SiS ungdomar - offer
och förövare
En diskursanalys av hur ungdomar placerade inom Statens
institutionsstyrelse framställs i svensk media.
HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete
FÖRFATTARE: Ann-Christin Hallinder och Anna Kling JÖNKÖPING 2020 juni
Förord
Vi vill tacka vår handledare Aimée Ekman som på ett tålmodigt sätt gett oss värdefull handledning i arbetet med C-uppsatsen. Hon har med sitt engagemang och konstruktiva kritik väglett oss genom hela processen. Tack!
Vi vill också tacka varandra för att vi båda gjort denna C-uppsats till en prioritet och upprätthållit en positiv känsla hela vägen igenom.
Jönköping, juni 2020
Abstract
Title: “SiS youths- victims and perpetrators” - A discourse analysis of how young people placed within the State Board of Institutions is presented in Swedish media.
Tutor: Aimée Ekman Examiner: Disa Bergnehr
Based on nationwide newspapers, the aim of this study is to find predominant discourses about young people who are placed within the State Institutional Board's special youth homes. The newspaper articles used in the study are taken from the newspapers Dagens Nyheter and Svenska Dagbladet as well as the evening newspapers Aftonbladet and Expressen. By using a Foucauldian discourse analysis, 38 newspaper articles from the years 2015 to 2019 were analyzed. In the analysis, power, subject positions, the implicit and rules of exclusion have been explored and discovered. Two prominent discourses have been identified. The first one is “Victims of community care” which states that SiS care is insufficient. The second is “SiS youths as dangerous perpetrators”, which states that SiS youths are dangerous perpetrators both in institutional care and in society. To have knowledge about how we talk about a phenomenon, and which discourses that take precedence in society, are important for professionals in social work, since this can raise critical awareness and increase the understandings of the power of language.
Keywords: Institutionalization, residential care, secure units, State Institutional Board's special youth homes, youth, newspaper, discourse analysis, Foucault
Sammanfattning
Titel: ”SiS ungdomar – offer och förövare”- En diskursanalys av hur ungdomar placerade inom Statens institutionsstyrelse framställs i svensk media.
Handledare: Aimée Ekman Examinator: Disa Bergnehr
Med utgångspunkt i tidningsartiklar är syftet med denna studie att finna framträdande diskurser kring ungdomar som är placerade inom Statens institutionsstyrelse särskilda ungdomshem, SiS. Tidningsartiklarna som användes i studien är hämtade från dagstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samt kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Med hjälp av den foucauldianska diskursanalysen har 38 tidningsartiklar från åren 2015 till 2019 analyserats. I analysen har makt, subjektpositioner, det underförstådda och utestängningsprocedurer varit i fokus och två framträdande diskurser har identifierats. Den ena är ”Offer för samhällsvård” som framställer SiS ungdomar som offer och att vården är otillräcklig. Den andra är ”SiS ungdomar som farliga förövare” som framställer att SiS ungdomar är farliga förövare både inom institutionsvården och i samhället. Hur vi talar om och vilka diskurser som får företräde i samhället är viktig kunskap för alla verksamma som arbetar inom socialt arbete, både för att öka den kritiska medvetenheten men också utöka kunskapen om den makt språket besitter.
Nyckelord: Institutionsvård, Statens institutionsstyrelse, ungdomar, tidningsartiklar, diskursanalys, Foucault
Innehållsförteckning
Inledning ... 1
Syfte och frågeställning ... 2
Bakgrund ... 2
Statens institutionsstyrelse ... 2
Svensk barnavårdslagstiftning ... 3
Media ... 4
Litteraturöversikt ... 5
Vad vet vi om SiS ungdomar som grupp? ... 5
Hur framställs samhällsvård inom forskning? ... 6
Hur framställs SiS ungdomar inom forskning? ... 9
Sårbara flickor ... 11 Kriminella pojkar ... 13 Teori ... 14 Socialkonstruktionism ... 14 Diskursanalys ... 14 Foucauldiansk diskursanalys ... 15 Subjektspositioner ... 16 Utestängningsprocessen ... 16
Att upptäcka det underförstådda ... 16
Metodavsnitt ... 17
Datainsamling och urval ... 17
Analysmetod ... 18
Studiens tillförlitlighet ... 20
Etiska överväganden ... 21
Resultat ... 22
Offer för samhällsvård ... 22
SiS ungdomar som farliga förövare ... 26
Diskussion ... 31
Offer för samhällsvård ... 31
SiS ungdomar som farliga förövare ... 33
Relevans för socialt arbete... 36
Metoddiskussion ... 37
Vidare forskning ... 38
Litteraturförteckning ... 39
Inledning
När barn och ungas behov inte kan tillgodoses i ursprungsfamiljen kan de placeras i samhällets barnavård (Enell, 2014). I Sverige placeras och vårdas årligen cirka 1000 ungdomar inom någon av Statens institutionsstyrelse särskilda ungdomshem (SiS) och genomsnittsåldern på placerade ungdomar under 2019 var 16 år (Statens institutionsstyrelse [SiS], 2020a). Andersson Vogel (2012) påpekar att SiS särskilda ungdomshem är den mest ingripande insatsen inom den svenska barnavården. Placerade ungdomar inom SiS beskrivs dessutom som en av ungdomsvårdens mest komplexa och problemtyngda grupp. Många av ungdomarna har under en längre tid haft kontakt med socialtjänsten, de har tidigare varit placerade och blir i hög utsträckning återplacerade inom samhällsvård (Enell, 2014). Forskning har lyft fram att ungdomar inom institutionsvård ofta framställs som antingen “sårbara”, “det hjälplösa barnet”, “kriminella” eller som “ungdomsbrottslingar” (Henriksen, 2018; Ellis, 2018; Laanemets & Kristiansen, 2008). Inom forskningsområdet finns det flertalet diskursanalytiska studier som belyser ungdomars egen uppfattning om att vara placerad inom SiS (Enell, 2016; Andersson Vogel, 2016) men inga studier om hur SiS ungdomar framställs i media har återfunnits. Med hjälp av diskursanalytisk metod kommer den här studien undersöka vilka diskurser som är framträdande när SiS ungdomar framställs i svensk dags- och kvällspress. Diskursanalysen som metod och teori är ett sätt varigenom vi kan bidra till kunskap om hur samhället och vår förståelse om andra konstrueras (Svensson, 2019). Enligt Blomberg, Kroll, Lundström och Swärd (2004) har medierna ett stort inflytande i samhället. Författarna menar även att media påverkar och ramar in hur vi förstår ett visst fenomen eller en grupp människor. Vår studie syftar till att skapa en medvetenhet kring mediala diskurser för anställda inom socialtjänsten som arbetar med SiS ungdomar och för andra verksamma inom socialt arbete. Genom att vara medveten om framträdande diskurser kan professionella minska reproducering av stereotypiska föreställningar.
I följande studie kommer begreppet “SiS ungdomar” användas som synonym för de ungdomar som är och har varit placerade i tvångsvård inom något av Statens institutionsstyrelse särskilda ungdomshem. SiS ungdomar kommer i uppsatsen användas synonymt med ungdomar som är placerade på grund av eget beteende, placerade på grund av miljö eller de som är placerade som unga lagöverträdare inom SiS.
Syfte och frågeställning
Ambitionen med den här studien är att belysa hur ungdomar som är placerade inom Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem framställs i media. Mer specifikt är syftet att analysera vilka diskurser som förekommer i de rikstäckande morgontidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samt i kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen under åren 2015 till 2019. Följande frågeställning kommer behandlas.
1. Hur framställs SiS ungdomar diskursivt i rikstäckande morgon- och kvällstidning?
Bakgrund
I följande avsnitt ges en övergripande beskrivning av verksamheten Statens institutionsstyrelse samt en juridisk överblick på hur den svenska barnavårdslagstiftningen kan ingripa i ungdomars liv. Även medias inflytande kommer att beskrivas.
