ÖREBRO UNIVERSITET
Institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete Examensarbete Kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
“Ska barnet verkligen träffa en förälder som har slagit den?”
- En kvalitativ studie om hur barnets bästa beaktas vid bedömning av
umgänge med föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet.
Författare: Emelie Johansson Tova Råstedt Handledare: Robert Lindahl
“Ska barnet verkligen träffa en förälder som har slagit den?”
- En kvalitativ studie om hur barnets bästa beaktas vid bedömning av umgänge med föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet.
Emelie Johansson och Tova Råstedt Örebro Universitet
Instutionen för juridik, psykologi och socialt arbete Socialt arbete
Examensarbete på kandidatnivå, 15 högskolepoäng VT 2020
Sammanfattning
I socialsekreterarnas arbete med familjehemsplacerade barn är umgängesfrågan en av de delar i arbetet som är svårt och komplext. Syftet med studien är att utifrån ett anknytnings- och normteoretiskt perspektiv undersöka socialsekreterares beaktande av barnets bästa vid bedömning av umgänge med föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet. Metoden som använts i studien var en kvalitativ metod och det empiriska materialet har inhämtats genom semi-strukturerade intervjuer. I studien deltog fyra stycken respondenter. Samtliga respondenter var utbildade socionomer som arbetar som socialsekreterare i Sverige. Resultatet kodades och tolkades utifrån tematisk analysmetod och analyserades sedan med hjälp av tidigare forskning kring barns våldsutsatthet samt teori kring anknytning, normer samt utvecklingsekologi. Resultatet visade att socialsekreterare tolkar begreppet barnets bästa olika, vilket leder till att principen beaktas olika. Tolkningen som socialsekreterarna gör grundas i riktlinjer och lagtext i hur begreppet bör beaktas i alla beslut som rör barn. Tolkningen påverkas även starkt av organisatoriska och individuella normer samt socialsekreterarens tidigare erfarenheter. Hur socialsekreterare värderar barnets anknytningsrelation till sina föräldrar har även det stor betydelse då det starkt påverkar socialsekreterarens bedömning om det planeras för att det familjehemsplacerade barnet ska flytta hem igen. Om barnet planeras flytta hem till sina biologiska föräldrar blir bedömningen om umgänget ytterst viktigt.
Nyckelord: Socialsekreterare, barnets bästa, umgänge, våldsutsatta barn, våld i hemmet,
”Should a child really meet a parent who has used violence again them?”
- A qualitative study about how the principal ”the child’s best interest” is considerated when assessing interaction with parents who have exposed the child of violence.
Emelie Johansson and Tova Råstedt Örebro University
School of law, Psychology and Social Work Social Work
Undergraduate Essay, 15 credits Spring 2020
Abstract
In the social secretaries’ work with family home-placed children, the issue of interaction between the child and their biological parents is one the parts of the work that is difficult and complex. The aim of the study is to examine, from an attachment and norm theory perspective, the social secretaries’ consideration of the child’s best interest when assessing interaction with parents who have exposed the child of violence. The method used was a qualitative method and the empirical material was obtained through semi-structured interviews. Four respondents participated in the study. All respondents were educated social workers who worked as social secretaries in Sweden. The result was coded and interpreted using thematic analysis method and then analyzed with the help of previous research on children’s exposure to violence and theory on attachment, norms and developmental ecology. The results show that the social secretaries interprets the concept of the child’s best different, which leads to the principle of the child’s best being taken into account differently. The interpretation that the social secretaries make is based on guidelines and laws about how the concept should be taken into account in all decisions concerning children. The interpretation is also strongly influenced by organizational and individual norms as well as the social secretary’s own experiences. How the social secretary values the child’s attachment relationship towards his and her parents is also of great importance as it strongly influences the social secretary’s assessment of whether it’s planned for the family home-placed child to move home again. If the child is planned to move home to his or her biological parents, the assessment of interaction will be of utmost importance.
Key words: Social secretary, child’s best, interaction between child and parent, violence
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Problemformulering ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
2. Begreppsdefinitioner ... 2
2.1 Umgänge ... 2
2.2 Våld ... 3
2.3 Barn och unga ... 3
2.4 Biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar ... 3
2.5 Socialsekreterare ... 3
3. Kontextualisering ... 4
3.1 Socialtjänstlagen ... 4
3.2 Föräldrabalken ... 4
3.3 Barnkonventionen... 4
3.4 BBIC: Barns Behov I Centrum ... 5
3.5 Socialsekreterarnas riktlinjer gällande bedömning av umgänge för familjehemsplacerade barn... 6
4. Tidigare forskning ... 6
4.1 Barnets bästa som princip och begrepp ... 7
4.2 Betydelsen av barns anknytningsrelationer ... 8
4.3 Barns kontakt med biologiska föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet ... 9
4.4 Normer och föreställningars påverkan på socialsekreterarnas bedömningar ... 9
5. Teoretiska utgångspunkter ... 10
5.1 Anknytningsteori ... 10
5.2 Utvecklingsekologi ... 11
5.3 Normperspektivet ... 12
5.4 Teoriernas relevans för studien ... 12
6. Metod ... 13 6.1 Datainsamlingsmetod ... 13 6.2 Vetenskapsteoretisk grund ... 13 6.3 Litteratursökning ... 14 6.4 Urvalsmetod ... 14 6.5 Inklusions-och exklusionskriterier ... 15 6.6 Urvalsprocess ... 15 6.7 Intervjuernas genomförande ... 16
6.8 Validitet och reliabilitet ... 16
6.9 Förförståelse... 17
6.10 Analysmetod ... 18
6.11 Generaliserbarhet ... 18
6.12 Etiska överväganden ... 19
7. Resultat och Analys ... 20
7.1 Hur tolkar socialsekreterare begreppet barnets bästa när det gäller bedömning av barns umgänge med biologiska föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet? ... 20
7.2 Vilka aspekter gällande barnets bästa beaktar socialsekreterare vid bedömning gällande umgänge där biologiska föräldrar utövat våld mot eller inför barnet? ... 22
7.2.1 Barnets egna önskemål utifrån ålder och mognad ... 23
7.2.2 Barns våldsutsatthet och reaktioner ... 25
7.2.3 Det tredelade föräldraskapet - vikten av samverkan för barnets bästa... 26
7.2.4 Anknytning och föräldraförmåga ... 27
7.5 Hur påverkas socialsekreterarnas bedömning av umgänge av samhälleliga, organisatoriska samt individuella normer? ... 29
8. Diskussion ... 31 8.1 Metoddiskussion ... 31 8.2 Resultatsammanfattning ... 31 8.3 Resultatdiskussion ... 32 Källhänvisning ... 35 Bilaga 1: Intervjuguide Bilaga 2: Informationsbrev Bilaga 3: Samtyckesblankett
1.
Inledning
Synen på familjehemsplacerade barn och deras behov har utvecklats omfattande under 1900-talet och fortsatt idag. Den sociala barnavården har länge varit av intresse för staten och våra svenska myndigheter. Det är ett komplicerat och komplext område som ofta befinner sig i ljuset av den offentliga debatten. Hur vi ser på barnavård är i ständig förändring i takt med att vi skapar oss mer kunskap och erfarenheter kring dess nytta och utformning. I samhället styrs och påverkas vi också starkt utav normer vilket även kan förstås ha stor påverkan i hur vi ser på barn och barns utsatthet i samhället (Erlandsson, 2014). En stor och viktig fråga gällande barnavård är kunskapen kring familjehemsplacerade barns behov av umgänge och kontakt med biologiska föräldrar (Andersson, Sjöblom, Höjer & Sallnäs, 2019). Enligt 6 kap. 15§ Föräldrabalken (1949:381) [FB] ska alla barn ha rätt till umgänge med sina föräldrar som barnet inte bor tillsammans med. Enligt Socialstyrelsen (2020) är barnets biologiska familj alltid en stor del av barnets liv som alltid kommer finnas med på något sätt, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Dessutom beskriver Socialstyrelsen (2020) att det generellt sett är viktigt för barn att upprätthålla kontakt med sina biologiska föräldrar då det främjar barnets känsla av tillhörighet, identitet och barnets allmänna välbefinnande. Det anses därav vara av stor vikt att försöka bevara barnets kontakt med sin ursprungsfamilj efter att barnet placerats i familjehem. Barnets bästa ska alltid vara avgörande i beslut och bedömningar gällande en fortsatt kontakt mellan barnet och de biologiska föräldrarna. När ett barn placeras i familjehem är det socialnämnden som har ansvar för att se till att barnet behåller sin kontakt med sina föräldrar och andra närstående. Socialtjänsten har även ett ansvar att avgöra om det är för barnets bästa att ha kontakt med sina biologiska föräldrar. Beslutas det att det är för barnets bästa att ha en fortsatt kontakt med föräldrarna är det socialtjänstens ansvar att planera kontakten/umgänget utifrån barnets behov (Socialstyrelsen, 2020).
