• No results found

Återföreningen - En kvalitativ studie om återföreningen mellan ensamkommande barn och deras föräldrar

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Återföreningen - En kvalitativ studie om återföreningen mellan ensamkommande barn och deras föräldrar"

Copied!
40
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

ÅTERFÖRENINGEN

En kvalitativ studie om återföreningen mellan

ensamkommande barn och deras föräldrar

THE REUINION

A qualitative study regarding the reunion between

unaccompanied children and their families

Författare: Aldina Hodzic

Huvudtitel: Återföreningen. En kvalitativ studie om återföreningen mellan ensamkommande barn och deras föräldrar.

Handledare: Lars G. Eriksson

Examensarbete i Socialt arbete 15 högskolepoäng.

Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för Socialt arbete, VT 15.

(2)

2

Abstrakt

I den här uppsatsen kommer ensamkommande barns återförening med sina föräldrar att analyseras. Syftet med uppsatsen är att belysa problematiken som uppkommer för barn vars status som ensamkommande upphör när de återförenats med sina föräldrar. Problemen som uppstår kan bero på etableringsinsatser som finns i Sverige och en redogörelse för dessa insatser kommer att göras. Det teoretiska ramverket grundar sig i Urie Bronfenbrenners utvecklingsekologi och en analys kommer att göras av familjens återförening utifrån detta perspektivet. Uppsatsen metod är en kvalitativ fallstudie där frågeställningarna kommer att besvaras genom empiriskt material och material erhållet genom intervjuer. Forskningen i denna uppsats visar att ett ensamkommande barn upphör att vara ensamkommande vid det tillfälle då föräldrarna anländer och kan ta ansvar för barnet. De aktörer som har det främsta ansvaret för etableringsinsatser för nyanlända invandrare i Sverige är Arbetsförmedlingen i samarbete med de svenska kommunerna. Utifrån analysen görs slutsatsen att barnet påverkas mycket av en återförening med sina föräldrar i Sverige, främst då barnet känner ansvar för att hjälpa familjen. Barnen påverkas av att etableringslagstiftningen gett ansvaret till aktörer som

inte har möjligheten att tillgodose familjen och barnets behov. Det

utvecklingsekologiska perspektivet visar även på hur olika domäner i samhället, så som skolan, Arbetsförmedlingen, kulturen och lagarna, också kan påverka familjens gemensamma liv i Sverige.

Nyckelord: Ansvar, Ensamkommande barn, Etablering, Utvecklingsekologi och Återförening.

Abstract:

In this paper, the reunion between unaccompanied children reunited with their parents, is to be analyzed. The purpose of this paper is to highlight the problems that arise for children who were previously unaccompanied and now are to be reunited with their parents. The problems that arise may depend on the construction of establishment activities in Sweden. The theoretical framework is based on Urie Bronfenbrenners theory: Ecological systems theory, and an analysis will be made of the familys new situation based on this perspective. The essay method is a qualitative case study, where the issues will be answered by empirical data and material obtained from interviews. The research in this paper shows that an unaccompanied child ceases to be unaccompanied at the time the parents arrive to Sweden and can take responsibility for the mit. Arbetsförmedlingen and the Swedish municipalities have the primary responsibility for introduction activities for newly arrived immigrants in Sweden. A conclusion was made, that the child becomes affected of a reunion with his parents in Sweden, primarily because the child feels responsible for helping the family establish itself. Children are affected by the establishment law, because the responsibility is given to actors how do not have the opportunity to meet the family and the childs needs.The theoretical framework shows how the different domains of society, such as schools, Arbetsförmedligen and the laws of Sweden may also affect the family life.

Keywords:

 

Establishment, Ecology systems theory, Reunion, Responsibility and

(3)

3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INNEHÅLLSFÖRTECKNING  ...  3  

1.   INTRODUKTION  ...  6  

1.1   INLEDNING  ...  6  

1.2  SYFTE  OCH  FRÅGESTÄLLNING  ...  6  

1.2.1  Syfte  ...  6   1.2.2  Frågeställning  ...  7   1.3  BEGREPPSDISKUSSION  ...  7   1.3.1  Ensamkommande  barn  ...  7   2.   BAKGRUND  ...  8   2.1   VAD  ÄR  FAMILJEÅTERFÖRENING?  ...  8  

2.2   VILKA  ÄR  MÖJLIGHETERNA  TILL  HJÄLP?  ...  9  

3.   TEORI  ...  12   3.1   3.1  UTVECKLINGSEKOLOGI  ...  12   3.1.1   Microsystem  ...  13   3.1.2   Mesosystemet  ...  13   3.1.3   Exosystemet  ...  14   3.1.4   Macrosystemet  ...  14   3.1.5   Sammanfattning  ...  14   3.2   3.2    TIDIGARE  FORSKNING  ...  15   4.   METOD  ...  18   4.1   FORSKNINGSMETOD  ...  19   4.1.1   Fallstudie  ...  19  

4.2   INSAMLING  AV  MATERIAL  ...  19  

4.3.1   Urval  ...  20  

3.2.2  Bortfall  ...  21  

4.4   MATERIAL  OCH  TEXTANALYS  ...  21  

4.4.1   Kvalitativ  ansats  och  kvalitativ  innehållsanalys  ...  21  

4.4.2   Källkritik  ...  22  

4.5   ETISKA  ÖVERVÄGANDEN  ...  23  

5.   RESULTAT  ...  25  

5.1   FÖRBEREDELSER  OCH  KÄNSLOR  INFÖR  EN  ÅTERFÖRENING  ...  25  

5.2   VAD  HÄNDER  NÄR  FÖRÄLDRARNA  ANLÄNDER?  ...  26  

5.3   SAMMANFATTNING  ...  28  

6.   ANALYS  ...  30  

6.1  Microsystemet  under  förändring  ...  30  

6.2  Mesosystemet  påverkas  ibland  av  föräldrarna  ...  31  

6.3  Exosystem  ...  32  

6.4  Förändringar  på  Macrosystemnivå  har  effekter  ...  32  

6.5   SAMMANFATTNING  ...  33   7.   SLUTSATS  ...  34   8.   DISKUSSION  ...  35   8.1   METODDISKUSSION  ...  35   8.2   RESULTATDISKUSSION  ...  35   9.   LITTERATURFÖRTECKNING  ...  36   10.   BILAGOR  ...  39  

10.1   INTERVJUFRÅGOR  TILL  FLYKTINGSAMORDNAREN  ...  39  

10.2   INTERVJUFRÅGOR  TILL  BOENDEPERSONAL  ...  39  

(4)

4

(5)

5

Många drömde och en del drömmer fortfarande, om att familjen ska

få komma till Sverige och en del barn upplever att de har ett sådant

uppdrag.

– Röster från ensamkommande barn (Sveriges kommuner och

landsting 2014)

(6)

6

1. INTRODUKTION

1.1 Inledning

Ensamkommande flyktingbarn är barn som anländer till Sverige ensamma och detta är ett fenomen som de senaste åren blivit omdebatterat. Problematiken i denna uppsats kommer att grunda sig i den stunden när barnet upphör att vara ensamkommande på grund av att föräldrarna anländer till Sverige för att återförenas med barnet. Det uppsatsen söker ta reda på är om det eventuellt bildas en problematik för barnet som befunnit sig i Sverige en längre tid än föräldrarna. Propositionen om mottagandet av ensamkommande flyktingbarn (2005/06:46) har varit en vägvisare för de svenska kommunerna vad gäller omhändertagandet av de ensamkommande barnen. Propositionen reglerar vem som får statusen som ett ensamkommande barn samt vilka aktörer i det svenska samhället som har ansvar för det ensamkommande barnet (Proposition 2005/06:46). Många av barnen uppger redan vid ankomsten att de har föräldrar i hemlandet eller i ett tredje land, men det är svårt för Migrationsverket att få dessa uppgifter verifierade när väl målet ska prövas. Det händer även att Migrationsverket får kontakt med barnets föräldrar i hemlandet, men det leder sällan till någon återförening. Barnets föräldrar brukar i regel anse att det är bättre om barnet får stanna i Sverige och de motarbetar då oftast ett återvändande (Proposition 2005/06:46). Ett ensamkommande barn är: en person under 18 år som är åtskild ifrån båda sina föräldrar eller från en person som enligt lag eller sedvana har det primära ansvaret för barnet (Proposition 2005/06:46 Mottagandet av ensamkommande flyktingbarn, s 35). Det vill säga att ett barn som är ensamkommande och bor i Sverige utan sina föräldrar upphör att vara ensamkommande den dagen då föräldrarna anländer till Sverige. Så fort barnets föräldrar anländer till Sverige så ska överförmyndarnämnden underrättas så att den goda mannen kan friställas från sitt uppdrag (Socialförvaltningen 2011). Ett barn har en tillförordnad god man som har ansvaret för barnet och den goda mannens ansvar regleras i: Lagen om god man för ensamkommande barn (2005:429). I denna lag står det även reglerat i 5 kap § 1, att en god mans ansvar upphör när: om någon av barnets föräldrar eller någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe anländer till Sverige och är i stånd att utöva förmynderskapet och vårdnaden (Lagen om god man för ensamkommande barn 2005:429). Föräldrarna som anländer till Sverige har rent juridiskt det primära ansvaret för barnet. Men vad händer när barnet är den som känner till det nya samhället på ett bättre sätt? Vem tar ansvaret för barnet och familjen då?