Statens institutionsstyrelse
Statens institutionsstyrelse (SiS) är en svensk myndighet som ansvarar för att bedriva individuellt anpassad tvångsvård och behandling för ungdomar som har allvarliga psykosociala problem samt vård av vuxna med missbruksproblem (Statens institutionsstyrelse [SiS], 2020b). Denna studie kommer inte belysa SiS missbruksvård utan enbart belysa ungdomsvården inom SiS. Verksamheten SiS härstammar från de uppfostringsanstalter som syftade till att kontrollera och disciplinera kriminella ungdomar i Sverige (Andersson Vogel, 2012). Inom SiS verksamhet och inriktning mot vård av unga finns det 23 särskilda ungdomshem med 700 platser, innefattande både akut-, utredning- och behandlingsplaceringar där de flesta av platserna är låsbara. För att bli placerad på ett särskilt ungdomshem behöver ungdomen antingen bli placerad av socialtjänsten eller att ungdomen själv begår ett allvarligt brott och blir dömd av domstol till sluten ungdomsvård (SiS, 2020b). Socialtjänsten har ett övergripande ansvar att utreda den unges behov och vid beslut om placering på ett särskilt ungdomshem är socialtjänsten ansvariga att i samråd med SiS avgöra vilket boende som passar den enskilde ungdomen (SiS, 2020b). Det finns ingen nedre begränsning av ålder för placering inom SiS men en övre begränsning tills dess att ungdomen fyllt 21 år. Dock skriver Andersson Vogel (2012) i sin avhandling att SiS vårdar barn och unga från åldrarna 12 till 21 men mestadels är ungdomarna placerade inom SiS i åldrarna 15 till 17 år. Enligt SiS (2020a) är majoriteten av de ungdomar som placeras
på särskilda ungdomshem omhändertagna enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. De flesta ungdomar som är placerade är omhändertagna på grund av eget beteende vilket exemplifieras under avsnittet “Svensk barnavårdslagstiftning” och ett LVU gäller tills ungdomen fyller 21 år. Även ungdomar som begår allvarliga brott och är mellan 15 till 17 år kan dömas till slutenvård av domstol. Det högsta straffet som ungdomen kan tilldelas är en strafftid på fyra år. När ungdomen dömts enligt lagen om verkställighet av sluten ungdomsvård, LSU, placeras ungdomen på ett av de särskilda ungdomshemmen inom SiS för fortsatt vård och behandling med fokus på ungdomens kriminella beteende (SiS, 2020b).
Svensk barnavårdslagstiftning
Inom svensk lag finns olika typer av lagstiftningar som berör barn och unga. I stycket ovan nämndes några lagstiftningar och för att skapa en förståelse för de lagstiftningar som avgör varför en ungdom blir placerad på SiS ges här en kortare förklaring av de olika lagarna och på vilka lagstadgade grunder ungdomar kan placeras inom ett av SiS särskilda ungdomshem.
Socialtjänstlag (SFS 2001:453), SoL, är en ramlagstiftning där socialtjänstens mål och kommunens ansvar finns lagstadgat. SoL är en frivillig lagstiftning och bygger på frivillighet och socialtjänsten har skyldigheter att ta emot ansökningar från medborgarna (Schiratzki, 2017)). Det förekommer att enskilda ungdomar i enlighet med SoL ansöker på frivilliga grunder om vård på något av SiS särskilda ungdomshem och blir placerade (SiS, 2020a). Ansökan sker då i enlighet med 4 kap. 1 § SoL “som bistånd för livsföring i övrigt” och beslut om placering fattas av socialnämnden (Schiratzki, 2017).
När socialtjänsten omhändertar barn eller en ungdom kan omhändertagandet grundas i olika anledningar (SiS, 2020b). Enligt lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (SFS 1990:52), LVU, kan den unge omhändertas antingen på grund av miljöfaktorer eller beteendefaktorer enligt nedanstående lagrum:
2 § LVU “Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas”.
3 § LVU ”Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende (. . .)”.
I varje kommun finns en socialnämnd som har mandat att besluta och ansöka om vård enligt ovanstående lagrum (Schiratzki, 2017). Det är också socialnämndens ordförande som har mandat att besluta om ett omedelbart omhändertagande enligt 6 § 1 st. LVU och det är SiS som ska ansvara att anvisa plats i sådant hem enligt 12 § LVU. Ett LVU har ingen tidsgräns utan gäller tills målet med vården är uppnådd (Schiratzki, 2017).
Som tidigare nämnts placeras även ungdomar som blivit dömda för brott enligt lag om verkställighet av sluten ungdomsvård (SFS 1998:603), LSU, inom SiS. I LSU regleras bestämmelserna om verkställighet av sluten ungdomsvård. I LSU stadgas också att SiS är den verksamhet som enligt 3 § LSU ansvarar för vård. Även många andra bestämmelser såsom ungdomens rättigheter och begränsningar finns lagstadgat som exempelvis inlåsning, vård i enskildhet i enlighet med 14 a § LSU är ett exempel på en sådan. Enligt SiS (2020c) vårdades 73 ungdomar dömda till LSU år 2017, där pojkarna var överrepresenterade med en medelålder på 17 år.
Media
Medierna har börjat att uppta en allt större del av människors tid och det antas att de därmed har fått ett ökat inflytande i samhället och även på allmänhetens uppfattningar om verkligheten (Blomberg, Kroll, Lundström & Swärd, 2004). Media har makt att sätta dagordningen för vad som ska publiceras. De är trots det inte speciellt framgångsrika i att styra vilka åsikter människor ska ha men de anses vara framgångsrika i att styra vad människor ska ha åsikter om. Genom att de anses kunna sätta dagordningen för vad som ska framställas i medierna, har de stor möjlighet att vara med och påverka vilka bilder som skapas av verkligheten (McCombs, 2004). Media har förutom möjligheten att prioritera vad som ska publiceras även en definitionsmakt. Med denna definitionsmakt blir media en aktör som har makt att definiera dels vem som får uttala sig dels vad som anses vara ett problem (Blomberg, Kroll, Lundström & Swärd 2004). Massmedia kan således ses som medskapare i hur problem formuleras, konstrueras och framförs i den allmänna offentliga diskursen (Andersson, 2004). Ayre (2001) framför att massmedia strävar efter att beskriva en verklighet värd att läsa om. Det innebär att händelser som är högst dramatiska men även
ovanliga ges ett stort utrymme i media. Vidare beskriver Ayre att medias rapportering om den sociala barnavården framställs som att de antingen gör för lite eller att de använder alldeles för drastiska åtgärder. Denna framställan bidrar till att skapa misstro hos allmänheten angående den sociala barnavården (Ayre, 2004). Det kan antas att vad media väljer att skriva om och på vilket sätt de framställer SiS-ungdomar i samhällsvården har stor betydelse för hur SiS ungdomar uppfattas av allmänheten (Andersson, 2004).
Litteraturöversikt
I följande avsnitt kommer både nationell och internationell forskning presenteras om hur placerade ungdomar inom institutionsvård framställs. Även forskning om medias roll i samhället och dess påverkan kommer att belysas. I litteraturöversikten har endast nationella och internationella tematiska och diskursanalytiska undersökningar använts då inga tidigare studier om hur media framställer SiS ungdomar i Sverige återfunnits. Vid genomgång av litteraturöversikten märks ett tydligt särskiljande mellan hur pojkar och flickor inom samhällsvård framställs. Vilket leder till att studien presenterar litteraturöversikten utifrån följande rubriker: Vad vet vi om SiS ungdomar som grupp?, Hur framställs samhällsvård inom forskning?, Hur framställs SiS-ungdomar inom forskning?.
Vad vet vi om SiS ungdomar som grupp?
Resultatet av tre effektstudier lyfter fram att SiS ungdomar som grupp tenderar att drabbas av sociala problem och marginalisering i samhället. Vinnerljung, Hjern och Lindblad (2006) har i en nationell kohortstudie med 22 305 före detta samhällsvårdade barn undersökt psykisk ohälsa. Resultatet påvisar att det finns en fyra till fem gånger högre risk för självmordsförsök bland de 13 till 17 åringar som har erfarenhet av samhällsvård jämförelsevis med andra jämnåriga. Resultatet pekar också på att det är fyra till åtta gånger högre risk att samhällsvårdade ungdomar drabbas av psykisk ohälsa än jämnåriga. Även Vinnerljung och Sallnäs (2008) har i sin registerstudie gjort en uppföljning av 718 ungdomar som tidigare varit placerade i samhällsvård. Syftet med studien var att analysera utfallet av placerade barn och ungdomar i samhällsvård. Resultatet visar att unga kvinnor och män som varit placerade inom samhällsvård löper stor risk att dels begå brott, bli inlagd för psykiatrisk vård samt att de även löper stor risk att dö i för tid. Resultatet visar också att före detta SiS ungdomar har en lägre utbildningsnivå och mer svårigheter att försörja sig jämfört med andra som inte varit placerade. En senare studie som framhåller liknande resultat är Brännström, Vinnerljung, Forsman och Almquists (2017) studie om barn som
tidigare varit placerade i samhällsvård och hur de klarat sig senare livet. Studien är en prospektiv kohortstudie baserad på registerdata. I studien har 900 barn med erfarenhet av samhällsvård och barn som inte har erfarenhet av samhällsvård inkluderats. Studien visar att barn som varit placerade löper ökad risk för sociala problem. Studien lyfter fram att negativa upplevelser och placeringar under barndomen påverkar den vuxnes utveckling ända fram till medelåldern vilket även påvisas i Ferraro, Schafer och Wilkinson (2016) studie. Brännström med fler (2017) poängterar dock att två tredjedelar av de ungdomar som har varit placerade i samhällsvård inte tillhör de mest utsatta. Trots detta tillhör majoriteten av samhällsvårdade barn en socialt utsatt grupp i samhället. Vilket bidrar till att en stor andel av medelålders vuxna som varit placerad i samhällsvård är socialt marginaliserade (Brännström, Vinnerljung, Forsman & Almquist, 2017).