Tidigare studier visar att det finns både positiva och negativa aspekter att ta hänsyn till gällande en fortsatt kontakt mellan det familjehemsplacerade barnet och den biologiska föräldern. I de flesta fall anses det vara för barnets bästa att ha en nära och god kontakt med sina biologiska föräldrar, även om de inte bor tillsammans. Tidigare forskningsstudier visar att barn som inte bor tillsammans med sina biologiska föräldrar men som ändå har kontakt med dem har en starkare anknytning vid återföring jämfört med andra barn som inte haft en regelbunden eller god kontakt med sina biologiska föräldrar. Barn som har mer och regelbunden kontakt med sina biologiska föräldrar anses också ha mindre beteendeproblem och en bättre hälsa och välbefinnande (McWey & Mullis, 2004). Det finns dock situationer där det inte är till barnets bästa att ha kontakt med sina föräldrar. Tidigare studier visar även på att barn som på något sätt har upplevt våld i hemmet, mot dem själva eller bevittnat våld mot en närstående, påverkas negativt av våldet. Det visar sig även att barnen tar till olika strategier för att hantera våldet samt de minnen som barnen skapar efter våldssituationerna (Georgsson Staf, 2013 & Överlien & Hydén, 2009). Georgsson Staf (2013) beskriver att barn påverkas av våldet både under våldssituationen men också efter när våldet upphört. Enligt Wathen och MacMillan (2013) finns en stor risk att våld mot barn leder till skadliga och dessutom långvariga konsekvenser för barnen och deras psykiska hälsa.
1.1 Problemformulering
Utifrån vad som nämnts ovan visar tidigare studier på att det finns flera olika aspekter att ta hänsyn till gällande en fortsatt kontakt med biologiska föräldrar. Socialstyrelsen (2020) beskriver att en fortsatt kontakt mellan det familjehemsplacerade barnet och de biologiska föräldrarna kan främja barnets känsla av tillhörighet, identitet och barnets allmänna
välbefinnande. Tidigare studier påvisar även att en fortsatt kontakt kan vara positivt för barnets anknytning till sina biologiska föräldrar (McWey & Mullis, 2004). Däremot finns det även tidigare studier som visar på att barn som blivit utsatta för våld av sina biologiska föräldrar eller bevittnat våld mellan sina föräldrar påverkas mycket negativt av våldet (Georgsson Staf, 2013 & Överlien & Hydén, 2009). Frågan gällande om det är för barnets bästa att ha kontakt med sina föräldrar eller inte när det förekommit våld kan därför lyftas. Flera forskare belyser i sina studier att det krävs mer forskning kring barnets fortsatta kontakt med föräldrar som utövat våld, bristen på forskning kring fenomenet visar på att det är ett relevant område att undersöka vidare. Socialstyrelsen (2020) beskriver att umgänget ska utgå från barnets behov och barnets bästa, men frågan är hur begreppen tolkas och beaktas i praktiken. Ämnet är relevant att undersöka för socialt arbete då barn och ungdomar är en stor och utsatt grupp i samhället. Det kan tänkas att många barn inte kan förmedla vad de själva vill eller önskar och det kan också tänkas att barnen inte har lika mycket att säga till om i bedömningar. Många barn kanske inte förstår allvaret med våld och antar att det rätta är att ha en fortsatt kontakt med sina biologiska föräldrar. Många barn kanske även träffar sina föräldrar endast på grund av att det är föräldrarna som önskar att ha kontakt med barnet och att barnen gör det för föräldrarnas skull. Enligt 5 kap. 1§ Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) [SoL] ska alla barn ha rätt till att växa upp under trygga och goda förhållanden. En av socialarbetarnas viktigaste arbetsuppgift är att arbeta för att barn och unga inte ska fara illa och tillsammans med andra verksamheter förebygga att barn inte vistas i skadliga eller riskfyllda miljöer. Det framkommer i inledningen till denna studie att barnets anknytningsrelationer kan påverkas av en fortsatt kontakt med biologiska föräldrar efter en familjehemsplacering. Det framkommer vidare att samhället styrs och påverkas starkt av normer vilket har en omfattande inverkan på arbetet med barn. Utifrån detta anser vi att det vore av intresse att undersöka socialsekreterarnas beaktande av barnets bästa vid bedömning av umgänge med föräldrar utifrån ett anknytnings-och normteoretiskt perspektiv.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att utifrån ett anknytnings- och normteoretiskt perspektiv undersöka socialsekreterares beaktande av barnets bästa vid bedömning av umgänge med föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet.
- Hur tolkar socialsekreterare begreppet barnets bästa när det gäller bedömning av barns umgänge med biologiska föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet?
- Vilka aspekter gällande barnets bästa beaktar socialsekreterare vid bedömning gällande umgänge där biologiska föräldrar utövat våld mot eller inför barnet?
- Hur påverkas socialsekreterarnas bedömning av umgänge av samhälleliga, organisatoriska samt individuella normer?
2. Begreppsdefinitioner
Under detta avsnitt presenteras några definitioner på centrala begrepp vi kommer att använda oss utav under uppsatsens gång. Anledningen till begreppsdefinitionerna är att förtydliga för läsaren vad begreppen syftar till och hur begreppen används i studien.
2.1 Umgänge
Alla barn har rätt till umgänge med sin förälder som de inte bor med enligt 6 kap. 15 § FB. Umgänge innebär att barnet har någon kontakt med den förälder eller annan närstående som barnet inte bor tillsammans med. Det kan vara kontakt i form av telefonsamtal eller fysiska
träffar (Socialstyrelsen, 2020). I vår studie syftar begreppet umgänge till familjehemsplacerade barns kontakt med sina biologiska föräldrar.
2.2 Våld
I vår studie har vi valt att definiera begreppet våld då det är ett abstrakt och komplext begrepp. I vår studie innefattas begreppet av flera olika definitioner. Denna uppsats kommer utgå från socialstyrelsens definition av fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, materiellt våld, latent
våld och försummelse. Fysiskt våld innebär att utsättas för exempelvis knuffar, slag, sparkar,
bli fasthållen eller dragen i håret. Psykiskt våld innebär exempelvis direkta eller indirekta hot eller förlöjligande och trakasserier. Att bevittna våld inom familjen anses även det som en form av psykisk misshandel. I vår studie avses därav “bevittnat våld” som en form av psykiskt våld som barn blir utsatta för om de bevittnat våld från en förälder mot den andra föräldern, eller mot en närstående. Sexuellt våld omfattas av någon form av övergrepp eller kränkning med sexuell karaktär, eller att bli tvingad att utföra sexuella handlingar. Materiellt våld innebär förstörelse av materiella ting, att våldsutövaren exempelvis slår sönder möbler eller saker, eller att våldsutövaren tvingar en annan individ att själv förstöra ägodelar som har stor känslomässig betydelse. Latent våld är en form av psykiskt våld som innebär att en person upplever sig hotad och rädd på grund av någon annans ilska och aggressivitet som kan visa sig genom ett hotfullt kroppsspråk (Socialstyrelsen, 2018).
Våld kan enligt Socialstyrelsen även vara att människor som är beroende av andra personer för vård och omsorg i vardagen utsätts för vanvård eller försummelse (Socialstyrelsen, 2018). Försummelse innebär att en individs fysiska och psykiska behov inte blir tillgodosedda. Exempelvis att inte få tillräckligt med mat, kläder eller sjukvård fast tillgångar att tillgodose dessa behov finns. Försummelse kan också ske emotionellt och innebär då en brist av kärlek eller permanent ouppmärksamhet. Exempelvis i relationen mellan ett barn och den/de föräldrar som har skyldighet att se till att barnet får sina behov tillgodosedda enligt 6 kap. 2§ FB. 2.3 Barn och unga
Begreppet barn omfattas av varje person som är under 18 år. Begreppet unga innefattar vanligtvis personer som fyllt 18 men ännu inte 21 (Socialstyrelsen, 2018). I vår studie använder vi främst begreppet barn då vi undersöker socialsekreterares beaktande av barnets bästa vid bedömning av umgänge med våldsutövande föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet, där barnet är 18 år eller yngre. I vår studie omfattas endast begreppet barn och unga av familjehemsplacerade barn.
