Helhetssyn

(1)

c a r l ss ons L ars Al aeus

Svante A xelsson K ajsa Borgnäs

Susie Broquist Lundegård Stefan de Vylder

Joh an Ehrenberg Jan Forsm ark K arin Frejarö A nton Grenholm Simon Grenholm Bo Herlin

K arolina Isaksson Ulf Jar nefjord M artin Jentzen

Gerd Johnsson-L ath a m Gitte Jut vik Gutersta m

A nders K iessling Sebastian K irppu Staffan L aestadius Dan Mel a nder Jonas Mossk in Inger Näslund Stina Oscarson Rol and Paulsen Gunnar Rundgren Birger Schl aug A nn-M arie Svensson Joh a nnes Söderqvist Folk e Tersm an Arjen Wals Josefin Wa ngel AV Eva Avner Gunill a Gr a nath Björ n H asselgren Bo Herlin Elisabeth Lundqvist R edaktion:

EN

ATT

visioner för ett hållbart samhälle

(2)

isbn 978 91 7331 712 2

Carlsson Bokförlag

Box 2112, 103 13 Stockholm Besöksadress: Stora Nygatan 31, Gamla stan

Tel. red.: 08–54 52 54 80

(3)

Innehåll

Stina Oscarson

9 Det är bråttom 11 Förord

12 Inledning

Anton Grenholm & Simon Grenholm

15 Helhetssyn

Här ges ett systemperspektiv på den ekonomiska tillväxten med hänsyn till ekologiska, sociala och ekonomiska faktorer.

Staffan Laestadius

27 Vägen bort från kolberoende är viktigast

En översikt över klimatfrågans viktigaste problematik som betonar vikten av processer bort från kolberoendet snarare än detaljplaner.

Kajsa Borgnäs

32 Att åstadkomma det omöjliga

En kritik av den fossila ekonomin som leder fram till ett antal förslag på politiska åtgärder.

Johan Ehrenberg

43 Ren, renare, renast

Om solceller och lokal energiproduktion och hur de kan bidra till lösningar av utsläppsproblemen.

Birger Schlaug

49 Kortsiktighetens förbannelse

Om en konsumtion med lånade pengar som får oss att arbeta så att vi får en tillväxt som driver oss att konsumera ännu mera.

(4)

I N N EHÅLL

Roland Paulsen

61 Bortom nödvändighetens lag

Varför arbetar så många så mycket med sådant som inte borde göras, medan andra inte får göra ens det som borde bli gjort?

Folke Tersman

70 Klimatets dilemma

Vi är fångna i ett nät av miljöfarlig produktion och konsumtion. Vad krävs – politiskt, psykologiskt – för att kunna ta oss ur det?

Susie Broquist Lundegård & Gitte Jutvik Guterstam

81 Framtidens skola

Om hur skolan i aktivt samarbete med sin omgivning kan utveckla ett lärande för hållbarhet och demokrati – om hur allt hänger ihop.

Arjen Wals

90 Hållbarhet som katalysator för en bättre utbildning

Kompletterar föregående kapitel med synpunkter från den holländska debatten på undervisning med ett holistiskt synsätt.

Gerd Johnsson-Latham

98 En vision om en klimatsmart framtid

Ekonomiska klyftor leder till global ohållbarhet. Analyser av makt-förhållanden, även mellan män och kvinnor, kan bidra till lösningar.

Stefan de Vylder

108 Global rättvisa

Rätt till egendom? – Lika möjligheter? – Eller ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”? Individuellt – internationellt.

Karin Frejarö & Ann-Marie Svensson

119 Framtidens ekonomi med nya ekonomiska spelregler

När den ekonomiska tillväxten blir alltmer ohållbar behövs ett nytt ekonomiskt tänkande bortom dagens kortsiktiga vinstmaximering.

Lars Alaeus

128 Guldkalven, är det bankernas skapande av pengar

?

Det kan vara en del av den – när syftet är att få ränta på pengarna. Men Riksbanken skulle åter kunna bli den enda penningutgivaren.

(5)

I N N EHÅLL

Bo Herlin

140 Ekonomisk demokrati

Ett embryo till modell som med ekologisk och social helhetssyn måste utvecklas vidare i växelverkan med praktiska erfarenheter.

Josefin Wangel

154 Den orimliga staden

Hållbara städer siktar för lågt på grund av konflikten ekonomisk tillväxt–socioekologisk hållbarhet. Vad finns det för visioner?

