Industriprogrammet-en bra grund för kommande arbetsliv

Malmö Högskola Lärarutbildningen SÄL 3:2

Industriprogrammet - en bra grund för kommande

arbetsliv?

The Industrial programme - a solid base for the future profession?

industriprogram

Författare: Handledare:

Boine Svensson Jan Härdig

Examinator: Lena Lang

Abstract (Svenska)

Titel: Industriprogrammet - en bra grund för kommande arbetsliv?

Min undersökning har gått ut på att intervjua f.d. elever på Brinellgymnasiets Industriprogram i Nässjö samt deras nuvarande arbetsgivare. Mitt mål med denna undersökning var att få klarhet i om industriprogrammet ger de bästa förutsättningar för kommande yrkesliv samt om eleverna, enligt företagarna, är anställningsbara direkt efter gymnasial utbildning.

Tidigare forskning visar bara på vad företagen kräver, socialt och tekniskt, och inte på vad industriprogrammet lär ut. Därför har jag valt att göra denna studie av vad utbildningen ger eleverna samt vad företagarna anser sig behöva för framtiden och nuet.

Min undersökningsmetod har varit kvalitativ med öppna frågeställningar. Detta har gjort att jag fått hela svar som jag sedan sammanställt.

Resultaten av undersökningen med eleverna pekade på att mer karaktärstid och mer av vissa karaktärskurser var önskvärt. Även vissa kärnämnen ansågs av både eleverna men främst av företagarna viktiga för kommande yrkesliv och vidareutbildning. Kritik riktades av företagarna att skolan inte går djupare in i vissa karaktärskurser.

Nyckelord

APU (ArbetsPlatsförlagd Utbildning), Motivation, Social kompetens

Abstract (English)

Titel: The Industrial programme - a solid base for the future profession?

My examination is about some interviews with former students from Brinellgymnasiet’s Industrial programme and their present employers. My goal with this investigation was to find out if the industrial programme gives the best conditions for a future profession. I also wanted to

know if the employers think that the students are employable immediately after their graduation from the industrial programme.

Earlier research only shows what the companies demand, socially and technically, and nothing about what the industrial programme teaches. That’s why I have chosen to do this study of the education at the IP (Industrial programme). I wanted to find out what the education gives the student, and also what the employer thinks the students need for the future and the present.

My investigative method has been qualitative with open questions. I wanted to get complete and full answers which I afterwards put together.

The result showed that the students wanted more ”character time” and more character courses. Even some core subjects were considered by employers to be very important for the students, both for their future profession and studies. The criticism from the employers was that the education should go deeper into some of the character coursers.

Keywords

Innehållsförteckning

1. Förord... 5

2. Inledning ... 7

3. Bakgrund... 9

3.1. Syfte och frågeställning... 9

4. Litteraturgenomgång... 11

5. Metod ... 17

5.1. Allmänt om metod... 17

5.2. Mitt val av metod ... 19

5.3. Urval ... 19 5.4. Genomförandet ... 20 5.5. Analys... 20 5.6. Tillförlitlighetsaspekter ... 21 5.7. Etik ... 21 6. Resultat ... 23 6.1. Eleverna... 23 6.2. Företagarna ... 24 7. Diskussion/Analys ... 27 8. Fortsatt forskning... 31

1.

Förord

Denna undersökning hoppas jag kommer att ge både karaktärs- och kärnämneslärare en ökad förståelse och kännedom om vad som krävs och om vi har några eftersatta men även framstående områden i vår undervisning.

Jag vill rikta ett tack till samtliga intervjuade som tagit sig tid att tänka igenom och svara på mina frågor. Alla har varit mycket tillmötesgående och det har känts positivt att göra detta

2.

Inledning

Anledningen till att jag valt detta arbete är för att jag tycker det är väldigt viktigt att mina elever får med sig rätt kunskaper ut i arbetslivet, så att de kan täcka behovet av kunniga yrkesarbetare med rätt kunskaper att möta det konstant växande behovet av kompetens och konkurrens från omvärlden. Efter 30 egna år inom industrin har jag stor erfarenhet av att det ständigt pågår förändringar på både kvalité, leveranssäkerhet, effektivitet och arbetsmiljö. För att klara av detta krävs bra och rätt baskunskaper redan från gymnasieskolan.

I ett brev på fackförbundet Metalls hemsida skriver Anders Narvinger, VD för teknikföretagen, och Göran Johansson, Metalls ordförande att fokus har mycket berättigat riktats på att öka andelen högskoleutbildade ”men industrin kan inte överleva bara på att utveckla produkter, de måste tillverkas också…Därför måste vi också skapa förutsättningar för en kvalificerad yrkesutbildning” (Narvinger, Johansson, 2004).

I Sverige står teknikföretag inom åtta branscher idag för sammanlagt över hälften av de samlade intäkterna av varuexport (industrin i sin helhet svarar för c:a 74%). Företag av denna typ är således även fortsättningsvis av mycket stor betydelse för den svenska ekonomin, trots betydande såväl som bestående nedgångar av det totala antalet sysselsatta i industrin sedan början på 1990-talet.

Inom industrin som helhet anser var femte arbetsgivare att det finns svårigheter att hitta kompetent arbetskraft, och inom verkstadsindustrin uppgår andelen till var fjärde arbetsgivare. Den oroväckande låga investeringsgraden under de senaste åren inom den svenska industrin inklusive teknikföretagen har påtalats av bland andra (Industrins Ekonomiska Råd) och arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen , och den sistnämnda menar att bristen på utbildad och erfaren arbetskraft utgör en viktig bakomliggande orsak till varför företagen inte sällan drar sig för att investera så mycket som de borde.

