Malmö högskola
Lärarutbildningen
Kultur, språk, medier
Examensarbete
15 högskolepoäng
Representation av nationell kultur och identitet i
läroböcker i italienska
– en diskursanalytisk undersökning
The representation of national culture and identity in Italian
textbooks – a discourse analysis
Tyra Nilsson
Lärarexamen 330 hp Lärarutbildning 90 hp 2008-01-16
Examinator: Catarina Economou Handledare: Annika Åhlander
Malmö högskola Lärarutbildningen 90 hp Kultur, språk, medier
Sammanfattning
Uppsatsen är en diskursanalytisk undersökning av representation av nationell kultur och identitet i två läroböcker i italienska som används på gymnasienivå. Uppsatsens syfte är att analysera hur nationell kultur och identitet representeras, mot bakgrund av ett intresse att synliggöra diskursiva och samhälleliga strukturer som avspeglas i representationen. I analysen läggs särskild vikt vid att visa hur sociala maktrelationer mellan och inom nationella kulturer återspeglas i läroböckerna.
Uppsatsens teoretiska utgångspunkter är inspirerade av den brittiske sociolingvisten Norman Faircloughs kritiska diskursanalys och av socialkonstruktionistisk kulturteori som till stor del utgår från kulturforskaren Stuart Halls resonemang.
I uppsatsen används Faircloughs tredimensionella modell för kritisk diskursanalys som metodologisk utgångspunkt.
I analysen klarläggs att läroböckerna avspeglar och reproducerar diskurser som speglar ojämlika maktförhållanden inom nationella kulturer och i viss mån även mellan nationella kulturer. I läroböckernas representation av italiensk, nationell identitet förekommer stereotyper om syditaliensk identitet som återger en ojämn maktbalans inom det italienska samhället mellan norra och södra Italien. Läroböckernas representation av italiensk kultur utgår stundtals från ett etnocentriskt svenskt perspektiv där diskurser som kan förbindas med turistpropaganda accentueras.
I avslutningen diskuteras även tänkbara konsekvenser av resultaten och exempel ges på vidare forskning inom området.
Nyckelord:
Kultur, Nationalitet, Diskursanalys, Socialkonstruktionism, Läroboksanalys Tyra Nilsson
Flygelvägen 4 22472 Lund
Handledare: Annika Åhlander Examinator: Catarina Economou
INNEHÅLL
1. INLEDNING... 7
1.1 SYFTE... 8
1.2 AVGRÄNSNINGAR OCH URVAL... 9
2. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER... 10
2.1 REPRESENTATION OCH KULTUR... 11
2.2 DISKURSANALYS... 14
2.2.1 Tillämpning av diskursanalys... 15
2.3 NATIONELL IDENTITET OCH STEREOTYPISERING... 17
2.4 ANALYSFRÅGOR... 21
3. METOD OCH MATERIAL... 21
3.1 KVALITATIV TEXTANALYS... 22
3.2 NORMAN FAIRCLOUGHS TREDIMENSIONELLA MODELL... 22
3.2.1 Textnivå... 23
3.2.2 Diskursiv nivå... 24
3.2.3 Social praktik... 25
3.3 BILDANALYS... 25
3.4 MATERIAL... 26
3.5 TROVÄRDIGHET OCH GILTIGHET... 27
4. FORSKNINGSÖVERSIKT... 28
5. KULTUR I STYRDOKUMENTEN... 31
5.1 KULTUR I LÄROPLANEN... 32
5.2 KULTUR I KURSPLANEN... 35
6. ANALYS AV LÄROBÖCKER... 36
6.1 TURISTPROPAGANDA OCH SKANDINAVISK SEMESTERKOLONI– TEXTNIVÅ... 36
6.1.2 Diskursiv och social praktik... 40
6.2 CASANOVAMYTEN- TEXTNIVÅ... 40
6.3 NORR OCH SYD- TEXTNIVÅ... 42
6.3.1 I norr arbete, i syd arbetslöshetskassa?... 42
6.3.2 La Mafia... 45
6.3.3 Big family... 46
6.3.4 Diskursiv och social praktik... 49
6.4 INVANDRING – TEXTNIVÅ... 50
6.4.1 Diskursiv och social praktik... 52
6.5 HÖGTIDER, TRADITIONER OCH KULTURELLT UTBUD... 53
6.5.1 Diskursiv och social praktik... 55
7. AVSLUTNING OCH SAMMANFATTNING... 55
1. Inledning
Läroböcker som används vid inlärning av språk i skolan formar troligtvis till stor del läsarens bild av de kulturer som presenteras. Därmed är det angeläget att undersöka hur kulturer framställs och skildras genom läromedel. I denna uppsats undersöks hur nationell kultur och identitet representeras i två läroböcker i italienska som är avsedda för studier på gymnasienivå.
Läromedelsforskaren Frank-Michael Kirsch presenterar en undersökning som visar att läroböcker i moderna språk påverkar elevernas uppfattningar om nationell kultur och identitet avsevärt. Undersökningen genomfördes på Södertörns högskola och Stockholms universitet bland studenter som studerade tyska på universitetsnivå.1 Studenterna blev tillfrågade om vilka faktorer de upplevde hade haft störst inflytande på deras uppfattning av Tyskland och tyskar. På första plats hamnade läraren i tyska på grund- eller gymnasieskolan och på andra plats placerade sig svenska läromedel i tyska och semesterresor i Tyskland. Någon liknande undersökning rörande elevers uppfattning om Italien och italienare känner jag inte till men undersökningen understryker betydelsen av läromedel och språkundervisning vid skapandet av uppfattningar och bilder av andra kulturer, vilket motiverar uppsatsens undersökningsområde.
Denna uppsats undersökning av representation av nationell identitet och kultur utförs mot bakgrund av ett intresse att studera vilka samhälleliga relationer och maktförhållanden som återges och reproduceras genom representationen av nationell kultur och identitet. Om representationen i läroböckerna avspeglar och reproducerar ojämna maktförhållanden mellan nationella kulturer eller inom nationella kulturer påverkar detta nämligen troligtvis även elevernas attityder. Läroböckernas representation av nationella identiteter kan exempelvis vara öppen för olika tolkningar av nationell identitet och kultur men den kan även vara stereotypiserande eller generaliserande. Lärobokens urval och behandling av teman kan visa hur olika kulturella uttryck prioriteras och värderas på olika sätt i framställningen. Maktförhållanden mellan olika grupper inom nationella kulturer och mellan de nationella kulturerna kan på så vis återspeglas i läroböckerna genom representationen. Det är således intressant att undersöka vilka maktrelationer som återspeglas genom läroböckerna.
1 Frank-Michael Kirsch, Språk och läroböcker i språk – nyckel till andra kulturer. I Pirjo Lahdenperä,
Eftersom jag är intresserad av att undersöka samhälleliga maktförhållanden och kulturell representation anser jag att socialkonstruktionistisk kulturteori och kritisk diskursanalys är lämpliga som teori och metod för uppsatsen, vilket motiveras och diskuteras vidare i teori-, respektive metodkapitlet.
Representationen av nationell kultur och identitet påverkas förmodligen av den allmänt rådande synen på det nationella i samhället. Internationaliseringsprocesser inom skolan och i samhället i allmänhet kan således eventuellt påverka representationen. Läroböckerna kan exempelvis skildra homogena kulturer som uppvisar en enhetlig bild av de nationella kulturerna eller flerstämmiga kulturer som präglas av mångfald. Det är därför intressant att studera hur det nationella framställs genom representationen.
Slutligen uttrycker läroplanen (Lpf94) att skolan ska sträva efter att ”varje elev förstår och respekterar andra folk och kulturer, kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla med deras bästa för ögonen”2 Läromedelsförfattare har därmed ansvar för att bidra med en representation av kulturer som kan främja elevernas förmåga till förståelse för andra människor. Läroplanen uttalar även att ”främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser”3. I detta sammanhang kan läroböcker och undervisning i moderna språk spela en avgörande roll eftersom mötet med nya språk även innebär möten med kulturer och andra verkligheter. Det är således intressant att se hur läroboksförfattarna förvaltar detta ansvar.
