Parkettläggning
- med massivträ som utgångspunkt
Martin Alexandersson
MÖBELSNICKERI
Carl Malmsten - Furniture Studies
REG NR: LIU-IEI-TEK-G--15/00928—SE September 2015
Sammanfattning
Det här examensarbetet handlar om parkettläggningar och olika tekniker som kan användas för att skapa dem. Parkettläggning är 2-‐ dimensionella mönster i trä och/eller andra material som används för att pryda bland annat möbler och andra produkter. Dem tillverkas i tunna fanerskikt för att kunna appliceras på önskad yta utan att skapa spänningar i materialet. I Europa har parkettläggningar traditionellt sett skapats genom att faner formats till bitar som fogas samman till ett större mönster. Det finns även andra beprövade tillvägagångssätt som utvecklats under olika skeenden i historien och på olika platser i världen.
I det här arbetet redogör jag för några av de etablerade tekniker samt experimenterar inom området för att jämföra för-‐ och nackdelar med de olika metoderna. Rapportens innehåll vilar på litteraturstudier, observationer från filmklipp, intervjuer samt praktiska empiriska undersökningar.
Jag har jämfört olika tekniker för att se i vilken mån det är möjligt att rationalisera tillverkningen av parkettläggningar. Samtidigt har jag provat en metod som gör det möjligt att skapa parkettläggningar med runda former. På så sätt hoppas jag kunna bidra till utvecklingen och modernisering inom området.
Abstract
This thesis is about furniture parquetry and various techniques. Parquetry can be describe as wooden, 2-‐dimensional patterns used to garnish furniture and other products. It is manufactured in thin veneer layer and applied to the surface. By using thin veneer we are able to minimize stresses in the material, which results in tight joints. In Europe, furniture parquetry is traditionally created by wood veneer pieces that has been formed and joined into a pattern. There are also other proven techniques developed during different stages in history and in different places in the world.
In my thesis I describe some of those established techniques and some of my experiments in the subject. The report is based on literature studies, observations of movie clips, interviews and empirical practical studies. I have compared different techniques to see in what ways it is possible to rationalize the production of furniture parquetry. At the same time I wanted to try and develop a method that makes it possible to create parquetry patterns containing round shapes. In this way I hope to contribute to the development and modernization in the area.
Tack!
För att jag skulle kunna genomföra detta arbete har jag flera personer att tacka. Jag vill börja med att tacka min handledare Leif Burman. Han har fungerat som bollplank genom hela arbetet och har bland annat hjälpt mig med ämnesformuleringar och bistått med värdefull kunskap och litteratur inom området. Jag vill tacka Johan Knutsson som har korrekturläst och gett tips angående rapporten. Ett stort tack vill jag också rikta mot mina studiekamrater Anna Franzén, Sebastian Gonzalez, Caspar Reuterswärd och Christoffer Östman för deras fina engagemang och peppande under arbetets gång.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Mål och frågeställning ... 2
1.3 Avgränsningar ... 2
1.4 Metod och struktur ... 3
2 Etablerade tekniker ... 4
2.1 Faner och parkettläggning ... 4
2.2 Traditionell europeisk parkettläggning med faner ... 6
2.3 Multi-‐laminar veneer – Industriellt mönsterfaner ... 13
2.4 Yosegi – Japansk parkettläggning ... 16
2.5 ”Bandsågsmetoden” ... 22
3 Experiment – Etablerade tekniker ... 25
3.1 Traditionell europeisk parkettläggning med faner ... 25
3.2 Yosegi ... 27
3.3 ”Bandsågsmetoden” ... 31
4 Formexperiment -‐ Framtagning av produkt ... 34
4.1 Teknik X ... 34
4.2 Formgivning ... 35
4.3 Tillverkning ... 36
5 Avslutning ... 40
5.1 Utvärdering av mina teknikstudier ... 40
5.2 Utvärdering av mina teknikexperiment ... 41
5.3 Utvärdering av mina formexperiment ... 43
5.4 Diskussion och Reflektion ... 45
6 Referenser ... 47
Bilaga 1 Bilder, färdiga produkter Bilaga 2 Intervju, Leif Burman
Bildförteckning
Bild 1. Molinaroni, Pierre, 1989, Byrå ... 6
Bild 2. Ramond, Pierre, 1989, Skäranhåll och skärande ritsmått ... 7
Bild 3. Ramond, Pierre, 1989, Demostartion av skäranhål ... 8
Bild 4. Ramond, Pierre, 1989, Släde till cirkelsåg ... 9
Bild 5. Ramond, Pierre, 1989, Fanerfogning med maskeringstejp ... 10
Bild 6. Ramond, Pierre, 1989, Fanertejpmaskin ... 11
Bild 7. Ramond, Pierre, 1989, Fanerläggning ... 12
Bild 8. Ramond, Pierre, 1989, Parkettläggningsmönster ... 12
Bild 9. Mateo Ragni Studio, 2015, Produkter med Multi-laminar veneer .. 13
Bild 10. Castro, Gaetano & Zanuttini, Roberto, 2004, MLV ... 14
Bild 11. TABU, 2015, Multi Laminar Wood ... 15
Bild 12. OKA Craft, 2015, Yosegi, Tricky box ... 16
Bild 13. Burman, Leif, 2012, Yosegi, Gummiband ... 18
Bild 14. Burman, Leif, 2012, Yosegi, Pressmall ... 18
