Macrons Europa - En kategoriserande idéanalys av Macrons uttalanden om EU

Macrons Europa

En kategoriserande idéanalys av Macrons

uttalanden om EU

Terese Andersson

Statsvetenskap - politik, organisation och ledning Kandidatuppsats

15 högskolepoäng VT 2020

Macron’s Europe

A categorical idea analysis of Macron’s statements about the EU

Abstract

De senaste 20 åren har Europa genomgått flera kriser som har bidragit till splittringar stater emellan. Parallellt med att allt fler nationalistiska och populistiska partier med viljan att lämna EU växer fram i Europa sprider Frankrikes president Emmanuel Macron EU-vänlig information på sociala medier där han propagerar för sina, Frankrikes och EU:s framtidsvisioner. Genom att studera hur europeiska ledare uttalar sig om EU kan vi få en bild av i vilken riktning de vill driva EU-samarbetet. Uppsatsen syftar till att klarlägga vilka värden som Macrons politiska retorik representerar genom att kategorisera hans uttalanden utifrån tidigare forskning om statliga eliters visioner om EU. Resultatet visar att Macrons vision om EU är att unionen ska fungera som en värdebaserad gemenskap där solidaritet och en gemensam EU-identitet är centrala utgångspunkter. Han har även en vision om att EU ska komma att växa till en allt större strategisk global aktör.

Nyckelord: Macron, EU, Frankrike, Europa, retorik, sociala medier, EU-diskurser, idéanalys.

Innehållsförteckning

1

Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställning ... 2

1.2 Bakgrund ... 2

1.2.1 Den femte republiken: från de Gaulle till Hollande ... 2

1.2.2 Emmanuel Macron ... 4

2

Teoretiskt ramverk ... 5

2.1 Politik och retorik ... 5

2.2 EU-diskurser ... 6

3

Metod och material ... 12

3.1 Idéanalys ... 12

3.2 Kategorisering ... 13

3.3 Material och urval ... 14

3.4 Kritisk reflexion ... 15

4

Resultat och analys ... 17

4.1 Tweets ... 17 4.2 Tal ... 21 4.3 Debattartikel ... 24 4.4 Diskussion ... 26

5

Slutsats ... 29

6

Referenslista ... 30

1

1 Inledning

De senaste åren har Europa genomgått flera kriser som har bidragit till splittringar stater emellan. Finanskrisen 2008, terroristattacker, migrationskrisen och covid-19 har alla bidragit till spänningar och oro över framtiden. Uppkomsten av allt fler nationalistiska och populistiska partier med viljan att lämna EU visar oss dessutom att stora delar av den europeiska befolkningen är missnöjda över den rådande situationen och vill ha en förändring (Novotná 2017, 177). I juni 2016 röstade den brittiska befolkningen för ett utträdde ur EU, för att sedan anmäla beslutet till unionen i mars 2017. Beslutet satte en nära inpå tre år lång process i rörelse för Storbritannien att formellt utträda. För vissa är Brexit ett tecken på uppror mot globalism, europeisk integration och EU:s etablering som en politisk aktör. För britterna innebär Brexit ett hopp om ett bättre samhälle och framtid (Culkin och Simmons 2019, 1, 25-27). Frankrike och Tyskland anses vara motorerna för europeisk integration och försöker nu efter Brexit att hålla samman Europa genom att manifestera för ett nytt EU. Dock ser inte det framtida Europa likadant ut från olika medlemsländers perspektiv, vilket bidrar till att det är viktigt att hitta lösningar för framtiden genom konsensus och samarbete (Cini och Pérez-Solórzano Borragán 2019, 434; Ionescu, Zlati och Antohi 2019, 72-73). Frankrike har, som ett av de grundande EU-länderna, en tro om att det franska ledarskapet är förankrat i den europeiska beslutsfattarstrukturen (Culkin och Simmons 2019, 166).

Sedan 2017 har Emmanuel Macron varit Frankrikes president. Hans parti En Marche! (tidigare La

République en Marche) började som en politisk rörelse men kom till makten redan efter 12 månader

genom framgångar i den franska nationalförsamlingen. Vid presidentvalet gick Macron förbi de mer erfarna politikerna med råge och har idag kommit att bli en stark politisk figur. Han har stora ambitioner för Frankrike och EU där han ser hur EU i framtiden kan komma att utvecklas till en allt större global aktör (Drake 2018, 97, 99-100). Men för att lyckas omvandla Europa till något mer och större räcker det inte med diplomati och goda relationer stater emellan. Macron behöver dessutom ett fortsatt folkligt stöd.

Vi lever i en tid där internet och sociala medier gör det lättare för politiska ledare att nå ut till en större del av sin befolkning. Macron har lämnat ifrån sig ett stort material om EU på hans Twitter, i synnerhet, där han dels sprider information, dels propagerar för sina, Frankrikes och EU:s framtida visioner. Med retorik kan politiska ledare bidra till att styra allmänhetens uppfattning. Det kan användas som ett verktyg genom att politiska ledare på så sätt gör sig delaktiga i den allmänna debatten. Det går även att argumentera för att retorik påverkar politiska processer och utfall, vilket till exempel kan ske när skickliga talare lyckas övertyga med hållbara argument. För politiska ledare spelar retoriken en viktig roll (Krebs och Thaddeus Jackson 2007, 36, 57-58).

2

1.1 Syfte och frågeställning

Jag vill i denna uppsats undersöka vilka värden om EU som Macrons politiska retorik representerar genom att kategorisera hans uttalanden utifrån tidigare forskning om statliga eliters visioner om EU. Schmidt (2012) har framställt fyra olika visioner som statliga eliter med en positiv inställning till EU ofta innehar. Visionerna berör diskurser som tidigare forskning om Frankrike och EU har berört på olika sätt och som tidigare franska ledares visioner om EU verkar ha cirkulerat kring. Visionerna utgår från att EU verkar som:

• en problemlösande organisation • en värdebaserad gemenskap

• en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation, eller, • en strategisk global aktör

I en tid av inre splittringar inom EU är det extra intressant att följa politiska ledares uttalanden eftersom detta kan bidra till att vi får en djupare förståelse för den nutida diskursen om ämnet. Jag är därför intresserad av att se till vilken grad Macrons uttalanden växlar mellan olika diskurser för att se om hans vision om EU avviker eller följer ett spår.

Min frågeställning lyder:

- Vilka värden representerar EU i Macrons politiska retorik?

1.2 Bakgrund

1.2.1 Den femte republiken: från de Gaulle till Hollande

Precis som för många andra europeiska stater var tiden efter andra världskriget en svår tid för Frankrike. En stark universal vilja att undvika krig i framtiden var tydlig, men hur det skulle undvikas var ännu oklart. Det politiska landskapet var fragmenterat fram till år 1958 när Charles de Gaulle blev Frankrikes president och skapade en ny författning: den femte republiken. De Gaulle återskapade känslan av nationell identitet i landet, avslutade det algeriska kriget och genomförde en ekonomisk reform (George och Bache 2001, 166-173). Detta skulle inte endast verka för det franska intresset utan även föra tillbaka fransk grandeur till Europa; ett Europa av nationer. I detta Europa skulle Frankrike inneha en viktig ledande roll tillsammans med Tyskland. Storbritannien skulle hållas utanför (Schmidt 2007, 998-999). Nästkommande två presidenter, Georges Pompidou och Valéry Giscard d’Estaing, hade båda svårt att göra både de mer nationalistiska Gaulle-supportrarna och center-supportrarna som förespråkade mer europeisk integration nöjda. Giscard ville skapa band mellan Frankrike och Västtyskland för att förbättra ekonomin och inledde under sin tid ekonomiska samarbeten. Den iranska revolutionen 1979

3

tillsammans med en andra våg av oljeprishöjningar bidrog till större ekonomiska ansträngningar och Giscard förlorade nästkommande val (George och Bache 2001, 172-173).

François Mitterrand vann presidentvalet år 1981 med sitt socialistiska parti med främsta målet att minska på arbetslösheten och förbättra landets ekonomi. 1984 bytte Mitterrand spår och förespråkade europeisk integration som det främsta syftet (George och Bache 2001, 173-175). Mitterrand började ändra på de Gaulles modell och konstruerade, tillsammans med tyska kansler Helmet Kohl, den inre marknaden och EMU. Frankrikes grandeur skulle nu komma att verka genom Europa (Schmidt 2007, 999-1000). Under Mitterrands tid som president röstade även landets medborgare för Maastrichtfördraget vilket var ett stort steg mot europeisk integration och fler europeiska samarbeten. Mitterrand var president fram till 1995 när Jacques Chirac tillsattes posten (George och Bache 2001, 173-175).

