Det som inte syns existerar inte

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn, Unga, Samhälle (BUS)

Examensarbete

15 högskolepoäng

Det som inte syns existerar inte

That which can not be seen does not exist

Skolans arbete mot mobbning ur lärar-och elevperspektiv

A schools work against bullying through a teacher- and student perspective

Karine Karapetian

Carmen Seryani

Lärarexamen 210 hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap Vårterminen 2007

Examinator: Thom Axelsson

Abstract

Författare: Carmen Seryani och Karine Karapetian

Titel: Det som inte syns existerar inte – Skolans arbete mot mobbning ur lärar- och elevperspektiv

Under de senaste åren har mobbningen uppmärksammats alltmer, såväl inom media som i skolans värld. Detta har bland andra fått Skolverket och Barnombudsmannen att framhäva mobbningen som ett ökat samhällsproblem. Skolverket framhäver en markant ökning av mobbning de senaste tio åren med en siffra på ca.60%. Till vilken grad detta är överstämmande med verkligheten är svårt att svara på och man kan vidare ställa sig frågan ifall mobbningen verkligen har ökat eller om det är den ökade medvetenheten kring mobbningsproblematiken som börjar göra sig synlig. Hur det än förhåller sig, är mobbning och kränkande behandling svåra problem som skolan måste ägna stort intresse. Som blivande lärare är vi medvetna om problematikens existens som vi med stor sannolikhet kommer att konfronteras med någon gång under vår valda yrkeskarriär. I denna forskning har vi därför fått anledning att förhålla oss till och förstå fenomenet mobbning. Detta forskningsarbete innehåller en rad undersökningar med syfte att fastställa omfattningen av skolmobbningen, vilket leder till ökad uppmärksamhet kring problemet. Ju fler undersökningar som genomförs desto mer uppmärksamhet får problemet. Följden blir att försöka förklara orsaker till förekomsten av skolmobbning. I detta arbete vill vi lyfta fram olika individers röster, både vuxna och barn inom skolan och deras åsikter och funderingar kring skolmobbning. Det är viktigt att se varje individ i skolan, att utgå från varje individs intresse och behov för att komma närmare problemet och förhoppningsvis närmare förslag till att motverka mobbning bland barn och ungdomar.

Förord

Detta examensarbete har utförts av två lärarstudenter vid Malmö Högskola under höstterminen 2007. Arbetet har innefattat forskning och undersökningar vid Nya Stenkulaskolan i Malmö. Undersökningarna har varit av stor betydelse under arbetets genomförande och vi vill tacka samtliga lärare, elever och skolkuratorn på den nämnda skolan som har gjort det möjligt för oss att genomföra vårt arbete på bästa sätt. Utan deras medverkan hade detta arbete inte gått att genomföra på önskat viss. Avslutningsvis vill vi även tacka vår handledare Fredrik Schoug som har bidragit med värdefulla synpunkter och åsikter och uppmuntrat oss under arbetets gång.

Innehållsförteckning

1.

Inledning

1.1 Introduktion………...5

1.2 Syfte och frågeställningar………...6

2. Teori och tidigare forskning

2.1 Definition av mobbning………...8 2.2 Variationer av mobbning……….9 Verbal mobbning………9 Fysisk mobbning………...9 Psykisk mobbning………...9 Elektronisk mobbning………...9 Könsmobbning………9

2.3 Mobbning ur ett sociokulturellt perspektiv………10

3.

Metod och tillvägagångssätt

3.1 Kvalitativa intervjuer……….11

3.2 Urval och genomförande………13

4.

Det som inte syns existerar inte

4.1 Synliga och osynliga typer av mobbning………...13

4.1.1 Verbal och fysisk mobbning………13

4.1.2 Psykisk och elektronisk mobbning………...15

4.2 Skolans proaktiva arbete………...18

4.2.1 Att observera tendenser till mobbning……….19

4.2.2 Värdegrunden………...22

4.2.3 FRIENDS...25

4.2.4 Rastvakt………27

4.2.5 Kamratstödjare……….30

4.2.6 Föräldraengagemang………...33

4.3 Skolans reaktiva arbete………..34

4.3.1 Nolltolerans och samtal i ett reaktivt syfte………...34

4.3.2 Farstametoden………..37

4.3.3 Åtgärder………...38

5. Kritisk reflektion

6. Slutlig diskussion

1. Inledning

1.1 Introduktion

Aldrig tidigare har det skrivits så mycket om mobbning som det görs idag men trots detta existerar det fortfarande en rad motsatta ståndpunkter ifråga om hur mobbningen uppstår, vad som karaktäriserar mobbningsoffret och mobbaren m.m. Detta märks genom de olika teorier som olika forskare och mobbningsteoretiker förmedlar. Ju mer kunskap och ju bredare synfält skolan har inom mobbningsområdet desto större möjligheter kan man anta att skolan har i både det proaktiva, dvs det förebyggande, respektive det reaktiva arbetet mot mobbning, dvs när mobbningen redan är ett existerande faktum.

Mobbningsfrågor har uppmärksammats väldigt mycket i media den senaste tiden och detta har ofta lett till att skolan har förefallit som ansvarslös ifråga om hur de hanterar uppstående mobbningssituationer. I lärarens uppdrag åläggs det numera ett ansvar för mobbning. I Lpo94 står exempelvis följande:

Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Ingen skall i skolan utsättas för mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas.

Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser (Lpo94, kap.1 2 §).

Vidare betonar Lpo94 att det övergripande ansvaret ligger hos rektorn:

Den som verkar inom skolan skall aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. Rektorn har ett särskilt ansvar för verksamheten i skolan. Rektorns ansvar gäller inte bara undervisningen, utan även arbetsmiljön i skolan och kontakter med föräldrar (Lpo94, kap 2, 2 §).

Mobbning och kränkande behandling föreskrivs inte bara i skollagen, utan klassificeras enligt brottsbalken som en olaglig handling:

Mobbning innebär ofta brottsliga handlingar som kan leda till åtal enligt brottsbalken.

Misshandel, vållande till kroppsskada, olaga hot, olaga tvång och ärekränkning är några av de brottsrubriceringar som kan komma ifråga när mobbning polisanmäls (Prop.2005/06:38 s 136f)

Här tydliggörs det att lärare ska arbeta mot förtryck mellan barnen. Skolans uppdrag handlar bland annat om att vidareutveckla barnen kunskapsmässigt under sin skolgång så att de når målen i de grundläggande ämnena. Men för att barnen problemfritt ska kunna klara av att prestera något i skolan är det en förutsättning att de mår bra. En del forskning visar på att mobbning har stora konsekvenser för de mobbades utveckling både under grundskoleåldern och som vuxen. Mobbning riskerar påverka och ändra elevens grundläggande syn på omvärlden, på andra människor och på sig själv, vilket kan få eleven att tappa tilltron till sig själv och till andra. Att vara lärare idag handlar därför inte bara om att förmedla faktakunskaper till eleverna, utan även om att kunna sätta sig in i andra människors känslor, hälsa och trivsel vilket i sin tur utgör personliga egenskaper såsom empatisk förmåga, medkänsla och lyhördhet till viktiga grundelement i arbetet mot mobbning.

1.2 Syfte och frågeställningar

Med hjälp av en sociokulturellt teoretisk utgångspunkt är denna studie en undersökning om hur skolan arbetar proaktivt respektive reaktivt mot mobbning. Syftet är att granska hur skolan arbetar med att uppmärksamma tidiga tendenser till mobbning samt hur de hanterar

mobbningsfrågor när konflikten redan är ett faktum.

De fyra frågeställningar som är centrala i denna uppsats är följande: • Hur arbetar skolan proaktivt mot mobbning?

• Hur arbetar skolan reaktivt mot mobbning?

• Hur uppfattar lärare skolans arbete mot mobbning? • Hur uppfattar elever skolans arbete mot mobbning?

Tanken bakom valet av frågeställningar är att bidra med ökad kompetens och kunskap inom mobbningsområdet ur ett lärar- respektive elevperspektiv. För att kunna motverka mobbning bland elever är det viktigt att tendenser till mobbning och utanförskap kan observeras bland elever. Om mobbningen upptäcks existera på skolan då måste arbetet mot mobbningen ske reaktivt. Mobbning är inte en homogen företeelse eftersom det ligger olika bakgrundsfaktorer

bakom varje mobbningssituation. För att skolan ska kunna samordna lämpliga insatser eller åtgärder är det en förutsättning att varje mobbningssituation analyseras ingående.

