_____________________________________________________
Socionomprogrammet 210 hp
_____________________________________________________
Hemtjänstpersonalens upplevelser av sitt
arbete.
Ida Johansson & Emma Jonson
C-uppsats 15p. Handledare: Ulf Drugge Högskolan i Kalmar Examinator: Agneta Hedblom
Abstract
Title: Home care workers experiences of their work. Authors: Ida Johansson & Emma Jonson
Purpose: Our aim is to get an insight on how home care workers experience, handle and looks upon their work. We also want to form an opinion of how home care workers experience the relationship to the clients they meet.
Questions: How does home care workers experience their daily work with their clients? Home care workers daily meet many different sorts of clients with different needs, how do they handle this? What kind of support does home care workers get in their work?
Method: A qualitative design with semistructured interviews.
Conclusion: The most central conclusion from all of our interviews were: that home care service workers has a very stressful and demanding occupation, that the work has a low status, that the personnel has a big responsibility for the wellbeing of other people and that they often find their work satisfying and fun. To have someone to talk to and exchange ideas with was also mentioned by the informants as a vital part of feeling support in their work. From the Antonovskys theory, a sense of coherence, and Goffmans views of the society, we also find that the larger part of our informants feel a high sense of coherence and that when they have to adjust to their different caretakers they play different roles.
Innehållsförteckning
Förord ...1 1. Inledning ...2 1.1 Problemformulering... 3 1.2 Syfte... 3 1.3 Frågeställningar ... 3 1.4 Avgränsningar... 4 1.5 Förförståelse... 41.6 Centrala aktörer i studien... 4
1.7 Disposition ... 4 2. Bakgrund ...5 2.1 Historisk bakgrund... 5 2.2 Äldreomsorgen i kommunen... 7 2.3 Tidigare forskning... 8 3. Metod ...9 3.1 Val av ansats ... 9 3.2 Urval ... 9 3.3 Tillvägagångssätt... 9 3.4 Intervjuerna... 10 3.5 Etiska överväganden... 10
3.6 Validitet och reliabilitet ... 11
4. Teoretiska utgångspunkter...12
4.1 Känsla av sammanhang - KASAM ... 12
4.2 Delar av Goffmans samhällssyn ... 14
5. Resultat...15
5.1 Hemtjänstarbetet är flexibelt ... 15
5.2 Ett ansvarsfullt och krävande arbete ... 18
5.3 Arbetet med omsorgstagaren ... 21
5.4 Stöd, kunskap och yrkesstatus... 24
6. Analys ...25
6.1 Hemtjänstarbetet är flexibelt ... 26
6.2 Ett ansvarsfullt och krävande arbete ... 27
6.3 Arbetet med omsorgstagaren ... 28
6.5 Sammanfattning av analys ... 30
7. Avslutande diskussion ...31
8. Sammanfattning ...33
Referenslista...34 Bilaga
Förord
Hemtjänstarbetet är ett viktigt arbete där personalen många gånger inte får mycket beröm för sitt arbete. Vi vill därför börja med att rikta en eloge till alla som arbetar inom detta yrke. I denna studie, som handlar om hemtjänstpersonalens upplevelser över sitt arbete, har vi varit beroende av att personal inom hemtjänsten har ställt upp på intervjuer. Vi vill därför rikta ett stort tack till våra informanter som tog sig tid i sitt pressade schema till att delta i intervjuer. Utan Er hade denna uppsats inte varit möjlig. Ett stort tack även till vår handledare Ulf Drugge som stöttat och inspirerat oss under resans gång. Till sist vill vi även tacka oss själva för att vi har stått ut med varandra under både med- och motgångar.
1. Inledning
Vanvårdades av hemtjänsten. En dotter till en av de äldre kvinnorna som fått service av hemtjänsten menar att hennes mamma misskötts under två år. I ärendet ska dottern ha funnit avföring på hennes rullstol, intorkad urin på strumpbyxorna och intorkade matrester på hennes kropp och handväska (http:// www.linkopingstidning.se/article/view/5308/).
Liknande händelser är något som man ofta kan läsa om i tidningar, höra på tv och i radio. Hemtjänsten och dess arbete lyfts sällan upp som något positivt utan snarare påtalas brister inom arbetet och att hemtjänstpersonal har ett omänskligt bemötande. Att arbeta inom hemtjänsten innebär att ge hjälp och stöd till människor som av någon anledning behöver hjälp för att klara av sin dagliga livsföring. Inom omsorgsarbetet har det skett stora förändringar som i sin tur har förändrat innehållet i hemtjänstarbetet (Gustafsson, 1999). Stor påverkan på utvecklingen inom äldreomsorgen har bland annat Ädelreformen, 1992, haft vilken innebar att en del av det ansvar som landstinget haft för de äldre flyttades över till kommunerna. Till följd av detta har bland annat vårdtiderna inom sjukvården blivit kortare. Detta har inneburit att kommunen fått ett ökat ansvar för personer som har ett stort hjälpbehov. Mycket av eftervård och rehabilitering sköts nu av hemtjänsten. (Socialstyrelsen, 1997).
Kommunernas behovsbedömare inom äldreomsorgen har sedan 1999 blivit mer återhållsamma i sina bedömningar. Insatserna är nu mer inriktade till de äldre som är mest hjälpbehövande. Hemtjänstarbetet har ändrats från att tidigare sett mer till sociala och husliga behov till att nu i större utsträckning se till omsorgstagarens medicinska behov och ge vård och omsorg utifrån detta. Den hemtjänst som finns idag handlar alltså inte bara om att hjälpa de äldre med husliga insatser, utan hemtjänsten ska även se till att sjuka människor får tillsyn, vård och omsorg. Insatser som tillkommit och som görs idag är till exempel blöjbyten, dusch, såromläggningar, injektioner och ögondroppar (Wikström, 2005).
I studien Svåra möten i omsorgsarbete skriver Astvik (2002) att hemtjänstarbetet har blivit ett mer krävande och ansvarsfullt arbete. Hon skriver att hemtjänstpersonalen har ett stort ansvar för många människors välbefinnande. Astvik (2002) skriver att en del omsorgsgivare känner otillräcklighetskänslor då de inte hinner eller kan göra det de vill hos omsorgstagarna på grund av bland annat tidsbrist. Det är denna känsla av otillräcklighet, att inte kunna vara där
för omsorgstagarna, som ofta är anledningen till att omsorgsgivarna känner en psykisk stress. Även i studien Egenheter och allmänheter – en antologi om omsorg och omsorgens villkor skriver Eliasson (1992) om att hemtjänstarbetet i många avseende är ett slitsamt och tungt arbete som utmanar omsorgsgivarna både fysiskt och psykiskt.
1.1 Problemformulering
I forskning som exempelvis Astvik (2002) kan vi läsa om att arbetet inom hemtjänsten är krävande och att personalen ofta känner otillräcklighetskänslor i sitt arbete. I media kan vi läsa om upprepade händelser där anhöriga berättar skrämmande historier hur deras anhöriga som får hemtjänst blir behandlade. På TV kan vi höra politiker och socialchefer prata om äldreomsorgen men sällan kommer omsorgsgivarna till tals, de som står närmast omsorgstagarna och dagligen arbetar med dem. Varför kommer inte deras åsikter och tankar fram?
Utifrån dessa aspekter kom intresset att närmare undersöka hemtjänstarbetet. Med vår förförståelse och den litteratur vi tagit del av som grund, har vi uppfattningen att hemtjänstarbetet i många avseende är ett tungt arbete både känslomässigt och fysiskt. Då vi även ställer oss skeptiska till mycket av det som syns i media, ville vi själva skaffa oss en uppfattning genom att undersöka hur personal inom hemtjänsten upplever och hanterar sitt dagliga arbete.
1.2 Syfte
Syftet med vår studie är att få en inblick i hur hemtjänstpersonalen upplever, hanterar och ser på sitt arbete. Vi vill även få en uppfattning om hur hemtjänstpersonalen upplever relationen till de omsorgstagare de möter.
1.3 Frågeställningar
- Hur upplever hemtjänstpersonalen det dagliga arbetet med omsorgstagarna?
- Då hemtjänstpersonalen dagligen träffar många olika människor med olika behov, hur hanterar de detta?
1.4 Avgränsningar
Vi har valt att genomföra vår studie i en medelstor kommun i sydöstra Sverige. Då det var praktiskt både geografiskt och storleksmässigt att studera Kalmar kommun, valde vi att göra studien i denna kommun. Där har vi valt ut två olika grupper med personal från hemtjänsten där vi ville intervjua ca 4 personer i varje grupp. Vår avsikt är inte att jämföra dessa grupper utan valet grundar sig i att få upplevelser från olika miljöer. Vi har avgränsat oss till att endast intervjua fast personal. Då vår studie har fokus på hemtjänstpersonalens upplevelser, har vi valt att inte ta del av omsorgstagarnas eller organisationens syn på detta.