Bild 15. Burman, Leif, 2012, Yosegi, Paket färdigt för hyvling ... 19
Bild 16. Burman, Leif, 2012, Yosegi, Handhyvling. ... 19
Bild 17. Burman, Leif, 2012, Yosegi, Slicemaskin ... 20
Bild 18. Burman, Leif, 2012, Yosegi, Mönster ... 21
Bild 19. The Apprentice and The Journeyman, 2013, Kompassrosor ... 22
Bild 20. The Apprentice and The Journeyman, 2012, Släde till bandsåg .. 22
Bild 21. The Apprentice and The Journeyman, 2012, Stumlimmaning ... 23
Bild 22. The Apprentice and The Journeyman, 2012, Fanersågning ... 23
Bild 23. Traditionell europeisk parkettläggning med faner, Fräsmall ... 25
Bild 24. Traditionell europeisk parkettläggning med faner, Matchning ... 25
Bild 25. Traditionell europeisk parkettläggning med faner, Spetsar ... 26
Bild 26. Traditionell europeisk parkettläggning med faner, Bord ... 26
Bild 27. Yosegi, Hyvelmal ... 27
Bild 28. Yosegi, Stavar limmas till paket. ... 28
Bild 29. Yosegi, Pressmall ... 28
Bild 30. Yosegi, Klotsar. ... 29
Bild 31. Yosegi, Block färdig att hyvlas. ... 29
Bild 32. Yosegi, Hyvling av fanerskikt ... 30
Bild 33. Yosegi, Håligheter i fanerskikt ... 30
Bild 34. Yosegi, Urslag i block ... 30
Bild 35. Bandsågsmetoden, Sågjigg ... 31
Bild 36. Bandsågsmetoden, Limmade klotsar ... 31
Bild 37. Bandsågsmetoden, Fanersågning ... 32
Bild 38. Bandsågsmetoden, Matchning ... 32
Bild 39. Bandsågsmetoden, Ojämn fog ... 33
Bild 40. Teknik X, Mönstret Fisken ... 34
Bild 41. Teknik X, Inspiration ... 35
Bild 42. Teknik X, Frässtål ... 35
Bild 43. Teknik X, Yta efter sågning. ... 36
Bild 44. Teknik X, Limfog med rundstavar ... 37
Bild 45. Teknik X, Bredbandsputsning ... 37
Bild 46. Teknik X, Limning av fanerblock ... 38
Bild 47. Teknik X, Fanersågning ... 39
Bild 48. Teknik X, Färdiga parkettläggningar ... 43
Bild 49. Teknik X, Färdiga parkettläggningar ………..44
1 Inledning
1.1 BakgrundUnder min tid på Carl Malmsten Furniture Studies har jag fått upp ögonen för parkettläggningar och intarsia av olika slag, då främst applicerade på möbler. Under den första terminen hade jag möjlighet att tillverka ett runt bord, ritat av Carl Malmsten själv, där en avancerad parkettläggning var den huvudsakliga uppgiften. Den teknik som jag då använde mig av bygger på att jag utgick från tunt skuret faner som formades till tårtbitar för att sedan fogas samman till ett mönster. Använda faner som utgångsmaterial görs även när det gäller att såga eller skära intarsia.
Hösten 2014 gjorde jag min praktik i Japan. I samband med detta kom jag i kontakt med en helt annan teknik för att skapa detaljerade mönsterläggningar i trä, Yosegi (Yosegi-‐zaiku). Den bygger på att stavar i olika träslag formas och limmas samman för att skapa geometriska mönster. Stavpaketen hyvlas sedan till tunna skikt som limmas upp på önskad yta, traditionellt sätt på boxar. Det som kanske tilltalade mig mest med Yosegi var att när väl stavpaketen är hoplimmade kan de hyvlas till ett ansenligt antal skikt. Jämfört med att limma ihop varje fanerbit för sig
verkar detta vara ett mer rationellt sätt att arbeta, förutsatt att målet är att producera flera enheter.
På så sätt hade intresset för olika mönster i trä och dess tillverkningstekniker blivit allt större och önskan om att för-‐ djupa mig i ämnet likaså. Samtidigt tyckte jag mig se ett område där det finns utrymme för utveckling och förnyelse, något jag trodde att jag kunde bidra med.
1.2 Mål och frågeställning
Målet med detta arbete är att undersöka alternativa parkett-‐ läggningstekniker till dem där faner används som utgångs-‐ material. Att få en tydligare förståelse för hur dessa tekniker utförs och används samt få en större förståelse för hur dessa kan utvecklas. Det gäller såväl historiska som idag etablerade tekniker.
-‐ På vilket sätt kan avancerade mönster i parkettläggningar skapas med massivträ som utgångsmaterial och vilka för-‐ och nackdelar kan dessa tekniker ha jämfört med tekniker där faner används som utgångsmaterial?
1.3 Avgränsningar
I detta arbete finns betydande avgränsningar och det är viktigt att påpeka att detta bör ses som toppen av ett isberg inom området. Avgränsningarna beror främst på den tid som arbetet förväntas motsvara. Avgränsningar är gjorda utifrån min subjektiva bedömning av hur relevanta vissa delar är, vilka på så vis fått ta större eller mindre plats i arbetet.
Jag har valt att inrikta mig mot de tekniker som är möjliga att utföra i ett mindre snickeri. Det vill säga tekniker som kräver stora industriella maskiner kommer ha en liten, alternativt ingen, plats i denna studie. Jag kommer undersöka tekniker som används vid tillverkning av parkettläggningar på möbler, inte parkettläggningar i golv.
När det gäller framtagandet av de avslutande produkterna har jag ingen avsikt att fördjupa mig i den konstnärliga delen utan kommer fokusera på tekniker och tillverkning. Mönstrens utformning har jag utvecklat enbart i den omfattning jag tyckt varit nödvändig för att synliggöra teknikens möjligheter.
