Patientens upplevelse av mötet med anestesisjuksköterskan preoperativt

(1)

EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ VÅRDVETENSKAP

VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 201524

Patientens upplevelse av mötet med

anestesisjuksköterskan preoperativt

Emelly Joelsson

Lina Annebjörk

(2)

Uppsatsens titel: Patientens upplevelse av mötet med anestesisjuksköterskan preoperativt

Författare: Emelly Joelsson och Lina Annebjörk Huvudområde: Vårdvetenskap

Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng

Utbildning: Specialistsjuksköterska med inriktning mot anestesi Handledare: Christer Axelsson

Examinator: Johan Herlitz

Sammanfattning

Bakgrund; För några år sedan hade anestesisjuksköterskan gott om tid på sig att besöka patienten preoperativt där hon kunde presentera sig och prata med patienten. Det fanns också tid för anestesisjuksköterskan att besöka patienten efter operation för att stämma av att patienten mådde bra och inte hade några frågor. På så vis kunde anestesisjuksköterskan följa patienten hela vägen inför, under och efter operationen. Idag ser verksamheten annorlunda ut. Tiden är knapp och allt fler patienter får träffa anestesisjuksköterska först på operationsdagen. Syfte; Att ur ett patientperspektiv undersöka om patientens behov av bemötande och information tillgodoses i samband med ett allt mer tidspressat operationsschema. Metod; En kvantitativ enkätundersökning gjordes på Södra Älvsborgs sjukhus (SÄS), Borås och på Norra Älvsborgs landsting (NÄL), enkätfrågorna togs från en nationell patientenkät. Resultat; 60 enkäter lämnades ut och besvarades av 57 informanter. Resultatet visar att vården över lag upplevs god och förtroende/engagemang fick höga betyg av patienterna. Information och bemötande fick båda också höga poäng, vi fann inga skillnader mellan sjukhusen rörande bemötande. 63% av de svarande kände någon form av oro inför operationen men ett lika stort antal uppgav att de kunde prata om sin oro. Vi fann inget samband mellan oro och bemötande. Diskussion; Patienterna gav genomgåendehöga omdömen rörande information och bemötande. Möjligtvis är det så att oro aldrig helt går att undvika inför en operation. Hursomhelst verkade patienterna ha haft en möjlighet att prata om sin oro. Ett lugnt och bra bemötande kanske räcker långt för att patienten ska känna sig nöjd och trygg med vården.

Nyckelord: preoperativt, anestesi, patientupplevelse, oro, bemötande, information, förtroende och kontinuitet.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1

Det preoperativa vårdandet _________________________________________________ 1

Lagar och förordningar ____________________________________________________ 2

Information ______________________________________________________________ 2 Förtroende _______________________________________________________________ 3 Delaktighet _______________________________________________________________ 4 Oro/Ångest _______________________________________________________________ 4 Kontinuitet/Tid ___________________________________________________________ 5 PROBLEMFORMULERING ________________________________________________ 5 SYFTE ____________________________________________________________________ 6 METOD ___________________________________________________________________ 6 Nationell patientenkät ______________________________________________________ 6 Verksamhetsställen ________________________________________________________ 7

Det preoperativa samtalet __________________________________________________ 7

Norra Älvsborgs Länssjukhus _______________________________________________ 7

Borås sjukhus ____________________________________________________________ 8 Urval ____________________________________________________________________ 8 Datainsamling ____________________________________________________________ 9 Etiska övervägande ________________________________________________________ 9 Statistik__________________________________________________________________ 9 RESULTAT _______________________________________________________________ 10 Information _____________________________________________________________ 10 Bemötande 11 Oro/Ångest 12 Förtroende/Engagemang 12 Tid/Kontinuitet 13 DISKUSSION ______________________________________________________________ 14 Metoddisskusion _________________________________________________________ 14 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 15 Information __________________________________________________________________ 15 Bemötande/Oro/Ångest ________________________________________________________ 16

(4)

Förtroende ___________________________________________________________________ 18 Kontinuitet/Tid _______________________________________________________________ 18 KONKLUSION/INPLIKATION _____________________________________________ 19 REFERENSER ____________________________________________________________ 21 BILAGA 1 23 BILAGA 2 28 BILAGA 3 29 BILAGA 4 30

(5)

INLEDNING

Under vår första VFU placering upplevde vi att operationerna gick enligt en löpande band princip. Operationerna var tidsstandardiserade och det lämnades inget utrymme för eventuella fördröjningar. Intresset väcktes om anestesisjuksköterskan trots tidsbrist kunde ge ett bra bemötande till patienten så denne kände sig trygg.

Kvalitativa studier har beskrivit hur anestesisjuksköterskor använder sig av olika strategier för att tillgodose behoven hos patienten. Det har visat sig att anestesisjuksköterskan idag har en stor kunskap om bra strategier för att förmedla trygghet till patienten, bland annat genom att ge ett bra bemötande, god information och kontinuitet. Bra information kan förutom ökad trygghet och minskad oro även bidra till mindre postoperativa smärtor och minskat behov av analgetika. Men för att patienten ska känna sig väl omhändertagen krävs utrymme i dialogen och ett individuellt omhändertagande utifrån patientens behov, inte bara standardiserade ja och nej frågor. Patienten måste få möjlighet att prata om eventuell rädsla inför operationen och känna att anestesisjuksköterskan lyssnar. Patienter känner lätt av om anestesisjuksköterskan är stressad och kan påverkas direkt negativt. Det är framförallt viktigt att anestesisjuksköterskan har ett lugnt och respektfullt bemötande gentemot patienten, att hon är väl förberedd inför mötet och att hon upplevs som kompetent för arbetsuppgifterna.

Målet med studien är att undersöka hur patienten upplever mötet med anestesisjuksköterskan preoperativt. I vår studie kommer anestesisjuksköterskan benämnas som hon och patienten som han.

BAKGRUND

Enligt Hovind (2013) upplever anestesisjuksköterskan idag ett ökat krav på produktivitet och brist på resurser, vilket ökar stressen på arbetsplatsen. Detta skulle kunna leda till sämre bemötande och mindre användning av omvårdnadsåtgärder som kan lugna patienten inför operationen. Andra faktorer som kan påverka arbetet negativt är om patienten kommer dåligt förberedd till operationen vilket leder till att anestesisjuksköterskan måste lägga tid på onödiga moment. Det kan handla om patienter som inte fått tillräckligt med information preoperativt eller där praktiska saker som provsvar, journaler, premedicinering eller operativa ordinationer inte är i sin ordning. Det förekommer också att andra personalkategorier försöker skynda på anestesipersonalen för att öka patientgenomströmningen, vilket skapar stress i förhållande till medarbetarna (Hovind 2013).

Det preoperativa vårdandet

Enligt Lindwall & Von Post (2008) ska anestesisjuksköterskan lyssna, försvara, anpassa och ta väl hand om patienten. Hon ska ha en önskan att göra den perioperativa vården till något helt och sammanhängande för de patienter som ska opereras. Hon ska sträva

(6)

efter att patienten ska känna förtroende för henne (Lindwall & Von Post 2008, s.23). Patienten ska ges möjlighet att lyfta sina tankar och oro kring ingreppet och sjuksköterskans roll är att bevara och värna om patientens värdighet. Anestesisjuksköterskan ska grunda sin omvårdnadsutövning i syfte att främja patientens hälsa ur ett helhetsperspektiv (Lindwall & Von Post 2008, s.45). Många patienter har frågor och tankar som de vill dela med den anestesisjuksköterskan som kommer att vara med dem under operationen. Anestesisjuksköterskan bör se till att operationen blir en händelse som patienten vill minnas och gärna talar om (Lindwall & Von Post 2008, s.22). I den preoperativa fasen uttrycker patienter att de inte vill bli lämnade ensamma, de vill att anestesisjuksköterskan, som de litar på, ska finnas där och inte lämna dem (Lagerström & Bergbom 2006).