Chirac var inte för europeisk integration men under sin valkampanj visade han ett villkorligt stöd för EMU och lovade att minska på de sociala klyftorna som hade uppstått i landet. Frankrikes invånare uttryckte en oro över hur europeisk integration och globalisering skulle komma att påverka välfärdsstaten och president Chirac fortsatte att motstå Europa som en politisk aktör. Han ville hellre se Frankrike som en stark national-stat. Diskursen om EU fortsatte vara splittrad mellan den franska högern och vänstern (Schmidt 2007, 1001-1004).

Frankrike var ett av de länder som röstade emot det konstitutionella fördraget år 2005. Detta var något som chockade världen men kan samtidigt förklaras med en oro från befolkningen gällande de förändringar som Frankrike har varit med om de senaste årtiondena. Valresultatet kan till viss del härledas till en missnöjdhet och oro över nationell identitet och statlig suveränitet. Vidare menar Schmidt (2007, 1006-1007) att valresultatet även visar på att politiska ledare hade misslyckats med att legitimisera diskurser om europeisk integration.

År 2007 blev Nicolas Sarkozy Frankrikes president med lovord om skattesänkningar och höjd köpkraft. När finanskrisen inträffade 2008 var Frankrike ordförande i EU och Sarkozy försökte samla de europeiska länderna till ett gensvar på krisen. Under tiden med franskt ordförandeskap arbetade även Frankrike med att förstärka den europeiska utrikespolitiken genom ett europeiskt militärt samarbete. Samtidigt växte ett allt större missnöje över presidenten hos den franska befolkningen, vilket till stor del berodde på hans överexponerade privatliv och lyxiga livsstil (Hedström 2011, 11-15, 24).

François Hollande tog över presidentposten från Sarkozy 2012. I sitt manifest förespråkade han förutom att han skulle tackla arbetslösheten inom Frankrike (Milner 2017, 432) även en omförhandling för EU:s budgetdisciplinfördrag, en EU-budget menad att fokusera mer på innovativa policys samt en reform av EU:s handelsfördrag för att dessa skulle ha mer sociala och miljörelaterade problem i åtanke (Lequesne 2013, 45). Hollande blev inte omvald en andra omgång på grund av sitt misslyckande med att tackla den stora arbetslösheten i landet (Milner 2017, 440).

4

1.2.2 Emmanuel Macron

Macron påbörjade sin kandidatur till det franska presidentvalet år 2016 efter två års tid som ekonomiminister under dåvarande president François Hollande. Med sitt parti En Marche! kom han till makten på endast 12 månader genom framgångar i den franska nationalförsamlingen. Trots föga politisk erfarenhet gick Macron om de mer erfarna politikerna med råge. I första omröstningen till presidentskapet hade Macron ledning, men uppnådde inte över 50 procent av rösterna, vilket krävs för att bli Frankrikes president. Andra omgången vann han med 66 procent mot den högerpopulistiske Marine Le Pen. Till skillnad från övriga kandidater som var betydligt mer euroskeptiska förespråkade Macron ett mer integrerat Europa som gynnar Frankrikes intressen. Macron har jämförts med tidigare transformativa franska presidenter som de Gaulle och Mitterand på grund av sina höga ambitioner om Frankrikes framtid (Tiersky 2018, 87-88; Drake 2018, 97-100).

Macron kom till makten genom att skapa ett nytt politiskt läger och hoppades på att reformera inte bara Frankrike utan även EU (Drake 2018, 100). Han tror på att en fördjupning av den europeiska integrationen gynnar Frankrike och är bland annat intresserad av att införa fler gemensamma policys för medlemsstaterna samt vill satsa på ett gemensamt försvar. ”Frankrike kan inte vinna mot Google och Facebook, men Europa kan…åtminstone reglera dem” - Macron (Tiersky 2018, 90).

5

2 Teoretiskt ramverk

Följande del tar upp tidigare forskning som ligger till grund för denna studie. Två olika områden studeras: politik och retorik med ett extra fokus på Twitter samt diskurser om EU.

2.1 Politik och retorik

Retoriska studier bör fokusera på vad aktörer säger, i vilka kontexter och till vilken publik istället för att fokusera på aktörers bakomliggande motiv till sina uttalanden. Krebs och Thaddeus Jackson (2007, 36-38) menar att vi inte kan ta reda på vad politiska aktörer tänker, men vi kan observera vad de säger och hur de reagerar på påståenden.

Vidare betonar Krebs och Thaddeus Jackson (2007, 55-57) den betydelse som retoriken har på politiska utfall. De menar att retorik kan användas som ett verktyg för att uppnå högre makt genom att politiska ledare gör sig delaktiga i den allmänna debatten. Den övertalande kraften som god retorik kan ha genom att anknyta till sociala kontexter har svårt att fungera vid internationella tillställningar utan fungerar bättre vid regionala eller nationella sammanhang. Detta beror på att det regionala eller nationella politiska samhället har en större förståelse för diskursens betydelse och gränser. En personlig uppfattning om vad som är legitimt eller inte kan därmed skapas. Ett berättigande från allmänheten är alltså viktigt för politiska ledare och de bör därför följa sociala normer och ha sociala identiteter i åtanke. Adler och Pouliot (2011, 1-7, 28-29) studerar världspolitiken genom att se till praxis, sedvänjor, inom området. Internationell praxis innebär i detta fall socialt organiserade aktiviteter som hänförs världspolitiken. Genom att studera den vardagliga världspolitiken kan vi lära oss något om styrelsestrukturer. De vill förklara förhållandet som praxis inom politiken har till strukturer, idéer, rationalitet och stabilitet genom att bland annat studera strategiskt socialt samspel. Praxis vilar exempelvis på bakgrundskunskap, vilken den både antar och återger, och har ett förhållande till både den diskursiva och materiella världen. Tidigare sociala och politiska problem har lett till att nutida praxis och diskurser är som de är.

Adler och Pouliot (2011, 9-12) påpekar även hur språklig skicklighet krävs för att aktörer ska lyckas med att få fram rätt budskap till andra aktörer. Genom att förstärka vissa budskap, och därmed de förväntningar budskapen leder till, skapar praxis socialt konstruerade traditioner. Författarna nämner som ett exempel ett citat från Schelling: (1966, 60, refererad i Adler och Pouliot 2011, 12) “If we always treat China as though it is a Soviet California we tend to make it so”. Detta visar hur diskurser kan påverka människors syn på ett fenomen. Även kulturens makt i politisk retorik benämns. Kulturen var till en början en uppsättning idéer i individers huvuden men existerar idag i samhället genom att den befäste sig i språket och diskurser samt i utförandet av praxis. Aktörer kan genom socialt samspel

6

informera och övertala andra aktörer genom att använda sig av idéer, normer och kunskap (Adler och Pouliot 2011, 14-19).

Yaqub et al (2017, 613-614, 625) har studerat politisk retorik på sociala medier genom en undersökning om hur Twitter användes under USA:s presidentval 2016. De menar att det är svårt att veta vilken roll plattformen spelade under valet men att Twitter trots allt har påverkat valets utfall. Twitter användes inte endast för att sprida information och den politiska agendan utan även som en realtidskanal för att övervaka och mäta allmänhetens reaktioner. I artikeln kommer författarna fram till att de ämnen som diskuterades på Twitter överensstämde med verkliga händelser och USA:s befolknings åsikter. Vidare verkar plattformen mestadels ha fungerat som ett ställe där befolkningen förde vidare politikernas uttalanden, genom att retweeta, och mindre som ett ställe där befolkningen för politiska dialoger med andra.

I likhet med Yaqub et al har även Buccoliero et al (2020, 92-93, 109-110) studerat Twitter och politik genom att se till det amerikanska presidentvalet 2016. Twitters uppkomst och påverkan på politiken jämförs med TV:ns under 60-talet när John F. Kennedy använde den som ett effektivt verktyg för sitt kampanjande. Buccoliero et als resultat visar i likhet med Yaqub et als hur Twitter till största del används för att sprida politisk information, alltså för politisk marknadsföring, och mindre för att föra dialoger med befolkningen eller andra politiker. Buccoliero et al kom även fram till att olika politiska ledare har olika stilar på Twitter vilka ofta avspeglar verkligheten.