1.4 Metod och struktur
Utifrån litteraturstudier och empiriska undersökningar redogör jag för olika tekniker inom området. Jag har också valt att göra formexperiment där jag blandar tekniker för att i viss mån utveckla området. Jag vill även ta fram en eller ett fåtal produkter som ska fungerar som visuellt stöd till min studie, där jag visar på olika möjligheter att skapa mönster.
Arbetet är utformat på så sätt att jag ger en teoretisk beskrivning av ett flertal etablerade parkettläggningstekniker, relevanta för studien, följt av en empirisk undersökning där jag gör experiment inom ett antal utvalda tekniker. Jag utvärderar underlaget och utifrån det väljer jag en teknik att arbeta vidare med i framtagningen av ett antal produkter.
Den teoretiska beskrivningen vilar huvudsakligen på litteraturstudier, intervjuer och internetbaserad information, då
i stor utsträckning filmbaserad information. Den praktiska empiriska undersökningen äger rum i Carl Malmsten Furniture Studies’s snickeriverkstad, en verkstad som motsvarar ett mindre snickeri. Här undersöker jag ett antal tekniker för att bland annat få en tydligare bild om vilka tekniker som lämpas bäst för olika mönster. Vid arbetet med att ta fram mönster och de slutliga produkterna har jag inspirerats av studiekamrater på universitetet.
För att kunna beskriva arbetet på ett så riktigt och pedagogiskt sätt som möjligt har jag valt att använda många bilder i rapporten.
2 Etablerade tekniker
2.1 Faner och parkettläggningAtt dekorera ytor med trä i olika mönster är en gammal teknik, den tros ha uppstått för ungefär 5000 år sedan i Egypten.1
Bruksföremål försågs med mosaik av trä och pärlemor och höjde på så sätt värdet på dessa varor. Med tiden spred sig varor och kunskaper om tekniken över medelhavet och sedan 1400-‐talet har intarsia och parkettläggningar utvecklats mycket i Europa. Det är framförallt i Italien, Frankrike och Österrike som den största utvecklingen har skett och Italien är än idag stort inom intarsia. Under 1700-‐talet blev det vanligt att täcka svängda och plana ytor på möbler med parkettläggningar, geometriska mönster som bestod av rektanglar, trianglar, romber. Mönstren var ibland tillverkade i olika träslag eller andra material för att skapa en 3-‐dimensionell effekt (bild 1).
Parkettläggningar är 2-‐dimensionalla mönster som tillverkas i faner. Faner är tunt skuret, sågat eller svarvat trä som till exempel används som ytskikt på möbler. Beroende på användningsområde tillverkas faner i olika tjocklekar, allt ifrån
1 Stupperich, Ruth & Clemens, 2012, Japanisches Kunsthandwerk,
Yosegi – zaiku, samling, PenInsula, Düsseldorf
0,2 millimeter och uppåt. Att använda sig av faner har många fördelar; konstruktionsmässigt, ekonomiskt och miljömässigt. Trä är ett levande material och rör sig i förhållande till klimatet. Genom att tillverka fanerskikt av träet kan denna rörelse kontrolleras och minimeras. I och med att faner limmas upp på ”döda” material, till exempel skivmaterial blir det möjligt att skapa mer formstabila möbler. Vid parkettläggningar med olika fiberriktningar blir detta viktigt då trä rör sig olika mycket åt olika håll. För att de fogar som utgörs av två olika fiberriktningar inte ska spricka bör materialet hållas tunt för att minimera spänningar. Faner är helt enkelt en förutsättning för att skapa hållbara parkettläggningar som inte spricker med tiden.
Att använda sig av faner är ett bra sätt att ta vara på jordens resurser. Ur ett hållbarhetsperspektiv kan fanerade möbler vara ett mycket bättre alternativ jämfört med massiva möbler, förutsatt att dessa görs på ett hållbart sätt samt är tillverkade för att hålla i lång tid framöver. I fanermöbler kan blindträet vara av ett mindre attraktivt träslag eller skivmaterial som har mindre miljöpåverkan. På så sätt kan vi vara mer resurssnåla, få mindre spill och därför behöver mindre skog avverkas/skövlas. Skog som är viktig att ha kvar, då den genom att binda koldioxid i atmosfären bidrar till att växthuseffekten inte ökar. På många
platser i världen hotar också avverkning/skövling den biologiska mångfalden, dessa skogar är viktiga för en mängd djur och växtarters överlevnad.
I och med att billigare träslag eller skivmaterial kan användas som blindträ finns det även och har alltid funnits en ekonomisk aspekt med att använda sig av faner. Ofta har det funnits en tanke om att spara på det dyrbara och exklusiva material som används, dels för att det är dyrt men också för att materialet ibland kan vara svårt att få tag i.
2.2 Traditionell europeisk parkettläggning med faner Bakgrund
Traditionell europeisk parkettläggning är en metod där faner av trä eller andra material fogas samman och fästs på en yta för att skapa en dekorativ effekt. Genom att limma samman större och/eller mindre fanerbitar med varandra kan olika mönster och uttryck skapas. I och med att parkettläggningar är uppbyggda av faner kan hållbara fogar skapas, som tidigare inte varit möjliga på grund av massivträets rörelse.
Italienskans Tarsia Geometrica och franskans Frisage eller Jeux
de Fond är alla varianter av parkettläggning2. Parkettläggning
innebär, enligt min uppfattning, att geometriskt formade fanerbitar adderas till varandra för att skapa mönster. Parkettläggning förväxlas ibland med intarsia. Då arbetar hen istället med friare motiv enligt principen att flera skikt sågas samtidigt, för att få en positiv och en negativ version av samma motiv. Inom möbelsnickeriyrket skiljer vi på dessa tekniker även om de ursprungligen härstammar från samma område, att skapa dekorativa mönster eller bilder med hjälp av fanerskikt. Ibland
2 Ramond, Pierre, 1989, Marquetry, Taunton Press, Newtown,
Conn.
kombineras parkettläggningar och intarsia, vilket också gör det svårt att skilja dem åt.