Lagar och förordningar

Riksföreningen för anestesi och intensivvård (SFAI) bildades 1962 med syftet att stärka anestesisjuksköterskans roll samt att bidra till utbildning, forskning och utveckling. Anestesiologisk vård, enligt SFAI och SSF (Svensk sjuksköterskeförening) är att bedriva individuell och säker vård samt att förbättra mötet med patienten. Detta är ett verksamhetsområde som är i ständig utveckling. Utifrån den enskilde patientens resurser och behov utförs anestesiologisk omvårdnad. Några av anestesisjuksköterskans uppgifter är att skapa trygghet, inge lugn och förvissning om att patienten får professionell omvårdnad. Att skapa tillit, förtroende och trygghet till närstående är lika viktigt som till patienten (Riksföreningen för anestesi och intensivvård & Svensk sjuksköterskeförening –SSF 2008).

Målet med hälso- och sjukvård är en god hälsa och vård på lika villkor för alla. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) innehåller de grundläggande reglerna för all hälso- och sjukvård och bestämmelser vad vården ska bygga på, till exempel på patientens behov av trygghet och kontinuitet och att vården ska hålla god kvalité och vara lättillgänglig (www.riksdagen.se, HSL).

En ny patientlag (SFS 2014:821) trädde i kraft 1 januari 2015 där avsikten var att förstärka och förtydliga patientens delaktighet och inflytande i vården. Genom att anestesisjuksköterskan arbetar aktivt med bland annat information, bemötande och kommunikation så ökar kvalitén i mötet med patienten (www.skl.se).

Information

Ortiz et al. (2013) beskriver att ett av målen med att träffa patienten innan operationen är att ge information för att lugna och minska oron inför operationen. Detta samtal genomförs oftast dagen innan eller samma dag som operationen äger rum (Ortiz, Wang, Elayda & Tolpin 2013). Besöket är viktigt för patienten då det ges möjlighet att lära känna anestesisjuksköterskan och diskutera viktiga saker så som smärtlindring, illamående och olika anestesialternativ (Gebreegziabher, Gebremedhn & Nagaratnam 2014).

Carr et al. (2006) skriver att många patienter upplever att de vill ha information om sitt sjukdomstillstånd och den planerande undersökningen. De vill även ha information av

(7)

doktorn om resultatet av undersökningen och vad deras diagnos blir (Carr, Brockbank, Allen & Strike 2006). Patienter vill gärna att utbildad personal tar sig tid att informera och förklara för dem vad som kommer att ske under operationen och hur den kommer att gå till, även att anestesisjuksköterskan berättar och förklarar vad hon gör och varför hon gör det (Carr et al. 2006; Lagerström & Bergbom 2006; Lindwall, Von Post & Bergbom 2003). Patienterna känner sig mer lugna om anestesisjuksköterskan vidrör patienten samtidigt som hon informerar om operationen (Lagerström & Bergbom 2006; Lindwall, Von Post & Bergbom 2003). Studier visar att de patienter som får preoperativ information är mer nöjda och insatta, samt mer nöjda med valet av postoperativ smärtlindring än de patienter som inte får någon information (Aasa, Hovbäck & Berterö 2013; Gebreegziabher, Gebremedhn & Nagaratnam 2014; Lagerström & Bergbom 2006; Ortiz et al. 2013; Puro, Pakarinen, Korttila & Tallgren 2011).

De flesta patienterna är nöjda med informationen i sin helhet men en del upplever att de får dålig information om risker med ingreppet och hur deras liv kommer att påverkas efter operationen (Puro et al. 2011).

Enligt Aasa et al. (2013) är det viktigt för patienten att få träffa anestesisjuksköterskan en stund innan operationen, inte bara för informationens skull, utan för att patienterna har många frågor och funderingar kring ingreppet som de vill prata om. Det kan vara bra om någon anhörig är med under samtalet då det är mycket information som ska tas in och många patienter kan ha svårt att komma ihåg allt. Patienterna upplever även att de under samtalet blir sedda och att anestesisjuksköterskan finns där för dem, vilket är viktigt för dem (Aasa, Hovbäck & Berterö 2013).

Enligt Ekdahl et al. (2010) kan språksvårigheter, hög ålder och olika slags sjukdomar vara av betydelse för att förstå information. Trots kännedom om denna problematik hos den preoperativa vårdpersonalen så väljer många att inte bry sig så mycket om detta. Det faktum att vi idag har mycket personal som har sitt ursprung i andra länder och inte kan språket flytande kan göra att speciellt äldre patienter kan ha svårt att förstå och ta till sig vad anestesisjuksköterskan säger (Ekdahl, Andersson & Friedrichsen 2010). Ett flertal studier har visat att en del av patienterna upplever att de blir lämnade ensamma och att ingen lyssnar på dem eller berättar för dem vad som kommer att ske här näst. (Aasa, Hovbäck & Berterö 2013; Lagerström & Bergbom 2006; Susleck, Willocks, Secrest, Norwood, Holweger & Davis, 2007).

Förtroende

Patienten ska känna sig trygg i vården och behandlingen ska utgå från vetenskap och beprövad erfarenhet. (Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763)

Enligt Riksföreningen för anestesi och intensivvård (2012) ska anestesisjuksköterskan se patienten som en unik individ med individuella behov, för det krävs att anestesisjuksköterskan är öppen och mottaglig för patientens unika situation. Anestesisjuksköterskan ska också visa respekt och omsorg för patientens värdighet och integritet. Omvårdnaden ska utgå från patientens grundläggande behov som att skapa förtroende, trygghet och tillit som i sin tur skapar en grund till en bra relation (Riksföreningen för anestesi och intensivvård, 2012)

Aasa et al. (2013), Lagerström et al. (2006) och Susleck et al. (2007) beskriver att de flesta patienterna känner ett stort förtroende för anestesisjuksköterskan och upplever att

(8)

hon/han är kompetent och vet vad de gör. Vissa patienter känner oro över att tappa kontrollen över sig själva men har så stort förtroende för anestesisjuksköterskan att de kan slappna av ändå (Aasa, Hovbäck & Berterö 2013; Lagerström & Bergbom 2006; Lindwall, Von Post & Bergbom 2003; Susleck et al. 2007).

Delaktighet

Larsson et al. (2007) menar att patienten har rätt att vara delaktig i sin egen vård och vården ska i den mån det går utformas och planeras i samråd med patienten. Trots detta visar studier att patienten är missnöjd med delaktigheten (Larsson, Sahlsten, S , Lindencrona & Plos 2007).

Enligt Susleck et al. (2007) känner sig patienterna hjälplösa och att de tappar kontrollen då personalen låter rutiner styra. Detta ger patienterna en känsla av hjälplöshet. De önskade att istället få vara delaktig i besluttaganden kring deras operation för att få en ökad känsla av kontroll (Susleck et al. 2007).

Hovind (2005) och Larsson et al. (2007) anser att patienten ska ha möjlighet att aktivt delta i sin vård och att deltagandet bidrar till ökad följsamhet, bättre behandlingsresultat och ökad tillfredställelse med den vård de mottagit. En delaktig patient är en viktig faktor i sjukvården och av stor betydelse för att uppfylla patientens förväntan och för kvalitén på omvårdnaden (Hovind 2005; Larsson et al. 2007).

Lagerström et al. (2006) påtalar att anestesisjuksköterskan inte alltid kan förvänta sig att patienten själv ska kunna fatta beslut om sin vård. Då patienten känner förtroende för personalen och tillit till deras kompetens att ta bästa beslut i dennes vård så vill inte patienten lägga sig i beslutet. De väljer då att överlämna sig i anestesisjuksköterskans händer (Lagerström & Bergbom 2006).

Oro/Ångest

Ett flertal studier visar att preoperativ oro och stress är vanligt förekommande hos patienter som väntar på operation. Vanliga orosmoment är postoperativ smärta, att vakna under operation (awareness) och väntan på operationen (Carr et al. 2006; Ortiz et al. 2013; Theunissen, Peters, Schouten, Fiddelers, Willemsen, Pinto, Gramke & Marcus 2014; Wetsch, Pircher, Lederer, Kinzl, Traweger, Heinz-Erian och Benzer 2009). Det visas också att de patienter som ska genomgå större operation har mer oro och ångest än de patienter som ska genomgå en mindre operation (Carr et al. 2006; Gebreegziabher, Gebremedhn & Nagaratnam 2014). De patienter som uttryckte oro för personalen innan operationen var mer nöjda med sin operation än de patienter som inte uttryckt någon oro (Gebreegziabher, Gebremedhn & Nagaratnam 2014).

