Examensarbete Kriminologi Malmö universitet
15 hp Hälsa och samhälle
Kriminologiprogrammet 205 06 Malmö
”VÅGA SE, VÅGA AGERA”
EN PROCESSUTVÄRDERING AV ETT
PROJEKT VID KVINNOJOUREN I LUND
MADELENE ERIKSSON
REBECKA ELIASSON
FÖRORD
Vi vill börja med att framföra ett stort tack till vår handledare Erika Villemo Hedenrud som har varit ett enormt stöd under denna kandidatuppsats. Erika har väglett oss genom arbetets gång och hennes kunskap inom ämnet har varit till stor hjälp för att kunna genomföra denna processutvärdering.
Vi vill även tacka Kvinnojouren Lund som har ställt upp för att bli utvärderade i denna uppsats. Det är till deras förtjänst att vi har kunnat ta del av deras arbete och genomföra denna processutvärdering på projektet ”Våga se, våga agera”. Slutligen vill vi även tacka en förskola som medverkat i utvärderingen och delat med sig av värdefull information till vårt examensarbete.
Madelene Eriksson, Rebecka Eliasson Malmö, Juni 2018.
”VÅGA SE, VÅGA AGERA”
EN PROCESSUTVÄRDERING AV ETT
PROJEKT VID KVINNOJOUREN I LUND
MADELENE ERIKSSON
REBECKA ELIASSON
Eriksson, M & Eliasson, R. Våga se, våga agera. Huvudtitel.
Undertitel. Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Kriminologi, 2018.
Den aktuella studien är baserad på ett samarbete med Kvinnojouren i Lund. Syftet med studien är att göra en processutvärdering av kvinnojourens projekt “Våga se, våga agera”, vilket är en utbildning som riktar sig till förskolor. Den huvudsakliga metoden bestod av kvalitativa intervjuer med både personalen som arbetar på kvinnojouren i Lund, men även en intervju med en förskolechef. Utöver detta gjordes en deltagande observation, för att besvara studiens frågeställningar. Processutvärderingen består av tre delar och dessa är en målanalys, en mål/medelanalys och en genomförandeanalys. I slutet av varje analys ges rekommendationer till kvinnojouren som de kan använda när de startar och
implementerar ett nytt projekt. Resultatet visar på att det första utbildningstillfället bör innehålla mer om kännetecken på barn som utsätts för och bevittnar våld. Det andra utbildningstillfället bör innehålla en tydligare beskrivning om vad som sker efter en orosanmälan och möjliga rädslor som kan uppkomma vid en orosanmälan hos förskolepedagogerna. Sammanfattningsvis visar processutvärderingen på att utbildningen är av relevans då finns ett kunskapsbehov inom ämnesområdet och därmed kan kvinnojourens utbildning vara ett möjligt sätt att öka denna kunskap. Nyckelord: anmälningsplikt, barn, kvinnojour, kännetecken, processutvärdering, våld i hemmet.
”DARE TO SEE, DARE TO ACT”
A PROCESSEVULATION OF THE
KVINNOJOUREN LUNDS PROJECT
MADELENE ERIKSSON
REBECKA ELIASSON
Eriksson, M & Eliasson, R. Dear to see, dear to acts. A processevulation of the Kvinnojouren Lunds project ”Våga se, våga agera”. Degree project in
Criminology 15 credits. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Criminology, 2018.
The current study is based on a collaboration with the Kvinnojouren Lund. The aim of the study is to make a process evaluation of the women's shelter project "Våga se, våga agera", which is an education aimed at preschools. The main method consisted of qualitative interviews with both the staff working at the women's shelter in Lund but also an interview with a preschool manager who attended the education. In addition, a participant observation was made to answer the questions. The process evaluation contains three parts and these are a goal analysis, a goal/means analysis and an implementation analysis. At the end of each analysis, recommendations are given that the women's shelter can use when launching and implementing a new project. The result shows that the first
education moment should contain information about the characteristics of children exposed to and witnessing violence. The other education moment should contain a clearer description of what happens after a report and possible fears that may arise. In summary, the process evaluation indicates that the education is relevant since there is a knowledge requirement in the subject area and that the women’s shelter project is a possible way to increase this knowledge.
Keywords: children, domestic violence, notifiable, process evaluation, signs, woman’s shelter.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INTRODUKTION ...7
1.1.1 Våld i nära relation ... 7
1.1.2 Våld i hemmet ... 8
1.1.3 Barn som far illa ... 8
1.1.4 Orosanmälan ... 8
1.2 Syfte och frågeställningar ... 9
2 BAKGRUND ...9
2.1 Kvinnojouren Lund ... 9
2.2 Projektbeskrivning av Våga se, våga agera ... 10
2.3 Liten och trygg ... 10
2.4 Förskolans roll i barns utveckling ... 11
3 TIDIGARE FORSKNING ... 12
3.1 Effekter av våld i hemmet ... 12
3.2 Kännetecken som barn uppvisar vid utsatthet av våld ... 14
3.3 Skolors kunskap om utsatthet hos barn ... 15
3.4 Kommunikationsstrategier... 16 4 METOD ... 18 4.1 Processutvärdering ... 18 4.2 Insamling av material ... 19 4.2.1 Intervjuer ...19 4.2.2 Deltagande observation ...20 4.3 Bearbetning av material... 20 4.4 Etiska överväganden ... 21 5 RESULTAT ... 22 5.1 Mål & syfte ... 22 5.2 Mejlutskick ... 23 5.3 Insatsens upplägg ... 24 5.4 Mottagandet ... 25 6 DISKUSSION ... 27 6.1 Målanalys ... 27
6.1.1 Är målen klara och entydiga? ...28
6.1.2 Är målen möjliga att uppnå? ...29
6.1.3 Rekommendationer inför fortsättningen ...30
6.2 Mål/medelanalys: ... 30
6.2.1 Kan den valda insatsen leda till de förväntade effekterna? ...30
6.2.2 Är målen anpassade till åtgärderna? ...32
6.2.3 Rekommendationer inför fortsättningen ...33
6.3 Genomförandeanalys ... 33
6.3.1 Insatsens upplägg ...33
6.3.2 Mottagandet av insatsen ...35
6.3.3 Underlättande faktorer och utmaningar ...36
6.3.4 Rekommendationer inför fortsättningen ...37
6.4 Metoddiskussion ... 38 7 Slutsatser ... 40 8 Referenser: ... 41 8.2 Muntliga källor ... 44 9 Bilagor ... 44 9.1 Intervjuschema Kvinnojouren ... 45 9.2 Intervjuschema förskolorna ... 48
1 INTRODUKTION
10 procent av alla barn i Sverige beräknas någon gång ha upplevt våld i hemmet, varav 5 procent av alla barn har upplevt våld i hemmet fler än en gång (SOU 2001:72). Våld i nära relation är ett brott som inte endast drabbar kvinnan eller mannen i relationen, utan barnen kan även utsättas eller själva indirekt bli ett offer när de bevittnar våldet (Brå 2014). Barnet är dock inte enligt svensk lagstiftning målsägande i brottets ärende, eftersom de själva inte har blivit utsatta för våld (a a). Studier visar på att barn som utsätts för våld eller bevittnar våld i nära relation kan få direkta eller framtida konsekvenser av våldet (Kolar & Davey 2007). De kortsiktiga effekterna kan vara i form av sociala, kognitiva och känslomässiga problem (a a). Dessa effekter kan i sin tur på lång sikt leda till problem med skolgången eller riskerar att de våldsutsatta hamnar i framtida våldsamma
förhållanden (a a). Därmed är det av stor vikt att tidigt identifiera barn som utsätts för våld samt tillämpa insatser för att förminska effekterna av våldet. Vidare i FN:s barnkonvention står det att: ”Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld, övergrepp, vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller annan som har hand om barnet.” (FN:s konvention om barnets rättigheter 2009). Sverige är ett av många länder som har ratificerat barnkonventionen, vilket innebär att staten är förpliktad att följa den (a a). Det finns ett sätt att skydda barnen från utsatthet och det är genom tidig upptäckt av barn som utsätts för våld.
