• No results found

Pedagogers uppfattning av lekens roll i undervisningen – En studie i grundskolans tidigare år

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Pedagogers uppfattning av lekens roll i undervisningen – En studie i grundskolans tidigare år"

Copied!
42
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn – unga – samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Pedagogers uppfattning av lekens roll i

undervisningen –

En studie i grundskolans tidigare år

Teachers view on the role of play in education –

A study in the early school years

Ulrica Bladh

Sakina Uruzgan

Lärarexamen 210hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap

Handledare: Fredrik Nilsson Examinator: Caroline Ljungberg

(2)
(3)

Abstract

Pedagogers uppfattning av lekens roll i undervisningen –

En studie i grundskolans tidigare år.

Ulrica Bladh Sakina Uruzgan

Bladh, Ulrica och Uruzgan, Sakina (2010). Pedagogers uppfattning av lekens roll i undervisningen – en studie i grundskolans tidigare år.

Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola.

Syftet med examensarbetet är att undersöka pedagogers uppfattning av lekens roll i pedagogiken samt hur leken används i undervisningen i årskurs ett. Vi har undersökt om det förekommer problem för pedagogerna när det gäller att använda sig av lek i undervisningen. Vi har också undersökt vilka problem som i så fall kan uppstå. Vi har gjort en kvalitativ studie som är byggd på intervjuer och observationer. Studien har genomförts på en skola och vi har intervjuat fyra pedagoger i årskurs ett samt rektorn. I denna undersökning har vi utgått från Lev Vygotskijs tankar om leken och som är betydelsefull för barns utveckling. Till vår hjälp har det även använts tidigare forskning som berört vårt forskningsområde. Vår studie har visat att pedagogerna anser att leken är av stor betydelse för barns utveckling och att leken fyller många funktioner hos barnen. Vi har också kommit fram till att det kan förekomma olika problem när det gäller att använda sig av leken i undervisningen. Det kan bland annat handla om att alla pedagoger inte delar samma åsikt om lekens betydelse i undervisningen. Det är vanligt att pedagogerna arbetar i arbetslag där det inte är nödvändigt att alla delar samma åsikter om lekens betydelse i undervisningen.

(4)

Förord

Inledningsvis vill vi tacka vår handledare Fredrik Nilsson som har varit en stor stöttepelare och gett oss bra råd och handledning under arbetets gång.

Vi vill också tacka samtliga pedagoger och rektor som har ställt upp i intervjun.

Vi vill även ta tillfället i akt att tacka respektive partner som stöttat oss under detta examensarbete.

Slutligen vill vi tacka den andre skrivpartnern för ett gott samarbete. Det har varit mycket givande och under resans gång har vi lärt oss mycket och stöttat varandra i medgångar och motgångar.

Under arbetets gång har arbetet varit jämnt fördelat mellan oss. Vid intervjutillfällena var vi båda två närvarande men när det gäller transkriberingen av intervjuerna så hade Sakina huvudansvaret för det. Vid observationerna hade Ulrica huvudansvaret när det gäller att föra anteckningar.

Malmö, januari 2010.

(5)

Innehållsförteckning

1. INLEDNING...7

1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR...8

1.2DISPOSITION...9

2. FORSKNINGSÖVERSIKT OCH TEORETISK FÖRANKRING...10

2.1DET SOCIOKULTURELLA PERSPEKTIVET...10

2.2VYGOTSKIJS SYN PÅ LEK...11

2.3TIDIGARE FORSKNING...12 2.3.1 LEKENS BETYDELSE...12 2.3.2 SYNEN PÅ LEK...12 2.3.3 PROBLEMATIK...13 2.3.4 LEKEN I UNDERVISNINGEN...14 2.3.5 SAMMANFATTNING...15 3. METOD...16

3.1METODVAL OCH METODDISKUSSION...16

3.2OBSERVATIONSUNDERSÖKNINGEN...16 3.3INTERVJUUNDERSÖKNINGEN...17 3.4ETISKA ÖVERVÄGANDEN...19 3.5URVAL...19 3.6GENOMFÖRANDE...20 4. ANALYS ...22 4.1LEKENS BETYDELSE...22

4.2VUXNAS ROLL I LEKEN...24

4.3LEKEN I UNDERVISNINGEN...28

4.4BORNHOLMSMODELLEN...30

4.5PROBLEMATIK...33

5. SAMMANFATTNING OCH KRITISK REFLEKTION ...36

6. REFERENSER ...39

(6)
(7)

1. Inledning

Enligt läroplanen för förskolan, Lpfö 98, och läroplanen för skolan, Lpo 94 (Lärarens handbok, 2005), skall pedagogerna sträva efter att skapa förutsättningar för lek och lärande. I Lpo 94 kan man läsa att:

Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet (Lärarförbundet Lpo 94, 2005 s.11).

Lekens betydelse är också något som belyses i Lpfö 98, läroplanen för förskolan:

Leken är viktig för barns utveckling och lärande (Lärarförbundet Lpfö 98, 2005 s.27).

Med dessa citat i åtanke valde vi att undersöka pedagogers uppfattning av lekens roll i undervisningen i årskurs ett och hur pedagogerna använder sig av leken i undervisningen.

Davidsson skriver att det förekommer olika studier när det gäller integrationen mellan förskola och skola i Sverige och att dessa studier visar att leken utgör ett dilemma för pedagogerna (efter Johansson & Pramling Samuelsson, 2007:10). Pedagogerna i förskolan tar upp betydelsen av lekens roll i verksamheten medan pedagogerna i skolan tvivlar på om det är möjligt att få in leken i den målstyrda verksamheten (a.a.). Denna potentiella konflikt mellan leken och lärandeprocessen är en av våra huvudsakliga forskningsmål i detta arbete. Författaren kallar denna konflikt för ett dilemma, eftersom det är ett svårlöst problem att veta i vilken utsträckning och på vilket sätt lekprocessen kan vara till nytta för undervisningen utan att samtidigt stjäla för mycket tid från denna. Detta resonemang gjorde oss intresserade av att undersöka om denna konflikt kan leda till problem i arbetet att använda sig av leken i undervisningen.

Germeten menar att när leken förekommer i skolan så omtalas den som en metod för lärandet medan leken i förskolan tycks ha ett värde i sig (efter Johansson & Pramling Samuelsson, 2007:10). Med detta resonemang antyder författaren att begreppet lek och lärande inte hör ihop utan att leken ingår i en kategori medan lärandet befinner sig i en

(8)

annan. Är det möjligt att skilja lek från lärandet och lärandet från lek? Med tanke på detta kommer vi att undersöka hur det ser ut i praktiken. Används leken i undervisningen eller är leken något som utförs utanför klassrummet som till exempel på rasten?

I arbetet har vi valt att utgå ifrån Lev Vygotskijs teorier eftersom många skolor använder sig av dessa idag för utvecklandet av sin verksamhet. Denna undersökning kommer att handla om leken i skolan. Vi kommer även att beskriva forskningsläget inom detta ämne för att bilda en bas för vårt eget arbete. Tidigare forskning inom området rör till största delen förskolan. Då förskola och skola båda har pedagogiska mål, bör problematiken vara snarlik och vi använder därför även forskningsmaterial från förskolan i detta arbete. Vi ser betydelsen av att undersöka detta område för att få mer kunskap om lekens mening i skolan samt att detta medför goda kunskaper för oss som blivande pedagoger.

Vi har utfört en kvalitativ studie som är byggd på intervjuer och observationer. Studien utfördes på en skola där vi intervjuade fyra pedagoger i årskurs ett samt rektorn.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med examensarbetet var att undersöka pedagogers uppfattning av lekens roll i undervisningen samt hur leken används i undervisningen i årskurs ett. Vi undersökte om det förekom problem för pedagogerna när det gäller att använda sig av leken och i så fall vilka. Undersökningen ägde rum inom en verksamhet och syftet till detta var att vi vill få en fördjupning på en enda skola.

Våra frågeställningar är följande:

• Vad är pedagogers uppfattning av lekens roll i undervisningen i årskurs ett? • Förekommer det problem för pedagogerna när det gäller att använda sig av leken

(9)

1.2 Disposition

Här kommer vi kort att redogöra för arbetets upplägg. Efter att i kapitel 1 ha givit en inledning samt definierat arbetets syfte och frågeställningar så kommer vi i kapitel 2 att ge en forskningsöversikt samt förankra vårt arbete teoretiskt där vi bygger på den ryske utvecklingspsykologen Lev Vygotskijs tankar och teorier kring lek. I kapitel 3 beskriver vi vårt tillvägagångssätt där vi kommer att diskutera våra metodval och ge en metoddiskussion. Vi kommer även att ta upp våra val av olika observations- och intervjumetoder. I samma kapitel kommer det en beskrivning om etiska överväganden och slutligen vårt urval av den grupp vi har valt att undersöka. I kapitel 4 kommer en sammanfattning av intervju- och observationsundersökningen som är kopplade till tidigare forskning. I kapitel 5 kommer slutligen en sammanfattning och våra kritiska reflektioner kring undersökningsområdet.

