Olika objekts påverkan på djupseendet

(1)

(2)

Examensarbeten gjorda vid Högskolan i Kalmar, Naturvetenskapliga institutionen, och lista över dessa kan beställas via www.hik.se/student

eller Högskolan i Kalmar Naturvetenskapliga institutionen 391 82 KALMAR Tel 0480-44 62 00 Fax 0480-44 73 05 e-post: info@nv.hik.se

Examensarbeten gjorda på Högskolan i Kalmar finns på www.hik.se/student

Detta är ett examensarbete och studenten svarar själv för de framlagda resultaten och slutsatserna i rapporten.

(3)

Olika objekts påverkan på djupseendet

Tomas Hall

Optikerprogrammet 180 hp

Examensarbete 15, VT 2009

Handledare intern: Naturvetenskapliga Institutionen

Staffan Carius Högskolan i Kalmar

Universitetslektor 391 82 Kalmar

Handledare intern: Naturvetenskapliga Institutionen

Peter Lewis Högskolan i Kalmar

Universitetsadjunkt, BSc. Optom., Optiker 391 82 Kalmar

Examinator: Naturvetenskapliga Institutionen

Peter Gierow Högskolan i Kalmar

Professor 391 82 Kalmar

Abstrakt

Syfte:

Djupseendet är en av de högsta funktioner som hjärnan använder. På grund av detta varierar djupseendet mellan individer. Denna variation fungerar även på vilka olika slags ledtrådar man får till djupseendet. Olika typer av objekt stimulerar djupseendet olika mycket. Optotypernas form kan stimulera till olika ledtrådar. Har detta någon inverkan på djupseendet och går det att avgöra om olika sorters optotyper har olika inverkan på djupseendet?

Metod:

Elva försökspersoner genomgick en synundersökning för att optimal korrektion och synskärpa skulle bestämmas. Därefter utfördes en reell mätning av djupseendet med en modifierad Frisby Davis Distance Stereotest. Olika optotyper användes för att undersöka effekten av optotypens uppbyggnad på djupseendet.

Resultat:

Medelvärdet för djupseendet vid optotyper som var olikformade låg på 9,90″ ±5,02″. Vid optotyper som bestod av lika stora cirklar var medelvärdet 12,83″ ±5,33″. Vid cirkulära optotyper av olika storlek var medelvärdet 12,14″ ±5,89″ Skillnaden i uppmätt djupseende var signifikant (Students två-sidig t-test) både mellan irregulära optotyper och lika stora cirklar (p= 0,0190) och mellan mellan irregulära optotyper och cirklar av olika storlek (p= 0,0267)

Slutsats:

(4)

Summary

Stereopsis is one of the most advanced functions in the human brain. Different objects and depth-clues also contribute to how we determine depth in our environment. Because of this, stereopsis and depth-perception varies between individuals.

Eleven volunteers were underwent an eye-examination in order to find optimal correction and visual acuity. Subsequently, a real measurement of stereopsis was conducted using a modified Frisby Davis Distance Stereotest. Different kinds of optotypes were used to detect the effect of the optotype´s form and size on strereopsis.

The mean stereoacuity for the volunteers´ varied depending upon which optotypes were used. For optotypes of different shapes the mean stereoacuity was 9,90″ ±5,02″. For optotypes consisting of identical circles the mean value was 12,83″ ±5,33″. For optotypes with different sized circles the mean value was 12,14″ ±5,89″.

The conclusion of the study is that irregular shaped optotypes gave the best clues to the stereopsis. The more similiar the optotypes the more difficult it is to judge relative depth.

(5)

Tackord

Ett stort tack till min familj, sambo Karin och min dotter Ida som har stöttat mig genom mitt examensarbete.

Ett stort tack till Anita Hansson för alla råd och korrekturläsning.

Ett stort tack till mina handledare Peter Lewis och Staffan Carius för alla råd jag fick under arbetets gång.

(6)

Innehållsförteckning

Introduktion

Avståndsbedömning………7

Ögonrörelser………... 9

Visuella ledtrådar till djupet……….…….….. 9

Monokuläraledtrådar……….……… 10

Binokulära ledtrådar………. 13

Måttenhet……… ………... 15

Panumsområdet ,Horoptercirkeln ……….. 16

Utveckling av djupseendet ……….………17

Faktorer som påverkar djupseendet………..……….…. 17

Syfte

……….………... 18

Material & Metod

Inledning………. 18 Instrument………... 20 Försökspersoner……….. 21 Utförande……… 22 Statistiska metoder……….. 26

Resultat

……….… 26

Diskussion

………..…….. 30

Slutsats

……….………..31

Felkällor

………32

Referenser

……… 32

Bilagor

(7)

Introduktion

Djupseende och stereoseende är två företeelser som är avhängiga varandra. För att uppnå djupseende krävs stereoseende. Människan är utrustad med två ögon vars synfält till stor del överlappar varandra (ca.120°) 1

. Detta innebär att när höger och vänster öga fokuserar på samma objekt, ger det upphov till två snarlika men inte helt identiska bilder. Dessa två bilder sammansmälter till en i hjärnan. Detta ger uppfattning av djupförhållandet. Skillnaden i dessa två bilder tolkar hjärnan till en tredimensionell bild 2,3.

För att kunna bedöma djupförhållandet mellan olika objekt finns monokulära men framförallt binokulära ledtrådar (bin=två; oculus=ögon). Vid synförsämring på ett öga försämras även djupseendet4. Bland det första som försämras vid synnedsättning är djupseendet4.

Avståndsbedömning

Människans två ögon sitter horisontalt åtskilda med ett avstånd på ca 60 mm. Ett objekt uppfattas olika beroende på om det är vänster eller höger öga som betraktar det. Detta kan man lätt testa själv genom ”hål-testet”.

Armarna sträcks rakt framåt och handflatorna hålls vertikalt från kroppen. Såväl

tumspetsarna som pekfingerspetsarna placeras mot varandra. En trekantig öppning bildas mellan de båda händerna. Ett litet objekt betraktas med båda ögonen genom öppningen. Höger och vänster öga öppnas växelvis. Det tycks då som om bilden förflyttas i sidled men framförallt ses objektet från lite olika perspektiv

Sammansmältningen av de två bilderna från ögonen till en görs i kortex (fusion) 5,6. Förmågan att på detta sätt bedöma djup hos ett objekt i tre dimensioner kallas binokulär disparitet. Detta är möjligt på grund av att synfälten från ögonen överlappar varandra.