2.4 Biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar
Begreppet förälder innefattar den person som barnet har en föräldrarelation till. Kan avse familjehemsföräldrar, vårdnadshavare, biologiska föräldrar, biologiska föräldrar som inte har vårdnad samt styvföräldrar (Socialstyrelsen, 2018). I studien kommer både biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar nämnas. För att särskilja dessa kommer vi i studien alltid benämna förälder som antingen familjehemsförälder eller en biologisk förälder, detta görs för att ge en förståelse om vilken förälder som menas i uppsatsen.
2.5 Socialsekreterare
Begreppet omfattar i uppsatsen de personer som har ansvar vid handläggning av ärenden. Socialsekreteraren är anställd hos socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2018). I studien kommer respondenterna benämnas som socialsekreterare. Socialsekreterarna som deltagit i denna studie
arbetar på en och samma arbetsplats i en mellanstor kommun och arbetar under titeln barnhandläggare, vars arbete handlar om att följa upp barn och unga som bor i familjehem.
3. Kontextualisering
Nedan presenteras de lagar, regler och riktlinjer som styr de delar av det sociala arbetet som denna studie berör. Detta avsnitt ämnar ge en förståelse för de ramar och den kontext som socialsekreterarna arbetar inom. De delar som kommer presenteras i avsnittet är Socialtjänstlagen, Föräldrabalken, Barnkonventionen, BBIC-Barns Behov I Centrum samt socialsekreterarnas riktlinjer gällande bedömning av umgänge för familjehemsplacerade barn. 3.1 Socialtjänstlagen
I Socialtjänstlagen finns det bestämmelser gällande hur socialarbetare ska arbeta med människor i samhället, och särskilda bestämmelser finns det inom målgruppen barn. I alla åtgärder som på något sätt rör barn ska barnets bästa beaktas enligt 1 kap. 2§ SoL. Enligt 5 kap. 1§ SoL ska socialnämnden bland annat arbeta för att alla barn och unga växer upp under trygga och goda förhållanden. Socialnämnden ska även verka för att alla barn utvecklas gynnsamt både fysisk, psykiskt och socialt samt arbeta förebyggande för att motverka att barn och unga i samhället far illa.
3.2 Föräldrabalken
I 3 kap. FB finns det särskilda bestämmelser gällande vårdnad, boende och umgänge. Enligt 6 kap. 2a§ FB ska barnets bästa vara avgörande i alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömning och beslut som rör vårdnad, boende och umgänge finns det några saker som bör uppmärksammas. Socialsekreteraren ska bland annat ta hänsyn till om det finns eventuella risker för att barnet eller någon annan kan utsättas för övergrepp eller att föras bort eller hålls kvar någonstans mot sin vilja. Socialsekreterare ska även undersöka om det finns ett behov för barnet att ha kontakt med sina biologiska föräldrar.
Enligt 6 kap. 15§ FB ska alla barn ha rätt till umgänge med sina föräldrar som barnet inte bor tillsammans med. Umgänget kan ske genom fysisk kontakt eller i form annan kontakt som exempelvis telefonsamtal. Oavsett vilken anledning som ligger till grund till att barnet inte bor tillsammans med sina biologiska föräldrar så är barnets biologiska familj en viktig del av barnets liv. En tydlig risk hos familjehemsplacerade barn som ska ha umgänge med sina föräldrar är om det förekommit våld innan barnet placerades i ett familjehem. Våldet behöver inte ha varit riktat mot barnet själv för att vara en risk, att barnet har bevittnat våld räcker för att det ska finnas en risk för barnet och barnets hälsa och välbefinnande (Socialstyrelsen, 2020).
3.3 Barnkonventionen
FN:s konvention om barnets rättigheter, även kallat barnkonventionen, är ett avtal som den 20 november 1989 antogs av FN:s generalförsamling. Barnkonventionen syftar till att ge alla barn oavsett kön, etnicitet och bakgrund rätt till att få uttrycka sig, komma till tals och behandlas med respekt. Barnkonventionen innehåller totalt 54 artiklar varav fyra artiklar kallas för barnkonventionens fyra grundprinciper, artikel 2, 3, 6 och 12. Vid alla frågor och beslut som rör barn ska de fyra grundprinciperna beaktas. Artikel 2 handlar om att alla barn ska ha samma rättigheter och lika värde. Artikel 3 understryker att barnets bästa ska beaktas vid alla åtgärder och beslut som rör barn. Artikel 6 handlar om att alla barn har rätt till liv, överlevnad och en utveckling. Artikel 12 understryker att alla barn har rätt till att kunna uttrycka sina tankar samt bli respekterad för dem utifrån ålder och mognad (Unicef, 2018).
Från och med den 1 januari 2020 är barnkonventionen lag i Sverige. Det innebär bland annat att Sveriges domstolar och samtliga rättstillämpare ska ta hänsyn till barnens rättigheter och de bestämmelser som står skrivna i barnkonventionen (Unicef, 2018).
3.4 BBIC: Barns Behov I Centrum
Barns Behov I Centrum (BBIC) är ett arbetssätt som grundar sig i en metod skapad av Socialstyrelsen. Arbetssättet är anpassat för att i första hand fungera i symbios med socialtjänstens regelverk och myndighetsutövning. BBIC är formad utifrån FN:s konvention om barns rättigheter, barnkonventionen, samt Socialtjänstlagen. Metoden är framtagen för att stärka barnperspektivet och utgå från barnets bästa i ärenden rörande barn och unga genom att tillhandahålla riktlinjer kring struktur och evidensbaserad metodologi för handläggning, genomförande och uppföljning på nationell nivå (Socialstyrelsen, 2018). Stort fokus ligger även på att barn och unga som erhåller stöd från socialtjänsten ska ha samma chanser i livet som alla andra barn och unga i samhället. BBIC ska förenkla och främja arbetet med barn genom:
Att stärka barnets delaktighet och inflytande, att förbättra samarbetet med barnets familj och nätverk, att skapa struktur och systematik i arbetet så att handläggning och insatser lättare kan följas upp. BBIC syftar också till att bidra till ökad kvalitet och rättssäkerhet (Socialstyrelsen, 2018, s. 8).
Barnets bästa är även att barnets förälder erbjuds lämpliga insatser, stöd och hjälp från socialtjänsten. Men vid en eventuell intressekonflikt mellan barnet och den vuxna ska barnets intresse ha företräde (Socialstyrelsen, 2018). Barn ska ges förutsättning att uttrycka sina åsikter i frågor som rör dem men även barns rätt att avstå från att yttra sig ska även beaktas. I BBIC beskrivs det att barns unika berättelse och inställning ska beaktas och synliggöras i varje barnavårdsärende. Barnets bästa som ett generellt synsätt risker att missa unika individuella faktorer som kan komma att påverka barnets livssituation och livsvillkor. För att nå den bästa lösningen för barnet krävs det att bedömningen är grundad i både ett objektivt och subjektivt perspektiv. Det objektiva perspektivet innefattas av beslutsfattarens bedömning kring barnets bästa vilket grundas på forskning och beprövad erfarenhet. Det subjektiva perspektivet innefattas av det berörda barnets egen åsikt kring hans eller hennes bästa (Socialstyrelsen, 2018).
Metoden bygger på särskilt utvalda grundprinciper som bygger på en värdegrund som är framtagen utifrån aktuell svensk forskning, svensk lagstiftning och praxis. Grundprincipen inom BBIC är att arbetet ska:
Utgå från barnets rättigheter, låta barnets bästa vara avgörande, sträva efter likvärdiga möjligheter för varje barn, ha ett helhetsperspektiv på barnet och dess situation, göra barnet, familjen och nätverket delaktiga, ske i samverkan med andra professioner och verksamheter, bygga på en evidensbaserad praktik, motverka svårigheter och förstärka resurser, systematiskt följa barnet och insatserna (Socialstyrelsen 2018, s. 12).
BBIC som arbetsmetod är framtagen och skapad av Socialstyrelsen för att verka på nationell nivå. För att få tillämpa metoden krävs licens som regleras mellan Socialstyrelsen och socialnämnd eller motsvarande. Socialstyrelsen tillhandahåller då utbildningsmaterial, publikationer och dokumentstöd, vilket medför att Socialstyrelsen har krav på de som använder BBIC (Socialstyrelsen, 2018).
