Du vet bäst, du är ju pedagogen

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet Barndom och lärande 15

högskolepoäng, grundnivå

Du vet bäst, du är ju pedagogen

-En kvalitativ studie om samverkan ur pedagogens perspektiv

You know best, you are the teacher

-A qualitative study of collaboration from the educator´s

perspective

Mona Bakrawi Johansson

Anna Tegsell Juhlin

Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Therese Lindgren

Handledare: Magdalena Sjöstrand Öhrfelt 2020-01-09

2

Abstrakt

Huvudsyftet med vår studie är att synliggöra vad begreppet samverkan innebär för pedagoger. Vi vill öka kunskapen om uppdraget kring samverkan i förskolan och hur det kan fungera i praktiken. Vi utgick från följande frågeställningar:

• Hur upplevs uppdraget att samverka med vårdnadshavare av pedagoger i förskolan? • Vilka hinder och möjligheter gällande samverkan med vårdnadshavare identifierar

verksamma pedagoger?

Metod: Vi har genomfört en kvalitativ studie. Vi lämnade ut enkäter till pedagoger på olika förskolor och intervjuade en annan grupp pedagoger på samma förskolor. Vi ville undersöka pedagogernas syn på samverkan och hur samverkan fungerar i praktiken. Pedagogerna i enkäterna var anonyma. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Därefter analyserade vi och tolkade svaren. Genom intervjuerna kunde vi få ett fördjupande komplement tillsvaren från enkäterna

Resultat: Resultatet placerades i olika kategorier. Vår studie visar att pedagogerna saknar resurser och att stressproblematiken minskar tiden för samverkan. Pedagogerna nämner även att språkbrist hos vissa vårdnadshavare försvårar arbetet med samverkan och att det är ett bekymmer att nå ut till alla. I enighet med tidigare forskning återkommer språkbrist,

socioekonomiska hinder och stressfaktorer som en central orsak till bristande samverkan på förskolorna. Som teoretisk utgångspunkt har vi använt Bronfenbrenners

utvecklingsekologiska teori. På så sätt förstår vi att de olika miljöerna kring barnet behöver komplettera och stötta varandra för att barnet ska utvecklas på bästa sätt. Pedagogerna i studien vill använda olika former för samverkan men har begränsade resurser för att möta alla vårdnadshavare, i synnerhet de med annan bakgrund, exempelvis utlandsfödda.

Nyckelord: Samverkan, vårdnadshavare, pedagog, förskola, Bronfenbrenner, utvecklingsekologi, engagemang, närmiljöer, digitalisering, information

3

Innehållsförteckning

Vad är samverkan mellan vuxna? ... 8

Samverkan för barnets skull ... 9

Olika samverkansformer ... 10

Inskolning ... 10

Kontakten i hallen och korridoren ... 11

Utvecklingssamtal ... 11

Föräldramöte ... 12

Digitala samverkansformer ... 12

Föräldrar – en bortglömd resurs? ... 13

Syfte och frågeställningar ... 14

Centrala begrepp ... 14

Definition av begrepp ... 14

Historisk tillbakablick – tidigare forskning ... 16

Möjligheter och hinder ... 18

Teoretiska utgångspunkter ... 20

Samverkan ur pedagogens perspektiv ... 22

Tillit till varandra ... 23

Metod ... 24

Tillvägagångssätt ... 25

Intervjuerna ... 25

Urval av enkät- och intervjupersoner ... 26

Etiska överväganden ... 26

Metoddiskussion ... 27

Resultat och analys ... 29

4

Finns det någon föräldrasamverkan på förskolan? ... 29

Kontakten i hallen/korridoren ... 30

Engagemang ... 31

Resultat av intervjuerna ... 32

Stressfaktorn ... 33

Möten och samtal ... 34

Språkförbistring ... 34

Slutsats ... 35

Diskussion ... 36

Från utvecklingsekologi till digitalisering ... 38

Avslutande kommentarer ... 39 Framtida forskning ... 40 Referenslista ... 41 Bilaga A ... 45 Bilaga B ... 46 Bilaga C ... 47

5

Inledning

-God morgon! Har du lämnat in lappen om semesterledighet?

-Ja, det gjorde jag för några veckor sen när jag hämtade Magdalena. Har ni inte sett den? -Nej, men det kan jag kolla på senare. Vi har haft fullt upp. Ska ni vara lediga hela sommaren då?

-Magdalena kommer tillbaka i augusti. Jag har fyllt i tiderna i pappret. -Då kollar vi på det sen. Ha en bra dag!

En förskollärare och en vårdnadshavare hade tidigt en morgon en kommunikation kring Magdalenas sommarledighet på förskolan. Pedagogerna var i full gång med att planera och placera barnen för att sommaren skulle flyta på och bli bra för alla, trots semestrar och andra förändringar som tillkommer. Vårdnadshavarna fick bekräfta hastigt vid lämning av barnet att de lämnat in pappret om ledighet. Denna form av samverkan sker dagligen, i olika avseenden på landets alla förskolor. Föräldrasamverkan är ett begrepp som beskriver detta fenomen. Föräldrasamverkan innebär den kontakt och det informationsflödet mellan vårdnadshavare och pedagoger som sker dagligen, naturligt eller planerat.

En tanke föds…

Vi är två studenter som läser till förskollärare vid Malmö universitet. Vi har arbetat som pedagoger i många år och på ett stort antal förskolor. Således har vi samlat erfarenheter från olika verksamheter och mött många vårdnadshavare. I vårt arbetsliv har vi erfarit en problematik kring föräldrasamverkan i förskolan, det vill säga vårdnadshavarnas möjligheter till påverkan av verksamheten och utveckling av gemensamma strategier kring barnen. Vi möter vårdnadshavare vid exempelvis lämning, hämtning, utvecklingssamtal, föräldramöten samt vid högtidsfiranden. Vi upplever att pedagoger inte alltid tillgodoser vårdnadshavarnas möjligheter till insyn och påverkan av verksamheten. Samverkan fungerar inte alltid och vi har även sett att det finns en viss begränsning gällande hur mycket tid som vårdnadshavare får när de är i kontakt med förskolan. Vårt syfte med uppsatsen blir att undersöka denna problematik. Vad innebär egentligen samverkan? Hur tolkar pedagogerna detta uppdrag och sker det alltid en samverkan mellan pedagogen och vårdnadshavaren för barnets bästa?

6

Vi möter vårdnadshavare dagligen men ytorna och tiden för kontakt är av olika anledningar mycket begränsad. Vi har även sett att det finns en viss sårbarhet då yttre omständigheter som exempelvis få resurser på förskolan eller tidsbrist påverkar. Detta sätter pedagogens professionella bemötande gentemot vårdnadshavarna på prov. För att barnet på förskolan ska trivas och känna sig tryggt och därmed kunna utvecklas behöver vårdnadshavaren tillgodoses med väsentlig information. Kontakten mellan de vuxna behöver vara ömsesidig för att verksamheten ska fungera på allas lika villkor. Målet med vårt arbete är att synliggöra vad begreppet samverkan innebär för pedagoger. Hur tolkar pedagogerna begreppet samverkan och var lägger de störst vikt? Vårt arbete ligger i tiden då begreppet samverkan har ökat i betydelse och blivit accentuerat i förskolans nya läroplan (Lpfö 2018).

Uppdraget har skärpts och eftersom förskolan har förändrats och blivit mer formaliserad och i ökande grad en utbildning har skillnaden i uppdraget gentemot barnet, de privata (vårdnadshavarna) och det offentliga (institutionen) ökat. Vi har undersökt den första läroplanen för förskolan som gavs ut 1998 till den senaste som gavs ut 2018 och kommer förklara längre fram i arbetet den förändrade innebörden av begreppet samverkan.

7

Bakgrund

Samverkan i förskolan innebär att pedagoger och vårdnadshavare samarbetar, det vill säga om allt som rör barnets välbefinnande, utveckling och lärande (Persson och Campner, 2000). Samverkan stöter vi på dagligen i arbetet med vårdnadshavarna, både vid lämning och hämtning men även vid olika möten där vårdnadshavarna är inbjudna att delta i aktiviteter som förskolan anordnar. Det kan röra sig om frågor kring barnets utveckling och vistelse på förskolan eller föräldramöten där pedagogerna berättar och informerar omverksamhetens mål och upplägg och där även vårdnadshavarna har möjlighet att komma med synpunkter och idéer. För att detta ska fungera på bästa sätt behöver båda parter vara överens och arbeta åt samma håll för det som anses ha betydelse för barnet. Att vara överens om barnets behov och hur de bäst tillgodoser detta är av stor betydelse.

