Bebyggelsehistorisk
tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author
Thorsten Andersson, Sölve Göransson
Title
Forskning om äldre territoriell indelning i Sverige. En
introduktion
Issue
4
Year of Publication
1982
Pages
3–9
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Forskning
om
äldre territoriell
indelning i Sverige
En
introduktion
Thorsten Andersson - Solve
Göransson
Härad och socken harlångt in i senaste tid varit de
grundläggande distrikten inom både den världsliga
och denkyrkliga administrationeniSverige. Genom
den kommunalanyindelningen 1952
(»storkommun-reformen»)mistesocknensinställningsompåsamma gång kyrkhg och borgerlig primärkommun. Såsom församlingar lever emellertid socknarnakvaränidag.
Också häradet har förlorat sin ställning som
judici-ell ochadministrativenhet,menbådedomsago- och fögderigränserna följer fortfarande i storadraggam¬
la häradsgränser, och de nuvarande kommunerna
(»kommunblocken») haroftaenstorleksomungefär
motsvararde gamlahäradenas omfattning och har i några fall upptagit gamla häradsnamn (t.ex. Håbo,
Kinda, Mark, Sotenäs,Uppvidinge,Ydrej.
^
Indelning¬arna i härad och socken sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden. Om dessaoch andragamlaterritori¬
ellaindelningar handlar dettanummer av Bebyggelse-historisktidskrift.
Den territoriella indelningeni Sverige i äldre tid utgör ett stort tvärvetenskapligt problemkomplex.
Det rör sigbåde om indelningarsomutkristalliserat sig genom endogena drivkrafters verkan och om
distriktsindelningarsom införts föratt påolikasätt
tjäna en överhets maktutövning. Under den histo¬
riskt gripbara tiden har denna överhet utgjorts av
staten och kyrkan och deras representanter, men hur maktstrukturen sett ut dessförinnanvet vi inte
mycket om.Indelningenihundarenochhärad förut¬
sätter inte i och för sig ett rike; detkanmycket väl
röra sig om mindre enheter,t.ex.självständigaland¬
skap.
Det råder högst divergerande åsikter om ålder,
omfattning och utformning av den samhälleliga
organisation och territoriella indelning som möter
under medeltiden liksom om förhållandet mellan
världslig och kyrklig indelning. Sålångt sommöjligt
har viförsökt att fåolika åsikter företräddai detta
tidskriftsnummer. Bland författarna finnsrepresen¬
tanter för flera olikavetenskapersomfrånskildaut¬
gångspunkter och med skilda metoder försöker be¬
lysa den gamla territoriella indelningen, dess ur¬
sprung och genomförande; det gäller arkeologi,
historia, kulturgeografi, kyrkohistoria,
ortnamns-forskning.
Som en introduktion tiU deföljande uppsatserna och i direkt anslutning till dessavill vi härförsöka
belysa forskningsläget och ange några huvuddrag i denpågående diskussionen.
Hundares- och
häradsindelning
Indelningen i hundareni Svealand ochihärad i Göta¬
land och Danmark haravgammalt tilldragit sigflera
vetenskapersintresse. Flerabidragi detta tidskrifts¬
nummerbehandlardärmedförknippade frågor. Hundarenas och häradenas funktion som
judici-ella och administrativa enheter under medeltiden
framgår klart av de skrivna historiska källorna, både
lagar och diplom. En specialstudie av dessa källors upplysningarom det uppländska hundaret och dess
delarutgör BirgerLundbergs bidragÄldre
indelnings-system i Uppland. Hundares- liksom
häradsindel-ningens uppkomst och ursprungUga syfte eUer syften är däremot inte åtkomliga med hjälp av de
historiska källorna.
översikter över den tidigare diskussionen om
hundaresindelningens uppkomst ges i Birger Lund¬
bergs ovaimämnda uppsats och i undertecknad
Anderssons bidrag Hund, hundare och härad från
språklig synpunkt. De flesta representanter för de
olika vetenskaperna synes numera, trots olika ut¬
gångspunkter,vara ense omatthundaresindelningen
och den enligt ortnamnenäldre indelningeni
hund-distrikt hänger ihop med ledungen. Detta belyses
från historiskt håll av Erik Löimroth i bidraget
Administration och samhälle i 1000-talets Sverige, frånarkeologiskt hållavBjörnAmbrosianiibidraget Hundare, skeppslag och fornlämningar och från språkvetenskapligt hållavundertecknadAnderssoni
detovannämndabidraget.
