• No results found

USA vs EU 1-0 (1-0, 0-0)

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "USA vs EU 1-0 (1-0, 0-0)"

Copied!
84
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

”Idrottsvetenskap”

USA

vs

EU

1-0

(1-0, 0-0)

Peter Enehag

Magisteruppsats 10 poäng Handledare: Bo Carlsson

(2)

Abstract

Three years after the Bosman case, it was decided that a socio-cultural approach on sports be introduced in Europe. EU presented a formulation for the same purpose – The European Model of Sport. The purpose of this formula was to maintain the socio-culture and traditional approach to all kinds of amateur and professional sports in Europe. If we were to compare this model with the American model of sport, it shows many different ways of thinking in terms of organised sport. However, both models show that they have to adjust to the processes that are on-going in western societies. The development of civilisation, professionalisation, com-mercialisation, commodification, and globalisation are all processes to which sports have to adjust.

Because of the adjustments mentioned above, another process was introduced, this was called “juridification”, which is very prevalent today. The process of “juridification” involved all legalities in the sports system. The purpose of introducing this process was mainly to question the sports autonomy. The autonomy in sport defines itself as a self-regulator and is not part of the civil law. A major part of the “questionables” to the sports autonomy is, that sports of to-day have a symbiotic relationship with the media industry and the commercial market, which means that there is a huge in-flow of cash into elite sports. However, this has become a ques-tionable aspect, as to why sport should not be part of the competition law as any other busi-ness. As a result of this, several legal cases relating to sports are ending up in courts.

EU has a divided and vague approach when it comes to handling these matters. On the one hand it declares clearly that economic activities should be part of the EU law and on the other hand, if sports cases go to trial to the Competition Law, it would be decided on a case-to-case basis. In the US, professional sports are part of the Common Law and their sports, had on a much earlier stage become involved with the judicial system. The American Model of Sport, have also a clear distinction between amateur and professional sports. Together, these two aspects show that the model in the US is better adjusted to the present on-going processes in contemporary societies.

Keywords: The European Model of Sport, The American Model of Sport, processes in con-temporary society, sports policy, juridification.

(3)

Förord

Utbildningen går mot sitt slut och det är inte utan att en viss ångestkänsla infinner sig. Det har varit fyra intensiva år av lärande för livet. Efter det första året av det idrottsvetenskapliga pro-grammet var det tid för val av inriktning och jag måste tillstå att jag fortfarande anser att mitt val av inriktningen idrott och samhälle var ”klockren”. Min ursprungstanke var att bredda min kunskap utanför själva ledarskapet inom idrotten, som jag varit involverad i de sista fem-ton åren, och detta har verkligen besannats. Inriktningen inom min utbildning har skapat ett intresse för att försöka sammanföra mina nya teoretiska kunskaper med de praktiska, och det finns så otroligt mycket att utforska och pröva teorier emot inom detta ämne.

Jag vill först tacka mina studiekamrater och kanske mest ni inom idrott och samhälle. Vi har bestått av en kärngrupp som inte bara haft trevligt tillsammans utan även ”triggat” varandra till bra och givande resultat. Detta har även inneburit att vinnarinstinkten för att klara av ut-bildningen infunnit sig. Mitt andra tack går till min handledare för denna uppsats, professor Bo Carlsson, som förde in mig på denna uppsats ämnesområde, och därigenom öppnade upp nya insikter angående idrotten och dess samhälliga betydelse.

Vad som kommer härnäst återstår att se, men en sak är säker - för mig kommer idrottens be-tydelse att bestå livet ut.

Malmö, juni 2007 Peter Enehag

(4)

Innehållsförteckning

1 Inledning... 6

1.1Bakgrund... 6

1.2 Syfte... 7

1.3 Frågeställningar... 7

1.4 Metod och teori... 8

1.4.1 Hermeneutik... 10

1.4.2 Grounded Theory... 11

1.5 Disposition... 12

2 Idrott inom EU ... 14

2.1 Unionens erkännande av idrotten... 14

2.2 Idrottens regleringar i förhållande till kommersialisering och globalisering... 17

2.3 Idrottspolicyn inom EU... 22

2.4 Prejudicerade rättsfall inom idrotten i EU... 24

2.4.1 Sammanfattning rättsfallen... 28

2.5 Idrottsjuridik... 28

2.6 The European Model of Sport... 35

3 Idrott i USA... 37

3.1 Den professionella lagidrotten i USA... 38

3.2 Organisationsuppbyggnaden i Major Leagues... 42

3.3 Idrottsjuridik i USA... 46

3.4 Rättsfall inom den professionella lagidrotten i USA... 50

3.5 The American Model of Sport... 55

4. USA vs EU ... 58

4.1 Skillnader i modellerna... 58

4.2 Modellernas förhållande till samhällsutvecklingen... 62

4.3 Policy och juridisk intervention... 65

4.4 Idrottens autonomi... 67

4.5 Diskursen... 68

4.6 Juridification... 70

4.7 Förrättsligande inom idrott... 71

5. Slutsatser ... 75 6. Referenslista ... 79 6.1 Elektroniska källor... 79 6.1.1 EU dokument... 79 6.1.2 Rättsfall från EG-domstolen... 79 6.1.3 EU:s informationssidor... 80 6.1.2 Internet... 81 6.2 Tryckta källor... 83

(5)

Diagram, Figurer och Tabell

2.2 Idrottens regleringar i förhållande till kommersialisering och globalisering Diagram 1. Prisökning för TV-bolagens sändningsrättigheter fotbolls VM 1990-2002 2.6 The European Model of Sport

Figur 1. Den europeiskt hierarkiska pyramidmodellen 3.2 Organisationsuppbyggnaden i Major Leagues

Tabell 1. Arbetsfördelning och befogenheter inom Major Leagues 4.1 Skillnader i modellerna

(6)

1 Inledning

Min inriktning inom idrottsvetenskap är idrott och samhälle, och inom detta område finns det en hel uppsjö av frågor att utforska. Först och främst uppstår frågan om vilket område som skall behandlas, är det idrottens ekonomiska aspekter, den sociokulturella sidan eller kanske är det den allt mer juridiska interventionen inom idrotten som skall utforskas? Vad har idrot-ten inneburit för samhällen världen över; vad innebär globaliseringen för idrotidrot-ten; för värl-dens ekonomiska aspekter; samt hur reagerar samhällen tillbaka i form av till exempel juri-diska regler som skall följas? Idrotten och dess olika inriktningar är i en ständig föränd-rings/förnyelse -fas, precis som övriga samhällen i världen är, och den är kanske mer intres-sant i Europa just nu med tanke på bildandet av EU, som dessutom hela tiden expanderar.

1.1Bakgrund

Inom EU ändrades idrottspolicyn efter Bosmandomen1 vilket innebar att idrotten skulle

be-traktas ur ett sociokulturellt perspektiv – att idrottens positiva egenskaper för EU:s medlem-mar skulle prioriteras. EU tog fram en modell - ”The European Model of Sport”. Bland id-rottsforskare i Europa finns det idag meningsskiljaktigheter angående vilken inställning EU bör ha när det gäller idrotten. Där finns anhängare för den antagna inställningen till socio-kulturella värderingar (som bland annat Ken Foster, lektor i juridik) vilka förespråkar en eu-ropeisk idrottsmodell med öppna seriesystem2 och med bevarade nationaliteter inom EU. Man menar vidare att det är viktigt att ha regionala regleringar som kan hjälpa till att styra idrotten i dess förhållande till en ökande kommersialisering och globalisering. Dessa anhängare menar även att den politiska ekonomin inom idrotten redan idag styrs av en global kapitalism, och att detta påskyndar den, för dem, så ”förkastliga” amerikaniseringen. De anser även att den glo-baliserade idrotten, med tillhörande kommersialisering, snarast bör ingå i den rättsliga kon-kurrensrätten som vilken annan affärsverksamhet som helst.3

1 Se vidare i avsnitt 2.4 Prejudicerade rättsfall inom idrotten i EU.

2 Ett system som innebär att lag kan kvalificera sig uppåt i seriesystemet eller åka ur en serie, på sportsliga

grun-der.

3 Foster Ken (2005) “Alternative models for the regulation of global sport”, i: Allison, Lincoln [RED] (2005)

(7)

I motsats till detta har Lars Halgreen4 intressanta idéer där han anser att det finns många för-delar med den amerikanska modellen, och att dessa även bör infiltreras i en europeisk modell. Han anser bland annat att den så kallade amerikaniseringen i Europa inte är någon kapitalis-tisk process, utan en självklar utveckling av ”skilsmässan” mellan amatöridrott och den pro-fessionella motsvarigheten. Halgreen menar vidare att det inom en snar framtid måste väljas inställning och inriktning för den professionella idrottsmarknaden, då han anser att den nuva-rande ”winner takes it all” mentaliteten inom bland annat de europeiska toppklubbarna i fot-boll inte kan ha någon framtid. Den inslagna vägen leder bara till att de få rika klubbarna blir rikare och de andra ekonomiskt svagare. Halgreen ser inte någon annan utväg än att den euro-peiska professionella idrotten i framtiden kommer att bli behandlad som rena affärsverksam-heter ur ett rättsligt perspektiv, om inte idrottens representanter inser att deras verksamaffärsverksam-heter idag besitter en särställning inom EU.5

1.2 Syfte

Med bakgrund av ovanstående problematik har följande uppsats som syfte att göra en kompa-rativ studie av rådande idrottsmodeller i Europa och USA. Syftet är att jämföra de båda mo-dellerna i deras organisatoriska uppbyggnader, samt vilken idrottspolicy och vilka juridiska tillämpningar som praktiseras i förhållande till dagens samhällsutveckling.