1.2 Syfte och frågeställning

1.2.1 Syfte

Syftet med denna uppsats är att redogöra för hur situationen kan se ut för de ensamkommande barnen efter att deras föräldrar ankommer till Sverige för att återförenas med barnet. Uppsatsen söker ta reda på om barnen upplever att de får ta ett större ansvar för att hjälpa sin familj att etableras trots de etableringsinsatser som finns. Genom att genomföra en analys utifrån det utvecklingsekologiska perspektivet kan en granskning göras över de olika arenor i ett barns liv som kan påverka barnets utveckling vid en återförening. Uppsatsen

(7)

7

kommer alltså utifrån det teoretiska ramverket redogöra för hur barnets omgivning i den nya situationen kan påverka barnet.

1.2.2 Frågeställning

• Upplever de professionella att det är vanligt att barnen känner ett ansvar för att hjälpa familjen att etablera sig?

• Om, och i sådana fall varför, tror de professionella att barnen upplever en eventuell känsla av ansvar inför att hjälpa sina föräldrar att etablera sig?

• Hur kan en återförening med familjen påverka barnet, sett utifrån ett utvecklingsekologiskt perspektiv?

1.3 Begreppsdiskussion

För att göra forskningen i denna uppsats så tydlig som möjligt för läsaren anser uppsatsförfattaren att det är av vikt att redogöra för ett centralt begrepp: ensamkommande barn. Den definitionen som används av begreppet nedan, kommer vara gällande för denna uppsats. Det är även detta begrepp som varit

utgångspunkten för materialinsamlingen. Efter att statusen som

ensamkommande upphör kommer barnet att klassas som ett vanligt barn enligt svensk lagstiftning. Eftersom en redogörelse över vad som anses vara barn i svensk lagstiftning anses överflödig väljer uppsatsförfattaren att inte redogöra för detta.

Jag vill även belysa den innebörden jag gett begreppet ”professionella” som benämns i frågeställningen. De professionella representerar de personer som jag valt att intervjua inför detta arbete och är personer som jobbar inom fältet för socialt arbete och vars yrke på något sätt lett till en kontakt med ensamkommande flyktingbarn.

1.3.1 Ensamkommande barn

Propositionen om mottagandet av ensamkommande flyktingbarn beskriver att ” ett ensamkommande barn är en person under 18 år som är åtskild ifrån båda sina föräldrar eller från en person som enligt lag eller sedvana har det primära ansvaret för barnet” (Proposition 2005/06:46 Mottagandet av ensamkommande flyktingbarn, s 35). Det är denna definition av ett ensamkommande barn som kommer vara den som används genom forskningens gång och även den definitionen som varit grundläggande för informationssökningen. Eftersom forskningen kommer grunda sig i hur situationen ser ut för barnet när föräldrarna anländer till Sverige så kommer termen ensamkommande flyktingbarn inte vara aktuell längre, detta då ett ensamkommande barn förlorar statusen som ensamkommande den dagen då föräldrarna anländer till Sverige och klassas därefter som ett ”barn” enligt svensk lagstiftning.

(8)

8

2. BAKGRUND

I detta avsnitt kommer jag att beskriva de etableringsinsatser som finns för nyanlända familjer till ensamkommande flyktingbarn. Anledningen till att denna information är en viktig del av uppsatsen beror på att författaren anser att eventuella etableringsinsatser för familjen har en påverkan på barnets upplevda ansvarskänslor för sin nyanlända familj.

2.1 Vad är familjeåterförening?

Som tidigare nämnts i inledningen så är ett ensamkommande barn: en person under 18 år som är åtskild ifrån båda sina föräldrar eller från en person som enligt lag eller sedvana har det primära ansvaret för barnet (Proposition 2005/06:46 Mottagandet av ensamkommande flyktingbarn, s 35). Det är relevant för läsaren att veta att familjerna som undersöks i denna forskning är familjer som fått uppehållstillstånd vid inresan till Sverige, på grund av skäl för familjeåterförening med det ensamkommande barnet. Det är inte familjer som anländer till Sverige efter barnet och ansöker om asyl då. Jag anser att det krävs en redogörelse för hur lagstiftningen ser ut för beviljandet av permanent uppehållstillstånd (PUT).

Det finns tre olika grunder för uppehållstillstånd för ensamkommande barn i Sverige. Det första kriteriet är genom flyktingstatus, det vill säga, en flykting är en person som kan bli utsatt för förföljelser vid återvändandet till sitt hemland. Denna person har då rätt att stanna i Sverige som flykting om hen inte kan få skydd i sitt eget hemland. Detta med förutsättning för att förföljelsen sker på grund av hens: ras, eller ursprung, nationalitet, religion, politiska uppfattning, tillhörighet till en särskild samhällsgrupp, kön eller sexuella läggning. För att beviljas asyl måste personen riskera att bli förföljd av någon av dessa anledningar och vara så rädd att hen inte kan återvända till sitt hemland och utnyttja det skyddet som finns där (Migrationsvekrets broschyr till ensamkommande barn 2011), (Utlänningslagen 2005:716, kap 4 § 1 ).Det andra kriteriet är ”alternativt och övrigt skyddsbehövande”. Det innefattar personer som inte är flyktingar på det sätt som lagen beskriver men som ändå är rädda för att återvända till sitt hemland. Orsakerna till rädslan för återsändning bör vara att personen riskerar tortyr, dödsstraff, eller annan omänsklig eller förnedrande behandling vid återvändandet. Det kan även handla om att personen löper allvarlig risk för att skadas i krig eller andra oroligheter som finns i hemlandet. Det kan även röra sig om att återvändandet är omöjligt på grund av en naturkatastrof (Migrationsverkets broschyr till ensamkommande barn 2011), (Utlänningslagen 2005:716, kap 4 § 2). Det tredje kriteriet för uppehållstillstånd i Sverige kan vara under ”synnerligen ömmande omständigheter” Där gör Migrationsverket en bedömning av barnets sammantagna situation och det måste finnas starka skäl till att få stanna i Sverige. Migrationsverket ser över barnets anpassning till Sverige och situationen i hemlandet (Migrationsverkets broschyr till ensamkommande barn, 2011), (Utlänningslagen 2005:716 kap 4 § 2a).

Barn vars föräldrar anländer till Sverige genom anknytning till barnet får det primära ansvaret fört barnet. Processen för återförening börjar innan föräldrarna anländer till Sverige. Då måste barnet, med stöd av sin gode man, ha genomfört en ansökan om att återförenas med sin familj i Sverige. Det är viktigt att veta att barnet inte kan genomföra en sådan ansökan på egen hand utan att god man måste

(9)

9

vara behjälplig då barnet är omyndigt enligt svensk lagstiftning (Socialstyrelsen 2012). Barn som är under 18 år har rätt att återförenas med sina föräldrar. Detta kan ske antingen genom återförening i hemlandet, ett annat land där föräldrarna befinner sig i, eller genom att barnets föräldrar ansöker om och beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Ansökan med anledning om återförening sker från föräldrarnas sida vid en svensk ambassad eller konsulat i hemlandet eller i ett grannland, men beslutet om uppehållstillstånd fattas av Migrationsverket i Sverige (Socialstyrelsen 2012).

