• No results found

”Det fysiska våldet försvinner när man blir äldre, men terrorn finns kvar.” : En kvalitativ studie av biståndshandläggares erfarenheter med våldsutsatta äldre kvinnor

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "”Det fysiska våldet försvinner när man blir äldre, men terrorn finns kvar.” : En kvalitativ studie av biståndshandläggares erfarenheter med våldsutsatta äldre kvinnor"

Copied!
43
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete Malmö universitet

15 hp Hälsa och samhälle

”Det fysiska våldet försvinner när man

blir äldre, men terrorn finns kvar.”

– En kvalitativ studie av biståndshandläggares erfarenheter

med våldsutsatta äldre kvinnor.

ERMINA HADZIC

TILDE SANDBERG

(2)

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till biståndshandläggarna som tog sig tid att dela med sig av sina erfarenheter. Utan er medverkan hade denna studie inte varit möjlig att genomföra. Vi vill även tacka vår handledare professor Finnur Magnusson för snabb återkoppling, konstruktiv

kritik och värdefulla kommentarer. Tack!

Malmö, 2021,

(3)

”Det fysiska våldet försvinner när man

blir äldre, men terrorn finns kvar.”

– En kvalitativ studie om biståndshandläggares erfarenheter

med våldsutsatta äldre kvinnor.

ERMINA HADZIC

TILDE SANDBERG

Hadzic, E, Sandberg, T

”Det fysiska våldet försvinner när man blir äldre, men terrorn finns kvar.”

– En kvalitativ studie om biståndshandläggares erfarenheter med våldsutsatta äldre kvinnor

Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng.

Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Hälsa och Samhälle, 2021

Nyckelord: våld i nära relation äldre kvinnor, våld i nära relation, äldre, våldsutsatta äldre kvinnor,

(4)

“The pshysical violence disappears when

you get older, but the fear remains.”

- A qualitative study of social workers experiences with

abused elderly women

ERMINA HADZIC

TILDE SANDBERG

Hadzic, E, Sandberg, T

The psysical violence goes away when you get older, but the fear remains. A qualitative study about social workers experiences with abused elderly women.

Degree project in social work 15 högskolepoäng.

Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Health and Society, 2021 According to the World Health Organization domestic violence against women is a growing problem in the world and it is therefore viewed as a society problem. Domestic violence against elderly woman is often overlooked in science and in general even though it has been shown that domestic violence does not cease with rising age.

The purpose of this qualitative study was to investigate social workers experiences with domestically abused elderly women. The purpose of the study was also to investigate if covid-19 has had any impact on the social workers in their work with domestically abused elderly women.

The study was based on semi-structured interviews with seven social workers in a medium sized municipal in Sweden. The study used theories of street-level bureaucracy, discretion and intersectionality with help from the theory om ageism for a deeper understanding of the subject.

The results from the study show that the most commonly used form of violence against elderly women in a domestic environment is psychological violence due to manly power imbalance between men and women. The results from the study show that the most common reason for domestic violence of elderly woman is dementia and power structures in society. The results from the study also show that covid-19 has had an impact on the social workers due to the restrictions of social distancing.

Keywords: domestic violence elderly women, domestic violence, elderly, abuse of elderly women, social worker

(5)

Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 6 1.1 PROBLEMFORMULERING ... 6 1.2 SYFTE ... 7 1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR ... 7 1.4 AVGRÄNSNINGAR ... 7 2 LAGRUM ... 7 2.1 SOCIALTJÄNSTLAGEN, SOL ... 7

2.3 OFFENTLIGHETS- OCH SEKRETESSLAGEN, OSL ... 9

3 TIDIGARE FORSKNING ... 9

3.1 VÅLD I NÄRA RELATION ... 10

3.2 VÅLD I NÄRA RELATION MOT ÄLDRE KVINNOR... 10

3.3 VÅLDETS UTTRYCK ... 11

3.4 KONSEKVENSER AV VÅLDET ... 12

3.5 RISKFAKTORER ... 13

3.6 TECKEN PÅ ATT DET FÖREKOMMER VÅLD I NÄRA RELATION ... 14

3.7 DEN VÅLDSUTSATTA ÄLDRE KVINNANS BEHOV AV STÖD ... 15

3.8 SOCIALARBETARENS ARBETE MED VÅLDSUTSATTA ÄLDRE KVINNOR ... 15

3.9 COVID-19’S PÅVERKAN PÅ ÄLDRE ... 16

3.10 AVSLUTANDE KOMMENTAR ... 17

4 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 17

4.1 GRÄSROTSBYRÅKRATI ... 17

4.2 INTERSEKTIONALITET ... 18

4.2.1 Ålder i den intersektionella analysen ... 19

4.3 TEORIERNAS RELEVANS FÖR STUDIEN ... 20

5 METOD ... 20

5.1 VAL AV METOD ... 21

5.2 URVAL... 21

5.6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 23

6 RESULTAT OCH ANALYS ... 25

6.1 SOCIALARBETARENS YRKESERFARENHETER AV VÅLDSUTSATTA ÄLDRE KVINNOR I NÄRA RELATION ... 25

6.1.1 Oftast förekommande våldsuttryck ... 26

6.1.2 Grunder till våldet ... 27

6.1.3 Hur uppdagas våldet och vilka riskfaktorer är främst förekommande? ... 29

6.2 UTBILDNING OCH RIKTLINJER ... 30

6.2.1 Belyses våldet på arbetsplatsen? ... 31

6.3 UTMANINGAR OCH MÖJLIGHETER I ARBETET ... 32

6.4 COVID-19 ... 35

7 SLUTSATS OCH DISKUSSION ... 37

7.1 SLUTSATS ... 37

7.2 DISKUSSION ... 38

7.3 FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 39

8 KÄLLFÖRTECKNING ... 39

BILAGA 1 ... 42

(6)

1 Inledning

Enligt 4 kap § 4a i Brottsbalken (SFS 1962:700) innebär kvinnofridskränkning att en man har begått brottsliga gärningar mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden (SFS 1962:700). Statistik visar att det under år 2020 anmäldes 1530 fall av grov kvinnofridskränkning

(Brottsförebygganderådet, 2020). Statistiken kan dock vara missvisande eftersom den enbart tar hänsyn till våldsrelaterade brott som i juridisk mening betraktas som allvarliga, men våld i nära relationer kan innefatta olika typer av våldsuttryck som enligt lagstiftning inte betraktas som brott (Moser Hällen & Sinisalo, 2018).

Våld mot kvinnor i nära relation är ett växande problem och klassas av World Health Organization (WHO) som ett folkhälsoproblem (Socialstyrelsen, 2013; WHO, u.d.). Enligt WHO har 1 av 3 kvinnor, runt om i världen, någon gång utsatts för våld och förövaren har i de flesta fall varit en man (WHO, u.d.). Våld i nära relation är åldersöverskridande och män utövar våld mot kvinnor i alla samhällsklasser, oavsett etnisk eller religiös bakgrund

(Kristensen & Risbeck, 2004). Både äldre män och kvinnor utsätts för våld i nära relation men våldet mot äldre kvinnor är i högre grad upprepat, grövre och dödligare (Socialstyrelsen, 2013; Jönsson, 2004). Det kan vara svårt att associera våld i nära relationer med äldre kvinnor eftersom samhällets föreställningar om hur en våldsutsatt kvinna ska se ut kanske inte

överensstämmer med hur en äldre kvinna kan se ut. Föreställningar och generaliseringar kan därför medföra till att våldet mot äldre kvinnor osynliggörs (Hjalmarson, Ingrid & Norrman, 2021).

Våld i nära relationer upphör inte vid en stigande ålder och äldre kvinnor är en särskilt sårbar grupp avseende våldsutsattheten (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Äldre kvinnor kan ha svårare att försvara sig och söka upprättelse på grund av åldersrelaterade kognitiva och fysiska försvagningar som kan leda till att de hamnar i en beroendeställning till våldsutövaren (Straka & Montminy, 2006). Våld mot äldre kvinnor uppmärksammas inte tillräckligt och har länge varit osynligt i den offentliga debatten (Socialstyrelsen, 2013; Saveman, 2010). Först på senare år har det börjat uppmärksammas att äldre kvinnor utsätts för våld i nära relation (Socialstyrelsen, 2013). Orsaken till det är samhällets syn på äldre människor där äldre människor ofta betraktas som en homogen grupp med den gemensamma egenskapen av just ålder (Socialstyrelsen, 2013). Det kan vara problematiskt eftersom äldre personer inte är en homogen grupp. Gruppen äldre kan bestå av, allt från nyblivna pensionärer utan större hjälpbehov, till mycket gamla människor med stora vård och omsorgsbehov. Äldre personer kan även ha olika etniska, kulturella, religiösa och ekonomiska bakgrunder (Socialstyrelsen, 2013).

