Effekter av att sjuksköterskor använder sig av kommunikationsverktyget SBAR : En litteraturöversikt

EXAMENSARBETE - KANDIDATNIVÅ

VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD

2020:92

Effekter av att sjuksköterskor använder sig av

kommunikationsverktyget SBAR

En litteraturöversikt

Cecilia Blixt

Chloé Kanon

Examensarbetets titel:

Effekter av att sjuksköterskor använder sig av

kommunikationsverktyget SBAR – En litteraturöversikt Författare: Cecilia Blixt & Chloé Kanon

Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad

Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng Utbildning: Sjuksköterskeutbildning GSJUK18v Handledare: Andreas Dehre

Examinator: Anders Bremer

Sammanfattning

Sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig i hälso- och sjukvården och behöver ha en stor kunskap om patienten för att kunna ge god vård och tillgodose patientens grundläggande behov. Vid skiftbyten behöver ansvarig sjuksköterska göra en informationsöverföring till nästkommande sjuksköterska. Därför behöver patientinformationen fungera optimalt vid överrapporteringar mellan sjuksköterskor. När informationsöverföringen brister leder det till att patientsäkerheten hotas vilket kan innebära en vårdskada och ett vårdlidande för patienten. Tidigare forskning visar att det finns brister i kommunikationen hos sjuksköterskor vilket påverkar patientsäkerheten. Det finns kommunikationsverktyg att använda sig av för att minska brister vid överrapportering av patientinformation, där sjuksköterskan kan använda sig av en mall för att få en struktur på informationsöverföringen. Kommunikationsverktyget SBAR består av S-situation, B-bakgrund, A-aktuell bedömning och R-rekommendation och är ett verktyg som underlättar för sjuksköterskan vid överrapportering. Syftet med studien är att undersöka effekter av att sjuksköterskor överrapporterar patientinformation med hjälp av SBAR. Metoden baseras på en allmän litteraturöversikt där elva artiklar har analyserats med hjälp av en kvalitetsgranskningsmall. I studien kom det fram att SBAR var till stor nytta för sjuksköterskorna eftersom alla arbetade med samma verktyg vilket underlättade överföringen av patientdata. Patientsäkerheten ökade då det inte skedde några misstag i kommunikationen vid överrapportering av patienter med hjälp av SBAR, vilket också bidrog till en starkare teamkänsla och bättre arbetsmiljö för sjuksköterskorna. Slutsatsen är att användning av SBAR vid patientöverlämning hjälpte sjuksköterskorna att inte glömma viktig information om patienterna. Därmed minskade risken för patientlidande orsakad av otillräcklig kunskap om patienten med positiva effekter på patientsäkerheten och möjligheten att tillgodose patientens grundläggande behov.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1

Sjuksköterskans ansvarsområde och patientperspektiv i vårdandet ________________ 1 Kommunikation vid överrapportering ________________________________________________ 2 Patientsäkerhet __________________________________________________________________ 3 Överrapportering __________________________________________________________ 3 Kommunikationsverktyg __________________________________________________________ 4 SBAR _________________________________________________________________________ 4 PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 5 SYFTE ______________________________________________________________ 5 METOD _____________________________________________________________ 5 Datainsamling _____________________________________________________________ 6 Kvalitetsgranskning ________________________________________________________ 6 Dataanalys _______________________________________________________________ 6 Etiska överväganden _______________________________________________________ 7 RESULTAT __________________________________________________________ 7

Förbättrad kommunikation vid överrapportering _______________________________ 7 Ökad patientsäkerhet ______________________________________________________ 8 Tidseffektivt ______________________________________________________________ 9 Bättre samarbete och arbetsmiljö ____________________________________________ 9 SBAR:s tillämpbarhet ______________________________________________________ 9

DISKUSSION _______________________________________________________ 10

Metoddiskussion __________________________________________________________ 10 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 12 Förbättrad kommunikation vid överrapportering _______________________________________ 12 Ökad patientsäkerhet ____________________________________________________________ 13 Ökat samarbete och förbättrad arbetsmiljö ___________________________________________ 15 Hållbar utveckling och kommunikationsverktyget SBAR ________________________ 15

SLUTSATSER _______________________________________________________ 15 Kliniska implikationer _____________________________________________________ 16 REFERENSER ______________________________________________________ 17 BILAGOR __________________________________________________________ 23 Bilaga 1. Sökhistorik ______________________________________________________ 23 Bilaga 2. Artikelöversikt ___________________________________________________ 25

INLEDNING

Vi har under vår verksamhetsförlagda utbildning observerat att överrapporteringar skiljer sig mellan sjuksköterskor. En del använder sig av kommunikationsverktyget SBAR och andra har egna rutiner vid överrapportering av patienter. Sjuksköterskorna som inte använde sig av kommunikationsverktyget SBAR upplevde vi hade en ostrukturerad kommunikation vid överrapportering.

Vid överrapportering av patienter kan informationen misstolkas eller utebli. När det händer kan patientsäkerheten riskeras vilket kan innebära att patienten får fel behandling eller far illa. Kommunikationsbrister vid patientöverlämning är ett vanligt förekommande problem inom hälso- och sjukvården (World health organisation [WHO] 2007). Därför vill vi med detta examensarbete belysa effekter av att sjuksköterskor använder sig av SBAR i hälso- och sjukvården.

BAKGRUND

Sjuksköterskans ansvarsområde och patientperspektiv i vårdandet

Sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig för patienten och behöver upprätthålla sin vetenskapliga kunskap och arbeta utifrån en humanistisk människosyn, genom att visa respekt för patientens och närståendes behov. En legitimerad sjuksköterska samverkar i team med andra professioner och ser till så att informationsöverföringen av patienterna sköts korrekt. Därför behöver kommunikationen mellan medarbetare i team fungera optimalt. Sjuksköterskan kan även använda sig av verktyg för att säkerhetsställa en ordentlig informationsöverföring. Ett viktigt arbete sjuksköterskan har är att utöva säker vård för patienterna och identifiera risker samt dokumentera avvikelser om något inträffat. Sjuksköterskan arbetar förebyggande med förbättringsarbeten för att öka patientsäkerheten (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Om sjuksköterskan inte får tillräckligt med information om patienterna som hon ansvarar för kan det vara svårt att tillgodose patienternas grundläggande behov. Dessutom kan patienterna uppleva att ansvarig sjuksköterska inte har fullständig kontroll över patienternas behov av omvårdnad vilket också kan skada förtroendet för sjuksköterskan (Ozaras & Abaan 2016). För att ge patienterna en god omvårdnad behöver sjuksköterskan ha kunskap om patienternas hälsotillstånd för att kunna utföra omvårdnadsåtgärder. Vid bristande information om patienten är det svårt att se avvikande förändringar i hälsotillståndet. Därför behövs en tydlig status av patienten som ger en samlad information som kan ge möjlighet att hjälpa patienten på bästa sätt (Florin 2019, s. 79). Det kan också föreligga risker för patienterna vid skiftbyten som innefattar att de kan komma till skada, vilket kan bero på att läkemedelshantering samt omvårdnadsåtgärder missuppfattas på grund av bristande informationsöverföring mellan sjuksköterskor (Ulfvarson & Bergqvist 2014, s. 750). Sjuksköterskans största ansvarsområde är omvårdnaden. Begreppet omvårdnad utgör ett kunskapsområde, en professionell kompetens samt att se en människas behov (William 2003 se Björkman, Lützén & Jakobsson Ung 2019, s. 27). Vårdarbetet som sjuksköterskan bedriver bygger på en vilja att göra det bra för patienten för att främja hälsan (Radwin 1996 se Florin 2014, s. 48). Därutöver behöver sjuksköterskan ha