Dan Melander

164 Stadslandet

Erfarenheter från ett års arbete med hållbar stadsutveckling och kreativt, grönt, socialt entreprenörskap i nordöstra Göteborg.

Karolina Isaksson

176 Utopiskt tänkande för framtidens transportsystem

De inrikes transporterna orsakar en tredjedel av Sveriges klimat-påverkande utsläpp och kräver därför särskild uppmärksamhet.

Ulf Jarnefjord

187 På en död planet finns inga jobb

Genom sina medlemmars avgörande ställning inom produktionen kan fackföreningarna spela en viktig roll när det gäller klimatet.

Gunnar Rundgren

199 Från billig industrimat till skötsel av planeten

Vårt livsviktiga 20–50 cm tunna lager matjord hotas allvarligt av industriell odling. En omställning är mer bråttom än någonsin.

Jan Forsmark

211 Sala – en vision som växer fram

Den ekologiska utvecklingen i det visionära Sala inspirerar med sina exempel på hur man kan arbeta inom omställningsrörelsen.

Sebastian Kirppu

219 Skogen – mångfalden – klimatet

Från 1950-talets naturligt föryngrade skogar har vi fått kalhygges-bruk där naturskogarna blivit virkesåkrar. Men det finns alternativ.

(6)

I N N EHÅLL

Martin Jentzen & Johannes Söderqvist

229 Visioner för ett nytt skogsbruk

Om att överge idén om virkesplantager för att ge skogsekosystem en större frihet – och samtidigt bruka dem med större förnuft.

Inger Näslund & Anders Kiessling

242 ”Haven – oändliga, men inte outtröttliga”

Haven är livsviktiga för oss på många sätt. Men fiskbestånden är hotade och av flera skäl kan hållbara odlingar behövas.

Jonas Mosskin

255 Tänk på avståndet mellan tanke och handling

Om diskrepansen mellan attityd och beteende och att förändra den till hållbara handlingar.

Johannes Söderqvist

268 Slutord

Om nödvändigheten att se ’Framsteget’ för vad det är, om att deppa ihop, att deppen kanske t.o.m. är en förutsättning för en framtid.

Svante Axelsson

280 Tio klimatförslag

Några politiska åtgärder som, med tillräcklig opinion, kan göras nu.

(7)

15

Helhetssyn

Anton Grenholm

Simon Grenholm

B

äst-före-datum på mat kan tolkas på olika sätt. Vissa av oss litar blint till myndigheternas föreskrifter och tolkar märkningen som ”giftigt efter”. Andra använder metoden se-lukta-smaka för att avgöra vad som fortfarande är ätbart. Och från båda läger bekymrar vi oss en aning över dem som inte använder samma metod som oss själva. Mest intressant är ändå det förlopp, osynligt för ögat, som pågår inne i maten. Låt säga i en bit nybakat bröd. Dagarna går och varje dag ser brödbiten ut att vara precis densamma som dagen innan. Men utan att vi ser det har ett fåtal exemplar av mikroorganismer hittat godbiten. Oftast mögelsporer om det gäller en brödbit. En fördubb-lingsprocess inleds när sporerna gror och skickar ut mögeltrådar, hyfer, som börjar grena sig. Varje ny mögeltråd bidrar med ny växt-kraft och börjar i sin tur förgrena sig. Där vi nyss hade en tråd finns en stund senare två, därefter fyra, åtta, sexton, trettiotvå och så vidare. Det hinner ske många fördubblingar innan vi upptäcker vad som är på gång. Men så plötsligt en dag behövs det bara en eller två för-dubblingar till så är hela brödbiten omvandlad till en grön-vit trådig matta. Bäst-före-datumet är definitivt passerat.

Det nyss beskrivna är ett exempel på exponentiell tillväxt. Tiden mellan varje fördubbling är nästan densamma under hela förloppet. Men sett till mängden mögeltrådar sker en enorm acceleration mot slutet. Samma slags utveckling kan ses vid all slags exponentiell till-växt där något ökar gång på gång med ett visst procenttal.

Ekonomisk tillväxt, uttryckt som BNP, är ett sådant exempel. Under det senaste århundradet har vi i Sverige, räknat per

(8)

per-16

AN TO N G R EN H O L M & SI M O N G R EN H O L M

son, upplevt en fördubbling av ekonomin ungefär vart 30:e år. Ränta-på-ränta-effekten gör att vi idag år 2015 producerar och kon-sumerar cirka åtta gånger mer (tre fördubblingar) än vad man gjorde år 1915. Fortsätter samma tillväxttakt skulle vi om hundra år, när de barn som föds idag blivit riktigt gamla, vara materiellt sett 64 gånger rikare (sex fördubblingar) än vad man var i Sverige för hundra år sedan. Tillväxttempot är svindlande.