1.1 Problemformulering

Att kategorisera människor, genom exempelvis kön och ålder, innebär en generalisering som kan vara problematisk eftersom det bidrar till en föreställning om att kategorin består av en homogen grupp. Den tidigare forskningen rörande kvinnor som drabbas av våld i nära relationer är i många fall inriktad på kvinnor som en homogen grupp. Våldet mot äldre kvinnor i nära relation kan dock ta sig i uttryck på andra sätt och får andra konsekvenser jämfört med våldet mot kvinnor i allmänhet. En problematik kring den tidigare forskning som inriktar sig mot äldre våldsutsatta är att kvinnor ofta förbises. Vidare är en problematik att begreppet våld är svårdefinierat. Eftersom begreppet är svårdefinierat skiljer sig resultaten från tidigare forskning ibland åt (Jönsson, 2004). Mot bakgrund av detta är det viktigt att belysa och lyfta våld i nära relationer som drabbar äldre kvinnor. Biståndshandläggarna i den

(7)

utvalda kommunens omsorgsförvaltning är de som främst kommer i kontakt med äldre personer som är i behov av bistånd enligt Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) avseende vård och omsorg. Med utgångspunkt i ovanstående fokuserar uppsatsen på våld i nära relation med inriktning mot äldre kvinnor, utifrån biståndshandläggares perspektiv. Hur ser arbetet ut och vilka utmaningar och möjligheter finns det? Slutligen vill vi belysa frågan om covid-19 har påverkat biståndshandläggarnas arbete med våldsutsatta äldre kvinnor.

1.2 Syfte

Syftet med undersökningen är att undersöka yrkesverksamma biståndshandläggares upplevelser och erfarenheter av arbetet med äldre kvinnor som blivit utsatta för våld i nära relation. Vidare är syftet att identifiera biståndshandläggarnas möjligheter och utmaningar i deras arbete. Slutligen är syftet att undersöka hur pågående pandemi har påverkat

yrkesverksamma biståndshandläggares arbete med våldsutsatta äldre kvinnor.

1.3 Frågeställningar

• Hur beskrivs våld i nära relation mot äldre kvinnor av yrkesverksamma biståndshandläggare?

• Vilka möjligheter och utmaningar förekommer i arbetet med våldsutsatta äldre kvinnor och hur förhåller sig yrkesverksamma biståndshandläggare till dem?

• Hur upplever yrkesverksamma biståndshandläggare att covid-19 har påverkat deras arbete med våldsutsatta äldre kvinnor?

1.4 Avgränsningar

Föreliggande studies ämnesval rörande våld i nära relationer är ett laddat begrepp som i studien berör äldre kvinnor. Gruppen kvinnor är en heterogen grupp vars utsatthet kan komma att se olika ut beroende på var i livet kvinnan befinner sig. Därför har vi i föreliggande studie valt att avgränsa oss till äldre kvinnor som utsätts, eller har utsatts, för våld i nära relation. Med äldre kvinnor menar vi de kvinnor som är 65 år eller äldre. Vidare har vi valt att avgränsa oss till yrkesverksamma biståndshandläggare inom en mellanstor kommuns

omsorgsförvaltning eftersom de i deras yrkesroll kommer i kontakt med äldre personer. Deras yrkesroll ger dem även erfarenhet av fenomenet äldre våldsutsatta kvinnor.

2 Lagrum

I följande kapitel presenteras en beskrivning av paragrafer ur Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) som är relevanta för föreliggande studie. Avslutningsvis presenteras relevanta paragrafer ut Offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:200), där bland annat den enskildes samtycke är centralt. Lagrummen är relevanta i förståelsen av biståndshandläggarnas arbete med våldsutsatta äldre kvinnor. Biståndshandläggarna måste ta hänsyn till den rådande lagstiftningen i sitt arbete vilket både kan begränsa och möjliggöra deras handlingsutrymme i arbetet med att tillgodose den äldre våldsutsatta kvinnans behov.

2.1 Socialtjänstlagen, SoL

Socialtjänstlagen trädde i kraft den 1 januari 1982. Tillkomsten av socialtjänstlagen (SFS 2001:453) innebar att socialtjänsten kom att ha en mer serviceinriktad och hjälpande funktion med en tilltro till den enskilde individens egen förmåga att påverka sin situation.

(8)

Socialtjänsten skulle nu präglas av en helhetssyn i arbetet med den enskilde individen vilket kom att få omfattande konsekvenser för arbetet. Socialtjänstlagen är en ramlag vilket innebär att kommunerna får en stor frihet i att utforma och anpassa sina insatser efter varierande behov och önskemål (Lundgren & Sunesson, 2019).

SoL 1 kap. Socialtjänstens mål

I den så kallade portalparagrafen anges socialtjänstens övergripande mål och grundläggande värderingar. Socialtjänsten ska bidra till en jämlik samhällsutveckling avseende

levnadsvillkor, social och ekonomisk trygghet samt stödja den enskildes möjligheter att kunna delta i samhällets gemenskaper. Arbetet ska ha sin utgångspunkt i och bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt (SFS 2001:453)

SoL 2 kap. Kommunens ansvar

Kommunen har det yttersta ansvaret att ge det stöd och den hjälp som de personer som vistas i kommunen är i behov av. Kommunens ansvar gäller oavsett vilken hjälp den enskilde behöver och oavsett vilken orsak som den enskildes hjälpbehov grundar sig i (a.a.).

När en person är i behov av insatser från socialtjänsten och hälso- och sjukvården har

kommunen och landstinget en skyldighet att gemensamt upprätta en individuell plan. Planen ska, när det är möjligt, upprättas tillsammans med den enskilde. Den enskilde måste samtycka till att en individuell plan upprättas och ska om möjligt medverka i planens upprättande (a.a.).

SoL 3 kap. Vissa uppgifter inom socialtjänsten mm.

Det ska finnas personal inom socialtjänsten som har lämplig utbildning och

erfarenhet. Kompetens och kunskapsutveckling är viktigt för att socialtjänsten ska ha

möjlighet att erbjuda insatser av god kvalitet. Det är även viktigt att ha personal med skiftande utbildning, kompetens och erfarenhet för socialtjänstens vitt skilda uppgifter. Socialnämndens insatser för den enskilde ska utarbetas och genomföras tillsammans med den enskilde samt vid behov i samverkan med andra organisationer eller samhällsorgan. Dock kan samverkan i princip bara ske om den enskilde samtycker till det (a.a.).

SoL 4 kap. Rätten till bistånd

Alla medborgare i Sverige ska omfattas av ett grundläggande skydd i vissa skeden av livet. Stöd för äldre som bygger på denna princip är exempelvis delar av pensionssystemet samt bistånd i form av hemtjänst (a.a.).

Socialnämnden får, utan föregående behovsprövning, erbjuda hemtjänst till äldre personer under förutsättning att personen har fått viss information. Hemtjänst är ett samlingsbegrepp för olika typer av insatser, exempelvis serviceuppgifter, personlig omvårdnad samt

trygghetslarm, som den enskilde kan beviljas i syfte att underlätta den dagliga livsföringen. Vidare ska den enskilde ha fått information om förutsättningarna för samt uppföljningen av insatsen. Kommunen ska även följa upp beviljade insatser enligt de riktlinjer som kommunen fastställt (a.a.).

(9)

SoL 5 kap. Särskilda bestämmelser för olika grupper

Äldre människor

Socialnämnden ansvarar för att socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas mot att den äldre får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Att den äldre personen ska känna

välbefinnande inriktar sig på den enskildes subjektivt upplevda känsla utifrån den enskildes situation, exempelvis genom trygghet och meningsfullhet. Vidare ska äldre människor få möjlighet att leva och bo självständigt med hjälp av insatser som underlättat det.

Bestämmelsen grundar sig på principerna om självbestämmande och normalisering samt att socialtjänsten särskilt ska beakta denna rätt i sitt arbete men även den enskildes rätt till integritet och trygghet (a.a.).

Brottsoffer

Socialnämndens har ett ansvar att kunna bistå med det stöd och den hjälp som en person som utsatts för brott kan vara i behov av. Vidare har socialnämndens ett specifikt ansvar att stödja och hjälpa kvinnor som är eller tidigare varit utsatta för våld i nära relation. Socialnämndens insatser måste anpassas till kvinnans unika situation därav kan insatserna till stöd och hjälp komma att variera utifrån hennes unika behov. Insatserna kan komma att behöva samordnas mellan olika myndigheter och verksamheter. Socialtjänsten ska aktivt erbjuda hjälp av olika slag eftersom den utsatta kvinnan många gånger inte själv vet vilken hjälp som finns att tillgå (a.a.).

SoL 14 kap. Anmälan om och avhjälpande av missförhållanden mm.

De personer som arbetar inom socialtjänsten har en skyldighet att rapportera missförhållanden eller påtagliga risker för missförhållanden som hen uppmärksammas eller får kännedom om. Den enskilde måste dock samtycka till att personlig information delas mellan olika

förvaltningar och verksamheter, vilket är väsentligt för att åtgärder ska kunna vidtas (a.a.).

2.3 Offentlighets- och sekretesslagen, OSL

Offentlighetsprincipen innebär att allmänheten har rätt att ta del av handlingar från offentliga organisationer som inte begränsas av sekretessbestämmelser. I offentlighets- och

sekretesslagen (SFS 2009:400) framgår det att sekretess råder inom socialtjänsten för uppgifter om en enskild persons förhållanden. Sekretessen råder mellan olika verksamheter och förvaltningar men inte mellan verksamheter i samma förvaltning. Sekretessen bryts om den enskilde ger samtycke till att information utlämnas mellan olika förvaltningar och verksamheter. Sekretessen råder inte i förhållande till den enskilde själv.

