• No results found

Kontaktförbud i svensk rätt : En analys av kontaktförbud mellan vårdnadshavare.

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Kontaktförbud i svensk rätt : En analys av kontaktförbud mellan vårdnadshavare."

Copied!
32
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

J U R I D I C U M

Kontaktförbud i svensk rätt

En analys av kontaktförbud mellan vårdnadshavare.

Ebba Pernhall

VT 2021

JU600G Självständigt juridiskt arbete, 15 högskolepoäng Examinator: Jesper Ekroth, Joakim Nergelius, Rigmor Argren. Handledare: Märta Johansson

(2)

Sammanfattning

Uppsatsen behandlar kontaktförbud som institut i svensk rätt med fokus på kontaktförbud mellan vårdnadshavare av gemensamma barn. Kontaktförbudet infördes år 1988 och har sedan dess utvecklats och effektiviserats vid flertalet tillfällen, men än idag, år 2021, kan man inte påstå att det har nått upp till lagstiftarens ambitioner vad gäller effektivitet och

brottsförebyggande funktion. Det är primärt åklagare som handlägger och avgör ärenden om kontaktförbud, och till deras hjälp har de handböcker för vad som ska bedömas i varje enskilt fall. Ett första steg för åklagaren är att genomföra en riskbedömning, för att avgöra om det finns ett skyddsbehov och om ett kontaktförbud kommer att avhjälpa risken som finns. Länge ansågs ingen risk föreligga om inte förbudspersonen tidigare begått brott mot skyddspersonen eller någon annan. Vissa påstår fortfarande idag att denna ordning råder, men lagstiftaren har gjort försök i att förändra detta. Det finns idag möjlighet att utfärda kontaktförbud utan att förbudspersonen tidigare begått brott, men det kan vara ett problem i tillämpningen snarare än regleringen som gör att användningen av kontaktförbud fortfarande är restriktiv. Efter att en riskbedömning genomförts ska kontaktförbudet stå pall för ytterligare motstående intressen, vilka avvägs i en proportionalitetsbedömning. Syftet med detta är att säkerställa att

skyddsåtgärden står i proportion med risken som identifierats. Ett av de intressen som kan komma att utmana ett kontaktförbuds utfärdande är gemensamma barn, eftersom ett

kontaktförbud inte får hindra umgänge mellan föräldrar och deras barn. Detta har varit en av frågeställningarna för uppsatsen, hur lagstiftaren gjort avvägningen mellan barns rätt till umgänge och våldsutsattas rätt till skydd och hjälp. Resultatet visar att lagstiftaren inte ägnat frågan om gemensamma barn uppmärksamhet sedan 1988. Än idag kan alltså situationer uppstå som innebär att våldsutsatta tvingas möta sina förövare, för att fullfölja sina

skyldigheter som vårdnadshavare. Detta får alltså ske trots att en åklagare har utrett huruvida det finns risk att förövaren kommer att utsätta skyddspersonen för brottslighet, trakasserier eller förföljelse och konstaterat att risken är så pass stor att ett kontaktförbud kan utfärdas. Kontaktförbudet är framtaget som ett brottsförebyggande verktyg, men det har inte fått så stor brottsförebyggande effekt som lagstiftaren tänkt. Uppsatsen behandlar därför också hur de internationella traktaten Sverige tillträtt ställer upp kraven för brottsförebyggande arbete av myndigheterna, för att förhindra främst partnervåld som är en säregen typ av våld och ett svåråtkomligt samhällsproblem. Slutsatser som kan dras efter en jämförelse av de

internationella traktaten och dess praxis och den svenska lagstiftningen är att Sverige har kommit långt, jämfört med andra medlemsstater. Men frågan om problematiken i sig är så svåråtkomlig att den är omöjlig att komma tillrätta med, eller om den inte ägnats tillräckligt med uppmärksamhet och resurser förblir en obesvarad fråga för den här uppsatsens omfång.

(3)

Innehållsförteckning

Sammanfattning ... 2 Förkortningslista ... 4 1. Inledning ... 5 1.1. Bakgrund ... 5 1.2. Syfte/frågeställningar ... 5

1.3. Metod och material ... 5

1.4. Avgränsningar ... 6

1.5. Disposition ... 6

2. Beslut om kontaktförbud i svensk rätt ... 7

2.1. Kontaktförbudets funktion ... 7

2.2. Lagstiftning om kontaktförbud ... 7

3. Risken och riskbedömningen ... 10

3.1. Riskbedömningen inför beslut om kontaktförbud ... 10

3.2. Riskbedömningen – risken för vad? ... 11

3.3. Riskbedömningen - Tidigare brottslighet riktad mot skyddspersonen ... 11

3.4. Riskbedömningen – pågående förundersökning om brott mot skyddspersonen ... 12

3.5. Riskbedömningen – tidigare brottslighet riktad mot annan ... 12

3.6. Andra omständigheter av betydelse ... 13

3.7. Sedan tidigare ostraffad förbudsperson ... 13

4. De grundläggande fri- och rättigheterna ... 15

4.1. Rätten till skydd – Den regionala lagstiftningen ... 15

4.2. Rätten till skydd – Svensk lagstiftning ... 17

4.3. Förövarens grundläggande fri- och rättigheter ... 19

5. Utformningen av kontaktförbud ... 21

5.1. Behovet av kontaktförbud mellan vårdnadshavare ... 21

5.2. Förbud avseende gemensam bostad – ett försök att skydda barn ... 21

5.3. Lagstiftarens utformning av kontaktförbud mellan vårdnadshavare ... 22

5.4. Barnets rätt till umgänge ... 23

5.5. Hur beslutet formellt sett ska utformas ... 23

5.6. Undantag i kontaktförbud – överensstämmelse med identifierade riskfaktorer för dödligt partnervåld 25 6. Analys ... 26

6.1. Reglering ... 26

6.2. Förhållande till internationella åtaganden ... 27

(4)

Källförteckning ... 30 Förkortningslista

Skyddsperson – den person som är ägnad att skyddas av att ett kontaktförbud utfärdas.

Förbudsperson – den person som blir ålagd att följa en viss ordning, dvs att inte närma sig skyddspersonen på i beslutet angivet tillvägagångssätt.

FB – Föräldrabalk (1949:381).

Europadomstolen – Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Partnervåld / våld i nära relationer – Enligt socialstyrelsen är partnervåld ofta ett mönster av handlingar som kan innefatta fysiskt våld, sexuellt våld, psykiskt våld, social utsatthet eller materiell eller ekonomisk utsatthet. Kan utövas såväl i heterosexuella som samkönade parrelationer. Utesluter inte att våld utövas mellan närstående som inte är i en parrelation, kan vara alla typer av nära relationer.

RB – Rättegångsbalken (1942:740).

EKMR – Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. JO – Justitieombudsmannen.

(5)

1. Inledning

1.1. Bakgrund

Mäns våld mot kvinnor har under lång tid varit och är fortsatt ett stort samhällsproblem som årligen berövar barn sina föräldrar, sin trygghet och frid. Samhällets åtgärder för att skydda kvinnor och hjälpa dem ur våldsamma relationer har förbättrats avsevärt över tid. Men än idag finns det luckor i skyddsnätet som gör att kvinnor tvingas leva i skräck, oro och våld. I dessa utsatta situationer finns det inte sällan barn som tvingas uppleva mammas och pappas våld mot varandra, och rädslorna som detta för med sig. Ett barn har rätt till sina föräldrar, oavsett vad de företar för handlingar mot andra människor. Men hur långt sträcker sig egentligen förälderns rätt till umgänge? Och på bekostnad av vad? Under en 3 veckors-period under början av år 2021 mördades 5 kvinnor av sina manliga partners eller f.d. partners. Detta ledde till att frågan åter ägnades uppmärksamhet i samhällsdebatten. Hur kan detta ske i ett modernt samhälle? Vad behöver göras för att mäns våld mot kvinnor ska upphöra? Och var ligger egentligen problemen? Uppsatsen kommer därför behandla ett av instituten som har sitt till syfte att bekämpa och förebygga partnervåld, nämligen kontaktförbudet. Främst i vilka situationer kontaktförbudet kan användas, svagheterna med det och problemen med regleringen. Sverige är medlem i Europeiska Unionen, vilken startade som en handelsunion för att främja medlemsstaternas ekonomiska möjligheter till utbyte med varandra. Unionen har dock tagit sig mycket längre än så. I dagens samhälle har unionen stort inflytande på mänskliga rättigheter, hur myndigheterna ska agera i utförandet av sina respektive uppdrag gentemot enskilda individer och vad medlemsstaterna får göra och inte får göra. En jämförelse mellan nationella skyldigheter och regionala skyldigheter kommer därför att göras.

