egenvård hos personer med
diabetes mellitus typ II
Mikaela Hedstig
Elin Lindberg
Sjuksköterska 2018
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Faktorer som kan påverka följsamheten till egenvård hos
personer med diabetes mellitus typ II
Factors affecting compliance to self-care among people with
diabetes mellitus type II
Mikaela Hedstig
Elin Lindberg
Kurs: O0009H, Examensarbete Termin 6
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Birgitta Lindberg
Faktorer som kan påverka följsamheten till
egenvård hos personer med diabetes mellitus typ
II
Mikaela Hedstig
Elin Lindberg
Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Luleå Tekniska Universitet
Abstrakt
Flertalet faktorer kan påverka huruvida en person är följsam till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Att leva med diabetes mellitus typ II kan innebära en del livsstilsförändringar och anpassningar för att uppnå en god egenvård och därigenom en hanterbar och kontrollerad diabetes. Syftet med studien var att sammanställa faktorer som kan påverka följsamheten till egenvård hos personer med diabetes mellitus typ II. Metoden som tillämpades vid litteraturstudien var en systematisk integrerad litteraturöversikt. Litteratursökningen av vetenskaplig forskning genomfördes i de två databaserna PubMed och CINAHL. Analysen genomfördes i enlighet med analysmetoden av Whittemore och Knafl (2005). Totalt analyserades 22 vetenskapliga artiklar. Litteraturstudien resulterade i följande huvudkategorier; Sociala faktorer, Mentala faktorer, Uppfattningar och religiösa faktorer, Fysiska faktorer, Kunskapsrelaterade faktorer och Vårdrelaterade faktorer. Att få socialt stöd från andra människor, utbildning i diabetes och en god mental hälsa kunde förbättra följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Depression, fel uppfattning och otillräcklig kunskap om sjukdomen kunde leda till sämre följsamhet. Slutsatsen av studien var att en sjuksköterska i ett tidigt skede bör göra en bedömning av vilka faktorer som påverkar en persons följsamhet till egenvård och vilka unika behov som måste tillgodoses, i syfte att skapa förutsättningar för en god egenvård vid diabetes mellitus typ II.
Nyckelord: diabetes mellitus typ II, egenvård, faktorer, följsamhet, litteraturöversikt,
Diabetes mellitus är en kronisk sjukdom som är globalt växande (Youngs, Gillibrand & Phillips, 2016). Diabetessjukdomen påverkar inte bara den utsatte utan även hela samhället och dess ekonomi (Socialstyrelsen, 2017; Weng et al., 2016; Youngs et al., 2016). Diabetes mellitus typ II är den vanligaste formen av diabetes och drabbar oftast den äldre befolkningen, men har den senaste tiden blivit allt vanligare bland yngre (WHO, 2018). År 2010 beräknades 285 miljoner människor mellan åldrarna 20 till 79 leva med diabetessjukdom. Denna siffra uppskattas öka kraftigt fram till år 2030, där majoriteteten troligen kommer bestå av personer med diabetes mellitus typ II (Herder & Roden, 2011). Diabetes typ II är oftast ett resultat av inaktivitet och övervikt, således är det av stor vikt att införa goda kost- och motionsvanor (Hu, 2011; WHO, 2018) för att uppnå och bibehålla en hälsosam kroppsvikt (WHO, 2018). Att genomföra livsstilsförändringar har visat sig ge positiva effekter vid behandling av sjukdomen och för att minska risken för eventuella komplikationer som härrör från sjukdomen (Harris, Zopey & Friedman 2016; Stephenson, Smiles & Hawley, 2014). Det är vårdpersonalens ansvar att informera personer om diabetessjukdomen och livsstilsförändringar (Jallinoja et al., 2007).
Diabetes mellitus typ II är en endokrin sjukdom där kroppens förmåga att ta upp eller producera hormonet insulin är nedsatt. Insulinets funktion i kroppen är att reglera
blodsockernivån (WHO, 2018). Att ha kontroll på blodsockernivån är viktigt vid diabetes mellitus typ II för att minimera risken för komplikationer (Ashur, 2016). Vid okontrollerad diabetes kan hyperglykemi, förhöjt blodsocker, leda till allvarliga skador på hjärtat, blodkärl, nerver, njurar och ögon (Škrha, Šoupal, Škrha Jr. & Prázný, 2016; Socialstyrelsen, 2017; Tomlin & Asimakopoulou, 2014). Enligt Weng et al. (2016) är högt blodtryck och höga blodfetter de vanligaste följdsjukdomarna vid sjukdomen. Skador på blodkärlen och
känselbortfall kan öka risken för fotsår, vilket kan resultera i amputation (Hurley et al., 2013; Škrha et al., 2016). Personer med diabetes mellitus typ II kan behandlas med tabletter och i vissa fall krävs även insulinbehandling (WHO, 2018). Målsättningen med behandling är att minska risken för komplikationer (Socialstyrelsen, 2017; Sorli & Heile, 2014).
Vid diabetessjukdom kan det finnas en del svårigheter med följsamheten till egenvård (Sapkota, Brien, Greenfield & Aslani, 2015). Definitionen av följsamhet är i vilken
utsträckning en person är följsam till exempelvis behandlingar, dieter och genomförande av livsstilsförändringar (Saleh, Mumu, Ara, Hafez & Ali, 2014). Följsamhet kan beskrivas som ett kontinuum, där en person kan pendla mellan god och dålig följsamhet. Som vårdpersonal
är det viktigt att göra en bedömning av en persons följsamhet för att säkerställa att
rekommenderade behandlingar och råd följs (WHO, 2003). Sämre följsamhet till behandling är den största bidragande faktorn till okontrollerad diabetes (Sapkota et al., 2015). Att ha god följsamhet till behandling kan resultera i positiva hälsoeffekter som höjer livskvalitén
(Kassahun, Gesesew, Mwanri & Eshetie, 2016; Saleh et al., 2014). Som sjukvårdpersonal är det nödvändigt att skapa en korrekt uppfattning om vilka hinder till följsamhet en person upplever (Nam, Chesla, Stotts, Kroon & Janson, 2011).
Vid diabetes mellitus typ II är följsamheten till egenvård en viktig komponent (Nam et al., 2011). Enligt socialstyrelsen (2012) definieras egenvård som en hälso- och sjukvårdsåtgärd som en legitimerad yrkesutövare bedömt att en person själv kan ansvara för. Egenvård vid diabetes kan bland annat innefatta blodsockerkontroller, anpassad kost, läkemedelsintag, regelbunden motion, fotvård och uppföljning. Harris et al. (2016) menar att egenvården varar livet ut vid diabetes mellitus typ II och kan innebära att personen måste genomföra en del livsstilsförändringar gällande kost, motion och tobakskonsumtion. Rökstopp är en förändring som har stor betydelse för sjukdomen då det ökar kroppens insulinkänslighet och förebygger hjärt-kärlsjukdomar.
En person som lever med diabetes mellitus typ II kan uppleva känslor som rädsla, ilska och skam över sjukdomen. De kan även uppleva sociala utmaningar, arbetsrelaterade svårigheter samt att de inte har tillräckligt med kunskap om din sjukdom (Akman & Olgun, 2016). Många kan uppleva en sorg över att behöva behandlas med insulin och svårigheter med att ta
insulinet i offentliga miljöer. En del personer försöker att tänka positivt kring
diabetesdiagnosen för att lättare acceptera ett liv med kronisk sjukdom (Gulsen & Ollgun, 2016).
Svensk Sjuksköterskeförening (2017) beskriver omvårdnad som sjuksköterskans specifika kompetensområde som bland annat ansvarar för att ge människor bästa möjliga
förutsättningar för att förbättra, bibehålla eller återfå sin hälsa. Relationen mellan en
vårdgivare och vårdtagare skall präglas av ömsesidighet och ett partnerskap som lyfter fram båda parters förmågor och delaktighet (WHO, 2003). Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 1982:763), 2c § fastställs det att en sjuksköterska skall besitta förmågan att förhindra komplikationer i samband med sjukdom, vård och behandling. Enligt Harrefors, Sävenstedt och Axelsson (2009) är sjuksköterskans stöd av stor vikt för en person som lever med
sjukdom. Det är viktigt att få professionell vård av en kompetent sjuksköterska som förstår personens unika behov. I omvårdnaden av en person med diabetes mellitus typ II skall en sjuksköterska enligt Seggelke och Everhart (2013) få personen att förstå betydelsen av att ta ansvar för sin egenvård. Egenvården vid diabetes mellitus II kan se olika ut beroende på person och situation, därför måste sjuksköterskan ge omvårdnad som är individanpassad. För att hjälpa en person i hantering av sjukdomen måste sjuksköterskan även kunna ge
känslomässigt stöd, uppmuntran samt göra personen delaktig i sin vård.
