_____________________________________________________
Samhällsutveckling med ett internationellt perspektiv 91-120
_____________________________________________________Den andra upplysningen
En idékritisk studie av den vetenskapliga humanismen
Lucas Gill Michael
Uppsats, 15 poäng Humanvetenskapliga institutionen Högskolan i Kalmar Handledare: Gunnar Hansson Höstterminen 2008 Examinator: Sebastian Stålfors
Lärosäte: Högskolan i Kalmar
Institution: Humanvetenskapliga institutionen
Arbetets art: 15 poäng uppsats i Samhällsutveckling med ett internationellt perspektiv
Titel: Den andra upplysningen: En idékritisk studie av den vetenskapliga humanismen
Författare: Lucas Gill Michael
Handledare: Gunnar Hansson
Examinator: Sebastian Stålfors
Abstract
This 15 point level essay intends to carry out an ideological critic of the scientific humanism; the main question the essay asks is: do the Humanists practice a rational dialog. In able to find an answer to this question have I developed an analyze scheme that show what the skilful demagogue should avoid, if he have an interest in practicing a rational dialog. The essay shows that, when it comes to debating their most important issues, the Humanist does not practice a rational dialog. The Humanists deny that other forms of humanism than the one they practice exists, according to their beliefs´ humanism must contain an atheistic attitude to the world. When it comes to the Humanists debates concerning religion they accentuate those parts of the bible that they believe is destructive for mankind, these arguments have no rele-vance and are therefore not rational.
Innehållsförteckning
1 Inledning
11.1 Syfte och problemformulering 2
1.2 Frågeställning 3
1.3 Material 4
1.4 Disposition 4
2 Teori och metod
52.1 Avgränsningar av tid och material 15
3 Presentation av Förbundet Humanisterna och den
vetenskapliga humanismen
163.1 Förbundet Humanisterna och
dess internationella paraplyorganisation 16
3.2 Den vetenskapliga humanismen 19
4 Det idékritiska studiet av den vetenskapliga humanismen
21 4.1 Den vetenskapliga humanismens ideologi 214.2 Humanisten och religionen 29
4.3 Jesus, Hitler och Dan Brown 35
5 Slutsatser
39Sammanfattning
42Litteratur- och materialförteckning
43Figurförteckning
Figur 2.1 Idékritiskt schema 10
1 Inledning
Upplysningen under 1700-talet kännetecknas till stor del av förnuftstanken, man började se människan som en förnuftig och tänkande varelse i stånd att hantera sitt eget liv. Upp-lysningen var delvis en produkt av den revolution som ägt rum på det naturvetenskapliga området under renässansen, vetenskapsmän som Isaac Newton gav människorna en ny världsbild, universum kunde nu beräknas matematiskt. Den naturvetenskapliga revolutionens resultat kom naturligt nog i konflikt med kyrkans läror om hur skapelsen var beskaffad, flera var de vetenskapsmän som försökte övertyga sin omgivning om människans rätta plats i naturen och befria mänskigheten från irrläror och förtryck.
I dagens Sverige för förbundet Humanisterna en debatt som man menar är en fortsättning i upplysningsmännens anda, framförallt är det återigen religionernas roll i samhället förbundet vill bekämpa, deras strävan är att skapa ett fullständigt sekulariserat samhälle där vetenskapens rationalitet står över trosföreställningar. Man kan dock fråga sig om vi inte redan är där, allmänt brukar Sverige beskrivas som en av de mest sekulariserade staterna i världen, om inte den mest sekulariserade. Denna uppfattning har även vetenskapligt stöd, enligt European Values Studies trodde endast femton procent av befolkningen på Gud 19901, vilket får anses vara en remarkabelt låg siffra. Av den anledningen är det mycket intressant att påpeka att Humanisternas strävan förefaller väcka anmärkningsvärt heta känslor till liv i den debatt som förs mellan förbundet och deras motståndare. Både kyrkans företrädare, men också kolumnister och skribenter i diverse kvällstidningar och tidskrifter tycks hänge sig åt en påfallande aggressiv ton, och de historiska referenserna haglar tätt från båda sidor.
I den kristna nättidningen www.dagen.se anklagar kulturvetaren Bitte Assarmo Humanisterna för att vara fundamentalister, hon menar att Humanisternas syn på sin egen livsåskådning som stående över alla andras är det främsta tecknet på icke-religiös fanatism. Hon går så långt att hon jämför Humanisterna med Hitlers läkare, vilka hon menar också var icke-religiösa fanatiker.2 I Samband med att Humanisternas egna bokförlag, Fri Tanke, gav ut sin första publikation Brev till en kristen nation av Sam Harris med förord av den kände ateisten Ronald Dwokins, kom somliga recensioner mer att handla om Humanisterna än bokens kvaliteter.
1 Mc Leod, Ustorf, 2004, 47.
Svenska Dagbladets rubrik i sammanhanget löd ”Ateismens profeter slår in öppna dörrar”3.
Kulturskribenten Torgny Nordin går än hätskare fram i Göteborgs Posten, då han i ingressen skriver:
Förbundet Humanisterna förvandlar religion till en fantasibest med det enda syftet att få dräpa den. De är lika skrämmande som de fundamentalister de säger sig vilja bekämpa […] Ateismens apostlar rider nu till storms mot religiöst tänkande med samma frenesi som någonsin den katolska inkvisitionen, bara kniptängerna och glödbäddarna saknas.4
Detta var ett axplock ur debatten med syfte att illustrera tongångarna i densamma, dock kommer denna sida av debatten ej närmare att beröras i uppsatsens fortsatta framställning, vilken främst kommer att behandla Humanisternas tidskrift Humanisten.
1.1 Syfte och problemformulering
Humanisterna själva säger sig vilja omforma det nuvarande samhället och därmed försöka påverka alla medborgares liv. I förbundets idé- och handlingsprogram står att läsa under rubriken ett gott humanistiskt liv, att vårt samhälle präglas av antivetenskapliga trender, att både politisk och religiös fundamentalism lever kvar tillsammans med intolerans mot diverse grupper. De deklarerar även att det nu är dags för mänskligheten att mogna, genom att lämna bilden av en värld bygd på magi och myter för att i stället förlita sig på vetenskapen. De skriver fortsättningsvis att mänskligheten inte skall behöva söka svar på sina frågor med hjälp av övernaturliga fenomen, såsom mystik eller Gud.5 Man tydliggör även att Humanisterna, är en organisation för människor som har en sekulär livsåskådning, samt att man företräder en humanistisk etik, kritisk rationalism och en världsbild som bygger på kunskap grundad i vetenskapliga metoder och resultat.6
Eftersom Humanisterna förefaller vilja driva en intellektuell och vetenskaplig debatt samt uppfattar sig själva som upplysningsmän, är det intressant att närmare studera huruvida deras egna argument är hållbara. Uppsatsens ambition och syfte är att genomföra en idékritisk analys av Humanisternas ideologi7 så som den framträder i den interna tidskriften Humanisten och i deras manifest.
3http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kommentar/artikel_208323.svd Publicerad 2007-09-25. Avläst 2007-11-25. 4http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=121&a=378595 Uppdaterad 2007-10- 27. Avläst 2007-11-25. 5 Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 3.
6 Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 1.
7 Huruvida man kan kalla den form av humanism man företräder för ideologi är diskuterbart, jag gör det ändock
främst av den anledningen att Humanisterna själva talar om sin livsåskådning som en ideologi och därför avser jag behandla den som en dylik.
För att använda Herbert Tingstens ord: ”Det är här naturligtvis inte fråga om att kritisera värderingar – ifråga om dessa föreligger ju ej sanningsfrågan”8 Jag ser denna passus som en hjälp till hur man skall förhålla sig till materialet. Det är inte Humanisternas värderingar som skall kritiseras. Då dylik kritik av värderingar i detta samanhang riskerar att resultera i ett raljerande munhuggeri över vems värderingar som är de bästa. Ett sånt beskaffat meningsutbyte skall i denna uppsats undvikas, så som Tingsten nämner i citatet ovan är det inte i ideologiernas värderingar man finner sanningen. En Trotskist och en neoliberal kan låta sina värderingar regna över varandra utan att någonsin övertyga motståndaren, däremot är det av intresse att studera hur man argumenterar. Av den anledningen har följande frågeställning valts.