Det här fenomenet kan man föreställa sig som en triangel där djupseendet finns högst upp och basen bildas av monokulära, binokulära ledtrådar. Alla ledtrådar ger information till ett

(8)

fullständigt djupseende. När en eller flera av dessa ledtrådar uteblir, försämras djupseendet. Djupseendet är en komplicerad kedja av information från många källor 7. (se fig 1).

För att ett fullt fungerande djupseende krävs binokulärt överlappande synfält 8

korsning av synnervfibrerna som passerar genom synnervskorsningen till synnervkortex 9

koordinerade konjugerandeögon rörelser 10 binokulära ledtrådar 11 monokulära ledtrådar 11 Graden av ackommodation Retinal disparitet11 Ackommodation11 Konvergens11 Graden av konvergens Storlek eller höjd Geometriska perspektiv Texture stigning Ariala perspektiv Ljus och skuggning Linjära perspektiv

Överlappning, interposition Paralax rörelse

Ackommodation12 MonokulärKonvergens12 Binokulära12 12 Visuella12 Ögon rörelser12 (muskelinformation) Ledtrådar till djupseende12 Figur 1

(9)

Ögonrörelser

Ögonrörelser ger ledtrådar till djupseendet genom musklerna som håller ögonen i rätt position. Muskelfibrernas kontraktion ger signaler till kortex. Detta förhållande gäller också för ackommodationen12. En ökad konvergens och ackommodation resulterar i en samtidig ökning av retinal disparitet13. Detta gäller vid nära arbete mindre än 6 meter. Studier har visat, att konvergensen och ackommodationen inte bidrar till djupseendet i någon väsentlig grad, utan är på gränsen till obefintligt vid statiska situationer på långt och nära avstånd14,15. Vid 5 meters avstånd anses ackommodationen vara i avslappnat tillstånd och kan därefter inte medverka. Vad gäller konvergensen är vinkeln, som ögonen använder på avstånd, längre än 6 meter, nästan obefintlig i storlek. Däremot bidrar muskelrörelserna till att man får snabbare reaktioner på djupseendet vid rörliga objekt 15.

Visuella ledtrådar till djupseendet

Visuella ledtrådar kan delas in i två grupper: de som går att tyda med ett öga och de som enbart kan tydas med hjälp av två ögon. Man kallar dem då monokulära och binokulära ledtrådar.

De monokulära visuella ledtrådarna bygger enbart på erfarenhet, vilket innebär att det måste finnas en djupskillnad av olika anledningar. Betraktaren måste lära sig att bemästra detta.

De binokulära visuella ledtrådarna är uppdelade i tre grupper: konvergens11, ackommodation11 och retinal disparitet11,16. De två förstnämnda har behandlats i avsnittet ovan. Den tredje ledtråden, retinal disparitet, är den mest avgörande faktorn till binokulära visuella ledtrådar11. Se vidare under rubriken Retinal disparitet.

(10)

Monokulära ledtrådar

Storlek eller höjd11

Ett objekt som står på samma avstånd från betraktaren och är mindre än ett annat, upplevs ofta befinnas längre bort17. (se fig 2). Vid betraktandet av vågorna (se fig 5) upplevs att de vågor som ligger högre upp i bilden befinner sig längre bort18.

Överlappning och interposition

Om ett objekt överlappar ett annat upplevs det som om det är närmre17. (se fig3). Det går att utläsa information om djup men inte storleken av det.

Figur 2

Objekten befinner sig på samma avstånd från betraktare men det större objektet upplevs som närmare.

Figur 3

(11)

Geometriska perspektiv och linjära perspektiv

Raka linjer som upplevs parallella ses sammanstråla till en gemensam punkt. Betraktaren upplever dessutom att den sammanstrålande punkten befinner sig längre bort17. Denna upplevelse grundar sig på erfarenhet. (se fig 4)

Areala perspektiv

Då ett objekt inte är lika skarpt som ett annat, upplevs det som längre bort från betraktaren. Denna effekt skapas av atmosfären genom dimma och damm (se fig 5). Här ser man någon av pelarna som tydliga och andra som lite suddiga. De senare antas då vara längre bort18. Detta kallas arialt perspektiv.

Figur 4

Järnvägsspår vid Esplanaden i Kalmar

Figur 5 Ölandsbron.

(12)

Parallax rörelse innebär, att en förflyttning av huvudet (se fig 6) gör att objektet kan

betraktas ur olika vinklar. Detta gäller även när huvudet är stilla och föremålet rör sig mot ett annat. Denna monokulära ledtråd kan tolkas som en binokulär ledtråd, att hjärnan utnyttjar olika vinklar av ett stillastående objekt19.

Texturstigning

Trots att objekt är identiska, upplevs de som allt mindre ju längre bort de befinner sig från betraktaren. Detta kallas texturstigning. (se fig.7 och 8)

Läge 1 Läge 2

Figur 6

Vid förflyttning av huvudet förändrar sig de två objekten sinsemellan.

Figur 8

Buskar utanför Västergård i Kalmar Figur 7

(13)

Ljus och skuggning

Även skuggor och ljus bidrar till djupseendet genom att de ger en föreställning om hur högt ett objekt kan vara. (se fig 9). Det är skillnaden på de olika skuggornas längd som gör att ett objekt antas vara högre/lägre än ett annat. Hjärnan uppfattar att föremålet har en viss

höjdskillnad beroende på hur långa eller korta skuggor som kastas på marken20. Skuggor hjälper också till när kanterna avtecknas som skarpa eller suddiga. Även hur mörk/ljus en skugga är ger olika intryck om hur djupt en inbuktning kan vara.

Binokulära ledtrådar

Retinal disparitet11

Hjärnan får information från två retinor som sitter åtskilda horisontalt. Detta leder till retinal disparitet. Genom att jämföra den retinala dispariteten eller skillnaden mellan de två bilderna som hjärnan får, kan en djupskillnad lättare avgöras. Hjärnan får olika disparitet, dels genom skillnaden mellan objekten och dels genom avstånd mellan ögat och objektet13. För att få bilderna från de båda ögonen att smälta samman, krävs att synvinkelskillnad mellan ögonen inte överstiger 1° i disparitet. När väl bilderna är sammansmälta kan bilden hållas enkel upptill 2° disparitet, Om dispariteten blir större upplevs att djupet i bilden har försvunnit21

.

Figur 9

Höjden på cylindrarna är lika. Beroende på längden av skuggan upplevs höjden av cylindrarna som olika.

