• No results found

Vårdpersonalens syn på delaktighet och hur denna främjas hos föräldrar vars barn vårdas på en barnintensivvårdsavdelning

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Vårdpersonalens syn på delaktighet och hur denna främjas hos föräldrar vars barn vårdas på en barnintensivvårdsavdelning"

Copied!
35
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ VÅRDVETENSKAP

VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2015:57

Vårdpersonalens syn på delaktighet och hur denna främjas

hos föräldrar vars barn vårdas på en

barnintensivvårdsavdelning

Fatemeh Najibzia

Peri Somo

(2)

Uppsatsens titel: Vårdpersonalens syn på delaktighet och hur denna främjas hos föräldrar vars barn vårdas på en barnintensivvårdsavdelning Författare: Fatemeh Najibzia och Peri Somo

Huvudområde: Vårdvetenskap

Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng

Utbildning: Specialist sjuksköterskeutbildning med inriktning mot intensivvård, 60 Hp.

Handledare: Berit Lindahl Examinator: Isabell Fridh

Sammanfattning

Ett barn som läggs in på en intensivvårdsavdelning innebär inte omhändertagande av barnet enbart utan av hela familjen då denna påverkas i stor utsträckning. Föräldrarna hamnar i en krisartad situation och de är i stort behov av känslomässigt och socialt stöd. Syftet med studien var att undersöka vårdpersonalens syn på delaktighet och hur de främjar denna hos föräldrar vars barn i åldrarna 0-2 år vårdas på en barnintensivvårdsavdelning. En kvalitativ innehållsanalys användes i granskningen av individuella intervjuer med tre specialistsjuksköterskor och fyra undersköterskor verksamma på en barnintensivvårdsavdelning. Analysen resulterade i fyra huvudkategorier: delaktighet ur vårdpersonalens perspektiv, utmaningar för delaktighet, hur vårdpersonal gör föräldrar delaktiga samt en god relation skapar trygga föräldrar. Då antalet publicerade studier inom ämnet ur vårdpersonalens perspektiv var få, argumenterar vi för vikten att synliggöra det vardagliga arbete som vårdpersonalen utför. Slutsatserna är därefter att resultatet kan medföra ökad medvetenhet och reflektion kring ämnet vilket kan bidra till att verksamheter fortsätter att utvecklas inom området vad gäller föräldrars delaktighet.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING __________________________________________________________ 1   BAKGRUND __________________________________________________________ 1   Krisbegreppet _____________________________________________________________ 1   Barns kognitiva och psykologiska utveckling ___________________________________ 2   Vårdmiljö och intensivvård till små barn ______________________________________ 2   Livsvärld och familjecentrerad vård __________________________________________ 3   Delaktighet och vårdrelation ________________________________________________ 4   PROBLEMFORMULERING _____________________________________________ 4   SYFTE _______________________________________________________________ 5   METOD ______________________________________________________________ 5   Ansats ___________________________________________________________________ 5   Deltagare _________________________________________________________________ 5   Datainsamling ____________________________________________________________ 6   Dataanalys _______________________________________________________________ 6   Förförståelse ______________________________________________________________ 8   Etiska överväganden _______________________________________________________ 8   RESULTAT ___________________________________________________________ 9   Delaktighet ur vårdpersonalens perspektiv ____________________________________ 9   Möjligheter till att främja delaktighet _______________________________________________ 10   Fördelar med föräldrars delaktighet _________________________________________________ 10   Utmaningar för delaktighet ________________________________________________ 11   Vårdmiljöns inverkan ___________________________________________________________ 11   Svårigheter med att involvera föräldrar ______________________________________________ 11   Konsekvenser av att inte ha föräldrar delaktiga _______________________________________ 12   Hur vårdpersonal gör föräldrar delaktiga ____________________________________ 12   Information och instruktion _______________________________________________________ 12   Att planera för att möjliggöra närvaro _______________________________________________ 13   Att involvera i basala vårduppgifter ________________________________________________ 13   En god relation skapar trygga föräldrar ______________________________________ 14   Att gå varsamt fram _____________________________________________________________ 14   Att skapa förtroende och främja anknytning __________________________________________ 15   DISKUSSION ________________________________________________________ 16   Metoddiskussion _________________________________________________________ 16   Resultatdiskussion ________________________________________________________ 18   SLUTSATSER ________________________________________________________ 21   KLINISKA IMPLIKATIONER __________________________________________ 21   REFERENSER _______________________________________________________ 23  

(4)

Bilagor ________________________________________________________________   Bilaga 1. Informationsbrev till verksamhetschef och vårdenhetschef ________________   Bilaga 2. Informationsbrev till deltagare _______________________________________   Bilaga 3. Intervjuguide ______________________________________________________   Bilaga 4. Samtyckesblankett __________________________________________________  

(5)

1

INLEDNING

På en barnintensivvårdsavdelning (BIVA) i Sverige vårdas barn under konstant övervakning med medicinteknisk utrustning samt av specialistsjuksköterskor och undersköterskor. I det aktuella examensarbetet benämns dessa som ”vårdpersonal". Barnen som vårdas på BIVA är i åldrarna 0-16 år med stor variation av svåra medicinska- och kirurgiska tillstånd. Tidigare studier visar på att föräldrar vars barn vårdas på BIVA känner ett utanförskap och att vårdpersonalen har svårt att tillgodose deras behov av delaktighet. I vårt framtida yrke på BIVA kommer vi dagligen att komma i kontakt med föräldrar som har ett behov av ökad delaktighet i sitt barns vård. Således ligger det i vårt intresse att undersöka ämnet. Studien inriktar sig följaktligen på hur vårdpersonalen kan främja delaktigheten hos föräldrar vars barn vårdas på BIVA med fokus på små barn (0-2 år). Vi har uppfattningen om att vårdpersonal arbetar med att främja delaktighet hos föräldrar i sitt yrke, ibland omedvetet. Därmed utgår vi från att många bär på en tyst kunskap inom området som vi gärna vill belysa och hjälpa till att sprida.

BAKGRUND

Nyblivna föräldrar till barn som vårdas på BIVA befinner sig oftast i ett kristillstånd där de känner oro över sitt barns emotionella och fysiska hälsa (Wigert 2013, ss. 62-63). Detta påverkar den egna föräldrarollen som vid barnets födelse inte har etablerats, utan utvecklas i samspel med barnet över tid.   På BIVA händer det att vårdpersonalen tar över vården av barnet vilket sätter föräldrarollen ur spel (Wigert 2013, ss. 62-63; Cushing 2005, s. 184). Miljön på BIVA består till stor del utav teknisk apparatur som sköts av vårdpersonal och föräldrarna kan behöva kämpa för att få vara delaktiga i sitt barns omvårdnad (Wigert 2014, ss. 62-63; Cushing 2005, s. 184). Detta bidrar till att oklarheter kring ansvarsfördelningen kan uppstå mellan föräldrar och vårdpersonal. Föräldrarna hamnar lätt i en beroendeställning till vårdpersonalen enligt Wigert (2013, ss. 62-63) då de oftast får anpassa sig efter avdelningens rutiner och vårdpersonalens arbetssätt. Studier visar att samspelet mellan barnet och föräldrarna främjas när föräldrarna får delta aktivt, vilket minskar föräldrarnas maktlöshet, oro och stress (Wigert 2013, ss. 62-63: Coyne & Cawley 2007, s. 894).

Krisbegreppet

Begreppet kris härstammar från det grekiska ordet ”krisis” som betyder plötslig förändring, avgörande vändning, ödesdiger rubbning (Nationalencyklopedin, kris 2006). Cullberg (2006, s. 15) beskriver att kris är något som kommit att stå för ett psykologiskt reaktionsmönster inför akut uppkommande svårigheter. Några exempel på oönskade förändringar är dödsfall, misslyckanden samt sjukdom, vilka kan ge upphov till oro, psykisk smärta och nedstämdhet (Åsberg & Nygren 2009, s. 461).   Enligt Wiklund Gustin (2015, ss. 248-249) uppstår en kris när en persons tidigare kunskaper inte är tillräckliga för att denne ska begripa och bemästra den plötsliga förändringen. Hur förändringen upplevs och tacklas bottnar i personens tidigare erfarenheter, vilka

(6)

2

copingstrategier personen har samt vilken betydelse händelsen tillskrivs. För en person i kris är därför ett nätverk och socialt stöd av stor betydelse.  

