Degree Project in
Geology 15 hp
Stockholm 2013
Department of Geological Sciences
Stockholm University
Undersökning av metamorfa förhållanden för
skarn-, metapelit- och sulfidbergarter på
nordöstra Utö, Stockholms skärgård, Sverige
Stockholms skärgård, med målet att fastställa metamorfa tryck-‐, temperatur-‐ och fluid-‐
XCO2-‐förhållanden. Utös berggrund metamorfoserades ca 1,87-‐1,78 Ga när en öbåge
kolliderade med den arkeiska kratonen. Tidigare deponerade karbonater, vulkaniter och gråvackor blev metamorfoserade i samband med kollision och senare exstensionell kollaps. I studieområdet hittas karbonater omvandlade till marmor och skarnbergarter, som i vissa fall, troligtvis är hydrotermalt omvandlade till sulfidbergarter i samband med intrusioner i orogenesens senare skede. Gråvackor hittas omvandlade till metapeliter bärandes indexmineral.
Kalcit-‐dolomit-‐termometri på tremolit-‐, talk-‐ och flogopitbärande skarnbergarter gav
temperaturer på 379°C respektive 412°C som kunde härledas till fluid-‐XCO2-‐
koncentrationer på 0,0039 och 0,012. Geotermobarometri för metapeliter i området resulterade i osäkra tryck-‐ och temperaturvärden p.g.a. en begränsad och retrograd mineralsammansättning, men antyder att metamorf grad tidigare varit högre. Skarn och relaterade sulfidbergarter kunde med vissa undantag klassificeras som Zn-‐Pb-‐skarn utifrån mineralogisk sammansättning av zinkblände, blyglans och pyrit. Retrograda förhållanden inom greenschist facies uppskattades utifrån framräknade temperaturer samt förekomst av reaktionstexturer.
Mål och studieområde ... 1
Geologisk bakgrund ... 1
Metod ... 2
Kartering och fältarbete ... 2
Förberedelse av prover och provanalyser ... 3
Kalcit-‐dolomit geotermometri ... 3
AX och THERMOCALC ... 4
Resultat ... 5
Berggrundskarta ... 5
Strukturkarta ... 6
Litologisk beskrivning ... 6
Karbonater, skarn och felsiska vulkaniter/pegmatiter ... 7
Finkristallin malmmineralbärande bergart ... 8
Felsiska/intermediära vulkaniter med primära texturer ... 8
Gråvacka ... 8
Andalusitbärande gråvacka ... 9
Metaryolit/metaandesit ... 9
Utvalda prover för tunnslip och XRF ... 9
Tunnslipsbeskrivning ... 11 FAS6 ... 11 FAS18-‐1 ... 11 FAS18-‐2 ... 11 FAS27 ... 11 FAS135-‐1 ... 12 FAS135-‐2 ... 12 XRF ... 13 Elektronmikrosond-‐analys (EMSA) ... 14 FAS6 ... 15 FAS18-‐1 ... 15 FAS135-‐2 ... 15
Tryck, temperatur och XCO2-‐förhållanden ... 15
Tryck-‐Temperatur Gråvacka/Metapelit ... 15 Kalcit-‐dolomit geotermometri ... 16 XCO2-‐fluidsammansättning ... 17 Diskussion ... 18 Tryck-‐temperatur-‐XCO2 ... 18 Petrologisk tolkning ... 19 Felkällor ... 22 Slutsats ... 22 Tack till… ... 23 Referenser ... 23 Appendix ... 24 Strukturdata ... 24 XRF-‐data ... 25 Elektronmikrosond (EMSA)-‐data ... 26 XCO2-‐beräkning ... 27
Inledning
Mål och studieområde
Detta kandidatarbete vid Stockholm Universitet, är ett projekt finansierat av Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och handlett av Professor Alasdair Skelton och Joakim Mansfeld, PhD. Målet är att kartera och undersöka utvalt studieområdes berggrund, samla in prover för tunnslips-‐, XRF-‐ och elektronmikrosond-‐analys samt med resulterande data bestämma metamorfa tryck-‐, temperatur-‐ och fluidförhållanden med programmet THERMOCALC. Studieområdet för detta arbete är en del av ön Utö, som ligger i sydöstra delen av Stockholms skärgård. Området utgör Utös nordöstra udde och har en area på ca 1 km3 (se figur 1).
Figur 1. Översikt av studieområdet på Utö.
Geologisk bakgrund
Utös berggrund bildades i en subduktionsmiljö när ett öbågeskomplex med två öbågar blev överskjutna på den arkeiska kratonen under den svekofenniska orogenesen som pågick mellan 1,91 och 1,87 Ga, enligt detritala zirkondateringar (Lundström et al., 2010 ). Subduktionsriktningen var till en början (ca 1,91 Ga) i nordöstlig riktning men i samband med att en av öbågarna kolliderade med vad som idag är den finska delen av kratonen, ändrades subduktionsriktningen så småningom mot nordväst-‐väst. Detta ledde till att den andra fortfarande aktiva öbågen kolliderade med vad som idag är sydöstra Sverige, och utgör idag Bergslagen-‐området som Utö är en del av (Nironen, 1997).
Innan öbågarnas kollision då det svekofenniska havet var öppet kunde gråvackor, karbonatsediment, och kemiska sediment deponeras i en shelfmiljö framför öbågarna
Utö kvarn Gruvbryggan Rävstavik Gruvbyn !Stockholm SV ER IG E 0 1 Kilometer
¯
StudieområdeUTÖ
Koordinatsystem: SWEREF 99TMvilket gör att Stockholmsområdet idag domineras av sedimentära litologier (Nironen, 1997; Talbot, 2008). Närheten till en aktiv öbåge ledde till deponering av pyroklastiska bergarter daterade 1,9-‐1,88 Ga (1904 Ma på Utö (Lundström et al., 2010)) sulfiddeponier, samt bandade järnformationer.
Deponerade shelfsediment omarbetades i massflöden och starka vattenflöden bildade submarina dalar. Porfyriska, ryolitiska till andesitiska lagergånger från den magmatiska öbågen, intruderade sedan dessa sediment i samband med att sedimentationen upphörde vid stängningen av det svekofenniska havet när den andra öbågen kolliderade med kontinenten 1,87 Ga (Nironen, 1997; Talbot, 2008).