På www.teknikforetagen.se synliggör man utsikterna för svensk industri. Tidigare hade man t.ex. mer bredd på tillverkningen av stål, medan man idag har fått specialisera sig på ex rostfritt stål och specialstål. Anledningen till denna utveckling har med konkurrensen från omvärlden att göra, inte minst från Östblocket. (främst stater från forna Sovjetunionen) .För att mindre företag ska kunna fortsätta jobba som leverantörer måste de utveckla sitt kunnande och sin organisation om

de vill ”hänga” med den snabba teknikutvecklingen i omvärlden och framför allt i de stora internationella företagen.

Att det råder stor brist på kompetent personal är det ingen tvekan om, en utredning som

Teknikföretagen presenterade i maj 2003 visade att bara i Småland och Östergötland fanns det ett omedelbart behov att nyrekrytera yrkesarbetare och ersättningsrekrytera för pensionsavgångar inom den tekniska sektorn, totalt 2400 personer. Det var endast 379 personer som gick

3.

Bakgrund

Jag har valt att undersöka vad elever som slutat Industriprogrammet, för ett eller två år sedan, efter avslutad utbildning har saknat eller fått för lite av, och vad som var tillräckligt bra och vad som man fått tillräckliga kunskaper i för deras kommande yrke och vägen ut i arbetslivet. På samma sätt undersöka, fast sett från arbetsgivarens sida, om de nyligen anställda före detta industrieleverna har saknat något som de anser att skolan borde ha kunnat ge eleverna mer av, men även ta del av om de haft tillräckliga kunskaper och om något varit väldigt bra.

Industriprogrammets utbildning är en grund för att möta en industri i snabb förändring, men kunskapen om kursinnehåll och ämnen från lärarhåll måste motsvara industrins behov både nationellt men framförallt lokalt. Lärarnas mål ska vara att nå industrins kompetensbehov både tekniskt och socialt. ”Eleverna skall i skolan få utveckla sin förmåga att ta initiativ, ansvar och att arbeta och lösa problem både självständigt och tillsammans med andra. Skolan skall också

utveckla elevernas kommunitiva och sociala kompetens” (Lpf 94sid 25).

3.1. Syfte och frågeställning

Syftet med undersökningen är att få kunskap om gymnasieskolans Industriprogram på Brinellgymnasiet ger eleverna de bästa förutsättningarna.

Ett andra syfte är att söka klarhet i vad industrin idag behöver vad gäller kompetenser både socialt, tekniskt och långsiktigt

Frågeställningen till eleverna är om de tycker att utbildningen gav den grund som behövdes i yrkeslivet?.

Frågeställningen till arbetsgivarna handlar om ifall de elever som gått gymnasieskolans Industriprogram på Brinellgymnasiet är anställningsbara direkt efter utbildningen?

4.

Litteraturgenomgång

Litteraturen i undersökning kopplas till vilka kunskaper framtidens och den nuvarande arbetsmarknadens behov av väl utbildad arbetskraft inom verkstadsindustrin behöver. Av det skälet inleds detta avsnitt med en genomgång av vad svensk industri har genomgått de senaste decennierna. En rad faktorer har bidragit till globalisering, ny teknik för produktion och

kommunikation. Industriländer, såsom Sverige och andra liknande länder i Europa, har fått stor konkurrens från både Östeuropa och inte minst från Kina. Kostnadsläget är lägre där än i vårt land. Det är en allmän åsikt att vi måste öka våra kompetenser och göra det vi är bäst på, t ex forskning och utveckling. Exempel på lyckade satsningar är svensk stålindustri, som gått från att producera stora volymer av stål till att numera specialisera sig på specialstål, t ex rostfritt stål.

Teknikutveckling i världen, framförallt i de stora internationella företagen, tvingar de mindre företagen som är underleverantörer att förbättra och förändra teknik, organisation och effektivitet i företagen mycket snabbare idag än för bara tio år sedan. Idag tillverkas mer varor i svensk industri än för tio år sedan, trots att det idag är färre människor som jobbar. (teknikföretagen.se)

Kompetensutveckling inom företagen är ett måste för deras överlevnad i och med att samhället ser ut som det gör idag. Detta kan jag belysa med ”Att behålla framtida nyckelkompetenser” skrivet av Fredrik Bengtsson och Annika Daniels, (Linköpings universitet, 2002). Deras arbete framhäver vikten av kompetensutveckling inom företaget. Det är mycket viktigt eftersom

förändringar sker så snabbt idag. Gymnasielärare bör se det som att de ger grunden till elevernas arbetskunnande, men det är först på företagen som de sedan får sin spetskompetens genom exempelvis vidareutbildning. Det är därför viktigt att lärarna har kontakt med näringslivet så man vet vad som händer på arbetsmarknaden.

Och en ambition har varit att skolan inte ska vara något för sig , utan stå i relation till samhälle och liv. ”Vi lär inte för skolan , utan för livet” (Gustavsson 2002, sid 123).

I (Swedbank och Företagarnas Småföretagarbarometer för hösten 2006) utgör svårigheten att hitta tillräckligt kompetent personal det avgörande hindret för nyanställning trots den nuvarande högkonjunkturen.

De främsta utmaningarna inför framtiden utgörs sammanfattningsvis av kombinationen höga åldersavgångar, jämförelsevis låg kunskapsintensitet inom många företag samt det fortsatta orosmomentet som utgörs av det synbarligen låga intresset för yrkesinriktad teknisk utbildning. För att hantera den internationellt orienterade ekonomiska utvecklingen framöver är det

nödvändigt att dessa problem kan hanteras tillräckligt kraftfullt, vilket inte minst kräver ökad samverkan mellan skolvärlden och näringslivet.