I Sverige går ungefär 83 procent av alla 1-5 åringar i förskolan (Skolverket 2013), vilket innebär att förskolan har en central roll i barnens liv. Förskolepedagogerna har dessutom skyldigheten att göra en orosanmälan vid kännedom eller misstanke om ett barn far illa (14 kap. 1 C § SoL).Lärarutbildningarna i Sverige informerar dessutom inte om våld i nära relation därav finns det ett behov tillföra kunskap hos förskollärare på något annat sätt (SOU 2014:49). Ett projekt som syftar till att utbilda förskolepedagoger till att identifiera barn som utsätts för våld i hemmet är Våga se, våga agera som erhålls av Kvinnojouren Lund (Kvinnojouren Lund 2018d). Detta projekt är ett av Kvinnojouren Lunds brottsförebyggande arbete som ligger till grund för denna processutvärdering. Våga se, våga agera baseras på brottsoffermyndighetens mall Liten och trygg som är en nationell mall som syftar till att öka förskolors kunskap kring brottsutsatta barn. Kvinnojouren Lund är en ideell organisation som förebygger våld i samhället och har nyligen inlett ett samarbete med Lunds kommun. I samarbetet framkom det att Lunds kommun också genomför utbildning kring våld i nära relation riktad till förskolepersonal. Kvinnojouren Lund planerar därmed att avveckla sitt nuvarande program Våga se, våga agera och istället starta ett nytt program med en ny målgrupp. Det nya
programmet är ännu inte fastställt, men det har framförts förslag om att projektet ska beröra föräldrarna till förskolebarnen. I samband med avvecklandet är en slututvärdering av projektet Våga se, våga agera viktig att genomföra, då den kan ge en bild av hur projektet har fungerat och bidra med kunskap till framtida arbete med barn som exponeras för våld i hemmet.
1.1 Definitioner
1.1.1 Våld i nära relation
Våld i nära relation hänvisar till brott där förövaren utövar fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld där offret står förövaren nära (Polismyndigheten 2018). Offret kan antingen vara eller ha varit gift, sambo, särbo med förövaren, vilket även inkluderar barn, föräldrar och syskon (a a).
1.1.2 Våld i hemmet
Barn som upplever våld i hemmet kan göra det på två olika sätt antingen genom att bevittna våld eller genom att utsättas för våld (Brottsförebyggande rådet 2014). Detta innebära att barn som bevittnar våld kan uppleva det genom olika sinnen genom att barnet hör eller ser effekterna av våldet såsom blåmärken och sönderslagna möbler (a a).
1.1.3 Barn som far illa
Det finns inte en konkret definition av begreppet barn som far illa, då begreppet innefattar olika definitioner från individ till individ (Staaf & Andersson 2017). Barn som far illa och utsatta barn är några begrepp som ofta används som synonymer för begreppet barnmisshandel (SOU 2001:72). Begreppen barn som far illa och barnmisshandeln kan skilja sig åt då barn som far illa även kan inkludera barn i riskmiljö medan barnmisshandel kan innefatta aktiva våldshandlingar (a a).
“Att barn far illa kan t.ex. avse att barn och ungdomar i hemmet utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar, fysisk eller psykisk
försummelse eller att de på annat sätt har allvarliga problem i familjen.” (Staaf & Andersson 2017 S. 248)
1.1.4 Orosanmälan
I socialtjänstlagen 2012:776(SoL) framgår det i kapitel 14 1§ att:
“1§ Följande myndigheter och yrkesverksamma är skyldiga att genast anmäla till socialnämnden om de i sin verksamhet får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa:
1. myndigheter vars verksamhet berör barn och unga,
1 c § Var och en som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla detta till socialnämnden. Lag (2012:776).”
Enligt denna lag har förskolan skyldigheten att genast göra en anmälan vid kännedom eller misstanke om att ett barn far illa, då deras verksamhet berör barn och unga (Socialstyrelsen 2018). Privatpersoner kan lämna en orosanmälan anonymt men inte förskolan då de är skyldiga att göra en anmälan vid misstanke (Socialstyrelsen 2014). Det finns flera aspekter som påverkar den enskilda
individens misstankegrad såsom barnets ålder och övriga förhållanden, vilket kan påverka hur snabbt en misstanke uppstår och hur misstanken värderas (Staaf & Andersson 2017). Det finns dock inga direkta riktlinjer vad gäller
misstankegraden vid en orosanmälan (a a). Det krävs endast att förskolan känner en oro för att barn far illa för att kunna genomföra en orosanmälan och behöver inte ta reda på hur allvarlig situationen är (a a). Det är sedan upp till
socialnämnden att utreda ärendet och ta ställning till vilka åtgärder som bör tillsättas (Staaf & Andersson 2017). En orosanmälan behöver inte nödvändigtvis leda till att socialtjänsten tillsätter åtgärder (a a). En anmälan lämnas till
socialnämnden skriftligt och det finns inte några krav på hur en anmälan ska formuleras (Socialstyrelsen 2018). Däremot om situationen är akut bör en muntlig anmälan göras, för att sedan rapporteras in som en skriftlig version (a a). Efter en anmälan kan socialtjänsten informera de som är anmälningsskyldiga om att anmälan är mottagen och vem som har mottagit anmälan på socialnämnden (a a). De kan även informera om en utredning har inletts, om den pågår eller om den inte har inletts (a a).
1.2 Syfte och frågeställningar
Uppsatsens syfte är att ge en slututvärdering av Kvinnojouren Lunds arbete med projektet Våga se, våga agera. Utvärderingen kommer att genomföras som en processutvärdering och bestå av en målanalys, mål/medelanalys och
genomförandeanalys där rekommendationer kommer att ges i slutet av varje analysdel. Målanalysen innefattar en granskning av de uppsatta målen med projektet, medan mål/medelanalysen innefattar en jämförelse mellan den valda insatsen och tidigare forskning. Genomförandeanalysen innefattar hur väl och vilken utsträckning projektet har genomförts, vilket är den mest centrala analysen för den här utvärderingen. Följande frågeställningar ska besvaras i uppsatsen:
• Har målen med projektet Våga se, våga agera varit relevanta och tydliga?
• Har åtgärden varit relevant utifrån de mål som funnits med projektet?
• Hur väl har projektet genomförts, vilket mottagande har det fått och har det funnits faktorer som hindrade eller underlättade genomförandet?
• Hur kan Kvinnojouren Lund utveckla deras fortsatta arbete med projektet
Våga se, våga agera?
2 BAKGRUND
Bakgrunden inleds med information om Kvinnojouren Lund och deras brottsförebyggande arbete. Därefter kommer en fördjupning av ett deras brottsförebyggande projekt Våga se, våga agera genom en projektbeskrivning. Efter detta presenteras mallen Liten och trygg som Kvinnojouren använder sig av i projektet. Avslutningsvis nämns förskolans roll i barns utveckling i slutet av bakgrunden.
2.1 Kvinnojouren Lund
Kvinnojouren Lund är en ideell organisation som grundades 1979 och riktar sig till alla som utsätts för våld i nära relation (Kvinnojouren Lund 2018a).
Organisationen består av fyra anställda kvinnor, samt volontärer som arbetar för ett jämställt samhälle fritt från våld (a a). Kvinnojouren Lund är även medlem i Unizon som är en rikstäckande organisation som består av över 130 kvinnojourer och andra stödverksamheter (a a). Det finns en aspekt som skiljer Kvinnojouren Lund från andra kvinnojourer och det är att de inte bedriver något skyddat boende, utan de fokuserar på andra stödverksamheter och brottsförebyggande arbeten (a a). Kvinnojouren Lund har fyra huvudsakliga uppgifter vilket är att utveckla det interna arbetet, stötta våldsutsatta personer, bedriva brottsförebyggande arbete och vara opinionsbildande och kunskapsspridande (Kvinnojouren Lund 2018f). Det brottsförebyggande arbetet är det som kommer vara det centrala för denna uppsats.
Kvinnojourens brottsförebyggande arbete består huvudsakligen av tre projekt: “Fri från våld”, “Våga se, våga agera” och “Skolprojektet” (Kvinnojouren Lund 2018a). Projektet “Fri från våld” riktar sig till nyanlända av alla kön där de erbjuder aktiviteter till unga ensamkommande, men även samtal kring
jämställdhet, genus, sexualitet och mänskliga rättigheter (Kvinnojouren Lund 2018b). “Skolprojektet” riktar sig till gymnasieskolor inom och runt om Lunds kommun, där kvinnojouren genomför tre workshops med följande teman: genus och våld, våld i nära relation, hedersrelaterat våld och förtryck (Kvinnojouren
Lund 2018c). Syftet med Våga se, våga agera är att öka kunskapen hos förskolepersonalen om barn som utsätts för våld genom att diskutera
igenkänningsfaktorer och rutiner kring orosanmälan (Kvinnojouren Lund 2018d). Det är endast detta projekt som kommer att utvärderas i denna processutvärdering.