Maurice-Szamburski et al. (2013) som studerade preoperative oro, fick fram att cirka 60 % av de patienter som opereras känner någon form av ångest/oro som sedan kan leda till negativa effekter såsom ökad smärtlindring postoperativt. Graden av preoperative oro beror på en rad olika faktorer, däribland mängden information. Därför är patientens behov av information en viktig aspekt att bedöma då det har stor betydelse för hela det

(9)

perioperativa förloppet (Maurice-Szamburski, Loundou, Capdevila, Bruder & Auquier 2013).

Ångesten är en känsla som inte har ett bestämt föremål i focus, till skillnad från rädsla och fruktan (Dahlberg & Segersten 2010).

Carr et al. (2006), Dahlberg et al. (2010) och Ekdahl et al. (2010) beskriver att en viktig faktor är att patienterna vill känna att de blir sedda och hörda. De vill ha chansen att uttrycka sina tankar och känslor. Att vara välinformerad och förberedd hjälper till att lindra ångesten och oro (Carr et al. 2006; Dahlberg & Segersten 2010; Ekdahl, Andersson & Friedrichsen 2010).

Kontinuitet/Tid

Enligt Lindwall et al. (2003) och Renholm et al. (2013) ökar patientens upplevelse av kontinuitet om de innan operationen vet vilka som kommer att vårda dem under ingreppet. Att få träffa anestesisjuksköterskan både innan och efter operationen har en stor inverkan på det perioperativa vårdandet (Lindwall, Von Post & Bergbom 2003; Renholm, Suominen, Turtianen, Puukka & Leino-Kilpi 2013).

Lindwall et al. (2003) beskriver kontinuitet som att ha en vårdrelation ihop med anestesisjuksköterskan som vårdar patienten genom den pre, – intra – och postoperativa fasen. När det finns kontinuitet i den perioperativa fasen ger det patienten tid att lära känna anestesisjuksköterskans kunskaper och skickligheter. Patienten upplever att de är i säkra händer och kan släppa kontrollen då de kan känna förtroende för anestesisjuksköterskan (Lindwall, Von Post & Bergbom 2003).

Enligt Rudolfsson et al. (2007) innebär hälsan i den perioperativa dialogen att patienten känner att han är unik, eftersom anestesisjuksköteskan behandlar patienten som en aktiv partner och en värdefull informationskälla samt försöker att skapa en vårdande relation. Hälsa är det yttersta målet för omsorg vilket blir synligt när anestesisjuksköterskan skapar och erbjuder tid till patienten. Att skapa tid genom att utföra en perioperativ dialog, ger patienten en känsla av välbefinnande (Rudofsson, Von Post & Eriksson 2007).

Bäckström et al. (2006) fann att de flesta patienterna var nöjda med att få en perioperativ kontakt med den sjuksköterska som ska delta under deras anestesi. De menar att även om anestesisjuksköterskan är mycket upptagen är hon kompetent och finner tid för att ge varje patient individuell vård (Bäckström, Wynn & Sörlie 2006).

PROBLEMFORMULERING

Patienter har enligt hälso- och sjukvårdslagen rätt till en god vård vilket bland annat innebär att tillgodose patientens behov av trygghet, kontinuitet och information. Enligt lagen har patienten rätt till individuellt anpassad information om de undersökningar och behandlingar han eller hon skall genomgå. Ur medicinsk synpunkt finns många fördelar med att ha en lugn och trygg patient och det är ett område som faller under anestesisjuksköterskans kompetensområde. Studier visar på att sjuksköterskan har goda kunskaper i hur tryggheten kan öka hos patienter. Samtidigt ser vi dock att

(10)

operationsscheman ofta är tidspressade och att sjukvården till stor del bedrivs med produktivitet, effektivitet och lönsamhet som fokusområden. En stressig arbetsmiljö kan leda till ökad otrygghet hos patienten och minskade möjlighet för anestesisjuksköterskan att ge god omvårdnad. Att undersöka patientens syn på hur trygghet tillgodoses i operationssjukvården tros kunna bidra med viktiga kunskaper om hur hälso- och sjukvårdslagen upprätthålls utifrån ett omvårdande perspektiv. Vilka områden fungerar bra ute i verksamheten och vilka områden behöver det arbetas mer med? Det är ett viktigt område att belysa därför att anestesisjuksköterskan har en viktig roll i patientens välbefinnande under hela vårdprocessen. Frågan är om anestesisjuksköterskan hinner utöva sina kunskaper när stressen ökar och vilka negativa konsekvenser det kan få för patienten?

SYFTE

Att ur ett patientperspektiv undersöka om patientens behov av bemötande och information tillgodoses före ett operativt ingrepp i samband med ett allt mer tidspressat operationsschema.

METOD

Vi har valt en kvantitativ metod, vilket innebär att man undersöker mätbara egenskaper för att försöka beskriva hur något fungerar eller vilka problem som finns. Kvantitativ forskning kan studeras via till exempel enkätundersökningar och frågeformulär utifrån det forskaren vill ha svar på. Det finns alltså redan en bild av vad forskaren vill undersöka. När materialet är insamlat kommer resultatet i form av siffror, konkret angivna mängder och så vidare. Detta analyseras statistiskt och framställs i tabeller, grafer och diagram.

I vår studie har vi använt oss av en patientenkät där patienterna fick besvara ett antal strukturerade frågor. Vi lämnade ut patientenkäter på två olika operationsavdelningar i Västra Götaland. Se bilaga 1. Patienter informerades och tillfrågades om deltagande i studien av sjuksköterskan på den postoperativa avdelningen. Frågorna i patientenkäten är tagna från en nationell patientenkät (NPE) och urvalet av frågorna motsvarar syftet med vår studie. I enkäten fanns totalt 24 frågor med kryssvar och en fråga med fält för fritext. Sju av frågorna var av allmänkaraktär som ålder, kön och utbildning.

Ett informationsblad medföljde enkäten där patienten bland annat informerades om frivillighet om deltagande samt försäkran om anonymitet. Bilaga 2.

Nationell patientenkät

Nationell patientenkät (NPE) är ett samlingsnamn för återkommande nationella undersökningar av patientupplevd kvalité inom hälso- och sjukvården och används i hela landet för att kontinuerligt samla in patienters erfarenheter och synpunkter. Resultaten ska sedan användas till förbättrings- och utvecklingsarbeten. Enkäten finns i

(11)

flera varianter och är anpassad till den verksamhet där den används. I enkäten återfinns några identiska frågor, nationella indikatorer som berör delaktighet, information, bemötande samt helhetsintryck av vården (www.npe.skl.se).

Verksamhetsställen

På operationsavdelning 2, Borås sjukhus (Södra Älvsborgssjukhus, SÄS) bedrivs framförallt planerade operationer måndag till fredag, dagtid med inriktning mot gynekologi, ögon, öron och barnkirurgi. Totalt finns 4 operationssalar.

På Norra Älvsborgs länssjukhus (NÄL) finns en operationsavdelning med dygnet runt verksamhet, där det bedrivs både planerade och akuta operationer. Huvudinriktningen är kirurgi, gynekologi och öron- näsa- hals. Antalet operationssalar är 14 stycken samt en barnsal och en snittsal.

På båda anestesiklinikerna arbetar flera olika yrkeskategorier, bland annat anestesisjuksköterskor och operationssjuksköterskor.

Det preoperativa samtalet

Fram tills för några år sedan genomförde anestesisjuksköterskan alltid ett preoperativt samtal dagen/dagarna innan patienten skulle opereras. Anestesisjuksköterskan besökte patienten på avdelningen alternativt kallade den polikliniska patienten en eller några dagar innan den tänkta operationen. Patienten informerades om hur operationen skulle gå till, anestesiform och eventuella frågeställningar som patienten kunde ha diskuterades. Idag har detta samtal mer och mer försvunnit på grund av bland annat tidsbrist.

Idag ökar den dagkirurgiska verksamheten och operationsschemat är fullspäckat, verksamheten i stort bygger på att patienten kommer sent och åker hem tidigt. Trots detta försöker anestesisjuksköterskan lämna den informationen patienten behöver inför operationen. Den muntliga informationen har till viss del ersatts av skriftlig information som skickas hem till patienten per post innan operationen.