Fokus i denna studie var att identifiera faktorer som kan påverka följsamheten till egenvård hos personer med diabetes mellitus typ II. Att ha kunskap om dessa faktorer kan öka
sjuksköterskans möjlighet att i praktiken identifiera dessa faktorer hos personer. Förmåga till denna identifiering kan hjälpa sjuksköterskan att hitta adekvata interventioner och råd som kan skapa förutsättning för en god följsamhet. Genom en god följsamhet kan personer få en bättre kontrollerad diabetes vilket kan resultera i en ökad livskvalité. I ett större perspektiv kan en god följsamhet och välskött diabetes även vara gynnsamt på samhällsnivå, exempelvis genom ett minskat antal komplikationer och sjukskrivningar och således en förbättrad
samhällsekonomi.
Syftet med studien var att sammanställa faktorer som kan påverka följsamheten till egenvård hos personer med diabetes mellitus typ II.
Metod
En integrerad litteraturöversikt genomfördes för att sammanställa faktorer som kan påverka följsamheten till egenvård hos personer med diabetes mellitus typ II. En litteraturöversikt beskrivs som en metod för att ta reda på vilken vetenskaplig kunskap som finns inom ett visst område (Friberg, 2012, s. 133; Whittemore & Knafl, 2005). I denna typ av metod kan en sammanställning av såväl kvalitativa som kvantitativa studier genomföras (Friberg, 2012, s. 133). Således ansågs denna forskningsmetod vara relevant för litteraturstudien.
Litteratursökning
Inkulsionskriterier för litteraturstudien var personer med diabetes mellitus typ II, personer över 18 år, artiklar med engelsk text som publicerats mellan år 2013-2018. Artiklar som inte gick att hämta i full text exkluderas. Den systematiska litteratursökningen resulterade i totalt 22 artiklar som valdes ut för vidare analys. Innan litteratursökningen påbörjades genomfördes
en pilotsökning med syftet att hitta relevanta sökord. Enligt Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011) är det fördelaktigt att använda sig av flera databaser, således användes de två
databaserna PubMed och CINAHL, vilka båda innehåller material inom hälso- och sjukvård. PubMed innefattar referenser till tidskrifter inom omvårdnad, medicin samt tandvård och CINAHL behandlar tidskrifter inom omvårdnad, fysioterapi samt arbetsterapi. I första hand användes sökord som fanns med i databasernas ämnesordlistor, vilka i PubMed benämns ”MeSH-termer” och i CINAHL ”CINAHL headings”. Genom att använda sig av databasernas ämnesordlistor ökar möjligheten att få en bredare sökning där fler relevanta sökord inkluderas (Willman et al., 2011). När ett relevant sökord inte fanns med i databasernas ämnesordlistor kompletterades detta med en sökning i fritext. Willman et al. (2011) menar att en sökning i fritext resulterar i alla artiklar som någonstans i studien innehåller det aktuella sökordet. För att hitta relevanta artiklar som svarade mot studiens syfte användes sökorden ”diabetes mellitus type II”, ”patient compliance”, ”adherence”, ”self-management”, ”self-care” och ”factors”. Till en början genomfördes separata sökningar av respektive sökord som därefter kombinerades i en avancerad sökning. I den avancerade sökningen kombinerades de olika sökorden med booleska sökoperatorerna ”OR” och ”AND”. Att använda ”OR” medför artiklar som berör det ena eller andra sökordet medan användning av ”AND” resulterar i artiklar som endast berör alla sökord som kombinerats (Polit & Beck, 2012, s. 99). Genom att kombinera sökorden på detta sätt inkluderas så mycket som möjligt av relevant litteratur och samtidigt avgränsas sökningen till det givna området (Willman et al., 2011). Samma sökord och
kombinationer användes i båda databaserna. Begränsningar som användes i båda databaserna var att artiklarna skulle vara publicerade med engelsk text mellan år 2013-2018, i CINAHL användes även begränsningen peer reviewed. Att använda sig av begränsningar är enligt Willman et al. (2011) ett sätt att sortera bort artiklar som är irrelevanta för studien. Sökningen i PubMed resulterade i 56 artiklar och i CINAHL 41 artiklar. Ur den systematiska
Tabell 1. Översikt av systematisk litteratursökning
Syftet med litteratursökningen: att sammanställa faktorer som kan påverka följsamheten till egenvård hos
personer med diabetes mellitus typ II.
PubMed 2018-01-31 Begränsningar: Engelsk text, år 2013- 2018
Söknr. *) Söktermer Antal artiklar Antal granskade Antal
valda 1 2 3 4 5 6 7 8 9 MSH MSH FT FT MSH MSH
Diabetes mellitus type 2 Patient compliance Adherence Factors Self-management Self care 2 OR 3 5 OR 6
1 AND 7 AND 8 AND 4
89468 30705 127447 3837850 125 22593 38411 22702 56 56 12
CINAHL 2018-01-31 Begränsningar: Engelsk text, peer reviewed, år 2013- 2018 1 2 3 4 5 6 7 8 9 CH CH FT FT CH FT
Diabetes mellitus type 2 Patient compliance Adherence Self-management Self- care Factors 2 OR 3 4 OR 5
1 AND 6 AND 7 AND 8
23966 8326 26084 8851 13164 752247 31349 18247 41 41 10
*) MSH – MeSH-termer, FT – fritext sökning i databasen PubMed, CH – CINAHL-Headings termer.
Vid urvalet av artiklar tillämpades ett helikopterperspektiv (Friberg, 2012, s. 137). Under detta perspektiv exkluderades dubbletter, alltså artiklar som fanns publicerade i både PubMed och CINAHL. Inledningsvis granskades artiklarna efter titel och abstrakt, där artiklar som svarade mot studiens syfte valdes ut. Vidare lästes dessa artiklarna igenom i full text och valdes ut utifrån inklusionskriterier samt studiens syfte. Urvalsprocessen redovisas i figur 1.
Figur 1. Flödesschema över urvalet av artiklar
Kvalitetsgranskning
För att bedöma kvalitén på de utvalda artiklarna kvalitetsgranskades dessa utifrån Willman et al. (2011) granskningsprotokoll för kvantitativa och kvalitativa studier. Kvalitetsgranskningen genomfördes av båda författarna. Utifrån protokollens kriterier bedömdes kvalitén på
artiklarna som låg, medel eller hög. Vid osäkerhet diskuterades materialet för att komma fram till ett gemensamt beslut om kvalitén. En del frågor i protokollet ansågs irrelevanta för vissa studier och uteslöts således från bedömningen. Vid granskningen låg fokus på artiklarnas urvalsförfarande, studiedesign, etiskt resonemang, datainsamling, dataanalys och resultat. Den genomförda kvalitetsgranskningen presenteras i Tabell 2.
Litteratursökningen i databaserna gav potentiellt relevanta artiklar
n = 97
Dubbletter exkluderades
n = 2
Studier som kvarstod efter att dubbletter exkluderats
n = 95
Artiklar som exkluderades efter
genomgång av abstrakt och titlar
n = 45
Artiklar som kvarstod för närmare bedömning
n = 50
Artiklar som inte mötte inklusionskriterierna eller inte svarade mot syftet
n = 23
Kvarstående artiklar som svarar mot studiens syfte
n = 27
Artiklar som exkluderades på grund av otillgänglighet i full text
n = 5
Artiklar som ingår i den slutliga översikten
Tabell 2. Översikt av artiklar som ingår i analysen (n= 22) Författare/ Land/År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling /Analys Huvudfynd Kvalitet (Hög, Medel, Låg) Alzubaidi et al., Australien 2015 Kvantitativ 701 Enkät Statistisk analys
Studien redogör för att uppfattningar om sjukdomen och
behandlingar påverkade egenvården. Religiös tro visade sig även ha en stor inverkan. Hög Asante England 2013
Kvantitativ 10 studier Statistisk analys Metaanalys
Studien redogör för att individanpassad utbildning i självhantering av diabetes ökar följsamheten till egenvård.
Medel
Daoud et al., Israel 2015
Kvantitativ 230 Enkät och intervju Statistisk analys
Studien redogör för att personer som lever i Jerusalem hade sämre följsamheten till fysisk aktivitet, kost och blodsockerkontroller. Däremot var den bättre till medicin och fotvård.
Hög Hernandez et al., USA 2014 Kvantitativ 250 Enkät Statistisk analys
Studien redogör för att ångest kring diabetes påverkade egenvården. Egenvård i forma av fysisk aktivitet var lägst och fotvård var högst.
Hög
Islam et al., USA 2013
Mixad 39 Enkäter och intervjuer Statistisk analys och kvalitativ innehållsanalys
Studien redogör för att socialt stöd och själv förmåga är viktiga faktorer till en god egenvård.
Medel Lingyak Petosa et al., USA 2016 Kvantitativ 22 Intervention Enkäter Statistisk analys
Studien redogör för att socialt stöd, självbelöning, tidshantering och
självmonitorering kan vara en hjälp till att förändra livsstilsvanor. Medel O’Neil et al., Australien 2014 Kvantitativ 915 Enkäter Statistisk analys
Studien redogör för att svårigheter med ekonomin minskade följsamheten till medicin och regelbunden fysisk aktivitet. Depression ledde till minskad
följsamhet till medicin och god kost.