information om patientens situation för att kunna anpassa samt planera omvårdnaden (Florin 2014, s. 48). Omvårdnadsansvaret innebär att inkludera patientens grundläggande behov genom att bland annat se över patientens dagliga nutritionsintag, elimination, aktivitet, vila, personlig hygien, smärta, andning och cirkulation. Det innefattar även att genomföra riskbedömningar samt omvårdnadsåtgärder (Svensk sjuksköterskeförening 2017). Enligt Florin (2014, ss. 55, 61) är omvårdnadsåtgärder något som sjuksköterskan arbetar efter för att kunna främja hälsa samt förebygga ohälsa hos patienter. Sjuksköterskan kan planera omvårdnaden efter patienten om hon har kunskap om patientens hälsotillstånd. Detta innefattar att genomföra en analys av patientens resurser, behov och problem. Arman (2015, ss. 82–83) beskriver ett helhetsperspektiv på patienten där dennes behov, begär och problem är i centrum. Utifrån patientens värld består den av lidande och hälsa. Patienten kan känna en maktlöshet och sårbarhet på grund av att han eller hon är sjuk och behöver därför hjälp med sina grundläggande behov, problem och begär från vårdpersonalen. Patientens problem kan bland annat bestå av funktionshinder eller sjukdom, medan patientens begär är något som behöver upprätthållas då det är hans eller hennes drivkraft. Patientens behov är kopplat till vardagen där det behöver finnas tid till rörelse, mat, trygghet och återhämtning. När patienten upplever att det är uppfyllt kan han eller hon känna hälsa. Enligt Ekebergh (2015, ss. 28–29) är hälsa ett centralt begrepp i vårdvetenskapen samt vårdandet. Hälsan kan ha olika betydelser som påverkar patienters livssituation när de blir drabbade av en sjukdom. Sjukdomar kan besvära det vardagliga livet och när det händer vill människan återfå känslan av att ha hälsa och vara frisk. Patienten kan ändå uppleva hälsa även om hon eller han är svårt sjuk. Hälsan är sammankopplad med både den existentiella och biologiska hälsan. Gadamer belyser att när människan blir drabbad av en sjukdom är det först då hälsan framträder, på grund av att hälsan är osynlig för en frisk person och inte uppmärksammar detta på samma sätt som en sjuk människa (Gadamer 2003 se Ekebergh 2015, s. 29). Hälsan blir en helhet i människans liv om den sätts ihop med lidande, vilket inte kan bortses ifrån eftersom det är en del av livet då alla människor någon gång blir drabbade av motgångar i form av sjukdom eller förlust. Genom att människan accepterar lidandet och får stöd från vårdpersonal kan det lindras men behöver inte alltid tas bort (Arman 2015, s. 38). Ett lidande tolkas oftast som något personligt som enbart berör och påverkar den enskilda individen. När lidandet uppstår försöker människan hitta innebörden i sina obehag och sin smärta för att klargöra varför just hon eller han har blivit drabbad (Frank 1995 se Baggens & Sandén 2019, s. 612). Ett lidande kan upplevas olika hos patienter, det kan vara en smärta som är emotionell då han eller hon känner en oro över sin sjukdomsdiagnos eller att patienten har en fysisk smärta vilket också kan göra så att det framkallar ett lidande. När patienten inte får den vård han eller hon behöver kan det skapa ett lidande istället för att sjuksköterskan hjälper patienten att lindra sitt lidande. Därmed blir det en bristfällig vård för patienten vilket kan ses som ett vårdlidande (Arman 2015, ss. 40–43). En sjuksköterska behöver skapa en vårdande vård till patienten genom att ha ett öppet sinne, visa sin följsamhet och vara lyhörd i sitt förhållningssätt. På så sätt främjas patientens perspektiv och sjuksköterskan har möjlighet till att skapa en gynnsam vård (Ekebergh 2015, s. 123).

Kommunikation vid överrapportering

Begreppet kommunikation härstammar från de latinska orden communicare, som betyder att göra något gemensamt och communis som betyder gemensam (Petersson, Wahlberg,

Klingenstierna & Klingenstierna 2018, s. 8). Kommunikation betyder att människor byter information mellan varandra samt skapar något ihop och är en del av den vårdande vården. Kommunikation i vården innebär oftast att föra över information till den andre personen (Fredriksson 2012 se Ekebergh & Dahlberg 2015, s. 130).

Kommunikation är en viktig del i det sociala samspelet och är ett redskap för sjuksköterskans arbete (Baggens & Sandén 2014, ss. 509–510). Sjuksköterskan har en central roll i teamet för att föra vidare information till andra professioner på ett strategiskt sätt. Dessutom har sjuksköterskan ansvaret för att informationsöverföringen av patientdata förmedlas korrekt till andra vårdavdelningar eller vid skiftbyten (Berlin 2013, s. 173). I Vårdhandboken (2020) framförs att sjuksköterskans kommunikation måste vara effektiv vid både stressiga och lugna situationer annars kan informationen inte framföras tydligt. Enligt svensk sjuksköterskeförening (2013) inträffar det cirka 100 000 vårdskador per år i Sverige och den största bidragande orsaken till det är brister i kommunikationen mellan yrkeskategorier. När kommunikationen vid patientöverlämning blir bristfällig bidrar det till att patientens säkerhet hotas. Vid stressiga situationer där mycket personal är inblandad behöver kommunikationen fungera optimalt och om detta inte skulle ske kan det leda till missförstånd och konsekvenser för patienten. McGrath, Elertson och Morin (2020) belyser att kommunikationen mellan vårdpersonal är en utmaning framförallt vid patientöverlämningar som under stressande situationer gör kommunikationen ineffektiv.

Patientsäkerhet

Enligt Öhrn (2014, ss. 381–382) måste patientsäkerhet uppnås inom sjukvården för att inte orsaka vårdskador. En vårdskada är en följd av misstag som skett på grund av läkemedelsfel, fallskador, vårdrelaterade infektioner eller otillräcklig omvårdnad. En stor del av dessa vårdskador är en konsekvens av bland annat bristande kommunikation vid patientöverlämning. Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) beskriver att en vårdgivare måste arbeta strukturerat för att främja patientsäkerheten genom att arbeta förebyggande mot vårdskador. Sundler, Johansson, Johansson och Hedén (2018) framför att patientsäkerheten hotas när det brister i kommunikationen mellan vårdpersonalen och att detta är en stor del av de brister som sker på sjukhus. Andra studier visar att det är ett vanligt problem i sjukvården att patienter far illa till följd av bristfällig kommunikation hos sjukvårdspersonal vid överrapportering (Bitsch Hansen & Hølge-Hazelton 2017; Cross, Considine & Currey 2018). När kommunikationsfel uppstår mellan vårdpersonal är det patienten som blir lidande och i värsta fall dör. Med hjälp av SBAR-verktyget underlättas vårdpersonalens kommunikation vid överrapporteringar och skiftbyten vilket leder till en ökad patientsäkerhet (Martin & Ciurzynski 2015).

Överrapportering

Överrapportering av patienter sker vid skiftbyten av sjukvårdspersonal, mellan vårdavdelningar på sjukhus, mellan läkare och sjuksköterska, från vårdgivare som primär, kommunal, akut samt ambulanssjukvård (Björvell 2011, s. 43). Enligt Streeter och Harrington (2017) kan överrapporteringar ske på olika sätt, exempelvis genom att läsa patientens journal eller att ansvarig sjuksköterska rapporterar över patienterna muntligt ansikte mot ansikte eller att sjuksköterskan får rapport från en annan vårdavdelning via telefon.

McGrath, Elertson och Morin (2020) beskriver att överrapportering av patientinformation som sker mellan sjuksköterskor ofta är ostrukturerad och informationen som ska framföras görs inte på ett lämpligt sätt på grund av att det inte finns rutiner hur det ska utföras. Dessutom kan det bli missförstånd när sjuksköterskor inte rapporterar över patientens nuvarande hälsotillstånd. Enligt Streeter och Harrington (2017) sker kommunikationsbrister vid överlämnandet av patienter som kan orsaka allvarliga konsekvenser. Det som kan hända med patienten vid felrapportering är att han eller hon inte får rätt behandling eller otillräcklig omvårdnad. Braaf, Riley och Manias (2015) belyser att när sjuksköterskor inte får rätt patientinformation kan det också leda till att patienten blir utsatt för risker som bland annat att behandlingen kan ges alldeles för sent eller uteblir och därmed orsaka en vårdskada. När patienten inte får den vård han eller hon behöver kan det bidra till ett vårdlidande.

Kommunikationsverktyg

Kommunikationsverktyg är en mall som kan användas för att strukturera upp informationsöverföring av patientdata. Genom att ha en standardiserad struktur att gå efter hjälper det sjuksköterskorna att inte glömma bort fakta och minskar risken för missförstånd (Sveriges kommuner och regioner 2020). Om sjuksköterskor arbetar efter ett kommunikationsverktyg kan överlämningen av patienter ske på ett säkert och effektivt sätt (McGrath, Elertson & Morin 2020). Dessutom är sjuksköterskorna mer förberedda på sina arbetsuppgifter med den patientinformation som har framförts (Streeter & Harrington 2017). Inspektionen för vård och omsorg (2014) förtydligar att landstingen i Sverige rekommenderas att använda sig av kommunikationsverktyg för att minska bristerna vid informationsöverföringen av patientdata.

