Miljöarbetet inom
Naturvårdsverket
Lägesrapport 1998
4862
Miljöarbetet inom
Naturvårdsverket
Lägesrapport 1998
Beställningsadress:
Naturvårdsverket
Kundtjänst
106 48 Stockholm
Tfn: 08-698 1200
Fax: 08-698 1515
E-post: kundtjanst@environ.se
Internet hemsida: http//www.environ.se
ISBN 91-620-4862-7.pdf
ISSN 0282-7298
© Naturvårdsverket
Första upplagan: Mars 1998
Tilltryck: Naturvårdsverkets reprocentral 1998/08
Elektronisk publikation
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 Sammanfattning 2 Genomförande
2.1 Uppdrag och bakgrund 2.2 Uppläggning
3 Beskrivning av verksamheten
3.1 Bakgrund
3.2 Roll och uppgifter m.m. 3.3 Organisation
4 Miljöpåverkan från kärnverksamheten - Indirekt påverkan
4.1 Allmänt om verkets roll som central myndighet 4.2 Bidragsgivning
4.2.1 Kalkning av sjöar och vattendrag 4.2.2 Sanering/efterbehandling 4.2.3 Övrig bidragsgivning 4.3 Miljöövervakning
4.4 Nationalparker och naturreservat 4.4.1 Allmän beskrivning
4.4.2 Val om områden som skall skyddas med stöd av naturvårdslagen 4.4.3 Skötselplaner
4.4.4 Naturvårds- och fastighetsförvaltning 4.4.5 Besökandes transporter
5 Miljöpåverkan från kärnverksamheten - Direkt påverkan
5.1 Naturvårds- och fastighetsförvaltning 5.1.1 Objekt som förvaltas av Naturvårdsverket 5.1.2 Byggande
5.1.3 Vägunderhåll vid Hornborgasjön 5.1.4 Avfallshantering
5.1.5 Energi
5.1.6 Nyckeltal för transporter och användning av redskap 5.2 Viltförvaltning
5.3 Nationalparker och naturreservat - Matris för värdering
6 Miljöpåverkan från stödverksamheter som kontor, transporter och resor
6.1 Förbrukningsvaror
6.1.1 Förbrukningsvaror till kontor
6.1.2 Förbrukningsvaror till lunchrum, internkonferenser och distribution 6.1.3 Förbrukningsvaror - matris för värdering
6.2 Utrustning till kontor 6.2.1 Datorutrustning
6.2.2 Kopiering och interntryckeri 6.2.3 Övrig utrustning till kontor
6.3 Fastighetsdrift 6.3.1 Energi 6.3.2 Vatten 6.3.3 Lokalvård
6.3.4 Fastighetsdrift - matris för värdering 6.4 Avfallshantering
6.4.1 Avfall - matris för värdering 6.5 Resor
6.5.1 Tjänsteresor
6.5.2 Resor till och från arbetet 6.5.3 Resor - matris för värdering 6.6 Transporter
6.6.1 Bud och postleveranser
6.6.2 Transporter till och från lagren i Stockholm och Gnesta 6.6.3 Transporter ut till kunder
6.6.4 Transporter - matris för värdering 6.7 Köp av övriga tjänster
6.7.1 Extern tryckning 6.7.2 Externa konferenser 6.7.3 Underhåll av fastigheten 6.7.4 Konsultupphandlingar
6.7.5 Övriga tjänster - matris för värdering
7 Sammanställning
7.1 Översikt över pappersanvändningen 7.2 Inköp av övrigt förbrukningsmaterial 7.3 Inköp av utrustning
7.4 Avfallshantering 7.5 Energianvändning 7.6 Inköpskrav
8 Slutsatser och värderingstabell BILAGOR:
1. Matris - Terminologi och värderingsmodell 2. Naturvårdsverkets 13 + 1 miljöhot
3. Naturvårdsverkets policy och mål för upphandling 4. Verkets fordon
5. Exempel på byggande: Nationalparkernas hus 6. Produktdeklaration plastprodukter
7. Tekniska data för kopiatorerna
1. Sammanfattning
Regeringen har utsett ett antal myndigheter, däribland Naturvårdsverket, att ingå i pilotprojektet "Miljöledningssystem i statlig förvaltning". Myndigheterna har fått i uppdrag att inleda utvecklingen av ett miljöledningssystem. Systemet skall integreras i den ordinarie verksamheten. Myndigheterna skall under budgetåret 1997 göra en miljöutredning, ta fram förslag till en miljöpolicy samt påbörja och så långt som möjligt utarbeta en handlingsplan för fortsatt integration av miljöhänsyn i
myndighetens verksamhet. Arbetet med miljöledningssystemet skall redovisas till regeringen i samband med årsredovisningen för budgetåret 1997. Då skall också redovisas frågor kring miljöanpassning av myndighetens upphandling och de eventuella kostnader och intäkter som införandet av miljöledningssystemet resulterar i.
Miljöutredningen är en kartläggning och utvärdering av myndigheternas miljöpåverkan och dess orsaker samt av omvärldens krav och förväntningar på myndigheten i detta avseende.
Miljöutredningen är också en av de viktigaste grunderna för den egna miljöpolicyn. Utredningen är ett underlag för att bestämma vilka aktiviteter/miljöaspekter som skall prioriteras i den kommande handlingsplanen.
Naturvårdsverket har valt att, i den del som beskriver miljösituationen på verket, redovisa verksamheten i kategorierna:
Miljöpåverkan från kärnverksamheten - indirekt påverkan (avsnitt 4) Miljöpåverkan från kärnverksamheten - direkt påverkan (avsnitt 5)
Miljöpåverkan från stödverksamheter som kontor, transporter och resor (avsnitt 6)
Avsnitten 4-6 består av en textdel och en matris. I textdelen beskrivs de olika aktiviteterna och de styrkor, svagheter och förbättringsmöjligheter som finns. Matrisens syfte är huvudsakligen att vara ett underlag för prioriteringar av vad som skall tas upp i det kommande handlingsprogrammet. Här redovisas en grov bedömning av den miljöpåverkan som aktiviteterna ger upphov till. En värdering har gjorts dels med avseende på påverkan på miljön, dels med avseende på s.k. drivkrafter (påverkande faktorer). I avsnitt 7 finns en siffersammanställning i tabellform och i avsnitt 8 redovisas slutsatser av värderingen.
I det följande redovisas en sammanställning av de mest betydelsefulla miljöaspekterna som utredningen påvisat beträffande de tre ovan nämnda verksamhetskategorierna.
Observera att bedömningen (i matriserna) av hur betydelsefulla olika miljöaspekter är görs som en relativ värdering utifrån vår myndighets verksamhet och ansvarsområde. Någon gemensam värderingsskala för alla myndigheter finns inte. Vidare görs prioriteringen för varje
verksamhetskategori, dvs kärnverksamhet - direkt påverkan, stödverksamheter som kontor, transporter och resor respektive indirekt miljöpåverkande verksamhet var för sig. Redovisningen i matrisen uttrycker inte någon prioritering mellan dessa verksamhetskategorier. Naturvårdsverket bedömer i utredningen att det viktigaste området är den indirekta miljöpåverkan som vår
verksamhet leder till.
Miljöpåverkan från kärnverksamheten - indirekt påverkan
Verkets uppgift som central miljömyndighet innebär att dess hela verksamhet syftar till att åstadkomma positiva effekter i miljön. Detta följs regelbundet upp i t.ex. Miljötillståndet i Sverige (MIS), Miljöarbetet i landet (MIL) och verkets årsredovisning. Vi har därför valt att i
miljöutredningen allmänt redovisa vår roll som central miljömyndighet och därutöver ta upp viss bidragsgivning och fördelning av medel. I denna redovisning nämns följande aktiviteter som vi särskilt pekar på:
- Kalkning av sjöar och vattendrag - Sanering/efterbehandling
- Miljöövervakningen
- Förvaltning av nationalparker och naturreservat
Miljöpåverkan från kärnverksamheten - direkt påverkan
Naturvårdsverkets direkta påverkan avser vår verksamhet i de egenförvaltade nationalparkerna och naturreservaten på Gotska Sandön, vid Hornborgasjön och Nationalparkernas Hus i Tyresta där samtlig personal är anställd av verket.
De tre mest betydelsefulla miljöaspekterna är:
- Vegetationsvård - röjning, slåtter och skogsavverkning - Resor och transporter vid tillsyn
- Byggande, underhåll och reparationer
Aspekterna är valda med två utgångspunkter. För det första sker miljöpåverkan genom
resursförbrukning, buller och avgaser, i en särskilt känslig miljö. För det andra har vi allmänhetens ögon riktade på oss, vilket kanske speciellt gäller byggande, underhåll och reparationer i
utställningslokaler och övernattningsstugor.
Miljöpåverkan från stödverksamheter som kontor, transporter och resor
De tre mest betydelsefulla miljöaspekterna finns inom följande verksamheter: - Persondatorer
- Kopiering - Resor
Aspekterna är valda av tre skäl. För det första är verkets miljöpåverkan jämförelsevis stor inom de tre utpekade aspekterna. För det andra berör alla tre aspekterna i stort sett samtliga anställda vid Naturvårdsverket, varför våra kommande ansträngningar för att minska vår miljöpåverkan i högsta grad blir gemensam. För det tredje torde det finnas ekonomiska besparingar att göra.