2.2 Projektbeskrivning av Våga se, våga agera
Projektet Våga se, våga agera grundades 2017 och handlar om barns utsatthet i hemmet (Kvinnojouren Lund 2018d). Programmet vänder sig till förskolepersonal i kommunerna Lund, Staffanstorp, Eslöv, Lomma, Höör, Svalöv och Kävlinge (a a). Projektet grundades då det finns ett behov hos utsatta barn att samtala med professionella om deras utsatthet och bryta tystnaden (Kvinnojouren Lund 2018e). Kvinnojourens roll är att genomföra två timmars utbildningar vid två olika
tillfällen, där tanken är att förskolepersonalen ska delta vid båda tillfällena (a a). Projektet döptes till Våga se, våga agera, då det första utbildningstillfället ska få flera förskolor till att “våga se” genom att föreläsa om varningssignaler och tecken på våld (Kvinnojouren Lund 2018f). Det andra utbildningstillfället ska få flera förskolor till att “våga agera” genom att samtala om anmälningsplikten och andra strategier vid misstanke om våld (a a). Projektet baseras på mallen Liten och trygg som har tagits fram av brottsoffermyndigheten (a a).
I Kvinnojouren Lunds aktivitetsplan från 2017 framgår det att under den första aktiviteten skulle kvinnojouren dela med sig av sin kunskap och erfarenheter om våld i nära relation med förskolepersonal. Vid den andra aktiviteten skulle kvinnojouren visa filmen “Jag sa att jag hade en mardröm” och efter filmen diskutera strategier kring bemötande. Utbildningen utvecklades efter att den första förskolan hade deltagit, men utgångspunkten var fortfarande att “våga se” och “våga agera”. Under första utbildningstillfället “våga se”, utbildade kvinnojouren förskolepersonalen kring tecken och signaler på att barn som har upplevt våld, medan under den andra delen “våga agera” diskuterades anmälningsplikten och andra strategier1.
Huvudmålet med projektet Våga se, våga agera är att förebygga våld och sprida kunskap (Kvinnojouren Lund 2018f). Delmålet är att stärka förskolepersonalen till att “våga se” och “våga agera” på våld i hemmet (a a). Ytterligare delmål var att genomföra aktiviteten med fem personalgrupper varav två träffar till vardera personalgruppen under 2017 (Kvinnojouren Lund 2018f). Projektet har som syfte att utbilda förskolor till att tidigt kunna upptäcka barn som själva blir utsatta för våld såväl som barn som bevittnar våld i hemmet (Kvinnojouren Lund 2018d). Målen och syftet med projektet ska uppnås genom aktiviteter vid två olika utbildningstillfällen.
2.3 Liten och trygg
Liten och trygg är en mall som skapades 2015 av Brottsoffermyndigheten som kvinnojouren använder vid utbildningen av förskolepersonalen i projektet Våga se, våga agera (Brottsoffermyndigheten 2015). Brottsoffermyndigheten fick i uppdrag av regeringen att ta fram ett material som ska fungera som ett skydd och stöd till unga brottsoffer (a a). Uppdraget resulterade i boken Liten och hemsidan “jagvillveta.se” som är utgångspunkten för mallen Liten och trygg (a a). Boken Liten är anpassad till barn som inte identifierar sig som flicka eller pojke och finns
1 Aktivitetsplan för projektet Våga se, våga agera som utdelades av verksamhetsansvarig på Kvinnojouren Lund.
på fem olika språk tillsammans med tillhörande broschyrer i mallen
(Brottsoffermyndigheten 2015). Liten är en bok som lärarna ska använda sig av för att kommunicera med barnen om känslor, utsatthet och rättigheter (a a). På hemsidan “jagvillveta.se” finns det filmer med tillförande diskussionsfrågor samt pedagogiska övningarna som lärarna kan använda sig av (a a). Målet med mallen är att få fler förskolepedagoger till att göra en orosanmälan vid misstanke om barns utsatthet (a a). Ett ytterligare mål med Liten och trygg är att öka kunskapen hos förskolepersonalen om barn som utsätts för våld i hemmet.
Liten och trygg-mallen är uppdelad i två delar, varav den ena delen består av att förskolepersonalen genomgår en utbildning och den andra delen används själva av förskolorna (Brottsoffermyndigheten 2015). Den första delen är en
kunskapshöjande del där förskollärarna får utbildning om “brott och signaler”, “konsekvenser och bemötande” och “misstanke och anmälan” (a a). Denna del består av tolv filmer med intervju med nio professionella personer som är verksamma inom socialt arbete, psykologi, pedagogik och juridik etc. (a a). Den kunskapshöjande delen består även av tre diskussionsfilmer som utspelar sig i förskolemiljön (a a). På hemsidan “jagvillveta.se” finns det även
diskussionsfilmer till de olika filmerna som är tillför att förskolepersonalen ska få en gemensam syn bland personalen men även plan för hur orosanmälan ska hanteras (a a). Den andra delen av mallen innehåller pedagogiska övningar som personalen kan använda som ett verktyg för att kunna samtala med barn om svåra händelser, känslor och barns rättigheter (a a). De pedagogiska övningarna är anpassade efter verksamhetens aktivitet och därför uppdelade utefter samling, utelek och bild (a a). Det finns även olika verktyg för att underlätta
genomförandet av de pedagogiska övningarna såsom känslokort, frågekort, målarblad och en läsguide (a a).
Brottsoffermyndigheten hade i uppdrag att genomföra en utvärdering av resultatet av mallen Liten och trygg (Brottsoffermyndigheten 2015). Utvärderingen gjordes med utgångspunkten att undersöka huruvida mallen utgår ifrån förskolornas behov (a a). Metoden för utvärderingen var en enkät som skickades ut till 1300 förskolor, varav 145 besvarade den. Majoriteten av personalen ansåg att mallen uppfyllde deras önskemål och förväntningar (a a). Företaget Beyond Research har också genomfört en utvärdering av mallen, där syftet, målen och målgruppen med Liten och trygg granskades (a a). I utvärderingen intervjuades fokusgrupper, där 18 förskollärare deltog från Stockholmsförorterna, närförorter och innerstaden (a a). Personalen ansåg att mallen uppfyllde en viktig funktion vid
anmälningssituationer och att de pedagogiska övningarna hade en bra koppling till förskolans läroplan (a a). Ett av förslagen från personalen var att förtydliga
ordningsföljden på materialet (a a). Det fanns även önskemål om att det skulle finnas en checklista i mallen om hur en orosanmälan går till (a a).
2.4 Förskolans roll i barns utveckling
Förskolan är en av de viktigaste brottsförebyggande aktörerna vad gäller våld i hemmet då de dagligen har kontakt med barn och deras föräldrar i deras
verksamhet. Därav kan förskolan ses som en outnyttjad brottspreventiv resurs som skulle kunna tas tillvara mer då de har möjligheten att tidigt upptäcka barn som exponeras för våld i hemmet. Över 480 000 barn går dagligen i förskolor i Sverige och därmed har förskolepersonalen en stor påverkan på förskolebarnen
(Skolverket 2013). Förskolan är en av de verksamheter som har i uppgift att vara ett stöd vid familjens uppfostran av barnen (Skolverket 2016).
Förskolepersonalens arbete är att förstå och samspela med barnen och ge dem möjligheten att utvecklas efter sina egna villkor (Skolverket 2016). Det är även förskolans uppgift att ge barnen det stöd och struktur de behöver när de upplever otrygghet (Skolverket 2013). Ungefär 85 procent av alla barn mellan 1-5 år är inskrivna på förskolan och därav är förskolan en av de aktörer som har störst möjlighet att tidigt upptäcka barn som utsätts för våld i hemmet (SOU 2014:49). Forskning tyder även på att förskolan är en av de viktigaste skyddsfaktorerna för barn som utsätts för våld i hemmet då personalen följer barnens utveckling kontinuerligt och kan uppmärksamma förändringar i deras utveckling (a a). Vid upptäck är det av stor vikt att socialtjänsten får kännedom om barn i riskzon, för att förhindra att barnets utveckling försämras (Wikström & Torstensson 1997). Förskolor har som skyldighet vid kännedom eller misstanke om att barn far illa att genast göra en orosanmälan (14 kap. 1 c § SoL). Detta ställer krav på att
förskolepersonalen har kunskap om barn som utsätts eller bevittnar våld i hemmet (SOU 2014:49). Bristande kunskap om rutiner är något som har uppmärksammats bland verksamheter och lett till ett förtydligande i bl.a. polislagen, skollagen och HSL (Staaf & Andersson 2017). Det är av vikt att förskolor samt övriga
verksamheter besitter kunskap kring anmälningsplikten och att en anmälan inte leder direkt till ett omhändertagande (a a). En tidig anmälan kan istället leda till förebyggande insatser såsom rådgivning, kontaktfamilj eller särskild kvalificerad kontaktperson (a a). En anmälan ska istället ses som ett skyddsnät, för att tidigt kunna upptäcka barn som far illa (a a). Förskolepersonalen behöver även ha kunskap om de stödprogram som finns för utsatta barn (SOU 2014:49). Det är även viktigt att förskolepersonalen informerar barnens föräldrar om förskolans anmälningsplikt och barnens rättigheter (a a). Wikström och Torstensson (1997) ger förslag på att förskolor ska få särskild utbildning i att kunna identifiera barn som är i riskzonen samt information om var förskolor ska vända sig vid
misstanke. Utöver detta anser nationella samordnare från statens offentliga utredningar att förskolepedagoger att förskolor bör ha kunskap om hur de kan kommunicera med barn om våld på ett övergripande sätt (SOU 2014:49).