1.2 Frågeställning
• ••
• För Förbundet Humanisterna ett rationellt samtal?
Frågeställningen svarar väl mot det ovan beskrivna syftet. Med hjälp av denna frågeställning går det att genomföra en idékritisk analys av de argument Humanisterna använder sig av, utan att frågan leder till kritik av förbundets värderingar. Frågan kräver dock att uppsatsen söker finna vad ett rationellt samtal kan vara, då detta ej är självklart. Med hjälp av begreppet rationellts synonymer kan den huvudsakliga frågeställningen preciseras ytterligare för tydlig-hetens skull.
1 För Humanisterna ett logiskt samtal?
2 För Humanisterna ett ändamålsenligt samtal? 3 För Humanisterna ett begripligt samtal?
Dessa tre precisionsfrågeställningar bildar tillsammans den huvudsakliga frågan, dock är de inte tillräckliga för att tillfredställande beskriva vad ett rationellt samtal är. Således kommer ett analysschema för det rationella samtalet att utformas i metodkapitlet, vilket kommer att fungera som det verktyg analysen skall realiseras ifrån.
1.3 Material
Humanisten- Tidskrift för humanistisk idé- och kulturdebatt är Förbundet Humanisternas
främsta språkrör för förbundets åsikter. Chefredaktör för tidskriften är Christer Sturmark som även är ordförande i Förbundet Humanisterna. Tidskriften har utkommit sedan förbundet grundades, dock har namnet förändrats över tiden.9 År 2000 och 2003 utkom den fyra gånger om året, 2006 gavs sex nummer av tidskriften ut. Humanisterna har på sin hemsida publicerat förbundets Ide- och handlingsprogram från 2004, tidskriften har dock valts som huvudsakligt material framför detta program, på grund av handlingsprogrammets natur. Detta är mycket kortfattat och texten är inte sällan framställd i punktform, varför det inte ensamt lämpar sig för en idékritisk analys.
Till materialet har även Humanist Manifesto 2000 av Paul Kurtz tillkommit.10 Det bör
nämnas att Humanisterna skriver på sin hemsida att de inte har tagit någon ställning till detta dokument. Däremot anser Humanisterna att dokumentet är så pass viktigt att man återger det på sin Internethemsida och man ägnar ett helt nummer av Humanisten åt detta dokument. Vid en jämförelse mellan Idé- och handlingsprogram för Humanisterna och Humanist Manifesto
2000 finner man dessutom liknande och i vissa fall exakt samma meningar i de båda
dokumenten. Trots detta finner man inga hänvisningar i idéprogrammet till Kurtz. Man kan därför med stor säkerhet tala om ett beroendeförhållande mellan Humanist Manifesto och det senare idéprogrammet. Eftersom det förefaller råda ett beroendeförhållande mellan Förbundets idé- och handlingsprogram och manifestet är det relevant att även det senare dokumentet behandlas i uppsatsen. Den argumentering som förs i tidskriften kan ha tagit sin utgångspunkt i manifestet.
1.4 Disposition
Uppsatsen kommer att vara disponerad enligt följande; i kapitel två kommer ett analysschema för det rationella samtalet att utarbetas, även avgränsningar i materialet kommer att redovisas i detta kapitel. I kapitel tre följer en kortare redovisning av Humanisterna och deras ideologi. Kapitel fyra är uppsatsens huvuddel, i vilken analysschemat kommer att tillämpas. Efter detta kapitel följer slutsatser, sammanfattning samt litteratur- och materialförteckning.
9 E-mejl konversation med Christer Sturmark, Humanisternas nuvarande ordförande.
10 Kurtz är professor emeritus i filosofi vid State University of New York samt huvudredaktör för tidskriften
Free Inquiry, som utarbetade Humanistiskt Manifest II 1973 samt En sekulär humanistisk deklaration 1980. Se
2 Teori och metod
I följande kapitel avser jag att presentera olika aspekter av den idékritiska metodologin samt motivera varför denna ansats är ett lämpligt val för uppfyllandet av uppsatsens syfte. Dessutom finns ytterligare en målsättning med kapitlet, vilken är den huvudsakliga, nämligen utformandet av ett lämpligt analysschema som kommer att ligga till grund för själva analysen av materialet.
*
Tidskriften Humanisten är de facto en politisk skrift, som enligt egen utsago har en sekulär humanistisk livsåskådning som ideologisk bas.11 Såsom alla politiska skrifter propagerar
Humanisten för sin sak, de argument som lyfts fram i Humanisten syftar naturligt nog ytterst
till att påverka människor att finna just deras argument som mer tillfredställande och trovärdiga framför motståndarsidans contraargument.
Med anledning av att Humanisten är en politisk tidskrift som företräder vissa åsikter är det av intresse att närmare granska de argument man frambär i debatten. Hur kan man då gå till väga för att genomföra denna granskning? Inom idéanalysen finns en mängd olika analystekniker att välja mellan, för att klargöra för läsaren varför jag ämnar bruka idékritik framför exempelvis argumentationsanalys, som även den är en del av idéanalysen, avser jag att börja detta kapitel med en kortare framställning av olika delar av nämnda metodologi. Detta också med anledning av att vissa delar av andra analystekniker, än den strikt idékritiska, kan komma på fråga för det analysschema som skall utformas.
Den norske professorn Arne Næss publicerade 1912 Empirisk semantik i vilken han förordade en formaliserad metod för argumentationsanalys. Argumentationsanalysen syftar till att systematiskt framställa de argument som framförs inom en viss debatt och möjliggör därmed en granskning av varje steg inom denna. Næss pro et contra metod kan påstås vara en rent beskrivande teknik som återger olika sidor av en debatt och klargör argumentationens upp-byggnad, utan att för den sakens skull pröva någon form av argumentens eventuella hållbarhet.12
11http://www.humanisten.se/omhumanisten.php Avläst 14/11-2007. 12 Beckman, 2005, 38.
Eftersom syftet med denna uppsats inte enbart är att beskriva Humanistens argument, utan snarast att pröva argumentens logik, samt det faktum att uppsatsen enbart kommer att behandla Humanisternas argument, saknas contraargument varför Næss metod inte lämpar sig för uppsatsen, även om den är nog så tillämpar i andra samanhang.
Ytterligare en viktig del av idéanalysen är begreppsanalysen, enligt Ludvig Beckman som nyligen skrivit en lärobok i ämnet, var denna metod tidigare högt aktad av de analytiska filosoferna vid Oxford universitetet. Även om man idag inte enbart tillämpar begreppsanalys vid studiet av politiska och moraliska yttranden, förefaller metoden ändock vara mycket användbar, även för denna uppsats. Såsom namnet, begreppsanalys avslöjar, avser metoden att klargöra betydelsen av de termer och begrepp som debattören eller demagogen använder sig av då han argumenterar för sin sak. Dock skall man inte enbart förlita sig på ordbokens definition av begreppet i fråga, istället måste man även se till den kontext begreppet används i och det är inte med all säkerhet att debattören avser samma andemening av ett begrepp som ordboken gör, begreppets undertext måste därmed betraktas.
Professor Evert Vedung ger en rad belysande och nyttiga exempel för denna uppsats, på problematiken som omgärdar tolkningen av begrepp. Vedung identifierar ett par olika typer av tolkningsproblem som alla berör språkets oklarheter, vilka man måste bejaka vid studiet av begrepp och termer. Den första typen av oklarhet är mångtydighet. Vedung ger exemplet, en amerikan får frågan om vad begreppet demokrat egentligen betyder, denne kan svara att en demokrat är anhängare av en viss statsform som innebär att makten är förankrad hos folket. Svaret är ej felaktigt, men en annan amerikan kan svara att: en demokrat är en person som är anhängare av det demokratiska partiet, vilket heller inte är felaktigt även om den första definitionen är korrekt. Eftersom de två svaren inte utesluter varandra, skulle det mest korrekta svaret ha varit att begreppet demokrat är mångtydigt.13 I vissa fall kan den här typen av mångtydiga begrepp vålla svårare tolkningsproblem såsom i fallet med kommande citat, ”Förenta Staternas chefsförhandlare Mr Warrwn G. Nyberg är demokrat”.14 I detta fall är det
inte tydligt vilken av de två definitionerna av demokrat som åsyftas. Ett mångtydigt begrepp är dock inget problem om debattören är konsekvent i sin användning av begreppet och inte växlar mellan olika betydelser av detta. Den debattör som gör det senare måste finna sig i att bli utsatt för kritik och kan misstänkas för att vilja förbrylla sina läsare.
