Morningstars rating: En studie om historisk avkastning kan användas som prognosinstrument för framtida avkastning

Sammanfattning

Fondsparandet i Sverige har skjutit i höjden. Utöver premiepensionssystemet, sparar drygt 70 procent av svenskarna i åldrarna 18-74 år i fonder. En stor del av dessa sparare förlitar sig på rekommendationer från analytiker och affärstidningar. Men en metod som blivit vanligare de senaste åren att använda sig av vid investeringsbeslut är s.k. fondrating. Fondrating innebär att fonder får olika rating, d.v.s. betyg, baserat på riskjusterad historisk avkastning. Det stora intresset för fondmarknaden i Sverige och den ökade användningen av fondrating har fångat vårt intresse.

Världsledande inom fondrating är företaget Morningstar. De har funnits i Sverige sedan år 2000 och ger idag rating på cirka 2800 fonder. Eftersom de är ledande på fondrating beslutade vi oss för att undersöka deras ratingsystem. Vi ville undersöka vilken avkastning som följer ett fastställt betyg från Morningstars ratingsystem, och om det finns en relation mellan ett fastställt betyg och efterföljande avkastning. Kärnhypotesen i undersökningen har alltså varit om ett högt betyg på en fond också resulterar i en högre avkastning i förhållande till en fond med ett lägre betyg. Då Morningstar hävdar att deras ratingsystem kan vara till god hjälp för att hitta duktiga fondförvaltare letade vi även efter samband som skulle kunna verifiera att detta stämde.

För att få svar på våra frågor använde vi oss av historisk avkastning och rating, från januari 2002 och 46 månader framåt. I undersökningen ingick 123 fonder fördelade på tre olika riskkategorier: låg, mellan och hög.

För att granska vilken av betygskategorierna som genererat högst avkastning undersöktes hur ett kapital växer om en återinvestering sker varje månad inom en viss betygskategori. Även investering med 12-månaders tidshorisont undersöktes. Vidare räknades standardavvikelse och informationskvot ut. För att testa informationskvoten gjordes även ett t-test.

Det vi fann efter dessa tester var att en investerare inte bör hysa tilltro för Morningstars ratingsystem. I lågriskkategorin var de fonder med högst betyg även de som genererat högst avkastning. Skillnaden i avkastning var dock marginell och kan förklaras av de olika fondernas avgifter. I mellanriskkategorin hade fonderna med högst betyg presterat sämre än fonderna med lägst betyg. Dock skulle ratingsystemet här kunnat hjälpa till att hitta en fondförvaltare som levererar jämn avkastning, d.v.s. låg risk, men detta på bekostnad av hög avkastning. I högriskkategorin har ratingsystemet i viss mån lyckats pricka in vinnarna, dock har fonder med lägsta betyget under vissa delar av undersökningsperioden genererat högre avkastning än de fonder med högsta betyg vilket påverkat ratingsystemets tillförlitlighet negativt.

Nyckelord: fondrating, prognosinstrument, Morningstar, fondförvaltning, Sharpe

Innehållsförteckning

1. Inledning ...

2. Teori...

2.1.1 Passiv och aktiv förvaltning ...7

2.2 Kategorisering av fonder ...8

2.2.1 Räntefonder ...8

2.2.2 Aktiefonder...8

2.2.3 Blandfonder...9

2.3 Portföljteori – Teorin om fondförvaltning ...9

2.3.1 Den företagsspecifika risken – standardavvikelsen ...10

2.3.2 Marknadsrisken...10

2.3.3 CAPM ...11

2.3.3.1 Grafisk tolkning av CAPM ...11

2.3.3.2 Capital Market Line ...12

2.3.4 Informationseffektiv marknad ...13 2.4 Portföljutvärdering ...13 2.4.1 Jensens index ...14 2.4.2 Treynors index ...15 2.4.3 Sharpes index...16 2.5 Tidigare forskning ...17

3. Metod ...

3.2.2.1 Urval och bortfall...22

3.2.3 Datans beskaffenhet ...22

3.2.3.1 Undersökningsdesign...22

3.3 Hur vi har kommit fram till våra resultat...22

3.3.1 Investering med en månads tidshorisont ...22

3.3.1.1 Relativ avkastning...23

3.3.2 Investering med tolv månaders tidshorisont ...24

3.3.3 Geometriskt medelvärde ...25

3.3.4 Standardavvikelse ...25

3.3.5 Informationskvot...26

3.3.6 T-test ...26

3.4 Håller måtten måttet?...27

3.4.1 Validitet...27

3.4.2 Reliabilitet...28

4. Empiri...

4.1.1 Ratingsystemets matematiska beräkning ...30

4.2 Investering med en månads tidshorisont...32

4.2.1 Relativ avkastning ...34

4.3 Investering med tolv månaders tidshorisont...38

4.4 Avkastning, risk och informationskvot ...39

4.5 Prövning av relativ informationskvot...39

5. Analys ...

5.1 Analys av investering med en månads tidshorisont ...42

5.1.1 Ränte, SEK, penningmarknad...42

5.1.2 Blandfond SEK ...42

5.1.3 Östeuropafonder...43

5.2 Analys av investering med tolv månaders tidshorisont ...44

5.2.1 Ränte, SEK, penningmarknad...44

5.2.2 Blandfond SEK ...43

5.2.3 Östeuropafonder...45

5.3 Analys av avkastning, risk och informationskvot...45

5.4 Prövning av relativ informationskvot...46

5.4.1 Ränte, SEK, penningmarknad ...46

5.4.2 Blandfond SEK ...47

5.4.3 Östeuropafonder ...48

5.5 Diskussion om ratingsystemets matematiska formel...48

6. Slutsats...

6.1 Problemformulering ...50

6.1.1 Ränte, SEK, penningmarknad...50

6.1.2 Blandfond SEK ...50

6.1.3 Östeuropafonder...51

7. Avslutande diskussion...

Referenser ...

1 Inledning

I detta inledande kapitel presenteras bakgrunden till författarnas ämnesval. Här ges en förklaring till varför ämnet är intressant att studera, vilket i sin tur mynnar ut i en problemformulering. Kapitlet avslutas sedan med uppsatsens syfte och avgränsningar som gjorts.

1.1 Bakgrund

Historiskt sett har den som placerat sitt kapital i aktier och fonder fått betydligt bättre avkastning på lång sikt än de som valt att placera kapitalet på ett bankkonto. Detta har medfört att fler och fler blivit intresserade av att placera sitt kapital mer aktivt. Speciellt fondmarknaden har hamnat i fokus för dessa investerare och fonder är en sparform som ökat väldigt kraftigt under relativt kort tid. Visserligen påbörjades det svenska fondsparandet redan på 1950-talet, när den första aktiefonden startade, men det var inte för än på slutet av 1970-talet fondsparandet tog fart på allvar. Då sparades omkring 300 miljoner kronor i fonder totalt sett. Idag uppgår den siffran till drygt 1200 miljarder kronor.1

Denna oerhörda ökning beror inte enbart på att varje enskild person fattat intresse för fondsparande, utan många kommer i kontakt med denna typ av sparande via nya pensionssystem som introducerats under 1990-talet och år 2000, då 4,4 miljoner svenskar för första gången själva fick placera till sin allmänna pension i fonder i det s.k. premiepensionssparandet (PPM). I full funktion kommer cirka sju miljoner sparare att omfattas av premiepensionssystemet. 2

Enligt en undersökning gjord av fondbolagens förening fondsparar 94 procent av Sveriges befolkning mellan 18 och 74 år, inklusive PPM. Förmodligen har dessa nya pensionssystem även bidragit till det ökande privata fondsparandet, hela 72 procent av alla svenskar fondsparar utöver PPM.3 Den vanligaste fondsparformen har historiskt sett varit aktiefonder vilken utgjort cirka 65 procent av den totala fondförmögenheten. Denna andel har sjunkit något under de senaste åren, då placeringar i speciellt räntefonder ökat markant.4

Ett så här utbrett fondsparande innebär naturligtvis att inte alla investerare kan vara experter utan många förlitar sig förstås på rekommendationer från analytiker och affärstidningar. En metod som blivit vanlig på senare år är att använda sig av rating vid utvärdering av fonder. Det finns olika ratingsystem men det vanligaste är att dessa system sätter betyg på fonder baserat på deras historiska avkastning och risk. 1_{http://www.fondbolagen.se/upload/fondformogenhet_2005_002.xls 6/12 - 2005, kl. 11:05} 2_{http://www.ppm.nu/tpp/infodocument/1:1;218,100025;: 2/12 - 2005, kl. 14:27} 3_{http://www.fondbolagen.se/upload/rapport_over_fondsparandet2004.doc 2/12 - 2005, kl. 14:41} 4_{http://www.fondbolagen.se/upload/rapport_over_fondsparandet2004.doc 2/12 - 2005, kl. 15:26}

Det stora intresset för fondmarknaden i Sverige och den ökade användningen av ratingsystem har fångat vårt intresse. Företaget Morningstar är världsledande på rating av fonder vilket har fått oss att vilja undersöka vad deras ratingsystem egentligen säger.