Erik Lönnroth hariflerasammanhanghävdatatt
en uppsats från 1977 gör han gällande att dessa
distriktsindelningar är sekundära till den med
kristendomen införda
organisationen.^
Detta är-med anspelning på en essäsamling av Lönnroth -»en annan uppfattning» än den gängse. Den sena
dateringenäronekligenpåfallande fören meratradi¬
tionell uppfattning, på samma gång provocerande och stimulerande. I sin uppsats i detta
tidskrifts-nummer presenterar nu Lörmroth utförligt sin upp¬
fattning om den äldre territoriella indelningen och preciserar sin syn på dateringen. Han menar att in¬
delningen ännu in påmedeltiden harutmärktsav en
mera flytande, ej striktfixerad struktur, med
bygde-hövdingarsomstodför maktutövningen.
Björn Ambrosiani följer i sin uppsats en arkeo¬ logisk linje som utgår från de senaste decenniernas
omfattande registrering av fornlämningar och som direkt anknyter tillförarbetenaförenbasutställning
vid Statens historiskamuseum.Utifrån kännedomen om bevarade gravar försöker han beräkna den för¬
historiska bebyggelsens omfattning, och dessa be¬
räkningar läggs sedan till grund för försök att re¬
konstruera en hundaresindelning som är äldre än
den i de historiska källorna gripbara ochatt datera dennaindelning.Dessaförsöktill rekonstruktionan¬
knyter direkt till tidigare hypoteseravAdolf Schiick
ochÅke Hyenstrandomde förhistoriskahundarenas
och de uppländska folklandens omfattning. Enligt
Ambrosiani får man tänka sig olika faser i anpass¬ ningen av denterritoriella indelningen, daterade till
tidenmellan 1000-taletsmittoch 1200-taletsslut. Med utgångspunkt från det språkliga materialet, dvs. själva distriktsbeteckningarna och ortnamnen,
försöker undertecknad Andersson belysa hund/
hundares- och häradsindelningen. Det för dessa in¬
delningar viktiga förhållandet mellan bygd och di¬
strikt (hundare, härad) ägnas därvid stor uppmärk¬ samhet. I uppsatsenavvisas ettförslagavhistorikern
Stefan Söderlind att sammanhålla indelningarna med en gammal romersk- frankisk indelning i enhe¬
ter om hundra plogland;
^
SöderHnds hypotes byg¬gerpåspråkligaargument,och dessaärintehållbara.
Vad beträffar dateringen av distriktsindelningarna
anförs somterminusante quern för hund-indelning¬
en omnämnandet av de uppländska folklanden
Fjädrundaland och Tiundaland vid mitten av
1000-talet; dessa namn, som direkt anger att folklanden
består av fyra respektive tio hund-distrikt, betygar
alltså en distriktsindelning som sträcker sig längre
tillbaka i tiden. Dateringenavhundares-
ochhärads-indelningama sätts också i relation till Sveriges
enande, och uppkomsten av indelningarna hänförs
till snarast tidigare delen av vikingatiden eller ännu
äldretid.
Det framgår tydligt av det sagda att ännu ingen
enighet nåtts om hundares- och
häradsindelningar-nas ålder. Problemställningen har emellertid preci¬
seratsför den fortsatta diskussionen.
Medan hundaresindelningen som nämnts synes
kurma sättasisamband medledungen,ärdetsvårare
att komma åt häradets ursprungliga syfte. Frågan
om häradsindelningens ursprungberörs iunderteck¬
nad Anderssons bidrag. Indelningen kanfrån böqan
ha tjänat ledungen, men det kan i och för sig lika gärna vara fråga om enjudiciell indelning itingslag.
Fråganfårtillsvidare lämnas öppen.
Oavsett häradsindelningens ursprung har
hära-dena i viss utsträckning bevisligen tjänat som
le-dungsdistrikt.FråndetmedeltidaÖlandkanettklart
samband konstateras mellan häradet ochledungen.
Detta belyses av undertecknad Göransson ibidraget Härad,socken ochbypåÖland.Åtminstonepåsödra
delen av ön var sålunda ett fast förhållande mellan
bebyggelse och häradsindelning upprättat, i det att häradets storlek utgjorde enjämn aritmetisksumma
avdejordatalsenheter (attungar),varibyarnas jord i
och för en rättvis fördelningavledungsskyldigheten
blivit taxerad. Det ärej otroligt attdenna indelning
tillkommit direkt på initiativ av rikets centralmakt
för att organisera sjötågsväsendet i en sårbarlands¬
ända under tidig medeltid. En äldre typ av härad med främst kult och rättsvård som motiv skymtar
pånorraÖland.