Subduktionen skedde under transpessionella förhållanden i Bergslagen vilket efter 1.87 Ga ledde till extension p.g.a. kollaps. Detta resulterade i uppsmältning och migmatisering av de tidigare skjuvade sedimenten samt bildning av granitiska smältor (Nironen, 1997), som syns som pegmatiter på Utö (Talbot, 2008).
Utö har drabbats av två faser av metamorfos, daterade till 1,87 i samband med öbågens kollision och 1,78 Ga i samband med extensionell kollaps (Nironen, 1997; Talbot, 2008). Geobarometri indikerar lågt tryck för metamorfosen på 0,5±0,2 GPa i sydöstra Sverige med maximalt tryck på 1 GPa i samband med transpressionella förhållanden (Nironen, 1997) Andalusiter som indikerar hög temperatur finns från båda metamorfa faserna på Utö (Talbot, 2008).
Skarnbergarter (kalcium-‐silikater) bildade av en reaktion mellan karbonater och silikater finns det rikligt av på Utö. Bildningen av skarnbergarter i Bergslagen samt deras relaterade järn-‐ och sulfidmalmer har förklarats (Allen et al., 1996; Ripa, 2012) genom både regional metamorfos, då primära sedimentära vulkaniska lager och karbonatlager haft utbyte mellan varandra, eller metasomatism genom inflöde av syntektoniska fluider i karbonatlager (Allen et al, 1996; Meinert, 1992).
Skarnrelaterade malmdeponier som finns i Bergslagen har i flera fall tolkats blivit bildade av fluider bildade i samband med intrusioner av granitisk till granodioritisk sammansättning. Dessa representerar ofta ett sent stadium då tidigare kontaktmetamorfoserade skarnbergarter blir ersatta av utfällda malmmineral (Pirajno, 2009).
Gruvverksamhet har bedrivits på ön enligt litteratur sedan 1600-‐talet men arkeologiska bevis från Gotland talar för att gruvbrytning pågick på Utö redan under 1100-‐1200-‐talet. Järnmalm av bandad typ (BIF) har varit av största intresse men det finns också sulfiddeponier och pegmatiter som fått ökad uppmärksamhet på senare tid p.g.a. deras intressanta inkompatibla sammansättning (Smeds och Cerny, 1989; Mansfeld, 2012).
Metod
Kartering och fältarbete
Fältarbete och kartering utfördes på Utö under två veckor i början av april 2013. Berggrundshällar utmed kusten var välexponerade vilket förenklade observationer, identifikation och gjorde karteringen mer fullständig jämfört med hällar inåt land som oftast var djupt vittrade, täckta av vegetation och längre ifrån varandra. Detta gjorde att berggrundskontakter och möjliga större strukturer oftast var dolda. Hällstorleken varierade mellan ett par hundra meter och ner till 50 cm vid små berggrundsexponeringar. Kustområdet karterades först följt av kartering utmed
transekter i inlandet. Slutligen försökte ytor med glesa observationspunkter fyllas i. 143 observationspunkter/lokaler och hällar plottades i en GPS (Garmin GPSmap76CSx, koordinatsystem SWEREF 99TM) och beskrevs med hjälp av lupp och geologhammare (finsk modell). Kompass användes till mätning av strykning och stupning av geologiska strukturer. Extrapolering behövdes inte vid kusterna där täckningen var mer eller mindre komplett, men tillämpades i hög grad på inlandsytor där avståndet mellan hällarna ibland kunde vara stort och exponeringen dålig.
Kartan ritades i ArcGIS version 10.1. De olika bergartsklasserna ritades in i vektorformat och extrapolering gjordes med hjälp av strukturmätningar från foliation (i
bergarter innehållandes glimmermineral) och relikt lagring/bandning i
karbonat/vulkanit-‐bergarterna. Kartdata hämtades från Lantmäteriets databas. Förberedelse av prover och provanalyser
Flera stuffer togs varav 6 st utvaldes till tunnslip. Under ledning av Dan Zetterberg sågades stufferna till med diamantklinga och slipades grovt med kiselkarbid, kornstorlek 400, innan de skickades för färdigställning vid Vancouver Petrographics i Kanada. Tunnslipen var 48x26 mm stora, 30 μm tjocka, av polerad typ som även är lämpade för reflektionsmikroskopi och elektronmikrosond-‐analys (EMSA).
4 stycken prover sågades, slipades och krossades för XRF-‐analys på Stockholms universitet. Analyserna utfördes med en Olympus Delta, handhållen XRF. Mätningarna skulle ursprungligen göras på de krossade proverna men tester visade att magnesiuminnehållet inte registrerades vid sådan mätning. Därför genomfördes istället analyserna på stufferna. 10 stycken mätningar gjordes på varje stuff förutom för det sulfidmineraliserade malmstuffet som mättes 2 gånger. Datavärdena räknades sedan om till ett snittvärde samt standardavvikelse för varje prov, och de vanligaste mineralbyggande ämnena räknades om till viktprocent i oxidform och normaliserades.
Övriga ämnen behölls i atomisk viktprocent för jämförelse.
Tunnslipen beskrevs genom ett petrografiskt mikroskop av fabrikatet Leica, i planpolariserat, korspolariserat och reflekterat ljus. 3 tunnslip valdes ut för elektronmikrosond-‐analys på geocentrum vid Uppsala universitet, som utfördes under ledning av Jarek Majka. elektronmikrosonden som användes var en Jeol Hyperprobe ZXA-‐8530F (Field Emission Electron Probe Microanalyzer).
En elektronmikrosond är en maskin som kan mäta mineralers sammansättning på en yta av 1-‐5 μm. Den skjuter en koncentrerad stråle av elektroner på tunnslipets yta vilket gör att elektronerna i provets atomer exciteras och avger röntgenstrålning. Röntgenstrålningen fokuseras och förstärks av olika kristaller som är anpassade för de olika grundämnenas strålningsegenskaper. Strålningen mäts sedan i en spektrometer och eftersom olika grundämnen avger olika våglängder kan grundämnena i provet fastställas. Innan analysen genomförs måste tunnslipen förbehandlas med ett kolskikt. Detta görs för att provets yta ska bli laddat och leda bort elektronerna som kommit från strålen. Kolskiktet appliceras i en vakuumbehållare i evaporerat tillstånd och tjockleken kontrolleras genom att färgen på en behandlad mässingsplatta förändras i samband med appliceringen.