Då läroboksförfattarna är påverkade av styrdokumenten vid utformningen av läromedel är det angeläget att studera hur kultur skildras i den aktuella läroplanen och kursplanen. Därmed har jag även utfört en kortfattad analys av framställningen av kultur i styrdokumenten som utgör en grund för läroboksanalysen.
1.1 Syfte
Det övergripande syftet i denna uppsats är att undersöka hur nationell kultur och identitet representeras i två läroböcker som används i undervisning i italienska som främmande språk på gymnasienivå. Undersökningen utförs mot bakgrund av ett intresse att utreda vilka maktförhållanden och samhälleliga relationer som avspeglas och reproduceras genom diskurserna (se 2.2 – Diskursanalys). De diskursanalytiska begreppen, teorierna och metoden beskrivs och förklaras i teori och metodkapitlen.
2 Skolverket, Läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94 (Stockholm 1994) 3 Skolverket, 1994
I undersökningen av nationell kultur och identitet är jag särskilt intresserad av att undersöka hur den nationella diskursen representeras genom läroböckerna, eftersom jag tror att den nationella föreställningen om samhället kan påverka läroboksförfattarnas urval av innehåll och ämnesområden i läroböckerna i språk. Innebörden av begreppet nationell diskurs i det här sammanhanget kommer att diskuteras närmre i kapitel 2.2.1. Ovanstående resonemang kan sammanfattas i följande frågeställningar:
• Hur representeras nationell kultur och identitet i läroböckerna?
• Vilka diskurser och maktförhållanden återspeglas och reproduceras genom representationen?
Ovannämnda frågeställningar vidareutvecklas i teorikapitlet, som mynnar ut i analysfrågor. Eftersom läromedelsförfattare är påverkade av direktiv från läroplaner och kursplaner vid utarbetandet av läromedel, diskuteras behandlingen av kultur i läroplanen och i kursplanen i moderna språk i en kortfattad analys som föregår läroboksanalysen.
1.2 Avgränsningar och urval
Jag har valt att använda kritisk diskursanalys som metod och teori i uppsatsen samt socialkonstruktionistisk kulturteori. Val av teori och metod motiveras i teori-, respektive metodkapitlet.
Jag kommer endast att genomföra en textanalytisk undersökning med fokus på diskursiva och sociala konsekvenser av representationen. Detta innebär att jag inte kommer att utföra någon receptionsundersökning för att klarlägga hur läroböckerna uppfattas av eleverna. Det hade dock varit intressant att utföra en sådan undersökning men det faller inte inom ramarna för den här uppsatsen.
Beroende av min studieinriktning som gymnasielärare i italienska och mina kunskaper i det italienska språket har jag valt att koncentrera uppsatsens framställning vid läromedelstexter från läroböcker i italienska. Detta utesluter dock inte att undersökningens resultat eventuellt kan vara intressanta i relation till övriga språk.
Uppsatsens undersökningsmaterial har begränsats till att omfatta två läroböcker som används inom undervisningen av italienska på gymnasienivå, steg två. Italienska som främmande språk förekommer vanligen endast på gymnasienivå, vilket begränsar valmöjligheterna i fråga om nivå. Min utgångspunkt vid urvalet är att jag vill undersöka
läroböcker som många elever tar del av och därmed kan påverkas av. Flertalet elever som studerar italienska avslutar sina studier efter de första stegen, eftersom italienska vanligtvis endast studeras på gymnasienivå, eller på grund av att andra kurser prioriteras. På grund av detta har jag uteslutit de högre nivåerna. Jag vill dock att arbetsmaterialet ska innehålla sammanhängande texter och dialoger eftersom dessa är lättare att arbeta med enligt den diskursanalytiska metod som används i analysen. Därmed anser jag att undersökningsmaterial från steg två är mer lämpligt för uppsatsens ändamål, än läromedel från steg ett. Arbetsmaterialet har begränsats till två läroböcker eftersom jag utför en kvalitativ undersökning där jag vill tränga djupt in i en viss problematik. I varje lärobok analyseras tre kapitel. Ett större material skulle innebära att analysmaterialet blir för stort för den här uppsatsens ramar. Val av kapitel samt övriga urvalskriterier gällande arbetsmaterialet presenteras i materialavsnittet.
Jag har valt att avgränsa mitt undersökningsområde till nationell kultur och identitet, då kultur är ett brett begrepp som kan analyseras ur många olika synvinklar. Eftersom analysen är inriktad på att synliggöra maktförhållanden inom nationella kulturer kan eventuellt även kulturfrågor som är relaterade till klass och kön tas upp i uppsatsen men dock endast i de fall då de är relevanta för representationen av nationell kultur och identitet.
2. Teoretiska utgångspunkter
Den teoretiska och metodologiska ramen för den här uppsatsen vilar på diskursanalytisk grund. Winther Jørgensen och Phillips uttrycker att diskursanalysen erbjuder en ”paketlösning” och betonar att det inte är möjligt att använda diskursanalytisk metod utan att ta hänsyn till de teoretiska aspekterna av diskursanalys.4 Man kan dock gärna komplettera teorierna med andra moderna teorier om kultur och samhälle, förutsatt att de överensstämmer med grundpremisserna inom diskursanalys, enligt Winther Jörgensen & Phillips. Uppsatsen anslutes till ett socialkonstruktionistiskt perspektiv i tolkningen av kultur och representation, eftersom många av diskursanalysens teoretiska utgångspunkter kan härledas till socialkonstruktionistiska tankar. Uppsatsens diskursanalytiska perspektiv är framförallt inspirerat av den kritiska diskursanalysen, som den framställs av den brittiske sociolingvisten Norman Fairclough.
De teoretiska aspekterna av diskursanalys och kritisk diskursanalys presenteras i 2.2. I 2.3 visar jag hur denna teori tillämpas på undersökningsområdet i den här uppsatsen. De metodologiska aspekterna av kritisk diskursanalys, som följer Norman Faircloughs
tredimensionella modell, presenteras i metodkapitlet. Inledningsvis i teorikapitlet nedan diskuteras den här uppsatsens förhållningssätt till begreppen kultur och representation, eftersom dessa begrepp är grundläggande för förståelsen av uppsatsen.
De teoretiska utgångspunkterna genererar frågeställningar som vidareutvecklar uppsatsens syfte. Frågorna utgör grunden för uppsatsens analys.
2.1 Representation och kultur
Jag anser att det är nödvändigt att klargöra vilken betydelse begreppen representation och kultur har i den här kontexten, eftersom det är fråga om två mångtydiga och komplexa begrepp som kan tillskrivas olika betydelse i olika sammanhang.