1.2 Problemdiskussion

När en investerare bestämt sig för att investera sitt kapital i fonder börjar arbetet med att gallra bland tusentals fonder som finns på marknaden idag. Vilken fond som väljs kan bero på ett flertal olika faktorer, där den mest betydelsefulla är investerarens riskbenägenhet. Ett enkelt sätt för en investerare som vill gallra bland all information är att använda sig av Morningstars ratingsystem. Dels hjälper detta system till att hitta fonder i olika riskkategorier och dels kan även bidra till att hitta lämplig fond inom varje kategori baserat på vilket betyg fonden erhållit av Morningstar. Enligt en fondanalytiker på Strategic Insight, en investmentanalysfirma i New York, går så gott som 100 procent av alla nya fondpengar in i fonder som har de högsta betygen.5 Men vad ger egentligen detta betyg för information till investeraren? Säger historisk avkastning, som betyget baseras på, något om framtida avkastning? Eller säger kanske betyget mer om fondens förvaltare än om själva fonden?

Frågetecknen kring vad ratingen egentligen säger oss är många. Vi ämnar reda ut om detta verktyg kan vara användbart för en investerare.

1.3 Problemformulering

Kan Morningstars ratingsystem användas för att urskilja vilka fonder som har en bra förvaltare och framgent kommer att generera högre avkastning i förhållande till en fond med ett lägre betyg?

1.4 Syfte

Vår avsikt och ambition är att undersöka vilken avkastning som följer ett fastställt betyg från Morningstars rating, och om det finns en relation mellan ett fastställt betyg och efterföljande avkastning. Vidare vill vi analysera och utvärdera orsakerna till de avkastningsmönster fonder med ett visst betyg uppvisar och om ratingsystemet reagerar olika beroende på fondens risknivå. Vi ämnar även göra en bedömning av hur Morningstars ratingsystem kan vara användbart för en investerare.

5 _{Svensson, Karin (2000) ”Vitt skilda grunder för bedömares fondbetyg”. Dagens industri. 25/4 -} 2000

1.5 Avgränsning

För att inte undersökningen skall bli alltför omfattande har vi valt att inrikta oss på tre av Morningstars cirka 70 kategorier. Dessa har valts ut för att representera varsin riskkategori: låg, mellan och hög risk. Tidsperioden för dessa fonder är begränsade från 2002-01-31 till 2005-10-31. Anledningarna till att vi avgränsat till just denna tidsperiod är dels att det var den data som Morningstar kunde erbjuda, och dels att längre tidsperioder ökar risken för att fonder bytt kategori. Den här studien fokuserar på fondkategorier som helhet. Studien inriktar sig på ett stort antal fonder i olika grupper och utgår från genomsnitt i dessa grupper. Därav följer en begränsning i möjlighet att undersöka enskilda fonder på ett djupare stadium. I stället utvärderas de mönster och tendenser i avkastning som de olika kategorierna uppvisar. Dessutom behandlar denna undersökning endast fonder med aktiv förvaltning.

1.6 Målgrupp

Uppsatsen riktar sig i första hand till fondinvesterare men även till lärare och studenter vid högskolor och universitet med inriktning mot företagsekonomi.

2 TEORI

Teorikapitlet ämnar till att ge läsaren ökad förståelse om fonder, dess förvaltning och utvärdering. Kapitlet tar först upp allmän information om olika typer av fonder för att sedan presentera vedertagna teorier inom fond- och portföljförvaltning och därefter hur portföljförvaltare utvärderas.

2.1 VÄRDEPAPPERSFONDER

I Lagen om värdepappersfonder, som reglerar de svenska fondernas verksamhet, definieras en värdepappersfond som ”en fond bestående av fondpapper och andra finansiella instrument, och som ägs av dem som skjutit till kapital”.6 _Med

fondpapper menas aktier och obligationer eller motsvarande typ av värdepapper.7 Andra finansiella instrument kan vara exempelvis optioner eller terminer och dylikt.

För fondens andelsägare, d.v.s. de sparare som förvärvat andelar i fonden, innebär ett fondsparande att risken sprids. Istället för att investera i ett enskilt bolags aktier, och därmed utsätta sin investering för hög risk, kan en sparare välja en fond som exempelvis äger aktier i trettio olika bolag och till följd av detta sprida risken.

En andelsägare i en fond har inget inflytande över fondens placeringar, utan detta sköts av portföljförvaltare hos det fondbolag som förvaltar fonden. Fondbolagen tar oftast ut en avgift för kostnader som uppstår i samband med administration och analyser för fonden. Denna förvaltningsavgift ligger vanligtvis mellan en halv till två procent per år av det totala marknadsvärdet för fonden.8

Fonders andelsvärde, eller fondkurs, som presenteras i bland annat tidningarnas fondtabeller är fondernas så kallade NAV-kurser (Net Asset Value). Denna kurs beräknas som fondens totala förmögenhet dividerat med antal utestående andelar. Det är inte bara värdeförändringar som påverkar NAV-kursen för en fond utan även faktorer som utdelningar och ränteintäkter som fonden erhåller samt förvaltningsavgiften.9

2.1.1

Passiv och aktiv förvaltning

En fond kan förvaltas mer eller mindre aktivt eller helt passivt. Fonder som har helt passiv förvaltning är så kallade indexfonder. I dessa fonder är det datorer som förändrar innehavet efter ett visst bestämt index, exempelvis Generalindex. Förvaltningsavgifterna för dessa fonder kan, jämfört med aktivt förvaltade fonder,

6 _{Haskel, Anders (1998) Fondhandboken – Så blir du en framgångsrik fondsparare, s. 10} 7 _{KPMG Financial Services Consulting (2001) Finanshandboken, s. 115}

8 _{Haugen, Robert A. (2001) Modern Investment Theory, s. 17}

hållas på en lägre nivå eftersom kostnaden för datorer som styr placeringarna är lägre än för fysiska personer.10

Aktiv förvaltning innebär, till skillnad från passiv förvaltning, att förvaltaren försöker att hitta tillfällen då en tillgång på marknaden är fel prissatt. Förvaltaren är då enligt denna metod ständigt på jakt efter undervärderade tillgångar och värdepapper. Denna typ av förvaltning hör till den vanligaste formen och har generellt sett en dyrare avgift än indexfonderna.11

2.2

Kategorisering av fonder

För en investerare finns en mängd olika typer av fonder att tillgå. Dessa fonder delas av skattemässiga skäl in i tre olika huvudgrupper räntefonder, aktiefonder, och blandfonder.

2.2.1 Räntefonder

I en räntefond placeras hela fondens kapital i räntebärande värdepapper. Exempel på räntebärande värdepapper är obligationer och statsskuldväxlar. En obligation är ett räntebärande, vanligtvis på flera år löpande, skuldebrev som intygar att innehavaren lånat ut pengar till t.ex. en kommun, ett hypoteksinstitut eller staten.12 En statsskuldväxel är ett kortfristigt värdepapper med en löptid på normalt upp till ett år.13 Generellt anses räntefonder ha en mycket låg risk i förhållande till andra fondinvesteringsalternativ.

2.2.2 Aktiefonder

För att en fond skall få kallas aktiefond måste minst 75 % av dess investeringar ske i aktier eller aktierelaterade finansiella instrument.14 Aktiefonder kan delas in i tre huvudgrupper vad det gäller placeringsinriktningen: geografiskt orienterade fonder, branschfonder och övriga placeringsinriktningar.15 Detta innebär att diversifieringen kan ha flera dimensioner. Risken kan således spridas inom en kategori, som t.ex. i en branschfond där placeringar sker med anknytning till ett visst verksamhetsområde, eller över flera branscher men inom ett visst geografiskt område, ett exempel på en sådan fondkategori är Östeuropafonder. 16

10 _{Haskel, Anders (1998) Fondhandboken – Så blir du en framgångsrik fondsparare, s. 23} 11 _Ibid.