2. Genomförande
2.1 Uppdrag och bakgrund
Regeringen har utsett ett antal myndigheter, däribland Naturvårdsverket, att ingå i pilotprojektet "Miljöledningssystem i statlig förvaltning". Myndigheterna har fått i uppdrag att inleda utvecklingen av ett miljöledningssystem. Systemet skall integreras i den ordinarie verksamheten. Myndigheterna skall under budgetåret 1997 göra en miljöutredning, ta fram förslag till en miljöpolicy samt påbörja och så långt som möjligt utarbeta en handlingsplan för fortsatt integration av miljöhänsyn i myndighetens verksamhet.
Arbetet med miljöledningssystemet skall redovisas till regeringen i samband med årsredovisningen för budgetåret 1997.
Naturvårdsverket har redan tidigare (1993) arbetat med att miljöanpassa delar av verket. En arbetsgrupp tillsattes då och tittade främst på vad som gjorts och borde göras inom områdena kontor och resor. Arbetet resulterade 1994 i den interna rapporten "Grönt Naturvårdsverk" som lade fast vissa mål inför framtiden.
1996 tillsattes en miljösäkringsgrupp för att utarbeta en miljöpolicy för verket. Policyn antogs av generaldirektören i april 1996. Arbetsgruppen arbetade därefter fram en handlingsplan för 1997 som också den antogs av generaldirektören.
2.2 Uppläggning
Denna miljöutredning är en kartläggning och utvärdering av Naturvårdsverkets
miljöpåverkan och dess orsaker samt av omvärldens krav och förväntningar på verkets interna miljöarbete.
De erfarenheter som gjorts tidigare för att miljöanpassa verket har legat till grund för planering, organisation och genomförande av miljöutredningen. Vi har också utgått från riktlinjerna i Miljövårdsberedningens rapport 1996:2 om miljöarbete i statliga
myndigheter. Styrande för utredningens uppläggning och genomförande har också varit principerna i Agenda 21 om nedifrån - upp perspektiv, demokratisk förankring,
medverkan och delaktighet samt att alla har ett ansvar för att nå en uthållig utveckling. Utredningen har utförts av verkets egen personal och med strävan efter att nå så många anställda som möjligt för att förankra projektet i organisationen.
Projektledningen har bestått av Hans Hillerborg (projektledare), Boel Landgren Nielsen (projektmedarbetare) och Bengt Andersson (projektsekreterare), samtliga vid
Administrativa avdelningens stab. Projektledaren har administrerat miljöutredningen och hållit i samordningsgruppens möten. En viktig arbetsuppgift har varit att informera Naturvårdsverkets styrelse, ledningen, projektstyrelsen och samtliga anställda. Projektet har styrts av en projektstyrelse, som bestått av Ronny Ferm (ordförande), Annette Lampell, Berit Goldstein, Torsten Larsson och Inger Vilborg. Dess övergripande uppgifter har varit att initiera miljöledningsarbetet, motivera personalen och följa upp arbetet.
För projektet har också skapats fem arbetsgrupper med uppgift att ta fram sakunderlag inom följande fem aktivitetsområden inom verket. Respektive gruppordförande nämns inom parentes. 1. Kontor (Per-Ola Berglund), 2. Data (Staffan Tamm), 3. Resor och transporter (Joanna Dickinson), 4. Kommunikation och information (Magdalena Blidberg), 5. Nationalparker/naturreservat (Anne Dahl). Varje arbetsgrupp har bestått av 3-7 personer. Till stöd för dem har dessutom funnits kontaktpersoner inom verket för områdena miljöanpassad upphandling och avfallsfrågor.
Ordföranden i varje arbetsgrupp har suttit med i en samordningsgrupp för att samordna arbetet i de olika arbetsgrupperna, sprida information och vara diskussionsforum för de problem som dykt upp under arbetet.
Miljöutredningen har granskats av ÅF - Energikonsult Stockholm AB, som har föreslagit förbättringar och omstruktureringar och även deltagit i den slutliga utformningen av avsnitten 4-8.
En värderingsgrupp, bestående av projektledningen, tre av verkets sakhandläggare inom områdena energi, avfall och luftföroreningar samt två konsulter från ÅF, har slutligen gjort den värdering som skall ligga till grund för prioriteringar i kommande handlings plan.
Naturvårdsverket har i stort följt det upplägg för miljöutredningen som
Miljödepartementet och dess konsulter rekommenderat. En myndighets verksamhet kan utifrån sin miljöpåverkan delas in i följande tre kategorier:
1. Miljöpåverkan som en följd av den interna verksamheten/administrationen 2. Övrig direkt miljöpåverkande verksamhet
3. Indirekt miljöpåverkande verksamhet.
Naturvårdsverket har valt att, i den del som beskriver miljösituationen på verket, redovisa avsnitten under rubrikerna Miljöpåverkan från kärnverksamheten - indirekt påverkan (avsnitt 4), Miljöpåverkan från kärnverksamheten - direkt påverkan (avsnitt 5) och Miljöpåverkan från stödverksamheter som kontor, transporter och resor (avsnitt 6). Varje avsnitt består av en textdel och en matris. I textdelen beskrivs de olika
aktiviteterna och de styrkor, svagheter och förbättringsmöjligheter som finns. Matrisens syfte är huvudsakligen att vara ett underlag för prioriteringar av vad som skall tas upp i det kommande handlingsprogrammet. Här redovisas en grov bedömning av den
miljöpåverkan som aktiviteterna ger upphov till. En värdering har gjorts med avseende på dels påverkan av miljön (värderingskolumn 1), dels s.k. drivkrafter
(värderingskolumn 2). En samman vägning av kolumnerna har gjorts i
värderingskolumn 3. I bilaga 1 ges en förklaring till matriserna, inklusive terminologin och värderingsmodellen.
I avsnitt 7 följer siffersammanställningar i tabellform och i avsnitt 8 redovisas slutsatser av värderingen.
3. Beskrivning av verksamheten
3.1 Bakgrund
Naturvårdsverket har under senare år, som de flesta offentliga verksamheter, fått minskade anslag. Förutsättningarna för verksamheten har också förändrats i en del andra avseenden. Inom verket har mot den bakgrunden genomförts ett omfattande förnyelsearbete. En plattform för de närmaste årens arbete har lagts fast, där de viktigaste uppgifterna och prioriteringarna anges. En omorganisation av verket i linje med plattformen har genomförts. Viktiga förändringar i den nya organisation som gäller från den 1 januari 1998 är att en särskild miljörättsavdelning har inrättats och att projektarbetet har getts en stärkt ställning. Verkets uppgifter och verksamhet samt organisation presenteras kortfattat i det följande.
3.2 Roll och uppgifter m.m.
Naturvårdsverket är en central statlig miljömyndighet med uppgift att bl.a. vara pådrivande i miljöarbetet - nationellt och internationellt. Vi arbetar i samverkan med andra för att visionen om det ekologiskt hållbara samhället skall bli verklighet. Verkets viktigaste uppgifter är att:
- ta fram och förmedla kunskaper på miljöområdet,
- utarbeta förslag till mål, åtgärdsstrategier och styrmedel i miljöpolitiken,
- verkställa fattade miljöpolitiska beslut - med tyngdpunkt på det internationella arbetet, miljölagstiftningen och skydd och vård av värdefulla naturområden och arter,
- följa upp och utvärdera miljösituationen och miljöarbetet som underlag för fortsatt utveckling av miljöpolitiken.
I verkets arbete ingår en rad olika typer av verksamheter, bl.a. utredningar, arbete med föreskrifter och allmänna råd, publikationsutgivning samt fördelning av statliga bidrag till vissa ändamål.
3.3 Organisation
Naturvårdsverket leds av en generaldirektör. Vid verket finns också en styrelse.
Generaldirektören är chef för myndigheten och den som ansvarar inför regeringen för
verksamheten.
Styrelsen beslutar i vissa frågor, bl.a. budgeteringsunderlag, årsredovisning och vissa
föreskrifter, biträder generaldirektören i övergripande frågor och representerar samhällsintresset i bevakningen av att verksamheten bedrivs effektivt.
Verket är organisatoriskt indelat i en verksstab, ett internationellt sekretariat, ett forskningssekretariat och sex avdelningar. Vidare finns en centralt sammanhållen projektverksamhet.
Verksstaben biträder generaldirektören i frågor om ledning och samordning av verkets
arbete. I staben finns särskilda funktioner för planering/intern uppföljning, för presstjänst/ interninformation och för projektverksamhet (se vidare nedan). Verksstaben leds av en överdirektör, som är generaldirektörens ställföreträdare.
särskild betoning på EU-samarbetet och olika konventioner.
Forskningssekretariatet ansvarar för verkets arbete med frågor om överblick,
samordning och utvärdering av svensk och internationell miljöforskning, inklusive EU:s miljöforskningsprogram.