Frågan vi nu måste ställa oss är: Hur många ytterligare fördubb-lingar av ekonomin klarar planeten? Någon endaste? Alla vet vi idag att klimatsystemet är i gungning och att planetens ekosystem håller på att dräneras på resurser och mångfald. De flesta har nog också hört om de uträkningar som visar att mänskligheten just nu lever som om vi hade ett och ett halvt jordklot, och att det skulle behövas tre eller fyra jordklot om alla konsumerade som vi svenskar gör.

Trots detta tycks en nästan samstämmig kör av politiker, ekonomer och journalister stå och hurra efter varje ny rapport om ökad produk-tion eller konsumproduk-tion, t.ex. när julhandeln slagit nya rekord eller när en flygplats överträffat sig själv i antalet resenärer. Och det är nog inte så märkligt egentligen. Industrialiseringen, marknadsekonomin och den materiella tillväxt som följt har varit en framgångssaga utan dess like. Den har inneburit dramatiskt förbättrade levnadsvillkor, med bättre hälsa och ökad medellivslängd, för miljarder människor runt om på jorden. Tillväxt har i vardagligt språk blivit ett samlingsbegrepp för alla goda lösningar som ger mervärde till livet och samhället. Många menar därför att en fortsatt stark BNP-tillväxt – alltså ökad produktion och konsumtion – är en förutsättning för att ha råd att lösa de utmaningar människan står inför just nu. Inte minst klimat- och miljökrisen. Till viss del stämmer det synsättet. Miljö-förbättrande åtgärder kan vidtas när ett land får råd att utveckla och investera i bättre teknik. Byggnader, maskiner och produktions-anläggningar kan göras energisnålare. Olika typer av föroreningar kan mer effektivt renas bort från skorstensrök och avgaser.

Vår tids största utmaningar gäller dock inte utsläpp som skulle kunna renas bort om bara tekniken fanns på plats. Till de riktigt stora utmaningarna hör istället att hantera de resurskrävande och

(9)

17

H ELH E T SS Y N

fossilbaserade livsstilar som stora delar av mänskligheten skaffat sig. Den växande konsumtionen kräver allt mer resurser i form av jordbruksmark, gödningsmedel och färskvatten, och genererar allt större påverkan på klimat och biologisk mångfald. För en lång rad miljöfaktorer, oftast sådana som påverkar den globala miljön, ser man att den ekonomiska tillväxten hittills gått hand i hand med ökad miljöbelastning.

Vår planet har fysiska gränser som vi måste hålla oss inom, annars minskar möjligheterna till social och ekonomisk utveckling på sikt. Mycket pekar på att vi redan kommit till ett läge där människans akti-viteter överträder flera kritiska gränser. Klimatsystemet har uppmärk-sammats mest. Nyligen fick vi veta att 2014 gick till historien som det varmaste året som hittills har uppmätts. Mindre uppmärksamhet fick en annan, lika viktig nyhet: att den globala uppvärmningen pågått med oförminskad hastighet även de senaste åren. Precis tvärtemot vad många påstått efter att ha studerat kurvor där uppvärmningen tycks ha tagit en paus i 10-15 år. Och visst stämmer det att yttem-peraturen, alltså luften nere vid mark- och havsnivå, inte har stigit lika mycket som klimatmodellerna förutsagt. Men den klart största delen av uppvärmningen, 90 procent, absorberas av haven. Analyser av temperaturförändringar i ett större perspektiv, där man följt även havstemperaturens förändring, visar nu att uppvärmningen dessvärre gått ännu snabbare än vad klimatmodellerna förutspått.

En allt högre medeltemperatur är ändå bara ett i raden av sym-tom på att människan knaprar för intensivt på resurserna. Forsk-ningen om planetens hållbara gränser väckte stor uppmärksam-het när den först publicerades 2009. Forskarna hade identifierat nio globala processer som, ifall de påverkas i för stor utsträck-ning, kan skapa oacceptabla och kanske oåterkalleliga miljöför-ändringar. I början av 2015 publicerades en ny studie som visar att det nu är fyra av de nio planetära gränserna som överskrids:

växthusgaser i atmosfären, förlust av biologisk mångfald, förändrad markanvändning samt tillförsel av gödande kväve till hav och land.

