KANDID
A
T
UPPSA
TS
Medie- och kommunikationsvetenskap (61-90), 30 hp
Medieetik, mammor och sociala medier
En kvalitativ studie om etiska dilemman i relation
till publicering av bilder pa barn pa sociala medier
Louise Nilsson och Sophie Holmqvist
Självständigt examensarbete 15 hp
Abstract
Titel: Medieetik, mammor och sociala medier En kvalitativ studie om etiska dilemman i relation till publicering av bilder på barn på sociala medier Författare: Holmqvist, Sophie & Nilsson, Louise Handledare: Andersson, Linus Examinator: Danielsson, Martin Typ av arbete: Examensarbete för kandidat i medie och kommunikationsvetenskap [15 hp] Termin: VT 2016 Antal ord: 12229
Syfte: Studien syftar till en djupare förståelse om etiska resonemang som kan uppstå kring sociala medier. Uppsatsens fokus ligger i att undersöka hur mammor resonerar kring publicering av bilder på barn, under 18 år, på Facebook och Instagram. Vilka etiska och moraliska dilemman kan mammor stöta på och hur väljer man att resonera kring dessa dilemman?
Frågeställningar
● Vilka moraliska och etiska dilemman upplever mammor på sociala medier i relation till publicering av bilder på barn och vad finns det för typ av resonemang kring dessa dilemman?
● Hur kan existerande dilemman förstås utifrån teorier om nya medier och etiska gränser?
Metod och material: Fyra stycken kvalitativa djupintervjuer med mammor.
Huvudresultat: Viktigt att en god mediepraxis implementeras hos mammor i relation till bilder på barn på sociala medier, vilket skapar en god moralisk identitet. En ökad medvetenhet kring integritet på sociala medier ökar begränsningsstrategier.
Nyckelord: Mammor, Barn, Sociala medier, God mediepraxis, Moralisk identitet
Innehållsförteckning
Inledning s. 4 Bakgrund s. 4 Omdebatterat i bloggsfären och på sociala medier s. 4 5 Problemformulering s. 6 Syfte s. 6 Frågeställningar s. 6 Tidigare forskning s. 7 Facebook och Instagram s. 7 Facebookanvädning hos småbarnsmammor s. 7 Integritet på sociala medier s. 7 8 En god mediepraxis s. 8 Teori s. 9 Etik och moral s. 9 Moralisk identitet s. 10 Mass selfcommunication s. 10 11 En god mediepraxis s. 11 12 Metod s. 13 Kvalitativ metod och semistrukturerade djupintervjuer s. 13 14 Urval s. 14 Deltagande informanter s. 14 15 Avgränsningar s. 15 Genomförande s. 15 16 Pilotstudie s. 16 17 Transkription s. 17 Forskningsetik s. 17 18 Reliabilitet och validitet s. 18 Analys s. 19 Mammornas användning av sociala medier s. 19 Skillnad mellan Facebook och Instagram s. 19 Moraliska dilemman som kan uppstå på sociala medier s. 19 21Integritet och medvetenhet s. 22 25 Bilder i kameran eller mobiltelefonen vs. bilder på sociala medier s. 25 26 En god mediepraxis s. 26 28 Slutdisskussion s. 29 Resultat s. 29 Diskussion s. 30 Vidare forskning s. 30 31 Referenslista s. 32 33 Bilagor s. 34 Bilaga 1 Intervjuguide s. 34 35
Inledning
Uppsatsen undersöker hur mödrar resonerar kring publicering av bilder på barn på sociala medier, främst Facebook och Instagram. Sociala medier innebär, i denna uppsats, de medier som skapar en tvåvägskommunikation människor mellan samt skapar en social gemenskap (Fuchs 2014, 56). Anledning till valt ämne är på grund att det är väldiskuterat av offentligheten i bland annat debatter och på sociala medier.
Bakgrund
Världen blir allt mer digitaliserad och medier är en stor del av många människors liv och vardag (Höglund 2012, 331). Inte minst de digitala medierna som användarna i dag har möjlighet att ta med sig vart de än befinner sig. Det är också möjligt att, via digitala medier, ständigt vara uppkopplad på sociala plattformar. Kännetecknande för sociala medier är skapandet av en identitet samt skapandet av en halvoffentligsfär där privata samtal kan avlyssnas vilket innebär att exempelvis bilder som publiceras på Facebook och Instagram kan spridas utan innehavarens vetskap. På grund av den okontrollerade spridningen av publiceringar kan det vara av stor vikt att man som användare av sociala medier använder sig av en god mediepraxis och exempelvis funderar över var gränsen går för vad som är acceptabelt att publicera på sociala medier (Gripsrud 2002, 50).
Omdebatterat i bloggsfären och på sociala medier
Problemområdet denna uppsats har för syfte att undersöka är både relativt nytt och outforskat. Ämnet är däremot väldigt omdebatterat på Internet genom sociala medier som Facebook, Instagram och bloggar, men även genom olika debattartiklar och undersökningar.
Kamratposten startade en undersökning som resultat av att barn börjat höra av sig till tidningen då deras föräldrar, utan lov, publicerade bilder på dem på sociala medier. Undersökningen påvisade att, av de 1500 läsare som deltog, är det mer än var fjärde förälder som regelbundet publicerade bilder, på barnet, utan att först fråga om lov. Ett barn menade att det kom som en chock och tycker det känns pinsamt och jobbigt när föräldrars vänner, släktingar och även egna vänner kan se det som publicerats (Löfgren, 2015). Linda Bohlin tar, i sin debattartikel i Dagens Juridik, upp liknande problematik där en pojke ställer sin mamma till svars efter att mamman publicerat en bild på sonen när han lärde sig simma. I debattartikeln framkommer det att sonen inte är okej med att bilden finns på sociala medier. Pojken framför detta till sin mamma, som svarar med att vifta bort det sonen säger och lyfter istället fram hur många som gillat och kommenterat bilden (Bohlin, 2014).
Bloggerskan Rebecca Palage berättar att hon inte skulle kunna publicera privata saker om sina barn utan att fråga barnen om lov innan. Rebecca menar på att det är kränkande att inte ta hänsyn till barnens vilja och det ska vara barnens beslut om de vill synas på sociala medier eller inte (Palage 2016). Elaine Eksvärd tar upp problematiken kring föräldrar och hur långt de är villiga att gå för att få uppmärksamhet och likes när det kommer till att exponera sina barn på sociala plattformar (Eksvärd 2014). Erikaste är inne på liknande tankegångar och för en diskussion om vart gränsen ska dras samtidigt som det finns en förvåning över hur många föräldrar som faktiskt publicerar bilder på sina barn (Erikaste 2016). En annan bloggerska som gjort ett medvetet val om att aldrig visa ansiktet på sina barn på sociala medier är Isabella Löwengrip. Valet att inte visa barnens ansikte är på grund av att barnen, när de är tillräckligt gamla för att fatta sådana beslut på egen hand, ska kunna välja om de vill vara offentliga och synas på sociala medier. Många läsare ifrågasätter dock Isabellas tankesätt eftersom hon, även om barnens ansikten inte visas, visar de från andra vinklar samt att hon skriver om barnen i textform. Bloggläsarna får istället lära känna Isabellas barn genom den skriftliga delen av publikationen. Därmed uppstår frågor kring ämnet och om denna metod är mer rätt än vad visa barnens ansikten har varit (Blondinbella 2016).
De mest betydelsefulla positionerna som framträder i debatten är att man som förälder inte bör exponera sina barn på sociala medier allt för mycket. Man bör även, som förälder, alltid ta hänsyn till barn och deras tankar om att finnas på sociala medier eller inte. Samtidigt finns det ingen klar gräns om vad som är moraliskt och etiskt rätt att publicera på sociala medier eller inte.