Det preoperativa samtalet ser olika ut på respektive operationsavdelning, där enkäterna lämnats ut. Informationen kan även skilja individuellt från patient till patient.

Norra Älvsborgs Länssjukhus

Alla polikliniska patienter är på ett inskrivningssamtal två veckor före operationen, där de träffar operatören. Patienten får fylla i en hälsodeklaration och operatören går igenom operationsförloppet. Eventuellt tas blodprover och EKG. Patienten får med sig broschyrer hem med information om operationen. De inneliggande patienterna får oftast inte träffa anestesisjuksköterskan, såvida inte patienten är mycket orolig. De patienter som kommer hemifrån ringer till operationsavdelningen dagen innan för att få sin tid. I samband med detta frågar sjuksköterskan om de har några andra funderingar eller frågor, då har patienten möjlighet att få svar på det de undrar över.

När patienten kommer till operationsavdelningen samma dag som operationen får de först träffa operatören som eventuellt märker den sidan som ska opereras och svarar på

(12)

eventuella frågor. Därefter tar anestesisjuksköterskan in patienten i förberedelserummet och sätter venflon, dropp och gör andra nödvändiga förberedelser. Anestesisjuksköterskan går igenom en checklista, vilket bland annat innebär kontroll av personnummer, aktuella läkemedel och om patienten är fastande. Anestesiläkaren har sedan tidigare ordinerat anestesiform, utifrån operatörens tidigare samtal och anamnes. Anestesiläkaren besöker ofta patienten i förberedelserummet och hälsar. Därefter körs patienten in på operationssalen.

Borås sjukhus

Patienten kallas till aktuell mottagning, till exempel kirurgen för ett läkarbesök, där det bestäms att patienten ska opereras och en operationsanmälan görs. I samband med besöket får patienten fylla i en hälsodeklaration och utifrån denna och patientens anamnes ordinerar anestesiläkaren anestesiform. Operatörens uppgift blir att informera patienten ytterligare runt operationen och skicka med informationsbroschyrer hem. Anestesiläkaren informerar operatören.

Från det att en operationsanmälan görs kan det dröja upp till 90 dagar innan operationen blir av. De patienter som är över 60 år och de som har sjukdomar som kräver någon form av kontroll inför operationen kallas ett par veckor innan operationen för ett samtal med anestesisjuksköterskan där det bland annat tas EKG, blodtryck och blodprover. Anestesisjuksköterskan informerar om operationen och svarar på eventuella frågor och funderingar. Patienten får i samband med detta sin tid till operationen. Är patienten under 60 år och inte har några sjukdomar som behöver kontrolleras så kommer patienten på operationsdagen på avsatt tid. När patienten kommer till operationsavdelningen samma dag får patienten träffa operatören igen för att gå igenom eventuell märkning, frågor och funderingar. Sedan tas patienten in till ett rum där denne får träffa en sjuksköterska. Detta kan vara en anestesisjuksköterska, operationssjuksköterska eller en allmänsjuksköterska. Sjuksköterskan går igenom en checklista med bland annat kontroll av personnummer, aktuella läkemedel och tid för fasta. Venflon och dropp sätts. Därefter får patienten sitta i ett annat väntrum och vänta på sin tur. När det är dags tar anestesisjuksköterskan in patienten på operationssalen.

Urval

Enkätundersökningen genomfördes på operation 2, Borås sjukhus mellan 150316-150414 och på uppvaket på NÄL mellan 150415-150423. 30 enkäter lämnades ut på respektive anestesiklinik, totalt 60 stycken. Urvalet är ett så kallat bekvämlighetsurval, vilket innebär att individerna väljs ut, utan annan tanke än att de ska vara så lätta som möjligt att få tag i. Kriterierna för att delta i studien var att patienten skulle vara över 18 år och kunna besvara enkäten självständigt.

Patienten tillfrågades om deltagande på postoperativa avdelningen, patienten fick läsa ett informationsbrev där de upplystes om att deltagandet var frivilligt, att de när som helst kunde avbryta deltagandet och att enkäterna besvarades anonymt.

Två enkäter på Borås lasarett och en enkät på NÄL exkluderades, på grund av föräldrar som svarat för barn under 18 år. Vad forskarna fått fram, genom samtal med de

(13)

sjuksköterskor som lämnat ut enkäten så var det ingen patient som nekade att besvara enkäten.

Datainsamling

Telefonkontakt togs med verksamhetschefen för respektive anestesiklinik för att informera om studien och dess syfte samt för att få ett skriftligt godkännande för genomförandet. Informationsbrev till patienten, enkäten och det skriftliga godkännandet mailades över till respektive verksamhetschef. När vi fått dennes godkännande tog vi kontakt med vårdenhetschefen för respektive enhet och lämnande samma information. På Borås sjukhus informerades samtlig personal på operation 2 under ett morgonmöte om studien och dess syfte. Vi besvarade även de frågeställningar som uppkom gällande genomförandet. Totalt 30 enkäter lämnades ut tillsammans med svarskuvert för anonymitet. På NÄL informerades en sjuksköterska personligen som i sin tur informerade övrig avdelningspersonal.

Patienterna fick besvara enkäten på postoperativa avdelningen och lämnades ut av någon av sjuksköterskorna.

Etiska övervägande

Studien har genomförts inom ramen för magisterexamen vid Högskolan i Borås, vilket innebär att Högskolan i Borås gör bedömningen att samtliga studerande arbetar enligt Helsingforsdeklarationen (Sveriges läkarförbund www.slf.se). Studentarbeten granskas därför inte av etiska prövningsnämnden, allt enligt lagen om etiska övervägande, SFS 2003:460. I vår studie förblev patienten anonym och patientens integritet respekterades. Forskarna tog kontakt med verksamhetschef och vårdenhetschef för godkännande av studiens genomförande. När forskarna fått godkännande så informerades respektive avdelning om studiens syfte och genomförande. Det gavs även tillfälle för att ställa eventuella frågor.

I det informationsbrev som lämnades ut tillsammans med enkäten så informerades patienten om att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas när som helst och att enkäten besvarades helt anonymt.

Statistik

Resultatet presenteras som antal, procent, och medeltal. För statistiska jämförelser användes SPSS version 22. För jämförelsen mellan sjukhusen används Mann-Whitneys test. Oro/ångest korrelerades med hjälp av Pearson Correlation test. Alla test var tvåsidiga och ansågs signifikanta om p-värdet var <0.05.

(14)

RESULTAT

Det lämnades ut 60 enkäter, 30 till SÄS och 30 till NÄL. Alla fylldes i men tre togs bort då studien enbart inkluderade vuxna, 18 år och äldre.

Informanterna bestod av 79% kvinnor och 21% män, medelåldern var 48,5 år SD + 15,8 år, range 19 – 80 år. 90% var födda i Norden och 82% hade Universitets eller gymnasieutbildning. 68% var yrkesarbetade, resten studerade. Ingen var arbetslös. 93% var tidigare opererade och vid tillfället för enkätundersökningen var alla informanter kallade till en planerad operation. 71% hade väntat på sin operation i mindre än tre månader, 18 % hade väntat tre till sex månader. Ingen hade behövt vänta mer än ett år.

Vi har valt att dela in resultatet under fem rubriker: Information, bemötande, oro/ängslan, förtroende/engagemang och tid/kontinuitet/helhetsbedömning

Information

Majoriteten av patienterna upplevde att de fick den informationen de behövde inför operationen, både muntlig och skriftlig. En patient beskrev i fritext fältet på enkäten att själva nedsövningen gått för fort och att det gavs för li e info a ion o ”vad o hände ”.

Enstaka patienter ansåg att de inte behövde få någon information pre operativt. Majoriteten av patienterna uppfattade vem av anestesisjuksköterskorna som var ansvarig och att anestesisjuksköterskan tog sig tid att besvara de eventuella frågeställningarna som patienten hade, på ett sätt som patienten förstod. Fick du den informationen som du behövde om dina förberedelser inför operationen?

Ja, helt och hållet *n=51 91%

Delvis n=5 9%

Nej 0

Jag behövde ingen information 0 Missing 1

*Antal

Visste du innan du kom till operationsavdelningen hur du skulle bli

omhändertagen där och vad som skulle ske med dig före narkos eller bedövning?