I den här uppsatsen om samverkan kommer vi att utgå från pedagogernas synsätt. Vi har valt pedagogernas perspektiv då vi vill förstå det professionella bemötandet i förskolan och hur samarbetet mellan pedagoger och föräldrar upplevs och går till. Detta är en viktig och central del av vår yrkesutövning och därmed vill vi öka kunskapen på området. Uppsatsen fokuserar på pedagogers upplevelse av det dagliga arbetet tillsammans med vårdnadshavarna. Vi har valt att titta på samverkan ur pedagogernas perspektiv då kraven för de yrkesverksamma på förskolan har ökat. Eftersom vi ska bli förskollärare vill vi förstå uppdraget kring samverkan bättre, inte minst då det har fått ett större utrymme i den nya läroplanen.

Förskolans styrdokument

Läroplanen för förskolan är ett av de styrdokument som reglerar förskolans verksamhet. Genom åren har läroplanen reviderats och begreppet samverkan i förskolan har kommit att skrivas fram som en alltmer viktig del av uppdraget. Begreppet samverkan har accentuerats då det inte är lika självklart längre att vårdnadshavarna är en del av förskolan. Det som främst har förändrats är att förskolan inte längre är ett komplement till hemmet, utan har blivit en utbildningsintuition som inte längre behöver vara hemlik.

8

Läroplanen från 1998 beskriver att det är vårdnadshavarna som står för barnets fostran och utveckling och att förskolan skall vara ett komplement till hemmet. I den nya läroplanen, som trädde i kraft 2018 har begreppet samverkan accentueras och där ges samverkan med vårdnadshavarna en stor betydelse för förskolans verksamhet. Här lyfter den nya läroplanen fram vikten för ett bra samarbete med bland annat texten “för att skapa bästa möjliga förutsättningar för att barnen ska kunna utvecklas rikt och mångsidigt ska förskolan samarbeta på ett nära och förtroendefullt sätt med hemmet” (Lpfö 2018, s. 17). När begreppet samverkan förtydligas i den nya läroplanen, sätter det större krav på pedagogernas förhållningssätt och aktiva arbete med att hitta fungerande former för samverkan.

Vad är samverkan?

För att kunna undersöka vad pedagoger upplever att samverkan med vårdnadshavare är och hur det fungerar kommer vi först att försöka ringa in och definiera begreppet samverkan och även nedan beskriva de vanligaste formerna för det. Niss och Söderberg (2015) och Sandberg och Vuorinen (2007) är överens om att samverkan är allt som sker mellan förskolan och hemmet.

Samverkan mellan vuxna

Samverkan kan te sig på olika sätt och innebär allt från individuella utvecklingssamtal till sms-kontakt med vårdnadshavare. Persson och Campner (2000) menar att när pedagogerna ger vårdnadshavarna mer inflytande och delaktighet i verksamheten bidrar det till att kontakten stärks mellan dem. Eftersom vårdnadshavarna är en viktig del i både barnets fostran och lärande krävs det ett ständigt och väl fungerande samarbete mellan hem och förskola. Ingegerd Tallberg Broman som är professor i pedagogik vid Malmöuniversitet, beskriver hur komplext samverkan mellan vårdnadshavare och förskola kan vara och att det enkelt uppstår konflikter när vårdnadshavare ges möjligheter till mer delaktighet och makt, samtidigt som det finns en önskan om att stärka lärarnas professionalitet (Tallberg Broman, 1998, s. 22). Den professionella förskolläraren har nu en mer markant yrkesroll att förhålla sig till. Tallberg Broman (2011) belyser att vårdnadshavarnas roll och deltagande framhävs tydligare i alla styrdokument, både nationellt och internationellt. Samtidigt ökar avståndet mellan den professionella pedagogen och det privata och personliga perspektivet på barnet som vårdnadshavarna representerar. Pedagogen styrs av det professionella och pedagogiska uppdraget medan hemmet får en större roll och ansvar för att tillgodose barnets basala behov av personlig omsorg och beredskap att lära och utvecklas.

9

Samverkan för barnets skull

För skapa en god samverkan mellan pedagoger och vårdnadshavare krävs det att ha en förståelse för barnets värld. Det kan beskrivas att barnet har två världar, den ena i hemmet och den andra i förskolan. Niss och Söderström (2015) menar att hemmet och förskolan är två skilda världar för barnet. Det starka band som vårdnadshavare och barn har är väldigt unikt, det finns inget annan relation som har ett så starkt känslomässig laddning vilket också blir en del av barnets identitet. Barnet har en förmåga att kunna läsa av kontakten mellan vårdnadshavare och pedagoger, det vill säga om de kommunicerar på ett fungerande sätt eller inte (Niss och Söderström 2015). Persson och Campner (2000) förklarar vidare att barnet behöver hjälp med att knyta ihop sina två världar, därför är det viktigt att verksamheten bygger på en så bra kontakt mellan pedagoger och vårdnadshavare som möjligt särskilt för barnets skull. Persson och Campner (2000) beskriver att samverkan mellan pedagoger och vårdnadshavare är grunden för helheten av att förskolans verksamhet skall fungera. Barn och föräldrar måste ses som “ett” för att förskolan ska kunna stödja barnet i dess utveckling. Detta beror helt på pedagogernas och vårdnadshavarnas gemensamma krafter av att kunna samverka med varandra. När förskolan ska samarbeta med vårdnadshavarna är det av stor vikt att pedagogerna känner till barnets miljö och förutsättningar, det vill säga hur barnet har det hemma. När det kommer till förskolan bör pedagogerna delge vårdnadshavarna en helhet om barnets tillvaro på förskolan och om allt som händer och sker runt barnet (Persson och Campner, 2000).

Olika samverkansformer

Nedan följer de samverkansformer mellan pedagoger och vårdnadshavare som är de mest vanliga och mest förekommande på förskolor. Vi kommer förklara hur den första kontakten kan se ut, det vill säga inskolningen. Vi kommer även titta på kontakten i hallen/korridoren, föräldramöten, utvecklingssamtal och digitala samverkansformer. Alla förskolor har exempelvis en inskolning för de barn som börjar på förskolan. Hur inskolningen ser ut varierar från förskola till förskola och även från avdelning till avdelning inom samma förskola.

10

Inskolning

Den första kontakten mellan vårdnadshavare och pedagoger sker när barnet börjar på förskolan vilket kallas för inskolning. Det är vid inskolningen det allra första mötet sker inom samverkan då alla ska lära känna varandra för att skapa en trygg tillvaro, speciellt för barnet. Vid inskolningen är det oftast en enskild pedagog som bär ansvaret för att introducera både barnet och vårdnadshavarna i verksamheten. Vid detta möte bör pedagogen vara tillmötesgående och försäkra sig om att både barnet och vårdnadshavarna känner sig välkomna till förskolan. Niss och Söderström (2015) menar att pedagogerna bör ha en särskilt hög ambition gällande att få vårdnadshavarna att trivas på förskolan.

Månsson (2013) menar att inskolning i förskolan är när vårdnadshavarna lämnar sitt barn till förskolan och pedagogerna är fortfarande okända för barnet. Barnet ska vänjas till att bli lämnad till pedagogerna. En tid efter inskolningen av barnet bjuder pedagogen ibland till ett inskolningssamtal med vårdnadshavarna. Under detta samtal har vårdnadshavarna utrymme att berätta om vad som var positivt och vad som var mindre bra med inskolningstiden. Det är ett samtal för båda parter, en dialog som syftar till att för att följa upp hur det går för barnet utan föräldrarna. Det är också ett sätt att i tid bemöta frågor, oro eller allmänna funderingar kring starten. Vårdnadshavarna kan också förmedla information om barnet som inte kommit fram under inskolningen, exempelvis hur barnet reagerat hemma på att börja i förskolan.

Kontakten i hallen och korridoren

Hallen/korridoren på förskolan är den arena som alla vårdnadshavare och barn först passerar för att sedan komma till förskolans resterande lokaler. Detta blir en knutpunkt där barnet tas emot varje morgon av pedagogerna. I detta rum har barnet även alla sina ytterkläder, skor och ibland en låda med sitt namn eller fotografi på. Detta ska underlätta för barnet att hitta sin egen plats.

I hallen/korridoren sker den huvudsakliga kontakten mellan förskolan och hemmet, antingen då vårdnadshavaren lämnar eller hämtar sitt barn på förskolan. “Hallen på förskolan kan vara ett slags ingenmansland för barnet. Barnet har ännu inte lämnats över av föräldern och befinner sig fortfarande på så sätt och vis i hemmets värld” (Niss och Söderström, 2015, s. 70). Det är vid detta tillfälle när barnet lämnas som pedagogen tar emot och välkomnar barnet till förskolan. Halldén (2007) kallar hallen en “intermediate domain” eftersom det är oftast i hallen mötet

11

mellan det privata och det institutionella sker och där dessa världar förhandlas och möts. Det händer också att barnen upplever hallen som påfrestande då barnet vet att här kommer mamma eller/och pappa lämna mig, vilket ibland leder till att barnet blir ledset och frustrerat.