(10)

2. Forskningsöversikt och teoretisk förankring

I detta kapitel beskriver vi Lev Vygotskijs sociokulturella teorier samt hans tankar och teorier om lek. Sedan kommer tidigare forskning gällande vårt undersökningsområde.

2.1 Det sociokulturella perspektivet

Evenshaug och Hallen skriver om Lev Vygotskij och hans olika utgångspunkter för barns utveckling (2001:135). De skriver om sociokulturella teorier som innebär att barn utvecklar sina grundläggande kognitiva färdigheter i ett samarbete och i sällskap med andra. Detta är något som också tas upp av Säljö som beskriver individens relation till omvärlden (2000:66). Vygotskij menar att individen får erfarenhet och utvecklas i samspel med andra individer i omgivningen. Vygotskij menar också att kulturen har en väsentlig roll där språket samt kommunikationen är av stor betydelse. Han diskuterar också artefakter och att dessa har en avgörande roll för individens tänkande, lärande och handlande. Med artefakter avses alla materiella verktyg (efter Säljö, 2000:66). Med materiella verktyg menas till exempel dator, penna, miniräknare och suddgummi.

Evenshaug och Hallen diskuterar i sin tur om kulturens betydelse för den intellektuella utvecklingen och skriver att Vygotskij menar att barnen föds med några få huvudsakliga färdigheter som till exempel uppmärksamhet, varseblivning och minne (2001:135). Dessa färdigheter utvecklas i sin tur av kulturen och till hjälp används specifika redskap som till exempel att man i västvärlden för ner anteckningar på papper för att minnas saker. Vygotskij menar att barnen är villiga att få mer kunskap och utforska världen (efter Evenshaug & Hallen, 2001:136).

Vygotskij la också tyngdpunkten på det dialogiska samarbete som äger rum mellan barnet och en annan människa, en människa som är både en kompetent vägledare och som via verbala instruktioner demonstrerar för barnet hur det ska genomföra en viss åtgärd. Här försöker barnet förstå den som visar henne/honom vad de ska göra för att sedan tolka det till sitt eget och göra det på sitt sätt. Detta dialogiska samarbete äger rum inom det som Vygotskij kallar för den proximala utvecklingszonen.

(11)

Med detta begrepp avser Vygotskij de personer som är närmast barnet. Om barnet till exempel har svårt att lösa en uppgift ensam, så kan barnet tillsammans med andra erfarna personer lösa uppgiften. Det är i denna zon som barnet får sin intellektuella utveckling (efter Evenshaug & Hallen 2001:136). Därför är det som pedagog viktigt att stimulera barnen till att aktivt arbeta tillsammans med andra och att kunna stötta barnen samt ge dem hjälp för att behärska eller att klara av de nya uppgifter som de får. Sammanfattningsvis innebär detta att barnet på egen hand kan utföra en ny handling bara om den först ägt rum i samarbete med andra.

2.2 Vygotskijs syn på lek

Lindqvist redogör för Vygotskijs syn på lekens roll i pedagogiken. Hon lyfter fram Vygotskijs tankar om vad leken betyder för barn och menar att den har en stor betydelse för dem (1999:62). Leken visar i vilken ålder barnen befinner sig samt deras intresse som sedan leder till de beståndsdelar som blir barnens färdigheter och förmågor. Något annat som har inverkan på barnens lek är hur de imiterar andra i leken. Under lekens gång imiterar barnet en lekkamrat eller en vuxen och på så sätt får barnet kännedom om hur det ska bete sig i den sociala gemenskapen. Barnet reglerar och anpassar sig till de övriga barnen som är med i leken. Att anpassa sitt uppträdande gentemot de andra barnen är något som ingår i varje lekgrupp. Denna typ av lek är något som är socialt för barnen och ger dem gemenskap samt lärdom (a.a.).

Lindqvist skriver vidare att Vygotskij menar att leken är en skapande verksamhet (1996:69). Alla individer uppfattas enligt Vygotskij som kreativa, även det lilla barnet. För barnet innebär leken den viktigaste formen för utveckling av sitt medvetande om världen. Vygotskij ser leken som den viktigaste källan till utveckling av tanke, vilja och känsla (efter Lindqvist 1996:70). För Vygotskij innebär leken ett dynamiskt möte mellan barnets inre (känslor och tankar) och yttre verklighet. Det är i leken som den imaginära situationen skapas och där handlingar gestaltas. Vygotskij anser att leken är en fantasiprocess som skapar nya betydelser genom att en verklig situation får en ny och främmande innebörd. Dessutom är barnet enligt Vygotskij en lekande varelse som leker ständigt (a.a.).

(12)

Welén redogör också för detta och menar att Vygotskij betraktar leken som en social process (2003:29). Detta innebär att varje individ formas av social och kulturell påverkan och en individ beter sig annorlunda i olika kulturer och under olika tidsåldrar. Enligt Vygotskij härstammar leken ur ett emotionellt samt socialt uttryck. Han ser leken som en önskeuppfyllelse och med detta menar han att barnet vill ha sina önskningar uppfyllda omedelbart trots att vissa önskningar inte kan förverkligas med en gång. I och med detta uppstår en spänning mellan vad barnet vill och vad det kan. Leken blir då ett förverkligande av orealiserbara önskningar. Vygotskij menar att leken inte drivs av en lust att leka. Många lekar är enligt Vygotskij inte alls lustfyllda, exempelvis tävlingslekar där förlorarna går ifrån med olustkänslor (efter Welén 2003:30).

2.3 Tidigare forskning

Under detta delkapitel kommer vi att redogöra för tidigare forskning inom området. Denna berör som tidigare nämnts både lekens roll i skolan och förskolan.

2.3.1 Lekens betydelse

Evenshaug och Hallen menar att leken är av stor betydelse för barns liv och utveckling samt att leken fyller många funktioner (2001:337). Barnen får möjlighet att undersöka sin omvärld via leken. Via leken utforskar barnen även de egna behoven och intressena. Genom leken utvecklas barnen kreativt och på så sätt bidrar leken till att barnen lär känna sig själva. Leken stimulerar utvecklingen på många olika sätt som till exempel intellektuellt, emotionellt, socialt och motoriskt (2001:338).

Evenshaug och Hallens åsikter om lekens betydelse är snarlika de åsikter Vygotskij har. Dessa anser att leken är av stor betydelse för barns liv och utveckling (efter Lindqvist 1999:62). Welén skriver också om lekens betydelse och menar att en stor del av dagens forskning visar att barn lär genom lek (2003:11).

2.3.2 Synen på lek

Godée beskriver hur barns lek genom tiderna värderats på olika sätt (1993:39). Tidigare ansågs leken som något praktfullt men man har även sett leken som något som man gjorde på fritiden när det fanns tid över. Det är även viktigt att ha i åtanke att synen på lek kan värderas olika från person till person. Vidare beskrivs det att barnen i förskolan

(13)

får en möjlighet att leka medan i skolan börjar det allvarliga (a.a.). Med detta resonemang som grund kan man undra om leken alls förekommer i skolan utan kanske bara har utrymme i förskolan?

Detta motsägs dock av Lillemyr som skriver att många betraktar barns lek som ett grundläggande område inom förskolepedagogiken men att leken också är på väg att få en betydelsefull roll i skolan (2002:41). Återigen framställs det som att leken är vanligt förekommande i förskolans värld men mindre i skolans.

Johansson och Pramling Samuelsson behandlar även synen på lek och menar att många ser leken som barnens enskilda projekt i motsats till lärande och strävansmål som av tradition har vilat på pedagogernas axlar (2007:23). Som författarna antyder så är det många som tycker att leken är något som tillhör barnen själva och att leken inte är kopplat till pedagogiken. Man har alltså här förbisett pedagogernas roll i barnens lek. Här kan man fundera på vad pedagogernas roll innebär när det gäller leken. Följer pedagogerna i skolan endast de uppställda strävansmålen? Ingår det inte i pedagogernas roll att visa intresse för barnens lek och behöver barnen inte denna uppmärksamhet och uppmuntran av pedagogerna?

Welén menar att leken som metod inte alltid uppfattats som värdefull inom den pedagogiska verksamheten (2003:35). Vidare beskrivs det att pedagogen har nyckelrollen att hjälpa barn att utveckla sin lek genom uppmuntran, stimulans och utmaning (2003:36). Det pedagogiska förhållningssättet kan rent praktiskt genomföras genom att pedagogen tar tillvara på tillfällen att expandera barns lek. Detta kan exempelvis ske genom att pedagogen förser barn med mer strukturerat material, till exempel pussel och spel, som barnen uppmuntras att använda. Förutom att tillhandahålla struktur genom material kan pedagogen också tillföra struktur genom att själv gå in i barnens lek (2003:37).

2.3.3 Problematik

Som tidigare nämnts hävdar Davidsson att det förekommer olika studier när det gäller integrationen mellan förskolan och skolan i Sverige och som visar att leken utgör ett dilemma (efter Johansson & Pramling Samuelsson, 2007:10). Det kan uppstå problem

(14)

när det gäller leken och lärandeprocessen och man kan undra om det är möjligt att få in leken i den målstyrda verksamheten.

