fri tid och anpassade aktiviteter (ibid).

Genom våra egna upplevelser och att vi under vistelsen på respektive partnerskola sett att inte många mellanstadiebarn deltar på fritidshemmet, vill vi i vår undersökning ta reda på hur barn i åldern 10-12 år ser på sin tid i fritidshemmet. Vi kommer även undersöka hur fritidspedagogerna säger sig arbeta för att höja kvaliteten på fritidshemmet för barn i den åldersgruppen. I

undersökningen vill vi också ta reda på hur föräldrar resonerar kring barnens vara eller icke-vara på fritidshem. Falkner och Ludvigsson skriver att i en granskning menar Skolinspektionen att fritidshemsverksamheten inte erbjuder ett innehåll som inspirerar och utmanar de äldre barnen

8

och är anpassat för dem. Det kan vara en av orsakerna till att barnen slutar före årskurs fyra (Falkner & Ludvigsson 2012).

Inom ramen för fritidspedagogik som är vårt fördjupningsämne har vi dels valt att studera vad mellanstadiebarnen anser om sin tid i fritidshemmet, dels att undersöka vad fritidspedagogerna gör för att höja kvaliteten för barn på mellanstadiet. För att barn oavsett ålder ska finna tiden på fritidshem meningsfull så måste kvaliteten på innehållet vara bra. I vår undersökning har vi även undersökt fritidsverksamheten utifrån några föräldrars perspektiv.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur fritidspedagogerna säger sig arbeta för att höja kvaliteten för barn på mellanstadiet och varför en del barn i åldern 10-12 år inte vill vistas på fritidshemmet och vad de anser om sin tid när de vistades där. Vi har även valt att undersöka hur föräldrarna resonerar kring barnens vara eller icke-vara på fritidshemmet. Vår ambition med uppsatsen är att få reda på hur mellanstadiebarnen ser på sin tid på fritidshemmet samt vad fritidspedagogerna gör för 10-12 åringarna på fritidshemmet. För att syftet ska uppnås använder vi oss av tre frågeställningar.

 Hur säger sig fritidspedagogerna arbeta för att höja kvaliteten för barn mellan 10-12 år på fritidshemmet?

 Hur ser barn i åldern 10-12 år på sin tid i fritidshemmet?

9

2. Tidigare forskning och teoretisk förankring

I detta kapitel diskuteras forskning och teoretiska begrepp som är relevanta för vårt arbete. Det börjar med en utblick hur fritidsverksamheter kan fungera i USA och Finland. Då det är av relevans att erbjuda barn på fritidshem meningsfulla aktiviteter och se till barnens behov och önskemål så anser vi att de teoretiska begrepp vi använder oss av berör fritidsverksamheten. De teoretiska begreppen redogörs för närmre här och de är meningserbjudande, meningsfullhet, barns perspektiv och barnperspektiv och de berör fritidshemmets verksamhet.

2.1 Utblick mot USA och Finland

Här vill vi kort beskriva hur fritidshemsverksamhet kan bedrivas i två andra länder i avseende vilken åldersgrupp verksamheten riktar sig till och vad fritidsverksamheten erbjuder barnen. Motsvarigheten till fritidshemmet i Sverige heter i USA, afterschool-programs. 6,5 miljoner barn och ungdomar i USA omfattas av afterschool-programs och det är främst till för barn mellan fem och tolv år som behöver tillsyn när föräldrarna jobbar (Haglund 2009). Afterschool-programs kan se olikaut, vissa program understödjer traditionell verksamhet genom läxhjälp och läs- och skrivinriktade aktiviteter medan andra program ser aktiviteten som ett komplement till skolan med rekreation och att kreativt få använda olika konstformer (ibid). Harriet Strandell har forskat om fritidsverksamhet i Finland, där kallad för eftis. Även i Finland kan fritidshemsverksamheten se olika ut. Den kan styras av stad/kommun, församling, folkhälsan eller föräldraförening och den riktar sig främst till barn i första och andra årskurs. Det erbjuds skapande och kreativa aktiviteter, utevistelse och en del fritidshem erbjuder läxläsning men inte alla. Enligt studien som genomfördes av Strandell kan det ha betydelse för barnen vilken form av styrning

fritidsverksamheten har, åtminstone i de större städerna där det kan väljas på olika arrangörer som nämnts ovan (Strandell 2013). I till exempel församlingens verksamhet är grunden kristna värderingar och en kristen människosyn, församlingen vill ge barnen glada stunder av

mångsidighet och inspiration och aktiviteter utgår från barnens intressen med bland annat lek, spel och pyssel men även tid till lugn och ro (Sacrista). Beroende på vilken form av

fritidsverksamhet barnen har tillgång till, kan det skapas hierarkier och olika social kompetens. Efter skoltid är huvudalternativet för barn och unga inte att vistas i fritidsverksamhet utan att spendera tid med föräldrar, syskon eller andra människor i hemmiljö (Strandell 2013).

10

2.2 Meningserbjudande och meningsfullhet

För att knyta an till våra frågeställningar kommer vi här diskutera begreppen meningserbjudande och meningsfullhet då vi undrar över hur barn i åldern 10-12 år ser på sin tid på fritidshemmet. För att veta vad barnen tycker är meningsfull fritid behöver man fråga dem och få veta utifrån deras perspektiv vad som är meningsfullt (Dahl & Ackesjö 2011). Barn behöver tid och rum, så kallat handlingsutrymme. Det måste förstås utifrån hur barnen ser på sig själva och vad de anser de har för villkor. Hur barnen använder sitt handlingsutrymme har utgångspunkt från de

meningserbjudande som finns i fritidshemsverksamheten (Qvarsell 2012).

Aaron Antonovsky myntade begreppet känslan av sammanhang (KASAM). Han såg tre centrala komponenter i KASAM och han kallade dem begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet som nämns nedan

 Den första komponenten är att en människa med hög känsla av begriplighet förväntar sig att de stimuli som han eller hon kommer att möta i framtiden är förutsägbara och om det kommer som överraskning, åtminstone går att ordna eller förklara.

 Den andra komponenten är hanterbarhet och har man en hög känsla av hanterbarhet kommer man inte känna sig som ett offer för omständigheterna eller tycka att livet behandlar en orättvist. Det sker olyckliga händelser för de flesta och när det händer kommer man att klara sig och inte sörja genom hela livet.

 Den tredje komponenten är meningsfullhet som syftar på vilken utsträckning man känner att livet har en känslomässig innebörd, att man kan investera en del av sin energi i de krav och problem som livet ställs inför, att det är utmaningar att välkomna snarare än bördor. Han eller hon drar sig inte för att konfronteras med utmaningen utan är inställd på att söka en mening i den och göra sitt bästa för att komma igenom den med värdigheten i behåll (Antonovsky 1991).

Vidare förklarar Antonovsky KASAM-komponenten meningsfullhet så här under barndomen att det är erfarenhet som bidrar till en känsla av meningsfullhet, det vill säga erfarenhet av

medbestämmande i socialt värdesatt verksamhet. Han menar också att lek, omtanke, beröring och tonfall förmedlar, att ”du är betydelsefull för oss” (ibid). Enligt Dahl och Ackesjö betraktas tiden på fritidshemmet som meningsfull för barn mellan 10-12 år i den meningen att det finns tid

11

för olika slags aktiviter tillsammans med kompisar (Dahl & Ackesjö 2011). Vidare skriver de att fritidshemmet ska erbjuda frihet och omsorg men även fostran och lärande (ibid).

Ett begrepp som Qvarsell använder sig av är meningserbjudande och med det menas att ”erbjudande om mening har sin grund i den omgivande miljön” (Qvarsell 2012, s 61).

Meningserbjudande kan utformas i friare eller mer styrda aktiviteter. De aktiviteter som erbjuds barnen bör ha meningserbjudande innehåll som kan leda till kreativitet och möjlighet till

meningsskapande. En meningsskapande skola, förskola och fritidsverksamhet förutsätter de medverkandes kreativitet. Miljöer som främjar barns skapande och samskapande, sådant de gör tillsammans både med vuxna och barn ska vara meningserbjudande och det ska inbjudas till skapande verksamhet (Qvarsell 2012). Meningsskapande handlar om vad barn och vuxna gör i verksamheterna och att det de gör är meningsfullt. Lyssnar man på vad barnen säger om sin egen tillvaro eller observerar barnen så försöker de att hitta meningsskapande aktiviteter tillsammans med andra (Arnér & Tellgren 2006).