Utvecklingssamtal

En av de samverkansformer som är konkret reglerad och nämnd i läroplanen från 2018 är utvecklingssamtalet. Utvecklingssamtalen som pedagogen bjuder vårdnadshavarna till är ett möte där pedagogen och vårdnadshavaren samtalar om barnets utveckling och lärande. Vid ett sådant möte tas det även upp om det finns bekymmer på förskolan. Pedagogen har under en tid samlat in information och kunskap kring barnets vistelse på förskolan, detta presenteras under detta möte. Utvecklingssamtal handlar även om barnets trivsel och hur barnet fungerar i barngruppen. Harju och Tallberg Broman (2013) menar att utvecklingssamtalet är ett sätt för vårdnadshavarna att få inblick i barnets vardag och vistelse på förskolan och vårdnadshavarna kan även berätta för pedagogerna om barnet och hemmet. Enligt läroplanen ska förskolan erbjuda vårdnadshavarna ett eller två utvecklingssamtal per läsår. (Lpfö 2018).

Föräldramöte

Ett föräldramöte är en form av samverkan där vårdnadshavarna bjuds in till ett gemensamt möte med de andra vårdnadshavarna. Detta sker normalt en till två gånger per år, vanligtvis vid terminsstart då förskolan informerar om verksamheten. Ett föräldramöte sker normalt under kvällstid och oftast utan barnens närvaro. Under dessa möten berättar pedagogerna om verksamheten, de delger vårdnadshavarna viktig information om exempelvis förskolans policy, förskolans temaarbete eller annan väsentlig information. I denna samverkansform kan vårdnadshavarna ställa allmänna frågor om förskolan. Ibland presenterar rektorn sig och berättar mer om verksamheten. Alfakir (2010) menar att det är viktigt att pedagogerna är noggranna och förbereder föräldramötet in i minsta detalj för att dialogen ska bli så bra som möjligt och att mötet blir givande. Vidare menar hon att mötet ska präglas av ett fokus på barnens trygghet och lärande i förskolan samt hur pedagogerna och vårdnadshavarna tillsammans ska lägga upp ett bra samarbete kring detta. Vid föräldramöten handlar det till stor grad om förmedling av information om verksamheten och dels kollektiv information som omfattar alla. Här ges sällan utrymme till personlig eller individuell samverkan. Föräldramöten

12

är inte reglerade i läroplanen men däremot uppmuntrar läroplanen pedagogen att fortlöpande informera vårdnadshavarna om exempelvis verksamheten i allmänhet.

Digitala samverkansformer

Under de senaste åren har formerna för samarbetet förändrats. Som en följd av digitaliseringen är det idag inte ovanligt med webbsidor, mejl och bloggar som en form av kontakt mellan vårdnadshavare och pedagoger. (Harju och Tallberg Broman, 2013).

Att använda digitala verktyg i förskolan är ett sätt för pedagogerna att nå ut till alla vårdnadshavarna samtidigt, förutsatt att de tar del av det som förmedlas. Med hjälp av digitala verktyg kan pedagogerna dokumentera verksamheten och visa upp innehållet med hjälp av olika digitala plattformar som exempelvis Unikum. Unikum är en gemensam nätportal för vårdnadshavare och pedagoger. Här kan vårdnadshavare följa sitt barn genom en personlig lärlogg. En lärlogg är en sida i Unikum där personlig dokumentation för barnet läggs in, oftast av den pedagog som är ansvarig för barnet. När barnet börjar på förskolan tilldelas barnet en mentor eller en ansvarspedagog. Denna ska exempelvis föra utvecklingssamtal med vårdnadshavarna och lägga in dokumentation i lärloggen/Unikum. I Unikum finns även en gemensam blogg som alla vårdnadshavare har tillgång till och kan läsa. Vissa förskolor sänder även ut vecko- eller månadsbrev genom denna portal. Sociala medier är numera vanligt för alla förskolor. Genom Facebook eller Instagram, ibland båda sätten kan pedagogerna förmedla uppdatering genom bild och text. Detta ställer naturligtvis krav på pedagogernas digitala kunskaper men fortbildning inom digitalisering har ökat i takt med det digitala samhället då kraven och kunskaperna på pedagogerna har höjts. (Forsling, 2011). Denna typ av samverkan som blir allt vanligare idag, kräver också att vårdnadshavarna deltar aktivt. I dessa medier blir det till stor del pedagogerna som kommunicerar och lämnar information till vårdnadshavarna men vårdnadshavarna har även möjlighet att kommentera eller ställa frågor.

13

Föräldrar - en bortglömd resurs?

Andersson (2004) menar att vi påverkas av vårt sammanhang och vi är alltid en del av en helhet. När det kommer till verkligheten används inte alltid vårdnadshavare i ett konstruktivt samarbete. Det har länge ansetts vara pedagogerna som är experterna på barns lärande och det har därför varit ojämna maktförhållanden i samspelet med vårdnadshavarna (Andersson, 2004). En studie genomförd av Skolverket visar att vårdnadshavarnas intresse för samarbete med skolan har ökat sedan 1997. En önskan om en mer förtroendefull kontakt med förskolan och en större gemenskap stod i fokus. Därefter kom förskolans läroplan där vårdnadshavarna fick en central roll. Styrdokumenten avspeglar den politiska intentionen med förskolan och vårdnadshavarna har fått ett erkännande för de kunskaper de har och för det stöd de kan erbjuda pedagogerna. I olika utredningar från 1970-talet och framåt har samverkan lyfts fram som viktig men det är först när läroplanen blev statligt reglerad som begreppet samverkan belystes. Ett bra samarbete med vårdnadshavarna skapar en ökad förståelse för barnet vilket direkt gynnar barnet i lärandet på förskolan. (Tallberg Broman 2011). Vidare menar hon att vårdnadshavarnas delaktighet i skolvärlden motiveras inte bara av att stärka lärandets förutsättningar utan även av ambitionen av att främja barnens hälsa och välbefinnande.

14

Syfte och frågeställningar

Syftet med vår uppsats är att få en ökad kunskap om uppdraget kring samverkan i förskolan och hur det kan fungera i praktiken.

· Hur upplevs uppdraget att samverka med vårdnadshavare av pedagoger i förskolan? · Vilka hinder och möjligheter gällande samverkan med vårdnadshavare identifierar

verksamma pedagoger?

Centrala begrepp

Samverkan är det centrala begreppet i vår uppsats. I uppsatsen använder vi även begreppet föräldrasamverkan som betonar samarbetet mellan vårdnadshavare och förskolepedagoger. Pedagoger är ett annat begrepp som vi frekvent använder i uppsatsen. Vårdnadshavare är också ett begrepp som återkommer i uppsatsen. Vi har ersatt begreppet föräldrar och använt vårdnadshavare då vi av erfarenhet i förskolan vet att alla vårdnadshavare inte är biologiska föräldrar till barnet och vi vill inbegripa dessa i vår studie då de har lika mycket kontakt med förskolan som institution som biologiska föräldrar.

Definition av begrepp

Samverkan på förskolan mellan vårdnadshavare och pedagoger innebär ett samarbete som sker dagligen eller planerat i form av till exempel föräldramöten eller utvecklingssamtal. Samarbetet ska stödja barnens utveckling och ge vårdnadshavare insyn i förskoleverksamheten. I sin tur får förskolepersonalen genom samarbetet en förståelse för barnens situation i hemmet. Samverkan mellan hem och förskola anses gynna barnets lärande och utveckling.Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) menar att en tillitsfull relation till barnens familjer börjar redan vid första kontakten och sedan under introduktionsperioden i förskolan. De menar även att metoderna skiljer sig men att målet är detsamma, att skapa goda relationer och bygga en god samverkan för framtiden. Föräldrasamverkan är såvida relationen och samarbetet mellan vårdnadshavare och pedagoger på förskolan.

Begreppet pedagoger avser de vuxna som arbetar inom förskolan, barnskötare, resurser och förskollärare.

15

Vårdnadshavare är den person som har juridiskt ansvar för ett barn. Vårdnaden gäller till barnet är 18 år och till dess är vårdnadshavaren förmyndare för barnet. I de flesta fall är de biologiska föräldrarna vårdnadshavare men i vissa avseenden behöver en domstol utse en utomstående vårdnadshavare.

