Personer med diabetes mellitus typ 2 och upplevelse av psykisk hälsa : En litteraturöversikt

Personer med diabetes mellitus typ

2 och upplevelse av psykisk hälsa

- En litteraturöversikt

HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad

FÖRFATTARE: Em Eklöv och Ryna Nwolley HANDLEDARE:Dan Malm

Sammanfattning

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2) är en globalt växande sjukdom som

påverkar personers fysiska, psykiska och sociala välmående. Förändrad livsstil är centralt vid behandlingen och innebär stort ansvar både för personen med DMT2 och sjuksköterskan. Livsstilsförändringar och egenvård kan påverka personers psykiska förmåga och det är av vikt att få djupare kunskap inom detta område. Hälso- och sjukvårdens roll att informera, motivera, och stödja personen är därmed betydelsefull för verksam behandling.

Syftet: Var att beskriva personers upplevelse av psykisk hälsa i samband med diabetes

mellitus typ 2.

Metod: Litteraturöversikt med induktiv ansats, av 11 kvalitativa artiklar som blev

resultatet av sökningar i databaserna CINAHL och Medline. Artiklarna analyserades enligt Fribergs fem-stegs-analys.

Resultat: Vid analysen framkom tre teman och åtta subteman: att få diagnosen

(hanterbart, ignorera, oro för komplikationer, relationer påverkas), omgivningsstöd (möjlighet till information, stöd från familjen), och daglig anpassning (livsstilsförändringar, upplevelse av egenvård).

Slutsats: Personer upplever livsstilsförändringar som utmanande och svår då

kunskap brister kring sjukdomen samt i samband med sämre psykiskt mående. Personer med diabetes mellitus typ 2 behöver individanpassad information och stöd från hälso- och sjukvårdpersonal för att kunna hantera dagligt liv.

Persons with diabetes mellitus type 2 and the experience of

mental health – A literature review

Summary

Background: Diabetes type 2 is a globally growing disease that affect people's physical, mental and social wellbeing. Lifestyle changes is central in treating DMT2 and involves a great deal of responsibility both on the person and the nurse. Lifestyle changes and self-care can increase a person's psychological stress and are important to gain deeper knowledge about. Healthcare professional’s role in informing, motivating and supporting the person is thus important for effective treatment.

Aim: Persons experience of mental health with diabetes mellitus type 2.

Method: A literature review with an inductive approach, of 11 qualitative articles that

were the result of searches in the databases CINAHL and Medline. The articles were analyzed according to Friberg’s five step analysis method.

Result: In the analysis three themes and eight subthemes emerged: getting the

diagnosis (manageable, ignoring, concerns about complications, relations are affected), surrounding support (opportunity for information, support from the family), and daily adjustment (lifestyle changes, experience of self-care).

Conclusion: People experience lifestyle changes as challenging and difficult when

there was a lack of knowledge about the disease and with mental health issues. Persons with diabetes mellitus type 2 need individualized information and support from healthcare professionals to be able to have a manageable daily life.

Keywords: Concern, diabetes mellitus type 2, experiences, mental health, sense of

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Psykisk hälsa ... 1

Diabetes mellitus typ 2 ... 2

Behandling ... 2 Livsstilsfaktorer ... 3 Medicinsk behandling ... 3 Egenvård ... 3 Sjuksköterskans roll ... 4 Teoretisk förankring ... 4

Syfte ... 5

Material och metod ... 5

Design ... 5

Urval och datainsamling ... 5

Kvalitetsgranskning ... 6 Dataanalys ... 6 Forskningsetiska överväganden ... 7

Resultat ... 8

Möjlighet till information ... 10

Stöd från familjen ... 10 Daglig anpassning ... 10 Livsstilsförändringar ... 10 Upplevelse av egenvård ... 11

Diskussion ... 11

Slutsatser ... 15

Förslag på vidare forskning ... 15

Bilagor………...

Bilaga 2 - Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvalitativ metod Bilaga 3 - Artikelmatris

Inledning

År 2019 var 463 miljoner personer i åldrarna 20–79år diagnostiserade med diabetes mellitus globalt. Detta innebär en tredubblad ökning från det beräknade antalet år 2000, som var omkring 151 miljoner. Andelen förväntas öka med ytterligare cirka 155 miljoner till år 2030 (International Diabetes Federation [IDF], 2019). År 2016 beräknades att omkring 1,6 miljoner personer dog av diabetessjukdomen globalt (World Health Organisation [WHO], 2018). Av Sveriges vuxna befolkning har cirka 5 procent diabetes mellitus (Socialstyrelsen, 2018) och antalet dödsfall orsakade av diabetes år 2019 var 2 237 personer (IDF, 2019). I Socialstyrelsens statistikdatabas för diagnoser i specialiserad öppenvård (2019c) blev 41 307 vuxna personer i Sverige diagnostiserade med diabetes mellitus typ 2 (DMT2) under år 2018 vilket är en ökning i jämförelse med föregående år (2017) som var 40 171. Det globala hälsoproblemet DMT2 har utvecklats i samband med kulturella, ekonomiska och sociala förändringar, åldrande befolkning och ohälsosam livsstil (WHO, 2019). Behandling av DMT2 handlar främst om att ändra livsstil med avseende på kost och motion för att kunna behålla stabil blodglukosnivå (≤6,9 mmol/L) (Kerner & Brükel, 2014; Jallinoja et al., 2007). Sjuksköterskor har en viktig roll för att stärka personer med DMT2. Detta kan vara att stödja personer i att förändra sin livsstil och anta förbättrade beteendemönster och därmed förbättra psykisk, fysisk och social hälsa (Boonsatean et al., 2016).

Bakgrund

Hälsa beskrivs av Världshälsoorganisationen (WHO, 1948) som tillstånd av fullständig fysisk, psykisk och socialt välbefinnande och inte endast frånvaro av sjukdom och funktionsnedsättning. Hälsa innefattar hela personen och formas från upplevelser, välbefinnande och upplevelse av mening i dagligt liv (Willman, 2014; Dahlberg & Segesten, 2010). Psykisk hälsa beskrivs enligt Socialstyrelsen (2019b) som välbefinnande, att må bra, att kunna fungera väl och att hantera livets upp- och nedgångar. Den utgörs av sociala, psykologiska, biologiska och miljömässiga faktorer (Jané-Llopis, 2007). Positiv psykisk hälsa kan enligt Jané-Llopis (2007) förbättra personers sociala liv och främja fred och stabilitet i livsmiljön. Personer har olika försvarsmekanismer och ”coping”-strategier för att kunna hantera stressorer som uppkommer i vardagen. Dessa mekanismer har påverkats av förhållanden såsom var personer föds, växer upp, lever, arbetar, åldras samt av sjukdomar (Davydov et al., 2010). Dåliga ”coping”- strategier och oförmåga till att hantera stressorer kan i längden utvecklas till psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa definieras som tillfälliga besvär med nedstämdhet, sömn, oro och stress, men innefattar även psykiska sjukdomar som depression och ångest (Socialstyrelsen, 2019b). Psykiska påfrestningar kan uppkomma på grund av arbete, konflikter, socialt klimat samt personers attityder (Socialstyrelsen, 2019b; Finne et al., 2014). Enligt Rivera-Hernandez (2014) och Prince et al. (2007) kan det finnas samband med att utveckla psykisk ohälsa som depression och ångest i relation till diabetes mellitus typ 2. Psykisk ohälsa kan ha en negativ påverkan på personers hälsa och egenvård vid DMT2 (Rivera-Hernandez, 2014).

Diabetes mellitus typ 2

Diabetes mellitus beskrivs som en kronisk metabol sjukdom och karakteriseras av personer med hyperglykemi. Detta innebär konstant förhöjd koncentration av glukos i blodet (Baynest, 2015; Kerner & Brükel, 2014). Diabetes mellitus uppstår på grund av bristande effekt av insulin hos personer eller nedsatt insulinproduktion (Solis-Herrera et al., 2018). Sjukdomen delas in i fyra huvudkategorier: diabetes mellitus typ 1, diabetes mellitus typ 2, graviditetsdiabetes och LADA, där specifika diabetestyper av andra orsaker ingår (American Diabetes Association, [ADA], 2017). Vanligaste typen är diabetes mellitus typ 2 (Socialstyrelsen, 2018) som utgör cirka 90% av all diabetes (IDF, 2019).