1.3 Frågeställningar

• Vilka skillnader kan utläsas i de två olika idrottsmodellerna som verkar i Europa och USA, och hur påverkas dessa idrottsmodeller av dagens globalisering och ökande kommersialisering?

• Vilka tendenser och konsekvenser kan utläsas ur idrottslig policy och den juridiska tillämpningen i de båda modellerna?

4Partner i J. Schlüters advokatfirma Köpenhamn, lektor idrottsjuridik Köpenhamns Universitet, och medlem i CAS (Court of Arbitration for Sport).

(8)

1.4 Metod och teori

Mitt källmaterial har hämtats från litteratur, artiklar och dokument, samt från EU-publikationer, och i min undersökning har litteratursökningen varit en ytterst viktig faktor. Jag har i detta fall använt mig av en så kallad kedjesökning som inneburit att jag utnyttjat centrala källor och nyare litteratur.6 Detta för att komma åt så aktuell fakta som möjligt inom ämnena ifråga. För att undersöka vilken policy som bedrivs inom de båda idrottsmodellerna, har idrot-tens uppbyggnad på det organisatoriska planet studerats. Även idrotidrot-tens interna regleringar jämförs i ett förhållande till dagens samhälliga processer i ett internationellt perspektiv. Vida-re görs en fördjupning av rättsliga aspekter inom båda systemen av modeller i Europa och USA, samt vilken diskurs som pågår angående juridisk intervention inom idrotten.

Med centrala källor menas att jag har sökt efter det senaste inom idrottsvetenskap angående de olika ämneskategorierna. Detta har gjorts med utgångspunkt från var en central källa kan tänkas befinna sig. Angående idrottsjuridik gjordes en förhandsstudie där det framkom att Storbritannien är tio år före Sverige i detta ämne ur ett sociologiskt perspektiv. Debatterna inom idrottsjuridik i Storbritannien handlar betydligt mer om relationen idrott och samhälle. Med andra ord så visar engelsk idrottsjuridik ett större intresse för rättssociologi än vad som görs i Sverige, där idrottsjuridiken är mer konkret och saknar analysering i förhållandet juri-dik, samhälle och idrott. Frågeställningar som: ”vad har idrotten för betydelse för samhället och vad har samhället för betydelse för idrotten?”, förekommer oftare i Storbritannien7 och eftersom dessa frågeställningar i viss mån överensstämde med min undersökning har min lit-teratursökning utgått från den pågående debatten bland idrottsforskare i Storbritannien. Jag ansåg att Storbritannien, och diskursen angående idrottsjuridik bland idrottsforskare inom detta område, var en utgångspunkt för en central källa i min undersökning. Utifrån litteratur och artiklar från denna källa har jag sedan fått nya uppslag, i form av referenser, till ytterlig-gare litteratur i ämnet – en kedjesökning. Givetvis finns det forskare utanför Storbritannien som engagerar sig i debatterna och jag har genom kedjesökning även fått med litteratur av forskare från andra regioner och länder.

Litteratursökningen inom idrottsjuridik har bland annat gjorts via Internet på en av nordens största sidor för idrottsvetenskap – idrottforum.org. På denna sida finns en stor mängd

6 Halvorsen, Knut (1992) Samhällsvetenskaplig metod. s. 169

(9)

serad litteratur som berör all idrottsvetenskap. Mina sökord i detta ämne har varit idrottsjuri-dik, sports law, idrottsliga regleringar och regulation in sports. Ur ett källkritiskt perspektiv är det dock av största vikt att som forskare inte ta hänsyn till recensenternas egna åsikter, utan bara koncentrera sig på vilket innehåll litteraturen har. I den litteratur som väckte mitt intresse gjordes sedan en undersökning dels i ett tidsperspektiv när boken var skriven, dels vem förfat-taren var. Tidskriteriet är viktigt angående diskursen inom idrottsjuridik eftersom desto mer detaljerad kunskap som eftersträvas, desto striktare måste ett samtidighetskrav ställas.8 Av denna anledning kompletterades litteraturen med artiklar, då dessa oftast är nyare än litteratu-ren och två av artiklarna i min undersökning är ännu ej publicerade.9

Ett annat källkritiskt krav, förutom tidskriteriet, som skall tas i beaktning i en vetenskaplig undersökning är vilken tilltrovärdighet källan har, och vem upphovsmannen till texten är.10 All litteratur och vetenskapliga artiklar i denna undersökning är författade av akademiker som får anses vara bland de idrottsforskare som befinner sig i betydande positioner inom debatten angående idrottsjuridik. Eftersom det är en debatt har jag även kunnat införskaffa mig insikter från olika argument och synvinklar, och utifrån detta kunnat tolka kommande slutsatser. Jag anser även att jag använt mig av centrala och tillförlitliga källor angående EU:s idrottspo-licy och de rättsfall som presenteras i denna uppsats. Material är hämtade från EUR-Lex som innehåller fördrag, rättsfall, lagstiftning, rättspraxis etcetera. Även en informationssida från EU kommissionen, ec.europe.eu, används då viktiga dokument och rapporter går att finna där. Tilläggas skall att dessa sidor har undersökts både på svenska och engelska sidor för att få med så mycket information som möjligt. Med andra ord så har EU:s idrottspolicy hämtats från fördrag, policydokument och rapporter som finns tillgängliga på olika, av EU, publicera-de hemsidor. Informationen som hämtats från EUR-Lex och ec.europe.eu har även komplette-rats med litteratur som berör ämnet.

Via Internet har ytterliggare sökningar gjorts i ett syfte att begripliggöra begrepp eller annan information som jag vill förtydliga för läsaren. Dessa sidor har olika grader av trovärdighet, men en som får anses ha stor tillförlitlighet är Nationalencyklopedin som besökts och använts genom inloggning på Malmö Högskolas databas. Om Nationalencyklopedins sida får räknas

8 Thurén, Torsten (2003) Källkritik. s. 26

9 Detta är två artiklar författade av Carlsson och Carlsson & Lindfelt (2007)

(10)

som tillförlitlig källa så finns det andra sidor i denna uppsats som inte besitter samma tillför-litlighet. Det har gjorts sökningar på sökmotorer som google, yahoo och wikipedia och dessa hänvisar inte enbart till tillförlitliga sidor. Ett dilemma med att använda sig av information från okända sidor är att vem som helst med tillräcklig teknisk kompetens, och utrustning, kan också publicera något på world wide web. Detta innebär att ingen garanti för tillförlitlighet kan ges.11 Jag gör dock bedömningen att de sidor jag hänvisar till i ett informativt syfte är

relevanta och uppfyller sin funktion.

De vetenskapliga förhållningssätten jag kommer att tillämpa i denna studie är hermeneutiken och grounded theory. Efter en förhandsstudie inom just vetenskapliga förhållningssätt, till-sammans med min avsikt att angripa problemet, föll valet på de två nämnda metoderna. Jag kommer nu att gå vidare genom att belysa dessa två förhållningssätt för att på så sätt förklara mitt arbetssätt under studiens gång.

1.4.1 Hermeneutik

Insikt är en kunskap som innebär att kunna se det riktiga i ett sammanhang, och enligt Alves-son & Deetz12 är insikt en process där kunskap och händelser undersöks - hur dess karaktär formas och bevaras. Insikten, som är den första utposten i det mänskliga tänkandet, uppstår i första hand från kraftfulla exempel men även från kvantitativt datamaterial. Det är en process som både innehåller skapande av intressanta meningar ur datamaterial, och att skapa sig en förståelse för de villkor som ingår för att kunna se dessa meningar; villkor som består av de traditioner och socioekonomiska sammanhang som råder i den sociala miljön. Att skaf-fa/skapa sig en insikt är en avgörande faktor för att kunna göra en tolkning. En tolkning kan vara både ett sätt att förklara ett mångtydigt fenomen och att skapa en mångtydighet av något enkelt och självklart. Insikten blir i detta sammanhang resultatet av en lyckad tolkning. En lyckad tolkning har till uppgift att berika förståelsen genom att inrikta sig på det icke-uppenbara och skapa en mening kring detta.13

Hermeneutiken behandlar förståelse och tolkningar av fenomen som någon uttryckt genom sin mening i form av tal eller text. För att förstå och tolka innebörden av dessa texter eller tal

11 Gratton, Chris & Jones Ian (2004) Research methods for sport studies. S. 248 - 255

12 Mats Alvesson är professor i företagsekonomi, Lunds universitet, och Stanley Deetz är professor i

kommuni-kation, University of Colorado.

