Förskollärares uppfattning om barns lek i förskolan och lekens betydelse för barns lärande

LÄRARUTBILDNINGEN Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Förskollärares uppfattning om barns lek i förskolan och

lekens betydelse för barns lärande

Pre-school teachers understanding of children's play

in pre-school and the plays importance for children's

learning

Ida Nilsson Levin

Förskollärare och lärarexamen

Barndoms- och ungdomsvetenskap Handledare: Fanny Jonsdottir Examinationsdatum: 19/3 2010 Examinator: Caroline Ljungberg

Abstract

Lärares uppfattning om barns lek i förskolan och lekens betydelse för barns lärande.

Teachers opinion about children's play in the nursery school and the plays importance for children's learning

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur förskollärare på förskolor med olika pedagogiska inriktningar resonerar kring barns lek i förskolan och lekens betydelse för barns lärande. Detta för att belysa om det har någon betydelse vilken pedagogisk inriktning läraren arbetar inom eller uppfattningarna är desamma.

Vad har lärarna på de olika förskolorna för uppfattning när det gäller: A. Lekens egenvärde i barns vardag?

B. Lekens betydelse för barns lärande?

Leken har blivit ett stort och intressant ämne, både inom forskningen och inom läraryrket. I läroplanen har leken fått en stor plats, vilket innebär att lärarna får mer ansvar ute i förskolorna. I leken utvecklar barn bland annat sin identitet, sociala kompetenser, sin motorik och sitt språk. Därför menar forskare att leken är en av de viktigaste delarna av barndomen då detta är barnets väg till självständighet.

För att genomföra min undersökning har jag gjort kvalitativa intervjuer med fem lärare som arbetar på förskolor med olika pedagogiska inriktningar. Jag har spelat in intervjuerna med hjälp av diktafon, som jag sedan transkriberat.

Jag kom i min undersökning fram till att det inte har någon betydelse vilken pedagogisk inriktning lärarna har, utan samtliga lärare hade liknande åsikter och uppfattningar kring barns lek och lärande. Samtliga var överens om att detta hör ihop, men att leken i sig är oerhört viktig för barns utveckling.

Lek, lärande, Montessoripedagogik, pedagogiska inriktningar, Reggio Emilia pedagogik, uppfattningar

Innehållsförteckning

1. Inledning

1.1. Syfte och frågeställningar ... 8

2. Tidigare forskning

2.1 Innebörden i begreppet lek ... 10

2.2 Lekens betydelse för barns utveckling och lärande ... 11

2.3 Vad är lärande ... 12

2.4 Vuxendeltagande i barns lek ... 13

2.5 Maria Montessoris pedagogiska tankar ... 13

2.6. Reggio Emilias pedagogiska filosofi ... 15

3. Metod

3.1 Val av metod... 17

3.3 Bortfall ... 19

3.4 Genomförande ... 19

3.5 Analysbeskrivning ... 21

4. Resultat

4.1 Förskollärares uppfattning om lekens egenvärde i barns vardag22

4.1.1 Vuxna i barns lek

4.1.2 Lek i ett genusperspektiv

4.2 Förskollärares uppfattning om lekens betydelse för barns lärande 24

4.2.1 Barn utvecklar sociala färdigheter i leken

4.2.2 Lekens betydelse för barns språkutveckling

4.2.3 Identitetsutveckling

4.3 Sammanfattning och slutsatser ... 26

5

Diskussion

1. Inledning

Jag har under mina år på lärarutbildningen lärt mig och insett hur viktig leken är för barns utveckling och lärande, men också att det är viktigt att inte glömma bort lekens egenvärde. Enligt Knutsdotter Olofsson (2003) kan vi som vuxna vara oförsiktiga när det gäller användandet av ordet lek då hon menar att allt barn gör inte är lek. Det handlar om små signaler som visar när barnen leker eller inte, och detta är viktigt för den vuxne att vara uppmärksam på. Under min utbildning till lärare har jag kommit till insikt om hur barn, genom leken, kan utveckla både sociala färdigheter och kunskaper inom olika ämnesområden om de känner sig delaktiga i samspel med andra barn och vuxna och upplever mening och sammanhang i det de gör.

Leken har blivit ett stort ämne både inom förskole- och skolforskningen, vilket återspeglas i skolornas styrdokument. I Skolverkets ”Förslag till förtydligande i läroplanen för förskolan” ses leken som grundläggande för verksamheten och för barns lärande. Målen som rör leken har fått egen rubrik och de mål som Skolverket föreslår är bland annat att:

Förskolan ska främja barns utveckling och lärande genom att ge varje barn rika tillfällen att

• utveckla och fördjupa sin lek,

• använda sin fantasi och sin förmåga att låtsas,

• utveckla sin förståelse för och själva tillämpa och skapa regler i lekar, • röra sig fritt och allsidigt och använda sin kropp och sina sinnen i lek.

(Skolverket, 09-09-24:s.24)

En sammanställning av en storstads 204 förskolor, som presenterar sin verksamhet på stadens hemsida, visar en stor variation i förskolornas pedagogiska inriktningar och profilerade arbetssätt. Det är främst tre kategorier som kan identifieras: För det första är det profilförskolor som arbetar utifrån ett eller några ämnesområden som t.ex.; miljö, natur och hälsa, kultur, musik, rörelse, drama, bild samt språk, läs-/skrivlek, matematik eller teknik. För det andra är det förskolor som arbetar utifrån speciella pedagogiska inriktningar som Maria Montessori, Reggio Emilia eller Waldorfpedagogik. För det tredje är det förskolor som inte deklarerar någon speciell arbetsprofil eller pedagogisk inriktning (Handledning av Jonsdottir, 20091120). I genomsnitt använder omkring hälften av förskolorna begreppet ”lek” i något sammanhang i sina presentationer av verksamheten. Stor variation framkommer både mellan som inom stadsdelarna

vad gäller frekvensen i användandet av begreppet lek och i hur leken skrivs fram i de olika presentationerna (a.a.).

Insikten om mångfalden och variationen som förekommer i förskolors pedagogiska inriktningar och profilerade arbetssätt har väckt mitt intresse att studera hur lärare på förskolor med olika pedagogiska inriktningar tänker kring lek, och vad de anser att barnen lär sig när de leker. Detta i syfte att belysa om lärares uppfattning om lek och lärande formas av förskolans pedagogiska inriktning eller av själva läraruppdraget.