(14)

Djupseende baserat på konvergens

Skelettmusklerna samarbetar med senor och leder och får respons ifrån dem. Det är senor och senfästen som bidrar med återkoppling till muskelkontrarationen. Därigenom får hjärnan en mer exakt uppfattning var t ex armen befinner sig. Information om djup baserat på konvergens fungerar på liknande sätt22.

Konvergens fungerar på så sätt, att de sex extra okulära musklerna, som styr ögat i olika riktningar, lämnar information efter hur musklerna kontraherar. Hjärnan får information om ögonglobens riktning.

Skillnaden mellan skelettmusklerna och de okulära musklerna, som styr ögat, är då responsen. Deras återkoppling är bara kopplad till konvergensen eller divergensen11. De ger inte den precisa återkoppling som andra skelettmuskler har. Men konvergensen ger också, vid fokusering på fem meter och närmare, en ökad retinal disparitet. Detta beror på att ögats nodalpunkt inte sammanfaller med ögats rotationscentrum (se fig 10). Disparitetsökningen beror på att nodalpunkten (ögats optiska centrum) inte sammanfaller med ögats

rotationscentrum och ger därför en förflyttning av bilden på näthinnan11,14.

Ledtrådarna som konvergensen bidrar med har i flera studier, bland annat Stereoacuity at distance and near14, visat att de inte bidrar i någon väsentlig del till djupseendet. De är på gränsen till obefintliga vid statiska situationer på långt och nära avstånd14,22. Men däremot bidrar muskelrörelserna till att man får snabbare reaktioner på djupseendet vid rörliga objekt 15. Nodalpunkten Rotationscentrum Nodalpunkten Rotationscentrum Figur 10

Bilden på retina förflyttar sig vid olika objekt

Panumsområde Panumsområde

(15)

Ackommodation

Konvergens och ackommodationen hör på ett sätt ihop, för de stimuleras av samma objekt. Därför kan ackommodationen räknas både som binokulär som monokulär ledtråd, då den även fungerar med bara ett öga. Monokulärt fungerar ackommodationen genom att

muskelkontrarationen ger signaler till hjärnan. (se förklaring angående muskelkontraktion i avsnittet Konvergens). Ackommodationen ger en bildförstoring på retina.

Binokulärt fungerar ackommodationen ihop med konvergensen. Dessa två skapar en ökad retinal disparitet vid ackommodation11,22. På grund av att linsens styrka ökar vid seende på nära håll, 5 meter och närmare, kommer bilden att förflyttas i horisontalled och öka den retinala dispariteten. Detta orsakas av att bilden på retina redan är lite förskjuten av

konvergensen. Styrkeändringen i linsen skapar en ökad disparitet23. Huruvida denna ökning i disparitet bidrar till ökat djupseende är tveksamt11, 14

Måttenhet

Djupseendet anges här konsekvent i enheten bågsekunder. Denna enhet används vid vinkelskillnaden mellan de båda ögonens synaxlar (Delta β) och objekten. Ju mindre

vinkelskillnad som går att detektera desto bättre djupseende finns. Djupseendet kan beräknas med β1-β2 =Δβ. Vid en liten avståndsskillnad mellan objekten ger detta en liten vinkelskillnad mellan synaxlarna.

Figur 11. Objekten befinner sig på olika avstånd och skapar en vinkelskillnad.

β1-β2= >0″

Figur 12.

Objekten befinner sig inte på olika avstånd och skapar därför ingen vinkelskillnad.

η1-η2=0″

(16)

Panumsområdet och Horoptercirkeln

Panumsområdet på retina innehåller macula och kringliggande centrala retina. Det är det område i retina som skickar signaler till laterala yttre knäkroppen (LGN, lateral geniculate nucleus) och vidare till kortex för sammansmältning24. Faller bilden från objektet utanför panumsområdet i retinan, kan kortex inte sammansmälta bilderna till en, utan det resulterar i en diplopi 8. Det vänstra ögats panumsområde smälts samman med det högra ögats. Detta är den funktion som ger upphov till retinal disparitet. Det är då inte ett exakt utvalt område, utan det är föränderligt beroende på bildobjektet. Panumsområdet är beroende av det avstånd där objektet befinner sig och den mängd disparitet som uppstår. Panumsområdet i rymden är ett område som stäcker sig både framför och bakom den så kallade horoptercirkeln 25.

Horoptercirkeln är en teoretisk yta i rymden som befinner sig på samma avstånd som fixationsobjektet. Andra objekt på denna yta stimulerar korresponderande punkterna på de både retinor eftersom retinal dispariteten mellan ögonen blir noll. (se fig13 och fig14). 27 Ju närmre horoptercirkeln föremålet befinner sig, desto mindre disparitet har hjärnan att tolka vilket leder till att det blir svårare att uppfatta djupskillnad 16.

Figur 13.

Objekt på horoptercirkeln leder till ingen retinal disparitet mellan ögonen

Punkt ”F” är fixationspunkten

Figur 14.

Objekt som befinner utanför horoptercirkeln skapar olika retinal disparitet mellan ögonen.

Punkt ”F” är fixationspunkten

F

(17)

Utveckling av djupseendet

Enligt Bennett & Rabbett´s Clinical Visual Optics sid 215 är djupseende uppmätt till 27.5″ på treåringar. Vid 7 års ålder har mätningarna upprepats. Det har då visat sig att djupseendet har förbättrats till 16.5″ . Djupseendet fortsätter att förbättras fram till 20-30 års ålder och därefter börjar den avta1. Diagrammet (se fig15) visar hur djupseendet förändras genom livet.

Faktorer som påverkar djupseendet.

Vid problem med konvergensen eller divergensen uppstår det en försämring av djupseendet. Speciellt kommer barn med samsynsproblematik att få svårare att förstå monokulära

ledtrådar12, eftersom de inte kan referera de monokulära ledtrådarna till de binokulära ledtrådarna. Nervbanorna är inte färdigutvecklade vid födseln utan måste övas upp. Om barnets hjärna inte kan tolka signalerna från respektive öga samtidigt, kommer ett öga att undertryckas och djupseendet försämras.27, 28. Effekten av deprivationen övergår till att vara ett djupseende enbart baserat på monokulära ledtrådar.

Bakgrund

Ämnet väckte mitt intresse under min utbildning vid Högskolan i Kalmar, då det framkom, att jag inte har ett fullgott binokulärseende. Jag fick äntligen svar på min fråga som har legat och grott under lång tid; varför just jag alltid missat de höga bollarna i mina badmintonmatcher. Jag har oförklarligt gjort grova missar på enkla bollar. Jag har antagligen ett dåligt djupseende vid situationer med få referenspunkter.