1.2. Syfte/frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur skyddsåtgärdenkontaktförbud regleras i svensk rätt samt hur den förhåller sig till de internationella skyldigheter som Sverige har på detta område. För att göra detta kommer ett antal frågor att besvaras, en av dem är hur bedömningen av förbudspersonens risk för att begå brottslighet genomförs inför att ett kontaktförbud ska meddelas. En annan är hur den svenska lagstiftningen på området ser ut, samt hur den regionala EU-lagstiftningen och EU-praxis ser ut, samt hur dessa överensstämmer med varandra. Den sista frågeställningen handlar om hur lagstiftaren tänkt sig att avvägningen ska göras mellan barnets behov av umgänge med båda föräldrar, och den våldsutsatta förälderns skydd mot den våldsamma föräldern.

1.3. Metod och material

Den rättsdogmatiska metoden är central för denna uppsats, då en stor del av dess syfte är att klarlägga gällande rätt. För att kunna besvara ovan angivna frågeställningar kommer därför rättskälleläran att tillämpas på de nationella regleringarna och instituten. Rättskälleläran har som känt till sin funktion att tala om vilka källor som kan tillmätas betydelse när gällande rätt ska utredas, och hur dessa källor ska förhålla sig till varandra. De huvudsakliga källor som kommer att användas är därför författningstext, praxis och förarbeten. För att kunna analysera kontaktförbudet i svensk rätt på ett verklighetsförankrat sätt kommer också källor som inte traditionellt erkänns av rättskälleläran att användas, så som myndighetspraxis, handböcker och myndigheternas interna riktlinjer. När det kommer till att analysera hur den svenska lösningen för kontaktförbud förhåller sig till de internationella skyldigheter som åligger Sverige kommer rättskälleläran för europeisk rätt att tillämpas. Som allmänt känt kommer därför både

(6)

primärrätten och sekundärrätten att användas för att utreda de internationella skyldigheter som Sverige tillträtt. Med primärrätten avses konventionerna, och med sekundärrätten avses främst direktiven. Frågan kommer sedan att analyseras genom att skyldigheterna jämförs med hur Sverige har valt att hantera och utforma dessa i svensk rätt.

1.4. Avgränsningar

Det är lätt att angripa ämnet mäns våld mot kvinnor från ett samhällspolitiskt perspektiv då det ständigt pågår debatt om hur regering och riksdag ska komma tillrätta med problematiken genom att ta fram ny lagstiftning. Samhällspolitiken, som är en väldigt intressant beröringspunkt, är dock inte inom området för denna uppsats då fokus kommer ligga helt på hur lagstiftaren valt att utforma skyddsåtgärden och en analys av hur detta fungerar i teorin. En avgränsning som författaren valt är att inte ta med de internationella konventionerna på området, då detta skulle bredda ämnet allt för mycket. Istället kommer fokus att ligga på de regionala instrumenten, dvs. de eu-rättsliga konventionerna. Anledningen till detta är dels omfattningen av uppsatsen, men också relevansen och den direkta verkan i svensk rätt. Istanbulkonventionen som rent krasst är ett internationellt traktat kommer dock att tas med för frågan om rätten till skydd, eftersom Europas domstolar använder sig av denna som ett tolkningsverktyg för de egna konventionerna. När det kommer till ämnet partnervåld är det också aktuellt hur barn som lever i ett hem där det förekommer våld skyddas. Då uppsatsen främst fokuserar på partnervåldet i sig kommer inte barnet och dess rättigheter till skydd att behandlas på ett så ingående sätt som hade varit möjligt om barnet var i fokus. Barnet kommer in i bilden genom rätten till umgänge mellan barn och förälder, och hur detta påverkar rätten till skydd för den våldsutsatta föräldern. Eftersom våldsutsatthet kan bli en fråga för många myndigheter att arbeta med, har de mest framträdande valts ut för behandling av detta. Så som författaren ser det är det naturligt att myndigheten som ansvarar för ordning och säkerhet, polismyndigheten, tas med i detta. Samt myndigheten som ansvarar för hjälp och stöd, socialtjänsten. Det faller sig också naturligt att den övergripande myndigheten, dvs riksdagen, tas med i detta då de bär det främsta ansvaret för de underordnade myndigheterna, socialtjänst och polis. En myndighetskategori som skulle kunna tas med i uppsatsens omfång är sjukvården, men eftersom deras ansvar i frågor om partnervåld är att rapportera till socialtjänst och polis har detta lämnats utanför.

1.5. Disposition

Ämnet behandlas genom att den gällande rätten presenterats för att få en överblick över hur kontaktförbudet är placerat i svensk rätt, hur det utformas, för vem, till skydd mot vem. Syftet med detta är att sätta kontaktförbudet i en kontext, som gör det lättare för läsaren att följa med när den svenska rätten ska ställas mot den internationella. Detta görs genom att riskbedömningen och dess reglering presenteras, för att få en förståelse av vad som krävs för ett kontaktförbuds utfärdande och i vilka situationer det används. Detta följs av att rätten till skydd presenteras utifrån både ett svenskt och ett regionalt EU-perspektiv. Därefter kommer de olika intressen som ska vägas mot varandra innan ett beslut om kontaktförbud kan meddelas att ställas mot varandra och analyseras, för att sedan gå vidare till hur ett kontaktförbud mellan vårdnadshavare utformas och vad problematiken med just dessa är. I slutet analyseras de olika delfrågorna, och slutsatsen presenteras.

(7)

2. Beslut om kontaktförbud i svensk rätt

2.1. Kontaktförbudets funktion

Kontaktförbud är en av de skyddsmekanismer samhället kan sätta in för att förhindra brott och skydda målsägande, brottsoffer eller andra särskilt utsatta personer genom att en särskilt utpekad individ åläggs ett förbud mot att agera på ett visst sätt. Kontaktförbudet har blivit ett särskilt viktigt verktyg mot trakasserier, stalking och förföljelse1, samt i bekämpningen av våld

i nära relationer.2 Trots att det inte är något fysiskt skydd mot att bli utsatt för brott har

kontaktförbudet en viktig funktion, genom att samhället uppmärksammar och kriminaliserar en persons agerande mot en annans. Detta gör det möjligt för polis att ingripa i situationer som annars hade varit helt legala. Man kan se kontaktförbudet som ett institut som inträder när en person utgör en fara för någon annan, och om personen ändå väljer att göra verklighet av denna fara kan denne dömas för det till antingen böter eller fängelsestraff.3 Det har alltså ett viktigt

signalvärde, genom att samhället ställer sig bakom den utsattes önskan om att kontakten från en viss person ska upphöra. Väljer förbudspersonen ändå att fortsätta med kontaktförsök så väntar straffrättsliga påföljder.

Efter reformeringen av lagen om kontaktförbud år 2011, vilken tog sikte på åklagarens riskbedömning från ”påtaglig risk” till ”klar och konkret risk”, så kunde skillnader i antal ansökta och beviljade kontakt- och besöksförbud noteras. Antalet beviljade kontaktförbud år 2013 var 4231 stycken, jämfört med 2010 så var detta en ökning med 279 stycken. Antalet skydds- och förbudspersoner hade också ökat. Men en stor andel av den totala siffran är redan befintliga kontaktförbud som på nytt beviljats en förlängd giltighetstid.4 Antalet ansökningar

2013 var 12 850 stycken.5 De färskaste siffror som finns på området är från 2018, då antalet

ansökningar i hela landet uppgick till 11 342 stycken, av dessa blev 30 % beviljade och därigenom omvandlade till ett giltigt kontaktförbud. Resterande 70 % ledde till avskrivningsbeslut eller avslag.6

2.2. Lagstiftning om kontaktförbud

Kontaktförbud infördes som lag i svensk rätt år 1988, och har sedan dess reformerats ett antal gånger vart efter lagstiftaren upptäckt brister och försökt att åtgärda dem. Senaste ändringen skedde 2018 då man införde elektronisk övervakning av kontaktförbud, som ett led i att skapa en bättre kontroll och efterlevnad av kontaktförbuden.7 Kontaktförbud benämndes tidigare som

besöksförbud, men sedan 2011 benämns alla typer av förbud som kontaktförbud oavsett om de avser förbud att besöka en geografisk plats eller ett generellt förbud mot att ta kontakt med en person på något sätt.8

Kontaktförbud regleras i Lag (1988:688) om kontaktförbud [forts. kontaktförbudslagen]. I 1 § anges förutsättningarna för ett kontaktförbuds utfärdande. För att en utredning om kontaktförbud ska påbörjas måste skyddspersonen själv ansöka om det hos polismyndighet eller

1 Prop. 2010/11:45 Förbättrat skydd mot stalking, s. 1.

2 Prop. 2012/13:108 Förstärkt straffrättsligt skydd vid grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning, sid. 1. 3 Lag (1988:688) om kontaktförbud 24 §.