I föreliggande studie har jag jämfört hur förskollärare på tre förskolor med olika pedagogiska inriktningar resonerar kring barns lek i förskolan. Inriktningarna är Montessori- och Reggio Emilia pedagogik samt en förskola utan tydligt formulerad pedagogisk inriktning. Jag har genom olika erfarenheter märkt och lärt mig att det är skillnad inom de olika pedagogiska inriktningarna, både när det gäller pedagogiska idéer och arbetssätt. Det som de däremot har gemensamt är synen att barnen lär med alla sinnen, från att göra saker konkret till att tänka kring olika fenomen på ett abstrakt sätt. Inom Montessoripedagogiken får barnen börja med att göra övningar praktiskt, t.ex. att bygga torn, trä pärlor, för att sedan övergå till mer abstrakta övningar så som matematiska uppgifter. Inom Reggio Emilia förskolor arbetar barnen tematiskt och mycket praktiskt. Utgångspunkten för arbetet är att barnen skall utgå från sina egna förutsättningar för att utvecklas i olika sammanhang. Barnen bygger och målar och sedan dokumenteras arbetet, för att göra det synligt för barnen vad de gjort och lärt sig. I en förskola utan tydlig pedagogisk inriktning väljer lärarna ofta metoder och arbetssätt, från olika pedagogiska inriktningar, som de anser relevanta för den egna verksamheten, vilket gör att det kan bli en blandning av olika inriktningar inom en förskola.

1.1. Syfte och frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur förskollärare på förskolor med olika pedagogiska inriktningar resonerar kring barns lek i förskolans vardag samt lekens betydelse för barns lärande. Detta för att belysa om det är någon skillnad på vilken pedagogisk inriktning förskolläraren arbetar inom.

Preciserade frågeställningar:

Vad har lärare på förskolor med olika pedagogiska inriktningar för uppfattningar om:

A. Lekens egenvärde i barns vardag? B. Lekens betydelse för barns lärande?

2. Tidigare forskning

Kring barns lek och lärandet i leken finns det en hel del tidigare forskning, och de flesta är överens om att leken är viktig för barns utvecklig och att leken främjar barns lärande. Detta får ni läsa mer om i detta kapitel.

2.1 Innebörden i begreppet lek

Enligt Lindö (2002, s.97) är den ”äkta leken” frivillig och föds på barnets eget initiativ. Hon menar vidare att leken är lustfylld och bara uppstår om barnet känner sig fritt från hot och otrygghet. Leken ger barnet möjlighet att behandla verkligheten på ett respektlöst och okonventionellt sätt, och hitta nya kreativa lösningar. I leken vågar barnet förhålla sig till saker på ett sätt som de inte gjort i verkligheten.

Enligt Knutsdotter Olofsson (2003) är leken paradoxal eftersom allt som sägs om lek samtidigt kan beskrivas som motsatsen. Författaren menar därför att lek ofta måste beskrivas utifrån följande motsatser:

 Lek är både på riktigt och på låtsas. I leken är det på riktigt, men sett utifrån är det på låtsas.  Leken betyder både närhet och distans. Man har upplevt det man lekt men samtidigt inte. I leken kan man vara en mamma, trots att man inte är det i verkligheten. Man kan bearbeta upplevelser i leken och på så sätt få distans till detta.

 Man kan göra saker under täckmantel av lek.

 Man kan i leken göra saker som ser ut att vara på riktigt fast att det är lek.

 En lek kan vara i evighet men tiden kan samtidigt försvinna fort. En halvtimmes lek kan vara en vecka i leken.

 I leken blir det kända okänt och det okända känt. Ens bästa kompis kan i leken vara okänd och en okänd kan vara ens bästa kompis.

 Samtidigt som lek kan vara glädje kan det också vara på djupaste allvar.

(Knutsdotter Olofsson 2003, s. 21-22)

Vidare menar Knutsdotter Olofsson (2003) att förutsättningen för att barn skall kunna leka är att de måste kunna tolka andras leksignaler, det vill säga kunna se om någon menar allvar eller om

handlingarna är på låtsas. För att behålla harmonin i leken är det viktigt att de tre lekreglerna följs. Dessa lekregler är enligt Knutsdotter Olofsson (a.a.) samförstånd, som innebär att alla som är med i leken vet vad leken handlar om. Samförstånd kring lekens handlingar bevarar lekens harmoni eftersom det minskar risken för missförstånd och konflikter. Nästa är ömsesidighet som innebär att oavsett deltagarnas ålder eller styrka skall de känna att de befinner sig på en jämställd nivå, det vill säga alla idéer och tankar kring lekens handlingar skall ha lika värde samt turtagande, som är innebär att deltagarna turas om att bestämma, ta initiativ eller leda leken vilket förutsätter en form av dialog mellan deltagarna, (Knutsdotter Olofsson, 2003, s.25-26)

2.2 Lekens betydelse för barns utveckling och lärande

Enligt forskarna Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) är det omöjligt att skilja lek från lärande då barn utforskar sin omvärld i leken samtidigt som de bearbetar sina intryck och erfarenheter i den. Författarna menar att barns lärande i förskolan främst skall handla om att de får möjlighet att utveckla social kompetens, kommunikativ kompetens samt en lust och tillit till den egna förmågan.

Hangaard Rasmussen (1993) skriver att de flesta forskare är överens om att leken har stor betydelse för barns utveckling. I leken utvecklar barnen sin motorik, fantasi och identitet, men de tränar också språket.

Både Lillemyr (2002) och Hangaard Rasmussen (1993) beskriver att barnforskningen har bidragit med en djupare kunskap om lekens betydelse för barns utveckling av sociala, emotionella, fysiska och kognitiva färdigheter. Pape (2001) menar att leken spelar en stor roll för barns lärande då de erfarenheter barn får i leken på sikt leder till lärande. Med följande sex punkter illustrerar Pape vilka sociala färdigheter hon anser att barn utvecklar i lek med andra barn:

 Barnet lär sig att inta olika roller i leken.

 I leken lär sig barnet att förhandla, kompromissa och lösa konflikter.  Barnet får möjlighet att utveckla sin fantasi och bearbeta upplevelser.  I leken lär sig barnet att kommunicera.

 Barnet lär sig att vänta på sin tur i leken.

(Pape, 2001, s 134-135)

I överensstämmelse med Papes och Lillemyrs tankar skriver Granberg (2003) att leken främjar barnets språkutveckling och den sociala kompetensen, då de tränar sin förmåga att samspela med andra samtidigt som de skapar kontakter och relationer. Barnet utvecklar också sin förmåga att se och tolka andras reaktioner och känslor i detta samspel.