(11)

söker en hermeneutiker efter intentioner eller avsikter till någon form av budskap. Exempel på aspekter som kan tolkas kan vara sångtexter, dokument, litteratur eller vanliga samtal, och detta vetenskapliga förhållningssätt står för kvalitativa förståelse- och tolkningssystem. An-ledningen till att jag väljer hermeneutiken som en av mina metoder till denna uppsats är att en forskare inom detta vetenskapliga förhållningssätt anses ha en fördel av sin förförståelse i ämnet. Forskarens kunskap, tankar, känslor och intryck är en tillgång för att kunna tolka och förstå forskningsobjektet. Under hela projektets gång använder sig forskaren av sin förförstå-else som ett verktyg i tolkningen, vilket jag anser passa min undersökning.14

Vidare så använder sig en hermeneutiker av en uppfattning (holism) som kan beskrivas ge-nom ett synsätt där helheten anses vara mer än summan av delarna. Ett exempel på detta kan vara att forskaren först läser all insamlat material för att förstå helheten, för att sedan stycka upp materialet i delar för olika kategorier. Detta för att lättare tyda de olika delarna av katego-rier var för sig. I och med detta pendlande mellan delar och helheten finns där ett tydligt drag av abduktion för att kunna relatera en teori till sin empiri. Abduktion kan sägas vara ett sätt att relatera teori och empiri vilket är en kombination av de induktiva och deduktiva arbetssät-ten.15 Dock har en hermeneutiker sällan för avsikt att komma fram till en teori i slutändan, vilket jag kommer att frångå då jag vill hålla en öppenhet gentemot teorier under uppsatsens arbetsgång. Detta framförallt inom juridiken där jag inte besitter någon större förkunskap i, och för att kunna genomföra detta har grounded theory använts.

Från ett kritiskt synsätt är det givetvis så att förförståelsen inom ämnet även kan ”färga” det kommande resultatet eller analysen. Jag anser dock att detta arbetssätt är bra för undersök-ningsobjektet då jag inom denna undersökning även behandlar ämnen jag sedan tidigare inte har någon större förförståelse eller kunskap om. På så sätt kan min kunskap och erfarenhet inom idrott komma att gynna mig i förståelsen för en sammankoppling till de juridiska områ-dena, vilka jag inte besitter någon större förförståelse i.

1.4.2 Grounded Theory

Grounded Theory skapades av de två sociologerna Barney G Glaser & Anselm L. Strauss i slutet av –60 talet, genom deras bok ”The discovery of grounded theory: strategies for

14 Patel & Davidson, (2003) s. 28-31 15 Ibid.

(12)

tative research”. Denna teori uppstod främst som ett motstånd till de så kallade ”Grand The-ories”, det vill säga de stora, tunga och kompletta teorikonstruktionerna, med i förväg färdiga koncept. Själva idéen med grounded theory är istället en omvänd strategi. Teorin går ut på att genom insamlad empiri formulera en teori som täcker det specifika fallet som utforskas. Detta innebär att själva forskningsfrågan från början är av öppen karaktär och med all säkerhet kommer att förändras under forskningsarbetets gång. Det är alltså en ständigt pågående pro-cess där svaren, förhoppningsvis, sakta men säkert växer fram under analyserandets gång till-sammans med teoretiska funderingar. En annan grundbult i denna teori är att den först och främst handlar om jämförande av data.16

Det intressanta i denna metod är att teorigenerering och datainsamling bedrivs samtidigt. Med andra ord kan denna undersökning generera olika teorier till de svar som framkommer genom det insamlade materialet. Glaser & Anselm säger också att en viktig ingrediens för att kunna formulera/upptäcka teorier är författarens känslighet inför olika intryck. Dessa intryck kan med fördel härstamma från tidigare inspiration av redan befintliga och etablerade teorier.17 Metoden kräver alltså att forskaren under arbetets gång är teoretiskt mottaglig och kan analy-sera ny kunskap med en redan befintlig teori. Ytterliggare skäl till valet av denna metod är att mina frågeställningar i denna uppsats var mycket breda och öppna, vilket skulle passa groun-ded theory väl.

Kritiken mot denna metod har varit att den anses vara svag på grund av att den inte från forsk-ningsarbetets början besitter någon befintlig teori, men samtidigt innebär detta en stor frihet. Faktum är att Glaser & Anselm påpekar att friheten med att kunna dra sina egna slutsatser kan innebära nya idéer och kunskaper. De menar att möjligheterna till nya tankar och insikter li-kaväl kan komma från insamlat datamaterial som från en redan färdig teori.

1.5 Disposition

I den andra delen har jag för avsikt att belysa idrottens snåriga väg till ett erkännande inom EU, samt hur idrottens interna regleringar förhåller sig till dagens utveckling av en ökande kommersialisering och globalisering. I detta sammanhang tar jag även upp vilken

16 Glaser, Barney & Strauss, Anselm (1967) The discovery of grounded theory: strategies for qualitative

re-search. s. 33

(13)

cy som förs och har bedrivits i förhållande till juridiska interventioner inom EU. I denna del presenteras sedan några prejudicerande rättsfall med idrottsanknytning och frågan ställs om där överhuvudtaget finns något som kan benämnas ”idrottsjuridik”. Delen avslutas med en presentation av The European Model of Sport.

Del tre belyser den professionella lagidrotten i USA och dess organisationsuppbyggnad. För att kunna jämföra till del två, och Europa, belyses även idrottsjuridik och relevanta rättsfall som förekommit i USA. Med samma jämförande syfte avslutas denna del med The American Model of Sport.

I del fyra görs en komparativ studie av de båda idrottsmodellerna. Denna studie utförs på fak-ta som framkommit av det insamlade materialet under undersökningens gång, material som jag anser vara avgörande för en teoretisk koppling tillsammans med nya insikter för komman-de slutsatser. I samband med komman-detta besvaras även frågeställningarna till komman-denna uppsats.

I den avslutande femte delen presenterar jag mina tolkningar och slutsatser, samt att jag pre-senterar nya frågeställningar som blir till förslag på vidare forskning i ämnet.

(14)

2 Idrott inom EU

I denna del vill jag först belysa EU:s erkännande av idrotten för att sedan ta upp dess utveck-ling i samband med det övriga samhället, angående fenomen såsom bland annat globalisering, professionalisering och den ökande kommersialiseringen. Vidare förekommer det en juridisk involvering inom idrotten som innebär att oavsett vilka politiska policys som bedrivs, innebär det förändringar inom de idrottsliga regelsystemen. Jag avslutar denna del med en presenta-tion av The European Model of Sport.

2.1 Unionens erkännande av idrotten

Idrotten inom EU nämns officiellt i Adonninorapporten (Europeiska Rådet, Milano, 1985) i ett informationssyfte till EU:s medborgare, som bland annat går ut på att idrotten hjälper till att skapa den Europeiska gemenskapen.18 Nästa steg för idrottens erkännande inom EU kom 1994 då EU-parlamentet uttryckte en önskan om att idrotten skulle ges större uppmärksamhet ur ett politiskt perspektiv. Målet var att skapa en policy för idrotten inom unionen, vilken skulle underlätta för EU:s olika institutioner och dess hantering av idrottsfrågor, samt att bely-sa idrottens specifika karaktäristiska.19

1997 nämns för första gången idrotten i samband med en fördragstext – Amsterdamfördraget punkt 29. Vid denna tidpunkt fanns det många intressenter från idrotten som förespråkade ett införande av en specifik idrottsartikel i EG-fördraget, vilket dock inte blev utgången. Däremot benämns idrotten i fördragets slutakt enligt följande:

”Konferensen betonar idrottens sociala betydelse, särskilt för att skapa identitet och ge-menskap människor emellan. Konferensen uppmanar därför Europeiska unionens organ att beakta synpunkter från idrottssammanslutningar när det gäller viktiga frågor som rör idrott. I samband därmed bör särskild uppmärksamhet ägnas det som är särskilt känne-tecknande för amatöridrotten.” 20

18 EU:s hemsida, Idrott: http://ec.europa.eu/sport/action_sports/historique/history_overview_sv.html 19 Sahl, Johan (2003) Magisteruppsats: Idrott och EG-rätt, konkurrensrättsliga aspekter på handel med

TV-rättigheter till idrottsevenemang. s. 27

20 Amsterdamfördraget, punkt 29,

(15)

Denna förklaring till idrotten får anses vara ett steg mot dess erkännande på en EU-nivå. Vid ett toppmöte i Wien 1998 uppmanade Europeiska Rådet, med anledning av nämnda förklar-ing, EU-kommissionen (härefter Kommissionen) att redogöra för deras synpunkter om hur idrottens dåvarande struktur och sociala funktioner skulle kunna bibehållas inom unionen.21