3 Tidigare forskning

I detta kapitel redogörs tidigare forskning som är av betydelse för att skapa en djupare förståelse kring föreliggande studieämnes komplexitet. Vidare är även kapitlet av vikt för att få en ökad förståelse för studiens resultat samt resultatanalys. Kapitlet innehåller

beskrivningar om våld i nära relation, både generellt och mot äldre kvinnor, våldets uttryck, konsekvenser av våldet och riskfaktorer. Därefter beskrivs tecken på förekomsten av våld och hur stödbehovet vid förekomsten av våld i nära relationer uttrycks. Slutligen beskrivs

(10)

socialarbetarens och kommunens ansvar avseende våld i nära relationer samt en kort presentation om covid-19´s påverkan på äldre personer.

I sökandet efter relevant forskning användes databaserna Libsearch, Researchgate och Swepub. I sökningarna användes följande sökord: våld i nära relation, äldre, våld i nära relation äldre, våldsutsatta äldre kvinnor. Vidare användes kedjesökningar för att hitta relevant litteratur till studien.

3.1 Våld i nära relation

Begreppet våld är ett laddat begrepp vars innebörd är flytande och kan variera i olika sammanhang. Moser Hällen och Sinisalo (2018) definierar våld enligt följande:

“Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar,

smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något som den vill.”

Våld förstås oftast som något dramatiskt och kopplas främst till missbruk och kriminalitet i samhället. Därför kan det vara svårt att benämna exempelvis aggressivt beteende, kränkningar och försummelse som just våld, särskilt om detta förekommer i nära relationer och i privata sfärer, som exempelvis i hemmet (Kristensen & Risbeck, 2004). Våld kan ses som en

engångsföreteelse men även som en upprepad handling (Rytterström, et al., 2013). Våld i nära relationer sker oftast bakom stängda dörrar, där ingen utomstående ser eller hör, och skiljer sig från det våld som sker i det offentliga rummet där förövare och brottsoffer många gånger är okända för varandra (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Att bli utsatt för våld av en

närstående påverkar möjligheterna att ta avstånd från våldet och förövaren eftersom den utsatta har emotionella band till förövaren (a.a.). Eftersom våldet ständigt är närvarande kan det tillslut normaliseras, både av den utsatta och förövaren, och uppfattas som ett normalt tillstånd (a.a.). Normaliseringen av våldet påverkar möjligheten att söka och få adekvat hjälp eftersom den våldsutsatta inte ser sig själv som just våldsutsatt (a.a.)

3.2 Våld i nära relation mot äldre kvinnor

Det råder ingen konsensus över begreppet våld mot äldre och nästan varje studie har sina egna definitioner (Saveman, et al., 1992). Men en alltmer accepterad och använd definition av våld mot äldre är Torontodeklarationens definition som både WHO och International Network on Prevention och Elder Abuse (INPEA) har enats om (Saveman, 2010; Saveman, 2011):

”Våld mot äldre är en enstaka eller upprepad handling, eller frånvaro av önskvärd/lämplig handling, som utförs inom ett förhållande där det finns en förväntan på̊ förtroende och som förorsakar skada eller smärta hos en äldre person”.

Våld mot kvinnor i nära relation, som oftast sker i hemmet, är ett växande problem och klassas av WHO som ett folkhälsoproblem (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Först på senare år har det börjat uppmärksammas att äldre kvinnor utsätts för våld. Våld mot äldre kvinnor uppmärksammas inte tillräckligt och har länge varit osynligt i den offentliga debatten (Saveman, 2010). Orsaken till att äldre inte uppmärksammas är samhällets syn på äldre människor där äldre människor oftast betraktas som en homogen grupp med den

gemensamma egenskapen av just ålder (Jönsson, 2021) . Det kan vara problematiskt eftersom äldre kvinnor inte är en homogen grupp.

(11)

Både äldre män och kvinnor utsätts för våld i nära relation men våldet mot äldre kvinnor är i högre grad upprepat, grövre och dödligare. Forskning visar att den närstående våldsutövaren oftast är en man (Jönsson, 2004). Då många äldre blir omhändertagna i hemmet kan

våldsutövare även vara en nuvarande eller före detta partner, andra anhöriga och

familjemedlemmar samt vård- och omsorgspersonal (Saveman, 2011; Örmon, et al., 2014).

3.3 Våldets uttryck

Våld i nära relationer tenderar att reduceras till grovt fysiskt våld som i juridisk mening betraktas som allvarliga brott (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Men våld i nära relationer innefattar även handlingar som enligt lagstiftning inte betraktas eller definieras som brott (a.a.). Våldet kan utövas och ta sig i uttryck i flera olika handlingar och kan förstås och erfaras på otaliga olika sätt (Agevall, 2012). Våldshandlingar kan vara fysiska,

känslomässiga, psykologiska, finansiella, materiella, sexuella och latenta men det kan även vara aktiv och passiv försummelse samt felaktig vård (Saveman, 2011; Saveman, et al., 1992; Örmon, et al., 2014; Jönsson, 2004). Den vanligaste typen av våld mot äldre kvinnor är försummelse, hot och trakasserier (Örmon, et al., 2014).

Fysiskt våld är det våldsuttryck som vanligtvis associeras med begreppet våld (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Fysiskt våld kan bestå av mindre grova handlingar exempelvis att nypas, rivas eller knuffas men det kan även innefatta grövre våld mot kroppen i form av slag,

knuffar, sparkar och avsiktlig hårdhänthet (Saveman, et al., 1992; Eriksson, 2001). Även våld med tillhyggen, inlåsning, fastbindning eller andra handlingar som orsakar fysisk smärta kan definieras som fysiskt våld (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Fysiskt våld kan resultera i kroppsskada och även i vissa fall till döden (Eriksson, 2001).

Känslomässigt och psykologiskt våld är den ofta det våldsuttryck som visar sig tidigast i en relation (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Denna typ av våld kan vara svårt att definiera och omfattar en rad olika handlingar (Agevall, 2012). Det känslomässiga och psykologiska våldet kan yttras verbalt och fysiskt genom hot, tvång, trakasserier, kontroll, metodisk nedtryckning, skrämsel och social isolering (Saveman, 2011; Jönsson, 2004; Kristensen & Risbeck, 2004). Denna typ av våld orsakar ofta en enorm stress för den utsatta kvinnan och våldets

oförutsägbarhet kan lämna djupa känslomässiga spår hos kvinnan (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Känslomässigt och psykologiskt våld syftar till att skapa en rädsla hos kvinnan men även till att skapa känslor av skuld och skam för att bryta ner kvinnans självkänsla och självbild (Agevall, 2012). Straka och Montminy (2006) menar att psykologiskt våld används av förövaren för att få kontroll och makt över den utsatta. Hot och trakasserier är en av de vanligaste förekommande typerna av våld som drabbar äldre kvinnor (Kristensen & Risbeck, 2004). Hoten kan vara riktade mot något som är viktigt för kvinnan såsom barn och husdjur men även direkt mot kvinnan själv (Agevall, 2012). Oftast är det en tidigare eller nuvarande partner, alternativt kvinnans egna eller partnerns barn som utsätter kvinnan för hot och trakasserier (Kristensen & Risbeck, 2004).

Finansiellt och ekonomiskt våld är ett kraftfullt medel som används av förövaren för att kontrollera den närstående men kan även användas för att kränka eller orsaka lidande hos den våldsutsatta (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Finansiellt och ekonomiskt våld kan uttrycka sig genom att förövaren tar kontroll över ekonomin och exempelvis begränsar den äldre kvinnans insyn över sin ekonomi, begränsar den äldre kvinnans förfogande över sina pengar, pressar den äldre kvinnan på pengar samt stjäl eller förskingrar pengar eller egendom

(12)

Materiellt våld är ett våldsuttryck som riktas mot saker och föremål och används, av

våldsutövaren, för att skrämma och kontrollera partnern (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Det materiella våldet kan innebära förstörelse eller stöld men även undanhållande av kvinnans personliga tillhörigheter och värdesaker (Kristensen & Risbeck, 2004).

Sexuellt våld är ofta svårare att tala om än andra typer av våld och det kan vara svårt att definiera och sätta ord på det (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Sexuellt våld kan bland annat innebära sexuellt utnyttjande i form av påtvingade sexuella handlingar, användning av ett sexuellt kränkande språk eller sexuella trakasserier (Eriksson, 2001). Sexuellt våld omfattar alla kränkningar av den sexuella integriteten (Moser Hällen & Sinisalo, 2018).

Latent våld är osynligt för en utomstående och är därför mycket svårt att upptäcka. Det latenta våldet kan beskrivas som ett kodspråk som bara förstås av förövaren och den våldsutsatta. Våldet tar sig i uttryck genom blickar, kroppsspråk och underförstådda meningar som används av våldsutövaren för att etablera en maktordning i relationen (a.a.).

Försummelse är en specifik form av våld som främst drabbar äldre personer och brukar finnas med i forskning om våldsutsatthet hos äldre (Kristensen & Risbeck, 2004). Försummelse drabbar främst äldre personer som på olika sätt är beroende av sin omgivning för att klara av sin vardag (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Försummelse kan innebära att den äldre kvinnan inte får den hjälp hon behöver eller vägras hjälp exempelvis genom att inte få hjälp med sin intimhygien eller genom att förvägras hjälp med att komma upp ur sängen (Eriksson, 2001). Försummelse kan också innebära felaktig vård såsom över- eller underkonsumtion av mediciner men även att få otillräckligt eller överflödigt med mat (Kristensen & Risbeck, 2004). Aktiv och passiv försummelse är två olika former av försummelse där försummelsen antingen speglar sig i övergivande av en exempelvis kognitivt sviktande person som kan resultera i skada eller oavsiktlig försummelse där passivitet och underlåtenhet kan resultera i fysisk eller psykisk skada trots att avsikt att skada inte finns (a.a.).