Hangaard Rasmussen (1993) anser att barn får träna sitt språk i leken, både i ensamlek och i lek med andra. Spädbarnsforskare har visat att språklekar med småbarn främjar deras språkutveckling och att småbarn visar större begreppsförståelse genom handlingar i lek långt innan de själva kan prata. Detta tyder på att barn har ett stort passivt ordförråd och större språkförståelse än vad de själva kan verbalisera. När barnet är mellan två och fem år är förmågan att kunna ta till sig språk som bäst. Detta är viktigt att ta tillvara på genom att ge barn många stimulerande möjligheter att leka med språket i samspel med kamrater och vuxna (Lindö, 2002) och att dialogen och övrig kommunikation mellan lekande barn bidrar till deras språkutveckling, både vad gäller ordförråd men också grammatik (Granberg, 2003).

2.3 Vad är lärande

När ett barns föds börjar dess livslånga lärande och utforskande av världen. Barn föds med en förmåga att kunna uppfatta, kommunicera och erfara sin omvärld och anpassa sig utifrån sina erfarenheter. Genom lek, språk och lärande skaffar barn kunskap som är avgörande för livet (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999).

Lärande kan beskrivas på olika sätt då det finns olika teorier kring lärande. Några av dem är dessa:

Behavioristiska teorier – denna riktning på teori grundades av John Watson och handlar om djur och människors yttre observerbara beteende. Ett beteende som uppstår genom en reaktion. T.ex. via att ge beröm och uppmuntran skapas en önskan att uppträda bra vilket leder till lärande. Kognitiva teorier – denna teori kommer från Jean Piaget som menade att människan lär sig i takt med att de mognar. Man fokuserar på vad som sker i huvudet, människans kognitiva förmåga och mentala processer.

Sociokulturella teorier – Lev Vygotskij menade att människans tänkande och lärande påverkas av den miljö den befinner sig i. Människan lär sig i samspel med andra människor (Evenshaug & Hallen, 2005).

Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson (2003) skriver att många teorier är överens om att barn lär genom att vara aktiva. Inom Montessoripedagogiken handlar verksamheten om inre verksamhetsbedrift och inom Reggio Emilia pedagogiken är det i samspel med andra och i interaktion med omvärlden som aktivitet uppstår. Lärande sker genom socialt samspel med andra, både barn och vuxna och barnen lär bland annat genom att härma, gärna andra barn. Imitation är en av två komplementära funktioner som är viktiga för den mänskliga intelligensen. Det är inte bara rörelserna som barnen härmar utan de tolkar och härmar hela betydelsen av den observerade handlingen, (a.a.)

2.4 Vuxendeltagande i barns lek

Pramling Samuelsson & Sheridan (1999) menar att läraren ibland kan behöva uppmuntra och se till att barnens lek går vidare. Pramling Samuelsson & Sheridan (1999) skriver att det är lärarens ansvar att se till att alla barn får leka. Vissa barn har lätt för att gå in och ur leken medan andra har svårare för det. Då är det viktigt med stöd och hjälp från läraren, som kan vara en förebild och visa hur man leker och gör i olika situationer. Läraren kan vara till hjälp både när det gäller idéer till lekar men även konflikthantering.

Pramling Samuelsson & Sheridan (1999) skriver också att leken ger möjlighet för läraren att lära känna barnet bättre och se på vilken utvecklingsnivå det befinner sig. Leken har stor betydelse för barnets utveckling och lärande och det är lärarens uppgift att se till att barnet utvecklas, genom lek, kreativitet och skaparglädje. Inom Reggio Emilia filosofin anser man att det är viktigt att läraren utmanar barnet till att lära sig själv att lära (Wallin, 2001). Precis som inom Montessori skall man som lärare hjälpa barnen att hjälpa sig själv.

Maria Montessori var Italiens första kvinnliga läkare och levde mellan år 1870-1952. Hon arbetade med mentalt handikappade barn men trodde att det som barnen led av var av pedagogisk art och inte medicinsk. Hon utvecklade metoder och material för att hjälpa dessa barn till ökad utveckling, och hon lyckades. Därefter började hon fundera på om denna metod också kunde fungera på normalbegåvade barn (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2005).

Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson (2005) skriver att Maria Montessori var med och startade förskolor, Casa dei Bambini, för barn i 3-6 årsåldern. På dessa förskolor observerade och dokumenterade hon barnens ageranden, och utifrån sina iakttagelser utvecklade hon en speciell pedagogik, den vi idag kallar Montessorimetoden.

Maria Montessori lade under sina observationer märke till att barn genomgår olika faser, som kallas ”känsliga perioder”. Under dessa perioder utvecklar barn känslighet för ordning, språk, lära sig att gå, social träning, små föremål och detaljer och känslighet för att lära sig med alla sinnen. Enligt Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson (2005) kom Maria Montessori fram till att det var viktigt att ta tillvara på dessa känsliga perioder, då de sågs som intresseperioder och att arbete som knyter an till barnets utvecklingsstadium främjar lärandet. Därför utvecklade hon arbetsmaterial för alla intressen och mognadsstadier. Arbetsmaterialen var och är fortfarande självinstruerande vilket innebär att barnen tydligt ser om de lyckats lösa uppgiften eller inte. Maria Montessori ansåg att lek var synonymt med arbete. Hon menade att arbetet var barnets form av lek då det är genom leken de lär. Hon tyckte att det var viktigt att ta tillvara på barns lust till aktivitet och att de genom arbete med de olika materialen lär sig olika färdigheter (Montessoriförbundets tidning, nr 6, 2003)

På en förskola som är Montessoriinspirerad ser man både material för praktiska, intellektuella och sinnestränande övningar som främjar lärandet. Allt från torn att bygga och pärlor att trä, till material som tränar språk, matematik och logiskt tänkande. Där finns även material som övar barns förmåga att skriva, samt grammatiska övningar för utveckling av språkkänsla. Det finns också saker som tränar barns syn, hörsel, lukt, smak och känsel. När barnen arbetar med de olika materialen skall de vara tysta och koncentrerade. Alla saker har sin plats i rummet, och när är barnen är klara med ett material förväntas de sätta det tillbaka på ”sin” plats igen.

Montessoris tanke med materialet är ”hjälp mig att hjälpa mig själv”. Ingen kan lära någon annan något, utan man kan bara hjälpa personen på vägen. Lärarens uppgift är att visa hur ett material fungerar, men sedan är det upp till barnen själva att träna och lära sig det. Lärarens uppgift är att skapa intresse hos barnen och att prata med barnen när de på egen hand löst uppgifter för att göra dem medvetna om vad de lärt sig. Att hjälpa i onödan anses som ett hinder i barnens utveckling och läraren skall hålla sig i bakgrunden (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2005).

