Gymnasieskolan
- inte en skola för alla?
En forskningssammanställning om låg
utbildning och hälsa
Margareta Cederberg
Ett diskussionsunderlag framtaget för
3 juli 2012
Författare
Margareta Cederberg
Fil dr i pedagogik. Universitetslektor Hälsa och Samhälle,
Malmö högskola
Framtagen för
Kommission för ett socialt hållbart Malmö
www.malmo.se/kommission
Ett diskussionsunderlag till Malmökommissionen
Denna vetenskapliga underlagsrapport är ett diskussionsunderlag framtaget för Kommission för ett socialt hållbart Malmö. Syftet är att få till stånd en bred diskussion och medverkan kring kommissionens olika frågeställningar om hur skillnader i hälsa ska kunna minska i Malmö. Målet är att den slutrapport som ska lämnas till kommunstyrelsen i december 2012 är så väl förankrad och konkret som möjligt. Kommunstyrelsen i Malmö beslutade i november 2010 att tillsätta kommissionen, som är politiskt oberoende. Utgående från direktiven ska kommissionen ta fram ett vetenskapligt underlag som bas för politiska beslut om hur ojämlikhet i hälsa ska kunna minskas.
Fokus för slutrapporten är på så kallade sociala determinanter för hälsa och ohälsa. Vi vet att dessa deter-minanter ytterst förklarar en betydande del av de skillnader i hälsa som finns inom staden och att de går att påverka. Exempel på determinanter är de tidiga barnaåren, skolan, arbetslöshet, inkomst, delaktighet i samhället, boendemiljö, segregation och utanförskap.
Författarna till underlagen är ansvariga för innehållet. De slutsatser som redovisas i detta underlag kan inte ses som de som kommer att redovisas i slutrapporten. I slutrapporten kommer helhetsbilden, ba-serad på samtliga underlag och dialog med olika aktörer, att styra vad kommissionen till slut anser vara mest angeläget att åtgärda för att på sikt minska ojämlikheterna i hälsa i Malmö.
Synpunkter på detta underlag kan framföras till kommissionens huvudsekreterare Anna Balkfors (anna. balkfors@malmo.se) eller via hemsidan www.malmo.se/kommission där samtliga diskussionsunderlag kommer att finnas för nedladdning.
Sven-Olof Isacsson
Professor emeritus, Medicinska Fakulteten, Lunds Universitet, Skånes universitetssjukhus, Malmö.
Ordförande i Kommission för ett socialt hållbart Malmö.
Innehåll
Inledning
Syfte och genomförande
Kort beskrivning av gymnasieskolan sedan 1950-talet och framåt Ny skollag och gymnasieförordning
Det tidigare IV-programmet
De fem nya introduktionsprogrammen Preparandutbildning
Programinriktat individuellt val Yrkesintroduktion
Individuellt alternativ Språkintroduktion
Det kommunala informationsansvaret
Nationella siffror; avhopp och genomströmning
Föräldrarnas utbildningsbakgrund Fattigdom och låga betyg
Utländsk bakgrund
Kort jämförelse med danska förhållanden
Är Malmö en delad utbildningsstad?
Gymnasieskolan i Malmö
Malmöelever inom och utanför gymnasieskolan med start ht 2008 Avhopp exklusive individuella programmet
Avhopp från individuella programmet
Antagning till gymnasieskolan ht 2011
Antal elever utan gymnasieplats ht 2011 Antal elever på introduktionsprogram
Startskolan Språkintroduktion Bellevue gymnasium
Elever på tidigare IV-program
Det kommunala informationsansvaret i Malmö Är då Malmö en delad utbildningsstad?
Varför hoppar ungdomar av?
Därför hoppar vi av
Trött på att studera – brist på stöd?
Hälsa Mobbning
Utsatta barn Avhoppsprocesser
Konsekvenser av avhopp
Skolan kan göra skillnad
Skolklimat Hattie-rapporten
Rektors pedagogiska ledarskap Hälsa och Idrott
Sammanfattning och förslag på mål och insatser
Målsättningar
Insatser som behövs göras
Referenser 5 5 7 9 9 10 10 11 11 11 11 12 14 16 17 17 19 20 21 22 22 22 23 24 24 25 26 26 28 28 30 30 31 34 36 38 40 41 44 44 44 45 46 47 49 49
5
Inledning
Mitt uppdrag för Malmökommissionen har varit att sam-manställa en forskningsöversikt om den grupp elever som inte genomför gymnasieskolan inom tre år och sär-skilt fokusera på gruppens hälsa. I uppdraget ingår även att utifrån forskningssammanställningen lämna disku-ssionsförslag om insatser för att minska andelen elever som inte genomför gymnasieskolan.
SYFTE OCH GENOMFÖRANDE
Syftet med rapporten är att den ska ingå i det samman-lagda kunskapsunderlag, bestående av ett 30-tal rapp-orter, som ska utgöra underlag för Kommissionens diskussioner och förslag på insatser till Malmö Kommun-styrelse för att skapa ett socialt hållbart Malmö och min-ska ojämnlikheter i hälsa. Rapporten har som utgångs- punkt ett av kommissionens prioriterade område; barn och ungas uppväxtvillkor, men tangerar även de övriga två prioriterade områdena; demokrati och inflytande i samhället och särskilt området sociala och ekono-miska förutsättningar. Malmökommissionen utgår från WHO´s hälsodefinition, som omfattar såväl somatiska, psykiska som sociala hälsodimensioner. I denna defini-tion inbegrips såväl avsaknad av sjukdom och handikapp som individens hela psykiska och sociala livssituation.1
I den senaste, Sundsvallsdeklarationen från år 1991, betraktas hälsa som en process.
Min ambition har varit att söka forskningsstudier som studerat förhållanden eller faktorer som samspelar i ung-domars komplexa skolkarriärer och som medverkar till att ungdomar avbryter sina studier. Med komplexitet avses att skolkarriärer utvecklas i samspel mellan struk-turella faktorer på gruppnivå – gymnasieskolan som system och organisation samt med elevers individuella bakgrunder och behov av stöd – gymnasieskolans be-mötande och stöd. Ett fåtal forskningsstudier finns med ett brett angreppssätt som studerat avhoppsprocesser. I SOU (2006)2 påtalas svårigheter att mäta hur olika
fak-torer i ungdomars levnadsmiljö interagerar med varandra. Statistiska samband mellan en given bestämningsfaktor och hälsoutfall tar inte hänsyn till interaktion mellan fak-torer och händelsekedjor. Ytterligare svårigheter är att hälsa/ohälsa inte kan uppfattas som distinkta kategorier med en absolut brytpunkt som är gemensam utan påver-kas även av kontextuella kulturella och normativa förhål-landen.
1 Ungdomsstyrelsen, 2007:61 2 SOU 2006:77:56
Ungdomars ohälsa kan inte enbart ses som tillstånd som uppkommer efter det att elever hoppar av gym-nasieskolan utan ohälsa kan även utvecklas i sam-spelsprocesser mellan elev och skola i skolan och i elevers bakgrundsmiljö. En svårighet har varit att studier om ungdomars hälsa ofta belyser gruppen 16-24 år, vilket ”osynliggör” elever i gymnasieåldern. En ytterligare svårighet är att gymnasieskolan som system är förändrat genom ändring av skollag och gymnasieförordningen, vilken gäller för elever som började i år 1 läsåret 2011/12.
Sökning av forskningsrapporter har främst avgränsats till att gälla år 2000 - februari 2012. Sökningen har genom-förts i etablerade databaser inom utbildningsvetenskap, socialt arbete samt medicin. Forskningsrapporter publi-cerade i forskningstidskrifter med vetenskaplig förhands-granskning av artiklarna och akademiska avhandlingar presenteras i studien samt studier genomförda av statliga verk och t.ex. Skolverket, Socialtstyrelsen samt studier genomförda i Sveriges Kommuner och Landstings regi ingår.
Statistik för att belysa situationen i Malmö har hämtats från Skolverkets databas SIRIS samt från Utbildnings-förvaltningens Kvalitetsredovisning läsåret 2011/12, Antagningsrapport läsåret 2011/12 och Delårsrapport 2012. Intervjuer såväl som kontakter via mejl har förts med rektor vid Bellevuegymnasiet Annette Laweson och samordnaren av ”Startskolan” vid Frans Suell och Jörgen Koch gymnasiet Birgitta Alriksson samt med personalgruppen vid det Kommunala informations-ansvaret (Uppföljningsgruppen). Kerstin Larsson, kommissionär och f.d. chef för Forsknings- och utveck-lingsenheten/utbildning vid Malmö stad har medverkat med att ta fram uppgifter, läst och kommenterat texter och med sina erfarenheter och kunskaper varit ett stort stöd i arbetet. Licentiand Tina Eriksson-Sjöö, institu-tionen för socialt arbete, Hälsa och Samhälle, Malmö högskola, har läst och kommenterat avsnittet om flyktingar och hälsa. Professor Bengt Svensson, insti-tutionen för socialt arbete, Hälsa och Samhälle, Malmö högskola har läst och kommenterat kapitel fem. Ett stort tack till alla!
6
Forskningsrapporten har tyvärr fått avgränsas gentemot elever inom gymnasiesärskolan. Läsåret 2013/14 införs en förändrad gymnasiesärskola, vilket bör uppmärksam-mas. Rapporten har även tyvärr fått avgränsas gentemot stödbehov p.g.a. neurologiska funktionsstörningar och rörelsehinder. Stöd och hjälpmedel ska, enligt Skollagen, utformas utifrån den enskilde elevens behov och ges redan tidigt inom grundskolan.