2.3 Barns perspektiv och barnperspektiv

Barnperspektiv och barns perspektiv är något som bör diskuteras då det handlar om vad barnen själv tycker eller om någon för barnets talan (Halldén 2003). Dessa två perspektiv har inte samma innebörd, men ofta tas det för givet att dessa ord representerar barns värld eller vad barnen själv tycker (Johansson & Pramling Samuelsson 2003). Barnperspektiv är hur vuxna ser på barnens tillvaro medan barns perspektiv är hur barnen ser på sin egen tillvaro (Arnér & Tellgren 2006).

Qvarsell skriver att det har börjats diskuteras i olika artiklar om varför man nu tycker det är så viktigt att se på barnens perspektiv. Hon menar att det kan ha att göra med deras demokratiska rättigheter som olika intuitioner ska följa. Barnen är en underlägsen grupp så det kan vara av stor vikt att se barnen ur deras perspektiv för att deras rättigheter kan komma att realiseras. Qvarsell anser att det även kan finnas andra faktorer till att man börjar titta på barnperspektiv, som kan vara till hjälp i pedagogiken och sociala sammanhang men även den vetenskapliga

kunskapsutbildningen spelar roll där man kan få djupa kunskaper om både de vuxnas och barnens perspektiv på barns villkor (Qvarsell 2003). Enligt barnkonventionen ”ska barn ha rätt

12

att uttrycka sin mening och höras i alla frågor som rör barnet. Barnets åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad” (Unicef 2009).

Begreppet barnperspektiv används på olika sätt i både allmän debatt, till exempel om skola och förskola, och i forskning. Ibland handlar det om hur vuxna, till exempel professionella som arbetar med barn, ser på barn. Ibland handlar det i stället om hur barnen ser på sin värld, sina villkor, eller hur de ser på sig själva och hur de själva är. Också barnets eller barnens perspektiv kan ha olika

betydelser, genom att begreppet »perspektiv» ges olika innebörder. Det kan betyda »position», utsiktspunkt, men det kan också stå för synsätt eller teori. Man talar ibland om att man ser något från eller ur ett perspektiv, i andra fall att man befinner sig i ett perspektiv. (Qvarsell 2003, s. 102)

Med tanke på vår frågeställning om vad barn i mellanstadieåldern anser om sin tid i

fritidshemmet kan detta kopplas till vad Qvarsell skriver här ovan. Vi är intresserade av hur barn ser på sin värld, sina villkor och hur de ser på sig själva. Vi utgår i våra frågeställningar från vad barnet anser om fritidshemmet men även hur fritidspedagogerna säger sig arbeta för att höja kvaliteten för barnen i åldern 10-12 år på fritidshemmet. Barnperspektiv har blivit ett ord som är väl omtalat. Ordet används i politiska sammanhang för att visa vilken tro man har på begreppet, därför är det även viktigt att diskutera det vetenskapligt (Halldén 2003). När man tittar på barnperspektiv så är det för att beakta vilken verkan de olika politiska besluten har för barnen. För att titta på detta behöver man inte få informationen från barnen utan det räcker att man har en talesman för dem (ibid).

Barns perspektiv är barnens egna erfarenheter och vad de anser är meningsfullt. När man tittar på barns perspektiv måste man se hela sammanhanget där de är i kontakt med andra människor och vara öppen för att se olika situationer(Johansson 2003). Mead menar att man ska utgå ifrån samhället för att se det i ordningen av det sociala, då man utgår ifrån erfarenheten som

människan har ifrån sociala mönster. För att kunna se hur människan beter sig och handlar i det sociala sammanhanget måste man se hela gruppen som människan är med i för att kunna utröna vad som händer och sker då människans beteende beror på hur gruppen är (Mead 1976).

När man studerar ett speciellt fenomen som människors erfarenheter så kan man det ur en fenomenologisk teori. Man tittar då på olika fenomen utifrån olika vinklar för att analysera ur olika perspektiv. Med denna förståelse kan det vara lättare att se barns perspektiv, vad barnen har för erfarenheter, vad barnen ser och hur de uttrycker sig (Johansson 2003). Piaget menar att det

13

är först vid 11-12 årsåldern som det formella tänkandet tar sin början, och då påbörjar individen övergången mellan att vara barn och vuxen (Piaget 1968). För att förstå barns perspektiv behöver man veta hur man förstår andra människor och det gör man genom möten med andra och genom kommunikation. Kommunikation är inte enbart genom vårt verbala språk utan det är hur hela människan uttrycker sig i form av gester och ansiktsuttryck (Johansson 2003). Allt handlar om hur man tolkar, tolkar man allt rätt så har man en bra relation men oftast är det inte så enkelt. Man kan ha en underliggande attityd som gör att det inte tolkas så som avsändaren menar och då blir det fel (Mead 1976). Allt handlar om att man ska förstå andra, inte känna likadant, men det är svårt då man inte kan kliva in i andras kroppar. För att få syn på barns perspektiv måste man få tillträde till barnet, det handlar om att bli accepterad av barnen för att kunna få prata med dem, få vara i närheten av barnen och att gå ner i barnens höjd för att se vad de ser och gör. Det

handlar inte enbart om att komma nära barnen utan för att förstå barns perspektiv måste vi vuxna förstå vårt eget perspektiv först för att sedan ha en möjlighet att förstå barnens (Johansson 2003).

14

3. Metod och genomförande

I detta kapitel skriver vi fram hur vi gått tillväga med vårt val av metoder och vilka urval av informanter vi gjort. Här kommer tillvägagångssättet för intervjuer och bearbetning av material beskrivas. Vi diskuterar även de forskningsetiska överväganden som vi har tagit hänsyn till.

3.1 Kvalitativa metoder

Vi har valt att arbeta med kvalitativa metoder. När man väljer att använda sig av kvalitativa metoder undersöks människors resonemang som inte går att mäta. Eftersom vi undersöker barns, fritidspedagogers och föräldrars resonemang och avsikten är att få reda på ur barnens perspektiv vad de anser om sin tid på fritidshemmet, vilken kvalitet på fritidsverksamheten

fritidspedagogerna erbjuder och hur föräldrar resonerar kring valet att barnen ska vara eller icke-vara på fritidshem lämpar sig kvalitativa metoder bra. Väljer man att undersöka med kvantitativa metoder så bör det som undersöks gå att mätas vilket är svårt med informanternas egna

resonemang (Brinkkjär & Höyen 2011). När det väljs vilken metod man ska arbeta med så är det syftet i undersökningen som avgör vilken som är lämplig (Trost 2005). Trost anser att när man ska bestämma om man ska arbeta med kvalitativa och kvantitativa metoder så beror det på ” [o]m frågeställningen gäller hur ofta, hur många eller hur vanligt så skall man göra kvantitativ studie. Om frågeställningen däremot gäller att förstå eller att hitta mönster så skall man göra en kvalitativ studie” (Trost 2005, s. 14).

3.2 Kvalitativ intervju

I kvalitativa metoder är intervju den metod som används mest (Bryman 2011). I intervjuerna kan det ställas okomplicerade frågor som ger ett omfattande och innehållsrikt svar (Trost 2005). De vanligaste intervjuteknikerna är ostrukturerade intervjuer och semistrukturerade intervjuer (ibid). Vi använder oss av semistrukturerade intervjuer eftersom vi har ett speciellt tema där våra

frågeställningar ska besvaras men att de vi intervjuar har möjlighet att svara på det vis som passar dem bäst (Bryman 2011). Semistrukturerade intervjuer ger även möjlighet att ställa följdfrågor (Trost 2005). Denna intervjuform verkar fungera för oss då det bland annat är barn vi intervjuar och vi kan behöva ställa följdfrågor. I semistrukturerade intervjuer hareventuellt

15

informanterna större möjlighet att själv styra svaren vilket gör att den som intervjuar måste lyssna noggrant och ställa följdfrågor (Alvehus 2013). Trost skriver att i strukturerade intervjuer så är svaren fasta i intervjun medan i ostrukturerade är det möjlighet att svara fritt då det är öppna frågor (Trost 2005). Vi har strävat efter att ställa en del öppna frågor (se bilaga 3) men de har följt vissa teman.