Barns kognitiva och psykologiska utveckling

Det sensorisk-motoriska stadiet är det första stadiet (0-2år) i ett barns kognitiva utveckling och karaktäriseras av att barnets inlärning sker via motorik och sinnesupplevelser enligt Piagets teori. Detta innebär att deras kunskaper är totalt bundna till deras handlingar och upplevelser om världens ting och vad de kan göra med världen (Evenshaug & Hallen 2001, s. 121). Under de första månaderna av barnets liv lever barnet i den direkta upplevelsens värld där saker och personers existens endast beror på om de är omedelbart förnimbara. Under det första halvåret av barnets liv sker något i utvecklingen som Piaget kallar egocentrism, där barnet helt och hållet ser världen med sig självt som dess centrum. Vid åtta till tio månaders ålder börja barnet lära sig att skilja på upplevelsen av ett föremål och föremålet i sig genom att söka efter det även om det är dolt (Havnesköld & Risholm Mothander 2009, ss. 34-36). Enligt Bowlbys anknytningsteori (Havnesköld & Risholm Mothander 2009, ss. 182-185) är anknytningen en process som utvecklas i olika faser under barndomen. Anknytning definieras enligt Bowlby av det emotionella starka band som en person etablerar till en annan samt upplevelsen av välbefinnande och trygghet i samspel med denna (Sommer 2009, ss. 180). Under spädbarnstiden har barnet ett totalt beroende av fysisk närhet där föräldrarna kan användas som en trygg bas för barnet. Det nyfödda barnet kan inte sörja för sin egen överlevnad och därför har det redan vid födsel ett välutvecklat beteendesystem som syftar till att få tillgång till omvårdnad. Det är inte nödvändigtvis de biologiska föräldrarna som måste utgöra denna trygghet utan det primära är att någon ger barnet omvårdnad. Den eller de personer som regelbundet tillgodoser barnets primära behov kommer barnet att knyta an till (Havnesköld & Risholm Mothander 2009, ss. 182-185).

Vårdmiljö och intensivvård till små barn

Mattson, Arman, Castren och Forsner (2014 ss. 337-338) samt Cushing (2005, s. 184) hävdar att miljön och rutinerna på BIVA hindrar föräldrar från att komma nära sina barn och att delta i sitt barns vård. Detta kan påverka att deras roller som barn och förälder ändras till patient och anhörig (Beck, Weis, Greisen, Andersen & Zoffmann 2009, s. 92; Mattson et al. 2014, ss. 337-338; Macdonald, Liben, Carnevale & Cohen 2012, s. 242). Hinder i miljön kan enligt Mattson et al. (2014 ss. 337-338) vara trånga rum med många sängar och mycket medicinteknisk utrustning som per automatik underordnar den privata sfären. Detta bidrar till att föräldrarna känner att de inte får tillräckligt med utrymme vid sina barn vilket leder till en känsla av utanförskap. Vid situationer då barnets tillstånd är kritiskt kan det kännas skrämmande att komma nära sitt barn bland all utrustning i den främmande miljö som BIVA kan utgöra (Mattson et al. 2014 ss. 337-338; Monti et al. 2012, s. 217; Cushing 2005, ss. 182-183). Mattson et al. (2014 ss. 337-338) belyser att kontakten mellan barn och föräldrar kan främjas av vårdpersonal genom att vårdpersonal eliminerar de fysiska barriärerna mellan föräldern och barnet.

(7)

3

Exempelvis kan vårdpersonalen, vid tillfällen då barnets tillstånd är mindre kritiskt, hjälpa föräldrarna att flytta över barnet med all sin utrustning till förälderns famn.

Livsvärld och familjecentrerad vård

För att kunna stärka patientens hälsoprocesser bör vårdaren ha viljan att förstå hur vårdande, lidande, hälsa och sjukdom upplevs samt hur det påverkar patienten i sitt livssammanhang. Dahlberg och  Segesten (2010, ss. 126-128) menar att vårdaren måste ha insikt i hur sjukdomen påverkar patientens upplevelse av sammanhang och mening samt ha nödvändig kompetens för att kunna göra patienten delaktig i vården. Livsvärlden utgör en grund för vårdvetenskapen och i den inkluderas närståendes och vårdarnas perspektiv. Livsvärlden kan förstås som ”världen som den erfars” (Dahlberg & Segesten 2010, ss. 126-128). Den är personlig och unik och det är genom den som vi förstår oss själva, andra och allt annat i världen.

Mattson, Arman, Castren och Forsner (2013, ss. 528-529) beskriver att barn som vårdas på sjukhus är mycket sårbara och utsatta då de är beroende av att sjuksköterskan ser deras behov och tillgodoser dem i möjligaste mån. När vårdpersonalen misslyckas att förstå och möta barnet, att se hela barnet, negligeras deras oro och rädslor vilket ökar deras lidande samt riskerar att öka upplevelsen av smärta hos barnet (Mattson et al. 2013, ss. 535-536). Föräldrarna utgör en viktig roll i barnets livsvärld och det är därför viktigt att stödja dem så att de kan hjälpa sitt barn. Begreppet familjecentrerad vård har kommit att användas alltmer i omvårdnaden av familjer (Kean & Mitchell 2014, s. 664) och beskrivs som en utvidgning av patientvården och inkluderar familjen i planering och genomförande i omvårdnadsprocessen (Norton, 2012, s. 30). I familjecentrerad vård ses familjen som en helhet där fokus ligger på familjen men samtidigt även på individen (Hallström 2009, s. 27). Enligt Ekebergh (2009, s. 26) utgår vårdpersonal från patientens- samt dennes anhörigas behov och livsvärld för att också stärka vårdrelationen. Föräldrarna är de som känner barnet allra bäst och är de som barnet vänder sig till för att få tillit och för att kunna uttrycka sig. Vårdpersonalen behöver vara uppmärksamma och lyhörda för de behov som familjen uttrycker eller det som verkar otydligt för dem (Månsson & Enskär 2008, ss. 34-35; Hallström 2009, s. 26). Att ha sitt barn på BIVA är oftast en traumatisk upplevelse för föräldrarna då barnets tillstånd vanligen är kritiskt och utgången inte sällan är oviss. Rädslan att förlora sitt barn är så stark att föräldrar ibland i förskott genomgår en sorgeperiod under tiden deras barn vårdas på BIVA. Därför är det av vikt att föräldrar får emotionellt stöd och att vården som ges är familjecentrerad (Roets, Rowe-Rowe & Nel 2012, s. 624).

Familjecentrerad vård är en viktig hörnsten i sjuksköterskans vårdande men studier visar att det finns ett gap mellan värdering och implementering i praktiken (Kean & Mitchell 2014, s. 664; Cushing 2005, s.184). Enligt Roets, Rowe-Rowe och Nel (2012, s. 625) är vårdpersonal mer benägna att fokusera på barnets fysiska hälsa och tillstånd medan föräldrarnas psykiska och emotionella behov ofta försummas. Sjuksköterskor finner det utmanande att interagera med föräldrar och att ge känslomässigt stöd till dem då föräldrarnas stressnivåer kan vara väldigt höga.

(8)

4

Delaktighet och vårdrelation

Att vara delaktig innebär att aktivt delta i något, medverka i beslut samt ha vetskap om något, vilket kan bidra till en känsla av att vara behövd. Faktorer som kan medverka till föräldrarnas delaktighet är bemötande, kommunikation, aktivt deltagande och information (Wigert 2013, ss. 63-69). En hörnsten i föräldrarnas delaktighet är att de erhåller information om sitt barns behandling och vård på ett lämpligt sätt samt att de aktivt får delta i beslut rörande barnet och dennes vård (Wigert 2013, ss. 63-69; Hallström 2009, ss. 25- 26, Kaakinen & Tabacco 2014, s. 123). Enligt Cushing (2005, s. 181) är det vårdpersonalens ansvar att stödja föräldrars aktiva deltagande och att ge föräldrar möjlighet att delta samt närvara i sitt barns vård, vilket även stödjs av Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763). Föräldrabalken (SOSFS 1949:381) stödjer föräldrarnas rätt och skyldighet att få vara delaktig i beslut som rör sitt barns vård.

