• No results found

Våld i nära relation, vart hamnar fokus? : En kritisk diskursanalys av nyhetsmedia

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Våld i nära relation, vart hamnar fokus? : En kritisk diskursanalys av nyhetsmedia"

Copied!
40
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Våld i nära relation, vart hamnar

fokus?

En kritisk diskursanalys av nyhetsmedia

Författare: Johanna Eriksson & Amanda Remmert Handledare: Elin Ekström

(2)

SAMMANFATTNING

Detta arbete är en kritisk diskursanalys där diskurser och teman gällande våld i nära relation och dess utsatta och förövare undersökts. Det empiriska materialet har bestått av tryckt rikstäckande nyhetsmedia, närmare bestämt Aftonbladet, Expressen, Svenska dagbladet och Dagens nyheter. De teoretiska utgångspunkter som använts är för att analysera materialet är intersektionalitet, för att se på maktbalansen mellan dessa kategorier och även språkets makt med fokus på det språk och diskurser som använts samt dess potentiella påverkan på samhällets uppfattningar om våld i nära relation. Resultatet visade ett stort fokus på det grova fysiska våldet i samtliga undersökningsfrågor och även att andra typer av våld förminskas eller hamnar i skymundan. Avslutningsvis diskuteras resultatet och eventuell påverkan av diskurserna som utlästs och även egna tankar och reflektioner om ämnet.

Nyckelord: Kritisk diskursanalys, våld i nära relation, diskurs, genus, språkets makt.

ABSTRACT

Title: Intimate partner violence, where does focus lay? A critical discourse analysis of news media.

This essay is a critical discourse analysis where discourses and themes regarding intimate partner violence and its victims and perpetrators are examined. The empirical material has consisted of printed nationwide news media, more specifically Aftonbladet, Expressen, Svenska dagbladet and Dagens nyheter. The theoretical basis used to analyze the material is intersectionality, where the main focus is a gender perspective that includes looking at the power balance between these categories. There is also the power of language with a focus on the language and discourses used and its eventual effects on society's perceptions of intimate partner violence. The results showed a strong focus on the severe physical violence in all research questions and also that other types of violence are reduced or overshadowed. Finally, the results and possible impact of the discourses that are found and also own thoughts and reflections on the subject are discussed.

Keywords: Critical discourse analysis, intimate partner violence, discourse, gender, the power of language.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING 1 1.1 Syfte 2 1.2 Frågeställningar 2 2. BAKGRUND 2 3. TIDIGARE FORSKNING 3 3.1 Våld i nära relation 3

3.2 Offer eller självständig 5

3.3 Vem ses som förövare 5

3.4 Medias påverkan 6 4. TEORETISKA PERSPEKTIV 7 4.1 Diskurs 7 4.2 Språkets makt 8 4.3 Intersektionalitet 9 5. METOD 10 5.1 Analysmetod 10 5.2 Datainsamling 11 5.3 Genomförande 13 5.4 Metodologiska överväganden 14 5.5 Etiska överväganden 14 5.6 Studiens tillförlitlighet 15

6. RESULTAT OCH ANALYS 16

6.1 Våld i nära relation 16

6.2 Utsatta i relation till förövaren 20

7. DISKUSSION 26 8. SLUTSATSER 30 8.1 Studiens slutsatser 30 8.2 Egna reflektioner 31 REFERENSER 33 Bilaga 1 - Tidningsartiklar 37

(4)

1. INLEDNING

I dagens samhälle är mäns våld mot kvinnor ett politiskt erkänt folkhälsoproblem (SOU 2014:49), ämnet finns omskrivet i litteratur och dokument lång tid tillbaka men diskursen kring ämnet är något som ändrats genom åren. Under en lång tid ansågs våld i nära relation vara något som hörde till äktenskapet, att det var disciplinering och att frun var en del av orsaken. Diskursen om problematiken har inte bara påverkat samhällets syn på ämnet utan även hur samhället bör arbeta med frågan. Under den senare halvan av 1900-talet har ämnet fått mer plats i den politiska debatten vilket bland annat har lett till att socialtjänsten nu har det yttersta ansvaret att erbjuda stöd och skydd till personer utsatta för våld i nära relation (Hällen & Sinisalo, 2018). Diskussionen har under senare år fått ett uppsving och det är allt fler som uppmärksammar och försöker att informera om våld i nära relation (Nilsson och Lövkrona 2020).

Hur allmänheten ser på våld i nära relationer är inte väl undersökt enligt Alfredsson et al. (2016) och menar att detta är viktigt att undersöka då stereotypa bilder och missuppfattningar kan hindra ingripande. Vidare beskrivs att samhällets ingripande är en faktor som är mycket viktig för att förhindra våld i nära relation och skulle allmänhetens syn på fenomenet vara något som leder till normer om att man inte ska lägga sig i andras relationer är detta något som kan förhindra att samhället ingriper vid våld i nära relation.

Angående mäns våld mot kvinnor är mörkertalet stort, det uppskattas att ca 80% av fallen aldrig anmäls (Hällen & Sinisalo, 2018). Våldet utövas bakom stängda dörrar där det bara är familjen som ser. För att minska lidande, negativa konsekvenser och även den generella folkhälsan är det viktigt att upptäcka våldet, en förutsättning för att göra det är att våga fråga (Hällen & Sinisalo, 2018). Den yttersta konsekvensen av våld i nära relation är det dödliga våldet och det är främst kvinnor som drabbas (Hällen & Sinisalo, 2018). Trots att Sverige ses som en företrädare för arbetet mot mäns våld mot kvinnor finns fortfarande missuppfattningar gällande våld i nära relationer (Alfredsson et al., 2016). Denna kritiska diskursanalys ämnar att undersöka dagens diskurser som går att utläsa i rikstäckande nyhetsmedia.

(5)

1.1 Syfte

Syftet med detta arbete är att undersöka hur våld i nära relation framställs i nyhetsmedia, vilka diskurser som är mest tydliga och frekventa, samt vilka diskurser som går att utläsa runt nyhetsartiklar som rör utsatta och hur dessa ställer sig i relation till förövaren. För att besvara detta syfte har följande två frågeställningar utvecklats.

1.2 Frågeställningar

- Vilka diskurser framkommer i nyhetsartiklar när våld i nära relationer beskrivs? - Vilka diskurser framkommer när den utsatta beskrivs i relation till förövaren?

2. BAKGRUND

Termen våld i nära relation utgår från att offer och förövare har en nära relation till varandra, det kan exempelvis vara familjerelation, partnerrelation eller barn som upplevt våld i familjen och våldet kan vara av alla olika typer. Det vanligaste är män som utövar våld mot en kvinna där de har eller har haft en parrelation, av alla anmälda brott gällande våld i nära relation står denna typ för ca 85 % (Nationellt centrum för kvinnofrid [NCK], 2021).

För att beskriva våld i nära relation finns det i det engelska språket till skillnad från det svenska olika termer. “Intimate partner violence” syftar enbart till våld i en parrelation, “domestic violence” är en term som utöver parrelation även kan syfta till våld mot andra personer i hushållet, såsom barn (World Health Organization [WHO], 2012). När termen “våld i nära relation” används hädanefter syftar vi till “intimate partner violence” betydelse, alltså till våld mellan personer i en parrelation. Våld i nära relation är något som finns i alla länder, samhällen och kulturer och våldet kan utövas oberoende av kön, sexuell läggning och vare sig paret är gifta eller ogifta (Azam Ali et al., 2016).

(6)

Världshälsoorganisationen (2012) urskiljer fyra typer av våld:

- Fysiskt våld, som är sådant som orsakar den andra personen skada, det kan vara slag, sparkar, knuffar, rivande och bitande.

- Sexuellt våld, vilket är tvång till samlag och/eller andra sexuella akter.

- Psykiskt våld, som kan vara förolämpningar, förnedring eller olika sorters hot.

- Kontrollerande beteenden, som till exempel kan vara att man på något sätt hindrar den andra personen från att träffa familj och vänner, kontrollerar hur personen rör sig, förhindrar personen från att jobba, gå i skolan eller få medicinsk hjälp.

Dessa våldstyper kan leda till flera konsekvenser för den utsatta såsom skador, isolering och nedstämdhet. Våld i nära relation kan också ge långvariga konsekvenser, till exempel brist på sociala resurser och sämre mental hälsa. Vanligt är också att desto allvarligare våld den utsatta varit med om desto mer påtagliga blir konsekvenserna för denne (Dufort et al., 2013).