Levander och Sturfelts (2019) studie bygger på empiriska data från offentligt tryckt material skrivet om barn i samhällsvård, socialt utsatta barn och psykisk ohälsa bland barn och unga under perioden 1897–2016. Syftet med studien är att fånga samhällsövergripande diskurser. Deras forskning visar att barn och ungas psykiska ohälsa finns inom hälsodiskursen. Studien belyser också att begreppet psykisk ohälsa har gått från att betraktas som ett avvikande beteende till att nu betraktas som ett folkhälsoproblem. De hälsosatsningar som gjorts för att motverka psykisk ohälsa har varit främst generella förebyggande åtgärder med fokus på lättare psykisk ohälsa bland ”vanliga” barn. Enligt Levander och Sturfelts (2019) har insatser till samhällsvårdade unga med kombinerade sociala och psykiska problem varit lägre prioriterade. Enligt författarna är detta anmärkningsvärt eftersom det har konstaterats att psykisk ohälsa är särskilt hög hos de unga som finns inom samhällsvården.
Hur framställs samhällsvård inom forskning?
I Skoogs (2016) studie påtalas bristen av stabilitet för barn och unga som är placerade inom samhällsvård. I studien har 12 barn och unga vuxna intervjuas om deras egna upplevelser under sin tid i samhällsvård. Enligt barnen delas det ut reprimander till de barn som har “dåligt” beteende medan barn med ett “gott” beteende belönas. Enligt Skoog bidrar straff och missförhållanden till en instabil samhällsvård. I studien beskriver barnen en kall tillvaro med tonvikt på att uppföra sig med rätt beteende gentemot personalen för att undvika att bli straffade. Barnen rapporterar om isolering, vård i enskildhet och andra övergrepp i form av fysisk och psykisk misshandel i form av hot eller att ha blivit nypta. De intervjuade barnen menar sig ha lite att säga till om i samhällsvården. Barnens bristande inflytande kan
leda till att olika strategier för att erövra kontroll över hur situationen utvecklas. Skoog (2016) beskriver två strategier, den första innefattar att barnet ger upp och vantrivs men på något vis ändå finner sig i situationen. Den andra strategin innebär att barnet agerar ut, rymmer och använder sig av ett utåtagerande för att få vuxnas uppmärksamhet. Ett bristande beteende från ungdomens sida och missförhållanden inom vården anses hänga samman med sammanbrott inom samhällsvården och att vården upphör. Barnen i studien beskriver att de har utvecklat problembeteende under sina placeringar och att det har skett en så kallad smittoeffekt. Flera barn berättar att de utvecklat ett självskadebeteende, använt droger och utfört kriminella handlingar under sina placeringar. Skoog (2016) har i sin studie identifierat en “upptrappningsskultur” som innebär att ett sammanbrott används som ett straff för konsekvensen av ett oönskat beteende, då flyttas barnen till en annan vårdmiljö. Ytterligare nämns att snabba placeringar och bristen på information om varför barn och unga placeras kan leda till ett inre kaos hos dem vilket kan bli starten på en instabil samhällsvård.
Ytterligare en studie som beskriver ungdomar och deras egna upplevelser är Enell (2016) som har undersökte hur ungdomar själva uppfattar och beskriver hur det är att utredas och bo på SiS särskilda ungdomshem. Studiens empiriska material består bland annat av intervjuer med 16 ungdomar under en tvåårsperiod. Många av placeringarna beskrivs som plötsliga och många ungdomar menar att de fått en mycket begränsad information om varför de var placerade. Flertalet beskriver även placeringen som väldigt dramatisk, de beskriver situationen som utanför deras kontroll. De förmedlar även en önskan om att professionella ska göra mer för att försöka förstå dem. Enell (2016) beskriver också att ungdomarna ser sig som sårbara inför den dokumentation som sker på institutionen och att de upplever utredningspersonalens tolkningsföreträde som problematisk. När ungdomarna fick läsa dokumentationen om dem själva förvånades de över detaljer i informationen och det påtagliga problemfokus som fanns i dokumentationen.
En studie som framställer samhällsvård ur ett behandlingsperspektiv är Laanemets och Kristiansen (2008) forskningsrapport om kön och behandling inom tvångsvård. Studiens empiriska material innefattar deltagande observationer samt en enkät till personal. Forskningsrapporten lyfter fram att pojkar och flickor behandlas olika av personalen. Pojkar bemöts mer direkt och med ett ensidigt auktoritärt förhållningssätt och de ges lite utrymme för att uttrycka känslor utan förväntas visa sig som stora och starka män. Flickor bemöts med en försiktighet och med högre tolerans. Detta då personal vill undvika att
kränka flickor då de betraktas som mer sköra än pojkar. Laanemets och Kristiansen (2008) tar också upp att det fins en större förståelse för flickors beteende jämfört med pojkarnas beteende inom ungdomsvården. Personalen beskrev pojkarna som våldsamma och att det därav är viktigt att agera snabbt och fysiskt om situationen kräver det. Pojkarna ansågs vara emotionellt omogna och i behov av tydliga regler. Flickorna framställs som mer sårbara och betydelsen av förtroendefulla relationer lyftes fram som viktigt för att stärka flickornas självkänsla. Även hur behandlingen organiseras på avdelningarna skiljer sig åt baserat på ungdomarnas kön. Pojkar behandlas mer kollektivt och flickor med mer individualiserade insatser (Laanemets & Kristiansen, 2008).
Ytterligare en studie som tar upp att pojkar och flickor behandlas olika är en internationell studie av Henriksen (2018) som undersökt den danska institutionsvården och könets betydelse i behandlingsarbetet. I studien intervjuades 25 placerade ungdomar och 20 anställda med olika befattningar inom institutionsvården. Studiens resultat visar att pojkar behandlas genom att disciplineras med sanktioner och praktisk träning medans flickor disciplineras med hjälp av terapi och behandling som syftar till att kontrollera flickors sexualitet och kvinnlighet (Henriksen, 2018; se även Laanemets & Kristiansen, 2008). Henriksen lyfter också fram att flickor verkar straffas för att de gått över gränsen för hur det förväntas att flickor ska uppföra sig medans pojkar straffas när den lagliga gränsen överträds. Studien resultat behandlar två tematiker ”Farliga pojkar” och ”Sårbara flickor”. Pojkarna behandlas med att återinföra struktur i vardagen. Pojkarna uppmuntras att utöva maskulina aktiviteter såsom sport och träna fysisk styrka medan skolgången ofta prioriteras bort framför hantverksarbete. Henriksen (2018) lyfter fram att personalen beskriver flickorna som mer komplexa och krävande än pojkarna, då många har psykiatriska svårigheter som ångest, självskada och ökad risk för självmord. Inom dansk institutionsvård tillhör flickor en minoritet och är placerade tillsammans med pojkar. Henriksens studie betonar att en normativ kvinnlighet ramar in vården av flickorna inom institutionsvården. Flickar förväntas bära lämpliga kläder och ta ansvar för sin egen kropp och sin sexualitet. Vidare nämns att personal också uttryckte att flickor är i behov av att skyddas mot sexuella övergrepp då flickor anses vara ”obegränsade” och ”i dålig kontakt med sina känslor”. I studien beskrivs flickors gränslösa beteende som att de saknar respekt för sina egna emotionella och sexuella gränser. Vidare beskriver personalen att misslyckandet med att sätta personliga gränser är det som gör flickor sårbara (Henriksen, 2018).