1.5 Förförståelse
En viss förförståelse inom området fanns innan vi började med studien. Förförståelse har vi skaffat oss genom litteratur och media. En av oss har även kunskap inom området genom att ha arbetat inom äldre- och handikappomsorgen, dock inte inom hemtjänsten.
1.6 Centrala aktörer i studien
Med omsorgstagare menas de personer som tar emot hjälp i hemmet för att klara av sin dagliga livsföring. Denna hjälp får omsorgstagaren beviljad från kommunen. De människor som får hjälp från hemtjänsten namnges på flera olika sätt, vårdtagare, brukare, klient och omsorgstagare är några. Vi har valt att använda ordet omsorgstagare i vår uppsats. Med omsorgsgivare avses personal från hemtjänsten. Det är dessa personer som ger omsorgstagaren den hjälp och de stöd som de behöver. Vi har valt att använda oss av benämningarna omsorgsgivare och hemtjänstpersonal i vår uppsats. Anledningen till detta är att den ena benämningen ibland passar bättre i texten än det andra och vice versa. Omsorgsgivaren arbetar under en enhetschef som är den person som har ansvar och bestämmer över hemtjänstpersonalen i olika arbetsgrupper. Det är denna person som har ansvar över organiseringen och arbetet som sker. Myndighetshandläggaren är den person som bedömer och beviljar de hjälpinsatser som omsorgstagaren har behov av.
1.7 Disposition
Studien har åtta kapitel. I första kapitlet ges en kort inledning, problemformulering och beskrivning till varför vi valt ämnet för studien. Det följs av studiens syfte och vilka frågeställningarna har varit. Här tas även beskrivningar av ett antal centrala aktörer upp som hjälper läsaren att lättare förstå sammanhanget i resultatet. I andra kapitlet ges en bakgrund till äldreomsorgens utveckling samt hur läget ser ut i undersökningskommunen idag. Vidare
presenteras tidigare forskning inom området. Kapitel tre är metodkapitlet. Här presenteras val av ansats, urval, tillvägagångssätt för att komma i kontakt med informanter och en beskrivning av hur intervjuerna gick till. Här diskuteras även etiska överväganden, validitet och reliabilitet. I kapitel fyra ges en presentation av de två teorier som används i analysdelen. Kapitel fem är resultatdelen. Här redovisas resultatet med hjälp av fyra temaområden som varit gemensamma i intervjuerna. I kapitel sex analyseras resultaten med hjälp av de teorier som presenterades i kapitel fyra. Här används samma temaområden som finns i resultatdelen. I kapitel sju finns en avslutande diskussion där vi tar upp egna tankar om studien och funderingar runt ämnet. Vi ger här även förslag på fortsatt forskning. Slutligen sammanfattas studien i kapitel åtta.
Vi ansvarar gemensamt för alla delar i uppsatsen.
2. Bakgrund
2.1 Historisk bakgrund
Äldre och fattiga har varit en lågprioriterad grupp i samhället. Det var när pensionsreformen 1913 kom, kompletterad 1916, som man kan säga att socialförsäkrningssynen på allvar växte fram i vårt land. Fattigvårdsstämpeln försvagades och detta medförde en värdigare syn på de äldre (Goldberg, 2000). Några år senare började även nedläggningen av de fattigvårdsanstalter som fanns. Dessa ersattes med ålderdomshem. Institutionsvård var det som den offentliga äldreomsorgen bestod av ända fram till början av 1950-talet. Utbyggnaden var stor och på slutet av 1930-talet hade hela landets kommuner tillgång till ålderdomshem. Det var dock inte bara äldre som bodde på ålderdomshemmen under den tiden. På många boenden fanns även fysiskt och psykisk sjuka människor. Detta gjorde att boendena fick institutionskaraktär. För att få bort ”institutionsstämpeln” etablerades pensionärshem som enbart skulle vara till för de äldre. Det var en vårdform för äldre som var i behov av viss tillsyn. Genom 1946-års kommunindelningsreform och 1947 principbeslut för åldringsvård beslutades att ålderdomshemmen var det bästa boendet för de gamla. Detta innebar att kommunerna skulle göra en stor upprustning av ålderdomshemmen och att klientblandning och fattigvårdsanstalter skulle tas bort från ålderdomshemmen. Ytterligare ett steg i äldreomsorgens utveckling var den nya lagen om folkpensionering som kom 1946. Den allmänna folkpensionen utgick till dem som fyllt 67 år. Nu kunde många äldre med små medel försörja sig själva. Detta betydde att ingen skulle behöva flytta till ålderdomshemmen
endast på grund av fattigdom, något som innan var vanligt (Goldberg, 2000, Szebehely, 1995).
Satsningen på ålderdomshemmen stannade upp i början av 1950-talet på grund av att samhällets ekonomi ansågs dålig. Även en debatt om ålderdomshemmen skulle finnas eller inte finnas blossade upp. Uttrycket ”Hemvård istället för vårdhem”, som författaren Ivar Lo-Johansson formulerade, blev det motto som man hade i tankarna när avvecklingen av ålderdomshemmen började och hemtjänstideologin tog fart. Hemtjänst skulle ge den förmån till de äldre så att de skulle kunna bo kvar hemma och få vård och omsorg i hemmet (Goldberg, 2000). Det var Röda Korset som 1950 gjorde ett första försök till hjälp i hemmen, en form av hemsamaritverksamhet. De anställda var hemmafruar som vid sidan av att sköta familj och hem några timmar om dagen lade tid på att ta hand om den äldre befolkningen i deras hem. Verksamheten blev snabbt populär både bland äldre och bland de ansvariga för äldreomsorgen. Det sågs som ett billigt alternativ till de institutionsplatser man haft innan. När man startade med hemhjälp var insatserna mest koncentrerade på de äldre som hade mest vårdbehov. Det var de som annars skulle behöva en institutionsplats som man främst skulle hjälpa. När verksamheten växte gjorde även de hjälpbehövande grupperna det. Till slut räckte det med att man inte klarade av att sköta vardagen på egen hand för att få hemhjälp (Szebehely, 1995). Samtidigt som hemtjänsten utvidgades under 1960-talet, ökade även efterfrågan på kompetent personal. Fast personal, som nu anställdes, ersatte de tidigare timanställda hemsamariter som tidigare hjälpte de äldre (Goldberg, 2000).
Hemtjänsten utsattes under 1980-talet för tryck genom att den äldre befolkningen ökade kraftigt, framför allt äldre med stort vårdbehov. Detta ledde till att hemtjänsten blev alltmer kostnadskrävande, vilket gjorde att framtiden för hemtjänsten inte såg bra ut (Goldberg, 2000). År 1992 genomfördes Ädelreformen som hade till huvudsyfte att skapa tydliga ansvarsförhållanden mellan kommunen och landstinget. Detta innebar bland annat att kommunerna skulle ha de samlade ansvaret för långvarig vård och service för handikappade och äldre. Mycket av landstingens ansvar flyttades över till kommunerna, vilket innebar att kommunen bland annat fick ökat ansvar för personer som hade ett stort hjälpbehov (Socialstyrelsen, 1997). Det skulle även skapas bättre organisatoriska förutsättningar för att kunna uppnå de mål som riksdagen slagit fast. Dessa var trygghet, valfrihet och självbestämmande. Målen skall tillgodoses av kommunernas socialnämnder i samverkan med Socialtjänstlagen. I och med att Socialtjänstlagen kom 1982, förövrigt kompletterad 1997,
fick äldre större rättigheter. Socialtjänstlagen tryckte bland annat på rätten till bistånd och hjälp. Eftersom kommunerna har fått ett ökat ansvar för de svaga grupperna i samhället, har detta lett till att det ekonomiska trycket ökat på kommunernas budget. Detta har i sin tur lett till att kommunerna har varit tvungna att prioritera dem med störst behov av vård och omsorg. Behovsbedömning av vilken vård och service äldre kan få har fått central roll inom äldreomsorgen (Goldberg, 2000).