Det kan finnas flera föreställningar till hur mobbning begrips av lärare och elever. Trots att det är lärarens ansvar att förebygga och motverka mobbning är det ändå inte läraren som drabbas av de negativa följderna som mobbningen kan medföra. För att läraren på ett framgångsrikt sätt ska kunna observera och upptäcka mobbning är det en förutsättning att läraren är mycket lyhörd för elevernas erfarenheter och upplevelser. Men detta är oftare lättare sagt än gjort eftersom det kan finnas väsentliga hinder för att läraren på ett lyckat sätt ska uppnå sin uppgift. Det kan vara så att elever tror att de vuxna ser mobbningen men att de har svårt att urskilja den från bråk och skoj. Många gånger kan det även vara så att elever inte vågar ingripa av rädsla för att själva bli mobbade och många gånger vågar den utsatte inte säga ifrån av rädsla för att det ska bli värre. Eftersom lärare och elever kan förväntas se mobbning ur olika synvinklar är det viktigt att undersöka och jämföra både parters perspektiv.

Uppsatsens disposition består av ett metodavsnitt som förklarar tillvägagångssättet och urvalet av informanter. Den kommande framställningen som fortföljer består av en analysdel bestående av flera beståndsdelar som lyfter fram informanternas utlåtanden och belyser tidigare forskning som har anknytning till den utvalda skolans proaktiva respektive reaktiva arbete mot mobbning. Därefter presenteras en genomarbetning av det insamlade forskningsmaterialet i relation till de förekommande teorierna i form av kritisk reflektion. Avslutningsvis består detta arbete av en diskussionsdel som belyser nyanserade tankar och synpunkter kring arbetets forskning inom mobbningsfenomenet.

2. Tidigare forskning om mobbning

2.1 Definition av mobbning

När man talar om mobbning och kränkande behandling är detta ett stort begrepp som rymmer många olika tolkningar. Att definiera begreppet mobbning är därför inte helt problemfritt och det finns olika preciseringar att läsa om i litteraturen. Nedan följer en del definitioner tagna från olika mobbningsforskare som är relevanta i detta arbete:

Dan Olweus:

Mobbning är när en eller flera personer, vid upprepade tillfällen och under en viss tid, säger eller gör något kränkande och obehagliga saker mot någon som har svårt att försvara sig (Olweus,

1999).

Gunnar Höistad:

När en eller flera personer upprepande gånger under en längre tid utsätter en eller flera individer för medvetna, aktiva destruktiva handlingar och/eller uteslutningar (Höistad, 2001, s.73).

Karl Ljungström:

Skolmobbning är när en eller flera elever systematiskt trakasserar en annan elev, fysiskt eller psykiskt eller båda delarna. Det bör betonas att det sker vid upprepade tillfällen under viss tid

(Ljungström, 1996).

Anatol Pikas:

Mobbning är medvetna, icke legitima fysiska eller psykiska angrepp och eller uteslutningar ut gemenskapen, som riktas mot en enskild individ i underläge, av en grupp, vars medlemmar förstärker varandras beteende i interaktion. Mobbning är gruppvåld (Pikas, 1989).

Pikas skiljer sig i sin definition gentemot andra att han har noggrant försökt definiera när bråk är mobbning utifrån makt, underlägsenhet/överlägsenhet och styrka.

Björn Ericsson:

Mobbning kan definieras som "en obestämt varaktig trakasserirelation där huvudparten av alla egenskaper är asymmetriskt fördelade (Eriksson m.fl., 2002).

Gemensamt för många av de mobbningsdefinitioner som har presenterats är att man med dem anser att mobbning är något som upprepas och pågår under en längre tid.

Mobbningsdefinitionerna tar även upp skillnader i maktbalansen som en del av mobbning. Mobbning som begrepp är enligt Eriksson inte oproblematiskt, inte minst för att definitionen handlar enligt flera mobbningsforskare om flera gärningsmän och att de negativa handlingarna upprepas. För den som blir utsatt kan likafullt en kränkning vara allvarlig även om kränkningen

inte sker av flera personer eller upprepas. Det avgörande ska vara individens upplevelse av kränkningen. I och med detta har begreppet kränkande behandling kommit att framstå som mera ändamålsenligt och används allt oftare. (Eriksson, m.fl., 2002)

Mobbning i skolan börjar alltmer upptäckas och i många fall har mobbningsföreteelser lett till framträdande rättsliga brister. Detta gör att mobbning i högre grad har börjat karaktäriseras som ett samhällsproblem. För att åstadkomma större möjlighet av tillförlitliga utgångspunkter kring mobbningsfrågor omfattar denna studie teorier och forskningar av mobbningsforskarna

Professorn Dan Olweus, mobbningskonsulten Gunnar Höistad och sociologiprofessorn Björn Eriksson. Även om de ovannämnda personerna har tillkommit med många olika forskningar kvarstår det fortfarande en hel del frågor och funderingar. Hur pass insatta är skolpedagoger i de olika mobbningstyperna? Hur pass observanta är de när det gäller att upptäcka mobbning bland eleverna? Frågor av dessa slag är av stor relevans när det gäller att bidra med ökad kunskap och kompetens hos lärare. Om man vill tillämpa det sociokulturella perspektivet när det gäller att förebygga mobbning är det nödvändigt att flytta fokus från att en elev mobbar en annan elev till helheten och skolan som miljö för lärande och utveckling.

2.2 Variationer av mobbning

De nedanstående varianterna av mobbning är de som oftast benämns i forskningssammanhang. De mobbningstyper man känner till är verbal mobbning, fysisk mobbning, psykisk mobbning och även den yngste varianten elektronisk mobbning.

Verbal mobbning

Verbal mobbing är att viska, sprida rykten, retas, trakassera, härma, anmärka på utseende eller yttre kännetecken, t.ex. frisyr eller kläder. Det kan också vara spefulla anmärkningar, som t.ex. ”Snygg jacka!" med ett ironiskt leende. Den verbala mobbingen kan vara lättare att upptäcka. (www.friends.se).

Fysisk mobbning

Fysisk mobbing är lättast att upptäcka. Den kan också gå till så att den som utför den "råkar" knuffa till någon, står i vägen, slår igen dörren framför näsan på kamraten etc. Man kan kamouflera våld i lekar eller idrott. Vi kan markera mot skojbråk – Vi skojar inte så här! Den

fysiska mobbingen utförs så att den skall märkas så lite som möjligt – det gäller ju att inte bli upptäckt. (www.friends.se).

Psykisk mobbning

Denna mobbningstyp går ut på att man fryser ut någon ur gemenskapen, exempelvis genom att göra miner eller himla med ögonen, titta insinuant på någon, kasta menande blickar mellan varandra, göra miner, vända ryggen till, inte svara på tilltal, d.v.s. att behandla någon som luft. Den är mycket svår att upptäcka och sker oftast i det fördolda och kallas därför även för tyst eller dold mobbning. (www.friends.se).

Elektronisk mobbning

I takt med den teknologiska utvecklingen har även en fjärde grupp vuxit fram. Elektronisk mobbning framträder i synnerhet genom mobiler och Internet. Detta mobbningssätt ger sig oftast tillkänna genom hot eller genom att dödsbud om den mobbade sprids ut via nätet. Elektronisk mobbning har även visat sig träda fram genom att mobbarna spelar in när de utsätter mobbaren för diverse kränkningar och sprider det via nätet. (www.friends.se).

Könsmobbning

Denna mobbningstyp skiljer sig från de övriga typerna i det avseende att mobbningen här endast går ut på att kränka den utsatta för könsord eller ord kopplade till sexuella benämningar, såsom hora m.fl. Denna mobbningstyp kan te sig verbalt, elektronisk, via klotter och liknande.

2.3 Mobbning ur ett sociokulturellt perspektiv

Att betrakta mobbning ur ett sociokulturellt perspektiv innebär att man inte fokuserar på psykologiska egenskaper hos de inblandade individer, utan man söker istället förklaringar i sammanhanget. Inneslutning och uteslutning ses som en del i hur barn gör när de skapar relationer till varandra. Det sociokulturella perspektivet förespråkas bland annat av den ryska psykologen Lev Vygotskij (Säljö, 2000). Utifrån Vygotskijs teorier talar Säljö om människans egenskaper och handlingar ur ett sociokulturellt perspektiv:

Människan föds in i och utvecklas inom ramen för andra människor. Alltifrån begynnelsen gör vi våra erfarenheter tillsammans med andra. Dessa med aktörer hjälper oss att förstå hur världen

fungerar och skall förstås. Vi lär oss helt enkelt att uppmärksamma, beskriva och agera i verkligheten på det sätt som omgivningen tillåter och uppmuntrar (Säljö 2000, s.66).