4 Ibid.sid. 32-33. 5 Ibid. tabell 1.

6 ”Kontaktförbud – En kartläggning av tillämpningen med synpunkter på iakttagelserna”. Åklagarmyndighetens

tillsynsrapport 2020:1, bilaga 7.

7 Prop. 2017/18:81 Elektronisk övervakning av kontaktförbud, s. 45. 8 Prop. 2010/11:45Förbättrat skydd mot stalking, sid. 36.

(8)

åklagare.9 Åklagaren tar beslut om kontaktförbud ska meddelas eller inte, och vill någon av

parterna sedan överklaga detta beslut görs det till en tingsrätt.10 Överklagande kan dock inte

ske efter det att förbudstiden gått ut.11 Handläggningstiden för kontaktförbud varierar beroende

på hur omfattande det ansökta förbudet är. Varje ärende om kontaktförbud har förtur i förhållande till andra typer av ärenden som inkommer till åklagare, polis och domstol. Ett ärende om förbud avseende gemensam bostad eller särskilt utvidgat kontaktförbud skulle tidigare vara beslutat inom 4 dagar från ansökningsdagen och för beslut om ordinärt kontaktförbud var fristen inom en vecka från ansökan.12 I oktober 2020 trädde en ny lagändring

i kraft, vilket innebär att ordinära kontaktförbud numera har en förlängd handläggningstid på 2 veckor, och de mer ingripande förbuden har en handläggningstid på 1 vecka.13 Har ett beslut

om kontaktförbud meddelats och förbudspersonen inte respekterar detta kan denne dömas för överträdelse av kontaktförbudet. Om kontaktförbudet är ett ordinärt sådant döms personen till fängelse högst ett år eller böter och om kontaktförbudet är förenat med villkor om elektronisk övervakning är straffvärdet maximalt 2 års fängelse.14

Olaga förföljelse infördes som ett enskilt brott i Brottsbalken år 2011, vilket innebär att överträdelse av kontaktförbud enligt lag om kontaktförbud, också kan utgöra brottet olaga förföljelse. Överträdelse av kontaktförbud har också tagits in som ett rekvisit i ytterligare en brottsrubricering, vilket är kvinnofridskränkning. Detta innebär alltså att överträdelse av kontaktförbud kan vägas samman med andra typer av integritetskränkningar till straffvärdet för den samlade brottsligheten när en person står åtalad för kvinnofridskränkning eller olaga förföljelse.

När det kommer till överträdelser av kontaktförbud finns ingen heltäckande, nationell statistik efter år 2013. Mellan åren 2010 till 2013 har antalet anmälda överträdelser av ett kontaktförbud varierat mellan 4500 stycken till 6400 stycken per år. Under samma period har antalet förbudspersoner som skäligen misstänkts för överträdelse varierat mellan 900 och 1000 per år.15

En komplicerande faktor när det kommer till antalet anmälda överträdelser och förbudspersoner dömda för överträdelse, är att det efter 2011 också kan ingå som en brottslig handling under olaga förföljelse och kvinnofridskränkning. Det gör att en del av överträdelserna har rubricerats som olaga förföljelse eller kvinnofridskränkning, och därmed faller ur kategorin överträdelse av kontaktförbud som ett självständigt brott.

Åklagarmyndigheten får själva ta fram föreskrifter om hur man ska genomföra bestämmelserna i lagen om kontaktförbud16, vilket de har gjort ett antal gånger under åren som gått sedan

införandet av lagen. Detta görs i form av ÅFS – Åklagarmyndighetens föreskrifter, av dessa framgår detaljerat hur en åklagare ska gå till väga vid riskbedömning, proportionalitetsbedömning, beslutsformulering m.m.

9 Lag (1988:688) om kontaktförbud 7 §. 10 Ibid. 14 §.

11 NJA 2007 s. 993.

12 Åklagarmyndighetens föreskrifter om kontaktförbud 2011:6 , 1 och 2 §§.

13 Åklagarmyndighetens föreskrifter om ändring i åklagarmyndighetens föreskrifter (2011:6) om kontaktförbud,

1 och 2 §§.

14 Lag (1988:688) om kontaktförbud § 24.

15 Brottsförebyggande rådet, rapport 2015:3 ”Kontaktförbud – En utvärdering av ändringarna i lagen 2011”, Sid.

65.

(9)

Ett kontaktförbud registreras i polisens belastningsregister för förbudspersonen.17 Skulle

kontaktförbudet upphävas på förhand kommer belastningsregistret att rensas på uppgiften om kontaktförbud, så det kommer alltså inte synas i efterhand om ett kontaktförbud har meddelats och sedan upphävts.18 Ett kontaktförbud får upphävas eller ändras om förhållandena som legat

till grund för beslutet har ändrats.19 En sådan situation som avses kan vara om ett förbud

meddelas p.g.a. pågående förundersökning, men att denna senare läggs ned. Det kan också vara för att skyddspersonen själv inte följer kontaktförbudet eller för att skyddspersonen inte längre känner behov av kontaktförbudet, eller för att risken för brottsutsatthet av något annat skäl inte längre anses föreligga.20 Viktigt att notera är att åklagaren får upphäva eller ändra ett

kontaktförbud om förhållandena ändras, men det är inget krav.

17 Lag (1998:620) om belastningsregister 3 §. 18 Ibid. 16 §.

19 Lag (1988:688) om kontaktförbud 23 §.

(10)

3. Risken och riskbedömningen

3.1. Riskbedömningen inför beslut om kontaktförbud

Ett grundläggande villkor för att ett kontaktförbud ska kunna utfärdas är att det föreligger klar och konkret risk för att skyddspersonen kommer att utsättas för brott, allvarliga trakasserier eller förföljelse av förbudspersonen.21 Vid varje ansökan om kontaktförbud är det därför

åklagarens ansvar att göra en riskbedömning och en proportionalitetsbedömning, som säkerställer att enskilda inte utsätts för mer ingripande åtgärder än vad som krävs med hänsyn till skyddsbehovet i varje enskilt fall.22 När åklagaren ska göra bedömningen om det föreligger

risk för att förbudspersonen kommer att utsätta skyddspersonen för brott, allvarliga trakasserier eller förföljelse så finns det flera faktorer att ta hänsyn till. Främst handlar dessa faktorer om huruvida förbudspersonen tidigare begått brott mot både skyddspersonens och andras liv, hälsa, frihet eller frid och hur långt tillbaka i tiden dessa händelser ligger. Dessa faktorer behandlas mer ingående i separata avsnitt nedan.

Det finns olika svårhetsgrader av kontaktförbud, ju mer omfattande inskränkningarna i förbudspersonens integritet är desto högre måste risken vara och risken måste avse en än mer allvarlig brottslighet.23 Den minst ingripande av dessa är det ordinära kontaktförbudet som

avser förbud mot att ta kontakt med skyddspersonen, både genom fysisk kontakt och genom icke-fysiska kontaktvägar.24 Den andra formen av kontaktförbud som tillhör de mer ingripande

förbuden än det ordinära, är kontaktförbud avseende gemensam bostad. Detta avser förbud mot att beträda eller skicka brev till bostaden som man själv bor i, tillsammans med skyddspersonen.25 För att detta förbud ska kunna utfärdas krävs att risken avser brottslighet för

en snävare kategori av brott jämfört med det ordinära kontaktförbudet. Risken ska nämligen avse brott mot liv, hälsa, frihet eller frid, jämfört med det ordinära där det räcker med risk för brott men där särskild hänsyn ska tas till liv, hälsa, frihet eller frid. För förbud avseende gemensam bostad ställs också ytterligare krav. Förutom att risken ska avse vissa kategorier av brott så måste skälen för förbudet väga väsentligen tyngre än det intrång och men det innebär för förbudspersonen. Skyddspersonen ska också i rimlig utsträckning medverka till att förbudspersonen får tillgång till sina tillhörigheter.26 Ytterligare en begränsning för denna typ

av förbud är att det får meddelas för högst 2 månader åt gången, till skillnad från det ordinära kontaktförbudet som kan meddelas med 1 år åt gången.27 En annan typ av förbud som också är

mer ingripande än det ordinära förbudet, är s.k. utvidgat kontaktförbud. Förbudet omfattar större områden, fler platser än det ordinära. Platserna kan vara skyddspersonens bostad, arbete, gym, föräldrar eller barnens förskola.28 För att denna typ av förbud ska kunna meddelas krävs

att ett ordinärt kontaktförbud inte anses vara tillräckligt för att uppfylla skyddsbehovet hos skyddspersonen. Har förbudspersonen dessutom redan överträtt ett ordinärt kontaktförbud, kan det utvidgade kontaktförbudet förenas med villkor om elektronisk övervakning.29 Detta innebär

att personen får bära fotboja som larmar om hen befinner sig inom ett område som täcks av förbudet eller om hen försöker sabotera den elektroniska övervakningen.30 Det sista och allra

21 Lag (1988:688) om kontaktförbud. 1 § 2 st. 22 Ibid. 1 § 3 st.

23 Riksåklagarens riktlinjer (RåR) 2015:2 Kontaktförbud – risk- och proportionalitetsbedömning, sid. 3. 24 Lag (1988:688) om kontaktförbud 1 §. 25 Ibid. 1a §. 26 Ibid. 1a § 2 st. 27 Ibid. 4 §. 28 Ibid. 2 § 1 st. 29 Prop. 2017/18:137 s. 19.