Tabell 2. Forts. Översikt av artiklar som ingår i analysen (=22) Författare/ Land/År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling /Analys Huvudfynd Kvalitet (Hög, Medel, Låg) Osborn et al., USA 2014 Kvantitativ 314 Enkäter Deskriptiv statistisk analys
Studien redogör för att personer som upplevde mer stressfaktorer hade sämre följsamhet till
kostrekommendationer och medicin, men inte till andra egenvårdsbeteenden. Stressfaktorer var förknippat med mer depressiva symtom. Hög Ouyang et al., Taiwan 2015 Kvantitativ 185 Enkät Statistisk analys
Studien redogör för att personer som förstod sjukdomen hade större chans till hög själv förmåga till egenvård.
Medel
Peeters et al., Belgien 2015
Kvalitativ 21 Djupa intervjuer Kvalitativ innehållsanalys Grounded theory
Studien redogör för att sjukdoms tro, behandlings tro och förtroende för läkaren visade sig öka läkemedelsföljsamheten. Religiös tro kan vara ett stöd i egenvården. Medel Rise et al., Norway 2013 Kvalitativ 23 Semistrukturerade intervjuer Kvalitativ innehållsanalys
Studien redogör för att socialt stöd, upplevelser av effekt, rädsla för
komplikationer samt nya vanor påverkade följsamheten. Hög Shreck et al., USA 2014 Kvantitativ 526 Intervention Statistisk analys
Studien redogör för att kunskap om risker kan förbättra egenvården. God kontroll över sin sjukdom gav bra följsamhet till kost, läkemedelsintag och träning. Medel Smalls et al., USA 2015 Kvantitativ 615 Enkät Statistisk analys
Studien redogör för att grannskapsmiljö, socialt stöd och sammanhållning har påverkan på egenvårds beteenden. Hög Smalls et al., USA 2014 Kvantitativ 615 Enkäter Statistisk analys
Studien redogör för att socialt stöd och tillgång till hälsosamma livsmedel hade positiv inverkan på egenvård vid diabetes.
Medel
Tabell 2. Forts. Översikt av artiklar som ingår i analysen (=22) Författare/ Land/År Typ av studie Deltagare Metod Datainsamling /Analys Huvudfynd Kvalitet (Hög, Medel, Låg) Smith et al., Canada 2015
Kvantitativ 2028 Enkät över telefon Deskriptiv analys
Studien redogör för att depression symtom och ångest både i kombination och ensamma är
förknippade med sämre egenvård. Hög Steyl et al., Sydafrika 2014 Kvalitativ 26 Fokusgrupp intervjuer Kvalitativ innehållsanalys
Studien redogör för att följsamhet till egenvård påverkades av
grannskapsmiljö, tidsbrist, dåliga vanor och känsla av välbefinnande. Hög Vissenberg et al., Amsterdam 2017 Kvalitativ Kvantitativ 131 Intervention Intervju Kvalitativ innehållsanalys
Studien redogör för att stödgrupper, involvering av andra människor, sociala hinder som press och frestelser kan alla påverka följsamheten till egenvård.
Hög Walker et al., USA 2014 Kvantitativ 615 Enkät Statistisk analys
Studien redogör för att god egenvård var förknippat med lägre fatalism, lägre diabetesbesvär, lägre upplevd stress och högre själv förmåga. Medel Walker et al., USA 2015a Kvantitativ 615 Enkät Statistisk analys
Studien redogör för att ångest var negativt förknippat med följsamhet till egenvård. Själv förmåga och socialt stöd var på positivt förknippade.
Medel Walker et al., USA 2015b Kvantitativ 615 Enkäter Statistisk analys
Studien redogör för att mindre ångest, högre socialt stöd och egenförmåga påverkade egenvården positivt. Medel Wambui Charity et al., Kenya 2015
Kvantitativ 164 Enkät via telefon/Telefon intervju
Statistisk analys
Studien redogör för att manligt kön, bostadsort och ekonomi var förknippat med sämre följsamhet. Hög Williams et al., USA 2016 Kvantitativ 615 Enkäter Statistisk analys
Studien redogör för att personcentreradvård är förknippat med självhantering av diabetessjukdomen och livskvalité, däremot inte med ett kontrollerat blodsocker.
Analys
För att bearbeta artiklarna på ett systematiskt sätt och komma fram till ett resultat tillämpades Whittemore och Knafl (2005) metodbeskrivning för integrerade litteraturöversikter. I denna metod utgör analysprocessen det fjärde steget i en litteraturstudie, där materialet analyseras genom datareduktion, dataöversikt, datajämförelse och avslutningsvis slutsatser och
verifiering av data. Analysen inleddes med första steget datareduktion. Vid datareduktionen genomfördes en noggrann genomgång av de primära källorna av två forskare, där relevanta textenheter som svarade mot litteraturstudiens syfte valdes ut för vidare analys. Textenheterna som svarade mot syftet markerades med färg för att åtskiljas från övrig text samt för att författarna enkelt skulle hitta tillbaka till dessa i originalkällorna. Efter noggrann genomgång av artiklarna granskades de markerade textenheterna för att säkerställa att de svarade mot studiens syfte. Text som inte ansågs svara mot syftet avmarkerades. De slutliga textenheterna kopierades från originalkällorna och fördes över till ett Word-dokument med syftet att samla all data och således underlätta kommande steg i analysprocessen. I Word-dokumentet grupperades textenheterna efter vilken artikel de hämtats från, där varje artikel kodades mellan siffrorna 1 till 22. Därefter lästes textenheterna igenom ytterligare en gång för att identifiera faktorer, vilket resulterade i totalt 43 faktorer. Dessa kodades mellan siffrorna 1 till 43.
Vidare påbörjades det andra steget i analysen, den så kallade dataöversikten. I detta steg överfördes de kodade faktorerna och artiklarna till en matris, där faktorerna placerades vertikalt och artiklarna horisontellt. För att åskådliggöra vilken faktor som förekom i respektive artikel markerades detta med ett kryss i matrisen. Whittemore och Knafl (2005) beskriver att detta arbetssätt möjliggör systematisk sortering och skapar en överblick vid identifiering av mönster, teman och samband mellan all data.
I det tredje steget som benämns datajämförelse jämfördes de identifierade faktorerna för att upptäcka mönster, teman och samband mellan dessa. I enlighet med Whittemore och Knafl (2005) upprepades denna jämförelse flertalet gånger och därefter placerades likartade faktorer i subgrupper. Målet med denna gruppering var att identifiera slut+ bestående av faktorer med liknande innehåll. Fortsättningsvis genomfördes det fjärde och sista steget i analysprocessen där fokus låg på att dra slutsatser och verifiera resultat av data. I detta steg kunde likheter och skillnader identifieras. Slutsatserna reviderades kontinuerligt, vilket är av stor vikt enligt Whittemore och Knafl (2005) för att betydelsefullt innehåll skall inkluderas i resultatet. För
att säkerställa att resultatet stämde överens med data från originalkällorna kontrollerades detta med hjälp av kodsättningen i tidigare steg. Enligt Whittemore och Knafl (2005) krävs
verifiering för att studien skall uppnå bekräftbarhet. Avslutningsvis summerades de viktigaste aspekterna från varje subgrupp för att få en omfattande skildring av ämnet.
Resultat
I denna litteraturstudie analyserades totalt 22 artiklar, varav 16 kvantitativa, 5 kvalitativa och 1 mixad studie. I resultatet framkom flertalet faktorer som kan påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II, vilka fördelades i sex huvudkategorier; sociala faktorer, mentala faktorer, uppfattningar och religiösa faktorer, fysiska faktorer, kunskapsrelaterade faktorer och vårdrelaterade faktorer.
Sociala faktorer
Flera studier (Islam et al., 2013; Lingyak Petosa & Silfee, 2016; Smalls, Gregory, Zoller, & Egede, 2014; Smalls, Gregory, Zoller, & Egede, 2015; Walker,Gebregziabher, Martin-Harris &Egede, 2015a; Walker, Gebregziabher, Martin-Harris &Egede, 2015b) visade att socialt stöd var en faktor som kunde påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Ett socialt nätverk kunde öka medvetenheten och följsamheten till egenvård (Williams, Walker, Smalls, Hill & Egede, 2016). Att få stöd från andra människor och bekräftelse var viktigt för att upprätthålla en förändrad livsstil (Rise, Pellerud, Rygg & Steinsbekk, 2013). Enligt Peeters et al. (2015) kunde följsamheten till läkemedelsbehandling förbättras av socialt stöd från familjemedlemmar eller vårdpersonal. En studie (Vissenberg et al., 2017) visade att stöd från andra människor som också lever med diabetessjukdom kunde hjälpa vid hantering av sjukdomen. När det känslomässiga sociala stödet ökade och påverkan av sociala hinder minskade kunde förmågan att hantera press och frestelser förbättras. O´Neil et al. (2014) visade i motsats att sannolikheten att genomföra rekommenderad fysisk aktivitet om personen i fråga hade en partner minskade. En studie (Vissenberg et al., 2017) visade att personer med lägre socioekonomisk status kunde få hjälp i hanteringen av sjukdomen genom involvering av andra människor. Den sociala miljön visade sig vara av stor vikt vid egenvården och således påverkade den även diabetessjukdomen (Steyl & Phillips, 2014; Vissenberg et al., 2017). Vid en måltidssituation med andra kunde det upplevas svårt att behöva förklara vikten av
Den socioekonomiska statusen kunde påverka hälsorelaterade beteenden (Smalls et al., 2014; Smalls et al., 2015). Studier (Hernandez et al., 2014; O´Neil et al., 2014; Ouyang et al., 2015) visade att utbildningsnivån kunde påverka följsamheten till egenvårdsbeteenden vid diabetes mellitus typ II. Den socioekonomiska statusen kunde vara avgörande för vilket grannskap en person levde i, vilket i sin tur kunde påverka egenvårdsbeteenden vid sjukdomen (Smalls et al., 2014). Aktiviteter, estetik samt promenadmiljön var faktorer i grannskapet som kunde påverka följsamheten till egenvård (Smalls et al., 2015). Personer som upplevde att grannskapet var otryggt avstod från fysiska aktiviteter i bostadsområdet (Steyl & Phillips, 2014). En studie (O´Neil et al., 2014) visade att bland personer som var yrkesverksamma var sannolikheten att genomföra blodsockerkontroller lägre.