3.4 Konsekvenser av våldet

Konsekvenserna av att utsättas för våld i nära relation kan komma att se olika ut beroende på våldets omfattning, dess karaktär samt individuella sårbarhets- och skyddsfaktorer (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Konsekvenser av våldet kan vara fysiska skador, somatiska besvär, social isolering, bostadsproblem samt ekonomiskt problem som dyrare levnadskostnader och skuldsatthet (a.a.). Vidare kan konsekvenserna av våldet vara psykologiska, vilka även är de besvär som visats vara långtgående, även efter separation från förövaren, eftersom kvinnan genomgått ett trauma (a.a.). De psykologiska konsekvenserna tar sig i uttryck i bland annat sömnsvårigheter, ångest, tillitssvårigheter, utmattning, nedstämdhet, självmordstankar och självmordsförsök. Forskning visar att var fjärde kvinna som blivit utsatt för våld i nära relation visar tecken på posttraumatiskt stressyndrom och att två av tre kvinnor som blivit utsatta för våld övervägt att ta sitt liv (a.a.). I många fall är även ätstörningar och annat självskadebeteende vanligt förekommande konsekvenser av våldet (a.a.). Forskning visar att kvinnans hälsa påverkas negativt vid utsatthet för våld inte minst genom att våldsutsatta kvinnor, i större utsträckning än icke våldsutsatta kvinnor, använder sig av värk-, sömn-, och antidepressiva mediciner (Eriksson, 2001).

Vidare är även social isolering en vanligt förekommande konsekvens av våld där kvinnan kan komma att isoleras från vänner och familj. För att förhindra social isolering kan vänner och familj vara en viktig del i den våldsutsattas kvinnans liv. Detta då våldsutsatta kvinnor tenderar att utsättas för social isolering i kontrollsyfte (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Att

(13)

våldsutövaren fortsätter kontrollera kvinnan även efter separation är också vanligt

förekommande. Efter separation kan den våldsutsatta kvinnans sociala nätverk begränsas, men kontrollen tar sig även i uttryck i var kvinnan får eller kan bo samt var hon får eller kan vistas utifrån hotbilden från förövaren (a.a.) Slutligen är dödligt våld den yttersta

konsekvensen av våldet för en våldsutsatt kvinna, där hennes egna hem är den vanligaste förekommande brottsplatsen (a.a.).

Att bli utsatt för våld i nära relation påverkar alla livsområden för både den våldsutsatta och dess närstående (a.a.). För äldre personer kan de fysiska, psykiska och sociala konsekvenserna av att utsättas för våld bli betydligt svårare (Kristensen & Risbeck, 2004). Att utsättas för våld kan även få särskilt allvarliga konsekvenser om våldsutövaren är en närstående som kvinnan litar på (Agevall, 2012). Våldet kan innefatta akuta skador, men även skador som på lång sikt tar sig i uttryck hos kvinnan (Moser Hällen & Sinisalo, 2018).

3.5 Riskfaktorer

Våld i nära relationer finns inom alla samhällsklasser, ursprung, religioner och åldrar, dock kan vissa grupper omfattas av en särskild sårbarhet (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Likväl kan det vara problematiskt att prata om olika grupper av kvinnor eftersom de då kan komma att ses som homogena utan individuella skillnader, erfarenheter och behov. Detta kan resultera i att kvinnans redan underordnade position kan förstärkas. Moser Hällen och Sinisalo (2018) menar att särskilda sårbarhetsfaktorer kan vara när en kvinna riskerar att utsättas för mer våld än andra kvinnor, när kvinnan har svårt att söka hjälp eller när kvinnan av olika anledningar har extra svårt att bli trodd på. Vidare kan sårbarhetsfaktorer finnas inom myndigheter och organisationer som har dålig beredskap och bristande insatser. Ytterligare en sårbarhetsfaktor kan vara om den utsatta är starkt beroende av våldsutövaren. Moser Hällen och Sinisalo (2018) exemplifierar vissa grupper av kvinnor som kan ha en särskild sårbarhet. Bland annat nämns de kvinnor som lever med en funktionsnedsättning, är mammor och som är äldre (a.a.). Med ökad ålder ökar även risken för att bli utsatt för våld av något slag (Saveman, 2010). Forskning visar att de som är 80 år eller äldre löper två till tre gånger större risk att bli utsatta för våld jämfört med yngre äldre (Saveman, 2011). Våldet är komplext och enbart enskilda riskfaktorer kan inte förklara dess uppkomst. Riskfaktorer kan vara relaterade till samhället i stort, omgivningen, offret eller till karaktärsdrag hos förövaren (Eriksson, 2001; Saveman, 2011). Negativa föreställningar mot och om äldre kvinnor, genom att bland annat betrakta deras höga ålder som en funktionsnedsättning, kränker både deras människovärde och avhumaniserar dem (Eriksson, 2001).

Det finns olika faktorer som ökar risken för äldre kvinnor att utsättas för våld i nära relation (Eriksson, 2001). Som tidigare påtalat är samhället i stort och omgivningen riskfaktorer, både för den äldre kvinnan men även för förövaren. Om förövaren har bevittnat eller blivit utsatt för våld inom familjen kan våldet ha normaliserats för förövaren på grund av familjemönstret där användning av våld är ett normalt beteende (a.a.). Vidare kan det finnas kausala samband i riskfaktorerna såsom alkoholmissbruk men även indikationer som inte behöver vara kausala såsom social isolering (Saveman, 2011). Forskning visar att förövare ofta kan ha

missbruksproblematik samt att bland annat stor alkoholkonsumtion kan associeras med allvarliga återkommande övergrepp (Eriksson, 2001). Fokus kan inte läggas på den enskilda individen som utsätts för våld utan behöver ses och förstås i relation till sin omgivning men även samhället i stort (Rytterström, et al., 2013).

(14)

Forskning visar att kvinnor som inte har någon förtrolig relation i form av någon närstående att be om praktisk eller emotionell hjälp, löper tre gånger större risk att utsättas för våld och övergrepp jämfört med kvinnor som har en förtrolig relation (Eriksson, 2001). Vidare visar forskning att äldre kvinnor som utsätts för våld har färre sociala kontakter, men om den sociala isoleringen är en riskfaktor eller en konsekvens är svårt att avgöra eftersom både den utsatta kvinnan och förövaren använder den sociala isoleringen som ett sätt att dölja våldet (a.a.).

Att kvinnan själv drabbas av sjukdom eller normala åldersförändringar kan skapa ett ökat vårdbehov som innebär ett fysiskt beroende av hennes omgivning, vilket kan utnyttjas av närstående (Saveman, 2010; Kristensen & Risbeck, 2004). Att ha en partner som drabbats av sjukdomar som kan leda till personlighetsförändringar och ökad aggressivitet kan vara både svårhanterbart och farligt för den närstående (Kristensen & Risbeck, 2004). Vidare kan en riskfaktor vara kognitiv funktionsnedsättning såsom nedsatt minnesförmåga (Jönsson, 2004; Eriksson, 2001). Risken att drabbas av någon typ av demenssjukdom ökar med en stigande ålder (Saveman, 2011). Saveman (2011) skriver att det finns forskning som visar att personer som drabbas av en demenssjukdom löper en dubbelt så stor risk, jämfört med övriga äldre, att utsättas för våld (a.a.). En demenssjukdom i kombination med andra sjukdomar eller tillstånd ökar risken att utsättas för våld ytterligare (a.a.). Att drabbas av en demenssjukdom kan leda till förändrad sinnesstämning och beteendeförändringar som i en del fall kan vara aggressiva (a.a.). Demens är en särskilt kompliceras riskfaktor både vad gäller att själv bli utsatt men även att utsätta någon annan för våld. Möjliga konsekvenser av demenssjukdom såsom

aggressivt beteende drabbar ofta de personer som finns i den demenssjukas närhet (Kristensen & Risbeck, 2004). Straka och Montminy (2006) problematiserar de våldsuttryck som grundar sig i sjukdomstillstånd som demens och menar att den bristande intentionaliteten i handlingen gör att den inte bör betraktas som just våld. Vidare förringar de inte våldets konsekvenser som de menar kan vara lika svåra som andra våldsuttrycks konsekvenser. Saveman (2011) menar att det inte nödvändigtvis är demenssjukdomen i sig som utgör en ökad risk utan att det kan finnas andra riskfaktorer som fysisk och psykisk nedsättning, social isolering, ett svagt nätverk eller ett ökat vårdbehov (a.a.).

Sammanfattningsvis kan riskfaktorer till att utsättas för våld i nära relation vara hög ålder, kognitiv funktionsnedsättning såsom nedsatt minnesförmåga, psykisk ohälsa, strukturella riskfaktorer såsom socialt och ekonomiskt beroende av närstående eller av samhället, okunnighet om de rättigheter man har och social isolering (Saveman, 2010; Jönsson, 2004; Eriksson, 2001).