Bild 1. Fransk byrå från 1700-‐talet med parkettläggning.
Skära faner för hand
Att tillverka parkettläggningar för hand kräver relativt få verktyg men är desto mer tidskrävande, vilket gör att det lämpar sig bäst åt mindre arbeten och/eller enstyckstillverkning. De verktyg som behövs (lite beroende på vilket mönster som tillverkas) är i stora drag: penna, linjaler i olika utförande, vinkelhake och smygvinkel, handfanersåg, skär-‐anhåll och underlag (bild 2), skärande ritsmått, stämjärn och fanerkniv.3
För att kunna förklara tillvägagångsättet på ett enkelt sätt tar jag ett exempel med en parkettläggning som ger illusion av kuber som är staplade på varandra, även kallad Louis kub. Till det behövs rombformade bitar med en vinkel på 30o i olika träslag
alternativt olika fiberriktningar (beroende på utseende).
3 Metcalfe, Jack & Apps, John, 2003, The marquetry course,
Batsford
Bild 2. Skäranhåll och skärande ritsmått.
Fanerremsor sågas med övermått, antingen en eller flera åt gången. Ena kanten skärs ren med hjälp av en linjal och stämjärn alternativt fanerkniv. Observera att den vinklade sidan av eggen är riktad bort från den del som ska sparas så att snittet blir 90o
mot fanerets ovansida. Skäranhållet och det skärande ritsmåttet används för att skära rent den andra kanten och remsan blir då helt parallell. Genom att fästa ytterligare ett anhåll på skäranhållet med en vinkel på 30o skärs remsorna till romber.
Att använda ett skäranhåll minimerar risken av att bitarna blir olika (bild 3).
Forma faner maskinellt
Det finns flera olika maskiner som är utvecklade för att forma faner för till exempel parkettläggning. Fanerklipp eller fanersåg/fräs hör till de vanligaste på ett snickeri som arbetar med faner idag. Dessa maskiner behöver dock ofta kompletteras med en cirkelsåg för att kunna såga till mindre bitar och avancerade vinklar. Ibland används även fräsmaskin för att forma fanerbitarna.
Här använder jag samma exempel av parkettläggning som i tidigare stycke, dvs. Louis kub. Principen är densamma men istället för att skära för hand används cirkelsåg. För att
Bild 3. Demostartion av skäranhål.
effektivisera tillverkningen bearbetas faneret oftast i buntar som hålls samman med tejp, lim eller fanerstift. Stift används då på ställen som senare skärs/sågas bort. Till cirkelsågen används en specialtillverkad släde (bild 4). Släden är tillverkad av en plywoodskiva med två lister undertill som glider parallellt med sågklingan i de spår som finns i sågbordet. Listerna kan vara kvadratiska eller gradade beroende på hur spåren i bordet ser ut. Slädens ovansida är förstärkt med två massiva reglar i bak-‐ och framkant för att hålla ihop släden när sågklingan går genom plywoodskivan. På slädens ovansida placeras även anhåll som gör det möjligt att såga de vinklar som önskas. Buntar sågas till grovt i bandsågen för att sedan sågas till parallella remsor i cirkelsågen, mot ett anhåll som är parallellt med sågklingan. Därefter sågas remsorna till romber med önskad vinkel, i det här fallet 30o. En pressbit ovanpå fanerbunten ser till att faneret
sitter fast och ligger plant mot underlaget samt motverkar urslag. Av säkerhetsskäl och för att få bästa sågsnitt bör klingan inte vara högre än 2 mm över fanerbunten. Även val av sågklinga och hastighet påverkar snittet. Anhållen på släden kan vara placerade på olika sätt beroende på mönstret och bitarnas utseende.
Bild 4. Släde till cirkelsåg, där två olika former kan sågas.
Foga faner
Det finns flera olika sätt att foga samman fanerbitar till ett mönster. Tidigare var det vanligt med varmt animaliskt lim, till exempel benlim. Bitarna limmas antingen upp på papper och sätts i press för att skapa ark, alternativt limmas direkt på den ytan där parkettläggningen ska sitta. Små huvudlösa stift kan användas för att få faneret på rätt plats, stiften avlägsnas när limmet torkat. Då det blir små hål där stiften har suttit är detta relativt ovanligt och har använts främst vid fanering av svängda ytor.
Fanertejp är ett annat sätt att foga mindre fanerbitar, den idag vanligaste manuella metoden4. Det är en tunn papperstejp med
klister på ena sidan som aktiveras med fukt, lämpligen med en svamp eller i en speciell fanertejpshållare. Bitarna tejpas samman och för att undvika att faneret blir ”bubbligt” när det kommer i kontakt med den fuktiga tejpen sätts arket i press. När tejpen sedan torkar krymper den något, vilket gör att fanerbitarna pressas mot varandra. Tejpen finns i olika utföranden (bredd, med eller utan hål, osv.) och eftersom den är så pass tunn kan den användas på utsidan av fanerarket som
4 http://www.joewoodworker.com/veneering.htm 2015-‐04-‐08
pressas mot en yta utan att göra större märken i faneret. När fanerarket är limmat på plats avlägsnas tejpen genom putsning eller att den återfuktas och skrapas bort.