Administrativa avdelningen ansvarar för samordning av verksintern service och för
att tillhandahålla expertkompetens för vissa tvärgående funktioner samt kanslifunktionen för Svenska miljönätet. Avdelningen har en personalenhet, en ekonomienhet, en serviceenhet, en IT-enhet och ett kansli för Svenska miljönätet.
Informationsavdelningen ansvarar för allmän miljöinformation, förlagsverksamhet,
marknadsföring och försäljning, tidningsproduktion (Miljöaktuellt), extern
miljöutbildning, internationell information, miljöinformation till skolan samt bibliotek och dokumentation. Avdelningens verksamhet och organisation är under översyn (ett förslag skall vara klart senast 31 mars 1998). Avdelningen har f.n. en utbildningsenhet, en tidningsenhet, en förlags- och marknadsenhet och en biblioteks- och
dokumentationsenhet.
Miljörättsavdelningen har ansvaret för verkets arbete med genomförande och
tillämpning av miljölagstiftningen, inklusive frågor om bl.a. tillsyn, avgifter och sanktioner. Avdelningen ansvarar vidare för den juridiska samordningen av verkets arbete med EU-direktiv. Vid Miljörättsavdelningen finns en industrienhet, en kommunenhet, en kemikalieregleringsenhet, en tillsynsenhet och en juridisk enhet.
Naturresursavdelningen har ansvaret för verkets arbete med frågor om naturvård,
naturresurser och biologisk mångfald, inklusive frågor om bl.a. skydd och vård av särskilt värdefulla naturområden, kalkningsverksamheten, samt hushållning med och nyttjande av förnybara naturresurser. Avdelningens verksamhet och organisation är under översyn (ett förslag skall vara klart senast 31 mars 1998). Avdelningen har f.n. en enhet för artskydd, en enhet för jordbruk, en enhet för viltförvaltning, en enhet för skog, fjäll och friluftsliv och en enhet för markåtkomst.
Avdelningen för hållbar samhällsutveckling ansvarar för verkets arbete med frågor
om utveckling av hållbara system för produktion, konsumtion, kommunikationer, energi, VA och avfall, samt frågor om miljöekonomi och lokala och regionala miljöprogram. Vid avdelningen finns en enhet för produktion och konsumtion, en kommunikationsenhet, en kommunsystemenhet, en miljöprogramenhet och en miljöekonomienhet.
Miljöanalysavdelningen ansvarar för verkets arbete med att samla in och bygga upp
kunskaper om miljösituationen och miljöarbetet, innefattande miljöövervakning och naturinventeringar, miljöpåverkan, internationell rapportering, miljöeffekter, miljömål, uppföljning och utvärdering. Vid avdelningen finns en miljöövervakningsenhet, en miljödataenhet, en miljöeffektenhet och en utvärderingsenhet.
Projektverksamheten består av ett varierande antal avdelningsövergripande projekt
som är organisatoriskt fristående från avdelningarna, men bemannade med tillfälligt inlånad personal. Projektverksamheten leds av en projektstyrelse och en projektdirektör som är placerad i Verksstaben (jfr ovan). Varje projekt leds av en projektledare. Beslut
om projekt och projektledare fattas av styrelsen. Planeringsram för
projektverksamheten, uttryckt i pengar och personår, beslutas av generaldirektören.
* * *
För avfallsforskningen, Svenska miljönätet och miljöövervakningen finns särskilda beslutsinstanser: Avfallsforskningsnämnden (slutför sitt arbete under 1998), styrelsen för Svenska miljönätet (inrättas under 1998) och
Miljöövervakningsnämnden.
För vissa samordningsuppgifter på klimatområdet finns Delegationen för
klimatfrågor. För frågor om biologisk mångfald och fjällsäkerhetsfrågor finns särskilda
rådgivande instanser: Vetenskapliga rådet för biologisk mångfald och
4. Naturvårdsverkets indirekta miljöpåverkan
4.1 Allmänt om verkets roll som central miljömyndighet
Verksamhet
Naturvårdsverkets roll, uppgifter och organisation i stort har beskrivits i avsnitt 3. Miljöpåverkan och förbättringsmöjligheter
Verkets indirekta miljöpåverkan handlar om miljökonsekvenser av beteenden och verksamheter hos andra aktörer till följd av bl.a. verkets utredningar, föreskrifter, bidrags givning, rådgivning och information.
Att i detalj utreda art och omfattning av den indirekta miljöpåverkan som
Naturvårdsverkets verksamhet leder till är ett mycket omfattande och komplicerat arbete. Det handlar här både om den (positiva) miljöpåverkan som verksamheten syftar till och den oavsiktliga (negativa) miljöpåverkan som kan finnas inbyggd i eller följa av verksamheten. Men att klara ut, eller åtminstone på ett väl underbyggt sätt kunna bedöma, vad verkets insatser betyder "ute i miljön" är naturligtvis viktigt och av grundläggande betydelse för möjligheterna att göra effektiva prioriteringar. Sådana överväganden ingår därför själv klart som en integrerad del i planering och
genomförande av all verksamhet.
Genom det förnyelsearbete som har genomförts (och som har beskrivits i avsnitt 3) har en allmän grund lagts för en effektiv verksamhet även under de kommande åren. I den arbetsinriktning som gäller är, som framgått, uppföljning och utvärdering ett prioriterat område. Det innefattar också uppföljning och utvärdering av verkets eget arbete. De närmare formerna kommer att utvecklas successivt. Det finns ett antal viktiga frågeställningar som kan behöva belysas närmare - t.ex. genomslag på den politiska nivån av verkets förslag till åtgärder och vad som händer efter att de politiska besluten har tagits, hur verkets föreskrifter och allmänna råd tillämpas och uppfattas hos olika målgrupper, behov av vidareutveckling av interna system eller rutiner för
kvalitetssäkring av utredningar, föreskrifter etc. Till viss del sker en sådan uppföljning och utveckling redan nu, bl.a. inom ramen för arbetet med årsredovisningen och inom ramen för den årliga verksamhetsplaneringen.
När det gäller oavsiktlig (negativ) miljöpåverkan har i utredningen uppmärksammats kalkningen av sjöar och vattendrag, miljöövervakningen och förvaltningen av
nationalparker och naturreservat.
I utredningen har också uppmärksammats frågan om eventuell negativ miljöpåverkan till följd av t.ex. bristande kongruens i den regelgivning och andra insatser som verket svarar för. Några direkta exempel på sådana brister i den nuvarande verksamheten har inte framkommit under utredningen. Det innebär dock givetvis inte att man kan utesluta att det i verksamhetens organisation och arbetsrutiner finns inbyggda sådana risker. Frågan om behovet av särskilda åtgärder, utöver befintliga rutiner, för att förebygga sådana händelser är viktig och kommer att uppmärksammas även i det fortsatta miljöledningsarbetet.
4.2 Bidragsgivning
Ett område där Naturvårdsverket har indirekt miljöpåverkan är bidragsgivning för olika ändamål, dvs ekonomiskt stöd till verksamheter som i sin tur har en direkt, både avsedd och icke avsedd, miljöpåverkan. Främst gäller detta kalkning av sjöar och vattendrag samt sanering och efterbehandling av förorenad mark.
4.2.1 Kalkning av sjöar och vattendrag
Syftet med kalkningen är att den skall fungera som uppehållande försvar och förhindra eller mildra de försurningsskador som uppstår till följd av försurande utsläpp från bl.a. trafiken och energisektorn. Naturvårdsverket administrerar ett särskilt anslag, Bidrag till
kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag, som för 1997 uppgår till 130 miljoner
kronor.
Länsstyrelserna väljer och prioriterar bland angelägna kalkningsobjekt inom sitt län och söker sedan pengar för kalkning. Naturvårdsverkets roll är att fördela pengarna mellan de olika länsstyrelserna. Länsstyrelserna svarar sedan i sin tur för att kalkning
genomförs enligt uppgjorda planer i respektive län. Oftast sker det genom bidrag till huvudmän (kommuner) som upphandlar kalkning genom totalentreprenad.
Idag ställer Naturvårdsverket vissa krav i beslut om kalkningsbidrag som t.ex. att pH skall vara lägre än 6 och vattnen skall vara antropogent försurade. Kommuner och entreprenörer föreläggs dessutom vissa miljökrav om lämpliga medel, doser och spridningstider.
Miljöpåverkan
Miljöaspekter av kalkningsverksamheten är användning av utrustning, transporter, val av spridningsteknik etc. Kalkning på våtmark innebär en viss miljöskada, och bara vissa ytor är lämpliga för kalkning.
- Tungmetallinnehållet i kalken får inte överskrida vissa gränsvärden - Transporter med tåg i stället för bil har rekommenderats i större projekt
- Spridning med vattendrivna doserare vilket reducerar investerings- och driftkostnader - Val av objekt för kalkning - uppföljning av resultat, att inte överdosera sparar
resurserna. Hellre kalka oftare med lägre doser än sällan och i högre doser. - Hellre sprida i de övre delarna av avrinningsområden, vilket medför större utnyttjandegrad. På sikt är fastmarkskalkning ett alternativ.