(11)

mest ingripande av de kontaktförbud som kan utfärdas är särskilt utvidgat kontaktförbud. För att denna typ av förbud ska kunna utfärdas krävs att ett utvidgat förbud redan har överträtts.31

Skillnaden mellan det utvidgade förbudet och det särskilt utvidgade förbudet är att det särskilda förbudet kan omfatta områden som ligger i anslutning till platser där skyddspersonen bor, jobbar eller brukar vistas. Alltså fler platser än de skyddspersonens normala vistelseområden.32

Även dessa särskilt utvidgade förbud förenas med elektronisk övervakning som presumtion, om inte särskilda skäl talar emot det.33

3.2. Riskbedömningen – risken för vad?

I lag om kontaktförbud är det preciserat vissa brottsrubriceringar för vilka risken för inträffande ska föreligga när en åklagare eller domstol gör bedömningen om risk föreligger. Risk ska alltså föreligga i riktningen att förbudspersonen kommer göra sig skyldig till brott mot skyddspersonen, förfölja eller allvarligt trakassera den samma. Risken ska visa sig genom särskilda omständigheter.34

Att förfölja någon innebär i sammanhanget att man vid upprepade tillfällen tar oönskad kontakt med en person, genom fysiska besök, sms, sociala medier osv. Allvarliga trakasserier är likt förföljelse, men syftet med trakasserierna är att framkalla rädsla hos brottsoffret. Att förbudspersonen ska göra sig skyldig till brott mot skyddspersonen kan innebära vilket brott som helst, typiskt sett har lagstiftaren ägnat bestämmelsen åt att förhindra våld i nära relationer, men alla brott innefattas.35 Åklagaren gör alltså en riskbedömning om huruvida

förbudspersonen kommer göra sig skyldig till de uppräknade agerandena.

3.3. Riskbedömningen - Tidigare brottslighet riktad mot skyddspersonen

En omständighet som starkt kan tala för att risken är hög i ett ärende är om förbudspersonen har en historik av begångna brott mot skyddspersonen.36 Med tidigare ”brottslighet” avses såväl

tidigare fällande domar, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser. Även domar som inte vunnit laga kraft vid tiden för riskbedömningen kan komma att få betydelse, men skulle domen överklagas och senare ändras innebär detta att omprövning av beslutet om kontaktförbud bör ske. 37 Att förbudspersonen tidigare begått brott mot skyddspersonen innebär dock inte att

förutsättningarna automatiskt är uppfyllda för utfärdande av kontaktförbud. I första hand är det vissa typer av brott som får betydelse, vilket är brott som riktat sig mot skyddspersonens liv, hälsa, frihet eller frid.38 Men även annan brottslighet kan få betydelse, så som om

förbudspersonen tidigare dömts för att ha innehaft vapen eller andra farliga föremål som kan användas för att begå allvarlig brottslighet.39

En annan faktor är hur frekvent brottsligheten varit, finns det dokumenterad upprepad brottslighet mot skyddspersonen talar detta starkt för att ett kontaktförbud behövs eftersom risken för ny brottslighet då anses vara hög. Om det finns historik av upprepad brottslighet kan det också vara av betydelse att klarlägga om det rör sig om varierad brottslighet, dvs. psykisk,

31 Lag (1988:688) om kontaktförbud 2 § 2 st.

32 Åklagarmyndigheten handbok – kontaktförbud. September 2011. Sid. 55. 33 Ibid. sid. 58.

34 Lag (1988:688) om kontaktförbud 1 § 1 st. och 1 § 2 st. 35 Prop. 1987/88:137 Om besöksförbud sid. 1.

36 Åklagarmyndighetens handbok – kontaktförbud. September 2011. Sid. 27. 37 Ibid. sid. 27.

38 Riksåklagarens riktlinjer (RåR) 2015:2 Kontaktförbud – risk- och proportionalitetsbedömning, sid. 3. 39 Åklagarmyndighetens handbok – kontaktförbud. September 2011. sid. 27.

(12)

fysisk, sexuell eller ekonomisk brottslighet, för att kunna ta ställning till om ett kontaktförbud kan avvärja risken för fortsatta brott.40

Vidare är en punkt att ta hänsyn till allvaret i tidigare brottslighet, om det förekommit sådan. Med allvarlig brottslighet menas brottslighet som har ett högt straffvärde. Det finns dock undantag från denna huvudregel om ett brotts allvarlighetsgrad, och det är om brottsligheten är väldigt intensiv och frekvent, vilket kan vara fallet vid trakasserier som pågår under lång tid, eller förföljelse.41

Hur länge sedan brottsligheten inträffade är utöver ovan nämnda faktorer också en viktig fråga som bör ägnas uppmärksamhet åt. Normalt sett bedöms brottslighet som ligger långt tillbaka i tiden som mindre tongivande än brottslighet i närtid. Det finns dock undantag från detta synsätt, och det skulle vara om gärningsmannen avtjänat ett långt fängelsestraff i anslutning till rättsprocessen om brottsligheten mot skyddspersonen, och således inte haft möjlighet att göra fysiska närmanden mot denne förrän frigivning sker. I sådana situationer bedöms risken vara hög, trots att lång tid förflutit sedan gärningen företogs.42

3.4. Riskbedömningen – pågående förundersökning om brott mot skyddspersonen En inte helt ovanlig situation är att ansökan om kontaktförbud inkommer och måste behandlas under en pågående förundersökning om brott riktat mot skyddspersonen. En viktig faktor som kan tyda på att det föreligger en kapacitet eller benägenhet hos förbudspersonen att utsätta skyddspersonen för fara/risk kan vara om det vid tiden för ansökan om kontaktförbud pågår en förundersökning. Detta är alltså en situation där det inte går att säkerställa att brottsligheten faktiskt inträffat, eftersom den inte blivit prövad ännu, men ändå kan komma att spela en stor roll i en riskbedömning inför ett kontaktförbud.

Precis som sker vid en riskbedömning där det förekommit styrkt brottslighet mot skyddspersonen bedöms allvar, frekvens, antal gärningar och förfluten tid vid en pågående förundersökning också men då med utgångspunkt i den misstänkta brottsligheten.

3.5. Riskbedömningen – tidigare brottslighet riktad mot annan

Enligt lagtexten är en faktor att ta särskild hänsyn till vid en riskbedömning inför kontaktförbud om förbudspersonen tidigare begått brott mot någons liv, hälsa, frihet eller frid.43 Detta

signalerar att förbudspersonen kan ha begått brott mot andra personer än skyddspersonen historiskt sett, men att detta ändå får betydelse för hur man bedömer förbudspersonens benägenhet att begå brott mot den aktuella skyddspersonen.

Främst är det brott mot liv, hälsa, frihet och frid som är utslagsgivande om det förekommit brottslighet mot andra, men även andra brott kan få betydelse. Det fästs också större vikt vid brott som riktats mot någon förbudspersonen haft en relation till, dvs. våld eller hot i nära relationer, jämfört med sådana brott som riktats mot för förbudspersonen helt främmande personer.44 Med detta sagt innebär det dock inte att brott mot främmande människor får liten

betydelse, snarare att detta kan tala för att förbudspersonen har kapacitet och förmåga att kränka andra människors rättigheter och friheter, vilket i sig är en signal om att risk föreligger. I förhållande till tidigare våld och hot i nära relation får detta dock en underordnad betydelse.

40 Åklagarmyndighetens handbok – kontaktförbud. September 2011, sid. 26. 41 Ibid. sid. 29.