Här belyser Säljö den omgivande miljön som en väsentlig del i människans utveckling och menar att omgivningen inte bara påverkar människans beteende utan den sätter även prägel på de attityder, normer och värderingar människan utvecklar. Om man granskar mobbning ur ett sociokulturellt perspektiv kan man finna olika förklaringar till varför en del människor blir mobbade och varför andra blir mobbare. Säljös framlägg inbjuder till flera tankar och funderingar kring mobbningsfenomenet. Exempelvis kan man fråga sig vem som egentligen kan tänkas uppmuntra eller tillåta mobbning, de flesta säger sig ju vara emot mobbning, men ändå förekommer det. Man kan med stor sannolikhet anta att lärarna knappast uppmuntrar eller tillåter detta, men genom att inte agera vid uppkommande mobbningssituationer kan barn, sedd ur ett sociokulturellt perspektiv, få intryck av att det inte råder någon direkt nolltolerans mot mobbning, vilket i sin tur kan leda till att mobbningen mer eller mindre tillåts. Med miljöpåverkan kan man vidare fundera över om kamratkollektivets tryck kan framkalla mobbning. Eller skulle man kunna tänka sig att folk inte själva tolkar sina egna handlingar i termer av mobbning utan bara andras? Man kan fråga sig om vem som helst kan bli mobbad respektive mobbare.

Vygotsky menar i Säljö (2000) att det i ett sociokulturellt perspektiv finns två redskap för ett barn att agera och förstå världen. Dessa är språkliga/intellektuella och fysiska. Dessa redskap ser olika ut för varje individ beroende på den enskilda individens förutsättningar och

upplevelser. Därför ser man ur ett sociokulturellt perspektiv att man inte kan bemöta och handla mobbningsproblemet likartat eftersom redskapen har utvecklats olika hos varje individ. Med utgångspunkt av Vygotskys tankar agerar man utifrån de redskapen som har använts i det enskilda fallet. Ur det sociokulturella perspektivet handlar följaktligen det proaktiva arbetet om att skapa goda relationer mellan elever medan det reaktiva arbetet handlar om att reparera trasiga relationer. Ett sociokulturelltperspektiv innehåller många olika aspekter som kan omsättas i praktiken.

3. Metod och tillvägagångssätt

3.1 Kvalitativa intervjuer

Denna uppsats har genomförts med hjälp av kvalitativa intervjuer med öppna frågor kring mobbning och arbetet av mobbningsfrågor. Undersökningen har gällt granskning av skolans proaktive respektive reaktive arbete med mobbning. Författarna Holme & Solvang har varit betydelsefulla i detta sammanhang eftersom de har lyft fram tänkvärda för- och nackdelar med kvalitativa intervjuer. Styrkan i kvalitativa intervjuer ligger i att denna form av metod ger en bättre och mer grundläggande förståelse av den frågeställning man vill arbeta med. Med hjälp av kvalitativa intervjuer får man dessutom hela tiden nya insikter och en bredare uppfattning av hur den enskilde upplever mobbning. Men detta kan, enligt Holme & Solvang även vara en svaghet, eftersom en sådan flexibilitet gör det svårt att jämföra information från de olika enheterna (Holme & Solvang, 1997). De fördelar som nämns i samband med kvalitativa

intervjuer har varit den främsta grunden till valet bakom denna metod. Anledningen till valet av direkt kontakt med informanterna ger enligt vår uppfattning större möjligheter att tolka olika människors upplevelse.

För att lättare kunna analysera resultatet av intervjuerna har vi valt att använda oss av bandspelare under intervjuernas gång. Detta har dock skett efter förfrågan om tillåtelse från vederbörande elevers vårdnadshavare. Mobbning kan upplevas som ett känsligt ämne hos en del föräldrar och med hänsyn till detta har etiska principer använts. Vetenskapsrådet lyfter fram fyra viktiga begrepp att tänka på inför intervjuer i samband med forskningsstudier. Här är det viktigt att understryka till samtliga berörda vad som kan lovas samt vad som inte kan lovas under och efter arbetes gång. Till denna studie har vi garanterat samtliga informanter och föräldrar till minderåriga informanterna fullkomlig anonymitet. Detta har vi fått göra genom att inte lämna ut informanternas namn eller information som skulle kunna förbindas till dessa. Personuppgifter eller namn som har nämnts under samtalens gång har klippts bort för att fasthålla vid anonymiteten. Vidare har informanterna och berörda föräldrar informerats om sådant som inte kan lovas efter studiens slut. Eftersom denna uppsats är ett forskningsarbete som senare kan komma att publiceras på nätet kan det inte lovas att ingen utanför

forskargruppen ska få ta del av materialet eller de uppgifter som samlats in i undersökningen (www.vr.se). Studiens metod har gynnat studiens utvecklingsgång genom att den har bidragit till större möjligheter att under arbetets gång avlyssna och sedan samla in intervjuade samtal i ett material. Enligt Godée är det omöjligt att fånga in och skriva ner allt vad flera människor säger under en diskussion eller intervju om man enbart använder sig av papper och penna (Godée, 2000). Godée påpekar även att användandet av bandspelare inbjuder till att man upptäcker nya saker varje gång man avlyssnar samtalen vilket man inte märker i samma

utsträckning som om man skulle använda sig av papper och penna (Godée, 2000). Detta är i hög grad något vi har fått erfara under materialinsamlandet.

Ännu en fördel med bandinspelningsmetoden är att vi både har fått möjlighet att samla in intryck och känslor från de intervjuade personerna under intervjuernas gång, vilket inte lika lätt hade kunnat observeras om den ena av oss hade fått lägga energi på att hinna skriva ner

intervjusamtalen. Något viktigt vi har lärt oss inför ett pararbete är att planera in tänkbara möjligheter att komplettera varandra både inför och efter intervjutillfällena. Efter slutförandet av intervjuer har uppsatsens struktur genomarbetats genom transkribering av all material. Slutligen har de olika kategorierna av informanter jämförts med varandra för att framställa de olika perspektiven till en helhet.

3.2 Urval och genomförande

Instuderade förkunskaper och egna erfarenheter har fått utgöra grunden till de ställda intervjufrågorna så att de har anknytning till syftet i uppsatsen. När skolor arbetar proaktivt med mobbningsfrågor då kan man anta att detta särskilt inträffar under de tidigare skolåren och med tanke på detta har målgruppen till detta arbete varit skolbarn i årskurs 4-5 eftersom barn i dessa åldrar oftast har en någorlunda klar grundinställning och uppfattning till begreppet mobbning. Dessutom kan man anta att denna åldersgrupp kan erbjuda större inblick i om skolorna arbetar förebyggande mot mobbning samt hur de i sådana fall hanterar

mobbningsfrågor. Studien har även innefattat intervjuer från två grundskollärare från årskurs 3 respektive årskurs 5 och en skolkurator. Intervjutiderna har varit väldigt varierande beroende på de olika informanternas utlägg och våra följdfrågor. För att få ut så mycket som möjligt till uppsatsen har en del intervjuer krävt flera följdfrågor vilket i sin tur har inneburit längre tid. Intervjuerna har dock fortfarit med en tidsgräns på minst 25 minuter och högst 40 minuter. De utvalda lärarna och kuratorn har många års erfarenhet inom sina områden.

4. Det som inte syns existerar inte

4.1 Synliga och osynliga typer av mobbning

hur de ser på mobbning. Intervjufrågorna är formulerade på ett sådant sätt att informanternas olika synpunkter kring det proaktiva respektive reaktiva arbetet mot mobbning framhävs. Mobbning är ett väldigt brett ämne som innefattar olika kategorier såsom vilka faktorer som kan tänkas ligga bakom mobbningens uppkomst, vilka blir mobbare, vilka blir mobbade, hur utbredd mobbningen anses vara på skolan samt vilken typ som tros vara den vanligaste.

4.1.1 Verbal och fysisk mobbning

Även vuxna på skolan kan ha åtskilda uppfattningar och åsikter kring ovanstående frågor och syftet här är att lyfta fram olika vuxnas och elevers uppfattningar kring fenomenet mobbning.

