Barnet, pedagogen, miljön - och hunden

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande i förskola och skola

15 högskolepoäng, grundnivå

Barnet, pedagogen, miljön - och hunden

The child, the educator, the environment - and the dog

Jenny Hovenberg

Charlotte Johansson

Förskollärarexamen 210hp Examinator: Annika Rosén 2020 - 06 - 11 Handledare: Hanna Sjögren

2

Förord

Jenny Hovenberg och Charlotte Johansson studerar Förskollärarprogrammet vid Malmö Universitet. Detta examensarbete grundar sig i det hundintresse vi har och den glädje som personligen upplevs genom att umgås med hundar, något som varit aktuellt så länge vi kan minnas.

De individuella bidragen är svåra att fastställa då vi inte tagit ansvar för vissa delar av arbetet själva utan har samarbetat genom hela arbetets gång, diskuterat tankar och idéer samt hjälpts åt att vidareutveckla texten. Vi har däremot olika nivåer av förkunskaper gällande hundar och hundassisterad pedagogik. Jenny Hovenberg har praktiserat och jobbat på hunddagis i något år samt gått en yrkeshögskoleutbildning kallad Företagare med hund och har en dröm att en dag jobba med hundassisterad pedagogik i förskolan. Charlotte Johansson har förutom ett stort hundintresse inga tidigare erfarenheter av arbete med hund. Att ha så pass olika ryggsäckar av kunskap inom området har varit en stor tillgång under studiens process och gjort det möjligt att se materialet ur olika aspekter.

Vi vill rikta stort tack till de hundförare som tog sig tiden för intervju under den rådande pandemin och för att de delade med sig av information och erfarenheter som de besitter inom hundassisterad pedagogik inom förskola och skola. Vi vill också tacka vår handledare Hanna Sjögren som guidade oss genom denna processen och hjälpt oss med kommentarer och förbättringsförslag. Vi vill även tacka våra hundar Adina och Nelli som motiverat oss till att sprida ordet om den glädje hundar kan ge – samt för de många leenden de gett oss under våra skrivsessioner.

3

Abstract

Med vår studie vill vi bidra med kunskap inom området hundassisterad pedagogik, HAP, och studiens huvudsyfte är att undersöka den eventuella potential HAP kan ha i förskola. Studien utgår från en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer med fyra HAP ekipage verksamma inom förskola och barn i de yngre åldrarna i skola. Ett didaktiskt perspektiv har bidragit med struktur samt tematisering av studiens analys och den insamlade empirin har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt maktteori. I resultatdiskussionen kan vi läsa om hur samtliga hundförare motiverade hundens påverkan i förskola och skola genom att berätta om barnens positiva resultat mot strävansmålen i läroplanen för förskolan (2018) och målen i skolan. Resultatet av vår studie visar liknande slutsats som vi kan läsa om under kapitlet tidigare forskning, där hunden beskrivs som ett hjälpmedel inom förskola och skola och har gett goda resultat både gällande lärande och utveckling. Detta examensarbete har gett oss djupare kunskap inom ett relativt outforskat ämne och hjälpt oss att se situationer och lärtillfällen utifrån nya perspektiv med öppet sinne. Detta är något som kan främja vår framtida roll som förskollärare.

Nyckelord: Didaktik, Förskola, Hundassisterad Pedagogik, Maktteori, Läroplan, Pedagogik, Sociokulturellt perspektiv.

4

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5

1.1 Hundassisterad pedagogik ... 5

1.2 Syfte och frågeställning ... 6

2. Teoretisk utgångspunkt... 7 2.1 Sociokulturellt perspektiv... 7 2.1.1 Sociokulturella redskap ... 7 2.1.2 Mediering ... 8 2.1.3 Appropriering ... 8 2.1.4 Proximala utvecklingszonen ... 8 2.1.5 Socialisation... 9 2.2 Maktteori ... 9 2.3 Didaktiskt perspektiv ... 9 2.4 Begreppsdefinitioner ... 10 3. Bakgrund ...12

3.1 Utbildning för HAP ... 12

4. Tidigare forskning ...13

4.1 Historiskt ... 13

4.2 Risker och åtgärder med hunden i förskolan ... 14

4.3 Hundens inverkan på barn ... 15

4.4 Läroplanen och pedagogik ... 16

5. Metod ...18 5.1 Forskningsetiska överväganden... 18 5.2 Urval... 18 5.3 Hundteam ... 19 5.4 Tillvägagångssätt ... 19 5.5 Analysmetod ... 20

6. Resultat och analys ...22

6.1 Vem? ... 22

6.2 Vad? ... 25

6.3 Hur? ... 26

6.4 Varför?... 29

6.5 Sammanfattning av resultat och analys ... 31

7. Diskussion ...33

7.1 Yrkesrelevans ... 33

7.2 Resultatdiskussion ... 33

7.3 Metod- och teoridiskussion... 35

7.4 Vidare forskning ... 38

Referenslista ...39

Bilagor ...42

Bilaga 1 ... 42

5

1. Inledning

1.1 Hundassisterad pedagogik

Inom förskolan sökes det ständigt nya och förbättrade pedagogiska verktyg som möter barnens behov och i arbetet mot strävansmålen i läroplanen för förskolan (2018). Verksamheter och pedagoger blir inspirerade av varandra och delar med sig av nya kunskaper eller trender, något man exempelvis kan se gällande de populära figurerna Babblarna1. Dessa färgglada figurer med fokus på språkutveckling har fått ett starkt fäste i svenska förskolor tack vare barnens visade intresse som därefter påstås leda till positivt resultat för barnens språkutveckling. Att populära pedagogiska verktyg får stor spridning är såklart naturligt då de flesta förskolor och pedagoger ska sträva mot läroplansmålen och arbeta med verktyg som säger sig hjälpa till med detta. Vi har valt att fokusera vår forskning på ett pedagogiskt verktyg som ännu inte är utbrett eller nått stark popularitet, nämligen HAP - hundassisterad pedagogik.

Även om vi aldrig stött på en hund inom förskolor eller skolor vi arbetat alternativt haft praktik på, är detta något vi sett existerar via sociala medier, nyhetsartiklar och forskningsartiklar. Däremot har vi ingen tidigare kunskap om vad hunden i förskolan kan ha för olika roller och på vilka eller vilket sätt en hund kan påverka verksamheten, varpå detta är något vi kommer fördjupa oss i under detta arbete.

Enligt statistik från jordbruksverket 2020 fanns det 959 000 registrerade hundar i Sverige2, vilket visar hur vanligt det är med hund i vårt samhälle. Vi har själva erfarenhet av barns intresse i förskolan för hundar, exempelvis hur spännande det är när de ser en hund ute på en promenad eller hur barnen berättar om hur en hund för sig genom att vifta på svansen eller skälla. Detta gör att vi vill undersöka hundassisterad pedagogik förkortat HAP, som innebär att hunden används som ett pedagogiskt verktyg och hjälper barnen att utvecklas enligt läroplanens mål (Terapihundskolan, 2018).

1https://www.svt.se/kultur/det-har-ar-babblarna (Hämtad 2020-05-11)

2

https://djur.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hundarochkatter/markochregistreradinhund/st atistik.4.45fb0f14120a3316ad78000672.html (Hämtad 2020-05-14)

6

För att få arbeta med hund i förskolan krävs utbildning både för hundföraren och hund gällande pedagogiskt och socialt arbete. Mer kring detta är något som vi kommer fördjupa oss i senare i avsnitt 3.1.

I Läroplanen för förskolan (2018) kan vi se att förskollärare har ett ansvar att “utveckla pedagogiskt innehåll och miljöer som inspirerar till utveckling och lärande och som utmanar och stimulerar barnens intresse och nyfikenhet samt håller kvar deras uppmärksamhet” (Läroplanen för förskolan, 2018, s.19). Enligt barnkonventionen artikel 29 har barnen rätt till utbildning som ska främja deras fulla potential till utveckling såväl fysiskt som psykiskt, någonting som HAP möjligen kan bidra till.

1.2 Syfte och frågeställning

Studien kommer att undersöka vad hundassisterad pedagogik är och varför denna typ av pedagogik finns i förskolan och skolan. Vi vill också utforska vilka eventuella effekter hundassisterad pedagogik har och hur detta i så fall påverkar barnen. Vårt syfte med studien är att se den eventuella potential hundassisterad pedagogik kan ha i förskolan.

Våra frågeställningar är följande:

● Vilken påverkan har hundassisterad pedagogik för barnen enligt informanterna? ● För vem används hundassisterad pedagogik enligt informanterna?

● Vad kan hundassisterad pedagogik eventuellt bidra med inom förskolan enligt informanterna?