Ja, helt och hållet n=36 64%

Delvis n=17 30%

Nej n=2 4%

Jag behövde ingen information n=1 2% Missing 1

(15)

Fick du någon skriftlig information inför din operation?

Delvis n=9 16%

Nej n=2 3,5%

Jag behövde ingen information n=2 3,5% Missing 1

När du kom till avdelningen, fick du då tillräcklig information om operationen och eventuella förberedelser?

Delvis n=4 7%

Nej 0

På operationsavdelningen, fick jag bästa möjliga information om vilken anestesisjuksköterska som var ansvarig för mig?

Delvis n=7 12.5%

Nej n=3 5.5%

När du frågade anestesisjuksköterskan om något som var viktigt för dig, fick du då svar som du förstod?

Ja, alltid eller nästan alltid n=45 79%

Ibland n=2 3%

Nej 0

Jag vågade inte fråga n=1 2%

Jag hade inget behov av att fråga n=9 16% Mising 0

Bemötande

De flesta patienterna bedömde att de fick ett utmärkt bemötande av anestesisjuksköterskan och samtliga upplevde att de blev bemötta med respekt och på ett hänsynsfullt sätt. En patient upplevde att det var svårt att bedöma bemötandet po ope a iv ef e o pa ien en in e va ”hel kla ” i huvudet. En annan beskriver att han alltid får ett bra bemötande, vilket han tycker är viktigt eftersom han behövt komma tillbaka flera gånger.

Vi valde jämföra tre sammanslagna variabler (bemötande vid inskrivning, bemötande på operationssalen och tid att besvara frågor) för att se om det skiljde mellan Näl och SÄS. Vi fann inga skillnader mellan sjukhusen.

(16)

Hur bedömer du bemötandet du fick en den personen som skrev in dig (anestesisjuksköterska eller operationssjuksköterska)?

Utmärkt n=39 68% Mycket bra n=13 23% Bra n=4 7% Någorlunda n=1 2% Dåligt 0 Missing 0

Hur bedömer du bemötandet du fick av anestesisjuksköterskan på operationssalen? Utmärkt n=50 88% Mycket bra n=4 7% Bra n=3 5% Någorlunda 0 Dåligt 0 Missing 0

Kände du att du blev bemött med respekt och på ett hänsynsfullt sätt?

Delvis 0

Nej 0

Missing 1

Oro/ångest

Resultatet visar att 36 av 57 svarande kände någon form av oro inför operationen och 34 av 56 svarande upplevde att de hade någon att prata med om oron/ångesten. Ett fåtal ville inte prata om det.

Vi valde också att korrelera oro och ängslan med bemötande (tre variabler), ålder, kön, tidigare opererad, utbildning, väntetider och information. Vi fann inga som helst samband med oro/ängslan.

Kände du oro eller ängslan inför operationen?

Delvis n=30 53%

Nej, jag kände ingen oro eller ängslan n=21 37% Missing 0

(17)

Om du kände oro eller ängslan inför din operation, hade du möjlighet att prata med någon om det?

Delvis n=7 13.5%

Nej n=2 4%

Kände ingen oro eller ängslan n=10 19% Jag ville inte prata om det n=6 11.5% Missing 5

Förtroende/ Engagemang

Patienterna kände förtroende för anestesisjuksköterskan, ett engagemang och en förståelse för patientens situation.

Kände du förtroende för den/de anestesisjuksköterskor som vårdade/behandlade dig?

Ja, helt och hållet n=53 94.6%

Delvis n=3 5.4%

Nej 0

Missing 1

Anestesisjuksköterskan verkade förstå hur jag upplevde min situation.

Delvis n=4 7%

Nej 0

Missing 1

Sjuksköterskan visade engagemang och ”brydde sig om mig”.

Delvis n=3 5%

Nej 0

Missing 0

Tid/Kontinuitet

Patienten upplevde att det fanns tid för anestesisjuksköterskan att svara på frågor och drygt två tredjedelar upplevde en kontinuitet perioperativt. En patient skrev i fritext fältet att anestesisjuksköterskan vid tidigare operationstillfälle kommit till postoperativa avdelningen, vilket inte skedde nu. Patienten var ändå nöjd med den personal som fanns på postoperativa avdelningen. En annan beskrev att det va ”oke ” a de va olika sjuksköterskor som tog emot under det peri operativa förloppet.

(18)

Upplever du att anestesisjuksköterskan hade tid att besvara dina frågor?

Delvis n=5 9%

Nej 0

Jag hade inga frågor n=5 9%

Missing 0

Upplevde du en kontinuitet gällande anestesisjuksköterska genom hela operationsförloppet, det vill säga, före, under och efter operationen?

Delvis n=17 30%

Nej 0

Missing 1

Vad är din totala bild av ditt besök på dagkirurgen?

Utmärkt n=38 68% Mycket bra n=14 25% Bra n=4 7% Någorlunda 0 Dåligt 0 Missing 1

DISKUSSION

Metoddisskusion

Patientenkäten är utformad för att undersöka patientens erfarenhet av mötet med anestesisjuksköterskan och är en viktig del i avdelningens utveckling och förbättringsarbete.

För att få ett validerat instrument plockades frågorna direkt från Nationell Patientenkät. Frågorna valdes ut för att motsvara studiens syfte inom tidigare givna områden. Frågorna är testade för reliabilitet och validitet och används nationellt för att kontinuerligt mäta patientupplevd kvalité.

En styrka i studien är att bortfallet var minimalt. Av 60 utlämnande enkäter, så besvarades samtliga 60. Tre enkäter fick dock exkluderas då föräldrar till barn som opererats svarat i barnets ställe. För att delta i studien skulle man kunna besvara enkäten självständigt och vara över 18 år.

Sjuksköterskan på postoperativa avdelningen lämnade slumpvis ut 30 frågeformulär. Hon fick i alla fallen ett positivt deltagande men vi kan inte utesluta att hon undermedvetet lät bli att fråga någon av patienterna av en eller flera anledningar, vi har dock inte kunnat få fram att det funnit någon form av urval.

(19)

En svaghet i studien är att patienterna efterfrågades om mötet med anestesisjuksköterskan specifikt. Då forskarna senare diskuterat sinsemellan samt med personal på operationsavdelningen så är det inte alltid säkert att patienten vet vilken person som är just anestesisjuksköterska, vilket leder till att svaren i enkäten kan baseras på en helhetsbild av samtliga yrkeskategorier som arbetar på en operationsavdelning. Det går tyvärr inte att utläsa av frågorna om de uppfattat vem som var anestesisjuksköterska.

I Borås tog det förhållandevis lång tid (cirka en månad) för personalen på postoperativa avdelningen att få samtliga enkäter besvarade, jämfört med NÄL som var klara efter en vecka. Detta kunde delvis bero på en parallell studie som gjordes på Borås alternativt att genomströmningen är högre på NÄL, då de har fler operationssalar. Det kan också bero på att personalen på NÄL var mer frekventa i sitt utlämnande av enkäterna. Forskarna diskuterade innan utlämnande av enkäterna om det skulle vara mer effektivt att själva lämna ut enkäterna, eller ställa frågorna muntligt. Däremot tror forskarna att svaren blivit öppnare och ärligare i och med att patienterna själva fått besvara enkäten och därefter få stoppa ned enkäten i ett kuvert för full anonymitet.

Resultatdiskussion

Vårt resultat tyder på att patienterna tycks vara nöjda med sin vistelse på operationsavdelningen under hela det perioperativa förloppet. Båda sjukhusen fick genomgående mycket bra omdöme.

Information

Resultatet från vår enkät visar att patienterna var mycket nöjda med den information de fått. Det kan antas att anestesisjuksköterskan är bra på att identifiera patienterna och snabbt kan förstå om patienten är i behov av mer information.

Enligt Yilmaz et al. (2011) bör anestesisjuksköterskan under det preoperaiva samtalet identifiera vilka patienter som löper stor risk för oro och då ge dem och deras anhöriga mer tid och information. Anestesisjuksköterskan bör uppmuntra patienten att prata om deras känslor och ge sig själva tid att informera och lyssna (Yilmaz, Sezer, Gurler & Bekar 2011).