3.6 Tecken på att det förekommer våld i nära relation

Det finns en mängd olika tecken och signaler på att någon är utsatt eller har varit utsatt för våld i nära relation (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Tecken på att det förekommer våld kan å ena sidan vara fysiskt synliga genom exempelvis blåmärken, uttorkning, undernäring och frakturer. Å andra sidan kan tecknen vara, för ögat, osynliga skador såsom depression, rädsla, oro och tillbakadragenhet (Saveman, 2010). Andra tecken på våldsutsatthet kan exempelvis vara att kvinnan själv eller genom anhöriga avböjer hjälp och stöd som innebär insyn, exempelvis av hemtjänsten. Vidare kan tecken vara att partnern eller nära anhöriga alltid är med på möten, att kvinnan visar rädsla eller osäkerhet gentemot partnern eller nära anhöriga och ofta hänvisar till vad partnern tycker och tänker (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Ytterligare ett tecken på våldsutsatthet kan vara att kvinnans pengar tar slut vid återkommande tillfällen (a.a.).

(15)

Tecknen kan vara svåra att uppfatta eftersom de ofta kan överlappa med andra symtom på fysiska och kognitiva försvagningar eller sjukdom som är vanligt förekommande hos äldre. Det kan även vara svårt att uppfatta förekomsten av våld eftersom kvinnor ofta döljer, förnekar eller förringar att de är utsatta för våld på grund av känslor av skam och skuld. Yrkesverksammas kunskap om våld ökar sannolikheten för att upptäcka och uppmärksamma våldsutsatthet (a.a.).

3.7 Den våldsutsatta äldre kvinnans behov av stöd

Att bryta upp från en partner som är våldsam är ofta en lång och svår process med många hinder som försvårar för kvinnan (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Yngre kvinnor som utsätts för våld i nära relation kan utöva sin handlingsfrihet och göra val kring och inverka på sin situation på ett helt annat sätt än äldre kvinnor (Straka & Montminy, 2006). Straka och

Montminy (2006) menar att äldre kvinnor inte alltid har samma möjligheter till att påverka sin situation på grund av åldersrelaterade fysiska och kognitiva försvagningar. En annan faktor som gör det svårare för äldre kvinnor är att de kan vara beroende av personen som utsätter dem för våld (Straka & Montminy, 2006). För att en äldre våldsutsatt kvinna ska kunna ta emot stöd och hjälp måste hon ges möjlighet att berätta vad hon har varit med om. Samhällets olika insatser måste finnas tillgängliga för äldre kvinnor och det måste finnas tillgänglig information samt lokaler i form av exempelvis skyddat boende (Saveman, 2010; Saveman, et al., 1992).

Forskning har visat att våldsutsatta äldre kvinnor först söker hjälp i sin privata sfär hos nära anhöriga samt vänner eftersom det informella stödet är viktigt för många kvinnor (Örmon, et al., 2014; Ekström, 2016). Det formella stödet kan utgöras av exempelvis hälso- och

sjukvården, polisen, socialtjänsten eller särskilda verksamheter för våldsutsatta kvinnor. Eriksson (2001) menar att våldsutsatta kvinnor vänder sig till hälso- och sjukvården för att främst behandla skador, men också för att de själva kan avgöra om de vill berätta om bakgrunden till skadorna till skillnad från att söka hjälp hos polisen där de omedelbart kan betraktas som ett offer. Benägenheten att söka formellt stöd ökar ju allvarligare våldet är. Vad våldsutsatta kvinnor behöver för typ av stöd och var de vänder sig för att få stödet varierar mellan olika kvinnor men beror även på våldets utsträckning (Örmon, et al., 2014; Ekström, 2016; Eriksson, 2001).

3.8 Socialarbetarens arbete med våldsutsatta äldre kvinnor

Personer som blir utsatta för våld i nära relationer berättar sällan spontant om sina

erfarenheter (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Många våldsutsatta känner skuld och skam över sin situation vilket kan göra att de drar sig från att berätta (a.a.). Att berätta om sin våldsutsatthet kan orsaka en rädsla att bli dömd, inte bli trodd på eller inte bli tagen på allvar. Vidare kan den äldre kvinnan även känna en rädsla eller oro över hur socialarbetaren kommer att reagera på våldsutsattheten och vad konsekvenserna av att berätta kan komma att bli. Genom att ställa frågor om våldsutsatthet och samtidigt ge information om rättigheter och handlingsalternativ för våldsutsatta kan socialarbetaren ge möjligheter för den våldsutsatta att våga berätta (a.a.).

Socialarbetarens roll har en stor betydelse i upptäckten och uppmärksammandet av våldet hos äldre kvinnor (a.a.). Genom att aktivt ställa frågan om våldsutsatthet kan socialarbetaren hjälpa den utsatta att förstå sin situation och definiera våldet som just våld (a.a.). Att definiera våldet kan bidra till att våldet “avnormaliseras” och att kvinnan därmed inte ska känna ansvar

(16)

för våldsutsattheten. Genom att ställa frågor om våldsutsatthet kan en process startas hos kvinnan som inte själv hade tänkt söka hjälp genom att hon får frågor ställda till sig (a.a.). Socialarbetaren kan uppleva utmaningar i att fråga om känsliga ämnen som våldsutsatthet och uppgiften kan väcka motstånd, rädsla och osäkerhet (a.a.). Moser Hällen och Sinisalo (2018) skriver att många professionella saknar tillräckligt med kunskap om våldsutsatthet och våldets mekanismer vilket kan leda till motstånd att fråga om det (a.a.). Vidare menar de att

socialarbetaren kan känna en rädsla och osäkerhet att förvärra situationen för kvinnan genom att väcka möjliga trauma (a.a.). Även utmaningar i form av tidsbrist, bristande eller otydliga rutiner eller att inte kunna erbjuda relevanta insatser kan förekomma (Saveman, et al., 1992; Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Vidare framkommer att socialarbetare upplever hinder på grund av känslor av maktlöshet, frustration och brist i självkänsla relaterat till okunskap om våld i nära relation (Saveman, et al., 1992). Etiska dilemman hos socialarbetaren kan uppstå på grund av en rollkonflikt. Eftersom socialarbetaren både är en professionell och

privatperson kan det skapa förvirring kring vilken roll socialarbetaren ska agera som (a.a.). För att socialarbetaren ska kunna ställa frågor om våldsutsatthet måste hen ges rätt

förutsättningar att göra det (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Saveman, et al., (1992) menar att socialarbetaren måste få information och utbildning i att se tecken på våldsutsatthet, ställa systematiska frågor, kunna göra bedömningar av fysiskt och psykiskt tillstånd men även att ta hänsyn till den kontext som den äldre kvinnan befinner sig i. Socialarbetaren och andra professionella spelar ofta en stor roll när den våldsutsatta vill bryta upp från en våldsam partner. Som professionell är det viktigt att vara tillgänglig för den våldsutsatta kvinnan. Det är även viktigt att kunna bistå med adekvata insatser som är anpassade efter de olika behov som kvinnor kan ha i en uppbrottsprocess (Moser Hällen & Sinisalo, 2018).

Ekström (2018) skriver att välfärdssektorns marknadsorientering har inneburit att det sociala arbetets olika verksamhetsområden har specialiserats vilket har inneburit en ökad uppdelning mellan beslutsfattande och insatser. Med en ökad specialisering kan det bli svårt för den enskilde socialarbetaren att tillämpa den helhetssyn som socialtjänstlagen betonar. En viktig förutsättning för att möjliggöra och tillämpa en helhetssyn är att ha en bra samordning och samverkan mellan olika verksamheter och förvaltningar (a.a.). Ekström (2018) menar dock att denna samordning och samverkan tenderar att brista. Det kan finnas flera skäl till att

samordningen kan vara problematisk och utmanande. Exempelvis kan utmaningen grunda sig i bristande kunskap om våld, att olika verksamheter har olika strikta riktlinjer samt att man just tillhör olika enheter (a.a.).

3.9 Covid-19’s påverkan på äldre

Coronaviruset upptäcktes i december 2019 och spred sig över världen. Informationen om coronaviruset och sjukdomen covid-19 var bristfällig och många beslut fattades på

knapphändiga grunder. Folkhälsomyndigheten i Sverige gick ut med råd, restriktioner och rekommendationer för att försöka minska spridningen av viruset. Folkhälsomyndigheten identifierade personer över 70 år som riskgrupp utifrån erfarenheter från andra länder där äldre hade varit särskilt sårbara när de fick sjukdomen. Folkhälsomyndigheten gick ut med rekommendationer där personer över 70 år uppmanades att, om möjligt, isolera sig hemma, undvika onödiga sociala kontakter samt ta hjälp av sin omgivning med inköp av mat och liknande. Andersson, Ekstam och Nilsson (2021) skriver att ett “vi och dem”-förhållande hade grundats, som baserats på ålder, där personer över 70 år behövdes skyddas av de yngre

generationerna. De problematiserar åldersgränser som konstruktion eftersom de används för att strukturera möjligheter och ansvar i samhället och att själva åldersgränserna sällan ifrågasätts. Åldersgränser är inte värdeneutrala och oproblematiska eftersom de kan påverka

(17)

människors självuppfattning. Undersökningar har visat att dagens 70-åringar är friskare, mer aktiva och har bättre ekonomi än tidigare vilket står i kontrast till Folkhälsomyndighetens bild av personer över 70 år som en skör grupp. Andersson et. al., (2021) menar att

Folkhälsomyndighetens tillfälliga åldersgräns och rekommendationer för personer över 70 år kan påverka deras självbild och deras relation till vuxna barn som de nu kan komma att vara beroende av (a.a.).