I min klass finns det ingen mobbning. Det tror jag att jag hade märkt eftersom jag har en liten klass på 14 elever. De är ju fortfarande väldigt små, fast det är klart, mobbning förekommer alltid och det ska man vara medveten om. Annars är det ju verbal mobbning som är det vanligaste, men även det fysiska kan man se lite av på skolgården (Lågstadieläraren)

Här betonar läraren fördelen med att ha mindre klasser och menar att mobbningens förekomst lättare kan iakttas ju färre elever man har i klassen. Mobbningens förekomst är säkerligen lättare att observera i mindre klasser, men då är det en förutsättning att man som lärare är medveten om att det förekommer andra typer av mobbning utöver den verbala och den fysiska mobbningen. Lågstadieläraren är dock inte ensam om sin uppfattning om att verbal och fysisk mobbningär vanligast:

Jag tror inte att det finns mobbningsfria skolor och visst förekommer det här också, och då handlar det mest om verbal och fysisk mobbning. Men det är lätt hänt att eleverna missuppfattar varandra p.g.a. språksvårigheter. För jag märker mycket att eleverna översätter direkt från sitt eget språk när de ska tala svenska med varandra. Vissa uttryck kan upplevas mycket grövre än vad det egentligen är och sånt kan ju säkert leda till ännu värre verbal mobbning.

(Mellanstadieläraren)

Här poängteras vikten av att lära sig observera skillnad mellan riktig mobbning och

missuppfattningar som kan leda till att elever tror sig blir mobbade. Språksvårigheter lyfts fram som en möjlig bakomliggande faktor över vissa uppstående situationer. Enligt

språksvårigheter istället missuppfattas som en mobbningssituation. Enligt kuratorn är verbala och fysiska trakasserier de vanligaste mobbningstyper på skolan men hon underskattar desto mindre inte den psykiska mobbningens förekomst och utbredning bland eleverna:

Det har varit värre med mobbningen på denna skola, det var då de svåraste eleverna gick här men det har blivit lugnare sen de gick ut. Men våra kamratstödjare är väldigt duktiga med att informera oss vuxna på skolan om de märker något. Verbal och fysisk mobbning är det som jag tror är vanligast, och lättast att hantera. Det finns ju såklart alltid psykisk mobbning också men den är svårare att se och svårare att hantera, därför uppmuntrar vi alltid eleverna att själva ta kontakt med oss vuxna om de inte mår bra (Kuratorn).

Förutom verbal och fysisk mobbning lyfter kuratorn även fram en mörkare och mindre sedd sida av mobbningen, nämligen den psykiska, som inte alltid är lika lätt att observera.

Kuratorn tydliggör att skolan tidigare har haft allvarliga mobbningsproblem men poängterar att detta har i väldigt stor utsträckning avtagit idag. Hon tror att den medverkande kraften till detta är att de flesta ”problemelever” har gått ut skolan. En tanke värd att reflektera över i detta sammanhang är om mobbningens urartning har berott på svåra problemelever eller på att skolan inte har lyckats hantera mobbningssituationerna på ett bra sätt. Vidare bör man fråga sig hur det var innan dessa elever började uppfattas som problemelever. Kan man tänka sig att skolan idag har blivande problemelever som inom några år kommer att få mobbningskurvan att stiga uppåt igen?

4.1.2 Psykisk och elektronisk mobbning

Samtliga intervjuade elever, även kamratstödjare, framhöll genom mer konkreta beskrivningar att verbal och fysisk mobbning är mest förekommande bland eleverna på skolan, men de flesta av de hade dessutom en annan form av mobbning att tillägga. Här följer en röst:

Verbal, alltså många som svär och säger kränkande ord och sen tror jag att slagsmål är vanligt här, men det är svårt att veta vad som är mest. Men så som jag har hört så är det också jättemycket mobbning genom mail och msn, alltså mycket svordomar och sånt. Det har aldrig hänt mig, men jag känner jättemånga som det har hänt med och de tycker det är jobbigt

(Kamratstödjare, åk 5).

under intervjuerna med eleverna. Medan e-mobbning framstår som väldigt främmande bland lärare på skolan ses den som en vanlig företeelse hos övervägande av de intervjuade eleverna. Av de fyra intervjuade elever kände tre av de till något fall av elektronisk mobbning.

Utav de följande citaten kan man utläsa en grövre form av mobbning där svordomar och kränkande ord får en annan uttrycksform än vid direkt verbal mobbning. Här följer några exempel på hur e-mobbning kan te sig:

Min kompis har ofta blivit kallad för fitta av några tjejer som hon har träffat på Lunarstorm. De säger att de vet vem hon är och att hon klär sig som en hora. Även om hon chattar på andra ställen så är det några som håller på henne där också. Det är skitskumt och hemskt! Hon ska väl kunna klä sig som hon vill utan att vara hora för det! (Kamratstödjare, åk 5).

Som det framgår av citatet förekommer det bland annat elektronisk mobbning på en Internetsida som kallas för Lunarstorm. Lunarstorm är en av Sveriges största och mest omdiskuterade träffpunkt på nätet. Det är framförallt ungdomar mellan 12 och 25 år. Företaget bakom LunarStorm, LunarWorks AB, är ett privat bolag som bildades 1999. Kommunikationen mellan ungdomarna på Lunarstorm sker i dagboksform, där ungdomarna lämnar meddelanden till varandra i en s.k. ”gästbok”. Dagboken i Lunarstorm är ett exempel på hur gamla sätt att kommunicera idag används i nyskapande former på Internet vilket lärare och föräldrar ofta inte är så medvetna om.

En annan elev beskriver e-mobbningens baksida med dessa ord:

Det värsta med mailmobbning är att lärarna inte kan göra nånting åt det eftersom det inte alltid är elever från denna skola som mobbar. Jag har fått reda på det genom några jag känner, men ingen jag känner har berättat det för nån lärare. Min brorsas kompis blev tvingad till att erkänna att han är bög, fast han inte ens är det, annars skulle de slå ner honom på skolan nästa gång de såg honom… Jag vet inte om han gjorde det eller inte men han blev nog skraj i alla fall. De kallar hans mamma för värsta kuksugare och sånt. Det värsta är att han går i 7; an och de som mobbar honom går i 9: an på denna skola (Elev, åk 5).

Av elevernas ovanstående kommentarer kring e-mobbning kan man med rimlig sannolikhet anta att barn har ett behov av att få prata av sig om sådant som berör deras vardag även utanför skolan. Huruvida detta behov tillgodoses av lärarna under skoltid framkommer inte. Det är

däremot betydligt klarare att e-mobbningen innebär att man vågar ge ifrån sig alltmer grövre kränkande ord och hot än vad som annars hade vågats inom skolans ramar, där lärarna har större insyn i vad som görs och sägs. Att detta beteende har större utbredning via nätet kan med stor sannolikhet bero på att detta inte kommer fram till lärarnas kännedom, vilket alla är fullt medvetna om. Uppfattningen av en mer ”fritt fram” känsla är säkerligen inte helt främmande för dem som väljer att kommunicera via nätet. Det verkar som om detta godtas av dem som blir mobbade eller som har vänner som blir mobbade.

Om man tittar på hur eleverna talar om mobbning kan man se att de i stora drag utgår från sina egna erfarenheter, d.v.s. den mobbning som de antingen upplevt eller bevittnat. Det är

naturligtvis rimligt med tanke på deras referensramar. Eleverna uppfattar att mobbning är ett problem och att skolkamrater far illa.

För att få en djupare inblick i hur mycket lärarna är insatta i elevernas erfarenheter av

kränkande behandling via nätet har vi valt att ställa detta som följdfråga. Nedan följer lärarnas uttalanden:

Ja, just det! Ja, det finns ju också. Vi pratade något om det förra året, men det är inget som förekommer bland de små barnen. E- mobbning är ju verbalt det också, kan man väl säga, fast att man skriver ner det man vill säga (Lågstadieläraren).

Sånt tror jag inte att jag får veta. Lite vet jag att han som är vår dataansvarig har lite koll på vad som händer, han går in och kollar. Det bästa hade varit om eleverna eller föräldrar hade kommit och berättat för oss lärare. Det är ju så förfärligt och det tror jag nog att vi vuxna är dåliga på att upptäcka. Jag tror inte att barnen är medvetna om att det de säger på nätet kan läsas av alla och kollas upp (Mellanstadieläraren).

Den ena läraren framförde att e-mobbningsincidenter aldrig förs vidare till henne och uttryckte en önskan i att eleverna och föräldrarna skulle våga berätta mera när detta uppstår. Men

samtidigt påpekade hon att vuxna på skolan var dåliga på att uppmärksamma denna typ av mobbning. Kuratorn hade inte särskilt mycket att säga om e-mobbning mer än att hon hade regelbundna informationsmöten med de äldre eleverna på skolan angående sexuellt ofredande

via nätet. Gemensamt för samtliga intervjuade elever när det gäller den mest lättupptäckta

alla lärare”. Mobbningsforskarna nämner i väldigt få ordalag den elektroniska mobbningens framfart. Höistad (2001) lyfter däremot fram att sexuella trakasserier och könsmobbning på senare år har blivit ett stort problem inom skolan. Höistad skriver att könsmobbningen är en speciell form av mobbning, som riktar sig mot könet och de värderingar som mobbaren kopplar med detta som t.ex. ”hora”, ”fnask”, ”slyna”, ”fitta”. Enligt Höistad (2001) är det främst flickor som är utsatta för denna form av mobbning.