Enligt Mattson et al. (2014, ss. 337-338) upplever föräldrar på BIVA att det är som mest utmanande när deras barn har smärtor, när barnet är rädd och/eller är ledsen. Föräldrarna känner då att barnet tappar sin förmåga att kommunicera och de känner sig maktlösa som föräldrar vilket kan resultera i att de lämnar över omvårdnadsansvaret till vårdpersonalen och således intar en passiv roll (Mattson et al. 2014, ss. 337-338: Cushing 2005, s.183). Cushing (2005, s. 180) belyser vikten av att vårdpersonal behöver arbeta på ett sätt med barnet där de inte övertar föräldrarnas roll utan snarare assisterar föräldrarna i omvårdnaden genom att exempelvis tillföra föräldrarna ny kunskap och nya perspektiv i sitt barns vård.   Ekebergh (2009, s. 26) belyser att en god vård är totalt beroende utav att vårdaren och patienten har en form av medmänsklig relation. Denna kännetecknas av att vårdaren i sitt vårdande skapar en öppenhet i relation till patientens livsvärld genom att ha ett professionellt engagemang och ett reflekterande förhållningssätt. Wigert  (2013, ss. 63-69) menar att föräldrarna engageras av vårdpersonal i sitt barns vård genom öppen och ärlig kommunikation gällande barnets vård och behandling. Föräldrar som varit närvarande på ronder känner sig mer delaktiga i vården, de får en bättre förståelse för olika vårdroller och blir mer bekväma när de får information från ronderna (Stickney, Ziniel, Brett & Troug 2014, ss. 1246-1247). Ett gott bemötande stärker vårdrelationen och kan innebära att vårdpersonalen har ett inbjudande förhållningssätt, att de visar omtanke och bekräftar föräldrarna. Enligt Mattson et al. (2014, ss. 337-338) är det viktigt för föräldrarna att få kontinuerlig information om barnets behandling, medicinering och återhämtning i syfte att lindra föräldrarnas oro. Det uppskattas även av föräldrarna att vårdpersonalen är ärliga även om sjukdomsbilden inte är fastställd (Schuurman, van Vught, van Goudoever, Dullaart, Albers, Verlaat, Hazelzet, Latour, van Dam, &  van Heerde 2011, s. 322). Mattson et al. (2014, ss. 337-338) lyfter fram att tryggheten hos föräldrarna och tilliten till vårdpersonalen ökar när de visar kunskap utöver det vanliga och uppenbara kring barnet.

PROBLEMFORMULERING

Föräldrar strävar oftast efter att få vara närvarande och delaktiga i sitt barns sjukhusvård när barnet drabbas av allvarlig ohälsa och sjukdom. Detta kan vara problematiskt då

(9)

5

intensivvårdsmiljön i sig kan utgöra ett hinder för dem att komma barnet fysiskt nära. Fysisk närhet mellan barn och föräldrar har visat sig vara nödvändigt för föräldrarnas och barnets anknytning samt för barnets återhämtning. Patienten/barnet befinner sig i en fysisk kris på BIVA samtidigt som det för familjen blir en psykologisk och existentiell kris. Familjer som har en kritiskt sjuk familjemedlem kan uppvisa stort lidande vilket kan vara en orsak till att sjuksköterskan distanserar sig. I sin tur leder det till att hen inte finns till hands för familjen vilket orsakar dubbelt lidande för familjen och att vårdrelationen tar skada.  Forskning (t.ex. Roets et al. 2012, s. 625; Kean & Mitchell 2014, ss. 665-667; Cushing 2005, s. 184) har visat att det är framgångsrikt med familjecentrerad vård och att göra familjen delaktig men att sjuksköterskor har svårigheter att implementera det i vardagen. Kan det bero på att det är brist i resurser i form av arbetskraft, tid och utbildning? Vilka förutsättningar finns det för vårdpersonal till att främja delaktighet och vilka hinder finns det?

SYFTE

Syftet var att undersöka vårdpersonalens syn på delaktighet och hur denna främjas hos föräldrar vars barn vårdas på en barnintensivvårdsavdelning.

METOD

Ansats

Den form av innehållsanalys (Elo & Kyngäs 2008, s. 107) som används i denna studie bygger på en kvalitativ ansats. Den kvalitativa innehållsanalysen inriktar sig på tolkning och granskning av texter som i detta examensarbete inhämtats från inspelade intervjuer (Malterud 2014, s. 31: Lundman & Hällgren Graneheim 2012, s. 187; Polit & Beck 2013, s. 45). Den metodologiska ansatsen som använts är induktiv vilket enligt Malterud (2014, s. 31) innebär att analys av texten är öppen och förutsättningslös. Inom den kvalitativa traditionen, till skillnad från en kvantitativ ansats, där forskare vill komma den objektiva sanningen så nära som möjligt, är uppfattningen att tolkningen av sanningen är vägledande. Lundman och Hällgren Graneheim (2012, ss. 187-188) framhåller att  omvärlden ses som mer komplex, konstruerad, kontextberoende och subjektiv inom den kvalitativa traditionen. Texten som analyseras bör därför ses i sitt sammanhang enligt Elo och Kyngäs (2008, s. 113) och tolkningen bör menar Lundman och Hällgren Graneheim (2012, ss. 187-188) göras med en medvetenhet om intervjupersonernas tidigare erfarenheter och livsvillkor. Texten har inte en självklar mening utan den kan tolkas på olika sätt men måste ändå vara giltig. Forskaren är här i större utsträckning, än i den kvantitativa analysen, medskapare i forskningsprocessen då denne växlar mellan närhet och distans (Lundman & Hällgren Graneheim 2012, ss. 187-188).

Deltagare

(10)

6

Brinkmann 2009, s. 123) var verksamma på en barnintensivvårdsavdelning i mellersta Sverige. De urvalskriterier som angavs för deltagande var:  minst två års arbetserfarenhet från BIVA, en jämn spridning av undersköterskor och specialistsjuksköterskor samt att intervjupersonerna skulle representera olika kön.

Informationsbrev (Bilaga 1.) skickades till BIVA:s vårdenhetschef samt verksamhetschef för godkännande av studiens genomförande. Båda yrkeskategorierna tillfrågades därefter via e-post av författarna om intresse fanns för deltagande och blev tilldelade ett informationsbrev (Bilaga 2.). Per e-post presenterades även studiens syfte och genomförande. Då respons per e-post uteblev hänvisades författarna av vårdenhetschefen till en speciellt ansvarig sjuksköterska som tillfrågade personal som uppfyllde urvalskriterierna. De som ville medverka fick sedan muntlig och skriftlig information om studien av den ansvariga sjuksköterskan som också förmedlade vilken tid och plats deltagarna hade önskemål om. Deltagarna bestod av tre specialistsjuksköterskor inom intensivvård och barnsjukvård samt fyra undersköterskor, varav fyra av dem var kvinnor och tre var män. Arbetserfarenheten varierade från två år till 17 år. Urvalet grundade sig på att sjuksköterskor och undersköterskor i hög grad är involverande i omvårdnaden av patienten och utvecklar således en god vårdrelation. En jämn fördelning av yrkeskategorier och kön valdes för att få tillgång till olika aspekter av delaktighet. Motivet till att de skulle ha minst två års erfarenhet var att de skulle ha utvecklat en djupare förståelse i sin praxis om hur delaktighet kan gå till och ge exempel på detta (Rosberg 2012, s. 115).

Datainsamling

Information om studiens upplägg och syfte presenterades även muntligt till deltagarna i anslutning till intervjun. En pilotintervju som sedan granskades efter transkribering av författarnas handledare utgjorde den första intervjun och materialet inkluderades i studien.   Samtliga intervjuer genomfördes i huvudsak utifrån en semistrukturerad frågeguide och spelades in med hjälp av en iPhone och iPad. En tematisk frågeguide utifrån Kvale och Brinkmanns (2014, s. 173-175) beskrivning överfördes  till lämpliga intervjufrågor. Intervjun inleddes med en öppen ingångsfråga: Kan du berätta för oss vad delaktighet innebär för dig? Fler frågor ställdes och intervjun avslutades med frågan om deltagaren hade något ytterligare som de ville tillägga (Bilaga 3.). I jämförelse med kvantitativ metod styrs inte deltagaren till färdigframställda svar, utan denne tillåts att svara fritt samt får möjlighet utveckla sina svar vilket speglas i insamlad data. Intervjuerna tog cirka 30-45 minuter vardera och genomfördes på BIVA enligt deltagarnas önskemål. Båda författarna medverkade vid samtliga intervjuer och transkriberingen delades upp mellan författarna. Då det kunde ha betydelse för innebörden av det som berättades togs pauser, skratt och tankeljud med under transkriberingen (Polit & Beck 2012, s. 557).