Varför är patienterna så nöjda? Är det så enkelt att alla anestesisjuksköterskor har en så stor förståelse för patientens oro och behov av information att de oftast tillgodoser dessa behov? Kan det vara så att patienterna är glada över att operationen gick bra och att de vaknade att de inte lägger någon större vikt på vad som skedde preoperativt? Förmodligen är den informationen som ges tillräcklig. Det kan också vara så att patienterna inte är i större behov av information. Patienterna känner sig nöjda och med tanke på dagens nedskärningar så verkar det faktiskt fungera bra, trots att anestesisjuksköterskorna säkert önskar att de fick ett bättre preoperativt samtal.

Många gånger kan det vara svårt för anestesisjuksköterskan att identifiera patienten, men med ökad erfarenhet lär hon sig att läsa människor. Varje dag träffar hon olika människor och med ökad erfarenhet kan det vara lättare att förstå och tolka olika

(20)

människors behov. Att vissa patienter upplever att anestesisjuksköterskan inte kunnat läsa av deras oro kan delvis bero på att hon inte har jobbat inom yrket så länge men det kan också bero på att vissa patienter inte vill bli avlästa och är bra på att dölja sina känslor så att anestesisjuksköterskan inte kan ge mer än vad hon redan gör. Pope et al. (2003) skriver att sjuksköterskan får med tiden mer erfarenhet vilket leder till att hon blir bättre på att läsa av patienterna och förstå deras behov. Med tiden tänker hon inte på hur hon genomför sina arbetsuppgifter för det går på rutin (Pope, Smith, Goodwin & Mort 2003).

Soltner et al. (2011) skriver att informationen ska ges ut på sådant sätt så att den matchar patienten som individ (Soltner, Giquello, Monrigal-Martin & Beydon 2011). En studie gjord av Sjöstedt et al. (2011) menar att alla patienter har olika behov av information. En del patienter är i behov av mer information än andra, därför är det viktigt att anestesisjuksköterskan känner av vilket behov den patienten hon vårdar har. Det visar sig också att i vissa fall, om patienterna får tillräckligt med information så har han inte förstått den (Sjöstedt, Hellström & Warrén Stomberg 2011).

De flesta patienterna i denna studie hade opererats tidigare och kände sig möjligtvis trygga med den information de fått i samband med tidigare operation och att den operationen gått bra. Patienterna kan även ha fått information från vänner och släktingar som har opererats.

I en studie gjord av Rudofsson et al. (2003) beskriver de en patient som inte upplevde sig ha behov av att prata med en anestesisjuksköterska preoperativt, då denne hade släktningar som informerat om operationen. Men när anestesisjuksköterskan började prata och informera patienten kände han sig lättad och förstod att det var annorlunda att få informationen av den sköterskan som ska ta hand om honom genom operationen (Rudofsson, Hallberg, Ringsberg & Von Post 2003).

Bemötande/Oro/Ångest

De flesta patienterna är nöjda med anestesisjuksköterskans bemötande. Alla patienter svarade att de blev bemötta med respekt och på ett hänsynsfullt sätt. Anestesisjuksköterskan verkar lyckas bra i sin roll. Det kan antas att de flesta anestesisjuksköterskor har ett ödmjukt sätt. Kanske de är formade till att ta hand om patienten och vara patientens försvarare då de inte har möjlighet att ta vara på sig själva under narkosen.

Rudolfsson et al. (2003) skriver att anestesisjuksköterskorna ger patienterna tid att själv bli involverade i vården perioperativt. En känsla av gemenskap skapas mellan patienten och anestesisjuksköterskan vilket upplevs som att sköterskan intresserar sig i patienten. Detta får patienten att känna sig unik som människa (Rudofsson et al. 2003).

Många patienter som upplever oro är säkert rädda för att tappa kontrollen över sig själva. Att veta att någon annan ska ta hand om deras kropp och att de inte ens kan sköta sin egen andning själv kan nog ge vem som helst ångest.

Grieve (2002) beskriver att ångest och oro även kan uppkomma då patienten överlämnar sig i vårdpersonalens händer inför ett ingrepp, vilket kan innebära att patienten upplever sig tappa kontrollen över sitt liv. Ett centralt begrepp som flera patienter tog upp i studien var att oron förvärrades då patienten kände en känsla av maktlöshet i relation till

(21)

den process där identitet och kontroll ständigt minskade. En patient beskrev att redan när denne bytte kläder från sina egna, till sjukhusets så gav denne upp sin egen identitet och blev en patient. Att acceptera att operationen var nödvändig och avstå att diskutera ope a ionen dä f a ”vå dpe onalen ve bä ”, va ännu en kän la av a f lo a kontrollen. Känslan av att förlora kontrollen/hjälplöshet förstärktes av att bli lagd på en äng och bli k d ill ope a ion alen och edan bli vd ”unde kniven”, a in e ve a vad som händer under tiden för anestesin (Grieve 2002).

Att anestesisjuksköterskan har ett bra bemötande gentemot patienten är viktigt. I denna studie fann vi att i stort sett alla var nöjda med bemötandet, ändå kände 36 av 57 patienter någon form av oro. Statistiskt fann vi inget som helst samband mellan bemötande och oro. Vårt resultat skiljer sig avsevärt från tidigare studier.

Soltner et al. (2011) menar på att visas empati vid det perioperativa besöket minskas patientens oro avsevärt och samtidigt ökar patientens nöjdhet med den information som ges (Soltner et al. 2011). Kanske är det så att en viss oro aldrig går att undvika inför en operation trots bra information.

Det var ungefär lika många patienter som upplevde oro, som kände att de kunde prata om det. Man kan spekulera i om det var samma grupp som kände oro som också kände att de kunde prata om det. I så fall gjorde troligen samtalet nytta.

Enkäterna delades ut till patienterna då operationen var över och de hade vaknat ordentligt. Kan det vara så att de patienterna som svarat att de inte upplevt någon oro var lättade över att operationen hade gått bra och att de faktiskt vaknade igen och då tyckte att allt bara var bra? Patienterna kanske inte upplevde sig själva ha haft så mycket oro eller ångest då men hade frågan ställts innan operationen kanske svaret hade varit annorlunda.

Sjöstedt et al. (2011) menar att de flesta patienter har svårt att förklara den riktiga orsaken till oro inför en operation men det mest troliga är att det beror mer på anestesin än på själva operationen (Sjöstedt, Hellström & Warrén Stomberg 2011).

Oro kan bero på många faktorer. De patienter som ska genomgå en stor operation där det kanske misstänkts vara något malignt har säkert en mycket större oroskänsla än de patienter som ska göra ett mindre ingrepp och förväntas bli helt friska efter det. Kanske är det så att det finns patienter i denna studie som är rädda för att de ska hitta något malignt.

Flera studier visar att de patienter som ska genomgå en stor operation känner mer oro och ångest än de som ska genomgå en mindre operation (Carr et al. 2006; Gebreegziabher, Gebremedhn & Nagaratnam 2014).

I vår studie kan vi inte se något samband mellan information och oro. Resultatet var överraskande då flertal av de studier som gjorts pekade på vikten av den preoperativa information för att förstår ingreppet och på så sätt minska oron. Kan det kanske vara så att de patienter som upplevde oro hade en orosproblematik sedan innan och att den inte har något samband med operationen. En studie gjord av Mineka & Kelly (1989) visar att om man tidigare i livet har upplevt bristande kontroll över viktiga saker kan detta påverka hur mycket oro som uppstår i en stressad situation. Genom att prata igenom tidigare källor till oro så kan detta vara till hjälp för att minska oroskänslorna (Mineka & Kelly 1989).

(22)

Sjöstedt et al. (2011) skriver vidare att om anestesisjuksköterskorna håller patienten regelbundet välinformerad om tidsperspektivet så har det en lugnande effekt (Sjöstedt, Hellström & Warrén Stomberg 2011).

Majoriteten av de som svarade i denna studie var kvinnor. Möjligtvis kan detta bero på att gynekologiska ingrepp är många på båda sjukhusen.

Flera studier visar att oro/ångest är vanligare bland kvinnor än män (Mavridou, Dimitriou, Manataki, Arnaoutoglou & Papadopoulos 2012; Mitchell 2011; Yilmaz et al. 2011).