Forskning om skolan är tids-och kontextbundet. I Sver-iges Kommuners och Landstings (SKL) sammanställning av Hattie-rapporten betonas vikten av att vara försiktig med överföring av internationella forskningsresultat till en svensk nutida kontext. Den fortsatta sammanställningen behandlar i hög utsträckning, men inte enbart, svenska forskningsstudier. Såväl kvantitativa studier som kvalita-tiva studier presenteras. Forskningssammanställningen avser gymnasieskolan och elever som avbryter sin utbild-ning med särskilt fokus på hälsa.
7
I detta textavsnitt ges en övergripande beskrivning av reformeringen av gymnasieskolan. Den statistik som pre-senteras är på nationell nivå.
Gymnasieskolan har genomgått ett antal reformer sedan 1960-talet. De har inneburit att ett allt större antal elever fortsatt sina studier efter att deras skolplikt upphört. Fram till år 1965 gällde 1954 års stadga, vilken innebar att teoretisk utbildning efter realskola gavs vid allmänt gymnasium (läroverk) alternativt vid separata handels- eller tekniska gymnasier. De sistnämnda ledde till speci-fika studentexamina, handelsstudentexamen respektive gymnasie ingenjörsexamen. Yrkesskolor och 2-åriga fack-skolor, som införts på försök i en del kommuner, utgjorde övrig utbildning.3 Fackskolan och yrkesskolan byggdes ut
och omfattade allt fler elever. De tillfördes det allmänna
3 En separat skolform var Flickskolan, som var en teoretisk utbildning med historiska anor och som till att börja med var privat och enda alternativ för flickor utöver
folkskoleutbildning.
gymnasiet i och med genomförandet av Lgy 65 men ut-gjorde separata organisationer, fackgymnasier. År 1968 genomfördes den gamla studentexamen för sista gången. En utbildningsstruktur med folkskola, realskola, flick-skola, fackflick-skola, yrkesskola och läroverk hade successivt ”gått i graven”. En ny läroplan för gymnasieskolan, Lgy 70, innebar att gymnasieskolan skapades och inkluderade tidigare separata organisationerna. Gymnasieskolan om-fattade 3 åriga teoretiska linjer och 3 eller 4 årig teknisk linje samt 2 åriga yrkesförberedande linjer samt ett antal, oftast, termin eller 1 åriga specialinriktade utbildningar. År 1994 genomfördes nästa gymnasiereform. En ny läroplan Lpf 94 infördes, vilket innebar att linjesystemet avskaf-fades till förmån för program. De tidigare tvååriga linjerna gjordes treåriga med grundläggande behörighet till hög-skolestudier.
Kort beskrivning av gymnasieskolan
sedan 1950-talet och framåt
Tabell 1. Andelen 17-18 åringar under utbildning under senare delen av 1900-talet.4
4 Tabellen är hämtad från Svensson, A. Dagens gymnasie skola -bättre än sitt rykte? Pedagogisk Forskning i Sverige 2007 Årg 4 (301-323) s 303
8
I tabell 1 visas i sex urval andel ungdomar inom gymna-sieutbildning och övrig utbildning och ungdomar utan fortsatt skolgång under perioden 1964-2001. Uppgifterna är baserade på UGU5-projektets och SCB´s insamlade
uppgifter för stora och riksrepresentativa stickprov av svenska elever. Tabellen visar andel unga i en årskull som fortsatt studera och andel som valt att inte studera efter den obligatoriska skolan. Ungdomarnas födelseår och an-del i utbildning hänförs till olika bestämmelser i skollagen och framväxt av gymnasieskolan. Perioden 1964-2001 har inneburit en stor ökning av andelen ungdomar som fortsatt sin utbildning efter den obligatoriska skoltiden. Ungdomar födda 1948 började i hög utsträckning förvärvsarbeta och enbart 20 procent började på läroverket och 15 procent i övrig utbildning medan nära nog samtliga ungdomar födda 1982 började i gymnasieskolan, 98 procent6.
Under perioden steg andelen elever inom teoretisk ut-bildning kraftigt. Vid periodens slut var, enligt Svensson (2007), flickor i övervägande majoritet inom den teore-tiska utbildning totalt sett. Utbildningsvalen var emellertid starkt genusinriktade. Flickor valde till övervägande del utbildningar inom humaniora, samhällsvetenskap, ekono-mi, vård och omsorg. Pojkarna däremot valde till över-vägande del tekniska och yrkesinriktade utbildningar. Under perioden 1965-2011 har ungdomsgruppen även blivit allt mer heterogen. Den tidigare arbetskrafts- invandringen, som framför allt skedde från Sydeuropa, stoppades i början av 1970-talet, men inte flykting- invandringen. Invandring av flyktingar och anhöriga; från forna öststater, Sydamerika, Kampuchea och Vietnamn ökade, för att under andra hälften av perioden i allt högre utsträckning komma att omfatta flyktingar från framför allt; Irak, Iran, Palestina, Libanon, Kurdistan, Balkan, Afganistan och Somalia.
5 UGU: Uppföljning Genom Utvärdering. Projekt vid Göteborgs universitet. Projektet startade 1961 och har i samarbete med SCB samlat in uppgifter för stora och riksrepresentativa stickprov av svenska elever (Svensson, s302)
9
Den reviderade skollagen7, beslutades i augusti 2010 och
tillämpas på utbildning och annan verksamhet fr o m 1 juli 2011. Den nya gymnasieförordningen8 beslutades i
februari 2011. Den gäller för elever som började år 1 i gymnasieskolan ht11. Gymnasieskolan omfattar såväl teoretiska/högskoleförberedande program, yrkesinriktade program dit även lärlingsprogram inräknas och introduk-tionsprogram9. För utbildningar som påbörjades tidigare
gäller övergångsbestämmelser.
Ett av syftena med reformen är, enligt Skolverket, att i högre grad standardisera utbudet av gymnasieutbildningar och att kommunala såväl som andra huvudmän ska erbju-da gymnasieutbildningar som följer samma examensmål. Utbildningarna i fristående skolor måste följa fastställd
programstruktur i de nationella programmen (NP).10
Gymnasieskolan omfattas nu av 18 treåriga NP varav sex är högskoleförberedande och 12 är yrkesförberedande samt av fem introduktionsprogram. Kommunernas inflytande över gymnasieskolan har minskats. En bestäm-melse, som kan komma att försvåra för den kategori ung-domar som rapporten gäller, är att kommunen inte längre har tillstånd att inrätta specialutformade program inom NP utan särskilt tillstånd från Skolverket. Det kan få be-tydelse för om elever hoppar av sin utbildning eller ej. For-skning visar att elever som valt utbildning p.g.a. intresse för utbildningens innehåll tenderar att avbryta sin utbild-ning i mindre utsträckutbild-ning.11. Specialutformade program
utformades utifrån elevgruppers särskilda intressen och arbetsmarknadens behov på orten.
Antagningskraven till gymnasieskolan har skärpts i skol-lagen. För tillträde till ett högskoleförberedande program krävs numera lägst betyget godkänt i minst 12 ämnen. För tillträde till yrkesförberedande program krävs lägst betyget godkänt i minst åtta ämnen. Obligatoriskt är att eleven uppnått betyget godkänt i ämnena engelska, matematik samt svenska/svenska som andra språk, oavsett om elev-en söker högskoleförberedande eller yrkesförberedande program. Tillträdeskrav till två av introduktionsprogram-men har införts.
De mer omfattande kraven på ett större antal godkända be-tyg för att bli behörig till gymnasieskolan som införts kan uppfattas grundas i tanken att elever därigenom ska ”vara bättre rustade” att genomföra gymnasieskolorna. Skolver-ket tolkade två procentenheters högre genomströmning på yrkesinriktade program utifrån detta antagande.
7 SFS 2010:800 8 SFS 2010:2039
9 Skolverket, Dnr 71-2012:33 10 ibid
11 Svensson, A. Dagens gymnasieskola - bättre än sitt rykte? Pedagogisk Forskning i Sverige 2007 Årg 4 (301-323)
Större krav på behörighet kan emellertid leda till en ökad sortering av elever samt att de elever som inte är behöriga behöver mer stöd och kanske längre tid på Introduktions-programmen för att bli behöriga till högskoleförberedande eller yrkesförberedande program. De blir då äldre än de elever som går direkt från grundskolan till dessa program, vilket kan påverka motivationen att fortsätta studierna12.
En ytterligare förändring är den tydliga åtskillnad mellan högskoleförberedande och yrkesförberedande program som skapats. Examen från yrkesinriktade program in-nebär inte längre att eleven får behörighet för högskole-studier. Det ställer krav på att elever redan under grund-skoletiden fattar beslut om sin fortsatta utbildningskarriär. När förslag på denna åtskillnad av högskoleföreberedande utbildning föreslogs, mötte det omfattande kritik13. Det
ursprungliga förslaget kom att modifieras så att alla elever inom de yrkesinriktade programmen ska av huvudman-nen för utbildningen erbjudas möjlighet att välja till kurser som ger behörighet till högskolestudier. Fr.o.m. läsåret 2011/2012 ingår även gymnasial lärlingsutbildning som ett permanent alternativ inom yrkesprogrammen.