Welén menar att pedagogernas inställning helt och hållet är avgörande för om leken överhuvudtaget ska få en synlig plats i pedagogiken (2003:34). Detta är en viktig och betydelsefull antagande eftersom pedagogernas åsikter kommer att bestämma ifall leken ska finnas med i undervisningen eller inte. Vidare beskrivs det att vuxnas syn på lekens betydelse varierar över hela världen (2003:43). Med tanke på det som har nämnts skulle detta innebära ett exempel på problem som kan förekomma för pedagogerna när det gäller att använda sig av leken i undervisningen. Inom de flesta skolor är det vanligt att pedagogerna arbetar i ett arbetslag och man kan undra om detta kan vara ett problem, eftersom alla pedagoger i arbetslaget inte nödvändigtvis behöver vara överens om att leken ska användas i undervisningen.

2.3.4 Leken i undervisningen

Lillemyr hävdar att leken kan ge en mängd pedagogiska möjligheter och att leken fängslar, skapar motivation och styr barnens intressen (2002:33). Författaren lyfter fram vikten av att ha med lek i skolan men man kan undra när det gäller detta resonemang i vilka årskurser leken kan ge dessa möjligheter. Menar han i de lägre eller i de högre årskurserna? Man kan också fundera på om det finns skillnader på leken i den pedagogiska verksamheten för de lägre samt högre årskurserna. Lillemyr redogör vidare för olika anledningar till varför leken ska ha en central plats i den pedagogiska verksamheten (2002:41). En av anledningarna är att man har sett att barn blir mer erfarna i leken. Barnen utforskar, prövar och använder fantasin på ett sådant sätt att de lär sig själva och utvecklar tillit. Barnen får också erfarenheter i att kommunicera och förhålla sig till andra. En ytterligare anledning är att barnen socialiserar sig genom leken. Leken är även väsentlig för barns utveckling och lärande och den förbereder barnen inför den kommande framtiden (Säljö, 2000:66).

Detta kan jämföras med Vygotskij som menar att barnen socialiserar sig i leken och detta kan till exempel ske när barnen imiterar en lekkamrat eller en vuxen och på detta sätt får kännedom om hur det ska bete sig i den sociala gemenskapen (efter Lindqvist, 1999:62).

(15)

2.3.5 Sammanfattning

I redogörelsen av tidigare forskning förefaller samtliga forskare lyfta fram lekens betydelse för barns liv och utveckling. Det är många funktioner som leken uppfyller. Evenshaug och Hallen skriver till exempel att leken stimulerar barns utveckling på många olika sätt (2001:338). Detta är även något som Vygotskij anser och han menar bland annat att leken är den viktigaste formen för barnets medvetande om omvärlden (efter Lindqvist, 1996:70). En annan genomgående slutsats som kan dras av tidigare forskning är problematiken kring pedagogernas inställning när det gäller att använda sig av leken i undervisningen. Man kan bland annat undra om det kan uppstå problem i till exempel ett arbetslag där alla pedagoger inte är överens när det gäller att använda sig av leken i undervisningen.

(16)

3. Metod

Under rubriken metod kommer det att beskrivas hur vi gått tillväga med vår undersökning. Först kommer det att diskuteras metodval och metoddiskussion där vi tar upp våra val av olika observations- och intervjumetoder. Därefter kommer det att redogöras för etiska överväganden och förhållningssätt där vi bland annat kommer att beskriva hur man ska gå till väga för att behålla anonymiteten hos de personer som intervjuas. Avslutningsvis kommer en beskrivning av vårt urval, det vill säga de observations- och intervjugrupper som representerar den grupp vi har valt att undersöka.

3.1 Metodval och metoddiskussion

Vår undersökning gäller hur pedagogerna i årskurs ett uppfattar lekens roll i undervisningen samt hur leken används i verksamheten. Vi har valt att kombinera en observationsundersökning med intervjuer för att nå en djupare kunskap om det valda området.

3.2 Observationsundersökningen

Ordet ”observation” kommer från latin och betyder iakttagelse eller undersökning (Løkken & Søbstad, 1995:36). I pedagogiska sammanhang definieras observation som en uppmärksam iakttagelse (a.a.). Enligt Repstad innebär en observation en undersökning av människor där syftet är att se hur människor beter sig i olika situationer (1999:23). I vår undersökning vill vi observera hur pedagogerna använder leken i undervisningen. Det kommer även att undersökas om det förekommer problem för pedagogerna när det gäller att använda leken i undervisningen och i så fall på vilket sätt.

Det finns olika observationsmetoder att välja mellan, dels den kvalitativa och dels den kvantitativa (Johansson & Svedner, 2006:55). Vi har valt att inrikta oss på den kvalitativa metoden eftersom texten är det mest centrala uttryckssättet och den vanligaste arbetsformen i skolan (Repstad, 1999:9). Vidare skrivs det att inom denna metod observeras miljöer, personer och händelser och när detta sker skriver observatören ned sina observationer som kan ske i form av anteckningar (a.a.).

(17)

Det är just detta vi valde att göra när vi genom observation ville undersöka hur pedagogerna använder sig av leken i undervisningen. I de kvalitativa metoderna studeras en eller några få miljöer (Repstad, 1999:10). Med anledning av detta så har vi valt att göra vår undersökning på en och samma skola. Att koncentrera våra studier till en skola gör det möjligt att göra en fördjupad undersökning.

Att göra studien på bara en enda skola innebär en risk för att slutsatserna inte kan sägas representera det stora flertalet skolor i Sverige. Vår undersökning kommer alltid att bero på hur väl vårt undersökningsobjekt representerar en typisk svensk skola, och detta kan vi omöjligt veta. Vi är medvetna om detta problem men vi ser många fördelar med en fördjupad studie på denna skola och vi anser detta överväga den nackdel det har i detta avseende.

I en observationsundersökning finns dels den så kallade dolda och dels den öppna observationen (Repstad, 1999:28-29). Inom den dolda observationen är det inte säkert att de som ska studeras är medvetna om att de observeras (Løkken & Søbstad, 1995:46). När observationerna genomfördes valde vi de dolda på grund av att vi inte vill påverka pedagogernas arbetssätt. Vi är dock medvetna om att en dold observation kan bli ett problem när det gäller de etiska övervägandena.

Patel och Davidsson tar upp nackdelen med observationsmetoden och menar att den kan vara tidskrävande (2003:88). Detta hade vi i åtanke före våra observationer och vi var även medvetna om att det skulle krävas flera oberoende observationstillfällen för att vi skulle få ett bättre statistiskt material. Observationerna pågick dagligen under en fyraveckorsperiod.

3.3 Intervjuundersökningen

Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning vilket innebär att man betonar en förståelse och tolkning av intervjuerna istället för att dra slutsatser från statistiska analyser, som man har i en kvantitativ undersökning (Patel & Davidsson, 2003:14). Repstad poängterar att det finns en smidighet när det gäller intervjuer och med detta menar han att ett svar på en fråga kan leda till andra uppföljningsfrågor (1999:11). Vi anser också att detta är bra och det är något som vi har tagit tillvara på under

(18)

intervjuerna. Pedagogerna som vi intervjuat kom ofta in på ämnen som vi inte direkt förberett oss för och då kunde vi ställa ytterligare frågor för att få mer kunskap inom vårt område. Vi utgick dock från ett i förväg uppgjort frågeformulär.

Vi bestämde oss även för att dela ut frågorna i förväg till samtliga pedagoger så att de skulle få möjlighet att förbereda sig inför intervjun. Vi ville att pedagogerna skulle få kännedom om frågorna så att de under intervjun inte skulle behöva tänka länge för att svara på frågorna. Detta fick dock inte innebära att pedagogerna gavs begränsade möjligheter att tänka ordentligt för att utveckla sina resonemang. Ordentligt med tid var därför avsatt för varje intervju.

Enligt Repstad är ett vanligt misstag som intervjuare att man sitter och tänker på nästa formulering eller fråga man ska ställa och på så vis inte lyssnar ordentligt på vad den intervjuade säger (1999:74). Vi var medvetna om detta och vi försökte att inte koncentrera oss på att tänka hur vi skulle ställa de övriga frågorna under tiden intervjun skedde. Vi bestämde oss också för att dela på frågorna, det vill säga att vi tog varannan fråga, så att det inte blev att en person pratade hela tiden medan den andra bara satt tyst och inte sa något.

Johansson och Svedner redogör för betydelsen av att använda sig av en bandspelare vid intervjun (2006:44). Vid användandet av bandspelare så kan intervjuaren fokusera på vad den intervjuade säger och slipper tillbringa tiden åt att föra anteckningar (Repstad, 1999:70). Dessutom kan intervjuaren ägna mer kraft åt att leda intervjun. Ett exempel är just att fånga upp lösa trådar i svaren eller komma med hastigt uppkomna uppföljningsfrågor. Givetvis har vi före var intervju pratat med pedagogerna och fått deras tillstånd att använda oss av en bandspelare.

Repstad framhåller också att platsen eller lokalen kan påverka resultatet av en intervju (1999:72). Man ska försöka välja ett ställe där man kan vara ostörd. Detta hade vi också i åtanke och vi bestämde att intervjuerna skulle ske i ett mindre rum på skolan där pedagogerna kände sig säkra och hemma.