När det kommer till stöd och skydd av de som är utsatta för våld i nära relation så är det socialtjänsten som bär huvudansvaret. Många av de utsatta har ingen vidare kunskap om vad för hjälp som kan erbjudas och många är också rädda för att ta kontakt med socialtjänsten. Rädslan kan bero på bland annat att barnen ska omhändertas eller att man ska tvingas lämna relationen. Det finns även en rädsla bland många utsatta att ta kontakt för att få hjälp på grund av allvarliga hot från våldsutövaren om den utsatta skulle uppsöka hjälp. Många av de våldsutsatta söker sig inte till socialtjänsten innan de själva känner att sin situation inte längre är hållbar. Att tidigt informera om den hjälp som finns tillgänglig kan underlätta mycket för de klienter som är utsatta för våld i nära relation (Hällen & Sinisalo, 2018).

3. TIDIGARE FORSKNING

3.1 Våld i nära relation

De olika typerna av våld som finns är något som är underrepresenterat i media vilket påverkar hur våld i nära relation ses på av allmänheten. Detta genom att media oftast belyser de fall där det förekommit allvarligt fysiskt våld och sällan framförs något om våld som hör till det psykiska eller sexuella våldet. Vilket resulterar i att dessa typer inte blir lika kända hos allmänheten och svårare att

(7)

se och upptäcka. Resultatet blir därmed en missvisande bild av hur stor förekomsten av våld i nära relationer faktiskt är (Alfredsson et al., 2016).

I relation till våld går det utläsa fyra teman (Wiklund et al., 2010), utöver det med det synliga fysiska utövandet av våld finns även sociala och inre faktorer. Dessa teman är 1. Utövat våld, såsom kontroll, slag, sexuellt våld, förtryck samt förnedrande. 2. Negativa konsekvenser som påverkat vardagen och hälsan efter att ha blivit utsatt för våld. 3. Copingstrategier och makt, både i och efter relationen. Bland annat för att hålla upp en fasad och försöka hitta strategier för att överleva trots en känsla av att förlora sig själv. 4. Sociala processer och kontexter såsom att känna press från utomstående för att avsluta relationen, men ändå känna en vilja att stanna kvar i relationen. Att känna både stöd och att bli avvisad från vänner och familj på grund av relationen.

I Sverige och andra nordiska länder finns en hög jämställdhet, men trots detta förekommer könsrelaterat våld i hög utsträckning (Wiklund et al., 2010; Wemrell et al., 2019). Detta beskrivs som den nordiska paradoxen (Wemrell et al., 2019), alltså att kvinnor i högre utsträckning utsätts för våld i nära relation trots en generellt hög jämställdhetsnivå. Dock finns inte av någon vidare förklaring eller lösning på fenomenet.

Som nämndes tidigare så är det socialtjänsten som har det yttersta ansvaret för att ge våldsutsatta stöd och skydd (Hällen & Sinisalo, 2018). I en studie (Ekström, 2018) undersöktes socialtjänstens stöd för våldsutsatta genom intervjuer med socialarbetare i 11 olika kommuner i Sverige. Det framkom då att socialarbetare som arbetar med våld i nära relation upplever att det är bristande kunskap om ämnet i socialtjänsten och att många av deras kollegor blir obekväma och inte alls vill ha med dessa ärenden att göra, det beskrivs som ett känsligt ämne på arbetsplatsen. Vidare beskrivs att samarbete mellan de olika avdelningarna inom socialtjänst ofta kan vara problematiska och de socialarbetare som har hand om ärenden gällande våld i nära relation får ofta arbeta väldigt hårt för att ge den utsatta den hjälp som behövs. Ett exempel tas upp där det i en kommun getts utbildning i våld i nära relation till samtliga inom socialtjänsten vilket gett ett bra resultat, problemet var istället hög personalomsättning vilket försvårade bibehållandet av kunskapen. De nämns även att socialarbetarna upplever att de som som blivit utsatta som får träffa en professionell med kunskap om våld i nära relation är tacksamma för detta och att det underlättar för dom i mötet med socialtjänsten.

(8)

3.2 Offer eller självständig

Våldsutsatta kvinnors berättelser om sig själva kan skilja sig beroende på olika faser av relationen, från att passa in i bilden av “idealoffret” till att vara rationella och självständiga. Idealoffret kan beskrivas som ett narrativ där personerna anses vara svaga och sköra, i behov av stöd. I berättelserna går det även utläsa diskurs gällande en femininitet där kvinnor ställs som underordnade männen (Jarnkvist & Brännström, 2019).

Gällande våldsutsatta som sökt hjälp respektive de som inte sökt hjälp har det framkommit en del skillnader och likheter. De kvinnor som inte har sökt hjälp var äldre, hade högre utbildning och/eller anställning och till större del födda i Sverige. Båda grupperna uppvisade ångest och ett dåligt socialt liv, dock visade de kvinnor som sökt hjälp en högre grad av både ångest och ett mindre givande socialt liv. De kvinnor som inte sökt hjälp hade en högre psykosocial funktion än den andra gruppen, men även högre alkoholkonsumtion. Kvinnorna i båda grupperna hade ofta upplevt våld i barndomen och upplevt samma typ av våld i sina förhållanden och någon gång även allvarligt våld (Dufort et al., 2013).

I en studie av 15 europeiska länder där det jämfördes attityder angående “victim blaming” (skuldbeläggning av offer), var de länder med bättre ekonomi och jämställdhet mellan könen de som var mer benägna att skuldbelägga offren (Haraldsson et al., 2016).

Ett svar på varför det är vanligare att skuldbelägga offren i dessa länder (Garcia & Merlo, 2016) kan vara att att det skulle vara en slags motreaktion på den högre jämställdheten. Att kvinnor har mer makt och kontroll över sitt liv skulle kunna förstärka victim blaming och att förövare till större del skulle bli ursäktade vilket skulle kunna resultera i att våld i nära relation blir mer tolererbart i samhället.

3.3 Vem ses som förövare

Det finns olika typologier för män som utövar våld i sina relationer (Azam Ali et al., 2016). Några av de mest använda för männen är Holtzworth-Munroes typologi som innefattar fyra subtyper, den första är Family only, vilka är den vanligaste typen av förövare och står för ca 50 % av relationerna där det förekommer våld. Dessa personer håller mest troligt våldet i hemmet och är minst troliga att vara allvarligt och frekvent våldsamma. De är även minst troliga att ha drogproblem, kriminella

(9)

beteenden eller visa tecken på personlighetsstörningar. De har ofta svårt att uppfatta sociala signaler och kan då ta till våld för att lösa konflikter med sina partners. Den andra typen är dysphoric– borderline batterers. Förövarna i den här gruppen utövar ofta måttligt till allvarligt våld. De kan visa en viss del av våld utanför hemmet och är av alla grupperna de mest känslomässigt labila personerna. De uppvisar också falska föreställningar om svartsjuka och rädsla för att separeras från sin partner. Deras ilska är explosiv och kan komma när som helst, i denna grupp är drogproblematik vanligt förekommande. Tredje gruppen kallas generally violent and anti-social batterers. Personerna i denna grupp är de mest våldsamma, de utövar frekvent och allvarligt våld mot sin partner, familj och ofta även mot andra utanför familjen. Gruppen är också mer trolig att ha kriminellt beteende och mer benägna att använda vapen och ha alkohol och drogproblematik. Denna grupp är mest trolig att åläggas en diagnos av antisocial beteende störning eller psykopati. Sista gruppen är low level anti-social batterers. Personerna som platsar i den här gruppen utövar till viss del våld både utanför och i hemmet och har ofta ett kriminellt register (dock inte i samma grad som föregående grupp) det är även mindre troligt att de uppvisar symptom på personlighetsstörningar (Azam Ali et al., 2016). Ett liknande tema berörs i en undersökning om huruvida personer skulle döma kvinnors och mäns aggressivitet olika (Carlson & Pollitz Worden, 2005). Det framkom att respondenterna var mer benägna att tillsätta stämpeln våld i hemmet som en olaglig handling då förövaren var manlig än i de fall det var en kvinnlig förövare.

3.4 Medias påverkan

Hur olika ämnen framställs av media är mycket viktigt då dessa påverkar människors uppfattningar om den sociala verkligheten och det görs både direkt och indirekt genom familjemedlemmar, vänner, bekanta och liknande. Det inte bara är människors uppfattningar som media har makten att påverka utan också vad folk kan se som eventuella orsaker och konsekvenser till de som beskrivs. Däremot kan media även vara till stor hjälp genom att lyfta ämnen och göra dom synliga och på så sätt kan till exempel bidrag och sponsring till ideella föreningar och hjälporganisationer öka (Carlyle et al., 2008). Wang (2018) poängterar att massmedia har en stor inverkan på människors uppfattningar och så även på deras beteenden och attityder angående våld i nära relation. Hur media används betonas som mycket viktigt och exemplifierar med en studie av Wang (2018). Det har i studien visat sig att några länder som har tillgång till media där våld i nära relation skildras på ett visst sätt, har en lägre tolerans

(10)

vad gäller våld i nära relation. Medan andra länder vilka även har tillgång till media där ämnet skildras på ett annat sätt visar att de verkar ha en högre tolerans gentemot våld i nära relation. Författaren visar därmed på hur olika media kan användas samt att hur de väljer att skildra ett fenomen har en påverkan på samhällets uppfattningar och attityder.