Ett annat sätt är att använda sig av maskeringstejp och lim (bild 5). Då tejpas faneren ihop med maskeringstejp och genom att ”vika upp” fogen kan lim appliceras. Överflödigt lim skrapas bort och stycket placeras mellan två plana ytor, till exempel två skivor som limmet inte fäster på. När limmet har härdat kan maskeringstejpen avlägsnas.
Bild 5. Foga faner genom att tejpa med maskeringtejp, applicera lim i fogen och avlägsna tejpen när limmet torkat.
Företag som producerar större kvantiteter av parkett-‐ läggningar använder sig av maskiner för att foga ihop faner. Dessa lämpar sig inte för arbeten med små bitar utan för större arbeten. Det finns olika typer av maskiner för att foga faner. Till exempel tejpmaskiner (bild 6) och maskiner som ringlar och smälter fast en tunn plasttråd i ett sick-‐sackmönster. Det finns även maskiner som limmar ihop faneren genom att sprida lim på kanterna för att sedan lägga dem mot varandra och härda limmet med värme. Gemensamt för alla dessa maskiner är att de kan användas på ett sätt som gör att eventuella fogmaterial (lim/tejp) vänds inåt vid fanering och på så sätt ta bort momentet där detta material måste avlägsnas.
Bild 6. Fanertejpmaskin
Mönster
Det finns egentligen ingen gräns för hur många olika parkettläggningar som kan skapas, även om geometriska mönster har varit vanligast historiskt sett. Genom att laborera med träslag, fiberriktningar och typ av faner (kvartsskuret, planskuret, svarvat) kan mönster varieras i det oändliga.
Bild 7. Olika fanerläggningar.
Bild 8. Parkettläggningsmönster.
2.3 Multi-‐laminar veneer – Industriellt mönsterfaner Bakgrund
Multi-‐laminar veneer (MLV) är ett industriellt framtaget trämaterial5. Det skapas genom att faner i olika träslag eller
färger limmas samman till block som skärs till nya faner och på så sätt kan faneret formas till önskat utseende/mönster. Tekniken uppkom i Italien på 1950-‐talet då marknaden för fanerade möbler växte och efterfrågan på exotiska träslag, så som teak och mahogny var stor. Genom att färga, foga och skära faner med denna teknik kunde faner som såg ut som de eftertraktade träslagen skapas, vilket både var mer ekonomiskt och ekologiskt hållbart. Patentet på tekniken ägs av det italienska företaget Tabu, det finns även andra företag som har utvecklat liknande tekniker6. Tekniken används i
massproduktion av produkter för bygg-‐ och möbelindustrin, till exempel skivmaterial, kök och golv.
5 Castro, Gaetano & Zanuttini, Roberto, 2004, “Multilaminar
wood: Manufacturing process and main physical-‐mechanical properties”, Forest Products Journal, vol. 54; no. 2, s: 61–45
6 Tagliabue, Andrea, 2013, United States Patent: US8608898 B2
Bild 9. Exempel på produkter som skapats med Multi-‐laminar veneer.
Utförande
Processen går till så att stockar av bästa kvalitet i relativt billiga, snabbväxande träslag kokas och svarvas till faner med en tjocklek mellan 0,7 – 1 millimeter. Faneret kapas till önskad bredd, vanligtvis 70-‐80 cm och eventuella defekter som kvistar eller fläckar skärs bort med en kniv. Hålen som blir i faneret behövs inte fyllas igen då dem fylls ut under limning. Beroende på slutproduktens utseende bleks, färgas och torkas (fuktighetskvot ca 6 %) det svarvade faneret. Blekningen kan ske antingen genom kemisk eller optisk blekning. Infärgningen görs ofta för att efterlikna ett annat träslag men kan också göras för att skapa färger som inte finns naturligt.
De färgade faneren läggs i buntar motsvarande de block som ska limmas. Beroende på slutproduktens utseende (färg, mönster etc.) placeras faner med olika färg på varandra med ådringen åt samma håll. Limmet som används är melamin-‐karbamid-‐ formaldehyd-‐lim eller annat fuktbeständigt lim, i vissa fall används också polyuretan-‐lim. För att skapa visuella effekter används ibland färgat lim. Efter att ha spridit lim på båda sidorna av faneret pressas fanerbunten till ett block.
När limmet har härdat sågas fanerblocket till önskat format (vanligtvis 70 x 70 x 200-‐350 centimeter). Om målet är ett
randigt faner (likna kvartsskuret) pressas blocket mellan två plana ytor, är målet ett ”blaskigt” faner (likna planskuret) pressas blocket mellan en konvex respektive en konkav yta. Blocket hyvlas till faner eller sågas till tjockare ämnen beroende på slutprodukt. Genom att hyvla/såga blocket i olika vinklar ändras utseendet. Dessa ämnen kan limmas ihop till nya block och hyvlas till faner för att skapa parkettläggningar till exempel rutmönster eller fiskbensmönster. Beroende på parkett-‐ läggningens komplexitet behöver detta moment upprepas flera gånger (bild 10).
Bild 10. Produktionskedja för Multi Laminar Wood.
Mönster
Med hjälp av CAD/CAM-‐teknologi är det möjligt att kopiera äkta träslag eller skapa nya mönster. Programmet analyserar data från ett skannat faner eller en parkettläggning och räknar ut hur materialet ska blekas, färgas och limmas samt i vilken vinkel blocket ska skäras alternativt sågas.
Bild 11. Exempel på mönster från företaget Tabu.