3.5 Socialsekreterarnas riktlinjer gällande bedömning av umgänge för familjehemsplacerade barn
Socialstyrelsen (2020) beskriver att det krävs ett underlag för alla socialsekreterare som bedömer och beslutar gällande umgänge mellan barn, biologiska föräldrar och andra närstående. Oavsett om barn är placerade utifrån SoL eller LVU ska alla umgängen vara utformade utifrån barnets bästa. Alla bedömningar kring hur umgängen ska utformas ser olika ut på grund av att alla fall har olika förutsättningar, det krävs därmed enskilda bedömningar för varje enskilt barn och umgänge. Socialstyrelsen (2020) beskriver dock några viktiga faktorer som bör tas hänsyn till i samtliga bedömningar av umgänge. Dessa faktorer är: “Vad syftet med kontakten är, barnets ålder, mognad och kapacitet, barnets inställning till umgänge, barnets relationer, föräldrarnas inställning, familjehemmets inställning samt eventuella risker som kan finnas kring umgänget” (Socialstyrelsen, 2020, s. 19).
Enligt det kunskapsstöd som Socialstyrelsen tagit fram för socialtjänstens bedömningar gällande umgänge med föräldrar och andra närstående ser bedömningen av umgänget olika ut beroende på om det finns tankar om att barnet ska flytta hem eller inte. Om det finns planer på att barnet ska flytta hem till sina biologiska föräldrar kan det resultera i tätare och mer kontinuerliga umgängen. Syftet med umgänget är då att upprätthålla kontakten och relationen mellan barnet och de biologiska föräldrarna. Samtliga umgängesbedömningar ska grunda sig i barnets behov och egna önskemål utifrån mognad och kapacitet. Det är viktigt att socialsekreteraren lyssnar på barnens önskemål gällande umgänget. Det krävs även att socialtjänsten gör en bedömning av sammanhanget som barnet är i när barnet framför sin vilja kring umgänget. Många gånger kan barnet känna sig pressade av de biologiska föräldrarnas vilja och därför uttrycker föräldrarnas vilja och inte sin egen på grund av en oro över hur konsekvenserna kan bli. Många barn har också svårigheter med att uttrycka vissa känslor mot en biologisk förälder, de negativa känslorna om föräldern kan leda till skam och skuldkänslor hos barnet (Socialstyrelsen, 2020).
Ett barns relation till sina biologiska föräldrar kan se väldigt olika ut. Det varierar beroende på hur länge barnet levt tillsammans med sina biologiska föräldrar och det också bero på vilken anknytning de har. Barnets relation till sina biologiska föräldrar kan förändras med tiden, dels utifrån barnets egna önskemål om deras relation men också utifrån vilka behov barnet har. Det beror dels på barnets inställning men också på föräldrarnas och familjehemmets inställning. Är familjehemmet positiva gällande umgänget leder det till att barnet känner mer glädje över att ha umgänget. Föräldrarnas inställning till umgänge beskrivs vara en viktig faktor för både placeringen och kontakten med barnet. Har föräldrarna en positiv inställning leder det ofta till ett gott samarbete med familjehemmet gällande umgänget. På så sätt blir barnets placering ofta positiv och stabil (Socialstyrelsen, 2020).
4. Tidigare forskning
Studiens tidigare forskningen är vald utifrån dess relevans för studiens syfte. Avsnittet om tidigare forskning ämnar synliggöra för läsaren vad barnets bästa som princip och begrepp kan innebära i socialsekreterares bedömningar samt vad olika forskare kommit fram till gällande barns umgänge med biologiska föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet. Avsnittet innehåller även tidigare forskning kring betydelsen av barns anknytning samt hur normer och föreställningar kan påverka socialsekreterarnas bedömningar, detta för att ge en inledande beskrivning om hur anknytning och normer kan förstås i relation till umgänge och socialsekreterares bedömningar om umgänge. Det aktuella forskningsområdet kring studiens ämne är ett komplext fält med bristande forskning. Avsnittet om tidigare forskning syftar därför även till att synliggöra komplexiteten och den brist på forskning som finns. Avsnittet är
uppdelat i olika rubriker: Barnets bästa som princip och begrepp, betydelsen av barns
anknytning, barns kontakt med biologiska föräldrarna som utövat våld mot eller inför barnet
samt normer och föreställningars påverkan på socialsekreterarnas bedömningar. Under varje rubrik kommer den tidigare forskningens relevans för vår studie att redogöras och motiveras för. Eventuella brister eller luckor gällande forskningsfältet kommer också att synliggöras och exemplifieras.
4.1 Barnets bästa som princip och begrepp
Barnets bästa är genomgående ett centralt begrepp i vår studie. Enligt 6 kap. 2a§ FB ska barnets bästa vara avgörande i alla beslut som rör vårdnad, boende och umgänge. En grundläggande princip i barnkonventionen som framställs i artikel 3.1 är att: “vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa” (Unicef, 2018). FN:s kommitté för barns rättigheter listar samtliga faktorer som ska beaktas i bedömning om vad som är barnets bästa, dessa är barnets åsikter, barnets identitet, bevarande av familjemiljön och upprätthållande av relationer, omsorg om barnet och barnets skydd och säkerhet, utsatta situationer, barnets rätt till hälsa och till sist barnets rätt till utbildning (Barnombudsmannen, 2013). Det finns dock brist på forskning gällande principen och begreppet barnets bästa och hur det bör definieras och användas i socialsekreterares bedömningar. Det finns många studier där begreppet barnets bästa nämns i studien men där begreppet bara inkluderas och att det inte beskrivs vad det innebär. De forskare som studerar själva begreppet anses inte komma fram till tydliga svar om begreppens innebörd. Det anses därför vara relevant för studien att lyfta vilken tidigare forskning som finns gällande begreppet barnets bästa för att ge läsaren en bild av att begreppet är svårdefinierat, vilket kan vara bra inför att läsaren ska läsa om hur socialsekreteraren själva definierar och tolkar begreppet barnets bästa.
Baianstovu (2012) är en av de forskare som lyfter frågan om begreppet barnets bästa i sin forskning. Baianstovu resonerar kring hur barnets bästa bör beaktas på lång respektive kort tid samt vilka aspekter som bör prioriteras i bedömningar och beslut som gäller barnets bästa. Författaren diskuterar även om det ens är möjligt att definiera begreppet utifrån varje barns enskilda fall, då alla barn är olika. Det som kan vara det bästa för ett barn behöver inte betyda att det bästa för alla barn, därmed lyfts problematiken kring om det kanske inte går att prata allmänt om vad som är barnets bästa (Baianstovu, 2012). Dane (2015) beskriver att principen idag framförs av flera internationella överenskommelser, bland annat i barnkonventionen, men en tydlig definition av vad principen om barnets bästa betyder saknas. Under åren har flera försök genomförts till att beskriva principen om barnets bästa samt att hitta en definition av vad som bör rymmas i begreppet barnets bästa då begreppet används ofta. Dane (2015) menar också på att det inte är en slump att en närmare definition av principen om barnets bästa saknas i Sverige. Hon menar att definitionen av principen saknas med avsikt på grund av att öppenheten anses vara viktig i arbetet kring barnets bästa. Barnets bästa ska bedömas utifrån varje barns individuella behov och utifrån den situation barnet lever i. Bedömningen av barnets bästa ska också bedömas med utgångspunkt i kunskap och genom beprövad erfarenhet. Bestämmelsen kring öppenheten är också viktig då principen av vad som är barnets bästa kan vara föränderlig över tid, dels på grund av barnets situation och dels på grund av att ny kunskap tillkommer och uppfattningen om verkligheten förändras. Dane (2015) beskriver att det krävs en helhetsbedömning där alla faktorer i barnens liv beaktas för att komma fram till vad som är barnets bästa. Dane (2015) beskriver att FN:s konvention om barns rättigheter och barnkonventionen kan användas som en utgångspunkt för principen om barnets bästa.
4.2 Betydelsen av barns anknytningsrelationer
Under denna del presenteras tidigare forskning som berör betydelsen av barns anknytningsrelationer. I litteratursökningen synliggörs att det finns gott om tidigare forskning som undersöker barns betydelse av anknytning samt hur en kontakt mellan barn och biologiska föräldrar kan bidra till en positiv eller negativ anknytning. Denna del anses vara viktig och relevant för studien då tidigare forskning kan hjälpa till att förmedla en bild om hur barns anknytning kan se ut och därefter kan läsaren lättare förstå samt jämföra hur socialsekreterare tar hänsyn till anknytning i bedömningar gällande umgänge. Detta är även viktigt då en del av studiens syfte är att undersöka studiens resultat utifrån anknytningsteorin.