3 TIDIGARE FORSKNING
Syftet med den tidigare forskningen är att kritiskt granska huruvida åtgärden är relevant utifrån de uppsatta målen för projektet Våga se, våga agera och ligger till grund för mål/medelanalysen. Tidigare forskning inleds därmed en beskrivning av möjliga effekter av våldet, både indirekt och direkt effekter av våldet. Därefter kommer en beskrivning av kännetecken som barn kan uppvisa vid utsatthet för våld. Efter detta ges en beskrivning av skolors kunskap om utsatthet hos barn där det lyfts skolors behov av utbildning inom ämnet samt faktorer som påverkar lärarna anmälningsbenägenhet. Avslutningsvis lyfts olika
kommunikationsstrategier som personalen kan använda när de pratar med barnen om deras utsatthet.
3.1 Effekter av våld i hemmet
Det finns mycket forskning inom området som förmedlar att effekterna av våld i nära relation är många och att de kan yttra sig på olika sätt. Våldet i hemmet kan antingen påverka barnet direkt genom att de själv blir våldsutsatta eller indirekt genom föräldrarnas utsatthet. Det finns faktorer som påverkar effekterna av våldet
på barnet är dess ålder, personlighet samt frekvensen och längden på våldet etc. (Holt m.fl. 2008). Forskning har även visat att varaktigheten av våldet korrelerar med nivån av problem hos barnet (Kernic m.fl. 2003; Thornton 2014). Utöver detta har studier visat på att effekterna blir större om barnet både bevittnar våld och utsätts för våld (Herrenkohl m.fl. 2008; Moylan m.fl. 2010).
Wurtele (2009) lyfter även möjliga effekter som kan uppstå när ett barn utsätts för sexuellt våld i en översiktsartikel. Våldets effekter kan bland annat yttra sig i form av depression, ångest och kognitiva problem såsom koncentrationssvårigheter (a a). Dessa effekter kan i sin tur leda till att barnet får problem i skolan men även beteende-och tillitsproblem (a a). Barn kan även få känslomässiga problem som en effekt av utsatthet såsom rädsla, skuld och låg självkontroll etc. (Carlsson 2000; Herrenkohl m.fl. 2008). Extrem rädsla är även en effekt av våldet som i sin tur kan få negativa följder såsom huvudvärk, ont i magen, sömnbesvär,
mardrömmar och går i sömnen (Martin 2002; Thornton 2014).
Effekterna av våldet är även något som kan skilja sig åt beroende på barnets ålder (Holt m.fl. 2008). Yngre barn tenderar attha större anknytningsproblem till sina föräldrar jämfört med äldre barn (Lundy & Grossman 2005). Beteendeproblem och sociala problem är några effekter som barn i förskoleålder kan drabbas av (Holt m.fl. 2008). PTSD är ett vanligt symptom som kan drabba förskolebarn vid
utsatthet för våld (Holt m.fl. 2008; Lavendosky & Graham-Bermann 2000).PTSD
kan leda till att barn får problem med sin skolgång och sin sociala anpassning (Kolar & Davey 2007). Barns utvecklingsprocess är även något som kan försämras på lång sikt vid utsatthet av våld i hemmet(Martin 2002).
Utvecklingsprocessen kan påverkas både socialt, kognitivt och känslomässigt (Holt m.fl. 2008; Kolar & Davey 2007; Martin 2002).
En annan långsiktig effekt av barns exponering av våld är att de tenderar att ha lägre IQ, vilket riskerar att få en negativ påverkan på barnens skolgång (Thornton 2014). Beteendeproblem och relationsproblem är några långsiktiga effekter som kan drabba barnen i ungdomsåren när de har bevittnat eller utsatts för våld i hemmet (Herrenkohl m.fl. 2008). Beteendeproblemen kunde uppvisas i form av ätstörningar, brottslighet, våld samt substansbruk etc. (a a). Det finns även en risk att barnen själva kan börja utöva våld eller bli utsatta för våld i framtid
partnerrelationer (Carlsson 2000; Holt m.fl. 2008; Kolar & Davey 2007). Våld i nära relation kan antingen påverka barnet direkt genom att de själv blir våldsutsatta eller indirekt genom föräldrarnas utsatthet (Holt m.fl. 2008; Huang m.fl. 2010; Huth-Bocks m.fl. 2001). Kvinnor som utsätts för våld i nära relation kan drabbas av stress och depression (Carpenter & Stacks 2009; Holt m.fl. 2008). En annan sidoeffekt med kvinnors utsatthet för våld är att de själva kan riskera att utöva våld på sina barn (Coohey 2004). Kvinnorna kan även drabbas av PTSD, lågt självförtroende eller ångest som en konsekvens av våldet (Holtzworth-Munroe m.fl. 1997). Dessa bieffekter riskerar att påverka barnets beteende negativt och ökar risken för att utveckla ett antisocialt beteende (a a).
Föräldraskapet är också något som kan att försämras då föräldern oftare tappar kontrollen och auktoriteten över sina barn (Levendosky & Graham-Bermann 2000). Kommunikationen och sammanhållningen i familjen riskerar ofta att bli lidande av våldet, vilket kan leda till att barnets stöd och säkerhet reduceras (Thornton 2014). När dynamiken i familjen försämras har inte barnet i lika stor
utsträckning möjligheten att bearbeta sina känslor vid utsatthet (a a).
Föräldrarskapet behöver nödvändigtvis inte ha en negativ inverkan på barnet, utan föräldrarstilen kan vara avgörande för hur barnet hanterar våldet (Valentino m.fl. 2010).Engagerade och stöttande föräldrar medför att barnet har bättre möjlighet att hantera effekterna av våldet och minskar risken att drabbas av PTSD (a a). Sammanfattningsvis är effekterna av våldet många och de behöver inte ha en direkt inverkan utan de kan ha en indirekt inverkan på barnet genom förälderns utsatthet. Längden och frekvensen av våldet är två viktiga avgörande faktorer som påverkar nivån av effekterna. Därav är tidig upptäck av stor vikt för att förhindra att effekterna av våldet blir större eller överförs på barnet.
3.2 Kännetecken som barn uppvisar vid utsatthet av våld
Effekter av våld och kännetecken på utsatthet hos barnet kan överlappa varandra och vara svåra att särskilja.PTSD och oro är två exempel på effekter som kan ses som kännetecken på våld och därmed är det av stor vikt för vuxna i barnets närhet att känna igen symptomen (Kolar & Davey 2007). De vanligaste kännetecknen för PTSD är att barnet drömmer mardrömmar, undviker situationer som påminner
barnet om våldet, upplevs lättskrämda och vaksamma (a a).Typiska kännetecken
för barn med oro är att de lägger onödig uppmärksamhet på detaljer, kräver mer uppmärksamhet och uttrycker fysiska klagomål som saknar orsak (a a).
Barn kan skilja sig åt huruvida de uppvisar sina kännetecken vid utsatthet. En del barn har svårt att uttrycka sig verbalt vilket medför att vissa barn kan uppvisa ett mer utåtagerande beteende (Kolar & Davey 2007). Det utåtagerande beteendet kännetecknas oftast i form av hyperaktivitet, aggression, nedstämdhet och gråt (Holt m.fl. 2008; Thornton 2014). Ytterligare kännetecken på utsatthet är att barnet ignorerar de regler som finns, använder våld som konflikthantering och uppvisar fientlighet mot andra barn och vuxna (Kolar & Davey 2007). Ett annat tecken är att barn kan ha svårt att koncentrera sig på lektioner vilket kan påverka deras skolprestation (a a). Vid utsatthet för våld kan vissa barn även känna obehag när de pratar med andra om sin familj (a a). Personer i barnets närhet måste vara vaksamma på fysiska skador såsom blåmärken, brännmärken och sår på huden (a a). Effekter av våldet kan uppvisas i form av externa och interna problem (Evans m.fl. 2008; Moylan m.fl. 2010). De externa problemen uppvisas oftast i form av brottslighet och aggression medan de interna problemen oftare uppvisas i form av ångest, depression, somatiska problem och tillbakadragenhet (a a).