Kalcit-‐dolomit geotermometri
Kalcit och dolomit existerar som en fas över ca 900°C. Under denna temperatur sker en separering av dessa två fasta faser mot separata ändsammansättningar, där en lägre halt av magnesium ersätter kalcium vid lägre temperaturer. Genom att empiriskt ha fastställt detta utbyte kan man ner till ca 500°C, (sedan är solvusen inte lika känslig för temperaturförändring) till en noggrannhet av ±10°C, bestämma temperaturen i ett
system baserat på molfraktionen av magnesium i kalcit som är i jämvikt med dolomit (Anovitz och Essene, 1987).
Molfraktionen (xMgCO3) av magnesium i kalcit räknades fram genom att dela
substansmängden av magnesium med summan av substansmängden från magnesium och kalcium. Den sattes sedan in i ekvation 1, vilket gav temperatur i Kelvin som sedan räknades om till grader Celsius.
𝑇 = −2360𝑋!"#$!!"#$%& − 0.01345
𝑋!"#$!!"#$%&
!
+ 2620 𝑋!"#$!!"#$%& !+ 2608 𝑋!"#$!!"#$%& !.!+ 334
Ekvation 1. Anovitz och Essenes (1987) formel för geotermometri.
AX och THERMOCALC
Dataprogrammen AX (Holland och Powell, 2000) och THERMOCALC (Powell et al., 1998) användes för att räkna ut tryck och temperatur för gråvackan/metapeliten samt
bestämma XCO2 värde hos fluiden för skarnbergartens resulterande kalcit-‐dolomit-‐
temperatur.
För metapeliten kördes provets alla förekommande minerals kemiska sammansättning (från elektronmikrosond-‐analysen) med variation av muskovitsammansättning, samt med eller utan andalusit (se resultatdel för detaljer) i programmet AX för att få fram
mineralernas ändsammansättningar samt termodynamiska aktivitetsvärden.
Startvärden (som ändsammansättningar och aktivitetsvärden räknas ut för) som sattes in i AX var 0,3 GPa och 500°C vilka var liknande värden som man tidigare fått fram från
Utö (Engström, 2011). Aktivitetsvärdena man får fram från AX representerar en
termodynamisk motsvarighet av koncentration och står för ändsammansättningarnas komponenters potential att reagera. Aktivitetsvärdet ligger mellan noll och ett.
Ändsammansättningar och aktivitetsvärden sattes sedan in i THERMOCALC version 3.33 för att få fram tryck och temperaturvärden. I THERMOCALC valdes genomsnittlig beräkning av tryck och temperatur för de givna mineralsammansättningarna. Det THERMOCALC då gör är att räkna ut den punkt för tryck och temperatur som bäst representerar jämvikt av alla möjliga mineralreaktioner. Resulterande tryck och temperaturvärden räknades sedan om från början i AX tills tryck och temperatur stabiliserats i THERMOCALCs framräknade värde. Beräkning i AX och THERMOCALC är upprepande processer där varje beräkning och omräkning måste göras separat.
Beräkning av XCO2 gjordes genom att sätta in kemisk sammansättning i AX för alla
observerade och analyserade mineral i prov FAS18-‐1. Insatt värde för temperatur i AX var ett snittvärde av kalcit-‐dolomit-‐temperaturerna och trycket var ifrån ett samtidigt pågående examensarbete på Utö av Josefin Linde där granat-‐biotit-‐geobarometri (Ferry och Spear, 1978) tillämpats. Resulterande värden sattes in i THERMOCALC där
beräkning mellan ändsammansättningar och temperatur-‐XCO2 valdes. För temperatur
och XCO2-‐beräkning i THERMOCALC angavs det tryck som tidigare använts i AX.
Uträkningen resulterade i ett flertal möjliga reaktioner där den mest lämpliga för
provets mineralogi valdes och XCO2-‐sammansättning hos fluiden kunde uppskattas
genom korsningar av dess ekvationslinje och linjer för de tidigare uträknade kalcit-‐ dolomit-‐temperaturerna (se resultatdel).
Resultat
Nedan följer framställda kartor för bergarter (figur 2) och strukturmätningar (figur 3) vilka är följda av litologiska beskrivningar för enheterna i berggrundskartan. Observationspunkter samt rutade ytor i berggrundskartan representerar områden och hällar där berggrunden observerats och fastställts medan övriga ytor är extrapolerade.
Strukturmätningar är utplacerade efter GPS-‐positioner för respektive
observationspunkt/lokal. Stupning kunde ej mätas där etikett saknas vilket innebär att även strykning för motsvarande struktur borde betraktas med viss osäkerhet.
Berggrundskarta
Figur 2. Berggrundskarta med utsatta observationspunkter, hällar samt kontakter.
! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! !! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! ! S1 S10 S11 S12 S13 S14 S15 S16 S17 S18 S19 S2 S20S21 S22 S23 S24 S25 S26 S27 S28 S29 S3 S30 S31 S32 S33 S34 S35 S36 S37 S38 S4 S5 S6 S7 S8 S9 S100 S101 S102 S103 S104 S105 S106 S107 S108 S109 S110 S111 S112 S113 S114 S115 S116 S117 S118 S119 S120 S121 S122 S123 S124 S125 S126 S127 S128 S129 S130 S131 S132 S133 S134 S39 S40 S41 S42 S43 S44 S45 S46 S47 S48 S49 S50 S51 S52 S53 S54 S55 S56 S57 S58 S59 S60 S61 S62 S63 S64 S65 S66 S67 S68 S69 S70 S71 S72 S73 S74 S75 S76 S77 S78 S79 S80 S81 S82 S83 S84 S85 S87 S88 S86 S89 S90 S91 S92 S93 S94 S95 S96 S97 S98 S99 S135 S136 S137 S138 S139 S140 S141 S142 S143 692600 692600 692800 692800 693000 693000 693200 693200 693400 693400 6 5 4 1 6 0 0 6 5 4 1 6 0 0 6 5 4 1 8 0 0 6 5 4 1 8 0 0 6 5 4 2 0 0 0 6 5 4 2 0 0 0 6 5 4 2 2 0 0 6 5 4 2 2 0 0 6 5 4 2 4 0 0 6 5 4 2 4 0 0 6 5 4 2 6 0 0 6 5 4 2 6 0 0 6 5 4 2 8 0 0 6 5 4 2 8 0 0 6 5 4 3 0 0 0 6 5 4 3 0 0 0
Karbonater, skarn och vulkanit/pegmatit Vulkanit Sulfidmineralisering Gråvacka Gråvacka, andalusitbärande Ryolitisk-andesitisk kvartsporfyr Ungefärlig kontakt Kontakt ! Observationspunkt Exponerad häll Väg
¯
0 100 200 400 600 800 1 000 Meter Koordinatsystem: SWEREF 99TMStrukturkarta
Figur 3. Strukturmätningar från studieområdet på Utö.