Hur framställs SiS ungdomar inom forskning?
I sin avhandling har Andersson Vogel (2012) studerat tvångsplacerade ungdomar gällande kön, klass och etnicitet inom SiS särskilda ungdomshem. Syftet med avhandlingen är att skapa en bild av ungdomens situation vid inskrivning och därefter följa upp ungdomen ett och två år efter att de skrivits ut från SiS. Andersson Vogel (2012) skriver att SiS ungdomar som grupp innefattar stora variationer då den dels innefattar pojkar med omfattande men renodlad kriminalitetsproblematik samt flickor som lider av allvarliga psykiska problem. SiS uppdrag är bland annat att hantera de ungdomar som dömts straffrättsligt och har samtidigt till uppdrag att vårda ungdomar som på grund av beteendeproblem eller social utsatthet behöver vård och behandling. Enligt Andersson Vogel riskerar placerade pojkar och flickor att utveckla olika typer av normbrytandebeteenden som kriminalitet, missbruk och självskadebeteende. Mofitt (refererad i Andersson Vogel, 2012) har i sin studie om normbrytande beteende belyst variationen mellan pojkar och flickor. Studien visar att pojkar har betydligt högre tendens att uppvisa tidigare normbrytande beteende än flickor. Pojkars tidiga normbrytande beteende anses hänga samman med att pojkar i högre utsträckning exponerar sig för fler riskfaktorer. Det påtalas även att ett normbrytande beteende kan tolkas som en reaktion på det sociala sammanhang som pojkar och flickor befinner sig i. Flickor uppvisar mindre normbrytande beteende under barndomen för att de är upptagna med att socialiseras in i flickrollen, som att känna empati och förståelse för andra. Enligt Mofitt (refererad i Andersson Vogel, 2012) framhålls att flickors normbrytande beteende kan uppstå när flickorna är i processen att frigöra sig till egna individer. Enligt Andersson Vogel (2012) har detta att göra med samhällets stereotypiska könsroll gällande unga kvinnor. Vilket bidrar till att flickors utåtagerande blir mer tydligt när dessa könsnormer bryts. Enligt Andersson Vogel (2012) är ungdomar med utländsk bakgrund i större utsträckning placerad inom institutionsvård på grund av brottslighet. Även Lundström och Sallnäs (2003) beskriver i studien klass, kön och etnicitet i den sociala barnavården att barn med invandrarbakgrund är överrepresenterade i den svenska barnavården samt även gällande vård utanför det egna hemmet. Vidare framkommer i studien att pojkar med invandrarbakgrund är överrepresenterade inom SiS institutionsvård. Studien beskriver också att det finns en ökad risk för barn att placeras i dygnsvård om båda föräldrarna är födda utomlands. Lundström och Sallnäs (2003) lyfter fram att det finns samband mellan invandrarungdomars överrepresentation i brottsstatistik och familjens socioekonomiska situation. En socioekonomisk situation som innebär att familjer ofta har
lägre inkomster, svårt att förankra sig på arbetsmarknaden och bor ofta i utsatta och belastade områden.
Jansen (2010) har i sin studie intervjuat tolv ungdomar inom norsk samhällsvård och identifierat två framträdande diskurser, “Det utsatta barnet” och “Problemungdomen”. I den första diskursen framställs en utebliven vård, felaktig behandling och utsatthet och i den andra diskursen fokuseras det på missanpassning från ungdomens sida med tillskrivna problem som kriminalitet eller missbruk. Beroende på vilka grunder som ungdomen placerats i samhällsvård skapar det också betydelse för hur personalen väljer att behandla ungdomen. När det gäller den första diskursen är målet att erbjuda en miljö som består av bra vård som ska stödja den framtida utvecklingen på ett bra sätt. I den andra diskursen erbjuds behandling för att reglera och minska beteendeproblem. Studien visar hur diskurserna påverkar ungdomarnas identitetsformande då ungdomarna subjektpositioneras utifrån diskursen. Jansen (2010) betonar att ungdomarna inom samhällsvård ställs inför en svår och komplex situation att bli fri från denna subjektspositionering och stämpeln som avvikande, vilket kan vara ett hinder för deras utveckling.
Ytterligare en studie som belyser diskursen “problemungdomar” är Forkby (2005) som i sin diskursanalytiska studie skildrar hur ungdomar och svensk ungdomsvård framställdes i television. I artikeln analyseras en dokumentär om den så kallade ”värstingseglatsen” som pågick under 1990-talet. Inom socialtjänsten fanns en idé om att placerade och omhändertagna ungdomar skulle träna olika sociala färdigheter och försöka bryta sitt invanda livsmönster ombord på ett segelfartyg. Vidare skildrar artikeln hur ungdomar i media oftast objektifieras, ur ett idealiskt perspektiv beskrivs ungdomen som vacker och med en framtidstro medan de ungdomar som anses vara utmanande och våldsbenägna beskrivs som problematiska eller som identitetssökande (Lundström, 2004). I diskursen om problemungdomar kan det urskiljas en diskussion om vem som förtjänar samhällets hjälp och vem som inte gör det (Forkby, 2005). I Forkbys studie har tre teman urskilts. Den första delen kallas för anslaget där dokumentärens moraliska dilemma exponeras och bilden av den så kallade värsting identiteten konstruerades. Det andra temat kallas för upptrappning och här utvecklas dramat i dokumentären, där deltagarnas olika karaktärer och relationer ges en central roll. Tredje temat kallas för nedtoning, där framställs ungdomarna med fokus på eftertänksamhet genom att deras ärliga samtal med varandra lyfts fram. Enligt Forkby (2005) kan media genom hur sensationella händelser berättas
generera en dramatisk iscensättning av hur ungdomar skildras, vilket kan få indirekta effekter på de samhälleliga diskurser som får fäste och skapa en stigmatisering av “problemungdomarna” i samhället.
Sillow Kallenbergs (2016) har studerat hur ungdomar, behandling och yrkespositioner inom en tvångsvårdande kontexten kan förstås. Avhandlingen innefattar observationer samt intervjuer som genomfördes under en fem månaders period på ett av SiS särskilda ungdomshem. När personalen uttalar sig om ungdomarna, har Sillow Kallenberg valt att sammanfatta dessa uttalanden i logiker. Två övergripande logiker lyfts fram som centrala. Logikerna kan förstås som att de är kopplade till förståelsen om ungdomens bakgrund, beteenden och personligheter. Den biologiska logiken förklarar arvets påverkan och det sociala sammanhangets logik handlar om den sociala miljön. Flertalet av de intervjuade inom personalen uttalade sig om ungdomar utifrån miljömässiga faktorer. Där beskrevs ungdomar med en svår uppväxtmiljö på grund av missbruk och våld, försummelse och omsorgssvikt hos föräldrar. Personalen beskrev även ungdomarnas problem utifrån en biologisk logik där en nedärvd genetisk sårbarhet i form av exempel neuropsykiatriska diagnoser lyftes fram. Vidare beskriver Sillow Kallenberg att personalen ser förståelse och fantasi om barnet som ansvarslös och i behov av hjälp. Å andra sidan fantasin om ungdomsbrottslingen som manipulativ, farlig och behöver vårdas mer disciplinerat. Här kan två olika behandlingspraktiker urskönjas, den vårdande och den straffande. En sådan förståelse och fantasi om ungdomarna kan enligt Sillow Kallenberg härledas till att subjektpositioner som ”det lilla barnet” eller ”ungdomsbrottslingen” skapas. Vilket i sin tur kan leda till att sanktioner motiveras utifrån den subjektpositionering som ungdomen tillskrivs. Sillow Kallenberg (2016) drar slutsatsen att ungdomar får olika behandling utifrån tillskrivna logiker av de anställda inom institutionsvården.
Sårbara flickor
Enligt Henriksen (2018) framställs flickor som komplexa och krävande och i termer av psykisk ohälsa. Laanemets och Kristiansen (2008) forskningsrapport beskriver att flickor framställs som sårbara och jobbigare än pojkarna inom SiS. Å andra sidan beskrivs flickor ha en komplexare problematik och att de kan vara manipulativa och därmed svårare att behandla. Flickorna beskrivs även som självdestruktiva så till vida att de inte tillåter sig själva att lyckas. En sådan självbestraffning kan vara allt ifrån att straffa sig själva men det kan även leda till självmord. Flickorna beskrivs också som sköra och i behov av hjälp (Laanemets & Kristiansen, 2008).