Krebs och Thaddeus Jackson (2007), Adler och Pouliot (2011), Yaqub et al (2017) och Buccoliero et al (2020) belyser alla retorikens betydelse för politiska ledare genom att förklara att retoriken kan påverka politikens utfall. Genom att studera retorik kan vi få en bättre bild av styrelsestrukturer och om hur politiska ledare arbetar med den övertygande kraften på allmänheten. Yaqub et al samt Buccoliero et al kommer fram till liknande slutsatser gällande Twitters användningsområde för politiker och menar att plattformen har blivit allt viktigare för politiker under de senaste åren.

2.2 EU-diskurser

Schmidt (2012, 170-171, 186-187) beskriver hur EU:s medlemsstaters visioner om EU kan skifta, inte bara medlemsstater emellan, utan dessa visioner kan även förändras över tid. I hennes artikel försöker hon besvara om medlemsstaternas eliters visioner fortsätter att skildras eller inte, men även huruvida finanskrisen 2008 samt den internationella militärinsatsen i Libyen 2011 har bidragit till ytterligare avvikelser från tidigare visioner. Genom att använda sig av europeiska politiska eliters diskurser om europeisk integration och internationella relationer, med särskilt fokus på Storbritannien, Frankrike och Tyskland kommer Schmidt fram till fyra huvudsakliga visioner om EU som stater och dess ledare verkar

7

besitta. Hon kommer även fram till att både finanskrisen och militärinsatsen i Libyen har påverkat diskursernas riktning.

EU som en problemlösande organisation

Schmidt menar att Storbritannien har haft visionen om EU som en pragmatisk och problemlösande organisation med fokus på marknaden, medan grannlandet Irland har adderat till denna diskurs en vision om att EU är ett sätt att öka självständigheten på. Vidare menar Schmidt att Danmark gick med i EU på grund av bättre handelsavtal, Sverige efter den ekonomiska krisen i början av 90-talet och Finland dels på grund av ekonomiska anledningar dels på grund av Sovjetunionens kollaps. Schmidt förklarar att länderna som delar vision om EU som främst en problemlösande organisation har vissa gemensamma ståndpunkter om EU, till exempel större motstånd till att införa euron som gemensam valuta (Schmidt 2012, 173-177).

EU som en värdebaserad gemenskap

De grundande EU-länderna delar visionen om EU som en värdebaserad gemenskap även fast diskussionerna kan låta olika från stat till stat. Frankrike, Tyskland och Italien ser EU som en förlängning av den egna identiteten, medan Belgien, Nederländerna och Luxemburg ser EU som ett sätt för även små stater att fungera som likasinnade i beslutsfattande om framtiden och marknaden. De nämnda staterna har alla gått med i eurozonen och ser EU som en politisk aktör (Schmidt 2012, 177-182).

EU som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation

Diskursen om EU som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation verkar stödjas av de mer liberala eller supranationella europeiska eliterna samt av EU-tjänstemän. Schmidt förklarar hur diskursen ofta används som en ytterligare orsak till att stödja en viss policy, som till exempel när Storbritannien använde sig av diskursen för att legitimera en utökning av EU, och mindre ofta som huvuddiskurs när statliga eliter propagerar för EU:s syfte eller mål (Schmidt 2012, 183-184).

EU som en strategisk global aktör

Schmidts diskurser om EU

Europeisk integration Problemlösande organisation Värdebaserad gemenskap

Internationella relationer Demokrati- och rättighetsfrämjande

8

Schmidt förklarar hur visionen om EU som en strategisk global aktör är relativt ny. Det var under tiden med Jacques Chirac som Frankrikes president och Tony Blair som Storbritanniens premiärminister som diskursen först tog form, men Irakkriget satte projektet på paus. Under 90-talet började även Tyskland tala om EU som en strategisk global aktör. Diskursen har använts dels för att visa hur EU kan fungera som motpol till andra suveräna stater som USA eller Kina, dels genom att visa hur EU arbetar som en fredsbevarande och humanitär organisation (Schmidt 2012, 184-186).

Hay och Smith (2005, 124-125) diskuterar diskurser om globalisering och europeisk integration. Artikelns mål är att jämföra statliga överklaganden om globalisering och europeisk integration i Storbritannien och Irland, där tal och intervjuer fungerar som analysobjekt. Författarna menar att för att kunna förklara varför och hur diskurser om EU används krävs ett schema över de olika diskurserna. Deras schema bygger på en tidigare studie utförd av Hay och Rosamond (2002, 147), även den om globalisering och europeisk integration men istället inom policy-skapande, journalistik och entreprenörskap.

Hay och Smith (2005) ställer upp ett schema för att kategorisera diskurser om europeisk integration där diskurserna delas upp i de som talar för att europeisk integration är en oundviklig process och de som talar för att europeisk integration är en villkorlig process till vilka mottendenser kan mobiliseras. Vidare kategoriserar författarna diskurserna efter huruvida de är positiva, negativa eller om diskursens karaktär anses bero på politiska val.

Hay och Smiths diskurser om europeisk integration

Europeisk integration som entydigt positivt

Diskursens karaktär beror på politiska beslut

Europeisk integration som entydigt negativt

Oundviklig process Europeisk integration som en ekonomisk begränsning Europeisk integration möjliggör inflytande Europeisk integration hotar nationell självständighet

Process till vilken mottendenser kan mobiliseras

Europeisk integration bör försvaras

Europeisk integration ska kunna försvaras

Europeisk integration riskerar att undergräva nationell

självständighet

Hay och Smith (2005, 141-147) berättar om hur diskursen i Storbritannien har verkat stanna vid att europeisk integration är något som andra stater arbetar för. Författarna visar i sin artikel exempel på uttalanden från statliga eliter och förklarar hur dessa följer de olika diskurserna. Europeisk integration har ofta ansetts vara ett hot mot den nationella självständigheten och viljan att mobilisera mottendenser

9

har funnits eftersom EU ändå inte har ansetts vara en suverän aktör. Ibland har dock den brittiska diskursen landat kring att EU är ett politiskt projekt med fördelar för staten, och att europeisk integration därför bör försvaras.

I det irländska fallet var diskurserna från de statliga eliterna annorlunda. Hay och Smith (2005, 146-150) förklarar hur irländska regeringar har velat utöva en aktiv och konstruktiv roll inom EU och hur europeisk integration har varit ett sätt att uppnå detta på. EU har fungerat som ett sätt för Irland att bli mer självständigt på genom att Irland har fått sig en plats bland andra nationer i unionen. Diskurserna har stannat vid att EU är något entydigt positivt, till att möjligen diskursens karaktär beror på politiska beslut.

Novotná (2017, 177-178, 188) förklarar hur det händelserika 2016 resulterade i att Europa förstod vikten av enhetlighet och bidrog till gemensamma åtgärder inom EU:s utrikespolitik. Dock bidrog även 2016 till att synliggöra vissa problem som EU ska komma att stå inför, så som olika interna åsikter gällande den gemensamma handelspolitiken, osäkra förhållanden med andra stater – inte minst Storbritannien efter Brexit och USA med Donald Trump som då nyvald president, samt lösningar till inre och yttre kriser, som till exempel migrationskrisen. Med artikeln vill Novotná visa hur EU förblir en global aktör och hur unionen i synnerhet med ’hard power’, till skillnad från ’soft power’, fördjupar diskursen. Hon diskuterar EU som en global aktör genom att resonera kring hur väl EU har fungerat utefter sex olika diskurser.

Novotnás diskurser om EU som en global aktör EU som en diplomatisk aktör i

Bryssel

EU som en strategisk aktör EU som en säkerhetspolitisk och försvarsaktör

EU som en regional och bilateral aktör

EU som en handelsaktör EU som en multilateral aktör

EU som en diplomatisk aktör i Bryssel

Som exempel på hur EU fungerar som en diplomatisk aktör i Bryssel beskriver Novotná hur EU:s högsta representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik samt vice ordförande i Europeiska kommissionen, Federica Mogherini, har styrt European External Action Service, vilket anses vara EU:s utrikespolitiska och diplomatiska organ. Trots vissa interna problem har Mogherini lyckats med sitt arbete att effektivisera och synliggöra organet. (Novotná 2017, 178-179).