2.4 Yosegi – Japansk parkettläggning Bakgrund
Yosegi är en japansk typ av trämosaik eller parkettläggning. Yosegi kommer ursprungligen från ordet yosern som betyder sammanfogat trä. Precis som andra parkettläggningstekniker härstammar Yosegi från den teknik som utvecklades i Egypten för ungefär 5000 år sedan7. Där präglades bruksföremål med
mosaik av trä och pärlemor. Med tiden spred sig varor och kunskaper om tekniken österut på den så kallade sidenvägen via bland annat Persien, Kina och Japan. Därför finns snarlika parkettläggningstekniker på olika platser i Asien, fast med olika namn. Exempel på det är persiska Khatamkari och Yosegi visa stora likheter med varandra8. Tekniken är så gott som samma
även om mönstren skiljer dem åt. Både ska ha uppkommit ungefär samtidigt men med ett avstånd på 760 mil. De äldsta idag bevarade Yosegi-‐mönstren hittas på en förvaringslåda i palatset i Nara strax söder om Kyoto och är över 1000 år gammal.
7 Stupperich, Ruth & Clemens, 2012, Japanisches Kunsthandwerk,
Yosegi – zaiku, samling, PenInsula, Düsseldorf
8 Kashizadeh Ghalibaf, Faranak, 2013, Khatamkari -‐ En av den
persiska konstens traditionella inläggnings-‐tekniker; skador, orsaker, åtgärder, Linköpings universitet
Bild 12. Tricky box med Yosegi.
Idag är Hakone högsätet för Yosegi. Det finns ett antal företag som tillverkar olika produkter med Yosegi, och då främst olika typer av puzzle box eller ”tricky-‐box” som dem också kallas (bild 12). Det sägs att ”tricky-‐boxarna” kom till på grund av att det i Hakone inte fanns några metaller att tillverka gångjärn eller lås av. För att skapa bra förvaring tillverkades andra typer av stängningsfunktioner och yosegi-‐mönstren var då ett bra sätt att dölja låsanordningen. Hakone låg på huvudvägen mellan Tokyo och Kyoto vilket gjorde att byn hade många besökare. Boxarna blev en handelsvara och ansågs mycket exklusiva9.
Utförande
Tekniken går ut på att tunna stavar limmas samman till paket som hyvlas, hyvelspånen skapar tunna fanerskikt som limmas upp på önskad yta och skapar dekorativa mönster.
Stavarna sågas fram från tunna limfogar, för att fiberriktningen i träet ska ligga åt motsatt håll gentemot stavarna. Dvs. ändarna på stavarna består inte av ändträ. Stavarna är sågade i olika storlekar och vinklar beroende på mönster. När stavarna limmas samman används vanligt vitlim (PVAc) och sätts i press med gummiband, snöre och ibland även mindre pressmallar. När mindre och färre stavar ska fogas samman behövs mindre tryck och det räcker med gummiband eller snöre (bild 13). Vid större limningar används ofta pressmallar och tvingar (bild 14). Limmet, som i japan kan skilja sig i konsistens gentemot det vitlim som vi är vana med i Sverige, appliceras med roller, pensel eller spackel.
Paketet limmas upp på ett underlag med hjälp av dubbel-‐ häftande tejp, för att få stabilitet i paketet och på så sätt kunna hyvla så många fanerskikt som möjligt (paketen hyvlas inte hela vägen igenom, hen brukar spara några millimeter). I ändarna på
Bild 13. Gummiband används för att limma samman mindre bitar.
Bild 14. Pressmallar används vid större limningar.
paketet limmas stödbitar på som motverkar urslag vid hyvling (bild 15).
Storleken på paketen varierar beroende på mönster men också på vilken metod som används för att hyvla skikten. Historiskt sätt har skikten hyvlats fram med handhyvel (bild 16) medan idag används en så kallad slicemaskin i produktionen av Yosegi. Att hyvla för hand begränsar paketets bredd till hyvelns bredd. För att motverka sprickor i skikten fuktas paketen med en trasa innan hyvlingen. Beroende på träslag och luftfuktighet behövs ämnet fuktas olika mycket. Hyvelspånen som utgör fanerskikten har en tjocklek mellan 0,1 – 0,2 mm. Om skikten är för tunna lyser blindträet igenom och är de för tjocka är det lätt att dem går sönder. Det är såklart också en ekonomisk fråga, görs skikten tjockare blir det färre skikt på varje paket. Det är ingen större skillnad på skiktens tjocklek vid hyvling för hand jämfört med när slicemaskin används.
En slicemaskin utgörs av ett bord med ett skärande blad (bild 17). Bladets vinkel kan justeras så att paketet hyvlas diagonalt för att få bästa resultat. Paketet förs in på ena sidan av maskinen, matas över bladet med hög hastighet med hjälp av ett matarverk och kommer ut på andra sidan. Skikten faller då ner under maskinen på golvet eller i en behållare. Den höga
Bild 15. Paket färdigt för hyvling.
Bild 16. Handhyvling av fanerskikt.
hastigheten påverkar dels snittets distinkthet men även produktionens tidsåtgång, dvs. ur ett ekonomiskt perspektiv. Skikten fästs upp på önskad yta. Antingen direkt på blindträet alternativt på ett papper (Washi) som sedan fästs på blindträet. Att limma upp skikten på papper gör att mönstren håller samman och på det sättet göra det möjligt att lagra skikt som ska användas senare. Limmet appliceras tunt i fiberriktningen för att inte synas igenom det tunna skikten, med roller och ibland stryks även limmet ut med en bred pensel. Blindträet varierar beroende på produkten. Enklare produkter kan vara uppbyggda av MDF. Annars är ljust blindträ att föredra då mörka kan lysa igenom de tunna skikten.
Ofta tillverkas och lagras, dels mönsterblock men också färdiga skikt, för att kunna användas efter beställningar i senare steg. Även komponenter till olika mönster lagrades, då med utmärkt fiberriktning för att veta vilket håll de ska hyvlas åt. Det är ovanligt att foga samman redan skurna fanerskikt. Bredden på mönstret och kombinationer av mönster bestäms redan i steget då paketen tillverkas.