För att öka förståelsen för placerade flickor på särskilda ungdomshem har Andersson Vogel (2016) genomfört en diskursanalys. Studien är baserad på intervjuer med sju socialsekreterare som arbetar med SiS-placerade flickor. Utifrån analys av intervjuerna var tre diskurser framträdande, “Flickor i allmänhet”, “SiS-placerade flickor” “SiS som insats”. Inom den första diskursen beskrivs flickor som att de oftast lider av psykisk ohälsa. Flickorna beskrivs ofta med termer såsom inåtvända, frustrerade, destruktiva och har ett självskadebeteende och ätstörning. Vilket enligt Andersson Vogel reproducerar bilden av att placerade flickor mår dåligt. Den andra diskursen berör hur man pratar om flickor placerade på SiS. Inom denna diskurs beskrivs flickorna som mer utmanande och att de gör för “grova saker”. Flickorna framställs på så vis som aktiva och utåtagerande. Inom den tredje diskursen “SiS som insats” framkommer två olika förståelser, dels att SiS som vårdform är problematisk och fängelseliknande å andra sidan att den har som funktion att skydda och ändra ungdomars beteenden. I artikeln framgår att hur vi talar om flickor i allmänhet eller som placerade skiljer sig avsevärt åt, samtidigt som socialsekreterarnas syn skapar skillnad och reproducerar diskursen kring placerade flickor. Andersson Vogel (2016) betonar att flickorna behöver bemötas med respekt och inges med en hoppfull framtidstro om att flickor kan vara aktörer i sina egna liv.
Ellis (2018) vill i sin etnografiska studie öka förståelsen för att placerade flickor ofta blir kategoriserade som ”sårbara” och ”besvärliga” inom den engelska institutionsvården. I studien står att läsa att i flickornas journalanteckningar omnämns flickorna ofta som ”sårbara” av personalen, vilket flertalet av de intervjuade flickorna motsätter sig. Flickorna vill hellre identifiera sig som ”barn i behov av hjälp” och påtalade att de är kapabla och självständiga. Skillnaden mellan personalens och flickornas egna definitioner belyser en spänning mellan den diskurs som reproduceras av de professionella inom institutionsvården och hur flickorna ser på sig själva.
SiS som institution är utformad för att behandla och hantera kriminalitet med uppdraget att kontrollera och disciplinera kriminella ungdomar (Andersson Vogel, 2012). Å andra sidan påpekar Andersson (refererad i Andersson Vogel, 2012) att ett system av kontroll och disciplin inte är anpassat för att behandla flickor som oftast definieras som offer än förövare. En konsekvens av detta kan då bli att flickor upplevs svårare att behandla inom SiS då de ofta beskrivs att ha en inåtvänd och internaliserad problematik. I Schlytter (2000) studie beskrivs att hälften av flickorna som omhändertogs grundades i “annat socialt nedbrytande beteende” medan den andra hälften av flickorna omhändertogs på grund av
“beteendefall” som innebär misshandel i hemmet, allvarliga psykiska problem, sexuellt beteende och suicidrisk.
Kriminella pojkar
I Andersson Vogels (2012) avhandling framhålls det att pojkar har betydligt högre tendens att uppvisa tidigare normbrytande beteende vilket anses hänga samman med att pojkar i högre utsträckning exponerar sig för fler riskfaktorer. Andersson Vogel skriver att kriminalitet och missbruk är de problembeteenden som tydligast definieras i LVU-lagstiftningen. Hon hävdar också att kriminell problematik är vanligt bland placerade pojkar. Även inom dansk institutionsvård är det främst pojkar och unga män som är placerade på grund av brottsliga handlingar (Henriksen, 2018). Vidare beskriver Henriksen att redan som 10–11 åringar började pojkarna begå brott och blev med tiden placerade utanför egna hemmet. Henriksen (2018) studie skriver att placerade pojkar framställs som “farliga pojkar” och i behov av disciplin. Pojkarna behandlas med att återinföra struktur i vardagen såsom att följa regler och scheman vilket enligt personal är en stor kontrast gentemot hur ungdomarna har uppfostrats. Där fokus har legat på att de ska vara ”vara mästare i sitt hus” och/eller ”gränslös”. I studien framhålls att pojkarnas gränslösa beteende anses vara en brist på respekt för myndigheter och andra människor. I Laanemets och Kristiansen (2008) forskningsrapport betonas att pojkarna är i behov av klara och tydliga direktiv. Vidare beskriver personalen inom SiS att pojkarnas mest utmärkande drag är att de är farliga, aggressiva och våldsamma och i hög utsträckning kriminella. Pojkarna beskrivs i rapporten som barnsliga, psykiskt omogna och har en oförmåga att uttrycka känslor (Laanemets & Kristansen, 2008).
I en forskningsrapport skriven av Michanek, Kristiansson, Westermark och Machado (2000) studeras 25 pojkars vistelse inom SiS. I rapporten redogörs det för att pojkarna sedan tidigare enligt socialtjänstens uppgifter har varit placerade många gånger inom SiS. Samtliga ungdomar hade en tungt belastad psykosocial problematik bestående av kriminalitet och missbruk. Pojkarnas brottsliga handlingar rubriceras som grova brott såsom mordbrand, sexuella övergrepp och våldtäkt. I rapporten framkommer det också att pojkarna hade någon typ av psykisk problematik som personlighetsstörning, neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller psykotiska drag. Michanek, Kristiansson, Westermark och Machado (2000) lyfter också fram att ett år efter avslutad placering inom SiS hade två tredjedelar av pojkarna åter begått nya brott.
Teori
I den här studien genomförs en diskursanalys. Diskursanalysen är enligt Svensson (2019) inte bara en metod utan också ett teoretiskt förhållningssätt. I detta avsnitt kommer studiens teoretiska utgångspunkter behandlas.
Socialkonstruktionism
Diskursanalysen har sin grund inom socialkonstruktivismen (Svensson, 2019). Diskursanalysen konstruktivistiska utgångspunkt bygger på att människor anses skapa den sociala verkligheten genom sitt språkbruk. Språket anses på så vis utgöra en form av social praktik som påverkar och formar den sociala världen (Svensson, 2019). Utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv anses det inte finnas någon självklar kunskap eller en objektiv sanning utan kunskap anses vara subjektiv och något som organiseras utefter hur vi människor väljer att kategorisera världen (Burr, 2015). Enligt det socialkonstruktionistiska perspektivet ses människans syn på världen som historiskt och kulturellt betingad och således föränderlig över tid. Människans sätt att skapa och upprätthålla sin syn på världen och att etablera gemensamma sanningar skapas genom social interaktion och sociala processer. Inom socialkonstruktionism antas det finnas ett samband mellan kunskap och social handling, där en bestämd världsbild bidrar till en viss social handling och där olika världsbilder skapar olika sociala handlingar. Den sociala konstruktionen av kunskap och sanning anses skapa tydliga sociala konsekvenser i relation till ens sociala världsbild (Burr, 2015). Ett socialkonstruktionistiskt perspektiv främjar ett kritiskt analytiskt förhållningssätt då tonvikt läggs på att undersöka vad som sägs och hur det skapas (Wenneborg, 2001). Vidare beskriver Wenneborg att språk konstrueras i sociala sammanhang och beroende på hur språket används skapas också en viss bild som därefter påverkar och skapar människans verklighet.
Diskursanalys
Det finns olika inriktningar och definitioner av diskursbegreppet inom det diskursteoretiska fältet. I den här studien utgår vi från Winther Jørgensens och Philips (2000, s. 7) definition; ”En diskurs är ett bestämt sätt att tala om och förstå världen”. Inom diskursteoretiska fältet betraktas språket som en handling, när vi talar utförs en handling som påverkar vårt sätt att förstå, känna och uppleva saker. Ordet diskurs betyder ursprungligen “diskussion” eller “konversation” och återfinnas inom flera samhälleliga
områden som exempelvis inom den politiska diskursen eller den juridiska diskursen (Svensson, 2019). Gemensamt för diskursteoretiska inriktningar är intresset för den samhälleliga diskussionen med premissen om att språket har en produktiv och verksam effekt. Enligt Svensson (2019) kan diskursanalysen användas för att skapa en förståelse för språkets bakomliggande funktion och på så vis närma sig den betydelse språket har för människans förståelse och upplevelse av omvärlden, men även förståelsen om hur människor uppför sig gentemot varandra. Svensson (2019) betonar också vikten av att fördjupa sig inom en specifik diskursanalytisk inriktning som man väljer att arbeta vidare med. I studien har vi valt att använda den foucauldianska diskursanalysen som inriktning.