Vi har valt att intervjua barnen tillsammans för att de ska känna sig säkrare eftersom det kan vara en ovan situation och barnen kan även under intervjun prata och diskutera med varandra

(Bryman 2011). Om vi hade intervjuat dem en och en så hade det eventuellt skett ett samtal mellan barnet och oss som intervjuare och då vi är två som intervjuar hade det kunnat kännas obekvämt för barnet. Barnet hade kunnat uppleva det som att vi försökte utöva makt och inte vågat svara ärligt på frågorna (Trost 2005). Det är även viktigt att vi som intervjuare ser till så att det skapas en vi-känsla men ändå styr intervjun och ser till så att alla får komma till tals. Med gruppintervjuer kan det finnas diverse problem. Bland annat att det blir svårt för oss som intervjuar att hålla reda på alla deltagare, men då vi har valt att intervjua dem två och två så uppstod det inga problem samt att vi fick fram vad barnen tyckte utan allt för stor påverkan av varandra (ibid.) Fritidspedagogerna har vi intervjuat en och en och vi har då valt en från vardera skola. Föräldrarna som tillfrågades intervjuade vi också enskilt. Vi har då frågat föräldrar i vår närhet som har erfarenhet av fritidshem via sina barn som tidigare vistats på fritidshem. Föräldrainformanterna har ingen anknytning till skolorna vi har besökt.

3.3 Urval

Vi har valt att göra undersökningen efter bekvämlighetsurval på skolor vi tidigare varit i kontakt med som vi ger fingerade namn, den ena skolan döper vi till Niagara och den andra till Orkanen. Bekvämlighetsurval är ett sätt som är enkelt för forskaren då det redan finns tillgängliga

informanter (Bryman 2011). Man ska vara medveten om att den information man får in inte kan generaliseras utan måste leda vidare till ytterligare forskning (ibid). Vi har skickat brev (se bilaga 1) till rektorerna där vi förklarat vårt arbete och bett rektorn om tillåtelse att komma till skolan. Vi tog även kontakt med fritidshemspersonal på skolorna som frågade barn på respektive skola om det fanns intresse att ställa upp på intervju. Då intresset var stort på Niagara lottades det om

16

vilka som skulle delta. På Orkanen tillfrågades barnen av fritidspedagogen och eftersom det inte fanns så många äldre barn inskrivna var urvalet begränsat men två barn ställde upp på intervju. Barnen som blev utsedda att intervjuas fick brev (se bilaga 2) med sig hem till vårdnadshavarna för att få underskrift på att de fick delta. Vi har valt att intervjua barn på mellanstadiet på grund av att vi upplevt att när de börjar i årskurs 4 så väljer en stor del av barnen på fritidshemmet att sluta verksamheten trots att de ha rätt att vara inskrivna. Valet att intervjua fritidspedagoger är för att få reda på hur de resonerar kring att behålla barnen i mellanstadieåldern på fritidshemmen. Att vi valt att intervjua föräldrar är för att få reda på om de inte har sina barn kvar på

fritidshemmet på grund av kvaliteten eller hur föräldrarna överlag resonerar kring fritidshemmet.

Vår undersökning utgår ifrån elever som går på skolor i Skåne samt fritidspedagoger som är verksamma på samma skolor. Ena skolan, Orkanen är belägen i en mindre tätort och den andra skolan, Niagara är också belägen i en mindre tätort. Vi valde dessa skolor för att vi är kända för både barn och fritidspedagoger vilket vi ansåg kunde ge oss tillförlitligare svar då alla parter kände sig trygga.

De som intervjuats är totalt åtta barn. Fyra som är inskrivna på fritidshem och går i fjärdeklass, fyra barn som inte är inskrivna på fritidshem där två går i fjärdeklass och två i femteklass. Från början hade vi bestämt att det var fjärdeklassare som skulle intervjuas men då vi inte fick tag på några från Orkanen fick det hittas andra som inte hade någon koppling till skolan och då blev det femteklassare av bekvämlighetsskäl då de fanns lättast till hands för oss utifrån våra egna

kontakter. Det var även tänkt att vi skulle intervjua en fritidspedagog på Orkanen och en fritidspedagog på Niagara. På Orkanen hade fritidspedagogen vi bokat tid med fått förhinder så det kom en annan fritidspedagog. Fritidspedagogen på Niagara blev sjuk så det tillfrågades en annan som arbetar på fritidshemmet men som saknar utbildning som fritidspedagog men har många års erfarenhet av yrket. Vi har även valt att intervjua två föräldrar. De har ingen koppling till Niagara eller Orkanen utan är valda utifrån våra egna kontakter då vi ansåg att det inte spelade någon roll då vi vill veta hur de resonerar kring barnens vara eller icke-vara på fritidshem.

17

För att göra läsningen lättare har vi valt att namn på barn och vuxna som intervjuas på Orkanen börjar på O och de som intervjuas på Niagara börjar på N. Föräldrarna som intervjuas börjar på bokstaven F. Femteklassarna som intervjuas börjar på A. Alla namn är fingerade.

Informanter på Orkanen:

 Olga, utbildad fritidspedagog med 23 års erfarenhet inom yrket.

 Ola, fjärdeklassare och inskriven på fritidshem.

 Olivia, fjärdeklassare och inskriven på fritidshem. Informanter på Niagara:

 Nina, inte utbildad fritidspedagog men har 9 års yrkeserfarenhet från arbete på fritidshem.

 Naomi, fjärdeklassare och inskriven på fritidshem.

 Nora, fjärdeklassare och inskriven på fritidshem.

 Nils, fjärdeklassare och inte inskriven på fritidshem.

 Noa, fjärdeklassare och inte inskriven på fritidshem.

Föräldrar:

 Fanny, två barn som slutat på fritidshem. Ena barnet slutade efter tredjeklass och det andra barnet efter halva terminen i fjärdeklass.

 Frida, två barn som slutat på fritidshem. Endast intervjuad om sitt yngsta barn som var verksam på fritidshemmet en bit in i tredjeklass.

Femteklassarna:

 Anders, inte inskriven på fritidshem.

 Albin, inte inskriven på fritidshem.

3.4 Genomförande av intervjuer

Vi har spelat in intervjuerna då det ger oss som intervjuare en större säkerhet att få med allt viktigt, nackdelen är att informanterna kan känna sig begränsade angående vad de kan säga (Alvehus 2013). Vi har även haft tillgång till att anteckna men risken med att enbart anteckna är

18

att vi bara antecknar det vi hör just då och missar att få med sammanhanget samt att vi inte hade uppfattats som goda lyssnare (ibid). En annan aspekt med att spela in är att när det är fler som intervjuas så kan det vara svårt att hålla reda på i anteckningarna vem som sagt vad så därför är inspelning av intervju ett bra sätt (Bryman 2011).

Det vi bör vara medvetna om vid inspelning av intervjuerna är att vi kommer ha ett tidskrävande arbete med att transkribera. Man bör inte vänta med analysen av intervjuerna då det kan kännas som man har ett oöverkomligt arbete framför sig (Bryman 2011).

Första skolan vi besökte var Niagara och då gick vi in i klassrummet och presenterade oss. Eftersom det var många barn som vill delta i vår intervju så hade de fått dra lott om vem som skulle få delta. Vi började intervjua två barn som inte var inskrivna på fritidshemmet och det skedde i korridoren utanför klassrummet. Den intervjun flöt på bra och vi blev inte störda. Vi fick ut relevant och användbar information från våra informanter. När denna intervju var färdig fick vi lite väntetid innan fritidspedagogen kom, men det var inget negativt för då kunde vi lyssna igenom föregående intervju.

Fritidspedagogen på Niagara som vi skulle träffa hade blivit sjuk så det kom en annan fritidspersonal som inte var utbildad fritidspedagog men med många års erfarenhet inom fritidsverksamheten. Även om hon saknade utbildning fick vi bra svar angående fritidshemmet men hade hon haft utbildning hade antagligen svaren eventuellt blivit annorlunda. Även här satt vi i korridoren och eftersom eleverna hade lektion var det tyst och lugnt. Vår informant var öppen och gav oss raka och klara svar så ett fåtal följdfrågor behövdes.