Risken med att överskrida dessa systemgränser är att man når en tröskel där hela systemet driver in i ett nytt tillstånd från vilket det

(10)

18

är svårt att backa tillbaka, och som är mycket mindre fördelaktigt för mänskligheten. Stigande temperaturer kan ge ändrade förutsätt-ningar för jordbruk och hota livsmedelsförsörjningen. Övergödning och försurning kan påverka de marina ekosystemen på ett dramatiskt sätt. En rad ekosystemtjänster som våra samhällen är beroende av kan försvagas eller förstöras om den biologiska mångfalden fortsätter att minska.

I ett långt perspektiv kan människan inte nyttja resurser i snabbare takt än vad naturen hinner återskapa dem. Idag är vi djupt beroende av fossila resurser, t.ex. olja, gas och kol för vår energiförsörjning, fosfor för växtgödning och metaller för att tillverka allt från bilar till mobiltelefoner. Men fossila resurser räcker inte i oändlighet, och själva användningen av dem orsakar problem i flera fall, t.ex. förstärkt växthuseffekt och övergödning.

Förr eller senare kommer människan behöva hitta förnybara resur-ser som kan ersätta de ändliga tillgångarna. Men dessvärre nyttjar vi redan idag även många av de förnybara resurserna i alldeles för snabb takt, och inte sällan med metoder som på sikt utarmar jordar och ekosystem. Det finns en uppenbar risk för vad man kan kalla en resursbubbla. Med det begreppet avses att ett samhälle under en begränsad tidsperiod kan öka sitt resursutnyttjande långt utöver vad som är långsiktigt hållbart, till dess att bubblan av någon anledning spricker. Ett sådant scenario är möjligt endast om det finns någon typ av lagrade naturresurser att nyttja. Befolkningen kan då växa snabbt och människorna kan lägga sig till med resurskrävande sedvänjor och livsstilar. När tillgången till lagrade resurser sedan viker nedåt riskerar effekterna på samhället att bli förödande. Särskilt allvarligt är det om naturens egen livskraft och förmåga att producera tjänster samtidigt har försvagats.

Sådana skeenden, där en period av blomstring med hjälp av sparat naturkapital följts av en krasch, kan hittas på flera håll i historien. Ett exempel är Påskön där människorna levde av sparat kapital i form av långsamt växande jättepalmer. På en mager mark hade palmerna nyttjat årtusenden till att binda energi och näring, fullt jämförbart med vår tids olja och konstgödsel. Så länge

(11)

palm-19

H ELH E T SS Y N

skogarna räckte blomstrade både åkrarna och kulturen. Men när naturkapitalet tog slut och den magra marken låg blottlagd föll civilisationen samman.

Vår tids resursbubbla har andra dimensioner men likheterna är många. Både energi- och resursanvändningen består till stora delar av fossila material som vi gräver eller pumpar upp från jordskorpan. Till det ska läggas att vi utnyttjar många av de förnybara resurserna snabb-are än de förnyas, och med metoder som försvagar ekosystemen. Olika former av överutnyttjande och begynnande resursknapphet kommer effektivt att maskeras i en värld med globala handelsutbyten. Eftersom råvaror och produkter transporteras över hela klotet kan en oersättlig resurs minska i en region utan att det märks. Bördig jord kan utarmas utan att det behöver bli brist på mat just där och då, eftersom livsmedel istället kan importeras till regionen.

På lite längre sikt är detta inte till mycket hjälp. Förr eller senare behöver vi rätta mun efter matsäck och ställa om till en måttfullare resursförbrukning. Om bubblan hinner spricka innan vi lyckats ställa om beror på hur stor planetens befolkning hinner bli och på hur pass resursslukande livsstilar dess invånare hinner anamma.

Det finns en bred enighet om att en omställning till hållbarhet måste ske. Inte bara forskare i naturvetenskap framhåller detta utan även allt fler ekonomer. Av de åtta största globala riskerna som pekats ut av World Economic Forum är fem kopplade till ekosystemtjänster, t.ex. brist på färskvatten. Och få tror nog egentligen att exponentiell tillväxt kan fortgå för evigt på vår enda och ändliga planet. Men efter århundraden av tillväxt har fortsatt tillväxt av BNP blivit en så stark tankefigur att andra utvecklingsalternativ sällan diskuteras.