Bågsekunder

Ålder i år Figur 15.

Djupseende vid olika åldrar.

(18)

Syfte

Optotypernas form kan stimulera till olika ledtrådar. Har detta någon inverkan på djupseendet och går det att avgöra om olika sorters optotyper har olika inverkan på djupseendet?

Material & metod

Inledning

Undersökningen är indelad i två huvuddelar, preliminära och djupseende. De preliminära undersökningarna behandlas nedan och är i stort standardiserade.

Vid djupseendemätningen användes Frisby Davis Distance stereotest (modifierad av Tomas Hall, se nedan under rubriken Instrument lista). Den består av en ljuslåda där fyra optotyper kan monteras. Ljuset kommer från en genombelyst vit plexiglasskiva, där luminansen är 870 cd/m2 från plexiglaset.De fyra optotyperna är monterade i ändarna på fyra järnstänger som går tvärsigenom lådan. Dessa är inte synliga för testpersonen. Optotyperna går att skjuta fram och tillbaka med hjälp av järnstängerna, som är justerbara med 300 millimeter och med en noggrannhet av 1 millimeter. Det är via dessa djupavståndet, som skall mätas, ställs in. Belysningen i undersökningsrummet bestämdes till 220 lux.

Figur 16

Framsida av Distance stereotest med optotyperna

Figur 17

(19)

Det är tre olika slags optotyper som behandlas mer ingående nedan.

Testpersonen fick vissa kriterier uppställda (se nedan rubriken Djupseendemätning) för djupseendemätningen.

Mätningarna baserades på ett sätt, där avsikten var räkna fram ett uppskattat värde för djupseendet via en graf som har upprättats med hjälp av tre mätserier.

En mätning utfördes på 4,5 meters avstånd till optotyperna och med samma distansskillnad, men med olika optotyper som var förskjutna efter en slumpmässigt framtagen mall.

Detta ger en summa på ett procentuellt tal med rätt vald optotyp, eftersom försökspersonerna var hänvisade att välja en optotyp även om de inte kunde urskilja någon skillnad i djupled. De procentuella värdena kan bilda en graf, där det framtagna gränsvärdet för djupseendet kan beräknas. (se fig19). Gränsvärdet sattes till 62,5% på grund av lådans konstruktion. De fyra optotyperna ger då att lägsta nivån är 25% och högsta nivån100%. En testperson kan genom att chansa erhålla 25% rätt, eftersom det finns endast fyra olika optotyper. Medelvärdet på grafen blir 62,5%. (se fig18) eftersom det är medelvärdet mellan 25% och 100%

Gränsen för slumpmässigt vald optotyp. Medelvärdet av grafen Gränsvärdet för djupseendet Figur 18

Gränsvärdet för slumpen och djupseendet. Dispariteten i ″

(20)

Instrument

Autorefraktometer Nikon Speedy-k

Foropter Reichert med tillhörande projektor Shin-Nippon Chart Projector CP-30 Provbåge Oculus universal messbrille med provglas

Pupilldistansmätare Shin-nippon mod PD-82

Test chart 2000pro med tillhörande rödoch gröna glas Howell Phoria CardTM tre meters avstånd

Luminansmeter Hagner Hagner Digital Luxmeter ScreenMaster

Tomas Halls modifierade Frisby Davis Distance Stereotest (se fig. 22) med olika stimuli med 3st olika serier av optotyper.

Tomas Halls modifierade Frisby Davis Distance Stereotest

För att genomföra mätningar på djupseende konstruerades en ljuslåda baserad på en

Frisby-Davis Distance Stereotest. Lådan är gjord av en 20 millimeters spånskiva, med en vit 4 millimeters tjock plexiglasskiva som bakgrund.

Plexiglasskivan är belyst bakifrån med fem glödlampor som regleras med en dimmer. Fyra glödlampor är på 40 watt (placerade i ytterhörnen) och en på 60 w (placerad i centrum) (se fig 23). Detta gjordes för att minimera eventuella skuggor som kunde störa

försökspersonen vid djupseendebedömningen.

Järnstängerna som bär upp optotyperna består av 5 millimeters rundjärn. Det är vid ändarna på järnstängerna som förflyttningen av optotyperna avläses.

Tomas Halls modifierade Distance Stereotest är konstruerad för att användas på avstånd mellan 3 och 6 meter. Vid 6 meter går det att reglera dispariteten mellan 0-81″. Vid 3 meters avstånd går det att avläsa ett värde mellan 0-320″, vid ett ögondistansmått på 70 millimeter.

Optotypgrupper

De tre olika grupperna av optotyper skiljer sig åt. Optotyperna är kopplade till var sin bokstav för att underlätta samarbetet mellan undersökare och testperson. Testpersonen väljer optotyp genom att meddela bokstav som är placerad intill optotypen. Optotyperna består av en vit transparent plexiglasskiva där ett svart, ogenomskinligt papper har klistrats på, för att ge en skarp kontrast.

(21)

En av grupperna består av optotyper där irreguljära formerna skiljer sig från varandra (se fig19) för att stimulera de monokulära ledtrådarna.

Den andra gruppen består av jämnstora cirkeloptotyper (se fig 20), som är tänkt att stimulera de monokulära ledtrådarna mindre.

Den tredje gruppen består av olika stora cirkeloptotyper (se fig 21), som är tänkt att lura de monokulära ledtrådarna.

Försökspersoner

Studien omfattade elva frivilliga studenter vid optikerprogrammet vid Högskolan i Kalmar. Gruppen bestod av nio kvinnor och två män. Åldern på kvinnorna var mellan 20 och 24 år, med en medelålder på 22 år. Åldern på de två männen var 25 respektive 41 år. Personerna medverkade förutsättningslöst i denna pilotstudie.

Eftersom målet var att försöka redogöra för en skillnad i djupseendet, har försökspersonerna valts ut utan urvalskriterier, för att få en så bred spridning som möjligt.

Samtliga försökspersoner som deltog i pilotstudien kunde på eget initiativ avbryta

undersökningen utan motiverig. Så skedde dock inte, utan alla fullföljde undersökningen. Samtliga försökspersoner har läst och skrivit under ett informerat samtycke.

(se bilaga 5)

Inom gruppen utsågs en person till pilottestperson. Denna person fick möjligheter att mer ingående gå igenom mätmetoden och vara med om att arbeta fram den slutgiltiga

A D B C C A D B D B C A Figur 19

Irreguljära optotyper med de bokstäver som är kopplade till

dem

Figur 20

Jämnstora cirkeloptotyper med de bokstäver som är kopplade till

dem

Figur 21

Olika stora cirkeloptotyper med de bokstäver som är kopplade till

(22)

testordningen. Testpersonen fick även delta vid längre testserier för insamlandet av mätinformation.