SBAR

Enligt Vårdhandboken (2020) utvecklades SBAR under början av 90-talet från den amerikanska marinen där de arbetade under stor tidspress och behövde därmed strukturera kommunikationen för att kunna framföra informationen på ett produktivt sätt. SBAR förbättrades för att kunna användas inom hälso- och sjukvården och kom till Sverige 2010 för att kunna användas inom regioner och kommuner. SBAR är ett kommunikationsverktyg som hjälper vårdpersonal att strukturera överföringen av patientdatainformation. SBAR är en förkortning på S-situation, B-bakgrund, A-aktuell bedömning och R-rekommendation. Vid överrapportering av patientinformation kan SBAR användas av all hälso- och sjukvårdspersonal och därmed förbättra kommunikationen. SBAR kan öka patientsäkerheten genom att informationen som förmedlas av vårdpersonal är strukturerad och tydlig. I situation ska det framgå vem som överför patientinformation och patientdata. Det ska vara kortfattat och innehållsrikt. I bakgrunden ska det framföras vad som är viktigt för situationen. Det kan skilja sig i bakgrunden om det är en akut eller icke akut situation. Mer information behövs när det är en icke akut situation. Vid den aktuella bedömningen ska patientens vitalparametrar ingå, gärna strukturerat via fri luftväg, andning, cirkulation, bedömning av neurologi, exponering (ABCDE). Dessutom ska det framgå om patienten har någon behandling som är pågående och hur åtgärder samt resultat blivit. Under rekommendation ska det framföras vad som nästa mottagare behöver utföra för patienten. Enligt McGrath,

Elertson och Morin (2020) är SBAR ett patientsäkert kommunikationsverktyg att använda sig av vid överlämningen av patientinformation.

Genom att använda kommunikationsverktyg som bland annat SBAR så sker det mindre brister i informationsöverföringen och i kommunikationen. Det blir en tydligare kommunikation mellan vårdpersonal som använder SBAR och det kan användas av all hälso- och sjukvårdspersonal (Socialstyrelsen 2020). Streeter och Harrington (2017) beskriver att SBAR är en organiserad mall som hjälper sjuksköterskan att framföra viktig patientinformation vid överrapportering utan att det riskerar patientsäkerheten och därutöver minskar kommunikationsfel.

PROBLEMFORMULERING

Inom sjukvården är överrapporteringar av patienter ett arbetsmoment som görs flera gånger per dag och är ett vanligt problem inom hälso- och sjukvården då det kan uppstå missförstånd och bristfällig informationsöverföring från sjuksköterskor. När detta händer kan det bli svårt för sjuksköterskan att få en tydlig bild av patienten och se han/hon i ett helhetsperspektiv när det nuvarande hälsotillståndet inte framförs korrekt. Därmed kan det försvåra för sjuksköterskan att planera patientens omvårdnad, främja hälsan samt tillgodose grundläggande behov om sjuksköterskan inte har fått en ordentlig informationsöverföring. Sjuksköterskornas kommunikation vid överrapportering av patientdata har en stor påverkan på patientsäkerheten när det inte finns några rutiner att arbeta efter. Om kommunikationen inte är tydlig vid överlämnandet av patienter kan det få konsekvensen att nödvändig patientinformation utelämnas och därmed kan patienten bli drabbad av en vårdskada eller ett vårdlidande.

SYFTE

Syftet med studien är att undersöka effekter av att sjuksköterskor överrapporterar patientinformation med hjälp av kommunikationsverktyget SBAR.

METOD

Denna studie genomfördes med hjälp av en allmän litteraturöversikt. Friberg (2017, ss.141–143) beskriver att en allmän litteraturöversikt kan användas för att studera ett avgränsat område. En litteraturöversikt innebär att arbeta med befintlig forskning om ett avgränsat område som är relaterat till sjuksköterskans ansvarsområden. Genom att studera forskningens metod, diskussion och teoretiska utgångslägen kan grunderna för studiens resultat belysas. En litteraturöversikt kan användas vid kandidatuppsatsen och kan på så sätt öka studenternas kunskaper att utvecklas i att bearbeta vetenskapliga artiklar som sedan kan användas till examensarbetet. Författarna till litteraturöversikten hade velat genomföra en empirisk studie men tidsramen samt den rådande pandemin i samhället gjorde det svårt. Därför valdes en allmän litteraturöversikt då det fanns mycket forskning kring ämnet.

Datainsamling

När sökningen efter artiklar började användes Cinahl och Medline som databaser med sökord som bland annat: nursing, SBAR, communication, se bilaga 1 för en fullständig artikelsökning. För att få en bra grund i litteraturöversikten användes artiklar som både är kvalitativa och kvantitativa. För att avgränsa sökningen användes inklusionskriterier så att studierna riktade sig mot sjuksköterskor som använde SBAR vid överrapportering av patienter för att se effekterna av kommunikationsverktyget. Artiklarna skulle vara skrivna på engelska, tillgång till abstract, vara peer reviewed, publicerade mellan årtalen 2010– 2020 samt att artiklarna kom från olika delar i världen. Exklusionskriterium var artiklar som handlade om sjuksköterskestudenter. Elva artiklar valdes ut till litteraturöversikten. För att sortera ut artiklar lästes sammanfattningar och på det sättet kunde artiklar väljas ut som svarade mot syftet med litteraturstudien. De artiklar som inte svarade mot syftet valdes bort.

Kvalitetsgranskning

De elva artiklarna som inkluderades i litteraturöversikten granskades via frågor för både kvalitativa och kvantitativa studier från Fribergs mall (2017, ss. 187–188). Författarna till litteraturöversikten bedömde samtliga artiklar kritiskt utifrån låg, medel och hög kvalité, var god se bilaga 2 för att se kvalitén på varje enskild artikel. Två artiklar ansågs vara av låg kvalité. Den ena artikeln hade en bristfällig metod som inte var tydligt beskriven och i den andra fanns det ingen metoddiskussion. Fem artiklar bedömdes som medel där det framkom i stora delar bra information men ändå hade något som fattades. Det var en artikel som inte hade en tydlig teoretisk utgångspunkt, resterande artiklar skulle behövt förtydliga sin metod men i stort sett var artiklarna väl beskrivna. Fyra artiklar var av hög kvalité där alla delar fanns som innefattar problem, teoretiska utgångspunkter, syfte, metod, resultat, etiska resonemang samt diskussion som också beskrevs utförligt.

Dataanalys

Enligt Friberg (2017, ss. 148–150) görs en analys av de valda studierna till litteraturöversikten. Det första är att läsa studierna flera gånger för att förstå helheten och därefter kan författaren göra en sammanfattning. Nästa steg är att via en tabell dokumentera in bland annat syfte, metod och resultat och på så sätt får författaren en struktur och kan lättare analysera materialet. Sedan tar forskaren fram likheter och skillnader mellan studiernas resultatinnehåll. Slutligen sammanställs likheterna i studiernas resultat och kan därmed skapa olika teman och kategorier som författarna kan använda sig av. Författarna till litteraturöversikten satt var för sig och hittade artiklar utifrån inklusions- och exklusionskriterierna. Eftersom båda författarna har svenska som modersmål fick vissa delar i artiklarna översättas från engelska till svenska för att underlätta förståelsen av innehållet. Därefter lästes artiklarna tillsammans för att stärka uppfattningen av att författarna förstod artiklarnas innehåll på liknande sätt. Första steget i analysen var att författarna läste de valda artiklarna flera gånger för att förstå innebörden av helheten som därefter skrevs ner och sammanställdes i ett enskilt dokument. Därefter sattes artiklarnas syfte, metod och resultat in i en tabell så att det förenklade för författarna att analysera innehållet i varje enskild artikel. Efter detta moment såg författarna likheter och skillnader i resultatinnehållet av artiklarna och materialet som hade likheter framställdes i olika teman som ingick i litteraturöversiktens resultat. Därefter

sammanfattades artiklarnas problem, syfte, metod och analys, etiska överväganden samt resultat i bilaga 2.

Etiska överväganden

Olsson och Sörensen (2011, ss.86–89) framför att grunden till all forskningsetik är kunskapskravet och skyddskravet. Kunskapskravet är när forskningen ska leda till en ökad kunskap och skyddskravet finns för att skydda integritet samt handlingsfriheten på de som deltar i studien. Enligt lag måste all forskning vara godkänd via etikprövningsnämnden. Forskning får bara bedrivas om den upprätthåller respekt för människovärdet. Mänskliga rättigheter och grundläggande frihet ska alltid ta hänsyns till vid en etikprovning. Människans välbefinnande går alltid före samhällets och vetenskapens forskningsbehov. Personer som medverkar i en forskning har rättigheter att få begriplig information om vad studien handlar om och det kallas för informationskravet. Samtyckeskrav innebär att de som medverkar i forskningen lämnar samtycke och är informerade om att de kan lämna forskningen när de vill. Vetenskapsrådet (2017) belyser att en stor del av forskningsetik handlar om hur deltagare i forskning får behandlas. Deltagare till studier ska skyddas från skam och skada. Det finns generella regler en forskare behöver ta hänsyn till för att kunna genomföra en studie. Forskare behöver till exempel tala sanning om sin studie, inte plagiera andra forskningsresultat, hålla ordning och reda på dokument samt fakta kring forskningen. För att få fram artiklar som är publicerade i vetenskapliga tidskrifter så ska dessa vara peer reviewed för att avgränsa andra icke vetenskapliga artiklar (Östlundh 2017, s.79).