Personer är mer benägna att sätta stämpeln som förövare på en man då det kommer till fysiskt våld i hemmet. Med fysiskt våld menas sådant som olika former av slag samt tvång till sexuella handlingar. Dessa handlingar kopplas oftare till en man snarare än en kvinna då det gäller vem som ses som förövare. Människors syn kan vara påverkad av sådant de sett i media, där de mer allvarliga och våldsamma händelserna uppmärksammas mer än mindre allvarliga och mildare händelser. Det har också framkommit att människor är mer medvetna om våld i hemmet än de trott. Vilket kan resultera i en stämpel som offer den utsatta kan få i samband med att allmänheten blir mer upplysta om våld i hemmet. Personer som utsatts för våld kan därför bli stigmatiserade och få en ofrivillig offerroll av allmänheten på grund av deras erfarenheter. Det kan finnas en risk för att partnervåld kan bli ursäktat eller inte uppmärksammat då det blivit mer normaliserat (Carlsson & Pollitz Worden, 2005).

4. TEORETISKA PERSPEKTIV

Här redogörs de teorier samt teoretiska perspektiv som anses vara relevanta för arbetet och som kan vara till hjälp för att tolka och analysera resultatet.

4.1 Diskurs

Giddens och Sutton (2016) beskriver en diskurs som ett typ av tankesystem, alltså ett sätt som vi kan tänka på, eller diskutera kring inom vissa ramar. De menar att en diskurs styr samtal om saker genom att sätta upp ramar eller gränser för hur man pratar. Alltså hur man “brukar” prata om något, vad man säger är själva diskursen.

Diskurs kan förstås på olika sätt, ett som delas i de flesta traditioner inom diskursanalysen är att språket ses som en handling och bidrar till konstruktionen av den sociala världen (Svensson, 2019). Vilka språkliga kategorier som tilldelas ett visst ämne påverkar hur detta ämne förstås och uppfattas. En diskurs ses alltså inte bara som ett sätt att förmedla något på ett neutralt sätt utan också att man

(11)

genom diskursen vill uppnå något med det som talas eller skrivs (Bryman, 2016). En gemensam konstruktion som kontinuerligt upprätthålls genom språket vi använder (Mattsson 2015) t ex för att beskriva en kvinna eller en man, eller vad som anses vara kvinnligt eller manligt.

4.2 Språkets makt

För att förstå meningen med en diskursanalys behöver vi förstå varför språket är en så viktig del för hur saker uppfattas samt upprätthålls. För en kritisk diskursanalys är även maktperspektivet en viktig del för att förstå hur diskurser samspelar med varandra samt hur de kan vara över eller underordnade beroende på kontexten kring diskursen. Börjesson & Rehn (2009) skriver om makt och hur språket har möjlighet att påverka oss. De skriver om maktspråk som ett sätt att försvara sina privilegier, eller sin överhet och bestämmande. Hur språket som används kan bli ett verktyg för förtryck, dels genom de ord som används men främst genom den kontext som orden används i. Ett exempel kan vara då vi placerar en person inom en specifik kategori, då diskriminerar vi samtidigt andra tänkbara möjligheter eller val av ord för denna person.

Språket som används för att beskriva en situation påverkas helt enkelt av den kontext som finns. Det språk som används gör nämligen inte enbart anspråk på att visa en del av verkligheten, utan menar även att berätta för oss vad det är som vi faktiskt ser (Börjesson & Rehn 2009). De ord och det språk som används uppmanar oss därmed att skapa ett narrativ för vad som händer. Det sätter ord och känslor på ett händelseförlopp eller en situation. Ett rent språkligt uttalande har inte från början något faktiskt innehåll eller budskap, utan det skapas i den kontext, det sammanhang där det yttras

och avlyssnas i (Börjesson & Rehn, 2009).

Då språket i sig är neutralt men den kontext det används i styr hur det uppfattas och tolkas finns det ett värde i att undersöka både språk och kontext. Då språket är en del av det som sätter gränser och ramar för hur vi människor ska tänka och handla, är det relevant att utforska språk genom en diskursanalys. I en kritisk diskursanalys ser man inte bara på språkets användning och eventuella påverkan utan syftar även till att identifiera maktförhållanden och bidra till samhällsförändring genom att kritiskt analysera de dominerande språkliga konstruktionerna. Det alltså är det konkreta språkbruket på mikronivå i relation till maktutövning i samhället som är centralt i en kritisk diskursanalys (Svensson, 2019; Bergström & Boréus, 2018). Tanken bakom en kritisk diskursanalys är att bidra till någon form av samhällsförändring och därmed även en frigörelse från

(12)

maktförhållanden som kan vara destruktiva eller föråldrade genom att ifrågasätta språket som används (Svensson, 2019).

4.3 Intersektionalitet

Inom en kritisk diskursanalys kan ett intersektionellt perspektiv fördelaktigt användas för att kunna få ett helhetsperspektiv. För att analysera samt få en god bild av det resultat som uppkommer i detta arbete kan en intersektionell analys vara ett hjälpsamt verktyg. Detta då en intersektionell analys syftar till att undersöka och samtidigt teoretiskt förstå hur sociala kategorier upprätthålls och relaterar till varandra (Mattsson 2015), bland annat genom att undersöka det språk som används kring dessa kategorier. En intersektionell analys undersöker de maktrelationer som finns både inom och mellan dessa socialt skapade kategorierna. Detta sätt att analysera bygger på den teoretiska förståelsen att människor automatiskt kategoriserar, samt att dessa kategorier både kan vara dikotoma och hierarkiska.

I socialt arbete används ständigt kategoriseringar för att klassa in olika klienter för att få rätt hjälp (Mattsson, 2015). En person som är i en relation där våld utövas behöver kanske möta en handläggare som har en god kunskap om just detta ämne. Redan där kategoriseras individen in som dels någon som är utsatt för våld men även som hjälpsökande. Dock behöver individen bli en del av denna kategori för att kunna få den hjälpen och expertisen som hen kan behöva. Kategorierna behövs även för att kunna göra det sociala arbetet någorlunda mätbart (Bergmark, Bergmark & Lundström 2011). I och med att evidensbaserad praktik (EBP) fått ett uppsving i socialt arbete blir det omätbara mätbart (Nilsson & Lövkrona 2020) genom dessa sociala kategorier. Det finns ett visst intresse i att kunna mäta hur mycket våld som utövas samt vilka olika sociala grupper det förekommer, dels ur ett forskningsperspektiv men även för att förstå hur dessa samspelar med varandra och påverkar samhället och det sociala arbetet.

För att förstå hur dessa maktstrukturer i samhället kan verka så behöver vi även förstå de sociala kategorier som vi människor skapar och därefter upprätthåller. Dessa strukturer ligger dels utanför oss, men fungerar även på en mer övergripande och strukturell nivå i samhället. Trots detta så är det vi människor som ständigt bär upp dem genom våra tankar och agerande, det är därmed även genom

(13)

dessa som vi har möjligheten att förändra dem (Mattsson 2015). Det finns flera olika förklaringsmodeller (Nilsson & Lövkrona, 2020) och den centrala meningen med dessa är att undersöka och synliggöra offer- och förövarpositioner, samt undersöka det strukturella maktförhållandet som finns mellan dessa två positioner på grund av bristande jämställdhet mellan kvinnor och män i samhället. Utöver det syftar förklaringsmodellerna till att bestrida och synliggöra den avvikelsebeskrivning som finns samt belysa att problematiken kring mäns våld mot kvinnor är mer än ett individuellt problem, det är ett strukturellt problem. Med avvikelsebeskrivning menas personer som utsätts för, eller som utsätter andra för våld tidigare kopplades till att tillhöra avvikande positioner i samhället som till exempel alkoholism, social problematik, invandring eller någon form av psykisk störning (Nilsson & Lövkrona, 2020).

Därmed behövs en förståelse för de sociala kategorierna samt de maktstrukturer som påverkar dessa, denna förståelse kan öppna upp för möjligheten att undersöka kategorierna våldsutövare och våldsutsatt för en närmare kritisk granskning. Detta genom att analysera och ifrågasätta dessa med mer än ett perspektiv som utgångspunkt och för att undersöka hur olika faktorer spelar in och hur olika kategoriseringar får olika status i relation till varandra.