Foucauldiansk diskursanalys
Den person som haft ett betydelsefullt inflytande över diskursanalysens framväxt som teori och metod är Michel Foucault (Svensson, 2019). Enligt Foucault (2002) är en diskurs en uppsättning språkliga kategorier som systematiskt formar de objekt som framställs. Borèus (2015a) beskriver att Foucaults syn på diskursbegreppet kan ses både som ett sätt att tala om eller skriva om ett fenomen samt att en diskurs även innefattar regler och praktiker som omgärdar den. Genom hur vi talar om eller benämner saker skapas olika förhållningssätt till dessa fenomen i samhället och hur vi tala om ett fenomen påverkar hur vi förstår eller uppfattar dessa fenomen/objekt. Foucault (1993) framför att diskurserna inte bara beskriver världen utan att den även konstruerar vår värld genom att diskurser sätter en ram för både möjligheter och begränsningar för det sätt vi tänker, upplever eller på vilket sätt vi utför handlingar i vårt vardagliga liv. Genom diskurser konstrueras det som anses vara sant och självklart inom ett område (Foucault, 1993). Foucault sätter makten i fokus i sin diskursanalys. Han framför att makt inte utövas av eller mot subjekt/människor utan utvecklas i relation mellan människor vilket innebär begränsningar för vissa och möjligheter för andra. Diskurser är således ett instrument för kontroll, makt, kvalificering och diskvalificering (Foucault, 2008b). Makt kan enligt Foucault (2008b) ses som något förtryckande men makt kan även vara produktivt på så sätt att de som har makt i ett visst sammanhang skapar diskurser och kunskap. På detta sätt skapas vår sociala verklighet samtidigt som andra möjligheter och begrepp utesluts (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Borèus (2015b) beskriver att i den foucauldianska diskursanalysen är forskaren intresserad av att upptäcka det underförstådda, utestängningsprocessen samt att hitta subjektspositioner.
Subjektspositioner
Foucault anses vara grundare till diskursanalysens subjektpositioner (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Boréus (2015b) skriver att med subjektspositioner menas det handlingsutrymme som människor tillhörande en viss kategori har att uppträda inom. Dessa ramar formas genom vårt språkliga användande och skapar föreställningar om människor och den kategori de anses tillhöra. Foucault (2008a) menar att alla människor är skapade inom och av diskurser. En individ kan på så sätt inneha olika subjektspositioner beroende på kontext å andra sidan kan individen tillskriva sig själv men även tillskrivas subjektpositioner av andra. I studiens analys har SiS ungdomar subjektpositionerats och framställts som både offer och farliga förövare i tidningsartiklarna. Subjektpositionen farlig förövare har exempelvis identifierats genom följande artikel från Expressen (Exp 6) ”Vid 14 års ålder är ungdomen misstänkt för 22 brott. Däribland misshandel, olaga hot, rån och våldtäkt”. Ett exempel på offer som subjektsposition framställs genom följande artikel i Aftonbladet (AB 12) ”I Sverige kan barn med psykisk ohälsa förvaras inlåsta på obestämd tid, utan att få behandling”.
Utestängningsprocessen
Foucault (1993) skriver att utestängningsprocedurer bland annat handlar om förbud vilket innebär att alla vet att inte vem som helst få prata om vad som helst hur som helst eller när som helst. Han beskriver att utestängningsprocedurer även handlar om viljan till att bekräfta en sanning (Foucault, 1993). Boréus (2015) skriver att om något framställs som sant underförstås det som att motsatsen är osann och avvikande. Därigenom trängs vissa personer och åsikter undan och görs illegitima eller osynliggörs. I studiens analys har följande citat studerats som ger exempel på en utestängningsprocess. I Aftonbladets artikel AB 12 skrivs ”I våras kom Rebecka ut, efter tre år på fem olika behandlingshem (…) Vera har sex år i samhällsvård med 21 omplaceringar (…)” detta exempel visar att den goda samhällsvården osynliggörs och stängs ute från diskursen. Vilket gör att bilden media väljer att framställa kan göras till en sanning.
Att upptäcka det underförstådda
För diskursanalysen är det underförstådda centralt (Borèus, 2015b). Då språket är en maktresurs i konstruerandet av vår sociala verklighet är det väsentligt att inte enbart genom diskursanalys studera och analysera en text explicit för att förstå verkligheten. I den
Foucauldianska diskursanalysen är det väsentligt att även studera och analysera det som förgivettas eller underförstås i texten (Bryman, 2011). I studiens analys är följande artikel ett exempel på hur man kan upptäcka det underförstådda. I Aftonbladets artikel (AB 5) står att läsa: ”Tonåring placerad på SiS ungdomshem (…) fick obevakad permission (…) nu sitter han misstänkt för mord (…)” med detta exempel framställs SiS ungdomen som oberäknelig och kan underförstås som oerhört farlig för den enskilde samhällsmedborgaren.
Metodavsnitt
Syftet med studien har varit att undersöka framträdande diskurser om ungdomar som är placerade inom SiS särskilda ungdomshem. Det är bland annat genom analys av text som framträdande diskurser kan synliggöras och på så vis tydliggörs också vilket budskap som sprids genom diskurserna. I metodavsnittet kommer viktiga steg i forskningsprocessen redovisas så som datainsamling och urval, analysmetod, studiens tillförlitlighet och etiska överväganden.
Datainsamling och urval
För att kunna besvara studiens frågeställning valdes först följande dagstidningar och kvällstidningar ut Dagens Nyheter (DN) och Svenska Dagbladet (SvD) samt Aftonbladet (AB) och Expressen (Exp). Tidningarna valdes ut på grundval av att de är rikstäckande och några av de största tidningarna i Sverige (Orvesto, 2019). När vi hade valt ut aktuella tidningar var det dags att välja tidningsartiklar. För att leta efter potentiella tidningsartiklar genomfördes sökningar i databasen Retriever Mediearkivet. Vid en första sökning användes sökord såsom SiS, SiS hem, Statens institutionsstyrelse, Statens institutionsstyrelse och ungdomar. Till sist valdes sökordet Statens institutionsstyrelse ut vilket resulterade i 639 träffar under åren 1992 till 2020. För att begränsa antalet tidningsartiklar begränsades urvalet till att endast inkludera åren 2015 till 2019. Antalet tidningsartiklar reducerades då till totalt 126 stycken. Det precisa urvalet på en femårsperiod gjordes för att utforska vilka diskurser som är framträdande i den samhälleliga debatten där och då.
Därefter lästes varje artikel igenom manuellt av författarparet och de artiklar med relevans för studiens syfte valdes ut. Tidningsartiklar valdes ut och bedömdes relevanta utifrån följande kriterier: att SiS och ungdomar skulle nämnas i tidningsartikeln samt att artiklarna
berör ungdomar som antingen varit placerad eller är placerad inom SiS. Ytterligare en begränsning i urvalsprocessen var genom att gallra bort de tidningsartiklar som berörde missbruksvården inom SiS, ungdomar som begått brott och därmed placeras efteråt på SiS samt ensamkommande ungdomar. Ensamkommande ungdomar var under en tillfällig tidsperiod placerade inom SiS och skapade andra typer av utmaningar för verksamheten vilket skulle kunna vara intressant att belysa ur ett annat sammanhang. Även en artikel som berörde riksdagens budgethantering valdes bort då detta enbart berörde budgetanslag till SiS. Denna urvalsprocess resulterade i att urvalet begränsades till 38 artiklar. För att försöka fånga upp olika typer av diskurser gjordes ingen begränsning i vilken typ av publicerad text. Därav har även debattartiklar, ledarartiklar och insändare tagits med, då de också är med och formar den samhälleliga diskursen om SiS ungdomar. Dessa tidningsartiklar finns redovisade i Bilaga 1.