Forskning visar på att det är viktigt för barn att ha en kontakt med sina biologiska föräldrar när de inte bor tillsammans med dem, dels för att underlätta familjehemsplaceringen men också för att underlätta vid en eventuell hemflytt. Samma forskning påvisade även att en kontakt med barnets biologiska föräldrar kunde bidra till en bättre anknytning till familjehemsföräldrarna. Barn har behov av att bibehålla relationen till sina biologiska föräldrar för barnens välbefinnande och identitet utifrån anknytningsteorin. Barn som kontinuerligt träffar sina biologiska föräldrar har en starkare anknytning med sina biologiska föräldrar än andra barn som inte har någon kontakt med sina biologiska föräldrar. De barn som har en kontakt med sina biologiska föräldrar påvisar även färre beteendeproblem, en bättre hälsa och välbefinnande (McWey & Mullis, 2004). Westberg och Tilander (2010) påvisar i sin studie samma resultat som ovanstående, nämligen att familjehemsplacerade barn har lättare att skapa sin egen identitet om barnet har kontakt med sina biologiska föräldrar vid en familjehemsplacering. Forskarna menar även på att barnen kunnat skapa en bättre anknytning till familjehemmet om de biologiska föräldrarna uttrycker acceptans gentemot familjehemmet och placeringen. Barnet har då lättare att slappna av i familjehemmet samt acceptera familjehemsplaceringen. Dessutom visar forskning på att om de biologiska föräldrarna accepterar familjehemsplaceringen resulterar det ofta i en fortsatt och bättre kontakt mellan barnet och sina biologiska föräldrar. Ytterligare forskning visar på att en fortsatt kontakt kan påverka anknytningen både positivt och negativt. En god kontakt kan bidra till att barn kan ha en anknytning både till sina biologiska föräldrar och till familjehemmet, samt att barnet kan se sin roll i båda familjerna. En god kontakt kan även hjälpa barnet att minska eventuella skuldkänslor samt sin oro för hur sina föräldrar mår. Kontakten mellan barnet och föräldrarna kan dock även påverka anknytningen negativt. Det kan till exempel handla om att föräldrarna skuldbelägger barnet, om föräldrarna stöter bort barnet eller om föräldrarna bidrar med en oro för barnet genom att prata om att barnet ska flytta hem trots att det inte är aktuellt för barnet att flytta hem till sina biologiska föräldrar igen (Boyle, 2017).
Tidigare forskning visar även på att det inte enbart är det våldet som barnet själv utsätts för som kan påverka barnets anknytningsrelationer till sina föräldrar. Barn som bevittnat våld i hemmet uppger att våld från pappa mot mamma också hotar barnet själv och påverkar dem lika mycket. Forskning visar även på att anknytningen mellan mamma och barn kan påverkas negativt i de fall där barnet bevittnat våld mot mamma eller i de fall där pappa utsatt barnet för våld och mamma inte har kunnat skydda barnet. Barnets anknytning till mamma präglas då av en upplevelse av mammans brist av att kunna skydda barnet (Almqvist & Broberg, 2004). De negativa effekterna av våldet blir ofta långvariga för barnet och kan komma att påverka barnets självbild och känsla av identitet då deras grundläggande behov av trygghet inte tillgodosetts under tidsperioden då våldet skett (Leung, 2015).
4.3 Barns kontakt med biologiska föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet Under denna del presenteras tidigare forskning kring barns kontakt med biologiska föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet. Under litteratursökningen konstaterades brister av tidigare forskning som berör det aktuella området, främst när det handlar om familjehemsplacerade barns umgänge med våldsutövande föräldrar. Den forskning som fanns handlade mer om forskning som berör barns umgänge generellt, utan fokus på våld, eller barn som har umgänge med separerade föräldrar där barnet bevittnat våld mellan sina föräldrar. Denna del av tidigare forskning anses vara relevant till vår studie för att påvisa bristen av tidigare forskning kring området, vilket flertalet forskare även nämner i sina studier. Trots att den valda tidigare forskning inte handlar om just familjehemsplacerade barn eller om att barnen själva blivit utsatta för våld så kan det ändå anses relevant för vår studie. Den tidigare forskning som finns om barn som har bevittnat våld mellan sina föräldrar kan ge läsaren en bra bild och förståelse kring hur barns kontakt kan se ut när de har bevittnat våld. Det kan även visa på om det är bra eller dåligt för barnet att ha kontakt med sina biologiska föräldrar när det förekommit våld, oavsett om det handlar om familjehemsplacerade barn eller inte.
Den forskning som finns visar på att barn ofta har en osäker, förvrängd och ambivalent bild av den föräldern som utsatt barnet eller barnets andra förälder för våld (Georgsson Staf, 2013). Forssell (2016) har i sin forskning undersökt barns relation och umgänge med föräldrarna efter att föräldrarna har separerat, där pappan har utövat våld mot barnets mamma och ofta även mot barnet. Denna forskning är egentligen inte direkt kopplad till vår studie då den inte handlar om familjehemsplacerade barn. Vi anser dock, på grund av brist på forskning kring studiens område, att Forssells forskning kan ge en bild av hur det kan se ut när våld varit inblandat. I detta fall handlar det främst om att barnet har bevittnat pappans våld mot mamman. Forsell (2016) beskriver att om det är för barnets bästa att ha en fortsatt kontakt med sina föräldrar så bör det inte ske direkt efter en eventuell separation. Barnet behöver få tid för att landa och bearbeta det som hänt. Forssell (2016) undersöker i sin avhandling hur och under vilka omständigheter det är för barnets bästa att ha en fortsatt kontakt med en förälder som utövat våld mot den andra föräldern inför barnet. Utifrån studiens resultat framkommer det att det är vanligt att barn har en fortsatt kontakt med den förälder som utövat våld mot den andra föräldern. Studien visar på att 75 procent av de barn som deltog i studien hade en fortsatt kontakt med den förälder som utsatt den andra föräldern för våld. Av de barn som själva blivit utsatta för våld i hemmet hade 50 procent av barnen en fortsatt oövervakad, fysisk kontakt med den våldsutövande föräldern. Studien kunde inte visa på några positiva effekter av att barn har en fortsatt kontakt med den förälder som utövat våld. Barn som inte haft kontakt med sina föräldrar uppvisade att de mådde lika dåligt och hade samma utveckling som de barn som hade haft en fortsatt kontakt (Forssell, 2016). Författarna har i sin studie kommit fram till att det inte finns ett samband mellan det tidigare våldet och mängd eller typ av barnets kontakt med den förälder som utövat våldet. Däremot kunde författarna se att en god socioekonomisk status var positivt för mängden kontakt (Forssell & Cater, 2015).
4.4 Normer och föreställningars påverkan på socialsekreterarnas bedömningar
Den sista rubriken presenterar tidigare forskning gällande hur normer och föreställningar kan påverka socialsekreterarnas bedömningar. Även detta är ett fält med bristande forskning, framförallt när det gäller hur normer och föreställningar påverkar socialsekreterarnas bedömningar. Den tidigare forskning som finns är eniga om att det finns normer som påverkar socialsekreterarnas arbete. Däremot finns det inte lika mycket forskning om vilka normer som påverkar samt hur det påverkar bedömningarna inom socialt arbete. Utifrån att normteori är en del av studiens syfte och en teori som vi analyserar vår empiri utifrån anses denna del viktig. Utifrån den tidigare forskning kan läsaren få en bild av vad forskning säger samt en förståelse
kring varför bedömningar kan skilja sig åt och se olika ut beroende på de normer och föreställningar som finns.
I en vinjettstudie utförd av danska socialarbetares bedömningar beskriver Egelund & Andrén Thomsen (2002) att det sällan förekommer att ärenden bedöms utifrån en specifik kunskap eller erfarenhet. Författarna beskriver att bedömningar av liknande ärenden varierar mycket utifrån socialsekreterarnas individuella erfarenheter och föreställningar. Annan forskning visar på att socialarbetare och dess organisation arbetar mer utifrån vad de anser vara rationellt och inte utifrån beprövade erfarenheter. Detta beskrivs kunna leda till att socialarbetare som arbetar inom samma organisation kan arbeta olika i liknande fall utifrån vad varje socialsekreterare tror är bäst i fallet (Munro, 2002).