Problemformulering
I relation till den bakgrund som beskrivs ovan och i samband med digitaliseringen har sociala medier blivit allt mer integrerade i barnfamiljers vardag. Så länge det funnits kameror har föräldrar dokumenterat barnens utveckling och olika händelser i barnens liv. Problemet, i och med digitaliseringen och utvecklingen av sociala medier, är att dessa fotografier inte längre stannar i fotoalbumet, utan numera delas flitigt på sociala medier. Anledningen kan vara harmlös, men vad händer när bilder på barn, som inte kan framföra sin egen vilja om att de inte vill synas på sociala medier, syns där ändå? Vuxna människor och äldre barn kan säga ifrån om de inte vill att någon delar bilder på dem på sociala medier men små barn har inte den förmågan det vill säga att det uppstår ett moraliskt dilemma.
Syfte
Studien syftar till att få en djupare förståelse om etiska resonemang som kan uppstå kring sociala medier. Uppsatsens fokus ligger i att undersöka hur mammor resonerar kring publicering av bilder på barn, under 18 år, på Facebook och Instagram. Vilka etiska och moraliska dilemman kan mammor stöta på och hur väljer man som mamma att resonera kring dessa dilemman?
Frågeställningar
● Vilka moraliska och etiska dilemman upplever mammor på sociala medier i relation till publicering av bilder på barn och vad finns det för typ av resonemang kring dessa dilemman?
● Hur kan existerande dilemman förstås utifrån teorier om nya medier och etiska gränser?
Tidigare forskning
Valda problemområde för denna uppsats är både relativt nytt och outforskat, dock kan man finna mycket forskning, som överlappar varandra, om sociala medier och föräldrar, vilket kommer beskrivas närmre i kommande kapitel.
Facebook och Instagram
I Sverige är det sju av tio internetanvändare, över 12 år, som dagligen besöker någon form av socialt nätverk vilket är 64 procent av Sveriges befolkning (Findahl 2014, 29). I Findahls (2014) studie framkom det att Facebook är, enligt 55 procent av studiens deltagare, den mest populära sociala plattformen. På Facebook är det över en längre period nästan lika många som någon gång skriver och gör uppdateringar som det är som besöker den vilket innebär att de flesta således är aktiva någon gång (Findahl 2014, 27). Samtidigt ökar användningen av Instagram där 40 procent av alla internetanvändare använder Instagram och ungefär en fjärdedel använder Instagram under daglig basis (Findahl 2015, 42). Det är på grund av Facebooks och Instagrams popularitet och höga användarantal som uppsatsen kommer att fokusera på dessa.
Facebookanvändning hos småbarnsmammor
En studie, gjord av Bartholomew, visar att det är fler mammor än pappor som använder sig av Facebook. Studien visar att de deltagande mammorna besökte Facebook minst en gång om dagen. Av de mammorna som deltar i studien är det 64 procent som angav att de delade bilder på sitt eller sina barn varje månad. Dock är det bara 58 procent av de deltagande mammorna som angav att de någon gång, sedan barnet fötts, publicerat bilder på barnen på Facebook, men publiceringen skedde inte på en månadsbasis (Bartholomew 2012, 461). Hela 82,5 procent av mammorna, som deltar i Bartholomews studie, berättade att mindre än hälften av deras Facebookvänner bestod av familj eller släkt vilket innebär att merparten av vännerna inte är besläktad med kontots ägare (Bartholomew 2012, 460). Frågan om mammornas Facebookanvändning har förändrats sedan födseln, påvisade att 27 procent av mammornas användning minskade, medan 44 procent av mammorna som medverkade i studien istället ökade sin Facebookanvändning efter de fött barn (Bartholomew 2012, 463).
Integritet på sociala medier
Heirman, Vanwesenbeeck och Walrave (2012) genomförde en studie som berör den problematik som kan uppstå i och med att det blir vanligare att sociala medier vill att användare ska delge allt mer privat information på sina konton. Detta har, i en del fall, bidragit till negativa konsekvenser och att intrång i människors personliga sfärer har ökat genom exempelvis olika former av identitetskapning (Heirman, Vanwesenbeeck & Walrave 2012). O´Keeffe och ClarkePearson
(2011) har genomfört en liknande studie, som även den har påvisat att en av de större riskerna på nätet och sociala medier i dag är bristen på sekretess att användare delar för mycket information, eller kanske till och med delar falsk, information om sig själv (O´Keeffe & ClarkePearson 2011, 802). Det skulle också kunna innebära att man som användare av sociala medier delar informantion om de som själv inte är aktiva på sociala medier, som exempelvis barn. Dessa risker gör att man som användare sätter sin egen integritet i riskzonen och i takt med växande medier saknar människor i dag en medvetenhet om integritet och kan därför många gånger publicera bilder som kan vara olämpliga att dela med sig av på sociala medier (O´Keeffe & ClarkePearson 2011, 802). Ur ett annat perspektiv behöver det inte bara vara den egna integriteten som finns i riskzonen utan det kan även vara andra familjemedlemmar som sätts i riskzonen, ibland utan att ens veta om det, eller ha förmågan att kunna påverka det själv.
Det är möjligt för var och en, som användare av sociala medier, att själv välja hur mycket och vilken typ av personlig information som man vill att andra ska kunna ta del av på de sociala medierna (Heirman, Vanwesenbeeck & Walrave 2012). Detta kan dock skapa olika moraliska dilemman eftersom, framförallt, barn inte har förmågan att välja vilken information om dem som ska synas och vara tillänglig på sociala medier. Studien visar att unga kvinnor är mer benägna att tillämpa olika sekretessinställningar för att begränsa tillgången till den privata profilen. Något intressant som framkom i studien är att tonåringar i dag blir mindre benägna att begränsa tillgången till deras profiler ju äldre de blir, medan äldre vuxna påstod sig vara mer benägna att tillämpa strängare sekretessinställningar (Heirman, Vanwesenbeeck & Walrave 2012).
En god mediepraxis
Bengtsson och Johansson (2015) genomförde en studie om hövlighetsnormer, vilket innebär frågor om medieanvändarens normer vad som får göras i direkt interaktion med andra. Studien berörde även anständighetsnormer vilket handlar om frågor berörande normer om acceptabla beteenden i indirekt interaktion med andra människor (Bengtsson & Johansson 2012, 551). Resultatet i Bengtsson och Johanssons undersökning om mediemoral visar att svenskar generellt sett har en mycket kritisk syn på olika beteenden kopplade till digitala medier. Med andra ord kan det sammanfattas som att de flesta tycker att delar av det uppförande vi möter dagligen, gällande medier, ses både som ohövligt och oanständigt exempelvis att använda medier vid en middag med sin partner (Bengtsson & Johansson 2015, 552553). I studien framkommer det även att totalt 82 procent av de deltagande fann det helt oacceptabelt, eller delvis oacceptabelt att tagga eller checka in andra människor på sociala medier utan att först be personen i fråga om lov. Samtidigt som så lite som fem procent bedömmer det vara ett acceptabelt beteende (Bengtsson & Johansson 2012, 552).
Teori
Uppsatsen tar sin teoretiska ansats i teoretiska ramverk med den gemensamma nämnaren att de tar avstamp i människans moral och etik i relation till kommunikation via dagens medier. Begrepp som förklaras närmre och även agerar grund för kommande empiri är Mass selfcommunication, en god mediepraxis samt moralisk identitet.