Funa-namnen harav gammalt brukat förknippas
med territoriell indelning. Efter Karl Axel Holm¬
bergshävdandeattTuna, -tuna,till ordettun
’gärdes-gård’, inte haft någon
specialbetydelse^
har den gamla tanken på Tuna-orternassamband med terri¬toriell indelning återkommit iblickpunkten, varvid särskilt sambandet medhundaresindelningen harpå¬
pekats.^
I detta tidskriftsnummer diskuterar ÅkeHyenstrand frågan Om Tuna-problemet och den
territoriella indelningen. Han hävdaratt sambandet mellan Tuna och territoriell indelning kan variera
regionalt och kronologiskt. Framför allt sätter han
indelningen i relation till bebyggelsehistoriska för¬
hållanden och därmed sammanhängande territoriell
indelning (jfr ovan). I anslutning till Holmberg vill
han delvisse ett samband mellan Tuna och socken¬
indelningen. Mycket talar för att fnna-namnenhar hög ålder men det kan enligt Hyenstrand vara så
att den kyrkliga sockenindelningen vilar påenäldre
indelning.
knap-past meränböijat.Enrad forskningsuppgifterväntar. Viktiga är frågorna i vad mån namnen från böqan varit osammansatta, Tuna, och hur Tuna, -tuna kommit att få en specialbetydelse ’centralort’ e.d.
Rör det sig om främmande inflytande eller om in¬
hemsk utveckling ur namn, där tun kan ha sin ur¬
sprungliga betydelse, t.ex. ur namn som Fröstuna, Torstuna ’Frös, Tors inhägnade kultplats’? Med
dessa delfrågor sammanhänger den idetta samman¬
hang avgörande frågan:i vilken utsträck¬
ning kanrM«fl-namnen ha betecknat centralorter?
För en säkrare bedömning av den frågankrävs fak¬
tiskt en förnyad totalgenomgång av
rwna-namns-materialet. Frågan i vad mån rw/ja-namnen beteck¬
nat centralorter äralltsåännuintebesvarad, och det säger sig därför självt att namnen än så länge är o-säkra byggstenar i rekonstruktionsförsök av olika slag. LarsHellberg är inom ramen för forskningom
ortnamnen och den forntida sveastaten sysselsatt
med undersökningar om bl.a. tuna och husaby och
den till administrativa centralorter knutna
namn-miljön.’
Bl.a. planeras enfullständig genomgång avrw«fl-namnen.
En uppländsk indelningsenhet, som endast flyk¬ tigt skymtar i de medeltida källorna och varsställ¬
ning är oklar men som rimligtvis haft nära anknyt¬
ning tillhundaret och/ellerledungen,ärtolften.Ge¬
nom att historikern och rättshistorikern Gerhard
Hafström alltsedan 1940-talet® med emfas hävdat,
att tolften var identisk med hundarets åttondel,
åttingen, vilket kunde ge förklaringen till just be¬ nämningen hundare, och att vidare indelningen i
tolfter/åttingar vid kristnandet kom att ligga till grund för sockenindelningen, har tolftens rättabe¬
skaffenhet blivit en stridsfråga; enligt Hafström
skulle tolften haft sitt namn avattdenutrustattolv roddare eller bestått av tolvbyar eUer gårdsgrupper.
Följande citatklargörHafströmssynsätt;
Det uppländska hund(ar)et har i äldsta tidbeståttavett antal s.k. t o 1fter,det ärbygdelag, vilka omfattat tolv
enheter. Vid kristnandet byggdes i varjeto 1ft en liten
stavkyrka, s.k. motsvarande den vanligasocken¬
kyrkan, vilken ursprungligen var annex (ecclesia annexa)
till hundarets endakyrka,hundareskyrkan(hundaris kirkiaj,
som ävenkalladeshuvudkyrka (ecclesia residentalisj. 1fyra uppländska sockennamningår ordettolft,nämligen i
Tolpta-kirkia (nu Tolfta) i Vendels hundare. Husby Sjutolft i
Trögds hundare, Lundatolft (nu Lunda) i Seminghundra
och Frostolpt (nu Frösthult) i Simbo (Simtuna) hundare. De tvä förstnämndalägo i tredingsindelade och de tvä sist¬ nämnda i åttingsindelade hundaren. 1 de av Gustaf I upp¬ rättade äldstajordeböckerna, de i Kammararkivet förvarade s.k. landskapshandlingarna, omtalas dessabåda socknar så¬
som å t t ing a r. Detta ärenmycket viktig iakttagelse.