Kompetensförsörjningsproblemens konsekvenser för det enskilda företaget kan innebära mer tidsödande anställningsprocesser, högre kostnader för internutbildning och försämrad

konkurrenskraft. Resultat av detta leder till ökad risk för flyttning av verksamheten till andra länder.

I en undersökning som har gjorts av Regionala Kompetensrådet i Halland har man försökt att ta reda på om skolans industriprogram ger den utbildning som företagarna efterfrågar. Resultatet visar att majoriteten av de medverkande företagen är i stort sett nöjda med

gymnasieutbildningens kunskapsinnehåll, som man anser ger den nödvändiga, breda grundkompetensen.

Det stora problemet är utbildningarnas låga status, de fortsatt låga elevantalen och tendensen att stora grupper skoltrötta elever med bristande motivation och teknikintresse koncentreras till industriprogrammen.exempel på detta är en uppföljning som man gjort i Halland. (Den

långsiktiga kompetensförsörjningen inom teknikföretagen i Halland Regionala kompetensrådet (2007:1)

Ett annat exempel på uppföljning är det man har gjort i Ljusdal (Ny fart 2000 i Ljusdal utvecklingsarbete inom industriprogrammet)

Skola och arbetsliv har genom detta projekt försökt att knyta samman och utveckla en lokal teknisk/industriell utbildning som svarar mot företagens och arbetslivets behov och samtidigt ger behörighet till vidare studier.

Projektets syfte var att skola, företag och fackliga organisationer i Ljusdals kommun tillsammans skulle arbeta fram underlag för att utveckla de framtida behov .Samt titta på specifika

svara mot deras behov. Målet var också att höja statusen för teknisk/industriell utbildning och yrken.

När företagen ombads specificera vad de menar med grundläggande teknisk kompetens framkom följande svar:

• Grundläggande teknisk kompetens

• CNC-teknik (Computerized Numerical Control – ett maskinstyrsystem) • Data både grundläggande och teknisk kännedom om olika styrsystem • MPS, monitor (Material- och produktionsstyrning)

• Plottning (system för ritningsutskrift) • Kunna göra beräkningar (Mätteknik) • Ritningsläsning

• Materialkunskap • Analytiskt tänkande

Grundläggande baskunskaper i kärnämnena är viktiga, följande svar är rangordnade: • Engelska • Matematik • Svenska • Data • Ekonomi • Historia • Miljökunskap • Fysik

När det gäller kunskaper i lagarbete så är majoriteten av de intervjuade också överens om att detta är mycket viktigt.

Språkkunskaper:

Manualer, kundkontakter och vissa företag koncernspråk gör att engelska, både konversations- och teknisk, ansågs som ett minimum.

Genomgående definierar de intervjuade social kompetens som ”ett handlande i samspel med omgivningen, hur man är med andra”.

Några andra axblock i intervjuerna angående anställningsbarhet:

Viktigt med uppträdande. Inom de målstyrda grupperna är det viktigt att ta ansvar för allihop, att inte bara tänka på sig själv.

Kunna umgås , passa tider, ha ansvar för sig själv och andra. Samarbetsförmåga, ansvarsmedveten

Osv…

Vad kan skolan göra för att utveckla samarbetet?

Majoriteten av de intervjuade lyfter fram kontakten mellan lärarna och arbetslivet som viktigt. Viktigt också att skolan har en välordnad struktur som möjliggör samverkan på olika plan. Att lärarna, både från IP (Industriprogrammet) och NV (Naturvetenskapliga programmet) och skolledare, kommer på studiebesök regelbundet. Men också möjligheten till att kunna fortbilda sig genom företagen.

Majoriteten av de intervjuade företagen tar också upp att skolan bör visa lyhördhet mot arbetslivets behov och industrins utveckling.

Vad kan arbetslivet göra för att utveckla samarbetet? Konkreta förslag till samverkan som arbetslivet kan ta:

• Att ställa upp och mötas och ha en dialog om utveckling av utbildningen. • Vara med och utforma kursplaner.

• Att bilda någon form av utvecklingsgrupp.

• Att bli mer aktiva från företagen och att fackföreningen vågar fråga och ifrågasätta. • Erbjuda uppstrukturerade APU (Arbetsplatsförlagd utbildning) platser.

• Komma på besök i skolan.

• APU:ns betydelse för utbildningen.

APU bedöms i alla intervjuerna som oerhört viktigt, både för företaget och eleven, några tycker det är den viktigaste delen i utbildningen.

Kvaliteten på APU tas upp av flera av de intervjuade där det poängteras att eleverna måste få meningsfulla arbetsuppgifter och att de hela tiden har tillgång till handledare. Här är det fackliga representanter och anställda som markerar detta tydligast.(Ny fart 2000 i Ljusdal)

Inom industriprogrammets utbildning ingår APU. Det innebär att eleverna får använda sina kunskaper som de får i skolan även ute på arbetsplatserna, vilket är positivt eftersom elever lär sig på olika sätt. De har lättare att få in kunskaper genom praktiskt arbete och får bättre förståelse för vad som krävs på en arbetsplats. Huvuduppgiften för de frivilliga skolformerna är att

förmedla kunskaper och skapa förutsättningar för att eleverna skall tillägna sig och utveckla kunskaper. ”Eleverna skall också orientera sig i en komplex verklighet med stort

informationsflöde och snabb förändringstakt. Skolan skall utveckla elevernas kommunikativa och sociala kompetens” (Lpf94 sid 25).