Socialkonstruktionism är en beteckning för en riktning inom modern samhälls- och kulturteori, där kulturer ses som socialt konstruerade verksamheter, som reproduceras och omstruktureras genom representation.5 Socialkonstruktionisten Stuart Hall belyser denna process genom att utgå från en uppfattning om verkligheten, där mening skapas genom språket:
The constructionist approach recognizes this public, social character of language. It acknowledges that neither things in themselves nor the individual users of language can fix meaning in language. Things don’t
mean: we construct meaning, using representational systems – concepts and signs.6
Med språkets hjälp skapar således människan representationer av verkligheten, som aldrig bara är speglingar av en redan existerande verklighet, utan bidrar till att skapa den. Ting eller varelser har således inte en fast betydelse, som tillskrivs dem genom någon form av naturlig ordning, utan betydelse skapas via människans språkliga uttryck, i samverkan med andra människor. Denna meningsskapande process kallas representation. 7 Hall beskriver vidare, att människor använder sig av representationssystem, vilka innefattar begrepp och tecken, för att förstå och tolka världen.Begrepp betecknar i detta sammanhang de mentala kartor människor använder för att kunna förstå exempelvis ett visuellt eller talat uttryck, genom att kunna sätta detta i samband med en mental föreställning om objektet. Tecken är de symboler som betecknar objekten, enligt Hall. Denna teori om språk kan devis härledas till lingvisten Ferdinand de Saussures strukturalistiska språkuppfattning8. Socialkonstruktionismens
5 Winther Jörgensen, 2000 s 11
6 Stuart Hall, The work of representation. I Stuart Hall (red.) Representation. Cultural Representation and
Signifying Practices, (London 1997) s. 25
7 Hall, 1997, s. 15-29. 8 Hall, 1997, s 30
förhållningssätt till den här teorin innebär dock att den materiella världen inte har någon autonom betydelse, utan att mening skapas genom människors representationssystem.9
Socialkonstruktionismen tillskriver denna lingvistiska teori en social dimension, där användning av symboler och representation är vad som ger mening åt verkligheten inom en viss kulturell grupp.10 Hall beskriver vidare att människor inom en särskild kulturell kontext har liknande mentala kartor över verkligheten, eftersom kulturella gemenskaper delar vissa gemensamma värdegrunder och teckensystem. Betydelser förändras dock ständigt; dels förekommer skillnader mellan olika kulturer och dels uppvisar alla kulturer inbördes differenser, enligt ett socialkonstruktionistiskt perspektiv. Kultur beskrivs därför som en föränderlig process, där mening ständigt omformuleras och sätts i nya sammanhang.11
Jag tänker dröja kvar en stund vid begreppet kultur. De tankar som presenteras nedan visar till stor del en liknande kultursyn som den socialkonstruktionistiska riktningen. En allmän definition av begreppet kultur är att begreppet omfattar något gemensamt för en viss grupp människor.12 Denna definition visar sig dock vara otillräcklig då man studerar hur aktuell kulturforskning beskriver begreppet, vilket exempelvis Halls resonemang visade. Den danska antropologen Ulla Hasager sammanfattar i påståendet, ”Kulturer är inga öar” den moderna kulturforskningens syn på begreppet.13 Citatet speglar en kultursyn där kulturer inte är något enhetligt och avgränsat. Forskaren Jan Thavenius menar att det är omöjligt att urskilja avgränsade kulturer, eftersom de utgörs av en blandning av kulturelement som ofta innefattar motsägelser. Vidare hävdar Thavenius att det är nödvändigt att tala om kultur i pluralis,
kulturer, för att kunna närma sig en definition av begreppet: ”Om man talar om kultur i ental
så hittar man den kanske bara i våra huvuden och i våra hjärtan. […] Kulturen som något enhetligt finns där som föreställningar om en gemensam kultur och som ett stöd i en motsägelsefull och smått kaotisk verklighet.”14 Thavenius menar vidare att begreppet bör ses som kontextuellt eller diskursivt, vilket innebär att begreppets betydelse skiftar utifrån det sammanhang som begreppet beskrivs eller analyseras i.
Den svenske etnologen Magnus Öhlander urskiljer tre grundbetydelser av begreppet kultur.15 Den första är adjektivet kultiverad, ett adjektiv som beskriver en person som är bildad, världsvan och har ett fint sätt i umgänge med andra människor. Den andra
9 Hall 1997, s 25 10 Hall 1997, s 25 11 Hall, 1997, s. 60 ff.
12 Brita Bodin & Lars Fant, Från kultur till kultur, (Uppsala 1997) s 12
13 Jan Thavenius, De många kulturbegreppen. I L. G. Andersson, M. Persson & J. Thavenius, Skolan och de
kulturella förändringarna, (Lund 1999) s 93
14 Thavenius 1999, s 87
grundbetydelsen inbegriper det estetiska kulturbegreppet, där kultur ses som en produkt, eller vad man brukar benämna som kulturell kultur, alltså teater, konst, litteratur mm. Den tredje betydelsen är den antropologiska. Det antropologiska kulturbegreppet är svårare att definiera men beskrivs av Öhlander som ”ett sammanfattande ord för bland annat livsstil, typiska beteenden, specifika traditioner, normer man lever efter, ideal och värden som är centrala, sätt på vilka verkligheten uppfattas och tolkas, eller hur något (t.ex. smärta, ilska eller glädje) gestaltas och förmedlas.”16
De två första definitionerna av kultur kritiseras ofta för att ge en för snäv bild av begreppet. Öhlander menar dessutom att kultur i meningen kulturell inte är värdeneutral, utan uttrycker en hierarkisk ordning, där vissa personer ses som mer kultiverade än andra. Det estetiska kulturbegreppet är även satt under debatt eftersom det värderande inslaget är tydligt, enligt Öhlander. Begreppet kan ge upphov till en rangordning av kulturella uttryck, som exempelvis populärkultur, finkultur eller skräpkultur, vilken syftar till att skilja den ”goda” konsten från andra konstformer. 17
Öhlander och även andra kulturforskare som Oscar Pripp ifrågasätter dock även det antropologiska kulturbegreppet. Pripp menar att det antropologiska kulturbegreppet har tillkommit och brukats för kolonialistiska och nationalistiska ändamål, vilket innebär att det understryker skillnader mellan olika befolkningsgrupper, i syfte att göra dessa olikheter förståeliga för människor i västvärlden.18
16 Öhlander, 2005, s 21 17 Öhlander, 2005, s 21
18 Oscar Pripp, Den segrerande välviljan – kultur som makt. I Magnus Öhlander (red.) Bruket av kultur (Lund
Kulturbegreppet är alltså kontextuellt och fylls med innebörd i specifika kontexter. Öhlander anser att man bör studera kulturbegreppets ”skuggkontexter” för att förstå hur begreppet kultur tillskrivits olika innebörder som fortfarande påverkar begreppet. Öhlander menar att det bakom tanken om den nationella kulturen, exempelvis att det finns något kulturspecifikt svenskt som är otillgängligt för andra än infödda, vilar en kolonialistisk idé om att kultur går att avgränsa socialt och kan ”inneslutas i tid och rum och därtill vara mer korrekt och genuin, om den kan spåras i sin rena, oförstörda och statiska form”.19 Öhlander betonar även i detta sammanhang att kultur i detta fall blir liktydigt med kolonialismens tanke om att människor kan delas in i raser, men rastermen ersätts av ordet kultur. Under kolonialismen skapades bilden av ”de andra”, som exotiska och främmande i mötet med andra kulturer och denna verklighetsuppfattning lever kvar i begreppet kultur, enligt Öhlander. Kolonialismen och postkolonialismen är alltså en ”skuggkontext” till begreppet kultur som har länkats till ordets betydelse genom historien.
Det är således inte oproblematiskt att behandla ett ämne som kultur i en undersökning, varför det är angeläget att precisera vad man menar med begreppet i det specifika sammanhanget. I denna uppsats ses kulturer som sagt som socialt konstruerade, diskursiva och föränderliga verksamheter, utifrån ett socialkonstruktionistiskt perspektiv.
.
2.2 Diskursanalys
Uppsatsens teoretiska och metodologiska ram är som sagt till stor del inspirerad av kritisk diskursanalys. Användning av diskursanalys i en undersökning innebär, vilket diskuterats ovan, att man måste förhålla sig till både ett teoretiskt och ett metodologiskt plan. Winther Jörgensen & Phillips delar upp diskursanalysen i olika fält, vilka samtliga innefattar teorier och förslag på metoder. De olika angreppssätten vilar på den franske filosofen Michael Foucaults utvecklande av diskurs som ett teoretiskt begrepp. 20
Jag använder främst kritisk diskursanalys som metod och teori, enligt den brittiske sociolingvisten Norman Faircloughs version som beskrivs i Faircloughs Critical discourse
analysis: the critical study of language (1995) och av Winther Jörgensen och Phillips i Diskursanalys som teori och metod (2000). Faircloughs metod vidareutvecklas i metodkapitlet
men de teoretiska huvudpremisserna tas upp i detta kapitel. Först förklaras de diskursanalytiska teorierna som är relevanta för den här uppsatsen och sedan diskuterar jag dem i relation till den här uppsatsens kontext i 2.3.