Förbättringsmöjligheter
Kalkspridning från landbaserade fordon ökar spridningsprecisionen jämfört med helikopter. I framtiden bör markkalkning öka och med vedaska som ett viktigt
komplement till kalk. Kalkning direkt i sjöar och under produktionssäsongen - vår och sommar - kan där med successivt minska. Kretsloppsprodukter, t.ex. musselskal, bör i större skala kunna nyttjas.
4.2.2 Sanering/efterbehandling
För sanering och efterbehandling har fram t.o.m. budgetåret 1997 funnits ett särskilt an slag för åtgärder i fall där det inte går att utkräva ansvar enligt miljöskyddslagen. Fördelningen av medlen har beslutats av Naturvårdsverket på grundval av inkomna
ansökningar från länsstyrelserna, som i samråd med kommunerna har tagit fram flerårsplaner för det praktiska efterbehandlingsarbetet med inventeringar, undersökningar/utredningar, åtgärder och utvärderingar.
I och med 1997 års utgång upphör anslaget. Istället ingår stöd till kommunernas efterbehandlingsarbete som en del i den satsning på lokala investeringsprogram som riksdagen har beslutat om. Det handlar totalt om ca 5,4 miljarder kronor för
3-årsperioden 1998- 2000. Investeringsprogrammet innebär att kommuner eller grupper av kommuner ges möjlighet att utforma förslag till lokala investeringsprogram som medverkar till att skapa ett ekologiskt hållbart samhälle.
Naturvårdsverkets roll i bidragsgivningen på efterbehandlingsområdet förändras i och med detta. Från beslut om fördelning av pengar kommer uppgiften nu att bli att bistå det särskilda kansli som har inrättats i regeringskansliet/Miljödepartementet med kompetens och rådgivning. Naturvårdsverkets roll kommer dock även fortsättningsvis att vara att upprätthålla och uppdatera kunskapsläget i landet vad gäller
efterbehandling. Det innebär att verket även framöver måste avsätta medel, men numera från förvaltningsanslaget, för att fortsätta inventerings- och
undersökningsarbetet genom bidrag till länsstyrelser och kommuner.
Naturvårdsverket har gett ut en vägledning (se Rapport 4607 "Flerårsplaner för
efterbehandling - Vägledning 1996") för bidragsgivningen via det ovan nämnda särskilda anslaget för sanering och återställning. De prioriteringsgrunder som har bildat
utgångspunkt för bidragsgivningen är enligt vägledningen bl.a. att det ska handla om en prioriterad förorening, en akut miljö- eller hälsorisk, objekt med potential för en
långvarig och omfattande spridning av miljögifter, hot mot särskilda skyddsobjekt, objekt med allvarliga markanvändningskonflikter samt att kostnaden för åtgärderna i förhållande till miljönyttan innebär en god kostnadseffektivitet. Som en särskild prioriteringsgrund anges också teknikdrivande projekt, t.ex. metoder som möjliggör återanvändning istället för deponering. Några krav som mer preciserat gäller den utrustning som används vid saneringsprojekten, t.ex miljökrav på maskiner etc, har inte ingått i de kriterier som gällt för stödgivningen.
Miljöpåverkan
Genomförandet av skälva efterbehandlingen kan, om den inte utförs på rätt sätt, innebära en ökad risk för tillgänglighet/exponering och ökad rörlighet/spridning av föroreningarna. Självfallet innebär saneringen i sig en positiv miljöpåverkan. Det är dock viktigt att för säkra sig om att den totala miljönyttan överväger eventuell negativ
miljöpåverkan innan en sanering genomförs. Även negativ miljöpåverkan från fordon och annan utrustning kan förekomma.
Förbättringsmöjligheter
Verket skulle kunna ställa krav på de lokala investeringsprogrammen både när det gäller efterbehandlingsåtgärder och andra åtgärder/projekt. Detta skulle t ex kunna ske genom att miljömärkta varor och tjänster väljs där så är möjligt. Vid bedömningen av program men skall åtgärder prioriteras som minskar miljöbelastningen, leder till behandling och återanvändning av jord och mark istället för deponering eller inneslutning, ökar effektiviteten i användningen av energi och naturresurser samt gynnar användningen av förnybara råvaror. Naturvårdsverket kan även verka för att det
blir de ur miljösynpunkt mest angelägna objekten som prioriteras i de kommuner som blir utvalda.
4.2.3 Övrig bidragsgivning
Verket svarar också för viss annan bidragsgivning 1, men den är här av mindre
betydelse.
4.3 Miljöövervakning
Med miljöövervakningen följs miljösituationen och dess utveckling för att ge underlag för det åtgärdsinriktade miljöarbetet och miljöforskningen. Naturvårdsverket skall leda och planera arbetet med en långsiktig miljöövervakning i Sverige. Verket skriver avtal med utförare för nationell övervakning samt med länsstyrelser för regional övervakning. Miljöövervakningen är organiserad i tio programområden:
- luft - hav - sötvatten - grundvatten - våtmark - fjäll - skog - jordbruksmark - hälsa och urban miljö - landskap
Miljöövervakningsnämnden, som är knuten till Naturvårdsverket, fattar beslut om den nationella miljöövervakningens inriktning samt fördelar medel till nationell och regional miljöövervakning. I nämnden finns representanter för sektorsmyndigheter, länsstyrelser och kommuner samt det privata näringslivet.
Inga miljökrav preciseras i dessa avtal som det ser ut idag. Miljöpåverkan
* Inköp av mätutrustning (ex. använda utrustning som kan återvinnas)
* Transporter vid provtagning (ex. använda miljövänlig bensin, använda miljövänligas te transportsättet)
* Kemikalier i lab- och mätutrustning (ex. använda metoder där mindre mängd kemikalier åtgår, använda en mindre miljöfarlig kemikalie om alternativ finns). Förbättringsmöjligheter
I avtalen med utförare kan verket kräva att miljöaspekter beaktas, dvs att det tas upp i länsstyrelsernas upphandling. Man kan också ställa krav på återrapportering, där utföraren/länsstyrelsen årligen får rapportera vidtagna åtgärder för miljöanpassning och vad som uppnåtts.
4.4 Nationalparker och naturreservat
4.4.1 Allmän beskrivning
I Sverige finns för närvarande 25 nationalparker, ca 2 000 naturreservat och ca 100 naturvårdsområden (områden som är skyddade med stöd av naturvårdslagen). Den skyddade arealen uppgår till ungefär 4 miljoner hektar och motsvarar ca 8 % av landets yta.
Av dessa 4 miljoner hektar äger staten genom Naturvårdsverket ca 1,3 miljon hektar. På Naturvårdsverkets fastigheter finns ca 350 bostadshus och några tusen
ekonomibyggnader. Dessutom finns ca 550 mil leder, 400 broar och ca 85 rastskydd. En del av dessa ligger utanför nationalparkerna och naturreservaten men tillhör det statliga ledsystemet i fjällen.
4.4.2 Val av områden som skall skyddas med stöd av naturvårdslagen
Naturvårdsverket, länsstyrelserna och kommuner genomför olika slags
naturinventeringar. Dessa ligger till grund för vilka områden som skall skyddas med stöd av naturvårdslagen. Områdena indelas i olika klasser. Dels finns riksobjekt som fastställs av Naturvårdsverket dels finns de områden som anges i länsstyrelsernas
naturvårdsplaner/program. I dessa klassas objekten i områden med högsta naturvärde (klass I), mycket högt naturvärde (klass II) och högt naturvärde (klass III) vilka alla kan betecknas som regionala objekt. Dessutom finns de s.k. kommunala objekten.
Naturvårdsverket prioriterar i första hand riksobjekten och de regionala objekten i klass I.
4.4.3 Skötselplaner
För de områden som har skyddats med stöd av naturvårdslagen (Nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden) utarbetas s.k. skötselplaner. Naturvårdsverket utarbetar och fastställer skötselplaner för nationalparkerna, länsstyrelserna utarbetar och fastställer skötselplaner för naturreservaten och naturvårdsområdena.
I skötselplanerna preciseras syftet med det skyddade området och anges vilka åtgärder som skall vidtas för att syftet skall bibehållas eller förbättras (slåtter, bete, röjningar, anordningar för friluftslivet etc).
4.4.4 Naturvårds- och fastighetsförvaltning
Med naturvårdsförvaltning avses alla aktiviteter som har med skötseln av
naturvårdsobjekten att göra och som är påkallade av de beslut som har fattats med stöd av naturvårdslagen. Bland åtgärder som faller inom naturvårdsförvaltningen kan
nämnas: utmärkning av gränser, uppsättning och underhåll av informationsskyltar, vägunderhåll där andelstalet är bundet till det skyddade objektet, anläggande och underhåll av vandringsleder, tillsyn av naturvårdsobjekten, sophantering,
vegetationsvård såsom röjningar, slåtter, bete, gallringar, drift av naturum, underhåll av anläggningar och anordningar för friluftslivet, etc.
