Malmö högskola
Fakulteten för lärande och
samhälle
Barn – unga – samhälle
Examensarbete i fördjupningsämnet Barndom och
lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Jag är väl ingen sexuell?
En textanalys om barns sexualitet inom förskolans arena
I'm not sexual, am I? - A textual analysis of children's sexuality in
pre-school arena
Zandra Abrahamsson
Förskollärarutbildningen, 210 högskolepoäng
”Ni som är kloka och fulla av en hög och djup vetskap Ni som fattar och vet
Hur, var och när allt förenas Ni vise män, säg mig hur det är Yppa för mig vad som sker med mig
Yppa för mig, var, hur och när Varför en dylik sak hänt mig” (C.-A. Bürger se Foucault 2002:93).
”I vår kultur
är det en mycket liten minoritet av barnen som får någon vägledning
i bästa sättet att onanera” (Langfeldt, 1987:23).
Abstract
Denna uppsats behandlar barns sexualitet inom förskolans arena. Syftet är att
problematisera förskolebarns sexualitet och analysera förskollärares förutsättningar att arbeta med detta utifrån valda dokument samt hur detta kan påverka barns utveckling. Metoden som används för att besvara forskningsfrågorna är en kvalitativ
innehållsanalys. Därtill används både förskolans och grundskolans läroplan för att urskilja hur ämnet sex- och samlevnad behandlas inom utbildningsväsendet. Även Malmö högskolas utbildningsplan tillämpas för att synliggöra förskollärares utbildning angående barns sexualitet och ett dokument som beskriver kommitténs uppdrag samt förslag till ett måldokument gällande de pedagogiska verksamheterna. De teoretiska utgångspunkterna handlar om sexualitet utifrån Foucault tankar, därtill används Donzelots tankar om norm och moral och tillsist behandlas begreppet normalisering. Resultatet visar på att trots att förskolans verksamhet ska utgå från forskning och beprövad erfarenhet så erbjuds inte förskollärare utbildning inom ämnet sex- och samlevnad. Jag för en diskussion kring de eventuella orsaker som ligger till grund för osynliggörandet av ämnet inom förskolans arena. Ämnet sex- och samlevnad tolkas även in i förskolan utan att för den delen förändra förskolans läroplan samt hur det kan gagna barns utveckling. Denna förmån handlar om att främja barns sexuella hälsa för att erbjuda barn en positiv självuppfattning, kunskap om den egna integriteten och sociala koder samt förståelse för sina egna sexuella känslor. Pedagoger får möjlighet att
förhindra en begränsande könstillhörighet samt skapa en tolerant miljö inom förskolan. Då pedagoger inom förskola arbetar med ämnet sex-och samlevnad skulle det
förekomma en mindre risk att barnen själva får hantera sina sexuella känslor.
Innehållsförteckning
1 INLEDNING...7
1.1 Syfte...8 1.2 Disposition...92 MATERIAL...10
2.1 Förskolans läroplan...10 2.2 Grundskolans läroplan...11 2.3 Utbildningsplan för förskollärarutbildningen...112.4 Att erövra omvärlden – Förslag till läroplan för förskola...12
3 METOD...13
3.1 Val av metod...13
3.2 Urval...13
3.3 Genomförande...14
3.4 Kritik och trovärdighet...14
4 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER...16
4.1 Sexualitet...16
4.2 Norm och moral...17
4.3 Normalisering...18
5 HISTORISK TILLBAKABLICK...20
5.1 Sexualitet som något man är...22
6 TIDIGARE FORSKNING...24
6.1 Att barn har en sexualitet...24
6.2 Att barns sexualitet inte igår i utbildningen...24
6.3 Vuxnas förhållningssätt...25
6.4 Varför barns sexualitet är viktigt...26
6.5 Eventuellt pedagogiskt ansvar...27
7 ANALYS...29
7.1 Barns sexualitet inom förskolans arena...29
7.2 Kropp och hälsa...34
7.4 Identitet och livsfrågor...39
8 SLUTDISKUSSION...41
9 REFERENSLISTA...43
1 Inledning
Att barn har en sexualitet är ingen ny kunskap utan denna kännedom har existerat sedan barndomsbegreppet myntades (Bergenheim, 1994). Exempelvis belyser Thore Langfeldt (1987) att barn redan innan födseln är sexuellt aktiva och RFSU (2013) poängterar att de efter födseln innehar en potential att uppleva känslor av sexuell karaktär samt känna njutning av den egna kroppen. När barn nått runt åldern tre–fyra blir de alltmer sociala genom att de samtalar med andra barn och erhåller ny kunskap från den andre.
Langfeldt (1987) menar att barn blir betydelsefulla för andra barn på så vis att de bidrar med kunskap till varandra gällande sexualitet, i regel gäller detta de aningen äldre barnen. När kroppskontrollen har blivit mer stabil kan detta ta sig uttryck i lekar av sexuellt slag såsom familjelekar eller att leka doktor (RFSU, 2013). Vidare menar Langfeldt (1987) att barn kan redogöra för att de upplevt upphetsning av sexuellt slag under sådana typer av lekar. Författaren poängterar även vikten av att en trygg miljö som avspeglar det sexuella på ett positivt sätt vilket resulterar i en trygg relation inte endast till sitt egna sexualliv utan även till andras.
Hur barns sexualitet återges av samhället är av betydelse då detta påverkar hur personen framöver kommer att forma den egna sexualiteten. Detta ger en tidig kunskap om hur vi ska agera gällande beröring, med andra ord så har barndomen en betydelsefull inverkan på individens framtida sexualitet (Langfeldt, 1987; RFSU, 2011). Vidare uttrycks det i dokumentet ”Att erövra omvärlden – Förslag till läroplan för förskola” att barn i förskoleåldern befinner sig i en intensiv period i livet gällande utvecklingen (SOU 1997:157). Trots denna kunskap förkastas barns sexualitet av många vuxna, detta görs dels direkt på grund av tystnaden kring ämnet, dels indirekt då de inte förvärvar vetskaper (Langfeldt, 1987). Att barn lär sig gränser gällande sexualiteten kan inte läggas på barnen utan bör vara de vuxnas ansvar. Detta kan exempelvis innebära kunskap om”kroppslig integritet, ömsesidighet och vad som är privat” (www.rfsu.se, 2013). Det är då betydelsefullt att barnet inte upplever varken skam eller skuld (RFSU, 2013).
En stor del av barnen i Sverige vistas om dagar på förskolan och enligt statistik från Skolverket är barn som är i åldern ett–fem 83 procent inskrivna och nästintill 95 procent av barnen i åldern tre-fem år (Skolverket, 2013). I skolan behandlas ämnet sex- och
samlevnad sedan länge (Skolverket, 2011). Bland förskolepersonalen förekommer brist på utbildning gällande barns sexualitet (jfr. Malmö högskola, 1/9-2014; Kosztovics, 2012) och konsekvensen av detta innebär att pedagogernas attityder baseras på en personlig uppfattning. Därmed finns det ett behov av både kunskap och dialog på
förskollärarutbildningen gällande barns sexualitet. Detta kan innebära att personalen blir samstämmig i synsättet samt får en känsla av att känna sig trygga i sitt förhållningssätt, därtill undvikts att enbart den vuxnas personliga förställning ligger till grund gällande barns sexualitet (Kosztovics, 2012). Världshälsoorganisationen är ett organ som arbetar internationellt med hälsofrågor. Organisationen har formulerat en definition på
begreppet sexualitet som används av bland annat Nationalencyklopedin.
"Sexualitet är en integrerad del av varje människas personlighet, och det gäller såväl man och kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig, som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Sexualitet är inte synonym med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte, och är heller inte summan av våra erotiska liv. Dessa kan men behöver inte vara en del av vår sexualitet. Sexualitet är mycket mer: den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet; den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra. Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa" (www.ne.se, sexualitet).
Med anledning av skollagen ska förskolans verksamhet ligga mot en vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet och i förskolans styrdokument står det uttryckligen att
pedagogerna ska få tillgång till kompetensutveckling (SFS 2010:800; Lpfö 98/2010). Under förskollärarnas utbildning ska studenterna vara uppdaterade inom vetenskapen samt värdera denna kunskap på ett vetenskapligt sätt (Malmö högskola, 1/9-2014). Trots den vetenskapliga kunskapen tycks förskollärare inte erbjudas kunskap om barns
sexualitet.
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att med hjälp av utvalda dokument (se kapitel 2) synliggöra och problematisera barns sexualitet samt analysera förutsättningar för det pedagogiska arbetet gällde denna inom förskolans arena. En ytterligare aspekt i uppsatsen är att diskutera eventuella följder detta arbete med barns sexualitet kan innebära gällande
barns utveckling. Delsyftena är följaktligen;
Problematisera hur förskolebarns sexualitet framträder i förskolans läroplan. Diskutera vilka förutsättningar förskollärare erbjuds utifrån Malmö högskolas
utbildningsplan samt förskolans läroplan.