16

Historisk tillbakablick - tidigare forskning

I denna del av uppsatsen ger vi en samtidshistorisk tillbakablick över hur samverkan såg ut innan den första läroplanen trädde i kraft. Vi begränsar vårt perspektiv till tidigt 1990-tal då samverkan blev ett ofta använt begrepp i förskoleverksamhet. Varför har begreppet fått en ökad betydelse? Troligtvis har betydelsen av begreppet samverkan inte förändrats särskilt mycket i verkliga livet utan snarare i styrdokumenten, hur det skrivs fram i dem, som en följd av att förskolan kommit att regleras allt mer och förändrats mot att bli i ökande grad en utbildningsinstitution. Tanken om delaktighet har ökat och begränsas inte längre till att barn bör vara delaktiga utan även vårdnadshavarna ska synas i verksamheten. Harju och Tallberg Broman (2013) skriver om delaktigheten som “stöd till barns och elevers utveckling, lärande och hälsa” (Harju och Tallberg Broman, 2013 s. 31) och att förskolan och skolan bjuder in för delaktighet som “ett uttryck för medborgarrätt” (Harju och Tallberg Broman, 2013 s. 30). Vi ser en förändring över tid och ett accentuerat uppdrag kring samverkan.

Kommunikationskanalerna har således blivit fler och annorlunda men har de kunnat ersätta den personliga kommunikationen och interaktionen? Det har skett en förändring i samhället när det kommer till samverkan mellan pedagoger och vårdnadshavare, där de både parter ska bidra till att styra barnet in i samhällets utveckling. Harju och Tallberg Broman (2013) benämner formerna som medialiserade, förrättsligande och byråkratiserade. Med medialiserade menar de att vårdnadshavare idag har en inblick i verksamheten genom exempelvis sociala medier. Vårdnadshavarna har även blivit förrättsligande och med det menas att de finner stöd i lagar, konventioner och i exempelvis överenskommelser. Byråkratiserade innebär att vårdnadshavare idag har en annan kontakt med förskolan genom blanketter, enkäter och formulär. Sammanfattningsvis belyser Harju och Tallberg Broman (2013) att en förändring har skett i kommunikationen mellan pedagoger och vårdnadshavare och att utvecklingen i samhället har bringat fram olika former för samverkan.

Har begreppet samverkan alltid inneburit samma sak som det gör idag? Sandberg och Vuorinen (2007) menar att begreppet samverkan i förskolan har haft olika betydelse genom åren. Eftersom innebörden av begreppet har förändrats, även i det politiska klimatet har det påverkat förskoleverksamhetens utveckling.

17

Fredriksson (1991) skriver några år innan läroplanen blev till att den demokratiska synen på samhället och jämlikheten har förändrat kravet på samverkan.

Allt det vi gör i förskolan ska genomsyras av de här övergripande målen, även föräldrasamarbetet. När utgångspunkten för förskolans arbete är demokrati, jämlikhet, trygghet och solidaritet kan man inte se det som att föräldrarna har hand om barnen hemma och sedan fylla på enligt samhällsmålen. Likaväl som föräldrar måste ha kontakt med personalen och personalen med föräldrarna måste föräldrarna också ha en inbördes kontakt, för deras barn påverkas av andra barn (Fredriksson, 1991, ss. 42–43).

Vårdnadshavarna har alltid utgjort en viktig roll i förskolan och från förskolans perspektiv har det under en längre tid funnits en ambition om ett samarbete med hemmet, men detta har inte alltid kunnat tillämpas praktiskt och därför inte alltid fungerat. (Skolverket, 1998, ss. 53–59). Flera undersökningar under 1990-talet som genomfördes av Skolverket visade att både verksamma inom förskolan och vårdnadshavare såg brister i området med föräldrasamverkan. Pedagogerna såg svårigheter med att sätta upp riktlinjer och gränser för vårdnadshavarnas inflytande. Ambitionen var att vårdnadshavare skulle ha inflytande men det var osäkert hur långt detta inflytande skulle sträcka sig. Ur vårdnadshavarnas perspektiv ansågs det att det fanns ett visst inflytande endast när det kom till trivselfrågor och därför tolkades inflytandet och den samverkan som väldigt begränsat (Skolverket, 1998, ss. 56–57). Alfakir (2010) menar att pedagogerna vill göra vårdnadshavarna mer medvetna om sin betydelse för barnens utveckling och prestationer.

Föräldrasamverkan är en betydelsefull del, inte enbart att det ingår i förskolans uppdrag utan sett ur barnens perspektiv är samarbetet mellan hem och förskola viktigt. Fredriksson (1991) genomförde en fallstudie om föräldrasamarbetet på en förskoleavdelning. I studien kom hon fram till att barnet känner av om pedagogen och vårdnadshavaren tycker om varandra och att detta påverkar barnets möjlighet att känna sig trygg på förskolan. Även om studien är relativt gammal kan resultatet fortfarande anses vara relevant.

Ferm (1993) går på samma linje som Fredriksson (1991) även om hans perspektiv och erfarenheter kommer från skolans värld. Ferm (1993) menar att föräldrasamverkan handlar främst om kommunikation mellan pedagoger och föräldrar. Dessa möten och det samarbetet måste grundas i att de har olika förutsättningar, är bra på olika saker men att ambitionerna ändå är samma, att det ska bli så bra som möjligt för barnet är huvudmålet. Vidare menar Ferm (1993) att vill pedagogerna ge vårdnadshavarna en möjlighet till samarbete så behöver de olika

18

verktyg. Verktygen är exempelvis inbjudningar till olika tillställningar på förskolan eller fler möjligheter till kommunikation. Vill pedagogerna få “föräldrarna att känna engagemang och delaktighet måste man ge dem ett reellt inflytande.” (Ferm, 1993, s. 159), eftersom det anses öka barnets välbefinnande och prestationer.

Möjligheter och hinder

Karlsson (2006) men även Wissö (2012) menar att familjer med goda sociala eller ekonomiska resurser, har större möjlighet till att engagera sig och finnas till för barnet. Många vårdnadshavare behöver lägga mer tid på arbetet, tid som dehellre hade tillbringat med barnet men ur ekonomisk synvinkel behöver de arbeta för att ha råd att leva och försörja sig (Karlsson, 2006; Markström, 2017). Socioekonomiska faktorer kan alltså vara en orsak till att vårdnadshavarnas engagemang ser olika ut och att de kan vara olika tillgängliga för både formellt och informell kommunikation och samverkan. En liknande orsak till bristande samverkan lyfts fram av Sims-Schouten (2016) som visar att barnets hemsituation spelar en avgörande roll för i vilken utsträckning vårdnadshavare engagerar sig. Språk, kultur, klass och social bakgrund kan påverka situationen med samverkan. Mahmood (2013) har i en studie undersökt pedagogers uppfattning om engagemanget från vårdnadshavarna. I studien genomfördes intervjuer visade att samarbetet mellan hem och förskola var både utmanande och svårarbetat. Vårdnadshavarnas socioekonomiska status, engagemang och professionens status, det vill säga att pedagogernas arbete inte värdesätts eller att pedagogernas arbete inte respekteras. Möjligtvis finns det vårdnadshavare som inte ser förskolan som viktig och utvecklande för barnet och kanske bara som en barnpassning. Dessa är faktorer visade hur relationen mellan hem och förskola kan påverkas.

När vårdnadshavare fick information om hur betydelsefullt deras engagemang är för barnet i förskolan ökade intresset och delaktigheten från vårdnadshavarna (Johansson och Wahlberg Orving, 1993). Vidare menar Johansson och Wahlberg (1993) att vårdnadshavare i skolan vill involvera sig för sina barns skolgång men på egna villkor. När medvetenheten hos vårdnadshavarna ökar och pedagogerna ger deminsyn och förståelse för förskolans verksamhet så ökar också vårdnadshavarnas engagemang. (Johansson och Wahlberg Orving, 1993). I en studie kommer Sandberg och Vuorinen (2008) fram till att tidsbrist, resursbrist och stressfaktorer försämrar möjligheterna för samverkan. Stressfaktorer kan exempelvis vara de

19

stunder under dagen då pedagogerna behöver ta emot eller säga hejdå till flera barn samtidigt, pedagogerna träffar vårdnadshavarna vid intensiva rutinsituationer som hindrar pedagogerna från att samtala och samverka stressfritt. Studien visar att detta är en av orsakerna till att samverkan och kommunikationen har gått från att vara muntlig till att övergå till en skriftlig form, exempelvis via gemensamma kommunikationskanaler på nätet. Enligt studien når pedagogerna fler vårdnadshavare, även de med ett annat modersmål när de ändrar strategier för samverkan. Eftersom tidsbristen hos pedagogerna och eventuella språkhinder hos vårdnadshavarna försvårar en god föräldrasamverkan önskar pedagogerna i studien fler tillfällen för samverkan genom exempelvis drop-in-fika eller andra tillställningar där alla vårdnadshavare bjuds in. I samma studie talar pedagogerna om de hinder som kan uppstå i denna form av samverkan. Tidsbristen och rädslan att vårdnadshavare inte deltar är två anledningar som hindrar pedagogerna till att planera för dessa tillställningar.