DET TIDIGARE IV-PROGRAMMET
Kommunerna ålades av staten att inom gymnasieskolan inrätta kommunala individuella val (IV-programmet) år 1991 för gruppen ungdomar som inte var behöriga till någon av gymnasieskolans linjer. Den enskilde elevens behov och förutsättningar skulle avgöra hur utbildningen utformades. Syftet var att eleven skulle få tillräcklig be-tygskompetens för att efter ett års studier vid IV kunna fortsätta sin utbildning på NP eller specialutformat pro-gram. Studierna vid IV kunde emellertid förlängas under längre tid och eleven gå hela sin gymnasietid där och få betyg från IV.
För nyanlända ungdomar14 till Sverige över 15 år kunde
kommunen skapa särskilt introduktionsprogram inom IV i vilka ämnesstudier kombinerades med undervisning i svenska som andra språk (IVIK). Kommunen kunde även anordna programinriktat individuellt val (PRIV) d.v.s med anknytning till ett NP, vilket Malmö genomförde.
12 Cederberg, M. Utifrån sett – Inifrån upplevt. Ak avh. 2006 13 Kritik framfördes från arbetsgivarorganisationer som
menade att t.ex. dagens processteknik krävdes välutbildad arbetskraft
14 Redan på 1970-talet fanns introduktionskurser för invandrarungdom (ITK) i vissa av Sveriges invandrartäta kommuner, bl a i Malmö
10
Andel elever på IV program påverkades av hur antagning-sregler till NP utformats och steg efterhand som antag-ningsreglerna skärpts.
Tillträdeskrav till NP infördes år 1998. Krav för till-träde var att eleven uppnått lägst betyget godkänt i äm-nena svenska/svenska som andra språk, matematik och engelska. Kraven medförde att andelen ungdomar som inte blev behöriga att söka till gymnasieskolan ökade. Drygt 5 procent av eleverna gick direkt från grundskolan till IV perioden 1993-1997. Andelen steg år 1998 till 8 pro-cent. År 2007 utgjorde andelen elever på IV 11 propro-cent.15
Avhoppen från IV har varit stora, enligt Skolverket16 drygt
80 procent. Merparten studerade där endast under en kort tid. Enbart 20 procent av dem som började på IV år 2005 uppnådde ett slutbetyg vid NP efter fyra år.17
Höstterminen 2011 när de senaste antagningskraven tillämpades utgjorde andelen elever som inte var behöriga till NP, 13 procent. De kunde då börja på de nya introduk-tionsprogrammen.
DE FEM NYA
INTRODUKTIONS-PROGRAMMEN
IV-programmet har i den nya skollagen ersatts av fem introduktionsprogram; preparandutbildning, programin-riktat individuellt val, yrkesintroduktion, individuellt alternativ och språkintroduktion. Introduktionsprogram-mens målgrupp är elever som inte erhåller behörighet till nationella gymnasieprogram enligt de nya behörig-hetsreglerna. Introduktionsprogrammen syftar18 till att
förbereda eleverna för annan gymnasieutbildning eller till arbetsmarknaden.19 En huvudregel är att utbildningarna
ska motsvara heltidsstudier men kan göras mindre om-fattande om eleven önskar det och huvudmannen finner det förenligt med utbildningens syfte. En individuell studieplan ska upprättas utifrån varje elevs behov och i samverkan mellan skolan, eleven och i förekommande fall dennes vårdnadshavare. Den ska innehålla uppgifter om ämnen, kurser och andra insatser som kan vara aktuella.
15 SOU 2008:27 s255, 16 SCB 2003:7f
17 Skolverket 2007 s25, Skolverket, samt se för elever som började IV år 2005 www.skolverket.se/statistik-och-analys tabell 8B.
18 Introduktionsprogrammens syfte: 17:3 skollagen, Introduktionsprogrammens innehåll: 6:3-8 gymnasieförordningen, Behörighet till
introduktionsprogrammen: 17:8-12 skollagen, Plan för utbildningen och individuell studieplan: 17:7 skollagen, 1:7 gymnasieförordningen
19 Enligt Skolverket har en obehörig elev rätt att efter år 9 gå kvar i grundskolan under två år för att slutföra utbildningen.
Studieplanen ska följas upp och utvärderas. Efter genom-gångna studier kan eleven få ett gymnasieintyg men studi-erna leder inte till examen från introduktionsprogram...
Hemkommunen är skyldig att erbjuda plats till alla elever i kommunen som uppfyller behörighetskraven till respek-tive introduktionsprogram; preparandutbildning, yrkes- introduktion, individuellt alternativ och språkintroduk-tion. Hemkommunen har ingen skyldighet att anordna programinriktat individuellt val som är inriktat mot ett yrkesprogram. Elever från grundsärskolan, som önskar det, ska erbjudas plats på yrkesintroduktion eller indivi-duellt alternativ. Bestämmelsen gäller för elever som mot bakgrund av sin utvecklingsstörning har förutsättningar att kunna genomföra utbildningen. Förutsättningarna bygger dels på hur utvecklingsstörningen påverkat skolgången i grundsärskolan och dels på vilka krav som den önskade utbildningen kan förmodas ställa på eleven. Beslut fattas av huvudmannen.
Preparandutbildning (IMPRE)
Till denna utbildning anmäler elever sig. Utbildningen är inte sökbar. Målgruppen är elever som helt saknar behörig- het att söka nationella program eller elever som saknar behörighet att söka det nationella program som eleven önskar. I det senare fallet gäller det elever som är behöriga till nationella yrkesprogram men inte till högskoleförbere-dande program.
Eleverna ska ha fullföljt årskurs 9 i grundskolan.
En preparandutbildning utformas utifrån en enskild elevs behov och utbildningens längd är högst ett år om inte huvudmannen finner att särskilda skäl finns för att utbild- ningen för eleven ska förlängas till två år. Om eleven därefter inte är behörig till visst nationellt program men behörig till annat kan eleven söka att bli antagen på det programmet. Hemkommunen ska erbjuda obehöriga elever efter preparandutbildningen yrkesintroduktion eller individuellt alternativ och kan erbjuda programinrik-tat individuellt val om eleven uppfyller behörighetskraven.
11
Programinriktat individuellt val (IMPRO)
Programmet är öppet för ungdomar som vill kunna fortsätta sina studier vid yrkesprogram. Det är inte öppet för ungdomar som ska erbjudas språkintroduktion. Programmet är sökbart för ungdomar som har lägst bety-get godkänt betyg i svenska eller svenska som andra språk och
i engelska eller matematik samt i minst fyra andra ämnen eller
i engelska och matematik samt i minst tre andra ämnen. Utbildningen inrättas i förväg för en grupp elever och innehållet är fastlagt i förväg. Även om utbildningen inrät-tas för en grupp elever utesluter det inte att, om det en-dast finns en sökande, det rent faktiskt enen-dast blir en elev som antas. Räcker platserna till för behöriga sökanden ska samtliga antas. Om det inte finns tillräckligt med platser kan huvudmannen göra ett urval av vilka sökanden som ska antas. Programinriktat individuellt val kan inrättas av både kommunal och privat huvudman.
Programinriktat individuellt val ges vid gymnasieskolor där eleverna läser yrkesförberedande program. Under studierna kan en elev uppnå behörighet till nationellt yrkesprogram när som helst under läsåret. Det innebär däremot inte att eleven automatiskt kan fortsätta studier vid nationellt yrkesprogram. Skolverket skriver20:
Elever som uppnår behörighet till nationellt pro-gram under läsåret har inte per automatik rätt till en plats på det NP som utbildningen inriktas mot. Det är ett beslut som måste fattas från fall till fall men givet syftet med utbildningen är det önskvärt att skolorna har beredskap för att ta in eleven på NP.
Yrkesintroduktion (IMYRK)
Syftet med denna utbildning är att eleven ska få en yrkes-inriktad utbildning som underlättar för eleven att etablera sig på arbetsmarknaden, alternativt studera på yrkesinrik-tat program.
Utbildningen är öppen för elever som inte är behöriga att studera vid yrkesprogram. Den är inte öppen för elever som ska erbjudas språkintroduktion. Även elever från grundsärskolan, som så önskar, ska erbjudas studieplats om de bedöms ha förutsättningar att klara utbildningen. Yrkesintroduktion kan utformas för en grupp elever och blir då sökbar men får även utformas för en enskild elev.
20 Skolverket. Mer om…Introduktionsprogrammen i gymnasieskolan s 5
Yrkesintroduktion ska huvudsakligen innehålla yrkes-inriktad utbildning. I utbildningen får ingå grundskole- ämnen som eleven saknar för att bli behörig till nationellt yrkesprogram samt inslag från ämnen från nationellt yrkesprogram såväl gymnasiegemensamma ämnen som karaktärsämnen samt arbetsplatsförlagt lärande. Hela utbildningen kan förläggas vid skolan om huvudmannen anser att det gynnar eleven. För att stärka elevens kun-skapsutveckling kan det även ingå särskilda motivations-insatser i utbildningen.
Individuellt alternativ (IMIND)
Syftet med individuellt alternativ är att eleven ska gå vidare till programmet yrkesintroduktion, annan fortsatt utbildn-ing eller till arbetsmarknaden.