Flera studier (Daoud, Osman, Hart, Berry & Adler, 2015; O´Neil et al., 2014; Steyl & Phillips, 2014; Wambui Charity et al., 2015) visade att den ekonomiska statusen kunde påverka personers följsamhet till egenvården vid diabetes mellitus typ II. Ekonomiska svårigheter kunde vara ett hinder för att ha råd med hälsosamma livsmedel och regelbundna vårdbesök (Steyl & Phillips, 2014). Svårigheter med kostnader för teststickor som används vid blodsockerkontroller, förknippades med sämre följsamhet till blodsockerkontroller (Wambui Charity et al., 2015). Enligt O´Neil et al. (2014) var ekonomiska svårigheter
associerat till minskad följsamhet till läkemedelsbehandling och rekommendationer av fysisk aktivitet.
Sammanfattningsvis framkom det att socialt stöd kunde förbättra följsamheten till egenvård och hjälpa en person att genomföra livsstilsförändringar vid diabetes mellitus typ II. Att ha lägre socioekonomisk status och ekonomiska svårigheter, en otrygg grannsskapsmiljö och svårigheter i sociala situationer kunde påverka följsamheten till egenvård negativt.
Mentala faktorer
Egenförmågan var en faktor som kunde påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II (Daoud et al., 2015; Hernandez et al., 2014; Islam et al., 2013; Quyang et al., 2015; Walker et al., 2014; Walker et al., 2015a; Walker et al., 2015b). Egenförmåga var förknippat med bättre följsamhet till fysisk aktivitet (Hernandez et al., 2014; Walker et al., 2015b), kostvanor (Ouyang et al., 2015; Walker et al., 2015b), medicinering (Walker et al., 2015b) samt fotvård (Hernandez et al., 2014). Även bättre förmåga att planera en vardag kunde förbättra följsamhet till ett nytt beteende (Lingyak Petosa & Silfee, 2016).
Psykisk ohälsa var en mental faktor som kunde påverka följsamheten till egenvård vid
diabetes mellitus typ II (Ouyang et al., 2015; Peeters et al., 2015; Walker et al., 2015a; Walker et al., 2015b). Depressiva symtom kunde vara ett hinder för läkemedelsföljsamhet (Peeters et al., 2015) och fysisk aktivitet (O’Neil et al., 2014; Smith, Pedneault & Schmitz, 2015). Att ha färre depressiva symtom kunde förbättra följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II (Walker et al., 2015a) och färre psykiska problem kunde ge bättre kostvanor (Ouyang et al., 2015). Ångest var en mental faktor som kunde vara en orsak till rökning och kunde även resultera i sämre följsamhet till rekommenderad fysisk aktivitet, kost (Smith et al., 2015) samt insulinbehandling (O’Neil et al., 2014). Att ha ångest över sin diabetessjukdom hade negativ inverkan på följsamhet till bra kostvanor, fysisk aktivitet, blodsockerkontroller samt fotvård (Hernandez et al., 2014). Även stress hade negativ inverkan på följsamheten till
läkemedelsintag, kostrekommendationer (Osborn, Mayberry, Wagner & Welch, 2014; Walker et al., 2014) samt fotvård (Walker et al., 2014).
Genomförande av egenvård i form av livsstilsförändringar vid diabetes mellitus typ II
försvårades när förändringarna inte ansågs vara av prioritering, när känslan av motivation var låg (Steyl & Phillips, 2014) samt när förändringarna upplevdes för tidskrävande (Rise et al., 2013). En känsla av motivation kunde uppstå när livsstilsförändringar resulterade i positiva hälsoeffekter, så som viktnedgång, mer energi, förbättrad sjukdomsprognos samt ökad känsla av välbefinnande. En ökad känsla av välbefinnande kunde i sin tur påverka huruvida en person genomförde fysisk aktivitet (Steyl & Phillips, 2014). Att glömma bort att ta sin medicin var en vanlig faktor till sämre följsamhet till medicinering (Peeters et al., 2015). Faktorer som däremot kunde förbättra följsamheten till läkemedelsbehandling var attityden kring medicineringen (Rise et al., 2013), likaså kunde en bättre attityd mot diabetessjukdomen resultera i bättre kostvanor (Ouyang et al., 2015). Att belöna sig själv kunde även förbättra följsamheten till ett nytt beteende (Lingyak Petosa & Silfee, 2016) och rädsla för
komplikationer kunde bidra till förbättrad följsamhet till egenvård (Peeters et al., 2015; Rise et al., 2013).
Sammanfattningsvis framkom det att depression, ångest, stress, psykisk ohälsa ångest relaterat till diabetessjukdomen kunde resultera i sämre följsamhet till egenvård. Att genomföra
förändringarna upplevdes för tidskrävande. Egenförmåga, självförtroende, känsla av välbefinnande och upplevelser av positiva hälsoeffekter kunde ge bättre följsamhet.
Uppfattningar och religiösa faktorer
Uppfattningar om diabetessjukdom kunde påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II (Alzubaidi, Narmara, Kilmartin, Kilmartin & Marriot, 2015; Peeters et al., 2015; Walker et al., 2015b). En religiös tro kunde påverka uppfattningen, exempelvis trodde en del personer att det var Allahs vilja att de fick diabetes, vilket kunde hjälpa i hanteringen av sjukdomen (Peeters et al., 2015). Uppfattningar om att diabetessjukdomen gick att kontrollera (Alzubaidi et al., 2015) och att egenvård har positiva effekter på sjukdomen (Daoud et al., 2015) kunde förbättra följsamheten. Negativa övertygelser om sjukdomen resulterade i att vissa personer bad till Gud istället för att vara följsam till medicinering (Alzubaidi et al., 2015). Även kulturella vanor, oro över att ta många tabletter, uppfattningen om att diabetessjukdomen debuterade under stressfyllda perioder (Peeters et al., 2015) och fatalism (Peeters et al., 2015; Walker et al., 2015a) kunde leda till sämre följsamhet till behandling. Walker et al. (2014) visar i motsats att fatalism förbättrade följsamheten till kost och behandling.
Övertygelser om behandlingens effekt kunde påverka följsamheten (Alzubaidi et al., 2015; Daoud et al., 2015; Peeters et al., 2015; Rise et al., 2013), exempelvis tron om att
behandlingen kunde förhindra komplikationer (Daoud et al., 2015). Följsamheten förbättrades när behandlingen ansågs vara en nödvändighet (Alzubaidi et al., 2015). Att genomföra
regelbunden fotvård kunde förknippas med en religiös tro där tvättning av fötterna ingick i den dagliga muslimska bönen (Daoud et al., 2015).
Sammanfattningsvis framkom det att uppfattningar om sjukdomen, religiös tro, fatalism, övertygelser om sjukdomen och dess behandling och tron på behov av behandling kunde påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II.
Fysiska faktorer
Ålder var en faktor som kunde påverka följsamheten till egenvården. En studie visade att personer mellan åldrarna 40 till 59 hade svårare med regelbundna måltider än personer över 70 år (Quyang et al., 2015). Detta motsäger O´Neil et al. (2014) som menar att äldre
människor hade sämre följsamhet till regelbundna måltider, däremot var högre ålder förknippat med bättre följsamhet till insulinbehandling. De som var äldre hade även sämre
följsamhet till blodsockerkontroller (O´Neil et al., 2014; Wambui Charity et al., 2015). Att ha haft diabetes under en längre tid kunde däremot förknippas med bättre följsamhet till
blodsockerkontroller (O´Neil et al., 2014). Sämre följsamhet till fysisk aktivitet sågs även bland personer som var äldre, däremot hade äldre bättre kostvanor enligt Hernandez et al. (2014). Högre ålder kunde leda till minnesproblematik, vilket i sin tur kunde orsaka sämre följsamhet till medicinering (Peeters et al., 2015).
