av direktiv (7
6
/464/EEG)
Beställningsadress: Naturvårdsverket Kundtjänst 106 48 Stockholm Tfn: 08-698 12 00 Fax: 08-698 15 15 E-post: kundtjanst@naturvardsverket.se Internet-hemsida: www.naturvardsverket.se ISBN: 620-5204-7.pdf Naturvårdsverket Stockholm 2002-05
Uppdrag till Naturvårdverket
(M2000/372/R) att upprätta program
för att begränsa föroreningar av
vatten
Naturvårdsverket redovisar härmed rubricerat uppdrag att upprätta program för
genomförandet i Sverige av direktiv (76/464 EEG) om utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö.
Redovisningen innehåller följande delar: Sid.
Uppdragets genomförande ... 3
Förslag till program enligt artikel 7 i direktivet ... 5
Genomförande av direktivet i Sverige ... 13
Konsekvensbedömning av genomförande av direktivet ... 20
Bilaga 1: Lista II enligt direktivet (76/464/EEG) om utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö och ämnenas användning i Sverige... 23
Avsnitt 1: Lista II-ämnen i direktivet 76/464/EEG ... 23
Avsnitt 2: Ämnen som används i Sverige. ... 26
Avsnitt 3: Gränsvärden för ytvattenkvalitet... 34
Avsnitt 4: Metod för framtagande av gränsvärden för ytvatten... 36
Avsnitt 5: Ämnen som inte används i Sverige, är förbjudna eller reglerade ... 41
Uppdragets genomförande
Uppdraget
Regeringen uppdrog den 12 oktober 2000 åt Naturvårdsverket att upprätta ett sådant program för att begränsa föroreningen av vatten som avses i artikel 7 i rådets direktiv av den 4 maj 1976 (76/464/EEG) om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i gemenskapens vattenmiljö. Programmet skall begränsas främst till de 114 ämnen i Lista II i direktivets bilaga, för vilka så kallade dotterdirektiv inte antagits av rådet.
Förslag till nödvändiga författningsändringar för att genomföra direktivet skall lämnas, liksom en bedömning av förväntade konsekvenser, inklusive ekonomiska, för berörda verksamhetsutövare och myndigheter av ett genomförande av programmet och författningsförslagen.
Uppdragets skall genomföras i nära samverkan med Kemikalieinspektionen, i lämplig omfattning även med länsstyrelserna och synpunkter bör inhämtas från företrädare för verksamhetsutövare som kan beröras av programmet.
Uppdragets skall redovisas i etapper och en fullständig redovisning skall inlämnas senast den 31 december 2001. Genom beslut den 20 december 2001 har regeringen beviljat uppskov med slutredovisningen till senast den 31 mars 2002.
Genomförande
En arbetsgrupp med representanter från Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har genomfört uppdraget. I arbetsgruppen har efter behov ingått teknikern Eva Bivall, kemisten Håkan Björndal, juristen Anna Blomdahl, juristen Karin Dunér, kemisten Britta Hedlund, biogeologen Roger Sedin, kemisten Björn Winell och projektledaren och marinekologen Eva Ölundh, alla från Naturvårdsverket, samt ekotoxikologen Alicja Andersson, ekotoxikologen Lars Andersson, limnologen Alf Lundgren, ekotoxikologen Elisabeth Dryselius och markvetaren Anna Myhr från Kemikalieinspektionen.
För projektet inrättades en styrgrupp under ledning av direktören Kerstin Cederlöf. I gruppen ingick dessutom enhetscheferna Lena Callermo, Annika Jansson och Manuela Notter.
Delredovisning inlämnades den 30 maj 2001.
Samverkan
Uppdraget har genomförts i samverkan med Kemikalieinspektionen, som aktivt medverkat och utarbetat förslagen till gränsvärden för ytvattenkvalitet. Samråd har fortlöpande ägt rum med företrädare för länsstyrelsernas miljövårdsdirektörer och
samtliga miljövårdsdirektörer har givits tillfälle att framföra synpunkter vid ett sammanträde den 25 april 2001.
I övrigt har samråd hållits med Svenska Kommunförbundet, Svenskt Näringsliv, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk industriförening samt Vatten och
Avloppsverksföreningen. Samtliga har välvilligt bidragit med underlag och synpunkter. Miljödepartementet har fortlöpande hållits informerade.
Förslag till program enligt artikel
7 i direktivet
Sammanfattning
I direktivet 76/464 EEG och kommissionens Guidance Document on elements for pollution reduction programs under article 7 of Council Directive 76/464 EEC, 20 sept. 2000 anges vad ett program enligt artikel 7 skall omfatta. I följande tabell redovisas hur Sverige avser att genomföra direktivet.
Direktivets krav Precisering av krav Genomförande
Typ av program Transparent Täcka hela territoriet Vara substansspecifikt
Alla berörda parter har medverkat i framtagningen av programmet, offentlighetsprincipen
Kvalitetsmål för ytvatten för alla vatten
Kvalitetsmål - gränsvärde för ytvattenkvalitet och fastställs för varje relevant ämne
Relevanta föroreningar De ämnen som används och som kan förorena miljön har identifierats i Kemikalieinspektionens
produktregister Kvalitetsmål Skall fastläggas i nationell lag
Vägledning Annex V till ramdirektiv vatten
Mål kan sättas även för annat än vatten
I en förordning till 5 kap. miljöbalken Har använts
Mål har satts för vattenfasen
Uppföljning Utformning och resultat av miljöövervakning skall presenteras
Redovisning av nuvarande miljöövervakning, miljögiftsprogram och hänvisning till pågående utveckling inför införande av direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område 2000/60 / EG (ramdirektiv vatten )
Tillståndsprövning Tydlig legal bas krävs för prövning av tillstånd av utsläpp
Tillägg till förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd till 9 kap. miljöbalken, vari krävs anmälan av alla utsläpp av relevanta ämnen enligt direktivets Lista II , samt att i beslutet meddelas utsläppsvillkor/ gränsvärden för mängder och koncentrationer. Besluten tidsbegränsas
För utsläpp av bekämpningsmedel sker en förhandsgranskning Speciella åtgärder för att minska
utsläpp
Krav om BAT, BEP Sådana krav finns i 2 kap. 3 § miljöbalken
Tidsfrister Åtgärder skall vara genomförda vid given slutpunkt
Tidtabell för utsläppsminskningar Max 5 år
Efter den 30 juni 2005 får
gränsvärden för ytvattenkvalitet inte överskridas
Kommunicering Sammanfattning till Kommissionen Skall inlämnas
Kvalitetsmål – gränsvärde för ytvattenkvalitet
Det kvalitetsmål som fastställs enligt direktivet skall motsvara ett värde som är rättsligt bindande vid prövning eller andra regleringar av utsläpp. I Sverige kommer ett sådant kvalitetsmål att benämnas gränsvärde för ytvattenkvalitet och regleras i 5 kap.
miljöbalken om miljökvalitetsnormer. Myndigheter och kommuner görs skyldiga att vid bl.a. föreskriftsarbete, tillståndsprövning och i anmälningsärenden säkerställa att gränsvärdena för ytvattenkvalitet uppnås.
Kvalitetsmålet som skall fastställas enligt detta direktiv föreslås inte fastställas som en miljökvalitetsnorm enligt miljöbalken definitioner i kap. 5. Detta mot bakgrund bl.a. av att direktivet inte kräver att ett åtgärdsprogram upprättas om målet inte nås.
I en ny förordning om gränsvärden för ytvattenkvalitet kopplad till 5 kap. MB fastställs gränsvärden för ytvattenkvalitet. Närmare riktlinjer för hur gränsvärdena skall användas i miljöarbetet kan fastläggas i föreskrifter. Naturvårdsverket bör bemyndigas att efter samråd med Kemikalieinspektionen utarbeta sådana föreskrifter.
I Bilaga 1 avsnitt 3 redovisas de gränsvärden för ytvattenkvalitet som kommer att fastställas. Gränsvärden för ytvattenkvalitet fastställs nu för de ämnen (ca. 60) som kan släppas ut i Sverige. Dessa gränsvärden skall träda i kraft den 30 juni 2005. Någon längre tidsfrist för att införa dem behövs inte, eftersom gjorda mätningar tyder på att målen redan i stort sett uppnås.
Gränsvärden för ytvattenkvalitet baseras på riktlinjer angivna i EU:s ramdirektiv för vatten samt på internationellt accepterade metoder för riskbedömning av kemikalier, samlade i EU:s Technical Guidance Document (TGD)1 Se även Bilaga 1 avsnitt 4.
Ett gränsvärde för ytvattenkvalitet för ett ämne skall motsvara en koncentration av ämnet i vattenfasen, vid vilken inga allvarliga effekter kan förväntas. Vid
efterlevnadskontrollen jämförs ett medelvärde i recipienten med gränsvärdet. Värdet sätts med utgångspunkt från befintliga data (dvs. resultat från ekotoxikologiska studier). I första hand används data från utvärd-ringar som bedöms som tillförlitliga, t.ex. riskbedömningar framtagna inom EU:s program för existerande ämnen eller för omregistrering av växtskyddsmedel.