EU som en strategisk aktör

Novotná tar upp hur det Europeiska rådet under 2016 arbetade med att ta fram strategiska texter och menar att detta är tecken på att det institutionella ramverket har skiftat fokus mot att EU ska fungera

10

som en strategisk aktör. Vad som prioriteras för att lyckas med detta är unionens säkerhet, statlig och samhällelig motståndskraft mot de östra och södra EU-gränserna, en integrerad strategi för konflikter vilken ska leda till bättre samverkan och partnerskap med FN och andra regionala aktörer (Novotná 2017, 180-182).

EU som en säkerhetspolitisk och försvarsaktör

Under 2016 togs viktiga beslut av medlemsstaterna vilka berörde policys kring säkerhet och försvar. Det planerades bland annat en europeisk försvarsfond vilken ska tillåta medlemsstater att köpa vissa tillgångar tillsammans. Även ett EU-NATO-samarbete sattes på agendan. För att EU ska bevara sin kredibilitet som en global aktör behövs viljan, kapaciteten och de ekonomiska tillgångarna (Novotná 2017, 182-183).

EU som en regional och bilateral aktör

Novotná (2017, 184-185) förklarar hur EU har arbetat mycket med regionala och bilaterala partnerskap och samarbeten under 2016. Exempelvis har EU nått överenskommelser med Turkiet gällande migration och arbetet mot trafficking. Med liknande mål har EU arbetat med Mali, Nigeria, Niger, Senegal och Etiopien för att nå de bakomliggande problemen till migrationskriser. EU utökade dessutom sanktionerna mot den syriska Assadregimen och ökade det humanitära stödet för Syrien samt fortsatte att bilda och fördjupa partnerskap i Kina och Syd- och Centralamerika.

EU som en handelsaktör

Med Trump som nyvald president 2016 sattes the Transatlantic Trade and Investment Partnership på paus. EU fortsatte dock att arbeta med handelsavtal med Kanada och Sydkorea samt påbörjade förhandlingar med Japan. Vidare menar Novotná att även om USA inte är intresserad av globala handelsavtal med EU så kvarstår EU som en attraktiv handelspartner för många andra stater (Novotná 2017, 186-187).

EU som en multilateral aktör

Under 2016 kunde EU lyfta alla kärnkraftsrelaterade ekonomiska sanktioner mot Iran vilket ledde till att nya samarbeten inom handel, vetenskap, energi och mänskliga rättigheter kunde inledas. Tillsammans med den afghanska regeringen var EU även värd till en välgörenhetskonferens. EU fick även igenom ett universellt, juridiskt bindande avtal gällande den globala uppvärmningen. Dock försatte sig EU i blåsväder när unionen misslyckades med att följa FN:s oskrivna regel om att det var dags för en kvinnlig östeuropeisk representant från EU att ta över posten som FN:s generalsekreterare. FN fick istället en västeuropeisk man. Novotná menar att processen visar hur interna splittringar riskerar att förstöra EU:s rykte som en enhetlig multilateral aktör (Novotná 2017, 187-188).

11

Samtliga artiklar fungerar som exempel på hur diskurser om EU eller europeisk integration kan användas för att bedriva en studie om politiska uttalanden eller handlingar. Flera diskurser om EU var återkommande i de utvalda artiklarna, framförallt synen på EU som en global aktör, en handelsaktör och multilateral aktör, även fast diskurserna ibland överlappade varandra. Till exempel talar Novotná (2017) om EU som en multilateral aktör när denna diskurs ingår i vad Schmidt (2012) kallar för EU som en strategisk global aktör. Schmidts kategori om EU som en strategisk global aktör verkar ha ett något bredare omfång och fångar in fler tendenser. Detta kan förklaras med studiernas olika infallsvinklar, då Schmidt skriver om den europeiska och internationella aspekten av EU medan Novotná fokuserar på hur EU som en global aktör och de olika sätten som detta tar uttryck.

Schmidts (2012) och Hay och Smiths (2005) artiklar var lika i det hänseende att de försökte kategorisera in statliga eliters uttalanden och därmed sorterade in staters diskurser till kategorierna. Dock har Hay och Smith valt att fokusera på två stater, Storbritannien och Irland, och talar i större grad om europeisk integration och mindre om visionen om EU. Hay och Smith har även valt att lägga fokus på diskurser som har en negativ inställning till EU. Schmidt talar mer generellt om visionen om EU bland olika medlemsstater och har ett större fokus på de bakomliggande orsakerna till att staterna gick med i unionen.

12

3 Metod och material

Med anledning av frågeställningens koncentration på värden föll valet av metod på en kategoriserande idéanalys där Schmidts visioner (2012) har fungerat som den främsta inspirationskällan. Schmidts visioner valdes ut som kategorier eftersom hon i hennes studie hade använt visionerna på ett liknande sätt – hon hade sorterat statliga eliters uttalanden utefter visionerna. Visionerna berörde dessutom diskurser som tidigare forskning om Frankrike och EU har berört på olika sätt och som tidigare franska ledares EU-visioner verkar ha cirkulerat kring.

Med tanke på att Macrons EU-uttalanden tyder på att han ställer sig positiv till EU och europeisk integration var Schmidts visioner ett bättre alternativ att utgå från än Hay och Smiths (2005) artikel om EU-diskurser då dessa även hade med statliga eliters negativa aspekter om EU. Novotnás (2017) diskurser hade kunnat vara ett alternativ men hennes undersökning fokuserade mer på när EU har handlat utefter de olika diskurserna och mindre om synen på EU.

3.1 Idéanalys

Idéer kan förklaras som sociala fenomen som har specifika och verkliga kriterier och som bidrar till konsekvenser i samhället. Idéer delas ofta av grupper av människor och kan vägleda dessa grupper vid handlingar, tal och till och med tankar. Idéanalyser kan hjälpa oss att förstå och förklara människors världsbilder, motiv och mål. Den kvalitativa idéanalysen har fördelen att den bygger på en logik lånad av verkligheten; av människans praktiska och vardagliga tänkande. Inriktningen på värderingar, verklighetsbeskrivningar och handlingsrekommendationer bidrar till en ökad förståelse för både tankekonstruktioner och handlingskraften idéer kan bidra till (Bergström och Svärd 2018, 133-134, 138, 165-166).

Nedan följer en presentation av de olika idéerna om EU som ska komma att fungera som studiens kategorier.

EU som en problemlösande organisation

Den första visionen utgår från att EU fungerar som en pragmatisk och problemlösande organisation. Medlemskapet kopplas samman till nyttomaximering och ska komma att bidra till högre effektivitet och bättre resultat. EU:s institutioner ses som mellanstatliga och frihandel och regional säkerhet är viktiga ledord. Dessa hör samman med ett gränslöst och öppet EU som välkomnar fler medlemsländer när de uppfyller de ställda kraven, eftersom detta leder till mer frihandel och en högre grad av regional säkerhet (Schmidt 2012, 173-177).

13

Den andra visionen berör etiska värden och moraliska åtaganden vilka bidrar till en samhörighet som hålls samman av solidaritet och känslan av gemenskap. EU anses inte endast vara en pragmatisk och problemlösande organisation som håller ihop på grund av liknande intressen och respekt, utan en gemensam historia, utkämpade inbördeskrig, traditioner (till exempel religiösa sådana) bidrar istället till en vi-känsla och en EU-identitet. Ojämna fördelningar av både kostnader och bidrag härleds till denna diskurs om ’the common good’. EU anses även vara lika mycket en politisk union som en handelsunion (Schmidt 2012, 77-79).

EU som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation

Den tredje visionen handlar om att EU har ett universellt åtagande att främja fundamentala mänskliga rättigheter och demokratiska värden. Historiska anseenden eller kulturella värden spelar mindre roll vid beslut och istället fokuserar de politiska eliterna på att följa unionens rättighetsbaserade lagar och procedurer. Andra stater får gå med i EU först när de har demokratiserats samt liberaliserats utefter de mänskliga rättigheterna. Om en stat påbörjar processen mot ett medlemskap blir det svårt att avbryta på grund av stora legitimitets- och kredibilitetsförluster utåt sett. Vissa politiska eliter som förespråkar denna vision talar även för transatlantiska band mellan EU och NATO eller EU och USA (Schmidt 2012, 183-184).