Östberg (2010) beskriver att socialtjänsten är en institutionaliserad organisation som har ett normativt syfte, vilket beskrivs innebära att socialtjänsten kan påverkas av de normer, förväntningar och värderingar som samhället har på socialtjänsten och dess arbete. Enligt Erlandsson (2014) tillämpar alla tjänstemän normer i sina bedömningar och beslut, oavsett om det handlar om kommuner, socialtjänst eller domare på förvaltningsrätten. Författaren menar att samtliga tjänstemän, oavsett vad man arbetar inom, arbetar utifrån sina egna normer men att alla även påverkas av de normer och riktlinjer som finns inom varje myndighet. Detta innebär att beslut kan skilja sig åt beroende på när i tiden bedömningar utförs samt beroende på vem som utför bedömningen. Bedömningar kan också skilja sig åt beroende på vilken kommun och vilka riktlinjer (normer) som råder i kommunen. Varje enskild tjänsteman har en förståelse om vilka normer som råder och förväntas arbeta utifrån arbetsplatsens normer. Dessutom antar samhället att varje professionell utför bedömningar och beslut utifrån kunskap och erfarenhet (Erlandsson, 2014).
5. Teoretiska utgångspunkter
I detta avsnitt presenteras de teoretiska utgångspunkter som vi kommer använda oss av för att analysera den empiri som erhålls genom intervjuer med socialsekreterare. De teorier som presenteras är: anknytningsteori, utvecklingsekologi samt normperspektivet. I slutet av avsnittet kommer en varje enskild teori och dess relevans till vår studie att diskuteras och motiveras. 5.1 Anknytningsteori
Anknytningsteori är en teori grundad av psykiatrikern John Bowlby och är utformad för att utifrån ett psykoanalytiskt perspektiv förklara barns känslomässiga utveckling. Bowlby formulerade ett antagande om hur ett barns erfarenheter av den värld som den lever i formar en bild av verkligheten som vägleder och påverkar barnets fortsatta utveckling. Det betyder emellertid att barnets erfarenheter ligger till grund för de strukturer och strategier som barnet skapar för att kunna överleva (Havnesköld & Risholm Mothander, 2009).
Enligt Havnesköld, Risholm Mothander (2009) avser erfarenheterna främst barnets upplevelser av att ha blivit tröstat, fått närhet, mat, kläder, sin hygien omskött och att någon har pratat med barnet. Det är dessa erfarenheter som tillsammans skapar och påverkar den anknytning som barnet skapar till sin anknytningsperson/er. När barnet mentalt kopplar samman sina erfarenheter av hur relationen till anknytningspersonen/er ser ut skapas erfarenhetsbaserade
inre arbetsmodeller hos barnet. De inre arbetsmodellerna blir som modeller för hur barnets
relationer ser ut och nya relationer kommer att jämföras med modellen. Hur barnets inre arbetsmodeller ser ut påverkar således hur barnet förhåller sig gentemot sin omvärld. Teorin bygger på antagandet om att barnet har börjat skapa sina inre arbetsmodeller redan vid cirka ett års ålder. Det är genom barnets inre arbetsmodeller som vi kan observera barnets relation till
sin anknytningsperson då barnets beteende återspeglas/regleras av modellen som bygger på barnets erfarenheter.
Kärnan i anknytningsteori är vikten av nära och känslomässiga relationer för barnet och en anknytningsperson. Teorin kan medföra förklaringar till hur trauma kan påverka en människas utveckling, både på kort och lång sikt. Teorin kan även medföra förklaringar till hur ett barns känsla av trygghet, avsaknaden av trygghet, kan påverka barnets relationer till syskon, vänner eller eventuella partners i framtiden. Bowlbys grundtanke var att varje människa har ett medfött grundläggande behov av skydd och närhet. Den person som ska erbjuda barnets behov är barnets primära anknytningsperson. Vem som kategoriseras som den primära anknytningsperson kan variera, det handlar främst om den personen som hjälper barnet att överleva genom att regelbundet möta barnets behov av omvårdnad. Barnets primära anknytningsperson behöver inte vara barnets biologiska mamma, men vanligtvis är det så. Barnets kapacitet att knyta an till människors begränsas inte av att barnet har utvecklat en primär anknytningsperson, barnet kan nämligen knyta an till flera personer som erbjuder barnets skydd, trygghet och närhet. Att barnet lyckats knyta an till fler än en person anses vara positivt då det kan finns risker med att barnet enbart har en person att förlita sig på. För att förklara barns beteende gentemot sin anknytningsperson kopplat till dennes känslomässiga utveckling och inre arbetsmodeller bygger teorin på att beteendet är kopplat till olika former av anknytningsmönster (Havnesköld & Risholm Mothander, 2009).
5.2 Utvecklingsekologi
Utvecklingsekologi är en teori skapad av psykologen Urie Bronfenbrenner. Teorin grundar sig i tanken att hur individen interagerar/samspelar med sin omvärld påverkar individens utveckling. Ett barn ingår i flera olika system, kontexten i de olika systemen påverkar barnet och barnet kan inte ses utan sambandet till dennes system, vilket i sin tur är de relationer som finns och vilken miljö barnet befinner sig i (Havnesköld & Risholm Mothander, 2009).
Teorin är formad utifrån att en individ kan befinna sig i fyra olika system/nivåer. Det innersta systemet kallas för mikrosystemet, det är systemet närmast barnet som den själv ingår i. Mikrosystemet symboliserar de aktiviteter eller händelser som sker allra närmast barnet själv, exempelvis händelser i barnets familj, skola eller kompisar som utgör barnets närmaste nätverk. Nästa system som barnet ingår i är mesosystemet. Mesosystemet är inget konkret system i sig, utan handlar om det samspel, relationer och kontakter, som sker mellan de övriga system som barnet ingår i, exempelvis barnets familj och barnets skolklass. Det innebär således att det som händer i barnets familj påverkar barnet i skolan och tvärtom. Nästa system är exosystemet, detta system ingår inte barnet i själv men representerar det som ändock påverkar barnet, exempelvis föräldrarnas arbete. Det sista systemet är den yttersta nivån makrosystemet och består av övergripande saker som påverkar barnet, exempelvis lagar eller samhällets normer, då ekonomiska och politiska beslut kan påverka vart barnet kan gå i skola (Havnesköld & Risholm Mothander, 2009).
Barnets utveckling sker på alla nivåer/system som barnet ingår i samt påverkas av. För att förstå ett barns utveckling utifrån ett utvecklingsekologiskt perspektiv kan vi inte enbart studera barnet i en miljö. Alla miljöer hänger ihop och är beroende av varandra, det är således av intresse att studera hur miljöerna förhåller sig till varandra. De aktiviteter, roller och relationer som finns inom varje system är viktiga delar för barnets utveckling. Barnets utveckling sker psykiskt, socialt och känslomässigt inom alla nivåer och inträffar det stora förändringar i någon av nivåerna påverkar det alla nivåer ända in till barnets mikrosystem. För att barnet ska befinna
sig i en bra utvecklingsmiljö måste således barnet kunna medverka i aktiviteter tillsammans med vuxna som de har en god relation med och förtroende till (Imsen, 2000).
5.3 Normperspektivet
Hydén (2002) redogör för att en norm kan beskrivas som en oskriven regel som verkar i samhället. Normer existerar på olika nivåer i samhället, på makronivå, mesonivå och mikronivå. Detta påvisar således att normer påverkar människor inom alla delar av dennes liv, på individnivå, gruppnivå och samhällsnivå samt på organisatorisk nivå. Normerna inom de olika nivåerna kan även influera och påverka varandra. Makronivån beskrivs vara de normer som finns på en samhällelig nivå som rör det kollektiva samt dess intressen. På mesonivå handlar normerna inom organisationer och grupper. Mikronivån är normer som finns i människors relationer samt mellan människor och samhället. De olika nivåerna representerar samhället, organisationen och individen, vilka kan påverka varandra. Vissa normer är något som människor har med sig från födseln och som verkar automatiskt. Andra normer kan ha skapats med tiden och dessa kan förändras. I takt med att normer förändras så kan även de sociala arbetets mål förändras. Bergman (2011) beskriver att de bedömningar och beslut som socialtjänsten tar ofta grundar sig i normer samt föreställningar om hur det ska se ut utifrån det “normala”. De föreställningarna och tankarna om det “normala” bidrar därefter till socialarbetares mål med det sociala arbetet. Det gäller även bedömningar och beslut gällande umgänge med biologiska föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet. Målet är alltid att barnen ska återförenas med sina biologiska föräldrar (SOU 1986:20). Det kan också tänkas att de “normala” föreställningar är att barn ska bo tillsammans med sin biologiska familj, sin kärnfamilj, om det finns en möjlighet.
5.4 Teoriernas relevans för studien
Valen av de teoretiska utgångspunkterna: anknytningsteori, utvecklingsekologi och normperspektiv, kan ge förståelse för socialsekreterares teoretiska ramverk vid bedömningar och beslut gällande umgänge där de biologiska föräldrarna utövat våld mot eller inför barnet. Anknytningsteori samt normperspektivet är denna studies främsta teoretiska ramverk. Dessa teorier är även de delar som är med i studiens syfte och är således de teorier som erhåller störst fokus. Vi har dock även valt att inkludera utvecklingsekologi i vårt teoretiska ramverk då teorin är gynnsam för att förklara vår empiri i relation till vårt syfte.