12_{http://sv.wikipedia.org/wiki/Obligation 25/11 - 2005, kl. 00:35} 13_{http://www.rgk.se/showDoc.asp?DocId=912, 25/11 – 2005, kl. 00:45}

14 _{Åsgård, Lasse & Ellgren, Christer (1999) Börsen har alltid fel – spara i aktier och fonder!, s. 68} 15 _{Haskel, Anders (1998) Fondhandboken – Så blir du en framgångsrik fondsparare, s. 34}

16 _{Wärneryd, Karl-Erik (2001) Stock-Market Psychology – How People Value and Trade Stocks, s.} 56

2.2.3 Blandfonder

När en förvaltare har en mer jämn kombination av aktier och räntebärande papper i en och samma fond kallas det för blandfond. Till skillnad från en aktiefond investeras här en större andel i räntebärande papper. En vanlig fördelning är att fonden placerar 25 till 75 procent av förmögenheten i aktier och resterande delen i ränteinstrument.17 _{I början av 1990-talet var denna typ av sparform tämligen}

okänd i Sverige. Idag ligger emellertid en tiondel av Sveriges fondsparande i en blandfond.18

Diagrammet nedan illustrerar hur blandfonder riskmässigt ligger mellan korta räntefonder och branschfonder (som är en typ av aktiefond).

Figur 1: Riskpyramid enligt Privattjänstemannakartellen (PTK)19

2.3

PORTFÖLJTEORI – TEORIN OM

FONDFÖRVALTNING

Grundaren av modern portföljteori anses vara nobelpristagaren Harry Markowitz. Hans pionjärarbete inom portföljvalsteorin publicerades 1952 och kom att inta en central ställning inom ämnesområdet företagsfinansiering. Huvudpoängen med Markowitz portföljteori är att en portfölj med exempelvis flera olika aktier har lägre risk än genomsnittet av de enskilda aktier som ingår i portföljen. Slutsatsen Markowitz drog utav det var att risknivån skulle kunna sänkas genom att flera olika aktier kombinerades i en och samma fond/portfölj. Detta skulle dessutom kunna ske utan att den förväntade avkastningen minskade. Förklaringen till det ligger i att olika aktier har olika avkastningsmönster beroende på t.ex. branschtillhörighet eller konjunktursfas. Och ju mer olika aktiernas avkastningsmönster är, desto mer kan portföljens risknivå sänkas.20

17 _{Alfredsson, Magnus (2002) Aktier och fonder, s. 116}

18 _{Haskel, Anders (1998) Fondhandboken – Så blir du en framgångsrik fondsparare, s. 40} 19_{http://www.ptk.se/templates/TextPageWide____581.aspx 27/9 – 2005, kl. 15:34} 20 _{Eakins, Stanley G. (1999) Finance – Investments, Institutions, and Management, s. 175}

2.3.1

Den företagsspecifika risken – standardavvikelsen

Inom portföljteori är det främst standardavvikelse som används som riskmått. Standardavvikelsen är kvadratroten ur variansen som i sin tur är ett spridningsmått för sannolikheten att få olika avkastning. Varje enskild akties standardavvikelse i portföljen vägs sedan samman och skapar ett gemensamt riskvärde för hela portföljen, portföljens standardavvikelse.21

En portföljs standardavvikelse kan minskas med hjälp av diversifiering. En väldiversifierad portfölj kan dock inte eliminera all risk. Det finns nämligen två typer av risk: företagsspecifik risk och marknadsrisk. Det är den företagsspecifika risken som kan minskas genom diversifiering medan marknadsrisken inte sjunker p.g.a. att antalet aktier i portföljen ökar.22 Ross et al. beskriver vad som sker med den företagsspecifika risken då antalet värdepapper ökar. Detta illustrerar de på följande sätt.

Notera, att det ej går att diversifiera bort den systematiska risken. Detta innebär att vid ett visst antal olika värdepapper, kommer risken inte att sjunka mer då man lägger till en extra enhet.

Figur 2: Riskdiversifiering enligt Ross et al.23

2.3.2 Marknadsrisken

Marknadsrisken, eller den systematiska risken, som den också kallas, beror till skillnad från den företagsspecifika risken, på att yttre ekonomiska faktorer påverkar alla aktier, oavsett bransch. En tillgångs betavärde beskriver hur tillgångens avkastning samvarierar med förändringar i marknadsportföljen.24

Marknadens betavärde är 1. Om beta överskrider 1, är fonden känsligare för förändringar på aktiemarknaden än fonder i genomsnitt. Beta kan också ha ett minustecken, exempelvis -0,5, detta innebär att fondens värde i genomsnitt rör sig i motsatt riktning än den allmänna marknadsutvecklingen.25 Detta fenomen beskriver Haugen (2001) med följande exempel:

21 _{De Ridder, Adri (2002) Finansiell ekonomi - om företaget och finansmarknaden, s. 82} 22 _{Haugen, Robert A. (2001) Modern Investment Theory, s. 137}

23 _{Ross, Stephen A. et al. (2002) Corporate Finance, s. 295} 24 _{Campbell, Tim S. (1988) Money and Capital Markets, s. 62}

Vi förväntar oss att marknadsportföljen kommer att prestera 6 procent bättre nästa månad jämfört med föregående månad. Om vi p.g.a. detta förväntar oss att denna ökning kommer att påverka en specifik aktie till ökning med 12 procent, innebär det att just denna aktie har betavärdet 2. Om, ökningen av marknadsportföljen istället påverkar en aktie till 3 procent ökning har denna aktie ett betavärde på 0,5.26

2.3.3 CAPM

CAPM (Capital Asset Pricing Model) är en modell som används för att beräkna den förväntade avkastningen på en tillgång och visar relationen mellan den förväntade avkastningen och den systematiska risken.27 Modellen ser ut enligt följande:

E(Ri) =Riskfri ränta + Riskpremium

=Rf + βi *[E(Rm) - Rf] (Formel 1)

Där,

E(Ri) = Förväntad avkastning för tillgången i.

E(Rm) = Marknadens riskpremie.

Rf = Riskfria räntan.

βi = Systematiska risken för tillgången i.

Som formeln ovan visar styrs risken av betavärdet och inte den företagsspecifika risken, d.v.s. standardavvikelsen. Betavärdet är grundstenen i CAPM eftersom en investerares begärda riskpremie kommer att vara proportionell mot beta. Beta är ett känslighetsvärde som oftast uppskattas med hjälp av liknande företags betavärden.28

2.3.3.1 Grafisk tolkning av CAPM

Värdepappers avkastning följer idén om att ökad avkastning följs av ökad risk. Under antagandet att beta är ett lämpligt sätt att mäta risk, utgör security market line (SML) den matematiska formeln för relationen mellan risk och avkastning. 29 Brealey och Myers (2000) beskriver security market line på följande sätt:

26 _{Haugen, Robert A. (2001) Modern Investment Theory, s. 97-98}

27 _{Brealey, Richard A. & Myers, Stewart C. (2000) Principles of Corporate Finance, s. 197} 28 _{Östermark, Ralf (1990) Portfolio Efficiency of Capital Asset Pricing Models.}

Figur 3: Diagrammet visar den grafiska tolkningen av SML

Som synes i grafen ökar avkastningen med risken (beta). SML utgår från en riskfri obligation Rf. Eftersom obligationen är riskfri har den betavärdet noll, som synes i grafen. Följer man sedan SML, diagonalt åt höger, finner man att SML korsar marknadsportföljen på sin väg ut. Marknadsportföljen är en hypotetisk portfölj som består av varje värdepapper som finns tillgängliga för en investerare på en specifik marknad30. Därför har marknadsportföljen alltid betavärdet 1. Efter det att SML korsat marknadsportföljen fortsätter SML i en rak linje, som grafen visar.

2.3.3.2 Capital Market Line

Capital Market Line innebär till skillnad från Security Market Line att alla investerare på en marknad intar en viss position på CML genom att man antingen lånar ut aktier eller att man själv lånar aktier. Oavsett vilken position vi har på CML investerar alla till en viss grad i Marknadsportföljen. Marknadsvärdet på en investerares uppsättning värdepapper är exakt densamma som hos en annan. Båda äger samma portfölj av aktier, nämligen marknadsportföljen.31 Detta illustreras i diagrammet nedan:

Notera X-axelns beteckning. CML utgår från den

företagsspecifika risken, nämligen

standardavvikelsen σ. SML å andra sidan utgår från Marknadsrisken, dvs. Beta β

Figur 4: Diagrammet visar en grafisk illustrering av Capital Market Line (CML).