Två studier (Hernandez et al., 2014; Wambui Charity et al., 2015) visade att följsamheten till att kontrollera blodsockret var sämre bland män än kvinnor. Kvinnor hade även lättare för att räkna kolhydrater och minska på fet mat (Quyang et al., 2015). Enligt O´Neil et al. (2014) var dock sannolikheten att genomföra rekommenderad fysisk aktivitet lägre bland kvinnor. Att ha kroppsliga funktionshinder var en annan faktor som kunde minska genomförande av fysiska aktiviteter (Steyl & Phillips, 2014). Vanligaste anledningen till att följa medicinsk behandling var erfarenheter av symtom från sjukdomen, exempelvis lågt blodsocker (Peeters et al., 2015). Att ha varit med om akuta komplikationer relaterat till diabetessjukdomen gav bättre följsamhet till bra kostvanor (Ouyang et al., 2015) däremot kunde negativa
arbetsförhållanden försvåra detta (Steyl & Phillips, 2014). Att ha tillgång till hälsosamma livsmedel kan påverka egenvårdsbeteenden (Smalls et al., 2014).
Sammanfattningsvis framkom det att kön, ålder, antal år med diabetes, arbetsförhållanden, kroppsliga hinder och erfarenhet av symtom och komplikationer till följd av sjukdomen kunde påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II.
Kunskapsrelaterade faktorer
Kunskap och förståelse för diabetessjukdomen var förknippat med bättre följsamhet till egenvården (Ouyang et al., 2015; Vissenberg et al., 2017), främst gällande kostvanor enligt Ouyang et al. (2015). Att ha kunskap om behandlingar och riskfaktorer som kan orsaka komplikationer kunde öka sannolikheten att genomföra livsstilsförändringar och följa
läkemedelsordinationer. Att inte känna igen symtom och konsekvenser kunde vara ett hinder i hanteringen av sjukdomen (Rise et al., 2013). Uppfattningar om risker kunde ha en positiv inverkan på egenvården över tid (Shreck, Gonzalez, Cohen & Walker, 2014). En studie (Peeters et al., 2015) visade att brist på kunskap om orsaken till diabetesuppkomsten, kunde leda till sämre följsamhet till medicinering.
Utbildning i diabetes kunde öka kunskapen och således förbättra följsamheten till egenvården (Assante, 2013; Williams, Walker, Smalls, Hill & Egede, 2016). Utbildning gav bättre
förståelse och förutsättningar för hanteringen av läkemedel. Studier visade att utbildning gav förutsättning för en hälsosammare kost (Islam et al., 2013; Ouyang et al., 2015; Vissenberg et al., 2017) ökade genomförande av fysisk aktivitet (Islam et al., 2013; Vissenberg et al., 2017) samt förbättrade följsamheten till fotvård (Islam et al., 2013). Osäkerhet kring kost var förknippat med sämre följsamhet till läkemedelsbehandling, kost samt blodsockerkontroller (Smalls et al., 2015). Att få utbildning i diabetes i grupp hade positiv inverkan på
självförmågan till egenvård (Assante, 2013).
Sammanfattningsvis framkom det att utbildning och information om uppkomsten av diabetes, behandlingar, riskfaktorer, komplikationer och symtom kunde öka förståelsen och kunskapen om sjukdomen. Detta kunde resultera i bättre följsamhet till egenvården.
Vårdrelaterade faktorer
Att ha en god kommunikation mellan vårdgivare och vårdtagare var en faktor som kunde förbättra följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II (Peeters et al., 2015; Walker et al., 2015a). Även en god vårdrelation där vårdgivaren stöttar vårdtagaren kunde öka
medvetenheten och följsamheten till egenvården (Peeters et al., 2015; Williams et al., 2016). Sämre följsamhet kunde däremot ses när individen upplevde relationen till vårdgivaren som en hierarki, där läkaren stod för beslut och patienten följde dessa utan att ifrågasätta. Att känna förtroende för läkarens medicinska kunskaper var en faktor som kunde förbättra följsamheten till medicinering (Peeters et al., 2015). Att få medicinsk rådgivning och
individanpassad kostplan av en vårdgivare kunde förbättra följsamheten (Ouyang et al., 2015). När väntetiden för ett läkarbesök eller läkemedelsuttag upplevdes för långa försämrades följsamheten till uppföljning av sjukdomen och medicinering (Steyl & Phillips, 2014). En studie (Williams et al., 2016) visade att personcentrerad vård kunde påverka
egenvårdsbeteenden så som kostvanor, läkemedelsföljsamhet, fotvård och
blodsockerkontroller. Personcentrerad vård är således en viktigt faktor vid självhanteringen av diabetes.
Sammanfattningsvis framkom det att en god kommunikation och relation mellan vårdgivare och vårdtagare där vårdgivaren arbetar personcentrerat inger förtroende och kunde förbättra
följsamheten till egenvård. Upplevelser av för långa väntetider inom vården och maktlöshet i en vårdsituation kunde leda till sämre följsamhet.
Diskussion
Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa faktorer som kan påverka
följsamheten till egenvården vid diabetes mellitus typ II. Denna litteraturstudien resulterade i sex huvudkategorier; sociala faktorer, mentala faktorer, uppfattningar och religiösa faktorer, fysiska faktorer, kunskapsrelaterade faktorer och vårdrelaterade faktorer. Litteraturstudiens resultat diskuteras med utgångspunkt från Dorothea Orems egenvårdsteori (Kirkevold, 2000, s. 153). Egenvårdsteorin beskriver begreppet egenvård och de aspekter som kan vara viktiga att ta hänsyn till för en fungerande egenvård. Teorin lyfter omvårdnad som en ersättning för egenvård när en person själv inte kan genomföra hälsorelaterade aktiviteter. Teorin beskriver begreppet egenvårdsbehov relaterat till hälsoproblem hos personer med sjukdom. Teorin beskriver även begreppet egenvårdskapacitet, som innefattar kunskaper, motivation och de mentala och praktiska färdigheterna som krävs för att en individ ska kunna planera sin
egenvård utifrån sina unika behov. En individs mentala, psykologiska och fysiska egenskaper är av stor betydelse för egenvården. Utifrån denna teori är det viktigt att en person med diabetes mellitus typ II får ansvara för sin egenvård så långt det är möjligt. När
egenvårdbehoven inte kan tillgodoses av personen själv är det sjuksköterskans uppgift att hitta lämpliga åtgärder för att tillgodose dessa.
Litteraturstudiens resultat visade att socialt stöd kunde påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Att få socialt stöd från andra människor kunde ha en positiv effekt på egenvårdsbeteenden och hjälpa en individ att upprätthålla en hälsosam livsstil. Enligt Allan och Dixon (2009) upplevde äldre kvinnor med depression att socialt stöd i form av samtal med andra var betydelsefullt. I ett samtal med en sjuksköterska upplevde kvinnorna att det var lättare att öppna upp sig när sjuksköterskan visade tillit, förståelse och empati. Socialt stöd kunde enligt Shavitt, Johnsson, Jiang, Holbrook och Stavrakantonaki (2016) påverka den mentala och fysiska hälsan. Vilken effekt stödet hade på hälsan kunde vara beroende av hur personen använde stödet. En individ kunde uppleva emotionellt stöd när någon tog sig tid för ett samtal eller gav positiv feedback. Detta kunde få individen att känna sig älskad och omhändertagen. I denna litteraturstudies resultat framkom det att socialt stöd från
familjemedlemmar kunde förbättra följsamheten till fysisk aktivitet. Detta styrks av Leibold, Holm, Raina, Reynolds och Rogers (2014) som menar att en person som fick stöd från sin
familj och socialiserade med andra människor kunde få en ökad aktivitetsnivå. I Orems egenvårdsteori (Kirkevold, 2000, s. 158) beskrivs vikten av närståendes stöd när en person själv inte besitter förmågan att genomföra sin egenvård. Närstående kan fungera som ett stöd genom att hjälpa till i den utsträckning de förmår. När egenvårdskraven hamnar utanför närståendes ramar kan sjukvården ge omvårdnad som en kompletterande åtgärd. Det är sjuksköterskans ansvar att bedöma en persons egenvårdsbehov och eventuella
egenvårdsbrister. Denna bedömningen blir utgångspunkten vid planering av
omvårdnadsåtgärder. Detta kan kopplas till denna litteraturstudies resultat som visade att andra människors stöd var en viktig faktor för god följsamhet till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Som sjuksköterska är denna kunskap viktig för att bli medveten om det sociala stödets betydelse för egenvården vid diabetes mellitus typ II. Det är även viktigt att identifiera vilket slags stöd en person är i behov av, för att kunna tillgodose dessa med lämpliga åtgärder. I litteraturstudiens resultat framkom det att motivation var en faktor som kunde påverka
följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. I Orems egenvårdsteori (Kirkevold, 2000, s. 159) finns en beskrivning om att alla människor har motivation att handla på ett sätt som gynnar dennes hälsa och motverkar sjukdom. Enligt Ryan och Deci (2000) är en
människas inre resurser av stor vikt för personlig utveckling och för att följa ett visst beteende. En människa kan känna motivation när den värdesätter och finner intresse i att engagera sig i ett särskilt beteende. När motivationen kommer inifrån kan det förbättra prestation, uthållighet och kreativitet. Att få positiv feedback och belöning kan förstärka den inre motivationen. Detta kan kopplas till denna litteraturstudie då resultatet visade att
feedback från andra människor och belöning kunde förbättra följsamheten till egenvård. Att uppleva hot, press eller beordrade mål kan däremot minska den inre motivationen (Ryan & Deci, 2000). I en studie (Hansen, Landstad, Hellzé & Svebak, 2010) som undersökte vilka faktorer som påverkade motivationen till genomförande av livsstilsförändringar hos personer med nedsatt glukostolerans, framkom det att variation i fysiska aktiviteter och att få vistas utomhus gav motivation. Denna kunskap kan hjälpa en sjuksköterska att hitta åtgärder som kan motivera en person att genomföra livsstilsförändringar, då motivation enligt denna litteraturstudie är en viktigt faktor vid genomförande av livsstilsförändringar hos personer med diabetes mellitus typ II.