Diabetes mellitus typ 2 kännetecknas av att personer får insulinresistens och insulinbrist. Insulinresistens innebär att kroppens vävnader har utvecklat mindre känslighet för insulin och resulterar i ökad halt av blodglukos (Solis-Herrera et al., 2018). Förhöjda halter av glukos i blodet resulterar i överproduktion av insulin som i längden leder till hyperinsulinemi (Baynest, 2015). Efter cirka tio till femton år försämras insulinproduktionen och som följd uppstår insulinbrist (Ericsson & Ericsson, 2012). Diagnos av DMT2 kan ställas om personen har faste-plasma-glukos som överstiger 7,0 mmol/L alternativt oralt glukostoleranttest som överstiger 11,1 mmol/L eller genom att långtidsblodsockret (HbA1c) överstiger 48 mmol/L vid två olika tillfällen (Kerner & Brükel, 2014). I Nationella diabetesregistrets [NDR] årsrapport 2018 beräknas totalt cirka 388 732 personer i Sverige ha DMT2 (2018). Av det beräknade antalet är 58 procent män och 42 procent kvinnor. Orsaken till att fler män än kvinnor har sjukdomen enligt NDR kan ha samband med att fler män röker vilket ökar risken att drabbas av DMT2. Andra faktorer som livsstil, olika typer av läkemedel samt även graviditet ökar även risken att drabbas av DMT2 (Baynest, 2015: Ding, 2015). I Merakou et al. (2013) och Agardh et al. (2003) studier var ångest, dålig stresshantering och depression oberoende riskfaktorer som även kunde öka risken att utveckla DMT2. Debutåldern för DMT2 är oftast från 40 år (NDR, 2018) och 36 procent av befolkningen beräknas ha sjukdomen utan att vara diagnostiserade. Sjukdomen utvecklas långsamt under flera år utan symtom eller med enbart milda symtom som ökad törst, ökade urinmängder, högt blodtryck, ökad trötthet, höga blodglukosvärden, yrsel och hos kvinnor urinvägsinfektioner (Baynest, 2015). Konsekvenserna av ökad hyperglykemi under lång tid ökar risken för personer att utveckla makrovaskulära och mikrovaskulära komplikationer som hjärt-kärlsjukdomar, neuropati, nefropati, retinopati och sår i nedre extremiteterna (Cecilio et al., 2015). Hyperglykemi orsakar cirka 4 miljoner dödsfall globalt varje år (WHO, 2019).

Behandling

Då DMT2 är en kronisk sjukdom går den inte att bota men med hjälp av utbildning, stöd, livsstilsförändringar såsom hälsosam kost, regelbunden fysisk aktivitet, rökstopp och upprätthållande av sund kroppsvikt, eventuellt i samband med medicin, kan personer hantera sjukdomen (Socialstyrelsen, 2018; Marín-Peñalver et al., 2016). Det främsta målet med behandlingen är att minska personens insulinresistens, upprätthålla stabil blodsockernivå (4–6 mmol/L), minska personens nivå av HbA1c (≤42 mmol/L) samt minska riskfaktorerna för DMT2 (Chen et al., 2015; Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU], 2010).

Livsstilsfaktorer

De viktigaste livsstilsfaktorerna med bevisat positiv påverkan på personer med DMT2 är kost och fysisk aktivitet (Chen et al., 2015) medan rökning och övervikt påverkar hälsan negativt. Sjuksköterskors roll gällande information om rökstopp, goda matvanor och viktminskning är därmed en central del av behandlingen (Socialstyrelsen, 2018). Enligt Lawrence et al. (2012) bör sjuksköterskor erbjuda stöd i rökavvänjning och viktminskning till personer med DMT2. Socialstyrelsens (2018) riktlinjer för vård av diabetes beskriver att effektiv behandling bör initieras av hälso- och sjukvården vilket i längden förebygger förhöjt blodtryck, höga nivåer av blodfetter och andra komplikationer (Socialstyrelsen, 2018).

Kostens innehåll är viktigt för att personer med DMT2 ska kunna bibehålla stabil blodsockernivå och vikt (Asif, 2014) men även för att personer ska kunna få bättre psykisk hälsa (Marín-Peñalver et al., 2016). Generella rekommendationer gällande kost för personer med DMT2 är att undvika mat som innehåller höga nivåer av socker, salt och mättat fett. Personerna bör öka intag av frukt, grönsaker, fisk, fiber samt enkel- och fleromättade fetter (Asif, 2014; Socialstyrelsen, 2018). Regelbundet matintag är viktigt att upprätthålla vid kostbehandling (Asif, 2014), där måltider kan delas upp på tre huvudmål och flera mellanmål under dagen (Lawrence et al., 2012). Flera måltider under dagen kan minska sötsuget och hjälpa personer att hålla jämnare blodglukosnivåer (Liu et al., 2018). Socialt stöd från närstående är också viktigt eftersom det kan underlätta återtagandet av kontrollen över situationen (Hjelm & Berterö, 2009).

Fysisk aktivitet ökar energiförbrukningen och bidrar till viktminskning (Marín-Peñalver et al., 2016). Regelbunden fysisk aktivitet ökar även kroppens känslighet för insulin, minskar nivåer av HbA1c och bidrar till att personen kan bibehålla jämnare blodglukosnivå (Lawrence et al., 2012). Fysisk aktivitet kan exempelvis bestå av promenader, cykling och simning. För att få beskriven effekt rekommenderas personer att utföra aktiviteterna på medelintensiv nivå dagligen under mer än 30 minuter (Eckstein et al., 2018; Marín-Peñalver et al., 2016). Svensk sjuksköterskeförening (2017a) beskriver även att 30 minuters fysisk aktivitet om dagen kan ge samma effekt som antidepressiv medicinering.

Medicinsk behandling

Medicinsk behandling är inte förstahandsvalet för personer med DMT2, men förekommer när livsstilsförändringar inte räcker till och blodglukosnivån förblir förhöjd. Metformin är förstahandsvalet och är en tablettbehandling som minskar nybildning av glukos i levern och bidrar till förminskad glukoshalt i blodet. Om läkemedlet inte är tillräckligt och blodglukos fortfarande inte är stabilt får personen insulin. Insulinet är som det kroppsegna insulinet och finns i olika former: basinsulin, snabbverkande insulin och måltidsinsulin (Läkemedelsverket, 2019; Modi, 2007).

Egenvård

Egenvård innefattar personens förmåga att kunna upprätthålla hälsa, välbefinnande, personlig utveckling och hantera förändringar (Riegel et al., 2019; SBU, 2009; Orem, 2001). Exempel på egenvård vid DMT2 och psykisk ohälsa är fysisk aktivitet samt goda matvanor (Lee et al., 2019). Dåliga “coping”-strategier, psykisk ohälsa, brist på kunskap kring sjukdomen och otydlig information från hälso- och sjukvårdspersonal kan påverka personers förmåga att utföra egenvård (Madhu et al., 2019; Sjuksköterskeförening, 2017a; Nilsen et al, 2015). Sjuksköterskors förmåga att

identifiera personers behov av egenvård är viktigt för att kunna stödja dessa personer till att utföra sin egenvård självständigt (Sjuksköterskeförening, 2017a). Genom detta kan personer lättare förstå sin sjukdom och kunna agera i perioder av försämring (Booth et al., 2013). Enligt Socialstyrelsen (2019a) bör egenvård planeras individuellt och bestämmas tillsammans med sjuksköterskan, personen och eventuellt anhöriga för att kunna säkerställa att personen kan vidta åtgärder själv eller med hjälp av anhörig. Detta ökar också personens självkänsla och autonomi i att fatta egna beslut gällande sin hälsa (Lee et al., 2019; Scambler et al., 2014).

Sjuksköterskans roll

I kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska från Svensk Sjuksköterskeförening (2017b) beskrivs olika begrepp som stöd för yrkesverksam sjuksköterska: personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård, informatik och pedagogik Enligt International Council of Nurses [ICN], etiska kod för sjuksköterskor (2012) ska sjuksköterskor arbeta evidensbaserat och utifrån aktuella forskningsmetoder. Sjuksköterskor har ansvar att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och lindra lidande (ICN, 2012). Sjuksköterskor bör arbeta utifrån personcentrerad vård (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017b), vilket innebär den vård där hela personen görs synlig och sjuksköterskan och personen bildar partnerskap med varandra (Ekman et al., 2011). Personcentrerad vård ger ökat välbefinnande, minskar oro, inger trygghet för personen och anhöriga samt förbättrade förutsättningar för fungerande egenvård (Svensk Sjuksköterskeförening, 2016). För sjuksköterskor innebär detta att se varje person som unik med egna behov, förväntningar, resurser och värderingar. Sjuksköterskan har ansvar att informera, undervisa och ge råd till personer gällande egenvård och livsfaktorer som behövs för att förändra livsstilen (Lawrence et al., 2012; Burton et al., 2010), vilket kan göras genom patientutbildningar (Socialstyrelsen, 2018; SBU, 2009). För att vården ska bli personcentrerad måste sjuksköterskan vara öppen och ha vilja och intresse till att sätta sig in i personens sjukdomshistoria (Svensk Sjuksköterskeförening, 2016). Sjuksköterskors roll vid psykisk ohälsa är att främja goda levnadsvanor, främja hälsa, förebygga sjukdom och se hela människan (Svenska Sjuksköterskeförening, 2017a). Sjukdomsförebyggande åtgärder och hälsofrämjande arbete riktat mot psykisk ohälsa är högt prioriterat då psykisk ohälsa ökar bland den svenska befolkningen och även globalt (Sjuksköterskeförening, 2017a; Jané-Llopis 2007). Socialstyrelsen publicerade 2017 riktlinjer vid vård av personer med depression och ångestsyndrom. Dessa riktlinjer anger vikten av hög kontinuitet i vården och att vården behöver vara lättillgänglig (Socialstyrelsen, 2017).