30 _{Haugen, Robert A. (2001) Modern Investment Theory, s. 44} 31 _{Ibid., s. 208}

2.3.4 Informationseffektiv marknad

Inom portföljteori försöker man diversifiera och förutspå framtida avkastningar, men det finns andra teorier som talar för att det är omöjligt att kunna förutspå framtida avkastningar. En informationseffektiv marknad bygger på antagandet att en investerare inte skall kunna erhålla en avkastning som överstiger den riskfria räntan mer än vad som anses vara motiverat med hänsyn till den enskilda aktiens risk. En investerare skall därmed inte på ett systematiskt sätt kunna utnyttja eventuella ineffektiviteter på marknaden och erhålla en avkastning som överstiger den förväntade avkastningen. Aktiekurserna skall röra sig slumpmässigt, s.k. ”random walk”, och därmed oberoende av den tidigare kursutvecklingen, samt att aktiepriserna på ett omedelbart sätt skall anpassas till ny information som når aktiemarknaden. 32

Den effektiva marknadshypotesen brukar delas in i tre olika nivåer där den första nivån kallas svag form. I denna form är prisförändringar oberoende av tidigare prisrörelser, det går således inte att uppnå en övernormal avkastning genom att studera historiska prisserier. I den tredje och sista formen däremot, kallad stark form, går det inte ens med hjälp av insideinformation att uppnå vinster utöver det normala då marknaden redan reflekterar all information av betydelse och redan tagit med denna information i priset. 33

2.4

PORTFÖLJUTVÄRDERING – ATT MÄTA

EN FÖRVALTARES SKICKLIGHET

En fondförvaltare har tillgång till såväl privat som offentlig information. Detta gör att fondförvaltaren har möjlighet att utnyttja mer information än den glade amatören och kan på grundval av den kunskap hon besitter bestämma sig för vilken investering som ger bäst avkastning. Vi förväntar oss av förvaltaren att denna är skicklig i sitt yrke och således producerar en hög avkastning. Det är ju därför vi investerar i fonder, men hur kan vi särskilja en förvaltare som har gjort skickliga investeringar mot en annan förvaltare som bara har haft tur?

I utvärderingar av portföljförvaltare brukar en distinktion göras mellan djup och bredd. Med djup menas den överavkastning som en förvaltare lyckas med, d.v.s. skillnaden mellan portföljens avkastning och motsvarande (fiktiva) portfölj på Security Market Line. Om fonden däremot utvärderas i termer av bredd, då undersöks istället det antalet aktier eller värdepapper i en portfölj som har gått bättre än marknadsportföljen. Detta innebär att en bred portfölj har många aktier och värdepapper över genomsnittsportföljen, men med det är inte sagt att portföljen som helhet har en överavkastning. 34

Ställer man således frågan: Vilken fond är den bästa investeringen? Blir svaret: Den fonden med mest djup. Men detta säger då föga om förvaltarens skicklighet.

32 _{Brealey, Richard A. & Myers, Stewart C. (2000) Principles of Corporate Finance, s. 354-355} 33 _{Eakins, Stanley G. (1999) Finance – Investments, Institutions, and Management, s. 225} 34 _{Haugen, Robert A. (2001) Modern Investment Theory, s. 272-280}

För att få svar på vilken fondförvaltare som är skickligast bör även bredd tas i beaktning. Idealet vore att hitta en mätmetod som mäter både djup och bredd.35 För att göra en korrekt mätning är det viktigt att mätmetodens design styrs av mätmetodens syfte och att det framgår vad metoden är avsedd att mäta.36 Dessutom bör mätinstrumentet vara okänsligt både för risk och för vilken typ av marknad som råder (Hausse eller Baisse). Ett sådant mått skulle då justera avkastningen efter den risk som är sammankopplad med portföljen, givet den marknad som råder under mätperioden. Detta kallas för att man riskjusterar en portfölj. Förutom riskjustering måste även antaganden om prissättning göras i mätmetoden. Vedertagna mätinstrument för portföljförvaltning är Jensens index, Treynors index och Sharpes index.37

2.4.1 Jensens

index

1969 skrev Michael Jensen en avhandling om portföljutvärdering i ämnet portföljteori. Jensen gjorde då en regressionsanalys av 115 olika fonder. I hans analys av fonderna utvecklade han sedan något som har kommit att kallas för Jensens Index eller Jensens Alfa.

Jensens index är ett jämförelsetal som använder Security Market Line som referens. Indexet baseras på skillnaden mellan avkastningen av en portfölj och samma portfölj som ligger på security market line. Jensens index är alltså det vertikala avståndet mellan den utvärderade portföljen och security market line.38 Formeln för Jensens index är följande:

(

)

[

]

r = Genomsnittlig avkastningen för marknadsportföljen. P

βˆ = Beta för portföljen ”p”.

F

r = Genomsnittlig avkastningen för en riskfri fond.

P

Jˆ är Jensens index för avståndet till Security Market Line. Om är ett positivt

tal innebär det att fonden i fråga ligger ovanför security market line och betraktas ha presterat bra i förhållande till security market line. Ett negativt Jensens index å andra sidan indikerar en svag prestation med en position under security market line som följd. Detta samband illustrerar Haugen (2001) på följande vis:

P

Jˆ

35 _{Haugen, Robert A. (2001) Modern Investment Theory.}

36 _{Tangen, Stefan (2005) “Improving the performance of a performance measure”, Business} Excellence, s. 4-11, vol. 9, nr. 2.

37 _{Haugen, Robert A. (2001) Modern Investment Theory, s. 272-280} 38 _{Ibid., s. 276}

Figur 5: Diagrammet visar en grafisk tolkning av Jensens index

Som grafen visar ger Jensens index svar på vilken fond som gett bäst avkastning. Därför är Jensens index en bra metod att mäta djupet av en fond men sämre för att mäta bredden. Jensens index säger nämligen föga om hur många aktier som haft överavkastning.

2.4.2 Treynors

index

Treynors index (1965) är, precis som Jensens, helt okänslig för breddimensionen av en fondutvärdering. Treynors index ser endast till djupet men har en fördel gentemot Jensens index.

I grafen nedan är fond A och fond O utmärkta i relation till Security market line. Som synes, har fond A och O samma överskridande avkastning i förhållande till security market line. Skillnaden mellan A och O är dock att fond A utsätts för mindre systematisk risk än fond O, och det är detta som är det centrala i Treynors index. Treynor-indexet är nämligen ett mått på en fonds avkastning ställt i relation till fondens systematiska risk (Beta).39 Detta innebär således att risken mäts i termer av fondens betavärde, vilket illustreras i grafen nedan:

Figur 6: Diagrammet visar en grafisk tolkning av Treynors index

Om fond A skulle ha haft samma betavärde som fond O, skulle fond A ligga vid markeringen A* här nedan. Detta beror på att fond A och O har samma avkastning men att fond A har ett lägre betavärde och därmed en lägre risk. Således är fond A en attraktivare investering enligt Treynors index.

Formeln för Treynors index ser ut enligt följande:

p f p P R R T β − = (Formel 3) Där, p

R = Genomsnittlig avkastning för portföljen ”p”.

f

R = Avkastningen på det riskfria placeringsalternativet.

p

β = Betavärdet för portföljen ”p”.

P

T i formeln för Treynors index är lutningen för en rät linje. Den räta linjen

ansluts dels i den position där fonden befinner sig i grafen och dels i positionen för den riskfria fonden (se grafen ovan).

2.4.3 Sharpes

Index

Till skillnad från Treynor och Jensens index för portföljutvärdering utgår Sharpes index (1966) från Capital Market Line och inte Security Market Line. Detta innebär således att risken mäts med fondens standardavvikelse och inte dess beta. Med andra ord tas det i Sharpes index hänsyn till den företagsspecifika risken i stället för marknadsrisken. Indexet räknas ut genom att dividera skillnaden mellan fonden och den riskfria portföljen med standardavvikelsen.40 _{I en matematisk}

formel ser det ut på följande vis:

p f p P R R S σ − = ˆ _{(Formel 4)} Där, p

R = Genomsnittlig avkastning för portföljen ”p”.

f

R = Avkastningen på det riskfria placeringsalternativet.

p

σ = Avkastningens standardavvikelse för portfölj ”p”. P

Sˆ i formeln, dvs. Sharpes index, är lika med lutningen på en rät linje som utgår

från den riskfria portföljen. För att avgöra vilken fond som är bäst mäts vilken fond som har högst Sharpe index och därmed brantast lutning på den räta linjen. Linjen jämförs sedan med Capital Market Line och om linjen är brantare än den, då har fonden presterat bättre än marknaden. Ligger däremot Sharpeindexet för fonden på Capital Market Line kallas det för att fonden utför en neutral prestation. Detta klargörs i grafen nedan.

I grafen nedan är Fond A och Fond O utmärkta efter respektive fonds avkastning och standardavvikelse. Sharpekvoten för Fond A och Fond O visas i grafen som A* och O*. Av grafen kan utläsas att fond O presterar bättre än både marknaden och Fond A. Fond A å andra sidan har presterat sämre än marknaden.

Figur 7: Diagrammet visar en grafisk tolkning av Sharpes index

Denna graf talar om för oss vilken av fonderna som har den bästa förvaltaren, i detta fall är det Fond O. Sharpe index tar nämligen hänsyn till både bredd- och djupdimensionen eftersom den ser till den företagsspecifika risken.