Diskutera hur ett pedagogiskt arbete med barns sexualitet skulle kunna påverka barns utveckling inom förskolan.
1.2 Disposition
I studiens första kapitel belyses kortfattat en redogörelse gällande barns sexualitet samt en presentation av studiens syfte och forskningsfrågor. Kapitel 2 omfattas av en
beskrivning av det valda materialet, förskolans läroplan, grundskolans läroplan, den senaste versionen av utbildningsplanen för förskollärarstudenter på Malmö högskola samt ett dokument som beskriver kommitténs uppdrag samt förslag. I kapitel 3 redogörs val av metod samt de överväganden som gjorts. Kapitel 4 innehåller de teoretiska utgångspunkter som varit relevanta för denna studie. Här tas sexualitet upp, men även norm och moral samt didaktiskt socialisation, vilket används som verktyg för analysen. För att få en bättre förståelse för samhällets utveckling gällande barns sexualitet ges i kapitel 5 en historisk tillbakablick från 1500-talet och framåt. I kapitel 6 redogörs för barns sexualitet, förskollärares utbildning inom ämnet, vuxnas förhållningssätt,
argument för vikten av barns sexualitet samt pedagogernas eventuella ansvar. I kapitel 7 genomförs en analys för att besvara de forskningsfrågor som inledningsvis formulerats. Kapitel 8 utgörs av en slutdiskussion och slutligen kapitel 9 som innehåller en
2 Material
De valda dokumenten används som underlag till diskussion i analysen angående barns sexualitet i förskolan på följande sätt. Förskolans läroplan och Malmö högskolans utbildningplan används för att problematisera samt synliggöra de förutsättningar som erbjuds till förskollärare för att kunna arbeta med barns sexualitet. Vidare används dokumentet "Att erövra omvärlden – Förslag till läroplan för förskola" för att visa att förskolan ingår i utbildningssystemet samt värdet av förskolans verksamhet. Detta för att belysa relevansen att de två verksamheterna ska bidra med nytta för varandra. Förskolans läroplan och grundskolans läroplan jämförs för att kunna synliggöra ämnet sex- och samlevnad i utbildningssystemet i relation till barns ålder.
2.1 Förskolans läroplan
Förskolans läroplan är en bestämmelse från riksdagen. Förskolan fick en läroplan 1998 och ingår därmed i utbildningssystemet och den reviderade versionen trädde i kraft 1 juli 2011 (Skolinspektionen, 2011). I enlighet med skollagen ska pedagogernas arbete ha en vetenskaplig bas men även utgå från tillförlitlig praktik (SFS 2010:800).
Personalen inom förskolan ska rätta sig efter de normer och värden som formulerats i läroplanen för förskolan samt medverka så att detta implementeras. Enligt förskolans styrdokument ska förskolans utbildning gynna samtliga barns lärande och utveckling. Ett fokus ligger på de demokratiska värderingarna samt de mänskliga rättigheterna i enlighet med det svenska samhällets idéer, vilka pedagogerna ska föra vidare samt förankra. Värden såsom bland annat jämlikhet oavsett könstillhörighet samt människans självständighet och okränkbarhet ska upprätthållas. I läroplanen poängteras också de vuxna som viktiga förebilder samt att de grundläggande värdena görs tydliga i
verksamheten. Personalen har ett ansvar att stödja barnen så de utvecklar förtroende och självkänsla. Barnens behov att få uttrycka och delge funderingar kring de egna
livsfrågorna ska stödjas av personalen. I läroplanen poängteras även lekens betydelse gällande barns lärande och utveckling, personalen ska på ett medvetet sätt använda leken i syfte att främja dessa förlopp (Lpfö 98/2010).
2.2 Grundskolans läroplan
I redogörelsen av grundskolans läroplan kommer fokus att läggas på ämnet sex- och samlevnad då läroplanernas värdegrunder är relativt synonyma. Detta för att undvika onödiga upprepningar.
Sex- och samlevnadsundervisning är inget separat ämne i grundskolan utan ämnesöverskridande. Enligt läroplanens innehåll ingår sex- och
samlevnadsundervisningen i bland annat biologi, samhällskunskap samt religionskunskap. Hur ämnet behandlas är beroende av vilken åldersgrupp undervisningen riktas till (Skolverket, 2011).
Sedan 1955 har sex- och samlevnadsundervisningen varit ett krav i grundskolan (Knöfel Magnusson, 2009). I läroplanen framgår att rektorn har ett synnerligt ansvar att integrera undervisning gällande ämnet (Skolverket, 2011). I dokumentet förekommer även mål med tillhörande betygskriterier, vid ämnet sex och samlevnad kan det
behandla människans kropp såsom olika delars funktioner samt kunna benämna dessa. Men även puberteten och reproduktion samt identitet, relationer och kärlek. Det kan också handla om jämställdhet och ansvar (Knöfel Magnusson, 2009, Skolverket, 2011).
2.3 Utbildningsplan för förskollärarutbildningen
I enlighet med den senaste utbildningsplanen för förskollärarutbildningen är
programmet skapat i syfte att studenterna ska förse sig med de förutsättningar som ett ombytligt samhälle kräver av förskollärare och förskolans verksamhet. I enlighet med lärandemålen ska studenten lära sig att göra kritiska bedömningar, lösa problem på ett självständigt sätt samt hantera de förändringar som hen möter senare i arbetslivet. Studenten ska även kunna på ett vetenskapligt sätt värdera kunskap samt hålla sig uppdaterad inom kunskapsutvecklingen. Vidare ska studenten inneha en fördjupad kunskap att bemöta barns behov av omsorg, ta vara på förskolebarnens upplevelser och kännedom för att därigenom stärka barns utveckling. Studenten även kunna hantera ”komplexa företeelser, frågeställningar och situationer” (edu.mah.se, Malmö högskola).
2.4 Att erövra omvärlden – Förslag till läroplan för
förskola
1996 utnämndes en kommitté med uppgift att ge uppslag till ett nytt måldokument gällande de pedagogiska arenor som riktar sig till personer mellan sex till sexton år. Kommittén fick även i uppgift att ge ett förslag till måldokument till förskolan, men även genomföra en granskning av skollagen med hänsyn till de villkor som
sammanförande av exempelvis skolan och förskolan krävde. Det fastslås med andra ord bland annat att förskolan och skolan ska samordnas. Denna samordning medförde att dessa två didaktiska seder ska sammanföras så de kunde tillföra nytta för varandra (SOU 1997:157). För att detta ska kunna förverkligas är det av vikt att detta återges i ”lagen, måldokumenten och i den lokala utformningen av verksamheterna” (ibid:150).
"Den 1 juli 1996 överfördes ansvaret för den centrala administrationen för barnomsorgen inom regeringskansliet från Socialdepartimentet till Urbildningsdepartimentet. Bestämmelserna om barnomsorgen i socialtjänstlagen överförs den 1 januari 1998 till skollagen och samtidigt övertar
Skolverket tillsynsansvaret från Socialstyrelsen och Länsstyrelserna" (SOU 1997:157, 13).
Denna reform grundar sig i ett statligt önskemål. Målet är att de samtliga
verksamheterna inom det pedagogiska, vars uppdrag är att i barns och ungdomars utveckling ge stöttning samt utbildning, ämnas att urskiljas som en enhet. Vilket inledningsvis innebar ett samlat måldokument gällande dessa verksamheter (SOU 1997:157).
SOU:n understryker betydelsen av förskolan och menar att arenan har en uppgift som är ansvarsfullt och som är av värde. Vidare menar de att förskolebarn är i ett skede som är en av livets mest intensiva faser när det gäller utvecklingen. De mål som formulerats i förskolans läroplan har grund i idén om ”det tidiga lärandet när kroppen, känslolivet, de sociala och kognitiva förmågorna växer och utvecklas som mest”(SOU 1997:157, 46). Målen i förskolans läroplan fodrar ett tydligt synsätt, nämligen synvinkel och vetenskap gällande barn men även till barn. Det anges även riktlinjer gällande exempelvis
relevansen och värdet av språket och leken för att gynna förskolebarns lärande. Att förskolan och skolans pedagogiska arbete förs närmare varandra för att kunna utgå från ett kollektiv inställning är en stor del av kommitténs utvecklingsarbete (a.a.).
3 Metod
3.1 Val av metod
Denna studie utgår från en kvalitativ innehållsanalys. Bryman (2011) menar att ”[e]n kvalitativ inriktad innehållsanalys är sannolikt det vanligaste tillvägagångssättet när det gäller en kvalitativ analys av dokument” (505). Jag genomför exempelvis inte en argumentationsanalys, då intresset inte ligger på vilka argument i materialet som ligger bakom olika beslut. Däremot är jag nyfiken på vilka faktorer som kan ligga bakom vissa beslut samt urskilja vad som formuleras i det utvalda materialet. Det var av vikt i denna studie att tolka ord eller avsaknaden av ord, vilka kan kopplas till sexualitet för att besvara studiens syfte utifrån den kontext dokumenten utgår ifrån (Boréus & Bergström, 2012).