Teoretisk förankring

Antonovskys (2005) modell KASAM - känslan av sammanhang utgår från ett salutogent perspektiv och studerar personers hälsa utifrån deras egna resurser. Detta görs genom de tre komponenterna: meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. Meningsfullhet syftar till hur personer känner mening med livet utifrån det upplevda hälsotillståndet. Detta innefattar även känsla av motivation och engagemang gällande olika händelser i livet. Begriplighet innebär personens uppfattning av händelser i sin omgivning utifrån information som kan vara oförväntad, nytillkommen eller chockande. Personer med hög begriplighet kan lättare förstå och hantera oväntad information. Hanterbarhet innefattar i hur stor utsträckning personen använder sig av resurser de har i vardagen. Dessa resurser kan vara personen själv, anhöriga eller vänner. Dessa tre begrepp bidrar till olika nivåer av KASAM och skapar tillsammans

helheten av KASAM. Högre KASAM innebär högre känsla av meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet och leder till att personen lättare klarar av sjukdomsresan och kan ta vara på sina resurser. Lägre KASAM på motsvarande vis innebär lägre känsla av meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet, vilket leder till sämre mående och missnöje med livet (Antonovskys, 2005).

En persons grad av KASAM påverkar hur personen anpassar sig till sin sjukdomssituation (Nilsen et al, 2015). KASAM har använts i flera studier som visar att personer med högre KASAM har bättre förmåga till att hantera sin egenvård samt bättre strategier till att hantera psykisk ohälsa vid DMT2 jämfört med personer med lägre KASAM (Nilsen et al, 2015; Merakou et al., 2013; Sandén-Eriksson, 2001). Högre KASAM bidrar enligt Nilsen et al. (2015) till successiva livsstilsförändringar och förbättrat välmående för personer med DMT2. Personer som inte oroar sig för sin sjukdomssituation och upplever högre KASAM enligt Antonovskys (2005) modell har enligt Sánden-Eriksson (2001) bättre förmåga att hantera sin diabetes jämfört med personer som har svårt att acceptera sjukdomssituationen. Genom stöd av resurser i personens omgivning kan personens KASAM förstärkas och bidra till förbättrad hantering av psykisk ohälsa (Merakou et al., 2013; Griffiths, 2009).

Syfte

Syftet var att beskriva personers upplevelse av psykisk hälsa i samband med diabetes mellitus typ 2.

Material och metod

Arbetet har utförts som en litteraturöversikt. En litteraturöversikt innebär att samla data från befintlig forskning inom det valda ämnet och skapa en översikt om vad som tidigare studerats (Friberg, 2017a). Kvalitativ metod med induktiv ansats valdes då fokus var på personer med DMT2 och deras upplevelser av sin psykiska hälsa. Kvalitativ metod utgår från ett holistiskt synsätt och ökar förståelsen för personers kunskap, upplevelser och erfarenheter (Henricsson & Billhult, 2017; Friberg, 2017b). Induktiv ansats innebär att undersöka ett fenomen utan att ha en föreliggande teori eller hypotes (Henricsson & Billhult, 2017).

Urval och datainsamling

Problemområdet avgränsades efter gemensam diskussion och informationssökning och därefter skapades ett syfte. Enligt Friberg (2017c) är tankeprocessen, inledande litteratursökning och ett välgrundat problemområde och syfte viktigt vid utförandet av ett examensarbete. Sökord valdes utifrån syftet och sökningar gjordes i databaserna CINAHL och MEDLINE (Bilaga 1). CINAHL har inriktning på omvårdnadsvetenskap medan MEDLINE har inriktning på medicin och omvårdnad (Östlundh, 2017). Sökord som användes i olika kombinationer var: diabetes 2, diabetes type 2 or diabetes mellitus type 2, depression and anxiety, psychological factors, emotional burden, psychological well-being, mental health, stress, experiences, beliefs, patient experience or perceptions or opinions or attitudes or views, och qualitative research. Utifrån dessa sökningar framkom vetenskapliga artiklar med titlar och abstrakt som kopplades till syftet och sökorden. Sökningar med sökord som diabetes distress, emotional distress or psychological distress and patient or person gav resultat men var

antigen kvantitativa studier eller hade syften som inte kunde kopplas till denna litteraturöversikts syfte (Bilaga1). Val av sökord och sökordskombinationer är viktigt vid litteraturöversikter för att kunna få fram vetenskapliga artiklar relevant för syftet och området som studeras (Rosén, 2017). Booleska operatorn AND användes för att kombinera sökord och smalnar sökningen. Enligt Östlundh (2017) gör detta att sökorden blir mer specifikt och säkerställer att samtliga sökord inkluderas.

Inklusionskriterier var att artiklarna skulle handla om personer med DMT2 och deras upplevelse av psykisk hälsa, vara skrivna på engelska, vara av kvalitativ design, vara vetenskapligt granskade (peer-reviewed), ha abstrakt, bestå av deltagare över 18 år, vara etiskt granskade samt vara publicerade mellan år 2010 och år 2019. Ingen avgränsning på genus gjordes för att kunna få olika aspekter då DMT2 inte skiljer mellan kön och påverkar den psykiska hälsan i en större utsträckning. Exklusionskriterier var artiklar som handlade om diabetes mellitus typ 1, innefattade personer under 18 år, kvantitativa studier, review-artiklar, inte var etisk granskade och där fokus inte låg på DMT2 och psykisk hälsa. Först lästes artiklarnas titlar och abstrakt för att avgöra om det fanns koppling till diabetes mellitus och psykisk hälsa samt om de var relevantaför litteraturöversiktens syfte. De artiklar som kvarstod lästes i sin helhet för att vara säker på att de överensstämde med litteraturöversikten syfte (Bilaga 1). Artiklar som var relevantaför syftet gick vidare till kvalitetsgranskning. Kvalitetsgranskning

Enligt Friberg (2017b) bör kvalitetsgranskning utföras för att kunna göra helhetsbedömning på artiklarnas kvalitét. Genom kvalitetsgranskning utförs kritisk utvärdering av innehållet i artiklarna. I kvalitetsgranskningsprotokollet ingår även att utröna om artiklarna fått etisk godkännande (Friberg, 2017b). Ett kvalitetsgranskningsprotokoll för kvalitativ metod utformat av Hälsohögskolan i Jönköping användes för att kvalitetsgranska artiklarna till resultatet (Bilaga 2). Kvalitetsgranskningen var indelad i två delar (Del I och Del II) där ett antal frågor besvarades och gav poäng som visade om artikeln kunde användas till resultatet. En artikel kunde få max 12 poäng. För att artiklarna skulle bli godkända till resultatet var de tvungna att uppnå 4/4 poäng i del I och 7/8 poäng i Del II. Samtliga artiklar bedömdes vara av hög kvalité (12/12 poäng). Antalet artiklar som granskades var 21 stycken, varav 11 slutligen valdes till resultatet (Bilaga 3). Artiklar som inte uppfyllde kraven i kvalitetsgranskningen förkastades eller användes till resultatdiskussionen. Studier från: Sverige, Danmark, Australien, USA, Kanada, Indonesien, Etiopien, Storbritannien och Israel inkluderades i resultatet.

Dataanalys

Dataanalysen utgick ifrån Fribergs (2017b) fem-stegs-analys. I steg ett lästes samtliga valda artiklar med fokus på resultatdelarna för att få en uppfattning om innehållet och sammanhanget studierna var utförda inom. I steg två lästes resultaten i respektive artikel återigen för att identifiera relevanta fynd utifrån litteraturöversiktens syfte. Textdelarna som svarade på syftet markerades med överstrykningspenna. I steg tre sammanställdes fynden från respektive artikel i ett dokument för att få en bättre överblick av materialet. I steg fyra granskades fynden från de olika studierna i syfte att finna likheter och skillnader mellan samtliga artiklar. Det material som hade liknande innebörd sammanfördes och benämndes med tema och subtema utifrån vad de handlade om. I det sista steget (steg fem) formulerades en beskrivande text under tema och subteman för att ge innebörd åt dessa. Den nya texten är studiens resultat. Samtliga artiklar granskades och analyserades (steg ett - steg fyra) enskilt av de som

utförde studien. Detta gjordes för att först skapa en individuell uppfattning om resultaten och sedan diskuterades resultaten tillsammans för att kontrollera samstämmigheten i tolkning av materialet.