Nästa intervju på Niagara var med barn som är inskrivna på fritidshemmet. Dessa fick vi vänta på en längre stund då de hade lektion och inte kunde avbryta. Under tiden vi väntade hann vi diskutera igenom dagens tidigare intervjuer. När barnen väl kom ut till oss var de lite upprymda då skoldagen höll på att ta slut men de fann sig ändå i situationen och fokuserade på våra frågor. Det blev dock lite stökigt att sitta i korridoren eftersom de andra barnen slutade skolan för dagen och slamrades en del i skåp. Vi fick vid två tillfällen avbryta intervjun för att fortsätta någon

19

minut senare när lugnet lagt sig. Dessa två informanter fick vi ställa följdfrågor till för att få igång en dialog.

När vi kom till Orkanen så fick vi börja med att hitta våra utvalda barninformanter då de

fortfarande var på lektion och vi visste inte riktigt var de var. I tredje salen hittade vi barnen som var inskrivna på fritidshemmet och skulle intervjuas. Ett barn som fått godkänt av

vårdnadshavarna valde att inte delta i intervjun men fritidspedagogerna hade ordnat två andra barn till oss som hade fått godkännande från vårdnadshavarna att delta. Vi satte oss ute i

korridoren, lite avskilt vid ett bord men blev avbrutna ett par gånger av andra barn som skulle in i sina skåp då det var senare på eftermiddagen och skoldagen var på väg att sluta. Under

intervjuns gång fick vi ställa följdfrågor för att hålla igång en diskussion då de inte var så talföra någon av dem.

När vi skulle intervjua barnen från Orkanen som inte är inskrivna på fritidshemmet hade det skett ett missförstånd då vi som intervjuare hade varit otydliga i vår kommunikation. Vi löste det genom att intervjua två femteklassare från annan skola som tidigare varit på fritidshem.Vi anser inte att det spelar någon roll då vi inte är ute efter ett specifikt fritidshem utan generellt vad barnen i mellanstadieåldern anserom sin tid på fritidshemmen. Även här fick vårdnadshavare skriva på ett godkännandepapper för att vi ska få intervjua deras barn.

Fritidspedagogen på Orkanen som vi hade bokat intervju med hade blivit uppbokad på annat så vi fick träffa en annan fritidspedagog som hade utbildning och lång erfarenhet av yrket. Vi satte oss i ett grupprum för att få prata ostört och intervjun flöt på bra och vi behövde endast ställa några extra följdfrågor.

Intervjuerna med föräldrarna var i respektive intervjuares kök över en kopp kaffe, då vi valde att intervjua vars en förälder. Bådas intervjuer var ganska snabbt avklarade eftersom föräldrarna svarade kort och snabbt på våra frågor. Det behövdes inte ställas många följdfrågor då föräldrarna svarade med bra information till undersökningen.

20

3.6 Forskningsetiska övervägande

Det finns en del elementära etiska frågor man bör ta hänsyn till när det finns personer som är inblandade i forskningen. Dessa fyra principer delgavs informanterna innan intervjuerna startade och de fyra principer är:

 Informationskravet: här ska personerna som ska delta i undersökningen informeras om syftet med undersökningen och deras rätt till att hoppa av när de vill.

 Samtyckeskravet: respondenterna kan välja över sitt deltagande och för minderåriga som ska medverka krävs godkännande från vårdnadshavarna.

 Konfidentialitetskravet: alla uppgifter om respondenterna ska förvaras så att inga obehöriga kommer åt dem.

 Nyttjandekravet: det som kommer fram i undersökningen får endast användas till den tänkta undersökningen och inte delas vidare (Vetenskapsrådet u.å).

För att få så rättvisa intervjuer som möjligt utan att informanterna ska bli påverkade av vad de förväntas svara på frågorna informerar vi endast om det precis nödvändigaste om

undersökningen. Att vi har begärt samtycke från rektor och vårdnadshavare är för att vi ska vara på säkra sidan att barnen får delta. Det är ingen fara om de intervjuade känner igen sig så länge som ingen annan kan identifiera dem (Trost 2005).

21

4. Resultat och analys

I detta kapitel börjar vi med att redovisa resultatet som sedan följs av analysen. Resultatet har vi delat upp i underrubriker som gör det lättare för läsare att få en bra överblick. Våra underrubriker följer våra frågeställningar som lyder så här:

 Hur säger sig fritidspedagogerna arbeta för att höja kvaliteten för barn mellan 10-12 år på fritidshemmet?

 Hur ser barn i åldern 10-12 år på sin tid i fritidshemmet?

 Hur resonerar föräldrar kring barnens vara eller icke-vara på fritidshem?

Vi kommer att knyta an frågeställningarna till Skolverkets styrdokument samt till tidigare forskning och teoretisk förankring. Vi kommer här även kort beskriv skolorna vi besökt och vad barnen har för möjligheter till andra aktiviteter.

Vi vill, som vi tidigare nämnt, genom vårt arbete få reda på vad pedagogerna säger sig göra för barn mellan 10-12 år på fritidshemmet men även hur barnen på mellanstadiet ser på sin tid i fritidshemmet, både barn som är inskrivna och barn som har lämnat fritidshemmet. Vi vill även veta hur föräldrar resonerar kring barnens vara eller icke-vara på fritidshemmet.

4.1 Skolorna

Skolorna vi besökt har en del gemensamt, de ligger i mindre samhällen, skolbyggnaderna är av äldre modell och båda skolorna har förskoleklasser, årskurs ett till nio och fritidshem. Men med den stora skillnaden att den ena skolan Niagara hade möjlighet att erbjuda ett aktivitetshus och en fritidsverksamhet som fokuserar på spontanidrott till de äldre barnen som de kunde gå till istället för att vara kvar på fritidshemmet. Vi har valt att kalla skolorna Orkanen och Niagara som är fingerade namn.

22

Som vi tidigare har nämnt har vi besökt två olika skolor och där träffat en fritidspedagog på Orkanen och en personal som inte var utbildad fritidspedagog på Niagara. Olga på Orkanen och Nina på Niagara. Vi villemed intervjun få reda på hur de säger sig arbeta för att höja kvaliteten för barn mellan 10-12 år på fritidshemmen. På frågan om varför barnen i 10-12 års ålder väljer att inte vistas på fritidshemmet, blev det en del olika svar. Olga på Orkanen trodde att det hade att göra med att det var för mycket yngre barn, att de tyckte det var skönare att komma hem, att några inte ansåg det coolt att vara på fritids och att en del kanske tyckte det var mesigt.

Skolverket skriver i de allmänna råden om fritidshemmet att verksamheten bör se på

barngruppens behov och till åldersskillnaderna som kan finnas i grupperna. Det kan vara bra när fritidspedagogerna utformar verksamheten, att särskilt uppmärksamma de äldre och yngre barnens behov (Skolverket 2014).

Varför tror du att så många barn, då mellan 10-12 år väljer att inte vara på fritids? – Jag tror de börjar bli färdiga med fritids. Har man varit på fritids sen man var liten, vilket de flesta har men kanske lite avhopp när mamma fått ny bebis eller så. Sen tror jag man är lite klar när man är tio, elva och så finns det aktivitetshuset och det är också en del i utvecklingen tycker jag att man ska vilja. När man jobbar med de större barnen ska de ju vilja göra något annat till slut. De är liksom färdiga, de kan gå hem själv, kan komma till skolan själv. Det tror jag är en stor del. (Nina 2016-01-27)

Nina på Niagara trodde att barnen var färdiga med fritids och att det erbjöds andra aktiviter i kommunen som lockade barnen i 10-12 års ålder och hon ansåg också att de skulle vilja göra något annat till slut eftersom det är en del av utvecklingen. Det stämmer med Piaget tankar om att man i elva-tolvårsåldern får igång det formella tänkandet och individen börjar övergången mellan att vara barn och vuxen (Piaget 1968).