Inom APU:n får man som elev känna på att arbeta på ett företag. Redan filosofen John Dewey menade att man ska ställa krav på utbildning. Han tyckte att en elev skulle få prova och utföra experiment, de lär sig bäst då. Hans pedagogik grundar sig på ”Learning by doing”. I boken ”Pedagogik för 2000-talet”, (Egidius, 2003 sid 115) kan man läsa följande ”Rent allmänt bör det i

de flesta situationer vara rimligt att utgå från elevernas verklighetsbild, att bygga vidare på deras nyfikenhet och deras egna frågor”.

Man ska som elev fungera socialt i grupper samt hålla tider, industrin kräver idag att man jobbar mycket mer självständigt och många företag jobbar med uppsatta mål och inte som tidigare när man hade chefer på olika nivåer som styrde verksamheten. Detta kan man läsa intressanta inlägg om i Ledning och förståelse (Sandberg, Targama, 1998). Ett kompetensperspektiv på

organisationer.

Ett arbete som jag har funnit kring just APU är ”APU, länken till skola-arbete” skriven av Ann-Christine Westerlin (Malmö högskola, 2006). Den handlar om länken mellan skola och arbetsliv. Den betonar fördelarna för arbetsgivarna och eleverna med den arbetsplatsförlagda utbildningen.

5.

Metod

5.1. Allmänt om metod

Med ordet ”forskningsmetod” avser man ibland den vetenskapsteori eller vetenskapssyn forskaren har. Det kanske mest viktiga vid forskning över pedagogiska frågeställningar är om forskningen skall vara baserad på ett kvantitativt eller kvalitativt synsätt.

Det kvantitativa och det kvalitativa synsättet

Ett kvantitativa synsätt innebär att forskaren samlar in ett stort antal fakta och analyserar dem i syfte att finna mönster eller lagbundenheter som antas gälla generellt – för alla människor. Ett exempel kan vara att studera läsinlärningsprocessen för se om det finns en utveckling som är gemensam för alla barn, eller annat att studera sambandet mellan antalet elever i klassen och undervisningens kvalitet.

Det kvantitativa synsättet eller perspektivet var tidigare det dominerande. Det är mycket användbart när man vill ha fram allmänna drag, generella tendenser och viktiga faser i en utveckling. Resultaten är breda och täcker en stor yta, men har inte så stort djup. Det har därför under de senaste decennierna allt mer kommit att ersättas av det kvalitativa synsättet.

Därför har man menat att det är en bättre forskningsmetod att genomföra öppna intervjuer, där frågorna bestäms utifrån hur intervjun fortlöper, eller löpande observationer, där observatören fritt skriver ned vad han/hon upplever som viktigt i den observerandes handlande. Därefter bearbetas resultaten genom olika former av kvalitativ analys.

Ett kvalitativt synsätt innebär att forskaren ifrågasätter förekomsten av generella lagbundenheter och istället inriktar sin forskning på att beskriva det enskilda. Ett exempel är att intervjua några elever som läser på KOMVUX för att försöka förstå hur just de ser på sitt liv och studiesituation. De fördelar man sett med detta alternativ är att det går att beskriva den enskilda läraren eller eleven så att läsaren känner igen dem. Dessutom kan man samla in material om de

omständigheter dessa människor verkar i; det gör det möjligt att uppnå en förståelse av varför de handlar som de gör.

Slutligen lyfter många fram att man i kvalitativ forskning ofta använder många metoder –

intervju, observation, enkät, textanalys – vilket medger att forskningsobjektet kan belysas ur flera olika synvinklar, där det man ser ur den ena kompletterar det man ser ur den andra. Inom

kvalitativ forskning brukar detta kallas metodtriangulering (t.ex. Brewer & Hunter, 1963), med motiveringen att ju fler metoder man använder desto bättre är förutsättningarna för att förstå den utforskande på djupet.

Kritiker av den kvalitativa synen brukar hävda att forskningen riskerar att bli subjektiv, att resultaten är alltför beroende av den forskare som samlat in dem för att man ska kunna lita på att de gör en någorlunda rättvisande bild av det som undersöks. Denna subjektivism accepteras dock ofta av dem som ansluter sig till det kvalitativa synsättet. (Johansson, Svedner, 1998 sid. 27-28).

De viktigaste vetenskapsteoretiska riktningarna beskrivs av Egidius (1986) i Positivism,

fenomenologi, hermeneutik. En nyare bok med inriktning på kvalitativ social forskning är Kvalitativ metod och vetenskapsteori av Starrin och Svensson (1994). I McGuigans (1968) bok Experimental Psykology presenteras kvantitativ experimentell metodik tillämpad på psykologiska

frågeställningar och Trosts (1994) Enkätboken beskriver enkäten, en klassisk kvantitativ metod.

Det finns flera exempel där man med framgång kombinerat den kvalitativa med den kvantitativa ansatsen. Ofta handlar det då om att använda kvantitativ metod för att få en uppfattning om hur det förhåller sig i allmänhet och kvalitativ för att tränga in i enskilda fall. (Johansson, Svedner, 1998)

Vi kan tydligt se skillnaden mellan kvalitativa och kvantitativa undersökningar. Kvantitativa undersökningar söker numeriska relationen mellan mätbara egenskaper. Man försöker alltså isolera egenskaper, och finna kvantifierbara samband mellan dem. Men kvalitativa

undersökningar är inte ute efter kvantifiering. Man vill inte besvara frågorna ”hur mycket” och ”hur många”. I stället försöker man nå en förståelse för den livsvärld människor har, det sätt de ser på sig själva och på sin relation till omgivningen. Ett exempel på kvalitativ undersökning är Linnés klassificering av växter eftersom han klassificerade växter efter vilka egenskaper de har. (Hartman, 2004).