2.6. Reggio Emilias pedagogiska filosofi

För att ge en inblick i vad Reggio Emilia pedagogiken bygger på har jag valt att ha med denna dikt, skriven av Loris Malaguzzi. Dikten heter Vetenskap och fantasteri.

Ett barn har hundra språk men berövas nittionio. Skolan och kulturen

skiljer huvudet från kroppen. De tvingar en att tänka utan kropp och handla utan huvud.

Leken och arbetet, verkligheten och fantasin vetenskapen och fantasteriet det inre och det yttre

görs till varandras motsatser. (Lindö, 2002, s. 91)

Reggio Emilias grundare är förskolläraren och psykologen Loris Malaguzzi. Han kom från ett område i Italien som heter just Reggio Emilia. Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, (2005) skriver att det från början var tänkt att Reggio Emilia skulle ses som en pedagogisk filosofi och inte en pedagogik. Loris Malaguzzi skrev aldrig ner sin inspiration då han ansåg att tankar ständigt förändras och att denna pedagogiska filosofi är något som man i grunden skall inspireras av och inte något man kan kopiera. Tanken är att man skall utgå från sina egna förutsättningar och utveckla den i ett eget sammanhang, man skall se det som en process i förändring då också samhället är föränderligt (Reggio Emilia Institutet). Lindö (2002) skriver att barnet på en Reggio Emilia förskola skall få utforska sin omvärld med alla sina sinnen på ett skapande och lekfullt sätt.

Filosofin bygger på psykologiska teorier som har barnet i fokus, där egentligen termer av vad barn skall lära sig kommer i andra hand. I Reggio Emilia ses barnet som kompetent, aktivt och kritiskt. Man lyfter deras rättigheter snarare än deras behov och det är barnets identitet, värde och kommunikation som utgör kärnan i pedagogiken. Man säger att barnet skall bli subjekt för oss vuxna genom att låta dem få ansvar och makt över sina egna tankar och låta dem påverka den verklighet de kan. Tanken är att oavsett vad man arbetar med skall barnen tycka det är roligt och utveckla sina tankar och sitt självförtroende (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2005).

Kommer man in på en Reggio Emilia förskola i Italien möts man av stora och luftiga rum, med mycket plats för skapande verksamhet. Det finns en stor lekhall, som kallas piazza, där barnen har möjlighet att leka enskilt eller i grupp, kojor att gömma sig i och stora speglar och utklädningskläder att använda sig av för att gå in i olika roller. Barnen ges möjlighet att se sig själv på många olika sätt och att fundera och komma underfund med vem de är (Wallin, 2001). I Sverige försöker förskolorna efterlikna detta, men inte i samma utsträckning. Miljön är viktig i Reggio Emilia pedagogiken, liksom värdegrundsfrågor och relationer. Strävan är att barnens intresse och frågor skall styra verksamheten, och man har ett avståndstagande mot att styra barn mot specifika lärandeobjekt. Dock sker ett samspel med lärarna och deras mål är att utveckla kreativa och självständiga individer (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2005).

Kommunikation och samkonstruktionen har en stor roll i pedagogiken. Wallin (2001) skriver att det är viktigt att lyssna på barnen och utmana dem utifrån vad de tänker och var de befinner sig i utvecklingen. Hon menar att varken barn eller vuxna kan lära sig allt, men att det är processen som är viktig att belysa och inte produkten. Därför är det viktigt att dokumentera hela processen för att synliggöra barnets lärande. Framförallt för barnet självt, så att det stannar upp och reflekterar över sitt lärande (Pramling Samuelsson & Asplund Carlsson, 2005).

3. Metod

I detta kapitel skriver jag om hur jag gått tillväga och vilka metoder jag valt för att få svar på mina frågeställningar. Jag skriver också om min urvalsgrupp, var jag gjort min undersökning och hur jag gått tillväga.

3.1 Val av metod

Då jag ville veta personliga åsikter hos utvalda förskollärare valde jag att använda mig av kvalitativa intervjuer, som man oftast använder när man vill förstå hur personer resonerar kring ett särskilt ämne, (Trost 2005). Där finns det möjlighet för respondenten att ge öppna och välutvecklade svar och jag som intervjuare får chans att ställa följdfrågor. På detta sätt kan man få en mängd viktig information, som man kanske inte fått om man t.ex. använt sig av en enkät. Då respondenten godkänt och om det var praktiskt möjligt, spelade jag in intervjuerna med hjälp av diktafon. Man skall aldrig tvinga någon till att acceptera att intervjun blir inspelad på band, och det är viktigt att respektera om någon inte vill. Det finns människor som kan bli hämmade av detta och då får man kanske inte ut lika mycket av intervjun som man annars kunde ha fått. Självklart spelar minnet en stor roll när man bearbetar en intervju, oavsett om man spelat in samtalet eller inte. Dock kan en inspelning vara en stor hjälp då man kan lyssna igenom intervjun flera gånger för att vara säker på att man inte glömt något.

När man gör en kvalitativ intervju är det lätt för respondenten att tala fritt och ta upp det som är viktigt och intressant för honom eller henne. För att få struktur i intervjun använde jag mig av en intervjuguide med frågeområden jag ville ta upp (se bilaga 1). Denna intervjuguide var viktig att lära sig utantill för att det inte skulle bli avbrott i intervjun. Trost (2005) skriver att det är viktigt att undvika allt som kan verka störande när man gör en intervju, t.ex. nagelbitande. Man skall också tänka på att klä sig neutralt och inte i kläder som drar uppmärksamhet till sig. Som intervjuare skall man inte visa sina åsikter öppet utan intervjuaren skall endast höras när hon eller han ställer en fråga.

Jag valde att intervjua sex förskollärare, på förskolor med olika pedagogiska inriktningar. Två arbetar på en Montessoriförskola, två på en Reggio Emilia inspirerad förskola och två arbetar på förskolor utan tydlig pedagogisk inriktning. För att få ett så brett underlag som möjligt valdes lärare som arbetar på olika avdelningar.

En av förskolorna hade jag sedan tidigare anknytning till, då jag varit vikarie där och detta kände jag som en trygghet för mig som intervjuare, men också för de som blev intervjuade.