Anknytningsteorin beskrivs vara en stor del i det sociala arbetet som berör barn som bor i ett familjehem. När socialsekreterare utför bedömningar och beslut gällande barn som bor i familjehem ligger ofta anknytningsteorin till grund. När det exempelvis handlar om bedömningar och beslut gällande umgängen mellan barn och deras biologiska föräldrar är det anknytningen mellan barnet och föräldrarna som bedöms och är avgörande i beslutet. Socialsekreterarna ser då till hur anknytningen mellan barnet och de biologiska föräldrarna ser ut samt av vilken kvalité anknytningen har. Socialsekreterarna tar även hänsyn till barnets anknytning gentemot familjehemsföräldrarna. Detta på grund av att det är viktigt att barnet har en god anknytning och samspel med någon vuxen för att utvecklas gynnsamt (Westberg & Tilander, 2010). Avsnittet om anknytningsteori har således en central del i denna studie då socialsekreterarnas bedömningar ofta grundar sig i hur anknytningsrelationen ser ut mellan barnet och de biologiska föräldrarna. Hur socialsekreteraren ser på och tolkar relationen mellan barnet och föräldern och mellan barnet och en annan eventuell anknytningsperson utifrån anknytningsteori kan ligga till grund för hur de beslutar och beaktar gällande barnets bästa. Anknytning kan vara avgörande för hur socialsekreterare tänker kring vad som är mest gynnsamt för barnet och vad som är för barnets bästa.
Anknytningsteorin har en central plats i denna studie för att denna främst belyser vikten av nära och betydelsefulla relationer för barn. Goda stabila relationer och trygg anknytning är grunden för att barn ska utvecklas positivt, samtidigt som det är viktigt att barnet har en god samverkan mellan de system som barnet ingår i vilket lägger grunden för det utvecklingsekologiska perspektivets roll i denna studie. Vikten av en förståelse för det utvecklingsekologiska perspektivet i denna studie grundar sig i en förståelse för resonemang gällande samverkan mellan de system barnet ingår i, men även vikten av att förstå hur socialsekreterarnas beslut kan komma att påverka barnet under en utvecklingskritisk period. Det utvecklingsekologiska perspektivet är ytterst relevant i frågan om barnets bästa då diskussioner kring barnets bästa kräver att socialsekreterare har kunskap om barnets utveckling i bedömningar gällande umgänge. Socialsekreterarens bedömning blir således en avvägning mellan anknytningsteori, utvecklingsekologi samt barnets bästa enligt verksamhetens föreskrifter, rutiner och lagar. Socialsekreteraren gör bedömningar som grundas av individuella och komplexa livsöden, erfarenheter och situationer. Normperspektivet är således en viktig aspekt att redogöra för då normer är en grundläggande del i hur vi resonerar, tolkar och fattar beslut. Vissa normer är något som människor har med sig från födseln och som verkar automatiskt. Andra normer kan ha skapats med tiden och dessa kan förändras. Om socialsekreterare utgår från individuella eller organisatoriska normer kring umgänge och våld kan bedömningarna bli olika vilket är ytterst relevant att undersöka utifrån vårt syfte.
6. Metod
6.1 Datainsamlingsmetod
Den datainsamlingsmetod som har valts för att besvara studiens syfte samt frågeställningar är en kvalitativ datainsamlingsmetod. En kvalitativ metod ämnar inhämta empirisk data i form av djupgående beskrivningar av forskningsdeltagarnas subjektiva upplevelser kring ett fenomen. Forskaren är intresserad av att beskriva, förklara och tolka forskningsdeltagarnas upplevelser (Kvale & Brinkmann, 2014). Studiens empiriska data inhämtas genom semi-strukturerade intervjuer. Innan de semi-strukturerade intervjuerna genomfördes utformades en intervjuguide som utgick från teoretiska teman. Intervjuguiden utformades som en strukturerad lista med de teman och frågeställningar intervjuerna skulle beröra. Utifrån valet av den semi-strukturerade intervjun kunde uppföljningsfrågor ställas under intervjuns gång och respondenterna hade möjligheten att fritt formulera sina svar (Bryman, 2011).
Valet av kvalitativ metod anses passa studien då studiens syfte är att undersöka socialsekreterares beaktande av barnets bästa vid bedömning av umgänge med föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet. Socialsekreterares bedömningar och beslut grundar sig i och påverkas av socialsekreterarnas egna upplevelser, erfarenheter och förförståelse kring fenomenet. Genom semi-strukturerade intervjuer kan socialsekreterare förmedla sin egen bild av fenomenet och vi kan på så sätt nå detaljerade och djupgående beskrivningar. Semi-strukturerade intervjuer som är en mer öppen form än styrd form av intervjuer som tillåter forskaren återgå till frågor som avslutats. Det innebär att forskaren kan ställa följdfrågor vilket i sin tur leder till ett djupgående material (Kvale & Brinkmann, 2014).
6.2 Vetenskapsteoretisk grund
Studien bygger på det hermeneutiska perspektivet. Enligt Westlund (2015) handlar hermeneutiken om att tolka och förstå olika fenomen. En viktig del inom hermeneutiken är att beakta forskarens egna förförståelse inom ämnet som studien ämnar undersöka. Människor förstår verkligheten och olika fenomen utifrån tidigare upplevelser, erfarenheter och fördomar. Forskarens förförståelse ligger därmed till grund och påverkar huruvida forskarens tolkning av ett fenomen. Den hermeneutiska ansatsen används ofta i studier där studien syftar till att erhålla
information om människors subjektiva upplevelser och erfarenheter kring ett fenomen (Westlund, 2015). Då vi som forskare behöver inhämta information om socialsekreterarnas egna erfarenheter för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar är den hermeneutiska ansatsen att föredra. Hermeneutiken passar även bra då vi efter att vi inhämtat det empiriska materialet behöver ha möjligheten till att tolka och förstå det socialsekreterare förmedlat. 6.3 Litteratursökning
Den litteratur som använts i studien samlades in genom litteratursökning via söktjänsten Primo mellan tidsperioden 15 januari till och med 15 april 2020. Olika databaser har använts för att hitta både tidigare forskning samt artiklar kring det aktuella området. Följande databaser har använts i studien: SwePub, Social Science Premium Collection, SAGE journals, PsycINFO och
Social Services abstracts.
Vid litteratursökningen användes några specifika sökord som var relevant för studiens syfte och frågeställningar. Sökorden som användes var de svenska och engelska orden: “family violence”,
“effects of intimate partner violence”, “child abuse”, “children violence impact”, “supervised visitation”, ”visitation”,”children violence effects”, “norms”, ”domestic violence”, ”umgänge”, ”våldsutsatta barn”, ”barns bästa”, “bedömning”, “familjehem”, “föreställningar” och ”normer”.
Booth, Papaioannou & Sutton (2010) beskriver att litteratursökningen kan effektiviseras om booleska operatorer nyttjas i sökprocessen. Genom att använda booleska operatorer är det större chans att sökningen genererar fler studier som är relevanta för det aktuella området som studeras. Exempel på några booleska operatorer är AND, OR och NOT. I litteratursökning som genomförts har AND och OR används vid flertalet gånger som operatorer och på så sätt har fler relevanta artiklar funnits.
Booth et al. (2013) beskriver att inklusionskriterier handlar om de kriterier som måste uppfyllas för att urvalet ska kunna innefattas och delta i en studie. Inklusionskriterierna för urvalet av artiklar var att samtliga artiklar skulle vara relevanta för området och kunna besvara studiens syfte. Ett annat kriterium var att artiklarna skulle vara vetenskapligt granskade, “peer reviewed”. Boot et al. (2013) beskriver vidare att exklusionskriterier istället handlar om de kriterier för vilka urval som förkastas och därmed inte får involveras i studien. I sökandet av artiklar exkluderades samtliga artiklar som inte var vetenskapligt granskade, “peer reviewed”, likaså artiklar om inte hade någon relevans till området studien syftar till att undersöka.