7

2. Teoretisk utgångspunkt

I studien används ett sociokulturellt perspektiv som utgångspunkt i analysen, som innebär att människor inte bara är individer, utan individer i grupper och sociala sammanhang (Vygotskij, 1999). Vi har även använt oss av Foucaults maktteori för att undersöka det motstånd som HAP påstås möta i förskolan och skolan enligt informanterna. I studien kommer vi ta hjälp av det didaktiska perspektivet genom att strukturera och tematisera analysen efter de didaktiska frågeställningarna vad, hur, vem och varför samt i analysen.

2.1 Sociokulturellt perspektiv

Grundaren till det sociokulturella perspektivet anses vara den ryske psykologen Lev Vygotskij som levde mellan 1896–1934. Den sociokulturella teorin utgörs av ett antal teorier där samtliga utgår från Vygotskij (1999), men representeras i dagens Sverige främst av Roger Säljö som är professor i pedagogik vid Göteborgs Universitet3. Vi har därför valt att ha fokus dels på Vygotskijs (1999) samlade verk, men också på Säljös centrala delar inom ämnet för att få en bredare bild av det sociokulturella perspektivet.

För att ha möjlighet att analysera HAP utifrån ett sociokulturellt perspektiv har vi utgått från flertalet termer och begrepp som beskrivs nedan. Att se hunden i förskolan utifrån ett sociokulturellt perspektiv kan hjälpa oss att se vilket behov, eller avsaknaden av behov som HAP kan ha i relation till förskolan.

2.1.1. Sociokulturella redskap

För att förstå mänskligt lärande är begreppet “redskap” ett nyckelbegrepp inom sociokulturellt perspektiv och kan vara antingen intellektuella eller materiella, med andra ord språkliga eller föremål. Man kan likställa alla redskap då oavsett form, intellektuella såsom materiella, är de skapade av människor (Säljö, 2014).

Det främsta redskapet bland dem alla är språket - även kallat redskapens redskap. Språket är precis som diverse fysiska artefakter ett redskap för att behandla den aktuella miljön människan befinner sig i. Säljö (2000) beskriver också hur människor “alltid agerar med hjälp av olika

8

slags redskap” (Säljö, 2000, s.66) och man kan därför inte fokusera på människan som en avskild gestalt.

2.1.2 Mediering

Inom det sociokulturella perspektivet är bland annat begreppet mediering centralt - ett ord som

förklarar samverkan mellan människor och de kulturella redskap människor använder för att förstå och agera i omvärlden. Säljö (2014) förklarar vidare hur mediering beskriver att människor inte står i otolkad kontakt med omvärlden utan hanterar den med hjälp av olika typer av fysiska och intellektuella redskap som fungerar som samordnade delar av våra sociala möten. Med termen menas också att dessa redskap gör handlingen och tanken möjlig samt att de tillgängliga resurserna gör att individen får framsteg i själva tänkandet (Säljö, 2014).

2.1.3 Appropriering

Vygotskijs tanke med appropriering innebär att människor konstant utvecklas och förändras och att varje händelse ger en möjlighet att ta lärdom, appropriera, av kunskaper i samspelssituationer (Säljö, 2014). Genom att använda sig av detta begrepp menar Säljö (2014) att man ser människor i konstant jakt mot att appropriera nya variationer och former av redskap med underlag av tidigare kunskap. Genom att appropriera språkliga redskap under interaktion med andra människor anpassas vi till att bli sociala individer.

2.1.4 Proximala utvecklingszonen

Att arrangera en undervisning där ett lärande sker förklarar Vygotskij via en benämning han kallar proximala utvecklingzonen. För att lärandet ska äga rum hos en individ måste uppgiften ligga över individens aktuella utvecklingsnivå, men samtidigt på en nivå som för individen känns genomförbar (Vygotskij, 1999). Den närmaste utvecklingszonen kan vi finna i det område som ligger mellan det barnet klarar själv och det som samma barn klarar av med stöttning från någon annan, till exempel en pedagog eller en vän (Dysthe, 2003). Detta för att uppgiften ska kännas genomförbar för eleven och lärande ska ske - “Det som barnet idag kan göra i samarbete kommer det imorgon att kunna göra självständigt”. (Vygotskij, 1999, s.271)

9

2.1.5 Socialisation

Socialisation innebär enligt nationalencyklopedin4 att en individs personlighet utformas, inom

sociologin, genom inlärning av erfarenheter och förmedling av dessa.

Detta innebär en process som individen genomgår för att lära sig hur omgivningen vill att vi ska bete oss och vilka normer som gäller i den rådande situation som individen befinner sig i. Detta gör att omgivningen formar individens beteende och på så sätt lär vi oss vad som anses vara rätt eller fel, dessa så kallade normer blir sedan en del av individens identitet och normerna förs vidare. Det socialisationsprocessens bidrar till är att barn utvecklar en form av medvetenhet om de sociala normer och värden som barnet blir utsatt för och sedan uppnår ett slags jag-medvetande (Giddens, 1998). Dessa processer är i synnerhet viktiga under barndomen. Människan blir påverkad av socialisationsprosseserna under hela sitt liv och gör att den vi var igår inte är samma person som du är idag - detta på grund av att reaktioner som uppvisas från personer i ens omgivning alltid påverkar den utsatta individen (ibid.).

2.2 Maktteori

Ett vanligt förekommande synsätt om makt är att den kan finnas hos en viss individ eller grupp individer, exempelvis hos polisen eller en regering, och fortsätter ner till de som inte innehar makt. Makt utifrån detta hierarkiska synsätt var något som Foucault (2003) avfärdade och menade att om vi fokuserar på de som just nu innehar en styrande position missar vi de maktstrukturer som innefattar hela samhället och hur denna makt tränger igenom all social gemenskap individer emellan. Foucault sorterar makten inom två kategorier kallat taktiker och strategier, där taktiker innefattar makt inom mikronivå och strategier innehåller en sammanställning av taktiker (Nilsson, 2008). Foucault menar också att makt är föränderligt, då det alltid finns ett motstånd till makt som i sin tur ger möjlighet till förändring (ibid.).

2.3 Didaktiskt perspektiv

Didaktik betyder enligt nationalencyklopedin5 läran om undervisning och kan beskrivas som vetenskapen om alla de olika faktorer som påverkar en undervisning samt innehållet i denna. Detta sätter i sin tur fokus på lärande och därefter dess struktur, något som uppnås

4https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/socialisation (Hämtad 2020-06-05)

10

genom att ställa de didaktiska frågorna vem, vad, hur samt varför (Lindström & Pennlert, 2019).

Genom att tematisera efter de didaktiska frågorna blir det enklare att få syn på ett fenomen och kan enklare reflektera över det. Genom att använda sig av de didaktiska frågorna som struktur och tematisering blir det enklare att få syn på ett fenomen och kan därefter reflektera över det (Gullberg, Hjälmerskog, Lagrell & Andersson, 2020). Att fokusera på didaktik innebär att på olika sätt belysa undervisning och vad man undervisar i centrum; de didaktiska frågorna är läran om undervisning som binder samman analysen av innehållet, planeringen inför lärandet, det konkreta genomförandet samt reflektion och uppföljning därefter (Wahlström, 2019). I undersökandet av hur hundassisterad pedagogik fungerar är det för vår studie relevant att stegvis gå igenom de didaktiska frågorna med att börja fråga oss vem som får undervisning via HAP - detta kan vara allt ifrån olika åldersgrupper till barn med behov av extra stöd. Därefter ställer vi oss frågan vad HAP innebär mer ingående, för att följa upp med hur genom att samla kunskap om tillvägagångssättet i undervisning med hund. Vi avslutar med att utforska varför hundassisterad pedagogik kan vara en tillgång till denna grupp barn.

Genom att ställa oss de didaktiska frågorna får vi en bred utgångspunkt där frågorna på ett tydligt sätt ger oss syftet bakom handlingen (Lindström & Pennlert, 2019). Med andra ord hjälper detta oss att förstå ändamålet med att introducera hund i förskolan.

2.4 Begreppsdefinitioner

Nedan följer de begrepp inom hundassisterad pedagogik som berörs i studien:

AAR - Animal Assisted Reading är en form av AAT.

AAT - Animal Assisted Therapy är ett målorienterat, planerat och strukturerat terapeutiskt

ingripande riktat och levereras av hälso-, utbildnings- eller social service.