2.5 Tidigare

forskning

Forskning angående fondmarknaden är inte något nytt fenomen, det finns mängder av artiklar och avhandlingar som behandlar fonder. Dock är det ont om svenska studier gjorda med liknande inriktning som vi valt, d.v.s. att titta närmare

på ratingsystem för fonder. Vi har hittat en som behandlar två olika ratingsystem, skriven vårterminen 2002 vid Stockholms universitet.

Denna uppsats gör en kvalitativ undersökning av Morningstar och Sparöversikts s.k. W-rating samt en kvantitativ undersökning av W-ratings prognosvärde. Det som skiljer Morningstars rating från W-ratingen är att den senare inte bara använder sig av en matematisk formel vid betygssättning utan även blandar in kvalitativa faktorer vid varje betygsbeslut. Den kvantitativa undersökningen är baserad på samtliga Nordenfonder som Sparöversikt bedömt under perioden 30/9 1999 till och med den 31/12 2001. Fonderna har delats upp i en-, två-, tre-, fyr-, och femstjärniga portföljer och sedan har deras avkastningar jämförts. Studien kommer fram till att Sparöversikt har till viss del lyckats med att pricka in vinnarna under mätperioden. Arbetet med att urskilja de sämsta fonderna har dock misslyckats totalt, då den enstjärniga portföljen gått näst bäst i undersökningen. Den kvalitativa delen av undersökningen består av en rad intervjuer med banker och affärstidningar för att få kännedom om vad marknaden anser om dessa två ratingmetoder. Det framkommer att alla använder sig av både Morningstars rating och W-rating. De har även fått frågan om, och i så fall hur, rating av fonder kan påverka fondförvaltare i deras arbete. De flesta anser att ratingen är positiv då den kan driva förvaltarna till ett bättre arbete i och med skärpt konkurrens. Men det hävdas även att rating ibland kan vara negativt då det kan driva fondförvaltarna till alltför snabba, och således sämre, beslut.

Anledningen att utbudet av svenska studier angående ratingsystem är begränsade kan vara p.g.a. att det är en relativt ny företeelse på den svenska marknaden. I USA, där Morningstars ratingsystem funnits i cirka 20 år, finns det betydligt mer skrivet inom detta område.

I en studie publicerad i augusti 2001 kallad "Star Power: The Effect of Morningstar Ratings on Mutual Fund Flows" undersöks hur ändringar i Morningstars ratingsystem påverkar flödet av kapital i fonderna. Författarna, Diane Del Guerico och Paula A. Tkac från the Federal Reserve Bank of Atlanta, undersökte 3400 fonder i perioden november 1996 till oktober 1999 och identifierade mer än 12000 ratingändringar. Studien visade bland annat att om en fond fick höjd rating från fyra till fem stjärnor ökade fondens tillflöde av kapital med hela 35 % över de kommande sex månaderna. Fonder som fått sänkt rating fick motsatt effekt, det blev ett utflöde av kapital ur fonderna istället. Slutsatsen av undersökningen var alltså att en ändring i rating nästan direkt påverkade kapitalflödet i fonden och detta visade på att investerare håller noggrann koll på Morningstars rating och uppenbarligen tror på ratingsystemet som prognosinstrument, trots att det bara baseras på historiska data.41

Att investerare ser Morningstar rating som ett prognosinstrument kan tyckas konstigt då det finns ett flertal studier som visar på att det absolut inte fungerar som sådant. En studie gjord av Financial Research Corporation presenterad i tidningen Investment News i mars 1999 visade på att fonder med ratingen två respektive tre stjärnor gav högre avkastning än fonder som fått fyra respektive

fem stjärnor under perioden 1/1 1995 till 30/9 1998. Studiens slutsats blev att det inte fanns någon koppling mellan historisk avkastning och framtida.

3

METOD

I detta kapitel behandlas metodval samt de data som ligger till grund för undersökningen. Vi redogör även för hur dessa data bearbetats för att presenteras i empirikapitlet. Vidare diskuteras även validiteten och reliabiliteten.

3.1 Ansatsdiskussion

Kvantitativa mätningar handlar om att sätta siffror på saker som objekt och händelser enligt vissa bestämda regler.42 I den här uppsatsen handlar det om att sätta siffror på siffror, då betyg och avkastning är objekt för utredning.

Kvantitativa undersökningar är, enligt Svenning (1999), mer precisa, generaliserar, strävar efter reliabilitet och validitet samt svarar på frågan ”hur många?”.43 _{Därför är också den kvantitativa ansatsen ett självklart val i den här}

studien framför den kvalitativa ansatsen.

Vidare menar Svenning (1999) att kvantitativa undersökningar normalt utgår från en eller flera hypoteser vilka emaneras av frågeställningen. I en kausalundersökning som det är frågan om i den här uppsatsen testas sambandet mellan de två variablerna betyg och avkastning. Svenning (1999) hävdar även att hypoteserna i undersökningen skall vara logiskt kopplade till undersökningsfrågorna, dessutom skall hypoteserna kunna testas, dvs. de skall vara falsifierbara. Svenning menar att om en hypotes inte är falsifierbar går den inte att använda i vetenskapliga, empiriska sammanhang.44 _{Vid all}

hypotesprövning formulerar man en nollhypotes ( ) och ett alternativ till denna, en mothypotes ( ). Prövningen skall leda till att man antingen accepterar nollhypotesen eller förkastar den.

0 H 1

H

45 _{Prövningen kan resultera i två typer av}

felaktiga beslut: antingen att man förkastar en sann nollhypotes eller att man accepterar en falsk nollhypotes. 46

Vilka hypoteser som har prövats i uppsatsen framgår nedan då vi diskuterar hur vi kommit fram till våra resultat.

3.2 DATAINSAMLING

Arbetet med att undersöka Morningstars betygsystem har krävt en stor mängd data, och den data vi inhämtat kommer uteslutande från företaget Morningstar. I uppsatsen har följaktligen så kallad registerdata använts, och ”En fördel med

42 _{Gustavsson, Bengt et al. (2003) Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen, s. 47} 43 _{Svenning Conny (1999) Metodboken, s. 59}

44 _{Ibid., s. 59-62}

45 _{Körner, Svante & Wahlgren Lars (2000) Statistisk dataanalys, s. 185} 46 _{Ibid., s. 193}

denna datainsamlingsmetod är att den snabbt kan ge data om en stor mängd undersökningsobjekt” hävdar Magnus Sverke.47 Det är också den fördel som vi dragit nytta av i den här uppsatsen. Av Morningstar tillhandahölls nämligen en lista på drygt 2800 fonder, dvs. alla fonder som Morningstar betygsätter. Av alla dessa kom slutligen cirka 120 fonder att undersökas. Här nedan presenteras hur detta urval har gått till.

3.2.1

Sortering av populationen

För att ta reda på om Morningstars ratingsystem av fonder säger något om en fondförvaltares kompetens, och om ratingsystemet går att använda som prognosinstrument för framtida avkastning ansåg vi att vi behövde två olika variabler, fonders avkastning och dess betyg. För att få tag på dessa kontaktade vi en representant från Morningstars datainsamlingsavdelning (Johan Ekberg). Johan Ekberg sade att vi skulle kunna få både avkastning och betyg utav dem, men först skulle vi bestämma vilka fonder vi ville undersöka. Därför skickade Johan en lista med namnen på 2800 fonder. I denna lista skulle vi markera de fonder vi ville undersöka och därefter skicka dessa namn till honom så att han senare skulle kunna återkomma med avkastning och betyg för de fonder som vi valt.

3.2.2

Kategorisering av data

För att kunna bedöma om Morningstars ratingsystem kan vara användbart för en investerare, bestämde vi oss för att undersöka fonder ur tre olika riskkategorier, från låg till hög risk. Anledningen till just denna kategorisering var att vi hoppades kunna urskilja olikheter i betygsättning beroende på hur hög risken var. Om det var så att betyget hade prognosvärde, vill vi se så att det gällde alla fonder eller bara en enskild kategori.

I teorikapitlet i denna uppsats beskrivs den allmänna kategoriseringen av fonder, där räntefonder hör till lågriskfonder, blandfonder är mellanriskfonder och aktiefonder tillhör högriskkategorin. Det är även prägeln på den kategoriseringen av urvalet som karaktäriserar vår undersökning. I listan över fonder som vi fått av Morningstar fann vi därför tre kategorier som skulle passa vår undersökning. Dessa kategorier heter:

• Ränte, SEK, penningmarknad – Låg risk • Blandfond SEK – Mellanrisk

• Östeuropafonder – Hög risk

Anledningen till att branschfonder inte valdes i högriskkategorin var att Johan Ekberg på Morningstar sade att det är svårt att hitta sådana fonder som hållit sig inom en och samma kategori under längre perioder och rekommenderade oss att istället välja östeuropafonder.