19 Öhlander 2005, s 32
Enligt Foucault definieras diskurs som ”a group of statements which provide a language for talking about – a way of representing the knowledge about – a particular topic at a particular historical moment. “21 En något bredare definition av begreppet ger Winther Jörgensen och Phillips som ser diskurs som ett ”sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av den).”22 Foucaults intresse i representationsprocessen är inte bara språket, utan hur diskurser skapas utifrån representation. Foucault ansåg även att det inte går att komma utanför diskurserna, utan att dessa upptar hela vår verklighet. Senare diskursanalytiker har dock kritiserat denna uppfattning, exempelvis Fairclough.23
Enligt Fairclough är inte verkligheten enbart konstituerad utifrån diskurser. Diskurs är en form av social praktik som både skapar den sociala världen och samtidigt skapas utifrån andra sociala praktiker genom ett dialektiskt förhållande.24 Faircloughs kritiska diskursanalys har som mål att belysa och åskådliggöra att de diskursiva praktikerna är socialt skapade och inte givna av naturen. Analysmetoden vill visa att den givna organiseringen av världen är ett resultat av politiska processer med sociala konsekvenser. Hur man talar om något, eller representerar något, får således konsekvenser i verkligheten enligt denna riktning. Faircloughs diskursanalys benämns som kritisk eller ideologikritisk just eftersom analysens uppgift är att visa att de diskursiva praktikerna kan bidra till att skapa och reproducera ojämlika maktförhållanden.25 Den kritiska diskursanalysen är därför ingen neutral forskningsmetod och teori, utan syftar till att synliggöra asymmetriska maktrelationer i samhället. Winther Jörgensen och Phillips betonar dessutom att samtliga diskursanalytiska riktningar ställer sig på de förtrycktas sida och tanken med användandet av diskursanalytisk teori och metod är att skapa social förändring.26
Diskursanalys bygger på antagandet att olika diskursiva praktiker konkurrerar och förhandlar om vilka betydelser som ska vara giltiga, vad som är sant och falskt.27 Enligt ett diskursanalytiskt perspektiv pågår det ständigt en diskursiv betydelsekamp mellan olika aktörer i syfte att göra den egna bilden av samhället gällande. Fairclough benämner detta som
hegemonisk kamp, efter Gramscis begrepp.28 Den kritiska diskursanalysen är särskilt intresserad av att studera förändring i samhället, som uppstår genom kampen kring olika diskursiva praktikers verklighetsuppfattningar.
21 Hall, 1997, s. 44
22 Winther Jörgensen & Phillips, 1999, s 7 23 Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 13
24 Norman Fairclough, Critical discourse analysis: the critical study of language (London 1995), s 37 f. 25 Fairclough, 1995, s 35
26 Winther Jörgensen & Phillips, 2000, 80 27 Winther Jorgensen & Phillips, 2000, s 80 28 Fairclough, 1995, s 93
2.2.1 Tillämpning av diskursanalys
Ovanstående resonemang översätts i detta avsnitt till denna uppsats sammanhang. Jag är som sagt intresserad av att studera representation av nationell kultur och nationell identitet i läroböcker i italienska som främmande språk, i syfte att utifrån denna analys klarlägga vilka diskurser som reproduceras eller omstruktureras genom läroböckernas representation. De diskursiva praktikerna kan som sagt bidra till att producera och reproducera ojämna maktförhållanden i samhället. Därmed syftar denna uppsats till att demaskera eventuella, ojämna maktförhållanden mellan nationella kulturer eller inom nationella kulturer, som kan återspeglas och reproduceras i läroböckernas representation.
I analysen av representation av nationell kultur och identitet är jag särskilt intresserad av att undersöka hur den nationella diskursen återspeglas genom representationen. Vad menas då med den nationella diskursen? Jag utgår ifrån ett socialkonstruktionistiskt, diskursivt förhållningssätt i diskussionen om den nationella diskursen, vilket innebär att den kulturella aspekten av det nationella sålunda ses som socialt och diskursivt konstruerad.
Nationalstaterna har som bekant bara funnits i ett par hundra år. Traditionellt brukar man skilja ut två varianter av den nationella idén: den politiska och den kulturella.29 Den kulturella idén, vilken är intressant i detta sammanhang, knyts till uppkomsten av Tyskland som nationalstat. Tanken om att en nation bör uppvisa ett gemensamt språk och en gemensam kultur skapades under den romantiska epoken i Tyskland, då man sökte efter en folklig själ, med en gemensam historia och ett gemensamt kulturellt arv.30 Det finns många teorier som förklarar varför det var angeläget att nationer skulle ha en gemensam kultur. En förklaring är att makthavarna behövde soldater som var beredda att dö för sitt fosterland och därför fordrades en ”andlig dimension” i nationalstaten som förenade folket och gav dem något att kämpa för. En annan förklaring är att arbetare behövdes som kunde hålla uppe det framväxande industrisamhället och på så vis krävdes ett enande av folket kring något gemensamt.31 Det finns naturligtvis betydligt fler orsaker till skapandet av de nationella kulturerna men det viktiga i detta sammanhang är att visa att nationalstaterna ur kulturell synpunkt är föreställda gemenskaper, med kulturteoretikerns Benedict Andersons ord.32 Den nationella kulturella diskursen, som för enkelhets skull benämns som den nationella diskursen
29 Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 156
30 Ulrika Tornberg, Om språkundervisning i mellanrummet – och talet om ”kommunikation” och ”kultur” i
kursplaner och läromedel från 1962 till 2000, (Uppsala, 2000) s 69
31Tornberg, 2000, s 69
i uppsatsen, har sålunda strävat efter att homogenisera nationella kulturer, så att folket ska uppleva att de tillhör en naturlig enhet eller gemenskap som inte ifrågasätts.
Den nationella diskursen är dock beroende av sociala praktiker för att kunna reproducera sin världsbild. Jag anser att skolan är en av de sociala praktiker som delvis är skapad för att reproducera den nationella diskursen, vid sidan av andra institutioner som stat och medier. Inom skolans domän har dock andra diskurser börjat utmana den nationella diskursens hegemoni, då globaliseringsdiskurser och krav på internationalisering gör sig gällande. Förbättrade resmöjligheter, informationsteknikens utveckling, ökad förflyttning mellan länder och andra globaliseringsprocesser, leder till att föreställningar om nationella enhetskulturer är svårare att upprätthålla. Dessutom kan man konstatera att den moderna kultursynen i samhället idag inte överensstämmer med tanken om en nation som en enhetlig homogen kultur. Denna samhälleliga utveckling speglas troligtvis även inom skolans verksamhet.
Jag ser exempelvis användning av begrepp som interkulturell förståelse och interkulturell kompetens33 i skolsammanhang som ett symtom på att det kan tänkas förekomma en diskursiv kamp mellan det nationella och det globala i skolans värld. Eftersom begreppen befäster uppfattningen att det finns kulturella enheter som uppvisar vissa identifierbara, mer eller mindre enhetliga egenskaper, som kan åtskiljas genom nationell, kulturell avgränsning, reproduceras den nationella diskursen genom begreppen. Samtidigt kan man dock genom användning av begreppen reproducera en diskurs som åtminstone ger sken av att bejaka de globala sammanhangen. Den nationella diskursen hotas således inte av dessa begrepp, utan kan överleva och reproduceras.
Förövrigt tror jag att undervisningsinnehållet i moderna språk och även i andra skolämnen påverkas kraftigt av den rådande synen på det nationella. I undervisningen i moderna språk blir exempelvis frågan om hur kultur bör behandlas av lärare och läromedel tydlig, i relation till den nationella diskursen. Föreställningen om att varje nationell kultur kan uppvisa ett kulturellt arv, som den nationella diskursen reproducerar innebär att läroboksförfattare måste göra urval av teman och texter vid produktionen av ett läromedel. Det blir sålunda intressant att se om detta urval följer en traditionell, nationell kanon och om urvalet är representativt för hela den nationella kulturen, eller för vissa sociala grupper.
Syftet med att använda diskursanalys som teori och metod i denna uppsats är sålunda dels att klarlägga på vilket sätt den nationella diskursen reproduceras eller omstruktureras och dels att synliggöra eventuella, asymmetriska maktförhållanden inom nationella kulturer och mellan nationella kulturer som även kan återspegla andra diskurser.