Individuellt alternativ är öppen för ungdomar som inte är behöriga till ett yrkesprogram. Programmet är inte öppet för elever som ska erbjudas språkintroduktion. Elever från grundsärskolan som önskar studera vid individuellt alter-nativ kan erbjudas plats om de bedöms klara av studierna. Utbildningen är inte sökbar utan inrättas utifrån elevens individuella behov och till denna utbildning anmäler sig eleverna.
Språkintroduktion (IMSPR)
Syftet med utbildningen är att ge elever som nyligen an-länt till Sverige möjlighet att studera svenska som andra språk, för att de därefter ska ges möjlighet till fortsatta studier. Tyngdpunkten i utbildningen är på studier i det svenska språket. Det är huvudmannen som definierar vad som avses med ”nyligen”. I Malmö räknas en elev som bott kortare tid än tre år i Sverige som nyanländ. Språkin-troduktionen ska innehålla utbildning i svenska eller sven-ska som andra språk. Den sven-ska utformas utifrån elevens språkkunskaper, som testas vid mottagandet. Utbildnin-gen ska även innehålla grundskole- och gymnasieämnen som eleven behöver för sin fortsatta utbildning. Utbild-ningen får även innehålla motivationsinsatser och praktik. Om nyanländ ungdom har kunskaper i svenska språket, som motsvarar behörighetskraven, kan eleven erbjudas utbildning på Preparandutbildning eller Programinriktat individuellt val. Om eleven bott längre tid men inte upp-nått tillräckliga språkfärdigheter i svenska språket erbjuds eleven inte språkintroduktion utan individuellt alternativ med språkförstärkning.
12
DET KOMMUNALA
INFORMATIONS-ANSVARET
Det s.k. kommunala uppföljningsansvaret har förts över till nya skollagen och heter där det kommunala informa-tionsansvaret. Samverkande parter i dessa verksamheter är Utbildningsnämnd, Socialnämnd, Arbetsförmedling, Försäkringskassa, lokala näringslivet, föreningslivet och ibland även BUP.21
Sedan 1 juli 1986 har hemkommunen haft ett kommunalt uppföljningsansvar, som innebar en skyldighet att de in-formerade sig om ungdomars sysselsättning. Ungdomar som omfattades av uppföljningsansvaret gick inte i gym-nasieskolan, förvärvsarbetade inte och var under 18 år. Hemkommunen var skyldig att erbjuda dem personlig studie- och yrkesvägledning samt praktik. I ansvaret låg både en skyldighet att få kontakt med ungdomarna, ta reda på vad de sysslade med och erbjuda dem en insats. Sedan 1992 var kommunerna även skyldiga att erbjuda plats på nationellt program, specialutformat program el-ler på individuella program (IV-program). År 1992 togs den uttryckliga bestämmelsen i skollagen om kommunens uppföljningsansvar bort. Det ledde, enligt Skolverket22,
till att kommunerna uppfattade uppföljningsansvaret som otydligt. Vilken tolkning hemkommunen gjorde av formuleringen i skollagen avgjorde kommunens agerande gentemot ungdomar utanför gymnasieskolan. Krav om återförande och förtydligande i skollagen om ett uttryck-ligt kommunalt uppföljningsansvar framfördes av Skolver-ket såväl som i SOU 200323, SOU 200224.
Sedan 1 juli 2005 benämns uppföljningsansvaret ”Det kommunala informationsansvaret”. Bestämmelsen gäller ungdomar som inte fyllt 20 år och som inte är skolplik-tiga. Informationsansvaret innebär en uttrycklig bestäm-melse för hemkommunen att löpande hålla sig informerad om vad dessa ungdomar sysslar med och att erbjuda dem lämpliga individuella åtgärder. I den reviderade skollagen är själva principen för informationsansvaret oförändrad25.
Elever som läser NP omfattas inte, som tidigare, av infor-mationsansvaret. Några förändringar påverkar verksam-heten:
När en elev påbörjar eller avslutar en gymnasieutbildning har skolan skyldighet att meddela detta vilket även gäller för skolor med annan huvudman än kommunen26.
21 SOU 2010:95:216
22 Skolverket (2002) ”Det kommunala uppföljningsansvaret” – finns det?
23 SOU 2003:92 Unga utanför 24 SOU 2002:120 Åtta vägar till kunskap 25 Skolverket (2011 rapport 360:22-25) 26 Skollagen 15:15
Denna bestämmelse har, enligt min mening, stor betydelse för kommuner med ett stort antal fristående gymnasieskolor, vilket är fallet i Malmö. Indirekt påver-kas informationsansvaret också av att IV ersätts av fem introduktionsprogram. I sin uppföljning27 fann Skol-
verket att den vanligaste åtgärd som informationsansvaret i kommunerna erbjöd ungdomar var IV. En skillnad mot tidigare är att de nya introduktionsprogrammen mer snävt syftar antingen till fortsatt utbildning på ett högskoleför-beredande program eller till ett yrkesförhögskoleför-beredande program medan syftet med IV var att förbereda eleverna för vidare studier inom gymnasieskolan.
Även om förebyggande arbete inom NP ska förhindra avhopp så28
Även om skolorna förbättrar sitt arbete med stöd inom de nationella programmen och kommunerna arbetar för att bättre tillgodose elevernas val, finns dock risk för att en hel del ungdomar trots det av-bryter sina studier eller väntar på nästa intagning. Dessa elever kommer då bara i undantagsfall att kunna erbjudas studier på ett introduktionspro-gram i det nya systemet.
Den begränsning som införts i gy11 av vilka elever som ska kunna få börja på introduktionsprogram efter att de avbrutit nationella gymnasieprogram kommer sannolikt att öka gruppen ungdomar som omfattas av informations-ansvaret. Behöriga elever som avbryter gymnasiet får inte läsa introduktionsprogram29. En ytterligare svårighet är att
elever inte kan erbjudas praktik inom gymnasieskolan, om det inte ingår i det nationella programmet, som reducerat program30.
De förändrade antagningskraven till nationella gymnasie-program kommer, enligt Skolverket, troligtvis inte att innebära att ett större antal elever kommer att sakna be-hörighet för nationella högskoleförberedande eller yrkes-förberedande program. Det påverkar, enligt Skolverket, emellertid kommunerna, som måste ge ökade resurser åt introduktionsprogrammen som p.g.a. behörighetsbestäm-melserna måste kunna ge undervisning och stöd i flera ämnen, samt även eleverna eftersom de måste läsa och få godkänt i flera ämnen än tidigare för att bli behöriga till NP.
27 Skolverket (2006) Redovisning av uppdrag om information om icke skolpliktiga ungdomar – det kommunala uppföljningsansvaret
28 Skolverket 2011 rapport 360, 2011 s 24 29 SKL Motverka studieavbrott, 2012 s 38
30 Reducerat program innebär att elever befriats från kurser om högst 250p.
13
Skolverket31 undersökte 2011 vad kommunerna gör för
ungdomar som inte går i gymnasieskolan. Syftet var att följa upp kommunernas hantering av hur informations-ansvaret har utvecklats och förändrats sedan år 2006. Un-dersökningen genomfördes med stöd av en enkätstudie med samtliga kommuner i landet. Enkätstudien bestod av 34 frågor med fasta svarsalternativ med möjlighet att ge kommentar och distribuerades som webbenkät till kom-munerna. Samtliga frågor i enkäten måste besvaras. 95 procent av kommunerna besvarade enkäten. Störst bort-fall (10 procent) fanns i gruppen glesbygdskommuner. I övriga kommungrupper32 var bortfallet jämt fördelat.