Kommissionens svar, som för övrigt var första gången som gemenskapen lade fram en hel-hetssyn för idrotten,22 utmynnade i en rapport, Helsingforsrapporten, som lades fram till

Eu-ropeiska Rådet i Helsingfors 1999.23 En direkt fråga från Europeiska Rådet till Kommissionen löd: ”… om kommissionen kan garantera att den utveckling som nu pågår inom idrotten inte äventyrar idrottens nuvarande strukturer och dess sociala funktion?”. På denna fråga svarade Kommissionen med ett entydigt nej. Det föreslogs istället ett nytt synsätt på idrottsfrågor för att idrottens sociala funktioner skulle kunna bibehållas. Det påpekades även att Amsterdam-fördraget inte givet Kommissionen någon direkt behörighet angående idrottsärenden. Kom-missionen hade däremot tagit ett beslut att koncentrera sig på fyra nyckelfrågor: den alltför kraftiga kommersialiseringen av idrotten, skyddet av unga idrottsutövare, kampen mot dop-ningen, och förslag på hur idrottens ekonomiska dimension skulle kunna förenas med den sociokulturella dimensionen samtidigt med en acceptens från rättsordningen.24

Andra intressanta påpekande i denna rapport är en rekommendation från Kommissionen att även om fördraget inte innehåller särskilda bestämmelser för idrott, skall beslut som tas av idrottsorganisationer vara förenliga med EG-rätten, inklusive konkurrensrätten, och följa principerna för de fundamentala friheterna.25 Samtidigt med detta föreslås det att vid tillämp-ning av konkurrensregler på idrottssektorn, bör hänsyn tas till idrottens särart.26 I rapporten finns även en punkt med förfaranden som eventuellt kan undantas från konkurrensreglerna. Av dessa undantag ingår bland annat när ärendet behandlar understöd för rekrytering och ut-bildning av unga spelare, och ett objektivt system för utut-bildningskostnader. Det kan även vara undantag för konkurrensreglerna när det finns ett objektivt och acceptabelt system för över-gångar, samt från exklusiva sändningsrättigheter med begränsad varaktighet eller räckvidd.27

21 EU Kommissionen har allmänt ansetts stå för en legalistisk inställning och ha en egenskap av att vara

Fördra-gens ”väktare”. Vidare information: http://ec.europa.eu/atwork/basicfacts/index_sv.htm#process

22 EU:s hemsida, Helsingforsrapporten:

http://ec.europa.eu/sport/action_sports/helsinki/helsinki_overview_sv.html

23 Helsingforsrapporten om idrott: http://europa.eu/eur-lex/sv/com/rpt/1999/com1999_0644sv01.pdf 24 EU:s hemsida, Helsingforsrapporten:

http://ec.europa.eu/sport/action_sports/helsinki/helsinki_overview_sv.html

25 I dessa ingår bland annat fri rörlighet av arbetskraft, varor, kapital och service. 26 Helsingforsrapporten, 4.2.1 Gemenskapsnivån, s. 9

(16)

Nästa steg för idrottens intåg i EU föregicks av en intensiv lobbyverksamhet för att idrotten skulle ingå i det kommande Nicefördraget28 år 2000. Till sist beslutade sig medlemsstaterna

dock för att stanna vid en ”soft law”29 variant. Detta på grund av Europeiska Rådets svar på

kommissionens Helsingforsrapport genom Nicedeklarationen, som innehöll ett tilläggs-dokument till fördraget från Ordförandeskapets slutsatser.30 Detta dokument bestod av 17

ståndpunkter angående idrott och får anses vara ett betydande steg för idrotten, och dess spe-cifika karaktäristiska, mot ett erkännande inom unionen. Det var en uppmaning till EU:s insti-tutioner att beakta idrottens fostrande värderingar. Det krävdes också att medlemsländerna och EU skulle framhäva idrottens kulturella och sociala roll inom sina politiska åtaganden. Eftersom Kommissionen inte har någon behörighet gentemot idrotten, fastslogs det att idrotts-förbunden behåller rätten att själva handha organisationsuppbyggnaderna inom sina verksam-heter, med en förhoppning av demokratiska värderingar mot alla berörda aktörer. Detta även med ett beaktande av EU:s och medlemsländernas lagstiftning.31 En av de 17 punkterna som jag anser vara extra intressant är punkt 8:

8. ”Europeiska rådet konstaterar att eftersom det finns olika nivåer av idrottsutövande sida vid sida, från motionsidrott till elitidrott, har riksidrottsförbunden en central roll för den nödvändiga solidariteten mellan de olika nivåerna: de ger en stor allmänhet möjlig-het att få tillträde till idrottsevenemang, ger mänskligt och ekonomiskt stöd till amatör-idrotten, främjar lika tillgång till idrott på alla nivåer för kvinnor och män, fostrar ung-domar, skyddar idrottsutövarnas hälsa, kämpar mot dopning, mot våld och rasistiska och främlingsfientliga yttringar.” 32

Det slutliga erkännandet skulle komma, och det gjordes när medlemsländernas stats- eller regeringschefer och utrikesministrar den 29 oktober 2004 undertecknade fördraget om upp-rättande av en konstitution i Europa. Europeiska konventet om Europas framtid hade arbetat för detta upprättande av en konstitution i 16 månader och i detta arbete ingick även en särskild plats för idrotten inom EG-rätten. Förslaget som togs fram var att idrotten skulle vara ett om-råde där unionen kunde komplettera och vidta åtgärder inom en verksamhet som bedrevs av

28 Nicefördraget finns tillgängligt på: http://europa.eu.int/eur-lex/lex/sv/treaties/dat/12001C/pdf/12001C_SV.pdf 29 Denna term kommer jag även att använda längre fram i uppsatsen och skall förstås som en rekommendation

snarare än en juridisk reglering.

30 Ordförandeskapets slutsatser i Nicefördraget:

http://www.consilium.europa.eu/ueDocs/cms_Data/docs/pressData/sv/ec/00400-r1.%20ann.s0.htm

31 EU:s hemsida, Nicedeklarationen: http://ec.europa.eu/sport/action_sports/nice/nice_overview_sv.html 32 Ordförandeskapets slutsatser i Nicefördraget, bilaga IV punkt 8.

(17)

någon medlemsstat. Hänvisningen till idrott finns med i konstitutionsfördraget i avsnitt 5 ”Utbildning, ungdoms- och idrottsfrågor”, artikel III-282,33 och betyder att EU har behörig-het till idrottsfrågor. Innebörden är bland annat: medlemsstaternas idrottsministrar får en offi-ciell ställning i EU; amatör- och elitidrottens utveckling ges större möjlighet för en uppfölj-ning/bevakning; ett större utbyte medlemsstaterna emellan angående idrottsfrågor; kampen mot doping blir effektivare genom EU:s större genomslagskraft gentemot enskilda medlems-stater. Den viktigaste betydelsen är kanske ändå:

”Så länge subsidiaritetsprincipen34 och befogenheten att vidta stödjande, samordnande eller kompletterande åtgärder respekteras ger detta omnämnande dessutom EU möjlig-het att göra insatser för att främja de fostrande och sociala värdena i EU”.35

Ovanstående betyder att EU ger de enskilda medlemsländerna förtroendet att behandla idrotts-ärenden, men att EU har rätten att bedöma när och om idrottens sociokulturella aspekter skall tas i beaktning. Hur har då idrottens egna regleringar bemött utvecklingen från övriga samhäl-let?

2.2 Idrottens regleringar i förhållande till kommersialisering och globalisering

Förespråkare för idrotten har alltid hävdat att den skall vara autonom, och deras huvud-argument för detta är att all intern och idrottslig reglering tillskrivs och underhålls av idrotten själv. Dock sätts denna interna styrning och reglering inom idrotten ständigt på prov. Foster för en diskussion angående dessa förändringar i relation till den engelska professionella fot-bollen. Han menar att idrotten har allt sedan övergången från amatörism till professionalism haft en relation till den privata marknaden, i form av publik, promotors, spelare och klubbar-na. Publik betalar för att se den professionella idrotten och promotors vill se en vinst komma ut ur idrottsevenemangen. I detta avseende har idrotten, och kanske mest fotbollen när det gäller Europa, varit kommersialiserad under en längre tidsperiod. Engelsk lag har av tradition varit motvillig att behandla så kallade fria kontrakt även om dessa varit konstruerade enbart

33 EU Konstitutionen 2004: http://europa.eu/constitution/sv/part61_sv.htm#a355

34 Denna princip innebär: ”…att på områden där inte gemenskapen är ensam kompetent skall åtgärder på

EU-nivå bara vidtas i den mån nationella åtgärder bedöms otillräckliga”. Information från Bernitz, Ulf & Kjellgren,