vilken möjliggör att bestämma förhållandet mellan
hun-d(at)et och tolften, vilket framgår av följande utredning. Enligt svealagarnavorohundarena blandannati och för uppbördenav ledungsskatterna indelade i hälfter, fjärdingar
och åttingar. Inom varje åttingvaruppbördsmannen enav dess bönder, den s.k. åttingsmannen.Åttingarnakvarlevde
såsom skattedistrikt ännu under Gustaf I:s tid, varvid le¬
dungsskatterna alltjämt uppburosav åttingsmännen,en för vaijeåtting. Åttingarna sammanföllo somregel med
kyrko-socknarna ochvoro identiska med desenares.k. jordeboks-socknarna. Då såväl tolftensomåttingen alltså sammanföllo
med socknarna följer härav, att tolften och åttingenvoro identiska. Härmed stämmer också, attde två ovannämnda
tolfterna Lundatolft (Lunda) och Fröstolft (Frösthult) i
landskapshandlingarna förekomma som åttingar. - Av
denna identitet följer en annan slutsats av utomordentlig
betydelse. Som redan framgår av namnet funnos i vaiJe
hundare ätta åttingar. På grundavidentiteten mellanåtting
och tolft böralltså också - om ocktidigare-hundaret ha omfattat åtta to1 fter,eller96 (= 8x 12) enheter.Då
detta tal är detsomitolvtalssystemet kommer närmast 100, ärdetmöjligtatthundaret däravfåttsittnamn.
Som ovan nämnts, varhund(ar)etäven ledungsdistrikt.
Därest varje tolft utrustat 12 man, har alltså varje hun-daresfjärding utrustat 24 manjämte 1 styrman. Hela hun¬
darets skeppsstyrka har alltså uppgått till 4 stycken
24-roddare, motsvarande 96 roddare och 4 styrmän, dvs. hun-d(ar)ets skeppshär har uppgått till Jämt 100man ochkan
därav hafåttsittnamn.
Det återstår att besvara denviktiga frågan, vilken enhet det är,avvilken tolften bestod av 12 stycken. Imänga fall uppgårantaletbyarfränyngreJärnålderntillomkringtolv i
vaije åtting(=tolft). Det är därförmöjligtattenbyavviss
storlek och motsvarande grupper avenstakagärdar utgjort den enhet, som ingår i tolften. 1 sådant fall skulle redan
tolften och därmed också hund(ar)et utgöra beståndsdelar
avettförhistorisktsjömilitärt indelningsverk.
(G. Hafström, Land och lag, 4uppl.,Stockholm
1970,s. 13 0
Med utgångspunkt ibestämmelser ide medeltida
skogsordningarna för tredingar i Trögd har Birger
Lundberg stannat förtolkningenatttolftenvaritett
område som innehållit tolv hamnor,de lägsta
rust-ningsdistrikten inom ledungsväsendet, men att den
redanpå 1300-taletvaritförsvunnensomterritoriell
enhetSåsom framgår avLundbergsbidrag här,an¬
ser han att inget direkt stöd föreligger imedeltids¬
källorna och 1500-talsmaterialet förantagandet att hamnan, och därmed inte heller tolften,egentligen
varitendelavhundaret.
Sockenindelning
Socknenhar, såsomnämntsovaniinledningen, in ise¬
naste tid tjänat somdistriktinombåde världslig och kyrklig administration. I det allmännamedvetandet
förknippas socknen intimt med förekomsten aven
kyrka, och socknarna kvarlever ju också idag som
församlingar.
Huvudfrågan när det gäller sockenindelningen är
denna: har socknen som distrikt tillkommit i sam¬
band med kristendomens införandeellergårdentill¬
baka på en äldre indelning? Frågan äralltsåomdet
föreligger något slags kontinuitet i indelningen eller
om socknen som territoriell enhet ären nyhet som
ärdirektknutentill den kristnakyrkan.