Det finns delade meningar om flickor och pojkar uppvisar samma kännetecken vid utsatthet av våld (Herrenkohl m.fl. 2008; Holt m.fl. 2008; Kolar & Davey
2007; Moylan m.fl. 2010; Yates m.fl. 2003). De interna och externa problemen
kan yttra sig olika beroende på kön (Moylan m.fl. 2010; Yates m.fl. 2003). Flickor tenderar att uppvisa mer interna problem jämfört med pojkar som tenderar att uppvisa mer externa problem vid utsatthet för våld (a a). Evans m.fl. (2008) menar att könsskillnaden är tydligare gällande de externa problemen än de interna. Forskningen som visar på att det finns en könsskillnad, förmedlar att pojkar oftare tenderar att visa ett mer utåtagerande beteende som en konsekvens av våldet (Holt m.fl. 2008). Hos flickor däremot är det vanligare att de håller känslorna mer inom sig och skuldbelägger sig själva (McIntosh 2003). Det utåtagerande beteendet hos pojkar kan yttra sig i form av aggressivitet och fientlighet (Holt m.fl. 2008). Flickor tenderar istället att uppvisa tecken på depression och somatiska problem (a a). Sammanfattningsvis kan kännetecken på våld i hemmet yttra sig i form av interna och externa problem. Det finns forskning som visar på en könsskillnad men även forskning som inte tyder på en könsskillnad. Kunskap kring
kännetecken är en viktig grundsten i det brottsförebyggande arbetet bland förskolor och därmed en förutsättning för att tidigt kunna upptäcka barn som exponerats för våld.
3.3 Skolors kunskap om utsatthet hos barn
Det finns internationella studier och svenska studier som tyder på det finns en kunskapsbrist hos lärare inom våld i nära relation (Kenny 2001; Kenny 2004; Markström & Münger 2017; Young m.fl. 2008). Utifrån en av dessa studier framkom det att det fanns ett behov hos personalen att få utbildning kring rutiner vid orosanmälan då många inte kände sig tillräckligt förberedda för att hantera en orosanmälan (Kenny 2001). Ytterligare en undersökning visade på att de flesta lärarna inte heller besatt kunskapen att identifiera barn som utsätts för våld i hemmet och att de inte visste hur de skulle genomföra en orosanmälan (Kenny 2004). Den svenska studien visade även den att det fanns en kunskapsbrist om våld i nära relation och att detta var något som gjorde det svårare för personalen att fatta ett beslut kring orosanmälan (Markström & Münger 2017). Det framkom även att det fanns en osäkerhet kring vem som skulle göra en orosanmälan, om det var skolan eller andra aktörer som som skulle göra den (a a). Denna osäkerhet visades även i en annan studie då de inte trodde att en orosanmälan ingick i deras arbetsuppgifter (Kenny 2001). Anmälningssituationen ansågs vara svår för personal som saknade kunskap kring rutiner vid en orosanmälan (Markström & Münger 2017).
Det finns ett amerikanskt träningsprogram som syftar till att öka lärarnas kunskap kring våld i nära relation och våldets effekter, kännetecken samt rutiner vid orosanmälan (Young m.fl. 2008). Träningsprogrammet var kostnadsfritt och erbjöds till lärare, lärarassistenter, skolsköterskor, kuratorer, skolbusschaufförer och övrig personal på skolor via mejl (a a). Därefter fick skolorna som var intresserade kontakta de som höll i utbildningen för att boka in ett tillfälle för programmet (a a). Programmet genomfördes i form av en workshop som varade i en och en halv timme vid ett tillfälle (a a). Workshopen var indelad i två delar varav den ena delen bestod av information om våld i när relation, kännetecken och effekterna av våldet (a a). Den andra delen bestod av rutiner kring anmälan, preventionsprogram och samverkan mellan andra aktörer (a a). En
effektutvärdering har genomförts av programmet där resultatet visade på att programmet hade en effekt då ca 90% av frågorna vid eftermätningen hade förändrats (a a). Detta visar på att träningsprogrammet gav en ökad kunskap hos lärarna då de upplevde ett stort behov av den kunskap som programmet gav dem (a a). Utvärderingen visade på att lärarna i en större utsträckning upplevde att de kunde känna igen tecken på barn som har utsatts för våld i hemmet och att de kände till rutiner vid orosanmälan bättre än innan programmet (a a).
En amerikansk studie visade på att det fanns en okunskap kring rutiner vid orosanmälan då 11 procent av lärarna hade känt oro men trots detta inte gjort en orosanmälan, medan en svensk studie uppgav att 30 procent av lärarna i Sverige inte heller gjorde en orosanmälan trots misstanke (Kenny 2001; Svensson och Janson 2008). Dessa studier undersökte orsakerna till varför personalen gjorde en anmälan och varför de inte gjorde en orosanmälan trots misstanke (a a). En av de vanligaste orsakerna till varför personalen inte genomförde en orosanmälan var att de upplevde ett behov av att tala med föräldrarna innan de gjorde en orosanmälan (Markström & Münger 2017; Svensson och Janson 2008). En del av personalen ville ge föräldrarna till barnet chansen att själva förbättra situationen innan de
gjorde en orosanmälan (Markström & Münger 2017). Utöver detta valde personalen att inte göra en orosanmälan då det fanns en oro om hur föräldrarna skulle reagera vid en anmälan och då de ansåg att en anmälan inte skulle ha en betydelse (Svensson och Janson 2008). Vissa förskolor ansåg även att en anmälan inte var nödvändig då de ansåg att de själva hade tillräckligt med resurser för att hantera problemet och valde istället att tala med någon av föräldrarna om deras oro för barnet (a a). Personalen upplevde även en orosanmälan var något
problematiskt eftersom det är ett känsligt ämne och kunde själva känna igen sig i föräldrarnas roll (Markström & Münger 2017).
En annan vanlig orsak var att lärarna kände en rädsla eller obehag för att göra en felaktig orosanmälan (Kenny 2001; Markström & Münger 2017). Lärarna valde bland annat att inte göra en orosanmälan då de var oroliga att den skulle medföra negativa konsekvenser för familjen och barnet (Kenny 2001). En del av lärarna kände även att de behövde fysiska bevis på att våld förekom i hemmet för att kunna göra en orosanmälan (a a). Detta bekräftades även av en svensk studie där lärarna valde att inte göra en orosanmälan då de ansåg att kännetecken på våldet var vaga och var därmed rädda för att göra en felaktig anmälan (Markström & Münger 2017). Personalen anmälde inte heller till socialtjänsten då de ansåg att barnets situation inte var tillräckligt allvarlig (Svensson & Janson 2008). Denna rädsla medförde att personalen oftast väntade med anmälan för att samla in mer bevis som kan stärka deras anmälan, trots deras kännedom om anmälningsplikten (Markström & Münger 2017). Personalen kände även ett behov av att diskutera anmälan med andra pedagoger för att få bekräftelse och stöd till att kunna göra en anmälan (a a). De var även eniga om att situationen hade underlättats om någon annan hade kunnat göra en anmälan, då personalens relation till barnen och föräldrarna annars skulle försämras (a a). Utifrån dessa studier framkom det att det finns ett behov hos lärare att få utbildning kring rutiner vid orosanmälan samt vilka kännetecken barn i uppvisar vid utsatthet då många inte kände sig tillräckligt förberedda för att hantera en orosanmälan. Det fanns även ett behov av utbildning kring hur personalen skulle kunna hantera möjliga rädslor vid en orosanmälan. Det amerikanska träningsprogrammet visar även på att utbildningen krig effekter av våldet, kännetecken på våld och rutiner vid orosanmälan ger en positiv effekt.
3.4 Kommunikationsstrategier
Det finns studier som framfört att barn som upplevt trauman kanha svårt att uttrycka sina känslor genom ord och använder sig av andra strategier för att uttrycka sina känslor (Holt m.fl. 2008; Huth-Bocks m.fl. 2001; Thornton 2014). Thornton (2014) diskuterar olika sätt hur barn kommunicerar genom lek och bild, för att ge uttryck för sina känslor och uppfattningar av våldet. De olika sätten att rita kan ge en bild av barnets känslor, där det går att se huruvida barnet känner oro, upprördhet och förvirring (a a). En del barn har lättare för att uttrycka deras mående genom lek, där de använder sig av dockor som en strategi för att
kompensera frånvaron av en vuxen men även för att tala om svåra händelser. (Callaghan m.fl. 2017).
Alla barn uttrycker sig inte heller verbalt, då de antingen väljer att vara tysta eller tvingas till att vara tysta (Callaghan m.fl. 2017). En del barn väljer att vara tysta för att de inte tror att någon kommer lyssna eller tro på det de säger, medan vissa väljer att vara tysta som en strategi för att hantera det som har hänt (a a). Barn tvingas att vara tysta som strategi gör detta för att undvika uppmärksamhet och för att inte förvärra situationen i hemmet för sig själv eller någon annan
familjemedlem (Callaghan m.fl. 2017). Därför är det viktigt vid kommunikationen med barn att den vuxna förmedlar att det är okej att prata om det som har hänt, även om någon i hemmet hotar barnet till att vara tyst (Kolar & Davey 2007). Det är även viktigt att uppmärksamma barn som förändrar deras beteende både
känslomässigt och prestationsmässigt för att undvika att missa individer som inte uttrycker sig verbalt (Thornton 2014).