När det gäller den elektroniska mobbningen framhåller kamratstödjaren att skolans agerande vid sådana fall var väldigt bristfällig. Detta ansågs dock inte vara med anledning av ett bristande engagemang utan snarare för att lärarna inte får reda på förekommande mobbning utanför skoltid:

Skolan gör inget eftersom det inte har med skolan att göra. Sen så tror jag inte att skolan får veta om det, utan det är inom oss klasskamrater, man berättar oftast bara för varandra vad som har blivit sagt genom msn. Men om det blir nu så att det blir riktigt obehagligt och dem berättar det till mig, får jag deras godkännande så tar jag upp det med kuratorn. Hon känner i alla fall till lite grann om detta (Kamratstödjare, åk 3).

Som det framgår av ovanstående citat har skolans personal och elever en klar uppfattning om

att verbal och fysisk mobbning är det mest förekommande bland eleverna. Detta bekräftas även av de flesta mobbningsforskarnas undersökningar. Eriksson poängterar att verbal mobbning är den vanligaste typen, men framhäver att den är vanligast förekommande bland pojkar och att den är en kombination av fysiska och verbala kränkningar. Han understryker att flickor ägnar sig vanligtvis mer åt psykisk mobbning (Eriksson mfl, 2002).

Den psykiska mobbningens doldhet medför däremot att den inte alltid ses som den vanligaste mobbningstypen. Därför är det inte alls ovanligt att den verbala och den fysiska mobbningen lyfts fram som de mest vanliga, just eftersom dessa typer är lättast att se och upptäcka. Man kan sammanfattningsvis anta att det man inte ser eller kan ta på finns inte i lärarnas värld.

Beträffande psykisk mobbning skriver Höistad i sin bok att detta är den svåraste formen av mobbning att upptäcka eftersom man som lärare inte alltid ser vad som händer bakom ens rygg. (Höistad, 2001). Pikas skriver om olika förslag till arbetet just mot den dolda mobbningen, men framhäver även han att denna form av mobbning är allra svårast att upptäcka. Han föreslår att man använder dagböcker för att få kontakt med eleven. Pikas menar att ju mer acceptans

läraren visar gentemot sina elever i sin undervisning desto mer benägna blir eleverna att berätta om sina bekymmer. Han vill även lyfta fram elevintervjuer från lärarens sida som en metod i att upptäcka den psykiska mobbningen. Han framhäver att intervjuer som går ut på att fråga

eleverna om deras trivsel resulterar i att läraren får inblick i om någon/några elever är utsatta för utfrysning. Han menar också att en lärare som har elevernas förtroende kan vädja till dem att berätta om det förekommer mobbning (Pikas, 1989).

4.2 Skolans proaktiva arbete

Ordet proaktivt förklaras enligt Nationalencyklopedin som inriktad på förutsebara framtida

situationer och ofta på att förhindra något oönskat, t.ex. brott eller sjukdom (www.ne.se). Att arbeta proaktivt innebär i skolans värld att man arbetar i förebyggande syfte mot något. Förebyggande arbete kring mobbning handlar om de aktiviteter, insatser och verksamheter som skolan använder sig av för att förhindra att en negativ utveckling uppstår för barnen och för omgivningen runtomkring. Ur det perspektivet kan man naturligtvis tänka att förebyggande insatser kan sättas in när som helst, men ju tidigare man kan påbörja detta arbete desto bättre är det.

4.2.1 Att observera tendenser till mobbning

Enligt kuratorn på denna skola delar alla vuxna ett lika stort ansvar när det gäller att upptäcka, observera och hantera mobbningssituationer och hon tillägger bestämt att det inte går att skylla

på att man inte är lärare, eller att man inte är den berörda elevens mentor. Däremot är inte

sagt att alla vuxna fullföljer sitt ansvar, poängterar hon med eftertryck. Med detta vill hon belysa problematiken kring hur olika lärare hanterar mobbningsfrågor på olika sätt. Att upptäcka mobbning bland elever hanteras bäst genom att alla lärare har ett lika stort ansvarskännande inom det området, anser hon och understryker följande:

Om man ska kunna upptäcka om det förekommer mobbning bland eleverna är det viktigt att kunna observera vilka elever som har tendens att mobba andra. Då räcker det inte med att läraren endast fokuserar på de grundläggande ämnena (Kuratorn).

Kuratorn nämner att olika lärare arbetar förebyggande på olika sätt och att det enskilda

lärarengagemanget är väldigt varierande beroende på vad som anses vara en prioriteringsfråga hos den enskilda läraren. Om man utgår från vad de olika forskarna anser om detta har kuratorn

helt rätt i sin inställning till ”allas lika ansvar”. Eriksson menar att mobbning minskar om all personal på skolan har en gemensam uppfattning om hur man ska agera mot mobbning

(Eriksson m.fl., 2002). Även Olweus lyfter fram vikten av involverade vuxna och menar att det är en förutsättning att all skolpersonal visar engagemang och vilja för att förändra skolmiljön till det bättre.

Inga skolmiljöer kan betraktas som ”mobbningssäkra”. Mycket kan åstadkommas med relativt enkla medel. Samtidigt vill jag framhålla att ökad kunskap om problematiken och om lämpliga åtgärder givetvis också är av central betydelse för att uppnå goda resultat (Olweus, 1991).

Det som Olweus dock poängterar som en förutsättning är medvetenhet och engagemang. Han menar även att det inte finns några skolmiljöer som kan betraktas som ”mobbningssäkra”, vilket medför att arbetet för att motverka mobbning måste ses som viktigt var man som

pedagog än arbetar. Enligt Olweus (1991) är det värsta som en pedagog kan göra mot eleverna att blunda för problemet och ämnet.

Höistad (2001) beskriver flera grundläggande strategier till att uppnå goda resultat hanteringen av mobbningsfrågor. Han beskriver både proaktiva samt reaktiva arbets- och förhållningssätt i mobbningsarbetet. Även Höistad förelägger betydelsen av agerande vuxna men han lägger särskilt stor vikt lägger på lärarens ansvar och ger flera exempel på hur läraren kan upptäcka, förebygga och hantera mobbningssituationer på bra sätt och påpekar följande:

Det viktigaste inslaget när det gäller att motverka mobbning är att läraren erinrar sig själv i sina relationer till medarbetare och elever (Höistad, 2001, s.140).

Här vill Höistad lyfta fram vikten av att man som lärare lär känna sig själv och det egna

förhållningssättet till mobbning. Det är viktigt att lära känna människan bakom den person man är för att på bästa sätt kunna hantera mobbningen.

För att förstärka vikten av att kunna upptäcka och observera mobbning relaterar kuratorn under intervjuns gång till tidigare erfarenheter bland ämnesduktiga elever som har varit i avsaknad av en social kompetens:

Vi hade en pojke som var geni på de flesta ämnen, han klarade av sina läxor och alla prov utan problem, men han saknade totalt den empatiska förmågan, han hotade och slog ofta andra barn.

Under högstadietiden kunde man se klara psykopatiska tecken hos honom, men eftersom han klarade av att få mycket bra betyg i de teoretiska ämnen då nonchalerade lärarna det negativa hos honom. Idag är han välkänd kriminell hos polisen och belastar samhället. Hade man redan då under hans skoltid haft sammanlöpande livskunskapssamtal då hade det kanske sett annorlunda ut idag. Anledningen till att jag berättar om detta för er är för att ni är lärarkandidater och kanske inte gör samma misstag (Kuratorn).

Det verkar utifrån kuratorns utlägg som att en del lärare på skolan inte har satt sig in i skollagen och läroplanens egentliga budskap. Med tanke på att skolans uppgift är att ge eleverna både kunskap och en grundläggande social förmåga, innebär detta att skolan ska förbereda barnen inför livet som helhet. Man kan ana en viss intention bakom hennes val i att nämna det föregående fallet med den ”genialiska eleven”.