2.3 Nationell identitet och stereotypisering
I detta avsnitt fördjupas teorierna som ligger till grund för konstruerande av nationell kultur och nationell identitet i relation till uppsatsens frågeställningar. Texten mynnar slutligen ut i analysfrågor som fördjupar de första frågeställningarna som formulerades i inledningen.
Hall diskuterar skapandet av nationella identiteter och hur representationen av dessa kan leda till stereotypisering. Ur ett strukturalistiskt perspektiv skapas mening och förståelse för världen delvis genom skillnader.34 Strukturalisten Saussure hävdade att betydelse och mening är en relationell process. Ting eller begrepp har ingen essens eller egen betydelse, utan förstås utifrån motsatsförhållanden; således kan vi förstå betydelsen av ”vit” genom att jämföra det med ”svart”. Även kulturer och identitetskonstruktioner är konstruerade relationellt och socialt, eller diskursivt, enligt Hall.35 I fråga om nationell identitet innebär detta resonemang således att vi upplever oss som ”svenskar”, till stor del för att vi kan markera skillnader mot ”de andra”, exempelvis fransmän eller italienare. Följaktligen kan vi säga att även den nationella identiteten får innehåll relationellt.
Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv ses den relationella identitetsformationen inte som ett resultat av inre, ofrånkomliga mentala processer, utan som en konsekvens av sociala processer och diskurser.36 Identiteten är således socialt konstruerad och formas utifrån olika sociala diskurser som berör tillhörighet och avskiljande i förhållande till olika grupper, som nation, kön, klass, religion mm, enligt Winther Jörgensen & Phillips.
I denna uppsats appliceras teorierna om identitet på formationen av den nationella identiteten och vi kan således konstatera att nationell identitet är socialt och relationellt konstruerad. Vår nationella identitet får innehåll genom att kontrasteras med andra nationella identiteter, vilket kan medföra skapandet och upprätthållandet av ett ”vi” och ”dem” förhållande mellan nationella kulturer. Eftersom det finns en fixering vid skillnader vid formandet av den nationella identiteten kan detta tänkas leda till stereotypisering, vilket kommer att bli relevant att undersöka i analysen.
Hall definierar representationen av stereotyper som en process där människor utifrån exempelvis klass, kön, nationalitet eller hudfärg reduceras till några få, enkla karaktärsdrag.37 Hall visar fortsättningsvis fyra former av stereotypisering, varav de två första kommer att bli
34 Hall, 1997, s.234 f. 35 Hall, 1997, s 258
36 Winther Jörgensen & Phillips, s 109 37 Hall, 1997, s. 257
relevanta i uppsatsens analys: Konstruerande av ”de andra” och uteslutning och stereotypisering genom makt.38
I den första kategorin fokuseras skillnader mellan människor, vilket innebär att en indelning i vi och de uppstår. Egenskaper och karakteristika som tillskrivs ”de andra” upplevs som främmande och kan värderas på olika vis. Allt som inte passar in inom normen för vad som anses normalt och acceptabelt utifrån den härskande normen i den egna verkligheten, utesluts och hänvisas till ”de andra”.
Utifrån denna form av stereotypisering är det intressant i relation till läroböcker att studera om läroböckerna skapar en ”vi” mot ”dem” känsla genom fixering vid kulturella skillnader, eller om strategier för att motarbeta ett ensidigt fokus vid olikheter förekommer. Läroböckerna kan exempelvis även betona likheter mellan nationella identiteter och identifiera människor utifrån andra kategorier än den nationella. Läromedlet kan även avspegla en global diskurs och försöka att ge en bild av människor som medlemmar av en global enhet och inte endast en nationell.
I detta sammanhang är det även relevant att se hur skillnaderna mellan kulturella identiteter värderas. Hall visar nämligen att stereotypisering kan vara både degraderande och idealiserande.39 Hall exemplifierar sitt resonemang med att visa hur mörkhyade människor har representerats i kolonialismens spår. Mörkhyade människor har dels attribuerats med degraderande egenskaper som lathet, oberäknelighet, dumhet och barnslighet, samtidigt som representationer av den gode, renhjärtade svarte slaven har växt fram, exempelvis genom romaner som Harriet Beecher Stow’s Onkel Toms stuga.40 I båda fall är de fråga om en
kategorisering av människor i ras, där olika grupper av människor tillskrivs vissa karakteristika som om de vore givna av naturen, enligt Hall. Hall benämner denna form av representation som ”naturalization” och menar att det är ett försök att stabilisera eller fastställa skillnader mellan människor, så att karaktärsdragen aldrig kan förändras eftersom de ses som biologiskt betingade.
I denna uppsats sammanhang förekommer inte samma form av maktförhållanden mellan de nationella eller kulturella identiteterna ifråga som mellan svarta och vita, men nationaliteterna kan ändå tillskrivas idealiserade eller degraderande egenskaper. Exempelvis kan en stereotyp representation av en italienare innebära att italienska män ses som romantiska och passionerade men de kan även betecknas som tjuvaktiga och lata. Idealiserande stereotyper innebär dock även de att människor låses fast vid reducerade karaktärsdrag utifrån
38 Hall, 1997, s 257 ff. 39 Hall, 1997, s. 245 40 Hall, 1997, s. 245
konstruerade grupptillhörigheter och de bör därför undvikas i läromedel, enligt min uppfattning. Förskönande stereotyper kan naturligtvis även förekomma vid representationen av nationell kultur i allmänhet och inte enbart i fråga om nationell identitet.
Den andra aspekten av stereotypisering som Hall identifierar innebär att grupper i samhället som innehar makt har ett företräde i fråga om att definiera normerna inom gruppen. Den makthavande gruppen skapar stereotyperna och strävar efter hegemoni, dvs, fixering av en betydelse utifrån en bestämd världsbild.41 Stereotyper reproduceras både av dem som innehar makt och av de maktlösa, eftersom maktinnehavarnas världsbild anses som naturlig och ofrånkomlig. Dessa resonemang kan härledas till postmarxisten Louis Althussers teori om att de förtryckta deltar i att upprätthålla det förtryckande systemet.42 I fråga om maktförhållanden inom etniska eller nationella kultur kan detta innebära ett etnocentriskt förhållningssätt, där egna traditioner, värderingarna eller beteenden ses som korrekta. De som innehar makt i ett samhälle avgör således normen, vilket innebär att de även bedömer kulturella uttryck, således vad som anses som ”finkultur” och vad som anses som ”skräp” eller populärkultur.
Vid analys av läromedel är det relevant att studera om det kulturella urvalet som presenterar den nationella kulturen speglar en särskild kanon som har upprättats av en härskande grupp. Vilka sociala grupper representeras exempelvis genom urvalet av de estetiskt kulturella uttrycken, som exempelvis litteratur och bildkonst? Samma frågeställningar är även relevanta vad gäller representationen av kulturella traditioner, livsstil och värderingar. Läroböckerna kan dessutom undvika att reproducera etnocentriska representationer genom att presentera kulturella uttryck som speglar olika kulturella och sociala grupper, både inom nationen och utanför.
Arnim Mennecke tar upp behandlingen av stereotyper i läromedel i en artikel i Michael Byrams läromedelsanalys, Germany. Its representation in Textbooks for Teaching German in
Great Britain. (1993) Menneke betonar vikten av att läroböckerna belyser både stereotyper
om andra kulturer och om den egna kulturen (autostereotyper) eftersom böckerna annars ger sken av att det bara är andra nationella kulturer och identiteter som stereotypiseras.43
Mennecke menar vidare att det är viktigt att läroböcker i främmande språk tar upp stereotypa föreställningar om nationella kulturer för att dessa ska kunna bearbetas och motarbetas, istället för att undvika dem. Även Hall menar att stereotyper kan motverkas.44
41 Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 80 42 Hall, 1997, s 259
43 Arnim Mennecke, Potentialities of Textbooks for teaching Cultural Awarness. I Michael Byram (red.),
Germany. Its representation in Textbooks for teaching German in Great Britain. ( Frankfurt, 1993) s 48
Negativa stereotyper kan bearbetas genom trans-coding, dvs, att utgå från en etablerad betydelse och omvärdera dess innebörd. Detta kan ske som en medveten politisk aktion, men även omedvetet. Betydelser är dessutom aldrig stabila eller fasta utan genomgår ständiga förskjutningar och förändringar, enligt den socialkonstruktionistiska, diskursiva riktningen.