Anders (2002) 2:a uppl. Europarättens grunder. s. 32

35 EUKonstitutionen 2004, ”Utbildning, ungdoms- och idrottsfrågor”, artikel III-282

(18)

från arbetsgivarnas (läs klubbägarnas) sida. De ursprungliga och formella fotbollsklubbarna i England har inte ansetts vara skapta/konstruerade för en vinstgenererande affärsverksamhet. Av denna anledning menar Foster att den kommersialiserade idrotten från början varit mycket litet påverkad av rättsliga regleringar.36 Eftersom till exempel fotbollsspelare har varit bundna

till sina klubbar och inte haft några större anledningar till att vara missnöjda mot sina arbets-givare. Den kommersialiserade idrotten har bestått av en intern marknad som genom relatio-ner och värderingar haft som huvudsyfte att gagna idrotten i sig, och av denna anledning har inte det rättsliga regelverket velat lägga sig i denna verksamhet.37

Foster menar vidare att ovanstående system inom den kommersialiserade idrotten har föränd-rats under de två senaste decennierna. Den största anledningen till en förändring är den väx-ande TV-bevakningen av idrottsevenemang, där TV-bolagen betalar allt högre summor för att få sändningsrättigheterna. Detta innebär att idrottsevenemangen används i fler syften än att enbart vara riktade mot själva idrottens konsumenter. Idrotten säljs till TV-bolag som i sin tur använder sändningarna för att sälja andra varor/tjänster i form av reklam. Idrotten har på detta sätt blivit en vara (commodity), och den kommersialiserade idrotten har övergått till en kom-modifierad (commodification) verksamhet. Denna komkom-modifierade verksamhet av idrotten skapar alltså en marknad utanför idrotten som är i stark relation med andra kapitalistiska marknader. Detta innebär att kommodifieringen av idrotten ändrar förutsättningarna för den rättsliga regleringen, då det nu inte enbart finns ett syfte till att gagna idrotten.38

Den kommodifierade idrotten ställer även till problem för de traditionellt styrande idrottsor-ganisationerna. Eftersom de stora idrottsevenemangen och de publikdragande ligorna har bli-vit ”big business”, väcker detta givetvis intresse för ”utomstående” investerare som kan tän-kas vilja kopiera och konkurrera om det vinnande konceptet. Till exempel skulle framgångs-rika fotbollsligor kunna konkurreras ut av nya finansiärer som vill skapa sina egna ligor. Mot-draget från de traditionellt styrande idrottsorganisationerna (som till exempel FIFA (Fédéra-tion Interna(Fédéra-tionale de Football Associa(Fédéra-tion) eller UEFA (Union of European Football Associ-ation)) har bland annat varit att nyttja sin monopolställning mot idrottsaktörerna.39 Detta ge-nom att skapa licenser som är nödvändiga för idrottarna att inneha för att utöva sin idrott, på

36 Undantag från detta resonemang torde vara skatteregleringar. 37 Foster (2005) s. 63

38 Ibid.

39 Jag kommer även längre fram ta upp hur UEFA tog sig an ett problem mot en tilltänkt konkurrerande

(19)

så sätt kan idrottsorganisationerna tvinga dessa att verka inom organisationernas egna tävling-ar/turneringar.40

Ytterliggare ett samhällsfenomen som innebär förändringar inom styrningen i och kring idrot-ten är globaliseringen. Själva begreppet globalisering är svårdefinierat men enligt Jan A. Scholte, professor i sociologi, så finns där ett mönster som kan följas angående globalisering-en inom idrottglobalisering-en. 41

1. Internationalisation: Där finns fler och fler internationella tävlingar och vissa av des-sa är helt baserade för en internationell marknad (till exempel ATP tävlingarna i ten-nis eller Formula One ”cirkusen”). Idrottsaktörerna i dessa idrotter har blivit globala vagabonder som tävlar för sig själv och sina sponsorer, inte för sin nation.

2. Liberalisation: Att flytta över gränser för att bedriva sina idrotter är inte längre något hinder och Bosmandomen har inneburit fler övergångar mellan olika länder i Europa, som även inneburit en mer liberal syn på utlänningar inom olika nationella fotbollsli-gor.

3. Universalisation: Det blir färre och färre idrotter som kan dominera på en global nivå. För att kunna ”sälja” sina idrotter globalt kan dessa inte heller vara för avancerade, de måste kunna förstås även av människor som aldrig har utövat idrotten själv.

4. Westernisation and Americanisation: Globaliseringen inom idrotten har ofta fått sy-nonymer med just dessa två begrepp, men Scholte vill dock dela upp detta i tre olika element. Först menar han att även rationalisation skall ingå och att detta är en an-passning av idrotten till dagens samhälle. Detta kan till exempel vara tekniska hjälp-medel inom bedömningar av spelregler, eller tekniska hjälphjälp-medel för att idrottsut-övarna skall kunna träna oftare och bättre. Westernisation är ett annat element som innebär dels en total dominans av västvärldens sätt att vara och styra idrotten, men också ett sätt för att utesluta den tredje världen från vissa kommersiella idrotter. Ex-empel kan vara ishockeyn som behöver stora och dyra arenor vilket det inte anses finnas intresse för att skapa i tredje världen. Americanisation anses i många samman-hang vara liktydigt med globalisering då kapitalismen har en stor och betydande roll. Dock kan man se att det historiskt sett har varit den europeiska idrotten som varit mest global.

40 Foster (2005) s. 64 41 Ibid. s. 65

(20)

5. De-territorialisation: Är kanske det begrepp som gemene man tänker på först när or-det globalisering kommer på tal. Detta innebär att tiden och rummet i världen har krympt på grund av globala tv-sändningar och Internets framfart.

Med ett ökande och växande idrottsutbyte på internationell nivå innebär detta också att mak-ten koncentreras allt mer till de stora internationella idrottsförbunden. Globaliseringen av id-rotten har inneburit att fokuseringen av en reglering inom idid-rotten även den flyttats över till dessa organisationer. Ovanstående kriterier är alla faktorer som på något sätt har påverkat idrotten, och detta har i sin tur även påverkat styrningen i och omkring idrotten.42

En av anledningarna till problematiken med rättsliga regleringar inom idrotten är att EU inte velat/kunnat få någon officiell behörighet angående en speciell ”sport law”.43 Problem upp-står till exempel när idrottens värld skapar en nära relation med media och dess företag. Me-dia besitter också, precis som idrotten, egenskaperna av att skapa sociala och kulturella funk-tioner, såsom kommunikation och underhållning på både nationell och internationell nivå.44 Både idrotten och media har stor ekonomisk betydelse för kapitaltillflödet inom EU, där me-dieföretag utan pardon måste anpassa sig efter EG-fördraget som en ekonomisk verksamhet, medan idrotten ständigt prövas mot EG-fördraget i olika sammanhang. Med andra ord så be-döms dessa två olika verksamheter på olika sätt inom EU, fast att de båda har sociala och kul-turella funktioner.

Inom media är det framförallt TV som utgör den främsta finansieringskällan för elitidrotten i Europa. Att få ensamrätten för de stora idrottsevenemangen, såsom Champions League45 i

fotboll och Formula One tävlingar, är av hög prioritet för TV-bolagen och oerhörda summor betalas för dessa rättigheter. TV-rättigheterna har för många idrottsdiscipliner blivit den störs-ta inkomstkällan och inom fotbollen är det den störsstörs-ta, bland annat före inkomsterna för bil-jettintäkter.46 Detta kan exemplifieras genom att priset för sändningsrättigheterna i Italienska

Serie A steg med 4 300 % från 1984 till 1996, medan biljettpriserna i engelska Premier Lea-gue ”endast” steg med 300 % på tio år.47 Den eskalerande prisökningen för rätten till

42 Ibid.

43 Se vidare angående denna problematik i avsnittet 2.5 Idrottsjuridik

44 EU:s hemsida, Idrott och media, http://ec.europa.eu/sport/sport-and/media/media_overview_sv.html 45 För vidare information angående denna cup se: http://www.uefa.com/competitions/ucl/index.html 46 The European Model of Sport, Brussels, Consultation document of DG X, s. 12-13

(21)

sändningar kan vi se i nedanstående stapeldiagram för sändningsrättigheterna angående fot-bolls-VM mellan åren 1990 till 2002.48

Diagram 1.49 Prisökningen för TV-bolagens sändningsrätter för fotbolls VM 1990-2002

För TV-bolagen har sändningsrättigheterna inom framförallt elitfotboll alltid ansetts kunna er-hålla den bästa underhållningen inom idrottsevenemang. Detta argument tillsammans med en enorm konkurrens inom den audiovisuella sektorn har lett till den explosionsartade prissteg-ringen av sändningsrättigheterna. Faktum är att medieföretagen spenderar större delen av sina budgetar på sändningsrättigheter för elitidrott, vilket i sin tur påverkar marknadspositionerna i denna sektor inom EU. Detta kan medföra att just medieföretag får ett så starkt inflytande på marknaden att det kan innebära en form av monopolställning som i slutändan missgynnar de konsumenter som finns inom gemenskapernas union. I detta avseende har Kommissionen en uppgift att styra dessa medieföretag till att inte bryta mot konkurrensrätten (competition law), artikel 81 i EG-fördraget, samt att förhindra missbruk av en dominerande ställning på mark-naden, artikel 82 i EG-fördraget.50

Globaliseringen, tillsammans med den ökande teknologiska utvecklingen inom mediekom-munikation, har även inneburit en snabbt ökande interaktion inom idrotten. Eftersom idrotten har blivit en vara som media utnyttjar för att sälja sina produkter, har detta även medfört en ökning av valutaflödet inom idrotten som lett till ett betydande kapitaltillflöde hos elitidrotten.