Forskningsetiska överväganden

Enligt svensk lagstiftning måste all forskning som avser människor genomgå en etisk prövning med syfte att respektera och skydda den enskilda personens värdighet och integritet (Kjellström, 2017; Vetenskapsrådet, u.å.). De etiska principerna som ligger till grund för hur forskning får genomföras består av informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet betyder att forskaren har skyldighet att informera personer som deltar i studien om forskarens uppgift och om vad som ska göras. Det ska även framgå att deltagarna har möjlighet att lämna studien när de vill. Samtyckeskravet innebär att forskaren måste få samtycke av personerna och om personen är under en viss ålder måste samtycket hämtas från vårdnadshavare. Den tredje principen, konfidentialitetskravet, handlar om tystnadsplikt och innebär att forskaren ska se till att personer som deltar i studien får vara anonyma även efter studiens genomförande. Den sista principen är nyttjandekravet som betyder att insamlad data inte får lånas ut eller användas i kommersiellt bruk. De fyra principerna ska vara övervägda vilket skyddar personer från att utsättas för fara och för att undvika att den insamlade datan används på ett felaktigt sätt (Kjellström, 2017; Vetenskapsrådet, u.å.). I litteraturöversikten som har genomförts uppmärksammades att det tydligt beskrevs i artiklarna att de hade fått etiskt godkännande från en etisk kommitté. Därför förutsätts att dessa forskningsetiska överväganden är gjorda i de studier som använts för resultatet. Litteraturöversikter behöver inga etiska godkännanden, men det krävs att etiska frågor uppmärksammas och att syftet motiveras. Detta är viktiga överväganden då kunskaper i engelska är begränsade. Det är också viktigt då metodologiska kunskaper att förstå och kunna göra rättvisa bedömningar av artiklarna är begränsade vilket kan ge upphov till feltolkningar. Detta kan göra att grupper beskrivs nedlåtande (Kjellström, 2017). Förförståelse kan även påverka litteraturöversiktens resultat. Förförståelse innebär besittning av tidigare kunskap, erfarenhet och värderingar inom det område som studeras (Priebe & Landström, 2017). Förförståelse inom både området DMT2 och psykisk hälsa fanns relaterat till tidigare erfarenheter inom sjuksköterskeprogrammet, praktik samt arbete inom omvårdnad där kontakt med personer med DMT2 och psykisk ohälsa uppstått. Litteraturöversikten som genomförts skrevs med ett öppet synsätt för att undvika förförståelsens påverkan och kontinuerlig reflektion utfördes genom hela arbetet.

Resultat

Resultat bygger på 11 vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats från olika länder utvald utifrån kvalitetsgranskningsprotokollet. I analysen framkom tre teman och åtta subteman (Tabell 1) som svarar på syftet att beskriva personers upplevelser av psykisk hälsa i samband med DMT2.

Tabell 1. Redovisning av teman och subteman.

Att få diagnosen Hanterbart

Ignorera

Oro för komplikationer Relationer påverkas

Omgivningsstöd Möjlighet till information

Stöd från familjen

Daglig anpassning Livsstilsförändringar

Upplevelse av egenvård

Att få diagnosen

Personerna upplevde stress, depression, ångest och oro då de fick sin diagnos. De centrala begreppen som framkom då personerna fick diagnosen var hanterbart, ignorera, oro för komplikationer och relationer påverkas gällande DMT2.

Hanterbart

För att hantera känslor som stress, depression, ångest, och oro, utvecklade personerna egna rutiner för att kontrollera sin diabetes. Känslorna var kopplade till ovissheten angående orsaken till att diagnosen hade utvecklats samt relaterat till att ingen i familjen tidigare haft DMT2 (Arifin et al., 2019; Didericksen & Das, 2019; Habte et al., 2016; Bhattacharya, 2012). Personerna upplevde även känslor som sorg, nedstämdhet, rädsla, hjälplöshet och ensamhet (Gonzalez, et al., 2019; Didericksen & Das, 2019; Knyahnytska et a.l, 2018; Habte et al., 2016; Rasmussen et al., 2015). När rutinerna kunde upprätthållas upplevde personerna lättnad från negativa känslor men när rutinerna inte höll upplevdes de negativa känslorna (Peleg et al., 2019; Mulligan et al., 2017). Personerna upplevde även att struktur hjälpte dem att hantera stress, depression, ångest och oro och bidrog till bättre prioriteringar i vardagen och välmåendet ökade (Peleg et al., 2019; Gonzalez et al., 2019; Knyahnytska et al., 2018; Kristensen et al., 2018; Mulligan et al., 2017; Ågård et al., 2016). Personerna som hanterade DMT2 själva upplevde att det bidrog till känslor av stress, depression, ångest och oro (Arifin et al., 2019; Peleg et al., 2019; Knyahnytska et al., 2018; Kristensen et al., 2018; Habte et al., 2016; Ågård et al., 2016; Rasmussen et al., 2015; Bhattacharya, 2012). Genom deltagande i supportgrupper upplevde personerna att de fick bättre strategier att kunna hantera sin DMT2 och deras kunskaper ökade. Personerna upplevde att deltagandet förbättrade deras förmåga till att skapa rutiner och minska stress (Arifin et al., 2019; Gonzalez et al., 2019; Rasmussen et al., 2015).

Ignorera

Personerna upplevde att aktivt ignorera negativa och stressfulla tankar om DMT2 minskade stressen i vardagen. Dock upplevdes detta leda till social isolering (Peleg et al., 2019; Gonzalez et al., 2019; Kristensen et al., 2018). Positivt tänkande och lugn i vardagen var viktigt för att inte låta DMT2 ta för mycket plats i livet. Utövande av mindfullness, tacksamhet, att göra något som personen tyckte om samt att fokusera på hälsan var bidragande faktorer för att inte låta DMT2 ta över tankarna (Arifin et al.,

2019; Peleg et al., 2019; Didericksen & Das, 2019; Kristensen et al., 2018; Ågård et al., 2016; Rasmussen et al., 2015). Genom att spendera tid med anhöriga upplevde personerna att deras välmående ökade, fokus togs från DMT2 och lades på anhöriga istället (Kristensen et al., 2018; Mulligan et al., 2017; Habte et al., 2016; Rasmussen et al., 2015).

Oro för komplikationer

De personer som förstod vilka komplikationer som kunde uppstå vid DMT2 insåg innebörden bättre av att leva med sin sjukdom (Didericksen & Das, 2019; Habte et al., 2016). Personer upplevde det svårt att urskilja vad som var biverkningar av sjukdomen kontra andra hälsotillstånd (Didericksen & Das, 2019). Även känslor av hjälplöshet, minskad kontroll och negativa attityder relaterat till komplikationer kunde uppstå. Männen var särskilt oroliga för att bli amputerade och att dö för tidigt. De hade bevittnat andra i samhället som genomgått detta och upplevde det som oundvikligt (Kristensen et al., 2018; Mulligan et al., 2017; Habte et al., 2016; Bhattacharya, 2012). Personerna upplevde även oro angående skador eller fysisk nedsatthet relaterat till komplikationer som kunde påverka deras förmåga att arbeta och stödja familjen ekonomiskt. Oron gällande risken för död upplevdes stressande då de hade ständig vaksamhet gällande sin livsstil och medicinering (Kristensen et al., 2018; Gonzalez et al., 2018; Mulligan et al., 2017). De som hade intensivvårdats upplevde att tankar kring komplikationer skapade mer oro än tankar om att dö (Kristensen et al, 2018). Andra upplevde ingen oro för komplikationer, trots medvetenhet om att det kunde uppstå i framtiden. Personer upplevde att DMT2 inte hade direkt påverkan på det dagliga livet då andra medicinska tillstånd som hjärtsjukdomar, högt blodtryck, inflammationer, kronisk obstruktiv lungsjukdom och depression överskuggade påverkan av DMT2 (Ågård et al., 2016).