2.2 Äldreomsorgen i kommunen
För att få hjälp av hemtjänsten i Kalmar kommun bedömer en myndighetshandläggare vilket behov det finns av hjälp och stöd och fattar sedan enligt Socialtjänstlagen ett beslut. Detta är vad som menas med behovsbedömning. Insatserna bedöms individuellt. Då det kan bli aktuellt med hemtjänst är när enskilda inte klarar av sin dagliga livsföring, eller kan få det tillgodosett på annat sätt. De olika formerna av insatser som Kalmar kommun har att erbjuda är: hjälp i hemmet (hemtjänst), särskilt boende och dagverksamheter. Särkskilt boende är ett boende för äldre som behöver ha tillgång till personal dygnet runt. Dagverksamheter är verksamheter där äldre har möjlighet att träffa och känna gemenskap med andra människor. Så här lyder Kalmars omsorgsnämnds vision:
I Kalmar ska äldre kunna leva ett aktivt och meningsfullt liv, ha inflytande och delaktighet i samhället och över sin vardag. Var och en ska kunna verka och åldras i trygghet och med bibehållen integritet, bemötas med respekt och värdighet samt ha tillgång till god vård och omsorg (http://www.kalmar.se /templates/Page.aspx?id=2564).
Hemtjänstens hjälpinsatser har som mål att omsorgstagarna ska kunna så långt det är möjligt leva ett oberoende liv. Den enskilde har fortfarande ansvar för sin egen livssituation, och hjälpen som ges ska ha en ”hjälp till självhjälpskaraktär”. Den enskilde ska vidare ha rätt att påverka den hjälp som utförs (http://www.kalmar.se/templates/Page.aspx?id=2305). Denna optimistiska målsättning kommer vi att återkomma till för att kommentera senare i diskussionsdelen, kapitel sju. På kommunens hemsida kan man, utifrån budgetuppföljningen mars 2007, utläsa att kommunens omsorgsnämnd för närvarande har ett underskott i sin ekonomi. Kommunen har därför vidtagit olika besparingar och effektiviseringsåtgärder för att uppnå balans i budgeten. http://www.kalmar.se/Kalmar%20kommun/Demokrati/Ekonomi /Budgetuppf%c3%b6ljning2007.pdf
2.3 Tidigare forskning
Det finns sedan tidigare forskning kring hemtjänsten och deras arbete. Många av dessa studier belyser relationen mellan omsorgsgivaren och omsorgstagaren. Vi har funnit flera studier som behandlar detta. Vi har även funnit en hel del forskning kring arbetsmiljömässiga frågor i omsorgsarbetet.
Ingvad (2003), Leppänen (2007) och Gustafsson (1999) skriver alla om relationerna mellan vårdbiträde och äldre. De har olika syften med sina studier men det är relationerna som är i fokus. Vad alla visar på är att goda relationer är viktigt för att främja ett gott arbete. Ingvad (2003) skriver i sin studie ”Omsorg och relationer. Om det känslomässiga samspelet i hemtjänsten” att det sker ett ömsesidigt samspel mellan vårdbiträdena och de äldre, där man försöker hålla en distans men samtidigt ha en vänskapsrelation. Hans studie visar även på att vårdbiträdena tycker det är viktigt med positiv respons för det arbetet de utför.
Astvik (2002) och Olsson & Ingvad (2001) skriver även dessa om relationer mellan vårdbiträde och äldre men då endast sett från vårdbiträdenas håll. De tar i sina studier upp att det kan uppstå situationer som är svåra att hantera känslomässigt. Olsson & Ingvad (2001) skriver i sin studie ”The emotional climate of care-giving in home-care services” bland annat att det sker en ständig anpassningsprocess mellan den äldre och vårdbiträdet. De menar att de äldre och vårdbiträdena påverkar varandra både socialt, praktiskt och känslomässigt.
Szebehely (1995), Larsson (1996) och Neysmith & Aronson (1996) skriver alla om hur omsorgsarbetet är och hur det upplevs ur olika synvinklar. Neysmith & Aronson (1996) har fokuserat på hemtjänstpersonalen, och genom intervjuer tagit del av deras upplevelser av att vara i ett yrke som kräver stort ansvar. Szebehely (1995) har gjort en noggrann analys av hemtjänstarbetet. I sin studie tog hon till vara på upplevelserna ur två synvinklar, från de äldre och vårdbiträden. Larsson (1996) väljer att gå ett steg längre där han undersöker både äldre, anställda och ledningens upplevelser och uppfattningar om hemtjänsten. Något gemensamt för alla tre studier är att kontinuitet och goda relationer är viktiga inslag i omsorgsarbetet.
3. Metod
3.1 Val av ansats
För att genomföra studien valde vi en kvalitativ ansats med semistrukturerade samtalsintervjuer med öppna frågor. Vi använder oss av ett hermeneutiskt förhållningssätt där vi strävar efter förståelse och tolkning av hemtjänstpersonalens upplevelser av sitt arbete. Anledningen till att vi valt en kvalitativ ansats är, att vi vill nå en förståelse av hur hemtjänstpersonalen upplever sitt arbete. Denna förståelse hade varit svår att komma åt via exempelvis en kvantitativ metod, där man söker kunskap utifrån ett brett perspektiv för att kunna generalisera (Holme & Solvang 1997). I denna studie skulle det vara möjligt att komplettera intervjuerna med att observera hemtjänstpersonalen i deras arbete. Anledningen till att vi valt att inte göra detta är att det ur etisk synpunkt skulle kunna uppstå problem då hemtjänstpersonalen utför sitt arbete i omsorgstagarens privata bostad.
3.2 Urval
Informanterna i vår studie är hemtjänstpersonal. Vi har begränsat oss till att endast intervjua personal med fast anställning. I vår studie har vi genom strategiskt urval valt ut två hemtjänstområden i Kalmar kommun. Anledningen till att vi valt två olika hemtjänstområden är för att vi ska kunna ta del av hemtjänstpersonalens erfarenheter från olika miljöer. Vid valet av hemtjänstområden tog vi hjälp av statistisk data från kommunen. Den information vi erhöll var statistik över bland annat boendeformer, åldersfördelning, etnicitet och sysselsättningsgrad. Som de flesta kommuner är även Kalmar geografiskt indelat i olika områden. Dessa områden skiljer sig åt. En del områden är mer tättbebyggda och andra mer glesbebyggda. Områdena skiljer sig även ytmässigt. Vissa områden är geografiskt större än andra. Även ålderssammansättning och inkomst skiljer sig i olika områden. Likaså finns det områden som är mer invandrartäta än andra. Efter att ha studerat statistiken, där vi kunde utläsa skillnader och likheter över de olika områdena i Kalmar kommun, valde vi ut två områden som skilde sig åt och som är belägna på olika avstånd från stadskärnan. Områdena skilde sig åt bland annat med avseende på yta, boendeformer och närhet till service. Det ena området var mer beläget på landsbygden och det andra nära stadskärnan.
3.3 Tillvägagångssätt
För att komma i kontakt med informanter till vår studie vände vi oss först till verksamhetschefen inom hemtjänsten för att informera om vår studie. Därefter kontaktades
enhetscheferna i de valda hemtjänstområdena. Vår tanke var från början att vi själva skulle komma ut till hemtjänstgrupperna och informera om studien. Respektive enhetschefer tog dock tillsammans med en planerare från hemtjänstgrupperna detta i egna händer och ordnade informanter till oss. Vi är medvetna om att enhetscheferna och planerarna kan ha valt ut endast ”bra” informanter. Med detta avses sådana informanter som väljs ut för att endast ge ett bra intryck av hemtjänsten. Då vårt syfte med denna studie inte är att se på verksamheten som sådan utan hemtjänstpersonalens upplevelser av möten med omsorgstagare, bedömer vi att det inte finns ”bra” eller ”mindre bra” informanter. Att enhetscheferna och planerarna ordnade informanter till oss kan ha påverkat vårt resultat, vi tror däremot inte att det har signifikant betydelse. Vår förhoppning var att få informanter av båda könen, men då det endast fanns kvinnliga informanter som hade en fast anställning i de båda områdena, vilket var vårt enda krav, har vi endast kvinnliga informanter i studien. Vår tanke från början var att vi skulle intervjua fyra från varje hemtjänstområde, men på grund av sjukdom och ledighet fick vi ett bortfall. Dock ser vi inte detta som något som kommer att påverka vårt resultat. 3.4 Intervjuerna
För att kunna utföra våra intervjuer nöjaktigt valde vi att genomföra en provintervju med en person som arbetar inom hemtjänsten. Denna person har varken anknytning till våra valda områden eller till kommunen. Att utföra en provintervju gav oss möjlighet att modifiera vår intervjuguide så att våra frågor blev lätta att förstå och att samtalet i våra intervjuer löpte naturligt. Vår intervjuguide bestod av ett antal frågor och nyckelord som vi ville beröra. Våra nyckelord var: bemötande, stress, kontinuitet, uppskattning samt anpassning. De frågor som fanns med i intervjuguiden var öppna, eftersom vi ville att våra informanter skulle svara med så många egna ord som möjligt för att få en bra bild av deras verklighet. Genom att ställa öppna frågor ökar chansen till att få en bättre bild (Jmf Kvale, 1997). Intervjuerna ägde rum i ett enskilt rum i anslutning till hemtjänstpersonalens lokaler. Innan intervjuerna ägde rum informerade vi informanterna om vårt syfte med denna undersökning. Vi informerade dessutom om att de kommer att vara anonyma. Intervjuerna varade mellan 45 och 60 minuter. Alla intervjuer bandades utom en där informanten tyckte detta var obekvämt, därför togs endast anteckningar vid den intervjun. Efter intervjuerna transkriberade vi dem.