Jag valde att ge förskollärarna fingerade namn, då detta ger ett bättre flyt i texten och gör texten mer lättläst, men också av forskningsetiska skäl. Den första förskolan jag gjorde intervjuer på kallar jag Båtens förskola, och det är en Montessoriförskola som ligger på landsbygden. Där valde Mona att ställa upp på intervju, då hon tyckte mitt ämne var viktigt och intressant. Mona arbetar på en avdelning med 20 barn i åldern 3-5 år. Hon är i 40årsåldern och har arbetat som förskollärare i cirka fem år. På samma förskola valde jag också att intervjua Maria då jag arbetat med henne tidigare, och kände detta som en trygghet. Maria arbetade tidigare på en avdelning med barn i åldern 3-5 år men nu bytt till 6 åringar i en förskoleklass. Maria är 40 år och har arbetat som förskollärare i 10 år.

Den andra förskolan är en Reggio Emilia inspirerad förskola som jag har jag valt att kalla Gläntans förskola. Det är en mångkulturell förskola som ligger i en mindre stad. Där valde jag att intervjua Rebecka, som arbetar på en avdelning med tio barn i åldern 3-5. Rebecka är 24 år och har arbetat som förskollärare i ett år. Jag valde henne då hon var den enda förskolläraren på avdelningen, de andra var inte utbildade. På samma förskola valde jag också att intervjua Robert, som arbetar på en avdelning med barn i åldern 1-3. Robert är i 30årsåldern och har arbetat som förskollärare i fyra år. Av samma anledning som ovan valde jag honom.

Den tredje förskolan kallar jag Solens förskola och det är en förskola utan tydlig pedagogisk inriktning, i en mindre stad. Där valde jag att intervjua Tanja som är 44 år och har arbetat som förskollärare i ungefär 20 år Hon har arbetat med olika åldrar, från 1-6 år och arbetar just nu med 5-6åringar. Jag valde att intervjua henne då hon har lång erfarenhet och även arbetat med olika åldrar.

Den fjärde förskolan ligger också i en mindre stad och den har jag valt att kalla Parkens förskola. Detta är också en förskola utan tydlig pedagogisk inriktning. Här valde jag att intervjua Tina, som är 48 år och har arbetat som förskollärare i 27 år. Nu arbetar hon i en förskoleklass men har tidigare arbetat i förskola. Jag valde henne av samma anledning som i föregående stycke, att on har lång erfarenhet och även arbetet med olika åldrar.

3.3 Bortfall

Av de sex lärare jag valde att intervjua var det en som valde att hoppa av på grund av att han kände att han inte hade tid, då han hade många föräldrasamtal under samma period. Jag tror dock inte att resultatet blivit annorlunda om han hade deltagit, då de resterande fem som deltagit i stort haft liknande svar i intervjuerna.

3.4 Genomförande

Att välja område för min uppsats var inte självklart från första början, men då jag började titta runt och läsa lite böcker hittade jag ganska snabbt något jag fastnade för, och det var just lek. Jag gjorde sen en mindmap där jag skrev upp allt jag kom på om lek och vad det var jag ville undersöka. Jag kom fram till att det var vad lek egentligen är och vad leken har för betydelse för barns lärande som jag ville veta mer om. Jag bestämde mig för att inrikta mig mot vad förskollärare på förskolor med olika pedagogiska inriktningar har för uppfattningar kring barns lek i förskolan och lekens betydelse för barns lärande.

När det var dags att börja skriva mitt arbete började jag med att samla böcker med fakta och tidigare forskning kring mitt ämne och vad som var relevant i förhållande till mitt syfte med denna uppsats. Efter att jag gjort detta och bestämt mig för vad jag ville veta och hur jag skulle undersöka det tog jag kontakt med de förskolor jag ville göra intervjuer på. Dessa förskolor uppfyllde urvalskriterierna för min studie, det vill säga att det var förskolor med olika pedagogiska inriktningar. Efter att förskolorna sagt att jag var välkommen skrev jag ett brev till berörda lärare där jag informerade om mitt syfte, hur intervjun skulle gå till och etiska överväganden (se bilaga 2). Enligt Patel & Davidsson (2003) är det viktigt att vid en sådan här undersökning informera undersökningsgruppen om att intervjuerna sker helt konfidentiellt. Detta

tänkte jag på då jag gav fingerade namn både på lärarna och förskolan och informerade om att den information de lämnar ut endast kommer att användas för mitt syfte och inget annat.

Jag ringde förskolorna för att berätta lite mer om mitt syfte och för att bestämma tid för intervjuerna. Det var många som var positiva till min undersökning och tyckte att det var ett viktigt ämne, många hade dock svårt att avsätta tid till att ställa upp på intervju, men jag fick ihop fem stycken förskollärare.

När det sedan var dags att göra intervjun träffades vi på respektive förskola. Jag körde dit lite tidigare för att få en inblick i hur de arbetar och hur förskolorna ser ut. I fyra av intervjuerna satt vi i ett enskilt rum, vilket underlättade då jag spelade in med hjälp av diktafon. Jag berättade för förskollärarna igen om mitt syfte och hur själva intervjun skulle gå till och visade hur nära diktafonen man behövde prata för att det skulle höras tydligt. När sedan intervjuerna startade utgick jag från min intervjuguide och ställde frågor som sedan lärarna fick svara på. Då de redan tidigare fått reda på vad mitt arbete handlade om fick jag väl utvecklade svar. Detta gjorde att jag kände att jag fick svar på mina frågor utan att behöva ställa så många följdfrågor för att få in dem på rätt spår igen. Jag hade lätt för att hålla mig i bakgrunden och inte visa min åsikt, vilket gjorde att den jag intervjuade fick fram sina egna tankar utan att påverkas av mig. Jag kände att informationen jag fick av lärarna räckte för att ge mig svar på mina frågeställningar.

En av förskollärarna kunde dock inte gå ifrån barngruppen då resterande lärare var frånvarande. Därför var vi tvungna att göra intervjun på avdelning, vilket gjorde att jag inte kunde spela in utan fick skriva ner det som sades för hand. Vi satt vid ett bord där barnen arbetade och samtidigt som jag ställde mina frågor funderade läraren på svaren och hjälpte barnen samtidigt. Hon talade lugnt och stilla så att jag skulle hinna med att skriva, och detta var inget problem. Hon hade välutvecklade svar men jag fick med allt. Efteråt fick läraren läsa igenom det jag skrivit för att se så att jag inte missat något.