Etik och moral
Platon definierar etik som läran om hur vi bör leva, exempelvis hur bör människan handla, hur bör vi vara som människor och hur bör människan organisera ett gott samhälle. Hur detta ska göras råder det oenigheter om människor emellan. Människor är inte överens om vad som är att betrakta som rätta handlingar, vilka karaktärsdrag som utmärker en god människa och hur ett gott samhälle är konstruerat. Det är därför den etiska reflektionen, diskussionen och frågorna behövs (Heberlein 2014, 20). Oftast börjar den etiska reflektionen i en känsla, som exempelvis “jag kan känna att det är fel att publicera en bild på mitt barn utan att fråga om lov först”. Känslor är dock inte tillräckliga som argument i etiska frågor, men känslan kan ses som en början något att ta tag i och fundera kring. Det är nämligen argumenten som är intressanta när etiska frågor diskuteras vilka är sådana som kan besvaras eller ställas med ett “bör” (Heberlein 2014, 42).
Med etik menas teoretiskt reflekterande över hur människor lever, medan moral syftar till praxis. Praxis syftar på hur personer och grupper, faktiskt, lever, beter sig och reflekterar vilken uppfattning av moral som finns inom en viss typ av grupp. Etik är därmed den teoretiska beskrivningen av den moral som människor har (Heberlein 2014, 2021). Dock är både begreppen moral och etik tomma på innehåll, eftersom inget av begreppen säger något om vad som betraktas vara goda och rätta handlingar, vilka värden som bör gynnas eller vilka normer som anses vara lämpliga att följa. I princip alla val och handlingar som människan gör och utför är i någon mening etiska val och alla människor ägnar sig, mer eller mindre medvetet, åt att reflektera över just etiska frågor (Heberlein 2014, 21). Etiken strävar efter att förstå människors värderingar, samtidigt som etiken vill ge svar på frågan om hur vi bör leva. På frågan om hur vi bör leva finns det inte bara ett svar utan många några svar bättre än andra och somliga kan ses som direkt dåliga (Heberlein 2014, 24).
Etik är alltså, som nämnt ovan och som Platon uttryckte det, läran om hur vi bör leva och är en teoretisk reflektion över människors och samhällens normer och moraliska förhållningssätt (Heberlein 2014, 59).
Moralisk identitet
Vid diskussioner om moral hamnar man oundvikligen i människans handlingar då det ses som viktigt att vara en god människa, men det är i handlingarna som människans värderingar och moral blir synlig. Det räcker inte att veta vad som är rätt, utan moral måste även ge uttryck i handlingar (Heberlein 2014, 151).
Alla människor har en rad personliga uppfattningar om sig själv och betraktar sig själv på ett visst sätt. Samtidigt har människan också önskemål om vem och hur den vill vara, som exempelvis en god förälder. När människans övertygelser och uppfattningar om den egna personen är mer än ett uttryck för tycke och smak har de en djupare mening en existentiell och moralisk betydelse, vilket också kan kallas för moralisk identitet (Heberlein 2014, 3132). Aristoteles menade att människans karaktär skapas genom valen som görs och de beslut människan fattar. När val, handlingar och beslut upprepas blir de till en vana och så småningom ett permanent inslag i människans karaktär. Hur vi reagerar på saker som händer och andra människors handlingar är också en del i skapandet av den egna moraliska identiteten. Människans moraliska identitet består av de normer och värderingar som den gjort till sina egna genom aktiva och medvetna val, eller genom påverkan, bemötande och uppväxt. Den moraliska identiteten innefattar alltså uppfattningar om sig själv, vem man är som människa, vem man vill vara och vilka gränser man sätter för sitt eget agerande. Alla människor har en moralisk identitet, vilket dock inte är detsamma som att alla människor har en god moral. Själva begreppet moral är inte värderande utan neutralt. Att ha en moralisk identitet är därmed inte en garanti för att göra rätt och vara en god människa (Heberlein 2014, 3233).
Mass selfcommunication
Tidigare var det massmedierna, exempelvis tidningar och radio, som gjorde masskommunikation att nå ut till en stor publik möjlig (Castells 2013, 64). En radiotalare, exempelvis, spelade musik som sändes ut till en stor mediepublik som var mottagare av innehållet. Dagens mediekommunikation har förändrats och i takt med utvecklingen av Internet har en ny form av interaktiv kommunikation samspel mellan dator och användare uppstått. Internet skapar möjligheter att använda medier på nya sätt, exempelvis genom att sända ut meddelande till många mottagare samtidigt som det i dag även kan finnas många sändare. Med andra ord har det uppstått en ny form av kommunikation “Mass selfcommunication”.
“Mass” finns med i benämningen eftersom det i dag, via medier, är möjligt att nå ut till en global publik (Castells 2013, 55). Den globala mediepubliken kan exempelvis nås via medier som
Youtube, där användaren kan nå ut med sitt budskap via bilder, texter eller videos (Castells 2013, 64). I benämningen nämns även “Self”, vilket har betydelsen att det är samma person som skapar budskapet som också når ut med det. Användaren styr över vilka mottagarna är och har på egen hand valt innehållet (Castells 2013, 55).
På Internet är det användarna som står för kommunikationen, som kan vara både lokal och global. Användarna skapar sin egen masskommunikation genom exempelvis sociala medier och bloggar. Den nya formen av masskommunikation kan beskrivas som att användare i dag även agerar som producenter av sina medier, det vill säga de skapar sitt eget medieinnehåll (Castells 2013, 66).
Mass selfcommunication innebär alltså att medievändare i dag har möjlighet att nå ut till en global publik, samtidigt som personen som skapar budskapet också är den som når ut med det. Genom förmågan att nå ut till en global publik skulle medvetenhet och konsekvenstänkande, hos dagens medieanvändare, vara möjlig att växa fram, samt att integriteten hos medieanvändare ökar. I sin tur skulle det, hos dagens medieanvändare, kunna leda till ett skapande av begränsningsstrategier, exempelvis i form av vilka som får tillåtelse att följa en på sociala medier.
En god mediepraxis
En god mediepraxis och medieetik är ämnen som Couldry tar upp i boken Media, society, world: social theory and digital media practice . Couldry menar på att människor måste ha en permanent grund att stå på, gällande etik, för att människor ska kunna leva ett gott liv tillsammans, vilket även kan appliceras på olika medier (Couldry 2012, 189). En god mediepraxis skulle då kunna innebära att man som medieanvändare och medmänniska frågar om lov innan man publicerar något, på någon annan, på sociala medier. Samt att en god mediepraxis också skulle kunna innefatta barn, även om de i ung ålder kan sakna en förståelse för sociala medier och vad de innebär och hur de fungerar.
Etik bygger på idén att människor kan komma att enas om vad ett gott liv generellt innebär utan att behöva ställa sig frågan hur man bör bete sig i särskilda situationer och att moraliskt och etiskt tänkande innebär en viss typ av generalisering (Couldry 2012, 188). Den grundläggande frågan gällande medieetik lyder: “Hur ska vi agera gentemot medier, så att vi bidrar till ett liv som, både individuellt och tillsammans, värdesätter alla i alla skalor, upp till och med det globala?”. De enda frågor etik i förväg kan ge ett svar på handlar om frågor som berör vad som är ett gott liv för människan i de allmänna villkoren för vad mänskligt liv är (Couldry 2012, 189).