5. METOD

Denna del redogörs för de metoder som har använts, så som analysmetod, hur urval och materialinsamling gjorts. Även etiska ställningstaganden samt metodologiska överväganden presenteras i denna del.

5.1 Analysmetod

Diskursanalys kan ses som ett teoretiskt perspektiv och som en metod, där språket är i fokus. Språket ses som en handling där det påverkar tankar, känslor och upplevelser och med diskursanalysen så vill man studera språkets användning och hur det kan komma att påverka samhället och människor. Diskursanalysen är en metod som kan hjälpa oss förstå hur samhället konstrueras genom språkets användning (Svensson, 2019).

(14)

En kritisk diskursanalys till skillnad från en vanlig diskursanalys, fokuserar på att analysera hur relationen mellan diskurser och makt ser ut och ser språket som en maktresurs. (Bryman 2018). Språket och diskurserna ses inte som ett neutralt sätt att beskriva världen på utan att utan ett sätt att reproducera eller utmana maktrelationer vilket gör diskurser till ett verktyg att använda för att konstruera världen, inte bara beskriva den (Bartolucci & Gallo, 2015).

Syftet med den kritiska diskursanalysen är att visa på hur språket bidrar till skapande och återskapande av maktförhållanden i samhället, alltså att identifiera och analysera orättvisor, förtryck och maktutövanden och på så vis kunna bidra till förändring. Ett viktigt antagande i denna analysmetod är att ideologi kommer till uttryck i det vardagliga språkbruket och att man genom analysen har som uppgift att avslöja språkbrukets dolda ideologier. Begreppet ideologi syftar här till föreställningar och kunskap som bidrar till att upprätthålla maktrelationer och begränsa människors autonomi. Dessa ideologier kommer till kraft genom konkreta praktiker, varav språkbruket är ett sådant, och genom normalisering och naturalisering. Normalisering menas att något är så pass utbrett i samhället och därmed uppfattas som en norm och naturalisering syftar på fenomen av allmänt slag som uppfattas som naturligt. Vanligtvis utsätts man omedvetet vilket bidrar till effektiviteten av reproduktionen av maktrelationerna (Svensson, 2019).

Faircloughs modell av en kritisk diskursanalys beskriver språkbruket i tre nivåer, text, diskursiv praktik och sociokulturell praktik. I den första nivån, text, analyseras uppbyggnaden av text och språkbruk. I nivå två, diskursiv praktik är det textens produktion, konsumtion och distribution som man analyserar. Detta kan till exempel vara hur texten skapas och sprids, hur den hänger samman med andra texter och diskurser och hur den används, läses och kan tolkas av läsarna. I den tredje nivån, sociokulturell praktik sker analysen av texten i ett större sammanhang exempelvis de rådande ideologierna i samhället och vilka maktrelationer som förstärks eller utmanas, det är i denna nivå maktaspekten blir tydlig i analysen (Svensson, 2019).

(15)

5.2 Datainsamling

Nyhetsartiklar samlades in från fyra svenska nationella tidningar varav två dagstidningar, Svenska Dagbladet (SvD), obunden moderat, och Dagens Nyheter (DN), oberoende liberal, och två kvällstidningar, Expressen (EX), obunden liberal, och Aftonbladet (AB), oberoende socialdemokratisk.

Artiklar söktes efter på databasen Retriever Mediearkivet och sökningar gjordes efter artiklar som var både i tryckt press och online. Avgränsning gjordes till de som var publicerade under de senaste 365 dagarna, denna tidsram valdes då mängden artiklar gällande våld i nära relation var omfattande. Vid sökningar på retriever mediearkivet så såg vi en ökning av mängden artiklar under de senaste tre åren varav en stor del av artiklarna var från 2021.

Sökord som användes var “våld i nära relation”, “fridskränkning”, “kvinna, misshandel”, “brott, relation”. Sammanlagt fick sökningarna 1428 träffar varav 62 valdes ut. Första urvalet var vilken typ av artikel det var. Avgränsningen gjordes till artiklar som rör verkliga fall och individer, alltså uteslöts debattartiklar, forskningsartiklar och andra artiklar som inte direkt handlar om ett specifikt fall eller där ämnet diskuteras övergripande. De nyhetsartiklar som valdes ut vid första urvalet är alltså beskrivningar av verkliga fall, förövare och våldsutsatta i våld i nära relation, även våldsutsattas egna berättelser har inkluderats. Det andra urvalskriteriet var att de personer de handlade om skulle vara eller ha varit i en kärleksrelation. Artiklar där relationen mellan individerna inte var klargjort valdes alltså bort. Av dessa 62 artiklar som slutligen valdes ut har citat från 13 valts ut för att beskriva och exemplifiera de diskurser och teman som kunde utläsas i materialet.

Under artikelsökningarna var det inte ett medvetet val att välja artiklar med ett heteronormativt perspektiv, våld i relationer mellan kvinna och man, när vi reflekterade över de sökord som användes vid datainsamlingen så kunde vi urskilja vissa som uteslöt ett icke-normativt perspektiv. Dock var några av sökorden neutrala och resultatet var detsamma.

En större del av artiklarna kommer från april 2021, möjligtvis uppmärksammade media våld i nära relation mer då på grund av fem mord av kvinnor under en kort tidsperiod. Dessa fall är även inkluderade i de utvalda artiklarna då dessa artiklar överensstämmer med resterande urvalskriterier.

(16)

5.3 Genomförande

För att genomföra denna kritiska diskursanalys har Svenssons (2019) fem steg för arbetsgång vid diskursanalys varit utgångspunkten för arbetet.

1. Bekanta sig med det empiriska materialet 2. Organisera det empiriska materialet 3. Närläsning

4. Tematisering 5. Kontextualisering

Att bekanta sig med materialet gjordes genom att scrolla igenom samtliga artiklar, att titta och skumläsa materialet. I detta steg började även organiseringen av det insamlade artiklarna, överlappning av de olika stegen är vanligt (Svensson, 2019). Organiseringen utgick från att dela upp artiklarna i grupper efter forskningsfrågorna, våld i nära relation som ämne, utsatta och förövare, detta för att göra de andra stegen enklare att utföra noggrant.

Närläsning innebär att man läser en text på nära håll, i detta steg är det bra att ställa sig frågor till materialet, våra frågor var: vad berättas här? vad berättas inte? samt vem säger vad? Genom detta steg kan man upptäcka små detaljer och skiftningar i textens språk (Svensson, 2019). Vid tematiseringen delas de teman som hittats vid närläsningen in i kategorier, kategoriseras, och etiketteras, namnges. De kategorier som bildades vid detta steg etiketterades med “grovt fysiskt våld har företräde” i gruppen våld i nära relation som ämne. I grupperna gällande utsatta och förövare utlästes en gemensam kategori, “ointressant som person”. “Ointressant som person” är det som ansågs vara den mest övergripande diskursen angående forskningsfrågan, hur beskrivs den utsatta i relation till förövaren? Detta på grund av diskursens genomgående tema där den utsatta hamnar bakom våld och förövaren. “Grovt fysiskt våld har företräde” är den diskurs som var mest utbredd gällande första forskningsfrågan om framställningen av våld i nära relation.

Vid kontextualiseringen handlar det ofta om att hitta den kontext som inte är direkt synlig i materialet, man går alltså bortom det som är direkt synligt för att kunna tyda det som underförstås. Detta är ett extra viktigt steg vid en kritisk diskursanalys då maktutövning, vilket är stort fokus för kritisk diskursanalys, sker genom textens dolda ideologier (Svensson, 2019) Att våld i nära relation förstås som grovt fysiskt våld är genomgående. Det som underförstås i den text som utgör det

(17)

analyserade materialet är alltså att utgångspunkten är att våld i nära relation är grovt fysiskt våld, vilket gör att det är just den kontex som språket befinner sig i.

5.4 Metodologiska överväganden

Då arbetets syfte är att undersöka hur media skildrar våld i nära relation och dess förövare och våldsutsatta ansågs en diskursanalys vara en lämplig analysmetod. Under arbetets gång upplevdes ett behov av att belysa den makt som media besitter varpå arbetet istället fortsatte med en kritisk diskursanalys som metod.