Relationer påverkas

Negativ inställning gällande DMT2 från samhället upplevdes som att sjukdomen var självförvållad och att den vanligen drabbade rika personer (Habte et al., 2016; Rasmussen et al., 2015). Personer upplevde oro för familjens uppfattning om DMT2 (Bhattacharya, 2012) och tankar om familjen och framtiden var orosskapande. Oron för att inte kunna bidra till familjens inkomst och att berätta om diagnosen upplevdes som stressfyllda moment (Arifin et al., 2019: Peleg et al., 2019; Gonzalez et al., 2019). Den upplevda negativa inställningen ökade personers rädsla att bli dömda som lata och ledde till osäkerhet i förhållanden och kommunikationer med andra (Rasmussen et al., 2015). Rädslan av att bli dömd av andra ledde till att personer avstod medicinska kontroller för att inte sjukskriva sig eller ta ledigt från arbetet (Rasmussen et al., 2015). Personer upplevde rädsla att bli dömda i sitt sociala nätverk, särskilt vid påbörjandet av en ny relation och upplevde stress och ångest av att behöva avslöja sin sjukdom (Rasmussen et al., 2015; Bhattacharya, 2012). DMT2 orsakade fysiska konsekvenser som påverkade sociala interaktioner, bland annat kunde personerna bli lättirriterade, arga eller upprörda. Skuldkänslor uppstod när sjukdomen påverkade hälsan och det sociala nätverket (Habte et al, 2016; Rasmussen et al., 2015).

Omgivningsstöd

Stöd från hälso- och sjukvård och från familjen var centrala teman relaterat till omgivningsstöd. Genom olika möjligheter till information upplevde personerna hanteringen och känslorna kring sin DMT2 olika. Personerna upplevde att stöd från familjen kunde leda till ökad motivation. Vid inget stöd från familjen minskades motivationen och kunde leda till ökade känslor av stress, depression, ångest och oro.

Möjlighet till information

Personerna upplevde både positiva och negativa sidor gällande möjligheten till information. Informationen upplevdes delvis minska osäkerheten i vardagen. Hälso- och sjukvårdspersonalen kunde anpassa informationen och personerna kände att de blev lyssnade på då hälso- och sjukvårdspersonalen upplevdes väl pålästa och kunde ge information som minskade stress och oro. Personerna upplevde genom informationen att de fick en självinsikt över vikten av information (Gonzalez et al., 2019; Didericksen & Das, 2019; Kristensen et al., 2018; Mulligan et al., 2017; Habte et al., 2016). Personerna upplevde även att det var viktigt med tydlig information gällande egenvård och konsekvenser vid bristande egenvård (Didericksen & Das, 2019; Mulligan et al., 2017). Vissa personer upplevde informationen som förvirrande samt att de fick dålig kontinuitet genom att möta många olika personer inom hälso- och sjukvården. Vissa personer hade även svårt att följa råden från hälso- och sjukvårdspersonalen och försökte införskaffa information på egen hand från internet eller anhöriga (Arifin et al., 2019; Didericksen & Das, 2019; Knyahnytska et al., 2018; Kristensen et al., 2018; Mulligan et al., 2017; Ågård et al., 2016; Bhattacharya, 2012). Personer med svår psykisk ohälsa upplevde att psykiatrimottagningar och diabetesmottagningar jobbade på olika sätt. Personerna upplevde att det behövs bättre samarbete mellan mottagningarna för att minska stress och oro (Knyahnytska et al., 2018; Mulligan et al., 2017). Vissa personer tvivlade både på sig själva och hälso- och sjukvården gällande hantering av DMT2 och riktlinjer (Arifin et al., 2019; Bhattacharya, 2012).

Stöd från familjen

Upplevelsen var att familjen och deras stöd i samband med matlagning, medicinering och fysisk aktivitet var central vid hanteringen av DMT2 för personerna (Gonzalez et al., 2018; Mulligan et al., 2017). Både positiva och negativa reaktioner upplevdes, vilket innefattade bland annat stöd från familjen i egenvård och hantering av DMT2 (Bhattacharya, 2012; Gonzalez et al., 2018). Personerna upplevde att diagnosen inte bara påverkade deras egna liv utan även familjens. Det var viktigt att även familjen fick ta del av information och utbildning (Didericksen & Das, 2019; Bhattacharya, 2012). Stöd från familjen upplevdes som motiverande till att gå ner i vikt och det blev till en positiv förändring av identiteten (Rasmussen et al., 2015). Arifin et al. (2019) beskrev att kvinnor upplevde svårigheter vid egenvård relaterat till att de fick minimalt stöd från familjen. De kvinnor som var hemmafruar upplevde stress och oro inför matlagning då familjen inte ville äta av deras diabeteskost. Kvinnorna gömde den upplevda fysiska och psykiska utmattningen då det ökade känslor av stress att visa den för anhöriga. Bhattacharya (2012) beskrev att männen upplevde oro av att behandlas som sjuka av familjen resten av livet.

Daglig anpassning

Personer med DMT2 upplevde det svårt att göra ändringar i livsstilen genom nya matvanor och fysisk aktivitet, särskilt när ingen motivation fanns. Upplevelsen av egenvård ansågs som svår vid svag motivation men vissa personer ansåg att egenvård ändrade deras liv till det bättre.

Livsstilsförändringar

Livsstilsförändringar upplevdes som en stor utmaning. Personerna hade fått riktlinjer gällande livsstilsförändringar att följa men inkompetens och okunskap gällande detta skapade känslor av hopplöshet, rädsla och depression (Arifin et al., 2019; Didericksen & Das, 2019; Knyahnytska et al., 2018; Kristensen et al., 2018; Gonzalez et al., 2018;

Mulligan et al., 2017; Bhattacharya, 2012). Personerna upplevde att familjemiddagar var utmanande och psykiskt påfrestande då maten som serverades inte alltid passade diabeteskosten. De upplevde mat som en viktig del av kulturen och kände sig berövade för att deras kulturella maträtter ansågs vara ohälsosamma (Arifin et al., 2019; Bhattacharya, 2012). Personerna upplevde oro över att hitta rätt livsmedel och hur det skulle påverka deras diabetes. De upplevde att det fanns få alternativ, dålig tillgång till näringsrika livsmedel och att kostnaden för rekommenderad diabeteskost var dubbelt så hög som allmänkost (Knyahnytska et al., 2018; Gonzalez et al., 2018). Förvirring upplevdes över den rekommenderade dieten på grund av svåra dietförändringar (Kristensen et al, 2018). Mulligan et al. (2017) beskrev att personer med personlighetsstörningar utvecklat självskadebeteende genom att låta blodsockernivån bli farligt högt. Kristensen et al. (2018) studie visade exempelvis att blodsocker inte upplevdes förändras med konsumtion av öl och personer fortsatte med denna vana trots medicinsk rådgivning. Personer upplevde svårigheter med fysisk aktivitet relaterat till lathet, ovillighet, smärta, trötthet, depression samt sömnproblem. De beskrev även svårigheter med följsamhet till blodsockerkontroller och medicinering (Arifin et al., 2019; Didericksen & Das, 2019; Knyahnytska et al., 2018; Kristensen et al, 2018; Gonzalez et al., 2018; Bhattacharya, 2012). Detta skiljer sig från personerna i Pegel et al. (2019) och Mulligan et al. (2017) studier där upplevelsen var att det var lättare att utföra medicinering än kost och fysisk aktivitet. Personer upplevde att det var viktigt att förstå hur man integrerar hälsosamma beteenden i sin vardag.

Upplevelse av egenvård

Personer upplevde att egenvård var svårt att utföra och att det var en utmaning som påverkades av flera faktorer. Som nämnts tidigare var kost och fysisk aktivitet svårast att påverka (Peleg et al., 2019; Kristensen et al., 2018; Bhattacharya, 2012). Det framkom känslor av att egenvården inte skulle bidra med något positivt i deras liv (Ågård et al., 2016). Vissa personer upplevde att de inte ville utföra egenvård eller brydde sig inte om riktlinjerna som de skulle följa (Kristensen et al., 2018; Mulligan et al., 2017; Ågård et al., 2016). Personer som inte utförde egenvård upplevde känslor av lathet, trötthet, okunskap och osäkerhet (Didericksen & Das, 2019; Knyahnytska et al., 2018; Mulligan et al., 2017; Ågård et al., 2016; Bhattacharya, 2012). Upplevelsen av stöd från hälso- och sjukvården ökade motivationen och underlättade egenvårdsutförandet (Arifin et al., 2019; Knyahnytska et al., 2018; Kristensen et al., 2018; Habte et al., 2016; Bhattacharya, 2012). Med motivation till egenvård och fysisk aktivitet blev de även mer medvetna om sina matintag och psykiska hälsa. Motivationen gav ökad självkänsla och självförtroende vilket ledde till att de upplevde att deras diabetes blev lättare att hantera (Didericksen & Das, 2019; Mulligan et al., 2017; Habte et al., 2016; Ågård et al., 2016). Vid sämre psykiskt mående påverkades egenvården negativt relaterat till minskad motivation (Knyahnytska et al., 2018; Mulligan et al., 2017). Personerna hade ändå hopp om att god egenvård skulle påverka den psykiska hälsan positivt (Mulligan et al, 2017).