Gränsvärden för ytvattenkvalitet baseras endast på ämnets toxicitet. Utifrån ämnets kemisk-fysikaliska egenskaper beskrivs dessutom dess spridning i miljön. Särskilt kommenteras bioackumulering och persistens för att identifiera behov av gränsvärden även för sediment och biota.
1
Technical Guidance Document in support of Commission Directive 93/67/EEC on risk assessment for new notified substances and Commission Regulation (EC) No 1488/94 on risk assessment for existing substances.
Vid framtagandet av ett gränsvärde för akvatisk miljö är utgångspunkten NOEC (No Observed Effect Concentration) för den känsligaste testade arten. NOEC är den högsta koncentration vid vilken inga effekter kan påvisas. Utifrån NOEC beräknas med hjälp av osäkerhetsfaktorer ett PNEC (Predicted No Effect Concentration), där
osäkerhetsfaktorernas storlek är rela-terad till graden av säkerhet med vilken ett gränsvärde för ytvattenkvalitet kan beräknas ut-ifrån dataunderlagets kvalitet och kvantitet och kan variera mellan 10 och 1000. Om NOEC baseras på ett fåtal data från korttidstester används en hög osäkerhetsfaktor. Finns data från långtidstester på flera olika arter används en låg osäkerhetsfaktor.
Gränsvärden för ytvattenkvalitet kan innehålla en osäkerhet som till stor del beror på kvalitet och kvantitet av tillgängliga data samt att osäkerhetsfaktorer inte alltid täcker artkänsligheten. Därför utgör det beräknade gränsvärdet endast en uppskattning av vid vilken koncentration inga allvarliga effekter kan förväntas.
Gränsvärde för miljökvalitet uttrycks som PNEC avrundat enligt vedertagna matematiska regler till en gällande siffra (t.ex. 0,0015 avrundas till 0,001 och 0,18 avrundas till 0,2).
Om andra ämnen än de som finns i Bilaga 1 avsnitt 3 och som finns på Lista II i direktivet börjar användas och släppas ut i Sverige i framtiden kommer gränsvärde för ytvattenkvalitet då att fastställas enligt den procedur som redovisats ovan. Eventuella nya gränsvärden för ytvattenkvalitet kommer omedelbart att införlivas i svensk lagstiftning.
Bilaga 2.
Vatten som omfattas av gränsvärde för ytvattenkvalitet
Direktivet omfattar utsläpp till sjöar, vattendrag, inre kustvatten och territorialvatten. De framtagna gränsvärdena för ytvattenkvalitet gäller för samtliga sådana vatten i Sverige.
Enligt direktivet görs undantag för utsläpp från 1) muddring, 2) utsläpp i
territorialvatten i samband med drift av fartyg och vid 3) dumpning i territorialvatten från fartyg.
Tidsplan för genomförande av prövningsplikt
I Sverige indelas prövningen av miljöfarlig verksamhet i två kategorier utifrån klassningen i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd:
1. de som kräver tillstånd, A- och B-verksamheter, ca 6 000 stycken , 2. de som har anmälningsplikt, C-verksamheter, ca 20 000 stycken Dessutom finns det verksamheter som varken är prövningspliktiga eller
anmälningspliktiga, U-verksamheter, ca 55 000 stycken. (Enl. en uppskattning från Svenska Kommunförbundet.)
Prövningen resulterar i beslut om krav på försiktighetsmått och utsläppsvillkor. Medan en anmälan kan resultera i ett föreläggande med villkor som reglerar utsläppen om så bedöms erforderligt. Det är inte tillåtet att påbörja tillståndspliktiga verksamheter innan
beslut föreligger och anmälningspliktiga verksamheter får påbörjas tidigast sex veckor efter att anmälan inlämnats.
I alla dessa tre ovan nämnda typer av verksamheter kan utsläpp av berörda ämnen förekomma.
Följande tidsplan för genomförande av tillståndsplikten enligt direktivet gäller: • U-verksamheter, som inte leder sitt avloppsvatten till prövningspliktiga
avloppsreningsverk, skall senast den 31 december 2004 ha inlämnat en anmälan enligt MB för utsläpp av de tillståndspliktiga ämnena om de släpper ut sådana ämnen. • C-verksamheter som inte avleder sitt avloppsvatten till prövningspliktiga
avloppsreningsverk och som inte har särskilda utsläppsvillkor för utsläpp av
tillståndspliktiga ämnen, skall senast den 31 december 2004 ha inlämnat en anmälan enligt miljöbalken för utsläpp av dessa ämnen om de släpper ut sådana ämnen. De C- och U-verksamheter som avleder sitt avloppsvatten via prövningspliktiga avloppsreningsverk till recipienten undantas från anmälningsplikten. Dessa utsläpp är prövade enligt miljöskyddslagen eller miljöbalken i och med att avloppsreningsverket har prövats och har utsläppsvillkor för sina utsläpp. Avloppsreningsverken är klassade antingen som A- eller B-verksamhet.
Tillsynsmyndigheten skall som resultat av anmälan förelägga företaget erforderliga villkor för utsläppen av berörda ämnen med angivande av tillåtna utsläppsmängder per tidsenhet och koncentration av olika ämnen i utgående avloppsvatten.
• A- och B-verksamheter är prövade enligt miljöbalken eller motsvarande lagstiftning i och med att de som inte är prövade senast den 31 december 2004 skall ha inlämnat en ansökan enligt miljöbalken. Denna prövning motsvarar en IPPC prövning. Eftersom de verksamheter som prövas enligt IPPC-direktivet inte behöver prövas enligt 76/464 EEG, så behövs ingen ytterligare prövning av A- och B-verksamheter när IPPC direktivet är genomfört.
Tidsplanen har lagts med hänsyn tagen till annan prövning som kommer att ske under de närmaste åren av C-verksamheter till följd av ändringar i klassningar av verksamheter enligt förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Företagen behöver en viss omställningsperiod, samtidigt som det underlättar för såväl
verksamhetsutövare som myndigheter att ha ett gemensamt datum för alla förändringar av tillståndplikten.
För att underlätta för tillsynsmyndigheterna bör det utarbetas såväl
anmälningsblanketter som beslutsmallar för denna prövning av utsläpp av vissa farliga ämnen. I beslutet, som meddelas som ett föreläggande, lämnas
utsläppsvillkor/gränsvärden för tillåtna utsläppsmängder per tidsenhet och halt av olika ämnen i utgående avloppsvatten.
För att få in dessa anmälningar kommer särskilda informationsinsatser att göras. C-verksamheternas verksamhetsutövare har redan regelbundna, formaliserade kontakter med tillsynsmyndigheterna och kan därigenom nås av både skriftlig och muntlig information. U-verksamheterna har inte alltid denna kontakt. Speciella insatser kommer därför att krävas för att nå alla U-verksamheter.
Övrigt miljöskyddsarbete i Sverige för att minska
utsläpp av farliga ämnen
Miljömålsarbetet
Som uttalats av regeringen och Naturvårdsverket, har strävan i svenskt miljövårdsarbetet sedan 1970-talet varit, att halten av naturfrämmande ämnen i miljön skall vara nära noll och att halten av naturliga ämnen skall vara nära bakgrundshalten. Denna strävan har år 2001 lagts fast av riksdagen som en precisering av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (prop. 2000/01:65).
Många av de i direktivet 76/464 listade ämnena är till följd av denna strävan, sedan länge, förbjudna att använda i Sverige eller används av andra skäl inte längre.
Användningsområdet för vissa ämnen har begränsats genom föreskrifter från Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Arbetsmiljöverket (tidigare Arbetarskyddsstyrelsen). Se Bilaga 1 avsnitt 5.
Till följd av Sveriges medlemskap i EU kan vissa av de förbjudna ämnena åter komma i bruk i landet. Sverige kommer aktivt att arbeta för att så inte blir fallet.
Att, som direktivet kräver, fastställa legalt bindande gränsvärden för ytvattenkvalitet ligger helt linje med de strategier som ligger till grund för miljövårdsarbetet i Sverige. Sedan 1970-talet föreligger en rad olika metoder för att bedöma vattenkvalitet och graden av påverkan av skilda ämnen samt mål för att ange önskvärd ytvattenkvalitet. Dessa instrument har använts för att utvärdera ytvattenkvaliteten och bedöma åtgärdsbehovet för att nå önskvärd kvalitet. Nationella, regionala eller lokala åtgärdsprogram har lagts fast utifrån dessa bedömningar av önskad ytvattenkvalitet. Nationella strategier har lagts fram för både sötvatten och havsvatten. I Sverige finns ca 97 500 sjöar och en 7 000 km lång kuststräcka.
År 1999 fastställde Sveriges riksdag en enhetlig målstruktur för miljöarbetet i landet i och med att 15 övergripande ytvattenkvalitetsmål antogs. Ytvattenkvalitetsmålen anger i beskrivande form den ytvattenkvalitet som skall råda om en generation (år 2020) för att utvecklingen skall kunna anses vara uthållig. Strategier och delmål för åtgärdsarbetet har lagts fast av riksdagen i november 2001 (prop. 2000/01:130 Svenska miljömål- delmål och strategier). Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen har fått i uppdrag att utarbeta förslag till nya ytvattenkvalitetsnormer och riktvärden för ytvattenkvalitet. Genom bestämmelser i miljöbalken har miljöarbetet försetts med de juridiska instrument som krävs för att göra arbetet med målen legalt bindande. Bland annat finns det en stoppregel som förhindrar anläggande och utbyggnad av verksamheter som bidrar till att en miljökvalitetsnorm överskrids.