20

Teoretiska utgångspunkter

Syftet med vår uppsats är att undersöka hur förskolepedagoger tolkar uppdraget att samverka med vårdnadshavare och hur de upplever att detta fungerar. Vi har valt att anlägga ett teoretiskt perspektiv genom Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori som hjälper oss att se fungerande samverkan som ett stöd för barnets utveckling och lärande. Vi har valt att lyfta fram Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori för vårt arbete eftersom den pekar på hur viktigt det är för barnets utveckling att de olika närmiljöer som finns runt barnet inte ska vara separata världar.

Bronfenbrenners (1979) utarbetade en teori om den mänskliga utvecklingen som han menar sker i olika möten. Han förklarar att utveckling kan ske i olika sammanhang, till exempel i ett samspel men även i interaktion med omgivningen i den vardagliga miljön.

Andersson (2013) som har använt Bronfenbrenners utvecklingsekologi i ett utbildningssammanhang förklarar att Bronfenbrenners teori består av fyra analysnivåer; makronivå, exonivå, mesonivå och mikronivå, utifrån vilka hon har utarbetat en utvecklingsekologisk modell som bygger på dessa fyra analysnivåer. Modellen visar även hur nivåerna påverkas av varandra.

Figur 3. Bronfenbrenners modell av den utvecklingsekologiska strukturen. (Andersson (2013, s. 205).

21

Andersson (2013) förtydligar modellens struktur och upplägg genom att hon börjar längs in från mitten där individen finns, alltså barnet. När barnet är i sin närmiljö kallas det mikronivå. Hwang och Nilsson (2019) menar, genom en annan studie som också använder den här modellen att mikronivån pågår i interaktionen mellan barnet och barnets närmiljöer och det som finns runtomkring till exempel familjen. Där sker ett samspel, det vill säga mellan familjen och förskolan. Vidare menar Hwang och Nilsson (2019) att ju äldre barnet blir desto viktigare är det att systemet fungerar för att barnet skall må bra.

Mesonivån, menar Andersson (2013) är den som utgör kopplingen mellan de olika förhållanden som finns och ingår i mikronivån, vilket kan ses som ett system av delsystem. Vidare förklarar hon att allt hänger ihop eftersom de olika mikronivåerna står i nära relation till varandra. Andersson (2013) belyser då att mesonivån är den som försiggår mellan interaktionen och närmiljöerna. Detta är en interaktion som är väldigt betydelsefullt för barnet. Hwang och Nilsson (2019) menar att för att detta system ska fungera bör vårdnadshavarna engagera sig i barnets vistelse på förskolan, närvara på föräldramöten men även vara delaktiga i barnets utvecklingssamtal eftersom det är gynnsamt för barnet utveckling.

Hwang och Nilsson (2019) förklarar exonivån som något som ligger utanför individens påverkan men som således ändå gör en indirekt påverkan. De miljöer där individen själv inte är aktivt delaktig i, i exempelvis närmiljön kan ändå påverka barnet. Ett sådant exempel kan vara barnomsorgspolitik eller vårdnadshavarnas arbetssituation.

Makronivån handlar om de generella dragen, det vill säga samhället som barnet lever i. Det kan till exempel vara allt som rör levnadsstandard, skolpolitik, förskolepolitik, familjepolitik och andra kulturella faktorer. Vidare berättar Hwang och Nilsson (2019) att när kvinnorna kom ut till arbetslivet 1950-talet skapades en förändring som hör till makronivån. Med andra ord är detta en generell förändring som kan ha påverkat barnet. I detta skede i historien uppfostrades barnet inte bara i hemmet, utan i högre grad av staten. Förskolan blev alltmer en institution och samverkan mellan hem och förskola ökade i betydelse.

Den utvecklingsekologiska teorin belyser läran om sambandet mellan människa och miljö. Fredriksson (1991) menar att världarna knyts ihop genom att pedagogerna och vårdnadshavarna har en nära kontakt med varandra. Fredriksson (1991) beskriver, med stöd i den utvecklingsekologiska teorin, att det är när pedagoger och vårdnadshavare samverkar på ett förtroendefullt sätt som barnet ges möjlighet till en ökad utveckling på förskolan.

22

Samverkan ur pedagogens perspektiv

Varje dag möter pedagoger vårdnadshavare i arbetet med deras barn. Fredriksson (1991) menar att för att samverkan ska fungera på bästa sätt bör pedagogen vara öppen och välkomnande, detta för att kunna lära känna vårdnadshavarna på ett professionellt sätt. Att visa tillit till varandra är den bästa kontakten.

Detta överensstämmer med vad Bronfenbrenner menar. ”Ju fler kontakter det finns mellan olika närmiljöer – under förutsättning att de stödjer och kompletterar varandra vad gäller aktiviteter, roller och sociala relationer – desto större betydelse får det för barnets utveckling.” (Andersson, 1986, s. 27). Här hävdar Fredriksson (1991) genom sin tolkning av Bronfenbrenners teori att för att sammanlänkningen mellan närmiljöerna, i detta fall mellan förskola och vårdnadshavare, ska vara stabila måste det ”finnas ömsesidigt förtroende, maktbalans och känslomässigt varma relationer mellan deltagarna” (Fredriksson, 1991, s.72). Hon förklarar vidare att “om föräldrar och pedagoger förstår, tycker om och respekterar varandra så finns goda förutsättningar att barnet har det bra.” (Fredriksson, 1991, s. 72).

Tillit till varandra

Genom att studera och titta närmare på samverkan mellan vårdnadshavare och pedagoger får pedagogen en större inblick i hur varje part upplever ambitionen med att förbättra samverkan. (Sandberg och Vuorinen, 2007).

Sandberg och Vuorinen (2007) menar att det finns goda skäl till att diskutera vilken kompetens och kunskap pedagogerna behöver för att kunna utveckla en så bra men även givande samverkan mellan hem och förskola. Vidare beskriver de att samverkan naturligtvis bygger på tillit och ömsesidighet mellan varandra.

Sandberg och Vuorinen (2007) ställer frågan om vilken roll som förväntas av pedagogerna när det kommer till området som berör samverkan. De menar att i riktlinjerna som återfinns i läroplanen för förskolan (1998) står det att alla som arbetar i förskolan ska bära ansvar för att utveckla en tillitsfull relation mellan förskolans pedagoger och barnens vårdnadshavare. Tittar vi återigen på den utvecklingsekologiska teorin finns det ett stort samband mellan barnet och barnets närmiljöer. I interaktion med varandra, när de olika punkterna möts och balanserar

23

varandra blir barnet mer stimulerat att utvecklas och barnet får fler möjligheter att prestera väl. Riktlinjerna i läroplanen underlättar pedagogernas arbete för att nå den utvecklingsekologiska teorin, där man med andra ord ser att barnet mår bäst av att dess närmiljöer samspelar med varandra. Barnets närmiljöer är exempelvis vårdnadshavarna och pedagogerna.

Den utvecklingsekologiska teorin belyser läran om sambandet mellan människa och miljö. Fredriksson (1991) menar att världarna knyts ihop genom att pedagogerna och vårdnadshavarna har en nära kontakt med varandra. Fredriksson (1991) beskriver, med stöd i den utvecklingsekologiska teorin, att det är när pedagoger och vårdnadshavare samverkar på ett förtroendefullt sätt som barnet ges möjlighet till en ökad utveckling på förskolan.

24

Metod

Vi har genomfört en kvalitativ studie. Alvehus (2019) förklarar att kvalitativ metod intresserar sig för vårt sätt att beskåda världen och att kvalitativ forskning försöker hitta en djupare förståelse inom ett område. Undersökning görs genom fallstudier, djupintervjuer och egen tolkning av vetenskaplig text. Enligt Alvehus (2019) blir det en analys av olika data som exempelvis, intervjuer, enkäter och annat inhämtat material. Vår undersökning tar ansats i en kvalitativ metod med intervjuer och med frågeformulär i enkätform i vilka respondenterna har fått möjlighet att ge personliga och beskrivande svar.