Nedan beskrivs några mer omfattande åtgärder inom naturvårdsförvaltningen: För vård av nationalparker och naturreservat (inrättade av länsstyrelserna) ansvarar länsstyrelserna. Länsstyrelserna är huvudmän/naturvårdsförvaltare för dessa och utser uppdragstagare (entreprenörer, skötselansvariga). Uppdragen preciseras i avtal.
Naturvårdsverket fördelar medel till länsstyrelserna för vården och förvaltningen av dessa nationalparker och naturreservat (f.n. ca 60 miljoner kr per år).
Vegetationsvård
Vegetationsvården består bland annat av röjningar, skogsavverkningar, slåtter och bete. Motorsågar, slåttermaskiner, röjsågar och liknande maskiner och redskap utnyttjas. Idag används vanlig oljeblandad bensin till ca 40 % och alkylatbensin till ca 60 % samt både vanliga och vegetabiliska oljor. Användningen av maskiner och motordrivna redskap tenderar att öka på bekostnad av manuella insatser.
Traktorer, fyrhjulingar, snöskotrar och liknande fordon används dels vid arbeten inom skötseln av odlingslandskapet, dels för transporter av material inom objekten. Normalt används traditionella drivmedel: bensin till fyrhjulingarna och snöskotrarna; diesel (5 %) och citydiesel (95 %) till traktorerna. I något fall används vegetabiliska bränslen vid traktorkörning.
Miljöpåverkan
* Förbrukning av fossila bränslen, buller och luftföroreningar, markskador. Förbättringsmöjligheter
* Ökad övergång till mera miljöanpassade bränslen. Alkylatbränslen kan användas vid all vegetationsvård.
Tillsyn
Tillsyn av naturvårdsobjekten är för närvarande en omfattande arbetsuppgift inom naturvårdsförvaltningen. Tillsynen består i att se till att gällande föreskrifter efterlevs, information till allmänheten, tillse att skötseln bedrivs enligt skötselplanens intentioner, utföra viss dokumentationsverksamhet, notera skadegörelse m.m.
I tillsynsverksamheten används olika fordon, t.ex. båtar, bilar, fyrhjulingar snöskotrar etc.
Särskilt skärgårdsobjekten har en hög grad av tillsyn på grund av att områden med tillträdesförbud (sälskyddsområden, fågelskyddsområden) kräver hög grad av tillsynsverksamhet. Båtarna är ofta dieseldrivna men inte sällan används båt med utombordsmotorer.
Miljöpåverkan
* Användning av fossila bränslen, buller Förbättringsmöjligheter
* Övergång till mer miljöanpassade bränslen, övergång till mer miljöanpassade fordon och motorer.
Byggande inom naturvårdsförvaltningen
Vid anläggande av spänger, bryggor, fågeltorn, stängsel, hägnader, rastbord,
utmärkning etc används i stor utsträckning tryckimpregnerat virke. Förbrukningen har varit relativt stor. På senare tid har dock alternativa material såsom ek och lärk börjat användas. Skyltar tillverkas av olika glasfiberplaster.
Miljöpåverkan
* Tungmetaller i tryckimpregnerat virke, resursförbrukning. Förbättringsmöjligheter
* Ökad användning av alternativa material. Förvaltning av Naturvårdsverkets fastigheter
Som regel administreras fastighetsförvaltningen av verkets fastigheter av länsstyrelserna på uppdrag av Naturvårdsverket.
Fastighetsförvaltning definieras i fastighetsförvaltningsförordningen som
"ansvar för förvärv, upplåtelse, drift och underhåll samt avyttring av fast egendom". Här
följer några exempel på aktiviteter inom fastighetsförvaltningen av verkets fastigheter: nybyggnad och om- och tillbyggnad, reparation och underhåll av byggnader och anläggningar, vägunderhåll, skogsavverkningar, hyres-/arrende-/nyttjanderätts-/servitutsadministration inkl intäkter, kostnader för energi, avfall etc från bland annat bostäder etc.
Byggande och renovering inom Naturvårdsverkets fastigheter
Nybyggande sker idag med en hög grad av miljöanpassning när verket bygger i egen regi. Under 1996 byggdes bl.a. fyra nya naturum. Ett av dessa projekt redovisas närmare i bilaga 5. Totalt byggdes för 60 miljoner kr. Dessa medel hade ställts till verkets förfogande genom Arbetsmarknadsverkets försorg.
Länsstyrelserna har ansvaret, på uppdrag av Naturvårdsverket, att underhålla verkets fastigheter.
Renoveringsarbeten på byggnader och anläggningar sker idag oftast med gamla
vedertagna metoder. Kunskapen om att bygga miljövänligt är inte så stor men kommer mer och mer. Renoveringar väntas öka i framtiden. För hela verkets fastighetsbestånd renoveras för ca 2-3 miljoner kr/år genom de medel Naturvårdsverket ställer till
länsstyrelsernas förfogande. Arbetena sker vid behov. Löpande underhållsprogram skall finnas men finns i liten omfattning.
Miljöpåverkan * Resursförbrukning Förbättringsmöjligheter
* Övergång till miljöanpassade bygg- och renoveringsmetoder. Fastighetsupplåtelser och arrenden
Naturvårdsverket har ett stort antal upplåtelser på sina fastigheter. Länsstyrelserna sköter på uppdrag av Naturvårdsverket upplåtelser på verkets fastigheter. Nedan följer en förteckning över olika typer av upplåtelser:
- 82 anläggningsarrenden
- 92 bostadsarrenden, helår och fritid - 172 fiskearrenden, yrke och övrigt - 92 hyresobjekt helår, fritid
- 268 jordbruksarrenden - 1075 jaktarrenden - 75 lägenhetsarrenden - 436 övriga arrenden
I regel finns inga miljövillkor inskrivna i avtalen. Miljöpåverkan
* Tungmetaller från ammunition vid jakt, påverkan från jordbruk, avfall och transporter. Förbättringsmöjligheter
* Miljövillkor skrivs in i avtalen. Energianvändning
Uppvärmning i Naturvårdsverkets byggnader och anläggningar sker till största delen med direktverkande el, ibland olja och i andra fall ved. Bergvärmeanläggning har installerats i några naturum.
Miljöpåverkan
* Användning av fossila bränslen och utsläpp av koldioxid, elanvändning. Förbättringsmöjligheter
* Översyn av möjligheterna att spara energi och i högre grad använda förnyelsebar energi.
Avloppsanläggningar
I verkets byggnader och anläggningar är trekammarbrunnar med infiltration vanligast förekommande. I några av verkets naturum har biologiska reningsverk installerats. Miljöpåverkan
* Utsläpp till vatten och mark.
4.4.5 Besökandes transporter
Till de skyddade områdena kommer man som regel endast med bil, hyrd buss eller båt. Oftast är de allmänna kommunikationerna dåliga. Egen bil gynnas genom att
parkeringsplatser ofta anläggs i eller i anslutning till objekten och att allmänna kommunikationer saknas.
Miljöpåverkan
* Förbrukning av fossila bränslen, buller och luftföroreningar, ianspråktagande av mark, förändrade hydrologiska förhållanden.
Förbättringsmöjligheter
5. Miljöpåverkan från kärnverksamheten - direkt
miljöpåverkan
5.1 Naturvårds- och fastighetsförvaltning
I kapitlet beskrivs verksamheter och aktiviteter inom de områden där verket bedriver arbetet i egen regi och därmed kan ge upphov till en direkt miljöpåverkan.
Länsstyrelsernas förvaltning av övriga skyddade områden sker med medel som tilldelas av Naturvårdsverket. Naturvårdsverket kan därmed medverka till en indirekt
miljöpåverkan. Denna indirekta miljöpåverkan kan minskas genom att miljökrav specificeras och ställs som villkor i samband med medelsfördelningen. Verket kan här utgå ifrån identifierade miljöaspekter i den egna förvaltningen.
5.1.1 Objekt som förvaltas av Naturvårdsverket
I detta kapitel beskrivs verksamheten vid Nationalparken Gotska Sandön (Gotlands län), naturreservatet Hornborgasjön med naturum (informationsanläggningen) (Västra Göta lands län, f d Skaraborgs län) och Nationalparkernas Hus i Haninge söder om Stockholm. Dessa sköts av personal som är anställd vid Naturvårdsverket. I dessa objekt är
Naturvårdsverket både huvudman/naturvårdsförvaltare och skötselansvarig.
5.1.2 Byggande
När Naturvårdsverket bygger nya anläggningar strävar verket efter att använda
miljövänliga material så långt möjligt. Så har skett vid uppförandet av Nationalparkernas Hus och naturum i Ottenby.
5.1.3 Vägunderhåll vid Hornborgasjön
Normalt vägunderhåll sker. På vintern huvudsakligen snöröjning. Ingen saltning.
5.1.4 Avfallshantering Gotska Sandön
Latrin komposteras på särskilt iordningställda platser på ön. Mängden motsvarar vad ca 4 000 turister som stannar i medeltal 2,3 dygn var orsakar. För personalbostäderna finns trekammarbrunn.