Som vägledning för företagens kemikaliearbete har en begränsningslista sammanställts av Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Arbetsmiljöverket. I begränsningslistan återfinns ämnen vars användning inskränkts genom bestämmelser meddelade med stöd av äldre lagstiftning. Kemikalieinspektionen har senare gjort en databas med alla ämnen vars användning inskränkts genom myndighetens föreskrifter
I Kemikalieinspektionens s.k. OBS-lista anges ämnen som på grund av sina egenskaper kan medföra stor risk för hälsa och miljö. OBS-listan ger god vägledning i företagens
Naturvårdsverket har utarbetat ett 30-tal Allmänna råd för olika branscher som vägledning bl.a. för arbetet med att minska föroreningen och kontrollera verksamheten.
Kemikaliestrategi
I propositionen Kemikaliestrategi för Giftfri miljö som antogs av riksdagen våren 2001 lades en tidsplan fast för hur utfasningen av farliga ämnen i nyproducerade varor skall ske. Dessa varor skall, så långt möjligt, vara fria från:
– kvicksilver senast år 2003
–
nya organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande, så
snart som möjligt dock senast år 2005
–
övriga organiska ämnen som är mycket långlivade och mycket
bioackumulerande senast år 2010
–
kadmium och bly senast år 2010
–
övriga organiska ämnen som är långlivade och bioackumulerande
senast år 2015
Under 1990-talet har betydande ansträngningar gjorts för att minska tillförseln av och att samla in kvicksilver i landet. Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag och med särskilda medel genomfört en rad projekt för insamling av kvicksilver, i vilka bland annat samtliga kommuner och länsstyrelser deltagit. Totalt har 10–11 ton kvicksilver
identifierats och 6–7 ton har samlats in. Det beräknas finnas 40 ton kvicksilver kvar i samhället i tekniska produkter. Slutförvaringen av insamlat kvicksilver har utretts.
Numera beräknas Stockholmsregionen tillföras några få kilo kvicksilver per år. För fem år sedan tillfördes ca 300 kilo kvicksilver per år. Däremot beräknas 20 kilo per år läcka ut, främst från invånarnas tandamalgam och gamla rester i marken från tidigare användning.
Åtgärdsprogram har genomförts under många år för att minska utsläppen och
användningen av kadmium. Bl.a. sker organiserad insamling av batterier som innehåller kadmium
Utbyggnad av kommunala avloppsreningsverk
Om man med hänsyn till hälsoskyddet behöver anordna vattenförsörjning och avlopp för bebyggelse i ett större sammanhang, skall kommunen sörja för att allmänna
va-verksamheter kommer till stånd enligt lagen (1970:244) om allmänna vatten och avloppsanläggningar.
Intensiva åtgärder, främst för att minska fosforutsläppen från tätorter, sattes in med början av 1960-talet. Från slutet av 1980-talet har en successiv utbyggnad av
reningsstegen i avloppsreningsverken skett för att även minska kväveutsläppen. I Sverige är numera alla bostäder i tätorter anslutna till kommunala avloppsreningsverk och 95 % av tätorternas avloppsvatten genomgår både kemisk och biologisk rening.
De prövningspliktiga avloppsreningsverken tar även emot avloppsvatten från industrier. Om mängden avloppsvatten är stor sluts avtal mellan berörd industri och avloppsreningsverket, om mängd och kvalitet på tillfört avloppsvatten. Mängden mottaget avloppsvatten kan också styras med avgifter, varvid högre avgift tas ut på mer förorenat
vatten. Avloppsreningsverken kan även neka att ta emot avloppsvatten, varvid
verksamhetsutövaren måste finna andra reningslösningar, eftersom det inte är tillåtet att släppa ut orenat avloppsvatten.
Som allmän vägledning för företag ger Vatten och Avloppsverksföreningen (VAV), ett samverkansorgan för de kommunala avloppsreningsverken, ut vägledning rörande kvaliteten på det vatten som avloppsreningsverken kan ta emot (Meddelande VAV M20, oktober 1983). Avloppsvattnet kan inte innehålla alltför höga halter av föroreningar som kan skada reningsprocesserna, påverka slamkvaliteten eller medföra alltför höga halter av föroreningar i recipienten. Recipientbedömningarna har utgått från riktvärden för
ytvattenkvalitet som fastställts i andra jämförbara länder.
Alla med avloppsvattnet tillförda ämnen genomgår viss rening i avloppsreningsverket. Graden av rening kan dock variera starkt mellan olika ämnen och många ämnen återfinns till nära hundra procent i slammet, medan vattenlösliga ämnen är svåra att fånga.
Rening av dagvatten
Policyn för omhändertagande av dagvatten har skiftat över åren; kombinerade ledningar, separata ledningar och lokalt omhändertagande. I dag finns en kombination av dessa tre lösningar. De äldre delarna av tätorterna har som regel kombinerade system och
dagvattnet leds till de kommunala avloppsreningsverken. För att minska bräddningar vid kraftig nederbörd och för att öka avskiljningen av grövre material finns ofta
utjämningsmagasin. I nyare bebyggelse efterstävas lokalt omhändertagande, t.ex. via våtmarker.
Sedimentationsdammar byggs numera också vid stora trafikleder, för att samla upp dagvatten och rena det.
Begränsning av användningen av bekämpningsmedel
Bekämpningsmedel förhandsgranskas av Kemikalieinspektionen innan produkterna får släppas ut på marknaden i Sverige. För att få använda vissa bekämpningsmedel krävs utbildning. Ett flertal bekämpningsmedel, vilka godkänts i andra länder, är inte tillåtna i Sverige.
Ett flertal program i syfte att minska hälso- och miljöriskerna vid användningen av bekämpningsmedel i jordbruket har genomförts sedan 1986. Ett resultat av detta är att mängden försåld aktiv substans minskat med ca 70 %.
Rester av gamla förbjudna bekämpningsmedel påträffas dessvärre fortfarande i vattenområden i jordbruksbygder. Dessutom har användningen av bekämpningsmedel under senare år ökat till följd av omläggningen av jordbruket i en strävan att anpassa det till EU:s jordbrukspolitik
Nationella ansträngningar för att minska utsläpp av bekämpningsmedel fortsätter genom åtgärder för att minska den totala användningen, för att utveckla alternativa bekämpningsmetoder och för att förbättra hanteringen och kunskapsnivån hos användarna. Ett nytt handlingsprogram är under utarbetande. Kraftfulla åtgärder kan behövas för att minska utsläppen av vissa bekämpningsmedel.
Sanering av förorenad mark
Föroreningar kan spridas från förorenad mark genom läckage och urlakning. Sedan några år pågår ett omfattande arbete med att kartlägga, sanera och efterbehandla förorenade områden i syfte att minska spridningen av kemiska ämnen. De förorenade områdena riskklassas. I landet finns ungefär 7 000 områden som bedöms utgöra mycket stor eller stor risk för människors hälsa och miljön. Många områden är kvicksilverförorenade.
I propositionen 2001/01:130, Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier, som behandlades av riksdagen den 23 november 2001, anges som delmål att förorenade områden skall vara identifierade och för minst 100 av de mest prioriterade områdena skall arbetet med sanering och efterbehandling ha påbörjats senast år 2005. Minst 50 av dessa områden skall dessutom vara åtgärdade.
Under 2002 skall regionala program för arbetet med efterbehandling finnas. Statliga bidrag ges till projekt där ingen kan göras juridiskt ansvarig. Sveriges riksdag har avsatt ca 152 miljoner kr för år 2001 för inventering och sanering. Summan ökar för varje år och kommer år 2004 att vara ca. 550 miljoner kr. Länsstyrelserna och Naturvårdsverket har fått betydande resursförstärkning för att genomföra detta program. Därutöver förekommer en del privata saneringsprojekt.
Omfattande frivilligt miljöskyddsarbete
Förutom att miljöfarliga verksamheter har tillståndsprövats, och därmed fått
utsläppsbegränsningar, och att myndigheterna har begränsat användningen av många ämnen, driver företagen ett omfattande arbete på frivillig bas, för att minska
användningen och utsläppen av miljöfarliga ämnen. Den alltmer vanliga
miljöcertifieringen av företag har stramat upp kemikaliehanteringen på dessa företag och inte sällan lett till en väsentlig utrensning av de farligaste ämnena. Samtidigt har
verksamhetsutövaren fått bättre kontroll över hanteringen.
Betydande insatser har gjorts genom kemiindustrins internationella åtagande om kontinuerliga förbättringar kallat ”Ansvar och Omsorg”. Naturvårdverket har dessutom tillsammans med 14 branscher granskat kemikaliehanteringen inom dessa och möjligheter till att minska användningen av farliga kemikalier (Kemikalieanvändningen i förändring (Naturvårdsverkets Rapport 4983, 1999). Detta har lett till att många ämnen ersatts med mindre farliga och att många av de ämnen som ingår i direktivet 76/464 inte längre används i Sverige. En förnyad sådan kampanj har just startats (år 2001).
Genomförande av direktivet i
Sverige
Sammanfattning
• Miljökvalitetsmål i form av gränsvärden för ytvattenkvalitet införs och knyts till 5 kap. miljöbalken (MB).