3.2.2.1 Urval och bortfall

I den lista av fonder som erhölls av Morningstar återfanns 171 fonder av ovanstående kategorier. Vi hade dock bestämt oss för ett tidsintervall mellan 2002-01-31 och 2005-10-31 vilket medförde ett omedelbart bortfall för vissa fonder då de var för unga. Med hjälp av att studera avkastning från var och en av de 171 fonderna kunde vi utröna vilka fonder som var aktuella för oss. De fonder som inte hade någon avkastning i ovan nämnda intervall eliminerades omgående. Av de 171 fonderna föll därför 41 fonder bort p.g.a. att de sakande betyg och avkastningsvärde. När sedan fonderna kom oss tillhanda visade det sig att ytterligare 7 fonder saknade uppgifter. Detta medförde ett ökat bortfall och sammantaget var nu urvalet nere i en summa av 123 fonder. Fördelningen såg ut som följer:

• Ränte, SEK, penningmarknad – 37 fonder • Blandfond SEK – 48 fonder

• Östeuropafonder – 38 fonder

3.2.3 Datans

beskaffenhet

Vid det här laget hade vi alltså 123 fonder med tillhörande avkastning och betyg för en dryg tre och ett halvt års period. Både betyg och avkastning var presenterade månadsvis med start från 2002-01-31 till slutdatum 2005-10-31, vilket innebär betyg och avkastningar för 46 månader. Detta resulterar i 5685 avkastningsvärden och lika många betyg. Alla dessa fonder och siffror delades först in i respektive kategori, för att sedan sammanställas i diagrammen som finns att hitta i uppsatsens empiridel.

3.2.3.1 Undersökningsdesign

En design kallas longitudinell om den följer samma undersökningsgrupp över tid.48 Denna uppsats präglas av en sådan designtyp eftersom fonder av en viss betygskategori har följts över tid. I denna typ av design används minst en s.k. experimentgrupp och en jämförelsegrupp.49 Detta gör sig gällande i denna studie exempelvis då den relativa avkastningen undersöks.

3.3

Hur vi har kommit fram till våra resultat

3.3.1 Investering

med

en månads tidshorisont

För att granska vilken av betygskategorierna som genererar högst avkastning undersöktes hur ett kapital växer om en återinvestering sker varje månad inom en viss betygskategori. Detta innebär, med andra ord, att man varje månad investerar

48 _{Gustavsson, Bengt et al. (2003) Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen, s. 37} 49 _{Ibid., s. 38}

i ett och samma betyg. Det är nämligen så att fonder byter betygskategori, och så fort en fond bytt betygskategori förs investeringarna över till den aktuella kategorin, så att investeringarna hela tiden ligger i en och samma betygskategori. På det här viset åskådliggörs utfallet av att följa betygen på en månads sikt, dvs. att ratingsystemet används som prognosinstrument med en månad som tidshorisont. Detta kan illustreras med ett exempel:

Den 31 januari 2002 fick tre fonder, fond A, B och C, betyget 5 av Morningstar. Dessa fonders avkastning för februari månad blev sedan 3 %, 4 % och 5 %, vilket också motsvarar en genomsnittlig avkastning på 4 %. I slutet av februari 2002 degraderas fonderna A, B och C till betyget 3 av Morningstar. Istället får fonderna D, E och F betyget 5. Fonderna D, E och F får sedan under mars månad 3%, 6% och 9% avkastning och ett genomsnitt på 6%. Detta innebär således att i mars investeras ingenting i fond A, B och C utan endast i D, E och F, eftersom D, E och F fick samtliga betyget 5. Avkastningen på investeringen hittills är: X*1.04*1,06.

I slutet av mars är det sedan en ny uppsättning fonder som fått betyget 5 och i april ännu en, och så fortsätter uträkningen till 31 oktober, 2005. För varje månad räknas genomsnittsavkastningen för den uppsättning av fonder som hamnar inom betygskategorin.

Detta förfaringssätt emaneras i följande hypoteser:

• : Fonder med högre betyg får efter en månad bättre avkastning än fonder med lägre betyg

0 H

• : Det finns ingen relation mellan högt betyg och hög avkastning efter

en månad 1

H

• Beslutsregel: Om fonder med ett högre betyg får högre avkastning,

en månad efter betygstillfället, än fonder med ett lägre betyg, accepteras

nollhypotesen.

3.3.1.1 Relativ avkastning

Med relativ avkastning avses avkastning i förhållande till en referens.50 Relativ avkastning mäter avkastningen i till exempel en fond i relation till ett index.51 I denna uppsats används den relativa avkastningen för att undersöka skillnaden i avkastning mellan fonder som fått olika betyg, för investering med en månads tidshorisont. Frågan som besvaras genom den relativa avkastningen är: Hur mycket högre avkastning skulle jag som investerare fått om jag hade placerat mitt kapital i en fond med betyget 5 jämfört med om jag hade investerat i fonder med betyget 4, 3, 2 eller 1? Vi har genomgående i den här studien utgått ifrån att en investerare väljer betyg 5 om de tillämpar ratingsystemet, ett agerande som även tidigare forskning bevisat.

50 _{Damodaran, Aswath (2001) Corporate Finance – Theory and Practice, s. 779-784} 51 _{Edenhall, Ylva (2004) ”Absolut avkastning ny trend”}

Den relativa avkastningen har i denna uppsats räknats ut genom dividera den genomsnittliga avkastningen för fonder med betyget 5 en viss månad med ett lägre betygs genomsnittliga avkastning för samma månad. I en graf innebär den relativa avkastningen det vertikala avståndet mellan betygkategori 5 och en annan betygskategori (1, 2, 3 eller 4) i termer av procent.

3.3.2

Investering med tolv månaders tidshorisont

För att få reda på om Morningstars ratingsystem fungerar som prognosinstrument för framtida avkastning undersöktes avkastningen för ett år efter det att fonderna betygsats. Det gjordes genom samla ihop alla fonder från en betygskategori, notera vilket betyg de hade, och sedan studera dessa fonders genomsnittliga avkastning ett år efter det att betygen var satta. Detta ger oss således prognosvärdet hos ratingsystemet då investeraren placerar sitt kapital på ett års sikt.

De 12-månadersperioder som undersöktes var följande: • 2002 01 31 - 2002 12 31

• 2003 01 31 - 2003 12 31 • 2004 01 31 - 2004 12 31 • 2005 01 31 - 2005 10 31

För dessa perioder redovisas i uppsatsen vilket betyg som undersökts och vad avkastning var för respektive period. Dessutom räknades ett genomsnitt ut för hela perioden (dvs. från 2002 01 31 till 2005 10 31). Detta gjordes för att eliminera tidsaspekten för investeringen, vilket innebär, att den genomsnittliga avkastningen för hela perioden avspeglar ett väntevärde för en 12-månadersinvestering oavsett när investeringen görs inom intervallet. Detta genomfördes genom att för en betygs- och fondkategori undersöka vad avkastningen blev tolv månader efter betygssättningen. Därefter gjordes samma sak med månaden efter, och månaden efter det, osv. Slutligen hade vi 12-månadersavkastningar för varje månad fonderna hade fått betyg. Därav erhölls den genomsnittliga avkastningen för en tolvmånadersinvestering vilket i sin tur eliminerade tidsaspekten för investeringstillfället. Hypoteserna för ovanstående förfarande var:

• : Fonder med högre betyg får efter tolv månader bättre avkastning än fonder med lägre betyg

0 H

• : Det finns ingen relation mellan högt betyg och hög avkastning efter

tolv månader 1

H

• Beslutsregel: Om fonder med ett högre betyg får högre avkastning, tolv

månader efter betygstillfället, än fonder med ett lägre betyg, accepteras

3.3.3 Geometriskt

medelvärde

När vi räknat ut den ackumulerade avkastningen och den relativa avkastning för investering med en månads tidshorisont omvandlade vi sedan dessa till årliga värden, något som även kallas årligt geometriskt medelvärde. För att omvandla siffran till ett årligt genomsnitt tillämpades följande formel:

[

]

r (Formel 5)

Där:

r = ackumulerad avkastning för sista månaden m = månader

12 = för omräkning till år -1 = för att få det i procent

Det geometriska medelvärdet räknades ut både för den ackumulerade avkastningen efter återinvestering och för den relativa avkastningen inom samtliga kategorier.

3.3.4 Standardavvikelse

Inom statistik används standardavvikelsen som ett mått för att jämföra variationen (spridningen) i olika material, eller för att undersöka spridningen hos en normalfördelad variabel.52 Inom företagsekonomi och portföljteori används standardavvikelsen som ett riskmått. För ekonomen är det nämligen intressant att få ett mått på hur mycket exempelvis en akties avkastning varierar.53 Oavsett i vilket syfte standardavvikelsen används räknas den ut genom följande två steg: Steg 1: Räkna ut stickprovsvariansen genom nedanstående formel: 54

(

)

x = (Relativ) Avkastning för en enskild månad

x = Genomsnittlig (relativ) avkastning

n = antalet observationer, dvs. månader

Steg 2: Drag den positiva kvadratroten ur variansen för att få standardavvikelsen. Standardavvikelsen betecknas σ, vilket ger, σ = 2

s .