42 Ibid. sid. 30.

43 Lag (1988:688) om kontaktförbud 1 § 2 st.

(13)

Precis som vid en riskbedömning där det tidigare förekommit brott mot skyddspersonen själv kommer flera faktorer att spela in när man bedömer risken med ledning av tidigare brottslighet mot annan. Dessa faktorer är, precis som vid tidigare brottslighet mot skyddspersonen, allvarlighetsgrad, frekvens, antal gärningar och förfluten tid sedan brottet ägde rum.

3.6. Andra omständigheter av betydelse

Utöver ovan nämnda omständigheter i form av tidigare brottslighet mot skyddspersonen och andra, samt pågående förundersökning mot förbudspersonen, finns det fler omständigheter som kan få betydelse vid en riskbedömning.

En av dessa kan vara gamla förundersökningar som upptagits men inte lett till åtal eller fällande dom. Förundersökningar kan ha lagts ned om brottet hört under enskilt åtal och målsäganden inte velat medverka, eller om trakasserier som gärningsmannen utfört vid den tiden inte utgjorde straffbara handlingar men nu, i en ny kontext kan utgöra det. Det kan exempelvis ha varit så att gärningsmannen bara var i begynnelsen av sina trakasserier, och att handlingarna ensamt inte levde upp till rekvisiten för trakasserier, men nu efter en tid när ytterligare handlingar företagits så kan de samlade gärningarna göra det.45

Det kan också handla om förbudspersonens agerande rent objektivt sett. Förbudspersonen kan visa en vilja att kontrollera skyddspersonen genom vissa åtgärder så som frågeställningar om var skyddspersonen befinner sig, vem hen umgås med, vilket i sig inte är straffbart men visar ändå på förbudspersonens intentioner, vilka kan utgöra en risk.

En annan omständighet som kan tala för en förhöjd risk kan också vara om förbudspersonen lider av en psykisk sjukdom, för vilken symtomen kan vara ett tecken på att risk föreligger. En sådan situation skulle kunna vara om förbudspersonen lider av exempelvis psykossjukdomar och inte kan förväntas agera på ett rationellt sätt.46

En annan uppenbart riskfylld situation är om skyddspersonen gömmer sig för förbudspersonen på grund av rädsla för våld eller andra kränkande handlingar, på exempelvis ett skyddat boende. I ett sådant läge är risken klart förhöjd utan att förbudspersonen behöver ha dömts för brott, vara föremål för en pågående förundersökning eller ha påvisat oacceptabla beteenden.47

3.7. Sedan tidigare ostraffad förbudsperson

Det har sedan lagen om kontaktförbud infördes 1988 diskuterats i vilken utsträckning man ska meddela kontaktförbud mot förbudspersoner som aldrig tidigare dömts för brott, varken mot aktuell skyddsperson eller mot någon annan. Regeringen gjorde vid införandet 1988 en motivering till lagförslaget om att dåvarande besöksförbud skulle användas mycket restriktivt i situationer där förbudspersonen inte tidigare begått brott mot någons liv, hälsa, frihet eller frid.48 Högsta domstolen har tolkat detta i ett inte allt för gammalt fall, där man drar slutsatsen

att försiktighet alltid måste iakttas om det inte har begåtts något brott, eftersom det kan finnas andra syften bakom en begäran om kontaktförbud. En sådan anledning skulle enligt Högsta domstolen kunna vara en konflikt mellan parterna, vilken i första hand inte ska lösas genom meddelande av ett kontaktförbud.49 Ett exempel på en situation där det föreligger konflikt

45 Riksåklagarens riktlinjer (RåR) 2015:2 Kontaktförbud – risk- och proportionalitetsbedömning. sid. 6. 46 Ibid., sid. 6.

47 Ibid., sid. 6.

48 Prop. 1987/88:137 Om besöksförbud, sid. 18. 49 NJA 2007 s. 272.

(14)

mellan tidigare partners kan vara under en vårdnadstvist, och i ett sådant läge måste extra försiktighet vidtas vid bedömning av om det faktiskt föreligger risk eller om ansökan om kontaktförbud är ett sätt att försöka oskadliggöra den andra parten för sin egen vinnings skull i det pågående målet. Man skulle kunna föreställa sig att risken för våldshandlingar kan bli högre vid en redan pågående konflikt, om exempelvis vårdnad, och att det faktumet istället ska tala för ett kontaktförbuds utfärdande. Men Högsta domstolen har valt att inte tillämpa det senare synsättet.50

Flera av remissinstanserna var kritiska till hur utformningen av lagtexten skulle få effekt i praktiken, när lagstiftaren försökt framhäva det restriktiva tillämpningsområdet genom lydelsen. De menade att utrymmet kommer bli minimalt i pågående förundersökningar, och i de fall en gärningsperson suttit frihetsberövad under lång tid och därmed varit förhindrad att utföra trakasserier och förföljelse. De hade dock ingen invändning mot att tidigare styrkt brottslighet skulle vara en förutsättning för meddelande av kontaktförbud. 51

Brottsförebyggande rådet genomförde en granskning år 2007 om hur besöksförbud tillämpades med utgångspunkt i dåtidens lydelse. En av slutsatserna som kunde dras utifrån denna granskning var att om inget brott mot skyddspersonen begåtts föll ofta ansökan om kontaktförbud ut i ett avslag.52

Man kan genom att titta på dagens lydelse av lagtexten och de senaste lagändringar som införts och motiverats, att man ändrat synsättet på kontaktförbud mot ostraffade förbudspersoner. Senast 2017 gjorde regeringen en ytterligare ansträngning för att åstadkomma en effektivare lag om kontaktförbud genom att föreslå och införa elektronisk övervakning av kontaktförbud.53

Under den del av 2021 som redan förflutit har frågan om kontaktförbud varit högst aktuell, sedan 5 kvinnor mist livet till följd av partnervåld på mindre än 3 veckor.54

I takt med att myndigheterna inom rättsväsendet fått ett större uppdrag i att bekämpa partnervåld har kunskapen inom området ökat. I de studier som genomförts på området framgår att partnervåld oftast består av en process av normalisering, så att brottsoffret själv inte hinner freda sig innan man befinner sig i våldsverkarens makt. När man väl hamnat där är det svårt att ta sig ur relationen.55 Våldet och hoten blir som mest intensivt och som farligast för kvinnors

liv under en separation från förövaren, när hen tappar makten och kontrollen över offret. Cirka 40% av alla dödsfall som sker till följd av partnervåld sker i nära anslutning till just uppbrottet. Mycket av det partnervåld som sker anmäls inte och många av de män som utövar våld mot sin partner är sedan tidigare inte dömda för något brott.56 Det är därför inte svårt att tänka sig att

ett kontaktförbud kan få stor betydelse även i fall där förbudspersonen inte tidigare är lagförd för något brott.

50 NJA 2007 s. 272.

51 Prop. 1987/88:137 Om besöksförbud, sid. 17.

52 Brottsförebyggande rådet. Rapport 2007:2 ”Besöksförbud. De berörda och deras erfarenheter”. 53 Prop. 2017/18:81 Elektronisk övervakning av kontaktförbud.

54https://www.svt.se/nyheter/inrikes/det-har-foreslar-riksdagspartierna-for-att-stoppa-mans-vald-mot-kvinnor 55 Att stanna och att gå: Forskning kring misshandelsprocessen och misshandlade kvinnors uppbrottsprocess.

Västra götalandsregionen.

(15)

4. De grundläggande fri- och rättigheterna

4.1. Rätten till skydd – Den regionala lagstiftningen

Sverige har tillträtt Europakonventionen till skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter [forts. EKMR], vilket innebär att Sverige som stat är skyldig att garantera de friheter och rättigheter som anges i konventionen för varje person inom dess territorium/jurisdiktion.57

EKMR inkorporerades som svensk lag år 1995.58 De rättigheter och friheter som aktualiseras

i fall där kontaktförbud söks som skydd är framför allt rätten till liv (art. 2 EKMR), rätten att inte bli utsatt för kränkande behandling (art. 3 EKMR) och rätten till skydd för familje- och privatliv (art. 8 EKMR).