3.5 Etiska överväganden
I alla forskningsprojekt är det viktigt att vara medveten om de etiska problem som kan uppstå. Det är viktigt att lägga fokus på frågor som handlar om den enskilde människans
skydd och integritet. Forskaren bör göra en avvägning där denne ser om respondenterna på något sätt kan skadas av att delta i forskningen. Det är viktigt att man visar respekt för sina respondenter. Det finns fyra etiska huvudkrav som är viktiga att följa då en undersökning görs. Dessa är: informationskravet, samtyckekravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Holme & Solvang, 1996, Kvale, 1997). Vid våra intervjuer började vi med att informera om vårt syfte med studien för informanterna. Vi förklarade varför vi hade fått intresset för ämnet. Vidare förklarade vi att deras identitet inte skulle komma att röjas i uppsatsen. Inte bara informanterna skulle komma att vara avidentifierade utan även det område där de arbetar. Detta var något som vi tror uppskattades. Efter detta gav de sitt samtycke till att delta i studien. Det material som samlats in under intervjuerna har transkriberats och kommer inte att användas till något annat än i vår uppsats. Ingen annan kommer heller att ha tillgång till materialet. Därefter kommer materialet att förstöras för att ytterligare skydda våra informanter. På detta sätt anser vi att vi uppfyller alla de fyra krav som nämns ovan. Vi är medvetna om att intervjuerna med våra informanter kan ha väckt tankar och reflektioner som vi inte sedan följer upp. Vi tror dock inte att dessa eventuella tankar och reflektioner leder till att informanterna kommer lida skada.
3.6 Validitet och reliabilitet
Validitet finns med i ett forskningsprojektets alla steg från planeringsstadiet till den färdiga slutprodukten. Validitet handlar om forskningens giltighet, om man undersöker det man avser att undersöka. Validiteten i en kvalitativ studie handlar mycket om den tillit som man har till sina informanter. Den närhet som bildas vid en intervju kan ha både negativ och positiv inverkan på informanter. Det kan skapas förväntningar hos forskaren som sedan informanterna försöker leva upp till. Det kan även vara ett problem om vi som forskare misstolkar det våra informanter sagt. Detta kan leda till att validiteten i en studie sjunker (Holme & Solvang, 1997). Genom att vi var medvetna om att sådana ”förväntningssituationer” kunde inträffa, kunde vi försöka motverka detta. Fördelen med den närhet som vi hade i intervjusituationerna till våra informanter var, att det fanns möjlighet att rätta ut eventuella frågetecken som kunde uppkomma eller svar som kunde misstolkas. Reliabiliteten handlar om att en studie ska vara så pålitlig som möjligt. Något som kunde ha påverkat reliabiliteten i vår studie skulle kunna ha varit om vi ställt ledande frågor till våra informanter. Detta i sin tur skulle kunna ha lett till att de svar vi fått inte varit den verkliga
sätt påverkas reliabiliteten negativt i mindre utsträckning. Däremot har ledande frågor ställts för att bekräfta det som sagts. Att vi har bandat intervjuerna höjer reliabiliteten då vi kan gå tillbaka för att återge exakta uttalanden. I en kvalitativ studie är det svårare än i en kvantitativ studie att fastställa reliabiliteten. Då det är svårt att återskapa samma intervjusituation som vi genomfört, är det nästintill omöjligt för andra forskare att få samma resultat (Kvale, 1997).
4. Teoretiska utgångspunkter
Resultatet i denna studie analyseras utifrån Antonovskys teori om känsla av sammanhang, KASAM, samt utifrån delar av Goffmans samhällssyn. Vi menar att dessa teorier är relevanta, då vi vill försöka förstå varför hemtjänstpersonalen upplever och hanterar sitt arbete så som de gör. Vi har valt två olika teoretiska utgångspunkter då den ena täcker områden som inte den andra gör. Antonovskys teori kommer att vara den centrala i vår analys. Goffmans samhällssyn kommer att användas på ett mindre område där vi anser att Antonovskys teori inte går att tillämpa.
4.1 Känsla av sammanhang - KASAM
Aaron Antonovsky myntade begreppet ”känsla av sammanhang”. Under 1970 talet, då han analyserade resultat från en studie av hur israeliska kvinnor anpassat sig till klimakteriet, tog begreppet KASAM fart. Då gjorde han en jämförelse mellan kvinnor som överlevt koncentrationslägret och en kontrollgrupp. Han fann, överraskande, att flera av dem som överlevt koncentrationslägren hade en god psykisk hälsa. Denna iakttagelse var upphovet till att han utvecklade begreppet KASAM. Han menade på att det var märkligt att många av dessa kvinnor, som hade levt i koncentrationslägren och sedan kanske levt som flyktingar i många år, fortfarande hade en tillfredställande psykisk hälsa. Han definierade teorin, känsla av sammanhang, som:
… en global hållning som uttrycker i vilken utsträckning man har en genomgripande och varaktig men dynamisk tillit till att ens inre och yttre värld är förutsägbar, och att det finns en hög sannolikhet för att saker och ting kommer att gå så bra som man rimligen kan förvänta sig (Antonovsky, 2005:17).
Antonovskys teori, känsla av sammanhang, utgår från ett salutogent synsätt, vilket innebär att man försöker förklara varför en del människor, trots höga stressfaktorer och misslyckanden, mår bra och har en god psykisk hälsa. Antonovsky genomförde en pilotstudie och fann då tre begrepp som han senare har betraktat som centrala komponenter i KASAM. Dessa begrepp
är: begriplighet, hanterbarhet samt meningsfullhet. Här nedan följer en kort definition av de tre begreppen (Antonovsky, 2005).
Begriplighet betyder att man förstår vad som händer, man upplever inre och yttre stimuli gripbara, det vill säga, man ser till exempel situationen eller informationen som ordnad, strukturerad eller sammanhängande snarare är kaotisk eller oförklarlig. En person som har hög känsla av begriplighet kommer att möta världen som förutsägbar. Överraskningar som sker kan oftast dessa människor förklara och förstå. Man klarar i större utsträckning än andra av att handskas med en situation. Med hanterbarhet menar Antonovsky (2005) den grad man upplever att resurser finns till ens förfogande. Genom att ha tillgång till resurser klarar man av att möta de krav som man ställs inför. Han skriver att resurser kan man ha själv, eller kan man få dem av andra som man står nära och litar på. Har man en hög känsla av hanterbarhet, kommer man att kunna handskas med olyckliga händelser. Man kommer inte att känna sig som ett offer eller tycka att man blir orättvist behandlad. Då olyckliga händelser sker, kommer man att kunna hantera dessa och inte sörja för all framtid. Den tredje komponenten Antonovsky (2005) tar upp är meningsfullhet. Denna komponent handlar om att få vara delaktig i det som händer i såväl ens öde som det dagliga. Antonovsky (2005) ser meningsfullhet som mycket viktig, och han har betraktat meningsfullheten som begreppets motivationskomponent. De som har hög känsla av meningsfullhet känner exempelvis att det kan vara värt att lägga energi på de krav som ställs. De ser oftast dessa krav som utmaningar snarare än som bördor. Att känna meningsfullhet gör att livet många gånger bli lättare och roligare att leva.
Antonovsky (2005) talar om att helheten av dessa tre komponenter är viktig, samt hur de förhåller sig till varandra. Han menar att dessa tre komponenter bör ses i sin helhet och inte var för sig. Han menar att en människa som har hög grad av känsla av sammanhang, med stor sannolikhet kommer att klara av stress under livet bättre än de människor som saknar denna känsla av sammanhang. En persons KASAM börjar skapas redan i barndomen, och tidigare erfarenheter har betydelse för den vuxnes KASAM. Antonovsky (2005) skriver att människor som får vara delaktiga i sitt arbete oftast känner större meningsfullhet än andra. Han menar att det kan vara viktigt att man får välja vilken ordning arbetsuppgifterna ska ha samt i vilken takt de ska genomföras. Genom att få vara delaktig och ha inflytande över ens arbete, menar Antonovsky (2005) att meningsfullheten hos en person ökar, och därmed blir ofta viljan
större att lägga ner energi och tid på sina arbetsuppgifter. Känslan av meningsfullheten stärks ju mer en människa känner att dennes kunskap och arbete tas tillvara.