I läromedelsanalysen blir det således intressant att studera om läroböckerna försöker att motverka stereotyper på något vis.
2.4 Analysfrågor
Bearbetningen av teorierna som ligger till grund för denna uppsats har genererat frågor som vidareutvecklar de frågeställningar som presenterades i inledningen. Nedanstående frågor fungerar som utgångspunkter i analysen.
1 Hur representeras nationell kultur och identitet i läroböckerna?
• Vilka egenskaper (personlighetsdrag, yrken, utseende mm) tillskrivs de nationella identiteterna i representationen?
• Vilka karakteristika tillskrivs de nationella kulturerna i representationen?
• Förekommer/motarbetas stereotyper?
2 Vilka diskurser och maktförhållanden återspeglas genom representationen? • Vilka maktförhållanden mellan de sociala och kulturella grupperna
inom de nationella kulturerna och mellan de nationella kulturerna återspeglas i representationen?
• Hur representeras den nationella diskursen?
• Framstår de nationella kulturer som beskrivs som homogena enheter eller speglar de samhällen som präglas av mångfald och rymmer olika sociala och kulturella grupper?
3. Metod och material
I uppsatsen används kritisk diskursanalys som metod, efter Faircloughs tredimensionella modell. Denna modell, samt motiv för val av metod, presenteras i 3.2. Jag visar sedan hur jag
kommer att tillämpa analysmodellen i de efterkommande avsnitten. Faircloughs metod för textanalys utgår från kvalitativ textanalys. Därmed presenteras huvudpremisser för den kvalitativa metoden nedan. I analysen kommer jag även att använda bildanalys eftersom läroböckerna innehåller bilder och mitt tillvägagångssätt inom detta område beskrivs i 3.3. Därefter presenteras mitt undersökningsmaterial i 3.4. Avslutningsvis diskuterar jag frågor som berör uppsatsens trovärdighet och giltighet.
3.1 Kvalitativ textanalys
Den diskursanalytiska metoden som används i denna uppsats utgår från kvalitativ textanalys.45 En kvalitativ metod är lämplig då man vill tränga djupt in i en specifik problematik i ett material som inte är så stort i omfång. 46 Uppsatsens arbetsmaterial är inte särskilt omfattande, då det består av två läroböcker, utifrån vilka jag ingående vill analysera särskilda frågeställningar. Kvantitativ analys används snarare vid bearbetning av ett större material, då syftet är att dra generella slutsatser, utifrån siffror och tabeller.47 Vid kvantitativ textanalys kan man exempelvis ägna sig åt att räkna ord, eller att kategorisera språkliga fenomen för att uppmärksamma generella strukturer. Svenning beskriver skillnaden mellan ett kvantitativt och kvalitativt angreppssätt i påståendet att hårddata ger svar på frågan ”hur många” medan mjukvara kan ge svar på frågan ”varför”. I min analys utgår jag från ett problematiserande förhållningssätt där jag är intresserad av orsaker och konsekvenser i förhållande till textens innehåll, således snarast ett ”varför-perspektiv”. Kvalitativ analysmetod är dessutom mer fokuserad på att se hur texten kan spegla större sammanhang. Jag är intresserad av att klarlägga hur läromedel representerar nationell kultur, vilka diskurser som reproduceras eller omstruktureras och vilka de sociala konsekvenserna av resultaten blir. Mitt syfte motiverar således ytterligare valet av en kvalitativ metod.
3.2 Norman Faircloughs tredimensionella modell
Norman Fairclough har utvecklat en tredimensionell modell för kvalitativ textanalys som används vid empiriska undersökningar som baseras på kritisk diskursanalys. Jag kommer
45 Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 14
46 Conny Svenning, Metodboken (Eslöv 2000) s 150 47 Svenning, 2000, s 67
dock inte att följa Faircloughs modell i varje skede av analysen, utan modellen bör ses som en viktig begynnelsepunkt i mitt arbete, som ger min analys struktur och överskådlighet. Fairclough anser att diskursanalys är lämplig vid analys av text eftersom texten är en del av ett socialt sammanhang där hänsyn bör tas till samhälleliga och kulturella processer vid förståelsen av en text.48 Därmed behövs ett tvärvetenskapligt angreppssätt, där man kombinerar textanalys med social analys, enligt Fairclough. Eftersom min analys har ett tydligt fokus på kulturella processer anser jag att Faircloughs metod utgör en bra utgångspunkt för den här uppsatsen. Dessutom erbjuder Faircloughs modell analysverktyg även för visuella tecken och bilder, vilket även passar min uppsats syfte och utgångspunkter. Faircloughs modell presenteras i sin helhet i Critical discourse analysis: the critical study of language (1995) och i Winther Jörgensen & Phillips (2000). Följande redogörelse av modellen baseras framförallt på Faircloughs presentation men vissa hänvisningar görs även till Winther Jörgensen & Phillips.
Faircloughs analysmodell konstrueras utifrån två begrepp, ”articulation” (den kommunikativa händelsen) och ”orders of discourse” (diskursordningen).49 Den kommunikativa händelsen utgör analysens fokus, och bör innefatta ett fall av språkbruk, exempelvis en tidningsartikel, en intervju eller i detta fall läromedel. Diskursordningen är summan av de diskurstyper och genre som används inom en viss institution eller ett särskilt område.50 Genre är i detta sammanhang en språklig variant som är en del av en särskild social praktik, exempelvis en läromedelsgenre. 51 Faircloughs tredimensionella modell används således för att analysera en viss kommunikativ händelse. Den kommunikativa händelsen har tre dimensioner, vilka utgör grunden för den tredimensionella modellen: text (tal, skrift, bild eller blandning av språkligt och visuellt, som i detta fall), diskursiv praktik (produktion och konsumtion av texter) och social praktik. 52
3.2.1 Textnivå
Inom textnivån analyseras textens egenskaper med hänsyn till lingvistisk och visuell uppbyggnad. Textanalysen studeras utifrån makro- och mikronivå, där makronivå innebär analys av textens tematiska och schematiska byggnad och mikronivå innefattar vad som är underförstått i texten, eller vilka vedertagna ”sanningar” som uttrycks.53
48 Fairclough, 1995, s 6
49 Översättningar till svenska är hämtad ur Winther Jörgensen & Phillips 2000, s 73 50 Fairclough, 1995, s 10 ff
51 Fairclough, 1995, s 10 52 Fairclough, 1995, s 135 53 Fairclough, 1995, s 37
Vid analys av teman i den här uppsatsen studeras vad texten handlar om. Detta kan jag exempelvis få information om genom textens schematiska struktur, alltså genom att studera rubriker, ingresser och hierarkiska strukturer i texten. Tematiken i en text speglar ofta vad som rör sig i diskursen, enligt Winther Jörgensen och Phillips.54 För mig är det därför väsentligt att inte bara studera enskilda teman i olika kapitel eller stycken i texten utan att hitta genomgående teman i texterna som kan spegla diskursen. Det är även intressant att studera temans propositioner, alltså vad texten säger om de teman som tas upp och vilka budskap som kan utläsas utifrån behandlingen av teman.
Enligt Faircloughs egen presentation presenteras på textnivå grammatiska konstruktioner, ordval, metaforer och andra språkliga figurer som traditionellt brukar studeras vid textanalys.55 Winther Jörgensen & Phillips ger ytterligare exempel på språkliga figurer som analyseras på textnivå. Etos är exempelvis ett begrepp som textanalysen har lånat från retoriken, där man studerar hur trovärdig en framställning av en person är, genom att se hur karaktärsdragen konstrueras utifrån kroppsliga drag och språk. Binära stereotyper, alltså stereotyper som uttrycks genom motsatsförhållanden och antiteser är även intressanta på textnivå.