Sopor separeras på lägerplatsen. Matrester komposteras. Glas och metall skickas till Gotland för återvinning via kommunen. Resten av soporna bränns och restprodukterna från förbränningen transporteras till Gotland för omhändertagande via kommunen.
Hornborgasjön
Trekammarbrunn för kontorsutrymmen och naturum. F.n. ingen organiserad sopsortering.
Nationalparkernas Hus
Glas, metall och papper sorteras. Avfallsmängden är liten. För toaletterna finns ett biologiskt reningsverk. Se vidare bilaga 5.
* Införa genomgående källsortering och kompostering.
5.1.5 Energi Gotska Sandön
Uppvärmning av byggnaderna sker med direktverkande och vattenburen el samt med olja. Uppvärmning av turiststugorna sker med direktverkande el.
Hornborgasjön
Uppvärmning av anläggningarna sker med direktverkande el.
Nationalparkernas Hus
Uppvärmning sker med bergvärme och värmepump. Sammanlagt:
Olja 10 m3 (100 MWh), El 413 MWh
Miljöpåverkan
* Användning av fossila bränslen och utsläpp av koldioxid samt användning av el. Förbättringsmöjligheter
* Översyn av möjligheterna att gå över till andra uppvärmningssystem på Gotska Sandön och Hornborgasjön.
5.1.6 Nyckeltal för transporter och användning av redskap
Tabellen nedan avser verkets egen förvaltning på Gotska Sandön, vid Hornborgasjön och Nationalparkernas Hus. Miljöbensin som används är Aspen.
Fordon/ redskap
Bränsletyp Mängd liter
Körtid alt sträcka Energiåtgång MWh Utsläpp ton CO2 Specialmaskiner, H-sjön (Seiga 4, 6, 8) Citydiesel (miljökl 1) 9500 400 tim 93 24 Traktorer Diesel 500 km Traktorer Citydiesel (miljökl 1) 10 600 1 100 tim 104 27 Bilar Bensin 8 700 6 450 km 78 20 Fyrhjulingar Bensin 200 200 km 1,8 0,5 Röjsågar/motorsågar/ gräsklippare Bensin 200 190 tim 1,8 0,5 Röjsågar/motorsågar/ gräsklippare Miljöbensin 300 2,6 0,6 Utombordsmotorer Bensin 400 25 tim 3,6 1,0 Övriga maskiner Bensin 150 60 tim 1,3 0,4 Övriga maskiner Miljöbensin 120 1,0 0,3
Summa Mängd liter Energiåtgång MWh Utsläpp ton CO2 Citydiesel (miljöklass 1) 20 100 196 51 Diesel 500 5,0 1,3 Bensin 9 650 87 23 Miljöbensin (alkylat) 420 3,6 0,9
Citydiesel (miljöklass 1) utgör således 98 % av den totala dieselförbrukningen. Miljöbensin utgör 4% av den totala bensinförbrukningen.
5.2 Viltförvaltning
Begreppet viltförvaltning definieras som åtgärder som genomförs för att bevara och nyttja viltet med hänsyn till samhällets olika intressen och med kravet på att långsiktigt hålla art- och individrika viltbestånd. Naturvårdsverket är sektorsmyndighet. Förutom den allmänna verksamhet som följer av detta i form av exempelvis utfärdande av föreskrifter, ärendehandläggning m.m. bedrivs viltförvaltningen även inom
nedanstående projekt och verksamheter. Naturvårdsverket driver idag inga av dessa projekt på egen hand utan medverkar tillsammans med andra intressenter.
Inventeringar
Verksamheten syftar till att utveckla inventeringsmetoder för att beräkna de stora rovdjurens utbredning och reproduktion. Arbetet sker i samarbete med länsstyrelserna i fjällänen och samebyarna. Naturvårdsverkets medverkan består till en del av fältarbete. Forskningsprojekt om järv och lo
Verksamheten syftar till att öka kunskapen om järv och lo. Arbetet innebär
radiomärkning av vilda järvar och lodjur, vilka pejlas minst en gång per vecka. Projektet leds av SLU i Umeå. Naturvårdsverkets medverkan består till en del av fältarbete. Aktionsprogram och utredning om björn och varg
Verksamheten syftar till att öka kunskapen om björn för att möjliggöra en långsiktig förvaltning av stammen. Arbetet innebär radiomärkning av björnar, vilka pejlas minst en gång per vecka. Projekten leds av Naturvårdsverket, Jägareförbundet och Direktoratet för Naturforvaltning/NINA i Norge. Naturvårdsverkets medverkan består till en del av fältarbete.
Radiomärkning inom Viltförvaltningen
År 1997 var ca 80 björnar, 30 lodjur och 30 järvar radiomärkta i rovdjursprojekten. Sändarna som fästs vid djuren innehåller litiumbatterier. De sitter på under projekttiden och tas sedan om hand.
Resor och transporter
Fältarbetet sker i huvudsak i fjäll och fjällnära skogsområden, där flyg och snöskoter är de huvudsakliga transportmedlen utanför vägnätet. Sommartid används främst
Helikopter används vid radiomärkning av björn, järv och lodjur. Verksamheten bedrivs både inom och utanför naturskyddade områden.
För flygning med såväl helikoptrar som sjöflygplan anlitas tillgängliga flygföretag. Totalt beräknas helikoptrar och sjöflygplan användas med 150-200 flygtimmar vardera i rovdjursprojekten under 1997. Naturvårdsverkets personal medverkar i ca 25% av dessa flygningar. Helikoptrar (endast jetmotorer) och flygplan orsakar betydande utsläpp och förorsakar även omfattande buller. Några realistiska alternativ finns knappast idag.
Naturvårdsverket äger två skotrar. 1997 användes snöskoter under ca 4 arbetsveckor med en sammanlagd körsträcka av ca 400 mil. I likhet med övriga snöskotrar är dessa inte miljöklassade. Snöskotrarna orsakar betydande utsläpp och även buller. Några realistiska alternativ till snöskoter finns inte idag.
Eftersom det är långa avstånd mellan Naturvårdsverket i Stockholm och de platser där fältarbete bedrivs sker omfattande resor med reguljärt flyg och bil. Bil och släp används som regel vintertid för transport av bl.a. snöskotrar. Naturvårdsverket äger en tjänstebil för verksamheten. Ca 10 tur- och returresor med reguljärt flyg och ca 4 000 mil med tjänstebilen beräknas 1997.
En förteckning över Naturvårdsverkets fordon finns i bilaga 4. Miljöpåverkan
Miljöpåverkan från viltförvaltningen utgörs till övervägande del av de transporter verksamheten kräver.
Fordon/ redskap
Bränsletyp Mängd liter
Körtid alt sträcka Energiåtgång MWh Utsläpp ton CO2
Helikopter Jet Ranger 206 B
Fotogen 20 000 200 tim 194 50 Sjöflygplan Bensin 11 000 200 tim 95 25 Reguljärt flyg - - 10 resor 4,3 1,1 Skoter Bensin 800 400 mil 7,2 1,9 Bil Bensin 4 000 4 000 mil 36 9,4 Förbättringsmöjlighet
* Påverka utvecklingen av miljöanpassade skotrar (fyrtaktsmotorer, katalysatorrenade).
5.3 Nationalparker och naturreservat – matris för värdering
5.3 Nationalparker och naturreservat – matris för värdering Verksamheter Miljö-påverkan Värde-ring 1 Drivkrafter Värde-ring 2 Värde-ring 3 Anmärk-ningar Aktiviteter Kvantitet Miljöaspekter Miljöhot
nr 1-5 Lagstiftningoch övriga krav Mål (nationella, regionala per sektor)
Övriga drivkrafter 1-3 Summan av värdering 1 och 2 NATURVÅRDS- OCH FASTIGHETSFÖRVALTNING
Vegetationsvård – röjning, slåtter och skogsavverkning
- Utsläpp till luft Utsläpp till vatten Utsläpp till mark Buller 1, 3, 4, 5, 6, 13 3 Miljö-skyddslagen Naturvårds-lagen Nationella
miljömål NV:s roll som miljösymbol. Synpunkter från allmänhet och natur-organisationer.
3 6
Resor och transporter
vid tillsyn - Utsläpp till luft Utsläpp till vatten Utsläpp till mark Buller
1, 3, 4, 5,
13 2 Nationella målför CO2, NOx,
SO2 och VOC.