Diskussion

Litteraturöversikt med kvalitativ ansats valdes då syftet var att beskriva personers upplevelser av psykisk hälsa i samband med DMT2. Genom att utföra litteraturöversikter kan kunskapsfältet inom det specifika området kartläggas (Segesten, 2017). Användandet av induktiv ansats valdes för att förtydliga artiklarnas innehåll, samt för att induktiv ansats är lämplig att använda vid kvalitativ ansats

(Priebe & Landström, 2017; SBU, 2014). Enbart kvalitativa vetenskapliga artiklar valdes och analyserades för att redovisa aktuell kunskap vilket svarar på valt syfte och ökar litteraturöversikten giltighet. Forskning med kvantitativ ansats finns även inom området för att utröna sambandet av psykisk hälsa bland personer med DMT2, men eftersom syftet var att beskriva personers upplevelser ses användandet av kvalitativ ansats som relevant (Segesten, 2017). Kvantitativ ansats hade begränsat resultatet och inte lyft fram den personliga upplevelsen och hade därför inte kunnat besvara valt syfte.

Enligt Henricsson (2017) tillför användning av olika databaser ökad sensitivitet och trovärdighet för resultatet samt gör det möjligt att hitta relevanta artiklar i litteraturöversikten. Sökningar gjordes i databaserna CINAHL och Medline då mängden med funnet material i ämnet var tillräckligt. Dock kan detta eventuellt ses som en begränsning och svaghet för genomförd litteraturöversikt. Sökorden som valdes ansågs relevanta för syftet och resultatartiklarna gav både positiva och negativa upplevelser gällande psykisk hälsa i samband med DMT2. Sökning i databasen CINAHL resulterade i 15 artiklar som kvalitetsgranskades. Av dessa användes åtta artiklar till resultatet, vilket inte var tillräckligt. Fler sökningar gjordes i Medline där sex artiklar framkom och kvalitetsgranskades, varav tre artiklar användes till resultatet, vilket innebar totalt 11 resultatartiklar. Av resultatartiklarna som valdes till litteraturöversikten var 9 av 11 dubbletter, det vill säga att dessa framkom i båda databaserna vid de olika sökkombinationerna, men de flesta resultatartiklarna framkom i CINAHL då sökningarna började i den databasen.

Inklusions- och exklusionskriterierna som valdes ansågs viktiga för att kunna begränsa resultatet till den senaste forskningen. Eftersom vetenskapliga artiklar är färskvara och uppdateras hela tiden (Östlundh, 2017) valdes äldre artiklar att exkluderas. Enbart artiklar mellan åren 2010 och 2019 inkluderades i resultatet för att få fram aktuell och relevant information. Detta kan ses som en styrka i litteraturöversikten. Ett kriterie var att exkludera personer under 18 år för att utesluta minderåriga från resultatet, trots att DMT2 kan förekomma hos unga. Peer reviewed artiklar stärkte tilliten till att artiklarna var kompetent granskade och publicerade i vetenskapliga tidskrifter (Henricsson, 2017). Artiklarna skulle även vara skrivna på engelska för att få bredare sökresultat. Detta kan dock resultera i feltolkning på grund av begränsade kunskaper i engelska och ses som en svaghet i litteraturöversikten. Dessutom fanns inte tillräckligt med artiklar inom området på svenska för att kunna besvara syftet. Enligt Segesten (2017) är engelska vetenskapens officiella språk och därför finns fler artiklar publicerade på engelska än exempelvis svenska. Artiklar exkluderades om de inte svarade på studiens syfte och inte innehöll de inklusionskriterier som krävdes. Ingen geografisk begränsning gjordes och artiklar från olika länder användes i resultaten för att få variation av upplevelser, vilket kan ses som både en styrka och en svaghet (Henricson, 2017; Mårtensson & Fridlund, 2017). Generaliserbarheten till geografisk plats minskas vid användandet av artiklar från olika länder vilket är en svaghet. Däremot kan det ses som en styrka då Sverige är ett mångkulturellt land och resultaten till viss del kan generaliseras i vår kontext. Artiklarna från Indonesien, Etiopien och Israel står ut eftersom dessa länders hälso- och sjukvårdssystem inte har motsvarande system som i de övriga länderna, vilket kan påverka resultatets trovärdighet och överförbarheten. Enligt Henricsson (2017) påverkar kvalitetsgranskningen resultatets tillförlitlighet. Artiklarna kvalitetsgranskades enligt protokoll framtaget av Hälsohögskolan i Jönköping (Bilaga 2), protokollet är framtaget och testat av högskolan och bedöms som

pålitligt. Enbart artiklar med höga poäng (11 och 12 poäng) inkluderades för att öka tillförligheten och artiklar med låg poäng exkluderas (<10 poäng). Samtliga artiklar granskades och analyserades enskilt, vilket enligt Henricsson (2017) ökar litteraturöversiktens trovärdighet.

För att öka artiklarnas trovärdighet var det viktigt att artiklarna hade ett etiskt resonemang samt att det tydlig framgick i artikeln att den var etiskt godkänd, vilket samtliga artiklar uppfyllde. Resultatens trovärdighet och pålitlighet ökades genom grupphandledning och diskussion med handledare där olika synpunkter lyftes fram och ledde utvecklingen av litteraturöversikten. En svaghet kan vara att förförståelsen inom ämnet kan ha påverkat litteraturöversiktens resultat (Priebe & Landström, 2017). Förförståelse inom både området DMT2 och psykisk hälsa fanns och kunde påverka litteraturöversiktens trovärdighet. Genom noggrann läsning av artiklarnas innehåll och att upplevelserna framställdes objektivt i resultatet kunde detta undvikas.

Resultatdiskussion

Resultatet visar flera faktorer som påverkar upplevelsen av psykisk hälsa bland personer med DMT2. Teman; att få diagnosen, omgivningsstöd och daglig anpassning diskuteras utifrån tidigare forskning samt den teoretiska modellen KASAM (Antonovsky, 2005).

I resultatet framkommer att personer med DMT2 i större utsträckning upplever känslor av stress, depression, ångest och oro vid nytillkommen diabetes. Upplevelsen av dessa känslor framkommer vid oförutsägbara situationer gällande DMT2. I Van Puffelen et al. (2015) studie framkom att personer som upplevde sin diabetes som oförutsägbar och okontrollerbar hade ökade stress- och oroskänslor, vilket stämmer överens med resultatet från litteraturöversikten. Skinner et al. (2014) beskrev att personer som kände stress, depression, ångest och oro vid DMT2 som ny diagnos upplevde mer utav dessa känslor genom hela livet om inte åtgärder som anpassad information och supportgrupper användes. Genom att involvera personen och anpassa informationen ökar begripligheten och hanterbarheten vilket kan leda till ökad nivå av KASAM. Om inte personen begriper eller kan hantera sin situation kan nivån av KASAM minska och det blir svårare för personen att hantera motgångar i sitt dagliga liv (Antonovsky, 2005).

Centrala strategier att hantera känslor av stress, depression, ångest och oro i litteraturöversikten är förnekelse, social isolering samt positivt tänkande angående DMT2. Al-Amer et al. (2015) beskrev att bland personer med DMT2 och depression förekom förnekelse till sin DMT2 diagnos. Wardian & Sun (2015) beskrev att positivt tänkande angående DMT2 hjälpte för att minska känslor som stress, depression, ångest och oro vilket stödjer resultatet från litteraturöversikten. Genom att minska på stress, depression, ångest och oro kan meningsfullheten, begripligheten och hanterbarheten bland personer med DMT2 öka, vilket i sig ökar nivån av KASAM (Antonovsky, 2005).

Personer upplever stor oro angående komplikationer vid DMT2. Det centrala i resultatet är oförutsägbarhet och att inte kunna kontrollera sin DMT2. Van Puffelen et al. (2015) beskrev att personer som har komplikationer relaterade till DMT2 upplevde sin sjukdom som mer oförutsägbar och okontrollerbar. Baggio et al. (2013) beskrev att det fanns oro bland personer som både hade komplikationer och de som inte hade utvecklat komplikationer. Pikkemaat et al. (2019) stödjer Baggio et al. (2013) och

beskrev att personerna var oroliga inför framtiden. För att personer skulle kunna undvika att känna oro rekommenderades supportgrupper (Park et al., 2018) vilket kunde öka meningsfullheten och bidra till ökad nivå av KASAM (Antonovsky, 2005). Resultatet visar att personer upplever möjligheten till information olika då vissa av hälso- och sjukvårdspersonalen ger information som personerna kan ta vara på och vissa ger information som personerna uppfattar som förvirrande. Personerna söker även efter egen information på internet eller hos anhöriga, då det finns behov av anpassad information vilket kan öka hanterbarheten (Antonovsky, 2005). Enligt Abuelmagd et al. (2019) behövde personer med DMT2 kontinuerligt få information, bli uppdaterade om sin sjukdom och de behövde även vara aktiva i informationsupptaget vilket annars kunde leda till förvirring. Maneze et al. (2019) beskrev att personer fick inkonsekvent och otillräckligt med information från hälso- och sjukvården vilket stödjer resultatet i litteraturöversikten.