När ett barn väl får uppehållstillstånd i Sverige som flykting eller annan skyddsbehövande så har barnets föräldrar rätt till uppehållstillstånd i Sverige i enlighet med 5 kap. 3 § 4 punkten Utlänningslagen (2005:716). Det finns ingen motsvarande rätt för en annan vuxen som trätt in i förälderns roll tidigare. Eventuella syskon till barnet prövas av sin rätt till uppehållstillstånd genom relationen till föräldrarna. En förutsättning för att en familjeåterförening ska äga rum är att barnet som bott i Sverige sedan tidigare har uppehållstillstånd, att släktskapet kan bevisas, att barnet är under 18 år och ogift samt att avsikten med återföreningen är att familjen ska bo tillsammans (Socialstyrelsen 2013). Som tidigare nämnts så finns det inte någon ovillkorlig rätt till familjeåterförening i Sverige om barnet beviljats uppehållstillstånd på någon annan grund än som flykting eller annan skyddsbehövande. Anledningen till att en återförening inte är given om barnet beviljats uppehållstillstånd för särskilt ömmande omständigheter är då Migrationsverket ibland ansett att en familjeåterförening bör kunna ske i familjens hemland eller ett tredje land. Detta eftersom de inte anses vara i behov av skydd och därför finns ofta inte några hinder för att återförenas i hemlandet (Socialstyrelsen 2013).

2.2 Vilka är möjligheterna till hjälp?

Denna del av uppsatsen kommer att redogöra för de etableringsinsatser som finns i Sverige för nyanlända invandrare för att skapa en förståelse över de eventuella hinder och möjligheter som en nyanaländ familj kan stöta på.

Enligt lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare (2010:197) är det Arbetsförmedlingen som har ansvaret för att samordna etableringsinsatser och vara stödjande och pådrivande i förhållande till berörda parter. Lagen omfattar personer tillhörande den målgruppen som är relevant för denna uppsats, det vill säga familjer till ensamkommande flyktingbarn. Lagen omfattar alltså: enligt § 2a punkt 1; en person som har fyllt 20 men inte 65 år och som har beviljats uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring på grund av anknytning till en person som beviljats stöd av någon av bestämmelserna i utlänningslagen (Lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare 2010:197).

Arbetsförmedlingen är den aktör som har det samordnade ansvaret för vissa nyanländas etablering på arbetsmarknaden. Uppdraget som aktören har är att ge de nyanlända personerna de rätta förutsättningarna för att så snabbt som möjligt lära sig svenska, komma i arbete och klara av att försörja sig själva. Uppdraget kan även utgöras av en arbetslivsinriktad rehabilitering i samarbete med Försäkringskassan, där människor med nedsatt arbetsförmåga på grund av en funktionsnedsättning eller ohälsa kan komma i arbete igen (Arbetsförmedlingens hemsida 2015). Lagen om etablering för vissa nyanlända (2010:197), beskriver även att Arbetsförmedlingen har en skyldighet att återupprätta en individuell plan

(10)

10

med insatser för att påskynda den nyanländes etablering. Detta genom att tillsammans med den nyanlände och i samband med berörda kommuner, myndigheter, företag och organisationer sammanställa en etableringsplan som ska innehålla utbildning i svenska för invandrare, samhällsorientering och aktiviteter för att underlätta och påskynda den nyanländes etablering i arbetslivet (Lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare 2010:197).

Malmö Stad är den kommunen som varit första stoppet för många nyanlända vid ankomsten till Sverige. Kommunen har därför utvecklat rutiner för hur samarbete och samverkan mellan olika aktörer ska äga rum. Alla nyanlända flyktingar och invandrare i Malmö kan hänvisas till enheten för invandrarservice i Malmö stad som ligger under sociala resursförvaltningen. Invandrarservice bidrar med information gällande mycket praktiska saker, så som att den nyanlända bör folkbokföra sig och var hur man anmäler sig till svenska för invandrare, SFI (Malmö stads hemsida 2015). Invandrarservice anordnar kurser med samhällsorientering och man kan som enskild få information gällande ekonomiskt bistånd, hemutrustningslån samt att enheten bidrar med information till familjer för att vägleda dessa till rätt instanser (Malmö stads hemsida 2015). Malmö stad har även utarbetat en lokal överenskommelse avseende etablering av vissa nyanlända invandrare i Malmö stad. De aktörer som är med i den lokala överenskommelsen är: arbetsförmedlingen, försäkringskassan, Malmö stad, Migrationsverket samt region Skåne. Syftet med överenskommelsen är att säkerställa att samverkan sker mellan områdena för: arbete, utbildning, boende, barnomsorg, hälsa, språk och försörjning. Samarbetet ska utföras så att etableringen för den nyanlända påskyndas. Involvering av andra aktörer med erfarenhet inom området ska ske när det finns möjlighet och när det är relevant. De personer som omfattas av överenskommelsen är nyanlända som är i arbetsför ålder (20-64) men även nyanlända i åldern 18-19 som står utan förälder i Sverige med uppehållstillstånd som flyktingar eller skyddsbehövande. Denna överenskommelse ska även omfatta anhöriga till ovanstående som ansökt om uppehållstillstånd inom loppet av två år från det att personen som han eller hur har anknytning till togs emot i kommunen. Målet med samverkan kommer att vara att etableringsaktiviteter ska kunna bedrivas parallellt, eller kombineras, för att den samlade tiden för etablering ska förkortas (Lokal överenskommelse 2011).

Situationen ser ganska lik ut i många andra kommuner runt om i Sydsverige, inom Simrishamns kommun är det Arbetsförmedlingen som har det stora ansvaret för etableringsplanen, likaså är det kommunen som har ansvaret för att hjälpa familjen hitta ett boende, samhällsorientering och SFI-undervisning. Boende kan till exempel anordnas av Arbetsförmedlingens boendeenhet i Norrköping i samråd med de olika kommunerna, annars ligger ansvaret på Migrationsverket (Simrishamns kommuns hemsida, 2015). Trelleborgs kommun har ett etableringskontor dit nyanlända kan vända sig för att få hjälp med att skriva in sig hos Arbetsförmedlingen, anmäla sig till SFI, samt få information och erbjudas en kurs om samhällsorientering (Trelleborgs kommuns hemsida, 2015). Skurups kommun erbjuder samma insatser och Arbetsförmedlingen är den aktör som har det ansvaret för etablering på arbetsmarknaden och att det är kommunen som ansvarar för samhällsorienteringen för nyanlända (Skurups kommuns hemsida, 2015).

Det som framkommer utifrån ovanstående information är att enligt lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare (2010:197), så är det

(11)

11

Arbetsförmedlingen som har det primära ansvaret för etablering för vissa nyanlända. Dessa familjer folkbokförs i den kommun barnet bor i och genom hjälp från Arbetsförmedlingen startas processen för etablering i det svenska samhället, till en början med en etableringsplan och språkundervisning. Kommunen har det primära ansvaret för undervisningen och introduktionen i samhällsorientering, och som tidigare nämnts har till exempel Malmö stad utvecklat en lokal överenskommelse för de olika aktörerna som kommer underlätta och påskynda individernas etablering. Detta kommer gynna aktörerna då de är medvetna om vilken organisation eller myndighet som har ansvar för de olika delarna kring etableringen, t.ex. arbete och praktik och boende. Frågan kan då ställask, om det är hjälpsamt för en familj som anlänt till Sverige att de sedan tidigare har ett barn i landet som kan tala språket.

(12)

12

3. TEORI

Denna del av forskningen kommer lägga grunden för den teorin, Utvecklingsekologi, som uppsatsförfattaren valt att ha som utgångpunkt för att besvara frågeställningen. Anledningen till just det här teorivalet, baseras på att teorin fokuserar på barnet som en individ i samspel med sin omgivning, istället för att fokusera endast på barnets psykologiska utveckling. Fokus för denna teori ligger i samspelet mellan barnet och dess direkta omgivning, men även hur den omgivningen som barnet inte tar del av, kan vara avgörande för barnets utveckling. Ett relevant exempel ifrån denna forskning kan vara hur traditioner och normer i Sverige kan påverka den nyanlända familjen, medan barnet som bott här har vant sig vid dem. Materialet som använts kommer utgå ifrån Bronfenbrenner. Jag kommer endast välja ut de delar av terorin som anses vara relevanta för denna forskning, då teorin är bred och omfattande.