Litologisk beskrivning
Sex dominerande bergarter observerades:
• Karbonater, skarn och felsiska/intermediära vulkaniter/pegmatiter • Massiv finkristallin malmmineralbärande bergart
• Primär felsisk/intermediär vulkanit • Gråvacka • Gråvacka (Andalusitbärande) • Metaryolit/metaandesit (kvartsporfyrisk)
¦
¦¦ ¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦ ¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦¦¦
¦¦
¦
¦
¦¦ ¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
¦
Ü
Ü
Ü
Ü
Ü
Ü
Ü
Ü
Ü
Ü
82° 76° 90° 60° 73° 82° 78° 88° 75° 60° 60° 64° 90° 61° 90° 82° 62° 72° 72° 78° 78° 83° 85° 75° 63° 76° 73° 82° 64° 74° 70° 57° 60° 90° 80° 70° 72° 82° 70° 62° 80° 87° 80° 73° 78° 75° 83° 81° 68° 82° 61° 76° 73° 76° 82° 46° 67° 84° 65° 84° 692600 692600 692800 692800 693000 693000 693200 693200 693400 693400 6 5 4 1 5 0 0 6 5 4 1 5 0 0 6 5 4 1 8 0 0 6 5 4 1 8 0 0 6 5 4 2 1 0 0 6 5 4 2 1 0 0 6 5 4 2 4 0 0 6 5 4 2 4 0 0 6 5 4 2 7 0 0 6 5 4 2 7 0 0 6 5 4 3 0 0 0 6 5 4 3 0 0 0¦
Foliation/bandning med stupning i grader
Ü
Lineationer med stupning i grader Väg
0 100 200 400 600 800 1 000
Meter
¯
Eftersom samtliga bergarter på Utö är metamorfa används i fortsättningen inte meta-‐ prefixet i beskrivningarna.
Karbonater, skarn och felsiska vulkaniter/pegmatiter
Den mest dominanta och representativa bergarten för området var en trekomponentsammansättning av karbonater (kalcit, dolomit-‐marmor), skarnbergarter (kalk-‐silikater) och felsiska/intermediära vulkaniter alternativt granitiska pegmatiter. Dem olika bergarterna var lagrade med varandra där den felsiska vulkaniten (i den södra delen av området) och den granitiska pegmatiteten (i den norra delen av området) bildade boudinage och utsträckta ibland veckade strukturer i en dominant grundmassa av karbonatrik sammansättning (se figur 4). De silikatrika vulkanit-‐ och pegmatitsegmenten hade reaktionskanter av grön skarnsammansättning (kalk-‐ silikater). Vulkanitboudinage påträffas genom hela karbonat, skarn och vulkanit/pegmatit-‐området medan pegmatitboudinagen påträffas fr.o.m. den nordöstra udden och vidare i områdets nordvästra del.
Den karbonatrika bergarten kunde urskiljas på att ha pocketvittrad yta och brungul färg. Vid vissa lokaler t.ex. vid lokal S11 observerades motsvarande bergart med ca 1 cm stora aktinolit-‐tremolitkristaller på dess yta.
Vulkanitsegmenten varierade i storlek mellan 3-‐4 meter till <10 cm. De mindre segmenten visade lägre grad av bevaring och hade mer utav en
omvandlad
skarnsammansättning. Detta observeras speciellt där vulkanit-‐ och
pegmatitsegmenten smalnade av. Vulkaniten var ljusgrå, finkristallin och hade vass, flintig brottsyta. Strykning var generellt mot sydväst med brant stupning sällan under 70°.
Strykningsvariation och vågade veckade strukturer hos dessa kompetenta segment skulle kunna förklaras av två tidigare
deformationshändelser i form av subduktion och senare kollision (Talbot, 2008). Enstaka påträffande av porfyrisk vulkanit gjordes vid lokal S18. Dessa porfyrsegment var när belägna till ett sulfidmineraliserat massivt malmlager och vittringsytan var märkbart lenare och mer rostig än övriga vulkanitsegment.
De pegmatiter som hittades i skarnbergarten f.r.o.m. lokal S31 och vidare i områdets nordvästra del tolkades att vara av felsisk till intermediär sammansättning och bestod framförallt av stora ca 1-‐2 cm kristaller av grå plagioklas och kvarts. Vid lokal S31 påträffades också inslag av rosa kalifältspatkristaller i enstaka segment. Dessa var veckade tillsammans med övriga skarn och pegmatitlager.
Figur 4. Bild från lokal S135 där vulkanitsegment (till höger)
syns i en pocketvittrad karbonatbergart. Skarnomvandling i vulkanitsegmentens kanter samt ett mineraliserat boudinage med rostig yta till vänster. Den massiva sulfidmineralisering som analyserats finns ~2 m till vänster ur bild.
Förutom dessa bergarter fanns det också skarn-‐ och karbonatbergarter innehållandes
svarta avlånga mineral som potentiellt hade kunnat vara diopsid.
Dessa hittades både i
skarnbergarter och i en marmorliknande bergart vid lokal S27. Skarnbergarter bärandes dessa svarta mineral innehöll ibland också fibrösa mineral med radierande textur. Gröna glimmermineral påträffades i de ljusa kalcitrika bergarterna på vissa lokaler, oftast i samband med en nära belägen mineraliserad bergart.
Finkristallin malmmineralbärande bergart
Malmmineralbärande bergarter hittades i stor utsträckning inom området. Allra mest uppenbart var detta i områdets nordöstra del där nästan inga influenser av karbonatbergarter observerades inom malmbergarten. På andra lokaler kunde malmmineralbärande lager, ca 2 cm tjocka påträffas tillsammans med lager av skarn-‐ karbonat-‐sammansättning. Malmbergarten var finkristallin/afanitisk och mörkgrå till färgen. Mängden av malmmineral varierade från att kunna täcka 50% av vissa snittytor till att endast förekomma som enstaka kristaller. Pyrit och potentiellt kopparkis observerades, samt malmmineral med metallisk lyster och silverfärg. Kristallytorna hos malmmineralen var ofta regnbågsskimrande.