Vanligen genomförs innehållsanalys på ett kvantitativt sätt, det vill säga forskaren räknar eller mäter utvalda fenomen i texter, men i detta examensarbete kommer varken ord eller metaforer räknas (Boréus & Bergström, 2012). Fokus ligger på
innebördsaspekten som innebär att jag belyser vad texten säger. Materialet kommer analyseras manuellt och fördelen med detta är att ”betydligt mer komplicerade
bedömningar och tolkningar kan göras” (Bryman, 2011:51). Empirin utgörs av officiella texter som är riktade till förskollärare samt grundskolans läroplan, i syfte att få en bild av hur ämnet sex- och samlevnad uppmärksammas i dokumenten. Denna typ av metod passar denna studie för att besvara uppsatsens forskningsfrågor. Målet med studien är inte att ta reda på subjektiva åsikter gällande barns sexualitet utan att skapa en förståelse av denna aspekt och konsekvenser av detta.
3.2 Urval
Empirin som har granskats i denna studie utgörs av dokument som är relevanta för förskollärare. Jag går igenom förskolans samt grundskolans läroplan för att belysa hur ämnet sex- och samlevnad synliggörs i utbildningssystemet riktad till barn och
ungdomar. Förskolans läroplan är även ett material som tydliggör förskolepedagogers uppdrag. Även Malmö högskolas utbildningsplan som riktas till
förskollärares förutsättningar att kunna behandla ämnet. Materialet utgörs även av en text som formulerats av en kommitté vars uppgift var ett ge förslag till ett nytt
måldokument gällande den pedagogiska verksamheten. Samtliga material går att finna i referenslistan. Givetvis kan det förekomma ytterligare texter som kan passa uppsatsens syfte, men det skulle riskera att uppsatsen blir alltför vid. Det bör dock belysas att vidareutbildningar inte tagits till hänsyn i denna uppsats. I studiens tidiga stadium har funderingar kring material som handlar om mänskliga rättigheter beaktats, dokumenten har dock lett arbetet in på ett annat spår och därför valts bort. Konsekvensen hade blivit att arbetet blivit för brett, dock hade denna aspekt varit intressant för vidare forskning.
3.3 Genomförande
Inledningsvis formulerades ett forskningsproblem och därefter valdes de dokument som skulle ligga till grund för analysen. Empirin lästes till en början igenom i sin helhet för att få en överblick, inga markeringar gjordes vid detta tillfälle. Därefter markerades det meningsbärande ordet sexualitet samt liknande ord som kan kopplas till ämnet till exempel sex- och samlevnad. Det var av vikt i denna studie att skapa en förståelse för hur begreppet sexualitet och ord kopplat till ämnet sex-och samlevnad framställs i de olika dokumenten för att kunna besvara forskningsfrågorna. Då ordet sexualitet inte förekom i varken förskolans läroplan eller förskollärarutbildningens utbildningsplan togs därefter Världshälsoorganisationens definition av sexualitet som inspiration för att finna meningsbärande enheter som kan kopplas till barns sexualitet. Exempelvis sådant som rör känslor, beröring och kontakt. Därefter lyftes de delar som var relevanta till syftet ut. Underrubriker i analysen har hämtas med inspiration från grundskolans läroplan, där ämnet sex- och samlevnad tydligt synliggörs. Jag har även studerat dessa avsnitts innehåll, för att på så sätt kunna översätta delar till förskolans läroplan.
3.4 Kritik och trovärdighet
Studien utgår från en kvalitativ innehållsanalys. Det är därigenom av vikt att beakta att materialet i denna studie, som analysen grundar sig på, är kontextspecifik, i detta fall inom den pedagogiska verksamheten eller dokument som påverkar denna (May, 2013). Detta innebär att arbetet visar en specificerad verklighet som utgörs av en viss kontext
(Bryman, 2011). Valet av dokument är dock förenliga med denna kontext då dessa dokument påverkar pedagogernas uppdrag. ”Kritiken mot dokumentforskning har mest att göra med hur dokumenten används i kontrast till hur de ursprungligen kom till användning” (May, 2013:253). Det är av vikt att inneha en förståelse att texterna är påverkade av en specifik kontext. Empirin som valts ut till denna studie är nutida och kan kopplas till pedagogernas uppdrag. De är därmed även pålitliga i sin information samt att dokumenten är typiska i förhållande till forskningens syfte. May (2013) belyser möjligheterna att värdera dokumentens kvalité. Utifrån detta är det av vikt att belysa att jag har använt mig av dokument som är i orginalversion och därmed inte använt mig av andra tolkningar.
Dokument kan visa på”strävanden och avsikter under den period som de hänvisar till”(May, 2013:227). Studien innehåller inte några kvantifierbara resultat, utan utgörs av tolkningar vilket givetvis påverkar tillförlitligheten (a.a.). I samhällsvetenskaplig forskning är texterna färgade av författaren och analysen blir därmed påverkad av forskarens egen tolkning (Bryman, 2011). Det är möjligt att andra forskare skulle belysa andra delar av dokumenten. Därmed har arbetet formulerats så transparent som möjligt. Empirin är genomskinlig på så sätt att detta är offentliga handlingar som inte är
sekretessbelagda och läsaren är därmed fri att läsa dokumenten i sin helhet. Min egen förförståelse bygger på att jag går förskollärarutbildningen. Detta kan minska risken att misstolka de valda dokumenten på så vis att jag ingår i den kontext som studien avser. Tidigare forskning har använts som sekundärkällor på så vis att de stärker vissa av de argument som framhålls i analysen.
4 Teoretiska utgångspunkter
I detta avsnitt kommer begreppet sexualitet belysas utifrån Michael Foucaults tankar med utgångspunkt i det konstruktionistiska perspektivet. Vidare redogörs begreppen
normalisering samt moralisering, utifrån Donzelots teori. Slutligen beskrivs begreppen beskrivande- och föreskrivande normalitet samt didaktiskt socialisation.
4.1. Sexualitet
Michael Foucault (1990) utgår från ett konstruktivistiskt perspektiv. En allmän
beskrivning är att det efter medeltiden förekom ett statligt förtryck av sexualiteten och könet. Foucault ger en annan syn på denna typ av maktutövande, syftet är dock inte att påvisa förtrycket som felaktigt. Han framför i stället det han kallar förtryckarhypotesen (repressive hypothesis) och poängterar att det nu talas mer om sexualiteten i samhället än tidigare. Foucault anser att sexualiteten och könet inte främst förtryckts utan snarare att makten producerade en norm gällande denna. I stället för en tystnad kring
sexualiteten förändrades talan om denna, beroende på vilka som talar, utifrån vilket utgångsläget samt beroende av intentionerna. Beträffande sexuellt agerande skapades nya uttryck men innebar samtidigt begränsningar.
Det medicinska intresset för sexualiteten tar vid vars syftet var att få fram en sanning om sexualiteten, något som Foucault kallade för scientia sexualis. Detta antog formen av bekännelser, från början genom biktliknande mönster men genom institutionernas framväxt, såsom sjukhus och skolor, spred sig kontrollen av sexualiteten till dessa diskurser. En annan form handlade därmed om disciplinering.
Foucault menar att sexualiteten inte bör förstås som ett oresonabelt begär, utan framförallt som en kontext där maktrelationer förekommer. Han understryker att det under 1700-talet går att urskilja fyra strategiska områden, vilket formar specifika mekanismer för kunnande samt makt angående könsumgänge. Han nämner
hysteriseringen av kvinnokroppen (a hysterization of women's bodies), där den nervösa
kvinnan ses som en negativ motpol till modern och innebar ett medicinskt ingripande gällande kvinnors sexualitet. Detta försvarades bland annat genom kvinnorollens ansvar ska ligga hos familjen och barnen. Det andra systemet kallas socialiseringen av
paret fick ansvaret att föröka sig till en viss gräns, där makten genomförde
födelsekontroll. Det förekom både genom bidrag och skatter. Det tredje fältet kallar Foucault för psykiatriseringen av den perversa njutningen (a psychiatrization of perverse pleasure). Det pronomen som kan kopplas till detta fält är den perverse mannen. Könsdriften ses som en biologisk och psykisk drift därigenom genomförs kliniska analyser på de avvikelser som kan förekomma. Syftet är att finna metoder för att korrigera detta beteende. Det sista strategiska området kallas pedagogiseringen av
barnets kön (a pedagogization of children's sex). Det förekommer en dubbelhet gällande
synen på barns sexualitet. Barns masturberande ansågs både vara naturligt och onaturligt, men i synnerhet olämpligt. Övervakning skulle ske av bland annat läkaren men även av familjen och läraren.