Då det finns centrala delar i intervjuerna som med hjälp av Antonovskys teori inte går att analysera, har vi valt att även använda oss av delar av Goffmans samhällssyn. Vi har därför valt att här endast presentera de delar av Goffmans samhällssyn som vi kommer att använda oss av i analysen.
4.2 Delar av Goffmans samhällssyn
Goffmans samhällssyn benämns ofta som det dramaturgiska perspektivet. Goffman (2004) skriver om de möten som uppstår mellan människor och interaktionen mellan dem. Han menar att när vi möter andra människor, i synnerhet för första gången, och kommer i kontakt med dem, kan man säga att en informationssökning börjar. Vi läser då av varandra på flera olika plan för att lättare kunna få ett grepp om den person vi möter. Görs detta korrekt kan man sedan använda de upplysningar man fått till att bättre kunna anpassa sig till personen och situationen. På detta sätt vet man hur man ska bete sig för att den andra personen ska reagera på ett önskat vis. Båda parter vet då vad som väntas av varandra vid framtida möten och man stiger då in i den rollen (Goffman, 2004).
Goffman (2004) skriver att människan inte alltid agerar på samma sätt i olika situationer. Man beter sig annorlunda beroende på vem eller vilka man interagerar med. Goffman (2004) menar att man spelar olika roller beroende på vilken situation man befinner sig i. Man intar olika roller för att kunna kontrollera och styra den information man vill överföra till andra, vilken kommer att ligga som grund för hur andra uppfattar oss. För att övertyga sin publik att man är säker i sin roll, kan man ibland vara tvungen att ta snabba beslut utan någon vidare eftertanke. De människor som bevittnar oss när vi befinner oss i våra olika roller kallar Goffman (2004) för åskådare eller publik. Han skriver vidare att man både medvetet och omedvetet träder in i roller. I en situation, när det förväntas att man är på ett speciellt sätt, träder man oftast medvetet in i den roll som ger uttryck för det publiken förvänta sig. I de situationer man vill få en viss respons och göra ett intryck på sin publik, kan man ibland omedvetet välja att hantera situationen på ett visst sätt. Det blir då vad Goffman kallar ett framträdande. Dessa framträdanden kan man göra ensam eller i något Goffman (2004) kallar team. Ett team kan till exempel vara en arbetsgrupp där alla strävar efter samma mål. Teamet kan vara ett viktigt stöd för medlemmarna. Som nämns ovan antar man enligt Goffman
(2004) olika roller vid olika situationer. Han talar även om olika scener där dessa roller intas. Dessa scener kan vara platsbundna, till exempel hemma hos någon. Rollen man har, intar man endast då, och man lämnar den när man går därifrån.
Goffman (2004) skriver om främre och bakre regioner. Med främre regionen menar han den plats där man spelar olika roller. I den främre regionen försöker man definiera den situation som man befinner sig i, och tillsammans enas man kring hur man uppför sig. Utifrån den situation man befinner sig i antar man den roll som förväntas och man handlar därefter. Med den bakre regionen menar Goffman (2004) en plats där man tillåts att släppa sin fasad, som man intagit i den främre regionen. Här behöver man inte styra sina intryck utan kan släppa sina hämningar och kliva ur sina olika roller. Goffman (2004) skriver att det är viktigt att skilja den främre och bakre regionen från varandra så att inte tvivelaktigheter uppstår däremellan. Då ett team befinner sig i den bakre regionen vill medlemmarna fortfarande upprätthålla ett intryck att man är säker i sin roll inför de andra medlemmarna. Man släpper alltså inte helt på sin egen individuella roll.
5. Resultat
Vid genomförandet av intervjuerna uppmärksammade vi att de intervjuade lade stort fokus på vissa områden. Vi har därför valt att redogöra för våra resultat utifrån fyra temaområden. Dessa är: hemtjänstarbetet är flexibelt, ett ansvarsfullt och krävande arbete, arbetet med omsorgstagaren samt stöd, kunskap och yrkesstatus. Vi har valt att inte beskriva våra informanter i något avseende då vi anser att detta skulle kunna röja deras identitet. Vi använder fingerade namn i resultatet.
5.1 Hemtjänstarbetet är flexibelt
I hemtjänstarbetet måste man vara beredd på att ingen dag är den andra lik. Det är svårt att veta hur dagarna kommer att se ut. I de båda grupperna berättade de att man försöker ha en framförhållning på någon eller några dagar vad det gäller schema och planering.
… de står ju upplanerat oftast ett par dagar i förväg, men man kan ju inte lita på att de kommer att stämma den dagen man väl kommer hit… (Pernilla)
Ett schema kan vara lagt för en dag, men man måste vara beredd på att ändringar kan ske. Personal kan bli sjuk vilket kan leda till att övrig personal kan få ta fler ärenden. Även akuta
ärenden kan komma upp, vilket gör att man måste ändra om i sina arbetsuppgifter. Det kan även vara så att man själv ändrar om i sitt schema för att besöken ska passa ihop på ett bättre sätt. Detta är något som kommer igen i alla intervjuer. Våra informanter berättade att de måste kunna ställa om sig och vara flexibel i sitt arbete. Att inte i förväg veta exakt hur arbetsdagen kommer att se ut är inget som de i större utsträckning verkar tycka vara påfrestande i negativ bemärkelse. Karin beskrev det så här:
Men de är ju en ganska stor utmaning när man kommer varenda dag, man vet inte riktigt hur de är. Men för de mesta löser de sig på ett eller annat sätt… de är de konstiga med de här jobbet. De kan se nattsvart ut, man vet inte hur man ska få ihop de, ett tu tre så är alltihopa löst. (Karin)
Denna positiva syn kan vi i någon mån se finns hos alla de intervjuade. Informanterna berättade att trots att det ibland kan se omöjligt ut att få ihop dagens ärenden så löser det sig alltid på något sätt. Genom att pussla och ändra om i schemat lyckas de få ihop dagens ärenden. Inom hemtjänstarbetet måste man inte bara kunna vara flexibel vad det gäller sina arbetsuppgifter. Man måste även kunna bemöta de olika omsorgstagarna på olika sätt. När vi ställde en fråga om hur det var att möta olika omsorgstagare, var alla informanter överens om att man måste kunna ställa om sig och bemöta omsorgstagarna på olika sätt. De berättade att man får känna av situationen från gång till gång och anpassa sig till de rådande förhållandena. Denna anpassningsprocess berättade de intervjuade är en del av arbetet och oftast inget man tänker på. När vi ställde frågan till Anna svarade hon så här:
De är väl de roliga med de här jobbet att man gör de. Alltså på ett boende där du har 16 pensionärer där alla nästan är likadana… eller, liksom här ser man ju allt. Från äldre till missbrukare och dementa och alltså psykiskt sjuka, man ser de mesta. Och det är väl lite charmen i de. (Anna)
Vi frågade vidare om hon tyckte detta var någonting ansträngande.
Jag ställer om mig säkert 20 gånger på en dag och är olika människor. Alltså jag är på ett sätt hos den första och sen nästa som jag kommer till… Jag vet egentligen vad dom vill ha av mig hur dom vill att jag ska va, då är jag sån. (Anna)
Flera av de intervjuade berättade att de upplevde anpassningsprocessen svår när de började inom hemtjänsten. Men att det är något som de lärt sig under åren de arbetat. Anna fortsätter att beskriva hur hon själv tyckte att det var när hon började arbeta inom hemtjänsten:
Jag va ju så ung när jag började, jag hade väl inte riktigt de tänket då utan jag körde ju, jag va ju likadan hos alla och de va ju inte sådär uppskattat men nu… Nej de, man lär ju sig med tiden. Man får ju pröva sig fram. När jag kommer till en ny människa så vet jag ju inte… Alltså en del vill att man ska va sådär skämtsam, för då blir dom uppåt, och nästa vill att man ska va liksom nästan tyst och göra vad som ska göras. Och sen en tredje vill att jag ska va bara ”Anna” så som jag brukar va, så de… Nej men de e lite skoj. (Anna)
Informanterna berättade att de gånger det kunde vara ansträngande att behöva ställa om sig var de dagar de själva inte hade humöret på topp. Bland annat Ebba påpekar att detta är något som man är tvungen att koppla bort inför omsorgstagarna. Hon sa att det inte får lysa igenom när man utför sitt arbete, utan man får bita ihop. När vi frågade Frida om detta beskrev hon det så här:
Nej men de går ju för de mesta bra. Men sen är de ju olika dagar hur en annan mår. Vissa dagar går hur bra som helst, men sen andra dagar så är de ju jobbigare. De går ju inte att sticka under stol med. Och speciellt dom här som är krävande och sådär, då får man ju andas ett djupt andetag ibland. Men i de stora hela så går de bra tycker jag. (Frida)
Hemtjänstarbetet innebär att man förflyttar sig mellan omsorgstagare. Samtliga informanter påtalade det positiva med att det tar ett tag att förflytta sig mellan omsorgstagarna. De berättade att de då har tid att reflektera och ställa om sig inför nästa besök.