Dataanalys

(11)

7

Kyngäs (2008) beskrivning. Vid en kvalitativ innehållsanalys ligger fokus på att beskriva variationer i texten och detta görs genom att identifiera textens likheter och olikheter (Lundman & Hällgren Graneheim 2012, s. 189; Elo & Kyngäs 2008, s. 111).  I den kvalitativa metoden kan frågor ställas som "Vad är...?", "Vad betyder...?" och "Hur sker...?" och dessa relaterar till innehållet i koderna på en besvarande nivå (Lundman & Hällgren Graneheim 2012, s. 191; Kvale & Brinkmann 2014, ss. 173-175; Malterud 2014, s. 34; Polit & Beck 2013, s. 12).

Analysen påbörjades med att båda författarna upprepade gånger läste igenom samtliga intervjuer var och en på egen hand för att bli bekanta med innehållet och få en helhetsförståelse om vad de handlade om. Därefter markerades meningsenheter, vilka bestod av hela eller delar av meningar i texten, enskilt och togs ut ur samtliga intervjutexter gemensamt av författarna. Vid osäkerhet kring indelning av de meningsbärande enheterna fördes diskussion mellan författarna tills dess att konsensus uppnåddes (Lundman & Hällgren Graneheim 2012 ss. 188-193). Meningsenheterna kondenserades för att göra texten kortare och mer lätthanterlig samtidigt som det centrala innehållet behölls. Den kondenserade texten abstraherades genom att koder formulerades och som sedan sammanfördes till subkategorier. Koderna beskrev kort meningsenhetens innehåll. Genom att identifiera de koder som tillhörde en viss grupp och hade liknande innehåll skapades underkategorier vilka växte fram ur materialet (Elo & Kyngäs 2008, s. 111; Lundman & Hällgren Graneheim 2012, s. 189-191; Lundman & Graneheim 2004, ss. 105-106). En kategori utgörs av flera koder som har ett liknande innehåll. Ingen data ska falla mellan två kategorier eller passa in i fler än en kategori (Lundman & Hällgren Graneheim 2012, s. 189-191). Kategorierna fördes sedan in under huvudkategorier som även dem växte fram ur materialet under analysens gång.

Tabell 1. Analysförfarande - Exempel ur analysprocessen på tillvägagångssätt från meningsbärande enhet till huvudkategori.

Meningsbärande

enhet Kondensering Kod Subkategori Huvudkategori

”Oftast brukar de kunna tvätta lite granna, kanske i ansiktet eller lite sådär och vara delaktiga och byta, ja, och vara med i omvårdnaden runtomkring barnet, och sen om man ska vända och sånt att man kanske tar med dem i så mycket man kan.” Låter föräldrarna delta i omvårdnaden i den mån det går Föräldrarnas

deltagande Att involvera i basala vårduppgifter

Hur vård-personal gör

(12)

8

”Att man kan få vänta eeh och vända och greja med barnet tills föräldrarna

kommer och är där och lägga upp det på ett bra sätt så att dem får vara med.” Väntar in föräldrarna så att de får vara med Föräldrarnas närvaro inväntas Att planera för att möjliggöra närvaro föräldrar delaktiga

Förförståelse

Förförståelse menar Malterud (2014, ss. 48-50) är de erfarenheter och hypoteser som forskaren har innan ett projekts början. Förförståelsen är en viktig motivator till att påbörja forskning av ett fenomen eller tema men kan också påverka forskaren genom att verka som ”skygglappar”. Tolkningar är aldrig förutsättningslösa utan präglas av forskarens förväntan och forskaren riskerar enligt Malterud (2014, ss. 48-50) att bli begränsad och få en bristande förmåga till att ta lärdom av sitt kunskapsstoff. Detta, går dock att förebygga menar Malterud, genom att forskaren har en medveten och aktiv attityd till sin förförståelse. Författarnas medvetna förförståelse inför examensarbetets början var att sjukvårdspersonalen antogs ha svårigheter att involvera föräldrarna i vården. Vi antog även att svårigheter och hinder kunde tänkas utgöras av miljön på BIVA, brist på tid men även brist på personal.

Etiska överväganden

Enligt Malterud (2014, s. 240) lägger samtalet under intervjun grund för hur nära forskaren får komma deltagaren, vilken kunskap som delas och vilket klimat intervjun har. En viktig förutsättning för en god intervju är att deltagaren och forskaren har ömsesidig tillit och respekt. För att uppnå ett rikt datamaterial krävs kraft och tid att skapa optimal närhet där deltagaren kan känna sig trygg och inte uppleva sig pressad. Om dessa förutsättningar har skapats av forskaren är det nödvändigt att relationen också förvaltas på ett tillfredställande sätt så att deltagarens förtroende till forskaren inte missbrukas (Malterud 2014, ss. 239-240). I detta examensarbete har en etikprövning inte varit aktuell enligt förordning (2003:615) om etikprövning av forskning som avser människor (etikprövningsnämnden u.å.). Vetenskapsrådets (2002) rekommendationer följdes i överenstämmelse med forskningsetiska metoder gällande konfidentialitet, nyttjandekrav samt informerat samtycke.   Deltagarna informerades om studiens syfte och mål via informationsbrev som delades ut av ansvarig sjuksköterska samt muntligen vid intervjutillfälle. Deltagarna gavs skriftligt och muntligt medgivande enligt Codex (2015) om att de medverkade i studien under förutsättning av att de närhelst under studiens gång kunde avstå från deltagande utan förklaring. Deltagarna informerades om informerat samtycke och anonymitet samt om grundprincipen att inte orsaka skada eller lidande efterlevdes(Polit & Beck 2012, ss. 152-156; Vetenskapsrådet 2002). Innan intervjun genomfördes skrev de också under blankett om informerat samtycke (Bilaga

(13)

9

4.). Konfidentialitet är viktigt att värna om och innebär att insamlad data förvaras säkert samt förstörs efter användning och  att utskrifter grundade på intervjuer avidentifieras (Kvale och Brinkmann 2009, ss. 227-228; Vetenskapsrådet 2002).

RESULTAT

Nedan presenteras vårdpersonalens syn på delaktighet och hur de främjar denna hos föräldrar vars barn vårdas på en barnintensivvårdsavdelning. Ur innehållsanalysen kom det fram fyra huvudkategorier och 10 subkategorier som beskriver deltagarnas upplevelser i relation till studiens syfte. Dessa presenteras i tabellen nedan.

Tabell 2. Analysöversikt.

Subkategori Huvudkategori

Möjligheter till att främja delaktighet Fördelar med föräldrars delaktighet

Delaktighet ur vårdpersonalens perspektiv

Vårdmiljöns inverkan

Svårigheter med att involvera föräldrarna

Konsekvenser av att inte ha föräldrar delaktiga

Utmaningar för delaktighet

Information och instruktion

Att planera för att möjliggöra närvaro Att involvera i basala vårduppgifter

Hur vårdpersonal gör föräldrar delaktiga

Att skapa förtroende och främja anknytning

Att gå varsamt fram

En god relation skapar trygga föräldrar

Delaktighet ur vårdpersonalens perspektiv

Delaktighet är ett fenomen som av vårdpersonalen ansågs vara väldigt brett. Det kunde exempelvis handla om allt från att bara finnas i rummet, hålla en hand, få tycka till i beslut, till att hjälpa föräldrarna med att få upp sitt barn till sin famn. Det beskrevs även som en känsla att känna sig behövd. En av deltagarna svarade på vad begreppet

(14)

10

“Delaktighet det, det är ju ett sätt och, och få med närstående och patienten i vården och då att vården är anpassad till dem, deras behov, deras önskemål...” (Informant 1).

Möjligheter till att främja delaktighet

Det fanns goda möjligheter till att främja delaktighet. En av de största fördelarna ansågs vara att det alltid fanns minst en personal inne på rummet vilket bl.a. främjade samarbetet mellan personal och föräldrar. Deltagarna hade inte någon gång upplevt en situation där föräldrarna inte kunde göras delaktiga till någon grad även om barnets tillstånd var kritiskt.

”Det är ju en utmaning. Ehm, det är ju så. Det går ju alltid att främja delaktigheten, det är ju inte så att det inte går. Det är bara frågan om vilken grad och så.”( Informant 1). ”Det kan ju vara allt från det att bara hålla handen kanske på barnet till att få upp till famnen även om dem ligger i respirator liksom och har diverse, man kanske har drän eller så men det funkar ändå.” (Informant 7).

Fördelar med föräldrars delaktighet

Föräldrar som kunde vara delaktiga i en högre grad upplevdes som tryggare och gladare än de som var delaktiga i mindre utsträckning. Tryggheten bidrog till att föräldrarna blev mer avslappnade, vågade ta mer i sina barn, vågade fråga och tycka till i alltmer gällande sitt barns vård. Föräldrarna tog till sig information bättre vilket ökade deras känsla av kontroll och främjade bearbetning av sina känslor kring situationen. Föräldrarna antogs må bättre utav att få vara delaktiga, om än bara lite, även i de situationer då barnet inte klarade sig.