Analysmetod
När urvalsprocessen var genomförd återstod 38 tidningsartiklar för närmare analys. För att skapa en överblick över materialet som helhet valde vi att kategorisera tidningsartiklarna i tre kategorier; ungdomar, personal och den samhälleliga debatten bestående av forskare/experter om och inom SiS. Då detta var något som kunde urskiljas vid första anblicken av tidningsartiklarna. I kategorin ungdomar placerades 20 tidningsartiklar, i den andra kategorin 11 tidningsartiklar som berörde personal och i den tredje kategorin samhällsdebatt placerades totalt 7 artiklar som berörde SiS. Inom det diskursteoretiska perspektivet görs antaganden om språkets användning medan diskursanalys som metod används för att undersöka hur språket används (Svensson, 2019). I utvalda tidningsartiklar har en foucauldiansk diskursanalys tillämpats där makten är i centrum, där subjektpositioner samt det som stängs ute och det som underförstås analyseras (Foucault, 2008b). Tonvikt i studien har varit att med hjälp av tidningsartiklar analysera hur SiS ungdomar beskrivs och vilka diskurser som är framträdande vilket gör att en foucauldiansk diskursanalys är tillämplig.
För att komma åt diskurser i tidningsartiklarna har följande fyra analysfrågor som Boréus (2015b) rekommenderar vid textanalys använts i studiens analys:
1. Vad påstås uttryckligen i texten? 2. Vad underförstås i texten?
3. Vilka kategorier av människor omtalas i texten och hur framställs de? 4. Vad trängs undan eller görs legitimt och vilka framstår som auktoriteter?
Vad påstås uttryckligen i texten? Första analysfrågan är relevant för de flesta former av text
och undersöker det explicita som framställs och skapar grunden för att kunna gå vidare med att undersöka texten djupare (Boréus, 2015b). Analysfrågan har besvarats i resultatavsnittet genom att det explicita i tidningsartiklarna uttryckligen har beskrivits.
Vad underförstås i texten? Här undersöks textens förgivettagande och vad som implicit
uttrycks vilket också är centralt i en diskursanalys (Boréus, 2015b). Att undersöka det implicita i en tidningsartikel syftar till att avslöja det som döljs i texten. Det är även viktigt att se närmare på det sammanhang som texten är författad i, vilken position författaren har men också vad som händer i samhället när texten författas. Genom att analysera det som dolts i tidningsartiklarna har det implicita undersökts och lyfts fram i vår analys.
Vilka kategorier av människor omtalas i texten och hur framställs de? Frågan analyserar på vilket
sätt uttrycks och benämns grupper och enskilda i texten (Boréus, 2015b). Frågan besvarar även vilka subjektspositioner som förekommer och vilket utrymme för agerande som subjektpositionerna ges. Denna analysfråga befinner sig nära studiens frågeställning och genom att undersöka vilka kategoriseringar som görs och vilka egenskaper dessa kategorier tillskrivs besvaras både analysfrågan och frågeställningen.
Vad trängs undan och görs legitimt och vilka framstår som auktoriteter? Analysfrågan belyser förbud
och utestängningsprocedurer samt vad som undanträngs i texten (Boréus, 2015b). Foucault (1993) benämner utestängningsprocedurer där förbud har en väsentlig roll och genom detta förbud skapas utrymme för auktoriteter att benämna vad som ska ses som sant eller falskt och vem som har makt och vem som ges företräde att säga vad.
Med hjälp av analysfrågorna kunde både explicita och implicita antaganden samt subjektspositioner och utestängningsprocedurer identifieras. Följande diskurser som var dominerande i materialet är; “Offer för samhällsvård” och “SiS ungdomar som farliga förövare”. De två framträdande diskurserna kommer att redovisas i studiens resultatavsnitt.
Studiens tillförlitlighet
Validitet och reliabilitet är två erkända begrepp inom beprövad forskning och nämns av Bryman (2011) som två viktiga begrepp inom kvalitativ forskning. Reliabilitet handlar om hur tillvida en studie är tillförlitlig och om studien kan replikeras. Ett sätt att stärka studiens reliabilitet är att detaljerat beskriva analys- och urvalsprocessen vilket möjliggör att studien kan replikeras av någon annan. Svårigheter med kvalitativa studier och reliabilitet kan vara att återskapa den precisa sociala miljön som studeras å andra sidan kan studien replikeras om man väljer att undersöka en liknande social miljö. I vår studie används tidigare publicerat material och kan därav replikeras och användas av andra för att genomföra samma typ av textanalys. Beroende på antalet forskare i studien är den interna reliabiliteten viktig och att det finns intern överensstämmelse mellan forskarna om hur resultaten ska tolkas. Något som har beaktats i denna studie vid analys och tolkning av tidningsartiklarna. Begreppet validitet undersöker om studien mäter det som ska mätas (Bryman, 2011). Vidare beskrivs att i kvalitativ forskning är inte mätning och kvantifiering av främsta intresset utan tonvikten ligger främst på att finna en samstämmighet mellan forskarens observationer och de teorier/begrepp som utvecklas, med andra ord att resultaten är väl förankrade i empirin. Enligt Winther Jørgensen och Philips (2000) stärks diskursanalysens validitet genom att diskursen sätts i ett sammanhang och exemplifieras. I studien ges framträdande diskurser ett sammanhang. Diskurserna kommer även exemplifieras och tydliggöras med citat vilket möjliggör att studiens validitet stärks. Då studiens teoretiska ramverk utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv är inte sanningsanspråket eftersträvansvärt utan tonvikt läggs snarare på att presentera och exemplifiera de diskurser som reproduceras i tidningsmaterialet.
Enligt Bryman (2011) kan kvalitativa studier utöver validitet och reliabilitet även bedömas utifrån andra kriterier, så som tillförlitlighet och äkthet. Vidare beskrivs vikten av att tydliggöra begrepp och metoder för att kunna avgöra kvaliteten i kvalitativ forskning. För att en studies resultat skall vara tillförlitlig krävs det att studien är trovärdig, överförbar, pålitlig med möjlighet att styrka och konfirmera resultatet. För att bedöma en studies resultat krävs det att forskaren ger en tydlig och trovärdig beskrivning av resultatet vilket underlättar för läsaren när den ska bedöma hur överförbar studiens resultat är i andra sammanhang. För att kunna styrka och konfirmera resultatet läggs tonvikt på att forskningen bedrivits i god tro och att resultatet inte har påverkats av forskarens egna
värderingar. En fullständig redogörelse av forskningsprocessen möjliggör att studien kan granskas av andra å andra sidan påvisa studiens pålitlighet (Bryman, 2011). En kvalitativ studie anses vara tillförlitlig om ovanstående kriterier är uppfyllda. Äkthet inom kvalitativ forskning bedöms på premissen om hur deltagarna upplever samstämmighet med resultatet (Bryman, 2011). Då studien valt att använda sig av sekundärdata som material och ej valt att involvera enskilda individer anses äkthetskriteriet inte lika relevant för denna studie. Studiens syftar till att identifiera framträdande diskurser och vilka sanningsanspråk diskurserna gör. Under studiens arbete har medvetenheten om att vi som författare också är medskapare till samhälleliga diskurser tagits i beaktande. I studien har detta beaktats under hela uppsatsen genom att använda oss av samstämmiga analyser som båda författarna gemensamt diskuterat fram och som presenteras i resultatavsnittet. Att beakta ovanstående kriterier är viktiga för att studien ska uppnå en hög tillförlitlighet och därmed också uppnå en god validitet och reliabilitet.
Etiska överväganden
De fyra etiska riktlinjerna enligt vetenskapsrådet är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002). Enligt vetenskapsrådet (2002) syftar samtyckeskravet till att deltagarna själva ska bestämma om de vill delta eller inte i studien. Vidare beskriver vetenskapsrådet (2002) att informationskravet innebär att forskaren har ett ansvar att informera alla deltagare om studiens syfte samt informera om vilka moment som ingår. De som deltar ska även informeras om att deltagandet är frivilligt, vilket innebär att de när som helst har rätt att avbryta sin medverkan i studien. För att forskaren ska följa konfidentialitetskravet ska alla uppgifter som finns om deltagarna i studien förvaras på sådant sätt att ingen obehörig kan ta del av det. Slutligen innebär nyttjandekravet att allt insamlat material enbart får användas till studien och inte till annat (Vetenskapsrådet, 2002).