En enkätundersökning ger ofta bred, men ytlig information. Enkäter är en utmärkt metod om man behöver fakta om ett större antal personer. En enkät kräver en begränsad arbetsinsats och man får in exakt samma information från alla medverkande. En kvalitativ intervjumetod däremot ger ofta de bästa förutsättningarna för att erhålla den information man vanligen söker vid ett

examensarbete. Detta ger möjligheter att förstå både företagarens och elevens attityd, värdering, målsättning. (Hartman, 2004)

5.2. Mitt val av metod

Jag ville ha en mer djupgående metod med fria svar, som inte var styrda av enkätfrågor. Metoden jag därför valt är att genomföra en kvalitativ intervjumetod med fyra f.d. elever som slutat industriprogrammet efter fullföljd utbildning för ett eller två år sedan, och arbetar inom yrket som de utbildat sig inför.

Jag har även intervjuat fyra arbetsgivare där de nu f.d. elever har sin anställning.

Jag såg det som viktigt att frågorna var så öppna att de intervjuade själva fick berätta så fritt att mina frågor bara fick dem att komma igång och att mina frågor skulle vara som en röd tråd genom det intervjuande samtalet.

Jag har gjort frågorna så öppna man kan för att få breda svar utan påverkan från mig som frågeställare. Jag har utgått ifrån litteratur när jag formulerade mina frågor, öppna frågor ger breda svar. För att få inspiration och vägledning använde jag mig av ”Examensarbetet i

lärarutbildningen”, Johansson m.fl. (1998) och också ”Vetenskapligt tänkande, Hartman (2004) Jag har också sökt fakta på Internet och litteratur om industrin och funnit intressanta artiklar om att behovet av utbildningen på industriprogrammet är stort, inte minst på grund av kommande pensions avgångar. Men jag har inte hittat några direkt riktade artiklar eller litteratur om de olika möjligheterna som erbjuds och hur man har uppfattat sin utbildning när man kommit ut i

arbetslivet. Detta bidrog därför till vissa frågor i min frågeställning.

5.3. Urval

Urvalet har skett med syfte på olika inriktningar på industriprogrammet, både plåt och svets och CNC-inriktning.

Och försökt få spridning både geografiskt och inom stora och små företag.

Urvalet av intervjupersoner har jag gjort i samråd med kollegor på industriprogrammet som har/haft erfarenhet av vad eleverna hade för mål och inställning när de gick sin utbildning. Och i samarbete med mina arbetskamrater, försöka att få intervjupersoner som kommer från olika utbildningsinriktningar inom industriprogrammet. För att få en så bred undersökning som möjligt och få med så mycket som möjligt av kurs och ämnesutbud. Och försökt att se om

arbetsuppgifterna de jobbar med idag går att härleda till kursvalen de hade under sin utbildning.

5.4. Genomförandet

De intervjuade fick själva gå djupare på det de ansåg viktigt i min intervju och snabbare vid sådant som de inte tyckte var så relevant i min frågeställning. Jag har kontaktat

intervjupersonerna per telefon och bestämt tid och plats. Jag har träffat alla på deras arbetsplatser och det har varit bra för mig att se deras arbetsmiljö och arbetsuppgifter. Detta eftersom det blev lättare för mig att förstå saker som rörde det enskilda företag, eftersom alla företag skiljer sig vad gäller utrustning, lokaler och organisation. Jag kunde lättare förstå deras ställningstagande i vissa frågor. På varje företag fick jag också en rundvandring och information innan intervjun. Alla har tyckt det varit intressant och ingen har dragit sig ur.

Jag har spelat in alla intervjuer på mp3-spelare och sedan skrivit av ordagrant vad varje intervjudeltagare hade för åsikter och svar på mina frågor. Varje intervju tog mellan 40-45 minuter.

5.5. Analys

Intervjuerna skrevs ned ordagrant och allt material som jag fann relevant till frågeställningen användes i resultatet. Analysen av mitt resultat skedde genom noggrann läsning av de insamlade materialet. Resultatet har presenterats i form av sammanställda åsikter och vissa citat, som varit liknande i de olika intervjupersonernas svar. Därför har jag valt belysa vissa saker som var mer eller mindre genomgående för allas svar. En djupare analys görs i analyskapitlet, men i resultatet presenteras bara fakta, gemensamma åsikter och citat.

Analysen går ut på att just hitta de grundläggande uppfattningarna och därefter ta med citat från olika personer, detta för att ge en tydlig beskrivning av varje uppfattning. (Johansson, Svedner, 1998).

5.6. Tillförlitlighetsaspekter

Med validiteten avses att man som forskare verkligen mäter det som man avser att mäta. Skall jag räkna antalet afrikaner och amerikaner som befinner sig på en fotbollsmatch och jag har ett visst kriterium byggt på utseende och kommer fram till att antalet afrikaner var 100 och antalet amerikaner 50, men det senare visar sig att det verkliga antalet var två afrikaner och 200 amerikaner, så har min mätmetod varit oduglig, alltså inte valid. ( Ejvegård, 2003)

Validiteten i mitt arbete anser jag har uppnått en godtagbar nivå. Jag har skrivit av

intervjumaterialet ordagrant och jag har under intervjun kontrollerade jag deras svar ständigt med följdfrågor och lät informanten förtydliga vissa svar.