13 Vedung, 1977, 64. 14 Ibid.
Ytterligare en av språkets oklarheter man bör ta i bejakande, är vad Vedung kallar Vaghet, vagt är ett begrepp om de regler som styr dess användningsområde, inte tydligt utpekar gränserna för dess användningsområde.15
Vedung menar att det finns en bestämd ram inom vilken det är försvarbart att använda ett visst begrepp, går man utanför den ramen blir det svårt att försvara begreppets giltighet.16 Den krönikör som i en kvällstidning skriver ”Mussolini var fascist” håller sig inom ramen för begreppet fascists applicerbarhet, (även om formuleringen kan anses mångtydig enligt ovan). Om samma krönikör fortsätter med ”fascist var även Stalin och George W. Bush är det” har han passerat ramens gräns för applicerbarhet, läsaren kommer inte att förstå begreppet fascists innebörd, och kan lika gärna tolka det som att fascist är alla män som har fört krig. Vedung påpekar dock att begrepp, såsom fascist är vaga i sig själva. Beroende på hur man definierar begreppet eller använder sig av det får det, kan man tolka in en mängd betydelser. 17 Exempelvis fascist kan vara den som:
• Kandiderat för ett fascistiskt parti de senaste valen. • Är registrerad medlem och röstar på partiet i fråga. • Sympatiserar med fascisternas politik.
• Den som vid vissa val röstar på ett fascistiskt parti.
• En soffligare som inte har några partisympatier, men som röstade vid ett tillfälle på fascisterna.
Fallet ovan visar vikten av att vara konsekvent i användningen av begrepp, samt hur enkelt användandet av ett begrepp kan uppfattas på diverse vis, om inte kontexten är tydlig. En tänkbar eliminering av dylika vaga begrepp inom politiska och vetenskapliga skrifter, i likhet med rensningen av normativa begrepp Gunnar Myrdal förespråkar i Vetenskap och politik i
nationalekonomin, ter sig inte möjlig. Detta på grund av att om en eliminering genomfördes,
skulle politiska skrifter bli synnerligen svårskrivna då endast begrepp såsom justitiekansler och republik inte kan anses vaga.18 Däremot bör den som skriver en text så långt det är
möjligt försöka att undvika vaghet, menar Vedung.
15 Vedung, 1977, 67. 16 Vedung, 1977, 67.
17 Vedung, 1977, 68. Vedung diskuterar begreppet demokrats olika betydelser på denna sida.
18 Vedung, 1977, 69. Eftersom det definitionsmässigt ej föreligger några tveksamheter kring vem som är
Även Beckman tar upp problematiken med oklarheter och även han betonar att man bör ägna sig åt preciseringar av begrepp, genom att ange mer specifika kriterier för vilken innebörd man lägger i de begrepp man använder.
En av de kanske mest betydelsefulla idékritikerna i Sverige var professorn i statsvetenskap Herbert Tingsten (1896-1973), i De konservativa idéerna utgiven 1939 nagelfar Tingsten konservatismens utveckling från franska revolutionen fram till och med det andra världs-kriget. Eftersom Tingsten anses vara en ansenlig auktoritet på området, är det högst relevant för detta kapitels syfte att närmare granska hur han går tillväga i nämnda skrift.
Först finner jag det dock lämpligt att återge något av Tingstens syn på ideologier, då det är signifikant för att förstå hur de brister jag ämnar uppdaga kan ha uppkommit. Tingsten skriver i 1939 års förord till De konservativa idéerna om att ideologier, vilka han definierar såsom system av föreställningar, har det bestämda syftet att uppmuntra till politiskt handlande. Ideologierna menar Tingsten, är huvudsakligen uppkomna ur specifika värderingar, som leder till en viss uppfattning om verklighetens natur, vilken i sin tur inte grundar sig på den metafysiska uppfattningen om verkligheten som står på de bakomliggande värderingarna. Exempel på en dylik metafysisk ideologi är den katolska samhällsläran som utgår från Gud. Men även liberalismen står på en metafysisk grund eftersom denna kan härledas till naturrätten, vilken Tingsten menar är en profan metafysisk åskådning.19
För att illustrera Tingstens strategi kommer nu exempel att hämtas från det kapitel i De
konservativa idéerna som behandlar den tyske ideologen Heinrich von Treitschke, detta
kapitel har valts utan någon annan anledning än att det är gott som något annat kapitel i boken för att belysa Tingstens kritiska tänkande. Tingsten blottlägger effektivt de tankefel Treitschke gör sig skyldig till, några metodologiska termer står inte att finna, likväl kan man med lätthet uttyda att både Beckman och Vedung har hämtat uppslag från Tingsten då man bland annat beskriver begreppsanalysen.
Treitschke börjar sin framställning med orden: ”staten är det som oavhängig makt rättsligt enade folket.”20 Redan i denna inledningsmening finner Tingsten problem, han påpekar att det
råder oklarheter huruvida man skall tolka begreppet folket, det blir ett definitionsproblem att folket fanns redan före statens tillkommande. Vilket Tingsten påpekar att Treitschke omöjligt kan avsett.21 Här finner vi uppenbarligen en något annorlunda anmärkning än vad som
19 Tingsten, 1966, 5. 20 Tingsten, 1966, 162. 21 Ibid.
beskrevs ovan enligt Vedung och Beckman. Visserligen angriper Tingsten begreppet folkets vaghet, men man kan även i hans kritik finna resonemang kring det logiska felsteget att ett tyskt folk, skulle ha existerat före den tyska statsbildningen. Treitschkes fras skulle kunna ha preciserats genom att han definierat vad han avser med folket. Skulle stycket ha lytt enade nationen, skulle det möjligen ha stämt bättre, då en nation kan existera utan att en stat gör det, såsom den samiska nationen existerar i Sverige utan att det för den sakens skull finns en samisk stat. Vidare påpekar Tingsten att Treitschke använder begreppet folk eller folket i diverse samanhang, ibland avser han människor av en viss ras, emellanåt en genom skilda förhållanden formad av en likartad uppfattning om sin nationalitet, ibland syftar begreppet till de bosatta inom ett visst geografiskt område.22
Vad Tingsten gör ovan, är att han blottlägger brister i Treitschkes logiska konsistens, ett förfarande han beskriver tydligare i sin bok Idékritik från 1941. Tingsten påpekar i denna bok att de som skriver ideologi har en bakomliggande verklig avsikt med sin text, vilken är dold bakom två höljen. Bakom en författares presentation av en teoretisk analys återfinner sig ideologin och inom denna finns allt som oftast en annan faktor. Det är denna faktor som Tingsten menar är den egentliga avsikten med arbetet, som det gäller att bringa i ljuset. Den faktor Tingsten skriver om förefaller i grund och botten vara ett resultat av teoretikerns eller ideologens emotioner. Mer precist, den som skriver ideologi gör det på grund av dennes emotionella övertygelse om det goda i sina värderingar och saknar därför inte sällan rationella argument för dessa. Tingsten menar att man bringar denna faktor i ljuset genom att just påpeka brister i författarens logiska konsistens. Närmare bestämt via en idékritisk analys av den aktuella ideologin eller åskådningen, klargör man de tankefel och de nyckfulla felaktigheter som eventuellt återfinns i den aktuella skriften. Samt studerar vad dessa kan ha sitt ursprung i.23
22 Tingsten, 1966, 163. 23 Tingsten, 1941, 11-13.
Sammanfattningsvis så här långt är det på sin plats att tydliggöra vilka analysredskap (jag hitintills kommit fram till), ämnar bruka i nästkommande analys- och resultatkapitlet. Först och främst vill jag påpeka att den vänstra delen av schemat ovan, som berör oklarhet, normalt ingår i det man kallar begreppsanalys. Dock har jag valt att låta schemat börja under den övergripande termen idékritik. Detta på grund av att denna del av begreppsanalysen är en viktig del av den idékritik som i detta kapitel skall utformas. Samt det faktum att jag finner att analysen kommer att tillgodogöras en djupare reliabilitet med hjälp av detta verktyg.