Vår studie syftar till att undersöka hur pedagogerna tolkar begreppet samverkan och vad de ser för hinder och möjligheter med samverkan i praktiken. Vi har intervjuat och delat ut enkäter till både barnskötare och förskollärare om deras syn på samverkan. Karaktären på frågorna i enkäterna så som i intervjuerna har varit öppna, det vill säga att individuella svar har varit välkomna och att lång erfarenhet i yrket inte har varit ett krav för att besvara våra frågor. Pedagogerna har besvarat frågorna utifrån sina erfarenheter och yrkesprofession. Intervjuerna genomfördes efter analysen av enkäterna och kom att utgöra ett fördjupande komplement till svaren vi fick från enkäterna. Alvehus (2019) noterar att ett skäl till att använda sig av intervjuer i sin studie är för att ta reda på hur respondenten tänker och känner. Vidare menar Alvehus (2019) att genom intervjuer är det mycket lättare att komma respondenten nära, in på djupet när det gäller känslor, åsikter, erfarenheter och tankar som säkert inte hade kommit fram med enbart enkäter.

Då detta är en liten undersökning under en begränsad tidsperiod valde vi att reducera antalet frågor och även antalet medverkande förskolor och respondenter. Vår ambition är att belysa vissa fenomen snarare än att dra generella slutsatser. Stukát (2005) beskriver också att ”huvuduppgiften för det kvalitativa synsättet är att tolka och förstå de resultat som framkommer, inte att generalisera, förklara och förutsäga.” (Stukat, 2005, s. 32).

25

Tillvägagångssätt

Hur upplevs uppdraget att samverka av pedagoger i förskolan och vilka hinder och möjligheter gällande samverkan identifierar verksamma pedagoger? För att kunna besvara frågeställningarna har vi valt att genomföra ett antal kvalitativa intervjuer med förskolepedagoger. Vi valde även att lämna ut enkäter till en annan grupp pedagoger. Vår studie genomfördes på fyra olika kommunala förskolor i två närliggande kommuner. Eftersom samverkan ser olika ut på olika förskolor i olika kommuner så är variationen stor, vilket är intressant för resultaten i vår uppsats.

Det finns olika sätt att dela ut enkäter på. Det vanligaste är att dela ut enkäten själv då forskaren har möjlighet att presentera sig själv och sitt arbete, alternativt skickar forskaren ut enkäterna via post, däremot brukar respondenterna inte skicka tillbaka enkäterna med post för att undvika att de kommer fel, utan lämnas enligt överenskommelse om tid och plats (Bryman, 2018). Vidare menar Bryman (2018) att frågorna som är skrivna på enkäten bör vara tydliga så att de är lätta att förstå eftersom respondenten sitter själv och besvarar enkäten, till skillnad från en intervju där deltagaren har möjlighet att diskutera kring en fråga. Vi valde endast fem frågor i enkäten och det blev bara Ja/Nej frågor med möjlighet att lämna en kommentar till varje fråga. Detta ansåg vi skulle underlätta förståelsen för ämnet och öka svarsfrekvensen.

Intervjuerna

Vi intervjuade våra respondenter enskilt och varje intervju tog mellan 20 - 40 minuter. Intervjuerna genomfördes i personalrum som vi ansåg var den plats pedagogerna kände sig mest avslappnade i och här satt vi långt ifrån störande ljud och buller. Pedagogerna fick tid att beskriva och förklara sin erfarenhet och intervjuerna spelades in på band. Svaren transkriberades. Sedan analyserade vi och tolkade svaren. Vi intervjuade åtta pedagoger, fyra pedagoger var på de olika förskolorna. På detta sätt kunde vi få ett större underlag och ett mer nyanserat resultat till enkäterna. Vi valde att använda oss av ljudinspelning då det underlättar att diskutera och inte missa detaljer när det sedan ska analyseras och tolkas. Intervjuerna påbörjades med andra deltagare på samma förskolor en vecka efter de insamlade svaren från enkäterna. Vi jämförde och sammanställde svaren från enkäterna och intervjuerna för att se om det framträdde något mönster. Vi fick cirka 230 minuter inspelat material och kunde tillsammans med svaren från enkäterna ana ett mönster.

26

Urval av enkät och intervjupersoner

Våra intervjurespondenter var fyra barnskötare och fyra förskollärare. Vi valde ut dessa pedagoger då de har samlat olika erfarenheter i ett antal år inom förskolan och då de har arbetat på både privata och på kommunala förskolor. Deras arbetslivserfarenhet kunde förhoppningsvis ge oss en bredare variation och mer kunskap inom ämnet samverkan. I vårt urval av medverkande i studien la vi inte något värde i deltagarnas utbildningsnivå. Både förskollärare och barnskötare deltog och fick uttrycka sin åsikt och upplevelser kring samverkan med vårdnadshavarna. Vår motivering med att använda både förskollärare och barnskötare var för att båda är lika aktiva med att träffa vårdnadshavare i sitt dagliga arbete och båda är insatta i och ska följa styrdokumenten. De medverkande är, för oss tidigare kända pedagoger. Vi har varit yrkesverksamma i många år och på många förskolor. Detta kan tolkas vara ett bekvämlighetsurval. Bryman (2011) beskriver att ett bekvämlighetsurval är ett handplock av personer som befinner sig i närheten av forskaren. Detta är en vanlig metod som gärna används vid ekonomiskt- och tidsbegränsade studier. I vårt fall blev detta urval grundat på den begränsade tiden.

Etiska överväganden

Vi besökte vardera förskola för att presentera vårt projekt. Under besöket på förskolorna delades enkäter, samtyckesblanketter och även en presentation ut (se bilagor). Vi beskrev vilka vi är och vad vi studerar. Detta delades ut till alla berörda på varje avdelning. Innan projektet drog igång kontaktade vi rektorerna på de olika förskolorna för att få ett godkännande. För att skydda deltagarnas integritet valde vi att inte låta deltagarna namnge sina enkäter. Dock vet vi i förhand att det är 15 förskollärare och 15 barnskötare som besvarat enkäterna (30 pedagoger sammanlagt). Vi bad deltagarna på varje förskola att blanda enkäterna samt samtyckesblanketterna i två olika högar för att försvåra identifieringen. Hemerén (2011) menar att det ska finnas en balans och att avsikten i de forskningsetiska övervägandena är att skapa en balans mellan bland annat det samhälleliga intresset och individens rätt till skydd.

Vi har iakttagit de etiska forskningsprinciperna enligt Vetenskapsrådets rekommendationer. Integritetsskyddet är grunden för de forskningsetiska övervägandena och utgör fyra

27

huvudgrupper (Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet och samtyckeskravet garanterar att forskaren har meddelat forskningens syfte till de personer som på något sätt medverkar i studien. Redan vid den första kontakten med deltagarna i studien informerade vi om studiens syfte och vad ett medverkande innebär samt att medverkande i studien är valfritt och kan avslutas närhelst. Ett medgivande kan också dras tillbaka i efterhand. Vad gäller konfidentialitetskravet har de medverkande anonymiserats i den färdiga rapporten – inga namn förekommer i studien. Vi har även informerat om att vårt insamlade material enbart kommer användas för forskningsändamål och på så sätt är nyttjandekravet uppfyllt.

Vi har använt en ljudupptagningsenhet för att säkerställa intervjupersonernas uttalanden. Ljudfilerna sparades endast i ljudupptagningsenheten och raderades när transkriberingen var avslutad. Allt lagrat material var otillgängligt för obehöriga och våra respondenter kunde inte identifieras av utomstående. Vi var noga med att materialet inte skulle kunna härledas till en specifik plats eller person. För att säkerställa de medverkandes anonymitet har vi använt fingerade namn i anteckningarna och i transkriberingen.

När vi avslutade studien förstörde vi de utskrivna svaren från intervjuerna och de digitala filerna raderades. Vi var tydliga med att informera respondenterna om att materialet endast kommer användas i studien. Vi förklarade även Vetenskapsrådets etiska riktlinjer och hur dessa omsätts i studien. Respondenterna i intervjudelen gav sitt muntliga samtycke och deltagarna i enkäterna gav ett skriftligt samtycke.

Metoddiskussion

Vårt metodval för denna uppsats landade på kvalitativa intervjuer och enkäter eftersom studien syfte var att undersöka pedagogernas upplevelser och erfarenheter i ämnet samverkan. Vi valde att göra intervjuerna till semistrukturerade intervjuer eftersom det föll sig naturligt och skulle ge oss ett större relevant material att analysera. Hade vi enbart använt oss av ostrukturerade intervjuer skulle vår empiri i vårt arbete blivit alltför omfattande. Bryman (2018) menar att semistrukturerade frågor är allmänt formulerade och intervjuaren kan ställa ytterligare frågor, alltså följdfrågor om intervjupersonen ger ett viktigt svar.