Malmbergarten kunde kännas igen genom att ha en rostig vittrad yta med rödbrun färg. I vissa fall påträffades också gröna vittrade ytor samt vita utfällningar. Ute vid udden på områdets nordöstra sida syntes ca 1 cm stora rostiga fläckar på ytan. Dessa tolkades som aggregat av malmmineral som uppenbarade sig i stråk vinkelrätt ut mot hällens yta. De flesta av veckningarna som observerades var i malmmineralbärande lager och varierade från isoklin till öppen typ.
En kontakt mellan malmbergarten och skarn-‐karbonatbergarten kunde observeras vid lokal S18 (figur 5). Den typiskt bandade skarn-‐karbonat-‐texturen övergick till massiv och finkristallin över ca 1 meter. Pyrit påträffades i avtagande mängd in i skarn-‐ karbonatbergarten. I övergången fanns ett ca 3-‐4 cm stor kluster av glimmermineral i kanten av ett vulkanitsegment.
Felsiska/intermediära vulkaniter med primära texturer
På tre platser påträffades liknande typ av vulkaniter som tidigare beskrivits i samband med karbonater. Dessa stråk som ritats ut på kartan fanns i sådan mängd i primärt tillstånd att de klassificerades separat.
Utmed kusten på lokal S10 och S14 observerades sub-‐angulära till angulära breccia/konglomerat-‐fragment i en finkristallin/finkornig grundmassa och tolkades till att kunna vara det som Talbot (2008) beskriver som polymict breccia. Fragmenten hade utdraget utseende i liknande riktning. Enstaka av fragmenten hade mjölig och porös yttextur. Vid lokal S10 var också vissa fragment ersatta med en zonering av kvarts på kanterna, gröna amfiboler innanför och platta, honungsfärgade, lättskrapade mineral i fragmentets center.
På övriga lokaler har vulkaniten varit av, ljusgrå, finkristallin typ med vassa brottytor som t.ex. vid lokal S58 utgjorde en avlång topografisk höjd.
Gråvacka
Gråvacka påträffades i områdets södra del. Den bestod av massiva lager, ca 20-‐30 cm tjocka av kvartsrik finkornig sand samt mer folierade mörka lager som innehöll muskovit. Muskovit kunde i vissa fall påträffas i låg halt i de massiva sandlagren. I gråvackan fanns det på flera ställen vita kvartsvener som hade varierande kristallstorlek men tolkades generellt som grovkristallina. Dessa var ofta veckade.
Ett litet segment av gråvacka hittades också i studieområdets nordvästra del där sammansättningen var kvartsrik finsand och glimmer.
Andalusitbärande gråvacka
Inuti enheten med gråvacka påträffades ett segment som tolkades som andalusitbärande. Vid lokal S6 fanns
andalusiterna i utkanten av elliptiska kluster av vad som verkade vara
finkornig sand. Ellipserna var mellan 10-‐15 cm långa, ca 5 cm breda och utspridda med ca 50 cm mellanrum, och hade liknande strykning. Det fanns ingen tydlig foliation och materialet mellan ellipserna tolkades som finkornigt bestående av möjligtvis silt och fin sand.
Mot lokal S6 utvecklade
bergarten mer foliation i form av glimmer, och texturen blev av migmatitisk typ med vågiga band av ljusare (vit) och mörkare (grå) färg som också innehöll porfyroblaster av potentiell andalustit. I enheten utan andalusit som var glimmerrik med tydlig foliation, observerades svarta mineral som tolkades som turmalin.
Metaryolit/metaandesit
Mellan gråvackan och skarnbergarterna påträffades det intrusiva/extrusiva flöde som beskrevs av Talbot (2008). Bergarten består av finkristallin vit kvarts, stråk av biotit och några millimeter stora porfyroklaster av grå rökig kvarts. Biotitstråken följer samma riktning som omgivande foliation/bandning och övergången till gränsande bergarter är gradvis över ett tiotal meter. Denna bergart skulle kunna enligt Talbot (2008) kunna vara kopplad till den polymicta breccian vid lokal S10 som i så fall skulle utgjort överdelen av det vulkaniska flödet. Denna enhet skulle kunna vara relaterad till den tidigare beskrivna vulkaniten men skiljer sig genom att vara kvartsporfyrisk och ha en utvecklad foliation av biotit.
Utvalda prover för tunnslip och XRF
Lokal S18 och S135 låg nära varandra och dominerades av karbonater, skarn, boudinagiserade vulkanitsegment samt enstaka boudinage med malmmineral (se figur 4). Dessa var i kontakt med en sulfidmineraliserad enhet (se figur 5). För lokal S18 gjordes tunnslip för att kunna observera övergången från karbonat till skarn och från skarn till vulkanit. Målet med detta var att försöka tolka bildningen av skarnet som generellt fanns i zoneringar mellan karbonaten och vulkaniten. Från lokal S135 gjordes
tunnslip på det malmmineralbärande boudinaget samt den massiva
sulfidmineraliseringen för att försöka tolka deras koppling till skarnet och mineralogi. Från lokal S6 gjordes tunnslip för att kunna bekräfta möjlig förekomst av andalusit.
Figur 5. Bild av kontakten mellan skarn-‐karbonatbergarten
(till höger) och den mineraliserade malmbergarten (till vänster).
XRF-‐analyser valdes att göras på prover från lokal S135. Utvalda prover var karbonatbergarten, skarnbergarten, vulkaniten, ett malmmineralbärande boudinage samt ett prov taget ca 2 meter in i det massiva sulfidmineraliserade lagret (se figur 5). Dessa prover valdes för att undersöka kemiskt utbyten mellan bergarterna och om skarnet är bildat genom ett utbyte mellan karbonaten och vulkaniten.
I tabell 1 beskrivs utvalda provers, egenskaper, syfte samt provtagningsplatsernas koordinater. Se berggrundskarta för översikt av respektive provtagningsplats (figur 2).