3.1 3.1 Utvecklingsekologi

Utvecklingsekologi är en teori grundad av Urie Bronfenbrenner och den analyserar den mänskliga utveckling och försöker belysa olika faktorer som påverkar individers utveckling. I teorin studeras det hur miljön påverkar människor och vad för påverkan samspelet mellan individen och samhället har på den enskilda utvecklingen (Meeuwisse & Swärd 2010). Bronfenbrenner säger att för att studera den mänskliga utvecklingen måste men studera samspelet mellan den aktiva, utvecklande människan och de föränderliga faktorerna i människans direkta omgivning. Människan ses inte som en ”tabula rasa” där samhället runt omkring lämnar sina spår på, utan människan ses som en växande dynamisk enhet som förändrar miljön den ingår i (Bronfenbrenner 1979). Bronfenbrenner beskriver i sin teori hur människan växer och påverkas av miljön närmast henne och vice versa. Det finns olika miljöer eller system som Bronfenbrenner kallar det, som människan är en del av, eller människan tar del av. Dessa system är i ständigt invävt samspel med varandra, och Bronfenbrenner delar upp systemen i Micro, Meso, Exo - och Macrosystemet.

Meeuwisse och Swärd (2010), framför att James Garbarino, som även han diskuterade utvecklingsekologi, menade att det kan uppstå problem i interaktionen inom och mellan närmiljöerna samt i interaktionen med det omgivande samhället på lokal och nationell nivå. Meeuwisse och Swärd menar att Garbarino utvecklar sitt argument genom att förklara hur socialpolitiska riktlinjer för skola och barnomsorg kan åstadkomma förändringar för människors vardagliga liv. Han utvecklar sitt argument genom att tala om en undersökning på barn i USA som växer upp i områden med mycket gängkriminalitet, våld och öppet användande av vapen. Det är vanligare att dessa områden är fattigare och att våld föregår i hemmen. Detta anses inte vara en trygg miljö för barnen. Det som är relevant att studera i sådana fall är antalet riskfaktorer i den enskildes liv, då det är lättare att hantera en eller två riskfaktorer än att hantera flera. Riskfaktorer kan till exempel vara: våld i hemmet, missbruk, fattigdom med mera (Meeuwisse & Swärd 2010).

(13)

13

(Bilden är en egen konstruktion).

3.1.1 Microsystem

I ett Microsystem försiggår interaktionen mellan ett barn och hens närmiljöer, t.ex. familjen, skolan eller fritidsaktivitet (Meeuwisse & Swärd). För att en god utveckling ska kunna ske så är det viktigt att dessa relationer är fungerande och stabila, men ibland kan systemet genomgå förändringar till exempel om barnet får ett nytt syskon så utökas systemet. Dessa förändringar i närmiljöer leder till att individen antar nya roller i livet, till exempel vid skolstarten så antas barnet en roll som elev. En ny roll leder till nya upplevelser för individen (Bronfenbrenner 1979). Bronnfenbrenner menar också att ett Microsystem konstrueras av aktiviteter, roller och relationer som den enskilde upplever i en given kontext. Närmiljön i Microsystemet utgörs av den arenan där individen kan interagera med människor i direktkontakt. Bronfenbrenner själv benämner det som ”face-to-face” -interaktioner, till exempel hemmet, skolan, lekplatsen och liknande. Han förklarar att en viktig term för att förklara Microsystemet är ”expirienced”, på svenska ”upplevt”. Detta då Microsystemet är det systemet där den enskilde medverkar själv och upplever det som sker (Bronfenbrenner 1979 s, 23). Ett litet barn är endast medvetet om den direkta omgivningen eller Microsystemet, men ju äldre barnet blir desto mer närmiljöer blir uppmärksammade av barnet. Roller, relationer och aktiviteter som utvecklas under en människas livsförlopp leder även till att Microsystemet utvecklas och är föränderligt under hela livsförloppet (Meeuwisse & Swärd 2010).

3.1.2 Mesosystemet

Sammankopplingen mellan de olika närmiljöerna i Microsystemet utgör nästa system som heter Mesosystemet. Mesosystemet kan beskrivas som förbindelser och relationer mellan de olika delarna i Microsystemet. Dessa förbindelser mellan de olika närmiljöerna kan vara lika betydelsefulla för barnet som det som sker innanför respektive närmiljö (Meeuwisse & Swärd 2010). Till exempel är relationen mellan hemmet och skolan eller fritidsaktiviteterna viktigt för barnets utveckling. Mesosystemet utvecklas varje gång en individ tar del av nya miljöer

(14)

14

och sociala nätverk. Nya relationer eller gamla relationer mellan personer som ingår i barnets närverk är väldigt viktigt för barnets välmående, föräldrarnas förhållande till varandra men även till barnets kamrater eller barnets lärare är viktigt för barnets välmående (Bronfenbrenner 1979).

3.1.3 Exosystemet

Exosystemet utgörs av de miljöer som indirekt påverkar relationer och eventuella händelser i barnets närmiljö, där barnet inte är delaktigt själv, det vill säga utanför barnets egna vardagsverklighet (Meeuwisse & Swärd 2010). Arenor som ingår i detta system kan vara till exempel föräldrarnas arbetsplats, kommunens resurser, skolans organisation och liknande. Bronfenbrenner (1979) menar att i det moderna industrisamhället så kommer föräldrarnas karriärer påverka barnet även om barnet inte är delaktigt i den arenan på något sätt.

3.1.4 Macrosystemet

Macrosystemet kan sägas sammanfatta de normer och värderingar som finns i samhället och på nationell nivå. Dessa kan i sin tur påverka barnets utveckling (Meeuwisse & Swärd), (Bronfenbrenner1979). Ett exempel för denna nivå kan vara kulturella normer och värderingar som är genomgående för ett helt samhälle, de påverkar samhällen, folkgrupper, familjer och individer. Det kan handla om till exempel en ekonomisk kris som äger rum i landet, eller Europa, detta i sin tur påverkar barnet beroende på hur hårt det slår på familjen. Det kan även handla om nationell lagstiftning som kan vara gynnande eller inte för familjen och i sin tur barnet. Macrosystemet är en arena som är relevant för denna uppsatsen, då till exempel etableringsmöjligheter för nyanlända kan påverka en hel familj och i sin tur barnet.

3.1.5 Sammanfattning

Det är, enligt Bronfenbrenner viktigt att förstå att det är samspelet mellan de olika systemen som kommer påverka en persons utveckling och välmående. Människan är, som tidigare nämnts, inte ett oskrivet blad utan en växande, dynamisk enhet som flyttar in och som rekonstruerar den miljön i vilken hen befinner sig i (Meeuwisse & Swärd 2010). Bronfenbrenner menar även att barn kan ta allvarlig skada av bristen på bra relationer trots bra materiella förhållanden. Det är viktigt att studera hela situationer och inte endast delar av situationer, eller endast individen och inte omgivningen omkring individen. Det är de närliggande och avlägsna aspekterna av omgivningen som är betydande för människans kognitiva, känslomässiga och sociala utveckling. Det handlar inte bara om de relationer människor har till varandra Så till exempel socialpolitiska beslut eller lagar som kan påverka människan, trots att de inte är en del av människans vardagsliv eller face-to-face interaktion.. Som nämnts tidigare så är ett litet barn endast medvetet om den direkta omgivningen eller Microsystemet, men ju äldre barnet blir desto mer närmiljöer och system blir uppmärksammade av barnet (Meeuwisse & Swärd 2010).

I denna uppsats kommer de ensamkommande barnens situation att analyseras utifrån det utvecklingsekologiska perspektivets olika system. Detta genom att diskutera hur eventuella förutsättningarna för familjernas etablering kan påverka barnet, men även se på skillnader i barnens system sedan flykten ifrån föräldrarna tills det att de återförenats. I följande avsnitt kommer tidigare forskning att diskuteras och även för den relevans denna uppsats har för ämnet ensamkommande flyktingbarn.