De som är de bästa med att jobba ute i hemtjänsten är de att när man går ifrån nån så stänger man dörren och sen kan man då skingra tankarna lite då. För om man är inne på ett boende är man ju inne på samma ställe hela tiden. I och för sig har dom väl tryggheten att dom kan bolla med problemen sinsemellan, men de finns där hela tiden. Här stänger vi dörren och kan lufta lite. (Sara)
Det är inte bara viktigt att kunna ställa om sig inför de olika omsorgstagare man möter. Att kunna koppla bort arbetet när man går för dagen var även något som diskuterades i intervjuerna. Våra informanter påpekade vikten av att kunna lämna arbetet vid dagens slut och inte ta med sig det hem. Bland annat berättade Karin och Frida att de hade svårigheter att göra detta då de började arbeta inom hemtjänsten. Att koppla bort arbetet är något som de har lärt sig genom åren, på samma sätt som att kunna anpassa sig till omsorgstagarna. Informanterna nämnde dock att det finns undantagsfall då man har svårt att släppa arbetet, till exempel om
det hänt något under dagen som berört extra mycket. Tove berättar att hon ibland har svårt att koppla bort arbetet:
… de är de här att jag har mycket tankar. Jag har mycket som jag ska komma ihåg under en dag, och de där kommer ut när jag sätter mig i bilen och åker hem. Då har jag de fortfarande kvar liksom. Att, de gäller ju att kunna… De tar ju, de går ju bort sen, men sen i början, precis när man kommer hem sitter de fortfarande kvar…(Tove)
Jag känner när man jobbar och kommer in vid halv tre, tre. Då är de skönt att sätta sig ner och prata med de andra som jobbat hela dan, och då kan man bolla med problemen så att man inte gå hem med dem. De är lätt att man gör de annars. (Sara)
Flera av våra informanter tar upp överrapporteringen som ett sätt att kunna koppla bort arbetet vid dagen slut. Det är då man återger dagens händelser till personalen inför kommande arbetspass. Att sitta ner och prata med sina arbetskamrater är både ett sätt att reflektera över dagen och att lämna över ansvaret till någon annan. Många av våra informanter tycker att detta är en viktig del av dagen.
5.2 Ett ansvarsfullt och krävande arbete
Alla våra informanter berättade att de upplever att hemtjänstarbetet i någon form är ett stressigt arbete. De informanter som arbetat länge inom hemtjänsten tycker att det på senare år har blivit mer stressigt. De berättar att myndighetshandläggarna i kommunen har vidtagit en mer restriktiv behovsbedömning. Detta märker hemtjänstpersonalen på att tiden hos omsorgstagaren inte är lika väl tilltagen som tidigare. Samtliga informanter tycker att hemtjänstarbetet många gånger kan vara ett stressigt arbete. Oförutsedda händelser i deras redan planerade schema gör, att de kan behöva planera om dagen och ibland skynda på lite extra för att hinna med alla ärenden. Detta gör att de intervjuade upplever många dagar som stressiga. Pernilla och Anna beskrev det så här:
Alltså, de dras ju ner mycket personal, och man får mer arbete och de. Man får ju vara väldigt flexibel, känner man, alltså just att… De kan ringa på morgonen, en sköterska om att man ska åka och hämta penicillin, och så ska man åka dit fast man kanske inte har den tiden för sig… (Pernilla)
Alltså, de kan vara ont om personal. Man plockar på sig extra ärenden. De kan komma larm så man måste bryta sitt redan tajta schema kanske för att sticka iväg till nått annat då. Och de kan hända saker under dan. De kan hända att man
kommer till nån som är svårt sjuk eller dom tar lite extra tid så…/…/ Och stressar man så blir allt fel och dom blir stressande och då tar allt mycket längre tid så man får ju va ännu lugnare och saklig och så… (Anna)
Så som Pernilla och Anna berättade tycker även andra att vissa dagar kan vara svåra att få ihop, men att det alltid löser sig. De berättade att de ibland kan vara tvungna att korta ner sina besök hos omsorgstagarna för att hinna med alla ärenden. Detta tycker flera av informanterna är ännu en stressfaktor. De dagar då det är ont om personal kan även vissa indragningar av insatser hos omsorgstagare göras till exempel promenader och städning. Pernilla säger att det aldrig är roligt att behöva göra dessa indragningar, men att de alltid försöker lägga in insatsen nästa dag eller senare i veckan.
Frida berättade att de flesta av omsorgstagarna har ett larm som de kan trycka på för att komma i kontakt med hemtjänstpersonal om det hänt något och de skulle behöva hjälp. De dagar hon upplever som stressigast är de dagar hon ansvarar för larmtelefonen. Hon känner att hon kan andas ut på ett helt annat sätt de dagar som hon endast går efter sitt schema. Att behöva lämna en omsorgstagare för exempelvis ett larm är något annat informanterna upplever stressande. Tove och Frida berättade hur dagen kan se ut när man ansvarar för larmtelefonen.
Man har sitt vanliga schema och om man ha larmtelefonen får man åka från… Man får strunta i de man håller på med, få gå tillbaka och fortsätta om man hinner, eller lösa de en annan dag. (Tove)
Så de är inte ofta man stressar iväg, förutom dom dagarna som man får mer ärenden, och när man har larmtelefonen. De är väldigt stressande. Faktiskt. Då kanske man precis håller på att ta upp en, så larmar nån att dom måste ha hjälp på toaletten, så måste man springa ifrån så ligger man back, så de är de mest stressande i detta jobbet. (Frida)
Att ansvara för larmtelefonen är något som samtliga av våra informanter upplever som ett stressmoment. Alla informanter har på något sätt uttryckt att de ibland upplever en inre stress. Detta är något som man ska försöka att inte visa när man är hos en omsorgstagare. De berättar att det är viktigt att försöka koppla bort stressen och ta sig tid till omsorgstagaren. Några av informanterna uppgav att de känner en inre stress flera gånger i veckan. Till Pernilla ställde vi frågan om man skyndar på lite extra de dagar man har många besök. Hon svarade:
Alltså, när man är där gör man väl kanske inte de så, men… Men de tickar ju alltid i huvudet, det gör de ju… Men där… Man försöker ju, när man är inne hos den enskilde, gör man ju inte de, inte jag i alla fall. För de stressar ju dom mer än
nåt utan de är bara att vara lugn, och visst är man stressad, men de får man väl ta igen sen då. Men är man inne hos nån så kan man inte visa de, för då mår dom ju ännu sämre och då blir de ju bara pannkaka av allt. (Pernilla)
Ett par av informanterna berättar att det kan hända att man kommer till en omsorgstagare som exempelvis kan ha fått en stroke. Även vid sådana allvarliga situationer gäller det att hålla sig lugn och sansad.