Oklara kommer de begrepp att anses vara som antingen är mångtydiga eller vaga. Som mångtydiga kommer att bedömas de begrepp vara vilkas betydelse ej är klar, såsom i fallet med ”demokrat” ovan. Vaghet är nära besläktat med mångtydighet, dock finns en essentiell skillnad, jag kommer att anse de begrep såsom vaga då deras tillämpning i ett specifikt sammanhang kan anses vara tveksam.
Samlingstermen logisk konsistens förtjänar en något ytterligare precisering. I den högra rutan återfinns faktiska felaktigheter, med detta uttryck avser jag främst faktafel av typen; Gustav II Adolf blev skjuten på en maskeradbal. Den typen av enkla faktafel leder i förlängningen till en brist i den logiska konsistensen, eftersom även den slutsats man drar av påståendet auto-matiskt blir felaktig. Dock kan denna typ av felaktigheter få anses vara av mindre betydelse om de ej leder till någon särskild slutsats, i de fallen är de ej heller intressanta för uppsatsen. Tankefel och felaktiga slutsatser hör ihop, från tankefel dras felaktiga slutsatser, men felaktiga slutsatser kan även uppstå utan att de för den sakens skull föregås av ett felaktigt resonemang. Vad är då ett tankefel? Något uppenbart svar går tyvärr ej att ge eftersom termen tankefel förefaller vara ombytlig till sin natur beroende på sitt samanhang. Men eftersom den
över-Idékritik
Oklarhet Logisk konsistens
Mångtydighet Vaghet Tankefel och
felaktiga slutsatser felaktigheter Faktiska
Paradoxer Figur 2.1
gripande boxen har logisk konsistens som sin beteckning, kan man påstå att tankefel i detta samanhang är motsatsen till ett logiskt riktigt resonemang. Jag skall här ge exempel på hur logiska resonemang bör vara uppbyggda. Logik kan definieras som ”studiet av giltiga argu-ment”24, argument å sin sida, består av en rad olika satser av vilka vissa är premisser således
skäl eller grunder för en annan sats, nämligen slutsatsen man drar av premissen.25 Ett argument som innefattar premisser och slutsatser ser ut enligt följande26:
P1 Alla svenskar är människor P2 Alla människor är dödliga
S Alla svenskar är dödliga
Argumentationen ovan är logisk konsistent, båda premisserna är giltiga var och en för sig och de motsäger inte varandra, således föreligger inga paradoxer (vilket är en hjälpvariabel i schemat ovan). Den slutsats som kan dras av premisserna 1 och 2, alla svenskar är dödliga, stämmer även den. Argument vilka har brister i den logiska konsistensen kan ha riktiga pre-misser men felaktiga slutsatser, såsom nedan:
P1 Sverige ligger i Europa
P2 Svenska medborgare är européer S Alla som bor i Sverige är födda i Europa
Denna argumentation har riktiga premisser, det är ett faktum att Sverige är en stat i Europa och att medborgarna där därför även kan kallas européer, det finns ingen paradox mellan att vara europé och att samtidigt vara svensk. Däremot är slutsatsen resultatet av ett tankefel, då man kan vara svensk medborgare och således europé, men vara född och uppvuxen i Dar es Salaam.
I praktiken är dock den här typen av argumentation inte lika enkel att följa såsom den ovan, dessutom kan man hos logikerna utläsa en mycket stor mängd tänkbara variationer av giltiga och ogiltiga argument vilka inte kan återges här. Däremot bör ett exempel på en ogiltig argu-mentering, hämtad från verkligheten nu ges.
24 Føllesdal, Walløe, 1995, 289. 25 Ibid.
26 Dessa former av argumentationsteori eller syllogismer utvecklades av Aristoteles i Retoriken. Se Aristoteles,
The commission contends the proliferation of filthy books and plays has no lasting harmful effect on a man´s character. If that were true, it must also be true that great books, great paintings and great play shave no ennobling effect on a man´s conduct. Centuries of civilization and 10 minutes of common sense tell us otherwise.27
Ovan återges ett stycke ur ett tal av USA:s tidigare president Richard Nixon, i vilket han gör en del tankefel utifrån de premisser han har till godo. Vad han vill föra fram är att den utredning som fastslagit att pornografi inte är skadlig för en människas karaktär är felaktig. Som mot-argument påstår han, att eftersom finkultur har välgörande effekter på den mänskliga karak-tären måste dålig kultur, såsom pornografi ha en destruktiv verkan. Argumenteringen brister på grund av att premissen; pornografi är ofarlig, inte med nödvändighet utesluter sanningshalten i; finkultur är bra för människan. Båda kan vara sanna och därför är Nixons slutsats, att porno-grafi är skadlig, utifrån dessa premisser ogiltig. Det finns en möjlighet att Nixon var fullt medveten om felen i hans argumentation, men valde medvetet att bortse ifrån dem. Det retoriska knep han tillgrep är ett effektivare övertalningsinstrument jämfört med om Nixon skulle ha gett sig in i en långtråkig debatt om fakta med rapportförfattaren, som han dessutom riskerade att förlora.28 Det är viktigt att vara medveten om att de som skriver ideologi och politiska texter naturligt nog allt som oftast försöker agitera för sin sak, och i sin strävan tar till de nödvändiga lister som står till deras förfogande.
Före utformandet av det slutgiltiga analysschemat skall det politiska språket, av den anled-ningen kort att beröras. Dessutom kommer Thomas Anderbergs,29 schema över den ideala rationella argumenteringen att behandlas och delar från detta kommer att tillfogas mitt eget analysschema.
Det politiska språket skiljer sig från exempelvis det vetenskapliga på så vis att det politiska i hög grad ofta är normativt, och inte sällan består av satser som försöker uttrycka och påverka vissa värderingar. Vetenskapsmän såsom professorer och forskare försöker även de påverka sin omgivning, oftast kollegor och i förlängningen kanske även politiker eller den allmänna opinionen. Dock är det språk dessa använder sinsemellan inte normativt, då ett sådant språk inte kommer att övertyga kollegorna, istället försöker de, framförallt med hjälp av empiriskt inhämtad fakta övertyga om det riktiga i deras synpunkt.
27 Talet finns återgivet i Beckman, 2005, 60. 28 Fredriksson, 1974, 35; Beckman, 2005, 60-61. 29 Fil. Dr i praktisk filosofi.
Det förefaller vara såsom så att bruket av normativt språk är en viktig del i uppkomsten av bristerna i den logiska konsistensen som Tingsten avslöjade i Idékritik. Somliga politiker har även stundom erkänt att de inte tar någon hänsyn till logiken då de försöker påverka massorna, särkilt öppna med detta förefaller de brittiska premiärministrarna tidigare ha varit. Chamberlain sa 1925 ”jag misstror djupt logiken tillämpad på politik, och hela Englands historia ger mig rätt.”30 Liknande tankegångar återfinns även hos Stanley Baldwin ”[…] vi har
aldrig rättat oss efter logiken i något som vi gjort, och Englands historia visar vad ett land kan göra utan hjälp av logik men inte utan det sunda förnuftet.”31
Eftersom politiker och ideologer inte har samma formella krav på sig som vetenskapsmän att hålla sig till logiska resonemang, skall man vara uppmärksam på hur de går tillväga då de argumenterar. Anderberg ger i sin bok Konsten att argumentera en rad nyttiga exempel på vad den skicklige demagogen bör undvika. Den första variabeln Anderberg ställer upp för rationell argumentering är begriplighet. Inom begriplighet återfinns oklarhet i den form som är beskriven ovan, innefattande mångtydighet och vaghet. Men Anderberg väger även in vad han kallar för skensatser, dessa kan vara av grammatisk art såsom när en skribent skriver: och detta eller gärna varför. En sådan mening blir helt obegriplig för läsaren då det inte går att få rätsida på vad som menas. Vidare måste logiken hålla, påståendet: jag är en gift ungkarl är ett exempel på en sats som är helt och hållet logisk ogripbar.32
Från Anderberg skall även tillfogas relevans, som en variabel till det idékritiska analys-schemat. Relevans får ses som en viktig del att belysa i den kommande uppsatsen. Eftersom det främst är tidskriftsmaterial som kommer att beröras är det tänkbart att skribenterna tar upp ting som ej är relevanta för den åsikt som man vill föra fram. Brott mot det relevanta kan enligt Anderberg vara att man fokuserar på mindre detaljer istället för på huvudfrågan, men också att man konsekvent lägger bevisbördan på motståndarsidan. Till brott mot relevansen hör även personangrep, som syftar till att underminera motståndarsidans trovärdighet. Samt när man tillfogar en personlig värdering såsom: abort är endast ett besinningslöst mördande av oskyldiga människor.33 Också vad som kallas för guilt by association bör i samanhanget
nämnas. Detta grepp brukas inte sällan genom att man kopplar ihop en erkänt dålig människa med motståndarsidan, exempelvis kan den som vill baktala katoliker nämna att: i likhet med