Besökshund - Arbetar med att ge stöd, motivation, uppmuntran, aktivitet och sällskap. Besökshundsteamets uppgifter är att göra enkla besök som vanligtvis ej är målinriktade eller behöver dokumenteras. För att få arbeta som besökshund krävs det inledningsvis att hunden går igenom ett lämplighetstest som finns till för att se om hunden klarar av de påfrestningar

11

som de kan utsättas för under en praktik. Under lämplighetstest testas det om hunden har tendens till att slå över och bli aggressiv och rädd samt se om det finns risker för hunden att ta skada av att arbeta som terapihund. Därefter följer 30 timmar verksamhetsförlagd utbildning samt 150 timmars träning för besökshundsteamet.

Ekipage - Kan även benämnas som hundteam. Ett samlingsnamn för hundförare och hund

tillsammans.

HAP - Förkortning för hundassisterad pedagogik.

Hundförare - Människa som arbetar med hunden och tränar denna.

R.E.A.D - Reading Education Assistance Dog, en utbildning för hundekipage där hunden blir

ett pedagogiskt verktyg för barn som har svårigheter att läsa högt för andra människor och därför får möjlighet att öva på detta tillsammans med en hund istället (Shaw, 2013). Sverige har anammat detta framgångsrika koncept som kommer från USA och i Sverige har det startat olika utbildningar som benämns som läshund.

Skolhund - Utbildad hund och hundförare inom hundassisterad pedagogik. Detta begrepp

inkluderar alla hundar som arbetar i skolans verksamhet, det vill säga pedagoghund, kuratorshund, läshund med flera. För att få kallas skolhund krävs det att hundekipaget genomgår en besökshundsexamen samt en skolhundsutbildning som är en 1-årig yrkesutbildning som består av lärarledda lektioner, praktik, träningsdagbok, specialpraktik och hemuppgifter. Hundföraren ska även läsa och recensera böcker som är relevanta för utbildningen samt ha specialarbete som redovisas skriftligt och muntligt.

Social tjänstehund - Ett paraplybegrepp för utbildade hundar i tjänst i skola, vård och omsorg

som arbetar i syfte att hjälpa en tredje människa (Broman 2017).

Terapihund - En form av social tjänstehund som ger ett målinriktat besök hos människor

12

3. Bakgrund

3.1 Utbildning för HAP

Möjligheterna för hundförare och hund att utbilda sig inom hundassisterad pedagogik i Sverige skiljer sig åt beroende på vilken inriktning de ska arbeta med. En av de utbildningarna som finns är Reading Education Assistance Dog (R.E.A.D.) som innebär att hunden blir certifierad läshund. Hundekipaget arbetar då för att stödja och främja barnens lästräning6. Detta går under begreppet HAP som enligt terapihundskolan innebär att hunden används tillsammans med hundföraren som ett pedagogiskt verktyg, där exempelvis skolhund och läshund ingår. För att kunna arbeta med HAP krävs det viss förkunskap för både hund och förare, där föraren ska ha adekvat pedagogiska förkunskaper för att det färdigbildade ekipaget ska arbeta med barnen mot läroplanens mål. Hundens förkunskaper innebär en godkänd utbildning inom besökshund alternativt vårdhund. Detta gör att HAP kan ses som en fortbildning för hunden och hundföraren. Syftet är att hundekipaget ska vara ett hjälpmedel för barnens arbete mot strävansmålen i läroplanen för förskolan (2018) och förbättra de kognitiva och sociala förmågorna. HAP används som ett målinriktat verktyg där barnens utveckling dokumenteras och planeras i enlighet med läroplansmålen (Terapihundskolan, 2018). HAP ekipage kan arbeta med barn i olika åldrar, men för att ekipaget ska få lov att arbeta med barn under 13 år krävs det ett extra lämplighetstest med barn. Detta för att säkerställa att hunden känner sig bekväm med barn i de yngre åldrarna. Anledningen är att säkerhetsaspekter måste tas hänsyn till där risken för att en hund eventuellt skadar ett barn är så liten som möjligt samt ur ett djurskyddsperspektiv7. Det extra lämplighetstestet som görs är därför för hunden, hundföraren och för barnens säkerhets skull.

6http://www.vardhundskolan.se/read.html (Hämtad 2020-04-14)

13

4. Tidigare forskning

Under denna rubrik presenterar vi tidigare forskning som är relevant för att få en bakgrund till studiens syfte. För att få detta har vi valt att historiskt presentera hundens funktion och fram tills idag under 3.1 för att läsaren ska förstå den roll hunden har i vårt samhälle. Vi tar även upp eventuella risker med hunden i förskolan under 3.2, då detta delvis kan vara en förklaring till varför hundar inte existerar i större omfång i förskolan och skolans värld. Under 3.3 och 3.4 presenterar vi några av de vetenskapliga artiklar som visar hur HAP kan påverka den pedagogiska verksamheten.

4.1 Historiskt

Hundens har i mer än 15 000 år arbetat för människan där önskvärda egenskaper avlats fram. Det finns de forskare som tror att hundarna har funnits vid vår sida vid en ännu längre period upp till 35 000 år (Skoglund, 2015). Hur det gick till när hunden domesticerades finns där ingen forskning på, men vi vet att hunden har varit vår följeslagare i tusentals år. Människan har avlat fram önskvärda egenskaper hos de domesticerade hundarna så att det ska matcha människans behov, såsom vakt, vallning och jakt (Sjölander, 2015). Trots vårt moderna samhälle hittar människan nya områden att använda hunden inom och ser fortfarande hunden som en värdefull resurs. Så tidigt som 1700-talet började djur användas som ett hjälpmedel för personer med psykisk ohälsa i England (Hööks, 2010). Terapihundar började användas år 1796 på en institution i England där patienterna led av psykisk ohälsa och verksamheten dokumenterade de välbefinnande effekterna som uppkom när terapihundarna var i tjänst. Detta uppmärksammades och gjorde att fler fick förståelse för vad hundterapi kan göra för patienterna. Krigsveteraner i USA fick hundar som skulle lindra de olika trauman som hade uppstått. Men det var inte förrän 1964 som begreppet terapihund användes för första gången av Levinson (1997) när han upptäckte fördelen med en terapihund till barn i behov av särskilt stöd i autismspektrumtillståndet. Både i de kommunikativa och sociala interaktionerna agerade hunden som en draghjälp. Programmet R.E.A.D infördes i USA 1999 och var först med denna typen av program. Programmet innebär att barn får läsa böcker för hundar i en för barnet lugn miljö, där hunden blir ett pedagogiskt verktyg för barn som har svårigheter att läsa högt för andra människor och får därför öva på detta tillsammans med en hund istället (Shaw, 2013).

14

4.2 Risker och åtgärder med hunden i förskolan

Trots utbildning och tester finns det en rädsla och okunskap angående att ta in hunden i en pedagogisk miljö där man ofta hänvisar till allergier, som är en av de största orsakerna till att hund inte finns i skolan i större utsträckning (Astma och Allergiförbundet, 2015). Allergier innebär att en individ är överkänslig mot ett ämne, som kallas för en allergen; ett äggviteämne och protein som är ofarlig för de flesta, men som gör att en del kan få besvär. Hundars allergener kan hittas i dess talgkörtlar, hudceller, saliv och urin och finns i olika nivåer hos olika hundindivider, vilket betyder att inga hundraser är allergivänliga (Vårdguiden, 2007). Ungefär 15% av svenska befolkningen visar olika nivåer av reaktioner mot alla pälsdjur, att jämföra med 30% av befolkningen som är pollenallergiker (Astma och Allergiförbundet, 2015).

Astma och allergiförbundets grundpolicy är att djur inte ska förekomma inom omsorg eller skola på grund av dess allergener. Däremot skriver de vidare att djur också kan användas för ett pedagogiskt syfte, varpå Astma och Allergiförbundet tagit fram tydliga riktlinjer8 för att kunna arbeta med hund inom omsorg, som gör det möjligt för fler förskolor att arbeta med hund i verksamheten. Det framkommer bland annat att hunden ska ha tillgång till en egen ingång samt begränsat utrymme i verksamheten, där inredningen är anpassad för att mängden allergen hålls så låg som möjligt, något som uppnås genom tvättbara textilier samt undviker stoppade kuddar och möbler. Även personalen bör enligt astma och allergiförbundet informeras om hur allergenhalter från djur kan begränsas i största mån i form av handtvätt, sprita händer och undvika att röra ansikte och ögon. Vidare ska personalen samt vårdnadshavare informeras om var, när och hur hunden kommer infinna sig i verksamheten samt rutinerna kring hundens närvaro. Hundarna tränas till att inte slicka och hoppa på barnen för att motverka spridning av allergener. Då vissa barn också kan ha svårt att läsa av hundens signaler behöver dem få tydliga riktlinjer till hur man närmar sig hunden och bemöter den (Jalongo, 2008). Barn som saknar djurerfarenhet kan reagera på ett oförutsägbart sätt när en hund är närvarande, därför måste hundföraren vara tydlig med hur barnen ska bemöta en hund och undvika negativa interaktioner (Canelo, 2020). Introduktionen för barn krävs för att det ska bli en pedagogisk tanke och kontrollerad situation både för barn, hund och personal.