Reliabiliteten anger tillförlitligheten hos och användbarheten av ett mätinstrument och av

måttenheten. Låt oss ta mätning av längder som exempel. Vi tänker oss att vi har ett måttband av gummi och med dess hjälp fastställer längden på plankor. Om det visar sig att det är svårt att hålla samma längd på måttbandet när man sträcker ut det efter plankorna, blir resultatet att en meter vid en mätning inte förefaller vara lika lång vid en annan mätning. Denna mätningsmetod är alltså inte reliabel. Ett gummiband lämpar sig således inte som måttstock. (Ejvegård, 2003)

Reliabiliteten när det gäller mitt arbete tycker jag känns bra. Jag har försökt ställa öppna frågor så att informanten inte har varit styrd av ledande frågor, utan själv haft möjlighet att svara med breda och ej styrda svar. Mina intervjuer inleddes alltid av en genomgång och information av Brinellgymnasiets industriprograms ämnen och kurser.

5.7. Etik

Fyra viktiga begrepp när det gäller etik är sekretess, tystnadsplikt, anonymitet och

konfidentialitet. (Hamerén, 2007). Det är viktigt att kunna garantera sina intervjuade dessa komponenter.

Examensarbetet måste bygga på respekt för de människor som deltar. Deltagarna får inte föras bakom ljuset beträffande undersökningens syfte, de ska ha fått tillfälle att ge ett informerat samtycke till sin medverkan och de skall när som helst kunna avbryta sitt deltagande, utan att behöva oroa sig för några negativa konsekvenser. (Johansson, Svedner, 1998). Före intervjuernas början gick jag igenom mitt syfte med min intervju. Jag informerade varje enskild person att deras anonymitet kunde garanteras. Jag har därför inte valt att nämna några namn eller företagsnamn vid dokumenteringen.

6.

Resultat

Jag har valt att fokusera på de åsikter och svar som majoriteten av informanterna har givit. Dessutom har jag valt ut de svar som knyter an till mitt syfte både kring elever och företagare.

6.1. Eleverna

I mina intervjuer har jag intervjuat elever som har svarat att bl.a. karaktärsämnena (CNC- eller plåt och svetsinriktning) upplevdes som mest värdefullt av allt man hade lärt sig efter tre år på industriprogrammet.

Ritningsläsningen har alla framhållit oavsett inriktning på industriprogrammet som ett måste för att kunna utföra arbetsuppgifterna.

Dokumentationen om ritningar och dess uppdateringar är en viktig kunskap i varje företags sätt att sköta både nyproduktion och eftermarknad där kunskapen att förstå både gammalt och nytt är en kompetens som måste finnas hos varje medarbetare som sysslar med ritningar i ett företag.

Elevcitat: ”Ritningsläsningskursen var bra och att man som jag ser det nu, gått mer på djupet

med dessa kunskaper och gärna lagt mer tid på detta.”

Truckutbildningen står som en av de mest givande kurserna på industriprogrammet. Detta kan man härleda till att de flesta företag inom regionen där småföretagande är en stor bit av branschen. Då man ofta, som anställd, får köra truck (försörja sig med eget material för montering och produktion).

Elevcitat: ”Truckutbildningen har jag haft väldigt mycket nytta av i mitt arbete och kursen var

bra”

De vill att kursövningarna ska efterlikna en vanlig industri, där man ser en färdig produkt och inte bara ett litet moment, där man kan samarbeta kring ett flöde som efterliknar en produktionslina. Lärarna framhölls försöka efterlikna det riktiga arbetslivet som nu dessa f.d. elever befinner sig i. Elevcitat: ”Läraren betydde mycket för intresset”

Mer utbildning i ergonomi och tunga lyft . Gärna arbeta mer i grupp där alla få ta sitt ansvar för sin eller sina moment på en färdig detalj eller övning.

APU bör ske på olika företag vid olika tillfällen så man får en bred bas att se både organisationer och olika produktionssätt till olika produkter. Perioderna kan styras på ett flexibelt sätt så att man gemensamt med företaget följer såväl låg- som högkonjunktur för att ge eleven bästa möjliga insikt i olika arbetssituationer.

Elevcitat: ”Jobbet jag har nu började som APU praktik och nu har jag fast anställning vilket är

toppen.”

Undersökningen visar att flertalet av eleverna tycker sig ha bristande kunskaper i mätteknik, framförallt vid noggrannare mätning.

Elevcitat: ”Öka tiden för att lära sig mäta”

6.2. Företagarna

I intervjuerna jag gjorde med företagarna, betonade de att det var viktigt att följa tider och ha god närvaro. Första kontakten via telefon är viktig vid anställning och anställningsintervju. Har man varit på APU på företaget och skaffat sig en social plattform och visat ödmjukhet mot

arbetskamrater och arbetsuppgifter är det lättare att få anställning direkt efter skolan.

Baskunskaper i maskinbearbetning framhålls av alla intervjuade företagare både i plåt och svets och CNC inriktade företag.

Företagarcitat: ”Man måste se och höra om fräsen går med för högt varv”

Den tekniska biten avgör oftast hur hungrig man är på ny teknik. Ofta ser ungdomar på datorer som något helt naturligt i deras vardag. Saknar de något sker alltid en internutbildning på företaget. Ändringar som företagarna gärna ser är mer verkstadstid samt mer praktisk engelska och matematik. Även svenska kunskaperna är viktiga för att kunna ”sälja sig själv”.

Företagarcitat:

”Baskunskaperna är väldigt bra i ritningsläsning , vi har precis börjat med ett nytt system där vi

har ritningen på en 42 tums bildskärm och där har han en fördel att han inte har förutfattade meningar om nya system vilket är lätt att ha när man jobbat länge med andra konventionella

system . Så där är det en tillgång att vara ung och oerfaren men hungrig på ny teknik, vilket han visar på ett bra sätt.”

Kritiken som några företagare nämner går ut på att man kan fodra mer av programmeringskunskaper efter tre år på industriprogrammet.