Vi lät deltagarna ta del av frågorna innan intervjun, detta för att förbereda deltagarna om samtalsämnet men även för att vi förhoppningsvis skulle få fler tankar och djupare svar inför

28

samtalet. I efterhand problematiserade vi detta då svaren från våra respondenter kunde tänkas bli mer spontana och ärliga om de inte hade fått inblick i intervjun och fått ta del av frågorna på förhand. Innan intervjuerna startade förklarade vi för deltagarna att vi kommer att spela in intervjun för att kunna tolka och analysera resultatet vid ett senare tillfälle. En annan orsak till att spela in intervjun var att vi som genomförde studien skulle vara mer delaktiga under samtalet. Detta hade givetvis begränsats om vi istället förde anteckningar. Viktiga detaljer och svar hade kanske inte kommit med i studien. Patel och Davidson (2003) menar att det är fördelaktigt att spela in intervjun på band då svaren blir mer exakta och vi som genomför studien kan lyssna på intervjun flera gånger. I sin tur kan det uppstå negativa effekter av en inspelning, respondenten kan bli hämmad av bandspelare och svaren blir därmed inte naturliga eller ärliga som de annars hade blivit. (Patel och Davidson, 2003).

Intervjuerna genomfördes i pedagogernas personalrum. Fördelen var att intervjun kunde genomföras utan oljud eller andra distraktioner. Här kunde pedagogen känna sig trygg och lyssnad på. Nackdelen som vi såg i efterhand, i den allra sista intervjun var att i samtliga personalrum låg det stationerade datorer, kopiator och andra verktyg som blev hindrade från att användas av andra pedagoger under vårt samtal. Vi blev avbrutna två gånger under sista intervjun. Hade vi haft den oturen under tidigare intervjuer, hade vi ändrat intervjuplats. Vi kände sen tidigare alla de pedagoger som deltog i studien. Vi visste vilka de var och vilken befattning de hade. Stukat (2005) använder begreppet validitet som avser studiens giltighet, med andra ord “hur bra ett mätinstrument mäter det man avser att mäta” (Stukát, 2005, s. 126). Eftersom vi sen tidigare känner respondenterna är frågan hur ärliga svar vi har fått i intervjuerna? Trots att vi testade våra intervjufrågor genom provintervjuer med skolkamrater och justerade frågorna så att de kunde motsvara vårt syfte bättre kunde vi inte säkerställa validiteten i studien men att validiteten möjligtvis ökade eftersom vi fick testa frågorna i förväg. Vi vet inte om svaren hade blivit ärligare om respondenterna varit okända pedagoger för oss men samverkan kan tänkas vara ett känsligt ämne och uppdraget kan upplevas som svårt och ibland som ett känsligt uppdrag.

29

Resultat och analys

Nedan gör vi en sammanställning av svaren från enkäterna och intervjuerna. Svaren från intervjuerna hade i syfte till att komplettera och fördjupa svaren från enkäterna. Vi har analyserat pedagogernas svar och därefter delat upp dem i flera olika kategorier. Kategorierna är skapade utifrån flest förekommande svar och tankar från intervjuerna samt enkäterna. Vi kommer tolka och analysera svaren utifrån den utvecklingsekologiska teorin.

Resultatet av enkäterna

Till en början undersökte vi om det förekommer någon samverkan på förskolorna som vi studerade. Överst i listan återfinns de svar som förekommer flest gånger, därefter minskar frekvensen och det sista svaret/kommentaren förekommer endast ett fåtal gånger. Med varje avsnitt följer en sammanfattning av pedagogernas svar och kommentarer.

Finns det någon föräldrasamverkan på förskolan?

· Ja, i den dagliga kontakten (vid lämning och hämtning) - svar från 26 av 30 pedagoger · Ja, i olika nätverk (Instagram eller i Unikum - en gemensam plattform för kommunikation mellan vårdnadshavare och pedagoger) - svar från 20 av 30 pedagoger · Ja, under föräldramöten - svar från 11 av 30 pedagoger

· Ja, i utvecklingssamtal - svar från 7 av 30 pedagoger

Vi ser utifrån frågeställningen om samverkan existerar att de flesta har olika former för samverkan. Pedagogerna är till en stor del positiva till kontakten i hallen/tamburen. Pedagogerna fick möjlighet att under intervjun rangordna olika samverkansformer och hallen/korridoren är den som förekommer mest.26 av 30 pedagoger har svarat att det finns en samverkan i hallen, det vill säga vid lämning och hämtning av barnen. Pedagogerna i enkäterna svarar att hallen funkar bäst, som en naturlig form för samverkan. Här lämnar och hämtar vårdnadshavarna sina barn dagligen. En kvinnlig pedagog med 20 år i förskolebranschen

30

beskriver denna samverkansform som “naturlig och på samma villkor, vi båda behöver skynda oss, vårdnadshavarna till sina arbeten och vi in till våra barngrupper”.

Nedan ser vi vilka svar och aspekter som förekom mest i enkäterna.

26 av 30 pedagoger tycker att samverkan sker bäst i hallen/tamburen. 22 av 30 pedagoger nämner stress som ett hinder för samverkan. 20 av 30 pedagoger anser att vårdnadshavarna gärna engagerar sig.

Kontakten i hallen/tamburen

I vår text använder vi hallen eller tamburen som en beskrivning av den del av förskolan där barnen hänger av sig/klär på sig sina ytterkläder och där de lämnas och hämtas av sina vårdnadshavare. Vi kan se i resultatet att relationerna mellan pedagoger och vårdnadshavare stärks främst i den dagliga kontakten, exempelvis vid hämtning och lämning. De möten som värdesätts mest av våra respondenter är just de möten som sker dagligen i korridoren. Denna åsikt framkom både i kommentarsdelen i enkäterna och i intervjuerna. Hallen eller tamburen är den arena som pedagogerna anser vara viktigast i samverkansprocessen eftersom det är där vårdnadshavarna lämnar och hämtar sina barn. Pedagogen tar emot barnet och kontakten med vårdnadshavarna sker löpande. Pedagogerna vill förstärka denna samverkansform genom att få vårdnadshavarna att stanna upp och se vad som är viktigast. Tittar vi på den utvecklingsekologiska teorin förstår vi att i hallen/tamburen möts dessa två olika världar, det vill säga barnets värld i hemmet och barnets värld på förskolan. Barnets absoluta närmiljöer, vårdnadshavaren och pedagogen kommer i kontakt med varandra här och kan samverka kring barnet.

Hallen/tamburen

Stress

31

En barnskötare med 25 års erfarenhet i förskolan berättar att “här är barnet i centrum, låt lämningarna och hämtningarna få ta tid, kom in och lämna barnet, sitt med en liten stund och småprata. Även vid hämtningarna, se hur barnet har haft det under dagen låt barnet få visa och berätta hur dennes dag ha varit”. Markström och Simonsson (2017) belyser betydelsen av allas deltagande för att utveckla bra och starka relationer. Den dagliga kontakten med det naturliga upplägget gynnar båda sidor. Tolkar vi hallen/tamburen utifrån den utvecklingsekologiska teorin hamnar vi på mesonivå där interaktionen sker direkt mellan barnets närmaste närmiljöer. Mesonivå arbetar närmast barnet. Det som sker i hallen påverkar barnet då barnets faktiskt befinner sig mellan de olika världarna, vårdnadshavaren som ska lämna barnet och pedagogen som välkomnar barnet in i den andra världen, förskolevärlden.

Engagemang

Kontakten mellan pedagogen och vårdnadshavaren har en stor betydelse enligt svaren från enkäterna. De flesta är överens om att vårdnadshavarna vill engagera sig i kontakten med förskolan. Pedagogerna som har arbetat längre tid än 10 år i förskolebranschen upplever att det fanns ett större intresse inom samverkan förr än vad det är i dagens samhälle. Trots att den nya läroplanen för förskolan har satt samverkan mer centralt så upplever många pedagoger att vårdnadshavarna inte riktigt får den plats de vill ha. Utifrån detta menar pedagogerna att vårdnadshavarna visar ett mycket stort intresse för sitt barns utveckling. Vårdnadshavarna är engagerade när pedagogerna ger tillfälle och utrymme för det. Har styrdokumenten satt för höga krav på pedagogerna, stressen har blivit mer påtaglig nu än för 10 år sen och att detta märks i uppdraget om samverkan?