En skrift som folkhälsomyndigheten gett ut 2009 baseras på en rad vetenskapliga artiklar gällande skillnader vid oro mellan män och kvinnor. Utgåvan visar att oro och ångest är 1,5-3 gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Orsaken till denna könsskillnad är oklar men det tros vara att den viktigaste skillnaden har sin förklaring i biologiska skillnader och/eller könsroller. En av hypoteserna som diskuteras är att det är en skillnad i hur oro/ångest yttrar sig hos kvinnor respektive män och att de enkäter/screeningsformulär som utformas fokuserar på typiska symtom hos kvinnor. En annan förklaring kan vara att män är mindre benägna att erkänna besvär som oro/ångest, utan istället behåller känslorna för sig själva. Skillnaderna kan även bero på hur kvinnor och män förväntas förhålla sig till sig själva i olika situationer (Folkhälsomyndigheten 2009).

Vår studie visar att 4 av 12 män, cirka 1/3 kände någon form av oro, hos kvinnorna var det 32 av 45, drygt 2/3, vilket stödjer ovan nämna undersökning. Det är stora skillnader procentmässigt men med tanke på antalet besvarade enkäter så är det svårt att dra någon slutsats gällande skillnader mellan kvinnor och män.

Förtroende

Ingen av patienterna som svarade på enkäten kände att de inte hade förtroende för anestesisjuksköterskan. Däremot var det några som upplevde att de bara delvis hade förtroende för anestesisjuksköterskan. Vad kan då det bero på? Kan det vara så att det inte har något med sköterskans beteende att göra. Att dessa personer helt enkelt har en oro och en rädsla inför operationen som inte kan försvinna oavsett vad anestesisjuksköterskan gör eller hur hon beter sig och att de då upplever att de inte har ett fullständigt förtroende för henne.

Sjöstedt et al. (2011) beskriver att patienten ska ha förtroende för anestesisjuksköterskan och den övriga personalen. Han ska känna att det står ett helt team och väntar på att få ta hand om honom på operation så att den eventuella oron och rädslan ska försvinna. Anestesisjuksköterskan ska finnas där för patienten hela tiden och hon ska vara medveten om vad som krävs av henne (Sjöstedt et al. 2011). Rudolfsson et al. (2003) skriver att patienterna litar på och känner sig säkra med anestesisjuksköterskan. Är det något patienten undrar över eller känner sig orolig för tvekar de inte att prata med henne (Rudofsson et al. 2003).

Kontinuitet/Tid

På både NÄL och Borås sjukhus tycks patienterna inte uppleva tidspressen som ett hinder i bemötandet. De verkar vara nöjda med att de får träffa operatören innan

(23)

operationsdagen och att de är så väl förberedda att det korta mötet de får med anestesisjuksköterskan strax innan operationen räcker.

Rudolfsson et al. (2003) samt Sjöstedt et al. (2011) beskriver vikten av att ha ett preoperativt samtal med patienten, det gör att patienten känner sig säker. Att patienten får ett ansikte på den anestesisjuksköterskan som kommer att ta hand om honom på operationsdagen gör att patienten känner sig mer lugn när de ses igen. Samtidigt är anestesisjuksköterskan väl medveten om svårigheten av att i dagens organisation finna den tiden att kunna träffa patienterna före operationsdagen (Rudofsson et al. 2003; Sjöstedt et al. 2011).

Rudofsson et al. (2003) skriver vidare att patienterna är nöjda med den perioperativa dialogen. Anestesisjuksköterskan visar att hon har tid att förklara för patienten vad som händer och vad som har hänt. Patienterna upplever sig nöjda med att få träffa en anestesisjuksköterska som tar sig tid att vara med dem. Den perioperativa dialogen gör att patienterna känner sig lugna över att sjuksköterskan har den tiden att spendera med dem (Rudofsson et al. 2003).

Det kan diskuteras om vad patienterna egentligen är nöjda över och varför de är så nöjda. Är det så att patienterna är nöjda bara de får uppmärksamhet och en trevlig person att prata med. Sen vilken yrkeskategori det är eller om det pratar om själva operationen kanske inte har så stor betydelse. Nöjdheten kanske egentligen inte har något med själva bemötandet eller informationen i sig att göra utan att de bara inte behöver vara ensamma. En patient som har haft en trevlig anestesisjuksköterska under operationen kanske svarar att allt var jättebra fastän han kanske inte fick någon information alls, men det han kommer ihåg var att han inte behövde vara ensam och att han hade någon att prata med. Vem är det som bestämmer om patienten är nöjd egentligen? Är det patienten, som själv vet vad som betyder något för den enskilde individen eller är det vårdpersonalen som utgår från vetenskaplig beprövad kunskap och erfarenhet? Något som kanske skulle vara intressant att fråga är vad patienten upplevde var dåligt. Då hade vi kanske fått ett helt annat resultat. Då kanske patienten hade börjat tänka till och kanske funnit något som inte var helt bra.

Konklusion/Implikation

Undersökningsresultaten tyder på att majoriteten av patienterna på båda operationsavdelningarna var nöjda inom de områden som efterfrågades. Det har väckts en nyfikenhet hos oss om vilka svar vi hade fått om vi hade lämnat ut enkäten preoperativt istället för postoperativt. Kan det vara så att patienten kände en lättnad när operationen var över och hade gått bra så patienten glömde bort andra eventuella känslor som patienten kände preoperativt? Det diskuterades även om enkäten kunde konstruerats på annat sätt för att få fram mer konkreta förslag till förbättringar. Ett förslag för att fortsätta forskningen runt oro och ångest perioperativt kan vara att göra en kvalitativ intervjustudie där det ges möjlighet att sätta ord på sin oro och ångest inför operation. Begränsningar i studien kan vara att majoriteten av de som besvarat enkäten var kvinnor och att hela 93% tidigare hade opererats, vilket får oss att undra om det gjorts någon form av selektion.

(24)

Vi tycker att resultatet indikerar att personalen på operationsavdelningarna är på rätt väg vad det gäller omhändertagande av patienten preoperativt. Anestesisjuksköterskorna och övrig personal bör fortsätta värna om det goda bemötandet av patienten. Ett förbättringsområde är att undersöka vidare varför drygt hälften av patienterna kände någon form av oro trots att patienten upplevde ett gott och tryggt bemötande med god information.

(25)

Referenser

Aasa, A., Hovbäck, M., & Berterö, C.M. (2013). The importance of preoperative informatin for patient participation in colorectal surgery care. Journal of Clinical

Nurcing, 22, ss.1604-1612.

Bäck , S., Wynn, R., & S lie, T. (2006). Co ona y bypa u ge y pa ien ’ experiences with treatment and perioperative care – a qualitative interview-based study.

Journal Of Nursing Management 2006, 14, ss. 140-147.

Carr, E., Brockbank, K., Allen, S., & Strike.P. (2006). Patterns and frequency of anxiety in women undergoing gynaecological surgery. Journal of Clinical Nursing, 15(3), ss. 341-352.

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande. Stockholm: Natur & Kultur. Ekdahl, A., Ande on, L., & F ied ich en, M. (2010). ”They do wha hey hink i he be fo e.” : F ail elde ly pa ien ’ p efe ence fo pa icipa ion in hei ca e du ing hospitalization. Patient Education and Counseling, 80(2), ss. 233-240.

Folkhälsoinstitutet. https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12276/R2009-08-Varför-drabbas-kvinnor-oftare-oro-angest-webb.pdf

Gebreegziabher Gebremedhn, E. & Nagaratnam, V. (2014). Assessment of patient satisfaction with the preoperative anesthetic evalution. Patient Related Outcome

Measures, 2014:5, ss. 105-110.

Grieve, R. J. (2002). Day surgery preoperative anxiety reduction and coping strategies.

British Journal of nursing, 7(4), ss. 4-17.

Hovind, L. (2005). Anestesiologisk omvårdnad. Lund: Studentlitteratur.

Hälso- och sjukvårdslag 1982:763. Stockholm: Socialdepartementet

https://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Halso--och-sjukvardslag-1982_sfs-1982-763/

Lagerström, E., & Bergbom, I. The care given when undergoing operations and anaesthesia – a patients’ perspective. Journal Of Advanced Perioperative Care. vol 2 No 4 Oktober 2006.

arss n . a sten . . . str , B., Lindencrona, C.S.C, & Plos, K. AE. (2007). Patient participation in nursing care from a patient perspective: a Grounded Theory study. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 21(3), ss. 313-320.