Många äldre har under pandemin fått ett ökat behov av omsorg vilket i många fall leder till en rollförskjutning i familjerelationer där barn och barnbarn tar och får ett ökat ansvar för den äldre men även ser sig som ansvariga för de äldres välmående. Detta kan ske genom att hjälpa till med matinköp, introducera digital teknik för att minska social isolering men även genom kontroll att restriktionerna efterföljs av den äldre. Det kan vara svårt för den äldre som tidigare varit självständig att nu behöva be om hjälp från barn och barnbarn. Att inte kunna hjälpa till eller utföra olika uppgifter kan vara en förlust för den äldre. Samtidigt kan ett beroendeförhållande uppstå eftersom den äldre blir beroende av barn och barnbarns tjänster och omsorg. De som ger tjänster och omsorg hamnar i en överlägsen maktposition (a.a.).

3.10 Avslutande kommentar

Med hjälp av tidigare forskning kan en djupare förståelse kring ämnet våld i nära relationer uppnås vilket även kan bidra till att besvara studiens syfte och frågeställningar.

Våld i nära relation är ett samhällsproblem som kan ta sig i uttryck på många olika sätt (Agevall, 2012). Dess konsekvenser är varierande men likväl allvarliga. Våld i nära relationer finns inom alla samhällsklasser dock är vissa grupper särskilt sårbara, däribland äldre kvinnor (Moser Hällen & Sinisalo, 2018). Den tidigare forskningen har visat att kommunen har ett särskilt ansvar gentemot våldsutsatta och äldre. Vidare har forskningen visat att

socialarbetaren spelar en stor roll i upptäckten och uppmärksammandet av våld i nära relation mot äldre kvinnor (a.a.). Den rådande pandemin har haft en inverkan på äldre personer relaterat till restriktioner och rekommendationer om social isolering för personer över 70 (Jönsson, 2021).

4 Teoretiska utgångspunkter

I detta kapitel presenteras inledningsvis Lipsky’s (2010) teori om gräsrotsbyråkrati som handlar om organisationer och dess anställda samt deras förhållningssätt till varandra, vilket är ett av föreliggande studies empiriska fokusområde. Vidare presenteras ett avsnitt om gräsrotbyråkratens handlingsutrymme som följs av ett avsnitt om intersektionalitetsteorin och strukturella maktfaktorer. Intersektionalitetsteorin och maktobalans förekommer i såväl offentliga organisationer som i samhället och är därför relevanta teorier för föreliggande studie. I kapitlet presenteras även begreppet ålderism, vilket i föreliggande studie enbart används som ett förklarande begrepp inom den intersektionella teorin. Slutligen presenteras de nämnda teoriernas relevans för föreliggande studie.

4.1 Gräsrotsbyråkrati

Michael Lipsky’s teori om gräsrotsbyråkrati handlar om offentliga byråkratiska organisationer, så kallade street level bureaucracies, och dess anställda, street level

bureaucrats (Lipsky, 2010). Dessa massbearbetande offentliga organisationer vänder sig till

den breda allmänheten och erbjuder hjälp men har begränsade resurser. De offentliga organisationernas anställda som, genom deras arbetet, interagerar direkt med medborgaren

(18)

kallas för ”street-level bureaucrats” (a.a.). Lipsky’s begrepp ”street-level bureaucrats” kan till svenska översättas som ”gräsrotsbyråkrater” (Svensson, et al., 2008). Lipsky (2010) skriver att en typisk gräsrotsbyråkrat exempelvis kan vara en lärare, polis, offentlig advokat, domare eller en socialarbetare. Den offentligt anställda gräsrotsbyråkraten ger tillgång till statliga program och tillhandahåller tjänster inom dem (a.a.). Begreppet gräsrotsbyråkrat används för att definiera den position som socialarbetaren befinner sig i när socialarbetaren som

representant för en offentlig organisation möter medborgaren (a.a.).

Gräsrotsbyråkraten kan anses vara en länk i en kedja mellan medborgaren och organisationen och har ett ansvar gentemot dem båda. Socialarbetaren är organisationens ansikte utåt och möter medborgaren och dess behov som måste anpassas till organisationens uppdrag och resurser så att båda parter är nöjda (Svensson, et al., 2008). Men positionen som

socialarbetaren befinner sig i har ett inbyggt dilemma och en paradox. Gräsrotsbyråkraten är å ena sidan styrd av de regler och mål som finns i organisationen och har sitt ursprung i den politiska processen, å andra sidan kräver arbetet improvisation och lyhördhet för den enskilda medborgarens situation och behov (Lipsky, 2010). Socialarbetaren är utbildad att bemöta den enskilde utifrån hens unika förutsättningar, behov och situation samtidigt som alla

medborgare ska behandlas lika (Evans & Harris, 2004). Lipsky (2010) menar att ramarna, reglerna och målen inom organisationen ofta är breda, vaga och motsägelsefulla vilket kan göra dem svåra att tillämpa för den enskilde gräsrotsbyråkraten. Lipsky (2010) skriver även att arbetsbelastningen för gräsrotsbyråkraten ofta är hög i förhållande till uppgiften de ska utföra samt deras ansvar. En hög arbetsbördan och kroniskt otillräckliga resurser leder till att gräsrotsbyråkraten utvecklar ”genvägar” och ”förenklingar” för att kunna hantera pressen och ansvaret de har (a.a.).

Gräsrotsbyråkraten har i sitt arbete en handlingsfrihet i hur arbetsuppgifterna utförs, detta kallar Lipsky för handlingsutrymme (a.a.). Gräsrotsbyråkraten styrs dels av organisationens mål, riktlinjer och bestämmelser, dels av normer och värderingar både inom organisationen men även samhället i stort. Hen har möjlighet att tolka innebörden av dessa efter egen förmåga i sitt arbete för att kunna agera mellan dem (Evans & Harris, 2004). Svensson, Johnsson och Laanemets (2008) menar att socialarbetarens egna resurser så som utbildning och arbete påverkar hur hen kan komma att använda och utnyttja handlingsutrymmet. De menar även att handlingsutrymmet kan komma att utnyttjas relativt lika inom en organisation eftersom traditioner inom organisationen påverkar den enskilda gräsrotsbyråkraten. Genom att utnyttja sitt handlingsutrymme ska socialarbetaren finna lösningar och förena organisationens uppdrag med den enskilda individens behov (a.a.). Den enskilde gräsrotsbyråkraten har möjlighet att, utifrån organisationens uppdrag och resurser, välja hur denne ska agera (a.a.). Gräsrotsbyråkratens professionella kompetens att bedöma situationen och rimlighet i de möjliga valen gör det möjligt att påverka och utnyttja handlingsutrymmet som hen fått av organisationen (a.a.).

4.2 Intersektionalitet

Intersektionalitet belyser olika maktstrukturers och kategoriers påverkan på varandra och fungerar som ett analytiskt verktyg av maktstrukturer i samhället (Mattsson, 2015). De grupper och kategorier som existerar i samhället är skapade samt hierarkiskt ordnade i förhållande till varandra vilket leder till att vissa grupper och kategorier värderas högre än andra (a.a.). Med hjälp av intersektionell analys kan den övergripande strukturellt

konstruerade maktstrukturen förstås genom att vi, genom våra val, tankar och agerande, påverkar dem (a.a.). Den intersektionella analysen uppmärksammar centrala kategorier som är särskilt utsatta för strukturell exploatering och förtryck, vilka är; kön, sexualitet, klass och

(19)

etnicitet. Kategorierna som i sig är självständiga, kan inte separeras utan måste förstås som integrerande och sammanvävda med varandra (a.a.). Mattsson (2015) menar att vi använder kategorier för att begripliggöra, ordna och organisera eftersom det skapar någon form av logik hos oss. Vidare hjälper kategorier oss att tolka och förstå det som omger oss (a.a.).

Mattsson (2015) lyfter att vår uppfattning om verkligheten tenderar att bli som vi tolkar den, vilket kallas för det konstruktivistiska perspektivet. Vår uppfattning om olika kategorier färgas av andra kategorier, vilket samtidigt skapar en maktpåverkan och skillnader mellan de olika kategorierna. Det konstruktiva perspektivet och samhälleliga maktstrukturer är centralt för intersektionalitet (a.a.).

Vidare lyfter Mattsson (2015) att maktstrukturer även förekommer i socialt arbete där det inom olika verksamheter skapas kategorier för att organisera dem och på så sätt skapa förståelse för vilka socialarbetaren arbetar med. Trots att indelning av kategorier är en självklar och viktig del i det sociala arbetets praktik, för att bland annat skapa och organisera verksamheter som bemöter människor och deras behov, så kan kategorisering tendera att även stereotypifiera dem. Genom att socialarbetaren skapar och innehar stereotypiska

föreställningar kan det leda till att människorna den möter, klienterna, omedvetet diskrimineras (a.a.).