I litteraturstudiens resultat framkom det att religion kunde påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Den religiösa tron kunde påverka människans uppfattning om
sjukdomen och dess behandling och således påverka följsamheten. Evidens visar att religion kunde påverka hälsan positivt, både fysiskt (Hill & Bergament, 2003; Jim et al., 2015) och mentalt. Religion är en komplex variabel som innehåller kognitiva, emotionella, mentala och sociala aspekter (Hill & Bergament, 2003). En studie (Salsman, Fitchett, Merluzzi, Sherman & Park, 2015) som handlar om religionens och spiritualitetens betydelse för hälsan vid cancersjukdom, visade att en religiös tro kan vara en resurs vid hantering av fysiska, psykiska samt sociala svårigheter i samband med sjukdomen. Detta kan främja individens
välbefinnande och öka livskvalitén. Detta kan kopplas till denna litteraturstudies resultat då personer som levde med tron om att det var Allahs vilja att de skulle få diabetes hade lättare att acceptera och hantera diabetessjukdomen. Hill och Bergament (2003) beskriver att religiösa svårigheter kan uppstå när individens religiösa tro hamnar i konflikt med andra människor i olika sociala sammanhang. Svårigheter kan även uppstå inom människan när denne upplever konflikter mellan dygder, känslor och sina faktiska beteenden. Människan kan även uppleva religiösa svårigheter så som ifrågasättande av Guds närvaro, välvilja och syfte. Detta kan återkopplas till denna studies resultat då vissa personer med diabetes mellitus typ II bad till Gud istället för att ta sin medicin.
I litteraturstudiens resultat framkom det att kön var en faktor som kunde påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. I kompetensbeskrivningen för legitimerad
sjuksköterska framgår det att en sjuksköterska skall ha kunskap om könets betydelse för en jämlik vård och hälsa (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017). För att ge jämlikvård skulle en sjuksköterska behöva ha kunskap om intersektionalitet för att kunna tillämpa detta perspektiv inom omvårdnadsarbetet. Enligt (Hankivsky, 2012) beskrivs begreppet intersektionalitet som ett analysredskap för att bli medveten om hur olika maktförhållanden skapas mellan
människor i olika sociala kontext. Man undersöker hur olika maktstrukturer skapas utifrån exempelvis kön, klass samt etnicitet och hur dessa överlappar varandra och påverkar en persons tillgång till vård. Denna litteraturstudie visade att män hade sämre följsamhet till blodsockerkontroller och hälsosamma kostvanor, medan kvinnor hade sämre följsamhet till fysisk aktivitet. Genom att använda ett intersektionellt perspektiv skulle en sjuksköterska kunna förstå vilken betydelse könet har vid egenvården hos personer med diabetes mellitus typ II.
Litteraturstudiens resultat visade att kunskap om diabetessjukdomen kan förbättra
diabetesuppkomsten, riskfaktorer för komplikationer, behandling samt vikten av hälsosamma levnadsvanor. Enligt Bahrami, Etemadifar, Shahriari och Farsani (2014) kan god kunskap om sin sjukdom för att kunna hantera egenvården skapa trygghet hos individen. Det är också av stor vikt att personer som vårdar närstående får tillräckligt med kunskap om sjukdomen och dess specifika omsorg som krävs. Denna kunskap kan öka deras förmåga och resurser, vilket kan skapa bättre förutsättningar för hantering av vården. En studie (González et al., 2005) visade att sjuksköterskan har en viktig roll vid utbildning av sjukdom och behandling hos patienter med hjärtsvikt och deras närstående. Utbildningen förbättrade patienternas kunskap och förståelse för sjukdomen och behandlingen, vilket resulterade i förbättrade
egenvårdsbeteenden. Detta stämmer överens med denna litteraturstudies resultat som visade att kunskap kunde förbättra följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. I
Kirkevolds (2000, s. 159) beskrivning av Orems egenvårdsteori framgår det att en individ kan handla utifrån sina egenvårdsbehov om de besitter de kunskaper och färdigheter som krävs för detta. Således har sjuksköterskan en mycket viktigt roll i omvårdnaden vad gäller bedömning av personens kunskaper för att därefter kunna planera och genomföra åtgärder. Detta kan kopplas till denna litteraturstudies resultat som visade på vikten av kunskap och utbildning vid genomförande av egenvård vid diabetes mellitus typ II. Därför är det viktigt att som sjuksköterska vara medveten om vilka kunskaper som är av betydelse och som ger förutsättning till en god egenvård.
Litteraturstudiens resultat visade att personcentrerad vård har stor betydelse för följsamheten till egenvård. Enligt Bertakis och Azari (2011) innebär en personcentrerad vård att
vårdpersonalen ser en patient som en individ med egna förmågor som skall kunna ta egna beslut grundat på välbeskriven och tydlig information. Detta kan ge verktyg och kunskap, vilket i sin tur skapar möjlighet att göra lämpliga val i livet. Personcentrerad vård kan öka personens delaktighet i sin vård och behandling. Med personcentrerad vård menar Ekman et al. (2011) att patienten skall ses som en människa och inte som en diagnos eller objekt. Personcentrerad vård skapar möjlighet att se människan bakom en sjukdom, vilket har visat sig främja hälsa och tillfredställelsen hos personer. Det är av stor vikt att se till människans styrkor, rättigheter och framtidsplaner samt att göra personen delaktig i beslut gällande sin egen vård. Personcentrerad vård syftar till att patient och vårdare ska sträva efter att uppnå gemensamma mål. Enligt McCormack och McCance (2006) ska alla parter inom en
vårdrelation, det vill säga vårdgivare, vårdtagare och dennes närstående, ses som källor vid inhämtning av kunskap. För att kunna ge personcentrerad vård måste de förutsättningar och
den vårdmiljö som krävs för detta tas i beaktning. Detta kan sammankopplas till denna
litteraturstudies resultat som visade att kommunikationen och relationen mellan en vårdgivare och vårdtagare är av stor vikt för egenvården vid diabetes mellitus typ II. Som sjuksköterska kan man ge personcentrerad vård där ett helhetsperspektiv genomsyrar omvårdnadsarbetet, vilket även kan främja vårdrelationer.
Interventioner
Litteraturstudiens resultat visade att socialt stöd är av stor betydelse vid följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Denna kunskap kan sjuksköterskan använda sig av för att själv fungera som ett stöd för personer och även för att kunna delge om vilka stödresurser som finns och uppmuntra denne till att ta emot dessa. En lämplig omvårdnadsintervention i omvårdnaden av personer med diabetes mellitus typ II skulle kunna vara en stödgrupp. Enligt Davidson, Pennebaker och Dickerson (2000) kan en stödgrupp ha positiva effekter på den fysiska och mentala hälsan. Att få ta del av andra människors erfarenheter och lidande kan ge känslomässig styrka. Att få stöd från andra i liknande situationer kan vara meningsfullt och lärorikt. Piven Haltiwanger (2012) menar att det även kan uppmuntra till att förändra ett beteende.
I litteraturstudiens resultat framkom det att faktorer som kunde påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II var egenförmåga, känsla av välbefinnande, ångest, motivation, inställning/attityd och upplevelser av livsstilsförändringar. En sjuksköterska behöver kunna identifiera vilka faktorer som kan påverka följsamheten positivt respektive negativt vid diabetes mellitus typ II. Detta för att kunna identifiera behov och komma fram till individanpassade åtgärder. För att förbättra en persons följsamhet till egenvård kan ett
stärkande av empowerment vara en lämplig omvårdnadsintervention. Syftet med
empowerment är enligt Shearer (2009) att främja en persons resurser så som egenförmåga och socialt stöd. Empowerment möjliggör för en person att genomgå förändringar samt att nyttja inre resurser, vilket kan öka känslan av välbefinnande. När en sjuksköterska hjälper en person att bli medveten om sina resurser kan denne bli delaktig i arbetet mot ett bättre hälsotillstånd. Det är av stor vikt att bygga upp en tillitsfull relation för att personen i fråga ska kunna dela med sig av sina känslor, hälsomål samt eventuella hinder som hämmar nyttjandet av olika resurser. Det är även av stor betydelse att sjuksköterskan ger tillräcklig och individanpassad information för att skapa möjlighet till egenmakt.