Bell (1993) skriver att analysen av en kvalitativ intervju kan vara krävande och ta lång tid, så det kräver att man avsätter en stor del tid till detta. Det är inte själva samtalet man vill åt, utan det är den information man får ut av samtalet som är viktig och det kräver bearbetning. Detta är något jag hade i tankarna och tog hänsyn till vid planeringen av arbetet, då jag avsatte en stor del av min tid till just bearbetning. Varje intervju tog mellan 20-30 minuter och totalt fick jag cirka två timmars inspelat material. När jag sedan transkriberat det blev det cirka två sidor per intervju.

3.5 Analysbeskrivning

Efter att jag samlat in min empiri transkriberade jag varje intervju och skrev ner allt som sagts. Då mitt syfte var att undersöka om det är någon skillnad på hur förskollärare på förskolor med olika pedagogiska inriktningar tänker uppfattar barns lek och lekens betydelse för barns lärande jämförde jag sedan de olika svaren för att hitta likheter och skillnader. Det jag såg i svaren var att det mest var likheter och inte så många skillnader. De jag intervjuade var i stort sett överens på varje fråga vilket gjorde det svårt att analysera och hitta skillnader. Förskollärarna formulerade svaren olika men innehållet i svaren var liknande. Förskollärarna hade samma åsikter och uppfattningar och dessa har jag sammanställt. Här ser man tydligt att oavsett vilken pedagogisk inriktning förskollärarna har så har de liknande uppfattningar kring barns lek och lekens betydelse för barns lärande.

4. Resultat

Här presenterar jag de resultat jag fått fram när jag genomfört min analys av det empiriska materialet. Det jag upptäckt är att samtliga förskollärare har liknande åsikter och uppfattningar, vilket gjort det svårt att urskilja olikheter men desto lättare att hitta likheter.

4.1 Förskollärares uppfattning om lekens egenvärde i barns vardag

De lärare jag har intervjuat anser att leken har en självklar plats i förskolan. Både Tina och Tanja, som arbetar på en förskola utan tydlig pedagogisk inriktning, menar att det är det viktigaste i verksamheten då det är i leken som kunskapen befästs. Allt barnen lär sig bearbetas och befästs i leken, eftersom de utforskar och bearbetar sin omvärld med hjälp av lek. Enligt forskarna Pramling Samuelsson och Sheridan (1999) är det omöjligt att skilja lek från lärande då barn utforskar sin omvärld i leken samtidigt som de bearbetar sina intryck och erfarenheter i den. Detta är något som samtliga lärare är överens om, oavsett vilken pedagogisk inriktning de har. Maria och Mona, som arbetar på en Montessoriförskola, anser att det är mycket rollekar i förskolan, och att det är mycket lekar som återknyter vardagen, t.ex. mamma, pappa, barn. Mona säger också att hon ofta ser att barnen leker sådant de fått erfarenhet av genom böcker, filmer och liknande. Knutsdotter Olofsson (2003) skriver att barnen leker sådant de upplevt men samtidigt inte. De leker t.ex. att de är mamma trots att det inte är så i verkligheten eller att de kör bil, trots att de aldrig gjort det själva.

4.1.1 Vuxna i barns lek

Rebecka, som arbetar på en Reggio Emilia inspirerad förskola, säger att barn med olika språk ofta leker fysiska lekar, t.ex. bygger eller kör med bilar istället för rollekar. Hon anser då att det är viktigt med vuxendeltagande för att sätta ord på händelser och saker.

Rebecka säger att det är viktigt att man som förskollärare visar intresse för barnens lek, och visar att det är viktigt att de leker. Det är bra att ha koll på vad barnen leker för att se vad som pågår i barnens värld, vad de upplever och går igenom.

Pramling Samuelsson & Sheridan (1999) skriver att leken ger möjlighet för läraren att lära känna barnet bättre och se på vilken utvecklingsnivå det befinner sig. Knutsdotter Olofsson (2003) skriver att man som lärare skall locka barnen till att leka. Men som Lindö (2002) skriver skall leken vara lustfylld och uppstår bara på barnets eget initiativ när det känner sig fritt och tryggt. Rebecka menar att förskollärarna skall hjälpa barnen att knäcka koden om hur man leker och hjälpa dem igång med leken, se till att det blir kreativa lekar med början, handling och slut. Tina anser att det är viktigt med vuxendeltagande i leken för konflikthanteringens skull och om leksignalerna inte fungerar. Barnen måste kunna tolka andras leksignaler för att leken skall fungera utan större konflikter skriver Knutsdotter Olofsson (2003). Som förskollärare skall man stötta och hjälpa barnen i att lösa konflikter på egen hand. Tanja menar att man ofta som förskollärare lägger sig i för tidigt när konflikter uppstår och att man istället skall vänta lite för att ge barnen en chans att lösa det själva.

Tina menar att man som förskollärare skall hjälpa barnen att göda leken, se till att den går vidare, ge den näring. Även Mona säger att det är lärarens uppgift att hjälpa barnen att se till att leken inte dör ut. Tanja säger att det är viktigt att vara närvarande vid leken men inte alltid deltagande och detta håller Maria med om, särskilt när man är ute. Då är förskolläraren ofta inte deltagande i barnens lek men ändå närvarande. Då leker barnen ofta rörelselekar så som cykling, gungning och klättring. Det kan dock vara bra att hjälpa barnen igång och styra upp leken om det behövs, men inte lägga sig i för mycket.

4.1.2 Lek i ett genusperspektiv

Rebecka är den enda av förskollärarna jag intervjuat som tar upp genusperspektivet trots att jag inte frågade något om detta. Hon säger att hon ofta ser att barnen redan i tidig ålder är medvetna om de olika könsrollerna. Hon anser att det är förskollärarens roll att försöka motverka detta och försöka få barnen att leka både ”pojk- och flicklekar”. Hon ger som ett exempel att hon bad en flicka ta på sig en spindelmannendräkt. Flickan var tveksam men efter övertalning började hon att klä på sig. När pojkarna såg detta kommenterade de ”nä hon kan inte va spindelmannen, hon är ingen pojke”, och då åkte dräkten av igen. Detta är bara ett exempel men Rebecka menar att hon ofta ser liknande saker, och då är det som lärare är viktigt att gå in i leken och ”styra” upp.