Enkätstudien följdes upp med besök i 9 kommuner. Av-sikten var att genom intervjuer med personal på förvalt-ningsnivå få en övergripande bild av arbetet och en kon-kret bild genom intervjuer med ansvariga för information och den dagliga informationsverksamheten. Urvalet till intervjuundersökningen består av fem kommuner som i enkäten menade att de lyckades väl i sitt arbete och fyra som menade att de lyckades mindre väl. Kommunerna är spridda i samtliga kommungrupper. Totalt genomfördes 40 intervjuer med befattningshavare.33 Utifrån intervjuguiden
förefaller intervjuerna har genomförts som tematiserade semi-strukturerade intervjuer. Intervjuguiden innehöll följande teman: organisation, information, kontakt, åtgärder samt framtiden. Skolverket kompletterade en-kät och intervjuer med statistik hämtad från Skolver-kets nationella uppföljning av studerande i grundskola och gymnasieskola 2009/10 över hur många ungdomar som omfattas av informationsansvaret läsåret 2009/10. Avsikten var att få en ungefärlig uppfattning om antalet ungdomar utanför gymnasieskolan samt när de avbrutit sina studier.34 28 000 ungdomar 16-19 år hade inte tagit
ut slutbetyg och var inte inskrivna i gymnasieskolan under hösten 2009. Två tredjedelar av ungdomarna var 19 år gamla, något fler män än kvinnor. Uppföljningen visade följande framgångsfaktorer för kommunernas arbete med informationsansvaret:35
• Politisk prioritering av arbetet
• Tydlig ansvarsfördelning inom kommunen • Avsatta resurser för informationsansvaret • Kommunal handlingsplan • Register • Samverkan • Engagerad personal • Utvärdering 31 Skolverket 2011 rapport 360, 2011 s 24 32 SKL delar in Sveriges kommuner i grupper efter
strukturella egenskaper, som befolkningsstorlekt och pendlingsmönster. I rapporten användes
kommungruppsindelningen som gällde t.o.m. 31/12 2010. Se www.skl.se/web/Kommungruppsindlening.aspx 33 Skolverket, rapport 360, 2011, s 19
34 ibid s15 35 ibid s 59
Skolverket föreslår därför att kommunens informations-ansvar ska ges politisk prioritering med en tydlig informations- ansvars-fördelning inom kommunen och resurser måste avsättas. Även om en kommun har flera olika bra verksamheter för ungdomarna så behövs en övergripande bild för att inte några ungdomar ska falla ”mellan stolarna”. En handlings- plan för verksamheten med tydliga målsättningar är vik-tig för att arbetet ska kunna struktureras. Verksamheten ska följas upp och utvärderas. Av handlingsplanen måste framgå hur ansvarsfördelningen ser ut. Organisationen bör underlätta utveckling av samverkan med såväl kommu-nala som andra organisationer och verksamheter. Det är vidare viktigt att arbeta strukturerat med information om ungdomarna och använda kommunens befolkningsregis-ter för att få information om nyinflyttade ungdomar. För att få kontakt med ungdomar bör verksamheten utveckla olika kontaktsätt och om så behövs också ta kontakt vid upprepade tillfällen. Verksamheten ska göras känd för ung- domar, föräldrar och andra aktörer. Skolverket betonar vikten av förebyggande arbete inom grundskola såväl som inom gymnasieskolan för att minska antalet ungdomar inom informationsansvaret.3637
36 Skolverket 2011 rapport 360, 2011 s 59-60
37 Regeringen har i dagarna (mitten av juni 2012) tillsatt en utredning om vad som kan göras för den stora grupp ungdomar 15-20 år som vrken studerar eller
förvärvsarbetar. Ansvarig utredare är Ann-Marie Begler, generaldirektör Skolinspektionen
14
Drygt 15 procent av eleverna på nationell nivå avbröt sin gymnasieutbildning under 1970-talet. I början av 1990-talet sjönk siffran till cirka 10 procent. Linjebyten under perio-derna var relativt vanliga, speciellt bland elever som läste tre- eller fyraåriga linjer medan elever som läste tvååriga lin-jer inte bytte linje utan istället helt avbröt sina studier38 En
påtaglig social snedrekrytering finns under hela perioden, även om viss mobilitet förekommit. 10 procent av elever från arbetarhem studerade på teoretiska gymnasieutbildnin-gar vid mitten av 1960-talet39. Mot slutet av 1990-talet hade
andelen elever från arbetarhem ökat till 40 procent 40.
Bland de elever som började sin gymnasieutbildning år 1993 varierade andelen avhopp mellan 16-19 procent. Bland dem som började år 1998 varierade andelen mellan 23-35 procent. Elever med gymnasiestart år 1993 fick be-tyg enligt den normrelaterade relativa skalan (bebe-tyg 1-5)41.
Elever med gymnasiestart år 1998 följde Lpf 94 med mål-relaterade betyg. Det relativa betygssystemet hade inne-burit att ingen elev som fick betyg (även om betyget var 1) var underkänd. Samtliga elever som genomförde gym-nasieskolans tre år ansågs godkända. Införandet av mål-relaterade betyg inom gymnasieskolan betydde, förutom relatering till mål, också att en elev kunde bli underkänd på en kurs eftersom betygsnivån ej godkänd infördes. Ökningen av studieavbrott kan, enligt Svensson, troligtvis förklaras med hur betygssystemen varit konstruerade.
38 Svensson ref. till Beckne 1995:21, Liljegren 1984:41) 39 Hänvisning: Härnqvist & Svensson, 1980:14 40 Hänvisning: Svensson & Reuterberg, 2002:6
41 Relativa betyg bygger på normalfördelningen av betyg inom en årskull som läser samma kurs. Standardprov i grundskolan och centrala prov i gymnasiet infördes som måttstock i vissa ämnen.
Skolverket presenterade år 2008 en statistisk beskrivning av ofullständiga gymnasiestudier42. Informationen nedan
är hämtad från denna rapport. Syftet med Skolverkets studie var att komplettera och fördjupa kunskapen om av-brotten i gymnasieskolan. Data hämtades från register-uppgifter från Skolverkets elevdatabas t.o.m. våren 2006. De uppgifter som använts i rapporten har avgränsats till att omfatta alla elever födda 1980-1986, som har gått i svensk grundskola och som har påbörjat en gymnasie-utbildning. (Ungdomar som kommit till Sverige sent och inte gått i svensk grundskola ingår inte i materialet, min anmärkning).
Varje år lämnade fler än 30 000 ungdomar gym-nasieskolan utan grundläggande behörighet43 för
hög-skolan, vilket, enligt Skolverket, innebar att nästan var tredje saknade slutbetyg44 eller slutbetyg med
grundläg-gande behörighet för högskole- och universitetsstudier. I nedanstående diagram visas andelen avhopp och elever med behörighet för högskole-och universitetsstudier.
Diagram 1.45 Studieresultat i gymnasieskolan – årskullen födda 1985. Redovisning
av avbrott och slutbetyg utan behörighet. Procent.
42 Skolverket (2008) Studieresultat i gymnasieskolan – en statistisk beskrivning av gymnasiestudier.
43 Grundläggande behörighet för gymnasiestudier innebär att eleven i slutbetyget uppnått minst 90 procent av de gymnasiepoäng som krävs för fullständigt betyg, d.v.s. minst
2250 poäng.
44 Slutbetyg innebär att eleven gått igenom ett nationellt program eller specialutformat program och fått betyg på alla kurser och sitt projektarbete. Eleven behöver emellertid inte ha godkända betyg
45 Tabellen är hämtad från Skolverkets rapport (2008 s 20)
Nationella siffror; avhopp och
genom-strömning
15
Enligt Skolverket har under perioden (årskullarna födda 1980-1986 med gymnasiestudier åren 1999-2204) såväl antal som andel av ålderskullen utan behörighet i sitt slut-betyg minskat. De flesta avbrotten sker i årskurs 3 och det är också där som andelen avbrott minskat. Andelen män har minskat med 7 procentenheter och andelen kvin-nor med 4 procentenheter. Kvinkvin-nor har emellertid bättre studieresultat än män. Såväl för sena avbrott (år 3) som för slutbetyg utan behörighet är andelen kvinnor lägre än andelen män.
En förbättring med 11 procentenheter av studieresultaten har skett under perioden 1999-2004 för elever som stud-erat vid yrkesinriktade program. Enligt Skolverket kan det troligtvis i viss mån (2-3- procentenheter) förklaras med de förändrade antagningskrav till gymnasiet som genom-förts under perioden eftersom krav på godkända betyg i svenska/svenska som andraspråk, engelska och matema-tik fanns. Totalt för alla kategorier studie- och yrkesför-beredande utbildningar är resultatet färre tidiga avbrott, färre sena avbrott och färre elever med slutbetyg utan behörighet. Många avbrott sker emellertid från program-men Fordon och Handel och Administration.
Enligt Skolverket (2011)46 byter 10 procent av eleverna
program under de första två åren. Andelen kan vara högre eftersom mycket tidiga byten som sker före den 15 okto-ber inte inrapporteras till SCB och därför inte finns med i Skolverkets statistik. Elever som byter program har som grupp lägre betyg än de som stannar kvar på program-met. Deras föräldrar har lägre utbildningsnivå än föräl-drarna till elever som stannar kvar på programmet. Elever som byter program har låg genomströmning, 29 procent, jämfört med elever som stannar kvar på programmet, 85 procent. Elever som byter både program och skola har ännu lägre genomströmning.
I en nyligen genomförd studie av Sveriges Kommuner och Landsting 201247, undersöktes i en registerstudie
genomströmningen inom tre år bland elever som började gymnasieskolan under 2005-2007. Denna studie beskriv-er alltså resultat för åren eftbeskriv-er ovanstående studie från Skolverket.
46 Skolverket Gymnasieelevers byten av program och skolor, 2011
47 SKL Motverka studieavbrott, 2012
Vid en jämförelse mellan de senaste åren och de elever som var nybörjare i oktober respektive år, visar ett vägt medeltal48 att drygt 31 procent av
eleverna inte uppnår fullständig gymnasieutbild-ning inom tre år. Denna andel har varit relativt oförändrad för elever som påbörjade gymna-sieutbildningen åren 2005 till 2007.49
Efter fyra år har 25 procent inte fullföljt gymnasieutbild-ningen. Enligt SKL är det framför allt på yrkesförbere-dande utbildningar som elever inte fullföljer sin utbildn-ing. Efter fyra år har 23 procent av eleverna inte fullföljt. På studieförberedande program 15 procent. Andelen ökar enbart med en procentenhet på båda programmen efter fem år.
Stor variation finns mellan skolor. På skolor med bäst resultat fullföljde 88 procent av eleverna inom tre år. På skolor med sämst resultat fullföljde 43 procent inom tre år.
Avhoppen sker, enligt SKLs studie, framför allt i årskurs tre då drygt hälften hoppar av.
Totalt 14 procent från studieförberedande program, varav 2 procent från årskurs 1 och 2 procent från årskurs 2. Totalt 23 procent från yrkesförberedande program, varav 3 procent från årskurs 1 och 4 procent från årskurs 2. För kvinnor och män och på alla utbildningar gäller att de som avbryter i högre utsträckning inte kommit in på sitt första val. Enligt SCBs studie50 angav en tredjedel av
elev-erna att byte av program kunde fått dem att stanna kvar inom gymnasieskolan.