Tunnslip Beteckning Lokal Koordinater Bergart Syfte
1 FAS6 S6 N6541758
E693208 Andalusitbärande gråvacka m. migmatitisk textur. Bekräfta förekomst av potentiell andalusitförekomst för uppskattning av temperaturförhållande.
2 FAS18-‐1 S18 N6542290
E693420 Marmor (dolomit+kalcit)-‐Skarn+Glimmerkluster (ca 2 meter från massivt mineraliserat malmlager).
Observera övergång och mineralreaktioner mellan marmorbergart och skarn samt identifiera glimmerklustrets mineral.
3 FAS18-‐2 S18 N6542290
E693420 Skarn-‐Vulkanit (ca 2 meter från massivt malmlager) Observera övergången och mineralreaktioner mellan skarn och vulkanit.
4 FAS27 S27 N6542740
E693235 Marmor med avlånga svarta mineral. Prov hittat i en veckaxel, veckad tillsammans med mineraliserad malmbergart.
Identifiera bergart i sin helhet med fokus på de svarta okända mineralen.
5 FAS135-‐1 S135 N6542282
E693386 Malmmineralbärande boudinage i marmor-‐skarn-‐vulkanitbergart påträffat ca 1.5 m från massivt mineraliserat lager.
Undersöka mineraliseringens mineralreaktioner med marmor-‐skarn-‐ vulkanit för potentiell koppling mellan mineralisering och skarnbildning.
6 FAS135-‐2 S135 N6542282
E693386 Massiv malmbergart ca 2 m från marmor-‐, skarn-‐, vulkanitbergart. Identifiera malmmineral för möjlig koppling till skarnbildning/typ.
XRF
1 X135A S135 N6542282
E693386 Marmor Undersöka kemisk sammansättning.
2 X135B S135 N6542282
E693386 Skarn Undersöka kemisk sammansättning för att se om marmorn och vulkaniten reagerat för att bilda skarnet.
3 X135C S135 N6542282
E693386 Vulkanit Undersöka kemisk sammansättning.
4 X135D S135 N6542282
E693386 Malmmineralbärande boudinage i marmor-‐skarn-‐vulkanitbergart. Undersöka kemisk sammansättning och mineraliseringens koppling till marmor-‐skarn-‐vulkanitbergarterna.
5 X135E S135 N6542282
E693386 Massiv sulfidmineralisering Undersöka kemisk sammansättning.
EMSA
1
FAS6 S6 N6541758
E693208 Metapelit/gråvacka Analysera samtliga förekommande mineral för geotermobarometri.
2 FAS18-‐1 S18 N6542290
E693420 Karbonat-‐skarn Analysera kalcit och dolomit för geotermometri samt amfibol och övriga mineral för XCO2-‐bestämning.
3 FAS135-‐2 S135 N6542282
E693386 Massiv sulfidmineralisering Analysera och Identifiera malmmineral, potentiella granater samt övriga mineral.
Tunnslipsbeskrivning
FAS6
Provet bestod främst av biotit, klorit, kvarts samt relikta mineral som blivit nedbrutna till finkristallin muskovit/serecit. Kvartsen och biotiten var separerade och låg koncentrerade i avlånga band. Mellan dessa fanns de nedbrutna mineralen som skulle kunna ha varit andalusit. En svag relikt spaltning gick att urskilja i vissa omvandlingar. I vissa biotitkristaller fanns ersättande fibrösa nålar som tolkades som sillimanit. Bland biotiten och kloriten fanns också euhedrala muskoviter med perfekt spaltning. Enstaka rutilkristaller finns spridda i provet men är mest koncentrerade bland biotiten och kloriten.
Mineralogi Muskovit/serecitomvandling Biotit/Klorit/Muskovit Kvarts Opaka
Modal procent 60 20 20 <1
FAS18-‐1
Provet bestod av två distinkta delar. En del som dominerande bestod av karbonater (kalcit/dolomit) samt en andra del som framförallt bestod av flogopit. Amfibol med blå pleochroism påträffades i den karbonatrika delen. Den var väldigt nerbruten och verkar reagera med karbonaten, flogopiten och möjligtvis talk. Flogopiten är i gränsen till karbonat-‐delen mer finkristallin och är opak i dess perfekta spaltning. Andelen opaka mineral är låg. Karbonater med reaktionstexturer finns i flogopitdelen och i karbonatdelen, vilket kan innebära exsolution av dolomit i kalcit (se figur 6).
Mineralogi Flogopit Karbonater Tremolit Opaka
Modal procent 40 40 20 <1
FAS18-‐2
Provet visade kontakten mellan vulkaniten och karbonaten. Vulkaniten syntes i provet som homogen, finkristallin till afanitisk kvarts, och möjligtvis karbonat (samma som i FAS135-‐2). I andra delen av provet fanns större kristaller av kvarts och tremolit och mellan dessa fanns en mellanmassa av finkristallin karbonat. Flogopit med opak spaltning samt enstaka pyritkristaller fanns också. En granat av liknande typ som i FAS135-‐2 fanns tillsammans med amfiboler i den karbonatrika delen i närhet till vulkaniten. Karbonatkristallerna ser instabila ut och har rikligt med kvartsinklusioner. Dessa verkar reagera med amfibolerna samt möjligtvis med enstaka kristaller av flogopit.
Mineralogi Karbonater Tremolit+ flogopit Kvarts (vulkanit) Kvarts (stora kristaller) Finkristallin kalcit Opaka
Modal
procent 30 30 20 10 10 1
FAS27
Mineral som hittades var kalcit/dolomit, tremolit, samt opaka mineral av arsenikkis och blyglans. Amfibolerna varierade från euhedrala med 120/60 graders spaltning till att vara anhedrala. De hade nerbruten, instabil textur och höll på att bli ersatta av framförallt opaka mineral. De hade också rikligt med inklusioner av karbonater.
Karbonatkristallerna (kalcit/dolomit) såg stabila ut, varierade mycket i storlek och hade välutvecklade lameller som bildar 120/60-‐gradersvinklar.