EU som en strategisk global aktör

Den sista visionen skulle kunna anses täcka tidigare nämnda visioners ambitioner och mål, men berör även EU:s roll i världen. De främsta målen handlar här om att agera på ett nytt sätt gällande internationella relationer och fungera som en motpol mot hur suveräna stater som till exempel USA agerar. EU ska förespråka multilaterism och engagera världen i fredsbevarande samarbeten. EU ska även verka demokrati- och rättighetsfrämjande genom att ha villkor som gäller för icke-medlemsstater vid delaktighet i handel. Fokuset ligger på humanitära interventioner och uppbyggandet av nationer som är baserade på individers, snarare än staters, rättigheter (Schmidt 2012, 184-186).

3.2 Kategorisering

Vid kategoriserande analyser är målet att avgöra huruvida ett visst fenomen tillhör eller inte tillhör en särskild kategori. Esaiasson et al (2012, 134-139) menar att den första uppgiften är att konstruera ett analysverktyg som ska komma att fånga in det väsentliga av det samhällsfenomen som ska undersökas. Analysverktyget ska sedan komma att fungera som ett styrinstrument för undersökningen. Några krav på ett väl fungerande analysschema är att dess komponenter ska gå att operationaliseras, att analysschemat baseras på enhetliga principer, att kategorierna är ömsesidigt uteslutande samt att schemat är täckande.

14

För att kunna kategorisera Macrons uttalanden utvecklade jag ett analysschema med centrala begrepp till hjälp. De centrala begreppen skulle komma att förenkla kategoriseringen genom ett lättare överblickande av Macrons användning av ord som kan härledas till de olika kategorierna. Kategoriseringen genomfördes genom att materialet lästes igenom flera gånger med syftet att hitta det generella syftet och se vilken kategori uttalandet föll under.

EU som en problemlösande organisation EU som en värdebaserad gemenskap EU som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation EU som en strategisk global aktör Centrala begrepp Problemlösare, effektivitet, frihandel och regional säkerhet. Solidaritet, värderingar, gemensam historia/berättelse och EU-identitet. Mänskliga rättigheter,

demokrati, lagar och transatlantiska band. Multilaterism, internationella relationer, suveränitet och innovationer.

3.3 Material och urval

Uppsatsens empiriska material består av uttalanden från Macron under hans tid som Frankrikes president. Den valda tidsperioden för materialletandet är från maj 2017 när Macron tillträdde presidentposten fram till mitten av april 2020.

Materialinsamlingen genomfördes till en början genom att gå igenom Macrons twitterkonto och spara alla tweets där Europa eller EU nämndes. Detta genomfördes två gånger så att inga inlägg av misstag skulle utelämnas. Vid processen märkte jag att Macrons tweets endast sträcker sig tillbaka till den 6 maj 2019. Sammanlagt hittade jag 56 tweets om EU eller Europa. Efter detta sökte jag efter tal som Macron har lagt upp på sitt twitterkonto. Processen gick till på samma sätt som vid letandet efter text-inläggen. Sammanlagt hittade jag 12 tal som berörde Europa och/eller EU. Talen var korta, ofta mellan 1-3 minuter långa och av skyltarna framför talbåset att döma var de utklippta från tal på kongresser och dylikt. Jag valde även att analysera en debattartikel som Macron skrev till Europas medborgare inför EU-valet 2019 eftersom detta berörde ämnet.

Bergström och Svärd (2018, 165-166) menar att det krävs en tydlig avgränsning vid en idéanalys eftersom det kan vara svårt att få med allt som är av intresse utan att uppgiften blir för stor. Jag valde därför att använda mig av material som Macron aktivt har försökt att sprida till befolkningen i Frankrike och Europa. Jag valde bort längre tal som gick att hitta på den franska regeringens hemsida eftersom även dessa i stor grad var inspelade från kongresser och dylikt och troligen hade som huvudsyfte att informera de på plats vid talet.

15

3.4 Kritisk reflexion

I likhet med idealtyper bringar en kategoriserande studie ordning i materialet för ett bättre överblickande och för att möjliga mönster ska kunna urskiljas. Detta är särskilt fördelaktigt när materialet är omfattande. Med tydliga kategorier och ett systematiskt utförande av ett analysschema ökar möjligheterna till en reliabel studie. Men ett problem som kan uppstå är att materialet blir påtvingat modellen om till exempel texternas eller påståendenas betydelse tänjs på, eller till och med tillskrivs en viss betydelse, för att passa in i en viss kategori. Detta innebär att uppsatsen får validitetsproblem. Kategoriernas utformning kan däremot inte vara alltför trubbiga heller, eftersom analysen i så fall riskerar att fungera som en grovsortering av materialet (Bergström och Svärd 2018, 166). För att undvika denna typ av validitetsproblem arbetade jag aktivt med att inte tillskriva materialet modellen och hellre än att kategorisera fel valde jag att inte kategorisera vissa uttalanden.

En skillnad i materialet som skulle kunna leda till olika resultat i undersökningen är vem inlägget eller talet är riktat till. Twitterinläggen och talen utlagda på Twitter var oftast på franska, men ibland förekom översatta tweets eller textade tal. Detta innebär att inläggen och de kortare talen i första hand var riktade till den franska befolkningen, men ibland tillskrevs den internationella publiken. Värt att nämna är dock att Twitter har en lättillgänglig funktion under alla inlägg där man kan få en översättning på sitt modersmål ändå. Debattartikeln var riktad till Europas medborgare vilket tydliggjordes med artikelns inledande fras ”Medborgare i Europa” samt det faktum att den fanns tillgänglig på 22 olika språk. I resultatdelen var jag därför uppmärksam på huruvida skillnader gick att uttyda gällande vem inlägget eller talet var riktat till.

Ett problem jag stötte på var att materialet ibland bestod av upprepningar genom att twitterinlägg bestod av både tweets och tal. Av denna anledning valde jag att dela upp tweets och tal i resultatdelen. I de fall då detta var fallet tolkade jag alltså inlägget som både en tweet och ett tal. Jag hade kunnat lösa det genom att endast tolka dessa inlägg som tal till exempel men jag hade då förlorat flera tweets när de egentligen bestod av båda delar, vilket även det hade varit problematiskt.

Jag är även medveten om att jag hade kunnat göra en mer djupgående analys och analyserat materialet med exempelvis en argumentationsanalys. En fördel med detta hade varit att varje uttalande hade kunnat få mer plats i uppsatsen och analyserats på en mer detaljerad nivå. Vid en mer djupgående analys hade dock inte materialet kunnat vara lika stort eftersom det hade blivit ett för stort arbete med det nuvarande materialet.

Översättningen från franska till svenska kan ha påverkat betydelsen och till exempel bidragit till syftesfel. Det är ett problem som studenter och forskare egentligen kan stöta på i alla sammanhang där olika språk är inblandade, men kanske extra viktigt med noggrannhet när texter och tal ska analyseras genom en idéanalys och dessutom kategoriseras efter innehåll. För en högre grad av reliabilitet har svårförståeliga texter och tal stämts av med en fransman.

16

Slutligen vill jag även tillägga att den rådande pandemin kan ha påverkat Macrons uttalanden under de senaste månaderna. På grund av att krisen som Frankrike, såväl som de flesta andra stater, har gått igenom har ett stort fokus i Macrons twitterflöde hamnat kring att upplysa fransmännen om virusets framfart. Några utvalda inlägg för studien har även berört pandemin i förhållande till ett europeiskt samarbete.

17

4 Resultat och analys

Kategoriseringen delades upp i tweets, tal och debattartikel var för sig för ökad tydlighet samt för att möjliga skillnader skulle kunna urskiljas. Sammanhanget då en tweet skrevs eller ett tal hölls kan ha en betydelse för vilken riktning tweeten eller talet drogs åt. Därför har jag försökt att ge en viss bakgrund till de tweets och tal där detta kan fördjupa analysen eller förklara vissa aspekter. Jag har även noterat de gånger då en tweet eller ett tal var översatt till engelska men har inte kunnat urskilja några mönster i förhållande till detta.