Andel elever med slutbetyg inom tre år utan grund- läggande högskolebehörighet51 har ökat totalt. Ökningen
har skett inom yrkesförberedande program. En jämförelse mellan nybörjare år 2005 och nybörjare 2007 visar två procent ökning. Elever med slutbetyg utan grundläggande högskolebehörighet på yrkesförberedande program är 11.2 procent. På studieförberedande program har det inte skett några förändringar, 5,1 procent elever med slutbetyg saknar högskolebehörighet.
48 Viktat medelvärde; varje kommun bidrar till medelvärdet i proportion till antal elever
49 SKL Motverka studieavbrott, 2012 s 31-31
50 SCB Ungdomar utan fullföljd gymnasieutbildning, 2007 51 Grundläggande behörighet för högskolestudier; godkänt
betyg på minst 90 procent av kurserna d.v.s. 2250 poäng. Elever med betyget Icke Godkänd på fler än 10 procent av kurserna saknar behörighet för högskolestudier.
16
Andelen avbrott från yrkesförberedande program har ökat och andelen elever med slutbetyg utan högskole- behörighet likaså. Den tidigare registrerade positiva förän-dringen har ändrats; jämfört nybörjare 2006 till nybörjare 2007 med nära nog fyra procentenheter.
Andel män utan behörighet är cirka två procent högre än kvinnor med behörighet.
Avbrutna studier på gymnasienivå är ett problem som uppmärksammas i EU. Att öka andelen ungdomar med genomförd gymnasienivå har hög prioritet. Europa 2020 har som målsättning att skapa en smart och hållbar till-växt i Europa. Ett av de strategiska målen är att minska andelen ungdomar i 16-24 åldern som varken studerar eller arbetar till 10 procent år 2020. Inom EU råder stora skillnader i hur hög utsträckning ungdomar genomför någon form av ”secondary education” eller har förvärvs-arbete. Särskilt intresse riktas mot att öka andelen inom utbildning. Det råder stora skillnader in EU i vad mån ungdomar har tillgång till eller genomför utbildning inom och över grundnivå. Skolsystemen varierar mellan länder-na och det varierar även i vad mån olika kategorier ung-domar diskrimineras inom utbildning eller i praktiken står utanför, vilket har studerats i ett tidigare EU-finansierat projekt, EPASI52.
Projektet Pug In53 finansieras till hälften av Europeiska
socialfonden. Syftet är att utveckla metoder för att motive-ra elever som fundemotive-rar på att avbryta sina gymnasiestudier eller som redan har hoppat av, att återvända till skolan. Arbetet i Sverige leds av SKL i samverkan med Göteborgs-regionens kommunalförbund, Region Jämtland, Region-förbundet i Kalmar län, Region Västerbotten och Region Östsam. Plug In kommer att arbeta konkret med eleverna i skolorna för att pröva vilka metoder och arbetssätt som är framgångsrika när det gäller att motivera och stödja elever att stanna kvar inom gymnasieskolan. I arbetet in-går även att utveckla samarbetet mellan skolor, socialtjänst och arbetsförmedlingen i kommuner och regioner. Resul-tatet av de internationella och svenska verksamheterna kommer att dokumenteras och kunna användas även av andra kommuner. Projektet avslutas i juni 2014.
52 EPASI; Educational Policies that Address Social Inequity 53 www.skl.se
FÖRÄLDRARNAS
UTBILDNINGSBAKGRUND
Föräldrarnas utbildningsnivå samvarierar med avhopp och slutbetyg utan behörighet. Enligt Skolverket (2008), har ungefär hälften (ca 50 procent) av eleverna med lågutbildade föräldrar (föräldrar utan gymnasieutbildning) ofullständiga gymnasiestudier. Under perioden har det inte skett någon positiv förändring för denna grupp elever utan tvärtemot har såväl tidiga som sena avbrott ökat.54
I denna grupp, med lågutbildade föräldrar, har däremot allt fler elever med slutbetyg uppnått behörighet. Enligt Skolverket55 kan skillnaden till viss del förklaras med att
skillnaden är marginell mellan sent avbrott och dåligt slut-betyg.
För drygt 10 år sedan skrev Skolverket56 att drygt 40
procent av variationen i betygsresultat statistiskt kunde förklaras av elevers olika bakgrundsförhållanden. Ju högre utbildning föräldern har ju högre sannolikhet att barnet får höga betyg. Genomströmning och slutbetyg inom fyra år är positivt korrelerat med föräldrarnas utbildning. Svensson (2007)57 fann en klar tendens av
socialgruppsskill-nader bland elever som antogs till gymnasieskolan år 2003. (…) elever från Socialgrupp III mera sällan full-följer påbörjad utbildning. Detta är mer märkbart vid de studieinriktade kategorierna och allra mest vid kategori S-NT, här fullföljer endast 67 procent från Socialgrupp III jämfört med 84 procent från Socialgrupp I.
Skolor med hög andel elever vars föräldrar har låg skol-utbildning, hög andel pojkar och hög andel elever som invandrat efter grundskolestart visar låga skolresultat på skolnivå. Den visar emellertid även att ungdomar med familjebakgrund ur arbetarklass eller socialgrupp III är överrepresenterade i ungdomsgruppen med avbrutna gymnasiestudier, analyserat på gruppnivå.
54 Skolverkets Aktuella Analyser 2008, Studieresultat i gymnasieskolan – en statistisk beskrivning av ofullständiga gymnasiebetyg s 22
55 ibid s 22
56 Skolverket Bilden 2000. Barnomsorg och skola 2000. Skolverket lägesbedömning
57 Svensson, A. Dagens gymnasieskola - bättre än sitt rykte? Pedagogisk Forskning i Sverige 2007 Årg 4 s 312-313
17
FATTIGDOM OCH LÅGA BETYG
Fattigdom kan ha flera olika orsaker relaterade till såväl ar-betsmarknad som socialförsäkringssystem. I detta avsnitt relateras emellertid fattigdom i familjen till att ungdomen får låg utbildning.
Socialstyrelsen58 genomförde en omfattande kvantitativ
studie som visar att fattigdom medför förhöjd risk för låg utbildning och en mångfald av sociala problem i vuxen ålder.
Nästan varannan pojke och var tredje flicka från familjer med återkommande ekonomiskt bistånd har ofullständiga betyg eller låga betyg från årskurs 9. I en jämförande studie av 14 europeiska länders skolpolitik och strategier för att motverka ojämlikheter i utbildning var ett resultat att fattigdomsrelaterade problem sällan in-går i strategier för att minska ojämnlikheter i utbildning, trots att de grupper av ungdomar som inte genomför ”second education” i hög utsträckning växer upp i fattiga familjer. I stället fokuseras migration och språkproblem.
According to research based on the Luxembourg Income Study, international experience shows that childhood experience of poverty (in this context, most often referring to relative income poverty) correlates with numerous problems later in life, including unsatisfactory school results and other problems at school (Vleeminckx and Smeeding 2003) /… / These poverty-related problems, ho-wever, are rarely addressed directly in educational policies and strategies. There may be a need for more integrated policies that combine educational strategies with measures addressing poverty and social exclusion.59
Skapar då låg utbildning fattigdom eller är det fattigdom som skapar låg utbildning? Riktningen går troligtvis, enligt min mening, åt båda håll. Hur riktningen uppfattas vid beslut om insatser är väsentligt. I de redovisade studierna i tidigare kapitel har analyserna genomförts på gruppnivå, de visar generella förhållanden. Uppväxt i arbetarklass, i socialgrupp III, med en lågutbildad förälder, i fattig familj, har använts som variabler. Variablerna är emellertid inte direkt överförbara, korresponderbara. Ungdomsgrupper som växer upp i fattiga förhållanden kan generellt sett förstås ingå i arbetarklassen. Att tillhöra arbetarklassen
58 Socialstyrelsen Social rapport 2010 s
59 Citatet är hämtat från en europeisk jämförande studie,
www.epasie.eu/ Country report Denmark, Cederberg, M & Lingärde, S. 2008 s 19 Hänvisning även till:
Vleeminckx and Smeeding (eds) (2003) Child well-being, child poverty and child policy in modern nations. What do we know? Bristol, Policy Press
behöver emellertid inte innebära att man är materiellt fattig och det gäller även tillhörighet till socialgrupp III. Den objektiva tillhörigheten beskriver snarare en samhäl-lelig hierarkisk positionsbestämning relaterat till makt. Oavsett hur de strukturella variablerna skapats visas att mobiliteten är relativt låg och att skolan snarare re-producerar ungdomsgruppers samhälleliga hierarkiska familjepositioner. När kategoriindelningen emellertid görs utifrån yrkestillhörighet är ur både yrkes- och genuspers-pektiv differentiering i lön emellertid stor, vilket innebär att en ytterligare dimension tillförs i analysen. Har för-äldrarna låg utbildning kan det innebära att familjen är fattig eftersom det medför ökad risk för lågbetalda arbeten eller svag arbetsmarknadstillhörighet och eventuellt behov av försörjningsstöd (ekonomiskt stöd) från socialtjänsten. Barn som växer upp i familjer med försörjningsstöd från socialtjänsten lämnar, generellt sett, skolan med myck-et lägre bmyck-etyg än andra barn. Enligt Salonen60 gäller för
barn som växer upp i familj; med ensamstående förälder eller där föräldrarna är utlandsfödda och framför allt med ensamstående utlandsfödd mamma, en överrisk att växa upp i fattigdom. I Malmö är andelen barn som växer upp i fattiga familjer mycket hög (ca 33 %) men fattiga familjer är i hög utsträckning koncentrerade till en del av Malmös bostadsområden och skolor i dessa områden har en hög andel obehöriga elever till NP. Ungdomsgrupper med familjebakgrunder i; arbetarklassen eller socialgrupp III där familjen har svag ekonomi, föräldern har låg utbild-ning, utländsk bakgrund och/eller är ensamförsörjare, är överrepresenterade när det gäller låga betyg.