Mineralogi Karbonater Tremolit Opaka
Modal procent 49,5 49,5 1
FAS135-‐1
Det malmmineralbärande boudinaget var dominerande finkristallint/afanitiskt bestående av vad som verkar vara enblandning av främst kvarts och opaka mineral. Genom detta skär vener av
mineraliserad typ som har brunröd färg. Dessa ser i stuffet ut att vara djupt vittrade vilket gör ursprungssammansättni gen oklar. Vinkelrätt till dessa vener fanns vener med amfiboler och kvarts. I venen närmast mineraliseringen, fanns amfiboler med högt brytningsindex som är
färglösa och gröna i PPL. Bredvid dessa fanns amfiboler som är gula i PPL och har lägre brytningsindex, och utanför dessa fanns det stora kvartskristaller.
Förövrigt fanns det små kvartsvener och mindre kluster porfyroblastiska amfiboler, kvartskristaller samt opaka mineral spridda i provet.
Mineralogi Kvarts Amfibol Opaka
Modal procent 70 15 15
FAS135-‐2
Rikligt med opaka mineral ligger i parallella band genom provet. Dessa var framförallt pyrit/arsenikkis men också zinkblände och blyglans. Tremolit fanns också av större variant medan övriga delar av provet är finkristallint på gränsen till afanitiskt och består av kvarts samt mineral med högt brytningsindex som potentiellt skulle kunna vara kalcit/dolomit. Enstaka större kristaller av karbonater. Granater påträffas på flera ställen i provet, kantade av opaka mineral och amfiboler. Precis som i FAS135-‐1 finns det porfyroblaster i den finkristallina mellanmassan av opaka mineral och amfiboler.
Mineralogi Kvarts Amfibol Opaka Granat
Modal procent 43 30 25 2
Figur 6. Prov FAS18-‐1. Reaktionstextur i utsläckt kalcitkristall
(Kal/Dol) samt omgvivande färgrik flogopit (Flo). Cirkeln visar var dolomitexsolution hittades i kalcit vid elektronmikrosond-‐ analysen. Krysset visar var elektronmikrosond-‐analys gjordes på flogopit.
XRF
Nedan presenteras data från genomförd analys med handhållen XRF. XRF:en kunde inte mäta halten av grundämnen lättare än magnesium vilket innebär att potentiellt natriuminnehåll saknas bland presenterade oxidvärden och övriga oxidvärden är något högre än vad de möjligtvis borde vara.
Mest tydliga trender som går att urskilja från oxidsammansättningen (figur 7) är att kiselsammansättningen ökar från marmorn med 13 % till vulkaniten som har 57,5%. Däremellan ligger skarnbergarten på relativt höga 55 %. Den massiva sulfidmineraliseringen har högre halt av kisel än det malmmineralbärande boudinaget.
Omvänd trend går att se på magnesium-‐ och kalciumvärdena som är högst i marmorn, lägre i skarnbergarten och lägst i vulkaniten. De malmbergarterna har mellanhöga värden.
Aluminiuminnehållet är högst i vulkaniten och i malmmineralbergarterna, och går sedan ner i halt för skarnet och marmorn.
Figur 7. Provresultat från XRF-‐analysen. De huvudsakligt mineralbyggande ämnena i oxidform.
0,00% 10,00% 20,00% 30,00% 40,00% 50,00% 60,00%
MgO Al2O3 SiO2 K2O CaO TiO2 Cr2O3 MnO FeO P2O5
N or m al ise ra d o xi d -‐w t%
Halten av kalium är låg i marmorn och i skarnet (båda under 3 %) men är betydligt högre i vulkaniten med dryga 21 %. Intermediära halter syns i de mineraliserade bergarterna, runt 10 %.
Järnhalten är liknande för marmorn och skarnet, men väldigt låg för vulkaniten (nästan 0 %). Högst halt syns i mineraliseringarna med 24 % respektive 9 %.
Övriga halter var generellt mycket låga, däribland titan, mangan, fosfor och kromium. Fosfor fanns i princip endast i det malmmineralbärande boudinaget, kromium saknades i samtliga bergarter, titan fanns det låg halt av i alla fyra bergarter men inte högre än 0,43 %. Manganhalten var högst i marmorn och den massiva mineraliseringen, men nära 0 % för övriga tre bergarter.
För ämnena i atomisk viktprocent (figur 8) visade silver, kadmium, tenn och antimon en liknande trend med generellt jämn halt mellan marmor, skarn, vulkanit och malmmineralbärande boudinage men låg halt i den massiva sulfidmineraliseringen. Zink finns det relativt hög halt av i mineraliseringen och låg halt i skarnet. Blyhalten är också högst i mineraliseringen med dubbelt så hög halt jämfört med de övriga bergarterna. Vanadium finns det mest av i skarnet med avtagande mängd i boudinaget och skarnet. Koppar, nickel, arsenik, och vismut påträffades också.
Figur 8. Atomiska viktprocenthalter för ej huvudsakligt mineralbyggande ämnen.
Svavelhalten (figur 9) var betydligt högre i det mineraliserade boudinaget än i övriga uppmätta prover. Den massiva mineraliseringen innehöll låg halt medan marmorn, skarnet och vulkaniten hade värden nära noll.
Elektronmikrosond-‐analys (EMSA)
Vid elektronmikrosond-‐analysen gjordes mätningar på 34 stycken punkter i 3 prover, som tolkades mineralogiskt utefter kemisk sammansättning. 3 av dessa punkter var dåliga mätningar som inte kunde tolkas. Opaka mineral gav generellt dålig totalprocent men kunde fastställas genom EMSA-‐maskinens snabbanalysfunktion. Se tabell 1 för provbeskrivning samt syfte i EMSA-‐analysen, Se appendix för mätvärden och mineralogisk tolkning. 0,00% 0,02% 0,04% 0,06% 0,08% 0,10% 0,12% 0,14%
V Ni Cu Zn As Zr Ag Cd Sn Sb Pb Bi
A to m isk w t%
FAS6
Samtliga observerade mineral i provet analyserades för att senare kunna göra tryck-‐ och
temperaturberäkning i
THERMOCALC. Analysen visade att de relikta formerna av potentiell andalusit hade snarlik
sammansättning som den euhedrala muskovit som fanns i provet. De fibrösa nålarna som fanns i biotiten visade sig vara av klorit-‐
sammansättning, vilket innebär att det inte fanns någon sillimanit. Opaka mineral visade sig vara rutil.