4.1 Tweets

Tweets kategoriserade

EU som en problemlösande organisation 3

EU som en värdebaserad gemenskap 22

EU som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation 5

EU som en strategisk global aktör 18

Svårt att tyda/passar i flera kategorier 7

Totalt 56

Den första kategoriseringen av materialet visade oss att endast en liten del av Macrons uttalanden syftar till EU som en problemlösande organisation. Av de 56 utvalda twitterinläggen sorterades tre in i kategorin. Tweets som härleddes till denna kategori innehöll uttryck som ”vi arbetar européer emellan” och ”säkerhets- och stabilitetsintressen är en absolut prioritering” (Macron 2020a; Macron 2020b). Dessa uttalanden tyder på att EU är en problemlösare genom att stater arbetar tillsammans för stabilitet och säkerhet.

Europas säkerhets- och stabilitetsintressen är en absolut prioritering för Frankrike och den enda handlingsplanen (Macron 2020b).

Att få tweets sorterades in i kategorin kan förklaras med att Macron troligen ser EU som något mer än en organisation som löser problem. Tidigare forskning från Schmidt (2012) samt Novotná (2017) visar oss att Frankrike sällan har stannat vid diskursen om att EU är en problemlösare som förespråkar frihandel och regional säkerhet. Diskursen faller mer i linje med hur Hay och Smith (2005) menar att Storbritannien har sett på EU. Frankrike har sedan de Gaulles tid haft större visioner för EU än så. 22 tweets sorterades till kategorin om EU som en värdebaserad gemenskap. Detta var därmed den kategori med flest twitterinlägg. Inläggen behandlade ofta ämnen som solidaritet och gemensamma värden och antydde flertalet gånger på en historisk gemenskap.

18

En enorm sorg och mitt fulla stöd till Tyskland inför denna tragiska attack. Våra tankar är med offren och familjerna i sorg. Jag står med kansler Merkel i denna kamp för våra värderingar och skyddet för våra demokratier (Macron 2020c).

Europeisk solidaritet är kärnan i vår kamp mot viruset. Solidaritet i att välkomna patienter, våra vårdgivares kamp, stödet till våra ekonomier. Vi står sida i sida med våra grannar precis som de gör med Frankrike (Macron 2020d).

Europa är den plats som maximerar var och ens kapacitet. Det finns en plats här i världen där 28 olika kulturer samlas, människor med sina identiteter, som inte bara inte har varit i krig på 70 år utan som dessutom har skapat projekt tillsammans. #VivaTech (Macron 2019a).

Inläggen ovan är alla värdebelagda. Det första anspelar på ett gemensamt moraliskt åtagande med Tyskland när Macron försöker att visa sitt stöd för en dödsskjutning som hade skett i landet (SVT Nyheter 2020). Det andra inlägget berör covid-19 och syftar mestadels till solidaritet och gemenskap inom EU. Schmidt (2012) menar att Frankrike ofta har sett EU som en förlängning till den egna identiteten. Sättet Macron framför tweeten på styrker detta eftersom han talar om ”vår kamp” och ”våra ekonomier”. Det tredje inlägget syftar till den historiska gemenskapen genom att nämna att medlemsstaterna inte har varit i krig på 70 år, men även till hur samarbete stater emellan kan få fram det bästa ur var och en av staterna. Hashtaggen VivaTech står för ett stort europeiskt startup- och tech-event som anordnas i Paris varje år (Viva Technology u.å.). Även fast tech-eventet i sig står för europeiska innovationer, vilket kan härledas till EU som en strategisk global aktör, anspelar Macron i inlägget på att han ser EU som en politisk aktör som håller ihop genom samarbete, vilket faller under EU som en värdebaserad gemenskap.

Andra inlägg som ingick i kategorin var av en berättande eller drömmande karaktär, möjligen skrivna med syftet att verka inspirerade.

Europa är ett omöjligt äventyr; skapat av drömmare och genomfört av folket. Alla cyniker har alltid velat förstöra det. Alla tråkiga människor har alltid försökt bromsa det. Var galen och fortsätt vara en drömmare. Låt inte andra skriva din framtid (Macron 2020e).

Det är en sorglig dag. Men det är en dag som måste leda till att vi hädanefter går framåt på andra sätt genom att bygga ett kraftfullt, effektivt EU som ska komma att övertyga er mer och få er att återupptäcka tråden i denna berättelse som gör Europa till ett unikt och oföränderligt äventyr (Macron 2020f).

Låt oss bygga ett gemensamt europeiskt minne för din generation (Macron 2020g).

Inläggen ovan skulle kunna förklaras med hjälp av Krebs och Thaddeus Jacksons (2007) artikel om retorik och om hur politiska ledare gör sig delaktiga i den allmänna debatten. Det första inlägget syftar

19

till att de som är EU-vänliga är drömmare och ser ljust på framtiden medan de som inte tror på EU är cyniker och tråkiga. Utefter Krebs och Thaddeus Jacksons artikel skulle vi kunna argumentera för att Macron försöker att anknyta till sociala kontexter genom att få läsarna att vilja tillhöra den drömmande och positiva sidan. Macron fortsätter på samma spår i det andra inlägget när han skriver om EU:s historia och framtid som en berättelse. Inlägget skrevs i januari 2020 efter Brexit vilket förklarar hans syftande till att tråden behöver återupptäckas. Han försöker få EU att låta som ett spännande äventyr som man inte bör gå miste om. Vidare anspelar Macron på att ”vi [kan] bygga ett gemensamt europeiskt minne för din generation”, vilket skulle kunna vara ett försök till en anknytning till den europeiska identiteten.

Fem tweets sorterades in i kategorin om EU som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation. Inlägg som sorterades in i kategorin berörde till exempel migrationskrisen och förstärkningen av upphovsrätten till den digitala världen.

På migrationsområdet anser jag att vi med den nya Europeiska kommissionen kan försvara en gemensam ståndpunkt så att alla medlemsländer i unionen deltar i solidaritet i denna fråga eller, om nödvändigt, straffas ekonomiskt (Macron 2019b).

Vi förstärkte nyligen upphovsrätten på europeisk nivå genom att anpassa den till den digitala världen. Aktörer som Google vill idag bli av med dessa regler. Vi låter inte det hända (Macron 2019c).

I den första tweeten menar Macron att de medlemsstater som inte tar sitt solidariska ansvar för att skydda människor i kris bör straffas ekonomiskt. Detta följer Schmidts (2012) diskurs om att EU är demokrati- och rättighetsfrämjande genom att sätta press på medlemsstaterna att följa EU:s fundamentala värden. Även inlägget om den digitala upphovsrättens förstärkelse visar oss hur EU fungerar rättighetsfrämjande. Dock menar Schmidt att diskursen ofta används som ett tillägg på ett annat huvudsakligt syfte. Det går att urskilja tendenser till att tweeten syftar till att förstärka EU:s roll som en global aktör gentemot andra stora aktörer; Google i detta fall. Trots allt faller tonvikten mot att inlägget menar att uppmärksamma EU:s rättighetsfrämjande sida.

Slutligen sorterades 18 inlägg in i kategorin om EU som en strategisk global aktör. Dessa tweets antydde ofta att EU är just en global aktör som arbetar med humanitära frågor och engagerar resten av världen i multilaterala samarbeten. De indikerade även EU:s suveränitet genom att nämna exempelvis den europeiska rymdpolitiken, digitalisering och AI samt ett gemensamt försvar.

En industriell suveränitetspolitik kräver också en europeisk rymdpolitik. Vi har gemensamt antagit principen om en europeisk preferens för satellitlanseringar eftersom vi inte både kan finansiera Ariane 6 och välja att tävla (Macron 2019d).

20

För vår framtid måste Europa ha en ambitiös budget för att investera i hälsosam mat, en ekologisk övergång, digitalisering och AI, försvar och skydd för våra gränser (Macron 2019e).

Inläggen ovan tyder på att EU anses vara en strategisk global aktör eftersom unionen genom egen rymdpolitik, digitalisering och AI-utveckling visar exempel på hur den kan konkurrera med andra suveräna stater som en innovativ aktör. Även ett europeiskt försvar nämns. Samtliga aspekter stämmer överens med Schmidts (2012) kategori om EU som en strategisk global aktör.

Europa är utan tvekan den plats i världen där vi bäst känner till priset för icke-internationella samarbeten. Det måste vara ett laboratorium för multilateralism: att bygga nya balanser, ha en ren röst och vara en betrodd tredje part mellan USA och Kina (Macron 2019f).

Europa och Kina är stora partners i internationell handel och – samtidigt – konkurrenter. Vi måste skapa nya välbalanserade band för en mer öppen och rättvis handel (Macron 2019g).