Man måste ju, för dens skull som ligger där så kan jag inte stressa upp mig och springa omkring, börja leta efter telefonnummer, eller, alltså, jag får ju snällt trycka på larmet och slå mig ner bredvid och prata lugnande och sådär…/…/ Såna saker då är de ju, sådär när man står själv. Hade man jobbat inne på ett boende kunde man ropat på nån, men nu får man ju ta besluten själv. (Anna) Här är de ett ensamarbete. Vi vet ju aldrig när vi kommer in till nån om de ligger avsvimmande på golvet eller om de är pigga och glada. Man är verkligen själv. Man är utsatt på ett helt annat vis än när man är inne. När man står där själv och inte har nån sådär, då är de ju svårt tycker jag… (Pernilla)
Flera av informanterna gör jämförelser till att arbeta på ett äldreboende eller på sjukhus, där man inte är själv utan har arbetskollegor i närheten. De påtalar att man i hemtjänstarbetet är mer utsatt eftersom man arbetar ensam. Som Anna berättade kan man inom hemtjänstarbetet vara tvungen att ta flera snabba beslut på egen hand, till skillnad från ett boende eller dylikt där man alltid har möjlighet att rådfråga eller ta hjälp av någon annan. Informanterna berättade att man inom hemtjänsten arbetar mycket på egen hand. Detta är något som de vanligtvis inte tycker är jobbigt, men vid situationer som Anna beskriver ovan tycker de flesta av informanterna att det kan vara det. Under flera av intervjuerna kom det upp att hemtjänstarbetet har ändrats genom åren. De berättade bland annat att omsorgstagarna har blivit fler och mer vårdkrävande idag. De berättade att omsorgstagarna bor hemma i det ordinära boendet mycket längre än tidigare, och att mycket av det som sjukvården förr ansvarade för nu utförs av hemtjänsten.
De är mer omvårdnad nu än förr. Förr kanske man hade tre, fyra stycken och då gjorde man ju de vårdtagaren ville. De va roligare förr. Då lagade man ju mat och så. Ja, jag tycker de va roligare, men jag tror många skulle tycka de va jobbigare idag. Mycket runtomkringjobb tar ju tid, som dokumentation. Om man ha ringt sköterskan. Vi har pärmar som man skriver i då. Och hemma hos dom har man en mapp där man skriver mediciner och så. Så mycket sånt arbete har kommit till under åren. Runtomkringjobb. (Karin)
Karin berättade att hon tyckte att hemtjänstarbetet var roligare förr, detta är något som även har kommit upp i ett par av de andra intervjuerna. De berättade att man nu har fler ärenden per dag och att tiden är mer tillstramad än förr. Sara berättade att man förr gjorde mycket mer och att man idag ska hålla sig till det som myndighetshandläggaren har beviljat. Hon fortsätter att berätta att det är viktigt att man känner att man gör ett bra arbete även att man inte kan göra allt man vill för omsorgstagarna.
5.3 Arbetet med omsorgstagaren
Vi ställde en fråga till våra informanter om hur de upplever att utföra sitt arbete i någon annans hem. Alla informanterna uttryckte att de inte upplevde detta som något större problem. Däremot berättade några att de tyckte att detta var påfrestande då de började arbeta inom hemtjänsten. Frida var en av dem som upplevde att det var svårt i början.
Jag hade jättesvårt i början, eftersom jag alltid jobbat inom --- så tyckte jag de va jättejobbigt att komma hem och rota i andras skåp och försöka ta över. Och jag tycker, ska jag hjälpa dig med de, så vill man ju inte tränga sig på heller. /…/ Men jag hade svårt. De tog nog ett halvår minst innan jag kände mig nåt sådär bekväm med de, faktiskt. (Frida)
Som Frida beskriver det så är även detta, såsom mycket annat, någonting man lär sig hantera ju längre tid man arbetar inom yrket. En del av informanterna har lättare att anpassa sig till att arbeta i någon annans hem, medan andra vissa gånger har svårare för det.
Jaa, de är lite både och sådär. De är klart att man känner, man går ju in i deras hem där dom har levt i sitt liv, och sen kommer vi där och rotar i deras skåp och lådor för att hjälpa dom. Så ibland kan de kännas lite sådär, att man inkräktar, men samtidigt är dom i behov av våran hjälp och dom är ju tacksamma för de så att, jag tycker att de går bra. /…/ För de måste ju fungera när vi är där, om man säger med sängarna och de måste finnas städgrejer och de måste finnas… Alltså samtidigt måste man se arbetsmiljön där för oss så att den fungerar, och samtidigt måste man ju se, de är ju faktiskt denna personens hem, så ibland kan de vara lite sådär. /…/ De flesta är medvetna om att de behövs för deras egen skull och även för våran. De är väl kanske om de har anhöriga så, och där den enskilde bor hemma, och de kanske tycker de är jobbigt att ha stora saker som är i vägen, och de kan man väl kanske förstå, om de är stora liftar och bälten och så… Men de förstår väl ändå varför de är så. (Pernilla)
Ingen av informanterna upplever alltså detta som något större problem, utan det är vad arbetet bygger på. Men det finns dock vissa situationer där det kan uppstå problem. Liksom Pernilla,
berättade också Ebba att det ibland kan vara svårt med anhöriga. Ebba påtalade vikten av att kunna möta anhöriga.
Jo, de kan vara jobbigt om man inte kan mötas. Man får försöka… De gäller att man vet hur man ska bemöta dom. (Ebba)
Alla informanter berättade att det kunde uppstå situationer som inte alltid var lätta att handskas med. En av dessa var konflikter med anhöriga. Något annat som informanterna berättade om var att de aldrig vet vilket humör omsorgstagaren kommer att vara på när de kommer. Pernilla berättade att hon aldrig vet om de hon besöker är pigga, glada eller ledsna. Överlag tycker informanterna att omsorgstagarna är lätta att arbeta med och att de är tacksamma över den hjälp de får. Dock finns det undantag. Anna berättade om ett:
För då har man en liten, liten tant som går bakom en hela tiden så här, och så säger hon såhär: Nähä, nä där ska du inte våttorka, nej; nej; nej; nu gör du fel, har du inte lärt dig städa hemifrån. Och där inne ska du använda det rengöringsmedlet! Alltså, de är hela tiden, men alltså dom kan va så jädrans elaka så de… (Anna)
Informanterna berättade att omsorgstagarna inte alltid är på bra humör. Men de säger att detta är naturligtvis inget man kan begära då man arbetar med människor. Alla omsorgstagare är olika med olika behov.
Vi ställde en fråga om de upplever att de har tillräckligt med tid hos omsorgstagarna. De tyckte att tiden för insatserna oftast var tillräcklig, men de önskar att det fanns mer tid till att sätta sig ner och prata med omsorgstagarna. Tove och Sara berättade att de sällan känner att de har tid till detta. Tove berättade att det ibland kan vara ont om tid och att hon ofta har bråttom till nästa omsorgstagare. Skulle hon få en stund över tar hon sig gärna tid till att exempelvis sitta ner och dricka en kopp kaffe om omsorgstagaren skulle vilja detta. Att den sociala biten är viktig håller även Pernilla med om. Hon berättade att det är det som de flesta vill när man kommer dit och det är också det som värdesätts. Hon tycker att det i många avseende är den bästa medicinen och att det är synd att tid till detta ofta saknas. Vi frågade vidare om det görs mer hos omsorgstagarna än vad som är beslutat. Någon nickade instämmande med ett leende på läpparna, andra berättade att man gör mer än vad man ska. De berättade vidare att detta är ingenting som man pratar högt om, eftersom man inte ska göra mer än vad omsorgstagaren fått beviljat av myndighetshandläggaren. Sara berättade att hon kan göra lite extra där arbetet
fungerar bra. Det är särskilt hos dem som hon är kontaktman hos som hon ger lite extra. En fråga handlade om informanterna tycker att det är viktigt att omsorgstagarna är positiva till det de gör. Anna svarade så här:
Ja absolut! Och de är ju så dom som klagar. Jag vet inte vad de är dom tror att dom ska få bättre hjälp eller vad de är, men de är ju faktiskt tvärtom. Klagar man mycket och är bara allmänt vresig och tråkig, så då gör vi ju de vi ska, sen… Man vågar ju knappt göra nåt mer heller, för då kanske man få skit för de. Men är de nån som är sådär oerhört positiv och tacksam, och liksom då vill man ju så mycket mer. Då gör man ju det där lilla extra för dom, för man vet att dom uppskattar de. Dom behöver inte ens be om de, man gör de ändå. Jag tror alla funkar så. (Anna)
Anna är inte ensam om att göra mer hos dem som uppskattar det. Flertal av informanterna håller med om detta. De tycker att det är roligare att göra det lilla extra hos dem som värdesätter det. Bland annat Frida och Sara berättade att det är viktigt att man kan sätta gränser och inte ta på sig för mycket. Hos vissa omsorgstagare berättade Sara att det är viktigt att man har tydliga gränser, för ger man dem lillfingret så finns det risk att tar de hela handen.
Något som tas upp i samtliga intervjuer är att informanterna tycker att det är viktigt att de får uppskattning för det arbete de utför. Frida berättade att det är viktigt med uppskattning, och att det känns mycket lättare om hon märker att hon är välkommen hos omsorgstagaren. Det är inte bara uppskattning från omsorgstagaren som är viktigt, utan att även arbetsledningen visar att de uppskattar arbetet man utför. Detta tycker bland annat Karin är betydelsefullt. Ebba berättade att det känns skönt och roligt att få uppskattning, inte bara från omsorgstagarna utan även från deras anhöriga. Hon påpekar att det handlar om att ge och ta.