Det underlättade för vårdpersonalen att barnen blev lugnare och tryggare av föräldrarnas beröring och röster vilket kunde synas tydligt på barnets kroppsspråk och vitala parametrar. En av de mest tydliga exempel som beskrevs på hur föräldrarnas närvaro påverkade barnen och deras vård var när ett barn blev lugnare vilket medförde att sederingen kunde minskas och barnet kunde då få möjlighet till att initiera egna andetag och syrgasen kunde sänkas på.

”Det har varit så många tillfällen som barnen liksom har märkt att föräldrarna är där på något sätt. Dem blir lugnare i pulsen plus att dem sover aldrig så gott så det tror jag nog att det, det har man sett lite för många gånger för att se att det inte skulle ha någon betydelse.” (Informant 5).

(15)

11

Utmaningar för delaktighet

På BIVA finns mycket medicinteknisk utrustning och ytan är ofta liten. Föräldrar får trängas bland apparatur och personal samt känner sig ofta rädda i den främmande miljön. Föräldrar hamnar oftast i en kris vilket utgör en negativ inverkan på deras delaktighet då de kan ha svårt att ta in information. Föräldrar som inte är delaktiga mår sämre och hamnar alltmer i bakgrunden.

Vårdmiljöns inverkan

Miljön på BIVA kan vara skrämmande för föräldrar och upplevs inte alltid så inbjudande på grund utav all utrustning, apparatur och slangar. Det är små ytor och föräldrarna kan känna sig i vägen. Deltagarna beskrev att föräldrarna hade svårigheter att se sitt barn bland all apparatur då de fokuserade mycket på det tekniska.

”… de blir lite sådär rädda och jag förstår för det är liksom så mycket apparater, det är kopplingar och det är mediciner och så…” (Informant 3).

Enligt deltagarna var det önskvärt med mer plats på rummet. Enkelrum skulle till exempel kunna öppna upp för större möjligheter för föräldrarna att ställa fler frågor och för familjen att vara mer som en familj. Någon deltagare beskrev att det improviserades en hel del när utrymme skulle skapas för föräldrarna och att det mesta gick att lösa. Enligt intervjupersonen grundade sig detta oftast i en inställningsfråga. När det kom till små barn brukade de, när det var möjligt, ställa in en större säng så att en förälder kunde ligga hos barnet inne på patientrummet.

Svårigheter med att involvera föräldrar

Rädsla hos föräldrarna var enligt samtliga deltagare en av de största faktorerna till att det var svårt att involvera föräldrarna i barnets omvårdnad. Det var bland annat rädsla för situationen som sådan, rädslan för att förlora sitt barn och att miljön upplevdes som skrämmande. Det var svårt att nå fram till föräldrarna som var i en krissituation och befann sig i chock. Intervjupersonerna beskrev också att föräldrar i vissa fall kunde vara orädda i den grad att de utgjorde en risk för barnet. Särskilt svårt var det att på ett pedagogiskt sätt förklara för föräldrar som vanligtvis vårdade sitt sjuka barn i hemmet att de inte kunde vårda sitt barn på samma sätt på BIVA. Ett exempel beskrevs där ett barn vårdades på BIVA relaterat till en luftvägsinfektion med cirkulatorisk instabilitet. Barnet sögs vanligtvis i luftvägarna i hemmet. När barnet nu visade tydlig indikation på behov av sugning var vårdpersonalen ”förberedda till tänderna” medan föräldrarna planerade att vidta de åtgärder som de brukade vidta i hemmet.

Deltagarna beskrev att barnen ibland kunde vara så sjuka att de inte tolererade beröring. Dock är vårdpersonalen i sådana situationer ibland tvungna att utföra medicinska åtgärder där de tar i barnet. En deltagare uttryckte att det blir en pedagogisk utmaning:

(16)

12

”Att nu får du röra barnet. Men nu får du inte, men vi får.”( Informant 5).

De gånger som tidsbrist var en bakomliggande faktor till att föräldrar inte kunde göras delaktiga i önskad utsträckning var huvudsakligen i akuta situationer. Då blev det svårt att informera dem kontinuerligt och att ha en personal hos dem.

Konsekvenser av att inte ha föräldrar delaktiga

Det var en självklarhet att ha föräldrar delaktiga i omvårdnaden och vid planeringen av sitt barn och några hinder till att involvera dem sågs inte. De föräldrar som var delaktiga i lägre grad av olika skäl (beskrivs under avsnittet svårigheter) hamnade alltmer i bakgrunden och rörde knappt vid sitt barn. Det kunde resultera i att barnet mådde sämre då hen kunde känna av att föräldrarna inte mådde bra. Detta i sin tur skapade känslor som oro och brist på kontroll hos föräldrarna.

Hur vårdpersonal gör föräldrar delaktiga

Det är en krisartad situation för föräldrar till barn som vårdas på BIVA och föräldrar saknar ofta brist på kontroll. De har av naturliga skäl svårt att förstå varför undersökningar behöver göras och är beroende av att vårdpersonal ger dem information. Föräldrarna är också beroende av att vårdpersonal hjälper dem att skapa en miljö där föräldrarna kan få komma nära sitt barn och bjuds in till att involveras i omvårdnaden av sitt barn i den mån det går.

Information och instruktion

Information och kommunikation sågs som en central del i främjandet av föräldrars delaktighet i sitt barns vård. Information gavs alltid löpande till föräldrar och upprepades särskilt till de föräldrar som inte var mottagliga på grund av chock eller liknande.

”Trygghet hänger oftast ihop med att man känner att man har kontroll över situationen och då måste man ha information.”( Informant 5).

Föräldrarna instruerades i hur de kunde utföra omvårdnadsåtgärder så som att ge mat i ventrikelsonden, hur barnet kunde tvättas på bästa sätt samt hur blöjan smidigast byttes bland alla slangar och medicintekniska produkter. Föräldrarna instruerades även i vilken form av beröring som är behaglig för barn som är sövda.

”Barn som är i det här mellanlandet som är som många barn är på BIVA att man är sederad att man sover en djupare sömn men man är inte sövd. Det är ett

(17)

13

jättestörmoment om någon sitter och pillar med tårna hela tiden, utan att man håller fast på dem.”(Informant 6).

Att planera för att möjliggöra närvaro

Planeringen var en central del i främjandet av föräldrars delaktighet. Flexibilitet låg hela tiden i grunden för föräldrars delaktighet av barnets omvårdnad och anpassades efter vad som var möjligt. Särskilt tydligt blev det att stor flexibilitet krävdes när barnet behandlades med ECMO eller var mycket instabilt och/eller hade öppen bröstkorg.

”Det är så smidigt när man gör saker och ting själv men det kanske inte är så smidigt i det långa loppet liksom. Det kanske inte är så bra att vi gör allt omvårdnadsarbete och åtgärder när inte föräldrarna är där utan att vi faktiskt försöker få med dem att det faktiskt har en stor betydelse för barnet och föräldrarna.”(Informant 1).

Föräldrar väntades in under förmiddagen då vårdpersonalen kvällen innan hade gjort upp en plan inför den kommande dagens omvårdnadsarbete. Det innebar att ungefärlig tid bestämdes och i den mån det gick efter föräldrarnas önskemål. Enligt deltagarna var det väsentligt att föräldrar fick vara med att bestämma och planera inför morgondagens omvårdnadsarbete då de var av uppfattningen att föräldrarna inte kunde kontrollera mycket av det andra som hände kring barnet.

Samarbete och kommunikation gav en bättre grund för föräldrarna i att de bättre kunde förstå hur vårdpersonalen tänkte och varför de gjorde på ett visst sätt. Till exempel var det centralt att föräldrarna förstod att det viktigaste var att hålla i andningstuben så att den inte åkte ut och att den som höll i tuben var den som styrde förflyttningen. Föräldrar och vårdpersonal har en stor roll i barnets vård men även samarbetet sinsemellan yrkeskategorierna främjar föräldrars delaktighet. Att föräldrarna samarbetade med vårdpersonal och deltog i omvårdnaden samt i vården i stort ansågs vara viktigt både för föräldrarna och för barnet då det bidrog till att föräldrarna vågade närma sig sitt barn och tog mer plats.

”… det bästa är att man går in med teamkänsla, att man samarbetar tillsammans… vi är här för lilla bebisen, deras bästa och sen föräldrar… vi kan tillföra väldigt mycket tillsammans.”( Informant 3).