Upplägget med flexibla APU-perioder är det som ger både företaget och eleven det bästa resultatet under elevens APU-tid.

Man tycker kontakten från lärarhåll har utvecklats bättre från senare år. Man kan gemensamt ta ansvar för en del kursinnehåll på företaget. Man vill gärna ta in fler elever på samma sätt via APU som kan leda till fast anställning.

Avstämning med eleven vid olika tillfällen under utbildningen, detta för att försöka att få ut mer motiverade elever efter avslutad gymnasieskola som vill jobba och utvecklas inom industrin. Man måste utveckla industriprogrammet i samråd med industrin och följa dess snabba förändringar så gott som det går. Man måste även hålla fast vid baskunskaperna vid manuella maskiner av olika slag. Eleverna ska då utbildas till mer självgående personer inom industrin så de står sig bra med konkurrensen mot resten av Europa och andra lågpris producerande länder. Industriprogrammet får inte bli en uppsamling för lågmotiverade elever.

7.

Diskussion/Analys

Alla elever ansåg att de haft mest nytta av karaktärskurserna inom respektive inriktning. Detta tycker inte jag är så förvånande, med tanke på att de elever som valt industriprogrammet har ett intresse av verkstadsämnen. Att eleverna också anser sig har haft nytta av den engelska,

matematik och svenska de läst ser jag som positivt, för dessa ämnen är precis som de själva sa väldigt viktiga när man ska söka jobb eller gå vidareutbildning. Arbetsgivarna sa också att det var svenskan som var viktig när man söker arbete, i verkstadsbranschen gäller det att ”sälja” sig själv.

Företagarna föreslog också mer verkstadsintegrerad engelska och matematik. Samma åsikter har jag också funnit i undersökningen ”Ny fart 2000 i Ljusdal utvecklingsarbete inom

industriprogrammet”. Detta är något jag själv också är helt enig med. Jag ser bara fördelar med

det. Visst är det viktigt med bred kunskap i dessa kärnämnen vid t.ex. eventuella vidare studier, men alla elever klarar inte den ”vanliga” engelskan och matematiken. Min önskan vore därför att just dessa kärnämnen borde vara uppdelade efter elevers behov och intressen. Enligt min åsikt borde man kanske ha en grupp med de elever som klarar av ”den vanliga” engelskan och matematiken, så som den är på andra program, men också en grupp där man har mer verkstadintergrerade kurser.

Att eleverna tyckte att estetisk verksamhet (musik) och religionen var onödig för sin yrkesverksamhet är egentligen inget jag ifrågasätter, eftersom jag kan förstå att det känns

överflödigt om man ska arbeta på en industri. Däremot vet jag, med min egen erfarenhet, att detta kan vara nyttig kunskap längre fram i livet, eller vid eventuella fortsatta studier. Eleverna ville istället lagt timmarna i verkstaden och då exempelvis läsa mer mätteknik och ritningsläsning istället för samhäll och religion.

Mer verkstadstid var också något arbetsgivarna ville ha. Detta beror säkert på att de i vissa avseende tycker att en elev borde kunna mer efter tre år än vad de gör. De tog ju t.ex. upp att programmeringskunskaperna var för tunna. Arbetsgivarna efterlyste också att eleverna skulle få prova på mer saker i sin utbildning t.ex. skärdjup och CAD. Om det ska kunna ske är mer tid i verkstaden nödvändig, men schemamässigt kan det nog bli svårt att infria. Min önskan vore

annars också att man skulle kunna, som elev, få pröva mer. Det är utvecklande för individen på så sätt att eleverna lär sig att utföra arbetet effektivt, med god kvalité och som i mångt och mycket likar det verkliga yrkeslivet.

Både arbetsgivarna och eleverna diskuterade motivation. Förslaget från eleverna om att

motivationen ökar om man själv kan diskutera fram förslag till övningar inom de olika momenten med lärarna tycker jag var klokt. Det är fullt förståeligt att en elevs motivation ökar om den själv får bestämma vad den vill göra. Problemet med att ge eleven denna möjlighet är att det kan vara svårt att komma med förslag, både som elev och lärare. Idén är dock något som jag tycker att man bör bygga vidare på. Som lärare kanske man kan lägga fram lite fler förslag på produkter eleverna kan tillverka, än vad som görs i dagsläget. Detta tror jag kan öka motivationen.

Motivationen understryker också företagarna är viktigt, eftersom det är en viktig nyckel till bra arbete. Det förslag arbetsgivarna lade fram var att man ska ha en bättre kommunikation med eleverna under de tre åren tycker jag lät väldigt förståndigt. Motivation är något som kommer och går och mycket hinner ändra sig under gymnasietiden. Det beror helt på vad eleven finner

intressant och inte. Ibland tycker man som elev att en kurs är rolig och har hög motivation för den, medan någon annan kurs bara känns tråkig. Det är det som händer med många elever i vissa ämnen exempelvis religion och samhällskunskap. Det är inte konstigt att de inte tycker de behöver dessa ämnen, för de är inte intresserade och motiverade för det. Det viktigaste är kanske att eleverna fortfarande har motivationen kvar i verkstadsämnena eftersom det är inom denna bransch eleverna ska arbeta. Detta står det också om i undersökningen ”Den långsiktiga

kompetensförsörjningen inom teknikföretagen i Halland Regionala kompetensrådet(2007:1)”.

Där tar de upp att det stora problemet är utbildningarnas låga status, de fortsatt låga elevantalen och tendensen att stora grupper skoltrötta elever med bristande motivation och teknikintresse koncentreras till industriprogrammen.