6.4 Urvalsmetod
I studien har icke-sannolikhetsurval i form av bekvämlighetsurval använts. Bekvämlighetsurval innebär att samtliga forskningsdeltagare är utvalda utifrån en bekvämlighetsprincip, vilket innebär att deltagarna är personer som funnits tillgängliga för forskaren. Vid valet av ett ändamålsenligt urval utgår forskaren från principen om att få fram den bästa informationen genom att välja en grupp som sitter på den information forskaren söker efter. Forskaren väljer således ut deltagare som den vet sitter på största möjliga värde för forskningen (Bryman, 2011). Valet av urvalsmetod grundar sig i att studien eftersträvar djupgående information. Genom att välja ut forskningsdeltagare som har erfarenhet av det aktuella ämnet som studien syftar till så kan vi med säkerhet veta att deltagarna kan förmedla informationen vi eftersöker. I detta fall önskade vi en kontakt med socialsekreterare som har erfarenhet av arbete med barn och unga och som har erfarenheter av att beakta barnets bästa i bedömningar och beslut gällande barnets umgänge med sina biologiska föräldrar. Därav önskade vi att få kontakt med barnhandläggare
på socialtjänsten som vi sedan tidigare visste arbetade med umgängesfrågor kring barn som blivit placerade i familjehem.
6.5 Inklusions-och exklusionskriterier
Inklusionskriterier som användes i sökandet efter forskningsdeltagare var för det första att forskningsdeltagarna skulle vara utbildade socionomer, det vill säga socialsekreterare. Socionomen ska ha tagit examen och utöva sitt arbete i Sverige. Forskningsdeltagarna skulle ha erfarenhet av arbete som rör barn och unga samt arbete som berör bedömning och beslut av umgänge mellan barnet och barnets föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet.
Exklusionskriterier som användes i sökandet av forskningsdeltagare var att samtliga respondenter utan socionomexamen inte fick delta. Socialsekreterare som inte arbetade inom området barn och unga exkluderades. Även om socialsekreterare arbetade med barn och unga så exkluderades många socialsekreterare på grund av att de inte hade tillräckligt lång erfarenhet av arbetet eller att de inte arbetade med bedömning eller beslut gällande umgänge.
6.6 Urvalsprocess
Till en början kontaktades elva stycken socialsekreterare från ett och samma socialkontor. Endast fyra stycken av de socialsekreterare som kontaktades från start svarade på förfrågan om att delta i studien. Forskarna beslutade därefter att ta kontakt med ytterligare socialsekreterare från andra kommuner för att få fler respondenter, totalt sex socialsekreterare tillfrågades då vid det andra tillfället. Dessa sex socialsekreterare arbetade på tre olika socialkontor i mindre kommuner. Fyra av de sex socialsekreterare svarade, varav en exkluderades på grund av att den socialsekreteraren inte hade några ärenden där våld varit inblandat. Av de andra tre som svarade var det endast en som var villig att delta i studien. De andra två svarade men valde att tacka nej till deltagande på grund av tidsbrist. Den socialsekreterare som var villig att delta hörde efter några dagar av sig och valde att tacka nej till att delta i studien, även denna socialsekreterare på grund av tidsbrist.
Totalt sjutton socialsekreterare i olika kommuner kontaktades via mail. Det landade slutligen i att endast fyra stycken socialsekreterare hade tid och var villiga att delta, samtliga socialsekreterare arbetar på ett och samma socialkontor. Detta kan tolkas bero på den rådande situationen gällande Covid-19. Av de som svarade men valde att tacka nej berodde detta på tidsbrist. Av de tillfrågade som inte svarade kan även det tolkas bero på att socialsekreterarna inte hade tid. Målet var till en början att ha åtta stycken respondenter i studien. Urvalsprocessen drog ut på tiden på grund av att det var svårt att hitta tillräckligt många socialsekreterare som kunde delta. Vi forskare beslutade därmed att endast använda de fyra stycken socialsekreterare som uttryckte att de var intresserade av att delta. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att det är svårt att avgöra hur många respondenter som bör delta i en kvalitativ studie. Risken med för få respondenter är att resultatet inte går att generalisera samt att forskarna inte får tillräckligt material. Kvale och Brinkmann (2014) menar dock att för stort antal respondenter kan bidra till svårigheter att hinna med att analysera materialet. Antalet respondenter bör därför avgöras beroende på studiens syfte samt hur mycket tid forskaren har. Då studiens resultat inte är ämnat för att producera någon generaliserbar kunskap ansåg vi att antalet respondenter var acceptabelt. Det positiva med få respondenter är att vi kunnat fokusera mer på, samt lägga mer tid på de fyra stycken respondenter vi hade och därmed lägga tid på att få ut så mycket som möjligt av de intervjuerna. På så sätt fick vi också mer tid till att fokusera på att analysera materialet.
6.7 Intervjuernas genomförande
På grund av den rådande situationen i världen med Covid-19 fick varje enskild respondent avgöra om de önskade att genomföra intervjuerna via telefon eller genom ett fysiskt möte. Samtliga respondenter önskade att genomföra intervjuerna via telefon. Samtliga intervjuer tog cirka en timme. Under intervjuerna använde vi oss av semi-strukturerade intervjuer och en förberedd intervjuguide (se bilaga 1). Semi-strukturerade intervjuer innebär att forskaren utgår från en intervjuguide som är i mer styrd än öppen form. Forskaren förbereder i förväg centrala teman och ett antal formulerade frågor som intervjun ska handla om och det finns en ordningsföljd huruvida frågorna ska ställas. Det som skiljer sig med en semi-strukturerad intervju och exempelvis en strukturerad intervju är att forskaren kan ställa frågor och sedan återuppta frågan igen vid ett senare tillfälle (Kvale & Brinkmann, 2014). Utifrån valet av den semi-strukturerade intervjun och den förberedda intervjuguiden kunde vi ställa våra förberedda frågor och utifrån respondenternas svar ställdes därefter följdfrågor. Vid behov kunde vi även gå tillbaka till relevanta aspekter och inhämta mer information. Respondenterna hade även möjligheten att fritt formulera sina svar. Stort fokus under hela intervjun var att ställa öppna frågor, detta för att få detaljerade och rika svar. Samtliga intervjuer spelades in med hjälp av en ljudinspelare. En av oss forskare höll i intervjun medan den andra satt och antecknade stödord som en hjälp för vad som ansågs intressant att ställa uppföljningsfrågor om.
I och med att samtliga intervjuer genomfördes via telefon kunde inget skriftligt samtycke undertecknas i direkt samband med intervjun. Ett muntligt samtycke inhämtades istället i början av intervjuerna och respondenterna informerades därefter om att vi skulle skicka en samtyckesblankett som de kunde skriva på och skicka tillbaka efter att intervjun genomförts.
6.8 Validitet och reliabilitet
Begreppen validitet och reliabilitet är två kriterier som ofta används för att bedöma kvaliteten i en undersökning. Validitet och reliabilitet passar i både kvalitativa och kvantitativa studier. Det kan dock tänkas vara svårare att använda begreppen i en kvalitativ studie i jämförelse med en kvantitativ mätning. I en kvalitativ studie undersöker man inte mätningar som i en kvantitativ studie, utan forskaren är istället ute efter att beskriva eller förstå ett fenomen. Därmed kan det anses vara svårare att bedöma undersökningens kvalitet då det kan vara svårare att kontrollera om forskaren undersökt det forskaren avsett att undersöka. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver dock att validitet och reliabilitet kan användas i kvalitativa studier också. De förklarar att validitet i kvalitativa studier innebär att undersöka huruvida forskaren undersöker det som avses att undersökas, samt huruvida metoden kan användas för att undersöka det som avses undersökas utifrån studiens syfte och frågeställningar. I vår studie används en kvalitativ metod i form av semi-strukturerade intervjuer. Intervjumetoden används för att kunna erhålla information som vi i sin tur ska använda för att kunna besvara studiens syfte och frågeställningar. Syftet med studien är att utifrån ett anknytnings- och normteoretiskt perspektiv undersöka socialsekreterares beaktande av barnets bästa vid bedömning av umgänge med föräldrar som utövat våld mot eller inför barnet. Genom att intervjua den specifika målgruppen barnhandläggare och genom att vi ställde frågor utifrån intervjuguiden som endast handlar om studiens syfte anses validiteten i studien vara hög. Det vill säga, vi undersökte det som var avsett att undersökas.
Reliabilitet handlar om att huruvida resultatet i forskningen som erhållits är trovärdigt eller inte.
Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att reliabilitet inom kvalitativa studier med intervjuer kan innebära att alla berättelser kan skilja sig åt beroende på forskaren som intervjuar, tid och plats. Det finns en risk att forskningsdeltagarna kan förändra sina svar, att deltagarna informerar om olika saker till olika forskare eller att deltagarna ger mer eller mindre detaljer till olika