De empiriska material som valdes ut för att användas vid studien var nyhetsartiklar från tidningar, detta på grund utav den tidsram som var tillgänglig för att utföra arbetet. Nyhetsrapporter, reportage och intervjuer från tv hade behövt transkriberas vilket bedömdes vara för tidsödande. Tidningarna valdes ut efter att de skulle vara rikstäckande, för att få ett nationellt perspektiv och nyhetsmedia, då vi ville se både intervjuer där individer själva får komma till tals och rapporter där en utomstående står för beskrivningen. Våld i nära relation har varit mycket omskrivet den senaste tiden vilket gjorde att en avgränsning behövde göras angående vilka artiklar som skulle inkluderas i undersökningsmaterialet. Artiklar som berör verkliga fall och individer valdes ut, detta ansågs vara av störst relevans för studien som helhet då diskurser angående utsatta och förövare skulle undersökas. Då fokus i studien var våld i nära relation gjordes ytterligare en avgränsning där artiklar som inte hade fastställt relationen mellan individerna till nuvarande eller tidigare parrelation valdes bort.

5.5 Etiska överväganden

Då detta arbete enbart är baserat på sekundärdata i form av nyhetsartiklar som finns publicerade online för alla att ta del av fanns inget genomgående behov att ta hänsyn till flera av de forskningsetiska principerna. Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer är uppdelade i fyra krav, dessa är samtyckeskravet, informationskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informationskravet utgår från att de som deltar i studien ska få information om att deltagandet är frivilligt och att de kan avbryta sitt deltagande när som helst, de ska även informeras om vad som förväntas om dom, syftet med studien och annan information som kan tänkas påverka deras beslut att delta. Samtyckeskravet menas att samtycke att delta i studien ska inhämtas från deltagarna. De

(18)

uppgifter som inhämtas om deltagarna i studien ska behandlas med största möjliga konfidentialitet, detta är det som utgör grunden i konfidentialitetskravet. Det fjärde kravet är nyttjandekravet vilket innebär att de uppgifter som samlas in i samband med studien för endast användas för sagda ändamål.

Då denna studie endast är baserad på sekundärdata går det inte förhålla sig till de etiska principerna som vid studier med primärdata. Informationskravet är inte möjligt då vi inte har samlat in några nya uppgifter utan studien är baserad på redan befintligt material. Samtycke behövs ej då materialet är inhämtat från media (Vetenskapsrådet, 2002).

Allt material som använts i studien är från källor som är offentligt tillgängliga, vilket gör att de personuppgifter som kan utläsas i studien redan finns tillgängliga för allmänheten. De personer som benämns i artiklarna har inte medverkat i syfte att det de säger skulle användas till denna studie. Däremot borde de med tanke på deltagandet vara medvetna om att de som sägs kommer bli offentligt och därmed också kunna användas till andra ändamål. Även journalisten borde vara medveten om detta. Inget av det insamlade materialet kommer heller användas i något annat syfte än utförandet av denna studie.

5.6 Studiens tillförlitlighet

För att bedöma studiens tillförlitlighet har vi utgått från fyra delkriterier som beskrivs i Bryman (2016) som används vid undersökningar i kvalitativ forskning. Dessa är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera.

Trovärdighet handlar om att det är viktigt med transparens i arbetet och sina beskrivningar så att läsarna kan avgöra hurvida dessa är acceptabla då den sociala verkligheten kan beskrivas på många olika sätt (Bryman, 2016). För att uppnå trovärdighet så har våra påståenden utvecklats och förklarats och citat från nyhetsartiklar har använts för att styrka och visa hur slutsatser tagits och hur beskrivningar har gjorts. Arbetet har baserats på sekundärdata vilket författarna har tagit ställning till. Därför beskrivs det att det i vissa fall av resultatet kan bero på eventuella formuleringar, baktankar eller liknande. Överförbarhet kan beskrivas som strävan efter att generalisera inom det egna materialet, hur man har gått tillväga för att utföra studien ska noggrant beskrivas så att studien ska kunna göras igen. Dock är det svårt att få samma resultat inom kvalitativ forskning men mönster bör kunna utläsas och generaliseras (Bryman, 2016). Studien har genomgående strävat efter att vara

(19)

transparent där alla steg, beslut och uteslutningsprocesser beskrivits för att möjliggöra generalisering av studien. För att göra studien pålitlig ska metodbeskrivningen vara så utförlig som möjlig där man beskriver de steg man tagit genom arbetets gång (Bryman, 2016). Metoden beskrivs steg för steg så att det ska vara lätt att följa med i hur arbetet gått till så läsaren ska kunna bedöma arbetets pålitlighet. Båda författarna har varit samstämmiga i både utvecklingen och utförandet av metoden för att säkerställa att resultatet blir så pålitligt som möjligt. Det sista delkriteriet, möjlighet att styrka och konfirmera utgår från att man försöker säkerställa att studien gjorts i god tro, utan att arbetet medvetet påverkats av personliga värderingar (Bryman, 2016). För att säkerställa att författarnas egna värderingar inte påverkat arbetet har ställningstaganden och påståenden styrkts och beskrivits med citat för att visa på hur de slutsatser som beskrivs har framkommit.

6. RESULTAT OCH ANALYS

Det var 62 nyhetsartiklar som valdes ut för analys, resultatet av dessa har delats upp i två underrubriker baserade på forskningsfrågorna. Den diskurs som var mest framträdande för den första frågeställningen, vilka diskurser framkommer i nyhetsartiklar när våld i nära relation beskrivs, var “grovt fysiskt våld har företräde”. Diskursen som tog mest plats gällande andra frågeställningen, vilka diskurser används när den utsatta beskrivs i relation till förövaren, var “ointressant som person” Diskurserna kommer exemplifieras och förklaras med citat från 13 av nyhetsartiklarna, Aftonbladet (AB), Dagens nyheter (DN), Svenska dagbladet (SvD) och Expressen (EX) är de nyhetskällor som använts och förkortningar av dessa kommer användas vid hänvisningar till citat.

6.1 Våld i nära relation

Vid granskningen av det insamlade materialet med fokus på våld i nära relationer som ämne var den mest återkommande och framträdande diskursen “grovt fysiskt våld har företräde”. I nästintill samtliga artiklar var det grova fysiska våldet i fokus, desto allvarligare våld som använts desto allvarligare porträtteras situationen. Detta var en repetitiv diskurs både i de fall det var en journalist som återberättar om en händelse eller om det var den utsattas egna utsaga eller annan som

(20)

återberättar en händelse. Ord såsom “fruktansvärt” och “dödligt” används för att betona och markera våldets karaktär vid det grövre slaget av fysiskt våld och ofta att den utsatta varit i behov av sjukhusvård. Andra typer av våld tar också viss plats dock inte alls i samma utsträckning och med samma fokus. Det kan vara någon mening eller ett inledande stycke där det benämns övergripande och utan någon någon väsentlig förklaring eller betoning. Även våld av fysisk karaktär som inte ger den utsatta omfattande fysiska skador förminskas och framställs som mindre viktiga.

Det som underförstås i det material som analyserats är att våld i nära relation ses som grovt fysiskt våld. Den kontex som språket hittas i är alltså att grovt fysiskt våld är utgångspunkten för vad våld i nära relation anses vara. Följande citat är från en intervju med två våldsutsatta som nu vill visa hur våldet kan se ut ”Hon fick intuberas för att inte kvävas. När Jenny vaknade på sjukhuset var stora delar av den grova misshandeln raderade ur hennes minne.” (AB, 10/5–21). I detta citat går det två gånger utläsa att våldet har krävt sjukhusvård för kvinnan, konstaterandet att hon vaknade på sjukhus och att hon var tvungen att intuberas. Att sjukhusvård varit nödvändig beskriver också att det var allvarligt fysiskt våld hon blivit utsatt för, även beskrivningen av minnesförlusten tyder på detta. Orden “grova” och “misshandel” har använts vilket betonar och förstärker graden av våldet som brukats. Detta genom att betona att det inte har varit “bara” en misshandel och “misshandel” i sin tur emfaserar att våldet klassas som just det. Här går det utläsa explicit att kvinnan blivit utsatt för grovt fysiskt våld. ”Han ska ha slagit henne i huvudet, men hon har inte behövt uppsöka vård, säger Lars Hedelin, presstalesperson vid polisen.” (EX, 22/4–21) I detta citat får man uppfattningen om att situationen inte är lika allvarlig. Det uttrycks att hon fått ett slag men inga ord används för att beskriva slaget. I samma mening konstateras också att sjukhusvård inte har varit nödvändigt, vilket explicit målar upp en bild av en mindre allvarlig situation. Valet av meningens formulering och det avskalade språket framställer händelsen som mindre intressant och skadlig än situationen vid citatet som nämndes ovan. Detta är ett citat där journalisten har återgett ett citat från en utomstående professionell, vilket kan ha betydelse för det avskalade språket, utgången blir dock densamma, att allvarlighetsgraden i situationen förminskas.