Att involvera i basala vårduppgifter

Föräldrarna instruerades i olika moment i omvårdnaden som beskrivet i information och

instruktion och sedan kunde vårdpersonalen utföra omvårdnaden tillsammans med

föräldrarna eller finnas nära till hands. Föräldrarnas självständiga arbete skedde i stigande grad beroende på deras trygghet. Det kunde röra sig om att tvätta barnets ansikte, händer eller fötter, ta på barnet något klädesplagg eller bara lägga en filt över barnet. I den mån det gick fick föräldrarna hjälpa till att vända och väga barnet samt

(18)

14

även hålla i slangar och sladdar vid förflyttningar. Den vanligaste omvårdnadsåtgärden som föräldrarna utförde var att ge sitt barn mat via ventrikelsond. Deltagarna ansåg att även om matning kunde ses som en liten del av föräldrarna i omvårdnaden så är det naturligt att föräldrarna gör det, vilket gjorde det särskilt viktigt.

Delaktigheten främjades också genom att föräldrarna ombads att välja färg på filt och fick bestämma vilken välling som barnet skulle få om möjlighet fanns till det. Syskonen kunde göras delaktiga genom exempelvis att måla teckningar till barnet och de fick sätta upp dem. Att hålla en hand på barnet sågs utav deltagarna också som en betydelsefull omvårdnadsåtgärd. En av deltagarna berättar om hur föräldrar kan göras delaktiga:

”Det behöver inte vara så komplicerat utan att man kan bara sjunga en liten rad eller hålla en liten hand eller det ehm, för ibland så kanske man inte kan göra så mycket mer än det. Det kanske inte går att röra barnen alltför mycket och gosa med dem alldeles för mycket, men att hålla en liten hand, det kan man oftast göra känner jag.”( Informant 5).

En god relation skapar trygga föräldrar

En stor del av arbetet på BIVA går ut på att ha kontakt med barnets föräldrar. Det är eftersträvansvärt att föräldrar känner sig välkomna, att de ges utrymme samt att dem känner att det är viktigt att de är där. Samtliga deltagare berättar att de strävar efter att föräldrar i så stor utsträckning som möjligt ska få utföra liknande sysslor på BIVA som de hade utfört om barnet hade varit hemma. Deltagarna tillfrågades bland annat om hur en idealisk situation för dem kan se ut när de har gjort föräldrar delaktiga. En av deltagarna svarade:

”Det är inte det att de gör mitt jobb, de gör det som är väldigt naturligt när de är hemma, då känns det idealiskt.”( Informant 2).

Att gå varsamt fram

Som tidigare nämnt ovan har rädsla enligt deltagarna många gånger varit en faktor som har gjort det utmanande när det gäller att göra föräldrar delaktiga i sitt barns omvårdnad. En deltagare beskriver att det för dem är vardagsmat att sköta svårt sjuka barn men att det för föräldrarna inte sällan är en livsomvälvande händelse:

”Jag måste tänka på att detta är deras... jag måste ta på mig mina silkeshandskar.” (Informant 3).

Deltagarna är samstämmiga om att den ena dagen kan skilja sig mycket från den andra vad gäller barnets tillstånd men också i vad föräldrarna mäktar med att ta in samt vad de

(19)

15

vill och kan göra. Det är grundläggande att ta små steg genom att ge stöd till föräldrarna men att det också är viktigt att sakta men säkert göra föräldrarna bekanta med mindre omvårdnadsåtgärder av sitt barn på BIVA. Det ansågs vara betydelsefullt att vårdpersonalen inte tog över och att föräldrarna tilläts göra små misstag vid omvårdnad om de var ofarliga. Det ansågs vara bättre att föräldrarna instruerades om hur de kan göra det bättre för barnet till nästa gång strax efter omvårdnadsåtgärden snarare än under den. Vidare gynnades föräldrarna av att vårdpersonal höll sig lite i bakgrunden eller om föräldrarna skulle behöva det, stå bredvid och berätta hur dem kan göra.

”Om man bara säger att det är okej att man ehm, tvättar lite händer och lite... någon fot eller sådär så brukar det öppna till någonting och kommer man någon dag eller morgon senare så kanske dem vågar lite mera och så. Det behöver inte vara så komplicerat för att ibland kan jag tvätta... och föräldrarna håller någon hand eller vad som helst” (Informant 1).

Att skapa förtroende och främja anknytning

En väsentlig del i delaktigheten var relationen till föräldrar och att bygga upp ett förtroende. Föräldrar kunde ofta vara rädda för att skada sitt barn eller göra fel men genom att visa så mycket som möjligt för dem kunde det vända. Det kunde handla om att visa hur de försäkrar sig om att sonden sitter på rätt plats innan föräldrarna gav maten eller att det inte gör ont vid vändningar och att det inte gör något om en slang läggs fel. Förtroende kunde också behållas eller förstärkas när föräldrar närvarade vid akuta situationer så att de ser att de gör allt för barnet men kunde också byggas upp genom att prata om vardagliga saker.

”…att man pratar om idol eller man pratar om någon fotbollsmatch… man liksom bryter isen…att vi liksom är ett lag runt det här barnet…att man inte bara är fokuserad på nu skall den här pappan hålla det här barnet utan man måste ju på något sätt ehhh jobba på det liksom att man jobbar för relation mellan oss först...” (Informant 6).

Föräldrar hade svårt att urskilja vems monitor som larmande, om det var barnet som vårdades i samma rum eller deras barns monitor. Oftast tolkades det som att det larmar i deras barns monitor och de blev nervösa och orolig för att vårdpersonalen inte hade uppmärksammat något kring deras barn, som exempelvis ett dåligt värde. Det var centralt för vårdpersonalen att försäkra föräldrarna om att de har ”järnkoll” (Informant 6) så att de kände sig trygga samt att de kände att de gjorde saker tillsammans med och för barnet som ett lag.

På BIVA kan det vara många barn som endast är ett par dagar gamla eller som har kommit direkt från förlossningen och för en del föräldrar kan det vara det förstfödda barnet. Dessa föräldrar har då inte hunnit lära känna sitt barn eller utveckla sin föräldraroll. Det gäller då att vårdpersonalen för samman föräldrarna med barnet för att

(20)

16

främja anknytningen bland annat genom att så fort som det var möjligt få upp barnet till förälderns famn. Det var oerhört viktigt att komma nära, även de tillfällen det inte gick, exempelvis när barnet låg i kuvös. Vårdpersonal drog då ned skyddet på kuvösen så att föräldern kunde komma nära en stund och ge någon droppe bröstmjölk i munnen. En deltagare beskrev ett tillfälle då han hade hand om ett barn som var mycket sjukt men som var tillräckligt stabilt för att komma upp i sin pappas famn för första gången på länge. Det krävdes mycket planering men efter konstens alla regler med slangar och sladdar lyckades de få upp barnet och så kunde det ligga i famnen på sin pappa i flera timmar.

Intervjupersonerna påtalade återkommande om hur viktigt det var att skapa så mycket närhet som möjligt till barnet trots den oerhört komplexa situationen som BIVA innebär med all stress och oro för föräldrarna. Det är föräldrarna som är med när barnet växer upp och frågar om exempelvis sitt ärr och har då inte föräldrarna varit med i vården så berövas barnet på sin historia eller kunskap om sig själv. Det har en stor betydelse för barnet att veta att föräldrarna och syskonen var med på sjukhuset och att det finns foton och dagböcker som föräldrarna har skrivit. Det är genom att ha med föräldrarna som grunden i trygghet och välmående hos barnet kommer fram.

DISKUSSION

Metoddiskussion

En kvalitativ ansats valdes då studiens syfte var att beskriva hur vårdpersonal främjar delaktighet hos föräldrar vars barn vårdas på en barnintensivvårdsavdelning. Syftet med en kvalitativ metod är att forskaren får studera hur ett fenomen upplevs ur deltagarens levda värld och perspektiv vilket gör att metoden lämpar sig väl i denna studie (Kvale & Brinkmann 2014, s. 41; Hsieh & Shannon 2005, s. 1279). Vi valde att utföra individuella intervjuer då det ger deltagaren utrymme att på ett djupgående sätt skildra sina genuina tankar och upplevelser. Deltagaren ges på detta sätt även möjlighet till att utveckla sina tankar och upplevelser. Vidare använde vi oss utav en semistrukturell frågeguide där deltagaren fick utrymme att tala fritt och där följdfrågor ställdes under intervjun om behov fanns till det.