Personer i barnets närhet måste även visa respekt och tillit, så att barnet upplever att de som lyssnar tror på deras historia (Callaghan m.fl. 2017; Kolar & Davey 2007; Thornton 2014). Vid kommunikation med barn är det också viktigt att använda rätt ordval när de talar om våld (Callaghan m.fl. 2017). Våld är ett
exempel på en term som inte borde användas, utan istället försöka använda termer som bråk eller att de vuxna är osams (a a). Faller (2003) skriver om olika
strategier för att tala med barn om deras utsatthet. Dessa strategier gäller olika sätt att tala om utsatthet, där frågorna som ställs ska vara allmänna och öppna frågor som inte berör någon specifik händelse (a a). De öppna frågorna kan beröra olika personer eller platser utan att hänvisa till det som har hänt (a a). Samtalet bör inledas generellt för att sedan bli mer specifikt genom att ställa följdfrågor till de som barnet väljer att tala om (a a).
‘Vad händer i hemmet’ eller ‘hur mår du idag’ är några exempel på inledande frågor som de vuxna kan använda sig av när de talar med barnet (Faller 2003; Kolar & Davey 2007). Vid diskussion kring olika personer i barnets närhet kan det framkomma information som att den ena föräldern är elak och för att få reda på mer information kring detta kan följdfrågor ställs såsom ‘berätta på vilket sätt är han elak?’ (Faller 2003). Personalen kan även ställa generella frågor kring barnets känslor såsom ‘vad får dig att bli glad, ledsen, arg och rädd?’ (a a). Faller (2003) skriver även att det är bättre att prata med barnet kring möjliga effekter av våldet såsom sömnproblem, rädsla, oro och beteende problem. Exempel på dessa frågor är:
“How do you sleep?
Do you ever have nightmares?
Tell me about your nightmares?” (Faller 2003; s 383).
Det är även bra att ställa frågor kring barnets säkerhet om det finns misstanke om våld i hemmet (Kolar & Davey 2007). Exempelvis ställs frågor kring barnets rädsla att vara hemma, att gå hem eller att någon familjemedlem ska bli skadad (a a).
Vid misstanke om våld är det viktigt som vuxen att vara lugn och inte pressa barnet till att tala om deras historia (Kolar & Davey 2007). Det är även av vikt att försäkra barnet om att det inte är deras fel, utan att det finns personer i deras närhet som kan hjälpa dem (a a). Vid kontakt med en vuxen kan barnet känna en lättnad över att kunna prata om det som har hänt men även känna känslor som skam, skuld eller oro för konsekvenserna som samtalet kan medföra (a a). Dokumentation är viktigt att genomföra, dock inte synligt inför barnet (a a). Ansvariga för orosanmälan ska meddela barnet att allt de säger är konfidentiellt, om det inte är en konkret fara för barnet eller någon annan familjemedlem (a a). Den vuxna böra även ha i åtanke att barnets berättelse inte behöver vara
sanningsenligt på grund av rädsla, lojalitet gentemot familjen eller för att beskydda ens förälder (Kolar & Davey 2007). Det är även vuxnas ansvar att
informera barnen om deras rättigheter, såsom att det inte är acceptabelt att slåss, nypas eller röra privata delar (a a).
Sammanfattningsvis är förskolan är som tidigare nämnts en viktig
brottsförebyggande aktör och för att tidigt kunna upptäcka barn som exponerats för våld är det viktigt att ha kunskap om olika kommunikationsstrategier.
Forskningen har visat att barn använder olika strategier, nämligen lek och bild för att lättare kan uttrycka sina känslor och prata om svåra händelser. Därmed är det av stor vikt att vuxna i barns närhet har kunskap och förmågan att kunna
kommunicera med barn om svåra händelser för att kunna informera om deras rättigheter. Det finns även andra skäl till att kunna kommunicera med barn kring deras välmående och det är för att tidigt kunna upptäcka våld i hemmet samt för att ta reda på hur allvarlig situationen är.
4 METOD
Denna uppsats bygger på en kvalitativ ansats har som syfte att förstå processen bakom projektet Våga se, våga agera. Kvalitativa intervjuer en lämplig metod för att få en fördjupning om förskolans upplevelse av utbildningen men även för att få information om kvinnojourens erfarenheter, förväntningar och motiv till att
genomföra projektet (Malterud 2014). Utöver detta ger metoden möjligheten att undersöka projektets egenskaper och kvalité (a a). Kvalitativa metoder bygger på ett induktivt tillvägagångssätt vilket innebär att den kunskap som förmedlas går från detta specifika projekt till generella rekommendationer som kan tillämpas i liknande sammanhang (a a).
4.1 Processutvärdering
Utgångspunkten för denna uppsats är att genomföra en slututvärdering av Kvinnojouren Lunds projekt Våga se, våga agera. Utvärdering är en metod som används för att granska och analysera olika program och projekt som ska eller har implementerats i olika sammanhang (Brottsförebygganderådet 2000). Den här utvärderingen genomförs av två externa utvärderare vilket ökar förutsättningarna för objektivitetoch framförandet av konstruktiv kritik, då utvärderarna inte har någon förbindelse till verksamheten (Brottsförebygganderådet 2000; Karlsson 1999). Utvärdering kan göras på flera olika tillvägagångssätt, men de vanligaste utvärderingarna är effektutvärdering, processutvärdering och brukarutvärdering (Vedung 2009).
Slututvärderingen genomförs i form av en processutvärdering, vilket innebär att utvärderaren genomför en analys från början till slutet av
implementeringsprocessen (Brottsförebygganderådet 2000). De tre
huvudinriktningarna i en processutvärdering är målanalys, mål/medelanalys och genomförandeanalys (a a). Vid en målanalys granskas de mål som projektet har, huruvida målen är relevanta och tydliga, samt om de är rimliga att uppnå
(Brottsförebygganderådet 2000). Tydliga och rimliga mål är en förutsättning för att ett brottsförebyggande projekt ska kunna genomföras på ett bra sätt och för att uppnå de önskvärda effekterna med projektet (Brottsförebygganderådet 2000). I en målanalys går det att särskilja mellan effektmål och åtgärdsmål (a a). Ett åtgärdsmål berör genomförandet av en åtgärd medan ett effektmål istället berör de förväntade effekterna med åtgärden (Brottsförebygganderådet 2000).
Mål/medelanalys undersöker om åtgärden är av relevans för att uppnå de uppsatta målen med projektet, samt huruvida målen är anpassade utefter åtgärden (a a). Genomförandeanalys är den sista delen av en processutvärdering, där utvärderaren granskar de olika delarna av genomförandet (a a). Under denna del utvärderas hur väl och i vilken utsträckning åtgärden har genomförts, hur åtgärden har mottagits, samt vilka hinder och utmaningar som fanns vid genomförandet av åtgärden (a a). Genomförandeanalysen och delar av målanalysen baseras på kvinnojourens aktivitetsplan som tilldelades av kvinnojouren.
4.2 Insamling av material
Materialet har samlats in genom fyra intervjuer och en deltagande observation. Kvalitativa intervjuer har genomförts med informanter från Kvinnojouren Lund och en förskolechef som representerar flera förskolor som har deltagit i projektet. Det insamlade materialet från intervjuerna ligger till grund för
genomförandeanalysen och delar av målanalysen. En deltagande observation har genomförts vid det andra utbildningstillfället på en av de förskolor som deltog i projektet. Den deltagande observationen hade som syfte att granska upplägget av projektet för att få underlag till genomförandeanalysen.
4.2.1 Intervjuer
Uppsatsens huvudsakliga insamlingsmetod är kvalitativa intervjuer. Syftet med intervjuerna var att få en fördjupad insyn i kvinnojourens arbetsprocess men även för att få förskolornas bild av projektet. Semistrukturerade intervjuer genomfördes med tre av fyra medarbetare från Kvinnojouren Lund som höll i utbildningarna på förskolorna. Endast tre av fyra planerade intervjuer genomfördes då en
medarbetarna inte hade möjligheten att medverka. Dessa tre intervjuer ansågs ändå uppfylla en mättnad, då de flesta intervjusvaren var överensstämmande. Ytterligare en semistrukturerad intervju genomfördes med en förskolechef som representerade ett flertal förskolor som deltog i projektet. Semistrukturerade intervjuer är en blandning av ett öppet vardagssamtal och en sluten intervjuguide (Kvale & Brinkmann 2014). Intervjuguiden består av olika teman samt förslag på frågor som kan ställas under intervjun (a a). Kvalitativa intervjuer användes då de gav möjligheten till att få en nyanserad beskrivning av projektet vilket uppfyller syftet med processutvärderingen.