Att tillväxt är inbyggt i vårt maskineri är Riksbanken ett exempel på. Riksbanken är ett samhällsorgan som står fristående från parti-politiken och som har getts befogenheter att försvara tillväxten. En målsättning finns om att upprätthålla inflationen, det vill säga und-vika att priserna börjar sjunka (undund-vika deflation). Vad vore faran med sjunkande priser? Jo, då finns ”risk” att vi som konsumenter skjuter upp våra inköp. Om vi tror att en vara kommer att bli bil-ligare längre fram i tiden låter vi bli att handla redan nu. Utebliven

(12)

20

konsumtion ses som ett hot mot tillväxten, varför Riksbanken svarar med sänkt ränta, till och med negativ ränta, i syfte att ge oss pengar i handen genast, för att locka oss att konsumera genast. När kortsiktigt tillväxtfrämjande ställs mot miljöansvar och långsiktig ekonomisk bärkraft vinner nästan alltid det kortsiktiga.

Även i partipolitiken får tillväxten utslagsrösten. Hur motiverades maxtaxan inom barnomsorgen? Barnens bästa? Så lät det i retoriken. Men i bakgrundsmaterialet finner man att det var för tillväxtens bästa! När föräldrarna lägger mer tid på arbetsplatsen och mindre i hemmet ökar deras bidrag till BNP. I denna typ av beslut är Finans-departementet en nyckelspelare, där politiska förslag behöver visa positiv påverkan på BNP-prognosen för att accepteras.

Vad gäller maxtaxan kan den självklart upplevas som en välsig-nelse för ensamstående föräldrar eller lågavlönade, något som gör att budgeten går jämnt upp i slutet på månaden. Men vi vill påstå att detta omöjligt är en uppgift som en expansiv tillväxtpolitik kan eller ska lösa. Det är istället en fråga för fördelningspolitiken att ta hand om. Forskning på området visar att över en viss inkomstnivå, som vi i Sverige passerat för länge sedan, ger ytterligare höjd materiell standard inte längre höjd tillfredsställelse med livet. Vad som däremot i hög grad har betydelse för välbefinnandet är hur inkomsterna är fördelade mellan olika grupper och individer. Fattigdom är något påtagligt och besvärande relativt andras inkomster. Relativ fattigdom kan bara motverkas genom att minska på inkomstklyftorna, inte genom att höja den absoluta inkomstnivån.

Tyvärr har utvecklingen både inom Sverige och globalt under många år gått mot ökade klyftor. Om skillnaderna blir för stora mellan rika och fattiga kommer det att öka den sociala statuskon-kurrensen. Det leder till stress i allt från vardagsliv till livets stora beslut. Det intressanta som forskningen hittat är att denna typ av stress märks väl inte bara för de längst ner på statustrappan, utan även för de högst upp.

Varför, kan man då fråga sig, denna strävan efter tillväxt? Trots att vi redan överkonsumerar planetens resurser, och att vi inte blir lyckligare av att konsumera ännu mer av dem? Det finns ett antal

(13)

21

H ELH E T SS Y N

konkreta orsaker. Ett av de vanligaste argumenten är att tillväxt skapar sysselsättning. Egentligen är orsakssambandet det omvända; den effektivisering och mekanisering som bidrar till tillväxt friställer samtidigt folk när maskiner tar över de jobb som människor tidigare utförde. Det vanliga motmedlet heter då att stimulera konsum tionen. När fler produkter, och nya slags produkter, kan säljas slipper de anställda gå från sina jobb. Tillväxten blir ett sätt att återställa syssel-sättningsnivån.

Ett annat incitament för tillväxt är kravet på avkastning på eko-nomiskt kapital. Den som lånar ut pengar eller satsar dem på aktier förväntar sig avkastning, i form av ränta eller vinstutdelning, som betalning för sin tjänst. Den som lånar pengar gör det antingen i syfte att höja sin produktion (ett företag som investerar) eller för konsumtion (en privatperson). I samtliga fall fungerar det smidigare om ekonomin växer: genom att företaget lyckas höja sin produktion, privatpersonen (som jobbar på företaget) får högre lön och utlånaren får sin ränta som betalning.

Frågorna om sysselsättning och kapitalavkastning är exempel på samhällets tillväxtberoende; faktorer som gör att vi gärna fortsätter att prioritera tillväxt framför andra mer relevanta mål. Men de kanske allra viktigaste förklaringarna bakom tillväxtsträvandet är konkurrens och säkerhetspolitik. Ingen vill bli efter, varken som individ, före-tag eller som nation. Det är fullständigt oklanderligt och biologiskt naturligt att konkurrera, men vi skulle behöva hitta andra spelregler för vår konkurrens, modeller som varken behöver äventyra naturens livskraft eller skapa ohälsosamt stora samhällsklyftor.