Olga på Orkanen trodde absolut att kompisar var en viktig del men även att det var bra aktiviteter som erbjuds. Här ser Marianne Dahl som utbildar lärare och är doktorand vid Linnéuniversitetet, enligt en intervju i Lärarnas nyheter en möjlig nisch för de nya grundlärarna med inriktning mot fritidshemmet, som även läser ett praktiskt-estetiskt ämne som då kan vara lämpade att arbeta med aktiviter riktade mot mellanstadiebarnen (Orre 2013). På Orkanen delas fritidshemmet upp i två avdelningar, en för förskoleklass och ettor och en annan avdelning från tvåan och uppåt. Där tänker man sig en hel gemenskap från tvåan och uppåt. På Niagara finns det fyra avdelningar, varav en riktar sig från andra klass och uppåt, på den avdelningen delas de ibland in efter ålder,

23

för att utmana de äldre. Precis som Johansson skriver om när man tittar på barns perspektiv måste man se hela sammanhanget där de är tillsammans med andra människor och vara öppen för att se olika situationer (Johansson 2003). Mead menar också att för att kunna se hur

människan agerar och beter sig i sociala sammanhang måste det ses på hela gruppen som

människan är med i för att kunna se vad som sker (Mead 1976). Både Olga och Nina ansåg att de äldre barnen ta mer ansvar för de yngre. Fritidspedagogerna hade ett större förtroende för dem. Marianne Dahl menar i en intervju i Lärarnas nyheter att det är av vikt att barnens ansvar ökar med åldern (Orre 2013). På Orkanen var inget speciellt inriktat för de äldre, utan

fritidspedagogerna såg hela gruppen som en gemenskap. Barnen i mellanstadiet erbjöds samma aktiviteter som de i andra- och tredjeklass. Aktiviteter som kunde erbjudas var att

fritidspedogerna och barnen var i idrottshallen någon dag i veckan, barnen erbjöds även skapande verksamhet på andra våningen som kunde pågå över tid. Vidare utmanades de barn som ville i turneringar som till exempel biljard.

Nina på Niagara berättade att de jobbar aktivt genom bland annat en förslagslåda där barnen lägger sina önskemål om aktiviteter som utvärderas varje måndag när de har fritidsråd och då går de igenom barnens egna idéer som lagts i förslagslådan. Qvarsell menar att anledningen till att det börjat tittas på barns perspektiv kan ha att göra med barnens demokratiska rättigheter som olika institutioner ska följa (Qvarsell 2003). Eftersom det står skrivet i Fritidshemmets allmänna råd att ”enligt skollagen och barnkonventionen ska barnets bästa vara utgångspunkt för all verksamhet” (Skolverket 2014, s. 17) så bör all fritidsverksamhet utgå ifrån barnens önskemål och intresse därför finns det på fritidshemmet Niagara en förslagslåda. Eftersom barn är en beroende grupp är det viktigt att se barnen ur deras perspektiv för att deras rättigheter ska komma till sin rätt (Qvarsell 2003).Det är viktigt att barnen ska kunna få sina röster hörda och för att det ska fungera behöver man som vuxen kunna föra en dialog där barnen får uttrycka sina åsikter (Klerfelt & Haglund 2012). Enligt Nina på Niagara används de förslag som är rimliga. ”Vi kan tyvärr inte åka till Liseberg men det kan bli lekar som turneringar med hoppstyltor eller leka flaggan” (Nina 2016-01-27). Nina på Niagara menade att de gärna tittar på vad barnen vill, samtidigt finns det riktlinjer för vad fritidspedagogerna måste ha in i fritidshemsverksamheten. När de ska gå till en lekplats brukar de dela in barnen i två grupper, en yngre och en äldre och det leks olika lekar beroende på ålder.

24

En skillnad mellan Orkanen och Niagara var att barnen på Niagara hade möjlighet att gå till andra aktiviteter i kommunen som erbjöd till exempel aktivitetshuset som är som en fritidsgård. På fritidsgården är man inte inskriven men man blir medlem, och Nina trodde det kostade 100 kronor och där kan man köpa sitt mellanmål för 10 kronor. Nina berättar att vissa tider är det öppet för fyror och femmor, andra tider för sexor och vissa tider för högstadiet. Det här

alternativet gör att vår verksamhet blir lugnare eller rimlig menar Nina, då det blir mindre antal barn kvar på fritidshemmet. Då undrar vi som intervjuare om det kan vara så att det läggs mindre energi på mellanstadiebarnen på grund av personalbrist då de yngre barnen behöver mer tillsyn och eventuellt inte kan eller vill vara hemma själv. Det finns även en fritidsverksamhet i närheten av Niagaraskolan som fokuserar på spontanidrott. Då har föräldrar meddelat fritidshemmet att deras barn blir hämtat av personalen därifrån och mellanmålet äts där.

4.3 Valet att inte stanna kvar efter tredjeklass

Här har vi träffat och intervjuat Nils och Noa som går i fjärdeklass på Niagara samt Anders och Albin som går i femteklass.Barnen som tidigare varit inskrivna på fritidshemmet och som tillsammans med sina vårdnadshavare valt att inte behålla platsen efter tredjeklass anger olika orsaker till varför de inte längre vistas på fritidshemmet. Nils på Niagaraskolan säger att en aspekt var pengar, föräldrarna resonerade att de kunde göra roligare saker för pengarna än att betala fritidshemsavgift och att det var för få timmar han skulle vistas på fritidshemmet, så därför går han hem till sin morfar efter skolan istället. I Finland är altenativet för många barn, enligt Strandell att efter skolan spendera tiden med någon nära anhörig, precis som för Nils på

Niagaraskolan (Strandell 2013).Lösningen för Nils familj har blivit att morfar finns tillgänglig efter skolan. Noa på Niagara säger att han skulle vara där så länge på eftermiddagen att han var trött när han kom hem och då inte orkade göra läxorna. I USA använder sig en del afterschool-programs sin verksamhet till läxhjälp och läs- och skrivinriktade aktiviter (Haglund 2009). Medan andra afterschool-programs ägnar tiden till rekreation (ibid). Av föräldrainformanterna nämnde Fanny att läxläsning kunde ha erbjudits på fritidshemmet som en aktivitet. En del skolor erbjuder läxhjälp efter skoltid. Då anser vi som intervjuare att om läxhjälp ska erbjudas på fritidshemmet bör fritidspedagogen vara insatt i vad läxan är och kunna förklara för barnet på ett pedagogiskt sätt hur man till exempel ställer upp mattetal eller hur man böjer olika ord och den

25

kunskapen har kanske inte alltid fritidspedagogen då läraren i skolan har en annan utbildning än fritidspedagogen. En annan aspekt med läxläsning på fritidshemmet är att fritidspedagogen under läxläsning får lämna fritidsverksamheten, vilket kan göra att planerade aktiviteter får stå till sidan. Ska det erbjudas läxhjälp bör det även finnas personal för detta. Det fritidspedagogen kan bidra med till matematik och svenska är det informella arbetet och då genom en dialog med klassföreståndaren om vad de arbetar med för tillfället, till exempel kan matematik användas i legobyggandet, genom att läsa beskrivningar om hur olika legobygge kan byggas. Alla inom skola kan hjälpas åt så att barnen når sina kunskapsmål och få lust att lära sig nya saker. Enligt Skolverkets publikation Fritidshem ska fritidshemmet innehållsmässigt ge eleverna delvis andra kunskaper och erfarenheter än de normalt får i skolan. Skola och fritidshem bör tillsammans bidra till elevernas allsidiga lärande och utveckling (Skolverket 2014). Våra två andra

informanter Anders och Albin säger att de slutade för att det inte var några roliga aktiviter. De hade båda två en önskan om att få vara mer i idrottshallen och slippa vara ute så mycket, de ville vara inomhus mer.

Av våra fyra informanter slutade två efter tredjeklass. En slutade efter tvåan och en slutade efter halva trean och ingen av dem säger sig sakna fritidshemmet. För Nils och Noa på Niagara var det spel som kunde spelas på tv:n som till exempel wii och xbox, Kompisar var också viktiga

faktorer för att de skulle vilja stanna kvar på fritidshemmet längre och både Nils och Noa på Niagara gillade att vara ute och spela fotboll och leka lekar. Fredagarna var också något som de uppskattade när de gick på fritidshemmet då det anordnades mys med film. Både Nils och Noa på Niagara tyckte det var roligt när fritidspedagogerna styrde upp lekarna, som till exempel skattjakt men det var viktigt att lekarna inte var tråkiga. Att lekarna inte ska var tråkiga kan man koppla till Antonovskys meningsfullhet, att man kan investera sin energi i de krav och problem som livet ställs inför, att det är välkomnande utmaningar istället för bördor (Antonovsky 1991).