8

15

Det finns även risk för att någon individ inom verksamheten har hundrädsla, eller i extremt fall cynofobi - fobi för hundar. Cynofobi är en av de vanligaste fobierna bland människor, och det kan ha ursprung i dåliga upplevelser, normer och kultur eller rädsla från andra familjemedlemmar (Rentz, Powers, Smits, Cougle & Telch, 2003). De barn som är rädda eller allergiska mot hund ska inte behöva delta i aktiviteterna som erbjuds (Jalong, Astorimo, Bomboy, 2004).

I vissa kulturer anses hundar vara orena och även en typ av skadedjur, något som också kan påverka hundens roll i förskolan negativ (Jalongo, 2008). Eftersom vårdnadshavare måste informeras angående hundens närvaro i förskolans verksamhet kan även kultur vara en möjlig orsak som kan bidra till motstånd att välkomna hunden i skolan (Lane & Zavada, 2013). Även om en negativ bild av hundar existerar hos en eller flera individer, visar forskning att barn som tidigare varit rädda för hundar men deltagit i AAR, Animal Assisted Reading, förbättrade sina läsresultat samt att deras rädsla för hundar avtog eller minskade. Detta kan betyda att närvaron av en hund handlar om attityd och kan förändras genom att vänja en individ vid att ha en hund i samma miljö (Canelo, 2020).

4.3 Hundens inverkan på barn

Det finns forskning, avhandlingar och små studier som visar på hundens positiva inverkan både psykiskt och fysiskt på människan. Hunden kan ge en lugnande effekt på människan då hormonet oxytocin utsöndras i hjärnan när vi klappar en hund och andra sällskapsdjur, som bidrar till att stresshormonet kortisolet i blodet minskar och ger resultat som sänkt blodtryck och stressnivå. Forskning har visat att människan inte måste äga en hund själv för att få de positiva effekterna, utan det räcker med ett hundmöte några gånger i veckan (Beetz, Uvnäs-Moberg, Julius, Kotrschal, 2012). I en studie gjord på en grupp förskolebarn med syfte att se hur barn påverkas motoriskt av hundens närvaro, visade resultat att barnen snabbare tog sig igenom motoriska uppgifter med två terapihundar närvarande. I studien fick barnen genomföra flertalet motoriska uppgifter såsom att rulla runt och krypa, både i sällskap av terapihundar och utan. Studien indikerar på att resultatet av barnens motoriska uppgifter var förbättrat då terapihundarna var närvarande, då flertalet barn både förstod och genomförde uppgifterna snabbare i hundarnas närvaro (Gee, Harris & Johnson, 2007). En annan studie gjord av Gee, Belcher, Grabski, DeJesus och Riley (2015) gjordes på förskolebarn med syftet att se om

16

närvaron av en hund skulle ha en inverkan på förmågan för minnet av objektigenkänning. Denna studie representerar en förlängning av tidigare forskning som fann att förskolebarn krävde färre instruktioner för att slutföra denna en typ av minnesuppgift med en hund närvarande (Gee, Belcher, Grabski, DeJesus och Riley, 2015). Studien involverade 20 förskolebarn och inkluderade en manipulation med distraktioner närvarande vid testet. De som skulle vara närvarande hos barnen var antingen en människa eller terapihund. Slutresultatet visade att förskolebarnen utförde minnesuppgifterna snabbare med en terapihund i relation till en människa. Författarna drar slutsatsen att dessa effekter är resultatet av ökat fokus och /eller motivation som är resultatet av hundens närvaro (Gee, Belcher, Grabski, DeJesus och Riley, 2015).

4.4 Läroplanen och pedagogik

Internationellt kan vi se att hunden har använts som hjälpmedel i skolan i USA och England där hundekipaget har varit till hjälp inom bland annat kommunikationsträning och läsinlärning9. I en studie där de använde sig av AAR (Animal Assisted Reading) gav ett gott resultat. Studien var gjord i Portugal med fem elever som var sju år gamla och särskilt dålig självkänsla och självförtroende när det gällde läsning och tenderar att undvika att läsa högt för vuxna och kamrater. Efter introduktionen av AAR under skolåret blev resultatet att nästan alla elever uppskattade läsningen utan rädslan. Förväntningarna var höga för eleverna, lärare och vårdnadshavarna inför studien och i slutet av studien upplevde samtliga att deras förväntningar blivit uppfyllda och att de sett andra fördelar förutom läsförbättringen. Resultatet av studien visade därför att AAR hade en positiv inverkan inte enbart i skolan utan även i familjen och barnens utveckling (Canelo, 2020). Dock kan vi se att urvalet var smalt och är därför svårt att generalisera om det alltid är positivt med en hund.

Hundassisterad pedagogik planeras för enskilda individer och grupp av barn som dokumenteras mot läroplanen i förskolan och skolan. Enligt en översyn av studier inom djurassisterade interventioner i pedagogiska miljöer gjord av Brelsford, Meints, Gee och Pfeffer (2017) talar de om de studier som behandlat hundassisterad pedagogik i skolan. Där hade majoriteten av deltagarna rapporterat om positiva effekter på socioemotionellt beteende samt det kognitiva. Däremot belyser Brelsford, Meints, Gee och Pfeffer (2017) att det finns en stor variation på de

17

få fallstudier som existerar och bidrar till att det blir svårt att identifiera de externa faktorer som möjligtvis kan påverka resultatet.

18

5. Metod

I detta kapitel redogör vi kring valda metoder och hur våra reflektioner gått kring dessa. Syftet med denna studie är att analysera den eventuella potentialen hundassisterad pedagogik kan ha i förskolan. För att besvara studiens frågeställningar har vi använt oss av en kvalitativ metod där vi redogör för urvalet och sorteringen av det empiriska materialet. I analysmetoden beskrivs arbetssättet vi använt oss av samt hur det samlats in och utvecklats under studiens gång.

5.1 Forskningsetiska överväganden

Innan vi genomförde intervjuerna formade vi en samtyckesblankett. Denna formulerades utifrån GDPR som innebär hur de enskilda individernas personuppgifter som används i examensarbetet ska hanteras. Vi har även i hanteringen av empirin tagit hänsyn till de forskningsetiska riktlinjerna med utgångspunkt i Vetenskapsrådets individskyddskrav (Vetenskapsrådet, 2017). Det finns fyra grundläggande huvudkrav i individskyddskravet som innefattar informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet innebär att deltagaren av studien ska få korrekt information angående studiens syfte som hen ska delta i. Här ska även deltagarnas rätt till att avböja sin medverkan framgå, att delta i studien är frivilligt som leder oss in till samtyckeskravet. Deltagarna har enligt samtyckeskravet rätt att bestämma om hen vill delta eller inte och kan närsomhelst välja att avbryta sin medverkan i studien. I analysdelen har vi gjort informanterna anonyma och hundarna har fått fingerade namn, dock menar Vetenskapsrådet (2017) att en fullständig anonymitet inte kan garanteras. I enlighet med denna studie har det inneburit att vår handledare och examinator haft möjlighet att ta del av informationen innan den anonymiserats, vilket har framkommit i informationen på samtyckesblanketten. Hur uppgifterna om deltagarna hanteras går under konfidentialitetskravet, där informationen som framkommer i studien som personuppgifter ska lagras så att obehöriga ej får tillgång av den. Slutligen kommer nyttjandekravet där empirin som samlats in om deltagarna enbart får användas för studiens och forskningens syfte (Vetenskapsrådet, 2017).

5.2 Urval

Alvehus (2019) talar också om begreppet snöbollsurval, som vi valt att delvis ta hjälp av. Detta innebär att vi med hjälp av de kontakter vi etablerat, där kontakten var en hundförare, fått fram

19

ytterligare en ny hundförare som är relevant att intervjua för studien. Hade vi enbart använt oss av snöbollsurvalet finns det risk att vi skulle fastnat i en viss typ av socialt nätverk och därför fått liknande svar från samtliga. Vi har utöver snöbollsurval valt att ta hjälp av sociala medier såsom Facebook, Instagram och sökverktyget Google för att få fram eventuella hemsidor till de som arbetar inom HAP. Vi hittade även informanter genom förskolornas egna hemsidor och tog därefter kontakt via samtal eller mail.