Samtliga artiklar som valdes till litteraturöversikten har ett etiskt tillstånd och var granskade med peer reviewed. Deltagarna gav ett samtycke att delta och deras integritet och konfidentialitet skyddades. Inkluderade studier har bedrivits på ett respektfullt sätt och ingen deltagare har kommit till skada vilket indikerar att forskningen har bedrivits på ett sätt som är etiskt korrekt.

RESULTAT

Studiens resultat består av fem identifierade teman: Förbättrad kommunikation vid överrapportering, Ökad patientsäkerhet, Tidseffektivt, Bättre samarbete och arbetsmiljö samt SBAR:s tillämpbarhet.

Förbättrad kommunikation vid överrapportering

Informationsöverföringen av patientdata mellan sjuksköterskorna förbättrades med hjälp av kommunikationsverktyget SBAR. Verktyget hjälpte sjuksköterskorna att kommunicera mer effektivt. När kommunikationen blev bristfällig ledde det till en stor del av patientinformationen missades. Då hade inte sjuksköterskorna använt sig av SBAR eller hade missat vissa delar i verktyget som hade behövts för en grundlig rapport om patienten (De Meester, Verspuy, Monsieurs & Van Bogaert 2013; Martin & Ciurzynski 2015; Padgett 2018). Wentworth et al. (2012) belyser att en rapport med en multisjuk patient oftast är väldigt komplex då mycket information behöver framföras. Däremot hjälpte strukturen i SBAR då den underlättade för sjuksköterskorna att överlämna

information vid dessa tillfällen och förenklade den muntliga kommunikationen mellan sjuksköterskorna. Vardaman et al. (2012) framför att det inte skedde några kommunikationsmissar från sjuksköterskornas sida vid användningen av SBAR vid överrapportering av patientinformation. Sjuksköterskorna var noggranna och fick med alla viktiga aspekter om patienten.

Enligt Campbell och Dontje (2019) tyckte sjuksköterskorna att SBAR var enkelt att använda vid överrapportering av patienter. Kommunikationen förbättrades vid överrapporteringar av patienter vid sjukhussängen när SBAR användes, 62 % av sjuksköterskorna föredrog att stå vid sidan av patienten och rapportera. Informationsöverföringen blev bättre och det resulterade i att färre patienter kom till skada eftersom sjuksköterskorna fick en fullständig rapportering. Däremot försämrades överrapporteringen med SBAR när sjuksköterskorna blev avbrutna. Sjuksköterskorna upplevde även att det var svårt att lämna ut känslig information om patienten eftersom patienten var delaktig i rapporten.

Ökad patientsäkerhet

Vid användning av SBAR minskade oväntade patientdödsfall. Dessutom kände sig sjuksköterskorna mer bekväma med att se tidiga förändringar i patienternas sjukdomsförlopp. Verktyget är inte bara ett kommunikationsprotokoll utan kan också stödja hur sjuksköterskan bedömer patientens hälsotillstånd. Sjuksköterskorna kände sig väl förberedda när de rapporterade via SBAR till läkaren om patientens tillstånd för att få behandlingsråd. Detta ledde till att patienter som hade blivit försämrade och krävde mer avancerad vård flyttades över till intensivvårdsavdelningen även om det inte var planerat från början. Med hjälp av SBAR:s kunskapsstruktur kan sjuksköterskor fatta de rätta besluten i god tid samt förutse situationen patienten befann sig i och därefter göra en utvärdering (De Meester, Verspuy, Monsieurs & Van Bogaert 2013; Vardaman et al. 2012). Dessutom fick sjuksköterskorna ett ökat förtroende från läkarna när de rapporterade via SBAR då patientinformationen var strukturerad. Därmed kunde läkarna bedöma patientens hälsotillstånd lättare och tillsammans med sjuksköterskorna genomföra behandlingsplanen (De Meester, Verspuy, Monsieurs & Van Bogaert 2013; Vardaman et al. 2012). Enligt Padgett (2018) behöver informationsöverföringen ske på ett säkert sätt eftersom nästa ansvarig sjuksköterska behöver ha betydande kunskap om patienterna för att kunna ge en säker vård. Ting, Peng, Lin och Hsiao (2017) belyser även att klimatet på arbetsplatsen för personalen blev säkrare när SBAR användes.

När sjuksköterskor inte följer alla stegen i SBAR resulterar det i att patientsäkerheten blir hotad eftersom en del fakta om patienten inte kommer med och viktiga delar försvinner. Oftast var det rubriken rekommendation som inte användes i överrapporteringen för att sjuksköterskorna ansåg att det var läkarens uppgift att rekommendera åtgärder och bestämma vad som behövdes göras med patienten (Spooner, Aitken, Corley, Fraser & Chaboyer 2016). Vid en bristfällig rapport blir det en fara för patienten eftersom sjuksköterskan inte har tillräckligt med patientinformation (Padgett 2018).

Tidseffektivt

När SBAR användes blev sjuksköterskorna mer fokuserade på patientinformationen och det gjorde att rapporten av patienterna blev mer tidseffektiv eftersom sjuksköterskorna rapporterade mer strukturerat. Användningen av SBAR gjorde sjuksköterskorna mer koncentrerade under överrapporteringen. Detta gav mer tid för att kunna diskutera patienten mer grundligt utan att avbryta sjuksköterskornas arbetsflöde. SBAR ger en kortfattad struktur som uppnår en omfattande, konsekvent och patientcentrerad rapportering (Cornell, Townsend Gervis, Yates & Vardaman 2014; Cornell, Townsend Gervis, Yates & Vardaman 2013; Ting, Peng, Lin & Hsiao 2017; Wentworth et al. 2012). Enligt Padgett (2018) ansåg sjuksköterskorna att de ville ha tid till att få en grundlig rapport med SBAR innan de tog emot en ny patient till avdelningen, vilket innebar mer tid att förbereda sig för omvårdnadsåtgärder på avdelningen. När detta inte skedde kände sig sjuksköterskan osäker på sin patient och visste inte vilka omvårdnadsåtgärder som skulle prioriteras först och detta tog därmed längre tid eftersom sjuksköterskan behövde läsa på om sin patient i journalen. Wentworth et al. (2012) belyser att SBAR gjorde så att vårdpersonalen sparade tid och säkrade informationsöverföringen.

Bättre samarbete och arbetsmiljö

Vid användning av SBAR ökade samarbetet bland sjuksköterskorna och de övriga professionerna i teamet. Sjuksköterskorna kände ökad tillfredsställelse på arbetsplatsen efter att SBAR hade introducerats. Sjuksköterskorna fick vara med och utvärdera patienterna och föreslå behandlingsalternativ. Detta gjorde att sjuksköterskorna upplevde att deras kunskaper var till stor nytta i patientens behandlingsplan. Med hjälp av SBAR förbättrades sjuksköterskornas arbetsmiljö och säkerhetsklimat. Patientens vård var betydligt mer samordnad när sjuksköterskorna kunde samverka och konsultera med olika professioner och teammedlemmar. Användandet av SBAR höjde förtroendet mellan personalen och skapade ett socialt kapital på grund av att rapporteringen byggde på lämplig och aktuell information (De Meester, Verspuy, Monsieurs & Van Bogaert 2013; Martin & Ciurzynski 2015; Ting, Peng, Lin & Hsiao 2017; Vardaman et al. 2012). Sjuksköterskor som använde SBAR hade lättare att ta på sig en ledande roll. Både erfarna och nya sjuksköterskor kunde överrapportera patienterna likadant och det fanns ingen skillnad mellan dem oavsett hur lång vårderfarenhet de hade (Cornell, Townsend Gervis, Yates & Vardaman 2014; Cornell, Townsend Gervis, Yates & Vardaman 2013). Trovärdigheten blev tydligare när SBAR användes och möjliggjorde ett gemensamt språk mellan sjuksköterskor och läkare för att skapa tillit och respekt (Vardaman et al. 2012). Sjuksköterskornas uppfattning om SBAR ledde till en positiv inställning, stärkte deras självförtroende och ökade lagandan (Padgett 2018). Dessutom stärktes lagarbetet mellan vårdpersonalen (De Meester, Verspuy, Monsieurs & Van Bogaert 2013; Martin & Ciurzynski 2015; Padgett 2018).