Då den här studien endast omfattar sekundärdata bestående av redan publicerat material i form av tidningsartiklar finns inga människor som behöver ges information om studien eller att inhämta samtycke ifrån. De tidningsartiklar som används är insamlade i databaser som är öppna och tillgängliga för alla som vill läsa. Eftersom det är offentliga handlingar som vem som helst kan ta del av är det inte möjligt att garantera konfidentialitet. Vi har ändå valt att anonymisera de människor som förekommer i tidningsartiklarna genom att inte använda författares, journalisters eller de porträtterades riktiga namn då namnen i sig
inte har någon relevans för studien. De aktuella tidningsartiklarna finns dock i “Bilaga 1” vilket gör att de riktiga namnen går att finna där, det medför att anonymiseringen inte helt uppfylls eller ens kan uppfyllas. Vetenskapsrådet (2002) skriver i sina forskningsetiska principer att samtycke inte behöver inhämtas då information tas från redan existerande register såsom exempelvis massmedia. De journalister och författare samt de personer som skildras i artiklarna anses redan ha gett sitt medgivande i och med sitt deltagande i tidningsartiklarna. Den empiri vi samlat in kommer endast att användas till den här studien och inte i något annat sammanhang.
Resultat
Vid analysen av de 38 valda tidningsartiklar från Aftonbladet (AB), Dagens Nyheter (DN), Expressen (Exp) och Svenska Dagbladet (SvD) framträdde två diskurser som resultatdelen är organiserad utefter. Diskurserna som var framträdande är “Offer för samhällsvård” och “SiS ungdomar som farliga förövare”. Diskurserna kommer att exemplifieras med citat hämtat direkt från tidningsartiklarna. Tidningsartiklarna har förkortats (se tidningsnamn ovan) samt med en siffra som exempelvis AB 1. Tidningsartiklarnas förkortningar redovisas i studiens medföljande Bilaga 1.
Offer för samhällsvård
I det analyserade materialet framkommer diskursen ”Offer för samhällsvård” som innebär att ungdomar beskrivs som utsatta och offer från två håll. Dels från det som journalister i tidningsartiklar benämner Sverige och som förstås med samhällsvård. Dels som utsatta av personal, då personal i tidningsartiklarna framställs som personer som begår övergrepp på de barn och ungdomar de ska vårda. I tidningsartiklarna framställs ungdomarna som offer för vård på flera sätt dels som drabbade offer för samhällets oförmåga att ge adekvat vård. Att ungdomar beskrivs som offer på grund av samhällets oförmåga belyses genom följande utdrag ur AB 12 ”I Sverige kan barn med psykisk ohälsa förvaras inlåsta på obestämd tid, utan att få behandling, ingen nedre åldersgräns finns”. I detta utdrag framgår det explicit att barn som mår dåligt på grund av psykisk ohälsa blir inlåsta utan behandling, Genom att använda begreppet barn samt att det inte finns någon nedre åldersgräns kan tolkas som att även mycket unga barn kan bli utsatta. I enlighet med hur journalisten formulerar förmedlas det att i Sverige kan barn låsas in hur länge som helst och då utan behandling. I citatet går det att läsa att det är Sverige som låser in och förvarar barn. Användandet av Sverige i detta och andra likartade citat i materialet tycks hänvisa till myndigheten Statens
Institutionsstyrelse, då det är den myndighet som efter beslut utifrån olika lagstiftningar (finns att läsa under rubriken Bakgrund) har det samhälleliga vårdansvaret för barn och ungdomar som placerats inom SiS.
Oförmågan att ge adekvat vård beskrivs även i som missriktade, overksam eller ibland rent av skadlig behandling. ”Jag har fler trauman nu, det är det värsta. Jag undrar vad som händer med dom som är yngre och sitter längre än mig” (AB 12) det är så Isabelle själv uttrycker det när hon har intervjuats till en artikel som ingår i Aftonbladets artikelserie kallad ”De inlåsta barnen”. Längre ner i samma artikel (AB 12) beskriver journalisten att hen har intervjuat ytterligare fem flickor som nyligen varit omhändertagna för samhällsvård och fått behandling på SiS-hem. Det framkommer i artikeln att flickorna berättar att de mått sämre efter tvångsvården. Det framkommer också att de inte har fått någon behandling alls för sitt dåliga mående. Här kan explicit förstås att varken Isabelle eller de andra flickorna har fått en vård som är anpassad och lämplig för dem. Detta ger sig till känna mer implicit när i Isabelle utrycker att ”Jag har fler trauman nu” samt när de andra flickorna förmedlar att de mått sämre efter tvångsvård. Genom att låta flickorna själva komma till tals ges bilden av att tvångsvården på SiS-hemmen kan förvärra flickornas hälsa istället för att förbättra den.
Inom diskursen framställs SiS ungdomarna dels enligt ovanstående exempel som utsatta för samhällets oförmåga att ge adekvat vård under placeringen dels som utsatta för en icke fungerande samhällsvård mer generellt. Följande utdrag hämtat ur AB 12 exemplifierar den senare varianten: ”I våras kom Rebecka ut, efter tre år på fem olika behandlingshem (…) Vera har sex år i samhällsvård med 21 omplaceringar, hon säger att det kan vara 30 tjejer som hon mött på olika SiS-hem som skyfflats runt som hon”. Följande citat utrycker explicit att SiS ungdomar kan ha omplacerats många gånger under vårdtiden samt att vården pågår under flertalet år. Genom att använda frasen ”skyfflas runt” framställs SiS ungdomen inte längre som ett subjekt utan mer likt ett objekt som flyttas runt. Sis ungdomen framställs i och med det som maktlös och ett offer för samhällsvården.
Ett tema som återfinns i det analyserade materialet och reproducerar diskursen ”Offer för samhällsvård” är de konsekvenser som anses vara en effekt av att ungdomarna inte får adekvat vård. Det exemplifieras genom följande utdrag som återfinns i AB 8:
Alexandra Karlsson, 13 år. Hon hade inget missbruk och hade inte begått brott (…) mot sin vilja förs hon till ett SiS-hem i norra Sverige därifrån vidare till
ytterligare ett SiS- hem, där hon placeras bakom låsta dörrar för så kallad ”vård i enskildhet” (…) Men under drygt nio månader i tvångsvård fick Alexandra ingen behandling (…) Hon tog sitt liv i juli.
I detta citat beskrivs det explicit att Alexandra varit placerad på flera olika SiS-hem för vård, men att vården enbart omfattas av inlåsning och så kallad ”vård i enskildhet”. Längre ner i samma tidningsartikel uttalar sig en anhörig till Alexandra och framför då följande angående Alexandra ”Hon blev det som de skapade fram. Hon var inte sådan från början. Hon har aldrig skurit sig och försökt ta livet av sig”. Enligt den anhöriga var det när Alexandra vistades på SiS-hemmet som hon börjar att skada sig själv. Implicit utgör den anhörigas uttalande en kritik mot svenska SiS-hem. Underförstått tycks hon mena att Alexandra kunde haft det bättre, eller i alla fall fortfarande varit vid liv om hon inte blivit omhändertagen och fått samhällsvård på ett SiS-hem. Alexandras självmord utgör en form värsta scenario och belyser Sis ungdomens offerkap draget till sin ytterlighet.
Ytterligare ett artikelutdrag som exemplifierar SiS ungdomens offerskap för samhällsvård är följande exempel där en flickas vårdprocess beskrivs likt ett haveri:
Ett annat vårdhaveri som Aftonbladet granskat är Josefin, som den 6 september tog sitt liv efter att ha omplacerats 33 gånger mellan olika familjehem och institutioner (…) Josefin var tvångsplacerad på ett SiS-hem på vård i enskildhet. Vår granskning visar att socialtjänsten gav upp försöken att hitta ett familjeboende och ansökte istället om tvångsvård på SiS-hem. (AB 8)
Explicit förstås att Josefine blivit omplacerad vid flertalet tillfällen och att socialtjänsten till slut inte ens försökt hitta något lämpligt boende åt henne. Implicit framgår det att både Statens Institutionsstyrelse och socialtjänsten har misslyckats med att tillgodose en lämpad samhällsvård. Journalisten beskriver händelsen med orden ”ett annat vårdhaveri” vilket kan tolkas som att vederbörande vet om att det förekommit flertalet liknande fall där ungdomar omplacerats flera gånger och blir inlåsta för vård i enskildhet för att det inte finns andra alternativ eller för som journalisten utrycker det att socialtjänsten ger upp. I de ovanstående tidningsartiklarna framställer journalisterna att den vård som Statens Institutionsstyrelse bedriver är icke funktionell, i vissa fall framställs vården även som att den kan vara skadlig för ungdomarna. Genom dessa beskrivningar skapas en subjektpositionering av ungdomarna som offer för samhällsvård. Fungerande och bra