30 Fredriksson, 1974, 9. 31 Ibid.
32 Anderberg, 2001, 84. 33 Anderberg, 2001, 86.
dig tillhörde Hitler den romersk katolska kyrkan, och motståndaren kan påstå: du är inte bättre än Stalin, även han var ateist. Slutligen bör till analysschemat tillföras undvikandet av cirkel-resonemang, dessa resonemang som går ut på att man bevisar att en sats är sann därför att den är sann och så vidare, är inte bara förvirrande, de är även ohållbara bevis.
Figur 2.2 Analysschema, Det rationella samtalet
Semantik Logik Retoriska konstgrepp
Begriplighet Oklarhet Logisk konsistens Cirkelresonemang
Mångtydighet Tankefel
Vaghet Felaktiga slutsatser
Skensatser Faktiska felaktigheter
Relevans Argument utan bety- Guilt by association
delse för sakfrågan Personangrepp
Detaljfokusering
Analysschemat ovan är det som kommer att ligga till grund för analysen i kapitel fyra - det idékritiska studiet av den vetenskapliga humanismen. Schemat visar vilka faktorer dema-gogen bör undvika om han vill föra ett rationellt samtal. Från begreppsanalysen har oklarhet och dess undervariabler infogats tillsammans med skensatser under kategorin semantik. Semantik innebär betydelselära, vilket stämmer väl in på begreppet oklarhets innebörd. Skensatser har placerats här på grund av att den som försöker förstå betydelsen av en sådan inte kommer att lyckas, då skensatser till sin natur är felaktigt grammatiskt uppbyggda. Under logik har logisk konsistens med dess andemeningar placerats samt argument utan betydelse för sakfrågan. Den senare variabeln får räknas till logiken eftersom en definition av logik är konsten att tänka rätt, hävdar man argument som inte har med frågan att göra tänker man följaktligen inte rätt. Under retoriska konstgrepp har vissa variabler placerats som utifrån ovanstående definition av logik skulle kunna ha placerats under föregående rubrik. Detta gäller cirkelresonemang och guilt by association, ändock har de placerats under denna rubrik eftersom dessa argumentationstekniker kan vara en medveten strategi från debattörens sida. Särskilt cirkelresonemang är logiskt ohållbara eftersom de är resultat av ett feltänkande. Vidare har analysschemat delats upp i begriplighet och relevans. Variablerna under semantik faller utan tvivel under begripligheten då innebörden av begreppet oklarhet inte har något att
göra med om argumentet är relevant för framställningen eller ej. Förutom argument utan betydelse för sakfrågan har alla variabler under logiken bedömts att höra hemma inom begrip-ligheten. Bryter man mot den logiska konsistensen och begår tankefel blir resonemanget obegripligt. Faktiska felaktigheter finns även i rutan logik – begriplighet eftersom författaren förmodligen omedvetet har delgivit sina läsare felaktiga uppgifter, vilket skadar textens begriplighet. Cirkelresonemang återfinns vid begriplighet – retoriska konstgrepp på grund av att dylika resonemang inte är begripliga att förstå. I övrigt återfinns de andra variablerna under retoriska konstgrepp inom relevansen eftersom personangrepp, guilt by association och detaljfokusering just inte har någon relevans för vad man vill framhäva.
2.1 Avgränsningar av tid och material
Då Förbundet Humanisterna har verkat i Sverige sedan 1979 är det tänkbart att deras argu-mentation har förändrats sedan dess. Eftersom en analys av tjugonio års arguargu-mentation skulle medföra en alltför stor uppgift på denna nivå, har uppsatsen avgränsats till att endast beröra argumentationen under 2000-talet. Avgränsningen har även tillkommit på grund av att en eventuellt annorlunda argumentering under 1980- och 1990-talen inte är lika intressant att studera som den nutida. Detta eftersom det är den i samtiden förda argumenteringen som kan komma att påverka framtida förändringar i samhället, dessutom är det inte uppsatsens ambition att genomföra en komparation mellan dåtida och nutida synsätt. För att effektivt ge en heltäckande bild av argumentationen under 2000-talet kommer tre nedslagspunkter att göras i materialet. Var och en av dessa innefattar en hel årgång av Humanisten- Tidskrift för
humanistisk idé- och kulturdebatt, nedslagen består av följande årgångar; 2000, 2003 och
2006. Ytterligare avgränsningar är nödvändiga att göra i materialet, eftersom endast Humanisternas argumentation är relevant kommer insändare och intervjuer att sorteras bort. Detsamma gäller även eventuella gästkrönikörer som kan komma att figurera i tidskriften, även om dessa sympatiserar med Humanisterna är det trots allt inte förbundets officiella åsikt dessa delger. Således kommer särskild fokus att riktas mot tidskriftens ledare, eftersom ledaren med all säkerhet företräder förbundets officiella ståndpunkter samt mot de artiklar där författaren medger att han är medlem i förbundet. Vidare kommer analysen av materialet att avgränsas till de frågor som Humanisterna själva anser vara de väsentligaste för sin ideologi, vilket innebär de viktigaste grunderna i sin ideologi såsom den fria viljan samt kritiken mot religionen.
3 Presentation av Förbundet Humanisterna och den vetenskapliga
humanismen
Med detta kapitel ämnas, vilket rubriken avslöjar, förbundet Humanisterna och deras verksamhet kort att presenteras. Fokus kommer här att ligga på förbundets egen beskrivning av sin verksamhet, även en historisk orientering över förbundets ursprung kommer att ges.
*
3.1 Förbundet Humanisterna och dess internationella paraplyorganisation
Humanisterna i Sverige är ett nationellt förbund som grundades 1979 under namnet Human-Etiska Förbundet. Det nuvarande namnet tillkom efter beslut om namnbyte 1999, syftet med bytet innebar ingen förändring av vare sig policy eller verksamhet. Däremot ville man tydligare visa samhörighet med den internationella paraplyorganisationen International
Humanist and Ethical Union (IHEU), som grundades i Amsterdam 1952. Därutöver har
Humanisterna i Sverige antagit IHEU:s symbol Happy human såsom sin egen. Totalt finns förbund liknande Humanisterna i Sverige i drygt fyrtio andra länder, gemensamt för dem är att alla har kopplingar till IHEU och sympatiserar med paraplyorganisationens mål, även om nationella åsiktsskillnader mellan förbunden säkert förekommer.34
Paraplyorganisationen IHEU skriver på sin hemsida att de är en samanslutning som väl-komnar alla föreningar i världen, vilka har en humanistisk, ateistisk, rationalistisk, sekulär, fritänkare, skeptisk och etiskkulturella åsikter eller intressen. Deras verksamhet syftar till att skapa något som får liknas vid ett utopiskt samhälle, byggd på deras uppfattning om vad humanism är, de skriver: ”Our goal is a Humanist world in which human rights are respected
and all can live a life of dignity”.35 Citatet sammanfattar deras strävan att skapa en värld där
Förenta Nationernas konvention om de mänskliga rättigheterna en gång för alla skall omfatta alla världens människor och att människan skall kunna leva ett värdigt liv. Detta skall åstadkommas genom ett universellt omfamnande av den humanistiska livsåskådningen, viken kommer att beröras längre fram. Vad som kan fastslås här är dock att de i likhet med flertalet världsreligioner bemödar sig, utifrån tron på den egna livsåskådningens förträfflighet, sprida sina värderingar och sin syn på livet till de icke samstämmiga.