För att gynna känslan av trygghet hos informanterna under intervjuerna fick de bestämma tid och plats för intervjun vilket förmedlades via ansvarig sjuksköterska. Intervjuerna spelades in med hjälp av iPhone och iPad som låg på bordet mellan författarna och informanten då författarna ansåg att det kunde främja en avslappnad känsla samt en mer vardaglig miljö än om en diktafon användes. Samtliga intervjuer inleddes med en kort introduktion av vardera författare och allmänna frågor ställdes till deltagaren för att lätta på stämningen, detta var inget som spelades in. En pilotintervju utfördes och granskades efter transkribering av författarnas handledare där en frågeguide utvecklades och förfinades till resterande intervjuer med hjälp av författarnas handledare. Materialet inkluderades i studien då det var innehållsrikt och av värde för studien. En pilotintervju kan vara av godo för att utvärdera om frågorna som ställs är

(21)

17

passande för att få ett rikt material som svarar mot studiens syfte (Elo, Kääriäinen, Kanste, Pölkki, Utriainen & Kyngäs 2014, s. 4). Att utföra intervjuerna på BIVA var dock inte gynnsamt alla gånger. Inför en intervju fick en undersköterska ta hand om en sörjande familj och intervjun försenades i cirka en timma. Detta torde ha påverkat intervjun då undersköterskan kan tänkas ha stressat inför intervjun men också kan ha fått svårt att slappna av. Under en annan intervju med en specialistsjuksköterska blev vi störda då köket utanför rummet där vi satt användes.

Författarna saknade erfarenhet av att intervjua och det sågs därför som en fördel att båda medverkade vid pilotintervjun men även i de följande intervjuerna. Avsaknaden av erfarenhet kan ha påverkat intervjusituationen samt studiens material och kvalitet (Dahlberg, Dahlberg och Nyström 2008, ss. 201-203). Kvale & Brinkmann (2014, ss. 33-34) skriver att det är en konst att göra intervjuer med ett gott kvalitativt innehåll och menar att intervjuaren lär sig hantverket genom praktisk utövning. Polit och Beck (2012, ss. 521-522) belyser att oerfarna forskare generellt kräver ett större antal intervjuer för att åstadkomma ett mättat stoff. Totalt utfördes sju intervjuer där båda författarna var med och agerade moderator respektive justerare under varannan intervju. En fördel med att båda var med var att det gav författarna större möjligheter till att komplettera med följdfrågor för att få ut maximal information från intervjuerna. Risken att tappa fokus på studiens syfte är större när en oerfaren moderator ensam håller i intervjun. Justeraren kunde därför främja att diskussionen höll en röd tråd som svarade till studiens syfte. En nackdel med att båda författarna var med kan vara att deltagaren hamnar i en mer underlägsen position och kan känna sig obekväm. Den så kallade maktassymmetrin mellan informant och forskare blir i en sådan situation mer tydlig. Kvale och Brinkmann (2014, s. 51-53) belyser att det är en vanföreställning att en intervjustudie är en dominansfri zon då maktassymmetrin påverkas av olika aspekter. Maktassymetrin blir större vid strukturella intervjuer men finns alltid där, även vid livsvärldsintervjuer. Några exempel på detta är att en intervju är förenad med en asymmetrisk maktrelation då den inte är ett vardagligt öppet samtal. Forskaren bestämmer ämnet och denne kan leda samtalet genom att ställa enkelriktade frågor. Forskaren har också tolkningsmonopol på informantens uttalanden, som i sin tur tolkas samt rapporteras i enlighet med forskningsintressen. Dock behöver det inte röra sig om något avsiktligt utövande av makt och det är viktigt att forskaren på ett ansvarsfullt sätt hanterar maktasymmetrin (Kvale & Brinkmann 2014, s. 51-53). Höglund och Granskär (2012, s 199) poängterar att studiens resultat, oavsett antal forskare, kan påverkas av att forskaren är delaktig genom sitt samspel i en intervju. Således kan en intervjustudie inte ses som oberoende av forskaren (Höglund & Granskär 2012, s 199).

Deltagarna valdes ut av en utbildningsansvarig sjuksköterska. En nackdel med det kan vara att de valdes på ett alltför subjektivt sätt. En fördel var däremot att de som inte var i patientnära arbete den dagen valdes och därför hade tid för att bli intervjuade och inte behövde känna någon stress. Deltagarna bestod av både män och kvinnor med olika bakgrund, varierande arbetslivserfarenhet, åldrar och befattningar. Vi valde att ta med undersköterskor i studien då vi anser att de i större grad än sjuksköterskor är involverade i barnets omvårdnad. Den stora variationen hos informanterna stärker studiens tillförlitlighet och i syfte att erhålla maximal variation valdes

(22)

18

inklusionskriterierna därefter. Ett urval baserat på maximal variation väljs ofta i kvalitativa studier där man vill undersöka ett fenomen och där man vill undersöka mönster sinsemellan variationer (Polit & Beck 2013, s. 285).

Intervjuerna skiljde sig mycket i datamängd och tid men samtliga hade intressanta koder som svarade mot studiens syfte. En intervju blev betydligt kortare än övriga intervjuer men togs med då den innehöll aktuella koder. För att inte riskera att få otillräcklig datamängd genomförde författarna ytterligare en intervju utöver de planerade sex intervjuer. Vi hade ambitionen att genomföra åtta intervjuer. Dock utfördes totalt sju intervjuer då det var svårt att få fler informanter samt att tiden var knapp. Enligt Kvale och Brinkmann (2014, s. 156) beror antalet genomförda intervjuer på den tid och de resurser som finns att tillgå. I efterhand hade varit önskvärt att göra fler intervjuer men även fokusgruppsintervjuer hade kunnat lämpa sig till studiens syfte. Dock finner författarna att insamlad data är tillräcklig. Inom innehållsanalys underlättar väl mättad data kategorisering samt abstraktion. Mättnad (Elo et al. 2014, s. 5) anses vara uppnådd då datainsamlingen har skapat nog med material för att generera kategorier som kan koppla samman data till en enhet som motsvarar studiens syfte. Vi anser att detta är fallet här. Samtliga intervjuer pågick till dess att ämnet bedömdes som uttömt och tid för tystnad gavs till deltagaren för eftertanke. Samtliga intervjuer avslutades med att fråga deltagaren och justeraren om de ville tillägga något. Då inget nytt framkom här tolkar författarna det som att frågeguiden uppfyllde sitt syfte. Transkriberingen gjordes gemensamt av pilotintervjun då vi skulle gå tillväga på liknande sätt i resterande intervjuer där transkriberingen delades upp. Vid överföring av muntliga samtal till skrift, det vill säga vid transkribering, sker det enligt Malterud (2014, s. 90) en filtrering där innebörden riskerar att förvrängas eller gå förlorad. Det som sker under intervjun är rådata och därför är det viktigt att forskaren så troget som möjligt försöker återge det ursprungliga samtalet. Således är det viktigt att tillämpa rätt transkriberingsmetod och vara försiktig med tolkningar i de fall underlaget i texten bedöms som osäker.

En lyckad innehållsanalys kräver att forskarna kan analysera och förenkla data i form av kategorier som återspeglar studiens syfte på ett tillförlitligt sätt. Trovärdigheten beror även på hur väl kategorierna täcker data (Elo & Kyngäs 2008, s. 112). För att öka trovärdigheten i studien visas ett exempel på en detaljerad beskrivning (tabell 1.) på hur forskarna har gått tillväga i analysprocessen (Hsieh & Shannon 2005, ss. 1285-1286). Utvecklingen av ett bra kodningsschema är centralt för trovärdigheten när en kvalitativ innehållsanalys används för studien och är även nödvändig för studiens tillförlitlighet. I resultatet används även citat för att stärka studiens trovärdighet och för att visa läsaren varifrån materialet till kategorierna har hämtats. Ett för stort användande av citat kan dock visa på en ofullständig innehållsanalys och bör därför användas med försiktighet (Elo et al. 2014, s. 7).

Resultatdiskussion

Resultatet visar att vårdpersonalen känner ett stort ansvar i att involvera föräldrar kring sitt barns vård, särskilt då föräldrarna anses vara i en utsatt situation och inte sällan

(23)

19

känner en maktlöshet. Information och kommunikation är central där vårdpersonalen har en konstant strävan efter att ge löpande information till föräldrar och upprepa detta vid behov. Föräldrar skräms ofta av den högteknologiska miljön som omger deras barn vilket förstärker rädslan till att aktivt delta i omvårdnadssituationer. Vårdpersonalen är av uppfattningen att det mest naturliga är att föräldrarna är nära och sköter om sitt barn vilket ligger till grund för att föräldrar integreras i planering och utförande av sitt barns omvårdnad i största möjliga mån.