48 The European Model of Sport, Brussels, Consultation document of DG X, s. 13 49 Ibid.

50 EU:s hemsida, Idrott och den inre marknaden,

(22)

Denna process skapar, enligt Simon Boyes forskare i idrottsjuridik, i sig ett behov för rättsliga omregleringar inom idrotten på en global nivå. Regleringar behövs både inom själva idrotten, där de bästa och populäraste idrottsklubbarna får mest uppmärksamhet och därigenom får större intäkter, samt hos idrottskonsumenten som är beroende av vilket TV-bolag som får sändningsrättigheterna och avgör hur sändningarna skall distribueras ut till allmänheten. Boy-es menar att inte alla idrottskonsumenter kan/får tillgång till dBoy-essa idrottsevenemang/matcher, då vissa TV-bolag lägger ut sändningar via betalkanaler eller ett pay-per-view system (där konsumenten kan välja att köpa enskilda matcher/evenemang).51 Boyes menar att på grund av utvecklingen i dagens samhälle krävs det omregleringar inom idrotten.

Sammanfattningsvis kan det sägas att det behövs en modernisering av synen på inställningen till idrottens normer och värderingar. Idrottens beroende av marknaden är så pass omfattande att det påverkar idrottens egen förmåga till självreglering.

Jag kommer nu att gå vidare i denna uppsats genom att behandla EU:s idrottspolicy; vilka de rättsliga regleringar är och vilken idrottsjuridik som eftersträvas, samt den föreslagna model-len för idrotten i Europa.

2.3 Idrottspolicyn inom EU

Vi kan alltså konstatera att den professionella idrotten av idag har blivit en verksamhet som utvecklat ett komplext och symbiotiskt förhållande med både den kommersiella idrottsmark-naden och medieindustrin. Detta i sin tur, framförallt i Europa, skapar oro och ett turbulent förhållande till de civilt rättsliga regleringarna som existerar både inom medlemsstaterna och inom unionen. Den moderna tekniken inom både media och idrotten, tillsammans med det kraftigt ökade tillflödet av kapital, leder idrotten och dess roll i samhället till nya dimensioner. En rådande oro inom EU idag är att idrottens sociala aspekter kommer att ”offras” till förmån för bland annat den ökade kommersialiseringen/kommodifieringen. Kommissionen påtalar därför vikten av idrottens sociokulturella värde genom att uttala sig med: ”[it] helps build a society that is more open and tolerant”. 52

51 Boyes, Simon (2000) “Globalisation, Europe and re-regulation of sport”, i: Caiger, Andrew & Gardiner,

Simon [RED] (2000) Professional Sport in the EU: Regulation and Re-regulation s. 78-79

(23)

Samtidigt har The European Court of Justice (härefter ECJ) i en rad fall klart och tydligt påvi-sat att idrottens autonomi inte kan gälla inom vissa områden. Utgångspunkten är att det rätts-liga systemet inom EU föredrar att idrotten skall bedriva en form av självreglering, men detta kan inte låta sig göras i ärenden som motsäger sig de rättsliga ramarna som gäller inom EG-fördraget. ECJ har tydligtgjort för idrottsorganisationerna att de inte kan ignorera eller motsät-ta sig regleringar som gäller inom detmotsät-ta fördrag. Detmotsät-ta innebär att tidigare anmotsät-tagande från id-rotten som sagt att dess autonoma ställning stått utanför den samhälliga regleringen inte gäll-er, ett starkt bevis för detta är utgången av rättsfallen i Walrave and Koch, Donà, Bosman, Deliège och Lehtonen (se vidare förklaring i avsnitt 2.4).

Richard Parrish, lektor i juridik, menar att EU:s policy angående idrott är tvetydig och består av två olika koalitioner. Den ena falangen har en sociokulturell inriktning som kan spåras ända tillbaks till Romfördraget 1957.53 Då idrott ansågs vara ett politiskt verktyg för att skapa en integration inom länderna i Europa - en sociopolitisk baktanke. Denna inställning lever i allra högsta grad kvar än idag, med en betoning även på den kulturella aspekten, och används till att propagera för en solidaritets- och identitetskänsla inom EU. Idrotten blir ett verktyg som kan motverka sociala ojämlikheter både på urbana och regionala nivåer. Denna sociokul-turella inställning ställs dock på stora prövningar då den är inkompatibel mot den andra koali-tionens inriktning. En inriktning som förespråkar ekonomiska och rättsliga regleringar. Dessa två inriktningar motverkar varandra bland annat genom en ökande kommersialisering och kommodifiering inom den professionella idrotten.54

Parrish anser att koalitionen som har en inriktning mot rättsregleringar har sina förespråkare från The Competition Policy Directorate och ECJ, vilka har haft en betydande roll för idrotten genom sitt ställningstagande mot idrotten i bland annat artiklarna 39, 81 och 82 i EG-fördraget55, gentemot idrotten. Kärnpunkten i denna koalition är tron på en ekonomisk

integ-ration som bevarar beskyddet mot de fyra fundamentala friheterna av rörlighet till arbetskraft, varor, kapital och service. Koalitionen som värnar om idrottens sociokulturella aspekter har sina förespråkare inom EU-parlamentet och flera av medlemsstaterna. Deras syn på idrotten är

53 De grundläggande bestämmelserna för EU fastställdes i Romfördraget 1957. Information från EU: s hemsida:

http://europa.eu/abc/12lessons/index2_sv.htm

54 Parrish, Richard (2000) “Reconciling conflicting approaches to sport in the European union”, i: Caiger &

Gardiner [RED] (2000) s. 22

55 Artikel 39 berör den fria rörligheten för arbetstagare och artiklarna 81 och 82 förbudet mot

konkurrensbe-gränsning och missbruk av dominerande ställning. Information från EU:s hemsida SCADPlus:

(24)

att den kan vara behjälplig angående integration och kan skapa en fungerande och balanserad ekonomi inom medlemsstaterna. De anser att idrotten skall inneha en rättighet till mjukare eller lättare (soft touch eller soft law) bedömningar av rättsliga regleringar, och att EU:s upp-drag bör bestå i att försöka finna vägar som kan ta tillvara på idrottens positiva effekter, angå-ende tidigare nämnda sociokulturella aspekter. Spänningen mellan dessa två koalitioner ska-par, enligt Parrish, rådande tvetydiga inställning inom EU angående dess idrottspolicy. För att försöka skapa en enighet mellan de två koalitionerna har även The Education and Culture Directorate tagit sig an idrottens roll, och försöker hitta lösningar till en medling och entydig hållning angående idrottens roll inom EU.56

Många forskare57 anser därför att det behövs en omreglering i och kring idrotten, i syfte att skapa en fungerande rättsreglering för enbart idrotten. Att skapa en länk mellan civilrättsliga och idrottsliga normer, där de styrande idrottsorganisationerna ges möjlighet till en re-formering inom ramarna för civilrättslig acceptens. På detta sätt skulle idrotten kunna fortsätta med sin traditionella roll som regelrättare för idrottens bästa. Problemet med en omreglering inom idrotten ligger i den komplexitet som råder inom kontexten av lagstiftning mellan EU och medlemsstaterna, samt inom idrottens regionala, nationella och internationella organisa-tioner angående regleringar.58 En sak är dock klar och det är att försök till en så kallad soft law för idrotten bedrivs inom EU. Eller om man så vill - idrotten får behålla sin autonomi under kontrollerade former.

2.4 Prejudicerade rättsfall inom idrotten i EU

Detta avsnitt kommer att innefatta en redogörelse för de rättsfall som varit direkt knutna till idrotten och som har blivit prejudicerade av ECJ. Det är lätt att tro att det berömda målet med Bosman (Case 415/9359 (dom den 15 dec. 1995)) var det första rättsfallet som behandlade idrott i EU, men så är det inte.