I den digitala medievärld, som existerar i dagens samhälle, har alla ett etiskt ansvar vilket är nödvändigt eftersom det i dag, med datorer, mobiltelefoner och digitalkameror, är möjligt att tillföra något till medieprocessen, alltså skapandet av medier. Couldry menar att dagens medieanvändare bör ställa sig själv frågan: “Vilka goda egenskaper eller stabila grunder bidrar till en god mediepraxis?” det vill säga att medieanvändare, tillsammans, kommer kunna bidra till en positiv utveckling för ett mänskligt liv tillsammans (Couldry 2012, 190). Människor lever i dag både med och bland medier och på grund av den snabba utvecklingen av dagens digitala medier har de normativa konsekvenserna av livet med medier ännu inte utforskats. John Durham Peters uttrycker det som: “We have to keep up with the world, because we are, in some complicated way, responsible to act in it, and we can only act in the present.” (Återgivet i (Couldry 2012, 180). Citatets betydelse, i relation till denna uppsats, innebär att vi kan inte förutspå vad som ska hända i framtiden och hur sociala medier kommer att utvecklas. Därmed skulle innebörden av citatet kunna vara att vad som innebär en god mediepraxis utvecklas och förändras i takt med framväxten och utvecklingen av sociala medier.
Medier, har i dagens samhälle, en stor betydelse för människans utveckling. Människor har i dag ett stort behov av medier, eftersom dagens medier bidrar till människans informationsbyte. Vilket innebär att medieetik, i den digitala värld som människan i dag lever i, därför inte enbart berör de som arbetar i mediebranschen utan den berör oss alla (Couldry 2012, 190). Medieanvändare har möjlighet att agera publicister och Couldry menar därför att det är något som människor måste lära sig och förhålla sig till och ställa sig själv frågorna: Så, hur ska vi leva med medier och vilken roll bör medierna spela i vårt liv? Kan det finnas någon form av medieetik? (Couldry 2012, 180).
Metod
Nedanstående metodkapitel kommer beskriva vald metod för denna cuppsats vilket är kvalitativa djupintervjuer. Vidare kommer det diskuteras och reflekteras kring urval, genomförande, analysmetod och transkription av fyra genomförda intervjuer.
Kvalitativ metod och semistrukturerade djupintervjuer
För att besvara uppsatsens frågeställningar och föra en diskussion kring valt problemområde används kvalitativ metod i form av fyra individuella djupintervjuer, vilket innebär att man som författare vill komma in på djupet kring valda forskningsområde för att skapa en större förståelse. Användning av intervjuer är en av de vanligaste metoderna för insamling av kvalitativ data (Bruhn Jensen 2011, 270). Djupintervjuerna är av semistrukturerad karaktär, vilket innebär att en uppsättning frågor konstruerats innan själva intervjuerna. Frågorna, som ställdes till de deltagande informanterna, är utformade så möjlighet till uppföljningsfrågor finns, när, exempelvis, personen som intervjuar uppfattar ämnen eller åsikter som intressanta, viktiga eller betydelsefulla för uppsatsen (Bryman 2011, 206). Valet av semistrukturerade djupintervjuer som insamlingsmetod är på grund av en önskan om att få en djupare förstålese för vilka tankar mammor har angående publicering av bilder på barn på sociala medier. Beslutet att använda sig av individuella intervjuer gjordes med en förhoppning, från författarnas sida, om en öppen och ärlig intervju mellan intervjuobjekt och den som intervjuar. Bruhn Jensen menar dock att det är viktigt att det finns en medvetenhet om de problem som kan uppstå under en sådan intervju vilket kan vara att intervjuobjekten inte alltid säger vad de tycker och tänker, eller inte menar vad de säger (Bruhn Jensen 2011, 270).
Kritik som riktats mot användning av kvalitativ metod är att undersökningarna kan bli för subjektiva det vill säga att ett kvalitativt resultat, i stor utsträckning, kan bygga på forskarnas, ofta, ostrukturerade och slumpartade uppfattningar om vad som är viktigt och betydelsefullt under genomförandet av intervjuerna (Bryman 2011, 368). Med detta i åtanke kan det föras en diskussion kring huruvida de valda uppföljningsfrågorna är objektiva och i vilken riktning de påverkat studien. Därför har författarna av denna uppsats, under intervjuerna, förhållt sig till de teorier och tidigare forskning som beskrivs i tidigare kapitel. Kritiker menar också att ett kvalitativt forskningsresultat i många fall är svårt att generalisera, utöver den situation de produceras genom. Kvalitativa forskare får även kritik på grund av deras oförmåga att generalisera dra allmänna slutsatser angående resultatet. (Bryman 2011, 369). Med detta i åtanke har det under intervjuerna använts ett kritiskt tänkande och som författare finns det en medvetenhet om att fyra intervjuer inte kan återspegla verkligheten och därmed inte kan generalisera och få fram ett resultat som återspeglar verkligheten. Dock, finns det ämnen och
diskussioner som återkom i samtliga intervjuer vilket vittnar om att det finns något att forska vidare i.
Vid förberedelserna för kvalitativa intervjuer föreslår Lofland och Lofland att det är viktigt att ställa sig frågan vad det egentligen, i detta forskningsområde, är som är oklart, underligt eller överraskande (Bryman 2011, 419). Detta har gjorts med hjälp av den tidigare forskningen och en pilotstudie, där två fokusgrupper medverkade, som genomförts innan djupintervjuerna, för att få en bild över vad människor har för åsikter om publiceringar av bilder på barn på sociala medier. Innan genomförandet av intervjuerna skapades en intervjuguide. Intervjuguiden är en guide över de frågeställningar som ska diskuteras i de semistrukturerade intervjuerna. Genom analys av tidigare forskning, teorin och pilotstudien har det kommit fram ett antal teman bland annat etik och moral. Utifrån dessa teman har det, med hjälp av intervjuguiden, skapats en viss ordning i de teman som är aktuella, så att frågorna som berör dessa teman följer varandra på ett behagligt sätt. Samtidigt är det viktigt att vara förberedd på att frågorna, under intervjun, kan komma att ändra ordningsföljd och uppföljningsfrågor kan tillkomma (Bryman 2011, 419).
Urval
För att finna intervjuobjekt, i relation till studiens syfte, användes först och främst målinriktade och målstyrda urval som handlar om att välja intervjuobjekt med en direkt koppling till valt undersökningsområde (Bryman 2011, 350). Det innebär att denna typ av urval är av strategiskt slag där man vill skapa en överensstämmelse mellan forskningsfrågor och urval. Det vill säga att forskaren har en önskan om att intervjua personer som är relevanta för forskningsfrågorna (Bryman 2011, 434). I detta fall utgick författarna utifrån sin bekantskapskrets och de mammor som blev tillfrågade att delta i studien har barn, i olika åldrar, under 18 år. Det är också av stor vikt att de tillfrågade mammorna använder sig av och är aktiva på de sociala medierna Facebook och Instagram, vilka studien fokuserar på. Antal barn, vart de bor eller vilket civilstånd mammorna har är inget som har tagits i åtanke vid urvalet då det inte är uppsatsens syfte.
Deltagande informanter
Informant 1 Erika Barn 1 16 år, Barn 2 14 år, Barn 3 11,5 år, Barn 4 7,5 år Informant 2 Johanna Barn 1 3 månader Informant 3 Felicia Barn 1 4 år
Informant 4 Lina Barn 1 3 år
Avgränsningar
För att avgränsa antalet sociala medier i denna uppsats föll valet på att fokusera på de två av de mest populära sociala medierna, Facebook och Instagram, vilket framkommer under kapitlet tidigare forskning Det är därmed endast dessa som diskuteras under intervjufrågorna och även enbart Facebook och Instagram som kommer att analyseras.
Att valet föll på att enbart studera mammor är på grund av att det i en studie, gjord av Bartholomew, visar på att det är fler mammor än pappor som använder sig av Facebook, där mammorna som deltar i studien besökte den sociala plattformen Facebook minst en gång om dagen. Dessutom påvisade studien att 58 procent av mammorna har delat bilder på sitt barn och 64 procent angav att de delade bilder på sina barn varje månad (Bartholomew 2012, 461).