(19)

3.4 Etiska överväganden

Johansson och Svedner framhåller att alla som deltar i undersökningen ska känna sig trygga och vara säkra på att deras anonymitet skyddas (2006:30). Det ska inte vara möjligt att identifiera förskola/skola, lärare eller elever/barn när slutprodukten är färdigställd. Detta är oerhört viktigt för oss och med anledning av detta gjorde vi vårt bästa för att anonymiteten skulle säkerställas. Bland annat har vi undvikit att återge de riktiga tilltalsnamnen på skola, rektor, pedagoger och elever.

Repstad tar även upp andra viktiga etikregler som att forskaren bland annat ska tänka på att personer som ska delta i projektet ska få veta syftet till undersökningen (1999:68). Innan intervjuerna skedde informerade vi därför om vårt undersökningsområde. Som tidigare nämnts var observationerna dolda. Här är det därför extra viktigt att inte återge några detaljer som kan få läsaren av denna text att spåra enskilda individer.

Løkken och Søbstad tar också upp betydelsen av att inte bryta mot tystnadsplikten och nämner att liknade undersökningar kan anses utgöra personlig information (1995:15). Vi är medvetna om detta och har säkerställt att inte informationsmaterial sprids vidare. Vi anser att det är viktigt att till exempel banden som användes enbart nyttjas för vårt examensarbete och att det inte ska finnas någon risk att dessa hamnar i fel händer.

3.5 Urval

För vår intervjuundersökning har vi valt att intervjua fyra pedagoger och dessa är två ordinarie pedagoger, en extra pedagog som kommer in i klassen vid ett fåtal tillfällen och en fritidspedagog. Vi har dessutom intervjuat rektorn på skolan för att vi ska få en bredare kunskap inom vårt undersökningsområde. Anledningen till att vi valde att intervjua dessa fyra pedagoger är att de är verksamma i årskurs ett och därför utgjorde ett bra underlag för undersökningen. Vi såg även en fördel i att pedagogerna hade olika roller. Intervjupersonerna är mellan 25-55 års ålder och är av båda könen. Samtliga pedagoger, rektor och skola har vi valt att ge fingerade namn. Namnet på skolan har valt att kalla Åkerskolan, rektorn har vi valt att kalla Gunilla och pedagogerna har fått namnen Kristina, Olga, Åsa och Per.

(20)

Syftet var som tidigare nämnts att undersöka pedagogernas uppfattning av lekens roll i undervisningen samt hur leken används i undervisningen. Vi skulle också undersöka om det förekom problem för pedagogerna att kombinera lek och lärande. Vi börjar med en kort sammanfattning av pedagogernas utbildningsbakgrund eftersom det är dessa pedagoger som arbetar i klassen vill vi förtydliga vilken bredd det är på pedagogerna och deras utbildning. Vi vill även poängtera att vissa av pedagogerna är utexaminerade för ett par år sedan medan vissa inte är det. Med anledningen av detta kan synen på lek vara annorlunda sinsemellan pedagogerna.

Kristina har gått lärarutbildningen med inriktning KME, kultur, media och estetiska

uttrycksformer för grundskolans tidigare år. Efter att ha tagit examen började Kristina arbeta som förskollärare och idag arbetar hon som lärare i årskurs ett och två på Åkerskolan. Olga är utexaminerad till småskollärare och har byggt på med lite fortbildning kring ämnena teknik, matematik och IT. På denna skola arbetar hon som klasslärare på halvtid i årskurs ett. Åsa har gått lärarutbildningen med inriktningen svenska som huvudämne och har dubbel kompetens vilket innebär att hon är både grundskollärare och fritidspedagog. Efter sin examen började hon arbeta på Åkerskolan som fritidspedagog och hade musikundervisningen i förskoleklassen. Idag arbetar Åsa både som fritidspedagog och lärare i årskurs ett. Per är från början utbildad förskollärare och har en fritidpedagogtjänst på denna skola. Dessförinnan har han jobbat som förskollärare. Gunilla har gått en treårig utbildning och utbildat sig till rektor. Tidigare har hon arbetat som biträdande rektor och vikarierat som rektor. Idag arbetar hon som rektor på Åkerskolan men även på två andra skolor. Hon anser att en rektors roll på en skola innebär att vara en pedagogisk ledare och det innebär i sin tur att hon inte vistas i klassrummen utan är en pedagogisk ledare som driver skolutvecklingen och ser till att få med alla pedagogerna.

3.6 Genomförande

Vi har valt att förlägga vår undersökning i årskurs ett på en skola i Skåne, här kallad Åkerskolan. Skolan är en mindre byskola vilket innebär att det inte är så många elever på skolan. Fördelen med detta är att skolan engagerar sig mer för eleverna samt att alla elever är sedda av alla pedagoger. En ytterligare orsak till vårt val av skola är att årskurs

(21)

ett är en närliggande årskurs till förskoleklassen på samma skola och där är det mer vanligt med lek i verksamheten.

Under en fyraveckorsperiod skedde observationer under lektioner i olika ämnen som klassen hade med fokus på ämnena svenska och matematik. Anledningen till detta var att dessa ämnen var vanligast förekommande. Observationerna skedde dagligen i de olika ämnena och kunde vara från 5-10 min till 30 min. Detta berodde på att pedagogen introducerade ett ämne för klassen som kunde vara från 5-10 min. Därefter jobbade eleverna på självmant under lektionen. Vi var medvetna om att observationerna kunde bli tidskrävande men vi kände att det inte hade räckt med ett fåtal observationstillfällen och bokade därför flera tider. För eleverna i årskurs ett är en normallektion 45 minuter men 30 minuter utgjorde den maximala tid eleverna orkade vara engagerade i ämnet. Anteckningar fördes under observationerna för att sedan fungera som underlag för det fortsatta arbetet. Dessa har varit till stor användning för oss och det är ett sätt att ta tillvara sina observationer på eftersom man inte kommer att minnas allting från de olika observationstillfällena.

För vår intervjuundersökning valde vi ut de pedagoger som vi tänkte intervjua. Varje intervju varade mellan 30-40 minuter och alla spelades in på bandspelare. Detta var till stor hjälp och vi var tacksamma att samtliga intervjupersoner accepterade att vi bandade samtalen. Vi valde att genomföra intervjuerna i ett avskilt och diskret rum så att vi kunde vara själva med intervjupersonerna och inte bli störda.

Intervjufrågorna var fastlagda i förväg men under intervjutillfällena uppstod det

följdfrågor och detta utnyttjade vi och på detta sätt nå djupare i våra frågor. När vi

märkte att frågorna inte besvarades som vi hade tänkt oss formulerade vi om dessa så att det blev så tydligt som möjligt. Detta berodde på att pedagogerna inte svarade på den fråga vi ställde utan pratade om något helt annat. När det gäller intervjufrågorna till rektorn var vissa av frågorna samma som de pedagogerna fick men vi hade lagt till ett antal nya. Anledningen till detta var att vi ville ha rektorns och därmed skolledningens uppfattning om lekens roll i undervisningen. Under intervjuerna kände vi att det blev mer ett samtal mellan alla parter än en intervju. Vi började med att ställa en fråga och därefter blev det mer som ett öppet samtal. Vi tror att detta hade att göra med att vi hade

(22)

4. Analys

I detta kapitel beskriver vi intervjuerna och observationerna som har genomförts. Vi kommer att koppla intervjuerna och observationerna med tidigare forskning och förankra våra resultat teoretiskt. Vi har valt att lägga tyngdpunkten på intervjuerna eftersom pedagogernas uppfattning om leken framkom mer under intervjutillfällena än under observationstillfällena.

4.1 Lekens betydelse

En fråga som ställdes till pedagogerna var om deras uppfattning av lekens betydelse. Alla pedagogerna var eniga om att leken är en viktig del i skolan. De menade att leken är viktig dels för barnens utveckling och dels för barnens kunskapsinhämtning. Kristina nämner att leken är barnens sätt att lära och att de lär sig bättre genom leken. Hon säger bland annat att ”leken är väldigt viktig del i skolan”. Hon poängterar att barn lär sig bättre genom leken och fortsätter redogöra för lekens betydelse.

Mycket på ett lekfullt sätt, och det märker man på barnen att de tycker att det blir mycket roligare. Mycket det här med praktiska övningar […] den spontana leken är jätteviktig på raster där lär de sig mycket […] det sociala samspelet, kommunicera […] leken är viktig för barnens utveckling, kunskapsinhämtandet […] det märker man när det blir för svårt i något och man gör det lite lekfullt, då märker man skillnaden […] social träning, motorik, de lär sig roller, ge och ta, identiteten utvecklas, turtagning, samtal och kommunikationen utvecklas. (Kristina)

Kristina verkar fästa stor vikt vid lekens betydelse och anser att leken fyller många funktioner. Detta är något som även Åsa håller med om då hon säger: ”Jag tycker att lek är jätteviktig”. Hon nämner också att man lär sig mycket genom leken och att barnen behöver leka mycket i årskurs ett.