Två intervjuguider användes som stöd under intervjuerna med de två olika målgrupperna. Båda intervjuguiderna innehöll en allmän beskrivning av
utvärderingen och intervjuernas syfte samt några etiska riktlinjer. Kvinnojourens intervjuguide var indelad efter målanalys, mål/medelanalys och
genomförandeanalys. I målanalysen ställdes frågor kring syftet med projektet, vilka mål som fanns uppsatta samt de bakomliggande orsakerna till projektet. I mål/medelanalysen ställdes frågor kring målens relevans till den valda insatsen. En annan del av intervjuguiden innehöll frågor kring genomförandet av projektet vilket ligger till grund för den genomförandeanalysen. Utöver dessa tre analyser ställdes även bakgrundsfrågor och frågor kring avvecklandet av projektet Våga se, våga agera. Intervjuguiden till förskolorna bestod mestadels av frågor kring utbildningens uppbyggnad och kvinnojourens genomförande av utbildningen. De båda intervjuguiderna bestod av både öppna och slutna frågor och följdfrågor för att inte gå miste om relevant information. Intervjuerna spelades även in för att underlätta samtalet mellan intervjuaren och informanterna men även för att undvika minnesproblematik (Kvale & Brinkmann 2014).
4.2.2 Deltagande observation
Intervjuerna kompletterades med en deltagande observation för att få en mer nyanserad och korrekt bild av genomförandet av utbildningen. Den deltagande observation genomfördes vid ett av kvinnojourens utbildningstillfälle hos en förskola som deltog i projektet. En styrka med deltagande observationer är att de genomförs i naturlig miljö och ger möjlighet att upptäcka faktorer i den aktuella kontexten (Zohrabi 2013). Syftet med metoden var bekräfta att upplägget stämde överens med aktivitetsplanen och intervjusvaren, för att sedan kunna jämföra innehållet i utbildningen relaterat till den tidigare forskningen. Förskolorna blev i förväg informerade om att projektet utvärderades och att två studenter skulle observera vid ett av utbildningstillfällena. Den deltagande observationen
förbereddes genom ett observationsschema kring vad som ansågs att vara relevant att studera inför den genomförandeanalysen. Några exempel på detta var hur väl förberedda kvinnojouren var, upplägget av utbildningen samt bemötandet (se bilaga 3). Deltagande observationen inleddes med att en presentation av syftet med utvärderingen och att det endast var kvinnojouren som skulle observeras. Den deltagande observationer genomfördes under kvinnojourens föreläsning tillsammans med deltagarna från förskolan. Under observationstillfället
genomfördes fältanteckningar som ligger till grund för genomförandeanalysen. Efter den deltagande observationen granskades fältanteckningarna med varandra för att göra en sammanställning av den deltagande observationen.
4.3 Bearbetning av material
I kvalitativa analyser beskrivs verkligheten i text (Malterud 2014). I denna processutvärderingen görs detta genom att sammanställa alla intervjuer och den deltagande observationen i text. Därav består stora delar av insamlade materialet av text och därmed blir tolkningen av texten en central del av analysen (a a). Förförståelse är något påverkar under hela arbetets gång, särskilt tolkning av material då tidigare erfarenheter och kunskaper kan ha en påverkan vid analyseringen (a a). Detta var något som fanns åtanke vid analyseringen av materialet och beaktades för att försöka återspegla informanternas åsikter i så stor utsträckning som möjligt. Det är dock viktigt att veta att transkriberade materialet endast ger en indirekt bild av verkligheten, vilket innebär att en noggrann
transkribering bara visar en del av verkligheten (Malterud 2014). Transkribering av material kan innebära att vissa delar av rådatan går förlorad eller kan bli förändrad under bearbetningens gång (a a). Syftet med transkribering är att på bästa möjliga sätt framföra det som informanterna vill förmedla om projektet (a a).
Det inspelade materialet från intervjuerna transkriberades i närtid för att kunna få med icke-verbala aspekter såsom ansiktsuttryck och kroppsspråk som i vanliga fall försvinner under en transkribering (Malterud 2014). Transkribering anses vara tidskrävande och osäkerheter kan uppkomma då det kan vara svårt att höra allt som informanterna berättar i inspelningen (a a). Fördelarna är dock att den som deltog i intervjun oftast kommer ihåg vissa delar och kan klargöra dess
osäkerheter, vilket stärker validitet för bearbetningen av materialet (a a). En annan fördel med att själva transkribera det insamlade materialet är att tillgången till materialet sker snabbare samt att den som transkriberar även får återuppleva och bekanta sig med materialet från en annan infallsvinkel (a a). Transkriberingen av intervjuerna jämfördes sedan med sammanställningen av den deltagande
Det kvalitativa materialet består av en mängd information därav sker en analytisk reduktion som är en slags filtrering där delar av det ursprungliga materialet läggs åt sidan (Malterud 2014). Det första steget i analysen var att läsa igenom de transkriberade intervjuerna för att få en helhetsbild och kunna skapa olika teman. Redan i början av analysen sker det en filtrering av texten då olika mönster upptäcks i texten, där förförståelsen har en påverkan på vilka mönster som upptäcks (Malterud 2014). Ett sätt att undvika att förförståelsen påverkar analyseringen av materialet var att båda utvärderarna tolkade de transkriberade materialet och jämförde de olika teman som hade framkommit. Nästa steg i processen bestod av två principer nämligen, dekontextualisering och rekontextualisering.
Dekontexualisering gör det möjligt att lyfta ur delar av texten utefter teman och jämföra de med liknade delar för att se om de innefattar liknande innehåll (Malterud 2014). Rekontexualisering säkerställer att de svar som utlästs från dekontextualiseringen stämmer överens i det sammanhang som de hämtades ifrån (a a). Denna princip är även en förebyggande åtgärd för reduktionism, samt ett sätt att bevara informanternas bild av projektet (a a). Vid dekontexualisering valdes några citat ut till resultatdelen främst till genomförandeanalysen för att illustrera de teman som upphittades. Citaten varierade i längd, vissa citat var längre och kunde ge en bättre bild av temat, medan andra citat blev kortare och därav valdes flera citat ut från olika informanter, för att ge en mer heltäckande bild av temat. Dessa citat kontrollerades sedan med det transkriberade materialet för att kontrollera att innebörden inte har förändrats och att citaten ger en
representativ bild av frågeställningarna för denna utvärdering.
4.4 Etiska överväganden
Vid genomförandet av processutvärderingen granskas implementeringen av projektet Våga se, våga agera där syftet inte har inneburit att inhämta känsliga uppgifter såsom personuppgifter och därmed har inte en etikprövning genomförts. Uppsatsen syfte är att utvärdera en verksamhet som berör professionellas arbete med projektet Våga se, våga agera. Detta innebär att den huvudsakliga
målgruppen är Kvinnojouren Lund och förskolor, därmed berör inte utvärderingen våldsutsatta eller våldsutövare. En etikprövning var inte aktuell då
datainsamlingen inte innebar fysiskt eller psykiskt ingrepp på informanten
(Vetenskapsrådet 2011). Det är ändå av vikt genom hela uppsatsen att förhålla sig till forskningsetiska principer. De forskningsetiska principerna beaktas genom hela genomförandet fram till publicering av projektet.
Hela utvärderingen har tagit hänsyn till fyra etiska riktlinjer, vilket berör informationen, samtycket, konfidentialitet och nyttjande av datainsamlingen (Vetenskapsrådet 2011). Varje intervju inleddes med en allmän beskrivning av projektet där syftet med intervjun redogjordes. Det framgick även att intervjun var frivillig och att informanterna hade rätten att avbryta när de ville under intervjun, vilket motsvarar informationskravet och samtyckeskravet. Deltagarna gav även deras muntliga samtycke till deras medverkan i utvärderingen genom att de valde att delta i intervjun. Nyttjandeprincipen beaktades även genom att informera om hur informationen som samlats in skulle nyttjas, att all information som samlades in endast skulle användas till studiens ändamål och inte till något annat projekt. Konfidentialitet fastställdes genom att utesluta namn på informanterna som nämns i utvärderingen eller vilken förskola som den deltagande observationen och
utvärderingen, men enskilda intervjusvar och citat ska inte vara möjliga att koppla till individer med hänsyn till konfidentialitetsprincipen. Dessutom har inga
individuella färdigheter eller arbetsinsatser behandlats i resultatdelen, då det är arbetsprocessen i sin helhet som utvärderas.