Försökspersonerna genomgick preliminära tester för att få fram bästa visus, forier och styrka. Därefter började mätningen av djupseendet. Djupseendemätningen baserades på en

modifierad Frisby Davis Distance stereotest.

Utförande

Preliminära undersökningar

På grund av att synstatusen inte var känd hos patienterna, utfördes preliminära undersökningar samt en synundersökning. Detta gjordes för att säkerställa att försökspersonerna hade

maximal synskärpa innan djupseendemätningen började

Följande preliminära undersökningar genomfördes i den ordning som rubrikerna visar.

Anamnes med följande punkter: o Försökspersonens ålder

o Om försökspersonen upplever problem med huvudvärk vid läsning. o Om försökspersonen upplever problem med dubbelseende.

o Om försökspersonen blivit lappbehandlad under sin uppväxt Objektiv refraktion med autorefraktor

Horisontell fori mätning test chart på tre meters avstånd. Mätning av djupseendet med Test Chart 2000pro

på fem meters håll med tillhörande röd/gröna glas

Kontroll av synskärpa i provbåge

Utöver dessa punkter gjordes också en synundersökning i en foropter. Undersökningen avslutades med en avstämning av styrkan i en provbåge, där visus avlästes på en Snellen-tavla.

(23)

Djupseendemätningen

I djupseendemätningen användes tre serier bestående av olika optotyper där en skillnad mellan de olika serierna skulle detekteras för att se om olika ledtrådar kan öka/minska djupseendet.

Försökspersonerna fick följande information och instruktion muntligt:

 Jag flyttar en optotyp bakåt, och som därigenom kommer att skilja sig från övriga tre optotyper i djupled

 Du väljer den optotyp som skiljer sig från övriga i djupled.

 Du väljer optotyp genom att säga vilken bokstav som är kopplad till närmaste optotyp.  En optotyp måste alltid väljas även om du inte ser någon skillnad mellan dem

 Du måste hålla huvudet stilla när du tittar på optotyperna.

 Huvudet skall vara pressat mot nackstödet vid observationen av optotyperna.  Du skall blunda vid förflyttning av optotyperna för att förhindra att du får någon

ledtråd till vilken optotyp som flyttas.

 Detta förlopp kommer att upprepas ett antal gånger för att säkerställa tröskelvärdet  Den av optotyperna som skiljer sig från de andra har slumpats fram.

Samtliga försökspersoner följde samma mall.

Ett protokoll för insamlandet av informationen utarbetades (se bilaga 1). Det består av tre olika segment, ett segment för varje grupp av optotyp. Segmentet delades upp i kolumner och rader. Ett distansmått mellan optotyperna bestämdes enligt en pilottestperson som fick delta under alla distansmåtten. Därefter fastslogs ett schema och alla undersökningar följde samma schema. De utvalda distansmåtten mellan optotyperna undersöktes tio gånger i följd. Detta gjordes för att få en bättre statistisk säkerhet när grafen skulle beräknas.

Mätserien av de irreguljära optotyperna, var de som låg till grund för de två resterande mätserierna. De två nästföljande serierna med olika optotyper hade samma distansskillnad som den första seriens värde, som låg närmast medelvärdet. Detta medelvärde sattes ungefärligt till 62.5%

(24)

Första mätningsserien av irreguljära formade optotyper:

Den första mätserien utfördes på följande sätt:

a) Utifrån pilottestpersonens värde användes en skillnad mellan optotyperna på 10 mm som startpunkt.

b) Beroende på antal korrekta svar under den första punkten justerades distansskillnaden mellan optotyperna. Målsättningen var att försökspersonen skulle få 80-90% korrekta svar i andra mätserien.

Distansskillnaden reglerades enligt följande protokoll:

0% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 45 millimeter 10% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 40 millimeter 20% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 35 millimeter 30% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 30 millimeter 40% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 25 millimeter 50% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 20 millimeter 60% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 15 millimeter >70% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 5 millimeter

När andra mätningen var genomförd, flyttades optotypen beroende på hur många procents rätt försökspersonen erhöll. Hade testpersonen i andra mätserien >80% rätt minskades

distansskillnaden med hälften. Var antal korrekta svar <50%, ökades distansskillnaden med lika mycket som vid första tillfället men aldrig mer än till 45 millimeter, som är den maximala differensen mellan optotyperna. Vid 50-80% korrekta svar ändrades distansskillnaden med 5-10 millimeter beroende på hur säker försökspersonen var på sitt svar. Distansskillnaden ökades eller minskades beroende på hur många procents rätt som den andra mätserien visade. (se tab 1)

Resultatet från den tredje och sista mätningen skulle förhoppningsvis visa 60-70% rätt. Så framträdde tre värden; något över 25%, ca 90% och ca 60%.

Avsikten var att få tre spridda värden, så att en syftningslinje kunde upprättas och beräknas. (Se fig.22)

(25)

De andra grupperna av optotyper (likformiga och olikformiga cirklar), gjordes det endast en mätserie på varje. Dessa mätserier hade samma distansskillnad mellan optotyperna som den mellersta mätserien av irreguljära optotypgruppen . (Se tab 1)

0mm 5mm 10mm 15mm 20mm 25mm 30mm 35mm 40mm 45mm

A Rätt Fel Rätt

C Fel Rätt Rätt

osv osv osv

Procentsats 30% 60% 80% 0cm 0,5cm 1,0cm 1,5cm 2,0cm 2,5cm 3,0cm 3,5cm 4,0cm 4,5cm A Rätt C Fel osv Procentsats 70% Figur 22

Undersöknings resultat. Varje försöksperson har sin graf. Tre värden som har uppmätts utgör försökspersonens lutning på syftningslinjen. Brytpunkten för djupseendet är 62,5 % på y-axeln och antal bågsekunder avläses på x-axeln.

Försökspersonens mätvärde

1:a mätserien

2:a mätserien 3:e mätserien

Tabell 1.

Flödesschema på insamlandet av mätdata från de olika optotypgrupperna. Irreguljära optotyper Likformiga cirkeloptotyper An tal rätt i %

(26)

Statistiska metoder

Detta examensarbete är utfört som en pilotstudie.