SBAR:s tillämpbarhet

När sjuksköterskorna skulle börja använda det digitala SBAR-verktyget var det svårt och komplicerat då de inte hade kunskap om hur det skulle användas. Däremot var det digitala

verktyget framgångsrikt att använda för det gjorde att mottagande sjuksköterska hade möjlighet att få en elektronisk uppdaterad SBAR i journalen (Wentworth et al. 2012). Ashcraft och Owen (2017) beskriver att sjuksköterskor i hemsjukvård inte tyckte att SBAR var lämpligt att använda på grund av att de hade ansvar för samma patienter. Sjuksköterskorna fick inte tillräckligt med stöd från ledningen och ingen utbildning om hur de kunde använda SBAR. Dessutom ville inte sjuksköterskorna ändra sina rutiner gällande överrapporteringar utan arbeta som de alltid hade gjort. Sjuksköterskorna skrev sina egna anteckningar som inte behövde innehålla lika mycket patientinformation som i SBAR utan de använde verktyget endast när patientens hälsotillstånd blev försämrat.

DISKUSSION

Metoddiskussion

Designen som författarna använde sig av var en allmän litteraturöversikt för att det ämne som valts passade in var ett avgränsat område, som också Friberg (2017, ss. 141–143) beskriver kan användas vid examensarbeten. Det gick att genomföra en litteraturöversikt eftersom ämnet var välbeforskat. Men det hade varit lättare att genomföra en empirisk studie för att kunna undersöka överrapportering på specifika vårdavdelningar. Då hade författarna fått direkta perspektiv om hur det är på en vårdavdelning och validiteten hade eventuellt kunnat bli högre genom att författarna hade sett effekterna på plats när sjuksköterskorna använde sig av SBAR. Lundman och Hällgren Graneheim (2017, s. 230) menar att validiteten och trovärdigheten stärks genom att syftet svarar på alla delar i studien och att arbetet är sammanhängande genom hela forskningen. Syftet svarar på examensarbetets alla delar vilket ger en god trovärdighet och det bedöms finnas en tydlig röd tråd genom hela arbetet. Eftersom litteraturöversikten är gjord inom ett specifikt ämne kan det leda till begränsad överförbarhet och kanske inte är användbart på vissa arbetsplatser inom hälso- och sjukvården. Hade författarna valt att skriva om ett område som varit brett hade det kanske inneburit ökad överförbarhet. Enligt Lundman och Hällgren Graneheim (2017, s. 232) betyder överförbarhet att det kan föras över till grupper eller arbetsplatser som kan ha användning av forskningen. Dessutom belyser Lundman och Hällgren Graneheim (2008, s. 170) att reliabiliteten (tillförlitligheten) är beroende av om forskaren har bedömt sina egna argument noggrant under arbetsprocessen. Tillförlitligheten ökar också om flera forskare utför en studie tillsammans. Författarna har under forskningsprocessen arbetat tillsammans och försökt att hålla sin egen förförståelse under kontroll för att öka tillförlitligheten i litteraturöversikten.

Datainsamlingens styrkor var att författarna hittade artiklar om sjuksköterskor som arbetade med SBAR, att studiens artiklar var peer reviewed som innebär att flera granskare har bedömt artiklarna trovärdiga och vetenskapliga (Olsson & Sörensen 2011, s. 73). Artiklarna var inom rätt tidsram för att få uppdaterad forskning kring ämnet som också Östlundh (2017, s. 77) beskriver att vetenskapligt material är en färskvara samt databaserna som användes fokuserade på omvårdnad. Enligt Segesten (2017, ss. 54–55) är både Medline och Cinahl betaldatabaser vilket innebär att artiklarna som finns där är noggrant analyserade och utvalda för att artiklarnas kvalité är pålitlig. Eftersom

författarna har valt ut artiklar från dessa databaser så är artiklarna granskade av flera experter, som också Lundman och Hällgren Graneheim (2008, s. 170) förtydligar att forskningen har en hög reliabilitet när flera har granskat en forskning. Dessutom kom artiklarna från olika delar av världen och hade liknande eller samma resultat vilket ökade tillförlitligheten. Två artiklar som valdes ut till litteraturöversikten hade en kvalitativ design och nio artiklar hade en kvantitativ design. Enligt Olsson och Sörensen (2011, ss. 158–159) har kvalitativa artiklar fokus på individers livsvärld, där insamlingen av data sker till exempel via intervjuer med människor och hur de upplever något. De utvalda kvalitativa artiklarna i litteraturöversikten fokuserade på hur sjuksköterskorna upplevde att rapportera med SBAR. Segesten (2017, s. 119) beskriver att en kvantitativ forskning baseras på att jämföra och mäta för att kunna avgöra om det finns något som är lämpligare att använda sig av. I de kvantitativa artiklarna i litteraturöversikten beskrevs bland annat hur SBAR har fungerat gentemot andra överrapporteringsstrategier. Författarna hade svenska som modersmål vilket blev en svaghet i studien då artiklarna var på engelska och behövde därmed översättas för att tydligt förstå innebörden i artiklarna. Detta kan ha gjort att tolkningen brustit och att artiklarna inte blivit rättvist bedömda och som en följd av detta kan det ha lett till minskad validitet. Enligt Olsson och Sörensen (2011, s. 107) så har validitet en koppling till tolkning och verklighet. Forskare försöker skapa överförbarhet i sina studier men det är läsaren som avgör om det är överförbart eller inte (Lundman & Hällgren Graneheim 2008, s. 170). Eftersom författarna till litteraturöversikten valde ut specifika artiklar och ansåg att dessa var bra att ha med tanke på ökad möjlighet till överförbarhet. Men det kan ha varit en svaghet då andra kanske hade valt andra artiklar som var ännu bättre och möjliga att överföra till andra kontexter. Kvalitetsgranskningen genomfördes för att göra en kritisk bedömning av artiklarna som valdes ut till studien och kvalitetsgranskades enligt Fribergs mall (2017, ss. 187–188). Olsson och Sörensen (2011, ss. 122–123) beskriver validitet i en studie som att det som ska mätas görs korrekt från början, alltså att rätt sak mäts och inte kommer ut från ämnet i studien. Hur bra mätningen är gjord avser reliabiliteten i forskningen och om forskningen görs igen ska resultatet bli detsamma som tidigare. Forskarna i de utvalda artiklarna till litteraturöversikten höll sig till ämnet de undersökt och de flesta artiklarna beskrev tydligt hur de hade gått tillväga under sin forskning. Däremot var det två artiklar som hade låg kvalité som kan därmed sänka kvalitén på litteraturöversikten.

Resultatets tillförlitlighet stärks om det finns en ordentlig beskrivning av dataanalysen och om det är fler forskare som gör forskningen tillsammans. Tillförlitligheten stärks av att forskarna kontrollerar sina åsikter genom hela forskningsprocessen (Lundman & Hällgren Graneheim 2008, s. 170). Ytterligare en styrka i studien var att dataanalysen gick till genom att författarna analyserade artiklarna med Fribergs analyssteg (2017, ss. 148–150). Artiklarna lästes flera gånger med att läsa titel, abstract, syfte, metod och analys, resultat samt diskussion med öppenhet för att se innebörden i varje enskild artikel. Helhetsbedömningen av artiklarna fick därmed en mer rättvis uppfattning. Om detta inte skulle skett så hade författarna endast fått ut enskilda data som därmed inte gett artiklarna en ärlig bedömning vilket dessutom leder till en minskad trovärdighet. För att bevisa att forskningen är trovärdig ska den bedömas ur ett helhetsperspektiv, alltså noggrant analyseras för att också se om forskningen har en generaliserbarhet vilket innebär att forskningen har en överförbarhet till att användas i praktiken (Vetenskapsrådet 2017). Många av de valda artiklarna till resultatet i litteraturöversikten hade liknande eller

samma uppfattning om SBAR vilket ökade validiteten. Olsson och Sörensen (2011, s. 125) belyser att flera experter som är överens ökar validiteten i en studie. Tillämpningen av studiens resultat kom fram genom att författarna tillsammans valt ut det som var viktigast och mest framträdande att belysa från de valda artiklarnas resultat.

Resultatdiskussion

Det som sticker ut i denna litteraturöversikt är att SBAR hjälpte sjuksköterskorna att strukturera informationsöverföringen av patientdata. Sjuksköterskornas kommunikation vid överrapportering blev mer tydlig och missförstånd reducerades. Detta bidrog till ökad patientsäkerhet eftersom sjuksköterskan fick en fullständig patientrapport. SBAR hjälpte sjuksköterskorna att samarbeta med andra professioner vilket förbättrade arbetsmiljön.