På svenska-lektionen har vi en lek där man kommer på en stad, ett land, en frukt och namn på en viss bokstav […] man är i lag och tävlar […] jag tänker på lek och tänker att det är jätteviktigt och att man ska leka mycket när man är barn […] att man får chansen till att leka […] bra för fantasin […] kan lära allt möjligt, turtagning, samarbete, regler, språk, matte, socialt samspel. (Åsa)

(23)

Vid ett observationstillfälle lade vi märke till den lek som Åsa redogör för ovan, det vill säga leken på lektionen i svenska där eleverna skulle komma på så många ord som möjligt på en specifik bokstav. Klassen hade ett föremål som skickades runt till alla elever. Sedan skulle de komma på ett ord som började på en specifik bokstav som i det här observationstillfället var bokstaven S. Olga redogör också för en lek som genomförts på en lektion i svenska. Hon beskriver att barnen ”lekte bokstavsmassage, man står på ett led och skriver en bokstav på varandras rygg och så flyttades bokstaven framåt”. Hon talar om att bokstavsmassagen är en dold agenda det vill säga att barnen lär sig omedvetet. Barnen är inte medvetna om att de lär sig via leken.

Mer och mer tycker jag att leken är jätteviktig, för att i leken praktiserar de sin kunskap, omsätter den till praktiken […] om de leker affär så räknar de en massa, och det tycker jag är jättebra […] omsätter praktiska kunskaper och övar […] socialt är leken oerhört utvecklande […] och det är ett uppdrag att utveckla eleverna som sociala medborgare. (Olga)

Pedagogen Per talar också om lekens betydelse och berättar om sin syn på lekens innebörd.

Leken som jag ser det så är den livsviktig, där grundläggs jättemycket […] via leken förbereder de sig för fortsättningen […] det gäller all lek […] en träning för vuxenlivet. (Per)

Pedagogernas uppfattning om lekens betydelse kan sammanfattas som att leken är en viktig del i skolan. Leken betyder mycket för barnens utveckling och när det gäller att ta till sig kunskap. Detta är också något som togs upp av Evenshaug och Hallen som menar att leken betyder mycket för barnens utveckling (2001:337). De beskriver vidare att leken fyller många funktioner samt att barnen får möjlighet att utforska och undersöka sin omvärld och detta är något som även pedagogerna tar upp i intervjuerna. Pedagogerna beskrev att leken innebär en social träning för barnen, de tränar motoriken, de lär sig att ge och ta, identiteten utvecklas, de lär sig turtagning samt att samtala och kommunikationen utvecklas. Detta kan jämföras med det som framhålls av många andra och som vi återgivit i Kapitel 2.

(24)

Till exempel menar Evenshaug och Hallen att barn utvecklas i leken och drar slutsatsen att de utvecklas intellektuellt, emotionellt, socialt och motoriskt (2001:338). I vår genomgång av tidigare forskning i Kapitel 2 beskrevs bland annat att barnen i förskolan får en möjlighet att leka medan allvaret börjar för barnen i skolan (Godée, 1993:39). Med detta resonemang som grund kan man undra om leken inte alls förekommer i skolan och kanske bara har utrymme i förskolan. I våra intervjuer med pedagogerna kom det dock fram att leken är något som är förekommande i skolan och det togs också upp om lekens fördelar i skolans verksamhet.

Germeten menar att när leken existerar i skolan så omtalas den som en metod för lärandet och leken i förskolan uppfattas ha ett värde i sig (efter Johansson & Pramling Samuelsson, 2007:10). Utifrån detta resonemang uppstod det funderingar kring om det är möjligt att skilja mellan lek och lärande. Funderingar kring huruvida leken används i undervisningen eller utanför klassrummet som till exempel på raster trädde också fram. Från intervjuerna med pedagogerna framgår att leken används i undervisningen som en sorts metod för lärandet där leken används som ett stöd för de moment som är svåra och komplicerade. Pedagogerna tar stöd av leken för att momentet ska bli lättare att förstå. Pedagogerna tar också in leken i undervisningen för att det ska bli ”lekfullare” och pedagogen Åsa tog i sin intervju upp att klassen har olika lag och tävlingslekar. I intervjun kom det också fram att leken är något som är förekommande på raster och pedagogen Kristina framhöll betydelsen av leken på rasterna för att barnen ska lära sig mer.

I Kapitel 2 nämnde vi att barns lek genom tid värderats på olika sätt (Godée, 1993:39). Tidigare ansågs leken som något praktfullt men man har även sett leken som något som man gjorde på fritiden när det fanns tid över. Som tidigare nämnts i intervjun så används leken dels i undervisningen men också under den fria tiden, det vill säga när barnen har rast. I intervjun kom det fram att barnen lär sig via leken på rasterna, bland annat hur de ska utveckla det sociala samspelet.

4.2 Vuxnas roll i leken

I intervjun med pedagogerna togs det upp om vuxnas roll och hur stor betydelse deras deltagande har i barnens lek. Pedagogerna framhåller att leken inte enbart är till för

(25)

barnen och Kristina belyser speciellt de vuxnas roll. Hon menar att det är viktigt att pedagogen försöker se vad som händer och hur barnen leker. Det är viktigt att alla barn är delaktiga i lekarna så att de inte känner sig ensamma och håller sig för sig själva. Hon menar att om man ska jämföra vuxnas roll i leken i skolan med förskolan så är rollen annorlunda: ”Pedagogerna i förskolan deltar på ett helt annat sätt och är med i rollekarna vilket inte förekommer lika mycket när det gäller hos pedagogerna i skolan”. Hon fortsätter berätta hur hon själv deltar i barnens lek.

Det är viktigt att jag som vuxen är med eftersom man är förebild för de barn som inte är sugna på att leka […] leken är absolut inte avsett för endast barnen […] de pedagoger som har denna tankegång begränsar lekens betydelsefullhet […] vuxnas delaktighet i barnens lek, deras närvaro i de flesta lekarna är viktig […] som pedagog är det viktigt att vara medveten om barnens lek och att man visar ett intresse för deras lek. (Kristina)

Som det talas om i intervjun med Kristina så är leken inte enbart till för barnen utan vuxnas roll har stor betydelse i deltagandet. Detta är också något som Olga tar upp i sin intervju. Hon berättar hur de vuxna deltar i barnens lek på Åkerskolan och hon menar att fritidspedagogen är med och spelar fotboll samt att hon själv har varit med och kastat basketboll någon gång. Hon berättar vidare att de vuxnas deltagande i barns lek kan utvecklas ännu mer. Olga ger ett förslag på att man till exempel kan ha organiserade lekar på rasterna. Men hon tar även upp att tiden med barnen ute på rasterna är begränsad. Hon berättar att hon leker en stund men att tiden inte räcker till för att engagera sig och vara med i lekarna en längre tid.

Olga menar att som vuxen är det inte svårt att leka men sedan är det individuellt och personligt hur man ser på lek. Genom att ha deltagit i barnens lek har hon lärt sig att barnen oftast kan mer än vad man tror. I leken kan man oftast se saker som att barnen har en högre kompetens än vad de formellt kan redovisa och som de i leken visar informellt. Olga tycker inte att leken är avsedd enbart för barnen utan de vuxna måste bjuda på sig själva.

Oftast är det så att om den vuxne inte är med i leken tycker barnen att leken inte är på riktigt, vilket de kan läsa av ganska fort. Om den vuxne är med och deltar i leken så får de kännedom av att det är viktigt annars kommer de att tycka att det är barnsligt […]

(26)

om en vuxen springer till skolgården och börjar hoppa som ”små grodorna” så är jag helt medveten om att en massa barn börjar hoppa med […].(Olga)

Olga har gett många exempel på varför vuxna ska delta i barns lek. Hon poängterar att de vuxna måste bjuda på sig själva för att få med barnen i leken. Detta är också något som Åsa lyfter fram i sin intervju. Hon berättar att det som pedagog är väsentligt att vara med i leken men att man ibland ska leda leken och sedan släppa den så att barnen kan leka själva.

Jag är med och leder leken, ibland kan man släppa det och låter barnen själva leka. Om det är ett ensamt barn och om det är jämna par så går man in eller när man märker att det inte fungerar […] jag tycker att leken är viktig, jag är nog en lekfull person, jag kan springa och leka ”pjätt” med barnen på skolgården och jag tycker att det är jätteroligt att leka. (Åsa)

Åsa berättar i vilka situationer hon själv deltar i barnens lek och anser personligen att det är roligt att leka. Pedagogen Per berättar också i intervjun om hur han deltar i barnens lek: ”Jag deltar inte så ofta, inte fysiskt”. Per fortsätter berätta att han istället observerar vad som händer i leken för att då lägga märke till om det uppstår konflikter eller om barnen inte kommer överens. De gånger Per deltar i leken är när det är bollekar till exempel när det är fotboll.