Särskilt Gerhard Hafström hariflera skriftergjort
gällande attsocknen haftettförkristetursprungoch
att den varitbundentill redanbefintlig
indelning.'®
Hans argumentering härvidlag kommer till synes i det nyss givna citatet. Möjligheten av att sockenin¬ delning gårtillbaka påäldre indelningssystem fram¬förs som ovannämntsavÅkeHyenstrand idetta
tid-skriftsnummer. Enligt honom skulle socknarna i
Mälarlandskapen ha anpassats till en indelning i
tolfter eller »dubbeltolfter», varmed han avser om¬
råden med tolv respektive tjugofyra bosättningsen-heter med gravfält och egna namn av ålderdomlig typ. Och Ingvar Jonsson räknar i sin uppsats med
stark sannolikhet för att kyrksockenindelningen i
delar av Norrland vilar på en förkristen territoriell
indelning,varvid han anknytertillen avHyenstrand
— som en
utvidgning av sin tes —föreslagen
tolftin-delningisödra Norrlandskustområden.
Den vanliga uppfattningen idag äremellertid att
ett sådant samband inte låter sig konstateras. Såväl
Birger Lundberg somGunnar Smedbergoch Sigurd Rahmqvist gör i sina bidrag bestämda invändningar
mot Hafströms lärosats om identitet mellan tolft/
hundaresåtting och socken. Smedberg understryker
att sockenbildningen troligen ägt rumpåolikasätt i
skilda landsdelar och pekar på Västergötland och Gotland som landskap där dennaprocesstettsig an¬
norlundaän t.ex. i Uppland,somjudominerat som
undersökningsområde i dessa sammanhang. Ochhan tänker sig att socknarna ofta uppstått ur en
själv-vuxen »inofficiell» indelning i bondekollektiv men att socknar också kan ha haft sitt ursprungiprivata
kyrkobyggen.'®®
Rahmqvist framhållerattsockenbildningensäker¬ ligen harkrävt en avsevärd tidrymd ochattsocken¬
indelningen knappast har emanerat från en styran¬ de centralplanering. Han tar särskilt upp Upplands¬
lagens begrepp »tolftakyrka», somhör till de fåoch bräckliga äkta beläggen på en tolftindelning, och
sockennamnet Tolptakirkia/Tolfta i norra Upp¬ land tilldiskussion, varvidhanmenarattTolftasoc¬
ken är en utbrytning först vid 1200-talets slut ur
modersocknen av tolv byar. Termen tolft skulle då ha åsyftat en vid avskiljandet av sekundärsocknar
använd beräkningsnorm och alls icke varit namn på
en förkristen territorialenhet. Rahmqvist ärbeträf¬
fande den sena dateringen avtolftakyrkobegreppet
helt i linje med Sven Kjöllerströms övertygande
hypotes om att detta begrepp är synkront med qälva Upplandslagen och hör hemma i ett
framtids-program för Uppsalastiftets prosteriindelning, var¬
vid man bl.a. gripit tillbaka på den armars redan på
1290-talet obsoleta tolften för att få en beteckning
för den ordinära
sockenkyrkan.''
Men närdet gäl¬ler tolkningenav det grundläggande begreppet tolft
är Rahmqvists slutsats överraskande. Redaktörerna
vill här erinra om att sockennamnet Frostolptj
Frösthult i västra Uppland genomatt innehålla ett
hedniskt gudanamn indiceraren förkristen ålder för
tolftenheten, något som redan med rätta poäng¬
teratsav Hafström.'^
Även om sålunda många skäl talar för att kyrk¬ socknarna iregeloch iprincip bildatsoberoende av
redan existerande indelningar, får man ej utesluta
att dessa senare kan ha påverkat detaljerna igräns¬
dragningen mellan socknar(jfr undertecknadGörans¬
sonsredogörelse föröländskaindelningssystem).
Sockenindelningen blir i detta tidskriftsnummer
inte belyst från språkvetenskaplig sida. Socken¬
namnen är armars av betydande intresse för för¬
ståelsen av sockenindelningen. Degergod belysning
åt indelningensgenomförande. Alldelessom
förhun-dares- och häradsindelningen spelar förhållandet
mellanbygd och distriktenväsentlig roll försocken¬
indelningen. De flesta socknar ärsåvittvikanseny¬
skapade, men många återgår på äldre bygder som
med bevarade bygdenamn inordnats i sockenindel¬
ningen. Så ärt.ex. fallet med socknarna med namn
på-härad i betydelsen ’bygd’,t.ex.Lohärad iUpp¬
land och Vagnhärad i Södermanland. De nybildade socknarna har mestadels namn efter den by eller
gård på vars mark kyrkan byggts,men deras namn
kanockså utgå från kyrkplatsen eller själva kyrkan.