Undersökningen gick ut på att testpersonen skulle markera vilken optotyp som skilde sig i djupled, ett flertal gånger. Vidare skulle personen få ett procentuellt antal rätt vid de gånger denne hade markerat rätt optotyp, som hade varit förskjuten i djupled.

Den första gruppens värde skapar en syftningslinje. De övriga optotypgruppers värden kan jämföras med denna, genom att man antar att syftningslinjens lutning är densamma för alla tre optotypgrupper.

Djupseendetestet utarbetades, för att få fram ett så exakt gränsvärde som möjligt, genom flera mätserier för att få fram en syftningslinje. Genom denna syftningslinje kunde det exakta gränsvärdet för djupseendet sedan beräknas

Dataanalys har genoförts i Microsoft Excel. Students t-test (paired, två-sidig) har använts för att jämföra resultaten mellan olika optotyper.

Resultat

Ålder

Åldern på kvinnorna var mellan 20 och 24 år, med en medelålder på 22 år. Åldern på de två männen var 25 respektive 41 år.

Refraktion

Refraktionen ligger mellan +2,50 dioptrier och –7,00 dioptrier med ett medelvärde på -2,48± 2,12 dioptrier

Habituell visus

(27)

Enligt figuren framgår alla försökspersoners första undersökningsserie med optotyper som är irreguljära till formen (stjärna, måne, kors, pil). Från denna syftningslinje har värdena till de två andra optotypgrupperna beräknats med hjälp av ett värde av respektive optotypgrupp.

Figur 23.

Mätvärde från den första seriens mätningar

(28)

Figur 24 visar att de personer som har haft samsynsproblem i unga år uppvisar en tydlig försämring av djupseendet vid alla olika optotyper.

Totala medelvärdet på djupseendet med alla testpersonerna i studien var 14,90″ ±2,71″ (n=11) Totala medelvärdet på djupseendet med testpersonerna utan samsynsproblem var

11,60″ ±2,20″ (n=9)

Totala medelvärdet på djupseendet med testpersonerna med samsynsproblem var 29,65″ ±4,99″ (n=2)

Figur 24.

Medelvärdet på djupseende för samtliga försökspersoner samt för försökspersoner med eller utan samsynsproblem

Bågse

k

u

nde

r

(29)

Diagrammet visar att det är en påvisbar skillnad mellan de olika optotyperna för varje individ, om man undantar testperson 1 och 2 på grund av problem med samsynen.

Medelvärdet för djupseende med irreguljära figurer är 9,90″ ±5,02″,

för lika cirklar 12,83″ ±5,33″och för olika stora cirklar 12,14″ ±5,89″. Skillnaden i uppmätt djupseende var både signifikant mellan irreguljära figurer och lika stora cirklar (p= 0,0190) och irreguljära figurer och olika stora cirklar (p= 0,0267).

Figur 25.

(30)

Diskussion

Syftet med denna studie var att undersöka hur olika former hos ett objekt ger ledtrådar som ger bäst information till djupseendet.

Eftersom tiden var knapp och en stereotestlåda skulle konstrueras, monteras och en mätmetod skulle fastställas, bestämdes att elva personer skulle medverka i denna studie. Resultatet av mätningarna visade att det finns en skillnad i djupseendet mellan optotyperna.

Genomsnittsvärdet på djupseendet var 11,60″ ±2,20″ hos testpersonerna utan

samsynsproblem. Det överensstämmer med vad som finns kartlagt i tidigare studier 6 vad gäller både genomsnittsvärdet på djupseendet och vid ålder på gruppen som har medelvärdet 22 år och en är på 41 år.

Studien visar att de optotyper, som ger bäst resultat på djupseendet är de med irreguljära former. Detta var ett väntat resultat på grund av att optotypernas form troligtvis stimulerar monokulära ledtrådar mer än övriga optotypgrupper. De är lika breda men med olika konturer, spetsiga detaljer, som ögat kan fixera på.

Optotypgruppen som bestod av lika stora cirklar, lika breda och med lika konturer, var den grupp som stimulerade minst till djupseendet. Detta var oväntat, för tanken var, att

försökspersonerna lättare skulle kunna jämföra de olika objekten och detektera vilket som skilde sig i storlek från de övriga.

Optotypgruppen som bestod av olika stora cirklar var den grupp som stimulerade mindre än den irreguljära optotypgruppen, men mer än gruppen med lika stora cirkeloptotyper. Denna form på optotypgruppen var ämnad att lura de ledtrådar som man får till djupseendet. De mindre var tänkta att upplevas som längre bort än de större. I stället visade det sig att

försökspersonerna hade lättare att uppskatta den linjära förändringen mellan optotyperna. Vid en upprepning av denna test skulle olika stora cirklar med slumpmässigt valda storlekar

(31)

Skillnaden mellan de olika optotypgrupperna är svår att tolka. Ledtrådarna för de irreguljära optotyperna har gett bäst värde, 9,90″ vilket har förbättrat djupseendet med 2,24″ eller 2,93″ beroende på vilken cirkeloptotypgrupp man jämför med. Om en försöksperson med ett PD på 60 millimeter och objektsavstånd på 4,5 meter märker som bäst en differens på 3,66 eller 4,79 millimeter mellan objekten i genomsnitt. Placeras objekten närmare kan försökspersonen inte längre detektera någon skillnad. Denna förbättring kan orsakas av att optotyperna är mer detaljrika (spetsiga hörn, kanter).

Skillnaden mellan de cirkelformade optotyperna är mindre i bågsekunder men är signifikant med p<0,05 . Skillnaden mellan de båda optotypgrupperna är 0,63″. Har försökspersonen ett PD på 60 millimeter detekterat de olikformade optotyperna bättre med 1,13 millimeter i genomsnitt. Skillnaden mellan de olika grupperna av cirkeloptotyper är liten i jämförelse med objektsavståndet (4,5 meter).

Det var märkbart att försökspersonerna hade lättare att jämföra optotyper som var horisontellt skilda och svårare att detektera skillnad i vertikalled.

Slutsats

Med den konstruerade Tomas Halls modifierade Distance Stereotest gick det utmärk att mäta djupseendet med stor noggrannhet och resultaten var jämförbara med tidigare publicerade resultat.

Denna andra del av studien visar att optotyper med irreguljära former ger bäst ledtrådar till djupseendet. Ju mer lika optotyperna är varandra desto mindre ledtrådar ges.

(32)

Felkällor

Försökspersonen kan luras (vilseledas) att tro att en optotyp har flyttats på grund av den har roterats.