I kuratorns uttalande kan utläsa en viss ansats till att mobbning är något som presumtiva kriminella ägnar sig åt. Om man utgår ifrån Olweus forskningar kring kriminellt belastade individer ligger kuratorns synsätt nära till hands. Olweus som stödjer sin uppfattning på uppföljningsstudier förklarar att 60 procent av de före detta mobbarna (pojkar) hade dömts för minst en kriminell handling vid 24 års ålder. Olweus menar att barn som är mer våldsbenägna och har ett behov av att dominera har tendens att bli mobbare. Mobbarna är enligt honom duktiga på att manipulera sin omgivning vilket gör att de utan problem kan ta sig ur besvärliga situationer. Han tillägger att dominans, impulsivitet och aggressivitet är typiska drag hos

mobbarna som märks redan i 5-6 årsåldern och tillägger att sådana beteenden kan förstärkas på

ett olyckligt sätt om föräldrarna inte är gränssättande och kärleksfulla (Olweus, 1999). Av

Olweus ståndpunkt kan man utläsa en nära anknytning mellan dominanta, aggressiva drag och kriminalitet. Om vi utgår ifrån att detta är en verklig tilldragelse, är det trots detta en fördel att inte utesluta andra bakomliggande förhållanden till att man blir kriminell. Utifrån ett

sociokulturellt perspektiv är det flera bakomliggande faktorer som bidrar till att mobbare utvecklas till att bli kriminella. Här betraktas inte de aggressiva, dominanta dragen vara avgörande utan faktorer såsom uppväxtmiljö, det sociala nätverket och samspelet med

människor i den egna omgivningen påverkar med stor sannolikhet barn och ungdomars väg in i vuxenlivet. Mobbare som växer upp i så kallade ”problemområden” och är omgivna av

människor med sociala problem och låg utbildning kan antas i större utsträckning riskera

hamna i kriminella banor då dessa oftast har svagare skyddsnät. Dominanta och aggressiva drag hos bemedlade mobbare kan förmodas hindra att dessa mobbare hamnar i kriminella banor, inte på grund av deras personliga egenskaper utan snarare på grund av det starka skyddsnätet och

den välbärgade miljön de är uppväxta i. Vidare bör man analysera typen av mobbning, särskilt med tanke på att mobbning är en diffus företeelse där det finns otaliga sätt att tangera över gränsen. En annan tanke värt att reflektera över är mobbarens personlighet. Vissa barn och ungdomar som beter sig illa mot andra gör det på grund av grupptryck eller för att inte själva bli utsatta. En del, framförallt de så kallade ”ledartyperna” kan tänkas göra det av egen lust. Vilka mobbare som mest riskerar hamna i kriminella banor kan därför antas vara ett omständligare faktum.

Även Höistads och Erikssons teorier ger stöd åt kuratorns antagande. Till likhet med Olweus anser Höistad att mobbaren har ett dominansbehov och är aggressiv och Eriksson hävdar att mobbaren kommer ifrån problematiska hemförhållanden, där föräldrarna ofta föredrar fysiska medel i uppfostran (Eriksson m.fl., 2002, s.108).

När det gäller lärares inställning till mobbning, menar Olweus att det är en vanlig uppfattning bland lärare att de som mobbar är osäkra innerst inne och detta är något man måste ta hänsyn till. Detta är snarare en missuppfattning enligt Olweus och menar att med det synsättet riskerar man i stället att utveckla dem till ännu mer effektiva mobbare. De har i regel inga problem med dålig självkänsla. Tvärtom är den ofta väldigt god, menar han och replikerar vidare att det dessutom krävs mycket god social kompetens för att bli en skicklig mobbare. Att bli bra på att läsa av andras känslor och att finna ut kamraternas svaga sidor och att veta vem man ska attackera och vem man ska undvika (Olweus, 1999). Olweus är inte ensam om sin uppfattning utan även Eriksson förkastar teorin om dåligt självförtroende som kännetecken hos mobbarna:

Mobbaren har en förhållandevis positiv värdering av sig själv. Mobbaren är ofta fysiskt starkare än sina kamrater och särskilt än mobboffren om de är pojkar (Eriksson mfl, 2002).

Delar man inte den uppfattningen finner man i sådant fall stöd hos Höistad som till skillnad från Olweus och Eriksson framhäver att mobbaren har en dålig självkänsla och ett dåligt

självförtroende. Höistad menar att mobbarens sätt att agera som skolans härskare är egentligen ett sätt att visa en självsäkerhet som i själva verket inte existerar:

Mobboffren är oftast mer osäkra och ängsliga av sig än andra elever. Många har också dåligt självförtroende och är försiktiga, känsliga och tystlåtna (Höistad 1994).

Bakom mobbarens självsäkra yttre döljer sig med andra ord en individ som lider av stor

osäkerhet. Höistad poängterar även att mobbaren ofta är deprimerad, lider av självmordstankar och innerst inne mår precis lika dåligt som den utsatta eleven (Höistad, 1994).

4.2.2 Värdegrunder

Att arbeta proaktivt mot mobbning åskådliggörs i Lpo94 genom värdegrundsbegreppet. Värdegrunden, normer och attityder är grundbegrepp som förespråkas i skollagen och med dessa avses värdegrunden såsom den presenteras i läroplanen, Lpo 94:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla (Lpo94, s.1).

Ett sätt att handskas proaktivt med mobbning är att propagera eller undervisa i

värdegrundsfrågor. Detta ser däremot kuratorn som ett dilemma på skolan och menar att en del lärare enbart engagerar sig med att hjälpa sina elever uppnå målen i de grundläggande ämnena snarare än att även fokusera på elevens sociala utveckling:

För att kunna upptäcka om det förekommer mobbning bland eleverna är det viktigt att vi

observerar vilka elever som har en viss tendens att mobba andra. Då räcker det inte med att man som lärare endast fokuserar på de grundläggande ämnena. Men det räcker inte att en eller två lärare tänker så, utan alla måste tänka likadant om vi ska kunna stoppa mobbningen helt

(Kuratorn).

Kuratorn poängterar vikten av att i ett tidigt stadium observera tendenser till mobbning bland barnen, vilket uppvisar ett typiskt proaktivt tänkande. Hon menar att elevernas sociala och personliga utveckling går hand i hand med deras hälsa och välbefinnande. Genom att skolan tar sitt ansvar och genomför väl genomtänkta förebyggande program ser även Höistad möjligheter till att mobbningen faktiskt kan stävjas:

Det är skolans plikt att inte bara stoppa mobbning, trakasserier och våld utan även se till att detta aldrig inträffar. Om inte skolan tar avstånd från alla former av negativt beteende och arbetar aktivt förebyggande i klassen och i skolan, riskerar ett ingripande i en akut situation att bara bli en tillfällig lösning (Höistad 2001, s 138).

Höistads synpunkt är nära förankrad till det sociokulturella perspektivet, där vuxnas

otillräckliga ingripande anses bidra till att mobbningen tenderar fortlöpa när den istället hade kunnat motverkas innan den får sitt fäste bland eleverna.

En förutsättning för att skolan ska kunna uppnå framgångsrika resultat inom mobbningsfrågor är att samtliga pedagoger på skolan har likartade tankesätt, anser kuratorn. För att uppnå bästa resultat i detta område uttrycker kuratorn en form av återinföring i den aktuella skolplanen:

Förr hade vi livskunskap som ett eget ämne på schemat. Det var den förra rektorn som såg till att vi hade detta. Tyvärr försvann detta när den nya rektorn trädde in, eftersom han anser att varje lärare ansvarar själv över hur de vill arbeta med dessa frågor. Detta har gjort att dessa livskunskaps frågor hamnar i skymundan eftersom många lärare känner sig stressade med att hjälpa sina elever uppnå målen i de grundläggande ämnena (Kuratorn).

Att kuratorn har ett stort förtroende för att värdegrundsfrågor schemaläggs framgår tydligt i hennes yttranden, men hon lägger dock inte fram några konkreta exempel på vilket sätt detta har inneburit mer gynnsamma resultat i praktiken. Under intervjuerna med lärarna framkom det att schemalagd undervisning i värdegrundsfrågor inte existerar utan dessa frågor flätas in i olika sammanhang och genomsyrar på så sätt all undervisning. Medan kuratorn framhäver att det proaktiva arbetet inom mobbningsfrågor skall hanteras av alla lärare på skolan och helst i lika stor omfattning anför lärarna ett stort förtroende för kuratorn och hennes engagemang i dessa frågor:

Förr i tiden hade vi ju s.k. ”etiska samtal”. Idag går ju hela klassen tillsammans till kuratorn varje vecka och har kompissamtal. Det är en stor hjälp! För då kan jag också prata med henne innan om det är något särskilt som borde tas upp. Det är hennes område, hon är bra på det

(Lågstadieläraren)

.

Så fort det kommer fram tråkigheter mellan eleverna tar jag upp det. Sen har vi ju de här regelbundna mötena med kuratorn, då tas värdegrunden alltid upp (Mellanstadieläraren).