(15)

15

Jag är väl medveten att den utvecklingsekologiska teorins omfattning och att den innefattar många arenor och upplevelser som inte kan undersökas i denna

uppsats. Denna uppsats kan till exempel inte analysera syskonen, barnens egna känsloliv eller släkt och grannar. En kritik mot teorin är att den är så omfattande och bred vilket medför att en forskare måste studera en individ under en lång period och på många arenor för att kunna redogöra för hur teorin kan appliceras på en person och hur utvecklingen har sett ut för individen. Jag är även

medveten om de begränsningar som finns i det empiriska materialet, och att det inte är möjligt att generera det insamlade data kring hur de ensamkommande barnen upplever olika situationer, hur deras närmiljöer förändrats till alla ensamkommande barn. Denna uppsats kommer att analysera de uppgifter och exempel som generats genom intervjuerna för att sedan dra paralleller med det teoretiska ramverket. Jag har ändå valt denna teori på grund av att den täcker en stor del av faktorer och arenor kring individen, och på så sätt hjälper till och besvarar frågeställningarna och syftet med uppsatsen. Det ligger i mitt intresse att undersöka och analysera hur olika lagstiftningar, möjligheter till hjälp för familjen kan påverka det ensamkommande barnet. Det är även av intresse att belysa Microsystemets förändring, från att barnet lämnar sina föräldrar i hemlandet och sina närmiljöer, till att anlända till Sverige och etablera sig här och skapa nya närmiljöer, till att ”riva upp” dessa nyanskaffade närmiljöer när familjen kommer hit och skapa nya miljöer med gamla medlemmar på en ny arena.

3.2 3.2 Tidigare forskning

Anki Carlsson (2010) skriver i sin artikel: Vem får leva med sin familj?, om hur en återförening är en ”happy ending” som de flesta längtar efter men det är även en lång och smärtsam process. Hon beskriver att Sverige har en historisk erfarenhet av familjesplittring då det under andra världskriget skickades över 70 000 finska barn till Sverige utan föräldrar. Att få vetskap om vad som hänt en anhörig och därefter få möjlighet att återförenas är det absolut centrala för den som drabbats och det är även en rättighet. Den internationella humanitära rätten, även kallad ”krigets lagar” är det regelsystem som stater har kommit överens om när det kommer till att skydda människor och minska det mänskliga lidandet under krig. Konventionerna syftar till exempel till att bevara familjens enhet och återförena familjer som splittrats på grund av väpnade konflikter. Konventionen om barnets rättigheter berör det fakutm att barn inte ska hållas åtskilda från sina föräldrar och att de ansökningar från familjer som vill återförenas ska behandlas positivt, humant och på ett snabbt sätt. Carlsson (2010) talar om direktiv som reglerar familjeåterförening och som innehåller begränsningar med möjligheter för stater att ställa krav på till exempel försörjning eller bostad vid en eventuell återförening. Många barn hinner fylla 18 år innan ansökan om återförening är färdigbehandlad och mister på så sätt sin chans till återförening. Det finns även syskon till ensamkommande flyktingbarn som nekas sin möjlighet att pröva sin önskan om återförening. Detta kan till exempel gälla barn som är föräldralösa och som inte har någon legal ställföreträdare i hemlandet som kan företräda dem inför återföreningen. Barnet som är i Sverige har kanske bara en bror eller syster kvar i livet i hemlandet, och denna personen nekas rätten till prövning. Det finns även problematik vad gäller kravet på att personer måste kunna styrka sin identitet för att få sin ansökan prövad. Människor som kommer ifrån bland annat Somalia har svårt att styrka sin identitet då de inte har någon fungerande stat att

(16)

16

vända sig till (Carlsson 2010). Carlsson (2010) framför i sin artikel att familjen har en betydelse för den enskilda individens återhämtning efter traumatiska händelser och att en återförening har en central roll för den enskilda hälsan.

I sin artikel: Unaccompanied asylum-seeking children: Whose

perspective?(2012), skriver Ulrika Wernesjö att ensamkommande barn är på många sätt barn som inte fått uppleva en ”normal” barndom. Hon förklarar att de ensamkommande barnen är en sårbar grupp, då de är barn som är separerade från sina föräldrar, på flykt eller under asylprocess vars situationer präglas av förlust, separation och trauma. Wernesjö (2012) väljer att diskutera ämnet ensamkommande flyktingbarn utifrån en psykologisk aspekt och belyser i sin artikel hur barnen ofta drabbas av emotionell eller psykologisk trauma. Den forskningen hon använder sig av i artikeln, belyser hur vanligt det är att ensamkommande flyktingbarn drabbas av post-traumatiskt stressyndrom, sömnsvårigheter, koncentrationssvårigheter och depression. Hon drar slutsatsen att ensamkommande flyktingbarn har större risk för att utveckla emotionella problem som en konsekvens av deras utsatthet. Wernesjö (2012) skriver även att den sociala och politiska kontexten som finns i mottagarlandet där barnen befinner sig i, kommer spela en stor roll för barnets välmående. I artikeln diskuterar Wernesjö (2012) separationen från familjen och vilka konsekvenser den haft på barnen. Separationen kan ha ägt rum innan migrationen ifrån hemlandet, eller vid samma tidpunkt som barnen lämnar landet. Orsakerna till separationen och migrationen är många och olika för barnen och separationen från föräldrarna är en svår förlust för många barn. Slutsatsen i artikeln är att enligt den tidigare forskningen, så grundar sig de ensamkommande barnens sårbarhet i upplevelsen av traumatiska händelser, förluster och separation från deras föräldrar och att dessa barn är i behov av stöd och skydd (Wernesjö 2012). Eda Engebrigsten skriver i sin artikel: The child’s – or the state’s - best interests? An examination of the way immigration officals work with unaccompanied asylum seeking minors in Norway (2003), om hur handläggare i Norge inom migrationsärenden, ställer sig till principen om barnets bästa i de ärenden som rör återförening mellan ensamkommande barn och deras familjemedlemmar. Hon framför i sin artikel att handläggare för denna typen av ärenden för det mesta är jurister som är specialister på att tolka lagar och byråkratiska riktlinjer. Artikeln antyder att de flesta besluten i dessa ärenden är baserade på lagar och riktlinjer istället för att ta hänsyn till kulturella och psykologiska aspekter som förespråkas av principen om barnets bästa. Engebrigsten (2003), framför att ensamkommande barn i Norge beviljas uppehållstillstånd just på grund av att de är ensamkommande, och inte på grund av flyktingskäl. Detta kriterie medför även att ensamkommande flyktingbarn förlorar sin rättighet till familjeåterförening om någon familj skulle återfinnas. Därför är det vanligt att många barn påstår att föräldrarna inte är vid liv eller att de inte kan återfinnas, vilket resulterar i psykiskpåfrestning för barnen (Engebristen 2003). De norska myndigheterna har som regel att inte skicka tillbaka barn till deras föräldrar efter att barnen erhållit uppehållstillstånd, därför är det vanligt att barnen håller sina familjer hemliga fram tills att de erhåller ett uppehållstillstånd. I artikeln beskriv två argument som är återföljande vad gäller familjeåterförening mellan ensamkommande barn och deras föräldrar. Det första argumentet grundar sig i att ensamkommande flyktingbarn som beviljats återförening med sin familj, tar på sig ett för stort ansvar som leder till hinder i deras personliga utveckling. Barn som har ansvar för sina föräldrar eller syskon

(17)

17

hindras i sin utveckling av en personlig identitet och självständighet som är ett eftersträvat ideal i Norge. Det andra argumentet grundar sig i att en förälder som lämnat över ansvaret för sina barn till anhöriga i hemlandet innan barnets migration eller på grund av att barnet ska migrera tillsammans med anhörig, inte är emotionellt knutna till sina barn och därför inte passande föräldrar till barnen i Norge i heller. Att vara separerad från sina föräldrar kan å ena sida orsaka psykiskt trauma, medan föräldrar mer eller mindre frivilligt separerar från sina barn och på så sätt inte anses vara passande föräldrar. Enligt båda argumentet så anses barnen vara bättre utan återförening med föräldrarna i Norge. Dubbelmoralen ligger i det faktum att föräldrarna anses vara tillräckligt passande att skicka tillbaka barnen till, men inte tillräckligt passande för att uppfostra barnen i Norge (Engebrigsten 2003). Om en separation äger rum så ifrågasätts föräldrarnas möjlighet till föräldraskap istället för att man utreder anledningen till varför en separation var nödvändig. Användandet av principen om barnets bästa försvårar ärenden gällande återförening mellan ensamkommande flyktingbarn och deras familjer, detta då principen om barnets bästa kan tolkas utifrån olika kontexter. Många asylsökande barn tillhör familjer med andra sociala, materialle och kulturella förutsättningar än till exempel barnen i Norden. Många barn uppfostras i system där det är vanligt att de lär sig att fostra andra, t.ex. yngre syskon eller att ta hand om föräldrar när de blir äldre (Engebrigsten 2003). Som en sammanfattning så har författaren argumenterat att definitionen av ett barn som "ensamt" är en byråkratisk term som inte är baserad på barnets faktiska situation. Även om ett asylsökande barn är ensamkommande så fortsätter många att vara familjemedlemmar i konstellationer i hemlandet. Eftersom termen förutsätter att barnen är ensamkommande och utan föräldrar så har barnen inte heller någon rätt till familjeåterförening med sina föräldrar. Barn som har föräldrar och som ansöker om familjeåterförening ses som illegitima immigranter eller ankarbarn.