Genom Foucaults (1990) synsätt urskiljs sexualiteten som en social konstruktion. Via det ökade samtalet om sexualitet och kön blev konsekvensen en pluralism gällande innehållet i dessa begrepp, då samtliga individer är involverade i kontexten och ses som sexuella varelser.
4.2 Norm och moral
Jacques Donzelot (1997[1979]) lyfter fram begreppen normalisering och moralisering och beskriver två olika tekniker som används av filantropin under 1800-talet för att styra familjen och barn. Den ena handlar om moralen som kopplas till ekonomiskt stöd. Exempelvis skulle fattiga familjer bevisa att de var genuint fattiga. Det gavs bara stöd till dem som behövde och inga andra. Det andra begreppet handlar om normen som kan kopplas till skolan och kyrkan, vilka ska undervisa människor hur de ska leva på ett korrekt sätt. I slutet av 1800-talet började fokus läggas på barnen och yrken inom de sociala arbetena tog vid. Man skilde på behövande barn som var i behov av stöd och barn som ansågs farliga som därmed skulle undertryckas. Genom dessa nya yrken kunde staten ta hand om barnen om föräldrarna inte gjorde det på ett tillfredsställande sätt. Allt för att ge barn en god uppväxt. Donzelot (1997[1979]) beskriver hur det, under 1900-talet, växer fram olika instanser som är kopplade till bland annat skolan,
rättsväsendet och andra sociala instanser. Familjen började studeras för att kunna förutsäga vilka faktorer som var avgörande för att barn skulle bli kriminella och föräldrarna fick bära skulden för denna risk. Fokus låg på familjen och barnen och då i
synnerhet barn i riskzonen och ansvaret över barn lades snarare över på dessa myndigheter än på familjen. Donzelot (1997[1979]) poängterar att denna framväxt resulterade i en normaliserande idyllbild av familjen och kritiserar dessa värderingar då det upprätthåller normer. Syftet är att det ska gagna staten och därmed samhällets bästa. Tanken var alltså att lotsa bort barnen från familjens värderingar och att de genom detta skulle vägledas mot samhällets. Den sociala styrningens konsekvens innebar en
normalisering av familjen där framtiden blev riktningen och målet.
4.3 Normalisering
Normalitet anses av flera vara en synnerligen effektivt västerländskt tankeschema. Det beskrivs två olika typer av normalitetsbegreppet, dels den beskrivande normaliteten, vilket är den som anses vara mest förekommande. Denna normalitet kan bekräftas via exempelvis statistik eller medelvärden. Dels den föreskrivande normaliteten, som utgår från moral och norm. Denna normalitet är föränderlig och har sin utgångspunkt i hur saker förväntas vara. Det handlar om vilket handlingsutrymme människor har och vilka ideal som bör eftersträvas i en viss kontext. De båda normaliteterna är konstruerade och äger därmed ingen universell sanning (Bartholdsson, 2008).
Konsekvensen av en normalitet är att det måste förekomma något avvikande, vilket präglar kontexten människor befinner sig i. Normalitet är en värdeladdad bas i ett samhälle som påverkar både tankar samt handlingar. Vad som anses normalt kan förstås via det som avviker. Detta på grund av att det normala inte går att identifiera då det tas för givet. Det är ett vanligt förekommande att de individer som trotsar normen blir stämplade som en förkastlig förebild (Bartholdsson, 2008).
Vidare beskrivs en så kallad didaktiskt socialisation, vilket är något som rör uppfostran. Detta innebär att ”den vuxnes agenda och kulturella föreställningar om barns och barndom bestämmer syfte och mål med barnets utveckling” (Bartholdsson, 2008:15). Författaren menar att detta är en ålderhierarkisk socialisationsmodell där vuxna har legitimitet att fastställa vad normalitet ska innehålla. Vidare poängteras att det förekommer ett socialisationsperspektiv som är didaktiskt samt vuxeninriktat i
styrdokument riktad till den svenska skolan. Verksamhetens uppgift blir därigenom att vidarebefordra värden i syfte att samhällets individer ska tillägna sig civilisationens demokratiska synsätt (a.a.).
De teorier och begrepp som presenterats fungerar som en referensram. De är därmed ett analytiska verktyg, detta för att erhålla en förståelse för ämnet sex- och samlevnad inom förskolan. I följande avsnitt redogörs en sammanfattning på barns sexualitet i ett historiskt perspektiv.
5 Historisk tillbakablick
För att ge ett historiskt perspektiv på barns sexualitet är det av relevans att belysa tre aspekter. Samhällets förändring som påverkade synen på barndom samt synen på sexualitet. Jag kommer att redogöra för den kollektiva synen på barn samt
konsekvensen av detta när det gäller barns uppfostran.
Förändringsprocessen gällande synen på sexualitet samt uppfattningen om barndom sker under samma tidsperiod och tog vid under 1500-talet och nådde sin höjdpunkt runt 1850-talet (Bergenheim, 1994). Dessförinnan förekom inte begreppet barndom och (Ariès, 1982) barn verkade istället ha ansetts som ofärdiga vuxna som ej innehar kunskap om sådant som enbart ingår i de vuxnas värld (Bergenheim, 1994). Philippe Ariés menar att kännedomen om barns särart gentemot vuxna inte förekom förrän runt 1500-talet. I bakgrund av detta synsätt på barn fanns det därmed inget syfte att vuxna dolde könsdriften för barnen (ibid.).
Intresset för barn utvecklades under 1500-talet och genom detta två skilda uppfattningar om dem. Dock grundades de skilda inställningarna från en gemensam utgångspunkt, nämligen att barnet ansågs vara svagt vilket inom den pedagogiska arenan innebar en inriktning på ”isolering, kontroll, repression och disciplinering” (Bergenheim, 1994:35). Dock hade pedagogerna överlag överseende gentemot barns beteende (a.a.).
Under 1600-talet försvann den frispråkighet som tidigare förekom gällande
sexualiteten (Bergenhein, 1994). Ariés menar att förtrycket var en del av den borgliga strukturens utveckling (Foucault, 1990). Vuxna ansåg att barn måste styras och beskyddas (Ariès, 1982) och det blev av vikt för vuxna att förbereda barnen inför vuxenvärlden (Bergenheim, 1994). Litteratur kring förhållningssätt gällande barns icke acceptabla uppförande skrevs som innehöll tips samt varningar (Bergenheim, 1994). Barn kom därmed att bli ett ”psykologiskt intresse och en moralisk omsorg” (Ariés, 1982:162).
Via industrialiseringen av samhället krävdes det att någon såg efter barnen (Axelsson & Qvarsebo, 2010).Avsikten med pedagogiken under 1700-talet var att forma
människor efter samhällets behov och krav (Bergenheim, 1994). Man var överens om att det förekom en viss ondska hos människor men det man var oense om var om
ondskan uppkommer genom arv eller miljö (Axelsson & Qvarsebo, 2010). Trots
meningsskiljaktigheterna menades att barn måste ”fostras, bildas och förädlas” (42) inte bara inom familjen utan även utanför denna arenan. Påföljden av detta blev således att idéer om att institutioner på skilda sätt ska erbjuda barn utbildning, uppfostran samt vård tog form (a.a.).
De ursprungliga idéerna gällande arvssynden ifrågasattes under 1700-talet och icke-kyrkliga idéer tog därmed vid. Konsekvensen blev en förändring gällande
föreställningar om ”barn, fostran och utbildning” (Axelsson & Qvarsebo, 2010:46). I slutet av 1700-talet och början av 1800-talet fördes debatten kring barns oskyldighet och skuld vidare. Dock fick synen på barn som goda ett genombrott bland annat på grund av Jean-Jacques Rousseau samt romantikens ideologi. Barndomen ansågs vara av ansenlig vikt för hur livet senare skulle formas. Barn skulle ges omvårdnad och
beskyddas från nedbrytande faktorer (a.a.). Upplysningen stod bakom uppfattningen gällande barns sexualitet men det då nya tankesättet var dock inkonsekvent då barnet ansågs både ha renhet och skuld. Konsekvensen av detta tänkande blev att barn bedömdes fodrades ha en synnerlig behövlighet till skydd, styrning samt uppfostran. ”Både barnet och sexualiteten var en påminnelse om människans djuriska ursprung, en naturens anarki som till varje pris måste hållas tillbaka” (Bergenheim, 1994:69).
Gällande 1800-talets sexmoral var den centrala komponenten självkontroll och genom denna styrning kunde människan leda sin energi och använda denna till samhällsnyttiga ting. Till ungefär 1950-talet blev detta en essentiell tanke både bland psykologer och pedagoger. Barnet ansågs som asexuellt och oskuldsfullt, dock förekom en problematik. Det gick att urskilja onani och andra sexuella beteende hos barn som bedömdes som normala. Det fodrades då att upptäcka källan till detta beteendet, inte endast utanför barnet utan även utanför det sexuella fältet. Läkarvetenskapens inflytande växte och onanin blev en medicinsk problematik och bedömdes vara ett problem för hälsan. Denna oro för hälsan berodde på dels på grund av intresse för individen men även för intresset för samhällets bästa (Bergenheim, 1994).