5.3 Hundteam

Nedan följer en presentation av de fyra hundteam som intervjuades, samtliga namn är fingerade:

Hundförare 1 med hunden Lady - Egen företagare inom HAP, inriktat till förskola & skola Hundförare 2 med hunden Lufsen - Aktiv inom förskola med HAP

Hundförare 3 med hunden Pongo - Förskollärare HAP

Hundförare 4 med hunden Perdita- Erfarenhet inom skola i 10 år, egen företagare HAP

5.4 Tillvägagångssätt

Genom att söka information om HAP samt anledningen till dess uppkomst har vi utformat frågeställningar som gör att vi fördjupar oss inom ämnet samt breddar vår kunskap ytterligare. Utan förkunskap om HAP i form av vetenskapliga artiklar, litteratur eller information via tidigare yrkesutövning skulle det inte vara möjligt att forma frågor som ger oss djupare information gällande hundassisterad pedagogik.

Efter kontakt med hundförarna via telefon eller mail skickade vi ut information inför kommande intervju personligen. Dessa mail innehöll samtyckesblanketten (se bilaga 1) samt praktisk information inför mötet. Här fanns också våra kontaktuppgifter om de på skulle önska komma i kontakt med oss för ytterligare frågor, svar på hur deras personuppgifter och det inspelade materialet kommer att behandlas samt att de har rätt att avbryta deltagandet i studien när som helst. Vi var på plats i Zoom, en videosamtalstjänst online, en kvart innan utsatt tid. Intervjuerna spelades in med Zoom och varade i 60 minuter, något som vi ännu en gång informerade om vid påbörjad intervju. Att ha inspelat material gav oss möjlighet att bearbeta informationen i efterhand. Alvehus (2019) menar att det finns både fördelar och nackdelar med

20

en inspelad intervju: fördelen är att det kan upplevas tryggare för både den som blir intervjuad och den som intervjuas att det inte blir fel i några anteckningar utan att forskaren har möjlighet att uppfatta ord för ord vad som sagts. Nackdelen kan vara att den som blir intervjuad känner sig hämmad med vilken information hen känner sig bekväm med att dela med sig av, då allt kommer finnas inspelat (Alvehus, 2019).

Samtliga intervjuer inleddes med småprat, då vi ville ha ett avslappnat samtal som flöt på naturligt, något som enligt Alvehus (2019) kan vara till hjälp för att informanten ska känna sig mer bekväm samt bli mer nyanserad och ärlig. Intervjun som genomfördes hade sju huvudsakliga frågor (se bilaga 2) som inleddes med frågan om vad som fick hundföraren att börja arbeta med HAP. Då vi som ovan nämnt använde oss av semistrukturerad intervju hade vi frågorna förberedda, men som inte nödvändigtvis följdes punktvis eftersom frågorna besvarades efter hand. Även följdfrågor uppkom, något som Alvehus (2019) skriver är en fördel då en intervju inte får bli ett område där intervjuaren inte får vara okritisk eller ifrågasättande till det informanten delar med sig av. När vi ansåg att vi samlat in tillräckligt med information för att få svar på våra frågeställningar, hade vi även en öppen fråga på slutet som vi avslutade alla intervjuer med som löd “är det något du vill tillägga eller berätta om?”. Genom denna avslutande fråga fick vi ytterligare insyn i informantens kunskaper om ett ämne som vi inte har likvärdig kunskap inom, då det som intervjuare är bra att få respondenten att tala då det är dennes berättelse man vill åt (Alvehus, 2019). Då vi intervjuat fyra informanter som arbetar med HAP på olika sätt har vi breddat området och inte bara arbetat på mikronivå, då vi sett till individer i diverse organisationer och verksamheter (Bryman, 2011).

5.5 Analysmetod

Metodansatsen i denna studie är att förstå den eventuella potential hundassisterad pedagogik kan ha i förskolan med hjälp av tematisering med det didaktiska perspektivet vad, hur, vem och varför samt analysera ur ett sociokulturellt perspektiv och maktteori. Denna studie inkludera fyra semistrukturerade intervjuer med inspelning på zoom som därefter transkriberades. Analysprocessen kan beskrivas med tre grundläggande termer där arbetssättet är att sortera, reducera och argumentera (Rennstam & Wästerfors, 2015). Vi började med att lyssna igenom intervjuerna och transkribera dem, sedan läste vi och lyssnade igenom materialet flera gånger för att sortera ut innehållet med hjälp av tematisering i enlighet med det didaktiska perspektivet

21

under rubrikerna vad, hur, vem och varför. Sorteringen görs i enlighet med studiens syfte och Rennstam och Wästerfors (2015) talar om fördelen att vrida och vända på materialet, vilket vi gjorde genom att vi genomförde delar av analysen oberoende av varandra för att få syn på likheter och olikheter som vi kommit fram till. Därefter reducera materialet, där vissa av beskrivningarna beskrivs mer övergripande och andra delar mer detaljerat. Det didaktiska perspektivet bidrog till en tematisk analys och tillsammans med frågeställningar och syfte präglar urvalet av materialet. Detta bidrar till att materialet som presenteras är relevant, dock betyder detta inte att vi kan reducera hur vi vill då det finns risk att resultatet blir ensidigt. Till sist har vi det tredje och sista arbetssättet som Rennstam och Wästerfors (2015) benämnt som argumentera där fenomenet HAP redovisas med stöd från vårt egna material och argumenten formuleras med stöd från de teoretiska begreppen som presenterats i studien.

22

6. Resultat och analys

Studiens syfte är som tidigare nämnt att se den eventuella potential hundassisterad pedagogik kan ha i förskolan med hjälp av tre frågeställningar. För besvara syfte och frågeställningarna har den insamlade empirin analyserats och resultatet redovisas med hjälp av tematisering med utgångspunkt i de didaktiska frågorna vem, vad, hur och varför. Genom att använda oss av sociokulturellt perspektiv och maktteori analyserar vi det insamlade materialet som presenteras för att undersöka HAP från flera perspektiv. Under rubriken “Vem?” berättar informanterna om vilka grupper och individer av barn som får tillgång till HAP i förskolan och skolan. Hundarna har också anonymiserats genom att vi använder oss av fiktiva namn. Under rubriken “Vad?” har empirin sorterats och tolkats utifrån vad hundförare beskriver vad hundekipage gör i verksamheten tillsammans med barnen. Under rubriken “Hur?” beskriver hundförare hur hundekipage tillämpar HAP i verksamheten och det motstånd de möter på och sista rubriken “Varför?” berättar hundförare varför HAP används i verksamheten.

6.1 Vem?

Nedan redogör vi för den empiri som vi under analysarbetet kategoriserat som svar på den didaktiska frågan om vem HAP är till för.

När vi ställde frågan vem HAP är till för svarade samtliga hundförare som var verksamma i förskolan att de hade fokus på de äldsta inom förskolan, nämligen 5-åringarna. Hundförare 4 har arbetat med barn i olika åldrar, men under intervjun fokuserade vi på de som var 8 år och yngre som hen mött under de år hon varit yrkesverksam inom HAP. Bland vissa hundförare varierar det vilka barn som fick tillgång, som i följande citat exempelvis barn med selektiv mutism. Hundförare 4, som blir bokad av skolor för specifika ändamål, berättar:

Det [HAP] har hjälpt barnen. Ett barn i förskoleklass med selektiv mutism som innebär att hen ej pratade i skolan, inte ett ord. Hen fick komma till Perdita och sa inget från början. När hen sedan blev bekväm började hen prata... Motivationen att få bestämma aktivitet gjorde att hen började prata.

Med denna information kan det tolkas med Vygotskijs tanke om appropriering, där hunden blir ett nytt verktyg för pedagogerna, som gör att de når fram till barnet. Vygotskijs tanke med appropriering innebär att människor konstant utvecklas och förändras och att varje händelse

23

ger en möjlighet att ta lärdom, appropriera, av kunskaper i samspelssituationer (Säljö, 2014). Då hunden blir länken mellan pedagog och barn kan man vidare diskutera om hunden, som själv är en levande individ, är mer än bara mediering utifrån det sociokulturella perspektivet. Hundförare 1, som blev bokad genom sitt eget företag, bokades oftast på uppdrag genom förskolan där barnen fick ta del av hundarna en timme åt gången vid tre olika tillfällen. Hundförare 2 var aktiv med femåringarna, och vid fåtal tillfällen fyraåringar som då fick introduktion av hunden för att de ska vara förberedda när de kommer upp till femårsgruppen. Hundförare 3 arbetar med femårsgrupp för att det är de äldre barnen hen arbetar med. Hundförare 4 har tidigare arbetat med bland annat barn i de yngre åldrarna i skolan för specifika ändamål. En möjlig tolkning av detta är att HAP beskrivs som en tillgång, inte enbart till grupper, utan även en viss individ och kan vara ett sätt att uppnå lärande för samtliga barn i förskolan och förskoleklass genom att använda hunden som ett medierande redskap. Man kan även tolka hunden och dess specifika ändamål till den proximala utvecklingszonen, där hundens arbete kan anpassas till flera olika åldersgrupper med olika kunskapsnivåer.