Efter genomgång av tidigare forskning kring ämnet ensamkommande barn, har jag bildat en uppfattning om att forskningen kring detta ämne är begränsad. Den tidigare forskningen i denna uppsats skapar en bild av den typ av forskning som finns kring ämnet. Som en av artiklarna i denna uppsats nämner, så belyser mycket av den existerande forskningen barnens psykiska tillstånd, eller rättigheter till familjeåterförening bland familjer i allmänhet. Det talas om de upplevelser barnen har av krig, trauman de upplevt, hur de hanterar sin situation i Sverige och vilka tillvägagångssätt de ensamkommande barnen har för att klara av vardagen. Mycket lite information finns om hur en eventuell återförening med föräldrarna kan äga rum, hur barnen påverkas av den och vad som sker efter att föräldrarna kommit till Sverige. Forskningsfrågorna i denna uppsats är relevanta utifrån den aspekten att det finns mycket lite, nästintill ingen information kring återförening mellan ensamkommande barn och deras föräldrar i Sverige. Jag upplever därför att denna uppsats kommer bidra med en större förståelse för den benämnda situationen och att barnens situation i Sverige kommer belysas utifrån ännu en aspekt.

(18)

18

4. METOD

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur situationen ser ut för ensamkommande flyktingbarn som har återförenats med sina föräldrar. Det författaren vill belysa i uppsatsen är på vilket sätt ett barn påverkas av en återförening med sina föräldrar, och hur eventuella etableringsinsatser för familjen kan försvåra eller underlätta för det enskilda barnets situation. Uppsatsen kommer därför att redogöra för de etableringsinsatser som finns för nyanlända i Sverige för att underlätta för läsaren vilka eventuella problem eller möjligheter en familj kan stöta på. Denna redovisning ska även tydliggöra för läsaren om det finns någon grund för om barnen bör uppleva en känsla av ansvar för familjens etablering. Då det teoretiska ramverket fokuserar på barnens närmiljö och omgivning, är det av relevans för läsaren att veta att det varit svårt för mig att generera exakt data kring barnens upplevelser då endast en intervju kunde genomföras med en ungdom som befann sig i denna situation. Jag vill belysa att ungdomen som intervjuades var ett före detta ensamkommet barn som återförenats med sin familj, hen var även i myndig ålder och hade i dagsläget inga pågående insatser ifrån någon social myndighet. I övriga fall så har jag haft begränsad möjlighet att tala med barnen ifråga eller föräldrarna, dels på grund av etiska hinder men även på grund av att det finns en svårighet med att lokalisera ungdomar som vill ställa upp på intervju. Jag har därför valt att gå ”bakvägen” gällande insamlingen av datamaterial och för det mesta använda sig av intervjuer med professionella som varit i barnens närhet under denna tid. Jag har samtalat med människor som är i anknytning till barnen, genom sitt arbete. Detta avsnitt kommer att generera en bild av hur uppsatsförfattaren gått till väga för att inhämta material och genomföra forskningen. Uppsatsförfattaren kommer att börja med att beskriva vad för typ av metod som användes för denna uppsats, sedan kommer en redogörelse för det tillvägagångssätt som användes för att samla in material för att sedan övergå till en förklaring om hur det insamlade materialet bearbetades.

Den typen av forskningsmetod som använts i denna uppsats är främst av den utforskande arten, det vill säga att uppsatsen har som syfte att tränga på djupet i ett okänt fenomen. Ensamkommande flyktingbarn är inte ett okänt fenomen i sig, men diskussionen om vad som händer med dem då de upphör att vara ensamkommande på grund av en återförening med familjen är okänt. Efter genomgången av en stor del litteratur kring ensamkommande flyktingbarn, så är det tydligt att det finns nästintill ingen forskning gjord kring detta ämne. Eftersom jag vill belysa den problematik som bildats för barnen, utifrån det teoretiska ramverket, så har även inslag av det förklarande forskningsintresset använts. Det förklarande forskningsintresset har som syfte att ta reda på orsakerna till vissa fenomen och dess konsekvenser (Arvidsson & Rosengren 2010). Det förklarade forskningsintresset blir alltså relevant då det används för att förklara hur den nya situationen kan påverka barnen utifrån det utvecklingsekologiska perspektivet. Det förklarande forskningsintresset använder sig för det mesta av statistiska mått och experiment vid utförandet av forskning (Arvidsson & Rosengren 2010), men det är något som inte är relevant för denna uppsats. Statistiska mått och experiment är inte relevanta för denna uppsats då uppsatsförfattaren anser att informationen som är relevant för att besvara forskningsfrågorna, samt uppnå syftet, bäst kan nås genom intervjuer och genom litteraturstudier.

(19)

19

4.1 Forskningsmetod

4.1.1 Fallstudie

En fallstudie är en forskningsmetod att föredra när man som forskare vill gå på djupet på ett fall eller ett fenomen för att undersöka det i den kontexten fenomenet befinner sig i (Yin 2014). Det som skiljer fallstudien ifrån andra studier, som till exempel komparativa studier, är att den fokuserar på ett enskilt fall eller fenomen och på så sätt bidrar till en djupare förståelse för fenomenet. En fallstudie bör användas när det är endast ett fenomen som ska undersökas, till exempel en organisation eller en grupp individer i liknande livssituation (Robson 2011) (Bryman 2012). Denna uppsats kommer att fokusera på en grupp individer i samma livssituation: barn som återförenats med sina familjer i Sverige. En fallstudie blir alltså relevant för denna uppsats då fokus ligger på en grupp individer och deras situation. Trots att uppsatsförfattaren utgått ifrån flera olika kommuner i Sydsverige så är inte en komparativ studie att föredra. Eftersom frågeställningen vill belysa ett fenomen som det finns lite forskning kring, för att sedan kunna genomföra en generalisering av hur situationen kan se ut för dessa barn.

Risken med fallstudier är att den endast berör ett fenomen eller område och att det leder till att en generalisering är svår att göra (Bryman 2012), till skillnad från till exempel en komparativ studie där forskaren tittar på olika fall och gör generaliseringar. Trots medvetenheten om att fallstudier inte kan generera en bild av hur verkligheten ser ut för en stor population av människor i till exempel hela Sverige så anser jag att en viss generalisering är möjlig att genomföra. Genom intervjuer med personer som jobbat med barnen ifrån några olika kommuner i Sydsverige, så kan jag i min analys dra en generaliserande slutsats. Det som även gör en generalisering möjlig i denna uppsats är att analysen även kommer grunda sig på de insatser som finns från statliga och kommunala aktörer för integrationen av dessa familjer, samt att rapporter som använts redogör för situationen för barn som återförenats med sina föräldrar. Tanken med användandet av dessa rapporter och riktlinjer är att de bör se likadana ut för hela landets kommuner, och på så sätt kan jag genomföra en generalisering.