34http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32 ; www.iheu.org.
Avläst 14/11-2007.
Till minne av IHEU:s femtio årsdag gav man ut jubileumsskriften International Humanist and
Ethical Union 1952-2002: Past present and future. I denna skrift beskrivs hur världen skall
inmundiga deras livsåskådning, som en essentiell primär faktor för detta ses bekämpandet av religioner i alla des former. Men även starka auktoritära stater ses som ett hot mot huma-nismen, då IHEU och Humanisterna i Sverige vill att mänskligheten slutligen börjar opponera sig mot alla föreställningar som kräver att individen blir ett instrument som följer ett högre syfte såsom Gud eller en nation.36
Det är påtagligt då man studerar denna skrift att formandet av en sekulär värld är det över-gripande målet. Bland annat skriver man att om; det är nödvändigt måste humanismen förstöra och bryta ner, endast då kan vägen mot det nya och bättre byggas. Denna passus följs av meningen ”Why should religion be spared from our critical gaze”37 att man särskilt nämner religion visar på var premisserna för IHEU ligger, då inte diktaturer nämns i sammanhanget. På samma sida framkommer det även att man ser det som sitt uppdrag att, som man skriver, skydda mänskligheten från religiös fanatism.
De svenska Humanisterna är som antytts lika IHEU i sina uppfattningar om det goda livet. Deras främsta uppgift är spridandet av den humanistiska livsåskådningen, som enligt dem själva innebär en kritisk inställning till religionen och vad man uppfattar såsom övriga icke-vetenskapliga föreställningar i samhället. Vidare framhåller man en positiv människan och gör en sak av att denna inställning skiljer sig från religionernas människosyn, vilken man anser är dogmatisk till sin natur. I likhet med IHEU bemödar sig Humanisterna för att skapa ett sekulariserat samhälle, vilket delvis innebär att man omkullkastar, vad man menar är kyrkans monopol på livets högtider. Detta ser man som ett sätt för att få loss människan ur religionens grepp om livet. Då man anser att individen har behov av högtidliga glädjestunder såsom bröllop och konfirmation anordnar man sekulära alternativ.38
Ett sekulärt alternativ till bröllop har länge existerat i Sverige genom det borgerliga alter-nativet, dock ser Humanisterna att övriga högtider såsom dop och konfirmation saknar alternativ för ateister. Av den anledningen har man med stöd av kulturdepartementet givit ut
Den svenska högtidsboken som erbjuder sekulära sånger och alternativa former för
ceremonier.39 Mest intressant av de ceremonier man erbjuder torde alternativet till
36 Gasenbeek, Gogineni, 2002, 106. 37 Gasenbeek, Gogineni, 2002, 110. 38http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=14&Itemid=29. Avläst 14/11-2007. 39 Ibid.
konfirmation vara, då dessa inbegriper ungdomar i femtonårsåldern. Dessa läger, vilka man kallar livssynsläger, liknar till stora delar liknar den konfessionella motsvarigheten, förutom avsaknaden av religiösa inslag. Ungdomarna får vid dessa läger diskutera frågor som berör de mänskliga rättigheterna, etik och moral, kärlek, et cetera. Man poängterar att mentorerna ger mycket utrymme för det egna tänkandet under diskussioner och diverse grupparbeten.40 Humanisterna vill även främja vetenskap som belyser mänsklighetens livssituation och som även ger individen impulser till att leva ett gott humanistiskt liv. Som ett led i denna tanke har man instiftat Hedeniuspriset till filosofiprofessorn och religionskritikern Ingemar Hedenius minne. År 2007 års pris tillföll författaren P C Jersild med motiveringen:
Han har med ett humanistiskt patos behandlat filosofiska frågor, etiska dilemman och forskningens och teknikens framsteg med dess konsekvenser för individ och samhälle. Inte minst har han under många år verkat för att den medicinska etiken ska vara sekulärt baserad. Ofta har han även […] avslöjat irrationalitet, humbug och övertro, inte minst den så vanliga sammanblandningen av religion och politik. […] Han utmanar ingrodda tankemönster, samtidigt som han ger intressanta inblickar i nya rön och den växande kunskap som är humanismens framtida grund.41
Motiveringen ovan tydliggör Humanisternas negativa inställning till religioner då man särskilt trycker på Jersilds engagemang för en sekulär läkaretik och att han har för vana att avslöja vad man bedömer som humbug. Kriteriet för att komma på fråga för priset är att man har befrämjat ett kritisk nagelfarande av religion, pseudovetenskap irrationella föreställningar och traditioner.42 Vid sidan av detta har man även ett visst politiskt engagemang, man hjälper aktivt de medlemmarna som är politiskt aktiva att sprida humanismen inom respektive parti.43 Därtill är IHEU, enligt Humanisterna, officiellt representerade i FN, UNESCO, UNICEF, EU och Europarådet.44
40http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=34&Itemid=47. Avläst 14/11-2007. 41http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=296&Itemid=77. Avläst 14/11-2007. 42 Ibid.
43 Idé och handlingsprogram för Humanisterna, 2006, (2004) 3.
44http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32. På vilket vis
3.2 Den vetenskapliga humanismen
Då uppsatsens ambition är att utföra en idékritisk analys av den vetenskapliga humanistiska ideologin är det nödvändigt att närmare skärskåda denna, innan analysen kan påbörjas. Särskilt viktigt är detta eftersom begreppet humanism är synnerligen mångtydigt, här kommer därför att ges en sammanfattning av vad denna livsåskådning, utifrån Humanisterna, innebär. Samt för att undvika missuppfattningar, skilja den från andra former av humanism. För det senare syftet har beslutats att den formen av humanism Humanisterna praktiserar härifrån kommer att benämnas såsom vetenskaplig humanism. Detta är dock inget begrepp som Humanisterna själva använder sig av.
Humanism kan såsom begrep syfta till de samhällsvetenskapliga, historiska och språk-vetenskapliga disciplinerna, men även andra ämnen som studerar människan som kultur-varelse. Humanism kan även vara, såsom det är i detta samanhang, en bestämd hållning till frågor om livet som inte har en vetenskaplig grund, men som jämväl kommer an på ett kritiskt och förnuftsmässig syn på verkligheten.45 Även om det finns olika uppfattningar om vad humanism är går det att urskilja ett par kriterium som synes vara signifikanta för alla som vill kalla sig för humanister. Den framlidne professor Alf Ahlberg menar att tron på människans höga värde är den mest fundamentala åsikten inom en humanistisk livs-åskådning. Detta innebär dock ej att man naivt håller för sant att alla människor är goda, däremot bör humanisten äga en tro på människans på människans möjlighet till det goda som spirar ur en positiv grundsyn på människan.46
Dock finns det en essentiell skillnad i den, låt oss kalla den mainstreamhumanism, som Ahlberg företräder. Skillnaden består i hur man väljer att förklara ursprunget till människans höga värde, mainstreamhumanisternas version förefaller ha ett religiöst inslag då man pla-cerar människan ovanför naturen.47 De vetenskapliga humanisterna å sin sida ser människan
som en del av densamma, men inom naturen är människan det värdefullaste väsendet. Vidare menar de vetenskapligt inriktade humanisterna att tvåvärldsteorier såsom den av Platon utformade tanken om en sinnesvärld och en idévärld, eller tron inom kristendomen på ett jordeliv och ett himmelskt rike har haft en destruktiv inverkan på humanismen. Man är av den åsikten att dylika tankar ej har någon plats i ett modernt samhälle.48
45 Wright, 1977, 7-8. 46 Ahlberg, 1992, 28. 47 Ahlberg, 1992, 29.
48 Åberg, 1969, 68. Huruvida denna har haft en destruktiv inverkan framgår ej. Man anger endast att dessa tankar
Även om Humanisterna anser att de kan spåra sin livsåskådning till Sokrates och andra antika tänkare,49 tycks den vetenskapliga humanismen ha utvecklats till sin moderna form 1946. Den dåvarande generalsekreteraren för UNESCO50, Julian Huxley presenterade detta år i ett tal vad han kallade för en vetenskaplig humanism. 51 Denna var profan till sin natur och skulle härledas ur evolutionsteorin. Huxley menar att omfamnandet av den vetenskapliga humanismen är en vital pusselbit om mänsklighetens folk skall kunna förenas och inte skiljas åt av religion, som givit upphov till talrika konflikter. Man kan fråga sig hur Huxley lyckades implementera tron på människan som det högsta väsendet i naturen, samtidigt som hon skulle vara en del av denna? Detta dilemma löstes genom att han ställde upp vetenskapliga kriterier för vilka livsformer som är lägre respektive högre, en apa är högre än en fisk då den tidigare är mer komplex än den senare. På så vis säkrades människans upplyfta plats i naturen.