Att skapa ett förtroende till omsorgstagaren var någonting som informanterna pratade om. De påtalade att det är viktigt att omsorgstagarna känner ett förtroende till dem. Karin berättade att hon känner att det är extra viktigt att bygga upp ett förtroende hos dem som är dementa eller har psykiska besvär. Hon berättade att det kan vara svårt att få göra någonting hos dem. Det är därför viktigt med tillit för att man ska kunna få hjälpa dem. Ett sätt att försöka bygga upp förtroende på är om man har kontinuitet bland personalen som kommer till omsorgstagaren. Detta var något som bland annat Frida och Karin tog upp. Pernilla säger att det är svårt att uppfylla de mål som organisationen satt upp för äldreomsorgen, där bland annat kontinuitet ingår. Flera av informanterna berättade att kontinuitet är svårt att uppnå på grund av stora
personalgrupper och många omsorgstagare. De tycker att det är särskilt svårt att upprätthålla kontinuitet hos de omsorgstagare som har många besök dagligen.
5.4 Stöd, kunskap och yrkesstatus
Hemtjänstarbetet kan uppfattas som ett ensamarbete i många avseende, men detta är dock inget som våra informanter verkade tycka. De berättade att till många av omsorgstagarna går man två, så kallad dubbelbemanning. Vid dessa tillfällen har de möjlighet att prata med varandra. De berättar vidare att vid raster och liknande har de tid att prata och ”bolla” med varandra. En del påpekar att de inte är ensamma eftersom de har omsorgstagarna runtomkring sig hela tiden.
Alltså, jag cyklar ju runt här inne så jag träffar ju alltid nån på vägen som man kan prata med eller… Sen har jag mina tanter och farbröder, jag är ju inte ensam jag har ju dom. (skratt) (Anna)
Ensamheten var alltså inget som våra informanter upplevde som något problem. De berättade att det inte endast är kollegorna man kan prata med om man skulle behöva det, enhetschefen finns också. Vid svårare situationer berättade informanter från båda grupperna att de fått handledning utifrån.
De kan vara bra att få handledning, för man blir ju tömd själv, för att kunna hantera det. För de blir ju så, man är ju inte mer än människa, man tar ju åt sig. (Sara)
Att ha möjlighet till att få handledning var något som informanterna tyckte var bra. Att få in någon som ser saker och ting med andra ögon kan oftast göra en svår situation lättare att hantera. Vi ställde även en fråga om de känner att de får tillräckligt med kunskap och utbildning. Alla informanterna berättade, att nu när det är mycket besparingar är möjligheterna begränsade. Informanterna berättade att de önskade att det fanns större tillgång till detta. De berättade att de ibland skulle behöva uppfräschning och påfyllning inom vissa områden. Alla av våra informanter uttryckte att de trivs mycket bra med att arbeta inom hemtjänsten och att det många gånger är ett givande arbete. Något som alla av informanterna tog upp var att de tyckte att det var tråkigt att de sedan årsskiftet 06/07 varit tvungna att arbeta varannan helg. Informanterna berättade att de har svårt att koppla av den helgen de är lediga, eftersom de vet att de ska arbeta helgen därpå. Karin berättade att hon tycker att det är tråkigt och
slitsamt att arbeta varannan helg, och att alla i hennes arbetsgrupp känner så. De önskar att de kunde gå tillbaka till hur det var innan, då de arbetade var tredje helg.
I alla intervjuer diskuterades den negativa bild som media ofta visar av hemtjänsten. Vi frågade hur de känner när sådant tas upp. Informanterna berättade att de tycker att det är tråkigt att media framställer denna bild av hemtjänsten. Sara är en av dem som tycker att det är mycket tråkigt. Hon menar att det är de som arbetar inom hemtjänsten som är längst ner i organisationen och att de är de som har det nästan viktigaste arbetet eftersom det är de som är närmast omsorgstagarna. Trots att de gör ett viktigt arbete tycker hon att det känns som de blir baktalade av media. Många skulle önska att deras röst blir mer hörd.
Alltså, man kan önska att dom pratade lite mer med oss som jobbar i grupperna och att… Jag tycker att politikerna kunde vara lite mer aktiva med att ta reda på hur, också komma ut och kolla på hur vi jobbar och hur tufft vi har de vissa dagar och hur mycket ansvar vi har egentligen. /…/ Ibland känns de ganska meningslöst faktiskt. De är ändå ingen som lyssnar på vad vi säger, vi som jobbar… Vi har skitlön om man säger så rent ut sagt, och vi har ju ett tungt jobb och man ska ställa om sig, de här att jobba dag till att jobba kväll och sen ska vi upp morgonen efter igen. Alltså, allt ska bara liksom löpa på… (Tove)
Men de är svårt att ha en yrkesstolthet här på samma sätt som man hade på ---, där hade man en yrkesroll men här har man inte de på samma sätt. Man känner sig mer som en gäst och sådär. Så vissa tycker ju man gör ett jättebra jobb och säger det, men ibland så känner man sig som en tjänstehjälp, och de är de tråkiga. (Frida)
Det är inte bara Frida som har sagt att hon känner av den negativa syn som finns om hemtjänstarbetet, utan alla berättade att de märker att yrket inte har någon vidare status på arbetsmarknaden på grund av exempelvis löner och arbetsförhållanden. Bland annat tror Frida att det i framtiden kommer att vara svårt att få tag i folk som vill arbeta inom yrket.
Sen tycker jag att vi har för dålig lön, de tycker jag faktiskt. Bara de med arbetstiden att vi ska ställa upp, och att de blivit varannan helg nu. Så jag säger hur sjutton ska man få in nytt ungt blod som vill jobba med detta. Jag fattar inte de. (Frida)
6. Analys
Analysdelen är indelad i samma temaområden som i resultatdelen; hemtjänstarbetet är flexibelt, ett ansvarsfullt och krävande arbete, arbetet med omsorgstagaren samt stöd,
kunskap och yrkesstatus. Detta följs sedan av en sammanfattning. Som nämnts ovan kommer resultaten från intervjuerna att analyseras utifrån Antonovskys teori om känsla av sammanhang samt utifrån delar av Goffmans samhällssyn.
6.1 Hemtjänstarbetet är flexibelt
Av intervjuerna framgår det att informanterna, trots att ändringar i schemat och akuta ärenden kan uppstå, oftast klarar av att hantera och strukturera upp dessa oförberedda händelser. Detta tyder på att de klarar av att ställa om sig och att de är flexibla i sitt arbete. Antonovsky (2005) menar att människor med hög begriplighet klarar av att möta oförberedda händelser och klarar av att hantera dessa. Genom att tolka det informanterna sagt tolkar vi utifrån Antonovskys teori om känsla av sammanhang att informanterna har hög begriplighet. Hade informanterna haft låg känsla av begriplighet hade de med stor sannolikhet haft svårigheter att se lösningar på oförberedda händelser och upplevt situationen mer kaotiskt.
Goffman (2004) menar att man intar olika roller då man interagerar med andra människor samt att man medvetet eller omedvetet anpassar sig till den situation man befinner sig i. Detta är något som vi tydligt kan se hos våra informanter. De säger att man måste bemöta de olika omsorgstagarna på olika sätt. Därför ställer de om sig, är inte likadan hos alla. Denna anpassningsprocess är oftast ingenting våra informanter tänker på. Detta är något som tillhör arbetet, och, som Goffman (2004) menar, blir det då en omedveten anpassning. Även den medvetna anpassningsprocessen kan vi se finns i informanternas arbete. Då informanterna ibland vet hur vissa omsorgstagare vill att de ska vara, tar de medvetet på sig den önskade rollen inför ett besök.
Flera av informanterna berättade att då de började arbeta inom hemtjänsten tyckte att det var ansträngande att ställa om sig mellan besöken hos de olika omsorgstagarna. Utifrån Goffmans syn på roller kan vi tänka oss att informanterna hade svårigheter att inta olika roller och att de därför upplevde detta påfrestande. Att de idag sällan upplever detta som något problem kan ha att göra med att de känner sig säkrare i de roller de spelar än när de var nya i hemtjänsten.
Goffman (2004) menar att man växlar mellan att befinna sig i främre och bakre regioner. Utifrån Goffman ser vi att när informanterna är hos en omsorgstagare befinner de sig i den främre regionen, eftersom de då trätt in i en roll. När de går iväg från en omsorgstagare,