I undervisningen när det är spel och då deltar jag. Där är det ett sätt att hjälpa barnen att följa regler. Där måste man delta, men de styrda lekarna deltar vi, men inte så mycket i den fria leken […] det svåra är om man då skulle delta i någon lek. Då är det viktigt att det finns andra vuxna eftersom det är många elever som man ska hålla koll på. Då är det inte helt enkelt, men jag tycker att de sköter det bra själva. Till en viss del så ska de sköta det själva, så som jag ser det […] man får läsa av vad som sker i leken och då får man styra upp ibland. Det var en annan sak på förskolan för att då deltog jag mycket i barnens lek […] egentligen borde det inte vara svårt att leka som vuxen men det är skillnad mellan en som är 28 år och en som ska snart gå i pension […] men vuxnas förutsättningar och inställningar har betydelse för deltagandet i barnens lek. (Per)

Personligen tycker Per att han som pedagog lär mer av att observera barnens lek än av att själv delta. Detta beror på att han lättare lägger märke till exempel när konflikter uppstår eller när barnen inte är överens i leken.

(27)

Han har en åsikt om att det egentligen inte ska vara svårt för en vuxen att leka men tar upp att det är skillnad på en vuxen som är 28 år och en som ska gå i pension.

I Kapitel 2 återgav vi att det är många som ser leken som enbart till för barnet (Johansson & Pramling Samuelsson, 2007:23). Detta står i motsats till utsagorna från samtliga pedagoger i våra intervjuer som ju menade att leken inte enbart är till för barnen utan även för de vuxna. Pedagogerna berättade betydelsefulla ståndpunkter om vuxnas deltagande i barnens lek, till exempel att de vuxna är förebilder för barn och deras deltagande i leken ger upphov till att de barn som inte är sugna på att leka blir mer leksugna. Vuxna har också en stor roll genom att se till att få med alla barn i leken och att ingen ska behöva känna sig utanför.

I intervjun med pedagogen Kristina uppgav hon att vuxnas roller ser annorlunda ut när det gäller förskola och skola. Hon menar att pedagogerna i förskolan deltar på ett annorlunda sätt i lekarna än vad pedagogerna i skolan gör. Vidare menar hon att pedagogerna i förskolan är mer delaktiga i rollekarna vilket inte är lika förekommande hos pedagogerna i skolan.

I tidigare forskning benämndes att pedagogen har nyckelrollen i att hjälpa barnen att utveckla sin lek genom uppmuntran, stimulans och utmaning (Welén, 2003:36). Med tanke på författarens resonemang förekom det funderingar i tidigare forskning kring om pedagogerna endast följde strävansmålen som fanns i skolan. Vidare funderades det om det inte ingick i pedagogers roller att visa intresse för barnens lek och om barnen inte behövde pedagogernas uppmärksamhet och uppmuntran?

Samtliga pedagoger i intervjun tog också upp detta och menade att den vuxne har en väsentlig roll. Detta är också något som Vygotskij tar upp som den proximala utvecklingszonen där en vuxen med hjälp av uppmuntran och vägledning kan se till att barnet får erfarenhet samt utvecklas (efter Säljö, 2000:66). Detta kallar Vygotskij för det dialogiska samarbetet som äger rum mellan till exempel en vuxen och ett barn, eller barn sinsemellan, vilket kan leda till att de behärskar nya utmaningar och kunskaper (efter Evenshaug & Hallen, 2001:136). Återigen belyses den vuxnes roll och vad vuxna kan betyda för barnen till exempel i deltagandet i leken.

(28)

4.3 Leken i undervisningen

Vid intervjuerna med pedagogerna diskuterades lekens roll i undervisningen och vilka synpunkter pedagogerna hade om detta. Pedagogen Kristina nämnde hur hon försökte ta med leken i undervisningen: ”Jag försöker ta med leken i undervisningen regelbundet men inte varje dag”. Hon berättar samtidigt att ibland är det för lite lek i undervisningen.

Det fokuseras mycket på lärandet det vill säga vad eleverna ska lära sig […] när det gäller i ämnet svenska så förekommer leken inte ofta […] det är mycket med att läsa och skriva […] men man utgår ifrån barnens intressen […] det är nog mest lek i matematiken och den viktigaste anledning till detta är för att underlätta så att visa moment blir lättare för eleverna. (Kristina)

Kristina berättar att när det är ett nytt moment i matematiken så görs detta på ett lekfullare sätt och gärna på ett mer praktiskt sätt. Detta är något som också har lagts märke till under ett av observationstillfällena. Pedagogen inledde med att berätta vilken siffra klassen ska jobba med under veckan och talade om samt visade hur den siffran skulle skrivas. Pedagogen talade också om i vilken ordning siffran skulle skrivas. Till exempel om man tar siffran fem (5) så nämnde pedagogen att eleverna skulle dra ett streck nedåt, de skulle göra en mage och sedan skulle de sätta kepsen på så att man till slut fick siffran fem (5). Detta arbetssätt har uppskattats av eleverna i klassen och de tyckte att det är roliga benämningar som pedagogerna använde sig av, som till exempel mage och keps. Det blir därför roligare för eleverna att skriva siffran fem (5).

Vid ett annat observationstillfälle på matematiklektionen använde sig klassen av pentaminofigurer (Bilaga A). Klassen använde sig av dessa för att göra olika modeller. Om eleverna hade jobbat med siffran fem fick de lov att välja fem pentaminofigurer som de sedan skulle göra olika figurer av. Under observationerna lade vi märke till att eleverna tyckte att det är roligt att jobba med pentaminofigurer eftersom det är ett lekfullare arbetssätt.

I intervjun menade Kristina att leken är viktig för att eleverna ska hämta in kunskaper och hon hoppades att alla pedagoger har detta i åtanke, speciellt när det gäller de som arbetar med elever i de lägre åldrarna. Vikten av att ha med leken i alla åldrar både för

(29)

de yngre eleverna och för de äldre är något som också tas upp av pedagogen Per i intervjun.

[…] det ser olika ut beroende på vilket arbetslag det arbetas i och även i hur mycket tillfälle det ges […] generellt kan det ges mer utrymme för lek för de yngre eleverna […] men det är viktigt att ha med leken i alla åldrar även för de äldre eleverna […]. (Per)

Per fortsätter berätta att det inte förekommer mycket lek för de äldre eleverna men har samtidigt en åsikt om att ju högre upp i åldrarna man kommer desto svårare blir det att ta med leken i verksamheten. Han menar att detta dels beror på att timplanen är lagd men även att det inte förekommer fritidspedagoger ju högre upp i åldrarna man kommer. Per berättar vidare att han tar in leken i undervisningen och ser betydelsen av att bryta undervisningen ibland för att göra något annat. Därefter kan klassen gå tillbaka till ordinarie undervisningen.

[…] detta arbetssätt är något som jag själv arbetar efter […] när jag märker att eleverna tappar koncentrationen då bryter jag lektionen och eleverna får springa ett varv runt skolgården eller så leker vi en gemensam lek […]. (Per)

Olga berättar också under sin intervju om leken i undervisningen men hon tar upp förutsättningarna för lek i klassrummet och hon menar att det ser väldigt olika ut.

[…] en del har mycket plats, en del har lite plats men vi har ändå möblerat på ett sådant sätt att vi har lämnat ytor, för att det är viktigt att skapa ytor för lek, har du den klassiska skolbänksuppställningen så har du inte mycket mer plats än bänkarna […] möblera på ett sådant sätt så att man kan ge leken utrymmen […] och det tror jag att vi är mycket bättre på lågstadiet än vad man kommer upp i åldrarna […]. (Olga)

Olga nämner viktiga förutsättningar för att leken ska få utrymme i klassrummet. Det är väsentliga synpunkter Olga tar upp när det gäller leken i undervisningen. Även Åsa tar upp ämnet om möjligheterna för lek i undervisningen.

[…] lekmöjligheter som eleverna har i klassrummet är att spela spel och rita […] i ämnet svenska stimuleras leken, till exempel genom att de får lägga sig på golvet som en bokstav, lägga sig så att de tillsammans bildar ett ord. (Åsa)

(30)

Vid ett observationstillfälle uppmärksammades det att det krävdes utrymmen för att eleverna skulle kunna bilda ord som till exempel sol. Det behövdes flera elever som tillsammans skulle bilda detta ord. Detta arbetssätt var en del av en modell som kallas för Bornholmsmodellen som kommer diskuteras mer i Kapitel 4.4.

I tidigare forskning har det framhållits att leken kan ge en mängd pedagogiska möjligheter (Lillemyr, 2002:33). Man kan undra i vilka åldrar dessa möjligheter kan ges. I intervjun framhåller samtliga pedagoger lekens betydelse i verksamheten för den lägre och högre årskursen. Pedagogen Per nämnde till exempel att leken ska förekomma både hos de yngre och hos de äldre eleverna.

I tidigare forskning funderades även på om det fanns skillnader på leken i den pedagogiska verksamheten för de lägre samt högre årskurserna? Några skillnader på lek har inte diskuterats under intervjuerna. Däremot har det tagits upp om lekens förekommande i de lägre samt högre årskurserna. I intervjuerna framhåller samtliga pedagoger att leken bör ha mer utrymme både i de lägre årskurserna och i de högre årskurserna. Anledningen till varför leken inte förekommer lika ofta i de högre årskurserna är att det inte finns några fritidspedagoger som är verksamma samt att timplanen är fastställd. Pedagogen Per berättar om ett exempel där leken kan ge en pedagogisk möjlighet. Han följer ett arbetssätt där han avbryter lektionen när han ser att eleverna börjar tappa koncentrationen för att till exempel leka en gemensam lek.