Den europeiska suveräniteten anspelades även på genom uttalanden om EU som ”en betrodd tredje part mellan USA och Kina” samt genom att visa hur Europa har arbetat med att utveckla internationella partnerskap. Om vi jämför uttalandena med Novotnás (2017) diskurser om EU som en global aktör kan vi dra flera kopplingar. Macron talar om ett laboratorium för multilaterism och att bygga nya balanser. Han verkar därmed vara med på att nya strategiska institutionella ramverk ska framställas inom EU, vilket Novotná syftade till när hon förklarade att fokuset har skiftats mot att EU ska komma att fungera allt mer som en strategisk aktör. Att multilaterism benämns och antyds på är också intressant eftersom detta enligt både Novotná och Schmidt (2012) är viktigt för bilden om EU som en fredsbevarande organisation med ett gott rykte. Tyngdpunkten på ett gemensamt försvar tyder också på det Novotná menade är ett sätt för EU att bevara sin kredibilitet som en global aktör på.

De uttalanden som inte gick att kategorisera var antingen svåra att tyda eller så verkade de ha dubbla budskap och skulle kunna passa in i flera olika kategorier.

Europas mål bör inte vara att utvidga till varje pris. Redan vid 27 fungerar det inte bra. Det kommer inte att fungera bättre med 28, 30 eller 32. Innan vi välkomnar nya medlemsländer till unionen, låt oss reformera det. Låt oss göra saker i ordning (Macron 2019h).

Inlägget ovan är ett exempel på ett uttalande som var svårt att kategorisera. Syftet verkar ha varit att beskriva att en reform krävs innan vidare utvidgning av unionen genomförs. Det skulle möjligen gå att argumentera för att uttalandet är något värdeladdat eftersom Macron nämner ”vi” och ”oss” men i jämförelse med andra inlägg som sorterades in i kategorin om EU som en värdebaserad gemenskap är detta otydligt och utan konkreta inslag av solidaritet. Att reformera unionen följer även diskursen om EU som en strategisk global aktör eftersom detta ofta är något som Macron propagerar för när han talar om att Europa kan bli något mer och större.

21

En europeisk lösning har hittats för kvinnor och män strandade på Gregoretti-fartyget. De kommer ombord i Italien och välkomnas sedan i sex länder, inklusive Frankrike. Vårt land är sann mot sina principer: ansvar, solidaritet och europeiskt samarbete (Macron 2019i).

Tweeten ovan är ett exempel på ett uttalande som skulle kunna sorteras in i flera olika kategorier. Det passar in i både diskursen om EU som en värdebaserad gemenskap, på grund av tonvikten på solidaritet och europeiskt samarbete för att lösa problemet, och diskursen om EU som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation, på grund av den ”europeiska lösningen”. Migranterna skulle komma att välkomnas i sex medlemsstater eftersom de tar sitt ”ansvar”. Valet blev istället att inte kategorisera uttalandet.

4.2 Tal

Tal kategoriserade

EU som en problemlösande organisation 0

EU som en värdebaserad gemenskap 6

EU som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation 2

EU som en strategisk global aktör 4

Totalt 12

Sammanhangen då talen spelades in påverkar troligen talens riktningar och kan till viss del förklara resultatet eller avsaknaden av vissa typer av diskussioner. I likhet med tweetsen har jag därför studerat när, men även var, talen var inspelade för att se ifall det går att urskilja några mönster. Det enda mönstret jag kunde urskilja genom att se till plats och datum var att tre av talen som kategoriserades till EU som en värdebaserad gemenskap kom från en och samma dag och plats, nämligen Jagiellonian University i Krakow i februari 2020. Macron var på besök på universitetet för att tala om europeiskt samarbete och om vilka fördelar det har för Polen (Le Monde med AFP 2020). Detta skulle till viss del kunna förklara varför uttalandena i stor grad var värdebaserade om gemenskapen och det politiska samarbetet var det som låg i fokus för dagen.

Av de 12 tal som Macron har lagt upp på sin Twitter fördelades ingen till kategorin om EU som en problemlösande organisation. Man skulle möjligen kunna urskilja vissa meningar i tal som passar in i kategorin, exempelvis ”svaret på migrationsproblemet ligger inte i tillbakadragande eller nationalistisk provokation utan i konstruktionen av effektiva europeiska lösningar” (Macron 2019b). Dock verkar inte något av talen ha den problemlösande organisationen som tyngdpunkt, utan faller desto mer åt resterande visioner om EU. I likhet med twitterinläggen beror avsaknaden av sådana tal troligen på att

22

Macron har större visioner för EU än att unionen ska komma att fungera som en problemlösande organisation.

Sex tal berörde EU som en värdebaserad gemenskap. Några exempel på vad Macron nämnde i talen var det andra världskriget, att medlemsländerna måste hålla ihop och att vi bör arbeta mer mot europeisk integration (Macron 2020h; Macron 2020g; Macron 2019h).

Europa är inte endast en marknad - det är en grund för värderingar, rättigheter, frihet. Dessa värderingar fungerar inte som tillägg, utan de är existentiella, existentiella. Det vi har beslutat om i Europarådet, i våra inledande fördrag, är för frihet, ett agerande efter maktdelningsprincipen, för människors rättvisa och frihet; de som utgör Europa. Europa balanserar dessutom frihet och jämlikhet på ett sätt som ingen annan region gör. Det gör oss till ett politiskt projekt och att Polen år 2004 anslöt sig till detta politiska projekt utgör den djupaste meningen av begreppet.[…] (Macron 2020g).

Talet ovan visar flera tecken på att Macron ser EU som en värdebaserad gemenskap. Macron nämner hur han ser EU som ett politiskt projekt samt hur värderingarna är unionens grundpelare genom att de är existentiella. Att Polen anslöt sig till EU år 2004 ”utgör den djupaste meningen av begreppet” eftersom det politiska projektet utvidgades. Detta styrker Schmidts (2012) påstående om att de sex länder som grundade EU ser unionen som en politisk aktör som förlänger den egna identiteten. Det går att se vissa tendenser till att EU ses som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation eftersom frihet, rättighet och maktdelningsprincipen nämns men det verkar trots allt ligga en större tonvikt på att EU är unikt med sina existentiella värderingar.

Ett i talen återkommande ämne är även Brexit och hur banden till Storbritannien ska finns kvar även fast de lämnar EU. Ett av talen var riktat till Europas unga:

Jag vill berätta några saker för våra unga, på ett mycket enkelt sätt, ett tydligt sätt. Först och främst så finns det ett politiskt medvetande, ett som alla känner av. Vi känner av det när våra unga manifesterar för klimatet. […] Det medborgerliga medvetandet finns där över hela Europa – du kan se det – och det måste uttryckas vid valurnorna eftersom det fungerar som ett uttryck för vad folket vill. […] Förutom detta vill jag tillägga en mycket stark punkt för våra unga: låt inte Europa tas ifrån dig. Låt inte Europa tas ifrån dig. Jag tänker ofta på de unga i Storbritannien. De unga britterna har tappat intresset för Brexit. De anser det inte vara deras angelägenhet, att de ännu en gång inte tänkte rösta et cetera. Och de unga britterna vaknade nästa dag med en baksmälla. […] (Macron 2019j).

Det går här att än en gång knyta an till Krebs och Thaddeus Jacksons (2007) artikel om politisk retorik. Macron försökte genom detta uttalande att övertyga de unga i Europa att rösta i Europavalet eftersom de annars riskerar att ”vakna med en baksmälla” om resultatet inte blir önskvärt. Macron har troligen i

23

åtanke att de unga i Storbritannien röstade för Bremain och inte för Brexit. Det slutgiltiga resultatet på grund av detta hade kunnat bli annorlunda vid större valdeltagande (Goulard 2016).

Två tal sorterades till kategorin om EU som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation. Ett av dessa tal handlade om det nya upphovsrättsdirektivet inom EU som antogs 2019 och syftar till att anpassa reglerna till den digitala inre marknaden. Uttalandet berör rättigheter för journalister, fotografer och andra som arbetar med digitalt skapande (Macron 2019c). Det andra talet handlade om migrationskrisen och om hur EU står för humanitet, solidaritet och effektivitet (Macron 2019k). Även fast talet är något värdeladdat så ligger tyngdpunkten på att förklara hur EU är rättighetsfrämjande genom att förespråka mänskliga rättigheter, skydda de asylsökande och skapa politiska relationer med de asylsökandes ursprungsländer. Dessa tal är lika de tweets som jag kategoriserade tidigare.