4.2 Insamling av material

Jag började mitt sökande av material den traditionella vägen genom att använda de databaser som fanns till förfogande på Malmö högskolas bibliotek. De sökorden som användes var för det mesta ”ensamkommande barn”, ”återförening”, ”unaccompanied”, ”reunion” samt liknande ord. Jag tog även hjälp av personal på Malmö högskolas bibliotek vad gällde informationssökningen. Det var ganska tydligt redan från början att material och forskning kring en återförening mellan ensamkommande barn och deras familjer var nästintill obefintlig. Jag ville som författare till denna uppsats gärna behålla min inriktning kring fenomenet med återförening för ensamkommande men det försvårades i och med att tidigare forskning var nästintill obefintlig. Jag bestämde mig då för att ta reda på svaret på mina frågeställningar genom att samla in material på egen hand genom intervjuer med personer som är insatta i ämnet och som stöter på detta fenomenet i större utsträckning. Jag tog kontakt med politiker inom Malmö stad, kontaktade Migrationsverket, Arbetsförmedlingen, kommuner i Sydsverige som var ansvariga för mottagandet av ensamkommande flyktingbarn och jag tog kontakter med tre stycken gode män för ensamkommande barn. Jag kommer i

(20)

20

följande avsnitt redogöra för hur intervjuerna genomfördes och varför jag valde de olika respondenterna. Jag hade från början av forskningen erhållit rapporter gjorda i Sverige kring ensamkommande flyktingbarn och många av dessa generade material kring just ämnet familjeanknytning för ensamkommande barn. Vissa av dessa rapporter är riktlinjer för svenska kommuner, och är därför inte baserade på forskning. Rapporterna ifrån Sveriges kommuner och landsting är baserade på forskning kring ensamkommande barn och deras behov, och dessa rapporter är relevanta för denna uppsats. Jag lyckades även till slut få tag på två artiklar som berör just ämnet ensamkommande barn och familjeanknytning, dock berör de inte ensamkommande barn situation efter att familjen anlänt till Sverige. Jag har därför valt att komplettera denna lucka i materialinsamlingen genom att ha inhämtat material ifrån en person som tidigare varit ensamkommande flyktingbarn och som återförenats med sin familj i Sverige, på så sätt har jag försökt täcka alla hinder för informationsinsamling genom att komplettera det empiriska materialet med material insamlat genom intervjuer.

4.3 Intervju

Som tidigare diskuterats så grundar den explorativa forskningsansatsen sig i att forskaren inte vet så mycket om sitt forskningsobjekt och forskaren brukar då använda sig av intervju som tillvägagångssätt för att generera empiriskt material (Arvidsson & Rosengren 2010). Intervjuerna för denna forskning var till stor del styrda av det teoretiska ramverket och forskningsfrågorna. Syftet med intervjuerna var främst att komplettera det empiriska materialet med relevant information som inte kunde genereras genom tidigare forskning. Intervjuerna är av stor vikt för denna uppsats då jag haft begränsningar gällande intervjuer av barnen som ligger i fokus, på grund av etiska hinder. Dessa begränsningar kommer att belysas längre ner i metodavsnittet.

4.3.1 Urval

När det kommer till urvalet av respondenter för kvalitativa intervjuer är det vanligt att forskare inom den explorativa ansatsen väljer personer som anses ha stor kunskap inom just det område som ska undersökas (Rosengren & Arvidsson, 2010). Urvalet som görs för denna uppsats kommer att vara ett strategiskt urval av personer som jag upplever kunde bidra med mest information för att jag ska kunna besvara mina forskningsfrågor. Vid tillfällen har personer som kontaktats, föreslagit samarbetspartners och andra viktiga aktörer, och då har även ett så kallat snöbollsurval av respondenter gjorts. Det vill säga att någon av respondenterna har rekommenderat andra aktörer som har relevans för det tilltänkta ämnet och att författaren sedan intervjuat dessa (Bryman: 2012). Jag har totalt genomfört sex intervjuer med 7 respondenter för denna forskning. Jag har intervjuat en samordnare för ett boende för ensamkommande flyktingbarn, en flyktingsamordnare som jobbar inom en kommun i Sydsverige, en anställd på ett boende, en intervju genomfördes på samma gång med en samordnare på ett boende och en före detta socialsekreterare som arbetat med ensamkommande flyktingbarn. Jag har även intervjuat en person som jobbar inom organisationen: ensamkommandes förbund. Den intervjun som varit mest relevant för denna uppsats har varit men en person som tidigare varit ensamkommande flyktingbarn, jag kommer i uppsatsen att kalla denna person för Harald. Harald beviljads återförening med sin familj i Sverige den dagen han fyllde 18 år, detta var för över ett år sedan. Harald bor i dagsläget tillsammans med sin mamma och sina tre små

(21)

21

bröder i en kommun i Sverige och han ville väldigt gärna ställa upp och berätta sin historia för mig.

Inför intervjuerna valde jag att strukturera upp en intervjuguide som kunde vägleda mig genom intervjuerna som skulle genomföras. En intervjuguide innehåller diverse frågeställningar som bör beröras under en intervju där fokus ligger på det forskaren verkligen vill ta reda på (Bryman 2012). Jag valde att utgå ifrån semistrukturerade intervjuer, där frågorna var styrda av min intervjuguide. Vid vissa intervjuer hände det att jag inte följde schemat för intervju utan att jag ställde följdfrågor eller hoppade över några frågor då dessa inte ansågs vara relevanta. Det som är en fördel med semistrukturerade intervjuer är just att man inte behöver följa ett strikt schema utan att det finns möjligheter att ställa ytterligare frågor och ta sig an nya infallsvinklar under intervjun (Bryman 2012). Det är under intervjun med Harald som jag valt att avvika ifrån den semistrukturerade intervju och valt att använda mig av ostrukturerad intervju. När jag genomförde intervjun med Harald så valde jag att låta honom berätta sin historia för mig först, och under tiden så ställde jag frågor för att på så sätt få med så mycket av hans historia och upplevelser som möjligt.

3.2.2 Bortfall

Det har även under forskningens gång uppstått att jag drabbats av externt bortfall av respondenter. Det externa bortfallet uppstår när någon av respondenterna väljer att inte medverka eller om jag helt enkelt inte får tag på någon respondent (Rosengren & Arvidsson, 2010). Jag har som tidigare nämnts kontaktat många aktörer endast ett fåtal som svarat. Jag har använt mig av mail, sms och telefonkontakt för att nå ut till dessa personer, och många av dem har låtit bli att svara. Jag lyckades erhålla en intervju med en politiker inom Malmö stad, men efter många ombokningar ifrån denna personens sida så valde denna aktör att till slut avstå helt. Den informationen jag tänkt inhämta ifrån denna aktör berörde huruvida fenomenet återförening diskuteras på politikernivå och om denna aktör anser att det finns något stöd som borde införas till denna grupp människor. Eftersom denna information inte skulle bidragit med något konkret svar på min forskningsfråga som var det inte ett stort bortfall för denna uppsats. I Övriga fall har det externa bortfallet har försökt eliminera genom tillförandet av det empiriska materialet för att försöka generera en komplett bild av hur situationen ser ut för de ensamkommande utifrån olika aktörers perspektiv men samt genom tidigare forskning.

4.4 Material och textanalys

Den största delen material för denna forskning kommer ifrån information inhämtad under intervjuerna. Det finns även annat material så som; lagar och förordningar, artiklar, samt rapporter. I följande avsnitt kommer en redogörelse att göras för hur en analys av det empiriska materialet genomfördes och vad den bidrog med.

4.4.1 Kvalitativ ansats och kvalitativ innehållsanalys

Denna uppsats kommer att utgå ifrån en kvalitativ ansats, tonvikten inom kvalitativa studier ligger det sociala livet. En kvalitativ analys har som syfte att se något i sin helhet men belyser även vikten av kontexten. Därför är det viktigt att

(22)

22

beskriva kontexten mer ingående, för att sedan försöka kategorisera och definiera fenomenet för att slutligen kunna generera en helhetsbild (Bryman 2008). I denna uppsats kommer uppsatsförfattaren, som tidigare nämnts, att analysera fenomenet ensamkommande flyktingbarn och hur deras situation ser ut efter att deras föräldrar anländer till Sverige och de upphör att vara ensamkommande barn. En kvalitativ ansats har som mål att göra djupdykningar i olika fall och beskriva dessa, för att sedan kunna konstruera en hypotes om verkligheten (Bryman 2008). Denna typ av analys är relevant för denna forskning då jag intresserar mig av ett relativt okänt fenomen, där det finns ett behov av en djupdykning av fenomenet för att det ska kunna vara möjligt att beskriva det.