Personer upplever att den sociala relationen påverkas och sättet personerna interagerar med andra förändras. Newton-John et al. (2017) beskrev att anhöriga till personer med DMT2 kunde se hur personerna upplevde sin diabetes i stunden och kunde erbjuda hjälp ifall det behövdes. Det fanns även anhöriga till personer med DMT2 som ignorerade eller inte ville stötta dem. I resultatet nämns även social isolering vilket enligt Lukascheck et al. (2017) kunde påverka DMT2 negativt. Aylaz et al. (2015) beskrev att utmattning och social support går hand i hand och att stöd från familj och vänner var nödvändig. Enligt Antonovsky (2005) innefattade hanterbarhet användandet av anhöriga som stöd i sjukdomen, vilket kunde öka nivån av KASAM. Personer som får stöd från familjen har bättre möjlighet att utföra egenvård och detta underlättar hanteringen av DMT2. Det framkommer att de personer som inte får stöd känner sig ensamma, deprimerade eller stressade angående sin diagnos. Dao et al. (2019) beskrev att personer som fick stöd från familjen upplevde bättre förhållande till egenvården och familjen, vilket stödjer litteraturöversiktens resultat. Harper et al. (2017) beskrev att personer som upplevde att deras familjemedlemmar hade negativ uppfattning angående DMT2 kände sig mer ensamma och hade sämre egenvård. Mayberry et al. (2019) beskrev att personer med anhöriga som hjälpte till med deras DMT2 hade lägre nivåer av stress relaterat till diabetes samt lägre HbA1c. Här sågs vikten av att ha närstående som resurs och stöd för ökad hanterbarhet (Antonovsky, 2005).

Det finns många faktorer som påverkar viljan till att göra livsstilsförändringar. Det centrala temat är svårigheten att utföra de rekommenderade åtgärderna samt att förstå vad som ska göras. Ahlin & Billhult (2012) beskrev att personer med DMT2 hade svårt att utföra livsstilsförändringar då det fanns ökad stress relaterat till kunskap angående livsstilsförändringar samt påtryckningar från hälso- och sjukvården att ändra livsstil. Ahlin & Billhults (2012) beskrev även att personerna hade brist på kunskap gällande livsstilsförändringar vilket stödjer resultatet i litteraturöversikten och enligt KASAM kunde detta öka meningsfullheten (Antonovsky, 2005). Linmans et al. (2015) visade att personer inte var motiverade till att göra livsstilsförändringar på grund av okunskap och för lite information från hälso- och sjukvården. Personerna med DMT2 upplever att egenvården påverkas negativt i samband med sämre psykiskt mående samt brist på motivation. Nowakowska et al. (2019) gav stöd åt att egenvården påverkades negativt vid psykisk ohälsa och att arbeta utifrån personens specifika behov underlättade egenvården. Shin et al. (2017) beskrev att personer med depression hade minskad förmåga att utföra egenvård vilket till viss del stödjer fynden i resultatet då personerna har svårt att utföra egenvård vid depressionskänslor. Chai et al. (2018) beskrev att

personer som fick utbildning angående egenvård hade minskade känslor av depression och ångest vilket stödjer resultatet i litteraturöversikten. Nilsen et al. (2015) visade att kunna hantera egenvården ingår i faktorn hanterbarhet vilket påverkade KASAM (Antonovsky, 2005).

Slutsatser

Litteraturöversikten beskriver hur personer med DMT2 upplevde psykisk hälsa i sitt dagliga liv. Personerna beskrev bland annat hur det var att få diagnosen, deras kontakter med sjukvården, hur det sociala livet påverkats samt hur de har gjort dagliga anpassningar. Det beskrevs att flertalet känslor uppkom vid

diagnostiseringen av DMT2 samt vid tankar om framtiden, om att kunna kontrollera sin DMT2 och hantera diagnosen. Supportgrupper användes som strategi för att hantera sin stress, depression, ångest och oro, men även positivt tänkande och ignorans användes. Personerna visade stor oro inför de komplikationer som kan uppstå vid DMT2. Möjligheter till information varierade men upplevdes överlag som förvirrande och vilseledande. Personer påverkades negativt av de förutfattade

meningar som fanns runt omkring dem men många upplevde stort stöd från familjen gällande egenvård och hantering av DMT2. Det framkom upplevelser av svårigheter att utföra livsstilsförändringar och att mer stöd från sjukvården hade varit en viktig hjälp.

Kliniska implikationer

Resultatet i litteraturöversikten kan bidra till ökad förståelse och medvetenhet hos hälso- och sjukvårdspersonal, anhöriga och samhället angående personer med DMT2 och deras psykiska hälsa. Genom att hälso- och sjukvårdspersonal arbetar utifrån ett holistiskt perspektiv och använder sig av individanpassad information kan förståelsen och motivationen hos personerna öka och därmed förbättra deras förmåga att kunna hantera sin DMT2 och psykiska hälsa. Detta kan utvecklas vidare med ökad utbildning och bättre riktlinjer i sjukvården. Ökad kunskap inom området kan leda till minskad risk för sena komplikationer och minskar den ekonomiska belastningen på sjukvården. Personer beskrev i resultatet att mat- och samhällskulturen var viktigt för tillvaron men att diabeteskosten som rekommenderades var ekonomiskt kostsamt vilket ökade den ekonomiska påfrestningen. Åtgärder i samhället som exempelvis stödgrupper eller gruppträffar tillsammans med andra personer i samma situation kan hjälpa personer och familjer att berätta om sin livssituation och dela bördan med andra. Personer kan genom detta ta del av varandras upplevelser och erfarenheter och ge råd och tips som kan underlätta vid hanteringen av DMT2 och bidra till bättre psykisk hälsa.

Förslag på vidare forskning

Vidare forskning skulle kunna vara upplevelse av psykisk hälsa hos personer med diabetes typ 1 som kvalitativ forskning för att kunna se skillnaden mellan två olika diagnoser av diabetes. Det skulle även kunna göras kvantitativ forskning på faktorer som påverkar psykisk hälsa bland personer med DMT2. Båda förslagen skulle kunna undersökas utifrån könsskillnader för att få en bredare grund att stå på och kunna anpassa information utifrån kön.

Referenser

*= resultatartiklar

Abuelmagd, W., Osman, B.B., Håkonsen, H., Jenum, A.K., & Toverud, E.L. (2019). Experiences of Kurdish immigrants with the management of type 2 diabetes: a qualitative study from Norway. Scandinavian Journal of

Primary Health Care, 37(3), 345-352.

https://doi.org/10.1080/02813432.2019.1639911

Agardh, E.E., Ahlbom, A., Andersson, T., Efendic, S., Grill, V., Hallqvist, J., Norman, A., & Östenson, C. (2003). Work stress and low sense of coherence is associated with type 2 diabetes and middle-aged Swedish women. Diabetes Care, 26(3), 719-724. https://doi.org/10.2337/diacare.26.3.719 Ahlin, K., & Billhult, A. (2012). Lifestyle changes – a continuous, inner struggle for

women with type 2 diabetes: a qualitative study. Scandinavian Journal of

Primary Health Care, 30(1), 41–47.

https://doi.org/10.3109/02813432.2011.654193

Al-Amer, R., Ramjan, L., Glew, P., & Salamonson, Y. (2015). Diagnosis of type 2 diabetes: the experiences of Jordanian patients with co-existing depression. Issues in Mental Health Nursing, 36 (3), 231–238. https://doi.org/10.3109/01612840.2014.960627

American Diabetes Association (2017). Classification and diagnosis of diabetes. Diabetes Care, 40(1), 11–24. https://doi.org/10.2337/dc17-S005

Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium. Natur och kultur.