Försökspersonen har inte blivit placerad i linje med centrum för den modifierade Frisby Davis Distance stereotesten. Det är lättare för försökspersonen att bedöma djup om försökspersonerna får en sned infallsvinkel eller om denne ser stängerna bakom optotyperna. Det ger ytterligare ledtrådar som den belysta ljusskivan var ämnad att motverka.

Träning av de reflexer som triggar djupseendet i testet. Djupseenderesultatet hade förmodligen blivit bättre på den första optotypgruppens mätningar eftersom det blev tydligt att försökspersonen blev säkrare i sina svar alltefter som försöket pågick.

Referenser

1. Ronald B. Rabbetts Clinical Visual optics 4th ed. År 2007 Sid 215

2. Ian P: Howard Seeing in Depth Volume1 Basic Mechanisms år 2002 sid 304-315 3. David A. Atchison, Georg Smith Optics of the human eye år 2003 sid8

4. Bruce j. W. Evans Pickwell`s Binocular Vision Anomalies 5th ed. År2007 Sid 237 5. Theodore Grosvenor Primary Care Optometry 5th ed. År 2007 Kap. 5

6. David B Elliott. Clinical Procedures in Primary Eye Care 6th ed. År 2003 Sid 109 7. John V. Forrester, Andrew D. Dick, Paul G. McMehamin, Fiona Roberts, The Eye

Basic Sciences in Practice 3rd ed År 2008 sid.297

8. John V. Forrester, Andrew D. Dick, Paul G. McMehamin, Fiona Roberts The Eye Basic Sciences in Practice 3rd ed År 2008 sid.300

9. Widmaier Raff Strang. Vander’s Human Physiology 10th ed. År 2006 Sid 236,237 10. David B Elliott. Clinical Procedures in Primary Eye Care 6th ed. År 2003 Sid 109 11. Theodore Grosvenor Primary Care Optometry 5th ed. År 2007 Sid 78-80

12. Randolph Blake, Robert Sekuler Perception 5th ed år 2006 sid 280

13. Bonita P.H. Wong, Russel L: Woods and eli peli, Stereoacuity at distance and near. Optometry and vision science. Vol79. No12. December 2002

(33)

15. John V. Forrester, Andrew D. Dick, Paul G. McMehamin, Fiona Roberts The Eye Basic Sciences in Practice 3rd ed År 2008 sid.298-300

16. Theodore Grosvenor Primary Care Optometry 5th ed. År 2007 Sid 79

17. Ian P: Howard, Brian J. Rogers Seeing in Depth Volume2 Depth Perception år 2002 sid 399

18. Mark F. Bradshaw, Paul B. Hibbard, Adrew D. Parton, David Rose, Keith Langly, Surface orientation, Modulation frequency and detection and perception of depth defined by binocular disparity and motion parallax. Vision Research 46 År 2006 sid 2636-2644

19. Mike Bailey, Thomas Rebotier, David Kirsh, Quantifying the relative roles of shadows, steriopsis, and focal accommodation in 3D visualization. University of California San Diego

20. Paul L. Kaufman, Albert Alm Adler´s Physiology of the Eye 10th ed År 2003 sid.495 ISBN 0-323-01136-5

21. Ian P: Howard Seeing in Depth Volume1 Basic Mechanisms år 2002 sid 281 22. J Ian P: Howard Seeing in Depth Volume1basic mechanisms år 2002 sid 428 23. Ian P: Howard, Brian J. Rogers Seeing in Depth Volume2 Depth Perception år 2002

sid 87

24. Bruce Evans, Sandip Doshi, Binocular Vision & Orthoptics investigation and management År 2001 kap 8 kap 9

25. Theodore Grosvenor Primary Care Optometry 5th ed. År 2007 Sid 78

26. Paul L. Kaufman. Albert Alm Adler´s Physiology of the eye Clinical Application 10thed. År 2003 Sid. 485-491

27. Hans Bynke Neurooftalmologi 3rded. År 1996 sid. 103

28. Bruce Evans, Sandip Doshi, Binocular Vision & Orthoptics investigation and management År 2001 kap 1,11

(34)

Bilaga 1

Datum_______________ Undersökning Nr _____

Undersöknings protokoll

Hur djupseendet påverkas av olika stimuli på avstånd.

• Namn Mobil tel:

• Huvudvärk vid läsning: • Dubbelseende, Skelning

• Ålder_____________________________________________________________ • Pd-mått____________________________________________________________ • Refraktion__________________________________________________________ • Forimätning________________________________________________________ • Habituel visus (provbåge)________Bin_______Höger __Vänster_____________ • Bågsekunder enlig test chart___________________________________________

(35)

Undersöknings protokoll Pupilldistans 0cm 0,5cm 1,0cm 1,5cm 2,0cm 2,5cm 3,0cm 3,5cm 4,0cm 4,5cm 1 A 2 C 3 B 4 A 5 D 6 C 7 A 8 B 9 A 10 D % 11 C 12 D 13 B 14 A 15 B 16 D 17 B 18 C 19 A 20 D % 21 D 22 A 23 B 24 C 25 C 26 A 27 B 28 D 29 C 30 B %

(36)

Bilaga 2

Tillvägagångssätt för djupmätning (lathund)

1. Information till patienten om att en optotyp kommer att vara förskjuten i djupled i förhållande till övriga. Den är förskjuten bakåt. De olika optotyperna har var sin respektive bokstavsmarkering A; B, C eller D som skall anges vid val av den optotyp som är avvikande i djupled.

2. Patienten fixerar huvudet genom att luta det mot nackstödet. Detta görs för att undvika huvudrörelser under testet. Personen måste vara stilla när bedömning sker av

optotyperna. Båda ögonen skall samtidigt vara öppna vid bedömningen

3. Testpersonen skall alltid välja en optotyp även om han/hon inte upplever en djupskillnad, samt markera vilken optotyp som är bakom de tre fasta.

4. Frågor ställs till testpersonen. Finns det någon djupskillnad mellan någon av optotyperna? Vilken optotyp är det? Testpersonen svarar med A, B, C eller D

5. En optotyper som kommer att flyttas väljs ut. Den avvikande optotypen kommer att vara alternerande sinsemellan. enligt fastlagt provschema.

6. Vid förflyttningen kommer de olikformade optotyperna att roteras ungefär ett kvarts varv för att inte ge ledtråd till den optotyp som flyttats.

7. Differensen mellan den förskjutne optotypen och de andra relaterande optotyperna bestäms inledningsvis till 10 millimeter bakåt. Den förskjutna optotypen flyttas enligt ett fastlagt schema som är slumpmässigt framtagen. Förflyttningen pågår i en serie med tio förflyttningar Denna benämns som en mätserie.