Läser man Idé- och handlingsprogram för Humanisterna finner man att den vetenskapliga härkomsten spelar en speciell roll inom denna form av humanism, då den istället för religionen skall verka som ledstjärna för människan. Under rubriken Mänskliga värden:
filosofi och humaniora skriver Huxley om att denna livsåskådning är en vidareutveckling av
de förlegade religionerna, vilka endast syftar till att: ”härleda Skaparens egenskaper ur egenskaperna hos hans verk”52 Avsikten med att lägga religionerna bakom sig förklarar Huxley med att humanismen har förmågan att skänka mänskligheten de bästa förutsättningarna för att utvecklas i önskvärd riktning.53
Sammanfattningsvis kan man urskönja de vitalaste delarna i Humanisternas livsåskådning. Man hyser förhoppningen att mänskligheten skall lämna alla uppfattningar om Gud och magi bakom sig, för att istället förenas med hjälp av den universella vetenskapen. Humanisterna har en positiv människosyn och människan ses som en fri tänkande varelse som inte bör underställas någon form av överhöghet. Som övergripande mål kan man se en önskan om världsfred som kontrolleras av ett universellt världsmedvetande.54
49http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&task=view&id=16&Itemid=32. Avläst
14/11-2007.
50 United Nations Educational Scientific Organization.
51 Finns återgivet på svenska i boken Människornas rike på jorden, 1947 av Julian Huxley. 52 Huxley, 1947, 114.
53 Huxley, 1947, 114-115. 54 Ibid.
4 Det idékritiska studiet av den vetenskapliga humanismen
I följande kapitel kommer Humanisternas definition av vad humanism är och innebär, att kritiskt granskas utifrån ovan beskrivna analysschema. Att påbörja analysen med att granska just detta är av stor betydelse då Humanisterna gör anspråk på ett begrepp som varit i bruk långt före den ateistiska rörelsens tillblivelse. Kapitel fyra som helhet syftar till att svara på huvudfrågeställningen.
* 4.1 Den vetenskapliga humanismens ideologi
Vad Humanisterna avser med begreppet humanism är till stora delar oklart. Som visades i föregående kapitel råder det inte någon konsensus om vad begreppet innebär och säkerligen går det att finna ytterligare definitioner och tolkningar av vad humanism är. Den humanism Humanisterna representerar förefaller till stora delar ha sitt ursprung i den livsåskådning Julian Huxley presenterade efter andra världskriget.55 Dock föreligger vissa problem, Huxley preciserade och skilde sin livsåskådning från andra former av humanism genom att benämna den såsom vetenskaplig humanism.56 Förbundet Humanisterna använder sig inte av denna precisering varför det blir oklart vad man egentligen avser på grund av begreppets mång-tydighet. I Idé- och handling program för Humanisterna försöker man beskriva närmare vad förbundet avser med begreppet humanism. De preciserar begreppet genom att hänvisa till, vad man menar är en anglosaxisk tradition, i vilken begreppet används för att beskriva en sekulär syn på livet.57 Denna definition av humanism leder till att alla som har en sekulär syn på livet kan tillåta sig att kalla sig humanister, vilket förbundet ej kan avse med definitionen. Detta eftersom även den vetenskapliga humanismen i likhet med mainstreamhumanismen ser människovärdet som något okränkbart.58 Det är den här typen av ickekomplexa och simpli-fierande definitioner som leder till att liknelser mellan Hitlers läkare och Humanisterna blir möjliga. Hade förbundet istället valt att ge sin humanism en mer komplex definition som innefattade det okränkbara människovärdet skulle en dylik jämförelse ha tett sig synnerligen fel, och man hade haft lättare att försvara sig mot liknande guilt by association angrepp. ’
55 Huxley nämns påfallande ofta på www.humanisten.se som en förgrundsgestalt till Humanismen. 56 Huxley, 1947, 22.
57http://www.humanisterna.se/hTexter.asp?f=s&t=47 Avläst den 27/12-07. ; Humanisten, 2003, nr 2, 34. Vilken
anglosaxisk tradition man avser är oklart, man skriver ej om man exempelvis avser en språklig eller någon form av ideologisk tradition.
Förbundet hävdar dessutom, i högsta grad på vag grund, att humanismen bland annat härstammar från Konfucius filosofi.59 Detta påstående gör man utan att på något vis försöka att förklara eller precisera vilka likheterna mellan konfucianismen och humanismen är. Faktum är att påståendet i själva verket är tämligen tveksamt. Konfucius filosofi syftade ytterst till att ena de inbördes stridande kinesiska staterna, århundradena före Kristus födelse. Bärande tankar var att samhället skulle bygga på en hierarki där förhållandet mellan son och far skulle likna det mellan undersåte och härskare. Enligt Konfucius logik skulle undergivna söner bli goda härskare, i kombination med att man brukade en viss måttfullhet, inte hyrde in för många danserskor och dyrkade vissa bergstoppar och dylikt, skulle staten enas och moralen höjas. Kvinnor var inget värda inom konfucianismen.60 Det är svårt att se vad humanisterna i denna filosofi anser sig ha tagit fasta på och hur den ligger till grund för humanismen. En möjlighet är att Humanisterna har tagit fasta på att man inom konfucianismen ser människan som en god varelse, i motsats till den legalism som var rådande under Konfucius livstid.61 Vagheten då man försöker ge den vetenskapliga humanismen en lämplig historisk härkomst fortsätter med att man jämte Konfucius även hänvisar till diktarna i antikens Grekland och Rom och Carvaka rörelsen i det klassiska Indien.62 Dessa vaga härkomståsyftningar förefaller endast syfta till att ge förbundet en stolt historia och övertyga om det kloka i förbundets åsikter.
Eftersom man använder sig av begreppet humanism på ett oklart vis och utan att precisera det, gör man direkt anspråk på begreppet, utan att ta hänsyn till dem som exempelvis kallar sig religiösa humanister. Faktum är att man emellanåt förnekar att någon form av kristen humanism kan existera överhuvudtaget och påpekar att ”kristen humanism ter sig som en livsåskådningarnas fyrkantiga triangel”.63 I en artikel skriver man att kombinationen kristen humanism endast har tillkommit som ett bevis på att kristendomen saknar vad den behöver, nämligen en humanism. Man nämner även att det finns en motsägelse mellan att vara humanist och kristen att detta är en orimlig ekvation.64 Här finner man ett väsentligt tankefel,
59 Kurtz, 1999, 1 ; Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 1. Konfucius, kinesisk
moralfilosof 551- 479 f.Kr.
60 Lovell, 2006, 53 -55.
61 Ibid. Legalismen i Kina vid denna tid utgick från att människan var allt igenom ond, och skulle kontrolleras
hårt av staten.
62 Kurtz, 1999, 1 ; Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 1 Enligt NE var denna rörelse
ateistisk medlemmarna motsade sig Shivas auktoritet, vilket visar på Humanisternas syn att humanism innebär ateism.
63 Humanisten, 2003, nr 2, 34. 64 Ibid.
den kristna humanismen existerade som idé långt innan de ateistiska rörelserna uppstod65, motsägelsen man i själva verket syftar på är den mellan att vara vetenskapligt inriktad humanist och att vara kristen. När man skall bemöta kritiken, att man lagt beslag på huma-nismen, försvarar man sig med att hävda ”IHEU representerar den humanistiska livs-åskådningen över hela världen. Så det svenska förbundet har knappast stulit humanismen”.66 Detta resonemang brister eftersom det inte har någon relevans, i själva verket erkänner man mer eller mindre att det är paraplyorganisationen som lagt beslag på begreppet. Vidare bevisar det inte att man har rätt till begreppet endast för att IHEU representerar ett antal humanistiska förbund i världen.