För att förstå att socialarbetaren är i en överordnad position gentemot klienten är det viktigt att begripa kategorisering. Mattsson (2015) menar att ojämlikhet upprätthålls och skapas i det sociala arbetet genom kategorisering av målgrupper som delas in i inre och yttre kategorier. Inre kategorier etableras inom organisationen, exempelvis genom uppdelningen mellan en chef och en anställd eller socialarbetare och klient. Yttre kategorier, däremot, förs in

organisationen i andra sammanhang, via samhällsstrukturer och kategoriseringar, såsom ålder och genus, och som hänger samman med vem som har makt och tolkningsföreträde i de olika sammanhangen (a.a.). Vidare menar Mattsson (2015) att när inre och yttre kategorier kopplas samman förstärks ojämlikheten och maktfördelningen mellan olika kategorier.

Samhället präglas, enligt en feministisk analys, av att det råder en ojämn maktfördelning mellan män och kvinnor där mannen är överordnad och kvinnan är underordnad (a.a.). Kvinnan synliggörs kontinuerligt som avvikande medan mannen anses vara normen, vilket leder till att kvinnan systematiskt utesluts från olika maktrelationer medan mannen har tillgångar till mer makt (a.a.). Moser Hällen och Sinisalo (2018) skriver att mäns våld mot kvinnor inte utgår från individuella förklaringar, utan snarare strukturella. Vidare skriver Moser Hällen och Sinisalo (2018) att mäns våld mot kvinnor är ett uttryck för ett ojämnt maktförhållande mellan män och kvinnor där mäns våld mot kvinnor uttrycks som en strukturell maktordning i vilken mannen är överordnad kvinnan. Att våldet uttrycks på detta sätt möjliggörs av samhälleliga strukturer som sammankopplar våldsutövning och makt till kön där våldets förutsättning anses vara den bristande jämställdheten mellan könen (a.a.).

4.2.1 Ålder i den intersektionella analysen

I den intersektionella analysen där särskilt utsatta kategorier tas upp, är ofta ålder och ålderskategorisering förbisett (Krekula, et al., 2005). Det kan bero på att samspelet mellan kön och ålder inom den intersektionella teorin sällan tillämpas på relationen mellan kön och hög ålder. Istället beskrivs samspelet återkommande som en så kallad dubbel utsatthet

eftersom två olika underordningar kombineras. Det i sin tur beskrivs leda till att fördomar och diskriminering blir värre (a.a.). Ålderism, som används för att belysa diskriminering av äldre, består av föreställningar och antagande om att olika egenskaper och beteenden orsakas av

(20)

ålder (a.a.). Begreppet ålderism används i negativ bemärkelse och bidrar till en

stereotypifiering av äldre där deras ålder används för att bedöma deras värde, förmåga eller funktion (Andersson, 2008).

I maktutövning manifesteras ålderism i form av att äldre personer tenderar att betraktas som svaga och därmed även att de är i behov av vård och omsorg. Det som skiljer ålderism från andra “-ismer” inom den intersektionella analysen är att ålder och dess positioner är

föränderligt (Krekula, et al., 2005). Till skillnad från de andra kategorierna kön och etnicitet, är ålder istället obeständig. Beroende på var i livsloppet vi befinner oss intar vi olika

statuspositioner i maktrelationer som är åldersbaserade. Yrkesverksamma åldrar får en hög status och ses som norm jämfört med äldre personer som anses vara improduktiva relaterat till frånvaro från arbetsmarknaden (a.a.).

4.3 Teoriernas relevans för studien

Föreliggande studie ämnar undersöka yrkesverksammas erfarenheter och upplevelser av våldsutsatta äldre kvinnor i nära relation. Lipsky’s (2010) teori om gräsrotsbyråkrati används som en möjlig förklaringsmodell gällande den yrkesverksammas arbete med våldsutsatta äldre kvinnor. Respondenterna i föreliggande studie arbetar inom den offentliga sektorn och måste förhålla sig till både organisationens styrning och riktlinjer samt individens behov och krav. Lipsky’s (2010) begrepp om handlingsutrymme är en central del för att förstå den enskilde yrkesverksammas förutsättningar i arbetet.

Som tidigare nämnt berör föreliggande studies inriktning ålder och genus men den intersektionella analysen kommer även att ta hänsyn till samt lyfta fram

biståndshandläggarnas maktposition gentemot deras klienter och målgrupp, de äldre brukarna. Maktfördelningen mellan biståndshandläggare och brukare blir påtaglig främst genom att biståndshandläggaren, som en myndighetsperson, har makt och därmed även

tolkningsföreträde avseende att fatta beslut om avslag eller bifall avseende brukarens ansökan om insatser. Att brukaren kategoriseras som hjälpsökande och biståndshandläggaren som den som avgör huruvida brukaren har rätt till hjälpen eller inte, är ett resultat av skapade

maktstrukturer inom organisationen. Det resultatet kan i sin tur påverka

biståndshandläggarens och brukarens positioner genom att yttre kategorier som tillskrivs dem förstärker samt utmanar positionerna, vilket möjliggör förståelse att biståndshandläggaren är i en överordnad maktposition gentemot brukaren (Mattsson, 2015).

Den intersektionella teorin är relevant för föreliggande studie på så sätt att den skapar

förståelse kring biståndshandläggarnas praktiska arbete med våldsutsatta äldre kvinnor. Detta eftersom socialarbetarens möte med klienten, den våldsutsatta äldre kvinnan, påverkas av rådande maktstrukturer i samhället som avgör vem som besitter tillräcklig makt för att ha ett tolkningsföreträde (a.a.). Den intersektionella teorin kan förklara hur den våldsutsatta äldre kvinnan omedvetet kan diskrimineras av socialarbetaren på grund av strukturellt konstruerade maktstrukturer och på så sätt riskera att inte få den hjälp som kvinnan är i behov av samt har rätt till (a.a.). Vidare kan den intersektionella teorin användas för att belysa de strukturella maktfaktorer som präglar mäns och kvinnor positioner i samhället.

5 Metod

I föreliggande kapitel presenteras studiens metodval och metodanalys samt urval och

insamling av det empiriska materialet som föreliggande studie baseras på. Kapitlet innehåller även ett avsnitt rörande studieförfattarnas förförståelse avseende studieämnet, studiens

(21)

trovärdighet, pålitlighet och generaliserbarhet samt studieförfattarnas etiska överväganden vid insamlingen av empirin. Avslutningsvis beskrivs studieförfattarnas arbetsfördelning.

5.1 Val av metod

Datainsamlingsmetoden för denna studie var kvalitativ forskningsmetod i form av intervjuer med biståndshandläggare på Omsorgsförvaltningen i en mellanstor kommun i Sverige. Kvalitativa undersökningar syftar till att gå in på djupet och söka sammanhang i bland annat komplexa sociala situationer, vilket var precis vad vi ville åstadkomma med vår studie (Descombe, 2016; Eliasson, 2019).

Vår studies empiriska material sammanfördes, genom en induktiv ansats, med hjälp av tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter vilka i denna studie är gräsrotsbyråkrati och intersektionalitet. Genom att fånga respondenternas egna livsberättelser och teoretisera dem har föreliggande studie sammanfogat den insamlade empirin via de utvalda teorierna (Aspers, 2011; Bryman, 2018).

5.2 Urval

Inför intervjuerna använde vi oss av subjektivt urval där deltagarna för undersökningen har handplockats utifrån deras kunskap kring ämnet som studeras. Genom att använda oss av handplockade deltagare med erfarenhet och expertis inom forskningsämnet fick vi

möjligheten att få den bästa kvalitativa informationen samt värdefulla insikter (Descombe, 2016). Vidare använde vi oss av snöbollsurval eftersom vi blev rekommenderade fler

personer som de första respondenterna ansåg skulle vara relevanta för vår undersökning (a.a.). Eftersom studiens syfte var att beskriva socialarbetares upplevelser och erfarenheter av äldre kvinnor som utsätts för våld i nära relation föll det sig naturligt att intervjua

biståndshandläggare inom omsorgsförvaltningen eftersom de enbart jobbar med äldre personer. Valet att genomföra undersökningen i en mellanstor kommun var medvetet för att relationen mellan biståndshandläggare och medborgare kan tänkas vara mer personlig i jämförelse med en större kommun. I en större kommun kan även ett stort bortfall av eventuella yrkesverksamma med erfarenhet av våldsutsatta äldre kvinnor förekomma eftersom antalet handläggare i verksamheten är stort men intervjuantalet litet. Alla

biståndshandläggare på omsorgsförvaltningen i den mellanstora kommunen kontaktades med en förfrågan om deltagande via mail. I mailet bifogades ett informationsbrev (se Bilaga 1) samt en samtyckesblankett (se Bilaga 2). I informationsbrevet presenterades bland annat studiens syfte, information om valfritt deltagande och försäkran om anonymitet för medverkande deltagare samt studiens författare och deras kontaktuppgifter. Samtliga elva biståndshandläggare kontaktades varav sju valde att medverka. Av de fyra som inte valde att medverka avböjde två och två valde att inte återkoppla. Hos de sju medverkande deltagarna varierade kön, ålder samt arbetslivserfarenhet på den nuvarande arbetsplatsen.