Den traditionella inställningen till sexualitet blev i högre grad utsatt för kritik under den senare delen av 1800-talet. En som företrädde detta nytänkande var Havelock Ellis som menade att det sexuella behovets syfte var att uppnå vällust samt njutning. Vidare menade han att denna drift även förekommer hos barn samt att idén om barns sexualitet
baseras på vuxnas uppfattningar om vuxna. Därigenom blir begreppet vilseledande. Debatten kring barns sexualitet var komplex båda bland pedagoger och psykologer och flera upplysta människor påpekade allt från att barn inte har sexuella behov till att barns sexuella behov måste avledas, från att barns sexuella handlingar skulle förkastas av föräldrar till att deras sexualitet skulle godtas (Bergenheim, 1994).
Under 1900-talet ansågs fortfarande onanin utgöra en fara, men fokus låg nu inom psykiatrin och rädslan för att denna aktivitet medförde risker att bli mentalsjuk. Med andra ord låg moralen angående sexualiteten inte längre hos kyrkan utan togs an av läkare samt psykologer. Detta innebar att onani inte endast ansågs vara en synd utan det var även onormalt och en fara för hälsan och det gavs ut flertalet läroböcker som
handlade om en sedlig uppfostran av barn. Runt 1940 utpekades onani vara den största orsaken till psykisk sjukdom och upphov till intagningför barn med psykiska
avvikelser. Rohleder menade att onanin var riskfylld i de tidigare åldrarna då nervsystemet inte var fullt utvecklat (Bergenheim, 1994).
Sigmund Freud var betydelsefull då hans teorier påverkade föreställningen om barns sexualitet. Detta är inte synonymt med att alla instämde med teorierna, men man
relaterade till hans teorier. ”Flera trådarna i 1800-talets västerländska tankevärld knöts
kring sekelskiftet ihop i Sigmund Freuds psykoanalys” (Bergenheim, 1994:109). Nästa
avsnitt innehåller en mer djupgående presentation av sexualitet utifrån Freuds tankar.
5.1 Sexualitet som något man är
Sigmund Freud (1998) är skapare av psykoanalysen och grundar sina teorier utifrån denna kontext. Han menar att barndomen är av vikt på så vis att erfarenheter från denna tidpunkt påverkar den psykiska utvecklingen, vilket även gäller den psykosexuella
utvecklingen. Ett exempel på detta är att erfarenheter av sexuell karaktär som upplevts traumatiska kan orsaka hysteriska symptom.
Freud (1998) påpekar att nyfödda har en förmåga att erfara sexuella känslor, men att denna sexuella drift ligger latent ungefär när barnet är mellan fem år och fram till puberteten. Han kallar denna psykosexuella progression för libido, vilket är den som i synnerhet påverkar utvecklingen. Teorin om barns psykiska utveckling kopplas till det sexuella, där den sexuella driften innehåller fyra stadier. Den första är den orala fasen där fokus ligger på munnen och sugandet, den andra som kallas den anala fasen handlar
om tarmtömningen. I den tredje fasen det vill säga den falliska-fasen tas fokus på de genitala delarna samt onani. Den sista fasen kallar Freud för latensfasen, barnet
utvecklar då olika former av hämningar såsom känsla av blyghet och äckel som avleder sexualdriften. Freud påpekar att detta inte i första hand beror på uppfostran utan snarare är ärftligt. Under puberteten aktiveras åter de sexuella känslorna. Dessa stadier är av vikt på så sätt att barnet måste lösa skilda problematiker i varje fas för att inte riskera att fastna i denna utveckling, vilket i så fall kan leda till sexuella avvikelser. Detta visar på att sexualiteten härstammar från den infantila sexualiteten, konsekvensen av det kan bli att människor är sårbara för sexuella avvikelser.
Barns sexualitet kan inte endast kopplas till ett biologiskt behov utan ses snarare som psykiska drifter. Freud (1998) för en diskussion av det han kallar oidipuskomplexet som utgår från pojkens förälskelse till sin mamma vilket innebär att pappan anses vara en konkurrent. Detta efterföljs av att barnet identifierar sig med den föräldern som är av samma kön. Den psykosexuella utvecklingen skiljer sig därför beroende på vilken könstillhörighet individen har. Flickor utvecklar därmed en kvinnlig könsidentitet då mamman är identifikationsobjektet och pojkar en manlig. Freuds fokus ligger på den maskulina sexualiteten och för en diskussion angående flickors penisavund och utgår därmed från att den välutvecklade sexualiteten enbart är heterosexuell.
6 Tidigare forskning
6.1 Att barn har en sexualitet
RFSU (2013) menar att barn föds med en potential att erfara känslor av sexuell karaktär samt känna njutning av den egna kroppen. Därmed kan barn uppleva sexuell
upphetsning och få orgasm. Langfeldt (1987) poängterar att det förekommer olika faktorer som innebär att underlivet hos barn aktiveras och därigenom blir sexuellt upphetsade. När barn börjar beröra sin kropp kommer de att märka sitt underliv och vidröra det. Han understryker att orgasmens intensitet inte förstärkts med individens stigande ålder. När barn når åldern fyra till sex månader är kroppskontrollen förbättrad, detta underlättar för barnet att stimulera sitt könsorgan. Vanligtvis stimulerar barnet sig själv med stegrande styrka, runt två – tre års ålder. Genom detta kan även barnen få orgasm. När barn börjar ha en mer social tillvaro, såsom att de börjar samtala med varandra lär de också varandra saker (a.a.). Gällde barns sexuella lekar sker detta i synnerhet med vänner eller barnets syskon. Vanligtvis befinner sig lekkamraten i samma ålder och utvecklingsfas men även kompisens status i gruppen har betydelse. Denna typ av lek sker periodvis under hela barnets uppväxt med skiljer sig beroende på
utvecklingsnivå och ålder (RFSU, 2013). Små barn utforskar och upptäcker sin egen och andras kroppar genom att titta och röra, till exempel genom doktorslekar. Sexuella lekar och sexuellt utforskande är en del av barns utveckling (RFSU, 2011).
6.2 Att barns sexualitet inte ingår i utbildningen
Anna Kosztovics (2012) understryker i sin rapport att förskollärarens utbildning innehåller ringa eller ingen undervisning alls gällande barns sexualitet. Förskollärarens kunskap beträffande barns sexualitet baseras därmed på eget tyckande, vilket resulterar i olikheter i sättet att bemöta barns sexualitet. Författaren påpekar även att det finns ett behov av kunskap och samtal kring barns sexualitet på dessa utbildningar. Detta för att förhållningssätt personer emellan ska vara samstämmigt och att personalen får en trygghet, men även för att barn inte ska riskera att påverkas av vuxnas personliga tyckande gällande barnens sexualitet.
6.3 Vuxnas förhållningssätt
Det har tidigare förekommit ett stort fokus på fortplantning och kroppsskador i samband med samlag och därmed mindre fokus på själva lusten och glädjen gällande
sexualiteten. Det existerar även en myt som handlar om att det sexuella utvecklas automatiskt och konsekvensen innebär att det inte upplevs som ett behov att tilldela den särdeles uppmärksamhet. Det finns också synpunkter att vuxna ska ha makt över sexualitetens uttryck och ska därmed bestämma hur och när den ska uttryckas, samt rädsla att sexualiteten tar särdeles utrymme i barnens liv. Vissa poängterar till och med att det är en idioti att uppmuntra barn till onani. Langfeldt (1987) menar vidare att resultat från studier påvisar att samhället ännu har en fientlig inställning till det sexuella. Vidare återger författaren att föräldrar och lärare har observerat att barn leker lekar av sexuell karaktär vid upprepade tillfällen. Detta kan innebära att ”barn klär av varandra, tar på varandras könsorgan eller ligger ovanpå varandra” (Langfeldt, 1987:23) och att vuxna upplever en problematik i hur detta bör hanteras (a.a). Kosztovics (2012) rapport visar att vuxnas attityder är gynnsamt inställda samt mottagliga gällande barns
sexualitet, men att vuxna uppfattar det problematiskt att förhålla sig till denna sexualitet på grund av att det är besvärligt att samtala kring.
Kontrollen av barns sexualitet beror på den historiska synen på onanin samt kontroll över barnets känslor så att det överensstämmer med vuxnas behov av lydnad. Det förekommer en idé som handlar om att barn kan riskera att bli översexualiserade och att denna sexualitet kan komma på villospår. Langfeldt (1987) understryker vikten av att markera att denna föreställning inte är korrekt.