Förbättrad kommunikation vid överrapportering

Litteraturöversiktens resultat visar att sjuksköterskornas kommunikation vid överrapportering förbättrades genom den mall som SBAR tillhandahåller (De Meester, Verspuy, Monsieurs & Van Bogaert 2013; Martin & Ciurzynski 2015; Padgett 2018; Wentworth et al. 2012). Detta stödjs av McGrath, Elertson och Morin (2020) som menar att kommunikationen blev bättre när sjuksköterskorna förmedlade patientinformation med SBAR. Däremot fann Ashcraft och Owen (2017) att SBAR inte ansågs vara till hjälp för sjuksköterskor inom hemsjukvården. Deras kommunikation blev inte förbättrad med SBAR. Renz, Boltz, Wagner, Capezuti och Lawrence (2013) fann vidare att sjuksköterskorna kommunicerade bättre med hjälp av sina egna anteckningar och rutiner. Ytterligare en studie beskriver att SBAR inte var optimalt när rapporten genomfördes hos patienten. Detta gjorde att sjuksköterskorna inte kunde kommunicera tydligt eftersom känslig information inte kunde föras fram och sjuksköterskorna blev lätt distraherade när de rapporterade hos patienten (Campbell & Dontje 2019).

Det aktuella studieresultatet visar att SBAR utgör ett gemensamt språk eftersom sjuksköterskorna vet om strukturen hur informationen framförs och på så sätt minimerar fel vid överrapportering av sjuksköterskor (Vardaman et al. 2012). Det stödjs även i Dalky, Al-Jaradeen och AbuAlRrub (2020) studie som belyser att kommunikationen under överrapportering mellan sjuksköterskor är en komplex process. Erfarenheter förmedlas och vid en bra kommunikation vid detta moment kan sjuksköterskor ta lärdom från varandra. Erfarna sjuksköterskor kan dela med sig av sin kunskap när kommunikationen är öppen och lära oerfarna sjuksköterskor. Genom att sjuksköterskor använder ett gemensamt arbetsverktyg har SBAR haft en positiv inverkan på vårdpersonalens kommunikation. McGrath, Elertson och Morin (2020) beskriver att kommunikationen vid överrapportering blir otillräcklig när sjuksköterskorna inte använder SBAR eftersom att viktig patientfakta riskeras att inte framföras (ibid.). När rapporten inte är grundlig kan det bli komplicerat för sjuksköterskan eftersom patientens grundläggande behov inte förs fram tydligt (Ozaras & Abaan 2016). Eftersom sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig kan det bli svårt att tillfredsställa patienternas grundläggande behov när överrapporteringen missförstås eller är bristfällig. Patienterna riskerar därmed att inte bli sedda utifrån ett helhetsperspektiv. Enligt Arman (2015, ss. 82–83) är patienterna i vårdpersonalens händer vilket gör dem sårbara och maktlösa. Baggens och Sandén (2019, s. 613) framför också att patienter som inte klarar av att ta

hand om sig själva behöver hjälp från vårdpersonal med sina omvårdnadsbehov. Florin (2014, ss. 55–56, 61) beskriver att när sjuksköterskan har kunskap om patienten kan hon planera omvårdnaden till dem och se vilka omvårdnadsåtgärder som behöver utföras. Det är av stor vikt att sjuksköterskan arbetar förebyggande mot potentiella hälsorisker för patienterna och ser till så att nästkommande sjuksköterska också blir informerad om vilka omvårdnadsbehov patienterna har. Dessutom belyser Willman (2014, s. 49) att sjuksköterskor behöver kunna hjälpa patienten att främja hälsan genom att bedöma och identifiera patientens resurser. Ekebergh (2015, s. 123) förklarar också att sjuksköterskan bör hjälpa patienterna till att få en vårdande vård och främja patientperspektivet. Därutöver beskriver McGrath, Elertson och Morin (2020) att en fullständig rapport med SBAR kan främja patientens vård eftersom sjuksköterskan är mer insatt i vårdbehovet och kan uppfylla detta. Det ställs emot Cross, Considine och Currey (2018) som framför att en stor del av felen som sker kring kommunikationen vid överrapportering orsakas av mänskliga faktorer. När sjuksköterskor rapporterar patienter från akutmottagningen till en vårdavdelning glöms nödvändig information bort, till exempel vitala parametrar, patientens hälsotillstånd och omvårdnadsbehoven. Bunkenborg, Bitsch Hansen och Hølge-Hazelton (2017) beskriver också att språkproblem och brister på rutiner vid informationsöverföring är en stor riskfaktor hos sjukvårdspersonal. En ytterligare studie belyser att de vanligaste bristerna i en operationssal är otillräcklig kommunikation mellan sjuksköterskor och läkare (Sundler, Johansson, Johansson & Hedén 2018).

Litteraturöversikten visar även att det digitala SBAR fungerade bättre då det uppdaterades kontinuerligt i patientens journal utan att sjuksköterskorna behövde få en muntlig rapport (Wentworth et al. 2012). Björvell (2011, s. 45) belyser att en skriftlig rapport är säkrare att genomföra vid skiftbyte eller till en annan vårdavdelning. Däremot beskriver Braaf, Riley och Manias (2015) att det sker kommunikationsfel från sjuksköterskornas sida när de bara använde skriftlig kommunikation för överrapportering. Vid många tillfällen glömde de att uppdatera patientjournalen. Dessutom var det vid ett flertal gånger som patienterna flyttades till en annan avdelning utan att ansvarig sjuksköterska på den avdelningen fick information om detta. I många fall hann inte sjuksköterskorna läsa på om sina patienter i rätt tid och sjuksköterskorna visste inte hur de skulle gå tillväga vid överrapportering av patientinformation. Enligt Bunkenborg, Bitsch Hansen och Hølge-Hazelton (2017) var tidsbristen något som också försvårade en muntlig kommunikation vid överlämningen av en patient.

Ökad patientsäkerhet

Resultatet av litteraturöversikten visar att användning av SBAR vid överrapportering minskar de oväntade dödsfallen på grund av att sjuksköterskorna var förberedda på allvarliga hälsotillstånd hos patienterna (De Meester, Verspuy, Monsieurs & Van Bogaert 2013; Vardaman et al. 2012). Det stödjs av Bunkenborg, Bitsch Hansen och Hølge-Hazelton (2017) som förklarar att en stor del av patientinformationen blir borttappad under överlämningsprocesser som riskerar att hota patientsäkerheten. Wikström (2018, s. 34) belyser även att det blir patientsäkert när SBAR används för att snabbt strukturera dialogen mellan personalen och överrapportera hälsotillståndet patienten befinner sig i till ansvarig läkare.

I litteraturöversiktens resultat kom det fram att SBAR hjälpte sjuksköterskan att få rätt patientinformation vilket i sin tur ökade patientsäkerheten (De Meester, Verspuy, Monsieurs & Van Bogaert 2013; Vardaman et al. 2012). Detta resultat stöds även av Braaf, Riley och Manias (2015) som menar att patientsäkerheten blir påverkad när sjuksköterskor inte får tillräckligt med information om patienten. Därmed riskeras bristfällig vård, försenade behandlingar och ordinerade läkemedel som sätts in för sent. Konsekvensen kan bli ett vårdlidande för patienten på grund av att vården inte blir grundligt utförd vilket även Arman belyser (2015, ss. 40–43). Om sjuksköterskor bara arbetar utefter sina egna värderingar och inte får information om patientens perspektiv vid överrapportering, kan sjuksköterskor inte vårda utifrån patientens preferenser vilket kan bidra till ett vårdlidande (Wiklund Gustin 2019, s. 418). När sjuksköterskan tar över en patient från en annan sjuksköterska finns det en risk att patientens hälsohistoria blir reducerad och leda till att patienten måste återberätta sin historia vilket kan skapa en frustration hos patienten (Björvell 2011, s. 46). Ytterligare en konsekvens kan vara att patienten känner sig kränkt på grund av att sjuksköterskan inte har överblick över vården, vilket därefter kan skada förtroendet för sjuksköterskan (Nordgren 2008 se Almerud Österberg 2014, s. 691). En patient kan också bli drabbad av en vårdskada på grund av bristande omvårdnad. Detta är en riskfaktor som kan undvikas. Om sjuksköterskor kritiskt undersöker omvårdnadsåtgärder ökar det patientsäkerheten och kvalitén i sjukvården genom att sjuksköterskan förmedlar rätt information till sina kollegor (Florin 2014, ss. 62–63). Patientsäkerhetslagen (SFS 2010:659) anger att vårdpersonal ska arbeta förebyggande mot vårdskador. Enligt McGrath, Elertson och Morin (2020) så minskade vårdskadorna när SBAR användes.