Hundförare 1 talar nedan om att HAP kan användas som ett hjälpmedel vid antimobbning i förskolan:

Vi har också haft en del uppdrag i anti-mobbing, och det känns jobbig att bli uppringd av en förskola som berättar att de har “sån grov mobbning bland 5-åringarna så att vi reder inte ut det.”. Då har jag rett ut det på tre timmar vid tre tillfällen. Jag har kontakt fortfarande med en av förskolorna och individen som var drivande, lång tid efteråt hade vi kontakt där de kunde använda det vi hade gjort med hunden för att den individen skulle få ett annat fokus.

Ovan citat kan möjligen tolkas utifrån den socialisationsprocess som en individ genomgår för att lära sig hur omgivningen vill att vi ska bete oss och de normer som gäller i den rådande situationen (Giddens, 1998). Den norm som vi möjligen kan se i citatet ovan är att mobbning inte får förekomma i förskolan. Där tolkar vi det som att hundteamet försöker forma barnens beteende som därefter kan bidra till att barnen lär sig vad som normativt är rätt och fel (ibid.). Ett vanligt förekommande argument för att inte introducera HAP i en pedagogisk verksamhet är som tidigare nämnt allergier, då skeptiker menar att hund i verksamheten kan bidra till utanförskap för allergiker. Olika typer av allergier kan komplicera en pedagogisk verksamhet i olika situationer och kräva extra åtgärder:

24

Ett barn jag jobbat till och från med på en förskola är hyper-super-duper allergisk. De har haft ambulans vid flertalet tillfällen på förskolan, barnet reagerar på mycket och de vet inte ens allt än. När jag fick ett mail från föräldrarna som sa att de vill att hen ska vara med, så sa jag “men vänta lite, hur tänker ni här?” och de sa “de får du lösa, hen älskar djur”. Hen kan inte ens hålla i hundgodiset för jag kan inte garantera att det inte finns någonting som hen reagerar på. Det vi har gjort är att vi har gått på promenad och hen har fått skicka hundarna upp på stenar. Hen har fått skicka hundarna att hämta saker, fast till mig. Hen har fått be dem gå sicksack mellan mina ben och så vidare… Hen har signalerat till mig vad jag ska göra. Jag har varit hens verktyg. Ibland har jag jag tappat konceptet och gått för nära hen, då har hen backat från mig. Hen har stenkoll och tycker det är jätteroligt.

I citatet ovan beskriver hundförare 1 hur hen arbetar med HAP när det finns barn som har stark allergisk reaktion mot hund. En möjlig tolkning är att hundföraren blir ett slags medierande redskap, där barnet använder hundföraren för att handlingen med hunden ska bli genomförbar, vilket i sin tur gör att barnet får framsteg i sitt eget tänkande (Säljö (2014).

Storleken på barngruppen är också relevant vid översikt vem som har tillgång till HAP. Hundförare 2 beskriver hur det kan se ut vid utflykter:

Om vi gått en skogsutflykt till exempel, då hämtar vi Lufsen och så går vi upp i skogen. Då är det en sån aktivitet som funkar om det är några enstaka barn, men inte om det är 11 stycken till exempel som är stimmiga. För då blir ju hunden stimmig. Så ska jag lugna och berätta förutsättningarna för barnen som då stimmar upp varandra… Alla har roligt, men jag i min egna utvärdering känner bara att detta var ingen sån där stund som går att vara skolpedagogisk stolt över.

Hundförare 2 berättar i citatet ovan att alla hade roligt på utflykten men att hen samtidigt inte kunde vara “skolpedagogiskt stolt” över utflykten, där ordet skolpedagogisk kan tolkas som undervisning med strävan mot läroplansmålen i förskolan (2018). Detta kan jämföras med de hjälpmedlen som nämns i den proximala utvecklingzonen; när läraren inte stöttar i det omfång så att ett lärande kan ske eller blir möjligt, försvinner också möjligheten till att barnets kunskap utvecklas ytterligare (Vygotskij, 1999).

Vidare talar hundförare 2 om hur det går till för att successivt arbeta för att använda sig av HAP i större barngrupper:

Den typen av utflykter [se ovan citat] är inget vi kan göra förens barnen känner varandra och att de har fått träffa Lufsen flera gånger i olika lugna sammanhang, för bara där… Barn har också en relation till hundar, man kastar pinnar och man tjoar och hojtar och man studsar och man busar och brottas och så och det gör man ju inte med en förskolehund.

Citatet ovan kan tolkas som att Hundförare 2 talar om inlärning och erfarenheter samt förmedlingen av dessa som hundföraren gör. Detta kan vi möjligen se genom socialisation som Giddens (1998) talar om där barnen får genomgå en process och lära sig hur de ska bete sig i

25

den rådande omgivningen, i det här fallet förskolan och skolhundens närvaro. Detta kan tolkas som att Hundförare 2 inte bara ser hunden som ett pedagogiskt redskap, utan också som en del av det sociala sammanhanget.

Sammanfattningsvis kan svaret på den didaktiska frågan vem beskrivas som att samtliga närvarande i förskolans verksamhet har möjlighet att ta del av HAP. Trots eventuellt svåra allergier, barn i behov av stöd eller stora barngrupper finns det goda möjligheter att introducera HAP i verksamheten.

6.2 Vad?

Nedan redogör vi för den empiri som vi under analysarbetet kategoriserat som svar på den didaktiska frågan om vad HAP är till för.

Hundförare 3 beskriver att HAP kan användas på många olika sätt i hur man arbetar mot strävansmålen i läroplanen för förskolan (2018). Hundförare 3 förklarar:

Det är inte så att det är specifikt Pongo som gör något, utan det är en metod som vilken annan som helst. Bara att du vänder om det, att du kan använda honom [HAP] till de barnen som behöver en annan typ av inlärning. [...] Vi slår med en tärning och Pongo är otålig och hen [barnet] ser det. Så det jag använder med barnet är när hen sitter och äter och jag ser att hen är otålig, bemöter jag det med att “jag ser att du är otålig, jag kan massera din rygg.”. Då använder barnet det till Pongo när hen ser att hen [hunden] är otålig. Då masserar barnet hundens rygg. Då har barnet hittat en strategi i sitt lärande.

Hundförare 3 förklarar vidare att HAP används som ett redskap, för att ge barnen möjlighet att sträva mot målen. I sammanhanget kan vi tolka att hundens roll blev en medierande resurs för barnet att använda i olika situationer. Barnet ser att Pongo är otålig med tärningen och får verktyg och kunskap från pedagogen i hur man lugnar en annan individ - genom att massera på ryggen. Detta medierande verktyg använder sig barnet senare av då hen uppfattar att Pongo är otålig, en känsla barnet själv har upplevt. Genom sitt nyfunna verktyg kan det tolkas att barnet fått kunskap i hur hen applicera denna för att påverka gruppen barnet befinner sig i. Med HAP som metod uppger informanterna att de kan nå de barnen som behöver en annan typ av inlärning och de kan jobba med vilket läroplansmål som helst. Pedagogerna tycks mena att när kommunikationen mellan människorna inte räcker till, är hunden en individ som kan nå barnen. Hundförare 4 berättar om lärande med hunden som “blir som en lek där de arbetar tillsammans, väcker lusten att fortsätta arbeta och lära sig - allt från bokstäver, skriva, läsa,

26

matematik.”. Detta i sin tur kan tolkas som att HAP används i enlighet med begreppet appropriering i arbetet mot strävansmålen i läroplanen för förskolan (2018) där barnet utvecklas och tar lärdom av samspelssituationer, i de planerade aktiviteterna (Säljö, 2014). Sammanfattningsvis kan svaret på den didaktiska frågan vad beskrivas som att HAP är ett sociokulturellt redskap för att nå läroplansmålet på ett lustfyllt sätt där lek möter pedagogik. Barnen som får ta del av HAP kan även lära sig olika metoder för att möta vardagen och att applicera dessa på olika situationer de upplever, något som även Vygotskij (1999) nämner - “det som barnet idag kan göra i samarbete kommer det imorgon att kunna göra självständigt” (Vygotskij, 1999, s.271).

6.3 Hur?

Nedan redogör vi för den empiri som vi under analysarbetet kategoriserat som svar på den didaktiska frågan om hur HAP introduceras i förskolan och hur HAP arbetas med i förskola och skola.