Forskningen i denna uppsats har grundat sig i den deduktiva metoden som syftar till att generera slutsatser och hypoteser genom användandet empiriskt material i kombination med teorin (Moses & Knutsen 2007), (Halperin & Heath 2012). Generella sanningar undersöks genom etablerade regler för analys och resonemang och har som mål att förstå enskilda fall (Moses & Knutsen 2007). Den deduktiva metoden i denna forskning kommer alltså att genomföras genom användandet av en redan antagen teori eller logiskt argument som sedan söker förklara ett fenomen (Halperin & Heath 2012). I denna uppsats kommer det genomföras genom att jag använder en redan antagen teori, utvecklingsekologi, för att sedan dra samband och paralleller med det enskilda fallet, de ensamkommande flyktingbarnen och efter det genomföra en analys med slutsatser. Syftet med uppsatsen är inte att pröva teorin i sig utan att applicera den och med hjälp av den förklara de ensamkommande barnens nya situation (Rosengren & Arvidson , 2010).

Den datainsamlingsmetod som ska användas i denna uppsats är innehållsanalys, en analys som samlar information genom att analysera material som dokument, rapporter, artiklar eller intervjuer. Detta möjliggör för forskaren att undersöka ämnen som annars är svåra att titta på genom direkt observation (Halperin & Heath 2012). Denna datainsamlingsmetod är relevant för denna typ av undersökning, dels för att det är ett okänt fenomen, men även då det är praktiskt taget omöjligt att genomföra en observation av de ensamkommande barnens tillvaro. En innehållsanalys har använts i denna uppsats genom att en transkribering av alla intervjuer genomfördes. En transkribering av materialet är nödvändig för att man som forskare kan läsa igenom materialet flera gånger och bli medveten olika relevanta teman som uttryckts hos respondenterna (Bryman 2012). En transkribering av det insamlade materialet gjordes och en analys av materialet genomfördes till viss del utifrån det teoretiska ramverket. Jag försökte använda mig av de olika arenorna i utvecklingsekologin när jag analyserade materialet för att se vilka olika teman som passade in under de olika arenorna inom teorin. Denna analys kommer att presenteras i uppsatsens analysavsnitt.

4.4.2 Källkritik

Det är även av vikt att belysa att uppsatsen till stor del kommer att baseras på intervjuer ifrån personer som arbetat med de ensamkommande flyktingbarnen. De flesta personer som intervjuats har arbetat med barnen innan deras familjer kom till Sverige. Detta kommer alltså generera material som kommer ifrån så kallade sekundärkällor; det vill säga uttalanden och fakta som bygger på vidareutvecklingar eller tolkningar av primärkällorna (Rosengren & Arvidsson, 2010). Jag är medveten om det bortfall av information som sker när material inhämtas ifrån personer som beskriver känslor eller upplevelser hos andra

(23)

23

personer. Det vill säga i mitt fall så intervjuades personer i barnens omgivning, som beskrev känslor som barnen utryckt och det i säg genererar en andrahandskälla som riskerar att vara dåligt återberättad. Jag har försökt eliminera denna brist innebär men uppsatsförfattaren kommer att erhålla information ifrån andra källor som kan generera en bild av hur barnen upplevt sin situation. Risken med denna typ av information är att de genererar material ifrån något som kallas för andrahandskällor, denna typ av källor kommer diskuteras längre ner under avsnittet för källkritik. Jag har även försökt att dra paralleller mellan de olika respondenterna för att se om de besvarar frågorna på ett någorlunda liknande sätt. På detta sätt har jag undvikit problemet med att den insamlade informationen inte stämmer helt och hållet. Jag har även varit medveten om att källkritik bör föras på all information som inhämtas genom intervjuer. Dock har intervjuerna varit en grundläggande informationskälla för denna uppsats, på grund av att den tidigare forskningen varit svår att generera. Därför har jag istället fokuserat på att få in så mycket relevant material som möjligt från så olika aktörer som möjligt för att eliminera risken för felinformation genom en slags triangulering eller inhämtning av material ifrån flera olika håll.

En genomgång av det empiriska materialet har också gjorts och alla artiklar som använts i uppsatsen har genomgått en så kallad Peer Review, det vill säga en vetenskaplig granskning ifrån personer som är ämneskunniga inom samma område (Malmö Högskola 2015). Några delar av det insamlande materialet är inhämtat ifrån rapporter ifrån Sveriges kommuner, dessa rapporter baseras på statistik och utvärderingar gjorda i de svenska kommunerna, rapporterna har inte använts som forskning i denna uppsats utan endast delar av rapporterna belyser känslor och upplevelser hos barnen. En artikel i uppsatsen kommer ifrån Invandrar & Minoriteters tidskrifter. Invandrar & Minoriteter är en partipolitisk och religiöst obunden stiftelse som bildades 1973, och ordförande för stiftelsen är Åke Daun som är professor i etnologi vid Stockholms universitet. Tidskriften har stöd av statens kulturråd, av forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap samt av Mångkulturellt centrum (I&M:s hemsida 2015). Resterande material har varit material ifrån lagar och förordningar som används i Sverige, så som Utlänningslagen (2005:716).

4.5 Etiska överväganden

Under tiden för denna forskning har jag tagit hänsyn till vetenskapsrådets riktlinjer kring etik, och därför inte minderåriga intervjuat barn eller familjer till ensamkommande barn. Jag har endast intervjuat Harald, som är 19-20 år gammal och går på gymnasiet. Verken Harald eller has familj är aktuella hos någon social myndighet i Sverige. Den information som inhämtats kring vad barn berättat och uttryckt har varit genom intervjuer med personer som arbetat med dessa barn, och de etiska kriterierna har uppfyllts vid dessa intervjuer Dessa etiska kriterier gällde; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådets etiska riktlinjer, hämtat 2015). Personerna som deltagit i intervjuerna har fått information gällande vad för forskning som bedrivs, vad den har för syfte och vad den ska användas till. Alla som deltagit i intervjuerna har gjort det med samtycke. De har även haft möjligheten att vara anonyma, och vid ett fall konfidentialitet inte diskuterades, uppsatsförfattaren valt att benämna respondenten som anonym för att säkerställa källans anonymitet. De som deltagit i intervjuerna har även fått information om att innehållet i informationen endast kommer att användas i forskningens syfte samt att informationen kommer att

(24)

24

raderas så fort syftet med informationen är uppnått. Utav de 7 respondenterna som ställde upp på intervju var det 3 stycken som var villiga att låta deras namn benämnas, dock har jag valt att använda fiktiva namn på respondenterna ändå. Detta då dessa personer kan komma att ångra sig vid ett senare tillfälle, detta för att garantera respondenterna viss anonymitet. Jag har även valt att använda mig av fiktiva namn på alla respondenter då detta kommer att underlätta för läsaren. Innan intervjuerna genomfördes skickades information ut till respondenterna för att de ska ha information kring vad för forskning som bedrivs samt att deras anonymitet och möjlighet att dra sig ur intervjun garanteras. Jag erhåll kontakt med Harald genom en av personalerna på ett boende jag besökte. Harald blev tillfrågad av personalen under ett av hans besök på boendet om han ville ställa upp på en intervju med mig. Harald svarade att han gärna ville delta och att jag skulle kontakta honom på mobilen. Under vårt telefonsamtal förklarade jag för Harald vad syftet med min uppsats var och att han självklart skulle få vara anonym och att han endast behövde berätta det han kände sig bekväm med.

References

Related documents

Enligt personalen så var det lite svårt att arbeta med dessa ungdomar i början när de kom till boendet, dels var det för att personalen hade lite kunskap om barnen och

The aim of this study was to evaluate the contribution and removal dynamics of the main fluorophores during dialysis by analyzing the spent dialysate samples to prove the hypothe-

This study, drawing on professional life history interviews conducted with teachers of mathematics in England and Hungary, explores teachers’ beliefs about

IP1 berättade om att personalen på boendet fick ge extra mycket stöd till vissa ungdomar när det handlade om att ta hand om hushållet, eftersom vissa av ungdomarna kommer

”Det är med språket […] men sen det beror på själva tolken, hur kunnig den personen är, för att kunna förklara för barn eller ungdom […] vad det betyder med det här och

Slutligen menar Fairclough att diskurser kan medföra konsekvenser för textkonsumenstens förståelse, inställning och handlande gentemot, i studiens fall,

De beskrev också att sjuksköterskorna med liten erfarenhet av palliativ omvårdnad kände en oro över att bristen på erfarenhet skulle leda till att de inte kunde ge vård av

Utifrån detta kan det diskuteras om satsningar på boenden för ensamkommande flyktingbarn ska fokusera på den psykosociala arbetsmiljön i första hand och faktorer som