Både lärare uttrycker dessutom en viss motvilja till schemalagd undervisning i livskunskap och både anser att värdegrundsfrågor som enskilt ämne kan upplevas som konstlat och bör istället

tas upp när lämpligt tillfälle ges. Eftersom en del lärare tidigare har arbetat med ”etiska samtal” kan man anta att de mer eller mindre har det i ryggmärgen och kan behandla dessa frågor vid behov.

Sett med kritiska ögon kan lärarna uppfattas som lättvindiga när det gäller att med en aktiv regelmässighet förmedla värdegrunden till eleverna. Detta är emellertid inte detsamma som att läraren inte bryr sig om att förebygga mobbning. Värdegrundsbegreppen kan uppfattas som väldigt abstrakta av lärare och tydningen av dessa kan upplevas som svåra vilket kan leda till att de inte alltid kan ge vägledning i skolans värld. Detta harmonierar dock inte med kuratorns åsikt beträffande mobbningens förekomst på skolan. Kuratorn upplyser under föregående huvudrubrik om att mobbningen på skolan har minskat och påpekar att detta beror på att de flesta elever som gick på skolan förr var ”problemelever” och att det har blivit lugnare sedan dessa gick ut. Samtidigt vill kuratorn belysa vikten av att ha livskunskapsfrågor som enskilt ämne på schemat och förespråkar för att detta skulle kunna sänka ner mobbningen i betydande utsträckning. Som det har framkommit har schemalagda livskunskapsfrågor varit aktuella under ”problemelevernas” tid. Här är det av intresse att få veta till vilken nytta schemalagda

undervisning har varit i det proaktiva arbetet. Detta leder tankarna direkt över till att det kan finnas anledning att tro att schemalagda livskunskapsfrågor riskerar tråka ut eleverna om det upplevs vara alldeles för upprepande. Risken är då att det egentliga budskapet förlorar sitt värde.

Eleverna blev intervjuade kring värdegrundsfrågor och samtliga bekräftade lärarnas framlägg om att det inte förekommer någon form av schemalagd värdegrundskunskap. Eleverna framhöll dessutom att värdegrundssamtal kring mobbning och utanförskap diskuterades i samband med de regelbundna mötena med kuratorn.

När det gäller skolans ansvar att ta upp värdegrundsfrågor kan man av ovanstående intervjuer tolka att kuratorn har tagit på sig det övervägande ansvaret, vilket framhävs i positiva ordalag av lärarna. Generellt sett implementeras värdegrundsfrågor i klasserna vid uppstående

situationer snarare än som förebyggande samtal. Däremot poängteras vikten av att man markerar en avståndstagandeattityd genom att direkt ta itu med det antingen enskilt mellan lärare och elev eller med hjälp av kuratorn, varav det senare verkar vara mer förekommande. När det gäller skolans arbete med värdegrunden, normer och attityder lyfter Höistad fram en betydelsefull punkt:

Målet med samtal är att eleverna ska förstå varför man inte ska mobba. Det räcker inte med att de vet att det är fel, utan de måste förstå varför, annars är risken stor att de fortsätter i smyg eller ger sig på ett nytt offer (Höistad, 1994).

Höistads sammandrag tyder på att det avgörande med samtal kring värdegrund och beteende inte handlar om dessa sker i schemalagda undervisningsformer eller flätas in i olika

sammanhang. Den egentliga vikten av dessa samtal är att budskapet når fram. Istället för att argumentera kring vilka former är mest lämpliga verkar Höistads ståndpunkt mest

framgångsrikt, då barn och ungdomar oftast tar intryck av värdegrundsfrågor på olika sätt.

4.2.3 FRIENDS

Som en del av det proaktiva arbetet har skolan samarbetat med en antimobbningsgrupp som kallar sig för FRIENDS. Denna är en organisation som arbetar för att mobbing och kränkande behandling ska kunna förebyggas och stoppas i skolan. FRIENDS grundades i november 1997 av Sara Damber. Idén till FRIENDS väcktes under Saras Dambers egen skoltid då hon själv var utsatt för mobbning. För att på bästa sätt kunna hjälpa skolor att lyckas i arbetet mot mobbning startar FRIENDS alltid upp sitt arbete på skolorna med tre moment som innefattar alla på skolan och om skolan vill, utbildar de även föräldrarna. Därefter följer de upp arbetet,

utvärderar den och nyutbildar personal.FRIENDS ger personalen en halvdagsutbildning som är till för all personal på skolan. Syftet med utbildningen är att friska upp personalens kunskaper kring mobbing, skapa ett gemensamt ställningstagande och en positiv värdegrund. De

informerar om hur personalen kan bygga upp ett bra förebyggande arbete med ett aktivt elevengagemang. Därefter möter de alla elever i en nivåanpassad information i form av ett rollspel eller en monolog. Dessa är ca 30 minuter långa och har till syfte att väcka engagemang och känslor, avslöja fördomar, skapa en gemensam värdenorm för skolan och skapa en

plattform för kamratstödjarna att arbeta utifrån. Informationen följs upp av en diskussion i varje klass ledd av den egna klassföreståndaren. Under denna lektion röstar klassen anonymt fram två kamratstödjare (www.friends.se).

Vår skola avviker inte från detta utan de har enligt kuratorn och lärarna på skolan haft besök av FRIENDS och här följer kuratorns uttalanden om detta:

Jag har haft FRIENDS från Stockholm här och jag har även försökt att engagera lärare och föräldrar på dessa bjudningar. Under 3 dagar har de arbetat med oss och lärarna genomgick en grundutbildning mot mobbning. De har föreläst både för oss vuxna på skolan och för

kamratstödjarna. Det kändes jättebra, tyckte jag, för här fick nu alla närvarande lärare information om sån mobbning som de kanske tidigare inte kände till, som t ex. elektronisk mobbning.

Kuratorn

När vi frågade kamratstödjarna vad de kände till om FRIENDS hade samtliga informanter positiva ålägganden om dessa:

Det var kul att höra på de, de hade mycket att berätta! Alla vi som är kamratstödjare var med.

Kamratstödjare, årskurs 3

Mycket av det de berättade om var sånt som vår kurator redan tidigare hade pratat med oss om, så jag kände redan igen det de sa. Men jag tycker att det är synd att inte alla elever är med och lyssnar. Vår kurator säger att det är viktigt att vi berättar vidare till andra elever på skolan, men det kan ju hända ibland att man inte kommer på allt de säger och då får inte alla elever lära sig det vi har fått lära oss, plus att det är faktiskt inte alla kamratstödjare som berättar vidare. Jag försöker i allfall göra mitt bästa att göra det.

Kamratstödjare, från årskurs 5

När det gäller FRIENDS säger sig kuratorn använda sig väldigt mycket av deras grundtankar genom att ge kunskap och verktyg till lärare och elever i hantering av mobbning. Genom att hon försöker påverka attityder och självkänsla hos eleverna hjälper hon de att få igång ett långsiktigt arbete mot mobbning.

Även om kamratstödjarna verkar välengagerade i sitt ansvar åligger av naturliga skäl det bärande ansvaret hos pedagogerna. Detta kan ske på olika sätt och på undersökningsskolan använder man sig bland annat av ett rastvaktsystem.

4.2.4 Rastvakt

För att skapa en tryggare skolmiljö för barnen och underlätta upptäckten av eventuella

mobbningssituationer använder sig skolan av ett rastvaktsystem i form av rastvakter ute bland skoleleverna på rasterna. Rastvakterna består av fritidspersonal, barnskötare och lärare på

skolan. Detta innebär att det under varje rast finns minst 4 vuxna ute bland eleverna. För att utreda om skolans metoder har effekt på barnens trivsel och gemenskap har eleverna intervjuats angående deras uppfattning av rastvaktsystemet på deras skola.

På rasterna brukar det alltid vara 4 rastvakter ute. Vissa lärare sitter bara på rasterna med sin kopp kaffe och snackar med andra lärare. De bryr sig inte om någon bråkar. Ibland känns det att det inte är lönt att gå fram till vissa lärare för de gör ju inget ändå.

Kamratstödjare, årskurs 5

Här kan man av elevens utläggning tyda en viss misstroende till rastvakter från elevens sida. Det är inte ovanligt att barn som intervjuas om mobbning brukar själva framhålla vuxnas svaghet inför kränkningar som själva orsaken till att mobbningen existerar. Däremot kan man utläsa en positiv element i barnens uttalanden och det är att barn visar här att de ber om gränser och ledning, vilket är ett ansvar man som vuxen självklart har både för sitt eget och för andras barn i klassen.

Många lärare bara står och pratar med varandra och märker inte ens när ett barn på skolgården gråter eller är ledsen…eller så bryr de sig inte.