(37)

8. Nästa mätserie med förflyttningar sker med en differens på enligt punkterna nedan. Den förskjutna ortotypen roteras enligt ett fastlagt schema som är slumpmässigt framtaget. Förflyttningen pågår i en serie med tio förflyttningar.

0% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 45 millimeter 10% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 40 millimeter 20% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 35 millimeter 30% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 30 millimeter 40% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 25 millimeter 50% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 20 millimeter 60% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 15 millimeter >70% rätt i första mätningen ger en distansskillnad på 5 millimeter

9. Beroende på procentsatsen på den sista serien kommer avståndet att öka eller minska. Om procentsatsen i andra mätserien >80% rätt minskades distansskillnaden med hälften. Var antal korrekta svar <50% rätt ökades distansskillnaden med lika mycket som vid första tillfället men aldrig mer än till 45 millimeter som är den maximala

10. Optotyperna visas i ca 30 sekunder

11. Patienten blundar i 20 sekunder vid varje byte av optotyp. Detta för att inte ge några ledtrådar vid förflyttningen och ge patienten tid för att bryta minnesbilden. Om

testpersonen upplever det som ansträngande får han/hon en längre tids vila för ögonen.

12. Denna testprocedur upprepas för olika stora cirklar och lika stora cirklar. Då endast vid den mätserie som har samma distansskillnad som den mätserie från de irreguljära optotyperna som ligger närmast 60-70%.

(38)

Bilaga 3

Ritning på Tomas Halls modifierade David Frisby stereotest.

27 30 57 64 13 13 14 14 16 16 44 42 Figur 22.

Måttskiss över stereotestlåda. Alla mått är i centimeter.

A

C

B

D

40w 40w 60w Figur 23

Lampornas inbördes placering samt styrka. 40w 40w

A

C

B

D

(39)

Optotyper serierna

4 olikformade optotyper är 60 millimeter i bredd och höjd (se fig. 24) 4 jämnstora cirkeloptotyper 60 millimeter i diameter(se fig. 25)

4 olika stora cirkeloptotyper, varav 70, 60, 50 och 40 millimeter i diameter (se fig. 26)

A D B C C A D B D B C A Figur 24

Irreguljära optotyper med de bokstäver som är

kopplade till dem

Figur 25 Jämnstora cirkeloptotyper med de

bokstäver som är kopplade till dem

Figur 26

Olika stora cirkeloptotyper med de bokstäver som är

(40)

Bågsekunder Enligt Tomas Ljuslåda Bågsekunder Enligt Test- chart differens i cm 0 0,5 1 1,5 2 2,5 3 3,5 4 4,5

Patient 1 irreguljära figurer 30% 50% 70% 10,19 37´´

lika cirklar 40% 12,59

olika cirklar 50% 10,19

Båg sek 3,08 6,16 9,24 12,32 15,41 18,49 21,57 24,65 27,73 Patient 2 irreguljära figurer 20% 40% 70% 25,00 61´´

lika cirklar 30% 50% 8,70

olika cirklar 50% 70% 7,06

Båg sek 2,78 5,55 8,33 11,10 13,88 16,65 19,43 22,21 24,98

Patient 11 pilot patient 37´´

irreguljära figurer 40% 50% 70% 70% 90% 100% 4,30 lika cirklar 30% 60% 80% 80% 80% 70% 100% 100% 10,03 olika cirklar 10% 30% 80% 60% 100% 70% 80% 90% 100% 10,16 Båg sek 3,49 6,98 10,47 13,95 17,44 20,93 24,42 27,91 31,40 Mätresultat Bilaga 4

(41)

Forimätning Refraktion Visus PD-mått ålder skelning Sfär Cylind Axel Bin Höger Vänst problem Patient 1 ortho 0,0 D -0,50 x x 1,5 1,5 1,5 60,5 24 nej

-0,75 x x Patient 2 exo 1,0 D -4,25 -2,00 90 1 1 0,8 58,5 21 ja -6,25 -3,50 104 Patient 3 exo 6,0 D +2,25 -1,00 15 1,2 1,2 1 58,0 24 ja +2,50 -0,50 60

Patient 4 eso 1,5 D -1,25 x x 1,2 1 1 56,5 22 nej

-1,25 -0,50 100

Patient 5 eso 0,5 D -7,00 x x 1 1 1 57,0 21 nej

-6,00 -1,75 160

Patient 6 exo 0,5 D 0,00 -0,50 180 1 1 1 59,5 23 nej

-0,25 x x

Patient 7 eso 1,0 D -2,00 -0,50 5 1,2 1,2 1,2 63,0 25 nej

-2,25 -0,50 175

Patient 8 exo 2,0 D -3,50 x x 1,2 1,0+ 1,0+ 60,5 20 nej

-3,50 x x

Patient 9 exo 0,5 D -0,50 -0,25 115 1,2 1,2 1,2 56,5 23 nej

-0,50 x x

Patient 10 eso 7 D -1,25 -0,50 120 1,2 1,2 1 54,5 22 nej

-1,50 -0,25 40

Patient 11 eso 3 D -3,50 -1,00 80 1,5 1,2 1,2 68,5 41 nej

-3,50 -1,00 90

(42)

Informerat samtycke

Hur djupseendet påverkas av olika stimuli på avstånd.

Denna undersökning handlar om hur djupseendet påverkas av olika stimuli. Du kommer då att få titta mot en ljus låda med olika ortotyper (Föremål typ bokstäver). Där du skall försöka avgöra huruvida ett föremål skiljer sig från dom andra i djupled. Detta kommer att upprepas några gånger med olika ortotyper.

Du får en fråga. Ser du någon skillnad i djup mellan ortotyperna?

Du svarar ja eller nej. Denna procedur upprepas ett antal gånger för att säkerställa tröskelvärdet.

Innan undersökningen startar skall jag göra lite preliminära undersökningar. B.la skall jag • Kontrollerar ögondominans

• Mäter pupill distans • kontrollera synskärpan • Mäter horisontal forin

• Mäter djupseendet med Test chart pro(Data skärm) Denna undersökning beräknas ta ca 30-40 min att genomföra.

Inga personuppgifter kommer att redovisas eller sparas utan det är endast mät resultaten som kommer att behandlas.

Ditt deltagande i studien är frivilligt, Du kan när som helst avbryta denna undersökning utan någon som helst förklaring och detta innebär inget obehag för dig.

Jag har läst och godkänt att mina resultat används i studien

___________________ __________________

Datum Underskrift