Delaktighet kan även främjas av att föräldrar skriver patientdagböcker på en BIVA. Patientdagboken lyftes dock endast utav en deltagare till studien i detta examensarbete. Enligt informanten är patientdagboken en personlig tillhörighet där föräldrarna anses vara de som lämpar sig bäst till att föra sitt barns dagbok. Grunden till detta är att föräldrarna är de som kommer att vara närvarande under barnets uppväxt och då enklare kan förklara vad som hände när barnet var litet. Dagboken tordes också enligt informanten vara till hjälp även för föräldrarna i deras bearbetningsprocess. Inom den vuxna intensivvården är patientdagböcker vanligt förekommande och har tillhandahållits på intensivvårdsavdelningar för vuxna i Sverige sedan början på 90-talet efter att ha introducerats i Danmark på 80-talet. Dagboken används som ett hjälpmedel för att bland annat fylla i minnesluckor, ge information, få patienten att förstå vad som har hänt och för att underlätta rehabilitering (Egerod, Storli & Åkerman 2011, ss. 235-246). Att skriva i patientdagböckerna ingår i vårdpersonalens arbetsrutiner inom vuxen intensivvården där vårdpersonalen har gemensamt ansvar till att dagbok förs hos patienter som vårdas i respirator eller i mer än tre dygn. Vårdpersonal och/eller närstående skriver i dagboken. Även fotografier tas utav vårdpersonal som stöd till dagboken som sedan patienten kan erhålla om hon/han så önskar vid ett återbesök. Inom barnintensivvården tycks inte detta vara lika väl etablerat då ingen litteratur funnits i sökningar med olika MESH-termer.

I resultatet framkom att vårdpersonalen ser information som en central del i delaktighet och att denna bör ges löpande och upprepande. I en studie av Engström, Dicksson och Contreras (2015, ss. 324-325) där de har intervjuat föräldrar vars barn har varit inneliggandes på IVA styrks detta. Där framkommer att ju mer information föräldrarna fick desto lugnare blev de och att information som gavs kontinuerligt och i mindre delar visade sig vara positivt. Detta bringade fram en känsla av att vårdpersonalen tog sig tid för dem vilket stärkte förtroendet för dem jämfört med om otillräcklig information givits (Engström et al. 2015, ss. 324-325). Enligt Ames, Rennick och Baillargeon (2011, s. 148) känner sig föräldrar som får löpande information mindre hjälplösa samt ökar deras känsla av delaktighet. Otillräcklig information skapar istället känslor som rädsla, osäkerhet samt stress där brist på information även försvårar för föräldrarna att förklara för barnet vad som sker eller kommer att ske (Engström et al. 2015, ss. 324-325). För samtliga informanter var betydelsefullt att föräldrarna kände förtroende för dem, att de kände att vårdpersonalen kunde sin sak. Att känna tillit till vårdpersonalen och att lita på att någon tar väl hand om ens barn är ytterst betydelsefullt för föräldrar som på grund av naturliga skäl enligt Ames et al. (2011, s. 147) känner en känsla av bristande kontroll.

(24)

20

En förvånande aspekt som framkommit under studiens gång i jämförelse med vår förförståelse är hur vårdpersonal till skillnad från föräldrar ser på vårdmiljön. Författarnas förförståelse var att vårdpersonalen skulle tycka att vårdmiljön på BIVA kunde utgöra ett stort hinder medan det under intervjuerna framkom att det handlade om en fråga om personligt ställningstagande och flexibilitet. I studien av Engström et al. (2015, s. 326) framkom det att föräldrar hade en känsla av säkerhet under sin vistelse på BIVA då det alltid fanns en personal närvarande. Föräldrar använde sig utav den medicintekniska utrustningen för att försöka få kontroll över den kaotiska situationen samtidigt som den utgjorde ett hinder för att komma nära (Engström et al. 2015, s. 326). Den medicintekniska utrustningen kunde å andra sidan bidra till att föräldrar inte visste när och på vilket sätt de kunde röra vid sitt barn (Ames et al. 2011, s. 146). För föräldrar som hade sitt barn i en sal för flera patienter framkom det att de ansträngde sig till det yttersta för att vara tysta och inte vara i vägen samtidigt som de ville vara nära sitt barn (Engström et al. 2015, s. 326).

Ames et al. (2011, s. 144) skriver att det är av stor betydelse för föräldrar att vårdpersonal i ett tidigt skede diskuterar med föräldrar vilken roll vårdpersonal har och vilken roll föräldrarna förväntas att utgöra. Detta underlättar kommunikation och stärker relationen mellan föräldrar och vårdpersonal menar Ames et al. (2011, s. 144). Under en intervju framgick det av en specialistsjuksköterska att denne inte förväntar sig att föräldrarna ska sköta medicinsk vård och behandling såsom att exempelvis ge läkemedel. Dock framgick det inte under den intervjun eller någon av de andra intervjuerna huruvida sjuksköterskor och föräldrar samtalade om sina förväntningar och önskemål. I studien av Wigert et al. (2014, s. 7) finner man att föräldrar anser att en god kommunikation mellan vårdpersonal och dem själva är essentiell för att de på ett bra sätt ska kunna hantera den rådande situationen. Under intervjuerna har kommunikation som begrepp inte lyfts utav informanterna men författarna har läst igenom de transkriberade intervjuerna och gör tolkningen att det är underförstått att vårdpersonal arbetar aktivt för en god kommunikation. Det är framförallt framträdande när föräldrar är i chock och har svårt att ta till sig information där vårdpersonal vid upprepade tillfällen förser dem med information på lämpligast vis för stunden.

I enlighet med vad samtliga informanter uttryckt anser även Ames et al. (2011, ss. 143-144) att det är en ångestladdad och mycket svår situation för föräldrar till barn som vårdas på en BIVA. Den högteknologiska miljön är främmande och skrämmande för föräldrar som också per automatik tvingas att lämna ifrån sig sin föräldraroll (Ames et al. 2011, s 144-146). Vårdpersonalen på en BIVA anses vara de som har störst möjlighet att värna om föräldrarnas roll och tillgodose denna (Ames et al. 2011, s 144; Wigert, Dellenmark Blom & Bry 2014, s. 2) vilket många av informanterna har uttalat och aktivt strävar efter. Några av informanterna berättade att de hade observerat att föräldrar som inte kände sig delaktiga alltmer höll sig i bakgrunden vilket Ames et al. (2011, s. 144) menade kunde bero på hur väl vårdpersonal främjade bibehållandet utav föräldrarollen hos föräldern. Återkommande hos informanterna är att det gör skillnad för föräldrar att bara finnas där och hålla en hand. I Ames et al. (2011, s. 146) studie främjar detta föräldrarnas känsla av att de gör något betydelsefullt för sitt barn. Informanter berättade att de ibland tydligt kunde se den lugnande effekt föräldrarnas

Figure

Tabell  1.  Analysförfarande  -  Exempel  ur  analysprocessen  på  tillvägagångssätt  från  meningsbärande enhet till huvudkategori
Tabell 2. Analysöversikt.

References

Related documents

Ambitionen har varit att genom ett pilotfall undersöka möjligheten för en kommun att införa ett ledningssystem för trafiksäkerhet ­ inte att konkret implementera ISO 39001 på

(Tänkbara mål: All personal ska genomgå Säkerhet på väg utbildningen var 5:e år. Alla maskinförare ska ha rätt körkort för sina fordon).. Upphandling

Tidigare forskning visar att föräldrar till barn med anorexia nervosa har en önskan att vara mer delaktig i vård och behandling men det finns brister i kunskapen om hur vården

Pre-illness changes in dietary habits and diet as a risk factor for in flammatory bowel disease: a case- control study. Thornton JR, Emmett PM,

De lektyper som förekom under inspelningarna var objektorienterad lek, det vill säga lek med föremål, samt social lek, det vill säga lek utan föremål där kroppen används i

När en patient som vårdas inte kan uttrycka dessa vårdbehov, kan det vara en utmaning för specialistsjuksköterskan att identifiera dessa vårdbehov vilket gör att patienten

Fysisk närhet och delaktighet är viktiga förutsättningar för anknytning och för föräldrarollen. Det är därför centralt vid vård av nyfödda att underlätta för föräldrar

Efter att förskollärarna beskrev de utmaningar och svårigheter som finns i arbete med barn som anses ha problemskapande beteende, frågade vi respondenterna hur de arbetar med att