Även i detta citat där en våldsutsatt intervjuats och journalisten återberättar en händelse förmildras våldet “Han hade visserligen gett henne en örfil en gång.” (AB 1/5–21). Genom att orden “visserligen”, “örfil” och “en gång” används ihop för att beskriva detta våld förmildras det genom att

(21)

konstatera att han har slagit henne, men bara en örfil och bara en gång. Längre ner i samma artikel står det “Våldet mot hennes hals var så kraftigt att hennes tunga, läppar och luftrör svullnade upp.”, detta citat rör alltså samma par men en annan händelse. Här beskrivs våldet utförligt och att det är grovt fysiskt våld, mot halsen och kraftigt, och även fysiska konsekvenser av detta. Citatet ovan med örfilen är något som nämns i förbifarten medan det grova fysiska våldet tar betydligt mer plats. Den tydliga diskursen där det grova fysiska våldet har företräde och andra typer förminskas ger denna typ av våld en överlägset överordnad position. Subtypen “family only”, där våldet inte är lika grovt och frekvent, framhålls som den vanligaste av våldsutövarna och står för 50% av de relationer där våld förekommer (Azam Ali et al., 2016). Detta tyder på att det är en stor del av våld i nära relationer som inte är av det grova fysiska slaget, vilket är något som blir missvisande i rapporteringen då denna typ inte får någon plats i nyhetsflödet.

I utsattas egna utsagor berättas ofta att det börjat med mindre allvarligt fysiskt våld och andra typer av våld såsom psykiskt, kontrollerande beteende och förolämpningar. Vilket tyder på att dessa typer är minst lika viktiga om än inte ännu viktigare att belysa då man skulle kunna undvika det grövre fysiska våldet. Följande två citat är från en intervju med en kvinna som varit utsatt för våld i nära relation och kommer exemplifiera skillnaden då den utsatta själv beskriver dessa typer av våld och då journalisten gör det. “Han skjutsade mig till jobbet och sen kom han och hämtade mig också. Och så fortsatte det här. De små, små stegen till att kontrollera och isolera mig.” (AB 3/5-21). I det här citatet beskriver kvinnan händelser som hon anser vara av betydelse för det kommande fysiska våldet som hon utsattes för. “Våldet kom smygande. Ett hårdhänt tag i armen. Ett omättligt kontrollbehov” (AB 1/5-21), i detta citat är det journalisten som beskriver upptrappningen till det grövre fysiska våldet. Det går utläsa en skillnad mellan dessa citat. Kvinnan beskriver vad hon anser är händelser som lett fram till kontroll och isolering, vilket inte utesluter dessa två som våld i sig, vilket det är. Journalistens konstruering av sin mening kan tolkas som att ett “hårdhänt tag i armen” och “kontrollering” inte räknas som våld, i varje fall inte allvarligt sådant då dessa beskrivs som upptrappning till våldet, genom beskrivningen att våldet kom smygande. Detta när ett hårdhänt tag och kontrollering i själva verket är våld i sig.

(22)

I linje med Alfredsson et al. (2016) är de typer av våld som inte är av allvarlig fysisk karaktär underrepresenterade i media. Denna diskurs där det grova fysiska våldet hamnar i så stort fokus och andra typer i skymundan resulterar i en konstruktion där våld i nära relation enbart ses som allvarligt fysiskt våld där det är män som utövar grovt fysiskt våld gentemot sin kvinnliga partner eller ex partner. Enligt statistik ser könsfördelningen ut så i 85% av fallen (NCK, 2021), dock utesluter det inte andra konstellationer. Citat som exemplifierar denna konstruktion ytterligare, ”Han slog henne första gången med knuten näve 2014. Då var redan Cissela så nedbruten att hon inte hade kraft att lämna honom.” (AB 10/5–21) “Både Jenny och Cissela har även fått kämpa för att få den eftervård de behövt. Som brottsoffer upplever de båda att när de fysiska skadorna läkt så lämnas man lite åt sitt öde.” (AB 1/5–21). Dessa citat är från intervjuer med två kvinnor som varit våldsutsatta och där journalisten återberättar. Första citatet tyder implicit på att kvinnan har blivit utsatt för psykiskt våld med formuleringen “så nedbruten så hon inte hade kraft”, även att fysiskt våld kan ha förekommit tidigare då det konstateras att det var första gången “med knuten näve”. Ingen vidare utveckling eller beskrivning av vad som hänt tidigare som gjort henne nedbruten finns i artikeln. Detta och efterföljande citat visar att andra typer av våld och de psykiska skadorna efter detta är något som behöver tas på allvar och få fokus. Hade det som föranlett det grova fysiska våldet och gjort kvinnan så nedbruten uppmärksammats och hjälp erbjudits redan där hade kanske de senare våldsamma händelserna kunnat förhindras. I det senare citatet går det utläsa hur samhället enligt kvinnorna har prioriterat det fysiska våldet och gett vård för de skadorna men det psykiska skadorna som efterlämnats har inte prioriterats lika högt, eller inte alls som det antyds i citatet. Dessa citat är några av flera exempel som visar på att konstruktionen existerar i samhället.

Två nyhetsartiklar berörde ombytta könsroller, kvinnor som slagit sina män. Även i dessa artiklar beskrivs det fysiska våldet som prioriterat. I en av de få nyhetsartiklarna beskrivs omfattningen av den utsattas skador mycket tydligt. “Han var utsatt för tortyrliknande våld (. . .) Skadorna han uppvisade listades av läkare i punktform - på drygt fem sidor. (. . .) Attacken pågick under nästan tre timmar - med en paus om 20 minuter.” (AB 4/5–21). Våldet beskrivs av journalisten som omfattande och de skriver ytterligare i artikeln att mannen hade sådana skador då han kom till sin arbetsplats att kollegorna valde att skjutsa honom till akuten för att få vård. I denna mening får man en upplevelse om ett mycket omfattande våldsutövande som pågått under en lång tid.

(23)

Då denna diskurs gällande det grova fysiska våldet är så pass central är det möjligt att reflektera över varför våldet kvantifieras, görs mätbart på ett sätt. Vi märkte precis som Nilsson och Lövkrona (2020) att våldet beskrivs på ett kvantitativt sätt, det staplas upp i praktiska exempel som går att räkna upp. En anledning till detta skulle kunna vara att andra former av våld är svårare att räkna upp då de baseras på en personlig upplevelse av en situation, snarare än faktiska “bevis”. I och med att grova fysiska typen av våld beskrivs mer omfattande blir det därmed överordnat andra typer av våld, samt diskurser gällande våld. Vilket kan vara en anledning till att de mindre synliga våldet inte presenteras i dessa artiklar och kanske även lättare missas av samhället eller av professionella.

I och med hur media väljer att framställa våldet så påverkas inte enbart hur samhället ser på våld i nära relation, utan media även makten att påverka vad som ses som orsaker och konsekvenser (Carlyle et al., 2008). Alltså påverkas vad som ses som varningssignaler, tecken på att våld kanske förekommer i en relation och vad konsekvenserna av våldet blir. I många av artiklarna kan man uppfatta att de som blivit utsatta på olika sätt farit illa psykiskt även om det är grovt fysiskt våld som är det som får mest fokus. Den mentala hälsan är en av de långvariga konsekvenserna av våld i nära relation (Dufort et al., 2013). Detta är något som borde belysas mer och inkluderas i konstruktionen av begreppet våld i nära relation då det uppenbarligen är något som är ett stort problem bland våldsutsatta. Det förekom i flera artiklar även ett större antal olika hjälpnummer, information om organisationer samt platser att vända sig till med frågor, för att få stöd eller hjälp. Vilket i sig kan ge en positiv verkan både för personer som kan vara utsatta men även för de som misstänker att våld kan förekomma i deras närhet då organisationernas arbete uppmärksammas och görs mer lättillgängligt. Nyttan av detta kanske hade kunnat bli större om de olika typer av våld och varningssignaler hade fått mer utrymme och blivit belyst ytterligare. Då personer som blir utsatta på något av dessa sätt hade fått information, kanske kunnat reagera och kanske i vissa fall fått hjälp innan det riskerar att våldet utvecklas till det grova fysiska våld som media gärna belyser.

6.2 Utsatta i relation till förövaren

Vid analysen av materialet som samlats in angående den utsatta var det magert med beskrivningar angående dennes person eller liv i övrigt, vilket resulterade i diskursen “ointressant som person”. I

(24)

diskursen återfinns ett utbrett tema, fokuset riktas bort från den utsatta och ges till våldsutövaren och våldet. Även i denna diskurs är det underförstått att våld i nära relation ses som grovt fysiskt våld, vilket resulterar i samma kontex som ovanstående diskurs. Det uttrycks inte explicit att de utsattas personligheter skulle vara ointressanta på något sätt, dock framkommer det nästan enbart information om det våld de fått utstå eller så skiftar fokus över till våldsutövaren.