56 Parrish, (2000) s. 26

57 Såsom Caiger, Gardiner, Parrish, Foster et al.

58 Caiger, Andrew & Gardiner, Simon [RED] (2000) Professional Sport in the EU: Regulation and

Re-regulation. s. 1-11

(25)

Redan 1974, i målet Walrave and Koch v Union Cycliste Internationale (Case 36/74)60, slog ECJ fast att idrottsaktiviteter var underordnad Romfördraget om verksamheten kunde klassas som en ekonomisk aktivitet.61 I målet ställdes frågan om huruvida berörda cykelförbunds

re-gel att cykelstallens hjälpryttare skulle vara av samma nationalitet som stallets stjärnryttare, stred mot artikel 14 (ex Art 7 (den grundläggande icke-diskrimineringsregeln)), artikel 39 (ex Art 48 (fri rörlighet för arbetskraft)) och artikel 49 (ex Art 59 (frihet att tillhandahålla tjäns-ter)). Förutom beslutet om ekonomisk aktivitet slog ECJ fast att fördragets förbud mot diskriminering på grund av annan nationalitet inte kunde gälla vid till exempel landslagsut-tagningar, då dessa var av rent idrottsliga intressen och inte bedrev någon ekonomisk aktivi-tet. Ett annat viktigt beslut i detta mål var att diskrimineringsförbudet inte enbart skulle gälla för offentliga myndigheter, utan all verksamhet som har till syfte att bedriva ett kollektivt för-värvsarbete samt tjänster mot betalning. Detta oavsett om en verksamhet bedrevs på global nivå eller utanför EU - innanför unionens gränser skall Romfördragets diskrimineringsförbud gälla. Detta beslut, som alltså slogs fast 1974, innebar att regelverk inom idrotten inte var au-tonoma gentemot EG-rätten.62

Två år senare, 1976, var nästa betydelsefulla mål i ECJ. I Donà v Mantero (Case 13/76)63 ställdes frågan om det italienska fotbollsförbundet hade rätten att sätta regler som sade att endast nationella professionella eller semiprofessionella spelare, som var anslutna till berörda förbund, fick spela matcher i Italien. Eller om detta stred mot artiklarna 14, 39 och 49 (samma artiklar som i Walrave and Koch fallet).64 I detta ärende slog ECJ fast att aktiviteter i samband med professionell fotboll var liktydig med en ekonomisk aktivitet, och därmed skulle Rom-fördragets regler om fri rörlighet för arbetskraft gälla.65

År 1993 förde Jean-Marc Bosman talan i belgisk domstol mot bland annat det belgiska fot-bollsförbundets (vilket även indirekt innebar en talan mot UEFA) regler angående en klubbs rättigheter att begära en transfersumma för spelare vars kontrakt löpt ut. Den belgiska domsto-len begärde ett förhandsavgörande av ECJ. I detta mål ställdes frågan om artiklarna 39, 81 och 82 (ex Art 48, 85 och 86) kunde tolkas som att:

60 Case 13/74 http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:61974J0036:SV:HTML 61 Arnull, Anthony (2003) The European Union and its Court of Justice. s. 307

62 Malmsten, Krister (2000) Idrottens föreningsrätt. s. 102 - 103

63 Case 13/76 http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:61976J0013:SV:HTML 64 Malmsten (2000) s. 103

(26)

• En fotbollsförening kan kräva och uppbära betalning av en summa pengar i samband med att en av dess spelare, vars kontrakt löpt ut, anställs av en ny förening, och att • Nationella och internationella idrottssammanslutningar eller idrottsförbund i sina

re-spektive regler kan föreskriva bestämmelser genom vilka tillträdet till de tävlingar som de anordnar begränsas vad avser utländska spelare som är medborgare i en av medlemsstaterna i Europeiska gemenskapen.66

ECJ övervägde inte artiklarna 81 och 82 (som berör konkurrensrätten) men fann två punkter som stod i strid mot EG-rättens regel om fri rörlighet för arbetstagare (Art 39).67 Dessa två punkter formulerades enligt följande:

1. Det står i strid med artikel 48 (nuvarande artikel 39) i EEG-fördraget att tillämpa reg-ler som idrottsförbund har utfärdat enligt vilka en professionell fotbollsspelare som är medborgare i en medlemsstat, efter att hans kontrakt med en förening löpt ut, endast kan anställas av en förening i en annan medlemsstat, om den sistnämnda betalar mo-derföreningen en övergångs-, utbildnings- eller utvecklingsersättning.

2. Det står i strid med artikel 48 (nuvarande 39) i EEG-fördraget att tillämpa regler som idrottsförbund har utfärdat enligt vilka fotbollsföreningar – i tävlingsmatcher som för-bunden arrangerar – endast får ställa upp med ett begränsat antal professionella spelare som är medborgare i andra medlemsstater.68

Med andra ord ogillades UEFA:s transferregler och dåvarande regel som innebar restriktioner av antal spelare från EU, då dessa strider mot den fria rörligheten för arbetstagare. Dessa re-striktioner kunde dock få sättas mot icke-EU medlemmar.

Två andra fall som också får räknas in som prejudicerande rättsfall inom idrotten fastslogs av ECJ i april månad 2000. Det ena fallet var Deliège v Ligue francophone de judo et disciplines associés ASBL (Case 51/96 och 191/97).69 I detta mål påstod Christelle Deliège, belgisk judo-utövare, att det belgiska judoförbundet hindrade hennes karriärutveckling. Hon ansåg sig vara en professionell idrottare som bedrev en ekonomisk verksamhet, och eftersom hon inte blev

66Malmsten (2000) s. 103 - 104 67 Arnull (2003) s. 307

68 Malmsten (2000) s. 104

69 Case 51/96 och 191/97

(27)

uttagen till internationella tävlingar, som inte var landskamper, kunde hon inte tjäna sitt leve-bröd. ECJ slog i detta ärende fast följande:

”Det är tillräckligt att konstatera att även om uttagningsregler oundvikligen begränsar antalet deltagare i en turnering, är en sådan begränsning ofrånkomlig vid genomförandet av en internationell tävling på hög nivå, vilket förutsätter antagande av vissa regler eller av vissa uttagningskriterier. Sådana regler kan således inte i sig anses utgöra en begräns-ning av friheten att tillhandahålla tjänster.”70

ECJ slår härmed fast att det är upp till de nationella idrottsförbunden att sätta regelverk för uttagningar av ovannämnd natur. Vidare fastslår ECJ att det måste vara en ekonomisk aktivi-tet i EG-fördragets artikel 2 för att kunna prövas mot EG-rätten. Däremot behöver det nöd-vändigtvis inte vara en, av idrottsorganisationerna bedömd, professionell idrottsutövare för att kunna bedriva en ekonomisk aktivitet.71 Med andra ord så är det ECJ som bedömer vad och vem som kan räknas vara en ekonomisk aktivitet eller inte.

Det andra fallet var Lehtonen v Fédération royale des sociétés de basket-ball ASBL (FRBSB) (Case 176/96).72 Jyri Lehtonen, finsk basketspelare, kontrakterades i slutet av säsongen 95/96 av den belgiska klubben Castors Braine. Deras avsikt var att använda sig av Lehtonen till det belgiska slutspelet. Problemet i detta fall var att det inom det internationella basketförbundet (FIBA) fanns en regel om tidsfrister för olika geografiska zoner. En tidsfrist för en europeisk zon (som var tidigare än den andra tidsfristen), och en annan för tredje länder. Detta innebar att Lehtonen inte kunde delta i slutspelet men om Castors Braine hade anställt till exempel en amerikan hade denne fått delta. Lehtonen hävdade att denna regel stred mot artiklarna 12, 39, 81 och 82 (ex Art 6, 48, 85 och 86). ECJ fastslog i detta ärende att det strider mot artikel 39 att förhindra Lehtonen till att delta i tävlingen då det inte hindrar spelare från tredje länder att delta. ECJ påpekar emellertid att det kan finnas andra skäl än ekonomiska (läs idrottsliga skäl) för att ha regelverk för tidsfrister, dock får det ej förkomma skillnader mellan deltagare som tillhör medlemsstaterna.73

70 Ibid.

71 Viewag, Klaus (2000) “The legal autonomy of sport organisations and the restrictions of European Law”. i:

Caiger & Gardiner [RED] (2000) s. 87

72 Case 176/96http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:61996J0176:SV:HTML 73 Malmsten (2000) s. 107

(28)

2.4.1 Sammanfattning rättsfallen

Sammanfattningsvis, i de tre fallen Bosman, Deliège och Lehtonen, har ECJ lämnat det öppet, inte besvarat, om huruvida utlänningsklausuler och särskilda transferregler står i strid mot konkurrensrätten och artiklarna 81 och 82. I Bosmandomen ansåg domstolen inte det vara nödvändigt att besvara, då det var uppenbart att fallet stred mot de fundamentala friheterna. Om vi tittar på konsekvenserna av Bosmandomen är de följande: Den har bland annat innebu-rit en markant ökning av utländska fotbollsspelare i de europeiska ligorna; summorna för in-ternationella transfers har ökat; fotbollsklubbarna söker sig mer och mer ut på den globala marknaden för att försöka hitta ”fynd” i form av talanger; detta har även inneburit att fot-bollsklubbar i Europa försöker att kontraktera spelarna över betydligt längre perioder än in-nan.74

När det gäller Deliège och Lehtonen var frågan refererad till artikel 234 och då ansågs det inte godtagbart att pröva fallet mot artiklarna 81 och 82, samt att ingen av parterna som gjorde an-språk i målen hade tillräcklig information för en prövning mot nämnda artiklar. Slutligen kan man säga att det gick och utläsa redan i Walrave and Koch var ECJ skulle ställa sig i frågan om kommersialiserad elitidrott gentemot konkurrensrätten, åtminstone inom juridikens värld och under denna tidsperiod.75 Däremot har tron inom idrottens värld på den autonoma ställ-ningen varit så stark att det fortfarande idag pågår en diskussion om detta ämne och, vilket jag kommer att ta upp i nästa avsnitt, det har skapats en svängning/öppning angående kon-kurrensrätten från EU:s sida.