Inom denna oklara definition av vad humanism är, menar man att de allra högsta etiska värden skall rymmas, humanisternas manifest slår nämligen tydligt fast att humanismen innehar dessa. Man skriver; ”Förverkligandet av de högsta etiska värdena är grundläggande för den humanistiska livssynen.”67 Att förbundet anser sina etiska värderingar vara de högsta är inte märkvärdigt, i likhet med de traditionella ideologierna, finns det naturligt nog en stark tro på det rätta i det man förespråkar. Intressant är däremot att man ej tycks argumentera för det rätta i sina etiska värderingar. Istället förefaller man närmast att ägna sig åt motsatsen till
Guilt by association, då man försvarar sin etik genom att hänvisa till att värderingarna
överensstämmer med Aristoteles, Kants, Mills och Deweys människo- och livssyn.68 Att
dessa fyra herrar är erkända tänkare medför inte per automatik att de etiska värderingar man står för är de högsta. Detta argument (vilket förefaller vara det huvudsakliga) är därför inte rationellt. Studerar man etiken närmare finner man att inspirationen till stora delar har hämtats från liberalismen. Kurtz skriver att den humanistiska etiken syftar till att maximera friheten att välja,69 dock inskränks rätten med vissa förbehåll. För att gardera sig mot dem som eventuellt kan tänka sig att utnyttja rätten att välja, till att skada sina medmänniskor har Kurtz formulerat en paragraf som förhindrar detta.
Rätten att välja och den fria viljan är ett återkommande tema i Humanisten, paradoxalt nog förefaller inte denna rätt att sträcka sig särskilt långt i praktiken. Argumentationen förs på ett vis som leder till att rätt val i livet är synonymt med ett humanistiskt val. Rätten till att välja frivillig eutanasi är en hjärtefråga för Humanisterna, varje människa bör ha rätten till
65 Ahlberg, 1992, 75-89. Ahlberg visar i detta kapitel hur humanismen utvecklades under den tidiga medeltiden
utifrån den helige Augustinus bok, De civitate Dei.
66 Humanisten, 2006, nr 3, 23.
67 Kurtz, 1999, 5 ; Idé- och handlingsprogram för Humanisterna, 2006 (2004), 3. 68 Kurtz, 1999, 5.
bestämmande över sitt eget liv menar man. Problemet är att förbundet inte för någon egentlig argumentation för sin ståndpunkt, rätten till eutanasi försvaras med det svaga cirkel-resonemanget; människan bör ha rätt att avsluta sitt liv då denna rättighet överensstämmer med den humanistiska etiken.70 För den människa som till fullo har erkänt sig till den
human-istiska livsåskådningen kan detta argument te sig giltigt, dock är det inte det. Eftersom hela argumentationskedjan för eutanasi går i en ologisk cirkel vilkens logiska konsistens brister då den börjar med den ogiltiga satsen, att humanismens etik är den högsta. Vidare till konsta-terandet, att tanken på eutanasi går hand i hand med humanismens etik, till slutsatsen, att detta bör tillåtas. Argumentationen för aktiv dödshjälp blir därför i inledningsskedet endast en ståndpunkt byggd uppå ett tankefel.
För att ytterligare förstärka rätten till eutanasi tillför man ett socioekonomiskt argument. Humanisterna menar att eutanasi bör brukas inom den offentliga sjukvården av rättviseskäl, då den rike kan betala för att låta sig mördas, en möjlighet den fattige saknar.71 Vad de i själva verket förefaller avse med denna mening är att den rike kan betala för att få hjälp med sitt självmord, alternativt betala ett sjukhus i Nederländerna där eutanasi är lagligt. Men man väljer att använda sig av det mycket kraftfulla ordet mord av retoriska skäl. Detta rätt-viseargument är mycket intressant. I realiteten påstår man att eftersom vissa har råd att kring-gå förbudet mot aktiv dödshjälp i Sverige, bör denna verksamhet för rättvisans skull, bed-rivas inom den offentliga sjukvården. Här uppstår två problem, dels problematiserar man inte hur långt den fria viljan skall sträcka sig. Den fria viljan kan ligga till grund för självmord, men det är mer tveksamt om den fria viljan kan utvidgas till att man kan begära att någon annan skall ta ett liv. Dels kan man fråga sig hur långt Humanisterna vill tillämpa den ovan beskrivna rättvisepraktiken? Eftersom det inte står att finna några förbehåll mot hur långt den ekonomiska rättvisan skall sträcka sig72, kan man tänka sig att den mindre ekonomiskt lyckligt lottade skall få lika tillgång allt annat den inte kan unna sig, såsom kosmetisk kirurgi. Det är dock tveksamt om man avser detta, eftersom man vid upprepande tillfällen i mani-festet framhåller marknadsekonomi som välgörande för människans utveckling. Dock nämner man vid ett tillfälle att man inte skall ha en övertro till att marknadsekonomin skall lösa världens problem.73
70 Humanisten, 2000, nr 4, 5. 71 Humanisten, 2000, nr 4, 4-5.
72 Exempelvis skulle man kunna tänka sig ett förbehåll som inskränker den ekonomiska rättvisan till att endast
gälla lika rätt till liv och hälsa.
73 Kurtz, 1999, Den senare meningen kan vara en rest från tidigare manifest som rekommenderade planekonomi.
Vidare menar man att eftersom mord är olagligt, måste begreppet självmord tolkas som så att denna handling alltid sker gentemot offrets vilja och till följd därav krävs en omformulering av begreppet.74 Denna tolkning av begreppet självmord förefaller vara resultatet av en felaktig slutsats, argumentationen slår fast, i enlighet med lagen, att mord är olagligt och att mord alltid sker mot offrets vilja. Dessa två premisser är giltiga, men att utifrån dessa anta att självmord (eftersom eutanasi är förbjudet i Sverige) i praktiken i nuläget är likställt med mord är felaktigt. Ordet själv är vare sig mångtydigt eller vagt, dess innebörd ihop med ordet mord kan inte tolkas såsom att självmord är en handling som alltid sker gentemot den drabbades vilja. Slutsatsen och poängen man vill göra, att eutanasi bör bli lagligt går därför inte att dra utifrån dessa premisser.
Humanisterna betonar kraftfullt människans fria val, men då debatten om aktiv dödshjälp problematiseras förefaller denna rätt inte längre vara riktigt lika helig. När det gäller svårt sjuka barn som inte kan tala för sig själva anser Humanisterna att dess förmyndare bör ha rätten att ge dem eutanasi.75 Denna åsikt står i paradox till de värderingar som återfinns i manifestet och i idé- och handlingsplanen, här kan man tydligt läsa att även små barns åsikter skall bemötas med respekt och att människans liv är okränkbart. I detta resonemang förlorar den sjuke sin fria vilja av det tveksamma skälet att denne inte kan delge sin vilja.76 Vidare
kan man i texterna om eutanasi finna ytterliggare brott mot tron på människans fria vilja. Humanisterna försöker försvara rätten att välja med en sådan frenesi att resultatet återigen blir simplifierande och logiken i resonemangen brister. Förbundet hävdar att eftersom alla har rätt att välja om man vill avsluta sitt liv, bör den som finner en person som försökt begå självmord, men ännu inte avlidit avstå från att försöka hjälpa denna tillbaka till livet.77 Således försvarar man passiv dödshjälp med hänvisning till den fria viljan. Dock skulle ett dylikt handlande snarast (säkert i åtskilliga fall) leda till att man hjälper någon att istället ge upp sin fria vilja, eftersom man inte funderar över om den som lider av någon form av patologisk sjukdom verkligen handlar av fri vilja?78
74 Humanisten, 2000, nr 4, 4-5. 75 Humanisten, 2000, nr 4, 7. 76 Kurtz, 1999, 7. 77 Humanisten, 2000, nr 4, 7.
78 För att reda ut missförstånd på frågan om personen vill bli återupplivad eller inte föreslår man att den som
tänker begå självmord skall fylla i en standardiserad blankett, som han exempelvis fäster synligt på sina kläder. På så vis blir det klart vad personen vill, menar man. Man kan ändock fråga sig om det inte är sjukdomen som egentligen fyller i blanketten? Ibid.