Bild 17. Slicemaskin för maskinell hyvling.
Mönster
Inom Yosegi finns 130 klassiska mönster. Genom att kombinera dessa på olika sätt är möjligheterna att skapa nya mönster oändliga (bild 18). Mönstren består av geometriska figurer så som trianglar, kvadrater och romber och bygger ofta på bestämda vinklar, vanligtvis 30 grader10. Ibland förekommer
också svängda former även om det är vanligast med raka. De traditionella mönstren används även i textiler och pappersprodukter.
Olika företag har kommit att utveckla och specialiserat sig på olika mönster, både traditionella men också mer nyskapande och på så sätt skapat signum för deras verksamhet.
10 http://www.hakonemaruyama.co.jp/marquetry-‐pattern-‐ e.htm 2015-‐05-‐28 Bild 18. Olika mönster kan kombineras.
2.5 ”Bandsågsmetoden” Bakgrund
Tekniken, som jag har valt att kalla Bandsågsmetoden, påminner om både Traditionell europeisk parkettläggning med faner och
Yosegi som beskrivs ovan. Den går ut på att foga samman
symmetriska klotsar i dekorativa mönster. Det mönstrade blocket sågas med bandsåg till skikt som sedan kan appliceras på en plan yta11.
Utförande
Tekniken utgår från massivt trä som sågas och hyvlas till stavar. Stavarna sågas sedan, med hjälp av bandsåg eller cirkelsåg, till klotsar med olika vinklar beroende på mönster. För att såga många identiska klotsar med korrekta vinklar används en specialtillverkad släde (bild 20). Oberoende av vilken såg som används är släden konstruerad för att glida parallellt med sågblad/klinga. Den består av en skiva som på undersidan är utrustad med lister som glider i sågbordets spår alternativt längs sågbordets ytterkanter. På ovansidan av släden finns ett
11 https://www.youtube.com/watch?v=K32LHZcoIIE
2015-‐05-‐10
Bild 19. Kompassrosor som är tillverkade med ”Bandsågsmetoden”.
Bild 20. Släde till bandsåg.
eller flera anhåll med önskad vinkel, mot vilka ämnet som ska sågas placeras. Val av träslag samt fiberriktning är avgörande för parkettläggningens utseende, precis som i alla typer av parkettläggningar.
Träklotsarna stumlimmas mot varandra med ett trälim som inte fodrar särskilt högt tryck vid limning (bild 21). Om nödvändigt putsas sågytorna med ett sandpapper uppfäst på en skiva för att få bättre kontaktyta. Ofta limmas ett mindre antal klotsar samman, först till mindre partier som sedan limmas ihop till större mönster. Limmet stryks på och klotsarna gnuggas mot varandra och förs på rätt plats. Limningen av klotsarna sker på en plan arbetsyta av laminat, tillräckligt glatt för att överflödigt lim inte ska fästa klotsarna mot arbetsytan. Ibland används gummiband eller maskeringstejp runt de hoplimmade klotsarna som press.
Blockets ytor hyvlas eller putsas plana beroende på hur stora ojämnheterna är samt utrustning. Blocket sågas stående med bandsåg till tunna skikt (bild 22). Ett högt anhåll ger blocket stöd och förenklar sågningen. Blockets bredd begränsas av hur höga ämnen bandsågen klarar av att såga, för att skapa bredare parkettläggningar krävs att skikten fogas samman efter sågning.
Bild 21. Klotsarna stumlimmas med maskeringstejp som tryck.
Bild 22. Sågning av fanerskikt i bandsåg.
Antal skikt per block beror på blockets tjocklek, skiktens tjocklek samt sågbladets avverkning. Hur tunna skikten kan sågas beror på träslag, blockets storlek, såg och sågblad men är vanligtvis 1 millimeter tjocka. Skikten limmas upp på önskad yta och eventuella sågmärken putsas bort.
Mönster
De mönster som tillverkas med Bandsågsmetoden är ofta raka och relativt enkla mönster. Kvadrater, trianglar, romber och kuber bildar olika mönster. Det är vanligt med spelbräden så som Schack eller Backgammon, kompassrosor (bild 19) eller kub-‐mönster.
3 Experiment – Etablerade tekniker
Till experimenten har jag valt utgångsmaterial bland de träslag jag redan hade till mitt förfogande. Träslagen som jag använt är björk, ek, furu, körsbär, lönn, mahogny, valnöt.
3.1 Traditionell europeisk parkettläggning med faner
I tekniken Traditionell europeisk parkettläggning med faner har jag tillverkat en rund parkettläggningen som består av 24 tårtbitar där spetsarna möts i mitten.
En bunt med minst 24 faner tejpas ihop och fräses till tårtbitar, alla exakt lika stora (bild 23). Vinkeln på spetsen är 15 grader, 360 dividerat med 24 är 15. Det är väldigt viktigt att vinkeln inte är mindre än 15 grader. Är vinkeln för liten kommer faneret inte räcka 360 grader, är den å andra sidan någon 100-‐dels grad för
stor går det att justera vid sammanfogningen.
Bild 23. Fräsmall för tårtbitar.
Bild 24. Parkettläggningen fogas till två större delar som matchas mot varandra.