*Arifin, B., Probandari, A., Purba, A.K.R., Perwitasari, D.A., Schuiling-Veninga, C. C.M., Atthobari, J., Krabbe, P. F.M., & Postma, M.J. (2019). ” Diabetes is a gift from god” a qualitative study coping with diabetes distress by Indonesian outpatients. Indonesien Quality of Life Research, 29(1), 109-125. https://doi.org/10.1007/s11136-019-02299-2

Asif, M. (2014). The prevention and control of type-2 diabetes b changing lifestyle and dietary pattern. Journal of Education and Health Promotion, 3(1), https://dx.doi.org/10.4103%2F2277-9531.127541

Aylaz, R., Karadag, E., Isik, K., & Yildirim, M. (2015). Relationship between social support and fatigue in patients with type 2 diabetes mellitus in the east of turkey. Japan Journal of Nursing Science, 12(4), 367-376. https://doi.org/10.1111/jjns.12076

Baggio, S.C., Santos, A.L., Sales, C.A., & Marcon, S.S. (2013). Perception of people suffering from diabetes regarding the disease and the reasons for hospital readmission: a descriptive study. Online Brazilian Journal of Nursing, 12(3), 501-510. https://doi.org/10.5935/1676-4285.20134080

Baynest, H.W. (2015). Classification, pathophysiology, diagnosis and management of diabetes mellitus. Journal of Diabetes and Metabolism 6(5). https://doi.org/10.4172/2155-6156.1000541

*Bhattacharya, G. (2012). Psychosocial impacts of type 2 diabetes self-management in rural African-American population. Journal of Immigrant

and Minority Health, 14(16),

1071-1081. https://doi.org/10.1007/s10903-012-9585-7

Boonsatean, W., Carlsson, A., Östman, M., & Rosner, I.D. (2016). Living with diabetes: experiences of inner and outer sources of beliefs in women with low socioeconomic status. Global Journal of Health Science, 8(8), 200-209. https://dx.doi.org/10.5539%2Fgjhs.v8n8p200

Booth, A.O., Lowis, C., Dean, M., & Hunter, S.J. (2012). Diet and physical activity in the self-management of type 2 diabetes: barriers and facilitators identified by patients and health professionals. Primary Health Care and

Development, 14(3), 293-306.

https://doi.org/10.1017/S1463423612000412

Burton, A., Mikkonen, I., Buckley, C., Creedon, S., Hynynen, M.A., Kiljako, M., Kuzminskiene, L., Leahy-Warren, P., Mikutaviciene, I., Puputti, S., Rasteniene, V., Riikonen, R., Simm, P., Soovali, E.M., Tiainen, A.I., & Väistö, R. (2010). An analysis of the existing resources in relation to education and treatment of diabetes in four European countries: Estonia, Finland, Ireland and Lithuania. Applied Nursing Research, 24(2), 118-123. https://doi.org/10.1016/j.apnr.2010.10.002

Cecilio, H.P.M., Arruda, G.O, Teston, E.F., Santos, A.L., & Marcon, S.S. (2015). Behaviours and comibidities associated with microvascular complications in diabetes. Acta Paulista de Enfermagem, 28(3), 113-119. https://doi.org/10.1590/1982-0194201500020

Chai, S., Yao, B., Xu, L., Wang, D., Sun, J., Yuan, N., Zhang, X., & Ji, L. (2018). The effects of diabetes self-management education on psychological status and blood glucose in newly diagnosed patients with diabetes type 2. Patient

Education and Counceling, 101(8), 1427-1432.

https://doi.org/10.1016/j.pec.2018.03.020

Chen, L., Pei, J., Kuang, J., Chen, H., Chen, Z., Li, Z., & Yang, H. (2015). Effects of lifestyle intervention in patients with type 2 diabetes: a meta-analysis.

Metabolism, 64(2), 338–347.

https://doi.org/10.1016/j.metabol.2014.10.018

Dahlberg, K., & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: I teori och praxis. Natur & Kultur.

Dao, J., Spooner, C., Lo, W., & Harris, M.F. (2019). Factors influencing self-management in patients with type 2 diabetes in general practice: a qualitative study. Australian Journal of Primary Health, 25(2), 176-184. https://doi.org/10.1071/PY18095

Davydov, D.M., Stewart, R.K., Ritchie, K., & Chadieu, I. (2010). Resilience and mental health. Clinical Psychology Review, 30(5), 479-495. https://doi.org/10.1016/j.cpr.2010.03.003

*Didericksen, K.W., & Das, B.M. (2019). Type 2 diabetes as a familial illness: findings from a focus group study. Families, Systems, & Health, 37(3), 235-243. https://doi.org/10.1037/fsh0000436

Ding, D., Chong, S., Jalaludin, B., Comino, E., & Bauman, A.E. (2015). Risk factors of incident type 2-diabetes mellitus over a 3-year follow-up: Results from a large Australian sample. Diabetes Research and Clinical Practice 108(2), 306-315. https://doi.org/10.1016/j.diabres.2015.02.002

Eckstein, M.L., Williams D.M., O´Neil, L.K., Hayes, J., Stephens, J.W. & Bracken, R.M. (2019). Physical exercise and non-insulin glucose-lowering therapies in

the management of Type 2 diabetes mellitus:

a clinical review. Diabetic Medicine 36(3), 349–358. https://doi.org/10.1111/dme.13865

Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Nordberg, A., Brink, E., Carlsson, J., Dahlin-Ivanoff, S., Johansson, I., Kjellgren, K., Lidén, E., Öhlén, J., Olsson, L., Rosén, H., Rydmark, M., & Sunnerhagen, K.S. (2011). Person-centered care – ready for prime time. European Journal of

Cardiovascular Nursing, 10(4), 248-251.

https://doi.org/10.1016%2Fj.ejcnurse.2011.06.008

Ericsson, E., & Ericsson, T. (2012). Medicinska sjukdomar: patofysiologi, omvårdnad och behandling (545–586). (4. uppl.). Studentlitteratur AB.

Finne, L.B., Christensen, J.O., & Knardahl, S. (2014) Psychological and Social work factors as predator of mental distress: a prospective study. Plos One, 9(7). https://doi.org/10.1371/journal.pone.0102514

Friberg, F. (2017a). Att göra en litteraturöversikt. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats - vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 141–151). (3. uppl.) Studentlitteratur AB.

Friberg, F. (2017b). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats - vägledning för

litteraturbaserade examensarbeten (s. 129–139). (3. uppl.)

Studentlitteratur AB.

Friberg, F. (2017c). Tankeprocessen under examensarbetet. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats - vägledning för litteraturbaserade examensarbeten (s. 37– 48). (3. uppl.) Studentlitteratur AB.

*Gonzalez, R.H., Wallace, D.D., & Barrington, C. (2018). Contextualizing experiences of diabetes-related stress in rural Dominican Republic. Qualitative Health Research, 29(6), 857– 867. https://doi.org/10.1177%2F1049732318807207

Griffiths, C.A. (2009). Sence of coherence and mental health rehabilitation. Clinical Rehabilitation, 23(1) 72–78.

https://doi.org/10.1177/0269215508095360

*Habte, B.M., Kebede, T., Fenta, T.G., & Boon, H. (2016). Explanatory models of adult patients with type 2 diabetes mellitus from urban centers of central Ethiopia. Biomed Central Research Notes, 9(1), 441. https://doi.org/10.1186/s13104-016-2248-3

Harper, K.J., Osborn, C.Y. & Satterwhite Mayberry, L. (2017). Patient-perceived family stigma of type 2 diabetes and its consequences. Families, Systems., & Health, 36(1), 113–117. https://doi.org/10.1037/fsh0000316

Henricsson, M. (2017). Forskningsprocessen. I M. Henricsson (Red), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 43–53). (2. uppl.). Studentlitteratur AB.Henricsson, M., & Billhult, A. (2017). Kvalitativ metod. I M. Henricssson (Red). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 111–117). (2. uppl.). Studentlitteratur AB.

Hjelm, K., & Berterö, C. (2009). Social support as described by Swedish people diagnosed with type 2 diabetes mellitus. Primary Healthcare Research

and Development, 10(1), 26-37.

https://doi.org/10.1017/S1463423608000923 International Council of Nurses (2012). The ICN code of ethics for nurses. Hämtad 21/5–20 från

https://www.icn.ch/sites/default/files/inline-files/2012_ICN_Codeofethicsfornurses_%20eng.pdf

International Diabetes Federation (2019). IDF Diabetes Atlas: ninth edition 2019. Hämtad 24/2–2020 från https://diabetesatlas.org/en/resources/

Jallinoja, P., Absetz, P., Kuronen, R., Nissinen, A., Talja, M., Uutela, A., & Patja, A. (2007). The dilemma of patient responsibility for lifestyle change: Perceptions among primary care physicians and nurses. Scandinavian

Journal of Primary Health Care, 24(4), 244-249.

https://doi.org/10.1080/02813430701691778

Jané-Llopis, E. (2007). Mental health promotion: concepts and strategies for reaching the population. Health Promotion Journal of Australia, 18(3), 191-197. https://doi.org/10.1071/HE07191

Kerner, W., & Brükel, J. (2014). Definition, classification and diagnosis of diabetes mellitus. Experimental and Clinical Endocinology & Diabetes, 122(7), 384–386. https://doi.org/10.1055/s-0034-1366278

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad (s. 57–77) (2. uppl.). Studentlitteratur AB.