Om vi nu inte vill eller kan avvara tillväxt, men ändå vill lämna över en välskött planet till våra unga, varför inte kombinera dessa två strävanden? Grön tillväxt, hållbar tillväxt eller miljödriven till-växt; kärt barn har många namn. Idén om att kombinera tillväxt med miljöhänsyn har starkt stöd i de flesta politiska läger. Det talas om stor potential för effektivisering (t.ex. genom cirkulära lösningar) och stor potential för förnybar energi (t.ex. genom solenergi och vindkraft). Detta skulle då ge utrymme för både ekonomisk tillväxt och befolkningstillväxt samtidigt som

(14)

miljö-22

belastningen skulle minska. Problemet är bara att det saknas såväl trovärdiga exempel som teoretiska förklaringsmodeller för hur detta skulle kunna gå till.

Sverige brukar ofta lyftas fram som ett lysande undantag, ett av få länder i världen som frigjort sig från sambandet mellan BNP-tillväxt och ökande utsläpp av växthusgaser. Och vi har verkligen saker att vara stolta över, t.ex. att vi växlat från olja till förnybart inom bostads-uppvärmningen. Bilden av Sverige som ett land med snabbt mins-kande klimatpåverkan har spridits ihärdigt av svenska partier och av media. Siffrorna man pekar på gäller dock bara de utsläpp som sker inom landet. Räknar man på utsläppen ur ett konsumtionsperspek-tiv framträder en annan bild, där ungefär 60 procent av svenskarnas utsläpp av växthusgaser sker utanför landet. Man inkluderar då även de utsläpp som genereras vid tillverkning och transport av varor som importeras till landet, liksom utsläpp som genereras vid utrikes flyg-resor, men drar bort de utsläpp som sker här i landet när vi tillverkar varor som exporteras. På så sätt får man en bild av den samlade kli-matbelastning som invånarnas konsumtion – eller livsstil om man så vill – ger upphov till. Räknat på det sättet har Sveriges klimatpåver-kan inte minskat de senaste decennierna, den har tvärtom ökat något. Trots alla program för hållbar utveckling, system för sopsorte-ring, fjärrvärmenät, second-hand-butiker, miljöbilspremier och pro-jekt för energieffektivisering lyckas vi uppenbarligen inte vända de ohållbara trenderna. Viktiga framsteg på hemmaplan visar sig vara pyrrhussegrar när vi studerar helhetsstatistiken. Och det gäller inte bara klimatet. Sverige ligger stadigt förankrat bland ”värstingarna” i WWF:s sammanställning över olika länders ekologiska fotavtryck, en beräkning som uppskattar hur stor yta som krävs för att framställa allt som konsumeras och absorbera allt avfall som bildas. Vid 2014 års sammanställning hade vi per person räknat det tionde största fotavtrycket av alla världens länder.

På det teoretiska planet saknas inte ansatser till att visa på möjlig-heter för grön tillväxt. Rapporten Better Growth, Better Climate från 2014 (uppföljaren till Stern-rapporten) visar exempel på hur klimat och tillväxt skulle kunna kombineras. Även IPCC:s tredje

(15)

arbets-23

H ELH E T SS Y N

grupp, med rapporten Mitigation of Climate Change från samma år, pekar på möjligheter att klara både klimat och tillväxt. Åtgärdsförsla-gen handlar bland annat om effektivare persontransporter, effektivare belysning och en massiv utbyggnad av solpaneler och vindkraft. Och inte minst om att få tillräckligt hög fart på denna utveckling. Men de nämnda rapporterna har bara undersökt sambandet mel-lan klimat och tillväxt, och har på så sätt missat spridningseffekter till övriga resurs- och miljöaspekter. Vad händer med övriga åtta plane-tära systemgränser om vi använder tillväxt som medel för att klara klimatet? Visserligen skulle effektivare transporter och belysning kunna spara energi. Men här döljer sig en problematik som samhället knappt ens börjat brottas med ännu. Paradoxalt nog leder effektivise-ringar nämligen ofta till ökat, inte minskat, resursutnyttjande. Detta dilemma, som på svenska brukar kallas rekyleffekten, finns noggrant studerat för enskilda resurser ur ett konsumtionsperspektiv. Med en bränsle snålare bil blir det billigare att köra och körsträckorna riskerar att öka. Med effektivare hushållapparater blir det billigare att ”få saker gjorda” i hemmet och elanvändningen riskerar att öka. Miljö vinsterna äts till större eller mindre grad upp av ökande voly-mer. Även ur ett produktionsperspektiv kan man observera sådana mekanismer. Ta byggbranschen som ett exempel. Ju mer resurs-effektivt själva byggandet blir, ju mer man optimerar energi- och materialåtgången under själva byggprocessen, desto mer kan byggas. Med låg energiförbrukning i det färdiga huset blir det rimligare för konsumenten att kosta på sig ett större boende. De relativa vinster som görs riskerar att ätas upp av att vi bygger både mer och större. Den här typen av återkopplingsmekanismer blir antagligen ännu mer påtagliga om man betraktar den globala ekonomin i sin helhet, och om man ser på alla miljö- och resursaspekter. Effektiviseringar frigör resurser i form av sparad energi, minskad materialåtgång, sparade pengar eller sparad tid. De frigjorda resurserna kommer att återcirkuleras i ny produktion och ny konsumtion. Detta kan ske i samma verksamhet som besparingen ursprungligen gjordes i, men de frigjorda medlen kan också spridas vidare till helt andra aktiviteter som landar i helt andra typer av resursutnyttjande och miljöpåverkan.