UTLÄNDSK BAKGRUND
Skolverket (2008) fann att nära hälften (46-47 procent) av männen födda 1985 med utländsk bakgrund och elever födda 1985 med svensk bakgrund (28 -29 procent) hade gjort avbrott eller fått slutbetyg utan behörighet. Gruppen svensk bakgrund utgör ungefär 80 000 elever och gruppen med utländsk bakgrund ungefär 14 000 elever. Ett stort antal elever med utländsk bakgrund avbryter sina studier. Elever med utländsk bakgrund är emellertid en hete- rogen grupp elever med stora skillnader i resultat. Elevers socioekonomiska bakgrund, skol-erfarenheter samt tid i Sverige varierar. Skolverket (2011)61 visar att elever födda i Sverige med föräldrar födda utomlands följer samma skolprestationsmönster i
60 Salonen, T. Barns ekonomiska utsatthet. Rädda Barnen, Linneúniversitetet och Malmö högskola http://www.rb.se/ SiteCollectionDocuments/Rapporter/RB_barnfattigdom_ stora_rapporten_med_bilagor_publicerad.pdf
61 Skolverkets lägesbedömnig 2011, Beskrivande data, Rapport 363. Utdrag: Barn och elever med utländsk bakgrund. s 178-179
18
gymnasiet som elever med svensk bakgrund. Även elever som invandrat till Sverige före grundskolestart följer sam-ma mönster men med en 10 procent lägre genomström-ningsgrad.
Skolverkets modifiering av SALSA62 modellen, så att den
tog hänsyn till om elever invandrat till Sverige före eller efter grundskolestart visade att de faktorer som har störst betydelse för elevernas betyg på skolnivå är föräldrarnas utbildningsnivå, kön och om eleven invandrat efter grund-skolestart. Skolor med hög andel elever vars föräldrar har låg skolutbildning, hög andel pojkar och hög andel elever som invandrat efter grundskolestart visar låga skolresultat på skolnivå.
Forskningsresultat63 som visar att elever med utländsk
bakgrund, betraktad som homogen kategori, har säm-re skolsäm-resultat än elever med svensk bakgrund, bör alltså problematiseras och preciseras. Gymnasieelever, som kommit till Sverige efter grundskolestart, är kraf-tigt underrepresenterade bland dem med slutbetyg.
62 SALSA: en statistisk modell för att undersöka resultat på skolnivå inom grundskolan utifrån ett antal
bakgrundsvariabler; föräldrarnas utbildningsnivå, andel elever födda utomlands, andel elever vars föräldrar är födda utomlands, fördelning pojkar och flickor
63 Arai m fl 2000, Erikson 1994, Jonsson 2001, Lindblad 1994, SOU 2000:39, Ungdomsstyrelsen, 2000.
Enbart drygt 40 procent genomför sina gymnasiestudier med slutbetyg inom fyra år. Andelen har sjunkit från 48 procent för dem med gymnasiestart år 2001 till 42 procent för dem med gymnasiestart år 2006.64
Skillnaden i resultat, på nationell nivå, om eleven anlänt till Sverige i åldern 7-12 år eller 13-15 år är mycket liten. Gruppen elever som invandrat från 16 års ålder eller senare har de senaste tio åren varierat mellan 294-486 elever och de som invandrat i åldern 13-16 år mellan 487-781 elever per år. De andra grupperna av elever med ut-ländsk bakgrund består av 1500 elever eller flera. Gruppen flickor totalt med utländsk bakgrund har högre meritvärde än gruppen pojkar totalt med svensk bakgrund i grund-skolans årskurs 9. Det gäller emellertid inte för gruppen flickor som invandrat till Sverige efter skolstart. Hetero-geniteten i gruppen framträder även utifrån följande. Elever födda i Sverige med utlandsfödda föräldrar går i högre utsträckning än elever med svensk bakgrund på högskoleförberedande program och fortsätter i högre utsträckning till högskolestudier. Under 2011 har förhål-landet planat ut.
Diagram 265. Andelen elever med utländsk bakgrund i gymnasieskolan 2001/02–
2010/11
64 Skolverkets lägesbedömning, Del 1, Rapport 363. Utdrag Barn och elever med utländsk bakgrund. 2011 s 178-179 65 Diagrammet är hämtat från Skolverket rapport. 363, 2011 s 179.
19
I diagrammet syns att såväl andel elever i gymnasieskolan födda i Sverige med utländsk bakgrund, d.v.s. båda för-äldrarna födda utomlands samt elever som invandrat efter skolstart, stiger kraftigt fr o m läsåret 2007/08. Det ökade antalet elever som invandrat efter skolstart kan komma att innebära att andelen elever som hoppar av gymnasie-skolan kommer att öka om inte stödinsatser skapas som underlättar deras skolgång.
Läsåret 2011
Nationella genomsnitt beräknat på samtliga kommuner var enligt SIRIS 13 procent av eleverna inte behöriga till gymnasieskolan. 31 procent började på yrkesförberedande program år 1 och 50,9 procent på högskoleförberedande program år 1 samt 17,7 procent på något av de fem intro-duktionsprogrammen.
KORT JÄMFÖRELSE MED DANSKA
FÖRHÅLLANDEN
I stort sett 98 procent av en dansk årskull fortsätter sin utbildning efter klass nio i grundskolan (Folkeskolen). I en dansk studie fann Colding66 att socioekonomisk bakgrund och föräldrars utbildningsnivå hade större genomslagskraft i gymnasieskolan för elever med dansk bakgrund än för elever med utländsk avseende val av teoretisk eller yrkesinriktad utbildning. Studien visade att en stor andel flickor med utländsk bakgrund har höga am-bitioner att genomföra högre utbildning än föräldrarna och de studerar i hög utsträckning på teoretiskt gymna-sium. Från yrkesinriktad gymnasieutbildning i Danmark sker många avhopp, cirka 50 procent av eleverna av-bryter sina studier. Det är särskilt gruppen pojkar med ut-ländsk bakgrund som hoppar av, 60 procent avbryter sin utbildning. Anledning, enligt Colding, är att pojkar väljer inriktningar inom yrkesinriktade utbildningar från vilka det sker många avhopp. Elever med utländsk bakgrund har svårigheter att få lärlingsplatser inom den yrkes- förlagda delen av utbildningen. Eleverna ska själva ombesörja sin lärlingsplats. Forskare (Olofsson &Waden-sjö67; Jensen & Joergensen68) fann en tendens att arbetsgivare diskriminerade denna grupp ungdomar.
66 Colding, B. (2006). Ethnicity, gender and vocational education in Denmark. International Journal of Manpower, 27 – (4), 342-357.
67 Olofsson J and Wadensjö E (2006) Lärlingsutbildning - ett aterkommande bekymmer eller en oprävad möjlighet? Rapport till
ESS 2006:4. Stockholm, Regeringskansliet
68 Jensen UH and Joergensen BT Det vigtigste i livet er at få en uddannelse – en undersoegelse af etniske
minoritetsunges frafald fra erhvervsuddannelseserne. Baggrundsrapport i Taenketanken om udfordringer for integrationsindsatsen i Danmark, 2005.
En ytterligare anledning till höga avhopp från yrkesin-riktade utbildningar totalt sett kan, enligt Colding69,
hän-ga samman med den allt mer ökande andel elever med utländsk bakgrund, särskilt flickor, som söker in och antas på teoretisk gymnasieutbildning. Elever med låga betyg från grundskolan dominerar då på de yrkesinriktade.
69 Colding B, H Hummelgaard and L Husted (2004) Indvandreres og efterkommeres uddannelse.
Baggrundsrapport i Taenketanken om udfordringer for integrationsindsatsen i Danmark
20
Den följande texten avser att ge ett Malmöperspektiv på vad som presenterats i den föregående texten. Den fråga som ställs är om Malmö kan betecknas som en delad bildningsstad relaterat till andelen ungdomar med låg ut-bildning. Med låg utbildning avses utbildningsnivå t.o.m. grundskolans årskurs 9, vilket även innefattar dem som avbryter sin gymnasieutbildning. I kapitlet är avsikten att redovisa antal och andel Malmöelever i gymnasieskolan i
Malmö, vilket kan förefalla vara en enkel uppgift men det är betydligt svårare att ge en klar bild. Statistiken försvåras t.ex. av gymnasieskolorna i Malmös höga andel elever med annan hemkommun än Malmö. En annan försvårande omständighet är den stora mängd gymnasieskolor med kommunal och inte minst med fristående huvudman som finns i Malmö. De kommunala skolorna har en gemensam övergripande organisation, utbildningsförvaltningen, och omfattas av offentlighetsprincipen. Handlingar som up-prättas vid de fristående skolorna är varken allmänna eller offentliga och de har till skillnad från kommunala skolor ingen skyldighet att arkivera handlingar70.