• Gränsvärdena för ytvattenkvalitet får inte överskridas efter den 30 juni 2005. • Gränsvärden för ytvattenkvalitet läggs fast i en förordning kopplad till i 5 kap. MB. • I en förordning till 5 kap. MB anges närmare hur gränsvärdena skall användas. Det
fastslås också att anmälan av utsläpp av i direktivet angivna ämnen skall resultera i ett föreläggande med villkor för utsläppen. Sådana villkor skall ange såväl mängder per tidsenhet som halter för berörda ämnen. Besluten tidsbegränsas till 10 år.
• I ett tillägg till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd fastläggs prövningsplikten för de ämnen enligt Lista II i direktivet som används i Sverige.
• Regeringen bör bemyndiga Naturvårdsverket att efter samråd med
Kemikalieinspektionen meddela erforderliga föreskrifter för mätning och kontroll av efterlevnaden av gränsvärden för ytvattenkvalitet.
• Anmälan skall ha inlämnats senast den 31 december 2004 för berörda C- och U verksamheter.
• C- och U-verksamheter som avleder sitt avloppsvatten till prövningspliktiga avloppsreningsverk undantas från prövningen.
• A- och B-verksamheter undantas från prövningen i enlighet med direktiv 96/61/EG (IPPC-direktivet).
• Den mest betydelsefulla förändringen av införandet av direktivet i Sverige är att vissa C- och U-verksamheter måste förpröva utsläpp av de ämnen enligt Lista II i direktivet som används i Sverige.
Direktivets krav
I direktiv 76/464/EEG om förorening genom utsläpp av vissa farliga ämnen i
vattenmiljön anges att medlemsstaterna skall vidta övergripande åtgärder för att skydda gemenskapens vattenmiljö mot föroreningar, särskilt sådana som orsakas av vissa svårnedbrytbara, giftiga och bioackumulerbara ämnen.
För att säkerställa ett effektivt skydd av vattenmiljön innehåller direktivet krav på att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att eliminera utsläpp till vatten av ämnen som finns upptagna i Lista I i bilagan till direktivet samt att reducera utsläpp av de ämnen som finns upptagna i Lista II i nämnda bilaga. För ämnena på Lista I skall kvalitetsmål fastställas av rådet efter förslag från kommissionen (artikel 6 (2)). Medlemsstaterna är skyldiga att för ämnena i Lista II upprätta program för att begränsa förorening av vatten (artikel 7 (1)), om de inte kan visa att det inte finns sådana ämnen i recipienten. Lista II i direktivet innehåller en mängd grupper av ämnen samt ämnen som hör till Lista I men för vilka gränsvärden enligt direktivet ännu inte har fastställts. Kommissionen har lett flera studier för att välja ut individuella kemikalier ur de listade grupperna av ämnen för att på så sätt få fram en s.k. prioriterad lista med ca 132 ämnen (Commission Communication to the Council of 22 June 1982 on dangerous substances). För dessa har rådet fastställt utsläppsnormer för 18 stycken. Sverige har i första hand prioriterat de resterande 114 ämnena när gränsvärden har fastställts (Bilaga 1 avsnitt 1). Av de 114 ämnena används ca. 60 stycken i Sverige idag. För övriga ämnen finns underlag som visar att de är förbjudna eller reglerade på annat sätt (Bilaga 1, avsnitt 5). Det program som Sverige upprättat i enlighet med artikel 7 (1) ger dock möjlighet att fastställa gränsvärden och kräva förhandstillstånd även för andra ämnen.
Vid genomförandet av program enligt artikel 7 (1) i direktivet skall medlemsstaterna kräva förhandstillstånd för alla utsläpp som sker till de vatten som direktivet omfattar och som kan innehålla något av ämnena i Lista II. Genom tillståndet skall utsläppsnormer fastställas, grundade på fastställda kvalitetsmål. I programmet skall redovisas lämpliga åtgärder som medlemslandet ämnar vidta för att förhindra förorening av de förtecknade ämnena samt hur prövningsförfarandet för varje utsläpp av sådant ämne kommer att utformas.
De utsläppsnormer som ingår i tillståndet skall fastställa den högsta tillåtna
koncentrationen av ett ämne i ett utsläpp samt den högsta tillåtna mängden av ett ämne i utsläppet under en eller flera tidsperioder. Tillstånd att släppa ut ämnena enligt direktivet får endast beviljas för en begränsad tidsperiod. Tillstånd får inte meddelas om den som ansvarar för utsläppet uppger att de fastställda gränsvärdena kommer att överskridas. Om gränsvärdena inte innehålls skall den behöriga myndigheten vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att villkoren i tillståndet uppfylls.
Ytvattenkvalitetsmål
Gränsvärde för ytvattenkvalitet
I Sverige kommer miljökvalitetsmålen att benämnas gränsvärden för ytvattenkvalitet. Gränsvärde för ytvattenkvalitet för ett ämne ska motsvara en koncentration i miljön vid vilken inga allvarliga effekter kan förväntas. Värdet sätts med utgångspunkt från befintliga data. I första hand används data från utvärderingar som bedöms som
tillförlitliga, t.ex. riskbedömningar framtagna inom EU:s program för existerande ämnen eller för omregistrering av växtskyddsmedel . (Bilaga 1 avsnitt 4). Gränsvärdena för ytvattenkvalitet får inte överskridas efter den 30 juni 2005.
Ämnen för vilka gränsvärde för ytvattenkvalitet har upprättats
Gränsvärde för ytvattenkvalitet skall, som framgår ovan, fastställas för de ämnen som återfinns på Lista II i direktivet och som kan komma att släppas ut i svenska vatten. Dessa ämnen kan identifieras på olika sätt.
De ämnen som finns i Sverige och som kan släppas ut har identifierats genom Kemikalieinspektionens produktregister. Produktregistret är en databas som innehåller information om kemiska produkters funktion, användningsområden, kvantitet m.m. Alla företag som tillverkar/importerar/namnbyter kemiska produkter skall göra en
produktanmälan. Företagen redovisar årligen produkter och kvantiteter samt uppdaterar sammansättningen.
En del av ämnena är redan reglerade genom Naturvårdsverkets föreskrifter (SNFS 1995:7) om utsläpp av industriellt avloppsvatten som innehåller vissa ämnen och lämnas därför åt sidan. Detsamma gäller för PCB och linuron som redan är förbjudna och mevinfos samt tributyltennoxid, som kommer att vara förbjudna från och med 1 januari 2003. Gränsvärde för ytvattenkvalitet har således fastställts för de ca. 60 ämnen från Lista II i direktivet som används och som kan ge upphov till utsläpp i Sverige. Ämnena
återfinns i Bilaga 1 avsnitt 3.
En kort översikt över ämnenas förekomst i antal produkter, mängder, bransch och deras funktion ges i Bilaga 1 avsnitt 2. I Bilaga 1 avsnitt 5 redovisas också de ämnen från Lista II som inte används i Sverige eller är förbjudna eller reglerade på annat sätt.
Reglering av gränsvärde för ytvattenkvalitet i svensk lagstiftning
Gränsvärden för ytvattenkvalitet skall regleras i 5 kap. MB om miljökvalitetsnormer. Ett gränsvärde för ytvattenkvalitet enligt direktivet skall vara ett värde som är rättsligt bindande vid prövning eller andra regleringar av utsläpp. Myndigheter och kommuner skall således i nämnda kapitel i miljöbalken att vid tillståndprövning, anmälningsärenden och föreskriftsarbete säkerställa att gränsvärdena för ytvattenkvalitet uppnås/innehålls.
Genom bemyndigande i samma kapitel ges regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att fastställa gränsvärden för ytvattenkvalitet.
I en ny förordning om gränsvärden för ytvattenkvalitet fastställs gränsvärden för de ca. 60 ämnena. Förslag till författningsändringar finns i Bilaga 2.
Förprövning
Prövning enligt miljöbalken av utsläpp av vissa ämnen från miljöfarlig verksamhet Regler för förhandsprövning av utsläpp av bland annat avloppsvatten finns i 9 kap. miljöbalken.
I förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges vad som kräver tillstånd respektive anmälan. Exempel på tillstånds- eller anmälningspliktiga verksamheter eller åtgärder är att anlägga eller driva fabriker, att ändra inrättningar eller annan miljöfarlig verksamhet, att släppa ut avloppsvatten eller att släppa ut och lägga upp fast avfall och fasta ämnen. Verksamheternas eller åtgärdernas prövningsnivå framgår av
att de givits beteckningen A, B eller C i bilagan till förordningen. Verksamheter som inte kräver tillstånd respektive anmälan benämns i dagligt tal och här för U-verksamheter.
Såväl tillståndsprövning som anmälan motsvarar en sådan förprövning som direktivet kräver, såvida prövningen resulterar i villkor för utsläppen. Besluten kan även
tidsbegränsas.
I bilaga till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd listas prövnings- och anmälningspliktiga
a) verksamheter,
b) verksamheter med särskilda processer och
c) verksamheter med viss hantering av kemiska ämnen.
Ändringar m.m. i det svenska förprövningssystemet till följd av direktivet Till bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd kommer att fogas ett nytt avsnitt som gör utsläpp av vissa kemiska ämnen
förprövningspliktiga, dvs. de ämnen från Lista II som släpps ut i Sverige. Se Bilaga 1
avsnitt 2.