Kyrkplatsen är utgångspunktt.ex. förde östgötska
sockennamnen Heda, Kumla och Rök, och qälva
kyrkan avses t.ex. i Botkyrka (med helgonnamnet
Botvid i förleden) i Södermanland och Stenkyrka
(efter byggnadsmaterialet) i Bohuslän och på Got¬
land. Beträffande olika typer av sockennamn kan hänvisas till undersökningar av Anders Öberg och
övriga
indelningar
Utöver de fundamentala indelningarna i härad och hundaren för kultiska (?), militära, judiciella och
världshgt administrativa ändamål samt socknar för ecklesiastika, sekundärt även för sekulärasyftenhar
en rad andraindelningarfunnitsöverhela ellerdelar av landet;några finnsavhandlade eller omnämnda i
tidskriftsnumret,andra harejkunnat kommenterasi dettasammanhang.
I samband med tolft och åttingbehandlas indel¬
ning i hamnor i Uppland av Lundberg och
Rahm-qvist. En speciellt hälsingskmotsvarighet till hamnan
som rustnings-och skattedistrikt, sköllen,analyseras avJonsson. De tillledungen tydligtkopplade skepps¬ lagenberörsavLundbergoch diskuterasav Ambrosi-ani och Jonsson. Enålderdomlig delning itredingar,
som ärkänd från olika delar av Sverige,beskrivs av
Lundberg.
Den gamla organisationen avVästergötland ibon
och den för Gotland säregna indelningen i ting och
settingar hörtillde intressantaregionbundnasystem
som ej återfinns i de häri tidskriften presenterade
framställningarna.'
^
Frågorna kring de rent kyrkliga indelningarna i
stift ochkontrakt,som dock ihög grad återspeglar
de gamla provinsindelningarna i land och härad/
hundaren, utreds av Smedberg ochför Upplands del
också av Rahmqvist. Den för Öland specifika indel¬
ningen i motkommenterasavGöransson.
Om länsväsendets territoriella sida, dvs. den me¬
deltida indelningen i fögderier för kronans lokalför¬
valtning och de omkring borgarnauppbyggda
slotts-länen, handlar slutligen Birgitta Fritz uppsats. Hon
ger i denna också en regional översikt över indel¬ ningen i fögderier/län fram till 1400-talets mitt, illustrerad med en kartsvit över de gammalsvenska
landskapens indelningarsöderomNorrland.
Det kan här vara på sin plats att generellt på¬
minna om att Kulturhistoriskt lexikon förnordisk
medeltid (1-22, Malmö 1956-78) innehåller ett
stort antal artiklar om de enheter och system som ryms inom det vidsträcktaämnet äldre svenskterri¬
toriellindelning.
Aktuell
forskning
Forskning om Sveriges äldre territoriella indelning
har en lång tradition. Till att böija med var det
främst historiker som ägnade sig åt dessa frågor.
Klassiska undersökningar är Rudolf Tengbergs Om
den äldsta territorial indelningen ochförvaltningen i Sverige 1 (1875) ochSvenTunbergs Studierröran¬
de Skandinaviens äldsta politiska indelning (1911). CarlGustafStyffegav ossi sinmärkliga Skandinavien
under unionstiden (tre upplagor: 1867, 1880 och
1911) det oumbärliga standardverket över intebara
Sveriges utanocksåDanmarks och Norgesmedeltida
historiska geografi och därmed också genomgången
av ländernas olika indelningar. Banbrytande under¬ sökningar har under 1900-talet utförts av Erland
Hjärne och Gerhard Hafström. Det starka intresset för territoriell indelning från historikers sida fram¬
träderockså idettatidskriftsnummer,medbidragav forskare av olika generationer. Inom projektet Det
medeltidaSverige,som nuinordnatsiRiksantikvarie¬ ämbetet ochdärmed fått en fastare ställning, spelar
den gamla territoriella indelningen enviktig roll.En
detaljerad kartografisk sammanfattning av landets
gamla indelningar finns i blad 133-134 av Atlas
över Sverige
(1967).*^
Särskiltpå senaretidharockså andra vetenskaper
änhistoriavisat ett starkt intresseför territoriell in¬
delning igammaltid.Detgäller arkeologi,kulturgeo¬ grafi och ortnamnsforskning, som alla är represen¬ terade i detta nummer av Bebyggelsehistorisk tid¬
skrift.
Beträffande arkeologins bidrag till denna forsk¬ ning hänvisastill Björn Ambrosianis ochÅke
Hyen-strandsuppsatsermed däri anförd arkeologisk littera¬
tur samt till i Ingvar Jonssons uppsats omnämnda studier om Norrland av Hyenstrand och K.-G.