NV:s roll som miljösymbol. 3 5 Byggnader, underhåll och reparationer - Markförorening Resursförbrukning Avfall 2, 3, 8, (7), 11, 13 2 NV:s roll som miljösymbol. 3 5
Renhållning - avfall Uppkomst av avfall 6, 13 2 NV:s roll som
miljösymbol. 3 5
Byggande och
renovering - MarkföroreningResursförbrukning
Avfall
2, 3, 8,
(7), 11, 13 2 NV:s roll som miljösymbol. 3 5
Energi och uppvärmning Olja: 100 MWh El: 414 MWh Utsläpp från värmeproduktion Utsläpp från elproduktion. 1, 2, 3, 4 3 Nationella mål för CO2, NOx, SO2 NV:s roll som miljösymbol 2 5
VA-anläggningar - Utsläpp till vatten
5.3 Nationalparker och naturreservat – matris för värdering Verksamheter Miljö-påverkan Värde-ring 1 Drivkrafter Värde-ring 2 Värde-ring 3 Anmärk-ningar Aktiviteter Kvantitet Miljöaspekter Miljöhot
nr 1-5 Lagstiftningoch övriga krav Mål (nationella, regionala per sektor)
Övriga drivkrafter 1-3 Summan av värdering 1 och 2 VILTFÖRVALTNING
Transporter Utsläpp till luft Utsläpp till vatten Utsläpp till mark Buller
1, 3, 4, 5,
8, 13 2 Nationella målför CO2, NOx,
SO2
NV:s roll som
6. Miljöpåverkan från stödverksamheter som kontor,
transporter och resor
6.1 Förbrukningsvaror
6.1.1 Förbrukningsvaror till kontor
Inköp görs via avrop på statliga ramavtal samt genom förenklad upphandling och direktupphandling enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU). Verkets mål är att inköpa varor som tillverkats på ett miljöanpassat sätt samt är
återvinningsbara. Naturvårdsverkets policy, mål och interna föreskrifter för upphandling redovisas i bilaga 3.
De anställda hämtar det material de behöver i förrådet. Någon utkvittering sker inte. Ingen regelbunden statistik förs över inköpen, utan statistiska uppgifter tas fram efter behov, med följesedlar och fakturor som underlag.
Papper
7,2 miljoner ark kopieringspapper (36,6 ton) förbrukades 1996, fördelat enligt följande: Tryckeri 3,1 miljoner ark
Våningskopiatorer 3,5 miljoner ark Fax och skrivare 0,6 miljoner ark
Detta innebär 15 000 ark per anställd och år. Den totala inköpssumman var 166 659 kr. Papperet är Svanenmärkt. Papperet sorteras i varje arbetsrum i en vit och en kulört fraktion och skickas sedan till Skanskas miljörum för vidaretransport för återvinning. Ca 70 ton papper lämnas för återvinning, vilket är ungefär dubbelt så mycket som den egna förbrukningen.
Brevpapper/visitkort
50 000 ark brevpapper och 11 300 visitkort köptes in under 1996, vilket innebär 104 ark brevpapper och 23 visitkort per anställd och år. Både brevpapper och visitkort är
Svanenmärkta. "Post-it"-block
1 872 Post-it block köptes in under 1996 (total inköpssumma 10 296 kr) . "Post-it"-lappar kan inte återvinnas utan går som grovsopor till en komprimator i miljörummet. Kuvert
387 000 kuvert förbrukas per år, vilket innebär 806 kuvert per anställd och år. Den totala inköpssumman är 1,2 miljoner kronor. Kuverten är Svanenmärkta, tillverkade med vattenbaserat lim och har fönster av pergamyn (gäller ej de bruna s k Jiffy-påsarna).
Plastmappar, pärmar och pärmregister
16 500 plastmappar, 500 pärmar och 2 800 pärmregister förbrukades under 1996. Enbart pärmregister av papper används.
Pennor
6710 pennor köptes in under 1996 (total inköpssumma 46 970 kr). Både stift- och kulspetspennor är påfyllningsbara, men detta utnyttjas i begränsad omfattning (ca 15 %). Blyertspennorna är olackerade.
Lim
Vattenbaserat lim används. Tonerkassetter och bläckpatroner
286 st tonerkassetter förbrukades under 1996. Av dessa lämnades 91 % för återvinning. 153 st bläckpatroner förbrukades under året. Av dessa lämnades 17 % för återvinning. Disketter
8 000 disketter förbrukades under 1996 (total inköpssumma 68 108 kr). Av disketterna har ca 1 600 använts för att leverera data till länsstyrelserna.
Batterier
Miljömärkta, alkaliska batterier utan kadmium eller kvicksilver används. 1 720 st köptes in under 1996 (total inköpssumma 8 000 kr). Batterierna används till bl.a. bordsräknare och väggklockor. Ändrade hanteringsrutiner under 1997 har inneburit att förbrukningen sjunkit till 905 batterier.
I mobiltelefoner, sladdlösa telefoner och personsökare används batterier av nickel-metallhydrid alternativt lithium. 29 st batterier till mobiltelefon köptes in under 1996 (total inköpssumma 17 400 kr). I personsökarna används alkaliska brunstensbatterier. Förbrukade batterier samlas in i batteriholkar och omhändertas.
Styrkor
* Det finns en miljömedvetenhet vid inköp av förbrukningsvaror till Naturvårdsverket. Verket bevakar utvecklingen av miljöanpassade produkter och ställer krav på
leverantörerna.
* Inom verket finns betydande kunskap inom flera av de sakområden som här är aktuella. Det är viktigt att denna kompetens kommer till användning i det fortsatta miljöledningsarbetet.
Svagheter/förbättringsmöjligheter
* Naturvårdsverket har ännu inte gått igenom hela sortimentet av förbrukningsmateriel för att hitta bästa miljöval för samtliga produkter.
* Pappersförbrukningen skulle kunna minskas på flera sätt. Onödig kopiering bör undvikas. Papper tryckta på ena sidan kan användas för korrekturutskrivningar och anteckningar. Andelen dubbelsidig kopiering kan ökas (våningskopiatorerna kopierar idag nästan lika mycket som tryckeriet, men bara 17 % dubbelsidigt jämfört med 85 % i tryckeriet). Användning av e-post och Anslagstavlan kan minska pappersutskicken. * Om regelbunden statistik förs över inköpen kan jämförbara nyckeltal räknas fram för jämförelse mellan kvartal eller år.
6.1.2 Förbrukningsvaror till lunchrum, internkonferenser och distribution
Lunchrum
I lunchrummet används till övervägande del flergångsartiklar. Vid vissa tillfällen används pappersmuggar.
Under 1996 köptes kaffe och kakor in för 120 000 kr. Kakorna är till övervägande delen KRAV-märkta och inköparna eftersträvar ett helt KRAV-märkt sortiment.
Kakförpackningarna består av hårdplast eller kartong med skyddande plast. Idag samlas kartongerna in för återvinning och från och med 1 januari 1998 skall även
hårdplastförpackningarna återvinnas. Kaffet är KRAV- och rättvisemärkt.
Källsortering har provats i ett lunchrum och skall successivt införas i samtliga lunchrum från och med den 1 januari 1998.
Konferenser internt
Vid bokning av sammanträdesrum i konferenscentret erbjuds kaffe- eller lunchservice. Kaffe serveras i porslinsmuggar eller återvinningsbara pappersmuggar. Det sistnämnda väljs på grund av hög arbetsbelastning om antalet deltagare överstiger 100 personer. Luncher serveras alltid på porslinstallrikar. Inga engångsartiklar används. Vid
upphandling ställer Naturvårdsverket miljökrav på emballage av all förtäring och köper kravmärkta livsmedel i så stor utsträckning som möjligt.
Vid kopiering i konferenscentret rekommenderas att dubbelsidiga kopior tas. Kopior på OH-bilder kan göras med fler än en bild på ett ark för att spara papper. En LCD-platta an sluten till OH-apparat finns för att på ett enkelt sätt kunna visa bilder, diagram o dyl direkt från PC. Därigenom sparas OH-film.
Papper som produceras på möten och blir över går till återvinning. Namnskyltar i plast till konferensdeltagarna har ersatts av pappersskyltar som också går att återanvända. Distribution
Naturvårdsverket är anslutet till förpackningsåtervinning sedan 1995.
För 1996 anmälde Naturvårdsverket följande förbrukning av förpackningsmaterial till REPA-registret:
Kartong och papper 120 kg
Wellpapp 130 kg Svagheter/Förbättringsmöjligheter
* Kvalitetssäkrad catering för interna och externa konferenser * Återvinning av OH-plast.
6.1.3 Förbrukningsvaror – matris för värdering
se särskild bilaga
6.2.1 Datorutrustning
I detta avsnitt behandlas den rena datorverksamheten vid Naturvårdsverket. Vid Naturvårdsverket finns idag drygt femhundra datorer, vilket innebär något fler datorer än anställda. Förklaringen till detta är att det finns en del gamla datorer som används då och då av tillfälligt anställda, samt några bärbara datorer som komplement till de stationära persondatorerna. Dessutom finns några gamla datorer som inte har "hunnit ut ur systemet" ännu.
Förnyelsetakten är av storleksordningen 100 persondatorer samt några servrar per år. Hittills i år (nov -97) har 125 PC, 11 Mac och 17 bärbara datorer köpts in. Som
alternativ till nyanskaffning uppgraderas eller flyttas persondatorer ibland om mellan användare med olika behov, men möjligheten att på detta sätt minska behovet av nyanskaffning är för närvarande starkt begränsad eftersom persondatorerna överlag är i klenaste laget i förhållande till användarnas behov. Verket undersöker möjligheterna att förlänga persondatorers livslängd genom att lägga krävande applikationer på servrar i stället för på persondatorer (terminal- eller nätdatorteknik). Nuvarande fördelning på olika slag av datorer framgår av diagrammet.