4.4 Bornholmsmodellen

Bornholmsmodellen har blivit ett välkänt begrepp i både förskolor och grundskolans tidigare år. Denna modell innebär att det förekommer språklekar där barnen har möjlighet att upptäcka språket genom leken. Det mest viktiga med språklekarna är att stimulera barnens språkliga medvetenhet innan de börjar med läsinlärningen. För många barn innebär liknande språkaktivitet något som kan förebygga senare läs- och skrivsvårigheter (Häggström, 2006:5). Från början arbetades detta fram av professor Ingvar Lundberg och hans medarbetare. Syftet är också att barnen ska känna det lustfyllt och roligt att leka med språket. Språklekarna har gett upphov till att många barn har fått en god start på den första läsinlärningen.

(31)

Det är tänkt att man varje dag i ca 15-20 minuter jobbar med språklekar. Meningen är att man så småningom ska öka nivån på inlärningen, det vill säga att man ska öka svårighetsgraden allt eftersom (Häggström, 1998:5). Denna modell är något som rektorn Gunilla tar upp om i sin intervju: ”Jag såg att förra året var det mycket skola i förskoleklassen, och styrde upp det på det sättet att de skulle jobba med Bornholmsmodellen”. Hon berättar om hur man jobbar med denna modell i årskurs ett.

Man leker in bokstäver, man lägger sig på golvet och bildar bokstav […] det är rim och ramsor och de leker, gör olika lekar […] jag började med detta läsår med att alla måste jobba med Bornholmsmodellen i ettan men det har vi inte utvärderat än, men det kommer jag ställa som en fråga vid utvärderingen när detta läsår är slut och fråga hur mycket leken användes i undervisningen […] Bornholmsmodellen innebär 15 minuter varje dag så ska leken in, i svenska, på olika sätt, ute och inne. (Gunilla)

Gunilla redogör för Bornholmsmodellen vilket anses vara ett lekfullt arbetssätt som pedagogerna använder sig av. Under ett observationstillfälle lade vi märke till olika spel som användes av klassen. Dessa spel är en del av Bornholmsmodellen.

Spelen som användes under lektionen i Svenska är helt enkelt spel som har med det svenska språket att göra. Det kan bland annat vara fyra kort med bilder och meningar på (Bilaga B) där barnen ska försöka klura ut i vilken ordningsföljd korten kommer. Korten kan bestå av olika berättelser eller ett händelseförlopp där barnen ska placera ut vilket kort/händelse som kommer först, som andra, tredje och fjärde plats. Meningen med detta spel är att barnen ska kunna se strukturen av en berättelse eller en händelse där det finns en början och ett slut. Klassen spelade också rimdomino (Bilaga C) som innebär att det finns flera kort med två bilder på varje bild. Barnen ska ta ett kort och läsa högt det som ses på bilden och sedan hitta något annat kort som rimmar på det ordet. Till exempel om man får ett kort med en katt på så ska man försöka hitta en bild som rimmar på katt i detta fall en bild på en hatt. Och så spelar man detta tills alla korten är slut.

I intervjun berättar pedagogen Per om att det är viktigt att man kommer överens med de övriga pedagogerna som man jobbar tillsammans med när det gäller att få in leken i undervisningen.

(32)

[…] men det är upp till hur man kommer överens, att man går mot samma mål, svårt också eftersom de mätbara målen är nationella proven och betygen […] men man kan nå målen på olika sätt […]. (Per)

Han menar att det är viktigt att pedagogerna går mot samma mål vilket kan vara svårt ibland eftersom mätbara målen, det vill säga de nationella proven och betygen är väsentliga delar som kommer i första hand. Han säger att man kan nå målen på olika sätt dels genom att låta eleverna ha katederundervisning som kan uppfattas som tråkigt av många och dels genom att nå målen på alternativa sätt. Han frågar sig själv vilket av de här två metoderna som är trevligast och han är helt säker på att eleverna tycker att det sistnämnda sättet är det roligaste arbetssättet.

Per menar att det också handlar om vilken metod som är den enklaste för pedagogerna och menar att pedagoger nog känner en trygghet i katederundervisningen där eleverna sitter vid sina bänkar i 60 minuter, men Per tar samtidigt upp att pedagogen måste vara medveten om att det finns elever som inte orkar sitta vid bänkarna under så pass lång tid. Där tycker han att det i så fall är betydelsefullt med det mer lekbetonade arbetssättet. Han menar att utvecklingen och mognaden för eleverna är olika och att de lär sig på olika sätt. Han menar vidare att det i pedagogernas roll ingår att vara medvetna om det.

Som nämndes i Kapitel 3 förekommer olika anledningar till varför leken ska ha en central plats i den pedagogiska verksamheten och en anledning är att barnen socialiserar sig genom leken (Lillemyr, 2002:41). Vygotskij menat också att barnen socialiserar sig i leken och detta kan till exempel ske när barnen imiterar en lekkamrat (efter Lindqvist, 1999:62). Detta är något som kan kopplas till Bornholmsmodellen. När eleverna ska lägga sig på golvet som en bokstav eller ett ord tar de hjälp och stöd av varandra genom att kolla hur kamraterna gör. Eleverna förklarar för varandra hur de ska gå tillväga för att bilda bokstaven eller ordet.

Det har framhållits att det är i förskolan som barnen får möjlighet till att leka medan det i skolan blir mer allvar (Godée, 1993:39). Detta resonemang har också behandlats av Johansson och Pramling Samuelsson som beskriver hur pedagogerna traditionsenligt fått åta sig lärande och strävansmål (2007:23). Som pedagogen Per nämnde i sin

(33)

intervju så förekommer det mätbara mål som nationella prov och betyg i skolan. Han påstår att det finns olika tillvägagångssätt för att uppnå dessa mål. Han tar samtidigt upp vikten av att pedagogerna ska inrikta sig mot samma mål, men ibland kan det uppstå komplikationer eftersom betyg och nationella prov är något som man strävar mot först.

4.5 Problematik

Pedagogerna nämner i intervjun olika problem som kan uppstå när det gäller lek i verksamheten. Något som de flesta pedagoger höll med om när det gäller att använda sig av lek är att pedagogerna själva kunde utgöra ett hinder. Kristina nämner att ett problem kan vara de vuxna själva.

Problemet är vi vuxna. Vi bestämmer hur vi ska lägga upp undervisningen, vi sätter stopp för det […] vuxna som anser att leken inte är så betydelsefull, annars inget hinder och att man ser andra saker än leken […] det är hur jag väljer och styra och lägga upp det, men jag tror inte man behöver leka fram till allting. De behöver tänka på andra saker också, att sitta, kunna koncentrera sig, med en uppgift individuellt […]. (Kristina)

Kristinas åsikt handlar om att problemet i så fall skulle vara vuxna som sätter stopp för leken i verksamheten. Det är vuxna som planerar och lägger upp undervisningen menar hon. Och detta är något som även pedagogen Olga tar upp under intervjun.

[…] jag tror i så fall att hindret sitter i huvudet på läraren. Vill man leka så kan man skapa möjligheter för det och då måste man vara medveten om att plocka in leken i sin planering, och det blir mindre och mindre vanligt ju högre upp man kommer i klasserna. Men vi planerar lek i de lägre åldrarna. Jag tror att vi leker för lite upp i åldrarna. Vi slutar att leka för tidigt. På högstadiet kan man ha bra nytta av lek, men på något vis är det inte fint och ”coolt” att leka, men vi pedagoger kan göra nåt av det – att hitta nåt som är kul och lekar som de kan nappa på, på deras nivå. (Olga)

Olga har en åsikt om att det är lättare när det förekommer en förskollärare i ens

arbetslag. Hon redogör för sina tidigare erfarenheter inom ett arbetslag på lågstadiet där det ingick en förskollärare, en fritidspedagog och en lärare. Olga tycker detta är en excellent kombination. Hon menar att om det förekommer både förskollärare och fritidspedagoger i ens arbetslag så tar de fasta på leken och ser till att få in leken i verksamheten.

(34)

Under intervjun med Olga kom det alltså fram att det är av stor betydelse att ha med en förskollärare eller en fritidspedagog i arbetslaget. Eftersom en förskollärare eller en fritidspedagog inte ingår i alla arbetslag kan detta utgöra ett annat problem för pedagoger när det gäller att få in leken i verksamheten. Åsa nämner att hon inte tycker att det kan vara ett problem att få in leken i verksamheten – i alla fall inte när det gäller årskurs ett. Hon nämner däremot att det kan finnas hinder i de högre årskurserna. Hon framhåller att det förekommer kunskapskrav och mål redan i årskurs tre, vilket kan göra det knepigt att få tid till lek. I de lägre årskurserna finns det större förutsättningar.