32

Resultat av intervjuerna

Under intervjuerna kunde vi ställa specifika frågor utifrån det vi såg från enkäterna. En fråga som senare blev tillagd var “när uppstår det svårigheter med föräldrasamverkan?” Frågan blev tillagd då vi såg att de flesta pedagoger i enkäterna kommenterade om hinder och svårigheter för samverkan. I enkäterna nämnde pedagogerna stressrelaterade hinder, vilket intervjupersonerna också berörde.

Genom att analysera enkäterna, svaren och kommentarerna kunde vi skräddarsy våra frågor och tankar till de som blev intervjuade. Vi delgav inte deltagarna någon information av det vi såg i enkäterna utan de fick utforma sina egna tankar och framföra sina erfarenheter. Vi kunde snabbt konstatera att de svar vi fick från intervjuerna gick i samma linje med svaren och kommentarerna från enkäterna.

Nedan ser vi vilka aspekter som förekom mest i samtalen med de intervjuade.

8 av 8 pedagoger tycker att samverkan sker bäst i hallen/tamburen. 8 av 8 pedagoger nämner stress som ett hinder för samverkan. 5 av 8 pedagoger nämner språkbrist som hinder för samverkan.

Hallen/tamburen _Stress

33

Stressfaktorn

Även då hallen/tamburen anses utgöra den största betydelsen i samverkan upplevs det ändå som en stressfaktor då många pedagoger anser att de inte hinner samtala i den mån de behövs. Anledningen är ofta förekommande i svaren och stressfaktorn lyfts fram i flera delar under intervjun. En pedagog som är förskollärare sedan 13 år tillbaka menar att “ibland är vi ensamma på avdelningen och samtidigt är det många barn i barngruppen, man hinner knappt hälsa på barnet som anlänt. Ibland får samverkan se ut på det viset”. En annan pedagog, en barnskötare sedan 2 år tillbaka säger att “när pedagogerna känner att de inte hinner med att prata eller visa intresse för att vilja prata så är det för att vi helt enkelt inte hinner eller för att en annan vårdnadshavare brådskande vill ha vår uppmärksamhet”.

Stress i förskolan är en faktor som ständigt återkommer i vårt resultat. De flesta pedagoger (se diagram) nämner stress som ett hinder för kommunikation och för en bra föräldrasamverkan. Pedagogerna försöker alltid få tid till samverkan fast exempelvis morgonsituationen, med flera barn som blir lämnade samtidigt upplevs som stresspåverkad. Pedagogerna lämnar hellre över en lapp med information till vårdnadshavarna eller hänvisar till exempelvis Unikum. Således försvinner den direkta kontakten. Många av de intervjuade pedagogerna uttryckte en önskan om fler tillfällen där vårdnadshavare utöver lämningar och hämtningar, närvarade för att samtala. En nyexaminerad förskollärare berättar att “man skulle kunna få fler vårdnadshavare att engagera sig om vi pedagoger bjöd in till fler tillfällen att prata, vi stressar dem när vi själva är stressade och de rusar iväg när de egentligen vill samtala”. En annan pedagog nämner samma fenomen, att “man kastar ut vårdnadshavarna för att komma igång med dagen, vi vill inte ha dem springande i rummen”.

När vi vänder på problemet ser vi snabbt en annan förklaring till bristen på samverkan. Pedagogerna har i båda enkäterna och intervjuerna nämnt stressfaktorn som ett hinder för samverkan men i intervjuerna får vi djupdyka och erfara att pedagogerna anser att vårdnadshavarna stressar iväg från förskolan på morgonen för att hinna till sina arbeten. Ibland upplevs det som att vårdnadshavarnas tid inte räcker till då de nästan kastar in sitt barn på avdelningen för att rusa vidare. “När de hämtar barnet är de lika stressade för allt de skall hinna med när kvällen kommer. I genomfarten, på väg ut frågar vårdnadshavarna om allt har varit bra med barnet, knappt innan man har hunnit svara är de redan ute ifrån avdelningen”. Detta är således en annan sida av problematiken, att vårdnadshavarna beskrivs som stressade och inte har tid till att kommunicera med pedagogerna.

34

Enligt den utvecklingsekologiska teorin kan faktorer på exonivå samt genrella aspekter, på makronivå påverka barnet. Stressproblematiken är en faktor som ligger längre ifrån barnets närmiljö men som ändå inverkar och stör interaktionen mellan nivåerna och förhållandena i den utvecklingsekologiska strukturen. Stressfaktorer är inget barnet kan påverka men som ändå påverkar barnet. Exonivån ligger således utanför barnets påverkan. Hwang och Nilsson (2019) menar att ju äldre barnet blir desto viktigare är det att nivåerna eller systemet fungerar för barnets välmående.

Möten och samtal

Utvecklingssamtal, nätverkskommunikation och föräldramöten hamnar tätt under hallen/korridoren som betydelsefulla för en fungerande samverkan. En del pedagoger ansåg att samverkan också innebär föräldraråd där rektorn och valda pedagoger har möten med vårdnadshavare som är intresserade av att delta och påverka förskolan i helhet. Enligt pedagogernas svar i enkäterna är de positiva till föräldraråd. I intervjuerna uttalar de att samarbetet med vårdnadshavarna kan gynna förskolans verksamhet och vårdnadshavarna kan säga sitt och bli lyssnade på utan att bli störda av andra ljud runt omkring.

Något som också syntes bland svaren i enkäterna var att pedagogerna anser att föräldramötet på förskolan är bra för samverkan i sin helhet då vårdnadshavarna delges information om förskolan och dess verksamhet. Här kan till och med vårdnadshavarna vara med och påverka förskolan i lugn och ro eftersom den oftast läggs på kvällstid. Problematiken som pedagogerna på förskolan ofta upplever är att vårdnadshavarna inte visar ett tillräckligt intresse eller engagemang till dessa samverkansformer utan väljer att avstå. Detta kan bero på att dessa möten inte handlar specifikt om deras barn utan har ett allmänt innehåll. Även till föräldrarådet upplever en del pedagoger att det brister totalt i sitt syfte. Även då vårdnadshavarna bjuds in till förskolans tillställningar och möten väljer vårdnadshavarna ibland att inte delta. Detta anser pedagogerna vara ett stort hinder då vårdnadshavarna missar en del viktig information för att dessa möten är, enligt samtliga intervjurespondenter ett sätt för vårdnadshavarna att ta del av. Dessa möten ger även en möjlighet till att få uttrycka sin åsikt genom att vara med och påverka olika situationer. Som tidigare forskning visar (Wissö (2012)) kan detta varierade och ibland uteblivna engagemanget hos vårdnadshavare bero på en mängd olika faktorer, exempelvis familjens socioekonomiska situation.

35

Språkförbistring

I fältet där pedagogerna lämnade synpunkter om språkbrist var ett hinder, svarade de flesta pedagoger jakande på frågan. Den största problematiken utifrån pedagogerna är att språkbrister finns på olika nivåer hos de flesta vårdnadshavare med annat modersmål än svenska. Det som har uppmärksammats bland pedagogerna är att vårdnadshavarna kommunicerar sinsemellan på sitt hemspråk där en av dem berättar och förklarar vad förskolan arbetat med under dagen. Utifrån denna problematik är det svårt för pedagogen att kommunicera, göra sig förstådda och bryta in i samtalet på ett konkret sätt.

Det språkliga hindret togs upp av samtliga intervjurespondenter och beskrivs på ungefär samma sätt. “Ibland när jag försöker involvera en förälder med ett annat modersmål så vet jag att jag måste förklara och prata på ett annat sätt, ibland vet jag ändå att hela budskapet inte nått fram och det är väldigt synd att man förlorar så många föräldrar på grund av språket”. Detta säger en av pedagogerna som har arbetat som förskollärare i 5 år. Pedagogerna ska nå ut till alla föräldrar oavsett bakgrund. I den vardagliga kommunikationen kan det finnas begränsningar i hur mycket vårdnadshavare med ett annat modersmål förstår. “Integration i praktiken” är en benämning som Alfakir (2010) använder. Det innebär att förskolan måste ha en fungerande dialog med vårdnadshavare på ett interkulturellt sätt. En pedagog bör med andra ord vara medveten om de kulturella skillnaderna och bredda sitt perspektiv och syn på olikheter.

Bronfenbrenners (1979) utvecklingsekologiska teori beskriver att det sker utveckling genom ett samspel mellan två olika världar, mellan omgivningen och individen och att ju fler kontakter som funkar kring barnet, när barnets närmiljöer stödjer och kompletterar varandra ju mer ökar barnets chanser för utveckling och även lärande. Pedagogerna i studien är överens om att kontakten med vårdnadshavarna är värdefull för barnets utveckling men att olika samverkansformer fungerar mindre bra.