Elever kan även söka såväl program, skola samt inrikt-ning (gäller i vissa fall) i hela Skåneregionen sedan läsåret 2009/10. En ytterligare försvårande omständighet är de nya antagningsbestämmelserna enligt den nya skollagen som gäller fr.o.m. läsåret 2011/12. Antagningsbestäm-melserna är olika till högskoleförberedande respektive yrkesförberedande program. En elev som enbart sökt till högskoleförberedande program men inte är behörig till detta kan mycket väl vara behörig till yrkesförberedande program. Två av introduktionsprogrammen har gjorts sökbara men enbart för elever som inte är behöriga till högskole- eller yrkesförberedande program. Det försvårar beräkningen av hur stor andelen elever är som inte är behöriga och framför allt till att göra jämförelser med ti-digare år.
Ambitionen är att synliggöra Malmöeleverna, särskilt
med fokus på antal och andelen elever inom och utanför gymnasieskolan, de som var behöriga och de som inte var behöriga till högskole- eller yrkesförberedande program, de som finns inom de fem olika introduktionsprogram-men, avhopp från gymnasieskolan samt insatser för ung-domar som varken studerar eller arbetar. I avsnittet kan emellertid inte presenters exakta antal och andelar av en ungdomskull men väl tendenser.
70 Skolverket. Mer om…Fristående skolor. 2012, s 9,
GYMNASIESKOLAN I MALMÖ
Kommunerna är skyldiga att erbjuda samtliga behöriga elever i kommunen en gymnasieplats. Det finns71ett stort
antal gymnasieskolor i Malmö; 12 med kommunal huvud-man72 och 25 med fristående huvudman73. I Malmö
er-bjuds samtliga sex nationella högskoleförberedande och 12 yrkesförberedande program samt de fem introduktions-programmen. På Frans Suell och Jörgen Kocks gymna-sium, Media gymnagymna-sium, Norra Sorgenfri gymnasium och Rönnens gymnasium ges även sju av tolv lärlingsprogram. Malmö har riksidrottsgymnasium med nationellt riksintag på Borgarskolan samt i samarbete med Musikhögskolan ges estetisk spetsutbildning.
MALMÖELEVER INOM OCH UTANFÖR
GYMNASIESKOLAN
Enligt SIRIS74 uppgifter för åldersgruppen födda 1991
och mantalsskrivna i Malmö:
51 procent har slut/avgångsbetyg från program med grundläggande behörighet för studier vid uni-versitet och högskolor (nationellt genomsnitt 63 %) 63 procent fullföljde gymnasieutbildningen inom 4 år totalt (nationellt genomsnitt 76 %) 79 procent fullföljde, exklusive IV-program (nationellt genomsnitt 83 %)
För att få ytterligare information om utbildningsnivån jämfördes uppgifter från Kvalitetsredovisningen, läsåret 2010/2011; andel utan slutbetyg, andelen med slutbetyg och andelen med slutbetyg med behörighet för universitet och högskolestudier. Dessa elever började sina gymnasies tudier före den regionala överenskommelsen trädde i kraft.
71 Malmö stads hemsida (mars 2012)
72 Agnesfrids gymnasium, Bellevue gymnasium, Frans Suell och Jörgen Kocks gymnasium, Borgarskolan, Malmö latinskolan (tar inte in elever läsåret 11/12, Mediegymnasiet,
Norra Sorgenfri gymnasium Parkskolan, Pauli gymnasium, Rönnens gymnasium, S:t Petri skola, Universitetsholmens gymnasium, Heleneholm
73 Baldins Gymnasium,, Bryggeriets gymnasium, Cybergymnasiet Design och Construction College, Drottning Blankas gymnasium, Einar Hansengymnasiet, Framtidsgymnasiet, 4ans Gymnasium, Jensen gymnasium, Johan Bauergymnasiet, Klara nya gymnasium,
Kunskapsgymnasium, Kunskapsgymnasiet, Malmö Praktiska Gymnasium, Malmö Tekniska Gymnasium, Malmö Elias Teoretiska Gymnasium, NTI-gymnasiet, Peabskolan, Plusgymnasiet, ProCivitas Privata Gymnasium, Realgymnasiet, Rytmus, TAU Learning
Hantverksgymnasium, Thoren Buisiness School, Yrkesgymnasiet
74 SIRIS, Kommunblad Malmö. Förskola, skola och vuxenutbildning i Malmö 2011, april 2012
21
Det antas därför att de till övervägande del är mantals- skrivna i Malmö. Andelen gymnasieskolor hade dock ökat. Uppgifterna nedan gäller efter fyra års studier, vilket görs även om gymnasiestudier normalt är på tre år. Anledni-ngen är de många byten av program som uppmärksam-mats i Skolverkets nationella studier. Byten innebär att elever får börja om sina studier. De flesta byten sker tidigt, d.v.s. under år 1 eller år 2.
Enligt Kvalitetsredovisningen75 uppnådde vårterminen
2010 efter fyra års studier på NP;
83,3 procent av eleverna slutbetyg vid gym-nasieskolor med kommunal huvudman och 78,4 procent av eleverna slutbetyg vid gym-nasieskolor med fristående huvudman
Totalt 80,9 procent av eleverna erhöll slutbetyg när resultatet beräknas oberoende av huvudman för gymnasieskolan.
19,1 procent fick inte slutbetyg och kan räknas som avhopp.
80,9 procent kan förefalla vara en ganska hög siffra men slutbetyg innebär att eleven fått betyg i alla ämnen, vilket också kan betyda att eleven fått betyget icke godkänt i ett eller flera ämnen.
Behörighet till högskolestudier innebär att eleven har upp-nått betyget godkänt i minst 90 procent av ämnena i sitt slutbetyg d.v.s. 2250 poäng.
Av de 83,3 procent av eleverna som fick slutbetyg upp-nådde 82,2 procent av eleverna behörighet till högskoles-tudier d.v.s. 68 procent av eleverna vid gymnasieskolor med kommunal huvudman.
Av de 78,4 procent av eleverna som fick slutbetyg var 83,2 procent d.v.s. 64 procent av eleverna vid gymnasieskolor med fristående huvudman.
Tillsammans 66 procent av dem som fanns kvar inom gymnasieskolan.
Ovanstående gäller enbart elever på NP, elever som fanns på IV finns inte med i beräkningen.
75 Kvalitetsredovisning, Utbildningsförvaltningen Läsåret 2010/2011, s 13. I Kvalitetsredovisning anges SIRIS som källa.
Skillnaderna i resultat mellan programmen är mycket stora,76 från cirka 30 - 50 procent (FP - BF, BP, EN) av
dem som fått slutbetyg och också var behöriga till univer-sitets och högskolestudier till program där cirka 90 pro-cent (NV, SP) av eleverna uppnått behörighet till högskola. Hur ser det då ut för efterföljande årskullar? Elever som slutade grundskolan år 9 vt 2008 är födda år 1992, om de skulle fylla 16 år det året.
MALMÖELEVER INOM OCH UTANFÖR
GYMNASIESKOLAN MED START HT 2008
Läsåret 2008/09 sökte inte 1-3 procent av dem som avslutade grundskolan till gymnasiet.
Läsåret 2008/09 började i år 1
2308 elever i kommunala gymnasieskolor på NP 1349 elever i kommunala gymnasieskolor på IV 1413 elever i fristående gymnasieskolor på NP Läsåret 2010/11 började i år 3
2063 elever i kommunala gymnasieskolor på NP 114 elever på kommunala gymnasieskolor på IV 1439 elever i fristående gymnasieskolor på NP
För att få en uppfattning om antalet ungdomar som hop-par av sin gymnasieutbildning jämfördes med stöd av data från SIRIS77, Gymnasieskolan – Elevstatistik, Malmö, det
totala antalet elever år 1 läsåret 2008/09 på såväl kommu-nala som fristående gymnasieskolor, exklusive och inklu-sive elever på IV-program med antalet år 3 den i oktober läsåret 2010/11. Eleverna har alltså då gått två år på gym-nasiet. Den övervägande majoriteten elever som ansökte till gymnasieskolor i Malmö kan antas bestå av elever mantalsskrivna i Malmö.
Läsåret 2008/09 fanns ännu inte den regionala överens-kommelsen om ”fritt sök”. Eleverna studerade i mycket hög utsträckning på gymnasieskolor i sina hemkommuner. Om inte hemkommunen kunde erbjuda det program som eleven sökte kunde eleven söka det i annan kommun, vilket gäller t.ex. elever från Vellinge kommun. Elever som inte sökte studieförberedande program i Vellinge studerade i hög utsträckning i Trelleborg. En mindre del i Malmö när inte programmet gavs i Trelleborg.
Av tabellen ovan framgår att över tusen elever har förs-vunnit mellan åk 1 och åk 3. Vart har de tagit vägen?
76 Utbildningsförvaltningen Kvalitetsredovisning, 2010/11 s 77 SIRIS Skolverkets nätbaserade databas. SIRIS baserar sina
uppgifter på CSNs register över gymnasieelever med CSN- bidrag och informationen bearbetas av SCB. Uppgiftslämnare är ansvarig för verksamheten. I de flesta
fall har de enskilda skolorna lämnat in uppgifterna. För Fristående skolor finns endast uppgifter från de skolor som har statsbidrag. Antalet elever mäts mitten av oktober (Källa: Analysstöd SIRIS)