Enligt Europadomstolen har medlemsstaterna s.k. ”positiva skyldigheter”, dvs skyldigheterna att garantera rättigheter och friheter blir inte bara aktuella efter att en person blivit utsatt för brott, utan varje stat har också skyldighet att förebygga brottslighet.59 Ett fall som får anses

klargöra ännu mer vad dessa ”positiva skyldigheter” innebär är fallet Kontrová v. Slovakien. Kontrova hade blivit både fysiskt och psykiskt misshandlad och trakasserad av sin make, vilket ledde till att hon polisanmälde honom och en förundersökning om misshandel inleddes. Kontrova fick sina skador dokumenterade av en rättsläkare och hon bedömdes vara så pass skadad att hon inte kunde arbeta på åtminstone 7 dagar. 2 veckor efter anmälan ville Kontrova tillsammans med sin make dra tillbaka anmälan, och således förhindra att någon straffrättslig process drogs igång. Polisen som mottog detta önskemål informerade om att detta inte var möjligt att dra tillbaka anmälan, såvida inte Kontrova kunde få sina skador nedgraderade, dvs att de inte bedömdes som så svåra som fallet nu var. Kontrova ordnade därför fram ett nytt läkarintyg där det framgick att hon visst varit förmögen att arbeta kort tid efter att hon skadats av sin make, att skadorna inte var så allvarliga. Detta ledde i sin tur till att polisanmälan nedgraderades, och därmed också kunde dras tillbaka av Kontrova, vilket hon också gjorde. Under veckorna efter att anmälan dragits tillbaka kontaktades räddningstjänst vid flertalet tillfällen av både Kontrova själv och av släktningar till familjen, då maken hade ett skjutvapen och hotade med att döda både de gemensamma barnen och sig själv. Polisen anlände till platsen men då hade maken försvunnit där ifrån. Dagarna efteråt sköt maken de två minderåriga barnen och sig själv. Kontrova stämde därför staten för underlåtenhet att skydda hennes barns rätt till liv enligt artikel 2 i EKMR.60 I detta fall valde domstolen att använda sig av ett redan utarbetat

tankesätt gällande omfattningen av ”positiva skyldigheter”, som löd enligt följande:

”Not disputed that Article 2 may imply, inter alia, positive obligation for State to take preventive operational measures to protect individual whose life at risk from criminal acts of another individual – on other hand, scope of such obligation contested – for Court, it must be established to its satisfaction that authorities knew or ought to have known at time of existence of real and immediate risk to life of individual and failed to take measures which, judged reasonably, might have been expected to avoid said risk – sufficient in this regard for applicant alleging breach of positive obligation to show that authorities did not do all that could reasonably be expected of them in circumstances to avoid risk.”61

57 Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna Art. 1 och

Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform [RF] 2 kap. 19 §.

58 Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna.

59 Case X and Y v. The Netherlands 26 March 1985, § 23, Series A no. 91. Case Eremia v. The republic of

Moldova, 3564/11.

60 Case Kontrová v. Slovakia, no. 7510/04, 31 maj 2007. 61 Case Osman v. The united Kingdom, 23452/94.

(16)

Case Kontrova förfinade de sedan tidigare uttalade skyldigheter som åligger varje medlemsstat, genom att staten har en skyldighet att vidta operativa åtgärder för att förhindra brott i varje fall där det föreligger en verklig och förestående risk, och där myndigheterna har vetat eller borde ha vetat att så är fallet.62

Europadomstolen har i ett senare avgörande, Hajudova v. Slovakien, slagit fast att ”positiva skyldigheter” också omfattar att myndigheterna vidtar åtgärder för att förhindra våld i nära relation, redan när risken uppstår utan att den behöver ha blivit förverkligad på något sätt. En typisk sådan situation kan tänkas vara när hotelser börjar uttalas, utan att något våld har hunnit utövas.63 Skillnaden i detta senare fall jämfört med det tidigare nämnda, fallet Kontrova, är att

våldet inte lett till dödsfall, samt att det med hänsyn till makens historia av hotfulla uttalanden var uppenbart att detta skrämde brottsoffret. Den rädsla som gärningsmannen lyckades framkalla genom hotfulla uttalanden bedömdes vara av den grad att rättigheten till skydd för privat- och familjeliv i artikel 8 EKMR inte längre ansågs tillräckligt tillvaratagen.

I flertalet av de fall som behandlats i europadomstolen och som handlar om våld i nära relationer uttalar domstolen att offer för sådant våld är särskilt utsatta, därför behöver staten agera än mer i sådana situationer och vidta än fler åtgärder, både förebyggande och reparerande, jämfört med för brottsoffer för andra typer av brottsliga handlingar.64

Utöver EKMR har Sverige tillträtt det av Europeiska Unionen framtagna ”brottsoffer-direktivet”.65 Brottsoffer-direktivet blir ett verktyg först när en person utsatts för brott, och inte

innan vilket i den bästa av världar ett kontaktförbud kan förhindra. Faktum är dock att många av de mammor eller kvinnor som får ett kontaktförbud som skydd mot en tidigare partner redan har blivit utsatta för våldsbrott av förbudspersonen66, och således faller även dem under

åtgärderna som direktivet syftar att förbättra. En bestämmelse i brottsofferdirektivet som blir aktuell i situationer där en kvinna blivit utsatt för våld av en nära anhörig är framför allt artikel 22. Enligt denna ska varje medlemsstat tidigt i en förundersökning om brott undersöka brottsoffrets behov av skyddsåtgärder, genom att ta särskild hänsyn till brottsoffrets person, brottet och en eventuell beroendeställning till förövaren.67 Detta har fått genomslag i svensk

rätt genom 13f § Förundersökningskungörelsen (1947:948) [forts. FuK] om polisens skyldighet att göra en skyddsbedömning av målsägarens situation redan när anmälan om brott inkommer. Ett annat viktigt internationellt verktyg i bekämpningen av våld mot kvinnor är den s.k. Istanbulkonventionen68. Istanbulkonventionen är inte bara tillämplig i EU-medlemsstaterna,

men fungerar som ett viktigt verktyg när Europadomstolen ska tolka de egna europeiska konventionerna. Sverige tillträdde Istanbulkonventionen år 2014. Artikel 53 i Istanbulkonventionen behandlar kontaktförbud (besöksförbud enligt konventionens terminologi), punkten 1 stadgar att lagstiftaren ska se till att kontaktförbud är tillgängliga för personer som utsatts för våldsbrott. Det är inte heller alla våldsbrott, av artikel 2 i konventionen framgår att det endast är våld mot kvinnor som omfattas, d.v.s. könsrelaterat våld. Vidare

62 Case Kontrova v. Slovakia 50 §.

63Hajduová v. Slovakia, no. 2660/03, 30 November 2010.

64 Hajduová v. Slovakia, §§ 45-52.

65 Direktiv 2012/29/EU Om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd

av dem [forts. brottsofferdirektivet].

66 Ds 2017:1 Elektronisk övervakning av kontaktförbud, sid. 37. 67 Brottsofferdirektivet art. 22.

68 Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet

(17)

fastställer artikel 53 punkt 2 lagstiftarens ansvar att se till att kontaktförbuden inte är ekonomiskt betungande eller kräver kunskap eller mycket arbete från skyddspersonens sida, kontaktförbuden ska gälla för en bestämd tidsperiod, kan ansökas om av annan än skyddspersonen, ska inte vara beroende av andra rättsliga handlingar, och de ska godtas i andra rättsliga sammanhang. Det sista ansvarsområdet enligt art. 53 punkt 3 är att lagstiftaren ska se till att överträdelser av kontaktförbud leder till effektiva, proportionerliga och avskräckande rättsliga påföljder.

Europaparlamentet tog 2011 fram ett nytt direktiv som ska syfta till att underlätta erkännande och verkställande av kontaktförbud i och emellan de europeiska medlemsstaterna,69 vilket

trädde i kraft 2012. Direktivet togs fram för att ytterligare kunna uppfylla unionens övergripande mål, att säkra människors rätt till frihet, trygghet och integritet. Detta uppnås numera genom att kontaktförbud utfärdade i en medlemsstat också blir gällande i andra medlemsstater, om skyddspersonen skulle önska bosätta sig eller uppehålla sig i någon annan medlemsstat än ursprungsstaten.70 Ett svenskt kontaktförbud blir dock inte per automatik

gällande i resterande EU medlemsstater, utan den skyddade personen måste begära att en europeisk skyddsorder utfärdas i den ursprungliga staten eller i den nya staten, och vissa villkor måste uppfyllas71. Bland annat måste den nationella skyddsåtgärden ha meddelats enligt lag

och skyddsåtgärden ska avse ett förbud för någon att antingen kontakta, uppehålla sig på vissa angivna geografiska områden eller på ett visst angivet avstånd från den skyddade personen.72

Direktivet är inte speciellt framtaget för bekämpning av mäns våld mot kvinnor eller våld i nära relationer, men det är såklart en viktig del, utan har en könsneutral framtoning.73 Att ett

kontaktförbud blir gällande i flera medlemsstater är viktigt då de lokala myndigheterna kan vidta åtgärder för förhindrande av brottslighet som annars inte hade varit möjliga, eftersom kontaktförbud omfattar sådana kontakter som annars inte alltid hade varit straffbara.74

Det går att ifrågasätta huruvida Sverige lever upp till kraven som anges i Istanbulkonventionen, de som framtagits av Europadomstolen och de som anges i brottsofferdirektivet. De s.k. positive obligations är åtgärder som ska ske innan personer blir utsatta för grova våldsbrott, men efter att myndigheter har fått reda på alarmerande information om att det föreligger risk av något slag. Brottsofferdirektivet slår fast att myndigheter är skyldiga att utvärdera och bedöma varje brottsoffers behov av skyddsåtgärder, och att agera om så behövs. Istanbulkonventionen klargör ansvaret över kontaktförbudets konstruktion, av lättillgänglighet, enkelhet och effektivitet.