För att en hund ska få vistas i förskolans lokaler krävs en utbildning på ett år där det ingår bland annat lämplighetstest för hunden och praktik för hundteamet. För att hunden ska få godkänt att vistas i förskolans verksamhet krävs ett godkännande från miljöinspektionen, något som hundförare 2 beskriver var svårt när hen försökte starta upp sin förskola:

Jag hade problem med min ansökan för att få starta förskolan. När jag ansökte fick jag veta att det nästan föll på det, att beslutsfattarna inom kommunen sa att “det går inte för då går man emot öppenhetsprincipen” då det står i skollagen att förskolan ska vara öppen för alla. Så där fick jag nästan nej, men på något sätt hade de ändå brottats med det här… Jag vet ju att det är en kontroversiell fråga och att det är lätt att se att det inte går. Till exempel “nej, men det strider mot öppenhetsprincipen.”... Jaha, fast det gör det ju inte. Ur och skur förskola [...] Då kan ingen med pollenallergi gå på den förskolan för de är ute hela tiden. Eller vems behov… Okej, allergikerna ska vi vara rädda om i alla lägen. Allergikernas behov går först. För att de barnen som verkligen mår bra av en hund, de utåtagerande våldsamma barnen som blir lugna av en hund, nej deras behov går inte först för allergikernas behov går först?

Ovan citat kan tolkas som att HAP kan vara svårt att få in i en verksamhet där beslutsfattarna inom kommunen. Enligt Foucaults maktteori är makt ständigt föränderligt då det alltid finns ett motstånd, där vi i citatet ovan kan tolka hundförare 2 som denna motståndare (Nilsson, 2008). Hundförare 2 fortsätter berätta om de metoder hen använde sig av för att få godkännande att ha hennes hund Lufsen i verksamheten:

27

Vad kan de absolut inte säga nej till? Okej, förskolan kommer ha en förskolehund, vi kommer bara träffa hunden utanför förskolans staket. Så jag började med det i själva ansökan, för jag tänkte då blir det som en utflykt och skollagen säger inte att man inte får träffa djur utanför förskolans staket. [...] Jag ville ha Lufsen i verksamheten, i utemiljön och utomhus, men då får jag jobba fram det över tid. Om man nätverkar med skeptikerna liksom vad är det de är oroliga för, så att man kan få syn på vad exakt det är. Som exempelvis “de har så leriga tassar”... Okej, då behövs det en rutin efteråt i hur vi städar. De går igång på olika saker, så då gjorde jag en beskrivning på att vi träffar bara tre gånger i veckan, det är schemalagt [...] Det finns våtservetter med, det är alltid handtvättning efter kontakt med djuret. Då gick ansökan igenom. De kunde inte ha någon åsikt om det för “de får inte klappa fåren i hagen” liksom.

I ovan citat kan vi se hur informanter resonerar kring strategier för hur hunden ska få tillåtelse att vara med i verksamheten. Resonemanget går från att hunden kunde bita ett barn och risker för allergier, till hur smutsig hunden anses vara med sina leriga tassar och rutiner för tvätt av händerna efter kontakt med hunden. Enligt Foucault är makt sorterat inom två kategorier; taktiker, som är på mikronivå, och strategier, som innehåller en sammanställning av taktiker (Nilsson, 2008). Citatet ovan kan tolkas utifrån Foucaults maktteori där Hundförare 2 är motståndet som ifrågasätter makten genom att gå in på mikronivå och fokusera på taktiker - detta gör hen genom exempelvis säga att de ska träffa hunden utanför skolans staket då det inte finns någon regel som sätter sig emot detta. Hundförare 2 fortsätter på mikronivå genom att göra städrutiner och schemaläggning på när hunden ska vara närvarande. Flera av dessa steg på mikronivå leder i sin tur till att Hundförare 2 har förändrat makt på större nivå, strategier. Nedan berättar även hundförare 3 om svårigheter att få in hunden i verksamheten:

Jag fick börja ha honom [hunden] ute, det fick jag tillåtelse till. Men det var hårt. För det var “tänk om han biter, tänk om han gör…? Tänk om någon är allergisk?”. Alla de frågorna fick jag, allt det har vi gått igenom. Där jag fick först tänka efter och skriva ner listor, planer, handlingsplaner för städning och gå igenom att han[hunden] har en utbildning… Han var visserligen på praktik, men han har utbildningen, jag är med honom hela tiden. Han är badad och han finns antingen med oss ute eller som det blev senare även inne där han fick vara med i ett rum. Och där var det viktigt att det var jag som var med, det var jag som var i kopplet, det var jag som höll i det och ingen annan. Det var en utmaning, men nu är den förbi. Den var lång men de har litat på mig och förstår att det fungerar, de [styrelsen] har sett resultat [pedagogiska].

I citatet ovan kan det utifrån maktteorin tolkas som att Hundförare 3 agerar med samma strategi som Hundförare 2 då även hen ifrågasätter makten på en mikronivå och arbetar sig igenom dessa taktiker, här i form av olika hygienrekommendationer samt vem som har ansvar för hunden. Hundförare 3 kan man tolka är det motstånd som brutit igenom den makt som var rådande och förändrat de tidigare rådande strategier. Varje hund har sina egna rutiner som utvecklats efter verksamhetens behov då vissa hundar inte gör entré i förskolans lokaler utan

28

vistas utomhus. Samtliga hundförare förklarade att gruppen och personal förbereds inför mötet med hunden. Hundförare 2, vars hund Lufsen vistas inne på verksamheten förklarar:

Lufsen har egen vask och egen entré och miljöinspektionen har godkänt och det är bilder på väggen. Så innan Lufsen kom så sa vi att vi kör i första hand de stora barnen för att där man ha ett samtal och berätta “här är Lufsens hörna och han kommer gå in genom den dörren”. Så är det några stolar och barnen får sitta där så man kan förklara att “när Lufsen kommer måste vi vara lugna för han blir lite blyg och han blir helt stressad och ni vet hur det känns när man är ny och alla tittar på en” och barnen är helt med på detta så man kan lite grann. Bara där är ju en aktivitet, redan där fast hunden inte är närvarande så har man en pedagogisk aktivitet i den här förberedelsen.

En tolkning utifrån ett sociokulturellt perspektiv av vad Hundförare 2 beskriver är att hen använder socialisationsprocesser för att lära barnen de normer som gäller när hunden besöker förskolan. Hundförare 2 nämner även hur förberedelsen blir en “pedagogisk aktivitet”, som utifrån socialisation syftar på att barnen ska lära sig vad som är rätt och fel och på så sätt forma barnens beteende.

Samtliga hundförare förklarar att hunden inte är med i verksamheten dagligen, utan cirka en timme åt gången. Några av hundarna är på besök en dag i veckan under visst antal veckor i en verksamhet, och några av hundarna vistas i lokalerna flera dagar i veckan. För att kunna ha möjlighet att använda sig av HAP beskriver samtliga hundförare att det är viktigt att hundföraren som vistas i verksamheten ansvarar för hunden. Hundförare 2 berättar

Vi lärde oss det på utbildningen att man kan inte sitta på två stolar. Ska man ha en aktivitet med en förskolehund så behöver det finnas en pedagog som har ansvar för barnen och har koll på dem så att jag [hundförare 2] kan ha fokus på aktiviteten och hundens reaktioner så att det blir det här samspelet. Det blir väldigt tydligt när vi ser att “oj det var ont om folk idag” och “ja men jag kan ta de här fem barnen och så gör vi något med Lufsen”... Det går inte. Det kanske går sen när barnen träffat Lufsen 20 gånger och vet vad som gäller.

Man kan tolka informantens citat ovan som att HAP inte är ett möjligt pedagogiskt verktyg med fel förutsättningar, i ovan beskrivs detta som bristen på pedagoger. Det krävs att hundföraren är fokuserad på hunden och samspelet i aktiviteten, samt en pedagog som har fokus på barnet eller barnen i gruppen som är delaktiga. Detta kan tolkas utifrån det sociokulturella perspektivet, att hunden inte fungerar som en medierande resurs om inte pedagogen och hundföraren får möjlighet att vara delaktiga och förmedla kunskap till samtliga deltagare.

29

Aktiviteter att använda sig av vid arbete med HAP varierar, och samtliga hundförare menar att bandet till läroplanen för förskolan (2018) hela tiden är närvarande. Hundförare 4 berättar om hur hunden Perdita motiverar genom en aktivitet hen genomfört med ett enskilt barn:

Med Perdita får barnet större lust att göra det hen ska göra. Det blir som en lek där barnet och Perdita får göra olika saker tillsammans. Detta väcker lusten att fortsätta arbeta och lära sig. Till exempel göra en lek där vi gömmer små bokstäver jag gjort som jag plastat och så gömmer jag dem i rummet tillsammans med en bit godis. Oftast får barnet gömma och så håller jag för Perdita ögon. Sen ska Perdita leta efter godiset, och när Perdita hittar en godis tar eleven upp bokstaven. Då kan det vara bokstäver som tillsammans blir ett ord eller så kan det vara att barnet ska komma på ett ord som börjar på den bokstaven.