Spooner, Aitken, Corley, Fraser och Chaboyer (2016) visar att om sjuksköterskor inte använder alla delarna i SBAR bidrar det till att patientsäkerheten hotas. Adam, Odell och Welch (2010, s. 201) lyfter fram att all hälso- och sjukvårdspersonal som använder alla stegen i SBAR gör det enkelt för den som ska få information om en patient. Om läkaren får information om en patient via SBAR är det lättare att göra en bedömning av vilken typ av behandling som patienten behöver. Dessutom ökar respekten från läkaren när SBAR används av sjuksköterskan och ger en ordentlig informationsöverföring till läkaren (Vardaman et al. 2012). Ytterligare en studie beskriver att SBAR ökade patientsäkerheten eftersom kvalitén på vården blev förbättrad. Vid överlämning av patientinformation, antingen vid skiftbyte eller från en annan vårdavdelning, främjade SBAR en kontinuitet som gjorde patientvården säkrare (Dalky, Al-Jaradeen & AbuAlRrub 2020). Sjuksköterskor har en viktig roll i patientens omvårdnad, där bland annat vitala parametrar kontrolleras för att kunna göra behandlingsåtgärder. När överlämnandet av en patient sker till en avdelning och vitala parametrar inte framförs ordentligt bidrar det till att patienten kan hamna i fara (Cross, Considine & Currey 2018). Holmberg (2016 s. 174) beskriver att det kan ske brister i informationsöverföringen från ambulanssjuksköterskor som överrapporterar patienter till akutmottagningen. Det som kan underlätta för ambulanssjuksköterskor är att ta hjälp av SBAR vid överlämningsprocessen för att öka patientsäkerheten. Det är viktigt att ha en effektiv dialog vid överrapportering, där viktig information framförs för att det ska bli patientsäkert. Överlämningsprocessen riskerar att bli ostrukturerad när vårdpersonalen inte har en mall att gå efter (Matic, Davidson & Salamonson 2011).

Ökat samarbete och förbättrad arbetsmiljö

I litteraturöversiktens resultat framkom att sjuksköterskor hade lättare att ta på sig en ledande roll och fördela arbetsuppgifter med hjälp av SBAR vilket också kunde öka samarbetet mellan personalen (Cornell, Townsend Gervis, Yates & Vardaman 2014; Cornell, Townsend Gervis, Yates & Vardaman 2013). Detta styrks av Dalky, Al-Jaradeen och AbuAlRrub (2020) som belyser att SBAR uppmuntrade sjuksköterskorna till bättre samarbete och arbetsmiljö. Dessutom ökade arbetsmoralen bland vårdpersonalen när de fick ett gemensamt arbetsverktyg att arbeta efter. De fick även en ökad teamkänsla då sjuksköterskorna arbetade på liknande sätt. Braaf, Riley och Manias (2015) framförde att effekterna av att sjuksköterskor inte samarbetade påverkade arbetsmiljön då detta skapade en negativ inställning hos personalen. Ytterligare en studie beskriver att sjuksköterskor som arbetar med svårt sjuka patienter behöver ha ett bra samarbete eftersom det vid akuta situationer krävs att vårdpersonal kan arbeta i team för att kunna hjälpa till och bidra med sin kompetens (Bunkenborg, Bitsch Hansen & Hølge-Hazelton 2017). Dessutom kan SBAR stödja vårdpersonal att tänka klart i stressiga situationer när en patient blir allvarligt försämrad (Vårdhandboken 2020). Dialogen behöver därför vara bra och tydlig för att det inte ska ske några misstolkningar (Svensk sjuksköterskeförening 2013).

Hållbar utveckling och SBAR

Kommunikation vid informationsöverföring behöver utvecklas för att skapa en säkrare arbetsmiljö och god vård av hög kvalité för patienten (Regeringskansliet 2017). En sjuksköterska ansvarar för att informationsöverföring av patientdata sköts på ett korrekt sätt. Används SBAR minskar risken att patientinformation misstolkas eller glöms av. Detta skapar en säkrare vård och leder till minskad risk för vårdskador hos patienterna (Sveriges kommuner och regioner 2020). Sjuksköterskor bör arbeta förebyggande mot vårdskador för att bidra till en hållbar utveckling (Edman & Erichsen Andersson 2014, s. 525). Padgett (2018) beskriver i sin studie att SBAR dessutom minskar kostnaderna i sjukvården då verktyget ökar patientsäkerheten till följd av att brister i kommunikationen vid överrapportering hos sjukvårdspersonal minimeras. Därmed minskar riskerna för vårdskador och vårdtiden förkortas till nytta för samhällets resurser.

Med hjälp av SBAR kan sjuksköterskor bidra till en hållbar utveckling genom att överrapporteringar av patienter görs korrekt vid skiftbyten och mellan vårdavdelningar. Det gäller att alla stegen i SBAR används för att nästkommande sjuksköterska ska få en ordentlig information om sina patienter. Detta bidrar till en ökad patientsäkerhet för sjuksköterskan har därmed fått en grundlig rapport om sina patienter.

SLUTSATSER

Effekter av att sjuksköterskor använder SBAR är att patientsäkerheten främjas genom att det minskar kommunikationsbristerna vid överlämningen av patientdata. Patienterna kan få en bättre vård om sjuksköterskan har kunskap om deras hälsotillstånd och därmed se patienterna i ett helhetsperspektiv och uppfylla patientens grundläggande behov. SBAR är ett arbetsverktyg som underlättar sjuksköterskornas informationsöverföring, främjar samarbete och har en positiv inverkan på arbetsmiljön.

Kliniska implikationer

 Patientsäkerheten kan bli bättre om sjuksköterskor har ett gemensamt arbetsverktyg för strukturerad överrapportering.

 SBAR kan ge en ökad teamsamverkan och bättre arbetsmiljö.

REFERENSER

*Artiklar som ingår i resultatet

Adam, S., Odell, M. & Welch, J. (2010). Rapid assessment of the acutely ill patient. West Sussex: Wiley-Blackwell.

Almerud Österberg, S. (2014). Akut omhändertagande ur ett omvårdnadsperspektiv. I Edberg, A.-K. & Wijk, H. (red.) Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 687–702.

Arman, M. (2015). Lidande och lindrat lidande. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 38–60.

Arman, M. (2015). Patientens värld med problem, behov och begär. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 82–90.

*Ashcraft, A. & Owen, D. (2017). Comparison of standardized and customized SBAR communication tools to prevent nursing home resident transfer. Applied Nursing Research, 38, ss. 64–69. doi:10.1016/j.apnr.2017.09.015

Baggens, C. & Sandén, I. (2019). Kommunikativa handlingar. I Friberg, F. & Öhlén, J. (red.) Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt. 3. uppl., Lund:

Studentlitteratur, ss. 585–624.

Baggens, C. & Sandén, I. (2014). Omvårdnad genom kommunikativa handlingar. I Friberg, F. & Öhlén, J. (red.) Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 507–537.

Berlin, J. (2013). Teamarbete – ett viktigt samspel. I Leksell, J. & Lepp, M. (red.) Sjuksköterskans kärnkompetenser. Stockholm: Liber, ss. 159–177.

Björkman, I., Lützén, K. & Jakobsson Ung, E. (2019). Sjuksköterskan som professionell yrkesutövare, forskare och samhällsförändrare. I Ehrenberg, A. & Wallin, L. (red.) Omvårdnadens grunder: Ansvar och utveckling. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 25–43.

Björvell, C. (2011). Sjuksköterskans journalföring och informationshantering. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur.

Braaf, S., Riley, R. & Manias, E. (2015). Failures in communication through documents and documentation across the perioperative pathway. Journal of Clinical Nursing, 24(13–14), ss. 1874–1884. doi:10.1111/jocn.12809

Bunkenborg, G., Bitsch Hansen, T. & Hølge-Hazelton, B. (2017). Handing over patients from the ICU to the general ward: A focused ethnographical study of nurses´

doi:10.1111/jan.13377

*Campbell, D. & Dontje, K. (2019). Implementing bedside handoff in the emergency department: A practice improvement project. Journal of Emergency Nursing, 45(2), ss. 149–154. doi:10.1016/j.jen.2018.09.007

*Cornell, P., Townsend Gervis, M., Yates, L. & Vardaman, J. (2014). Impact of SBAR on nurse shift reports and staff rounding. Medsurg Nursing, 23(5), ss. 334–342.

https://www-proquest-com.lib.costello.pub.hb.se/docview/1617324870/fulltextPDF/4B39E0D6BAFA4A47PQ /1?accountid=9670

*Cornell, P., Townsend Gervis, M., Yates, L. & Vardaman, J. (2013). Improving shift report focus and consistency with the situation, background, assessment,

recommendation protocol. The Journal of Nursing Administration, 43(7/8), ss. 422–428. doi:10.1097/NNA.0b013e31829d6303

Cross, R., Considine, J. & Currey, J. (2018). Nursing handover of vital signs at the transition of care from the emergency department to the inpatient ward: An intergrative review. Journal of Clinical Nursing, 28(5–6), ss. 1010–1021. doi:10.1111/jocn.14679 Dalky, H. F., Al-Jaradeen, R. S. & AbuAlRrub, R. F. (2020). Evaluation of the situation, background, assessment, and recommendation handover tool in improving communication and satisfaction among jordanian nurses working in intensive care units. Dimensions of Critical Care Nursing, 39(6), ss. 339–347.

doi:10.1097/DCC.0000000000000441

*De Meester, K., Verspuy, M., Monsieurs, K. G. & Van Bogaert, P. (2013). SBAR improves nurse–physician communication and reduces unexpected death: A pre and post intervention study. Official Journal of the European Resuscitation Council, 84(9), ss. 1192–1196. doi:10.1016/j.resuscitation.2013.03.016

Edman, S. & Erichsen Andersson, A. (2014). Hållbar utveckling i kliniskt

omvårdnadsarbete. I Ehrenberg, A. & Wallin, L. (red.) Omvårdnadensgrunder: Ansvar och utveckling. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 513–530.