5.3 Intervju

För att samla in empiriskt material till studien valde vi att använda oss av en kvalitativ intervjumetod som genomfördes via den digitala plattformen Teams. Den kvalitativa

intervjumetoden gör det möjligt för forskaren att anpassa frågorna och ordningen man ställer dem i utifrån hur intervjun fortlöper. Den kvalitativa intervjumetoden möjliggör även en bred bild med fler nyanser och dimensioner (Zetterquist & Ahrne, 2015). Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) skriver att om man intervjuar personer ur en särskild grupp är

(22)

det nödvändigt att göra cirka sex till åtta intervjuer för att få ett säkert material som är relativt oberoende av enskilda personers personliga uppfattningar. Vi valde att intervjua

yrkesverksamma eftersom deras upplevelser är en del av studiens forskningsfråga samt att de genom deras yrkeserfarenheter sitter på kunskap om forskningsämnet (Aspers, 2011). Ryen (2011) menar att det inte finns ett facit på hur strukturering före intervjun, en så kallad intervjuguide, ska se ut och att det snarare rör sig om att man först ska bestämma sig för vilken slags studie man vill göra samt vilka instrument man behöver under studiens olika stadier. En fast förhandsstruktur kan göra att forskaren, på grund av blindhet och

ouppmärksamhet, missar information som är viktig för intervjudeltagaren eftersom intervjun kan bli mekanisk. Däremot kan en fast förhandsstruktur förebygga insamling av onödigt data och överflödig information (a.a.). Vidare skriver Ryen (2011) att om studiens syfte är att fånga intervjudeltagarens perspektiv så är det ostrukturerad eller semistrukturerad intervju som forskaren ska använda sig av.

I enlighet med Ryen (2011) utformade vi en intervjuguide med en inledning, huvudfas och en avslutning. Inledningen innefattande deskriptiva data om intervjupersonerna i form av yrke och utbildning. I huvudfasen gavs biståndshandläggarna, som är experterna på deras egna upplevelser och känslor, möjlighet att berätta deras historier om deras yrkeserfarenheter. Avslutningsvis sammanfattade vi intervjun och hade en kort genomgång där

intervjudeltagarna hade möjlighet att förklara och precisera eventuella otydligheter (a.a.). Intervjuguidens huvudfas innehöll tre teman för att samla empiriskt material som skulle kunna besvara studiens forskningsfrågor. Som nämnts i studiens syfte och frågeställningar inriktar sig forskningsfrågorna på de yrkesverksammas erfarenheter och upplevelser av äldre kvinnor som utsätts för våld i nära relationer. Intervjufrågorna utformades inte utifrån någon specifik teori eftersom vi vid utformandet av intervjuguiden ännu inte hade valt någon teori för att analysera det empiriska materialet.

För att samla in empiriskt material till studien genomförde vi digitala intervjuer med semistrukturerad karaktär. I den semistrukturerade intervjun har forskaren utformat en intervjuguide med ett tydligt antal angivna frågor som hen utgår från under intervjun. Under samtliga intervjuer använde vi oss av en intervjuguide med förutbestämda och öppna frågor med möjlighet att ställa följdfrågor. I intervjuguiden hade vi formulerat tre huvudteman med öppna frågor. Vi hade innan intervjuerna bestämt vem av oss som skulle vara mer ledande och ställa frågorna från intervjuguiden medan den andre skötte ljudinspelningen och förde

anteckningar. Vi båda hade möjlighet att ställa följdfrågor. Vi utgick från intervjuguiden vid samtliga intervjuer och frågorna ställdes i den ordningsföljd som ansågs passa bäst sett till hur intervjuerna fortlöpte (Bryman, 2018). Innan intervjuerna mailade vi en samtyckesblankett (se Bilaga 2) som respondenten skrev ut, skrev under, tog och skickade bild på. Vid varje enskild intervju inhämtade vi även ett muntligt samtycke till medverkan i studien samt samtycke till inspelning av intervjun. Samtliga respondenter gav samtycke till att spela in intervjuerna som varade i ungefär 35–50 minuter. På grund av rådande pandemi har vi enbart använt oss av digitala intervjuer som har genomförts via den digitala plattformen Teams.

Digitala intervjuer gör det möjligt för forskare att intervjua deltagare utspridda i hela världen. Trots geografiskt avstånd genomförs intervjun, precis som visuella interaktioner “ansikte mot ansikte” med hjälp av webbkamera. Fördelen är att resekostnader uteblir samt att intervjun på grund av just minskat avstånd och resebehov kan ses mer tidseffektiv (Descombe, 2016). Nackdelen med digitala intervjuer är att den direkta visuella kontakten uteblir vilket kan leda till att relationen mellan forskare och deltagare uppfattas mer avlägsen, både fysiskt men också psykologiskt. Vidare kan internetuppkoppling bidra till en viss fördröjning i intervjun

(23)

vilket i sin tur kan ha påverkan på informationen som deltagaren ger (a.a.). Samtidigt kan denna typ av interaktion på distans avdramatisera intervjun och minska deltagarnas känsla av obehag som ibland kan uppstå vid känsliga frågor som ska besvaras (a.a.).

5.4 Analysmetod och databearbetning

I enlighet med Aspers (2011) transkriberade vi ljudinspelningarna i sin helhet och skrev ner dem ordagrant så fort som möjligt efter varje genomförd intervju. Hummanden och pauser skrevs med där de ansågs vara meningsbärande. Direkt efter varje intervju diskuterade och antecknade vi reaktioner och tankar samt hur vi upplevt intervjun, även detta i enlighet med Aspers (2011).

Vi började analysera när vi hade genomfört tre av intervjuerna för att på så sätt komma på idéer som kan vara användbara inför vidare intervjuer (Aspers, 2011). Vid analysarbetet skrev vi ut varje enskild intervju och markerade intressanta citat med hjälp av olikfärgade

överstrykningspennor. Vi använde oss av en tematisk analysmetod där vi kodade empirin för att få fram mönster i materialet. Redan vid analysen av de första intervjuerna kunde vi urskilja vissa mönster. Vi utförde sedan ytterligare tre intervjuer och analyserade dessa. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) menar att man genom att varva intervjuer och analys kan avgöra när man uppnår någon form av mättnad i materialet. Mönstren i respondenternas svar blev med fler intervjuer allt tydligare och vi upplevde en viss mättnad i materialet. Vi valde ändå att genomföra den sjunde och sista intervjun för att ytterligare stärka det empiriska materialet (a.a.). Vid analys av det empiriska materialet som framkommit under intervjuerna blev det möjligt att urskilja tydliga samband och begrepp som återkom frekvent i respondenternas utsagor. Slutligen identifierades och valdes relevanta teman som kommer att presenteras i studiens resultat- och analysavsnitt.

5.5 Förförståelse

Förförståelse innefattar, enligt Dalen (2008), åsikter och uppfattningar vi på förhand har avseende ämnet som vi ämnar studera. Vår förförståelse avseende studiens ämne skiljer sig åt. En av oss har erfarenhet som yrkesverksam inom sjukvården med målgruppen äldre medan den andra inte har det. Däremot har ingen av oss erfarenhet kring arbete med våldsutsatta kvinnor, oavsett ålder. Tidigare under socionomutbildningen fick vi skriva ett

fördjupningsarbete rörande målgruppen äldre och därmed väcktes vårt intresse kring denna, många gånger, osynliggjorda målgrupp. Vi är sedan tidigare väl medvetna om att våld mot kvinnor är ett samhällsproblem. Under fördjupningsarbetets gång framkom att äldre kvinnor är underrepresenterade i statistik avseende våldsbrott mot kvinnor och på så sätt har vår förförståelse påverkat vårt val av studieämne samt vårt syfte.

5.6 Etiska överväganden

I denna studie har det grundläggande individskyddskravet, som innefattar fyra

forskningsetiska principer; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, tagits i beaktning (Vetenskapsrådet, 2017; Forskningsetiska principer, 2002). Enligt Vetenskapsrådet (2017) ska de medverkande i undersökningen ges möjlighet att ge sitt samtycke att medverka samt få tillgång till studiens övergripande information för att

säkerställa att informationskravet och samtyckeskravet uppfylls. Därmed, skickades ett informationsbrev (se Bilaga 1) och en samtyckesblankett (se Bilaga 2) via e-mail till samtliga deltagare. I informationsbrevet framgick bland annat vilka vi är, studiens syfte, hur materialet skulle insamlas, hantering och skydd av det insamlade materialet samt att det insamlade

References

Related documents

läroplanerna för att kunna jämföra och se om det har blivit någon skillnad vad det gäller begreppet hälsa eftersom ämnet idrott 1994 bytte namn till idrott och hälsa. Jag

För att kunna definiera vilka nyckelegenskaper (delfråga 2) som är viktigast vid simulering av strid med minor används Totalförsvarets forskningsinstituts metod för att ta

Trots användandet av bland annat begreppet narrativ är syftet med studien inte att analysera diskursen eller dessa narrativ för att undersöka vilka strategiska narrativ den

In Shandong province, the MSWM is a service for less than 41 million of totally 92 million people. The system of the municipal solid waste management in Shandong province

The geometrical and process parameters, e.g., clearance and rake angel, cutting edge radius, and cut- ting speed and feed rate, respectively, are the variables and material

Answering the second broken down research question (See section 1.2), this dissertation developed an instrument for measuring managerial foresight: It has demonstrated a valid

gräsrotsbyråkrati (Lipsky, 2010; Johansson, 2007) kan användas för att förstå organisationens förutsättningar för att bemöta psykisk ohälsa hos klienter; detta eftersom

This paper deals with optimal income taxation based on a household model, where men and women allocate their time between market work and household production, and where