Det som alla fyra barn som vi intervjuade var överens om var att den fria leken var bäst. Det som barn ser som meningserbjudande är det de sätter i centrum, det som intresserar dem. Barnen ska vara i centrum för att man ska kunna göra en bra verksamhet menar Qvarsell. Man kan även sätta fritidspedagogen i centrum genom att göra aktiviteter utifrån sin kompetens och hoppas på att

26

barnen tycker det är roligt och finner det meningsfullt. Eller så sätter man barnen i centrum och försöker se vad det är barnen tycker är mening för dem (Qvarsell 2012).

De två femteklassarna Anders och Albin ägnade numera sina eftermiddagar efter skolan till att slappa och vara med kompisar. De tyckte att tiden på fritidshemmet kunde varit friare, att själv få välja om man vill vara ute eller inne. Då undrar vi som intervjuat om det kan vara på grund av för lite personal att barnen inte har möjlighet att välja om de vill vara ute eller inne på sin tid på fritidshemmet? Johansson skriver att barns perspektiv är barns egna erfarenheter och vad de anser meningsfullt (Johansson 2003).Men de tyckte även att det ordnades en del bra aktiviter som fotbollsspel på fotbollsplanen. En dag i veckan var det sämre då de skulle vara ute i naturen och upptäcka saker. ”Astradigt med naturen” sa Anders (Anders 2016-02-08). För att förstå barns perspektiv bör man förstå andra människor och genom möten och kommunikation gör man det (ibid). I närheten av fritidshemmet som femteklassarna gick till fanns en liten dunge och fotbollsplan som de gick till ibland. Vid en del tillfälle tog de med en fotboll men de fick i alla fall inte spela fotboll på fotbollsplanen. Det pratas ofta enligt Qvarsell om att man ska sätta barnen i centrum eller att man ska utgå från barnens behov, man ska få en helhetssyn på barnet. Men oftast är inte de vuxnas helhetssyn på hur barnen vill ha det något som barnen håller med om sett ur barns perspektiv. Barnen behöver själv få lov till att tänka till om hur de vill ha det och oftast utgår de då ifrån det som erbjuds i verksamheten vilket kan vara begränsande

(Qvarsell 2012). Om Anders och Albin skulle få önska saker för att stanna kvar på fritidshemmet högre upp i åldern skulle det vara större frihet och ett ställe där man kan spela biljard och stoppa in en panpizza i mikrovågsugnen och att man har någon att vara med.

4.4 Valet att stanna kvar efter tredjeklass

För att få reda på hur mellanstadiebarn upplever sin tid på fritidshemmet har vi intervjuat två barn från Niagara och två barn från Orkanen. På Niagara har vi valt att kalla barnen för Naomi och Nora. På Orkanen kallas barnen för Ola och Olivia. Anledningen till att dessa barn vistades på fritidshemmet var att de var där för att föräldrarna arbetade länge på eftermiddagen och att de bodde långt från fritidshemmen. Naomi på Niagara sa att hon bodde ganska långt från

fritidshemmet, så hon var tvungen att vara där. Ola på Orkanen sa att det kunde vara svårt med mat och så om man var själv hemma. Tre av informanterna hade själv fått välja om de ville

27

stanna kvar på fritidshemmet eller om de skulle vara hemma. Nora på Niagara sa att mamma jobbar sent och då vill hon inte att jag är själv hemma och att hon vill vara på fritidshemmet för att kunna leka med kompisar. Det är inte obligatoriskt för barn att delta på fritidshemmet, men det är inte heller av fri vilja i meningen att det är något de flesta barn själv har valt (Klerfelt & Haglund 2011). Om man utgår från de barn som vi intervjuat så sa tre av informanterna att de hade fått välja om de ville stanna kvar på fritidshemmet eller vara hemma efter skoltid varav en informant, Naomi som var tvungen att stanna kvar på fritidshemmet då hon bodde ganska långt från skolan. Naomi deltar inte på fritidshemmet av egen fri vilja utan är tvungen till det då avståndet från skola och hem är för långt. Detta stämmer väl in på det som Klerfelt och Haglund beskriver här ovan att fritidshemmet inte alltid är av fri vilja. På frågan om de trivdes på

fritidshemmet blev svaret ja från tre av informanterna medan en fjärde svarade så här på vår fråga:

Trivs ni på fritids? – Jag trivs så där. Jag tycker det är ganska tråkigt, men jag får välja om jag ska vara där eller inte. Fast jag är så feg att vilja gå någon annanstans själv. (Nora2016-01-27)

Varken barnen på Niagara eller Orkanen ansåg att det gjordes något annorlunda för dem bara för att de var äldre. Det skulle vara rättvist för alla, så oavsett om man gick i fyran eller femman så gjorde man samma sak medan Nina på Niagara tidigare hade berättat att de delar in

åldersanpassat vid en del tillfällen till exempel när de ska gå till lekplatsen. Enligt Ihrskog så är det viktigt att ha kamrater i sin egen ålder (Ihrskog 2006). Det är fritidspedagogernas uppdrag att se till så att barnen får likasinnade kamrater i gruppen att dela sitt informella lärande med (ibid). Men om en stor del av barnen slutar på fritidshemmet så finns det kanske inte mer än ett par jämnåriga kamrater, och vem leker man då med om inte intressena är de samma?

Det som barnen på båda skolorna värnar om är sin fria lek där de får göra vad de vill utan att någon har bestämt aktiviter. Den fria leken är ett grundläggande behov hos barnen där det informella lärandet sker samt att barnen får använda sin fantasi och kreativitet till att göra olika aktiviteter (Evaldsson & Aarsand 2011). På Niagara finns även ett rum som det ska vara lugnare i. Det rummet används till läsning och att göra läxor i om man vill. Både Nora och Naomi uppskattar rummet eftersom där kan de vara ostört.Barnen i intervjuerna känner att de aktiviter som ordnas på fritidshemmet inte är så meningsfulla. De tycker inte aktiviteterna är roliga. Det

28

som barnen anser är meningserbjudande på riktigt är det som de själva sätter i centrum (Qvarsell 2012) vilket i detta fall blir den fria leken.

4.5 Föräldrars perspektiv

Enligt Falkner och Ludvigsson är många 10-12 -åringar hänvisade till att klara sig själva efter skolan och många vårdnadshavare känner sig inte tillfreds med att barnen klarar sig själv efter skolan. Fritidsverksamhet för denna åldersgrupp prioriteras sällan och det saknas ett innehåll som är anpassat för dem. Ett innehåll som utmanar och inspirerar i förhållande till åldern. Detta ses som en orsak till varför många slutar innan årskurs fyra (Falkner & Ludvigsson 2012).

De föräldrar vi intervjuade har vi valt att kalla Fanny och Frida. De båda föräldrarna gav olika orsaker till varför deras barn inte vistades på fritidshemmet i mellanstadiet. Ingen av våra informanter ansåg att deras barn inte klarade sig hemma efter skolan. Ett möjligt skäl till detta kan vara att de hade äldre syskon som också var hemma. Att den ena föräldern som vi väljer att kalla för Fanny, valt att inte ha sina barn kvar på fritidshemmet var att det inte fungerade med fritidspedagogerna och att hennes barn inte tyckte det var roligt fritidshemmet. Den andra föräldern som kallas för Frida, berättade att det äldre syskonet var hemma på eftermiddagen och därför ville det yngre barnet också vara hemma men det berodde även på att det inte fanns något att göra på fritidshemmet som just hennes barn ville göra. Fridas barn upplevde det som tråkigt med för lite idrottsgrejor och fysiska aktiviter. Fridas barn ville hellre vara med kompisar som inte heller var inskrivna på fritidshemmet. Frida ansåg också att de i fjärdeklass är stora och vill klara sig själva och så kan det säkert vara i en del fall. Det handlar ju mycket om hur barnen är, är de mogna att klara sig själva, vågar föräldrarna lämna dem ensamma hemma tills de kommer hem från jobbet. Ibland har man som förälder kanske inget val än att låta barnen vara kvar på fritidshemmet.

Båda föräldrarna var eniga om att det kunde ordnats roligare aktiviteter om man hade lyssnat på vad barnen ville och att det skulle funnits lite olika aktiviter och utbud för alla åldrar. Även önskemål om manliga fritidspedagoger nämns. Många gånger är det föräldrarnas värderingar om vad en meningsfull fritid är för barnen och att tiden inte bara fördrivs. De vill att barnen ska göra något vettigt som till exempel delta i organiserade och kreativa aktiviteter (Lorentzon 2012).