Undantagna från förprövningsplikten blir de C- och U-verksamheter som avleder sitt avloppsvatten till prövningspliktiga avloppsreningsverk. Reningsverk kan vara tillstånds- eller anmälningspliktiga och ha beslut som reglerar utsläppen. I och med detta skall åtgärder för att minska utsläppen av de i direktivet berörda ämnena vidtas.
Avloppsreningsverken kontrollerar inkommande vatten och har egna bestämmelser och egna riktlinjer för vilka vatten de kan ta emot med hänsyn till reningsprocessen och miljön i recipienten. (Meddelande VAV / Vatten- och avloppsverksföreningen /M 20, okt. 1983).
Vad avser förhandsprövning av verksamheter som omfattas av prövningen enligt 9 kap. MB kan konstateras att A- och B- verksamheter är prövningspliktiga enligt samma regelverk. En stor andel av A- verksamheterna är IPPC-verksamheter. Vad avser nya verksamheter som tillståndsprövas och som omfattas av IPPC-direktivet skall inte längre tillståndsbestämmelserna i direktiv 76/464/EEG tillämpas. Även för befintliga
verksamheter som skall omprövas tar IPPC-direktivet över när vissa krav på genomförande av direktivet har uppfyllts (skall ske inom åtta år från direktivets genomförande).
Sverige har en prövning som motsvarar IPPC-prövning för alla A- och
B-verksamheter. Nyprövningar av samtliga A- och B-verksamheter skall därför undantas från prövning enligt 76/464/EEG. Detsamma gäller befintliga A- och B-verksamheter, när kraven i IPPC-direktivet är uppfyllda. Såvitt gäller utsläpp till vatten är kraven enligt direktiv 76/464EEG således uppfyllda vad avser dessa verksamheter.
Den mest betydelsefulla ändringen i det svenska förprövningssystemet är att de C- och U –verksamheter som inte avleder sitt avloppsvatten till prövningspliktiga
Förhandsgranskning av bekämpningsmedel
I 14 kap. miljöbalken finns bestämmelser som tillämpas på kemiska produkter bl.a. bekämpningsmedel. Kemiska bekämpningsmedel får inte importeras från länder som inte är medlemmar i EU, släppas ut på marknaden eller användas utan att vara godkända av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Kemikalieinspektionen är den myndighet som godkänner bekämpningsmedel.
Ett godkännande får lämnas av Kemikalieinspektionen om medlet är godtagbart från hälso- och miljöskyddssynpunkt och om det behövs för de bekämpningsändamål som anges i miljöbalken eller om förutsättningarna för godkännande är uppfyllda enligt rådets direktiv 91/414/EEG eller direktiv 98/8/EG. Godkännande får meddelas för högst fem år. Om det finns särskilda skäl får dock godkännande meddelas för högst tio år.
Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om undantag från kravet på tillståndsplikt och godkännande. Om synnerliga skäl föreligger kan dispens beslutas i det enskilda fallet.
Miljöbalken reglerar också spridningen av bekämpningsmedel. Ett bekämpningsmedel skall spridas på sådant sätt att människors hälsa inte skadas eller människor vållas annan olägenhet och så att miljöpåverkan blir så liten som möjligt. Åtgärder skall vidtas för att tillse att medlet inte sprids utanför avsett område. Medlen får inte spridas från luftfartyg. Dispens för detta kan ges i enskilt fall. Bekämpningsmedel mot lövsly får inte spridas över skogsmark. Bestämmelser om dispensmöjligheter finns för spridning av
bekämpningsmedel.
För att få använda vissa bekämpningsmedel finns särskilda kunskapskrav.
Naturvårdsverket har utarbetat föreskrifter ( SNFS 1997:2) och allmänna råd (AR 97:3) om spridning av kemiska bekämpningsmedel.
Ett flertal bekämpningsmedel, vilka godkänns i andra länder, är inte tillåtna i Sverige. Nationella ansträngningar för att minska utsläpp av bekämpningsmedel fortsätter genom åtgärder för att minska den totala användningen, för att utveckla alternativa
bekämpningsmetoder och för att förbättra hanteringen liksom att höja kunskapsnivån hos användarna.
Inom EU pågår en utvärdering av alla verksamma ämnen i växtskyddsmedel och skall snart påbörjas för biocider. De ämnen som bedöms som acceptabla förs upp på en s.k. positivlista. Några ämnen som är förbjudna i Sverige har förts upp på denna lista. I kemikaliestrategin för Giftfri Miljö (prop. 2000/01:65) framhålls att det är synnerligen viktigt att Sverige aktivt arbetar för att de i landet förbjudna ämnen inte förs upp på denna lista.
Uppföljning och tillsyn
Uppföljning
Uppföljning avser i detta fall uppföljning av förekomsten av ämnen i Lista II enligt direktiv 76/464/EEG i ytvattenmiljön i Sverige.
Det finns redan via recipientkontroll och miljöövervakning ett fungerande system för att följa upp förekomsten av flera ämnen som finns i Lista II i direktivet i vattenmiljön.
Miljöövervakning är ett statligt finansierat program för att följa upp miljötillståndet och resultatet av åtgärdsarbetet. Medlen för miljöövervakning administreras av
Naturvårdsverket.
Under 2001 har ett program för övervakning av bekämpningsmedel inletts inom ramen för den nationella miljöövervakningen. På fem platser i landet kommer halter av ett större antal bekämpningsmedel att mätas i ytvatten och i grundvatten. Dessa mätningar omfattar även ett antal av de ämnen som återfinns i Lista II i direktivet. Detta kommer att ge en uppfattning om dessa ämnens förekomst i vattenmiljön och i vilka halter.
Vissa ämnen upptagna i Lista II används i relativt stora kvantiteter i Sverige. Det gäller främst organiska lösningsmedel som toluen, bensen och xylen. De stora utsläppen av dessa ämnen sker till luft. Det finns också en pågående övervakning av dessa ämnen i luft.
1996 gjordes en inventering av förekomsten av vissa organiska lösningsmedel i
sötvatten och fisk. Resultatet av denna undersökning visade att dessa ämnen inte förekom i sötvatten och fisk. Inte ens i närheten av en trolig utsläppskälla kunde några signifikanta halter påvisas. Om det bedöms nödvändigt kommer denna inventering att upprepas om några år för att upptäcka eventuella förändringar härvidlag.
Recipientkontroll är ett annat sätt att ta reda på tillståndet i miljön. Detta är en kontroll som varje större verksamhetsutövare är skyldig att utföra eller medverka i för att skaffa sig kunskap om hur verksamheten påverkar miljön. Recipientkontrollen, som bekostas av företagen, är i dag främst inriktad på mätningar av gödande och syretärande ämnen samt metaller. Den skulle behöva utökas för att tillgodose de krav på uppföljning som finns i direktivet. Den uppföljning som följer av direktiv 76/464/EEG torde dock väl tillgodoses av den övervakning som inom några år kommer att byggas upp till följd av införandet av ramdirektivet för vatten (2000/60/EG ).
Mycket av den kunskap som finns om förekomsten av kemiska ämnen i miljön har kommit fram genom forskning. Denna har främst rört de farligaste ämnena samt ämnen som släpps ut av massa- och pappersindustrin.
Tillsyn
I miljöbalken har kraven på verksamhetsutövarens ansvar för egenkontroll skärpts; se även Förordning (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Verksamhetsutövaren skall kunna visa både hur hänsynsreglerna i miljöbalken och hur andra rättsliga krav som ställts på verksamhetsutövaren har efterlevts. Naturvårdsverket har givit ut allmänna råd (NFS 2001:2) och en handbok om egenkontroll (Handbok 2001:3).
Verksamhetsutövaren skall också hålla sig underrättad om verksamhetens påverkan på miljön. Provtagningar i recipienten blir därför ofta nödvändiga. Recipientkontrollen sköts vanligen inom vattenvårdsförbund , dvs. genom den s.k. samordnade Recipientkontrollen, som är en samverkan mellan exempelvis kommunerna och dem som driver miljöstörande verksamheter.
Myndigheternas, länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn skall säkerställa syftet med miljöbalken och föreskrifter som meddelats med stöd av miljöbalken (26 kap. MB). Tillsynsmyndigheten skall för detta ändamål i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av miljöbalken, föreskrifter, domar och andra beslut samt vidta de åtgärder
som behövs för att åstadkomma rättelse. Tillsynsmyndigheten har möjligheter att vidta de åtgärder som behövs för att verksamheten skall bedrivas i enlighet med miljöbalken.
Tillsynsmyndigheten skall genom rådgivning och information skapa förutsättningar för att miljöbalkens ändamål skall kunna tillgodoses.
Vid överträdelser av bestämmelser i miljöbalken eller av föreskrifter skall
tillsynsmyndigheten anmäla detta till polis- eller åklagarmyndigheten, om misstanke om brott föreligger. Tillsynsmyndigheten skall inte själv göra någon bedömning av uppsåtet, eller om brottet kan anses som ringa. Miljöbalken reglerar påföljden för olika typer av brott. Att inte låta tillståndspröva eller anmäla en tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet är straffsanktionerat enligt 29 kap. 4§ MB.