4.2. Rätten till skydd – Svensk lagstiftning

Socialtjänsten har ett brett och generellt ansvar för alla som vistas i kommunen. Ansvar i form av att varje person får den hjälp och det stöd som de behöver, för att ha en rimlig levnadsstandard.75 Vidare finns ett mer specifikt ansvar som åligger socialtjänsten i varje

kommun, och det är att brottsoffer får det stöd och den hjälp som de behöver.76 Socialstyrelsen

har tagit fram föreskrifter för handläggning, rutiner och hantering av både vuxna och barn som utsatts direkt för våld i nära relation, eller som många barn, har blivit vittne till våld i nära

69 Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska

skyddsordern.

70 Ibid. Art. 6. 71 Ibid. Art. 5 och 6. 72 Ibid. Art. 5. 73 Ibid. Skäl 9. 74 Ibid. Skäl 18.

75 Socialtjänstlag (2001:453) 2 kap. 1 §. 76 Ibid. 5 kap. 11 §.

(18)

relation.77 Enligt dessa ska handläggare inom socialtjänsten uppmärksamma om en person

befaras befinna sig i en våldsutsatt situation och då också erbjuda stöd och hjälp för att personen ska kunna ta sig ur denna situation.78 Insatserna som erbjuds kan vara av både långsiktig

karaktär eller akut sådan för att personen ska kunna skyddas från omedelbart våld.79

Polisen har ett generellt ansvar för att upprätthålla ordning och säkerhet samt att allmänheten får skydd,80 men polisen har också en mer specifik uppgift som innebär att de ska bedriva

säkerhetsarbete för att skydda hotade personer.81 Detta är dock inriktat på personer som ska

vittna eller vara målsägande i en rättsprocess, och inte specifikt våld i nära relationer. Däremot så är det inte helt ovanligt att våld i nära relationer blir en straffrättslig rättsprocess, vilket betyder att polisens specifika person-säkerhetsarbete kan vara till nytta även för den gruppen av våldsutsatta.

Om polisen vid handläggning av en anmälan om brott bedömer situationen som sådan att ett kontaktförbud skulle kunna utfärdas så är de skyldiga att så fort som möjligt informera målsäganden om att den möjligheten finns och hur man går till väga.82 Väljer målsäganden

sedan att ansöka om kontaktförbud måste polisen vidarebefordra detta till behörig åklagare.83

För att det inte ska uppstå oklarheter om i vilka situationer det är lämpligt att informera en målsägande om möjlighet att ansöka om kontaktförbud har polismyndigheten tagit fram riktlinjer i vilka det framgår vid vilka typer av brottskoder det kan vara aktuellt med sådan information.84

En del av problematiken med att upptäcka och bekämpa våld i nära relationer är att brottsoffret själv inte alltid vill medverka till sin förövares lagföring.85 Med det faktumet i åtanke har

polisen numera en skyldighet att själva bedöma ett brottsoffers situation utifrån risker för nya brott och hot och våld, så att rätt skyddsåtgärder kan sättas in i rätt tid. Denna riskbedömning är uppdelad i två delar, en initial sådan och en strukturerad. Detta krav har införts i polismyndighetens interna riktlinjer, där det stadgas att varje anställd vid polismyndigheten som tar emot och upprättar en polisanmälan ska göra en initial bedömning.86 Om den initiala

bedömningen skulle utmynna i att det föreligger risk för hot och/eller våld ska en strukturerad bedömning göras, vilken utförs av polismyndighetens personal med särskilt utbildning gällande brottsoffer och personsäkerhet.87 Det finns dock brister med dessa riktlinjer. Tillsyn har skett i

fall där kvinnor förlorat livet till följd av partnervåld, och resultaten visar att mycket hade kunnat göras för att förhindra den tragiska utgång som blev fallet. I ett av fallen som granskades hade den mördade kvinnan (som i rapporten kallas FF) polisanmält sin förövare vid 75 tillfällen, men ändå var polisen oförmögen att skydda henne från att mista sitt liv.88 I En tidigare

tillsynsrapport89 granskades ett fall där anmälan om misshandel inkommit från en nära anhörig

till brottsoffret AA, eftersom hon själv var för rädd för att göra en anmälan. Enligt den nära

77 Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relation, ver. 2014:4. 78 Ibid., 4 kap. 79 Ibid. 7 kap. 2 §. 80 Polislag (1984:387) 1 §. 81 Ibid. 2a §. 82 Förundersökningskungörelse (1947:948) 13a §. 83 Förordning (1988:691) om kontaktförbud 3 §.

84 Polismyndighetens riktlinjer för brottsoffer och personsäkerhetsverksamheten, PM 2017:6. Sid. 15 85 Nationellt centrum för kvinnofrid, 2021-05-10.

86 Polismyndighetens riktlinjer för brottsoffer och personsäkerhetsverksamheten, sid. 17. 87 Ibid. Sid. 17.

88 Polismyndigheten. Tillsynsrapport 2020:7 Tillsynsärenden för att förebygga vissa skador och dödsfall, sid. 8. 89 Polismyndigheten. Tillsynsrapport 2020:2 Tillsynsärenden för att förebygga vissa skador och dödsfall.

(19)

anhörige som kontaktat polisen hade AA blivit utsatt för våld av sin partner under flera års tid. Vid tiden för anmälan hade AA tydliga skador i ansiktet. Fyra dagar efter att anmälan inkommit kontaktar förundersökningsledaren AA för ett förhör, men AA vill inte delta. Under samma förundersökning inkommer en anmälan om att AA är försvunnen, dagar efter detta hittas AA död i närheten av sin partners bostad.90 I båda dessa fall kom man fram till att missar skett i det

inledande skedet av förundersökningarna. Ett av problemen som granskningen identifierat var att man formulerat ett krav på att risken skulle vara ”omedelbar” i polisens interna riktlinjer91

för att skyddsåtgärder skulle sättas in. Detta krav uppställs inte i lagen som riktlinjerna grundar sig på, där det räcker med ”risk”.92 Detta skulle kunna innebära att polisens riskbedömningar

begränsas och kommer att omfatta färre fall än vad lagen föreskriver.93 Båda tillsynerna

kommer fram till att polisens interna riktlinjer måste tydliggöras och rättas till, så att de är i överensstämmelse med lagen.94

4.3. Förövarens grundläggande fri- och rättigheter

I sammanhang av kontaktförbud är det främst två grundlagsskyddade fri- och rättigheter som kommer blir föremål för inskränkning. Dessa är friheten att förflytta sig både inom och utom Sverige95, samt rätten till egendomsskydd,96 eftersom förbudspersonen kan bli ålagd att inte

befinna sig vid sin egen bostad och att inte röra sig på vissa angivna platser. De grundlagsskyddade fri- och rättigheterna får bara inskränkas om det finns stöd för detta i lag97,

och anledningen till inskränkningen ska dessutom vara en godtagbar sådan i ”ett demokratiskt samhälle”.98 Precis som med andra straffrättsliga tvångsåtgärder så som frihetsberövande så

måste ett kontaktförbud ligga i linje med allmänna rättssäkerhetsprinciper.99 I den svenska

grundlagen framgår att ”ingen får straffas för en handling som inte var belagd med straffpåföljd när den begicks”100, vilket är ett uttryck för legalitetsprincipen. Skillnaden mellan

straffpåföljder och kontaktförbud är att kontaktförbud har ett preventivt syfte, till skillnad mot straffpåföljder som har ett reaktivt syfte. Enligt regeringen är kontaktförbud ”offentligrättsliga beslut, som meddelas i ett närmast förvaltningsrättsligt förfarande med påtagligt straffrättsliga inslag”.101 Det förvaltningsrättsliga förfarandet i ärenden om kontaktförbud kommer till uttryck

i 13 § Lag om kontaktförbud. Åklagaren måste precis som vid vilken förundersökning som helst, iaktta hänsyns- och objektivitetsprinciperna.102

I lag om kontaktförbud anges att ett kontaktförbud endast får meddelas om ”skälen för förbudet uppväger det men och intrång” som det innebär för förbudspersonen103, vilket får tolkas vara

uttrycket för proportionalitetsprincipens genomslag i frågor om kontaktförbud. Det ska alltså råda proportion mellan kontaktförbudets syfte och nödvändighet mot förbudspersonens rätt till integritet och fri rörlighet.