Det förekommer skilda orsaker till att pedagoger upplever otrygghet gällande sin inställning till barns sexualitet och Kosztovics (2012) presenterar tre av dessa. Den första handlar om pedofildebatten. Det förekommer en rädsla hos pedagogerna att föräldrar ska uppleva misstänksamhet då barnen är nakna utan någon orsak. Debatterna kring sexuella övergrepp resulterar i en begränsning gällande till exempel undervisning i sex- och samlevnadsämnet. Konsekvensen kan bli att barn som blivit utsatta för sexuella övergrepp finner det problematiskt att tala om detta. Vidare menar hon att barn leker sexuella lekar när det tillåts leka ifred men understryker vikten av att de vuxna ska vara lyhörda på om något barn deltar ofrivilligt. För det andra handlar det om
stressigt arbete som innebär en enligt praxisbarnpassning. Den tredje orsaken handlar om att i sin yrkesroll uppleva trygghet. Författaren till rapporten menar att trots förskolepedagogers långa erfarenhet gällande barns behov samt förskollärares högskoleutbildning har de generellt en svag självtillit gällande yrkesrollen. Konsekvensen blir att de anpassar sig efter föräldrarnas åsikter. I enlighet med förskolans styrdokument ska ett samarbete parterna emellan förekomma, men det innebär dock inte att pedagogerna ska låta sig styras och det är istället barnens behov som ska styra. Gällande barns sexuella lekar och deras nakenhet upplever personalen inom förskola osäkerhet då det förekommer diskrepans mellan förskolebarnens
anhörigas åsikter och personalens. Dock visar resultatet på möjligheter för pedagoger att nå förenade attityder genom samtal om barns sexualitet. Författaren menar att
personalen ska tydliggöra personalens förhållningssätt som underlättar arbetet för att nå ett förenat mål i syfte att förändra denna rädsla. Kosztovics (2012) understryker dock att flertalet pedagoger anser att barns onani är normalt.
6.4 Varför barns sexualitet är viktigt
Langfeldt (1987) beskriver hur individer på 1970-talet inledde ett arbete angående vuxnas sexuella problem och framförallt uppdagades tre dilemman. Dessa var avsaknad av kännedom gällande sexualiteten och underlivet, en ängslan att erfara lust samt ständig rädsla och en upplevelse av att känna sig otrygg med kroppslig beröring. Barns sexuella lekar innehåller flera betydelsefulla element (RFSU, 2011). Det kan underlätta för barn att erhålla en förståelse av att sexualitet inte är något abnormt samt via andra barn tilldelas en affirmation av den egna sexualiteten. Genom dessa lekar förvärvar barn kunskaper om personliga gränser, minskar sin rädsla gällande både intimitet och
nakenhet samt får kunskap i att visa tillgivenhet (Langfeldt, 1987). Detta är värdefullt för deras framtida sexualitet i det vuxna livet (Langfeldt, 1987; RFSU, 2011). Vidare poängteras att kroppskontakt har betydelse för både kroppsupplevelse samt
självuppfattning. Erhåller barn mycket kroppskontakt blir de också mer intresserade av sitt egna könsorgan än de som får lite kroppskontakt. Kroppskontakt från vuxna ger också bekräftelse att beröring är något positivt (Langfeldt 1987).
Förskolebarn visar upp sin sexualitet på skilda sätt. Flertalet vuxna håller sig positivt inställda till de barn som är sexuellt återhållsamma än de barn som i högre grad visar sin
sexualitet öppet. Detta förhållningssätt menar Langfeldt (1987) beror på kulturens negativa syn på sexualitet. Denna uppfattning riskerar att leda till en upprinnelse av dilemman gällande sexualiteten. En trygg uppväxtmiljö för barn som i stället har en gynnsam inställning till sexualiteten, innebär det att barnet kommer att åstadkomma en harmonisk relation till både sin egen sexualitet och andras. ”Om vi skall kunna
förebygga sexuella problem i det samhälle där vi lever idag, måste vi klargöra vilka problem som kan uppstå och vara villiga att lätta på vårt sexualtabu” (Langfeldt, 1987:10).
6.5 Eventuellt pedagogiskt ansvar
Vetenskapen belyser att människans begynnande levnadsår är av betydelse för individernas vidare utveckling. Detta innebär att företeelsen att barnet ger tecken och vuxnas skicklighet att besvara dessa är av vikt. ”Det finns ingen anledning att tro att inte sexualiteten skulle följa samma banor som annan psykisk utveckling” (Langfeldt, 1987:45). Dock belyser Kosztovic (2012) att kunskapen att barn innehar en sexualitet är ett tabubelagt ämne som uppfattas problematiskt att samtala kring.
Vissa barn har stora svårigheter att tolerera den egna kroppen. Undertryckta känslor kan leda till en hämmad relation till sin egen kropp, konsekvensen blir att även
sexualiteten blir komplexfylld. För att erhålla en bekräftelse av kroppen som värdefull att utforska kan beröring samt uppmärksamhet vara bra verktyg (Langfeldt, 1987).
Langfeldt (1987) belyser språkets betydelse och menar vidare vikten av att inneha ett ordförråd för att kunna beskriva känslor av sexuell karaktär såsom när vi blir
upphetsade samt orgasm. Detta för att skapa en förståelse för den egna sexualiteten och uppleva trygghet vilket går att göra genom språket. Vanligen skaffar sig barn kunskap av varandra, exempelvis genom toalettbesök där det erbjuds utrymme att undersöka olika kroppsdelar. Då snoppen är synlig underlättar detta för pojkar, flickor har svårare att se sitt kön om de inte använder spegel. Det poängteras i boken att barnen är lämnade att erhålla kunskap på egen hand då de vuxna i vanliga fall inte berättar så mycket. Bristen på barns funderingar angående sexualiteten beror inte på avsaknaden av intresse för detta, utan beror på flera andra orsaker. Langfeldt (1987) menar att dessa orsaker kan vara att barn kommer underfund med att samtalet om sexualiteten är tabubelagd och genom detta i stället delger funderingar om hur barn skapas. Konsekvensen innebär att
barn inte erbjuds att uppleva sig säkra angående sina egna emotioner och föreställningar samt de egna reaktionerna som är av sexuell karaktär. För att kunna prata om detta måste barnen ha ett vokabulär inom detta område. Genom detta får barn även möjlighet att samtala om det som upplevs problematiskt. I synnerhet erbjuds barn information om vuxnas sexualitet såsom hur barn blir till, men om barns sexualitet får de i bästa fall veta mycket lite om. Det är av vikt att tidigt delge barn kunskap, inledningsvis genom att benämna underlivets skilda delar samt funktionerna av dessa. Men det är även av vikt att dessa ord värderas positivt. Vidare påpekar han att det är de säkra barnen som har en trygghet som har en högre benägenhet att få bättre förtroende i sin identitet gällande det sexuella, de andra riskerar att få svårigheter med denna del av personligheten. Det är därmed av relevans att lägga ett fokus på dessa barn. ”De behöver mer än andra en öppen, tydlig och fördomsfri sexualundervisning” (Langfeldt, 1987:38). Via öppna samtal om barns sexuella uttryck kan pedagoger erhålla kunskap handskas med samt bejaka denna (Kosztovics, 2012).
Det går att urskilja flera dilemman som barn ska hantera för att åstadkomma en känsla av självsäkerhet gällande den egna sexualiteten (Langfeldt, 1987). Statens folkhälsoinstitut (2005) understryker värdet av sex- och samlevnadsämnet för att stärka den sexuella delen av hälsan, dock syftas detta till grundskolans arena. Då vuxna
ignorerar att erbjuda kunskap angående sexualitet till barn riskerar barnen därigenom att endast ha samhällets avvisande synsätt som förebild. Konsekvensen blir därmed att barnen tillgodogöra sig detta synsätt angående ”hur sexualiteten skall värderas” (Langfeldt, 1987:45).
Den forskning som presenteras bekräftar att barn har en sexualitet, kunskap om vuxnas bemötande av denna samt ett synliggörande av den diskrepans som förekommer mellan forskning och förskollärares utbildning. Denna kunskap är relevant för att kunna besvara de syften som anges i denna uppsats.
7 Analys
I förskolans läroplan förekommer inte ordet sexualitet. Enligt
Världshälsoorganisationens definition av sexualitet vidgas begreppets betydelse. Därför har jag tagit hjälp av deras definition av sexualitet för att genom en expanderad
förståelse för begreppet kunna presentera materialet. Efter att ha bearbetat förskolans läroplan så är det fullt möjligt att få in barns sexualitet i verksamheten utan att förändra själva läroplanen. Jag ska redovisa ett tillvägagångssätt nedan, detta med inspiration från grundskolans läroplan. Jag har hämtat undertitlar från denna vilka är; kropp och hälsa, individer och gemenskap samt identitet och livsfrågor, för att applicera dessa på förskolans läroplan. Detta på grund av idéer av SOU:n om att förskolans verksamhet ska tillskrivas samma relevans och värde för förskolebarn som skolan har för barnen i högre ålder. Det poängteras även betydelsen av att utbildningssystemet ska utgå från kollektiva grunder (SOU 1997:157).