4.2 Förskollärares uppfattning om lekens betydelse för barns lärande

Tina säger att lek är så mycket mer än bara lek, det är också ett pedagogiskt verktyg där lärarna kan utmana barnen i deras lek för att främja lärandet. Hon menar att lek och lärande går ihop som ett blixtlås då de göder varandra. Tanja anser att barnen på förskolan leker in kunskapen och att det är A och O på förskolan. Allt från rim och ramsor till lekar där barnen får utforska och upptäcka saker. Både Tina och Tanja menar att leken är lustfylld och har lärandepotential, det är lärarens uppgift att locka barnen mot lärande genom leken.

Rebecka säger att barnen lär med hela kroppen och att man i leken har möjlighet att använda sig av olika lärstilar så som auditivt och visuellt. Inom Reggio Emilia, som Rebecka arbetar inom arbetar barnen mycket med olika lärstilar. De arbetar mycket kreativt vilket gör det lättare för många barn att lära. Även Tina anser att det är viktigt att använda sig av olika lärstilar, att barnen både för höra, se och göra ökar förståelsen vilket bidrar till att det är lättare att befästa kunskapen.

4.2.1 Barn utvecklar sociala färdigheter i leken

Mona säger att det är i möten med andra barn i den fria leken som barnen lär sig. De utvecklar det sociala samspelet, och detta är något som samtliga lärare tar upp. De menar att barnen lär sig att visa hänsyn, känna empati och att visa och känna igen känslor, både verbalt och kroppsligt. De lär sig också att sätta ord på känslor och handlingar.

Maria tar upp de tre grundregler som Knutsdotter Olofsson (2003) skriver om, samförstånd, turtagande och ömsesidighet. Detta är viktigt att barnen kan för att leken skall fungera och flyta utan problem. Rebecka menar att barnen lär sig sociala spelregler, att respektera varandra och att det man gör eller säger får följder och konsekvenser, både positivt och negativt. T.ex. ”om jag är hårdhänt blir det andra barnet ledset” eller ”om jag säger nåt snällt till någon mår det barnet bra”.

Samtliga förskollärare är överens om att leken främjar språkutvecklingen. Precis som Hangaard Rasmussen (1993) skriver anser lärarna att barnen tränar sitt språk i leken, både i ensamlek och i lek med andra. De pratar framförallt om lek i samspel med andra, då de menar att lek tillsammans med andra främjar språkutvecklingen, både ordförrådet och ordförståelsen. Detta säger också Granberg (2003), att dialogen i leken bidrar till ökad språkutveckling när det gäller ordförråd men också grammatik. Då barnen leker med andra är det viktigt att kunna uttrycka sig och göra sig förstådd vilket gör att denna förmåga ökar. Tina anser också att barnen lär sig begreppsbildning och rumsuppfattning, framförallt när vuxna deltar i leken, då man som vuxen sätter ord på dessa begrepp.

Rebecka tar upp att barn med annat modersmål ofta har svårt att komma in i rollekar, och ofta försöker ”köpa” sig in i lekar genom leksaker. Hon menar att detta kan bidra till en dålig självbild och att det då är viktigt att lärarna hjälper barnet att utveckla sitt språk genom att sätta ord på saker och händelser.

4.2.3 Identitetsutveckling

Rebecka anser att barnen utvecklar sig själv i leken och skapar sin identitet. Detta håller även Mona med om då hon säger att barnen upptäcker sig själv i leken och gör sådant som han eller hon inte trodde sig kunna. I rollekarna får barnen prova på olika roller, som också Pape (2001) skriver om och de hittar sin roll i gruppen, både i stora grupper och i små. Pape (2001) skriver att barnen får chans att bearbeta upplevelser ur verkliga livet i leken, vilket bidrar till att de blir säkrare på sig själva.

Tina säger att man i den styrda leken kan lyfta de barn som inte annars tar så stor plats och på så sätt göra det synligt för de andra. Man kan lyfta det som är positivt, men inte så att det blir överdrivet. Det kan vara genom att säga t.ex. ”titta så fort Pelle kan springa” eller liknande. Detta menar både Tina och Tanja är viktigt för att öka barnets självkänsla. Tina säger också att man kan ge barnen små ansvarsuppgifter för att de skall växa och utveckla sin självkänsla. Det kan vara allt från att ringa i klockan när barnen skall komma in från utevistelsen, till att hjälpa till vid dukningen till lunchen.

Mona har arbetat mycket med handdockor där hon låtit barnen spela teater för varandra. Här har hon sett hur barn som annars är blyga och tillbakadragna har vågat ställa sig upp inför en grupp och vågat tala öppet. Detta anser hon bidrar mycket till ökad självkänsla.

4.3 Sammanfattning och slutsatser

Det jag har kommit fram till i min undersökning är att det inte är någon skillnad på vad förskollärare har för uppfattning kring barns lek, och barns lärande i leken. Oberoende av vilken pedagogisk inriktning förskollärarna har är de överens om att leken är oerhört viktig för barns utveckling, och att leken och lärandet hör ihop. De anser att leken har en självklar plats i förskolan och att det är en av de viktigaste delarna i verksamheten då det är i leken som kunskapen befästs. Allt barnen lär sig och upplever bearbetas och befästs i leken och det är i leken som barnen utforskar och bearbetar sin omvärld.

Samtliga förskollärare menar att det är viktigt med vuxendeltagande i leken. Framförallt för att hjälpa barnen att knäcka lekkoden och hålla leken vid liv. Det är också viktigt att hjälpa barnen att tolka leksignaler, dvs. se när något är lek eller på allvar. Detta menar Knutsdotter Olofsson är en förutsättning för att man skall kunna leka. Lärarna menar att man som lärare inte skall gå in och styra för mycket, utan att finnas där som en stötta och att hjälpa till där det behövs. Genom att vara deltagande i leken, både aktiv och passiv, ser man var barnen befinner sig utvecklingsmässigt och vad som händer i deras liv. När det gäller yngre barn är det viktigt att läraren är deltagande för att sätta ord på saker, handlingar och känslor, då detta hjälper barnet att utveckla språket.