Per nämner ett annat problem när det gäller att få in leken i undervisningen. Han tror att det tidsmässigt kan vara ett problem att få in leken i undervisningen. Han tar upp olika väsentliga saker som är av stor betydelse i ett arbetslag för att alla ska arbeta med målet att få med lek i undervisningen. Han menar att arbetslagen måste vara ”tajta” och dess medlemmar ha förståelse för varandra. Däremot kan det bli problem om en pedagog mest ser till ämneskunskaperna och de andra intresserar sig mer för alternativa inlärningsmetoder. Per drar slutsatsen att det inte är lätt för grundskollärarna och menar att de har mycket press på sig dels med att alla elever ska nå målen och dels handlar det om att tiden inte räcker till. Men Per menar vidare att det inte är säkert att man når målen genom att låta eleverna sitta vid bänkarna utan de måste få tid att vila sig så att de kan komma igång igen.

Som tidigare nämnts är pedagogernas inställning av stor betydelse för om leken ska användas i pedagogiken (Welén, 2003:34). Detta är något som samtliga pedagoger tar upp i sina intervjuer och de anser att problemet kunde vara de själva, det vill säga att de vuxna kunde var ett hinder. Med detta menar samtliga pedagoger att det är pedagogerna själva som planerar och bestämmer hur de ska lägga upp undervisningen. Pedagogen Olga anser till exempel att det är möjligt att skapa förutsättningar för leken i undervisningen men det handlar om viljan att utföra det. Ett annat problem som pedagogerna tar upp i intervjuerna, som även berörts i tidigare forskning, är pedagogernas inställning till lek i undervisningen – det är inte alla som anser att leken är betydelsefull. Ett ytterligare problem som framhålls av samtliga pedagoger är att man i de högre årskurserna nästan enbart tar fasta på mål och betyg och det kan i så fall vara lite svårt att få in leken i undervisningen. Samtliga pedagoger tar också upp vikten av ett fungerande arbetslag där man jobbar efter att ta med leken i verksamheten. Oftast

(35)

arbetar pedagogerna i arbetslag och där måste man vara överens om synen på leken i undervisningen vilket i sin tur kan vara ytterliggare ett problem eftersom alla inte nödvändigtvis delar samma åsikter om lekens betydelse.

(36)

5. Sammanfattning och kritisk reflektion

Syftet med denna undersökning var att undersöka pedagogers uppfattning av lekens roll i undervisningen samt hur de använde sig av leken i undervisningen. Vi ville speciellt undersöka om det förekom några problem när det gällde att använda sig av leken i undervisningen. Undersökningen skedde på en skola där vi använde oss av observationer och intervjuer. Intervjuerna har varit med pedagoger i årskurs ett samt med rektorn på skolan. När det gäller valet av metod, det vill säga observationerna och intervjuerna som har genomförts, har vi upptäckt fördelarna med denna kombination. Anledningen till varför vi valde att göra en intervjuundersökning var att vi tyckte att detta verkade som den mest effektiva metoden att få reda på vad pedagogerna ansåg om leken. Observationsundersökningen valdes för att få en inblick i hur pedagogerna använder sig av leken i undervisningen. Tillsammans med intervjuundersökningen utgjorde dessa en bra grund för att vi skulle kunna få en djupare kunskap inom vårt forskningsområde samt insamlingen av empirin till vårt arbete.

Vi har utgått från Vygotskijs syn på leken samt hans tankar och sociokulturella teorier om barns utveckling. Anledningen till att vi valde att förankra vårt arbete i Vygotskijs teorier är att han lyfter fram lekens betydelse och dess många funktioner som den fyller för barnet. Vygotskij tar också upp att det är via leken som barnen får erfarenheter om världen runt omkring sig och leken anses därför som en betydelsefull modell för att barnet ska kunna utveckla sitt medvetande om omvärlden. En annan väsentlig teori som Vygotskij skriver om är det dialogiska samarbetet som sker mellan barnet och en annan människa. Det kan bestå av en kompetent vägledare som beskriver för barnet hur det ska gå tillväga med en viss handling. Detta dialogiska samarbete kallar Vygotskij för den proximala utvecklingszonen och kan sammanfattas som att barnet kan behärska en ny uppgift när den först har ägt rum i samarbete med andra människor runt omkring. När det gäller Vygotskijs teorier har vi använt oss av olika författare för att undersöka hans synpunkter om leken och hans sociokulturella teorier.

I sina intervjuer berättade pedagogerna att leken inte enbart är till för barnen och framhöll hur viktigt det var med vuxnas deltagande i barnens lek. Samtliga pedagoger berättade att de vuxna är förebilder för barn och de pratade om att den vuxne har en

(37)

uppgift att se till att få med alla barnen i leken. En del barn ser den vuxne som förebild och därför är det av stor betydelse att den vuxne engagerar sig i leken.

När det gäller leken i verksamheten så anser samtliga pedagoger att detta ser olika ut beroende på vilka årskurser man pratar om. Alla pedagoger är dock överens om att leken ska förekomma i alla åldrar både för de yngre och för de äldre eleverna.

Pedagogerna talar samtidigt om olika problem som kan uppstå och att alla i arbetslaget måste vara eniga om leken överhuvudtaget ska finnas med i undervisningen. De tar också upp att för de högre skolåldrarna förekommer det nationella prov och betyg vilket kan styra i vilken utsträckning leken får utrymme då pedagogerna i dessa årskurser tenderar att koncentrera sig mer på kunskapsmålen. Övrig problematik som kan förekomma i användandet av leken i undervisningen är att de vuxna själva kan vara ett hinder eftersom de har möjlighet att påverka samt planera undervisningen. Deras eventuella ointresse av lek riskerar att förminska lekens roll i pedagogiken.

Nu i efterhand har vi insett att det hade varit bra att använda sig av ytterligare en teoretiker för vår forskningsförankring, och att vi i så fall skulle kunna jämföra deras teorier. De skillnader som skulle framkomma kunde vi ha haft nytta av för att kunna få en ännu djupare kunskap om vårt undersökningsområde.

Vi har försökt belysa forskningsområdet genom en rad olika undersökningar. I vår egen undersökning diskuteras tidigare forskning rörande leken i skolan men som det har påpekats tidigare har vi inte påträffat mycket forskning inom detta område. Därför har vi tagit hjälp av tidigare forskning kring leken i förskolan. Vi har använts oss av följande författare: Oddbjörn Evenshaug och Dag Hallen, Roger Säljö, Gunilla Lindqvist, Christina Wehner Godée, Ole Fredrik Lillemyr, Eva Johansson, & Ingrid Pramling Samuelsson och Therese Welén.

Vi har lagt märke till att leken av många författare ses som någonting väldigt positivt och att det framhålls hur viktigt det är att använda sig av leken i undervisningen. Det är intressant att notera att det sällan eller aldrig förekommer någonting negativt om lekens användning i undervisningen. Vi tycker att det hade varit intressant att hitta tidigare

(38)

forskning som tog upp varför leken inte skulle ingå i undervisningen. Anledningen till detta är att det målas upp som om leken i undervisningen är en dans på rosor.

Nu i efterhand när undersökningen är avslutad har vi kommit fram till att pedagogernas uppfattning av lek i skolan är oerhörd positiv där de beskriver hur leken har en stor betydelse för barnen i skolan. Pedagogernas uppfattning är bland annat att leken har en stor inverkan på barnens utveckling och att den betyder mycket när barnen ska ta till sig nya kunskaper. De framhåller även de funktioner som leken fyller hos barnet, som att leken innebär en social träning för barnen, de tränar motoriken, de lär sig att ge och ta, identiteten utvecklas, de lär sig turtagning samt att samtala och kommunicera.

Vår undersökning berörde en skola vilket begränsar när det gäller insamlingen av empirin. Nu i efterhand funderade vi på om det hade varit bättre att ha undersökt två eller flera skolor eftersom detta kunde ha gett upphov till mer material att arbeta med. Undersökningen på flera skolor skulle även ha möjliggjort en jämförelse mellan olika skolor.

Avslutningsvis vill vi poängtera att detta arbete har varit ett givande undersökning och vi har fått större kunskap om lekens betydelse för barn och vad den kan betyda i den pedagogiska miljön.

References

Related documents

Detta övervägande där pedagogen tar ett steg bort från den officiella läroplanen framstår för oss som en förhastad tanke, då läroplanen (Skolverket, 2017) lyfter att

Enligt Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) är målet med lärandet att man genom att utgå från barns kända förbereda barnet på det okända. Enligt dem baseras allt lärande

36 (a) Department of Modern Physics and State Key Laboratory of Particle Detection and Electronics, University of Science and Technology of China, Anhui, China; (b) School of

25     

This study was conducted to investigate the effect of applying a False Discovery Rate (FDR) correction and different fold change thresholds in statistical analysis of microarray data

Detta för att jag var intresserad av hur lärarna ställde sig till leken inom undervisningen samt vad de tyckte om lekens betydelse för den sociala och den

Syftet med följeforskning kan sägas vara trefaldigt (NUTEK, 2008), nämligen att löpande ge återkoppling, att bidra till ett systematiskt lärande och kunskapsuppbyggnad samt

För Douglas är det klibbiga en metafor för att förstå hur det orena – kulturella anomalier och tvetydigheter i samhället – inte går att äga eller kontrollera som något