52 _{Dahmström, Karin (2000) Från datainsamling till rapport – att göra en statistisk undersökning,} s. 46-47

53 _{Haugen, Robert A. (2001) Modern Investment Theory, s. 33-35} 54 _{Körner, Svante & Wahlgren Lars (2000) Statistisk dataanalys, s. 76}

Enligt denna metod räknades standardavvikelsen ut för såväl den ackumulerade återavkastningen som den relativa avkastningen.

I tabell 2 i empiridelen finner vi värden för standardavvikelse för fonder inom olika betygskategorier och fondkategorier. Detta har räknats ut för att öka reliabiliteten i kategoriseringen av fonder. Enligt riskpyramiden som finns beskriven i teorikapitlet skall räntefonder ha lägst risk och bransch- och landfonder ha högst risk, och blandfonder mellan dessa två. Standardavvikelsen för de tre kategorier som valts i denna uppsats stämmer överens med denna teori.

3.3.5 Informationskvot

Informationskvoten (IK) är ett mått på aktiv avkastning per enhet risk. Kvoten mäter hur väl fonden får betalt för att ta aktiv risk och avvika från referensportföljen/index.55 Andreas G Merikas et al. menar att informationskvoten är en bra metod att spåra skickligheten hos en förvaltare.56 _{Adam Ahlström,}

fondförvaltare på SEB, tillägger även att en hög informationskvot mätt i relativa värden är ett bevis på skicklighet beräknat över en längre tidsperiod. Då undersökningsperioden är för kort, fortsätter han, kan informationskvoten formas av den underliggande marknaden. I den här uppsatsen har vi räknat med informationskvot i såväl faktiska som relativa termer.

Svaret vi får genom att räkna med relativa informationskvoten är hur mycket bättre en fondförvaltare är om denne fått ett högre betyg. Detta har vi gjort genom att dividera relativ avkastning med relativ risk. Om ett överbetyg leder till en överavkastning och denna överavkastning har hög standardavvikelse innebär det att överavkastningen varierar mycket. Variationen i avkastningen ger då en indikation på att överavkastningen är en slump. T-testet som står beskrivet här nedan fastställer om informationskvoten är signifikant skild från noll.

• H₀: IK > 0,5 • H₁: IK < 0,5

”Informationskvoten skall vara högre än 0,5 för att man skall vara nöjd som kund” säger Niklas Lundberg till Dagens Industri i en artikel om hur fondförvaltare granskas.57 Detta är ett gränsvärde vi använt som beslutsregel vid hypotesprövningen.

3.3.6 T-test

T-testet är ett av många olika testverktyg som finns att tillgå inom ämnesområdet statistik och kan användas på små normalfördelade populationer, eller stora

55 _{http://www.ap3.se/se/Om+AP3/Ordlista.htm 18/12 – 2005, kl. 13:44}

56 _{Merikas, Andreas G. et al. (2005) “Is there an appropriate measure of managerial skill and} performance?” Managerial Finance, vol. 31, nr. 2, s. 99

populationer, oavsett fördelning.58 T-testets fördelar är att det ofta kan användas för små urval och när populationsstandardavvikelsen σ är okänd men skattas med hjälp av urvalsstandardavvikelsen.59 Detta har värdesatts i denna uppsats eftersom t-testet använts på mindre normalfördelade urvalsgrupper i vilka standardavvikelsen sedan uppskattats.

T-testet prövar om skillnaden i medelvärde är slumpmässigt (H-noll) eller om vi kan vara tillräckligt säkra på att det är en verklig skillnad. Det beräknade t-värdet jämförs med t-värde för alfanivå i en tabell för t-fördelning för att avgöra om slumpens inverkan är mindre än alfanivån så att h-noll kan förkastas. 60

Vid uträknandet av t-test bestäms först hypoteser (nollhypotes och mothypotes), alfanivå (slumpnivå) och beslutsregel. Efter det att dessa bestämts kan själva räknearbetet göras61. I den här uppsatsen användes följande hypoteser:

0

H : Vi kan inte utesluta att medelvärdesskillnaden beror på slumpen. 1

H : Informationskvoten är skild från noll.

Alfa-nivån sattes till 0,05 ensidigt och vi följde beslutsregeln: om t < 2 förkastas mothypotesen (H₁).

Formeln för t-testet förklarar Ajit och Dorothy på följande vis:

n s x t / 0 µ − = (Formel 7)

Där x är medelvärdet, µ₀ är antaget µ-värde under , s är standardavvikelsen för urvalet och n är observerade värden.

0 H

62

Själva uträknandet gjordes på samtliga fonder med hjälp av datorprogrammet Excel.

3.4

Håller måtten måttet?

3.4.1 Validitet

Validitet handlar om i vilken utsträckning ett empiriskt mått faktiskt mäter det teoretiska begrepp det är avsett att mäta.63 Conny Svenning talar om att begreppsförbistringen angående validitet är stor men att en distinktion mellan inre

58 _{Bohrnstedt, George W. & Knoke, David (1988) Statistics for social data analysis, s. 158} 59 _{http://home.swipnet.se/ollevejde/statistikord/ttest.htm 18/12 – 2005, kl. 14:22}

60 _{http://hem.passagen.se/benthorn/statistik/testval.htm 18/12 – 2005, kl. 14:27} 61_{http://hem.passagen.se/benthorn/statistik/ttest.htm 2/1 – 2006, kl. 14:18}

62 _{Tamhane, Ajit C & Dunlop, Dorothy D. (2000) Statistics and data analysis – from elementary} to intermediate.

och yttre validitet bör göras. Han menar att den inre validiteten handlar om hur projektet är upplagt, medan yttre validitet behandlar projektet som helhet, om möjligheterna att generalisera utifrån en specifik studie.64

Studiens upplägg har redogjorts för här ovan. Studien är designad för att svara på om fondförvaltares kompetens kan mätas med hjälp av Morningstars ratingsystem och om det går att använda som prognosinstrument för framtida avkastning. Kritik kan dock framhållas vad det gäller upplägget. Upplägget tar nämligen inte hänsyn till om en fond bytt förvaltare då endast avkastningen för själva fonden beaktas. Således bygger mätmetoden på förutsättningen att fonds avkastning är ett resultat av en och samma fondförvaltare.

Vad det gäller den projektet som helhet kan kritik även riktas mot undersökningsperioden. Morningstar kunde endast ta fram information för avkastning och betyg över den tidsperiod som undersökningen behandlar. Vi hade funnit det intressant att undersöka en längre tidsperiod för att kunna dra slutsatser om inverkan av ekonomiska cykler. Men för att öka validiteten i det material vi hade tillgång till tillämpades så kallad triangulering. Triangulering innebär att olika mätmetoder kombineras i studien varigenom resultaten kan jämföras och kontrolleras så att de är samständiga. 65 Ett exempel på det är att uppsatsen behandlar fonders prognosvärde på olika tidshorisont, en månad och tolv månader.

3.4.2 Reliabilitet

Medan validitet mäter hur nära det observerade värdet är det sanna värdet, mäter reliabilitet hur pass stabilt vårt mätinstrument är. Om ingenting förändras i en population skall två undersökningar med samma syfte och samma metoder ge samma resultat. 66 För att underlätta en replikering av studien, har en så tydlig bild som möjligt försökt ges över hur datainsamling och mätmetoder gått till.

Ett medvetet val har varit att använda olika metoder för att mäta samma sak för att på så sätt öka reliabiliteten, det är även något Magnus Sverke rekommenderar eftersom det resulterar i en mer fingraderad mätning.67 Ett exempel på det är, då vi i ett ställe i undersökningen, får ett positivt informationskvotsresultat som sedan kan förkastas med hjälp av en statistisk prövning. Detta har varit ett försök att använda flera indikatorer för att öka reliabiliteten.

Stickprovet i studien utgick från tre olika riskkategorier. Dessa tre riskkategorier fick symboliseras av tre fondkategorier tagna av Morningstars ca 70 kategorier. Stickprovets storlek begränsades något av tiden som är avsatt för att skriva en magisteruppsats. En riskprövning genomfördes dock på stickprovet. Där framkommer det att fondkategorierna i stickprovet representerar de olika riskkategorier.