Litteraturstudiens visade att följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II blev bättre när personen upplevde rädsla över att drabbas av komplikationer. Litteraturstudien visade även att kunskap och utbildning kunde öka personens förståelse, resurser samt trygghet, vilket i sin tur kan skapa förutsättningar för bättre följsamhet. En omvårdnadsintervention som skulle kunna främja detta är enligt Davies et al. (2015) att ge individanpassad information om hur livsstilsrelaterade faktorer kan öka risken för att utveckla hjärtsjukdomar vid diabetes mellitus typ II. Detta kan motivera personer med diabetes att engagera sig i sin egenvård. Om en person inför hälsosamma levnadsvanor minskar risken att drabbas av komplikationer relaterat till diabetessjukdomen. Studier (Davies et al., 2015; Mulcahy et al., 2003) har visat att kunskap om diabetes mellitus typ II kan ha en stark positiv effekt på egenvården, och kan således resultera i bättre hälsostatus och livskvalité. Haas et al. (2014) menar att utbildning i självhantering av diabetessjukdom kan öka en persons kunskaper och förmågor, vilka är två faktorer som har stor betydelse för att lyckas uppnå positiva egenvårdsbeteenden vid diabetes mellitus typ II.
Metoddiskussion
För att bestämma kvalitén på en vetenskaplig studie görs en bedömning av studiens
trovärdighet, pålitlighet, bekräftelsebarhet, tillförlitlighet samt överförbarhet (Wallengren & Henricsson, 2012, s. 487-488). Metoden som användes i denna litteraturstudie var en
integrerad litteraturöversikt (jmf. Whittemore & Knafl, 2005) för att kunna sammatsälla resultat från olika typer av studier. Detta val gjordes i enlighet med Polit och Beck (2012, s. 584-585) som beskriver att en lämplig metod för datainsamlingen skall användas för att få svar på studien syfte samt för att styrka trovärdigheten. Arbetet granskades av utomstående personer, vilket enligt Wallengren och Henricsson (2012, s.487-488) styrker trovärdigheten ytterligare. Genom att utomstående personer kontrollerade överensstämmelsen mellan de olika kategorierna kunde resultatet bli tydligare för författarna. Författarna har beskrivit alla delar i studien för att underlätta för läsaren att följa och förstå arbetet, vilket enligt Polit och Beck (2012, s. 584) kan skapa en tydlighet i arbetet.
En studie uppnår pålitlighet när läsaren kan följa och värdera metoden som tillämpats samt när studiens resultat är konsekvent och korrekt (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303). Något som stärker pålitlighet i denna litteraturstudie är att metodens alla delar har en tydlig
beskrivning som presenterats i en logisk följd och kompletteras med hjälp av tabeller. Detta menar Holloway och Wheeler (2010, s. 303) tydliggör arbetets tillvägagångsätt för läsaren
och underlättar att följa analysprocessen, således skapas förståelse för studiens resultat och slutsatser. En tydlig beskrivning av metoden möjliggör även för andra forskare att genomföra studien i ett liknande sammanhang med liknande deltagare. En styrka i litteratursökningen är att ingen begränsning till fulltext gjordes. En styrka enligt Willman et al., (2011) är att fler än en databas användes vid litteratursökningen samt att samma sökord och kombinationer användes i de båda databaserna. En svaghet i litteratursökningen är att fler sökord hade kunnat användas med kombinationen OR för att eventuellt få fler artiklar som svarar mot syftet. En annan svaghet i litteratursökningen är att artiklar som var kostsamma eller
otillgängliga exkluderas, trots att de kunde vara av relevans för studien. Det kan även ses som en svaghet att en del faktorer som framkom i analysen endast beskrevs i en studie. Dessa faktorer presenterades emellertid i resultatet då det ansågs relevanta.
Bekräftelsebarhet innebär enligt Holloway och Wheeler (2010, s. 303) att resultatet skall svara an mot studiens syfte utan påverkan av författarnas förförståelse eller tolkning av insamlad data. Författarna är medvetna om att en viss förförståelse och tolkning alltid finns men har i största möjliga mån försökt motverka detta under studiens gång. I litteraturstudien har analysstegen tydligt beskrivits och korrekt referensteknik har använts. Artiklarna kodades i form av siffror för att kunna härleda data tillbaka till originalkällorna. Detta menar Holloway och Wheeler (2010, s. 303) säkerställer bekräftelsebarhet.
Med tillförlitlighet menas att en litteraturstudies resultat skall överensstämma med de primära källorna samt att feltolkningar av data skall undvikas (Holloway & Wheeler, 2010, s. 303). En styrka för tillförlitligheten i denna studie är att två författare läste igenom samtliga artiklar och analysen genomfördes i en ständig dialog. Samtliga artiklar granskades noggrant där alla textenheter som besvarade studiens syfte inkluderades i analysen, vilket enligt Holloway och Wheeler (2010, s. 303) stärker tillförlitligheten. Författarna gick tillbaka till originalkällorna för att säkerställa att textenheternas kärna framkommit. En del studier som användes i analysen visade motsägelsefulla resultat gentemot varandra, vilka ändå valdes att presentera för att motverka ett förvridet resultat.
För att överförbarhet ska kunna uppfyllas i en vetenskapligstudie skall resultatet vara möjligt att överföra i andra kontexter och situationer För att kunna bedömas överförbarhet måste resultatet uppnå trovärdighet, pålitlighet och bekräftelsebarhet (Wallengren & Henricson, 2012, s. 488). Enligt Polit och Beck (2012, s. 585) är det läsaren som avgör om resultatet är
överförbart eller inte. Denna litteraturstudies resultat kan vara överförbart till liknande kontext där en person genomför egenvård vid diabetes mellitus typ I. Resultatet kan även överföras till andra kontext där personer genomför egenvård relaterat till andra sjukdomar. Kunskapen från denna studie kan appliceras i olika kontext för att skapa så god förutsättning som möjligt för god följsamhet till egenvård, oavsett sjukdomsdiagnos. Denna studie bygger på
sammanställda faktorer från flera olika länder och deltagare vilket kan göra att resultatet går att tillämpa i fler kontext.
Slutsats
Litteraturstudien ger kunskap i att sociala faktorer, mentala faktorer, uppfattningar och religiösa faktorer, fysiska faktorer, kunskapsrelaterade och vårdrelaterade faktorer kunde påverka följsamheten till egenvård vid diabetes mellitus typ II. Att leva ett vardagligt liv med diabetes mellitus typ II kan innebära livsstilsförändringar och anpassningar för att få en kontrollerad diabetes, därmed följer ett stort ansvar för egenvården. Denna litteraturstudie visade att socialt stöd från andra människor och ökad kunskap om sjukdomen resulterade i bättre följsamhet till egenvård. Att känna motivation och ha egenförmåga var viktiga faktorer för att lyckas genomföra livsstilsförändringar. En sjuksköterska kan arbeta utifrån ett
personcentrat förhållningssätt i omvårdnaden av en person med diabetes mellitus typ II för att kunna identifiera vilka faktorer som påverkar den unika personens följsamhet till egenvård. Detta skapar förutsättningar för att kunna tillgodose personens unika behov med lämpliga åtgärder med syftet att få en hanterbar och kontrollerad diabetes och främja personens hälsa och välbefinnande. En sjuksköterska bör stärka en persons empowerment och erbjuda individanpassad information och utbildning som möjliggör hantering av sjukdomen. Vidare kvalitativ och kvantitativ forskning om faktorer som kan påverka följsamhet till egenvård vid diabetes mellitus typ II är av stor betydelse för att förbättra sjuksköterskans omvårdnadsarbete av personer med diabetes mellitus typ II för att främja hälsa.
Referenser
Artiklar markerade med * ingår i analysen
Akman, H., & Olgun, N. (2016). Experience of adult individuals with Type 2 diabetes about diabetes: A qualitative study. International Diabetes Nursing, 13(1), 29-36.
doi:10.1080/20573316.2016.1246085
Allan, J., & Dixon, A. (2009). Older women's experiences of depression: A hermeneutic phenomenological study. Journal of Psychiatric & Mental Health Nursing, 16(10), 865-873. doi:10.1111/j.1365-2850.2009.01465.x
*Alzubaidi, H., Mc Narmara, K., Kilmartin, G. M., Kilmartin, J. F., & Marriott, J. (2015). The relationships between illness and treatment perceptions with adherence to diabetes self-care: A comparison between Arabic-speaking migrants and Caucasian English-speaking
patients. Diabetes Research & Clinical Practice, 110(2), 208-217. doi:10.1016/j.diabres.2015.08.006
*Asante, E. (2013). Interventions to promote treatment adherence in type 2 diabetes mellitus.