29

Fanny nämner även att de borde delat in dem mer åldersindelat och gjort något speciellt för barnen på mellanstadiet, eventuellt hjälpt till med läxorna. Enligt Skolverket så ska

fritidshemmet se till att det erbjuds barnen en meningsfull fritid utifrån barens ålder och behov (Skolverket 2014), vilket då kan kopplas ihop med att fritidspedagogerna borde ha delat upp barnen i åldersindelat för att mellanstadiebarnen skulle ansett det meningsfullt. Elevernas behov kan ju ändras under terminernas gång och därför behöver fritidspedagogerna ha vetskap om var barnen befinner sig för att kunna skapa en bra verksamhet som anses meningsfull av barnen (Skolverket 2014). Om fritidspedagogerna tar till sig denna vetskap så kan de ha det som underlag till sin planering av verksamheten och de har då en stor möjlighet att ordna aktiviteter som utmanar och som i sin tur kan skapa nya meningsfulla aktiviteter (ibid.).

När vi ställde frågan om de var nöjda med tiden deras barn tillbringat på fritidshemmet blev det två helt olika svar. Fanny var inte alls nöjd med hennes barns vistelse på fritidshemmet. Hon ansåg att det var tråkiga lärare och tråkiga aktiviter om det överhuvudtaget var några aktiviter för barnen. Frida svarade å sin sida så här på frågan:

Var ni nöjda med tiden som ert barn tillbringade på fritids?

– Jag tycker det, det var bra. Det var mot slutet det blev lite sämre och mitt barn sa att han inte ville vara där längre. Ett tag hade barnen det väldigt bra men förändringar gjorde att trivseln blev sämre. Skolan borde tänka lite bredare. (Frida 2016-01-28)

Båda föräldrarna ansåg att det var viktigt med bra fritidspedagoger och roliga aktiviter för barn men de har olika erfarenhet från fritidsverksamheter. För att få reda på vad barnen vill göra med sin tid på fritidshemmet är det viktigt att vi som blivande fritidslärare verkligen lyssnar och tar till oss barnens önskemål och intresse av aktiviteter.

4.6 Sammanfattning av analysen

Kan det vara så som Nina på Niagara tror, att barnen vid tioårsålder är färdiga med

fritidshemmet, och att de ska vilja göra något annat? Ja, kanske är det så för en del barn men barn mognar olika och har olika förutsättningar. Det är inte alla som har en släkting som kan ta emot dem efter skolan eller som har äldre syskon som är hemma. För de barn som har föräldrar som arbetar längre på eftermiddagen och får klara sig utan tillsyn tills föräldrarna kommer hem, hade fritidshemmet varit ett alternativ om det hade skapats aktiviteter som hade tilltalat

30

mellanstadiebarnen, så att fler barn i samma ålder hade velat vara på fritidshemmet. Utifrån våra intervjuer med barnen har ofta den fria leken och kompisar kommit fram som viktiga faktorer för att vilja stanna kvar på fritidshemmet men även för de barn som är inskrivna på fritidshemmet.

Ett annat argument som Olga på Orkanen hade varför mellanstadiebarnen inte vistades på fritidshemmet var att de hade längre skoldagar än de yngre och då hade färre timmar hemma ensamma utan tillsyn, och visst kan det vara så. De fixar mellanmål och läser kanske läxa eller bara slappar tills föräldrarna kommer hem. Fritidspedagogen Olga på Orkanen sa även att ett annat skäl till att mellanstadiebarnen inte valde att gå till fritidshemmet efter skolan kunde vara att det var mycket yngre barn där och att det blev stimmigt. Då förstår vi att de barnen väljer bort fritidshemmet, för att i stället komma hem till lugn och ro efter en lång dag i skolan. Hade man erbjudit ett utrymme för barnen i mellanstadiet med fika och åldersanpassade aktiviteter och större frihet, men ändå med tillgång till en fritidspedagog som kan ge en meningsfull fritid och finnas till hands vid behov, hade kanske fler av barnen på mellanstadiet valt att stanna kvar efter tredjeklass. Vi har efter våra intervjuer fått intrycket att det är väldigt viktigt med

åldersanpassade grupper och aktiviteter. Dahl & Ackesjö skriver att ur barnens perspektiv räcker inte personalen till för både de äldre och de yngre. De yngre barnens villkor verkar styra

fritidshemmet (Dahl & Ackesjö 2011). Erbjuder man inte mellanstadiebarnen en meningsfull fritid i förhållande till vad de vill ha, kan det bli så att barn i 10-12 årsåldern väljer bort fritidshemmet efter skolan och hellre går hem. Man har oftast andra behov när man går i fjärdeklass mot de som går i andraklass. Nina på Niagara berättade att de försökte dela in grupperna efter åldern och göra åldersbaserade lekar men sedan när vi frågade Naomi och Nora på Niagara som fortfarande är kvar på fritidshemmet om det gjordes något speciellt för de som gick i fyran, svarade de två barnen ganska lika:

– Nä de gör oftast likadant. (Naomi 2016-01-27) – Det ska vara rättvist för alla. (Nora 2016-01-27)

Då kan man ju undra om det spelar någon roll om man delar in åldersanpassat om barnen ändå inte märker det eller om det är otydligt med syftet att åldersgruppera.

31

Som vi har skrivit tidigare var det olika förutsättningar för de två tätorter vi besökte. Barnen på Niagara hade tillgång till andra aktiviteter som aktivitetshus efter skolan och då väljer säkert en del barn att vara där en stund på eftermiddagen, för att få nya sociala utmaningar innan

föräldrarna kommer hem, medan det inte erbjöds något annat än fritidshemsverksamhet på den andra tätorten. Det kan vara så att det egentligen är öppen fritidsverksamhet eller en fritidsklubb som de intervjuade femteklassarna Anders och Albin efterfrågor. Ett ställe som de kan gå till och spela biljard eller pingis efter skolan, där de kan handla sitt mellanmål för en billig peng, där de kan träffa jämnåriga kompisar men ändå erbjudas en meningsfull fritid, där de till exempel tränas i enklare matlagning och större utmaningar vid skapande och rörelseaktivitet. Öppen

fritidsverksamhet riktar sig till barn i åldern tio till tolv år, barnen är inte inskrivna och familjen avgör själv när och hur ofta barnen vistas där (Skolverket 2013). Det är inte alla kommuner som erbjuder öppen fritidsverksamhet och varenda liten by kan inte ha öppen fritidsverksamhet men fritidshemmen kan erbjuda meningsfull verksamhet till barnen på mellanstadiet som önskar stanna kvar. Eller så är kanske många barn redo att lämna fritidshemmet efter tredjeklass och kanske upplever de att de klarar sig bra utan vuxentillsyn. Utveckling sker hela tiden och barn utvecklas olika, några av barnen i tio-elvaårsåldern är redan på väg in i tonåren. Föräldrarna vi intervjuade ansåg att deras barn var redo att klara sig ensamma efter skolan. De trodde, kan man säga på det kompetenta barnet. Föräldrarna hade som det skrevs tidigare olika syn på tiden deras barn hade tillbringat på fritidshemmet. Den ena föräldern Fanny var inte nöjd med någonting, medan den andra föräldern Frida överlag var nöjd men att det hade blivit sämre i slutet av hennes barns vistelse på fritidshemmet. Det kan kanske ha haft att göra med att hennes barn var färdigt med fritidshemmet. Om ett barn börjat tänka på att sluta på fritidshemmet som är en frivillig verksamhet är det svårt att motivera sig oavsett vad som erbjuds. Just den fria tiden och kompisar var viktiga faktorer för barnen i intervjuerna. Om jämnåriga kompisar väljer att sluta på

fritidshemmet kan det i vissa fall leda till att andra barn i den åldern väljer att lämna

fritidsverksamheten för att istället kunna umgås med varandra på fritiden. Att den fria tiden eller den fria leken är av så stor betydelse kan ha att göra med att det är mer styrt under skoltiden och att de vill bestämma över sin tid efter skoltid. Den ena föräldern Fanny tyckte att

fritidshemstiden kunde använts ”till lite hjälp med läxor om det behövs” (Fanny 2016-01-26). Men som vi har diskuterat tidigare i analysen krävs det personal för detta och samarbete mellan skola och fritidshem.