64 _{Svenning, Conny (1999) Metodboken, s. 61}

65 _{Sörkvist, Lars (2000) Kundtillfredsställelse och kundmätningar.}

66 _{Ghauri, Pervez & Grönhaug, Kjell (2005) Research Methods in Business Studies, s.80-82} 67 _{Gustavsson, Bengt et al. (2003) Kunskapande metoder inom samhällsvetenskapen, s. 58}

4

Empiri

Inledningsvis i detta kapitel presenteras företaget Morningstar och deras metod för ratingbeslut. Vidare presenteras en systematisering av insamlade data i form av diagram och tabeller.

4.1 Morningstar

I början av 1980-talet hade handeln med aktieandelsfonder tagit fart ordentligt. För enskilda investerare var dock omfattande information om fonderna svårt att få tag på. Joe Mansueto ansåg att information om fonderna skulle vara lätt tillgängligt även för enskilda investerare och startade 1984 upp företaget Morningstar. Morningstars första produkt var The Mutual Fund Sourcebook, vilken var en publikation som kom ut kvartalsvis och innehöll omfattande information om aktieandelsfonder och som även var lättillgänglig och billig. Idag är Morningstar Inc. världens största oberoende utgivare av information, analys och rating av fonder.68

Morningstar finns idag i 16 länder, däribland Sverige. Lanseringen i Sverige skedde 1999 under namnet Fondstar men bytte 2001 namn till Morningstar Sweden. Idag publicerar Morningstar Sweden information om cirka 2800 st. svenska och internationella aktie- och räntefonder och erbjuder produkter och tjänster både för den enskilde investeraren och för finansiella institutioner. Den tjänst vi valt att inrikta denna uppsats på är Morningstars ratingsystem för fonder. Ratingsystemet lanserades i USA 1985 och i Europa 2001. Systemet har förfinats under åren men grundprincipen är densamma, att ge fonder betyg i form av stjärnor, från en till fem, baserat på fondens historiska avkastning justerat för skillnader i risk och kostnader. Ratingen fördelas på följande vis:

Bästa 10% Nästa 22.5% Mitten 35% Nästa 22.5% Sämsta 10%

Betygen avgörs i en objektiv matematisk beräkning vilket innebär att inga subjektiva åsikter om fonderna, fondbolagen eller förvaltarna ingår. Eftersom betygen beräknas på 36 månaders historiska data krävs det att fonderna måste ha funnits till under denna tidsperiod med oförändrad placeringsinriktning. Om en fond byter placeringsinriktning är de historiska resultaten nämligen inte längre

relevanta. Således kan inte fonder yngre än tre år eller som bytt placeringsinriktning under dessa tre år betygsättas av Morningstar. En fond kan inte heller få betyg om Morningstar inte fått in tillräckligt med information om fonden ifråga så att den ej kan placeras i någon av de olika kategorier Morningstar delar upp fonderna i.

Morningstar grupperar nämligen fonder med liknande placeringsinnehav i olika kategorier, baserat på fondernas faktiska innehav av värdepapper. Fondernas namn och deras inriktning enligt fondbestämmelserna är ofta inte tillräckligt för att ge en pålitlig gruppering. För att kunna göra en korrekt indelning samlar Morningstar in, registrerar och analyserar fondernas samtliga innehav av aktier, obligationer och andra finansiella instrument. Detta görs för att få fram en så korrekt rating som möjligt och underlättar även för en investerare som vill jämföra fonder. Morningstar delar upp fonderna i över 70 olika kategorier.

4.1.1 Ratingsystemets

matematiska beräkning

Morningstar använder sig, sedan juli 2002, av en modern och mycket beräkningsintensiv som kallas Stutzer Index. Ratingen baseras normalt på fondernas resultat de senaste 36 månaderna, undantaget är dock penningmarknadsfonder som jämförs under 12 eller 24 månader. Beräkningen bygger på ett explicit antagande om investerarnas nyttofunktion, alltså den nytta som investerarna upplever när fondens andelskurs ändras. Investerare föredrar normalt en jämn avkastning, eller med andra ord, de ogillar risk. Riskjusteringen av fondernas avkastning reflekterar detta, ju jämnare kursutveckling, ju högre Morningstar Rating. Formeln som används ser ut enligt följande:

(

)

∑

R = Geometrisk överavkastning i månad t

γ = Investerares riskbenägenhet

På Morningstar har man dragit slutsatsen att γ = 2 resulterar i fondranking som överensstämmer med risktoleransen hos gemene man. Detta innebär att Morningstar använder γ lika med 2 i uträkningarna för betygsättningen av fonder.

För att öka förståelsen för hur denna beräkning går till, följer här ett exempel med två fonder baserat på deras avkastning för de 12 senaste månaderna.

Tabell 1: Tabellen nedan visar hur delar av uträkningen av Morningstars rating går till. Avkastning

(

)

Fond A Fond B Fond A Fond B

Jan 0,50 % 0,10 % 0,9901 0,9980 Feb 1,00 % 2,00 % 0,9803 0,9612 Mar 0,50 % -0,90 % 0,9901 1,0182 Apr 1,00 % 0,50 % 0,9803 0,9901 Maj 0,50 % 3,82 % 0,9901 0,9277 Jun 1,00 % 0,60 % 0,9803 0,9881 Jul 0,50 % 0,70 % 0,9901 0,9861 Aug 1,00 % 0,00 % 0,9803 1,0000 Sep 0,50 % -0,20 % 0,9901 1,0040 Okt 1,00 % -1,50 % 0,9803 1,0307 Nov 0,50 % 1,00 % 0,9901 0,9803 Dec 1,00 % 3,00 % 0,9803 0,9426 Total 9,38 % 9,38 % Summa 11,8222 11,8270 Summa/12 0,9852 0,9856

Som tabellen ovan visar så har de två olika fonderna exakt samma totala avkastning under tidsperioden, 9.38 %, men Fond A levererar betydligt jämnare avkastning och varierar inte lika kraftigt som Fond B under de enskilda månaderna. Fond B har alltså något högre risk än Fond A vilket kommer ge utslag i formeln:

Fond A: 0,9852−6 ₋1₌0,09358₌9,36% Fond B: 0,9856−6 ₋1₌0,09092₌9,09%

Den riskjusterade avkastningen är alltså högre för fond A, 9.36 % > 9.09 %, och därmed kommer fond A få ett högre betyg.

4.2

Investering med en månads tidshorisont

Återinvestering inom betygskategorin i Ränte, SEK, Penningmarknad

0,94 0,96 0,98 1 1,02 1,04 1,06 1,08 1,1 1,12 1,14 2002-01-31 2003-01-31 2004-01-31 2005-01-31 Tid A v kast n in g Betyg 5 Betyg 4 Betyg 3 Betyg 2 Betyg 1

Figur 8: Diagrammet beskriver den kumulativa avkastningen för de olika betygskategorierna under perioden 2002-01-31 till 2005-10-31

Diagrammet ovan visar alltså vilken avkastning en återinvestering i respektive betygskategori har genererat. Investeringarna har här gjorts inom lågriskfonderna som investerar i räntebärande papper. Som diagrammet avslöjar är avkastningarna för dessa fonder mycket låga och svängningarna knappt märkbara. I diagrammet kan också avläsas, att fonder som fått betyg 5 genererade högst avkastning, och fonder med betyg 4 näst högst osv. Här återspeglas alltså fondernas betyg och fondernas avkastning varandra perfekt. Fonder med ett högre betyg får här en högre avkastning, en månad efter betygstillfället, än fonder med ett lägre betyg, vilket gör att nollhypotesen accepteras.

Återinvestering inom betygskategorin i Blandfond SEK 0 0,2 0,4 0,6 0,8 1 1,2 1,4 2002-01-31 2003-01-31 2004-01-31 2005-01-31 Tid A v k astn in g Betyg 5 Betyg 4 Betyg 3 Betyg 2 Betyg 1

Figur 9: Diagrammet visar den ackumulativa avkastningen för de olika betygskategorierna under perioden 2002-01-31 till 2005-10-31

Detta diagram visar vad en återinvestering i kategorin Blandfond SEK resulterar i. En blandfond är att betrakta som en mellanriskkategori eftersom förvaltare i en blandfond investerar i både aktier och räntebärande papper. Om man som privat sparare väljer att återinvestera sina pengar varje månad gör man, enligt vår undersökning, bäst i att kontinuerligt investera i fonder som fått betyg 4 (i 46 månader). Näst högst avkastning har fonder med betyg 1, sedan kommer betyg 3, 5, och därefter 2. Detta innebär att nollhypotesen förkastas till förmån för mothypotesen, eftersom det inte finns någon relation mellan högt betyg och hög avkastning en månad efter betygsättningen

Notera att skalan på Y-axeln är större på diagrammet för blandfonder än det föregående diagrammet för räntefonder. Detta beror på att det är större svängningar i avkastningen hos blandfonder. Skalan för Östeuropa fonder som presenteras här nedan är ännu större än hos blandfondskategorin. Det är även där en följd av stora svängningar i avkastning.