British Journal of Community Nursing, 18(6), 267-274. Från
http://eds.a.ebscohost.com.proxy.lib.ltu.se/eds/pdfviewer/pdfviewer?vid=5&sid=cce4ed47-7957-47c9-8f8c-2af2831105a3%40sessionmgr4006
Ashur, S. T., Shah, S. A., Bosseri, S., Tong Seng, F., & Shamsuddin, K. (2016). Glycaemic control status among type 2 diabetic patients and the role of their diabetes coping behaviours: A clinic-based study in Tripoli, Libya. Libyan Journal of Medicine, 11(1), 1-9.
doi:10.3402/ljm.v11.31086
Bahrami, M., Etemadifar, S., Shahriari, M., & Farsani, A. K. (2014). Informational needs and related problems of family caregivers of heart failure patients: A qualitative study. Journal of
Education and Health Promotion, 3(6), 1-6. doi:10.4103/2277-9531.145908
Bertakis, K. D., & Azari, R. (2011). Patient-centered care is associated with decreased health care utilization. Journal of The American Board of Family Medicine: JABFM, 24(3), 229-239. doi:10.3122/jabfm.2011.03.100170
*Daoud, N., Osman, A., Hart, T. A., Berry, E. M., & Adler, B. (2015). Self-care management among patients with type 2 diabetes in east Jerusalem. Health Education Journal, 74(5), 603-615. doi.org/10.1177/0017896914555038.
Davies, A. K., McGale, N., Humphries, S. E., Hirani, S. P., Beaney, K. E., Bappa, D. S., & ... Newman, S. P. (2015). Effectiveness of a self-management intervention with personalised genetic and lifestyle-related risk information on coronary heart disease and diabetes-related risk in type 2 diabetes (CoRDia): study protocol for a randomised controlled trial. Trials,
17(1), 1-10. doi:10.1186/s13063-015-1073-7
Davison, K. P., Pennebaker, J. W., & Dickerson, S. S. (2000). Who talks? The social psychology of illness support groups. American Psychologist, 55(2), 205-217. doi: 10.1037//0003- 066X.55.2.20
Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., & ... Sunnerhagen, K. S. (2011). Person-centered care - Ready for prime time. European Journal of Cardiovascular Nursing, 10(4), 248-251. doi:10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008
Friberg, F. (Red.). (2012). Dags för uppsats. Vägledning för litteraturbaserade
examensarbeten. Lund: Studentlitteratur.
González, B., Lupón, J., Herreros, J., Urrutia, A., Altimir, S., Coll, R., & ... Valle, V. (2005). Patient's education by nurse: What we really do achieve? European Journal of
Cardiovascular Nursing, 4(2), 107-111. doi:10.1016/j.ejcnurse.2005.03.006
Gulsen, G., & Olgun, N. (2016). Identifying experiences of individuals with Type 2 diabetes during acceptance and adaptation of insulin therapy. International Diabetes Nursing, 13(1), 21-28. doi:10.1080/20573316.2016.1242878
Haas, L., Maryniuk, M., Beck, J., Cox, C. E., Duker, P., Edwards, L., & ... Youssef, G. (2014). National standards for diabetes self-management education and support. Diabetes
Hankivsky, O. (2012). Women’s health, men’s health, and gender and health: Implications of intersectionality. Social Science & Medicine, 74(11), 1712-1720.
doi:10.1016/j.socscimed.2011.11.029
Hansen, E., Landstad, B. J., Hellzén, O., & Svebak, S. (2010). Motivation for lifestyle changes to improve health in people with impaired glucose tolerance. Scandinavian Journal
of Caring Sciences, 25(3), 484-490. doi:10.1111/j.1471-6712.2010.00853.x
Harrefors, C., Sävenstedt, S., & Axelsson, K. (2009). Elderly people’s perceptions of how they want to be cared for: An interview study with healthy elderly couples in Northern Sweden. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 23(2), 353-360. doi:10.1111/j.1471-6712.2008.00629.x
Harris, K.K., Zopey, M., & Friedman, T. C. (2016). Metabolic effects of smoking cessation.
Nature Reviews Endocrinology, 12(5), 299-308. doi:10.1038/nrendo.2016.32
Herder, C., & Roden, M. (2011). Genetics of type 2 diabetes: Pathophysiologic and clinical relevance. European Journal of Clinical Investigation, 41(6), 679-692. doi:10.1111/j.1365-2362.2010.02454.x
*Hernandez, R., Ruggiero, L., Riley, B. B., Wang, Y., Chavez, N., Quinn, L. T., & ... Choi, Y. (2014). Correlates of self-care in low-income African American and Latino patients with diabetes. Health Psychology, 33(7), 597-607. doi:10.1037/hea0000043
Hill, P. C., & Bergament, K. I. (2003). Advances in the conceptualization and measurement of religion and spirituality: Implications for physical and mental health research. American
Psychologist, 58(1), 64-74 doi:10.1037/0003-066X.58.1.64
Holloway, I., & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare (3rd ed.). Oxford: Blackwell Sciences.
Hu, F. B. (2011). Globalization of diabetes: The role of diet, lifestyle, and genes. Diabetes
Hurley, L., Kelly, L., Garrow, A. P., Glynn, L. G., McIntosh, C., Alvarez-Iglesias, A., & ... Dinneen, S. F. (2013). A prospective study of risk factors for foot ulceration: The west of Ireland diabetes foot study. QJM: Monthly Journal of The Association of Physicians, 106(12), 1103-1110. doi:10.1093/qjmed/hct182
*Islam, N. S., Wyatt, L. C., Patel, S. D., Shapiro, E., Tandon, S. D., Mukherji, B. R., & ... Trinh-Shevrin, C. (2013). Evaluation of a community health worker pilot intervention to improve diabetes management in Bangladeshi immigrants with type 2 diabetes in New York City. Diabetes Educator, 39(4), 478-493. doi:10.1177/0145721713491438
Jallinoja, P., Absetz, P., Kuronen, R., Nissinen, A., Talja., M., Uutela, A., & Patja, K. (2007). The dilemma of patient responsibility for lifestyle change: Perceptions among primary care physicians and nurses. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 25(4), 244-249. doi:10.1080/02813430701691778
Jim, H. L., Pustejovsky, J. E., Park, C. L., Danhauer, S. C., Sherman, A. C., Fitchett, G., & ... Salsman, J. M. (2015). Religion, spirituality, and physical health in cancer patients: A meta-analysis. Cancer, 121(21), 3760-3768. doi:10.1002/cncr.29353
Kassahun, T., Gesesew, H., Mwanri, L., & Eshetie, T. (2016). Diabetes related knowledge, self-care behaviours and adherence to medications among diabetic patients in Southwest Ethiopia: A cross-sectional survey. BMC Endocrine Disorders, 16(1), 1-11.
doi:10.1186/s12902-016-0114-x
Kirkevold, M. (2000). Omvårdnadsteorier – analys och utvärdering. (2:a uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Leibold, M. L., Holm, M. B., Raina, K. D., Reynolds, I. F., & Rogers, J. C. (2014). Activities and adaptation in late-life depression: A qualitative study. American Journal of Occupational
Therapy, 68(5), 570-577. doi:10.5014/ajot.2014.011130
*Lingyak Petosa, R., & Silfee, V. (2016). Construct validation of a program to increase use of self-regulation for physical activity among overweight and obese adults with type 2 diabetes
mellitus. American Journal of Health Education, 47(6), 379-384. doi:10.1080/19325037.2016.1219284
McCormack, B., & McCance, T. V. (2006). Development of a framework for person-centred nursing. Journal of Advanced Nursing, 56(5), 472-479. doi:10.11117j.1365-
2648.2006.04042.x
Mulcahy, K., Maryniuk, M., Peeples, M., Peyrot, M., Tomky, D., Weaver, T., & Yarborough, P. (2003). Diabetes self-management education core outcomes measures. The Diabetes
Educator, 29(5), 768-803. Från
http://journals.sagepub.com.proxy.lib.ltu.se/doi/pdf/10.1177/014572170302900509 Nam, S., Chesla, C., Stotts, N.A., Kroon, L., & Janson, S.L. (2011). Barriers to diabetes management: patient and provider factors. Diabetes Research and Clinical Practice, 93(1), 1-9. doi:10.1016/j.diabres.2011.02.002
*O'Neil, A., Williams, E. D., Browne, J. L., Horne, R., Pouwer, F., & Speight, J. (2014). Associations between economic hardship and markers of self-management in adults with type 2 diabetes: results from Diabetes MILES - Australia. Australian and New Zealand Journal of
Public Health, 38(5), 466-472. doi:10.1111/1753-6405.12153
*Osborn, C. Y., Mayberry, L. S., Wagner, J. A., & Welch, G. W. (2014). Stressors may compromise medication adherence among adults with diabetes and low socioeconomic status.
Western Journal of Nursing Research, 36(9), 1091-1110. doi:10.1177/0193945914524639
*Ouyang, C., Dwyer, J. T., Jacques, P. F., Chuang, L., Haas, C. F., & Weinger, K. (2015). Determinants of dietary self-care behaviours among Taiwanese patients with type 2 diabetes.
Asia Pacific Journal of Clinical Nutrition, 24(3), 430-437. doi:10.6133/apjcn.2015.24.3.02
*Peeters, B., Van Tongelen, I., Duran, Z., Yüksel, G., Mehuys, E., Willems, S., & ...
Boussery, K. (2015). Understanding medication adherence among patients of Turkish descent with type 2 diabetes: A qualitative study. Ethnicity & Health, 20(1), 87-105.