Miljösanktionsavgift skall enligt förordning (1998:950) om miljösanktionsavgifter påföras en näringsidkare som påbörjar en tillstånds- eller anmälningspliktig verksamhet utan att tillstånd meddelats eller utan att anmälan gjorts, liksom näringsidkare som utan att anmälan gjorts (11§ SNFS 1997:2) sprider bekämpningsmedel inom vissa områden. Tillsynsmyndigheten beslutar om miljösanktionsavgiften. Denna kan uppgå till mellan 5 000 och 1 000 000 kr.
I och med att en verksamhets utsläpp av vissa farliga ämnen blir anmälningspliktiga, blir verksamheten känd för den kommunala miljönämnden. Myndigheterna får därmed ett bättre grepp om utsläppen av farliga ämnen. Tillsynsmyndigheten ska (enligt 27§
Förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd) ta ställning i ärendet och meddela behövliga förelägganden om försiktighetsmått eller förbud.
Konsekvensbedömning av
genomförande av direktivet
Inledning
Direktivet 76/464 om förorening av vatten genom utsläpp av vissa farliga ämnen har som mål att minska föroreningen med vissa farliga ämnen. Dessa ämnen förtecknats i Bilaga 1
avsnitt 1 och det krävs tillstånd för utsläpp av dem. I tillstånd, som skall vara
tidsbegränsat, skall villkor i form av gränsvärden för tillåtna utsläppsmängder och koncentrationer lämnas. Dessa utsläppsvillkor skall bedömas mot fastlagda ytvattenkvalitetsmål för recipienten.
Genomförande av direktivet är ett krav som följer av EG-rätten och direktivet genomförs i alla EU länder samtidigt i syfte att undvika snedvridning av konkurrensen mellan företag i olika länder. I och med genomförandet av direktivet i Sverige uppfyller Sverige de förpliktelser som följer av EU-medlemskapet. Detta förhållande medverkar också positivt till vår strävan att vara en drivande part i EU:s miljöarbete.
Direktivet innehåller ingen nedre gräns för ett utsläpps storlek. C- och U-verksamheter som avleder sitt avloppsvatten till prövningspliktiga avloppsreningsverk föreslås undantas från tillståndsplikten vad gäller utsläppen. Prövningen av A- och B-verksamheter
påverkas inte.
Förslaget är att de C- och U-verksamheter som släpper ut de i direktivet listade ämnena och som inte avleder avloppsvattnet till prövningspliktiga avloppsreningsverk skall senast den 31 december 2004 ha inlämnat en anmälan för prövning av utsläpp av berörda ämnen. Tidpunkten är satt med hänsyn till att små och mindre företag kan behöva en omställningsperiod, speciellt mot bakgrund av att det under de närmaste åren kommer att krävas anmälan och prövning av C-verksamheter i andra avseenden.
Från den 30 juni 2005 får de fastställda gränsvärdena för ytvattenkvalitet, för de ämnen på Lista II i direktivet som används i Sverige (ca. 60) inte överskridas.
Efterlevnaden av bestämmelserna kommer att kontrolleras genom tillsynen enligt miljöbalken och miljöövervakningen.
Konsekvenser för företag – förprövning
Prövning
Prövningen av A- och B-verksamheter påverkas inte.
Utsläpp av berörda ämnen från C- och U-verksamheter blir anmälningspliktiga om dessa verksamheter inte leder sitt avloppsvatten till prövningspliktigt avloppsreningsverk. Därmed medför genomförandet av direktivet
• att prövningen av utsläpp av ämnen i Lista II från C-verksamheter blir mer
genomgripande i och med att utsläppsvillkor skall meddelas genom föreläggande, • att alla utsläpp av de ämnen på Lista II som används i Sverige ( ca. 60) från
U-verksamheter kommer att blir prövningspliktiga genom anmälan. U-U-verksamheterna är nu inte tillståndspliktiga enligt miljöbalken och de har inte tidigare varit
underkastade miljöbalkens prövningsförfarande.
• att C- och U-verksamheterna inledningsvis kommer att behöva ägna tid åt att utröna om de har sådana utsläpp som kräver anmälningsplikt.
Vår bedömning är att någon miljökonsekvensbeskrivning inte behövs i anmälan eftersom detta inte krävs enligt direktivet. Merarbetet inskränker sig därför till att skriva och lämna in anmälan.
Tidsåtgången för ett företag att skriva ansökan beräknas till cirka en arbetsdag. De uppgifter som behövs för anmälan bör företagarna redan ha, eftersom de enligt miljöbalken redan i dag är skyldiga att ha motsvarande kunskap om sin verksamhet.
För U-verksamheterna blir det aktuellt med en prövningsavgift som varierar mellan 1 000 kr och 3 200 kr (fyra timmar à 250–800 kr, beroende på kommunens taxa) i 2001 års prisnivå. C-verksamheterna betalar som regel redan tillsynsavgift, varför ingen förändring för dem inträder.
Övriga konsekvenser för verksamheterna
Förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll kommer att bli tillämplig på de yrkesmässigt bedrivna U-verksamheter som nu blir anmälningspliktiga för prövning av utsläpp av vissa ämnen. Detta kommer att medföra bindande krav på dokumentation och rutiner för den del av verksamheten som omfattas av anmälningsplikt.
Vidare kommer sannolikt några företag att missa att göra anmälan, varför det kan bli aktuellt att påföra miljösanktionsavgift. I och med att U-verksamheterna också får anmälningsplikt för en del av sin verksamhet kommer tillsynen att kunna bli mer intensiv och för denna tillsyn debiteras företaget en avgift från tillsynsmyndigheten/kommunen.
Krav på mer omfattande uppföljning av miljötillståndet i recipienten kan komma att bli följden av direktivets genomförande. Detta leder då till ökad provtagning och därmed kostnader för den enskilde företagaren. Redan i dag är verksamhetsidkare skyldiga att kontrollera miljöpåverkan av verksamhetens utsläpp, och det görs i mycket varierande omfattning. Det är vanligare vid tillståndpliktig verksamhet än vid anmälningspliktig. Vanligen finns samordnad s.k. Recipientkontroll i berörd recipient, varigenom en fördelning av kostnaderna görs mellan dem som ger upphov till utsläppen.
Förändringar i uppföljningen väntas under alla omständigheter komma inom några år i och med genomförandet av ramdirektivet för vatten. Detta kommer att innebära ökade kostnader för verksamhetsutövaren, vars storlek nu är svåra att bedöma. Ramdirektivet för vatten kommer i framtiden att bli det övergripande direktivet för vattenskyddet och då kommer direktiv 76/464/EEG att upphävas. Inledningsvis skall de gränsvärden som satts till följd av direktivet 76/464 gälla.
Konsekvenser för myndigheterna
Tillsynsmyndigheten (kommunen) behandlar anmälan och för detta krävs resurser. En översiktlig bedömning har gjorts och tidsåtgången beräknas till ca 4 timmar per anmälan.
Antalet anmälningar som blir resultat av att denna prövningsplikt införs är osäkert. Det finns ca 20 000 C-verksamheter och ca 55 000 U-verksamheter i landet. Hur många av dessa som använder och till vatten släpper ut de ämnen som omfattas av direktivet 76/464/EEG är inte känt. Men vissa av ämnena är vanligt förekommande och har ett brett användningsområde, exempelvis lösningsmedel, avfettningsmedel och färgpigment. Ämnena används vid ytbehandling, motorservice, i tryckerier och grafisk industri, båtbyggeri, gummiverkstäder, skinnberedning m.m.
För att beräkna resursbehovet för den initiala prövningen kan vi anta att 25 % (ca 20 000 st) av berörda företag planerar att släppa ut prövningspliktiga ämnen enligt Lista II utan att avleda utsläppet till prövningspliktigt avloppsreningsverk. Under denna förutsättning skulle den totala tidsåtgången för prövningsmyndigheten bli ca 40 personår. Om däremot 5 % (ca 3 750 st) av verksamheterna skulle blir förprövningspliktiga skulle det motsvara ca 7 personår av arbetstid hos myndigheten. Därtill kommer ett behov av prövning när nya företag tillkommer.
Kommunens arbete med anmälan skall vara självfinansierat genom den avgift för anmälan som företagaren skall betala.
Informationsinsatser
Speciella informationsinsatser kommer att krävas gentemot C- och U-verksamheterna och en så långt möjligt standardiserad anmälnings- och prövningsprocess kommer att
utvecklas. Ett sådant förfarande medverkar till att underlätta prövningsmyndighetens arbete.
Andra följder
Betydande ansträngningar görs av företagen i strävan att byta ut de farliga ämnen mot mindre farliga. Dessa insatser kan förväntas öka till följd av att prövningsplikt införs för utsläpp av vissa farliga ämnen. Ett skäl kan vara att det kan vara bedömas enklare att byta ut någon kemikalie än att göra anmälan. En förprövning kan även resultera i att utsläppet inte får ske, exempelvis om inte gränsvärdet för ytvattenkvalitet inte nås i recipienten eller om avloppsreningsverket inte tar emot avloppsvattnet på grund av svårigheter att klara de egna utsläppsvillkoren. Detta skulle innebära att företaget behöver införa
kraftfullare åtgärder mot utsläppen för att över huvud taget kunna fortsätta verksamheten. En positiv effekt av att prövningsplikt införs är att myndigheterna får en bättre
information om vilka utsläpp till vatten av berörda ämnen som förekommer. Samtidigt kommer tillsynsmyndighetens tillsynsarbete att öka och bli mer effektivt för att nå en giftfrimiljö. Omfattningen av tillsynen är svårbedömd.