(16)

24

Det är rimligt att tänka sig att olika former av tillväxt förstärker varandra på samma sätt som olika vedträn värmer varandra i en eld-stad. Grön tillväxt, t.ex. mer förnybar produktion eller ett smartare utnyttjande av naturens resurser, sker i växelverkan med ohållbara processer som ökad användning av fossilenergi eller överexploatering av ekosystem. De olika processerna kommer att förstärka varandra. Åtminstone i en ekonomi som hela tiden expanderar och som inte har tillräckligt fokus på att bromsa de ohållbara processerna med hjälp av lagar och ekonomiska styrmedel. Det är då lätt hänt att vi t.ex. bygger nya solpaneler men ändå inte förmår att fasa ut kol kraften.

Om man bakåt i historien betraktar hur den ekonomiska aktivi-teten accelererat inser man hur det måste ha skett genom en växel-verkan mellan gröna, i det lilla sammanhanget hållbara, tillväxtpro-cesser och ett ohållbart nyttjande av fossila resurser. Man ser att de fossila resurserna inte på egen hand förklarar accelerationen. Istället hittar vi växelverkan med två former av vad vi kan kalla grön tillväxt, som varit helt avgörande för förloppet: globalisering och

effektivise-ring. Globaliseringen fick fart redan i mitten på förra årtusendet.

Användbara växter och djur förflyttades mellan världsdelarna och gav en enorm förstärkning av matproduktionen. Tillväxt föder till-växt och den nya gröna produktionen skapade förutsättningar för att utvinna fossila bränslen i koldistrikten i Storbritannien. Kolet hade heller inte blivit någon världssuccé utan effektiva ångmaskiner. Ett kontinuerligt effektiviseringsarbete och en stärkt grön produktion har fram till idag gått hand i hand med ett ökat tryck på naturens resurser.

Men rekyleffekter och återkopplingsmekanismer är inga natur-lagar. Det skulle inte behöva vara som idag, där resurssnåla lösningar i slutändan accelererar miljöproblemen. Nej, effekterna vi ser idag är istället resultatet av en kombination av omständigheter som vi med rätt verktyg kan förändra. Dels handlar det om speciella förutsätt-ningar där vi människor lärt oss att snabbt omsätta fossila resurser. Dels handlar det om en obalans i de prioriteringar vi gör som sam-hälle och som individer, där kortsiktig ekonomisk tillväxt prioriteras för högt i förhållande till andra mål.

(17)

25

H ELH E T SS Y N

Vissa menar därför att det behövs en helt ny ekonomisk modell för att hejda den ohållbara utvecklingen. Andra menar att det får bli en senare prioritering. Klimatkrisen är för akut. Koldioxidutsläppen måste börja minska nu, inom ramen för dagens ekonomiska system. Om världens makthavare först ska förmås att ge upp sin tro på till-växtens betydelse innan de viktiga besluten tas kommer vi inte hinna minska utsläppen tillräckligt snabbt.

Vi kan samtidigt se att även tillväxtfrågan är en kamp mot tiden. Den globala ekonomin växer sig dubbelt så stor på mindre än en gene-ration med nuvarande tillväxttakt. Vi måste med nödvändighet kunna

hantera de två synsätten samtidigt. Stora förändringar går att göra redan

inom det nuvarande ekonomiska systemet och de ska vi börja med nu. Samtidigt måste vi, med hjälp av folkbildning och diskussioner kring värderingar och livsstilar, skapa en ny kultur där BNP-tillväxt och ökad konsumtion inte längre likställs med utveckling.