Valet av att ha fokus på de två sociala medier Facebook och Instagram är eftersom de är två av de största sociala plattformarna i dagens samhälle. Det är viktigt för uppsatsen att kretsa kring sociala medier som aktivt används av mammor och där publicering av bilder är möjlig.
Genomförande
Inför denna studie har det genomförts fyra semistrukturerade intervjuer. Till en början var det planerat att tre av dessa skulle genomföras vid möte och en av intervjuerna skulle göras online där frågorna skickades till informanten som sedan skickade tillbaka svaren. I slutändan, på grund av uppstående omständigheter, resulterade det istället i att två av intervjuerna genomfördes online och de två andra genomfördes vid ett riktigt möte. På grund av att alla intervjuer inte genomförts på samma sätt blev genomförandet av intervjuerna en betydelsefull del att diskutera i uppsatsen.
Vid genomförandet av onlineintervjuerna blev frågorna skickade till medverkande informanter, via Facebook, som sedan fick ta den tid som informanten behövde för att kunna svara på frågorna inom en rimlig tidsram. Till skillnad från de två intervjuer som genomfördes under ett fysiskt möte ledde onlinetillfället till att informanterna har längre betänketid att fundera och reflektera kring de existerande intervjufrågorna. Även om informanterna, under det fysiska mötet, inte behöver besvara frågorna direkt efter den är ställd, är det värt att belysa att betänketid på egen hand och när någon sitter bredvid och väntar har sina skillnader. Exempelvis att en
informant vid ett fysiskt möte, antagligen, inte vill sitta tyst och fundera i tio minuter, medan hur lång betänketiden är per fråga vid en onlineintervju inte är någonting som märks.
Därmed är just betänk och reflektionstiden över hur informanterna valt att svara på frågorna något vi tagit extra hänsyn till då vi analyserat resultaten. Även antalet följdfrågor skiljer sig till stor del mellan de två olika formerna av intervjuer. De två intervjuer som genomförts vid ett fysiskt möte genomfördes likt en diskussion med andra ord att intervjuaren ställde en fråga informanten svarade och kändes det lämpligt och var ett intressant diskussionsområde tillkom en följdfråga från intervjuarens sida. De intervjuer som genomfördes online har inte många följdfrågor, främst på grund av att frågorna skickades och informanterna skulle återkomma med svaren när de kände sig klara och nöjda med svaren.
Onlineintervjuerna genomfördes alltså, till största delen, inte i samband med att informanten och intervjuaren var online samtidigt. Uppföljningsfrågor uppkom däremot, under onlineintervjuerna, då författarna började analysera och diskutera resultatet av intervjuerna. Då uppkom följdfrågor som i efterhand skickades till de informanter som medverkade vid onlineintervjuerna, som återigen skickade tillbaka svaren. Följdfrågor är därmed en möjlig faktor även om intervjuerna genomförs online. Dock uppkommer de, åtminstone i detta fall, när resultatanalysen genomförs och inte direkt efter informanten svarat på frågan. Vilket antagligen är på grund av att vid en onlineintervju skickas många svar till intervjuaren på en och samma gång, som i sin tur måste hinna bearbeta svaren.
Pilotstudie
Innan genomförandet av de kvalitativa djupintervjuerna genomfördes en pilotstudie i form av två fokusgrupper för att, förhoppningsvis, bidra med vad människor har för åsikter om bilder på barn på sociala medier. Den första fokusgruppen genomfördes hemma hos en familjemedlem till en av författarna, där det både är män och kvinnor i åldrarna 2560 som deltog och bland deltagarna finns både de som har barn och de som inte har några barn. Den andra fokusgruppen genomfördes hos en nära vän där de deltagande endast är tjejer i åldrarna 2425 och ingen av de deltagande har barn. Under pilotstudien framkom det att många av de deltagande inte reflekterar över vilka rättigheter som gäller vid publicering av bilder på sociala medier. Under båda fokusgrupperna diskuterades åsikter som “äsch, det drabbar inte mig, vem vill ha mina bilder?” och deltagarna menade på att vem skulle vara intresserad av deras bilder och använda dem för att “de är ju inte direkt kända..”. Det framkom även att bilder på barn publiceras vid tillfällen då föräldern känner någon form av stolthet över barnet och därför vill visa upp vad barnet åstadkommit. Förälder väljer även att publicera bilder på sitt barn vid mer speciella tillfällen som ses som lite utöver det vanliga, som exempelvis julafton, födelsedagar eller bröllop. I de två
olika grupperna är deltagarna överens om att det aldrig är okej att publicera bilder på barn i utsatta situationer “om jag inte hade kunnat lägga ut bilden på mig själv, så skulle jag heller aldrig kunna lägga ut bilden på mitt barn”. Några få i pilotstudien utmärkte sig genom att de aldrig skulle publicera en så kallad porträttbild på ett barn, utan endast om det är fler människor med på bilderna. Det är på grund av att barnet inte skulle sticka ut på bilden och på så sätt inte exponera barnet alltför mycket på sociala medier. Utifrån de resultat som framkom efter pilotstudien skapades olika teman som utgjorde en grund för intervjuguiden, i övrigt har inget material från pilotstudien tagits med eller presenteras i uppsatsen.
Transkription
Vid genomförandet av kvalitativa intervjuer är både vad intervjuobjektet säger och hur denne säger det, av intresse för forskarna och studiens resultat. Det är därför av stor vikt att spela in och analysera hela intervjun för att upplysa, exempelvis, de synpunkter som utmärks extra intressanta för studien. Samtidigt som det som forskare är viktigt att även förstå sig på de delar som istället är av mindre vikt och inte tillför något speciellt för studien (Bryman 2011, 428). Att spela in en pågående intervju har varit användbart eftersom det skapar möjligtheten, för författarna, att i efterhand återgå till de åsikter som framkom under intervjun samt för att snappa upp utomstående ljud som exempelvis pauser eller skratt. Att ha materialet inspelat har även varit till stor hjälp vid transkriberingarna av intervjuerna då det kan vara väldigt tidspressande att anteckna allt informanten delar med sig av under pågående intervju. Det är dock viktigt att vara medveten om och ta hänsyn till att en del som blir intervjuade kan bli distraherade och nervösa när de vet att de blir inspelade, en del kanske till och med vägrar bli det (Bryman 2011, 428). På grund av att, som tidigare nämnts, intervjuerna genomförts på olika sätt har även transkriberingen gjort det. De fysiska intervjuerna har spelats in på dator för att sedan i efterhand transkriberas. Detta var inte fallet vid onlineintervjuerna, eftersom svaren blev direkt skickade i nerskriven form till författarna var en transkribering inte nödvändig förutom korrektion av förkortning av ord samt benämningar av namn som hålls anonyma i uppsatsen.
Forskningsetik
Innan intervjuerna påbörjades blev intervjuobjekten informerade om de forskningsetisk riktlinjer som råder och vad som gäller inför intervjun och den insamlade datan. De forskningsetiska riktlinjerna har till syfte att ge normer för förhållandet mellan forskare och deltagare till studien, där informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet tas upp (Vetenskapsrådet 2002). Intervjuobjekten blev informerade om dessa innan påbörjad intervju. Vilket således innebär att innan informanterna tackade ja till intervjun fick de information om uppsatsens syfte och vilka villkor som gäller för deras deltagande, att deltagandet är frivilligt och
de kan när de vill avbryta sin medverkan. Informanterna fick också information om att alla uppgifter de lämnar i samband med intervjuerna är konfidentiella, med andra ord, ska inga som helst uppgifter som kan avslöja personerna lämnas ut samt att den information som samlas in får endast användas för forskningsändamål. Eftersom informanterna blev lovade anonymitet inför studien kommer informanterna att synas i analysen under fingerat namn.