Bilaga 1
Lista II enligt direktivet
(76/464/EEG) om utsläpp av
vissa farliga ämnen i
gemenskapens vattenmiljö och
ämnenas användning i Sverige.
Utgångspunkten för föreliggande uppdrag är den förteckning med 114 ämnen som ingår i Lista II i bilagan till direktivet, se avsnitt 1. För några ämnen stämde inte namnet med CAS-numret. Detta rättades. Isopropenylbensen adderades till listan eftersom det är osäkert huruvida detta ämne eller isopropylbensen ska ingå. Båda ämnena används i Sverige.
Avsnitt 1: Lista II-ämnen i direktivet 76/464/EEG
CAS-nr Namn
95852 2-Amino-4-klorfenol 120127 Antracen
7440382 Arsenik inklusive oorganiska ämnen 1912249 Atrazin 2642719 Azinfosetyl 86500 Azinfosmetyl 71432 Bensen 92875 Bensidin 98873 Bensylidinklorid 100447 Bensylklorid
25057890 Bentazon (inklusive salter)
92524 Bifenyl
108770 Cyanurklorid
94757 2,4-D (inklusive salter och estrar) 298033 Demeton 106934 1,2-Dibrometan 683181 Dibutyltennklorid 818086 Dibutyltennoxid Dibutyltennsalter 109897 Dietylamin 27134276 Dikloraniliner 95501 1,2-Diklorbensen
CAS-nr Namn 541731 1,3-Diklorbensen 106467 1,4-Diklorbensen Diklordiaminodifenyl 108601 Diklordiisopropyleter 75343 1,1-Dikloretan 75354 1,1-Dikloreten 540590 1,2-Dikloreten 120832 2,4-Diklorfenol 75092 Diklormetan 27900750 Diklornitrobensener
120365 Diklorprop (inklusive salter) 78875 1,2-Diklorpropan 96231 1,3-Diklorpropan-2-ol 542756 1,3-Diklorpropen 78886 2,3-Diklorpropen 62737 Diklorvos 60515 Dimetoat 124403 Dimetylamin 298044 Disulfoton 115297 Endosulfan 100414 Etylbensen 122145 Fenitrotion 55389 Fention 14816183 Foxim
76448 Heptaklor (och heptaklorepoxid) 67721 Hexakloretan 98839 Isopropenylbensen 98828 Isopropylbensen 302170 Kloralhydrat 95512 2-Kloranilin 108429 3-Kloranilin 106478 4-Kloranilin 108907 Klorbensen 57749 Klordan 97007 1-Klor-2,4-Dinitrobensen 106898 1-Klor-2,3-epoxipropan 107073 2-Kloretanol 75014 Kloreten 95578 2-Klorfenol 108430 3-Klorfenol 106489 4-Klorfenol 1698608 Kloridazon 59507 4-Klor-3-metylfenol 90131 1-Klornaftalen
25586430 Klornaftalener, teknisk blandning 89634 4-klor-2-nitroanilin 88733 1-Klor-2-nitrobensen 121733 1-Klor-3-nitrobensen 100005 1-Klor-4-nitrobensen 89598 4-Klor-2-nitrotoluen Klornitrotoluener (exklusive 89598) 126998 Kloropren 107051 3-Klorpropen 95498 2-Klortoluen 108418 3-Klortoluen 106434 4-Klortoluen
CAS-nr Namn 615656 2-Klor-p-toluidin Klortoluidiner 79118 Klorättiksyra 56724 Koumafos 330552 Linuron 121755 Malation
94746 MCPA (inklusive salter och estrar) 93652 Mekoprop (inklusive salter och estrar) 10265926 Metamidofos 7786347 Mevinfos 1746812 Monolinuron 91203 Naftalen 1113026 Ometoat 301122 Oxidemetonmetyl 56382 Paration (inklusive CAS nr 298000) 1336363 PCB (inklusive PCT = Cas nr 61788338) 130498292 Polyaromatiska kolväten (3,4-benspyren m. fl.) 709988 Propanil
122349 Simazin
93765 2,4,5-T (inklusive salter och estrar) 1461252 Tetrabutyltenn 95943 1,2,4,5-Tetraklorbensen 79345 1,1,2,2-Tetrakloretan 108883 Toluen 126738 Tributylfosfat 56359 Tributyltennoxid 24017478 Triazofos 900958 Trifenyltennacetat 76879 Trifenyltennhydroxid 639587 Trifenyltennklorid 1582098 Trifluralin 71556 1,1,1-Trikloretan 79005 1,1,2-Trikloretan Triklorfenoler 76131 1,1,2-Triklorfluoretan 52686 Triklorfon 1330207 Xylener (blandade isomerer)
I de fall CAS-nr saknas beror det på, att det som anges är en blandning av olika ämnen dvs. inte entydigt bestämda ämnen.
Avsnitt 2: Ämnen som används i Sverige.
Produktregistret
Kemikalieinspektionens produktregister har använts för att ta reda på vilka av direktivets ämnen som används i Sverige. Registret är en databas dit alla företag som tillverkar/ importerar/namnbyter kemiska produkter skall göra en produktanmälan. Det innehåller information om ca 62 000 produkter – funktion, användningsområde,
hälsofarlighetsklassificering, sammansättning, kvantiteter m.m. I produkterna ingår ca 12 000 ämnen.
Mängder
Nedan framgår vilka ämnen på direktivets lista som används i Sverige tillsammans med uppgift om mängder, antal produkter, användningsområde och bransch för år 1999. Av tabellen framgår fördelningen i förbrukningsintervall.
Mängd i ton Antal ämnen
> 1000 11 100–1000 7 10–100 15 1–10 11 0–1 4 0* 15 Sekretess 11 Summa 74
* Ämnet finns i produkter som inte har använts eller som har en användning på mindre än 100 kg.
Sex ämnen svarar för ca 98 % av den totala mängden medan 15 st. har en användning av mindre än 100 kg. Troligen är användningen av antracen och PAH underskattade. Dessa ämnen ingår i bl. a. kreosot och stenkolstjära utan att vara registrerade i produktregistret.
De sex mest använda ämnena är:
CAS-nr Namn Användning
71432 Bensen drivmedel, syntesråvara m.m.
107062 1,2-Dikloretan syntesråvara, laboratoriekemikalie m.m. 1330207 Xylener lösningsmedel, syntesråvara m.m. 75014 Kloreten plastråvara m.m.
108883 Toluen lösningsmedel, syntesråvara m.m. 79118 Klorättiksyra syntesråvara m.m.
Produkter
De ämnen som används i Sverige finns i ca 6 000 produkter varav ca 90 % innehåller något av följande fem ämnen
CAS-nr Namn 1330207 Xylen 108883 Toluen 100414 Etylbensen 71432 Bensen 126738 Tributylfosfat Användningsområden
Antalet användningsområden är mycket stort. De kvantitativt största är syntesråvara, drivmedel och lösningsmedel. Syntesråvaror övergår i andra ämnen vid användningen varför något utsläpp normalt inte kan förekomma. 14 ämnen används endast som bekämpningsmedel och 12 st. är lösningsmedel.
Branscher
Antalet branscher är stort varav många ingår i C-listan. Det kan inte uteslutas att samtliga C-listans branscher kan använda något av de ämnen som finns i avsnitt 3.. Om det även sker utsläpp till vatten är inte känt. Flera av ämnena i avsnitt 3 finns även i
konsumentprodukter.
Koppling till ramdirektiv vatten (300L0060)
I enlighet med artikel 16 i vattendirektivet har kommissionen tagit fram ett förslag med en Lista över prioriterade ämnen, vilka valts ut bland dem som innebär en betydande risk för vattenmiljön. Kommissionen skall bland annat ta fram förslag till regleringar för att minska utsläpp och föreslå kvalitetsnormer för koncentration av dessa ämnen i vatten. Av listans 33 ämnen finns 17 st. med i 76/464-direktivets lista:
Prioriterade farliga ämnen
CAS-nr Namn 118741 Hexaklorbensen 87683 Hexaklorbutadien 608731 Hexaklorcyklohexan 7440439 Kadmium 7439976 Kvicksilver 56359 Tributyltennoxid
Prioriterade ämnen CAS-nr Namn 71432 Bensen 107062 1,2-Dikloretan 75092 Diklormetan 67663 Kloroform
Prioriterade ämnen under utredning
CAS-nr Namn 120127 Antracen 115297 Endosulfan 91203 Naftalen 87865 Pentaklorfenol 122349 Simazin 1582098 Trifluralin 12002481 Triklorbensener
Användningsområden för ämnen som förekommer i Sverige
Kommentar till nedanstående lista
Vid sökningen i produktregistret visade det sig att klortoluen, som inte finns med i 76/464-direktivets lista, används i Sverige medan 2,- 3- och 4-klortoluen som finns med i 76/464-direktivets lista, inte används i Sverige. Som gardering har klortoluen tagits med. Diklorprop och mekoprop finns med i 76/464-direktivets lista. I Sverige används de renframställda R-formerna som benämns diklorprop P och mekoprop P. Dessa har tagits med i avsnitt 3. PCB och linuron är båda förbjudna i Sverige men finns ändå upptagna i produktregistret och har därför tagits med i avsnittet.