Faneret fogas samman genom att tårtbitarna tejpas ihop med maskeringstejp och lim appliceras mellan dem. Det är också möjligt att använda fanertejp som putsas bort efter uppfästning på önskad yta, då behövs inget lim appliceras i fogen. Tårtbitarna sätts först ihop till två halvcirklar. Om de då inte är exakt 180 grader kan de behöva putsas jämna innan de fogas ihop för att få en tät fog (bild 24). Efter att hela cirkeln har fogats ihop och limmet har härdat kan maskeringstejpen avlägsnas. Att arbeta med faner kräver stor uppmärksamhet och försiktighet då det är sprödare och mer ömtåligt än massivträ. Parkettläggningen i det här experimentet är ett bra exempel på svårigheter som kan uppstå. Till exempel när snäva vinklar eller spetsar ska fräsas eller skäras fram har faneret en tendens att röra på sig, spricka eller gå sönder på annat sätt. I det här fallet var det svårt att få bra tryck längst fram på spetsen av tårtbitarna under fräsmomentet. Det gjorde att faneren tenderade att vibrera och spetsarna ändrade vinkel och blev längre än önskat (bild 25). Det löstes genom att färre faner frästes åt gången samt att spetsarna putsades för hand när de fortfarande satt i mallen. Det är lätt att ha kontroll över utfallet och varje bit kan tas om hand omsorgsfullt för bästa resultat. Å andra sidan är det ett relativt tidsödande arbete.
Bild 25. Spetsar och snäva vinkar kan bli ojämna vid fräsning.
Bild 26. Färdig parkettläggning med ytbehandling.
3.2 Yosegi
Jag har valt att tillverka ett traditionellt mönster, Nami. Det lämpar sig bra för denna studie då det innefattar flera för tekniken typiska moment. I och med den begränsade tiden valde jag att skala upp mönstret något samt använda andra träslag än de som vanligtvis används i Japan. Jag använde mig av björk, körsbär och mahogny. Jag ville skapa två olika utföranden för att se om det var skillnad på träslag. Ett där massivdelen var björk och faneret var körsbär, ett där massivdelen var mahogny och faneret var björk.
Massivträ och faner limmades samman och sågades till stavar (bild 28). Stavarna sågades i justersåg med en 30 graders vinkel
och på ett vis så att stavarnas ändar inte utgjordes av ändträ. För att försäkra mig om att alla stavarna var likadana hyvlade jag dem för hand i en hyvelmall (bild 27). I detta moment hyvlas alltså ändträet, något som ställer höga krav på hyveln och dess stål. Jag använde mig av en japansk hyvel, Kanna. Jag fann det inte helt problemfritt att hyvla ändträ, hyveln fastnade och skar ojämnt. Genom att fukta träet med en svamp samt slipa stålet ofta lyckades jag få fina skär. Ett annat problem som jag stötte på var att stavarna böjt sig till följd av de spänningar som frigjorts när de sågades upp. De stavar som bestod av björk
Bild 27. Hyvelmall för japansk handhyvel.
var så svåra att hyvla, delvis på grund av att de slagit sig, att jag valde att inte gå vidare med dessa utan fokuserade mahogny. Stavarna limmades samman, först två och två och sedan till paket om åtta med hjälp av pressmallar (bild 28). Mellan dessa två limningar hyvlades paketen rena från lim och ojämnheter med en liknande hyvelmall som vid tidigare hyvling. För att inte delarna skulle limmas mot pressmallarna användes plastfilm för att hålla isär dem (bild 29). Pressmallarna tillverkades av massivträ, vilket gjorde att de hade en tendens att spricka när de sattes under press. Bättre hade kanske varit att tillverka dem i mer klyvstarka material som till exempel plywood eller MDF. Paketen, om 8 stavar, som var dryga 200 millimeter långa sågades upp till klotsar med en längd på 30 millimeter (bild 30). Genom att limma ihop klotsarna kunde mönstret sedan skapas i sin helhet.
För att ge stöd och motverka urslag vid hyvling limmades faner längs sidorna och massiva klotsar i ändarna på paketet (bild 31). När jag hyvlade fram fanerskikten användes samma hyvel som tidigare, en japansk Kanna med stålbredd 52 millimeter. Paketets och vidare skiktens bredd bestämdes utifrån hyvelns bredd,
Bild 28. Stavar limmas till paket.
Bild 29. Pressmall
paketets bredd gjordes till 40 millimeter för att eventuellt kunna vinkla hyveln och på så sätt få ett renare skär. Mellan varje hyveltag fuktades ytan med en svamp för att göra träet mindre sprött. Att hyvla utan att fukta gav dåligt resultat. Urslag i paketet, hål i skikten och/eller trasiga skikt blev följden av att hyvla ”torrt”. Även hyvelstålets djup, d.v.s. skiktens tjocklek påverkade resultatet. I testet hyvlades skikt med varierande tjocklek mellan 0,10 och 0,25 millimeter och bäst resultat upplevde jag när skikten var 0.20 millimeter. Vid den tjockleken håller skikten ihop bra utan att bli för tjocka och svåra att hyvla eller för tunna och genomskinliga.
Under testet av Yosegi stötte jag på flera problem. Ett utav dem var att skikten hade en tendens att rulla ihop sig ojämnt (bild 32). De olika delarna i mönstret rullade sig olika mycket och åt olika håll vilket gjorde dem väldigt ömtåliga och att det lätt skapades sprickor. Orsaken till detta problem ser jag som en följd av framförallt två saker. Det ena är träslaget, istället för mahogny bör mer täta träslag med mindre struktur användas. Det andra är storleken på mönstrets olika delar, i och med att jag skalade upp mönstret blir också spänningarna i de individuella delarna allt starkare. Storleken på mönstrets delar påverkar hur och hur mycket skikten rulla ihop sig.
Bild 30. Paketet kapas upp till mindre klotsar.
Bild 31. Blocket i sin helhet, färdig att hyvlas.