90 Polismyndigheten. Tillsynsrapport 2020:2 Tillsynsärenden för att förebygga vissa skador och dödsfall, sid.

8-9.

91 Polismyndighetens riktlinjer för brottsoffer- och personsäkerhetsverksamheten, PM 2017:06, sid. 17. 92 Förundersökningskungörelse (1947:948) 13f §.

93 Polismyndigheten. Tillsynsrapport 2020:2, sid. 4 samt Tillsynsrapport 2020:7, sid. 4. 94 Ibid., sid. 4 samt Ibid., sid. 4.

95 Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 2 kap. 8 §. 96 Ibid. 2 kap. 15 §.

97 Ibid. 2 kap. 20 §. 98 Ibid. 2 kap. 21 §.

99 Prop. 2014/15:51 EU-förordning om civilrättsliga skyddsåtgärder, sid. 15. 100 Kungörelse (1974:152) om beslutad ny regeringsform 2 kap. 10 §. 101 Prop. 2014/15:51 EU-förordning om civilrättsliga skyddsåtgärder, sid. 15. 102 Rättegångsbalk (1942:740) 23 kap. 4 § samt Prop. 2014/15:51, sid. 15. 103 Lag (1988:688) om kontaktförbud 1 § 3 st.

(20)

Även när det kommer till en potentiell våldsutövares mänskliga rättigheter blir EKMR aktuell. Precis som staten har ansvar över att garantera individers rättigheter gentemot andra individer, så ska staten inte heller kränka individers rättigheter.104 En sådan rättighet som anges i EKMR

som kan bli föremål för inskränkning när det kommer till att ålägga en individ ett kontaktförbud, är skyddet för privat- och familjeliv.105 I artikel 8, som behandlar det skydd varje individ inom

medlemsstaternas jurisdiktion ska vara garanterad, anges i andra punkten att inskränkning får göras med stöd i lag och om det är till skydd för hälsa, moral eller andra personers fri- och rättigheter.106 Även här anges alltså ett krav på proportionalitet mellan inskränkning och syftet

med inskränkningen. När det kommer till kontaktförbud står det klart att ett sådant utfärdas i syfte att garantera den andra partens fri- och rättigheter, och det sker genom ett förfarande föreskrivet i lag. Det är inte svårt att försvara att utfärdande av kontaktförbud sker för skyddande av ett legitimt intresse, nämligen andra människors rätt till fysisk trygghet och säkerhet. Här sker en prioritering av vilket intresse som ska väga tyngst, rätten till skydd för privat- och familjeliv eller rätten att inte bli utsatt för övergrepp. Så som vårat samhälle är konstruerat kommer fysiska övergrepp att betraktas som mer traumatiserande och förödande än ingrepp i individens rätt till skydd för privatliv och rörelsefrihet. Det är därför helt förståeligt att både EU-lagstiftaren och den svenska lagstiftaren har utformat lagtexten och konventionstexten på detta sätt.

104 Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, art. 1. 105 Ibid., Art. 8.1.

(21)

5. Utformningen av kontaktförbud

5.1. Behovet av kontaktförbud mellan vårdnadshavare

Som redan nämnts är kontaktförbudet särskilt viktigt vid situationer av våld i nära relation, och en typisk sådan situation är i en partnerrelation. Våld i nära relation är en säregen och speciell typ av brottslighet som på många sätt skiljer sig från andra typer av både våld och brott. En av svårigheterna med denna typ av brottslighet är att den sker i hemmet, utan insyn från samhället, polis eller i övrigt någon annan som kan gripa in och avbryta eller eventuellt vittna i en senare rättegång.107 En annan komplicerande faktor är att offret har en känslomässig relation till

förövaren, vilket kan medföra tvivel i huruvida relationen ska avslutas eller om det upplevs som rätt att medverka till personens lagföring. Ytterligare en dimension kan vara den beroendeställning som utvecklats mellan offer och förövare, vilket kan vara både ett ekonomiskt beroende eller ett praktiskt. Detta blir i sammanhanget ytterligare ett skäl mot att lämna en våldsam relation, eftersom man inte skulle klara av att tillgodose sina egna och eventuella barns grundläggande behov i form av bostad, mat, kläder osv. Eftersom det är så pass komplicerat att ta sig ur en relation där det förekommer våld blir samhällets insatser extra viktiga när det väl sker. En sådan insats kan vara kontaktförbudet, som enligt mig kan ses som en språngbräda bort från sin förövare. När det finns barn med i bilden kan inte den våldsutsatta på samma sätt ta sig bort från förövaren och gå vidare med sig själv och sitt liv, eftersom det för alltid kommer finnas en sammanlänkande kraft i form av barnet. Då kan kontaktförbudet träda in och reglera gränsen mellan det tillåtna och det otillåtna, så att den utsatta kan leva ett liv utan våld och trakasserier och barnen ändå kan ha tillgång till båda sina föräldrar.

5.2. Förbud avseende gemensam bostad – ett försök att skydda barn

År 2003 infördes en ny form av kontaktförbud, förbud avseende gemensam bostad. Detta förbud innebär att den gemensamma bostaden för skyddsperson och förbudsperson omfattas och därigenom inte får beträdas av förbudspersonen.108 Detta institut blir särskilt viktigt när det

förekommer våld i nära relation, eftersom den våldsutsatta får rätt till bostaden under en angiven tidsperiod, medans våldsutövaren förbjuds att befinna sig där. Ett av regeringens syften med införandet var att skydda de barn som kan befinna sig i en situation där en av föräldrarna utövat våld mot den andre i det gemensamma hemmet,109 så att de inte blir tvungna att fly tillsammans

med den andre föräldern. Man kan föreställa sig att efter ett sådant trauma som våldsutövning innebär, vare sig det är riktat mot ens egen person eller mot en nära anhörig person, så skulle en flykt från hemmet innebära och orsaka ännu mer stress och påfrestning än i de fall förövaren tas där ifrån.

Ett annat av syftena med införandet var att bestämmelsen skulle verka brottsförebyggande.110 I

praktiken fick dock denna nya form av kontaktförbud inte så stor betydelse som regeringen hoppats på. Både Brottsförebyggande rådet och åklagare vittnade i en efterföljande granskning om att i de situationer som förbud avseende gemensam bostad hade kunnat bli aktuellt så hade förövaren ändå frihetsberövats genom häktning på grund av brottsligheten hen begått i bostaden, och därigenom fråntagits möjligheten att fortsätta med sitt våldsutövande.111

Anledningen till detta utfall var att kraven för utfärdande av denna typ av kontaktförbud var så

107

https://polisen.se/utsatt-for-brott/olika-typer-av-brott/brott-i-nara-relation/vad-raknas-som-brott-i-en-nara-relation/

108 Lag (1988:688) om kontaktförbud 1a §.

109 Prop. 2012/13:186 Ökade möjligheter att förebygga våld i nära relationer, sid. 7. 110 Ibid., sid 1.

References

Related documents

När vi fördjupar oss i situationen visar det sig allt tydligare att det idag finns två grundläggande kunskapsbildningsvägar i konsten och i konstutbildningarna. Den ena är ögats

Enligt en lagrådsremiss den 30 november 2017 har regeringen (Justitiedepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till.. lag om ändring

Personuppgiftslagen (PUL) talar om vad som får skrivas på nätet. Den förklarar att man får skriva om andra personer i löpande text så länge det inte är kränkande. Vad

Förekomsten av mycket hygroskopiska föreningar i aerosoler kan påskynda processen för bildandet molndroppar, medan närvaron av mindre hygroskopiska ämnen kan förlänga den tid som

Önskar du mer information kontaktar du huvudansvarig för studien, Birgit Götlind, Hälsoakademin, Örebro universitet (se nedan).. Jag skulle vara tacksam om du ville ta kontakt med

Faktorerna som påverkar hur lätt vagnen är att manövrera är vikten, val av hjul och storleken på vagnen. Val av material påverkar vikten i stor utsträckning och då vagnen ska

Om arbetsgivaren inte uppfyller sina skyldigheter att aktivt arbeta för att förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier, kan denne genom vite

1 a § 3 Kontaktförbud enligt 1 § får avse också förbud att uppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt med annan, om det på grund av särskilda omständigheter