FAS18-‐1
I skarnprovet visade sig de tolkade flogopitkristallerna ha
flogopitsammansättning. I områden
av provet som hade karbonater med reaktionstexturer fanns små ytor av
dolomitexsolution i kalcitkristaller. Mätvärden av kalciten kunde senare användas till kalcit-‐dolomit-‐geotermometrin. Amfibol med blå pleochrosim hade tremolitisk
sammansättning. Vid detta område i provet hittades ytterligare flogopit, karbonat, samt väldigt små ytor av talksammansättning som fanns i kontaktgränsen mellan tremoliten och kalciten (figur 10).
FAS135-‐2
De tolkade granaterna hade granatsammansättning och dominerades av värden höga i mangan, aluminium och kalcium. Detta gör granaterna till en blandning av ändsammansättningarna spessartin-‐almandin, grossular, och andradit (figur 14).
Mineralen runt granaterna var framförallt amfiboler samt opaka mineral av blyglans, pyrit och zinkblände. Blyglansen fanns oftast närmast till granaterna samt i dess sprickor (figur 11). I vissa fall var zonering av blyglans, pyrit och zinkblände tydlig med blyglansen i kontakt med granaten, följt av pyriten och zinkbländen. I ett fall fanns det i samband med opak zonering även en yttre kompositionsskillnad hos granaten (figur 12). De få karbonatkristaller som fanns var kalcit.
Tryck, temperatur och X
CO2-‐förhållanden
Tryck-‐Temperatur Gråvacka/Metapelit
Tryck och temperaturvärden framräknade i THERMOCALC (tabell 2) utifrån kemisk mineralsammansättning. Alla uträkningarna gjordes med samma sammansättning för
biotit, klorit, samt kvarts och H2O som tillagda faser. Mu1 är kemisk sammansättning
från en euhedral muskovitkristall medan Mu2 är kemisk sammansättning från den frinkristallina muskoviten/sereciten. Två av uträkningarna gjordes med andalusit tillagt genom antagandet att de relikta mineralen som blir ersatta var andalusit och representerade högsta grad av metamorfos. Två uträkningar gjordes även då det tagna trycket på 0,42 GPa (från Josefin Linde) var fixerat.
Figur 9. Svavelhalten från XRF-‐analysen.
0,00% 0,50% 1,00% 1,50% 2,00% 2,50% 3,00% S A to m isk w t% Marmor Skarn Vulkanit Malmmineralbärande boudinage Sulqidmineralisering
Mineralogi Tryck (GPa) sd Temp. (°C) sd Mu1+Bt+Chl+Qtz+H20 0,91 0,82 644
°
139 Mu2+Bt+Chl+Qtz+H20 1,2 1,38 702°
214 Mu1+Bt+Chl+Qtz+H20+And 0,67 0,56 595°
80 Mu2+Bt+Chl+Qtz+H20+And 1,72 0,43 727°
45 Mu1+Bt+Chl+Qtz+H20 0,42 (fixerat) 0,26 563 30 Mu2+Bt+Chl+Qtz+H20 0,42 (fixerat) 0,26 525 43Tabell 2. Mineralogi för respektive uträkning i THERMOCALC samt resulterande/fixerat tryck
och temperaturer.
Tryck-‐temperatur-‐värden från beräkningen innehållandes Mu2 samt andalusit hade minst avvikelsevärden men hade högst tryck och
temperatur. Lägst temperatur och tryck hade beräkningen med Mu1 och andalusit som hamnade närmare
referensramarna för tidigare Utö-‐resultat.
Standardavvikelsen för tryck, var för denna uträkning väldigt hög medan temperaturens värde var acceptabel.
Uträkningarna där trycket fixerades för uträkningen i
THERMOCALC gav temperaturer för Mu1 och Mu2 på 563±30°C respektive 525±43°C. Andalusit användes inte för det fixerade trycket eftersom det låg över andalusits
stabilitetsområde.
Kalcit-‐dolomit geotermometri
Temperaturvärden (tabell 3) framräknade med Anovitz och Essenes formel (se metoddel). Kalcit 1 fanns tillsammans med exsolutionsfläckar av dolomit i prov FAS18-‐1 inuti klustret av flogopit. Kalcit 2 fanns i provets karbonatrika del. Båda mätpunkterna hade reaktionstexturer tidigare observerade i mikroskop.
Prov xMgCO3 T (°C) Kalcit 1 0,0244 412
°
Kalcit 2 0,0195 379
°
Tabell 3. Molfraktion (xMgCO3) och resulterande temperaturer från geotermometrin.
Figur 10. Elektronmikrosond-‐analysområde i prov FAS18-‐
1 där talk hittades mellan karbonat (Kal/Dol) och tremolit (Tr). Flogopit (Flo) syns i nedre vänstra hörnet.
X
CO2-‐fluidsammansättning
Kemisk sammansättning för kalcit, dolomit, talk, flogopit och tremolit tillsammans med ett tryckvärde på 0,42 (±0,26) GPa (från Josefin Lindes projekt), användes för uträkning
av XCO2 i THERMOCALC. Detta resulterade i 20 stycken möjliga reaktioner (se appendix).
Av dessa fanns det en som innehöll alla observerade faser förutom flogopit. Flogopit fanns i andra reaktioner men var då tillsammans med ej observerade faser. Detta gjorde
reaktionen innehållande kalcit och talk som reagerar till dolomit, tremolit, CO2 och H20,
mest rimlig. Texturer av en sådan reaktion av retrograd typ verkar också finnas i provet (figur 10) där talk finns i kontakten mellan amfibol och karbonat (observerat i EMSA-‐ analysen). En logaritmisk trendlinje med tillhörande ekvation (ekvation 2) för reaktionen togs fram i excel. Genom att sätta in framräknade temperaturer från kalcit-‐
dolomit-‐termometrin som y-‐värde och lösa ut x fick man ut XCO2 sammansättning för
respektive temperatur (figur 13).
Figur 13. Kurva för mest rimliga reaktion i prov FAS18-‐1 samt utsatta temperaturer och
tillhörande XCO2-‐värden från kalcit-‐dolomit-‐termometrin.
Figur 11. Bild från EMSA-‐analys (elektron-‐
backscatter). Granat (1) i prov FAS135-‐2 med omgivande mineral och blyglans i sprickor. Se appendix för granatens sammansättning.
Figur 12. Prov FAS135-‐2. Bild från EMSA-‐
analysen (elektron-‐backscatter). Granat (2) med kompositionsskillnad (3) i dess kant samt zonering av malmmineral. Se appendix för granatsammansättningar.