Reliabilitet och validitet
Reliabilitet, menar Bryman (2008) handlar om hur tillförlitligt uppsatsens resultat är. Att diskutera kring huruvida resultatet kan komma att se annorlunda ut beroende på vilken metod som använts vid insamling av data, eller andra faktorer som kan ha påverkan över huruvida resultatet hade blivit detsamma om det genomförts på olika sätt eller vid olika tillfällen (Bryman 2008, 49). I denna uppsats skulle övervägande kring resultatet kunna diskuteras om det exempelvis genomförts gruppintervjuer istället för enskilda intervjuer, där gruppdynamiken och gruppdiskussioner hade kunnat vara avgörande för vilket material som intervjuerna bidragit med till studien. Enligt Bryman (2008) handlar uppsatsens validitet om huruvida uppsatsen verkligen undersöker det den säger sig undersöka (Bryman 2008, 50). Intervjuguiden är utformad utifrån syfte, frågeställningar och pilotstuiden vilket gör att uppsatsen når en hög validitet då uppsatsen undersöker det den i syfte och frågeställningar säger sig undersöka.
Analys
Analysen tar avstamp i uppsatsens syfte och de teoretiska ramverk som presenterats tidigare i uppsatsen. Följande kapitel utgör en analys där empirin kommer att presenteras, analyseras och diskuteras.
Mammornas användning av Facebook och Instagram
Materialet påvisar att alla fyra medverkande mammor är aktiva på Facebook där de övergripande användningsområdena är att hålla kontakt med vänner och familj samt att hålla sig uppdaterad om kommande event och vad som händer i vännernas liv. Ett resultat som är jämförbart med Bartholomews (2012) studie om att fler mammor är aktiva på Facebook än pappor. Alla informanter är däremot inte lika aktiva på Instagram. Av de fyra mammorna är det endast en som använder Instagram aktivt. Två av dem har ett konto på Instagram men publicerar inte mycket på egen hand utan tittar istället vad andra konton publicerar. Den fjärde informanten, Felicia, använder sig inte av Instagram alls. En av informanterna, Erika, använder sitt Instagramkonto som en form av fotodagbok, eftersom det enligt henne, är ett smidigt sätt att publicera bilder från olika händelser och det är lätt att gå tillbaka och minnas vad man gjort. Alla fyra informanter använder till störst del sin mobiltelefon för att kolla sociala medier, men de kunde även vid en del tillfällen använda sig av surfplatta eller dator. Alla fyra mammorna är överens om att användningen av sociala medier skedde sporadiskt och “när tid finns”. Sammanlagt, under en hel dag, spenderar informanterna mellan 1,53 timmar på sociala medier.
Skillnad mellan Facebook och Instagram
Den gemensamma nämnaren om vad mammorna har för tankar om Instagram är att detta sociala medium är mer begränsat än exempelvis Facebook. De mammor med aktivt Instagramkonto har valt att begränsat kontot och endast familj och vänner blir accepterade att följa kontot och i sin tur ta del av publiceringarna. Det är, enligt mammorna, lättare att begränsa tillgången av ett Instagramkonto än ett konto på Facebook där vänners vänner kan ta del av inlägg och bilder även om personen i fråga inte är vän med denne på Facebook. Ett resultat av den begränsade tillgången, på Instagram, är att den mamma som aktivt använder Instagram väljer att publicera mer privata bilder där än på Facebook.
Moraliska dilemman som kan uppstå på sociala medier
Etiken strävar efter att förstå människors värderingar, samtidigt som etiken vill ge svar på frågan om hur människan bör leva, vilket vidare kan appliceras på hur människan bör agera på sociala medier. Under samtliga intervjuer diskuterades det vilka typer av bilder som kunde ses som opassande på sociala medier. Det finns dock inte bara ett, utan många, svar på frågan om hur
människan bör agera på sociala medier. Några svar ses som bättre än andra och somliga kan ses som direkt dåliga. Ett exempel på hur människan, enligt medverkande mammor, bör agera på sociala medier i relation till barn är att nakenbilder på barn något som inte bör publiceras på Facebook och Instagram. Exempelvis menar informanten Lina
“Visst är det gulligt när man ser småttebebisar sova nakna på en fårskinnsfäll men det platsar inte på Facebook. Jag har sagt åt mina nära och bekanta att bilder på mitt barn får publiceras, men inte när barnet är naken, eller när man ser exempelvis kön eller rumpa.”
Samtidigt menar Heberlein (2014) att det är i människans handlingar som deras värderingar och moral blir synlig. Det räcker inte att veta vad som är rätt utan moral måste även ge uttryck i handlingar. Något som kan leda till att moraliska dilemman uppstår om man som mamma å ena sidan tycker att bilden är gullig och man känner sig stolt och vill visa upp den söta bilden på sitt barn, medan å andra sidan är det viktigt att tänka på vilka konsekvenser en sådan bild kan få. Andra situationer som informanterna inte anser är okej att dela med sig av på sociala medier är när barnet befinner sig i ett känslomässigt stadium. Ett exempel på detta är om barnet visar ilska eller sorg på grund av en specifik händelse, där Erika menar på att:
“Det som inte är okej tycker jag är bilder som kan missbrukas av inte så trevliga människor. Alltså, typ barn som är nakna. Och kanske inte heller utlämnade bilder. För barn är ändå utsatta, dom kan inte skydda sig själv riktigt utan man måste skyddas av någon anhörig eller vuxen och om då den som ska skydda barnet lägger ut foton som är väldigt utlämnade när det gäller kanske känslor eller kanske upprivande situationer som har varit jobbiga.”
Det var dock enbart en av mammorna, Johanna, som tog upp eventuell problematik kring bilder på barn där de visar olika känslor som exempelvis sorg eller ilska. Problematiken med att publicera känslosamma bilder på barn hänger samman med barns integritet och Johanna ställer sig frågan om vad barn kommer tycka om dessa bilder som ligger ute på sociala medier när de blir äldre. Mamma Johanna menar att det inte går att veta hur publikationer kan komma att missbrukas eller om barnets framtida arbetsgivare kan få tag i en video eller bild där barnet visar ilska och utifrån denna bild väljer att inte anställa personen i fråga, vilket också är anledningen till att Johanna i slutändan inte skulle publicera utlämnande bilder på hennes barn. Samtidigt tycker hon, personligen, att det inte är “speciellt farligt” med dessa typer av bilder eftersom det kan skapa ett reellt intryck av hur livet tillsammans med barn faktiskt är. Johanna förklarar sitt resonemang följande:
“Jag tycker inte det är så farligt eftersom jag kan själv tycka att det är lite roligt att se det ibland. Fördelen tycker jag är att man får se lite reellt intryck av hur livet är med barn istället för att bara lägga ut den här gulligull sidan som kanske låter vissa människor tro att barn bara sitter tyst och är söta vilket kanske kan leda till att vissa känner sig pressade. Kanske om alla lägger ut att man har tränat 25 timmar denna veckan och då kan kanske många bli jättestressade eftersom dom inte ens hinner med två. Så det blir ju lite fel verklighet som visas på Facebook för alla lägger bara upp dom roliga sakerna.”
Moralisk identitet
Heberlein (2014) menar på att människor har en rad personliga uppfattningar om sig själv och betraktar sig själv på ett visst sätt samtidigt som människan har önskemål om vem och hur den vill vara, som exempelvis en god förälder. I citatet ovan, från Johanna, går det att utläsa att hon, trots sina personliga åsikter, har begränsat vilken typ av bilder hon publicerar på sociala medier för att hon vill vara den bästa möjliga mamman för sitt barn. Johanna har, med andra ord, applicerat sina övertygelser och uppfattningar om sig själv i verkliga livet, vilket skapar en existentiell och moralisk betydelse, vilket också kan kallas för moralisk identitet.