Den arbetsplatsförlagda utbildningen är en viktig del i utbildning, eftersom det ger eleven en möjlighet att få inblick i hur arbetslivet fungerar med tider, socialt samspel, arbetssätt och organisationen på olika företag och att lära sig genom att göra saker. (”Learning by doing” i Pedagogik för 2000-talet, Henry Egidius, 2003) (sid 115). När det gäller elevernas tid på

på saker som känns stimulerande. Det gäller att de får vara i en tillfredsställande miljö, att de får förståelse för att de behöver mer kunskap i en del kurser som de läser i utbildningen etc. ”Skolan skall också utveckla elevernas kommunikativa och sociala kompetens” (Lpf94) (sid 25).

Företagarna tycker att industriprogrammet utbildar anställningsbara elever, men att vi genom täta kontakter med företagen ska kunna följa med i den snabba utvecklingstakt som sker inom

industrin. Detta kan vi uppnå dels genom studiebesök eller att företag tar ett stort ansvar att deltaga med representanter vid programråden och som externa föreläsare där elever kan få inblick i hur företagen fungerar idag. Viktigt är också den täta kontakten som sker via APU-perioder, när läraren har möjlighet att besöka eleven och träffa företagaren på företaget, och på plats kunna se nya maskiner och utrustningar för att kunna hålla sig uppdaterad på vad som händer inom industrin.

Vidare visar undersökningen att eleverna i stort sett är nöjda med sin utbildning, men att en del kunskaper saknas i framförallt ritningsläsning och mätteknik. Detta ser jag som viktigt att vi som utbildar inom industriprogrammet tar till oss och ser över framförallt dessa kursers innehåll. Och om man gemensamt med eleven och företagaren kan få utökad utbildning genom APU-perioden i dessa kurser. Själv vet jag att det fodrar flera år av praktik i både ritningsläsning och mätning för att bli en duktig yrkesman.

8.

Fortsatt forskning

Fortsatt forskning i detta arbete skulle kunna vara att man inom andra yrkesförberedande program tar reda på om deras utbildning ger anställningsbarhet efter avslutad utbildning.

Vidare skulle det också vara intressant att undersöka hur APU:ns uppläggning bäst ska gynna elever och företagare.

Hur ökar man elevernas motivation? Kan pedagogik och kursinnehåll utvecklas? Detta är ett annat ämne som skulle vara spännande att forska vidare på.

Källförteckning

Litteraturkällor

Egidius, Henry (2003). Pedagogik för 2000-talet, Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm, fjärde upplagan

Egidius, Henry (1996) i Positivism, fenomenologi, hermeneutik.

Ejvegård, Rolf. (2003). Vetenskaplig Metod, Studentlitteratur, i Lund tredje upplagan

Gustavsson, Bernt. (2002). Vad är kunskap, Leanders Grafiska AB, Kalmar

Regionala kompetensrådet. (2007:1). Den långsiktiga kompetensförsörjningen inom teknikföretagen i Halland.

Hartman, Jan. (2004). Vetenskapligt tänkande, Studentlitteratur, Lund andra upplagan

Johansson, Bo, Svedner, Per Olov. (1998). Examensarbetet i lärarutbildningen, X-O Graf tryckeri, Uppsala andra upplagan

McGuigan (1968) Experimental Phychology

Naringer, A, & Johnsson, G (2004) Gör gymnasieskolan till en tillväxtfaktor,

www.metall.se

Sandberg, J, Targama, A (1998) Ledning och förståelse, Studielitteratur Lund Skolverket 1994 års läroplan för frivilliga skolformer (Lpf)

Starrin & Svensson (1994). Kvalitativ metod och vetenskapsteori Trost (1994) Enkätboken

Vetenskapsrådet (2007), Hamerén Göran. Hantering av integritetskänsligt forskningsmaterial

Examensarbeten

Fredrik Bengtsson och Annika Daniels, Att behålla framtida nyckelkompetenser, (2002-01-16) Linköpings universitet

Bildkällor

http://www.rackarungen.se/MUEP-logga.gif 2008-04-28

Internetsidor Ny fart 2000

http://www.arbetslivskola.info/nf2000/ljusdal.htm 2008-05-12

Rapport ”svensk industri i globaliseringens tid” – maj 2005

http://www.fackeninomindustrin.se/home/fi/home.nsf/DocFiles/svensk%20industriJUNI05.pdf/$ FILE/svensk%20industriJUNI05.pdf

Småföretagarbarometern hösten 2006: Nu kommer jobben 2006-11-08 11:28 http://www.newsdesk.se/pressroom/foretagarna/pressrelease/view/113822 Teknikföretagen http://www.teknikforetagen.se/templates/page____1436.aspx 2008-04-28 NE http://www.ne.se/jsp/search/search.jsp?h_search_mode=simple&h_advanced_search=false&t_wo rd=john+Dewey 2008-04-28

Bilaga 1

Frågeställningar

Frågeställning till eleven.

• Vilka/vilket ämnen och kurser anser du haft mest respektive minst nytta av i ditt nuvarande yrke?

• Vad kunde innehållet i kurserna och ämnena du tyckte var mindre bra inriktat sig mot istället? • Hur upplevde du tiden och kontakten med arbetslivet under dina tre år i gymnasiet?

• Vad skulle du vilja ändra på i utbildningen om du fick bestämma ?

Frågeställning till företagaren.

• Vad var det du såg i den f.d. elevens sociala kompetens som gjorde att du anställde honom/henne?

• Vad var det du såg i den f.d. elevens tekniska kompetens som gjorde att du anställde honom/henne?

• Vad har du för erfarenheter av APU (Arbetsplats förlagd utbildning)? • Vad behöver framtida industrielever ha för kompetenser?