Citatet nedan är från en intervju med en kvinna som blivit utsatt för våld i nära relation under en längre tid, i artikeln beskrivs hon dock inte som en överlevare eller stark. Fokus i artikeln ligger på våldet hon utsattes för av sin dåvarande partner och hur hon kunde låta detta ske.

Carita, 46, hade på ett sätt tur. Hon överlevde (…) Carita var nykär och förblindad (…) han var så trevlig och snäll med mina barn. Han satte mig på en piedestal, säger Carita (…) Misshandeln eskalerade. Sparkar och slag förekom allt oftare och 2018 misshandlades Carita så svårt att hon hamnade i respirator flera dagar (…) I dag bor Carita i en lägenhet i Trollhättan med sina yngsta barn och katt. Över hennes vänstra kind löper ett ärr som varje dag påminner henne om det som hände. (AB 19/4–21)

Artikeln präglas av ett vålds- och offerperspektiv där den utsatta beskrivs som en individ utan någon vidare förmåga att agera utan utomståendes påverkan. I citatet ovan går det inte utläsa något om den utsattas person eller agens i någon större utsträckning, fokus skiftar till det våld som hon utsatts för, bland annat “misshandeln eskalerade”, “sparkar och slag”, “hamnade i respirator”. Den våldsamma partnern beskrivs av henne som att “han var så trevlig och snäll”, “han satte mig på en piedestal”. I artikeln beskriver de att hon var “nykär”, “förblindad” och med dessa ord går det att tolka att hon lät våldet pågå men såg förbi det, hon framställs också som emotionell genom detta vilket hör ihop med den femininitet som kopplas ihop med idealoffret (Jarnkvist & Brännström 2019). Att våldet sedan eskalerade till att hon hamnade i respirator beskrivs som punkten då hon kunde ta sig ur relationen, vilket bidrar till uppfattningen att hon själv inte har någon egen kraft att ta sig ur situationen. I den senare delen av citatet ovan “I dag bor Carita i en lägenhet i Trollhättan med sina yngsta barn och katt. Över hennes vänstra kind löper ett ärr som varje dag påminner henne om det som hände.” (AB 19/4–21) börjar en kort beskrivning av hennes nuvarande situation, boende och familj. Det övergår dock fort till påminnelsen om våldet hon utsatts för då

(25)

journalisten drar fokus tillbaka dit genom att påpeka ärret över hennes kind. På detta vis placeras kvinnan ännu en gång bakom det hon utsatts för och våldet sätts i centrum.

Istället för att beskriva vad hon blivit utsatt för hade fokus kunnat ligga på bland annat hennes känslor, ageranden och tankar under och efter. Vad som fick henne att lämna samt hur hon gick tillväga för att lämna situationen. Detta hade lyft fokus från förövaren och de fysiska skador som orsakats henne samt hade det kunnat förändra bilden att hon enbart identifieras som en person som blivit utsatt för något hemskt. Hon hade därmed synliggjorts och kunnat beskrivas som en person som är stark och uthållig som lämnade en mycket svår situation snarare än att bara identifieras som en person som har blivit utsatt för något hemskt.

Den utsatta sätts i en kategori som offer, våldsutsatt, då det är detta som framhävs i texten. Ett annat exempel där den utsatta sätts i en kategori som offer är detta citat “Hon är ett brottsoffer men använder ändå ordet återfall när hon talar om risken för att hon ska gå tillbaka till honom.” (EX 23/4–21). Här har den utsatta uttryckligen inte benämnt sig själv som offer men trots detta placeras hon i den kategorin utifrån hur den färdiga texten som publicerats är formulerad. “Jag har varit öppen med att det finns risk för att det blir ett återfall och om jag blir fast igen hos honom är jag rädd för att det blir min död, säger Ella.” (EX 23/4–21) detta citat är från samma artikel, det och citatet ovan kan uppfattas som att kvinnans synsätt är ointressant. Det finns inte någonstans i artikeln en utveckling om varför hon använder ordet återfall och inte identifierar sig som ett offer. Hade detta lyfts i artikeln hade kvinnan blivit mer synliggjord och visat på ett större intresse för henne som person och hennes tankar om sin situation.

En möjlig anledning till att rapporteringen av individerna porträtteras på det här sättet kan vara den etik journalisterna har att förhålla sig till. Att de vill skydda sina informanter. Dock verkar detta försök till att inte vara för utlämnande istället ge en skev bild av verkligheten där de som blivit utsatta står utan agens. Den utsatta hamnar i skymundan, bakom våld och förövaren och ges en underordnad position. En artikel som ger tydligt exempel på detta har rubriken “Här är männen som misstänks ha mördat de fem kvinnorna” (AB 21/4–21). Redan här går det utläsa att förövarna, i detta fall männen är det som är i centrum för artikeln som följer. De utsatta, kvinnorna som mördats har av rubriken buntas ihop och blir underordnade, oavsett om det beror på att tanken med rubriken

(26)

är ett säljvärde, “clickbait” eller försök till att skydda kvinnorna så porträtteras dom oavsett som bara som en och samma. Det ska poängteras att det i artikeln endast framkommer i tre av fallen att det rör sig om mord i en parrelation, dock är temat genomgående i samtliga fall. “Misstänkt på sannolika skäl för mord på en kvinna i 20-årsåldern. Var tidigare en lovande fotbollstalang. (. . .) Han bodde tillsammans med kvinnan som han hade en relation med.” (AB 21/4–21). Dessa citat från ett av fallen som nämns i artikeln sätter tydligt förövaren i första rum, fokus ligger på honom och den utsatta hamnar i bakgrunden. Den utsatta benämns som “en kvinna” och inte mycket mer. “Kvinnan har tidigare berättat om hur hon utsatts för våld och övergrepp av maken, som flera gånger ska ha behandlats för sitt missbruk.” (AB 21/4–21) detta är ett citat från ett annat av fallen i artikeln där det beskrivs att kvinnan har berättat om vad hon fått utstå i förhållandet men direkt går det tillbaka till mannen och att han ska ha behandlats för sitt missbruksproblem. Inget nämns vidare om hur kvinnan fått hjälp i sin situation eller om hon har det och om inte, varför. Däremot står det mycket i texten angående mannens missbruksproblem vilket riktar mycket fokus till förövaren. Även våldet får en generös plats genom bland annat dessa citat “Mannen ska ha suttit över kvinnan samtidigt som han högg henne, enligt Aftonbladets källor. (…) Många ska ha blivit vittne till den brutala attacken och stationen spärrades av.” (AB 21/4–21). Det är tydligt även här att fokus i texten ligger på förövaren och vilket slags våld den utsatta fått utstå.

Ytterligare en förklaringsmodell som tas upp för att beskriva förövaren är då hen beskrivs som “svag” på något sätt. Som detta fall där domen fått förmildrande omständigheter i form av en förlossningsdepression och att detta till viss del ska förklara våldet mot sin partner.

rätten tar viss hänsyn och skriver i domen att det inte helt går att bortse från den depression som hon uppenbarligen drabbats av efter förlossningen och som i vart fall delvis skulle kunna förklara hennes beteende. (AB 4/5–21)

Det går i detta citat utläsa att det skulle vara uppenbart att kvinnan drabbats av en förlossningsdepression och att detta på något sätt skulle förklara varför hon utövat våld mot sin partner. Ytterligare en artikel berör en kvinna som huggit mannen hon har en relation med, i denna beskriver de en känslomässig storm, hur hon omotiverat reagerat i vrede, ett aggressionsutbrott som lett till dödligt resultat. “Vi påstår att hon gjort det här i ett hastigt vredesmod, det är ett omotiverat aggressionsutbrott, säger åklagaren” (EX 17/7–20).

(27)

Med dessa förklaringsmodeller finns det flera exempel, bland annat “Den häktade mannen ska enligt Kvällsposten genomgå (. . .) en mindre rättspsykiatrisk undersökning.” (SvD 3/4–21). Det är inte helt ovanligt att våldsutövaren på något sätt beskrivs ha någon form av social problematik, ett tidigare missbruk, lider av psykisk ohälsa eller liknande. Detta blir på något sätt förmildrande då journalisten väljer att betona dessa delar i sin nyhetsartikel, ett sätt att skilja våldsutövaren från “vem som helst”. Detta trots att våld förekommer i alla samhällsklasser (Nilsson och Lövkrona, 2020; Dufort et al., 2013).