Fyra tal syftade till EU som en strategisk global aktör. Bland annat fokuserar de på de framsteg som Europa har gjort och hur det har fått fler stater att göra likadant, hur Europa behöver satsa på försvaret för att bli mer suveränt och hur Europa fungerar som en röst mellan USA och Kina.

Alltför ofta har vi gjort Europa till en syndabock för våra egna svårigheter när vi inte har gjort tillräckligt för att förändra vårt Europa. Nu mer än någonsin behöver vi Europa. För att försvara våra intressen mot Kina eller USA behöver vi mer Europa. För att lyckas motverka klimatförändringarna behöver vi göra det på europeisk nivå. För att kunna försörja oss själva, för att kunna hantera migrationsströmmar, för digitaliseringen och tekniska framgångar behöver vi mer Europa. Jag hade ljugit för dig om jag här ikväll hade berättat att vårt lands framtid kan byggas i ett mindre eller mer tillbakadragande Europa. Jag är medveten om att Europa bara kan fortsätta gå framåt om vi reformerar det djupare, gör det mer suveränt, mer demokratiskt, för det närmre medborgarna, förenklar vardagslivet och lyckas återuppbygga ett tydligare europeiskt projekt för er alla. Ärligt talat så kommer projekt där syftet är att lämna Europa inte längre vara svaret på dagens svårigheter ty jag tycker att det är en dålig åtgärd (Macron 2020i).

Talet ovan har flera kännetecken som härleds till kategorin om EU som en strategisk global aktör. EU ses här som en motpunkt gentemot Kina och USA vilket Schmidt (2012) menar är ett av de främsta målen i visionen mot ett mer suveränt EU. Macron nämner även den innovativa aspekten av det framtida EU vilket också går i linje med Schmidts vision. Det går dessutom att dra kopplingar till Novotnás (2017) forskning och kategorin om EU som en multilateral aktör. Macron nämner att klimatförändringar behöver motverkas på en europeisk nivå, vilket går i linje med Novotnás kategori om att EU som en multilateral aktör. Vissa delar av talet skulle kunna passa in i kategorin om EU som en demokrati- och rättighetsfrämjande organisation, som till exempel benämningen av migrationskrisen eller att Europa ska bli ”mer demokratiskt”. Dock verkar uttalandets tyngdpunkt mer ligga vid att vi behöver mer Europa och att EU ska komma att utvecklas till en starkare aktör.

24

4.3 Debattartikel

Debattartikeln ”För en förnyelse av Europa” (Macron 2019l) skrevs av Macron inför EU-valet 2019 med det troliga syftet att inspirera Europas befolkning till att gå och rösta. Sammanhanget artikeln är skriven i bidrar troligen till artikelns utformning och bör därmed tas i åtanke vid analysering. Artikeln var betydligt längre än de tidigare analyserade twitterinläggen och talen, vilket bidrar till att flera olika visioner om EU observerades.

Medborgare i Europa,

Om jag tar mig friheten att vända mig direkt till er, är det inte bara med anledning av vår gemensamma historia och våra värderingar. Det beror på att läget är akut. EU-valen, som hålls om några veckor, blir avgörande för Europas framtid.

Sedan det andra världskriget har Europa aldrig behövts så mycket. Ändå har Europa aldrig varit i lika stor fara. […]

Artikelns början tyder på att Macron talar om EU som en värdebaserad gemenskap då den gemensamma historian och de gemensamma värderingarna benämns. Macron vill här sprida att Europa är i fara, och menar att denna fara går att undvika vid ett större valdeltagande. Det går att koppla detta resonemang till hur Frankrike och Tyskland vill försvara EU, i synnerhet efter Brexit. Macron försöker därför att sprida varningen och berätta för Europas befolkning att de kan göra skillnad.

Macron fortsätter skriva om Brexit och om hur händelsen både är ”en symbol för krisen i Europa” och ”en symbol för den europeiska fällan […] att inte tillhöra Europeiska unionen”.

[…] Detta projekt fortsätter att skydda oss idag: vilket land kan klara sig allena mot stormakternas aggressiva strategier? Vem kan ensam säga sig vara oberoende gentemot de digitala jättarna? Hur skulle vi kunna stå emot den finansiella kapitalismens kriser utan euron, som är en styrka för hela unionen? Europa är också tusentals projekt som förändrat så mycket i våra territorier, en skola som renoverats, en väg som byggts, en snabb internetanslutning som äntligen kommit. Denna kamp kräver ett dagligt engagemang, för både Europa och freden kan aldrig uppnås för gott. I Frankrikes namn för jag oavlåtligen denna kamp för att utveckla Europa och försvara denna modell. […]

När Macron däremot beskriver EU som ett projekt där staterna tillsammans skyddar sig mot andra stormakter och aktörer hamnar han vid diskursen om EU som en strategisk global aktör. Han försöker att hänvisa till styrkan i gemenskapen och framför hur EU har genomfört tusentals projekt. Han hänvisar även till hur han i Frankrikes namn för kampen, vilket antyder på hur han ser Frankrike som en av EU:s största försvarare och motor.

25

Macron fortsätter sedan att tala om EU som ett projekt som bör fortsätta att reformeras.

[…] Men mera måste göras, och snabbare. För det finns en annan fälla, nämligen status quo och resignation. Vid stora kriser i världen får vi ofta frågan: ”Var är Europa? Vad gör Europa?”. De som frågar ser Europa som en marknad utan själ. Men Europa är inte bara en marknad, utan även ett projekt. En marknad är nyttig, men detta får inte överskugga behovet av skyddande gränser och gemensamma värderingar. […]

Macron talar här för både diskursen om EU som en strategisk global aktör genom att ha en tonvikt på reformer och att EU måste fortsätta gå framåt, samt för EU som en värdebaserad gemenskap när han förklarar att EU är ett projekt med en själ.

Sedan går artikeln vidare med ett förtydligande om de tre ambitioner som Macron föreslår att ”vi” ska bygga upp det nya EU kring: frihet, skydd och framsteg. Med frihet menar han att den europeiska modellen baserar sig på individens frihet och han föreslår bland annat en ”europeisk byrå för skydd av demokratierna” vars uppgift ska vara att ”skydda staternas valprocess mot cyberattacker och manipulationer”. Han vill även att vi ska ”förbjuda alla politiska partier i Europa att finansieras av främmande makter” samt ”genom europeiska riktlinjer förbjuda alla hat- och våldsbejakande inlägg på internet”. Med skydd menar Macron att Schengenområdet bör omstruktureras för bättre gränskontroll och en identisk asylpolitik. Även en ”gemensam gränspolitik och en europeisk asylbyrå […] under överseende av det Europeiska rådet för inre säkerhet” samt ett nytt ”försvars- och säkerhetsfördrag” ska implementeras. Vidare vill han säkerställa en rättvis konkurrens och ”vidta sanktioner mot eller förbjuda de företag i Europa som skadar våra strategiska intressen och våra grundläggande värderingar” samt införa en ”europeisk preferens” i handelssammanhang. Ambitionen kring framsteg innebär att Europa ska fortsätta stå i ”främsta ledet” och fortsätta att definiera ”standarderna för framsteg”. Macron föreslår även ett socialskydd som ska komma att garantera ”samma lön på en och samma arbetsplats, och en europeisk minimilön, som anpassas till varje land och diskuteras kollektivt varje år”.

Det går här att urskilja tendenser till att Macron än en gång ser EU som en strategisk global aktör eftersom han förespråkar fler gemensamma europeiska åtgärder med nya gemensamma byråer och riktlinjer. Även det faktum att han talar om att Europa ska stå i främsta ledet indikerar att EU ska komma att fungera som en motpol till andra stora aktörer eller stater och på så sätt tävla om förstaplatsen. Genom att hänvisa till europeiska värderingar och en europeisk preferens pekar även Macron på att européerna delar en europeisk identitet vilket går i linje med diskursen om EU som en värdebaserad gemenskap.

Macron går sedan vidare med att tala om EU som en strategisk global aktör när han syftar till multilaterala samarbeten med Afrika, vilket än en gång går i linje med tidigare forskning av Schmidt (2012) och Novotná (2017).