Det råder, med andra ord, en viss ovisshet hos de medverkande mammorna om vad som är moraliskt rätt eller fel att publicera på sociala medier. Barns integritet kopplas oftast samman med känslo eller nakenbilder hos samtliga informanter. Det finns, hos samtliga mammor, en medvetenhet om vad som anses vara moraliskt rätt och hur man som mamma bör agera gentemot sitt eller sina barn på sociala medier. Samtliga informanter fokuserar främst på vad som är bäst för sina barn, för att på så sätt agera som en bra förälder. Utöver detta sätter mammorna gränser för sitt eget agerande och gör på så sätt även dessa gränser till en vana, vilket fortledningsvis blir ett permanent inslag i vardagslivet som i sin tur skapar en moralisk identitet.
Andra bilder som inte hör hemma på sociala medier är bilder på situationer som kan ses som farliga, jobbiga eller olagliga, vilket samtliga mammor är överens om. Exempel på detta kunde vara om ett barn har det tufft i skolan, eller om barn medverkar i en bild eller händelse där alkohol eller cigaretter är inblandat. Ur ett etiskt och moraliskt perspektiv bör det, med andra ord, finnas absoluta gränser om vad man som förälder får lov att publicera på, eller om, sitt barn på sociala medier. Erika menar att barn redan är utsatta eftersom de, på grund av sin unga ålder, inte kan skydda sig själv. Barn måste skyddas av någon anhörig eller vuxen och då kan det bli fel om den som ska skydda barnet lägger ut foton som är väldigt utlämnande när det gäller känslor eller situationer som varit eller är jobbiga. Felicia för följande resonemang:
“Det är väl upp till föräldrar vad de vill publicera men att man alltid tänker igenom de noga innan man lägger ut dem och sätter sig in i situationen själv och frågar sig själv om jag skulle tyckt det var okej om mina föräldrar la ut en sån typ av bild på mig när jag var liten. Men kan tycka exempel när föräldrar lägger ut bilder på sina lite äldre barn och skriver vad de gått igenom, om det haft det tufft i skolan och sedan lägger föräldrarna ut bild på barnet i fråga och skriver om händelsen. Det skulle jag nog inte tycka vara okej eller roligt att en sån bild av mig spreds över nätet när jag själv var liten och om jag nu hade varit med om något sådant. De tycker jag inte de sociala medierna har med att göra. Det jag menar är att man ska tänka och fråga sig själv ''hade jag tyckt att detta var okej?'' innan man lägger ut bilder och texter om sina barn.”
De medverkande mammorna anser att man, som förälder, alltid bör återkoppla till sig själv och upplever man att det inte är okej att en bild på en själv i en specifik situation finns på sociala medier, skulle liknande bilder på andra inte heller läggas upp vare sig bilden är på ett barn eller en vuxen. Ovanstående resonemang, som mammorna för, går att koppla till de hövlighets, och anständighetsnormer som Bengtsson och Johansson tar upp i sin studie. Studien visar på att 82 procent av de deltagande anser att det inte är okej att lägga upp bilder, tagga, eller checka in människor utan personens tillåtelse. Eftersom små barn inte har förmågan att uttrycka sina känslor kring sociala medier, eller inte alltid förstår innebörden med att synas på sociala medier, uppstår olika moraliska dilemman. Samtidigt finns det inget som är moraliskt rätt eller fel utan det är upp till varje förälder att skapa sig en god moralisk identitet och göra det som anses vara bäst för sitt barn. Johanna menar på att:
“Alla föräldrar är bra för sina barn. Så länge man inte lägger upp något olagligt, där det ser ut som barnet ska knarka eller något, för det finns det säkert dom som gjort för att det ska vara en kul grej. Så det behöver man kanske inte göra men annars tycker jag att alla föräldrar kan ta sitt egna ansvar och bestämma själv.”
Integritet och medvetenhet
Castells benämning “Mass selfcommunication” kan appliceras på dagens mediepublik där användare, av bland annat sociala medier som Facebook och Instagram, kan nå ut till en global mediepublik. Det insamlade materialet påvisar att de mammor som medverkar i uppsatsen, på grund av denna “Mass selfcommunication”, har en stor medvetenhet kring sociala medier, främst om att inlägg som publiceras på sociala medier i dag enkelt kan spridas till en bred mediepublik utan att användaren själv vet om det. Samtliga mammor är medvetna om att det inte
endast är vännerna på Facebook som kan ta del av de inlägg som publiceras, utan även vänners vänner och andra utomstående utan någon nödvändigtvis relation. Kommunikationen som användaren på exempelvis sociala medier står för kan vara både lokal och global, men på grund av spridningsfaktorn går det inte att förutspå hur långt en bild på Facebook kan nå. Därmed är det av stor betydelse, för alla deltagande mammor, att i den mån det går förhindra och begränsa att inlägg sprids vidare. Detta gjorde informanterna genom att utnyttja sociala mediers sekretessinställningar, där det exempelvis går att begränsa vilka det är som har tillgång till det som publiceras. Lina berättar att:
“Sedan har det ju blivit en större skillnad i mitt tänk när det gäller foton på barn på sociala medier sedan efter jag fått barn. Förut var min logg offentlig, men nu så har jag begränsat den. Mina inlägg är inte längre offentliga. Plus att jag tänker på hur och vilka bilder jag lägger ut. Jag vet att Facebook fortfarande har rättigheter att "använda" mina bilder, därför måste man tänka sig för både 1, 2 och 3 gånger. Sedan har jag begränsat det just för privatpersoner också. Min Facebook har jag för att hålla kontakt med vänner och gamla vänner och kollegor, självklart får mitt barn synas där med då Barn 1 sätter guldkant på min tillvaro när barnet är hos mig, men inga olämpliga bilder eller miljöer eller nakenbilder, för sådant hör hemma på väggen.”
Samtliga fyra mammor menade på att det är viktigt att tänka på att inte blotta och exponera barn på sociala medier, ofta på grund av ovissheten om vilka som faktiskt kan ta del av bilderna. Castells menar att användare av Internet och sociala medier i dag kan skapa sin egen masskommunikation där användaren agerar producent av sina egna medier, det vill säga de skapar sitt eget medieinnehåll genom att exempelvis publicera bilder på Facebook och Instagram. Informanterna menar att det därmed är viktigt att tänka på att inte exponera barn på sociala medier, på grund av ovissheten om vilka som faktiskt kan ta del av bilderna. Det saknas kunskap om vilken utsträckning bilderna kan komma att spridas vidare, vilket har ökat konsekvenstänkandet hos samtliga informanter. Olika begränsningsstrategier har därmed, medvetet eller omedvetet, utformats och dessa strategier kan visa sig på olika sätt. Antingen i form av att man som förälder begränsar de bilder som faktiskt publiceras på sociala medier, eller att användaren gör en begränsning av vilka personer som har tillgång till kontot. Att låsa sitt konto kan därmed ses som en begränsningsstrategi och Felicia berättar:
“Jag brukar bara lägga ut bilder som mina vänner kan se och förr var jag vän med många jag inte kände. Nu har jag däremot rensat bort alla dem och känner eller
åtmimstone vet vem alla är är som jag är vän med och har träffat dem. Detta det gjorde jag i samband med att första graviditetsbilden kom ut.”