Verket har drygt 60 nätverksskrivare och några dussin äldre skrivare som är
direktanslutna till någon dator. Hittills i år (nov -97) har 20 nya skrivare anskaffats. IT-enheten rekommenderar sedan 1995 avdelningarna att använda nätverksskrivare i stället för skrivare som kopplas direkt till en persondator, men det finns en viss intressekonflikt eftersom det anses vara bekvämt att ha en "egen" skrivare. I princip skulle utrustning som kan användas både som skrivare, kopiator och fax kunna minska mängden nödvändig elektronik men kostnadsbilden har hittills försvårat satsningar på sådan utrustning. Det finns en modemserver och ett tiotal centrala modem men praktiskt taget ingen egen utrustning för lokala nätverk eftersom verket hyr in sig på husets fasta datornätverk.
All datorutrustning anskaffas centralt, i första hand genom avrop på Statskontorets ramavtal i vilka datorers miljöpåverkan har vägts in. Statskontoret inbjuder
regelmässigt intresserade myndigheter att medverka vid upphandlingar. Nästa upphandling av ramavtalet görs våren 1998.
IT-enheten köpte under 1996-1997 på prov in några Svanenmärkta datorer, men p g a tekniska problem med provexemplaren beslöts att inte rekommendera fler inköp av den testade modellen under våren 1997. Under hösten 1997 provades andra modeller. Verket hoppas också kunna uppnå både miljövinster och ekonomiska vinster genom att skaffa mindre bullriga datorer så att ljudhuvar inte behöver användas.
Mellan januari och november 1997 köptes 94 bildskärmar in. enheten och
IT-samordnarna rekommenderar gemensamt TCO-95-märkta 2 skärmar, när det inte finns
starka skäl att välja något annat. Verkets policy föreskriver dock endast minst TCO-92-märkta skärmar. Översyn av policyn kommer dock att göras så snart verkets IT-strategi ändrats efter omorganisation. Idag köps nästan uteslutande TCO-95-märkta skärmar och marknaden bevakas eftersom det förväntas hända mycket inom bildskärmsområdet under de närmaste åren. TCO-95-skärmar är utrustade med energisparande
skärmsläckare. Användning
Miljöpåverkan vid användning av datorer utgörs främst av energiförbrukning. Energiförbrukningen styrs dels av utrustningens prestanda, dels av rutiner hos användarna. Övervägande delen av datorerna är utrustade med
skärmsläckningsfunktion och energisparläge, men förmodligen finns det brister i
användarnas kunskap om dessa. Alla har uppmanats att stänga av datorerna vid luncher och vid arbetsdagens slut, men det finns inga etablerade rutiner för energisparande. Avfall och restprodukter
Naturvårdsverket har sedan januari 1997 ett avtal med Roda Marketing AB om omhändertagande av uttjänta datorer och annan datorutrustning. Företaget skall antingen sälja produkterna vidare efter utförd nödvändig service och eventuella
reparationer, eller överlämna dem till ett elektronikdemonteringsföretag. Verket räknar med att se över detta avtal så snart ett producentansvar för elektroniska produkter har införts.
För de PC som har anskaffats under senare år gäller ett frivilligt återvinningsåtagande från tillverkaren. Vidare erbjuds de anställda att överta utrangerad utrustning mot att de förbinder sig att göra sig av med utrustningen på ett miljöanpassat sätt när de inte längre vill ha den kvar.
Verket har inget egentligt system för källsortering av mindre datortillbehör och material som t ex disketter ute på avdelningarna, men det material som på frivillig väg skickas till IT-enheten behandlas på samma sätt som uttjänta datorer. Tonerkassetter återfylls.
2TCO-92 är en miljömärkning som omfattar endast bildskärmar. Kriterierna behandlar
elektromagnetisk strålning och energisnålhet TCO-95 är en utvidgning av TCO-92 och inbegriper hela persondatorn, dvs bildskärm, systemenhet och tangentbord. TCO-95 kraven omfattar bl.a. ergonomiska egenskaper, emissioner (elektriska och magnetiska fält) automatisk
Styrkor
* Ambitioner finns att förbättra verksamheten ur miljösynpunkt. Miljömärkta datorer har köpts in på prov.
* Den övervägande delen inköpta skärmar är TCO-95-märkta. Svagheter
* Nätverksskrivare kan ersätta personliga skrivare.
* Saknad av system för sortering av mindre datortillbehör. * Inga rutiner för att minska energianvändningen.
6.2.2 Kopiering och interntryckeri
För kopiering på de olika våningsplanen finns 26 kopiatorer. På interntryckeriet finns två kopieringsmaskiner, en tryckpress, en reprokamera samt utrustning för att binda in böcker.
Den främsta miljöaspekten hos en kopiator är elförbrukningen. Ju fler funktioner och finesser en kopiator har, desto mer energikrävande är den. Övriga miljöaspekter är damm, buller, ozon och pappersförbrukning.
Våningskopiering
På verket finns för närvarande 26 kopiatorer i olika storlekar och prestanda. Av dessa är 17 av större modell. I konferensavdelningen finns en storkopiator (Agfa X58B) som är rekonditionerad. Det är verkets första och hittills enda "återvunna" kopiator.
Till 22 av kopiatorerna sker påfyllning av toner från stora tonerbehållare. När dessa är tomma kastas de f.n. bland grovsoporna. I början av 1998 kommer dock leverantören att ställa ut uppsamlingskärl för tonerbehållare på verket. Fyra kopiatorer har
tonerkassetter som byts ut. Leverantören har ett utvecklat återvinningssystem som innebär att varje gång kassetten byts ut återsänds den kostnadsfritt i en
specialbehållare.
Av kopiatorerna är 22 st utrustade med energisparläge. Det betyder att kopiatorn intar energisparläge (med låg energiförbrukning) efter att ha varit oanvänd i 2 timmar. 22 kopiatorer har funktionen dubbelsidig kopiering. Det är dock en funktion som måste beställas vid varje enskilt kopieringstillfälle. För närvarande upplevs denna funktion krånglig och används därför inte så ofta som den borde. Trots denna uppfattning kopieras 17 % alla kopior dubbelsidigt 1996.
Avfall som uppstår från kopiatorer är främst toner och diverse maskindelar. Detta avfall hämtas av leverantören för återvinning eller destruktion. Plastbehållarna kastas idag i soporna, men ska från 1 januari 1998 källsorteras i hårdplastfraktionen.
Under 1996 kopierades 4 341 146 kopior varav 17,2 % var dubbelsidig kopiering. Motsvarande siffror för 1997 var 3 469 983 respektive 17,1 %.
Nyckeltal 1996 1997
Antal kopior per anställd och arbetsdag 37 28 Kopiatorer på tryckeriet
I tryckeriet finns två stora kopieringsmaskiner som båda kan kopiera dubbelsidigt med automatisk häftning och omslagning. Kopieringskapaciteten för dessa är 135 kopior/min respektive 70 kopior/min.
Kopiatorerna är utrustade med energisparläge. Det betyder att kopiatorn intar viloläge (med låg energiförbrukning) efter att ha varit oanvänd i 15 minuter.
Komponenterna i färgtonerna består till 95 % av styrenakrylat sampolymer. Förbrukningen uppgår till ca 250 kg/år.
Leverantörerna av kopieringsmaskinerna i tryckeriet hämtar tomemballaget, tomma plastbehållare med eventuellt kvarvarande kolrester samt behållare i maskinerna som tar upp överskottspulver. Reparatörerna tar även med sig trasiga maskindelar efter reparation.
Under 1996 kopierades totalt 5,4 miljoner kopior varav 85 % var dubbelsidig kopiering.
Nyckeltal
antal kopior/arbetsdag (247 arbetsdagar) 21 900 antal kopior/anställd och arbetsdag 45 Fler tekniska data om kopiatorerna finns i bilaga 7. Tryckpress
En tryckpress av typ Ryobi 3200/PFA finns i drift. Tryckningen består av A-4 och A-3 papper. Tryckpressens effekt är 1,6 kW. Kapaciteten är ca 10 000 ark/timme. Under 1996 har tryckvolymen uppgått till ca 340 000 ark. Den kommer i framtiden att användas mer begränsat.
Material som åtgår vid tryckning utgörs av tryckfärg och rengöringsmedel. Tryckfärg består av Phenolic kesin (25 %), Linseed oil (15 %), Mineral oil (35 %) och Pigment (25 %). Rengöringsmedel består av Petroleumsdestillat (90 %) och Glykoleter (10 %). Färg- och rengöringsrester från tryckpressen lämnas av verkets personal till SKAFAB:s miljöstation i Lövsta för destruktion.
Reprokamera
Reprokamera av typ SK Foot 3000 används för fotografering och rastrering.
Reprokamerans effekt är ca 500 W. Negativpapperet består av ljuskänsliga silversalter. Årsproduktionen är ca 400 ark. Framkallningsvätskan består av 2-dimelyaminoetanol, natriumsulfit och natriumsulfat. Negativpapper och rester av framkallningsvätska hämtas av leverantören för återvinning eller destruktion.
Limbindning