Winther Jörgensen & Phillips exemplifierar vidare hur grammatiska och semantiska aspekter analyseras i texten. På textnivå är det exempelvis intressant att studera hur modalitet fungerar i texten, alltså graden av instämmande i en sats.56 Ett slags modalitet är sanning. Om läroboken uttrycker att ”italienare älskar pizza och pasta” så formuleras det här som en vedertagen sanning, vilket naturligtvis får konsekvenser för läsarens förståelse av påståendet.
På makronivå i uppsatsen analyseras sammanfattningsvis vad textens tema, schematiska struktur och språkliga form (ordval, grammatik, metaforer mm) säger om nationell kultur och nationell identitet. På mikronivå studeras vilka vedertagna ”sanningar som uttrycks i texten och vad som är underförstått i textens framställningar. På mikronivå kan det exempelvis vara intressant att studera utelämningar av information i texten och textens modalitet. I presentationen av analysen kommer jag inte att skilja mellan mikro- och makronivå, utan resultaten kommer att presenteras gemensamt.
3.2.2 Diskursiv praktik
Inom den diskursiva praktiken studeras textens förhållande till diskurser och genre. Relationen mellan texten och olika diskurser benämns som textens interdiskursivitet.57 Analys
54 Winther Jörgensen & Phillips 2000, s 120 55 Fairclough, 1995, s 135
56 Winther Jörgensen & Phillips 2000, s 87 57 Fairclough, 1995, s 133
av interdiskursiviteten kan utgå både från produktion och från konsumtion av texten. Eftersom jag använder mig av två läroböcker inom samma genre har jag även möjlighet att se hur textförfattarna bygger på gemensamma diskurser i skapandet av texten (produktionsnivå). På diskursiv analysnivå kan man även ägna sig åt att göra receptionsundersökningar, för att ta reda på hur mottagaren av texten tolkar texten utifrån kännedom om olika diskurser och genre (konsumtionsnivå).58 Jag går dock inte in på receptionsanalys i denna uppsats, eftersom detta skulle kräva en egen undersökning och en enskild uppsats. I fråga om texternas interdiskursivitet är min utgångspunkt att jag vill analysera hur diskurser reproduceras eller omstruktureras genom representationen av nationell identitet och kultur. På diskursiv nivå i uppsatsen analyseras således hur texternas interdiskursivitet fungerar och vilka diskurser som konkurrerar om att producera bilder av verkligheten.
3.2.3 Social praktik
Vid analys av den sociala praktiken sätts resultaten av de ovan nämnda dimensionerna i ett större sammanhang. Man kan på denna nivå se om den diskursiva praktiken reproducerar den aktuella diskursordningen inom ett visst område och således upprätthåller den sociala praktikens status och eventuella hegemoni. Det kan även visa sig att diskursordningen förändras, vilket då kan leda till social förändring. Vid analys av den sociala praktiken är det således relevant att analysera den diskursiva praktikens sociala, ideologiska och politiska konsekvenser. Maktförhållanden i samhället som återspeglas genom diskurserna demaskeras på denna nivå. I analysen presenteras den diskursiva och den sociala nivån gemensamt.
3.3 Bildanalys
Inom den diskursanalytiska riktningen ses även bilder som språkliga tecken, som man bör ta hänsyn till vid textanalyser. Läroböckerna som analyseras i denna uppsats innefattar visuella tecken, som precis som den övriga texten kan representera nationell kultur och identitet genom sina uttryck. Vid analysen av bilder kommer jag främst att utgå från två begrepp som beskrivs av Hall: denotation och konnotation. Denotation är den beskrivande nivån av det visuella tecknet. Konnotation är de tolkningsmönster, eller semantiska fält som begreppet eller tecknet ansluter sig till.59 Konnotationerna är beroende av mottagarens referensramar, men inom kulturella gemenskaper förekommer vissa konceptuella, semantiska fält som gör att vi uppfattar begrepp och bilder på ett liknande sätt i vissa fall.60 Den konnotativa nivån av ett
58 Winther Jörgensen & Phillips, s 86 59 Hall, 1997, s 38
ord är nära sammankopplad med kulturella ”myter”, enligt Hall. En myt är en tolkningsprincip som möjliggör gemensamma interpretationer av verkligheten. 61
Bildanalysen av representation av nationell kultur och identitet analyseras enligt följande: • Denotativ nivå: Vad beskriver bilden? (Det som olika mottagare av en bild kan
vara överens om).
• Konnotativ nivå: Vilka konnotationer ger bilden upphov till? Förekommer
användning av myter? (Associationer, känslor och tankar som bilden väcker.) Bilderna kommer antagligen att ”samarbeta” med den övriga texten, dvs. förstärka eller komplettera den övriga texten. Därmed kommer jag främst att analysera bilderna i förhållande till texten och inte som enskilda visuella uttryck.
3.4 Material
Undersökningsmaterialet innefattar två textböcker i italienska som främmande språk, vilka är avsedda att användas i steg två i gymnasieundervisning. Materialet har avgränsats till textböcker på bekostnad av övningsböcker och lärarhandledningar. Eleverna har vanligtvis inte tillgång till lärarhandledningar och de är därför mindre intressanta i detta sammanhang, då en grundläggande tanke i denna uppsats är att eleverna påverkas av läroböckernas representation. Övningsböckerna har uteslutits eftersom jag inte har möjlighet att arbeta med ett alltför omfattande material, då jag vill utföra en kvalitativ, djupgående analys.
Läroböckerna har publicerats efter introducerandet av den nya kursplanen i moderna språk år 2000.
Analysen koncentreras främst till texter, dialoger och bilder, vilket innebär att jag inte kommer att analysera grammatiska övningar, eftersom jag främst förväntar mig att finna material som är relevant i de sammanhängande texterna. Vid kvalitativa textanalyser behöver inte texterna väljas ut slumpmässigt, utan urvalet av texter har gjorts utifrån relevans62. Jag kommer att analysera tre kapitel i varje läromedel. Jag anser att tre kapitel är ett lämpligt antal eftersom uppsatsen är en kvalitativ studie där jag inte vill arbeta med ett alltför omfattande material. Kapitlets relevans har avgjorts utifrån texternas utformning, då jag har valt kapitel som innehaller flera sammanhangande texter och dialoger. I fråga om ämnesval har jag
61 Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 57 62 Svenning 2000, s 110
medvetet valt kapitel som innefattar texter som skildrar både norra och södra Italien, för att kunna studera representationen av nord och syd.
Jag tror att en bra ingång till analys av ett läromedel är att studera läromedelförfattarnas intentioner med läromedlet, vilka vanligtvis presenteras i inledningen. Därmed kommer jag att ge en kortfattad beskrivning av de två läroböckerna nedan.
1. Prego 2, Britta Mangili & Serena Prina, Bonniers 2007
Författarna uttrycker att läroboken syftar till att utveckla kunskaper i vardaglig och användbar italienska genom dialoger och texter. Mottagaren av läromedlet kommer även att få möjlighet att fördjupa sina kunskaper om italiensk kultur, geografi och historia. Varje kapitel i läromedlet fokuserar på en bestämd region i Italien. Följande tre kapitel kommer att analyseras i Prego:
• Kapitel 1, ”Il Veneto”. • Kapitel 5, ”La Puglia”
• Kapitel 6, ”Le isole –la Sardegna e la Sicilia”
2. Secondo Corso, Donatella Prete & Pierangelo Sassola, Folkuniversitetets förlag, 2000
Läromedlet täcker både steg två och steg tre, enligt de nya kursplanerna i moderna språk, menar författarna. Författarna skriver vidare att Secondo corso lägger tonvikten vid att utöka den kommunikativa språkförmågan och öka den interkulturella förståelsen. Eleven får dessutom möjlighet att fördjupa sina kunskaper om Italiens kultur, samhälle och vardagsliv. Följande kapitel kommer att analyseras i Secondo Corso:
• Kapitel 1, ”Come sto?” • Kapitel 12, ”Cose italiane” • Kapitel 14, ”Nord e sud”
3.5 Trovärdighet och giltighet
Jag argumenterar för min framställning genom att hänvisa till tankesätt som speglar de teorier som utgör uppsatsens ram. Uppsatsens analys är därför inte objektiv utan speglar ett särskilt sätt att se på världen. Resultaten av analysen hade därmed kunnat se ut på ett annat sätt med
andras ögon. Diskursanalytiska angreppssätt utgår ju som bekant från att det inte finns någon absolut sanning, vilket diskuterats ovan.