Selinge.
Närdet gällerkulturgeografin har hithörandepro¬ blem debatterats särskilt inomdet avDavid
Hanner-berg initierade och ledda stora forskningsprojektet
Administrativa rumsliga system (FARS), som
pågick i Stockholm under 1960- och 1970-talen. Den territoriella organisationen sågs härvid som en
del av det väldiga komplex av faktoreroch system som format kulturlandskapets element och betingat
dess genetiska struktur. Forskningsprojektet präg¬
las av djärvahypoteser och förkärlek förförklaring¬ ariform avmodelleravrumslig och »kameral»natur.
Några av de i anslutning till projektet producerade
arbeten som uppehåller sig vid
indelningsproblema-tiken förtecknas här i en särskild not.*® Andra
kulturgeografiska forskningsbidrag av relevans här¬ vidlag harlämnats avIngvar Jonsson och underteck¬ nad Göransson(se deras uppsatser idetta tidskrifts¬
nummer).
Ortnamnsforskningens betydelse för studiet av
det språkliga materialet,distriktsbeteckningarna och ortnamnen, spelar en avgörande roll för vårkänne¬
dom om gamla organisatoriska förhållanden.
Ort-namnsforskningens intresse för den territoriella in¬ delningen, som naturligt nog sträcker sig långt till¬
baka i tiden, harpåsenaretid främst kommit tillut¬
tryckiUppsala,närmarebestämtinomdet tillSemi¬
nariet för nordisk ortnamnsforskning knutna pro¬
jektet Ortnamn och samhälle. Inom detta projekt
bedrivs bl.a. Lars Hellbergs ovannämnda forskning
rörande ortnamnen och den forntidasveastatenoch
undersökningar avundertecknad Anderssonom nor¬
diska distriktsbeteckningar i gammal tid. De båda ovannämnda arbetena avSvanteLagmanochAnders Öberg har tillkommit inom projektet Ortnamn och
samhälle. Förnärvarande arbetarStefan Brinkpåen
ortnamnsundersökning om Hälsinglands äldre be¬ byggelse ochterritoriellaindelning.
^ ’
Det är vår förhoppning att detta nummer av
Be-byggelsehistorisk tidskrift skall ge en fyllig bild av den vetenskapliga diskussionen om de territoriella
indelningssystemen igammaltid. Somklartframgår
vid en jämförelse mellan bidragen råder det fort¬
farande oenighet på flera punkter. Skillnaden ibe¬ dömning mellan olika vetenskaper är därvidlag på¬
taglig. Det förefaller nödvändigtattdeolikadiscipli¬
nerna i högre grad än som hittills har skett preci¬
serar vad som från derasutgångspunktframstårsom
säkert och vad som mera har karaktäravhypoteser.
Vadforskningen behöver förattkunna komma vida¬
re är fasta punkter. Förutsättningarnaförtvärveten¬
skapligt samarbete tersigjustnuljusa, ochvihoppas
att de här publicerade bidragen skall stimulera till
fortsatt samarbete om de berörda frågorna. Re¬
konstruktionen av äldre territoriell indelning i
Sverige bör därigenom kunna ytterligare underbyg¬
gasoch preciseras.
Noter
1. översikter över Sveriges moderna indelningar och de¬
rashistoriskabakgrund är L. Nordström& R. Olsson Hur landet är indelat (i Det moderna Sverige. Sam¬
hället, Stockholm 1969) och J. Widberg, Frän socken
till kommunblock. En studie av kommunala indel¬
ningar och indelningsreformer i Sverige (Rapport 2
frän kommunaldemokratiska forskningsgruppen, Ds Kn1979:14).
2. E. Lönnroth, Scandinavians. Selected historical essays(Göteborg 1977) s.l3 ff.
3. S. Söderlind, Häradet (i Historisk tidskrift 88, 1968).
4. K. A. Holmberg, De svenska tuna-namnen (Uppsala 1969, Studiertillensvenskortnamnsatlas 12).
5. Th. Andersson, Tuna-problem (i Namn ochbygd 56, 1968, tr. 1970), 1. Olsson, Tuna-namnen i Sverige —
forskningsläget (i Fornvännen 71, 1976).
6. Th. Anderssonaa s. 103 ff.
7. Jfr senast L. Hellberg, Forn-Kalmar. Ortnamnen och stadens förhistoria (i Kalmar stads historia 1, huvud¬
redaktör 1. Hammarström, Kalmar1979).