Detta är i linje med Holtzworth-Munroes typologi gällande våldsutövare och de olika grupperingar som våldsutövare placeras in i där en grupp tenderar att vara känslomässigt labila och en annan av grupperna att ha någon slags psykisk problematik (Azam Ali et al., 2016). Även i denna diskurs är dock den vanligaste typen av förövare, där psykiska sjukdomar inte är vanligt, underrepresenterade. Vid analysen av materialet fann vi att detta är ett mönster i hur journalisterna beskriver våldsutövare med att de led av någon form av psykisk ohälsa, depression, någon form av missbruk eller liknande beskrivning som ibland beskrivs på ett förmildrande sätt. Vilket också är något som Nilsson och Lövkrona (2020) tar upp, en form av avvikelsebeskrivning gällande personer som utövar samt personer blivit utsatta för våld. Där de förklarar att samhällssynen tidigare kategoriserade in dessa individer till avvikande positioner såsom alkoholism, invandring eller någon form av psykisk störning. Detta är alltså en förklaring som vi även ser i materialet vi arbetat med. Bland annat i denna artikel gällande en kvinna som blev mördad av sin man, de skriver

Kvinnans man har tidigare friats efter anmälan om grov kvinnofridskränkning (. . .) Den 46-årige mannen, som är ostraffad, har under senare tid arbetat som taxiförare och tjänat drygt 400 000 kronor/år. (. . .) direkt vid den första häktningsförhandlingen beslutades att han skulle genomgå en mindre rättspsykiatrisk undersökning. (EX 20/4–21).

De beskriver till en början våldsutövaren som ostraffad, arbetande och friad efter en anmälan. För att sedan skapa en ifrågasättande ton till hans status och psykiska hälsa genom att beskriva att det direkt beslutats att göra en rättspsykiatrisk undersökning. Utöver det beskriver journalisten enbart den våldsutsatta som “hans nya sambo”, “mamma” samt “invandrad från Irak” i följande citat, “Hans nya sambo som också blev mamma till hans fyra barn, invandrade till Sverige från Irak“ (EX 20/4-21). Våldsutövaren beskrivs som psykiskt instabil och den våldsutsatta som invandrare, precis som tidigare nämnt hur Nilsson och Lövkrona (2020) beskriver att våldsutövare och utsatta tidigare

(28)

haft en form av ursäktande beskrivning som avvikande i samhället. Den utsatta kvinnan beskrivs dock som underordnad mannen då de i artikeln framställde honom till en början som en man som tidigare friats från anmälan samt haft ett stabilt arbete. Oavsett om artikeln är skriven för att “skydda” den mördade kvinnans integritet eller ej så har hon fått en underordnad position i artikeln. Hon blir placerad i tre underordnade kategorier kvinna, etnisk minoritet och “bara” mamma, alltså att hon inte jobbar, då detta poängteras längre ner i artikeln. Beskrivningen ger en bild av en passiv person som enbart tillhör någon annan, det vill säga mannen och barnen snarare än kvinnan bakom. Hon blir en del av kategorin som en invandrad fru och mamma som blivit mördad av sin man.

Följande citat är från en intervju med en kvinna som varit utsatt för våld av sin expojkvän, de beskriver att han för närvarande sitter på anstalt och hon uttrycker ändå en tydlig rädsla för mannen och vad som kan hända då han går fri. “Fram till dess är jag fri att leva mitt liv som jag vill. Sen kommer jag förmodligen dö, han kommer göra allt han kan för att få tag i mig, säger hon.” (DN 25/4–21). Även då kvinnan blivit “fri” är hon en passiv deltagare som enbart inväntar dagen då våldsutövaren har villkorlig frigivning och som hon beskriver, då hon kommer dö. Våldsutövaren beskrivs av henne som någon som har en starkt överordnad position då han kontrollerar hennes liv och rädsla även om han inte har möjlighet att nå henne. Hon beskriver på egen hand en utsatthet och hjälplöshet som hur idealoffret beskrivs (Jarnkvist & Brännström 2019).

Ovanstående analys av hur den utsatta framställs i relation till förövaren visar att den som utövar våldet får mer fokus och får en form av ursäktande kategori som psykiskt instabil. Medan den utsatta med de smala beskrivningar som kan utläsas, istället framställs som ett idealoffer. Det som går utläsa om de som blivit utsatta för våld tenderar att beskriva dessa individer som idealoffer, alltså svaga, sköra och i behov av stöd. Men även att kvinnorna underordnas män på ett sätt som beskrivs genom att till exempel som ovan, beskriva henne enbart i relation till mannen. Eller då hon beskrivs som passiv, utsatt och hjälplös, till exempel genom beskrivningen “efter att polisen letat igenom lägenheten flera gånger hittade de kvinnan avsvimmad, skadad och gömd i en förvaringslåda under sängen.” (AB 5/5–21). I detta exempel går det att utläsa explicit att kvinnan var i en mycket utsatt situation dels då hon var medvetslös, men även då hon var skadad, vilket också gör henne helt hjälplös i sammanhanget trots polisens närvaro. Hennes tillstånd gör att hon inte kan ropa på hjälp och även om lådan hon gömts i inte var låst så hade hon inte kunnat ta sig därifrån på något sätt. Precis som

(29)

nämnt tidigare så beskriver både media och de intervjuade själva en utsatthet och hjälplöshet i den situation de varit i, men med dessa beskrivningar av individerna kommer även en passiv roll. Där de underförstått blir enbart “den utsatta” utan någon vidare agens eller egen makt i situationen.

Media besitter makten att placera individer i dessa olika kategorier som ställs emot varandra genom att använda vissa ord och diskurser som på ett sätt är oförändrade sedan en längre tid. Bland annat hur våldsutövare och utsatta fortsätter att beskrivas som avvikande, trots att diskursen mäns våld mot kvinnor uppmärksammats mer och mer (Nilsson & Lövkrona 2020) både i tidningar och på sociala medier. Så hur dessa artiklar väljer att beskriva personerna inblandade i våld i nära relation påverkar därmed även hur samhällsdebatten och diskursen ser ut om ämnet. Media påverkar även hur maktrelationen mellan utsatt och förövare kan förstärkas av denna diskurs. Även om beskrivningen av förövare inte skiljer sig när det kommer till kön, så är fortfarande den större delen av förövarna män och den större delen utsatta är kvinnor. Vilket i sig bidrar till att placera de olika könen i dessa kategorier. Ett exempel på detta är citaten ovan där männen mördat fem kvinnor, det är anonymt i den form att inga namn anges. Dock poängteras det att det är just männen som är förövare och kvinnorna som är de utsatta. Detta bidrar till att samhället bibehåller den könsmaktsordning där män är överordnade kvinnor, även i ett relativt jämställt land som Sverige.

7. DISKUSSION

Syftet med studien var att undersöka diskurser i media gällande våld i nära relation som ämne och hur utsatta framställs i relation till förövaren. Under arbetet med materialet framkom en mycket tydlig diskurs, det grova fysiska våldets företräde. Då en diskursanalys är byggd på tolkningar så har vi tillsammans utarbetat hur vi ska analysera nyhetsartiklarna, dels för att se till att tolkningarna av de teman vi hittat är objektiva men även för att se till att analysen blev så sammanhållande som möjligt. Resultatet hade därmed kunnat se annorlunda ut om det skulle göras om. Men med samma förutsättningar, material och procedur tror vi att även andra skulle kunna finna samma mönster och diskurs som vi gjort.

References

Related documents

Kvinnan kan känna en rädsla för själva uppbrottet från mannen, eftersom förekomst av dödligt våld ökar när kvinnan är på väg att lämna mannen eller har

behandlingsinsatser för den som utövar våld. En bättre samverkan kan tänkas leda till större förutsättningar att erbjuda en mer individanpassad behandlingsform för att

En litteraturstudie över hälso- och sjukvårdspersonalens kunskap och erfarenhet i arbetet med kvinnor utsatta för våld i nära relation utgör ett viktigt underlag för att

Våld i nära relation finns i alla former av nära relationer mellan personer och för att strategin ska inkludera andra könsidentiteter och relationssammansättningar

Strategin avseende våld i nära relation involverar all personal inom Kiruna kommun inom ramen för sitt respektive uppdrag.. I förlängningen påverkar strategin även invånare

Kunskapen ligger till grund för att förebygga våld i nära relationer och särskilt uppmärksamma kvinnor som utsätts för våld och barn som upplevt våld samt säkerställa att

Syftet med denna studie är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av vad som påverkar nutritionen vid vård av äldre inom

Även om Martin & Garcia (2011) visar, i sin studie av kvinnor från USA men med ursprung från Mexico, att våldet minskar under graviditeten jämfört med innan, så