Elev, årskurs 3

Av kamratstödjarens beskrivning får man intryck av att en del rastvakter inte är medvetna om vilket behov de utgör hos barnen på skolgården. Det finns ett dilemma när det gäller mobbning. Det kan finnas en dold mobbning som många vuxna inte ser. Den kan vara oerhört svår att upptäcka om man inte vet vad man ska ”titta” efter. Det verkar som om eleverna tror att lärarna ser mobbningen, att den försiggår ibland rakt framför ögonen på lärarna men att de föredrar att ”blunda” för den. Man kan föreställa sig att lärare som har kunskap om hur man stoppar mobbning har lättare att upptäcka den. Detta utesluter dock inte det faktum att mobbning kan fortgå utan att bli upptäckt trots, inom mobbningsområdet, kompetenta lärare.

Med tanke på att eleverna inte alltid vet vem de ska vända sig till kan man se över möjligheten att rastvakterna kanske bör göra sig mer synliga genom att sprida ut sig så att de ser vad som händer runt om på skolgården.

Jag tycker inte att rastvakterna gör nåt speciellt. De märker inte ens om någon är mobbad, hur kan man göra det om man bara står och pratar och skrattar med varandra?

Elev, årskurs 5

Det är bra att vi har rastvakter för då har man inte lika mycket bråk på skolgården. När man ser att det finns vuxna då kanske många inte vågar mobba lika mycket.

Kamratstödjare, årskurs 3

Övervägande elever ansåg att de oftast lika bra kunde vara utan rastvakter. Vidare replikerade dessa elever att kamratstödjarna verkade engagera sig mera i utsatta barn på skolgården än vad många vuxna gör. Som stöd för sina uttalanden presenteras flera konkreta exempel på bristande engagemang från rastvakternas sida:

Det händer ofta att man berättar för rastvakterna om någon som är ensam. Då svarar de att den personen har själv valt att vara ensam, men när vi har frågat den ensamma eleven då har de sagt att de inte har någon att leka med eftersom ingen vill vara med dem.

Kamratstödjare, årskurs 5

Det händer jätteofta att de stora barnen är taskiga mot några av de mindre barnen och det verkar som om många vuxna inte vågar säga ifrån.

Elev, årskurs 3

De blandar bara in sig när det redan har gått för långt och då skäller de istället på oss att vi inte sa något till de tidigare. Men varför ska vi barn hela tiden gå till rastvakterna, varför kan inte de själva märka att det händer saker på skolgården?

Elev, årskurs 5

Ur ett elevperspektiv exemplifieras rastvaktsystemet som en otillräcklig insats och det går att urskilja att eleverna efterlyser mer handling och engagemang från de vuxnas sida, eftersom de senare uppfattas inte upptäcka eller agera vid mobbningssituationer. Elevernas uppfattningar är emellertid inte belägg nog för att påvisa en otillfredsställande uppmärksamhet från

rastvakternas sida, men det kan vara värt att dokumentera att flera elever är samstämmiga i den uppfattningen. Det kan även vara värt att tillägga det faktum att eleverna är intervjuade var för sig utan kännedom om varandras kommentarer. Enligt Olweus är rastvaktsystem en naturlig och enkel åtgärd för att motverka mobbning, under den förutsättning att den fungerar som bestämt. Men han tillägger att det inte är nog att lärare och andra vuxna befinner sig ute på rasterna; de måste också vara inställda på att ingripa snabbt och bestämt i mobbningssituationer (Olweus. 1991).

Med detta belyser Olweus en medveten problematik som kan vara existerande under rastvaktandet. En förutsättning för att rastvaktsystemet ska fungera som önskad är att

mobbningen är synlig. Den dolda mobbningen som tidigare har nämnts vara svårupptäckt kan riskera fortlöpa obemärkt trots en välfungerande rastvaktsystem. Även om ett rastvaktsystem är nödvändig i det förebyggande arbetet mot mobbning kan den göra mer skada än nytta.

Ingripande från de vuxna betyder ju också att man tar parti för de utsatta eleverna, mobboffren, menar han. Både Olweus och Höistad förklarar att mobbning oftast sker på undanskymda platser, t ex på toaletter eller vid buskage, där det är dåligt med insyn och därmed också svårare för skolans personal att kontrollera. Både understryker vikten av att dessa undanskymda platser regelbundet borde besökas av rastvakter för att göras mindre "osynliga" (Höistad, 1994;

Olweus, 1991). Om en lärare däremot är ute på rasten men låter bli att ingripa, så innebär detta ett tyst godkännande av mobbarnas beteende, vilket både mobbarna och den mobbade känner av. Även Säljö skriver att lärare uppges avstå från att ingripa är detta ur ett sociokulturellt perspektiv ett sätt att lära eleverna att det är acceptabelt att mobba eller inte ingripa eftersom man lär av det omgivningen tillåter (Säljö, 2000).

Det är inte långt ifrån omöjligt att rastvakterna inte känner igen mobbning om den skulle förekomma, framförallt med tanke på att det kan vara svårt att urskilja skoj från bråk. Detta utesluter dock inte att elevernas upplevelser verkligen rör sig om mobbning och vid sådana situationer är det möjligt att rastvakterna kanske bara ser den grövsta och mest uppenbara mobbningen. När en eller flera elever mobbar väljer de med stor sannolikhet att göra det i subtila former, dvs genom att yttra sig ”lustigt” över den utsatta på ett sätt vuxna uppfattar som skämt. Vidare kan man inte utesluta tanken att det som eleverna uppfattar som mobbning i själva verket är bråk mellan barn där balansen någorlunda brukar vara jämn. För att en situation ska betraktas som mobbning måste företeelsen ha pågått under en viss tid och helst under upprepade gånger, vilket rastvakterna med stor sannolikhet har kännedom om. Med tanke på att begreppet mobbning börjar synliggöras alltmer i skolan kan begreppet riskeras bli klichéartat bland eleverna, vilket i sin tur kan leda till att elever som blir tillfrågade om mobbning gärna riktar uppmärksamheten på incidenter som i deras tycke betraktas som mobbningsbenäget. I detta fall kan det vara så att det som elever uppfattar som nonchalans från rastvakterna sida i själva verket rör sig om ett förhållningssätt hos de vuxna som handlar om att avdramatisera mobbningen.

4.2.5 Kamratstödjare

Som en del av det proaktiva arbetet berättade kuratorn att skolan har ett mobbningsteam som kallas för kamratstödjare. Mobbningsteamet består av sex elever totalt, med två representanter från varje klass mellan årskurs 3 till 5. I följande citat förklarar kuratorn hur hon i egenskap av skolkurator ansvarar för att kamratstödjarna får kunskap i mobbningsfrågor för att de på bästa möjliga sätt ska kunna bidra till att motverka mobbning på skolan.

Jag har samtal med kamratstödjarna en gång i veckan om mobbning och ibland tittar vi på film som tar upp just olika mobbningsfall. Sen uppmuntrar jag kamratstödjarna att föra vidare information till andra elever på skola och vissa gör det aktivt. Genom att ge eleverna insikt i att de också har ett ansvar, att de också har påverkan hoppas jag att de får veta lika mycket ansvar och inflytande i skolans arbete mot mobbning. Under mina möten med de går jag igenom begrepp som empati, olika känslor, att vara ensam, hur man kan märka om någon är mobbad m.m.

Kuratorn

För att få inblick i kamratstödjarnas inflytande mot mobbning samt deras uppfattning om den egna insatsen har vi valt att fråga dem om detta:

Vi är ute på rasterna och kollar så att det inte finns något bråk. Vi leker som vanligt, men när vi märker att någon bråkar eller säger fula saker till varandra, då säger vi till lärarna som är ute eller till barnens klasslärare. Om någon är ensam då går vi fram till den personen och försöker hjälpa de. Då frågar vi om dem vill leka tillsammans med oss.

Kamratstödjare, årskurs 3

Vår uppgift är att gå på kamratstödjarmöte med kurator och sprida informationen till våra klasser. På dessa möten tar vi upp mobbningsfrågor och just nu tar de upp om sexuella

trakasserier, alltså var går gränsen och vad man ska göra om man hamnar i en sån situation. Om vi ser något bråk ska vi berätta det under våra möten eller ta upp det med elevernas lärare.

Kamratstödjare, årskurs 5

Gemensamt för både kamratstödjarna är att de både anser att de och övriga kamratstödjare på skolan gör en stor insats när det gäller att upptäcka och även observera mobbning bland eleverna och de tycker att det är lättast att upptäcka eventuella mobbningssituationer under rasterna.