Inför den deltagande observationen fick Kvinnojouren Lund och förskolechefen som deltog i utbildningstillfället ge sitt samtycke till att bli observerade då detta är något som eftersträvas vid en deltagande observation (Vetenskapsrådet 2011). Vid observationstillfället informerades förskolan om att utvärderingens och
observationens syfte samt att det var kvinnojourens genomförande som skulle observeras och inte förskolan. Vid känslig information såsom information om enskilda barn eller förskolepersonalens arbetserfarenheter valde vi att lämna rummet, för att inte ta del av denna information. Dessutom är det inte etiskt eller juridiskt rätt att ta del av den sortens information, då det omfattas av sekretess och inte var av relevans för detta arbete. Den deltagande observationen genomfördes systematiskt genom ett observationsschema och fältanteckningar.
Utöver det insamlade materialet fanns det även några etiska aspekter att förhålla sig till vid genomgången av den tidigare forskningen såsom stigmatisering (Vetenskapsrådet 2011). Det fanns en bakomliggande tanke under arbetets gång och det var vilka konsekvenser den tidigare forskningen kunde få av
publiceringen av denna utvärdering. Därav redogörs exempelvis faktorer som har en inverkan på effekterna av våldet såsom frekvens, varaktighet och längden på våldet. Stor betoning läggs på att det finns flera aspekter som har en inverkan på effekterna och att vissa barn uppvisar vaga tecken medan andra barn uppvisar tydligare tecken på våld. Den tidigare forskningen förmedlar även flera perspektiv där forskningen talar både för och emot vissa forskningsresultat exempelvis att det finns en könsskillnad vad gäller kännetecken.
5 RESULTAT
Resultatet utgår ifrån det empiriska materialet som har samlats in i form av en deltagande observation, intervjuer med kvinnojouren och en förskolechef. Det insamlade materialet presenteras utifrån projektets implementeringskedja som ligger till grund för genomförandeanalysen. Utöver implementeringskedjan diskuterades även målen och syftena med projektet som till viss del ligger till grund för målanalysen.
5.1 Mål & syfte
Våga se, våga agera skapades av några medarbetare från Kvinnojouren Lund som hade tidigare erfarenheter som förskolepedagoger. Medarbetarna hade under deras arbete som förskolepedagog upptäckt ett behov av kunskap hos förskolorna kring våld i nära relation.2 Kvinnojouren hade sedan tidigare varit inriktade mot kvinnor som upplever våld, men uppmärksammade även att barnen mår dåligt av våldet då de själva kan utsättas för eller bevittna våld. Det fanns ytterligare en orsak till att kvinnojouren startade ett förebyggande arbetet riktat mot utsatta barn, var för att
förhindra de konsekvenser våldet kan medföra.3 Förskolepersonalen är en
2 Intervju med kvinnojouren A
målgrupp som ofta har kontakt med familjer och har möjligheten att tidigt upptäcka utsatta barn.4 Utbildningen riktar sig till alla förskolepedagoger och varar i två timmar vid två olika tillfällen. Därefter började kvinnojouren att samla in material till projektet och hittade mallen Liten och trygg som blev en del av deras nuvarande projekt. Vid uppstart av projektet fyllde kvinnojouren i en aktivitetsplan för att söka finansiering för projektet. Aktivitetsplanen skulle innehålla vad syftet och målen med projektet var samt projektets innehåll. I
intervjuerna framstod det en osäkerhet kring vad syftet och målet med projektet.5 I intervjuerna framkom det att flera informanter inte var insatta medvetna om vilka målen och syftet med projektet var då de svarade:
“Jag tror det vara att nå ett visst antal. Jo, att nå minst fem personalgrupper tror jag var en sån målsättning på förskolor i Lund och kranskommuner.” (Intervju med kvinnojouren B)
“sprida information om kvinnojouren så att det överhuvudtaget blir mer känt att man kan ringa och söka hjälp.” (Intervju med kvinnojouren A)
En informant beskrev att syftet med projektet var att förebygga våld och hjälpa utsatta barn, medan ett av målen med projektet var att utbilda fem
personalgrupper.6 Informanterna var osäkra kring det exakta syftet och målen med projektet, men nämnde att dessa fanns nedskrivna i aktivitetsplanen.7
5.2 Mejlutskick
I början av projektet skickades ett informationsmejl ut till alla förskolor i Lunds kommun samt kranskommuner. I informationsmejlet presenterades innehållet i projektet, därefter fick förskolorna återkoppla till kvinnojouren vid intresse av utbildningen. Det var endast tre förskolechefer som besvarade mejlet, varav två av dessa förskolor har genomgått utbildningen och den tredje har inte haft
möjligheten att avsätta tid till att genomgå utbildningen.8 Gällande kvinnojourens kontakt med förskolorna framkom det att:
”det alltid svårt att nå personer //...// att faktiskt få folk att bli intresserade och vilja genomgå utbildningen.“ (Intervju med kvinnojouren B)
“Lite trögt är det väl just detta, att det inte är sån efterfrågan så kan man väl säga men de som väl hade sagt ja och vi kommer dit som känns det som positivt.” (Intervju med kvinnojouren A)
“Sen var det tre förskolechefer som hörde av sig att det här vill vi jättegärna göra och många hade ju flera förskolor som var chefer för. Sen var det en som bad oss att återkomma senare och när vi gjorde det fick vi aldrig något svar. //...// Där tänker jag är en sån sak som resurser att där borde man egentligen ha skickat ut påminnelse” (Intervju med kvinnojouren B)
Det framkom även i intervjuerna att kommunen också haft svårigheter med att komma i kontakt med förskolor för att kunna genomföra utbildningen.9
4 Intervju med kvinnojouren A
5 Intervju med kvinnojouren B 6 Intervju med kvinnojouren B
7 Intervju med kvinnojouren A, B, C
8 Intervju med kvinnojouren B 9 Intervju med kvinnojouren B
5.3 Insatsens upplägg
Vid det fösta utbildningstillfället ”våga se” talar kvinnojouren om olika våldsformer, normaliseringsprocessen, krympt livsutrymme och våldets konsekvenser. Under detta utbildningstillfälle visades också en film som hette “Jag sa att jag hade en mardröm” samt två casefilmer från mallen Liten och trygg där de diskuterade de tillhörande diskussionsfrågorna som fanns till de två
casefilmerna.10 I den andra delen “våga agera” diskuterades orosanmälan, rädslor vid en orosanmälan samt genus kopplat till förskolans roll.11Däremot framkom det i en intervju med kvinnojouren att:
“när jag var ute hos den första gruppen om att våga se, så hade vi fortfarande inte tagit fram hela material till våga agera, så vi visste inte riktigt vad vi skulle prata om, vilket gjorde att när vi prata om att våga se så blev det att vi prata väldigt mycket om den här anmälningsplikten. När vi kom andra gången så //...// nu har vi redan prata om anmälan, vad ska vi mer prata om? //...//hur kan man mer agera? Så dels blev det lite upprepning av kring hela orosanmälan //...// och sen så reviderade vi materialet lite då //...// för att det skulle bli tydligare för den andra gruppen.” (Intervju med kvinnojouren B)
Detta citat förmedlar att kvinnojouren delade med sig av sin kunskap om våld i nära relation under den första aktiviteten, men att det blev obalans vid de olika utbildningstillfällena. Därefter reviderades materialet inför den andra förskolan som skulle genomgå utbildningen, för att förtydliga de olika utbildningstillfällena.
12 Informanterna nämnde även hur utbildningen hade utvecklats inför nästa
utbildningstillfälle med den nästkommande förskolan:
“Första gången så pratar vi om våga se, och då pratar vi om tecken och signaler //...// hur man kan se på ett barn att det kan förekomma våld i hemmet. Då använder vi främst ett material från Brottsoffermyndigheten //...// så det är några case filmer som vi kollar på och diskuterar utifrån och diskuterar även hur dem tänker och om dem har några erfarenheter, om hur de ser på problemet och såna grejor. Och sen andra gången så handlar det om våga agera och det är kanske ännu mer
diskussionsform om vad de pratar om vad har för rutiner kring anmälningsplikt och typ om man kan göra andra saker utöver anmälningsplikten” (Intervju med
kvinnojouren C)
Citat framför att våga agera-delen handlade om tecken och signaler på barn som utsätts för våld i hemmet, samt att de visade två casefilmer från mallen Liten och trygg. Därefter diskuterade casefilmerna och förskolepersonalens hade
möjligheten att dela med sig av sina egna erfarenheter kring anmälningsplikten.13 Förskolechefen nämnde att “våga se” gav en mer generell bild av vad som kunde vara en risk och inte lika mycket om kännetecken, där endast en casefilm visades. Vid det andra utbildningstillfället visades den första casefilmen igen tillsammans
med två nya casefilmer.14Detta var även något som observerades under det andra
utbildningstillfället, att kvinnojouren visade tre casefilmer från mallen Liten och trygg med några tillhörande diskussionsfrågor.15
10 Intervju med kvinnojouren B
11Intervju med kvinnojouren C
12 Intervju med kvinnojouren B 13 Intervju med kvinnojouren C 14 Intervju med förskolechef 15 Deltagande observation