32

5. Slutsats och diskussion

Här nedan kommer vi diskutera vad som kunde gjorts annorlunda och försöka förstå anledningen till en del svar vi fått från våra informanter. Som vi tidigare har skrivit, har det varit svårt att finna forskning om just barn efter tredjeklass som vistas på fritidshemmet. I forskningen är det mer fokus på barn i förskoleåldern samt barn i årskurs ett till tre som vistas på fritidshemmet.

5.1 Slutsats

Titeln till vårt arbete ”Det kan vara så att de är färdiga med fritids” fastnade i huvudet efter en intervju på Niagaraskolan. Kanske är det så att oavsett vad som erbjuds så är en del barn färdiga med fritidshemmet och vill stå på egna ben. Barnen tycker kanske det är skönt att komma hem efter skolan och själv få bestämma över sin tid. En annan fras som fastnade i huvudet och skilde sig lite från övriga svar, var när en av informanterna som hade slutat på fritidshemmet i

tredjeklass sa ”astradigt med naturen” och att de inte hade möjlighet att själv bestämma om de ville vara ute eller inne på fritidshemmet. Även om fritidspedagogen såg detta utetillfälle som ett informellt lärande om djur och natur blir det informella lärandet fel om barnen inte är mottagliga och ser det som tråkigt. Barnen ser inte detta tillfälle som lek och frivilligt, barnen ser det som att de ska fortsätta att lära sig efter skoltid när en del barn egentligen bara vill spela fotboll eller ta det lugnt. Vi tror inte att barn inte tycker om att vara ute och leka och att barnen inte gillar naturen men när det ska pratas om olika blommor som barnen inte anser vara av intresse kan en del av intresset för fritidshemmet försvinna. Vi tror även att barnet som benämnde naturen som ”astradigt” hade uppskattat om just den utevistelsen var frivillig och att de barn som är

intresserade av naturen hade kunnat följa med fritidspedagogen ut i naturen. Hade

fritidspedagogerna i detta fall lyssnat på barnens synpunkter, hade barnen kanske inte varit så negativa till naturen. För alla barn som vi intervjuat har den fria leken och den fria tiden varit viktigt.

Det som har tillfört nya tankar är Nina och Olgas svar på våra frågor. För dem känns det ganska naturligt och som en del i utvecklingen att någonstans mellan tredje- och fjärdeklass vilja lämna

33

fritidshemmet och det har säkert betydelse för varför det inte satsas mer på denna åldersgrupp på de fritidshem vi besökte. Men den största slutsatsen ur barnens perspektiv är att den fria tiden och kompisarna är viktigast. Föräldrarna verkade ta det med ro att deras barn klarade sig ensamma hemma efter skoltid men hade olika upplevelser från barnens tid på fritidshemmet.

Vi som har skrivit denna text tror att för att få barn att stanna kvar på fritidshemmet efter

tredjeklass är det av stor betydelse att det finns en avdelning som är för barn från fjärdeklass och uppåt, där de kan ta det lugnt och vara med jämnåriga kompisar efter skolan. Barnen har en önska om att bestämma över sin tid mer och ha möjlighet till inflytande. Tankar som har kommit upp under arbetets gång är att personalbrist är en anledning till att det inte satsas på barn i denna åldersgrupp. De är inte så högt prioriterade med tanke på att fritidspedagogen anser att de är på väg att lämna fritidshemmet. I ett kapitel i Fritidspedagogik – fritidshemmets teorier och praktiker skriver Dahl och Ackesjö att elevens möjlighet till inflytande och att få gehör för sina idéer och att de vuxna lyssnar, kan vara anledningar till varför barn väljer att fortsätta på fritidshemmet (Klerfelt & Haglund 2011).

5.2 Diskussion

Studien har framskridit i stort sett som planerat dock med vissa hinder på vägen. Forskning till vårt arbete om just barn mellan 10-12 år och deras vistelse på fritidshemmet har inte varit lätt att hitta, vid en del tillfälle har det känts tungt för oss båda. En del forskning har varit av äldre karaktär. Det sker en ständig utveckling och barnens intresse förändras. Det finns mer forskning om barn som vistas på förskola men mycket av den forskningen såg vi inte som relevant för oss med tanke på att vi ville ha reda på hur barn som är äldre uppfattade fritidshemmet.

När vi väl kom på vilka begrepp som passade oss fortlöpte arbetet. Om arbetet skulle gjorts om hade vi som intervjuare behövt vara tydligare i vår kontakt med skolorna då det blev

missförstånd om vilken målgrupp av barn vi skulle intervjua. Det löstes med att vi fick intervjua andra barn i vår omgivning men det var inget hinder då det inte var specifika fritidshem vi var ute efter utan barnens resonemang om fritidshemmet. När det kom till fritidspedagogerna blev det ingen av dem vi bokat tid med då den ena var sjuk och den andre blev tvungen att gå på ett möte. Men båda skolorna hade ordnat så vi fick träffa annan personal, på Orkanen en

34

fritidspedagog och på Niagara en personal som inte var utbildad med hade många års erfarenhet. Antagligen hade vi fått annorlunda svar om vi intervjuat de som var tänkta från början eftersom de har andra erfarenheter men vi fick fram bra svar av de vi intervjuade istället. Om vi skulle gjort om intervjuerna skulle vi frågat om rum att sitta i så vi inte hade blivit störda. Som det var nu satt vi i korridorer och intervjuade vilket lede till att vi blev störda och fick pausa några gånger under tiden. Vi hade eventuellt också kunnat om arbetet skulle gjorts om breddat vår empiri och valt att utföra undersökningen på två vitt skilda skolor med olika sociala

förutsättningar för att eventuellt få bredare och andra svar. Vi hade även kunnat intervjua fler fritidspedagoger för att få mer varierande svar, men det är inte säkert att det hade ändrat vårt resultat i studien eller att det hade medfört en större variation.

35

Referenslista

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: En handbok. Stockholm: Liber Antonovsky, Aaron (1991). Hälsans mysterium. Stockholm: Natur & Kultur

Arnér, Elisabeth & Tellgren, Britt (2006). Barns syn på vuxna – Att komma nära barns perspektiv. Lund: Studentlitteratur

Brinkkjar, Ulf & Höyen, Marianne (2013). Vetenskapsteori för lärarstudenter. Lund: Studentlitteratur

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber AB

Dahl, Marianne & Ackesjö, Helena (2011). ”Det bästa med fritids var att kompisarna var där”. I: Klerfeldt, Anna & Haglund, Björn (red.) Fritidspedagogik – fritidshemmets teorier och

praktiker. Stockholm: Liber

Evaldsson, Ann-Carita & Aarsand, Pål (2011). Den fria lekens möjligheter och begränsningar- om barns kompetenser och vardagliga deltagande i fritidshemspraktiken. I: Klerfeldt, Anna & Haglund, Björn (red.) Fritidspedagogik – fritidshemmets teorier och praktiker. Stockholm: Liber Falkner, Carin & Ludvigsson, Ann (2012). God kvalitet i fritidshem- Grund för elevers lärande, utveckling och hälsa. Jönköping: Högskola för lärande och kommunikation

Tillgänglig på internet

http://malmo.se/download/18.d8bc6b31373089f7d9800084240/1383647138154/God+kvalitet+i

+fritidshem_LudvigssonFalkner.pdf [2016-01-11]

Haglund, Björn (2009). Fritids som diskurs och innehåll: En problematisering av verksamheten vid afterschool programs och fritidshem. Pedagogisk forskning i Sverige (1) 22-44

Halldén, Gunilla (2003). Barnperspektiv som ideologiskt eller metodologiskt begrepp. Pedagogisk forskning i Sverige (1-2) 12-23

Holmberg, Lena (2011). Styrning av fritidshemmet. I: Philgren S. Ann (red.) Fritidshemmet. Lund: Studentlitteratur

Ihrskog, Maud (2006). Kompisar och kamrater – barns och ungas villkor för relationsskapande i vardagen. Växjö: Institutionen för pedagogik vid Växjö Universitet

Tillgänglig på internet http://www.divaportal.org/smash/get/diva2:206823/FULLTEXT01.pdf