8. Se t.ex. G. Hafström, Ledung och marklandsindelning
(Uppsala 1949)s. 128 ff.
9. B. Lundberg, Tröghbolagh (Uppsala 1952) s. 200 f,
10. T.ex. G. Hafström, Sockenindelningens ursprung (i Historiska studiertillägnade Nils Ahnlund23/8/1949,
Stockholm 1949).
10a.På grundval av en intressant »korologisk» analys av
gärdsgruppering, kyrkors lägen och sockengränser pä
Gotland har Sven-OlofLindquist nyligenhävdat som
engenerell slutsatsatt socknarna däruppståtturäldre
bygdegemenskaper och att kyrkorna lokaliserats och
byggts efter kollektiva beslut, varvid sockenbildningen
skulle ha varit en snabb process, som knappast tagit
längre tid än ett par årtionden: S.-O. Lindquist,
Soc-kenbUdningen på Gotland. En korologisk studie (i
Gotländsktarkiv53,1981).
11. S. Kjöllerström, Upplandslagensprästgårdar (i Scandia
41, 1975).
12. G. Hafström,Ledung och marklandsindelnings. 137 f.
13. A. Öberg, Olika typer avsockennamn i Sverige. Över¬ sikt av forskningsläget jämte förslag till typindelning
(Uppsala 1979,Ortnamn och samhälle 6), S. Lagman,
Östergötlandsmedeltida sockennamn. En typindelning (Uppsala 1981, Ortnamn och samhälle 7). Förexem¬
plen på -härad hänvisas till undertecknad Anderssons bidrag i detta tidskriftsnummer, för de andra exem¬
plen till Lagmans ochÖbergsarbeten.
14. Om dessa landskaps indelningar se 1. Lundahl, Det
medeltidaVästergötland (Uppsala-Köpenhamn 1961, Nomina Germanica 12), R. Steffen, Gotlands admi¬
nistrativa, rättsliga och kyrkliga organisation frän
äldsta tider till är 1645 (Lund 1943) och H. Yrwing,
Gotlands medeltid(Visby 1978).
15 Av det historisk-topografiskajätteverket Det medel¬ tida Sverige, som är enmodern, brett anlagd motsva¬
righet till Styffes arbete, föreliggertrevolymer (1:1,
1:3, 1:4, Stockholm 1972-82) över delar avUppland,
- Kartan i Atlas över
Sverige ärupprättad avMagnus
Lundqvist, textenskrivenavGunnar T. Westin, Lund-qvistsamtHarryStähl.
16. S,-0. Lindquist, Äldre och yngrebebyggelsetaxering, tomtskifte samt administrativindelning imedeltidens Sverige (FARS Meddelande 18, 1968), L. Thor, De
administrativa gränsdragningarnai södra delenav Kal¬
mar län intill 1500-taletsmitt(FARS Meddelande 22,
1969), U. Sporrong, Kolonisation, bebyggelseutveck¬ ling och administration. Studier i agrar kulturland-skapsutveckling under vikingatid och tidig medeltid
med exempel frän Uppland och Närke (Stockholm
1971), S. Augustson, Örbyhuslän. Studier i agrarland¬
skapets utveckling före skiftena (FARS Meddelande 26, 1972), D. Hannerberg, Den uppländska tolften
som kameraltsystem och territoriellplanering(FARS
Meddelande 29, 1975), densamme, Territoriella sam¬
hällsmodeller - förr(i Svenskgeografisk årsbok 51,
1975), densamme. Models of medieval and
pre-medie-val territorial organisation (i Journal of Historical
Geography 2, 1976), densamme. Gård, by och terri¬
toriell organisation i den äldre Kumlabygden
(Kumla-bygden 4, Kumla 1977). - En frän kulturgeografisk
synpunkt gjord överblick av de olika vetenskapernas
nyare rön om landskapsutveckling och territoriell
organisation är S. Helmfrid, Fachspezifische Modell-vorstellungen zur Genese der Agrarlandschaft am
Beispiel des Mälarseeraumes, Schweden (i Westfälische geographischeStudien33, Munster 1976).
17. En inom forskningsprojektet Ortnamn och samhälle utarbetad bibliografisk hjälpreda rörande territoriell
indelning, dess termer och namn är B.Westberg,Lit¬
teraturom svenska distriktsbeteckningaroch
distrikts-namn. En bibliografi (Uppsala 1978, Ortnamn och samhälle4).