Lindwall,L. & Von Post, I. (2008). Perioperativ vård att förena teori och praxis. Lund: Studentliteratur.

indwa . V n P st . & Bergb . (2003) Patients’ and nurses’ experiences f perioperative dialogues. Journal Of Advanced Nursing, 43(3), ss. 246-253.

(26)

Maurice-Szamburski, A., Loundou, A., Capdevila, X., Bruder, N., Auquier, P.(2013). Validation of the french version of the Amsterdam preoperative anxiety and information scale (APAIS). Health and quality of life outcomes, 2013, 11:16

Mavridou, P., Dimitriou, V., Manataki, A., Arnaoutoglou, E., & Papadopoulos, G. (2012). Patient´s anxiety and fear of anesthesia: effect of gender, age, education, and previous experience of anesthesia. A survey of 400 patients. Japanese Society Of

Anesthesiologists 27: ss 104-108.

Mineka, S., Kelly, K., Steptoe, A., Appels, A (Ed). (1989). The relationship between anxiety, lack of control and loss of control. Stress, personal control and health. (pp. 163-191). Oxford, England: John Wiley & Sons.

Mitchell, M. (2011). Influence of gender and anaesthesia type on day surgery anxiety.

Journal Of Advanced Nursing, 68(5), ss 1014-1025

Ortiz, J., Wang, S., Elayda, M.A., & Tolpin, D.A. (2013). Preoperative patient education: can we improve satisfaction and reduce anxiety? Revista Brasilerira De

Anestesiologia, 65(1), ss. 7-13

Pope, C., Smith, A., Goodwin, D., & Mort, M. (2003). Passing on tacit knowledge in anesthesia: a qualitative study. Medical Education 2003;37: ss 650-655.

Puro, H., Pakarinen, P., Korttila, K., & Tallgren, M. (2011). Verbal information about anesthesia before scheduled surgery – contents and patient satisfaction. Patient

education and coundeling, 90(2013), ss. 367-371.

Renholm, M., Suominen, T., Turtianen, A-M., Puukka, P., & Leino-Kilpi, H. (2013). Continuity of care in day surgical care – perspective of patients. Scandivavian journal

of caring science, 2014;28, ss. 706-715.

Riksföreningen för anestesi och intensivvård & svensk sjukskötersekörening. (2008).

Kompetensbeskrivning – legitimerad sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot anestesisjukvård.

http://www.aniva.se/assets/komp-beskrivning--anestesi.pdf [2014-11-16].

Rudofsson, G., Hallberg, L., Ringsberg, K., & Von Post, I. (2003). The nurse has time for me: The perioperative dialogue from the perspective of patients. Journal Of

Advanced Perioperative Care, 1(3), ss. 77-84.

Rudofsson, G., Von Post, I., & Eriksson, K. (2007). The perioperative dialogue. Holistic

Nursing in Practice, 2007;21(6), ss. 292–298.

Sjöstedt, L., Hellström, R., & Warren Stomberg, M. (2011). Patients need for

information prior to colonic surgery. Gastroenterology Nursing, volyme 34, number 5, ss 390-397.

(27)

Soltner, C., Giquello, J. A., Monrigal-Martin, C., & Beydon, L. (2011). Continuous care and empathic anaesthesiologist attitude in the preoperative period: impact on patient anxiety and satisfaction. British Journal Of Anaesthesia 106(5, ss. 680-686.

Susleck, D., Willocks, A., Secrest, G., Norwood, B., Holweger, J., Davis, M. et. al. (2007). The perianesthesia experience from the patient´s perspective. Journal of

Perianesthesia Nursing, 22(1), ss. 10-20.

Sveriges kommuner och landsting.

http://brs.skl.se/skbibl/cirkdoc.jsp?searchpage=brsbibl_cirk.htm&search1_cnr=14%3A3 3&op1=&type=&all=&db=CIRK&from=1&toc_length=20&currdoc=1

Sveriges läkarförbund. https://www.slf.se/Lon--arbetsliv/Etikochansvar/Etik/WMA-dokument/Declaration-of-Helsinki/

Theunissen, M., Peters, M.L., Schouten, E.G.W., Fiddelers, A.A.A., Willemsen,

M.G.A., Pinto, P.R, Gramke, H-F. & Marcus, M.A.E. (2014). Validation of the surgical fear questionnaire in adult patients waiting for elective surgery. Plos one. Volyme 9. ss. 1-9.

Wetch, W.A., Pircher, I., Lederer, W., Kinzl, J.F., Traweger, C., Heinz-Erian, P., & Benzer, A. (2009) Preoperative stress and anxiety in day- care patients and in patients undergoing fast-track surgery. British journal of Anesthesia, 103(2), ss. 199-205. Yilmaz, M., Sezer, H., Gurler, H., & Bekar, M. (2011). Predictors of preoperative anxiety in surgical inpatients. Journal of Clinical Nursing, 21, ss. 956-964.

(28)

Bilaga 1

Ålder Jag ä ………å Kön Man Kvinna

Har du tidigare blivit opererad? Ja

Nej

I vilket land är du född? Sverige

Norge, Danmark, Island eller Finland I annat Europeiskt land

I land utanför Europa

Utbildning Folkskola/grundskola Yrkesskola/gymnasium Högskola/universitet Sysselsättning Yrkesarbetande Studerande Annat

Var din sjukhusvistelse planerad eller akut? Planerad/kallad

Akut

(29)

Hur länge har du fått vänta på att din operation , sedan det blev bestämt att den skulle genomföras?

Upp till en månad

Mer än 1 månad men mindre än 3 månader Mer än 3 månader men mindre än 6 månader Mer än 6 månader men mindre än 1 år Mer än 1 år

Fick du den informationen som du behövde om dina förberedelser inför operationen?

Ja, helt och hållet Delvis

Nej

Jag behövde ingen information

Visste du innan du kom till operationsavdelningen hur du skulle bli

omhändertagen där och vad som skulle ske med dig före narkos eller bedövning? Ja, helt och hållet

Delvis Nej

Fick du någon skriftlig information inför din operation? Ja, helt och hållet

Delvis Nej

När du kom till avdelningen, fick du då tillräcklig information om operationen och eventuella förberedelser?

(30)

På operationsavdelningen, fick jag bästa möjliga information om vilken anestesisjuksköterska som var ansvarig för mig?

Nej

När du frågade anestesisjuksköterskan om något som var viktigt för dig, fick du då svar som du förstod?

Ja, alltid eller nästan alltid Ibland

Nej

Jag vågade inte fråga

Jag hade inget behov av att fråga

Hur bedömer du bemötandet du fick en den personen som skrev in dig (anestesisjuksköterska eller operationssjuksköterska)?

Utmärkt Mycket bra Bra

Någorlunda Dåligt

Hur bedömer du bemötandet du fick av anestesisjuksköterskan på operationssalen? Utmärkt Mycket bra Bra Någorlunda Dåligt

(31)

Nej

Kände du oro eller ängslan inför operationen? Ja, helt och hållet

Delvis

Nej, jag kände ingen oro eller ängslan

Om du kände oro eller ängslan inför din operation, hade du möjlighet att prata med någon om det?

Nej

Kände ingen oro eller ängslan Jag ville inte prata om det

Kände du förtroende för den/de anestesisjuksköterskor som vårdade/behandlade dig?

Nej

Anestesisjuksköterskan verkade förstå hur jag upplevde min situation. Ja, helt och hållet

Delvis Nej

Sjuksköterskan visade engagemang och ”brydde sig om mig”. Ja, helt och hållet

Delvis Nej

(32)

Upplever du att anestesisjuksköterskan hade tid att besvara dina frågor? Ja, helt och hållet

Delvis Nej

Jag hade inga frågor

Upplevde du en kontinuitet gällande anestesisjuksköterska genom hela operationsförloppet, det vill säga, före, under och efter operationen? Ja, helt och hållet

Delvis Nej

Om inte. Vad kunde förbättras?

Vad är din totala bild av ditt besök på operatinon NÄL? Utmärkt

Mycket bra Bra

Någorlunda Dåligt