Här syns tydligt en form av begränsningsstrategi med innebörden att Felicia, under graviditeten, valde att begränsa sociala medier och endast vara vän med personer som hon i dag har kontakt med. Samtliga informanter berättar att de har en blandad skara vänner på Facebook, men endast Felicia och Lina tar upp att de valt att rensa bland sina Facebookvänner. Viljan att begräna sina sociala medier kan hänga samman med familjelivet med andra ord att mammorna inte vill att personer de inte har någon kontakt med ska ta del av publiceringar som berör deras privatliv och barn. Liknande tankegångar finns hon Erika som är den enda informant som aktivt använder Instagram. Erika har valt att begränsa det antal hon godkänner att följa hennes Instagramkonto och hennes följare består endast av nära familj, släkt och vänner. Erika beskriver Instagram som en mer intim form av socialt medium där hennes publikationer görs för att finnas tillängliga för henne själv samt de närmsta att ta del av. Erika berättar:
“Ja så där tänker jag mig för vad jag lägger ut, på Facebook, medan Instagram… Alltså, där har jag bestämt mig för att jag har väldigt få som följer. Det är familj, släkt, och nära vänner som jag umgås med. Och egentligen har jag mitt Instagramkonto för släkt och familj och barn. Det är nästan som en dagbok för mig tänker jag, ja men där jag själv liksom kan gå in och minnas och som en dokumentation nästan. Ja, men som en dagbok, som en fotodagbok. Så där har jag väldigt begränsat antal. Och jag har rensat bort någon också, för där var någon från Barn 3, hon kan ibland sitta med min mobil, också vill hon bli vän med någon på Instagram och så och då blir dom vän tillbaka liksom. Så där rensar jag bort liksom. Där vill jag hålla det lite intimt.”
Johanna för ett annat resonemang och menar på att:
“Nej, jag har inte gjort skillnad på Facebook och Instagram eftersom det som jag lägger upp är sådant som jag tycker att alla kan få se ändå. Det spelar ingen roll om någon i Kina vet mitt tävlingsresultat exempelvis. För jag litar inte hundra procent på att det man lägger upp förblir privat. Så det jag lägger upp, tycker jag är helt okej om någon ser till exempel om jag sitter på en mountainbike, det är neutralt. Jag skulle inte lägga upp en nakenbild med tankesättet att det ändå “bara är mina vänner som kan se det”. Så jag sorterar efter allt det jag tycker är neutralt kan jag lägga upp och därför har jag inte gjort någon skillnad mellan Facebook och Instagram.”
Det går att utläsa en tydlig medvetenhet hos både Erika och Johanna, men även hos de två andra medverkande mammorna. Medvetenheten handlar om att, trots olika begränsningsstrategier, går det inte att påverka vilka som faktiskt kan ta del av det som publiceras på sociala medier. I och med att man som användare skapar sitt egna medieinnehåll och kan nå ut till både en lokal och global mediepublik är det viktigt att man tänker sig för gällande vilka typer av bilder, främst på barn, som publiceras på sociala medier. Samtliga mammor tar upp att barns integritet i relation till sociala medier är viktigt.
Bilder i kameran eller mobiltelefonen versus bilder på sociala medier
Under intervjuerna visar och berättar samtliga informanter om det finns någon skillnad på bilderna i deras kamera eller mobiltelefon i relation till de bilder informanterna publicerar på sociala medier. Informanterna berättar att de inte publicerar alla typer av bilder på sociala medier, utan flertal av bilderna håller mammorna privata, bland annat på grund av integritetsskäl. Intressant i diskussionen är varför man som förälder anser att vissa bilder inte hör hemma på sociala medier. Samtliga fyra mammor menar på att de många gånger fotograferar saker som kan anses vara tråkiga för somliga att ta del av, eller det faktum att det tagits flertal bilder under en och samma händelse och mammorna väljer då att endast publicera den bild som representerar händelsen bäst. En av de deltagande informanterna, Erika, publicerar bilder på Instagram med tanken att alla barn skulle vara lika representerade. Dels för att alla ska känna sig lika uppskattade, men också för att barnen ska ha möjlighet att titta tillbaka på vad familjen gjort tillsammans. Erika berättar om hennes resonemang:
“Men på min kamerarulle har jag ju allt. På Facebook där sorterar jag rätt bra och där finns oftast inte bilderna från min kamerarulle, endast i undantagsfall. Och Instagram finns ju ofta bilder från min kamerarulle . Hur jag sållar ut vilka som hamnar på Instagram? Ja, men då tänker jag ja, hur gör jag det? Dom som säger mest om den händelsen vi var med om. Eller dom som säger någonting om den händelsen vi var med om. Man kan ju ta femtio bilder av en händelse eller en utflykt och då kanske man väljer ut ett par. Ofta tänker jag så att, eftersom det är FÖR mina barn, tänker jag att nu har jag inte räknat, men att dom ska vara representerade lika mycket. Så dom inte ska säga sen “ja, men du sa att det var för oss, men jag finns inte med på era utflykter”.”
Det är endast en av informanterna, Johanna, som påpekar att även lättklädda bilder på henne själv, exempelvis en bild från en solsemester där hon står i bikini, inte bör finnas på Instagram
eller Facebook. Dock är samtliga informanter överens om att lättklädda bilder på barn inte hör hemma på sociala medier. Johanna uttrycker det:
“Dom som finns på min kamera, är dom som jag inte vill… Alltså som inte finns upplagt, jag har ju bilder som jag tycker är tråkiga. Man kan ju ta tio bilder på en dag, men man lägger ju max upp en och då lägger jag upp den som jag tyckte blev bäst isåfall. Sen är det väl också lite det att vissa grejer jag måste inte ligga i bikini ute på Facebook och sen är det väl så att någon kommer ha några misstankar om den bilden, så det är därför dom inte finns. Det är därför det inte finns några bilder på Barn 1, på sociala medier, för Barn 1 kan inte ta ställning till det.”
En god mediepraxis
Under samtliga intervjuer framkom det att barnens bästa ligger i fokus när det handlar om bilder på dem som publiceras på sociala medier. Även om de deltagande mammorna många gånger har liknande värderingar kan det som anses vara barnens bästa ur ett medieetiskt perspektiv skilja sig åt. Precis som det enligt Heberlein (2014) inte finns något moraliskt och etiskt rätt eller fel. Couldry (2012) är inne på ett liknande resonemang som Heberlein (2014) där Couldry menar på att människor måste ha en permanent grund att stå på gällande etik för att kunna leva ett gott liv tillsammans även gällande olika medier. Men vad en god mediepraxis innebär kan variera från person till person. En god mediepraxis skulle kunna innebära att man pratar med sina barn om sociala medier och för en öppen dialog om vad det är, samt att man frågar dem om lov innan man lägger upp bilder på sociala medier. Erikas två äldsta barn har själv tagit beslutet om att inte finnas på sociala medier:
“Barn 1 och Barn 2 säger ju att dom inte vill finnas på min Facebook. Dom vill inte att jag ska dela deras liv med mina vänner. Men ibland blir det ju vissa saker… Som ja, nu är vi här och åker skidor eller jag delade den här där barnen är små med matchande färger med tröjan och solhatten. Och den känner jag att den var kanske på gränsen, men det är så många år sen. Och dom satt rätt oskyldigt på en gräsmatta. Så där gör jag det med hänsyn till barnen. Men dom vill inte förekomma där. Och jag brukar alltid fråga om det är någonting liksom.”
Erika påpekar också att det är viktigt att föra en öppen dialog med barn gällande sociala medier för att de tids nog måste lära sig att hantera det eftersom det finns i vår vardag. Erika påpekar också att det är viktigt att följa utvecklingen för sociala medier tillsammans med sina barn, eftersom utvecklingen av dagens digitala medier har gjort att de normativa konsekvenserna av