7.1 Barns sexualitet inom förskolans arena
Med hjälp av både förskolans läroplan och grundskolans går det att visa på vilket sätt ämnet sex- och samlevnad synliggöras i utbildningsväsendet (Lpfö 98/2010; Skolverket, 2011). Grundskolan under en längre tid har haft en läroplan och 1955 blev sex- och samlevnadsundervisning obligatoriskt (Knöfel Magnusson, 2009). 43 år senare tilldelades förskolan en läroplan men sex- och samlevnadsämnet skrevs aldrig in. Förskolans läroplan visar tydligt pedagogernas uppdrag och där nämns varken barns sexualitet eller ämnet sex- och samlevnad vilket andra ämnen såsom matematik eller språk gör. Detta pekar på att ämnet heller inte ska behandlas inom förskolans arena.
I enlighet med Malmö högskolas utbildningsplan berörs ämnet inte i förskollärarnas utbildning (Malmö högskola, 1/9-2014), vilket även jag har direkt erfarenhet av, då jag själv går utbildningen. Inte sagt att ämnet inte talas om inom utbildningen, men det ingår inte som ett mål i utbildningen och det krävs att exempelvis studenten själv tar upp barns sexualitet. Det går att tolka att sex- och samlevnadsämnet osynliggörs i förskollärarutbildningen, ämnet blir därmed problematiskt att tolka in för pedagogen i arbetet på förskolan då relevant utbildning saknas. Detta kan ge upphov till att det förekommer en uppfattning att detta ämne inte är förskollärarnas ansvar, då det varken
nämns i förskollärarnas uppdrag enligt läroplanen eller ges förutsättningar att arbeta med ämnet då det inte ingår i grundutbildningen. Då det ingår i grundskolans läroplan förekommer möjligtvis en uppfattning om att barn som är i förskoleåldern är deras sexualitet en privat angelägenhet som ska skötas av familjen och därmed inte ett pedagogiskt uppdrag.
Dock påpekar SOU:n vikten av att hela utbildningssystemet, som förskolan ingår i, ska ha gemensamma ”utgångspunkter och grundläggande värderingar” (SOU 1997:157, 150). Argument om varför detta inte gäller ämnet sex- och samlevnad förekommer dock inte. Vidare poängteras i förskolans läroplan att verksamheten ska utgå från både
forskning och beprövad erfarenhet (Lpfö 98/2010) och det förekommer flertalet studier som belyser att barn har en sexualitet (RFSU, 2013; Langfeldt, 1987; RFSU, 2011, Kosztovics, 2012). Detta visar på att det förekommer en viss diskrepans mellan förskolans styrdokument och forskningen.
SOU:n belyser det tidiga lärandet och att barn i förskoleåldern befinner sig i ett skede i livet där en intensiv utveckling pågår gällande bland annat känslor, kroppen och social kompetens (SOU 1997:157). Dessa aspekter av barns utveckling tas upp i förskolans läroplan (jfr. Lpfö 98/2010). Utgår man från Världshälsoorganisationens definition av begreppet sexualitet, som är aktuellt idag, ingår de nämnda delarna känslor och kroppen inom begreppet och även på sätt och viss social kompetens (NE, u.å). Därmed går det att tolka som relevant att behandla barns sexualitet i förskolans verksamhet. Efter en analys av de valda dokumenten, förskolans och grundskolans läroplan, Malmö högskolas utbildningsplan samt dokumentet ”Att erövra omvärlden – Förslag till läroplan för förskola” visar detta att det bör vara av vikt för förskolans verksamhet att beröra ämnet sex- och samlevnad.
Efter ett utforskande av grundskolans- samt förskolans-läroplan framkommer att ju yngre barnen är, i högre grad osynliggörs sex- och samlevnadsämnet. Ett exempel kan synliggöras genom att granska biologiämnet i grundskolans läroplan. Följande
formulering riktas till högstadiet:
”Människans sexualitet och reproduktion samt frågor om identitet, jämställdhet, relationer, kärlek och ansvar. Metoder för att förebygga sexuellt överförbara sjukdomar och oönskade graviditeter på individnivå, på global nivå och i ett historiskt perspektiv” (www.skolverket.se, 2011).
I mellanstadiet behandlas puberteten, fortplantning samt sexualitet men även ”frågor om identitet, jämställdhet, relationer, kärlek och ansvar” (www.skolverket.se, 2011). I lågstadiet står det dock inget om människans sexualitet utan fokus ligger på människors kroppsdelar med syfte att undervisa kring namn samt dess funktioner (a.a). Ytterligare ett exempel kan ges i ämnet religionskunskap. Det står följande formulering riktat till högstadiet
Konflikter och möjligheter i sekulära och pluralistiska samhällen, till exempel i frågor om (...) sexualitet och synen på jämställdhet. Hur olika livsfrågor, till exempel meningen med livet, relationer, kärlek och sexualitet, skildras i populärkulturen (www.skolverket.se, 2011).
Medan man i lågstadiet behandlar livsfrågor som är av betydelse för eleven såsom kamratskap samt relationer (Skolverket, 2011). Givetvis ska ämnet anpassas till barnets ålder likt andra ämnen i utbildningsväsendet.
Det går att ifrågasätta varför ämnet sex- och samlevnad i högre grad osynliggörs i läroplanerna ju yngre barnen är. I enlighet med förslag från SOU:n är värdegrunden mellan de två läroplanerna synonyma, vilket också synliggörs vid en genomläsning av förskolans- och grundskolans läroplan (Lpfö, 98/2010; Skolverket, 2011; SOU
1997:157). Så osynligheten gällande sexualitet beror inte på värdegrunden. Det beror heller inte på forskning då barns sexualitet bekräftas i denna. Vidare är det
problematiskt att förstå detta osynliggörande med hjälp av de valda dokumenten, därmed behövs de valda teorierna (se kapitel 4) appliceras för att få möjlighet till en fördjupad förståelse av detta osynliggörande.
Undersökningar belyser att kulturen även nu för tiden har en fientlig inställning till sexualitet. Det går att urskilja att det fortfarande är en samhällsnorm att barns sexualitet är tabubelagt och därför osynliggörs (jfr. Langfeldt, 1987). Hur ämnet skrivs fram i läroplanerna kan beror på denna syn på barn och samhällsnormen såsom hur barn ska uppfostras. Det går att urskilja detta som ett irrationellt beslut då förskolan ingår i utbildningsväsendet (SOU 1997:157) och bör behandla de ämnen som bearbetas i skolan så som matematik, religion, naturvetenskap, teknik med flera gör. Om ämnet sex- och samlevnad inte anses lämpligt att beröra inom förskolans arena ska detta beslut ligga på en vetenskaplig grund, då förskolan verksamhet ska baseras på detta (Lpfö 98/2010). Det krävs ett vetenskapligt baserat resonemang som förklarar varför det
behövs sättas en åldersgräns gällande sex- och samlevnadsämnet och vad i så fall syftet är.
Langfeldt (1987) för ett resonemang kring behovet av att kontrollera barns sexualitet beror på den historiska uppfattningen om onanin som skadligt men även kontroll över barnets känslor, att barnet ska lyda. Möjligtvis kan en orsak vara att den föråldrade synen att barns sexualitet behöver kontrolleras av vuxna, lever kvar. Det förekommer fortfarande en idé att barn kan bli översexualiserat eller att sexualiteten kan hamna på villospår. Bartholdsson (2008) menar att skolans läroplan innehåller vuxnas syn på norm därmed reproduceras denna norm från generation till generation. Därigenom är det vuxnas syn på barn som påverkar målet gällande barns utveckling. Det är då möjligt att förskolans läroplan är uppbyggt på samma sätt. Detta visar på svårigheter att förändra
den föreskrivande normen trots att den beskrivande normen påvisar annat. Givetvis är
det lättare att förneka och osynliggöra ämnen som upplevs problematiska att hantera, men med kunskap och utbildning skulle detta kunna förändras. Genom utbildning kan förskollärare kommer till insikt att barns sexualitet inte endast handlar om onani utan rör fler aspekter av barns identitet (jfr. NE, u.å). Genom detta behöver barns sexualitet inte upplevas lika laddat och tabubelagt. Vad vuxna lägger in i begreppet sexualitet är avgörande för om och hur ämnet sex- och samlevnad är relevant inom förskolans arena. Ett fokuserande på samlaget i stället för det lustfyllda gällande sexualiteten kan givetvis innebära att ämnet inte upplevs relevant för förskolebarn. Men utgår man från en expanderad förståelse av begreppet gällande sexualitet, som Världshälsoorganisationen erbjuder, kan ämnet anses i högsta grad vara relevant för barn i förskoleåldern.