2.5 Idrottsjuridik

I ovanstående prejudicerade rättsfall kan vi konstatera att idrotten varit involverad som före-mål för ECJ:s uppmärksamhet. Ändå kan frågan ställas om det finns något som kan klassifice-ras som idrottsjuridik i Europa? Parrish menar att det inte finns någon större acceptens inom den europeiska rättsordningen för en sådan praktik - att det inte finns någon form av friståen-de sektor för just idrottsjuridik. Han menar att EU i sig inte heller har någon formell eller lag-lig kompetens att utveckla en policy för just idrottsjuridik. Enlag-ligt EG-fördraget artikel 3 kan

74 Jarvie, Grant (2006) Sport, Culture and Society. s. 153 75 Viewag (2000) s. 89

(29)

man också konstatera att själva idrotten inte har fått någon särbehandling eller uppmärksam-het. Artikel 3 behandlar däremot att EU skall, inom dess område, etablera och ombesörja att varor, service, personal och kapital kan cirkulera på en fri marknad. Detta innebär att även den kommersialiserade/kommodifierade elitidrotten måste rätta sig efter artikel 3 i EG-fördraget. Ett exempel på detta är ECJ: s fastställande av Bosmandomen, vilket är ett bevis på att EG-rätten kan ha en betydande inverkan på idrotten. Parrish påpekar dock att detta inte be-tyder ett berättigande för att det skulle finnas en sektor som skulle kunna benämnas ”EU sport law”, utan det är snarare en förklaring på relationen mellan idrott och EG-rätten.76 Ändå finns det idag ett stort intresse från EU:s sida att behandla idrotten och detta görs genom så kallade case-to-case principer. Dessa rättsfall blir inte bara ett bevis på idrottens betydelse utan innebär även en särbehandling gentemot andra sektorer inom juridiken. Det är i dessa case-to-case principer det går att utläsa EU:s, genom politiska påtryckningar, två olika synsätt angående idrotten. Dels en inställning för den fria marknaden (The Single Market) med hän-visning till Bosman, dels en inställning som förespråkar idrottens sociokulturella aspekter som i Lehtonen och Deliège.77 Just den politiska debatten angående idrotten som tog fart efter Bosman, har enligt Parrish skapat ett subsystem eller en ”softform” av något som skulle kun-na benämkun-nas som ”EU sport law”. Denkun-na tvetydiga inställning där ECJ har accepterat idrot-ten som ett rättsligt ämne men även att EU värnar om idrotidrot-tens autonoma verksamhet78, görs kanske än mer förvillande då Kommissionen har beslutat att idrotten (med framförallt elitfot-bollen) kan undantas från EU:s konkurrenslagar. Detta gjordes 2001 då idrotten fick tillåtelse att ha restriktioner angående bland annat fotbollspelares rörlighet på marknaden och att an-vända ett eget transfersystem.79

Som nämnts tidigare presenterade Kommissionen i Helsingforsrapporten från 1999 sin in-ställning till idrott inom EU. Kommissionen föreslog att EU skulle ha idrottens specifika ka-raktäristiska och dess positiva sociokulturella aspekter i åtanke angående idrottens förhållan-de till EG-rätten. Detta såvida organisationerna i idrottsvärlförhållan-den kunförhållan-de förhållan-definiera sitt ka-raktäristiska på ett adekvat sätt och framförallt inte bröt mot EG-fördraget angående de fria rörligheterna. Detta i sig krävde en god samarbetsförmåga inte enbart mellan EU och idrotten, utan också inom idrottsorganisationerna. Det uppstod dock en dispyt inom den starka och

76 Parrish, Richard (2003) Sport law and policy in the European Union. 77 Ibid. s. 110

78 Ibid. s. 105 79 Ibid. s. 147

(30)

mäktiga fotbollsmarknaden. Denna dispyt uppstod i januari 2001 mellan FIFA, UEFA och de professionella fotbollsspelarnas egna organisation FIFPro80 (Federation Internationale Des Associations De Footballeurs Professionnels), som handlade om en gemensamt gällande regel för transferövergångar.81

Lösningen på dispyten blev ett erbjudande från EU:s sida med hänvisning till Nicedeklaratio-nen 2000. I mars 2001 gjordes en uppgörelse mellan KommissioNicedeklaratio-nen och FIFA/UEFA hur en rekonstruktion av det internationella tranfersystemet för professionella fotbollsspelare skulle se ut. Uppgörelsen var en kompromiss av de stora organisationernas krav och det var fördel-aktigt mot just dessa organisationer. I september 2001 hade FIFA skapat ett nytt internatio-nellt transfersystem som även var anpassat efter Kommissionens krav. De nya reglerna skulle dock visa sig innehålla regler som tidigare varit i strid mot EG-fördraget. Reglerna innehöll bland annat utbildningsersättning för spelare som är under 23 år; ett så kallat transferfönster per säsong och en begränsad period under pågående säsong; endast en transfer per säsong och spelare.82

Så även om Kommissionen menat att idrottsvärlden skall följa artikel 3 inom EG-fördraget då den bedrivs som ekonomisk verksamhet, visar ovanstående transferregler att så inte är fallet. Kommissionens vilja att låta idrotten få en form av självreglering har genom åren skiftat från en ”hard” (formell) till en ”soft” rättsreglering för idrotten. Parrish menar att detta tvetydiga förhållningssätt kan bli problematiskt för Kommissionen i framtiden, då det sannolikt inte enbart är idrottsvärlden som besitter specifika karaktäristiska egenskaper.83 Det finns alltså ingen klar distinktion mellan den fria marknaden och idrottens sociokulturella aspekter. Vi kan alltså konstatera att de rättsärenden som berört EU:s interna marknad, framför allt an-gående den fria rörligheten för arbetstagare – artikel 39, har kunnat avgöras på rättslig väg då det har funnits bevis för att det varit en ekonomisk aktivitet. Det blir dock mer komplicerat, för ECJ och Kommissionen, att tillämpa konkurrens-politikens bestämmelser eftersom det finns ett mycket nära samband mellan idrottens sociokulturella och ekonomiska aspekter. Komplikationen uppstår på grund av EU:s inställning till idrottens betydelse för positiva soci-ala, kulturella och integrerande egenskaper mot EU:s medborgare, och dessa egenskaper kan

80 För vidare information om denna org. se deras hemsida: http://www.fifpro.org/index.php 81 Parrish (2003) s. 145

82 Ibid. s. 147 83 Ibid. s. 150

Figure

Diagram 1. 49  Prisökningen för TV-bolagens sändningsrätter för fotbolls VM 1990-2002
Tabell 1. Arbetsfördelning och befogenheter inom organisationen i Major Leagues. 134
Figur 2 179  Jämförande av European and American model of sport

References

Related documents

Order enligt undertecknad anmälningssedel ger Aqurat fullmakt att för undertecknads räkning sälja, köpa eller teckna sig för finansiella instrument enligt de villkor som

Härmed tecknar jag/vi, genom samtidig kontant betalning, det antal aktier i Aptahem AB (publ) som anges nedan enligt villkoren för teckningsoptionen.. Antal

• Att jag genom undertecknandet av denna anmälningssedel befullmäktigar Sedermera att för undertecknads räkning verkställa teckning av units enligt de villkor som framgår

 Att jag genom undertecknandet av denna anmälningssedel befullmäktigar Sedermera Fondkommission att för undertecknads räkning verkställa teckning av aktier enligt de villkor som

Teckning sker i enlighet med villkoren i memorandumet utgivet i mars 2012 av styrelsen för Gullberg & Jansson AB (publ).. Vid en bedöm- ning av bolagets framtida utveckling är

 Att jag genom undertecknandet av denna anmälningssedel befullmäktigar Sedermera Fondkommission AB att för undertecknads räkning verkställa teckning av aktier enligt de villkor

Teckning genom samtidig betalning av aktier i Hamlet Pharma AB (publ) Betalning skall ske genom överföring till Aktieinvest FK AB’s bankgiro

 Att jag genom undertecknandet av denna anmälningssedel befullmäktigar Sedermera Fondkommission att för undertecknads räkning verkställa teckning av aktier enligt