Ett problem vid användningen av kritisk diskursanalys som teori och metod är att jag själv även är en del av samhället och dess diskurser. Mina tolkningar kan därför innefatta inlärda normer och värderingar. Den här problematiken är svår att undkomma men jag har därför noga presenterat de teorier och metoder jag använder i uppsatsen, för att ge en bild av hur min förförståelse för ämnet har lett till de resultat som har uppnåtts. I analysen har jag dessutom arbetat textnära, vilket innebär att resonemang kring texten alltid utgår från exempel ur arbetsmaterialet. Eftersom jag inte kan förvänta mig att läsaren av uppsatsen förstår italienska har jag översatt utdragen ur läroböckerna till svenska, så att läsaren kan bilda sig en uppfattning om rimligheten i mina tolkningar.
Den kritiska diskursanalysen är inte neutral utan anses vara ett verktyg som används för att synliggöra ojämlika maktförhållanden i samhället. Användningen av teorin och metoden syftar till att tjäna förtryckta och marginaliserade gruppers intressen i samhället. Det är därför viktigt att betona att framställningen inte har för avsikt att vara objektiv i det här avseendet.
4. Forskningsöversikt
Jag kommer nedan att sammanfatta den forskning inom undervisning i främmande språk som jag har tagit del av. Jag kommer i sammanhanget att kritiskt förhålla mig till de idéer och uppfattningar som den refererade forskningen uttrycker. Framför allt diskuteras aktuell språkdidaktisk forskning som berör läromedel i språkämnen men även forskning som tar upp den kulturella dimensionen av språkundervisning i allmänhet kommenteras kortfattat. Jag lägger särskild vikt vid diskussionen kring begreppen interkulturell kompetens och förståelse eftersom dessa begrepp tveklöst är mycket aktuella inom den moderna, språkdidaktiska forskningen.
Den brittiske forskaren i språkdidaktik Michael Byram diskuterar språkläroböckers potential att uppmuntra till ”cultural awarness” och interkulturell förståelse i läroboksanalysen
Germany. Its representation in Textbooks for teaching German in Great Britain (1993).
Byrams studie är en analys av representationen av Tyskland och tysk kultur i läroböcker i tyska i England. Byram menar att det främsta målet med språkundervisning och läromedel i dessa ämnen bör vara att uppmuntra elever till att utveckla interkulturell kompetens och förståelse. Interkulturell kompetens beskrivs som ett handlingsredskap för att förstå andra
människors kultur och öka medvetenheten om den egna kulturen, för att underlätta mötet mellan människor med olika etnisk bakgrund.63
Jag ser dock några problematiska aspekter vid användningen av begreppet. För det första bejakar begreppet framför allt utvecklande av förståelse mellan etniska kulturer, i dess traditionella användning, på bekostnad av andra kategorier som kön och klass. Detta leder till föreställningen att etniska eller nationella kulturer utan invandrare skulle vara monokulturella, statiska enheter; en uppfattning som inte är i enlighet med den moderna kultursyn som tagits upp i den här uppsatsen. Förövrigt fokuseras framförallt problematiska aspekter i mötet mellan människor från olika nationella bakgrunder, eftersom människor antas behöva en särskild kompetens för att klara av dessa möten utan att missförstånd ska uppstå. Begreppet ger även uttryck för en fixering vid skillnader mellan människor, där olikheter betonas på ett överdrivet sätt, enligt min mening. En överdriven accentuering av olikheter kan snarast förstärka indelningar i vi mot dem. Dessutom närmar sig detta tankesätt idén om att människor från specifika etniska kulturer kan karakteriseras med bestämda egenskaper, vilket för tankarna till kulturalism, alltså en form av rastänkande där ordet ras byts ut mot ordet kultur.64
Ulrika Tornberg, forskare i språkdidaktik förhåller sig kritisk till begrepp som interkulturell förståelse och interkulturell kompetens. I doktorsavhandlingen, Om
språkundervisning i mellanrummet – och talet om ”kommunikation” och ”kultur” i kursplaner och läromedel från 1962 till 2000, (2000) undersöker Tornberg begreppen kultur
och kommunikation i läromedel och kursplaner, för att se hur språkundervisningens syn på undervisningsinnehåll har förändrats i ett historiskt perspektiv. Tornberg kritiserar Byrams användning av begreppen interkulturell kompetens och interkulturell förståelse eftersom interkulturell förståelse i Byrams framställning, inger känslan av att undervisningsmålet är något som ska uppnås i framtiden, då eleverna reser utomlands och använder målspråket och inte i klassrummet.65 Tornberg anser istället att man bör ta tillvara de resurser som finns i klassrummet och nämner utvecklande av kritiskt tänkande och personlighetsutveckling som undervisningsmål.
Vidare diskuterar Tornberg den innehållsmässiga dimensionen i språkämnena och anser att grammatikundervisningen har fått så stor plats i undervisningen och läroböckerna att den har blivit språkundervisningens innehåll. Den språkliga formen hade istället kunnat fungera
63 Michael Byram, Germany. Its representation in Textbooks for teaching German in Great Britain, (Frankfurt
1993) s 15
64 Öhlander, 2005, s 25 65 Tornberg, 2000, s 84
som ett verktyg för att lära in andra kompetenser, som exempelvis kritiskt tänkande om man fokuserade vid att utveckla ett meningsfullt innehåll som anknyter till elevernas verklighet, enligt Tornberg. Tornberg lyfter fram språkämnenas potential att uppmuntra till personlighetsutveckling genom att fokusera demokratifrågor och värdegrund i språkundervisningen och således även i läromedel .
Tornberg anser vidare att undervisningen i kultur i moderna språk framförallt har inriktats på fakta om landets historia, geografi och litteratur, således ämnen som förr gick under beteckningen realia.66 Denna kulturundervisning presenterar kultur som en produkt, ett fullbordat faktum, enligt Tornberg. Detta är ju inte i enlighet med den moderna kultursyn som presenterades i 2.1, där kultur ses som en föränderlig process. Tornberg ifrågasätter även urvalet av det kulturella arv som presenteras i undervisningen och i läromedel i moderna språk. På vilket sätt representerar den litteratur, musik, konst mm. den nationella kulturen och dess befolkning? Vilka sociala grupper återfinns i den kulturella kanon som framställs och med vilken rätt får detta material representera människorna och kulturerna i fråga? Detta kan jämföras med Halls resonemang om stereotypisering och makt i 2.3, där de härskande grupperna bestämmer normerna och det representativa kulturella utbudet.
Mina utgångspunkter för den här uppsatsen anslutes till stor del till Tornbergs resonemang. Jag anser att personlighetsutveckling, kritiskt tänkande och främjande av förmåga till inlevelse i andra människors situation är betydligt lämpligare undervisningsmål än ett tvetydigt begrepp . Vad gäller språkämnenas innehåll instämmer jag helt i Tornbergs resonemang. Jag menar att läromedel måste belysa de innehållsliga aspekterna av texten, för att undvika att texterna bara anpassas till det språkliga moment som ämnas tränas. Om texterna inte kan uppvisa ett intressant innehåll, finns det risk för att eleverna tappar intresset och upplever undervisningen som meningslös. Jag anser dessutom att läromedel har ett stort ansvar i fråga om att inte representera kultur som en produkt, som kan uttryckas i ett enhetligt kulturellt arv, eftersom detta strider mot den kultursyn som är rådande inom modern kulturteori.
Även Ulla Lundgren, forskare i språkdidaktik, diskuterar interkulturella frågor i sin doktorsavhandling Interkulturell förståelse i engelskundervisningen – en möjlighet (2002) Lundgren undersöker hur interkulturell förståelse kan utvecklas i språkämnet engelska, med avstamp i Byrams teorier om språkundervisning.
Lundgren är kritisk till begreppet interkulturell kompetens och föredrar att använda interkulturell förståelse. Lundgren är dock inte kritisk till begreppet av samma anledningar