Det förekommer även andra orsaker till att vuxna ignorerar barns sexualitet. Det existerar bland annat en myt som handlar om att den sexuella processen utvecklas automatiskt vilket givetvis innebär att det kan upplevas överflödigt att ägna den mycket uppmärksamhet (Langfeldt, 1987). Detta försvarar dock inte varför ämnet sex- och samlevnad behandlas i grundskolan men osynliggörs i förskolans verksamhet.
Ett annat skäl kan bero på det som Donzelot (1997[1979]) uttrycker angående en normaliserande bild av familjen. Det är möjligt att det även förekommer en idyllbild av barnet och att fokus ligger på samhällets bästa. I förskolans läroplan står det uttryckt att barnen ska utveckla vissa kunskaper och även värden som samhället innehar (Lpfö 98/2010). Barn ses därigenom som projekt och då blir det av vikt att hålla fokus på de
egenskaper som anses viktiga för samhällsnyttan. Detta för att kunna fostra eftersträvansvärda medborgare. Det är då möjligt att barns egen sexualitet inte ges utrymme inom den aspekten. Men individens och samhällets bästa behöver inte utgöras som två motpoler. Att arbeta med barns sexualitet inom förskolan kan både gynna individen och samhället. Då SOU:n belyser att barn i förskoleåldern befinner sig i en intensiv period angående utvecklingen borde det hälsofrämjande arbetet vara något som är eftertraktat även för samhällsnyttan. Ett fokus ligger redan på hälsan i förskolan exempelvis står det formulerat att denna ska värnas, vilket även kopplas till begrepp såsom kroppsuppfattning och välbefinnande (Lpfö 98/2010). RFSU kopplar
hälsoaspekten till sexualiteten. Exempelvis poängterar RFSU (2011) värdet av att tidigt i livet prata om sexualiteten, vilken kan vara ”långsiktigt, förebyggande och
hälsofrämjande” (www.rfsu.se). Genom ett sådant resonemang anses det gynnsamt att den sexuella aspekten av hälsan behandlas även i förskolans verksamhet. Utifrån ett samhällsperspektiv vinner samhället på att ha välmående medborgare.
Osynligheten av barns sexualitet kan även bero på det som Foucault (1990) belyser, att makten producerar en norm som gäller för sexualiteten, vilket även synliggörs i de valda dokumenten. Här innebär dock inte osynligheten i form av en tystnad i enlighet med Foucaults tankar. Om dock förskolan och skolan jämförs i enlighet med materialet går det att utskilja att det förekommer skilda normer gällande dessa miljöer. Med andra ord förekommer det en viss förtegenhet inom vissa arenor. Enligt tidigare forskning är pedagoger medvetna om att barn har en sexualitet (Kosztovics, 2012), men makten, som i detta fall utgörs av dels utbildningens utformning samt via utformning av läroplanen,
erbjuds inte den kunskap till pedagoger som de behöver för att kunna arbeta med barns sexualitet (jfr. Malmö högskola 1/9-2014; Lpfö 98/2010). Det går att urskilja diskrepans mellan forskning och förskollärarens utbildning. Det tycks vara så att pedagoger inom förskolans värld följer den så kallade föreskrivande normaliteten och inte den
beskrivande (jrf. Bartholdsson, 2008). Med andra ord eftersträvas inom förskolans
värld, moral och norm gällande barnets sexualitet i stället för den forskning som finns att tillgå. Forskning visar att vuxna är medvetna om att barn leker sexuella lekar, men det upplevs problematiskt hur detta bör hanteras (Kosztovics, 2012). Pedagogerna inom förskolan riskerar att känna sig osäkra i sin yrkesroll gällande barns sexualitet. Detta kan vara en orsak till att pedagoger upplever det problematiskt att arbeta med barns
sexualitet eller att personalen osynliggör ämnet i det pedagogiska arbetet. Möjligtvis upplevs det också obehagligt för vuxna på grund av den föreskrivande normen som förekommer i samhället. Pedagogen vill möjligtvis inte gå emot normen då det förekommer en risk att framstå som ett dåligt exempel eller en rädsla att framstå som pedofil (jmf. Kosztovic, 2012). Då det förekommer olika samhällsnormer är det inte orimligt att det även förekommer normer för vilken relation som ska förekomma mellan pedagoger och barn på förskolan. Det kan upplevas som obehagligt om andra uppfattar att de har en abnorm relation med barnen på förskolan. I enlighet med förskolans läroplan krävs det även en vetenskaplig grund, vilket förskolläraren skulle kunna erbjudas genom utbildning. Genom utbildning kan pedagogerna argumentera sitt förhållningssätt på ett vetenskapligt sätt och professionellt sätt.
7.2 Kropp och hälsa
Det uttrycks i förskolans läroplan att verksamheten har som strävansmål att samtliga barn ”utvecklar sin (...) kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande” (Lpfö 98/2010:10). Enligt Världshälsoorganisationen definition har sexualitet effekt på ”vår psykiska och fysiska hälsa” (www.ne.se
sexualitet). Utifrån de dokument och tidigare forskning som ligger till grund för denna uppsats har inte något vetenskapligt baserat argument som stödjer idén om att den sexuella hälsan inte ska ingå under hälsa eller välbefinnande i förskolan hittats. I enlighet med utbildningsplanen för förskollärarutbildningen ska studenterna vara uppdaterade inom vetenskapen samt värdera dess innehåll på ett vetenskapligt sätt (Malmö högskola, 1/9-2014). Om personalen innehar en negativ syn gällande sexualitet hos barn menar Langfeldt (1987) att detta kan bidra till en upprinnelse av problematik angående sexualiteten. Det är då värdefullt om pedagogerna inom förskolans arena erbjuds kunskaper som möjliggör att de kan utföra ett arbete som innebär att de på ett medvetet plan verkar för att främja barns sexuella hälsa. Utan denna vetenskapliga kunskap finns det en högre risk att personalen blir påverkad av den föreskrivna
normaliteten, alltså kulturens negativa syn på sexualitet, vilket riskerar att pedagoger
sänder ut negativa signaler till barnen i förskolan. Därför blir det värdefullt för
personalen att arbeta på ett medvetet sätt med frågor som rör barns sexualitet. Förutom att det står uttryckligen att förskollärarnas uppdrag ska baseras på vetenskaplig kunskap,
är det av vikt att personalen är medvetna om sitt förhållningssätt samt att de får kunskap om vilka konsekvenser dessa negativa signaler kan innebära. Det här handlar inte om en diskussion vilka som är goda eller onda pedagoger, utan det handlar om vikten att personalen erbjuds kunskap så de kan arbeta på ett medvetet plan. Det är ett värdefullt kunnande för förskolepersonalen att till exempel känna till att barns sexuella lekar är av betydelse för utvecklingen samt hälsan (jfr. RFSU, 2011). Detta för att inte riskera att personalen inom förskolan reproducerar samhällets negativa inställning till sexualiteten och därigenom skapar skuld och skam hos barnet.
En del barn finner det problematiskt att tolerera den egna kroppen och dessa känslor kan givetvis bidra till att relationen till sin kropp blir komplexfylld. Då kan det
pedagogiska arbetet bli värdefullt. Pedagogerna kan använda beröring och
uppmärksamhet som verktyg, dessa verktyg signalerar till barnen att den egna kroppen är värd att utforska. Kroppskontakt från pedagoger kan också ge bekräftelse att beröring är något positivt och denna beröring har även betydelse för både kroppsupplevelsen samt för barns självuppfattning. Erhåller barn mycket kroppskontakt blir de också mer intresserade av sitt egna könsorgan än de som får lite kroppskontakt (jfr. Langfeldt, 1987). Pedagogerna kan därmed erbjuda en miljö så barn kan erhålla en positiv inställning till sin egna kropp.
I enlighet med Foucaults (1990) synpunkter talas det om sexualitet, men tas
Langfeldts (1987) forskning i beaktade tycks barn trots trots allt vara lämnade att erhålla kunskap på egen hand då vuxna i vanliga fall inte berättar så mycket för barnen. Det förekommer dock situationer då barn kan erhålla kunskaper av varandra. Det går att urskilja att pedagogerna talar om barns sexualitet utan att erbjudas någon vetenskaplig kunskap (Malmö högskola 1/9-2014) samtidigt som barn talar om deras egna sexualitet med andra barn. Men gruppen pedagoger och gruppen barn tycks inte samtala om denna sexualitet med varandra. Möjligtvis kan det beror på det som Bartholdsson (2008) belyser, nämligen att normaliteten påverkar människors handlingar. Det kan genom ett sådant resonemang förekomma en rädslan hos pedagoger att sticka ut och ses som en olämplig pedagog. Det är då möjligt att denna typ av samtal undviks då pedagogerna kan uppleva osäkerhet inför anhörigas reaktioner. Det kan även bero på den
pedofildebatt som förekommer i media vilket kan skapa en rädsla hos pedagoger att beröra sådana typer av samtal med barnen (jmf. Kosztovics, 2012). Då krävs det en