Utifrån citatet ovan kan det tolkas som att leken med hunden är aktiviteten som driver barnet att slutföra uppgiften, något som utifrån ett sociokulturellt perspektiv gör att hunden är det medierande redskap som hundföraren använder för att hjälpa barnet att sträva efter läroplanens mål. Hunden blir även ett medierande redskap för barnet genom ett socialt samspel med Perdita och får nya kunskaper om bokstäver genom leken. Bokstäverna som hundföraren gömmer i rummet blir sociokulturella redskap, som är skapade av människan och är riktade mot utveckling av språket - redskapens redskap (Säljö, 2014).

Den didaktiska frågan hur kan inledningsvis beskrivas som en introduktionsprocess där vi tolkar att makt delvis kan förhindra att HAP tillåts inom förskolan. Även hundföraren och pedagogen i verksamheten spelar stor roll, då båda är nödvändiga för att HAP ska fungera som ett pedagogiskt verktyg. Tiden hunden är närvarande samt antalet tillfällen är också relevant för hur HAP används och visat sig variera för de olika hundekipagen.

6.4 Varför?

Nedan redogör vi för den empiri som vi under analysarbetet kategoriserat som svar på den didaktiska frågan om varför HAP kan vara en tillgång i förskolan.

Det gemensamma hos alla hundförare var att hunden beskrevs som ett hjälpmedel för att nå de strävansmålen för läroplanen i förskolan och målen i skolan som är aktuella för

verksamheten och att aktiviteter kan anpassas för att nå dessa. Hundförare 4 berättar:

Det vi försöker nå är att de lär sig det de ska lära sig enligt läroplanen och Perdita hjälper dem att hitta motivationen. Det är mycket läsa, skriva, bokstäver, matematik… Läraren sa till mig faktiskt när hen såg vad vi jobbade med att “det känns som att hen lär sig mer här än i klassen”. Det är för att vi jobbar individuellt och sen att det är mycket roligare att jobba när Perdita är där.

30

Hundförare 4 tycks mena i citatet ovan att hunden som hjälpmedel är så pass effektivt att de barnen som får ta del av HAP lär sig så mycket till den grad att man kan ifrågasätta om barnet lär sig mer i samband med hunden snarare än i klassen. Säljö (2014) nämner att individer i princip inte kan handla i några situationer utan att använda oss av medierande redskap, vilket kan tolkas att hunden blir ett slags redskap till vissa individer för att nå de önskvärda kunskapsmålen Här kan man även applicera teorin om den proximala utvecklingszonen, där hundföraren ger den individuella stöttning som barnet behöver för att lärandet ska ligga på den nivå som uppfattas som genomförbart för barnet.

Hundförare 2 berättar hur hen ser på hundens möjligheter inom förskolan:

Precis som man tänker med spel, böcker, samtal om nyckelpigor, lyfta på mossa vad finns där… Hunden ingår i hela den här repertoaren av grejer man har. Det som är häftigt med en hund är att användningsområdet är så otroligt stort. Jämfört med, ja men hur mycket kan man använda en bok? Vi kan rita av en bok, vi kan pricka in färgerna man kan räkna bladen… Vad kan man använda en bok till, och jag tänker vad kan man då använda en hund till? Det är tre gånger fler användningsområden än vad man kan göra med en bok. Eller vad kan man göra med ett fia-spel eller vad kan man göra med vattenfärger. Vad kan man då göra med en hund? Det är det jag tänker att… Jag vet inte om ni hört talas om detta begreppet “den tredje pedagogen”? Hunden är verkligen det. Så Lufsen [hunden] är ett pedagogiskt verktyg, och när kan vi få in Lufsen?

Det verkar rimligt att beskriva situationerna ovan som att hunden bara kan motiveras i relation med läroplanen i förskolan (2018). Hunden beskrivs som ett slags redskap pedagogerna kan använda i verksamheten för att fokusera på det pedagogerna anser är viktigt. Något som kan jämföras med det Säljö (2014) skriver om gällande mediering och användandet av en kikare som ett exempel, där hunden är synonymt med kikaren: brukaren av kikaren är i position att avgöra vad som är intressant och var fokus ska läggas med hjälp av kikaren. Kikaren är med andra ord föremålet individen använder sig av för att länka samma med omvärlden i en viss verksamhet. På samma sätt kan man då beskriva att hunden blir en mediering då dess roll är att länka samman barn med aktiviteter, likt kikaren, som berör läroplansmålen.

Samtliga hundförare berättar att hund i förskolan och skolan är relativt nytt fenomen. Hundförare 1 beskrev “2019 vill jag påstå att då gick proppen ur på stort, då började folk förstå ‘det här är bra’”. Det hundförare 1 beskriver kan jämföras med Vygotskijs (1999) teori appropriering, som innebär att människor konstant utvecklas och att varje samspelssituation är en möjlighet till att ta lärdom. Vi tolkar det som att de som kommit i kontakt med HAP som pedagogiskt arbetssätt har approprierat kunskaper i samspelssituationer och funnit nya former av redskap med underlag av tidigare kunskap.

31

Sammanfattningsvis kan svaret på den didaktiska frågan varför beskrivas som att HAP är ett tillvägagångssätt för pedagoger att nå läroplansmålen. Samtliga hundförare beskriver hur de ständigt arbetar med strävansmålen i läroplanen för förskolan och målen i skolan tillsammans med HAP och de tydliga resultat de upplevt genom detta, även fast hundassisterad pedagogik är ett relativt nytt fenomen i förskola och skola.

6.5 Sammanfattning av resultat och analys

Syftet med denna studie är att se den eventuella potential hundassisterad pedagogik kan ha i förskolan genom att tematisera analysen efter de didaktiska frågorna vem, vad, hur och varför som skapat en struktur för att hjälpa oss att undersöka detta. Vi har analyserat utifrån ett sociokulturellt perspektiv samt maktteori för att besvara studiens frågeställningar.

Studien visar att den påverkan som hundassisterad pedagogik har för barnen enligt informanterna i förskola och skolan är att bidra till barns lärande och utveckling på flera sätt, där hundteamet stödjer barnet i inlärnings- och utvecklingsprocessen. Där begreppen sociokulturella redskap, mediering, appropriering och socialisation har hjälpt oss att få syn på att HAP används som ett verktyg samt processen i samspelssituationer och stöttande hjälpmedel i barnets utveckling mot strävansmålen i läroplanen för förskolan (2018) och målen i skolan. I studien ser vi även hur HAP påverkar förskolan genom maktteori där informanterna talar om svårigheterna att få in HAP i deras verksamhet. Informanterna talar vidare om hur de fått in HAP i förskolan trots de rådande maktstrukturer genom att på mikronivå se över taktiker. Genom att ge motstånd till flera taktiker nådde de förändring på större nivå - strategier. Makt är föränderlig då motståndet ständigt är närvarande (Nilsson, 2008).

Hundassisterad pedagogik används för de äldre barnen i förskolan oavsett hinder eller behov av stöd. Informanterna beskriver HAP som ett verktyg tillgängligt för barn i förskolan och skolan. Vidare talade informanterna om att hundekipaget arbetade både med grupper av barn och individuellt. I vår analys kan vi bland annat se hur hundföraren blir ett slags medierande redskap, där barnet kan använda hundföraren för att handlingen med hunden ska bli genomförbart. Vi kan även se hundens som ett verktyg, tolkat utifrån bland annat Vygotskijs (1999) tanke om appropriering och mediering. Detta innebär att hunden blir ett verktyg för pedagogerna, som gör att de når fram till barnet.

32

De eventuella bidrag hundassisterad pedagogik har inom förskolan kan beskrivas som en komplettering för de barn som behöver andra vägar till kunskap än den förskolan för tillfället erbjuder. Fortsatt tolkat behöver inte HAP som hjälpmedel för barn betyda att HAP alltid måste vara tillgängligt, då Vygotskij (1999) tidigare nämnt att “det som barnet idag kan göra i samarbete kommer det imorgon att kunna göra självständigt” (Vygotskij, 1999, 271). Hundekipaget kan alltså vara ett tillfälligt inslag i en verksamhet, men ge goda möjligheter för de barn som behöver en alternativ metod till det lärande som erbjuds idag.