Vi föreslår att arbetet för en grön ekonomi följer tre spår: 1) att

skydda naturkapitalet, 2) att ekoeffektivisera, och 3) att minska till-växtberoendet.

Det första spåret, att skydda naturkapitalet, handlar om åtgärder som stärkt naturskydd, naturvård, hållbart brukande av skogs- och odlingsmark, hållbar förvaltning av havs- och sötvatteneko system och ett minskat beroende av fossila resurser. Med det andra spåret, att ekoeffektivisera, menas att minska det ekologiska avtrycket av den eko-nomiska aktiviteten genom åtgärder som energiomställning, teknisk utveckling, effektivisering och ökad återanvändning och återvinning. Båda de två första spåren är sedan länge centrala inom miljö-politiken. Men det tredje, att minska tillväxtberoendet, är i stort sett ännu outrett. Åtgärderna här handlar om att ringa in och hantera de orsaker som gör att tillväxt idag är orimligt högt prio riterat. Ett minskat tillväxtberoende blir sedan avgörande för att få balans mel-lan de två första spåren, så att naturskyddet inte förlorar mot den tillväxtskapande ekoeffektiviseringen. Bland de förändringar som har föreslagits, som skulle kunna förbättra förut sättningarna för en ekonomi med låg eller ingen tillväxt, finns arbetstidsförkortning, nya företagsmodeller och en reglering av bankernas kreditgivning.

(18)

26

Den första, och allra största utmaningen, blir dock att skapa en synvända när det gäller synen på utveckling, välfärd, solidaritet och mänskliga behov. Vi behöver komma till en situation där kort siktiga, BNP-främjande politiska beslut inte alltid går före långsiktiga, verkligt

ekonomiska beslut. För som bekant handlar ju ekonomi idag, som det

alltid gjort, om att hushålla med knappa resurser.

Referenser

Bonnedahl, K. J. (2012). Från ekonomiskt till hållbart, från exploatering till

sam-existens: En bok om att tänka om. Lund: Studentlitteratur.

Brolinson, H., Palm, V., Wadeskog, A., Sörme, L., Arushanyan, Y., Finnveden, G. (2012). Konsumtionsbaserade miljöindikatorer (Naturvårdsverket, Rapport 6483). Stockholm: Naturvårdsverket.

Diamond, J. (2006). Vete, vapen & virus: en kort sammanfattning av

mänsklig-hetens historia under de senaste 13 000 åren. (I. Johansson, övers.). Stockholm:

Norstedts. (Originalarbete publicerat 1997).

Diamond, J. (2005). Undergång: Civilisationers uppgång eller fall. (M. Eklöf, övers.). Stockholm: Norstedts. (Originalarbete publicerat 2005).

The Global Commission on the Economy and Climate. (2014). Better Growth,

Better Climate. The new climate economy report. Washington: World Resources

Institute.

Grenholm, A., Grenholm, S. (2014). Grön ekonomi – genom grön tillväxt eller

minskat tillväxtberoende? Stockholm: Naturskyddsföreningen.

IPCC. (2014). Climate Change 2014: Mitigation of Climate Change. IPCC, WG3 AR5 Final Draft. Från http://mitigation2014.org/report/final-draft/

Jevons, W. S. (1866). The coal question: an inquiry concerning the progress of the

nation, and the probable exhaustion of our coal-mines. (2nd ed.). London:

Mac-millan and Company.

Mieth, A., Bork, H-R. (2006). The Dynamics of Soil, Landscape and Culture on Easter Island. I McNeill J.R., Winiwarter, V (Ed.), Soils and Societies:

Per-spectives from Environmental History. Cambridge: The White Horse Press.

Sanne, C. (2006). Rekyleffekten och effektivitetsfällan: att jaga sin egen svans i

miljö-politiken (Naturvårdsverket, Rapport 5623). Stockholm: Naturvårdsverket.

Steffen, W., et al. (2015). Planetary boundaries: Guiding human development on a changing planet. Science, 347(6223): DOI: 10.1126/science.1259855.

Wilkinson, R., Pickett, K. (2011). Jämlikhetsanden: Därför är mer jämlika

sam-hällen nästan alltid bättre samsam-hällen (L. Ohlsson, övers.). Stockholm: Karneval