Det är viktigt att man som förskollärare tar in lärandet i leken för att främja barns samarbetsförmåga och sociala utveckling. Det är också lärarens uppgift att se till att barnen kan lekreglerna, samförstånd, turtagande och ömsesidighet som Knutsdotter Olofsson (2003) skriver om, då detta är viktigt att kunna vidare i skolan. Det är förskolan som lägger grunden och förbereder barnen för skolan, där det nästan är en förutsättning att barnen kan samspela med varandra. Det är viktigt att man som förskollärare förstår hur viktigt vårt arbete med barn är och att vi tar tillvara på de vardagliga händelser som sker i leken på förskolan. Det är i leken man ser var barnen befinner sig utvecklings- och känslomässigt och vad de går igenom och upplever. Det är viktigt att man som förskollärare förstår hur viktig leken är, inte bara för lärandets skull. Att

leka sätter lite guldkant på vardagen och är man duktig på att leka kan man ta leken hur långt som helst. Det är viktigt att det ges utrymme i förskolorna för fri lek där barnen får utforska sin omvärld och samtidigt uppleva andra världar. Att kunna leka är ett tecken på trygghet, då man måste kunna ge sig hän i leken och släppa det runtomkring. Knutsdotter Olofsson (2003, s. 85) menar att om barn inte får leka och bearbeta sina upplevelser kan följderna bli allvarliga. Barnen kan bli känslomässigt omogna och omedvetna. De kan få svårt att skilja på vad som är på riktigt och vad som är på låtsas.

5 Diskussion

Jag har, precis som förskollärarna jag intervjuat, ett stort intresse för barns lek och känner att detta är viktigt för barns utveckling. Jag känner att det är viktigt att ta tillvara på leken som ett redskap för lärande och utveckling. Jag ser leken som ett naturligt sätt för barnen att uttrycka sig vilket gör det viktigt för mig som lärare att använda mig av detta i mitt möte med barn. Jag tror och hoppas att jag genom mitt arbete med denna uppsats fått mycket kunskap som jag kan förmedla vidare till mina kollegor vilket kan leda till ökad kunskap och förståelse för hur viktig barns lek är. Jag kan ibland känna att leken glöms bort och att det fokuseras mer på att barnen skall lära sig saker. Detta hoppas jag kunna ändra på och istället göra leken central men ändå tydliggöra att barnen lär sig saker genom leken.

Mitt syfte med denna studie var att undersöka vad förskollärare på förskolor med olika pedagogiska inriktningar har för uppfattning kring barns lek i förskolan, och lekens betydelse för barns lärande. Jag ville undersöka om det fanns någon skillnad på hur de resonerar, om det har någon betydelse vilken inriktning man som lärare har.

Jag har genom hela arbetets gång haft mitt syfte i tankarna för att jag inte skulle komma in på andra områden, då lek och lärande är stora områden. Jag känner att min undersökning gett mig svar på mina frågeställningar och det som jag har kommit fram till är att det inte är den pedagogiska inriktningen som styr lärarnas tankar. Samtliga lärare som deltagit i min undersökning har liknande tankar och uppfattningar kring barns lek och lärande.

Om man skulle göra om denna undersökning hade jag sett det som en fördel att vara flera, t.ex. två stycken som gjort den tillsammans, istället för som i mitt fall, ensam. Då hade man kunnat hjälpa varande igång när man kört fast, bytt tankar och idéer. Det har hänt att jag kört fast, och då har jag arbetat med annat, så som innehållsförteckning, framsida, layout. Jag tror också att om man varit två stycken hade man kunnat bredda arbetet, gjort fler intervjuer och även observationer för att få fram ett djupare och bredare resultat. Kanske hade man då kunnat se skillnader i hur de olika förskolorna arbetar med leken, men jag tror att lärarnas uppfattningar ändå varit detsamma.

6. Referenslista

Bell, Judith (1993). Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur.

Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2005). Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.

Granberg, Ann (2003). Småbarnslek en livsnödvändighet. Stockholm: Liber.

Hangaard Rasmussen, Torben (1993). Den vilda leken. Lund: Studentlitteratur.

Knutsdotter Olofsson, Birgitta (2003). I lekens värld. Stockholm: Liber.

Lillemyr, Ole Fredrik (2002). Lek – upplevelse – lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Lindö, Rigmor (2002). Det gränslösa språkrummet – Om barns tal- och skriftspråk i didaktiska perspektiv. Lund: Studentlitteratur.

Pape, Kari (2001). Social kompetens i förskolan – att bygga broar mellan teori och praktik. Stockholm: Liber.

Patel, Runa och Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder. Lund: Studentlitteratur.

Pramling Samuelsson, Ingrid och Asplund Carlsson, Maj (2005). Det lekande lärande barnet i en utvecklingspedagogisk teori. Stockholm: Liber.

Pramling Samuelsson, Ingrid och Sheridan, Sonja (1999). Lärandets grogrund. Lund: Studentlitteratur.

Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. Lund: studentlitteratur.

Tidning

Montessoriförbundet, nr 6, 2003.

Internet

http://www.reggioemilia.se/omreggio.htm 2009 - 10 – 31

Bilaga 1

Intervjuguide

1. Hur tänker du som lärare kring barns lek i förskolan? 2. Hur tänker du som lärare kring lek och lärande? Hör detta ihop?

Hur?

3. Vad anser du att barnen lär sig i leken?

4. Anser du att lek främjar barns språkutveckling? Hur?

5. Anser du att lek främjar barns självutveckling och självkänsla? Hur?

6. Anser du som lärare att det är viktigt med vuxendeltagande i leken? Varför?

Bilaga 2

LÄRARUTBILDNINGEN

Barn Unga Samhälle

Hejsan!

Mitt namn är Ida Levin och jag läser sista terminen på lärarutbildningen på Malmö högskola. Jag skriver just nu mitt examensarbete som handlar om hur lärare tänker kring barns lek i förskolan och lekens betydelse för barns lärande.

Syftet med denna uppsats är att beskriva hur lärare på förskolor med olika pedagogiska inriktningar tänker kring barns lek och lekens betydelse för barns lärande. Detta för att belysa om det är någon skillnad på vilken pedagogisk inriktning man har eller om det är själva läraruppdraget som styr lärarnas uppfattningar

Därför undrar jag om det finns möjlighet för mig att intervjua två stycken förskollärare hos er, helst från olika avdelningar?

Huvudfrågorna kommer att vara: Hur tänker du som lärare kring: a. Barns lek i förskolan?

b. Lekens betydelse för barns lärande?

Examensarbetet kommer att publiceras för allmänheten men jag garanterar er anonymitet då jag inte kommer att nämna era riktiga namn, vilken förskola ni arbetar på eller vilken stad den ligger i. Jag garanterar också att den information ni lämnar endast kommer att användas för mitt syfte.

Ert deltagande är frivilligt och ni kan när som helst avbryta er medverkan.

Varje intervju kommer att vara max 45 min och, om ni accepterar, spelas in med diktafon. Jag hör av mig till er inom en vecka då ni får möjlighet att lämna förslag på tid som passar er. Vi frågor kontakta gärna mig på telefonnummer:

0762-40 60 05

Tack på förhand!