CAS-nr Namn Total
mängd i ton Antal produk-ter Funktion Bransch 1 100414 Etylbensen 1 092 598 Spädning, syntesråvara, lösningsmedel rostskydd, härdare, isolering, bindemedel, rengöring, m.m. Färgindustrin, bygg-plast, plastförpackningar, byggind., båtbyggeri, parti-handel, elektronik-ind., service motorer, färghandel, regummering, metallvaruind., förlag och grafisk ind., baskemikalier m.m. 2 100447 Bensylklorid -c- 2 Syntesråvara Partihandel (kemiska
CAS-nr Namn Total mängd i ton Antal produk-ter Funktion Bransch 3 106423 p-Xylen Se Cas-nr 1330207 xylen, blandning -c- -c- Drivmedel 4 106467 1,4-Diklor-bensen 0 1 Plasttillverkning
5 106489 4-Klorfenol 0 2 Lab.kemikalie Hälso-sjukvård, veterinär 6 106898 1-Klor-2,3-epoxipropan, epiklorhydrin 367 33 Syntesråvara, lab.-kemikalie, rostskydd, lim, m.m Baskemikalieind., övrig kemisk ind., farmaceutisk bas-produktionsind., båt-bygg., byggind., m.m. 7 106934 1,2-Dibrom-etan 0 4 Drivmedel,
anti-krackning, syntesråvara Läkemedel, raffi-nering, transport 8 107051 3-Klorpropen 1929 4 Syntesråvara, fäll-ningsmedel Baskemikalieind., plast, maskinind. 9 107062 *1,2-Diklor-etan 154388 6 Syntesråvara,
lab.-kemikalie
Exportinriktad verk-samhet, provning och analys m.m. 10 108383 m-Xylen
Se Cas-nr 1330207 xylen, blandning
-c- -c- Lösningsmedel Färgindustri
11 108883 Toluen 46 331 1 090 Syntesråvara, driv-medel, spädning, lösningsmedel, tryckfärger, färger och lacker, rengör-ingsmedel, lim, lösningsmedel, rostskydd m.m.
Exportinriktad ind., färgind., förlag och grafisk ind., bas-kemikalier, trävaror, partihandel, bygg-ind., metallbygg-ind., färg-handel, möbelind., service motorfordon, transportf., tapet och golvbeläggning m.m. 12 108907 Klorbensen 2,4 16 Syntesråvara,
lab.-kemik. härdare, lim, lacker, råvara gum-mivarutillv. m.m. Kemiska produkter, exportinriktad verk-samhet, provnings- och analysföretag, byggind., metall-varuindustri, gruvor m.m.
13 109897 Dietylamin 52,2 7 Syntesråvara, gjut-massor, lab.kemi-kalie, bindemedel, färger och lacker
Baskemikalier, transportföretag, exportinriktad verksamhet, färgind. m.m. 14 120127 Antracen 80 + ca 1100 2 + ? Träskyddsmedel (kreosot), stenkols-tjära Tryckimpregnering, järnframställning
15 120365 Diklorprop P 56,9 8 Bekämpningsmedel Ogräsmedel 16 121755 Malation 0,8 3 Syntesråvara,
veterinärmedicin
CAS-nr Namn Total mängd i ton Antal produk-ter Funktion Bransch 17 124403 Dimetylamin 31,4 12 Bekämpningsmedel, gummiråvara, råvara läkemedel, syntesrå-vara koaguleringsmedel, lödning, retentionsmedel Lantbruk, baskemi-kalieind., massa och papper, elektonikind., färgindustri
18 126738 Tributylfosfat 36 102 Skumdämpnings-medel, transmis-sionsmedel, mjuk-görare, färger och lacker, disperge-ringsmedel, värme-del, pigment, stabilisator m.m.
Partihandel, export-inriktad ind., färgin-dustri, metallvaru-ind., motorfordon, båtbyggeri, plast, murtegel, textilind., garveri, läder, betong, metallbeläggning och överdrag, polermedel, skogsbruk m.m 19 116998 2-Klor-1,3- butadien, klo-ropren 0,3 11 Tätningsmedel, syn-tesråvara, dipersionslim Byggind., möbelind., limind., motorfor-donsind. 20 127184 *Tetrakloreten 1 217 25 Processreglerande medel, lösnings-medel, avfettning, tvättmedel, fläck-borttagning, rengö-ring, impregnerengö-ring, släppmedel, smörj-medel m.m. Kemiska produkter, raffinering, tvätterier, exportind., plast, färg-handel, gummi, jord-bruk, trävaruind. m.m.
21 1303282 Diarsenik-pentoxid 377 3 Träskyddsmedel Trävaruindustrin 22 130498292 PAH 56,4 + ? 4 + ? Bränslen, råvara/
gummi, rengöring, kreosot,
stenkolstjära
Cement- kalk- gips-ind., regummering, stål och metallverk
23 1306236 *Kadmiumsul-fid 0 3 Glasyr, emalj, färger Glasvaruind, färg-handel
24 1327533 Diarseniktri-oxid 16 6 Oxidationsmedel, glas och keramik råvara, råvara plast, brandskyddsadditiv Glasvaruind., färg-ind., plastind. 25 1330207 Xylen, bland-ning (inklude-rande o-xylen (95476), m-xylen (108383) och p-xylen (106423)) 31 747 3 389 Lösningsmedel, spädningsmedel, färger och lacker, syntesråvara, driv-medel, bindedriv-medel, rostskydd, härdare färg, tätningsmedel, bränsletillsats, Be-kämpningsmedel, råvara, spackel m. m. Färgind., metallvaru-ind., byggind, trä-varuind, partihandel, båtbyggerier, bekäm-pningsmedel, maskinindustri, par-tihandel, plastind., elektonikind., mö-belind., förlag och grafisk ind., motor-fordonsind., lantbruk, regummering, bilverkstäder, limind., stål och metallverk,
CAS-nr Namn Total mängd i ton Antal produk-ter Funktion Bransch m.m.
26 1336363 #PCB 0 18 Färgämne, pigment Plast, exportinriktad verksamhet, färgind. 27 14816183 Foxim 2,3 4 Bekämpningsmedel Jordbruk, städ och
sanering 28 1698608 Kloridazon
(Pyrazon)
19,9 2 Bekämpningsmedel Jordbruk
29 21908532 *Kvicksilver-oxid 0 2 Lab.kemikalie .
30 25057890 Bentazon 45,9 2 Bekämpningsmedel Ogräsmedel 31 25168052 Klortoluen(inkluder ande 2-, 3- och 4-klortoluen) -c- 1 Avfettningsmedel 32 302170 2,2,2-Triklor- 1,1-etandiol, kloralhydrat 0 2 Lab.kemikalie, syn-tesråvara
33 330552 #Linuron 0 1 Bekämpningsmedel Jordbruk 34 52686 Triklorfon 1,5 1 Bekämpningsmedel Jordbruk 35 540590 1,2-Dikloreten -c- 1 Syntesråvara Export 36 542756 1,3-Diklorpro-pen 0 2 Syntesråvara
37 56235 *Koltetra-klorid 68 7 Syntesråvara, lab.-kemikalie, färg och lacker, gummittill-verkning Export, gummi, båt, bygg, färghandel 38 56359 &Tributyltenn-oxid 0,3 13 Skeppsbottenfärg, bekämpningsmedel, färger, träskydds-medel Export, båt, byggind., jordbruk, garveri 39 59507 4-Klor-3-me-tylfenol, klor-kresol
4,6 55 Lim, bakteriostat, kyl o smörjmedel, smältlim, binde-medel, spackel, färger garvmedel, rengöringsmedel Färghandel, kemiska produkter, förlag, gra-fisk ind., maskinind., båtbyggerier, garveri, läder, limind., textil
40 60515 Dimetoat 8,2 1 Bekämpningsmedel Jordbruk 41 67663 *Kloroform, triklormetan 471 8 Syntesråvara, lab.-kemikalie, extrak-tionsmedel, lösningsmedel Exportinriktad verk-stads ind., far-maceutisk baspro-duktion, forskning- och utveckling 42 67721 Hexakloretan 0 2 Absorptionsmedel Metallvaruind. 43 683181 Dibutyltenn-klorid 0 1 Mur och putsbruk
44 71432 Bensen 183940 103 Drivmedel, syntes-råvara, bränslen, lab.kemikalie
Export, detaljhandel, bensinstationer, stål och metallverk m.m. 45 71556 1,1,1-Triklor-etan 0,1 6 Smörjmedel,
vid-häftning, lim Trävaruind., gummi, maskinindustri, m.m. 46 7439976 *Kvicksilver med salter 9,8 14 Syntesråvara, den-tal, färg, glassyr, lab.kemikalie Baskemikalieind. ex-portinriktad, hälso- och sjukvård 47 7440382 Arsenik med salter 20 10 Legeringsmetall,
fo-dertillsats, färg, brandskyddsadditiv,
Metallvaruind., ex-portinriktad verk-samhet, färg, grafisk