Ekebergh, M. (2015). Hälsa- ett livsvärldsperspektiv. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 28–37. Ekebergh, M. (2015). Vårdande möten. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 122–128.

Ekebergh, M. & Dahlberg, K. (2015). Vårdande och lärande samtal. I Arman, M., Dahlberg, K. & Ekebergh, M. (red.) Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber, ss. 129–144.

Florin, J. (2019). Omvårdnadsbehov och omvårdnadsdiagnostik. I Ehrenberg, A. & Wallin, L. (red.) Omvårdnadens grunder: Ansvar och utveckling. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 77–109.

Florin, J. (2014). Omvårdnadsprocessen. I Ehrenberg, A. & Wallin, L. (red.)

Omvårdnadens grunder: Ansvar och utveckling. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 47–77.

Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 141–152.

Friberg, F. (2017). Bilaga III granskningsfrågor för kvalitativa respektive kvantitativa studier. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats: Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 187–188.

Holmberg, M. (2016). Överlämnande till nästa vårdenhet. I Suserud, B.-O. &

Lundberg, L. (red.) Prehospital akutsjukvård. 2. uppl., Stockholm: Liber, ss.172–175. Inspektionen för vård och omsorg (2014). Kommunikationsbrister i vården.

https://www.ivo.se/publicerat-material/rapporter/kommunikationsbrister-i-varden/ [2020-12-22]

Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2017). Kvalitativ innehållsanalys. I Granskär, M. & Höglund Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och

sjukvård. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 219–234.

Lundman, B. & Hällgren Graneheim, U. (2008). Kvalitativ innehållsanalys. I Granskär, M. & Höglund Nielsen, B. (red.) Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur, ss. 159–172.

*Martin, H. & Ciurzynski, S. (2015). Situation, background, assessment, and recommendation–guided huddles improve communication and teamwork in the emergency department. Journal of Emergency Nursing, 41(6), ss. 484–488. doi:10.1016/j.jen.2015.05.017

Matic, J., Davidson, P. & Salamonson, Y. (2011). Review: Bringing patient safety to the forefront through structured computerisation during clinical handover. Journal of

Clinical Nursing, 20(1–2), ss. 184–189. doi:10.1111/j.1365-2702.2010.03242.x

McGrath, J., Elertson, K. & Morin, T. (2020). Increasing patient safety in hemodialysis units by improving handoff communication. Nephrology Nursing Journal, 47(5), ss. 439–446. doi:10.37526/1526-744X.2020.47.5.439

Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: Kvalitativa och kvantitativa perspektiv. 3. uppl., Stockholm: Liber.

Ozaras, G. & Abaan, S. (2016). Investigation of the trust status of the nurse–patient relationship. Nursing Ethics, 25(5), ss. 628–639. doi:10.1177/0969733016664971

*Padgett, T. M. (2018). Improving nurses´ communication during patient transfer: A pilot study. The Journal of Continuing Education in Nursing, 49(8), ss. 378–384. doi:10.3928/00220124-20180718-09

Petersson, M., Wahlberg, M., Klingenstierna, C. & Klingenstierna, J. (2018). Information och kommunikation 1: Fakta och övningar. 2. uppl., Stockholm: Liber. Regeringskansliet (2017). Sveriges arbete med global hälsa – för genomförandet av Agenda 2030.

https://www.regeringskansliet.se/4a9c1c/contentassets/f6b8f47b293542e0a4585b866eef 76dd/sveriges-arbete-med-global-halsa-for-genomforandet-av-Agenda-2030.pdf [2020-12-06]

Renz, S., Boltz, M., Wagner, L., Capezuti, E. & Lawrence, T. (2013). Examining the feasibility and utility of an SBAR protocol in long-term care. Geriatric Nursing, 34(4), ss. 295–301. doi:10.1016/j.gerinurse.2013.04.010

Segesten, K. (2017). Användbara texter. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats:

vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 49–58.

Segesten, K. (2017). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvantitativ forskning. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats: vägledning för

litteraturbaserade examensarbeten. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 119–127. SFS 2010:659. Patientsäkerhetslag. Stockholm: Socialdepartementet.

Socialstyrelsen (2020). Kommunikation och informationsöverföring. Stockholm: Socialstyrelsen.

https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/risker-och-vardskador/riskomraden/kommunikation-och-informationsoverforing/ [2020-10-26] *Spooner, A. J., Aitken, L. M., Corley, A., Fraser, J. F. & Chaboyer, W. (2016). Nursing team leader handover in the intensive care unit contains diverse and

inconsistent content: An observational study. International Journal of Nursing Studies, 61, ss. 165–172. doi:10.1016/j.ijnurstu.2016.05.006

Streeter, A. R. & Harrington, N. G. (2017). Nurse handoff communication. Seminars in Oncology Nursing, 33(5), ss. 536–543. doi:10.1016/j.soncn.2017.10.002

Sundler, A., Johansson, E., Johansson, L. & Hedén, L. (2018). Incidents reported by nurse anaesthetists in the operating room. Journal of Interprofessional Care, 32(6), ss. 699–705. doi:10.1080/13561820.2018.1500452

Svensk sjuksköterskeförening (2013). Kommunikation mellan vårdpersonal.

https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/ssf-om-publikationer/om.kommunikation_webb.pdf [2020-10-27]

Svensk sjuksköterskeförening (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.

https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062317be/1584025404390/kom petensbeskrivning%20legitimerad%20sjuksköterska%202017.pdf [2020-11-17]

Sveriges kommuner och regioner (2020). SBAR – strukturerad kommunikation. https://skr.se/halsasjukvard/patientsakerhet/sbarstruktureradkommunikation.748.html [2020-12-22]

*Ting, W.-H., Peng, F.-S., Lin, H.-H. & Hsiao, S.-M. (2017). The impact of situation-background-assessment-recommendation (SBAR) on safety attitudes in the obstetrics department. Taiwanese Journal of Obstetrics & Gynecology, 56(2), ss. 171–174. doi:10.1016/j.tjog.2016.06.021

Ulfvarson, J. & Bergqvist, M. (2014). Omvårdnadsaspekter vid läkemedelsbehandling. I Edberg, A.-K. & Wijk, H. (red.) Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 729–755.

*Vardaman, J., Cornell, P., Gondo, M., Amis, J., Townsend-Gervis, M. & Thetford, C. (2012). Beyond communication: The role of standardized protocols in a changing health care environment. Health Care Management Review, 37(1), ss. 88–97.

doi:10.1097/HMR.0b013e31821fa503

Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet. https://publikationer.vr.se/produkt/god-forskningssed/ [2020-11-11]

Vårdhandboken (2020). Situation, Bakgrund, Aktuell bedömning, Rekommendation - SBAR.

https://www.vardhandboken.se/arbetssatt-och-ansvar/samverkan-och- kommunikation/teamarbete-och-kommunikation/situation-bakgrund-aktuell-bedomning-rekommendation---sbar/ [2020-12-07]

*Wentworth, L., Diggins, J., Bartel, D., Johnson, M., Hale, J. & Gaines, K. (2012). SBAR: Electronic handoff tool for noncomplicated procedural patients. Journal of Nursing Care Quality, 27(2), ss. 125–131. doi:10.1097/NCQ.0b013e31823cc9a0 Wiklund Gustin, L. (2019). Lidande. I Friberg, F. & Öhlén, J. (red.) Omvårdnadens grunder: Perspektiv och förhållningssätt. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 409–440. Wikström, J. (2018). Akutsjukvård: Omvårdnad och behandling vid akut sjukdom eller skada. 3. uppl., Lund: Studentlitteratur.

Willman, A. (2014). Hälsa och välbefinnande. I Edberg, A.-K. & Wijk, H. (red.) Omvårdnadens grunder: Hälsa och ohälsa. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur, ss. 37–51. World health organization (WHO) (2007). Communication during patient hand- overs. https://www.who.int/patientsafety/solutions/patientsafety/PS-Solution3.pdf [2020-12-22]