Med fri rörlighet mot europeisk tillväxt - Lissabonstrategins inverkan på svenska utlandsskolor i Spanien

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

Med fri rörlighet mot europeisk tillväxt

- Lissabonstrategins inverkan

på svenska utlandsskolor i Spanien

With free movement towards European economic growth

- the Lisbon Strategy and it’s impact

on Swedish schools in Spain

Stina Johannesson

Studie- och yrkesvägledarexamen 120 poäng Examinator: Marita Flisbäck Höstterminen 2007 Handledare: Nils Andersson

2

SAMMANFATTNING

Vid EU:s toppmöte i Lissabon i mars år 2000 enades de aktuella medlemsländerna om att unionen år 2010 ska vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning. Den fria rörligheten framhålls av många ekonomer och samhällsdebattörer som en viktig faktor för regionens ökade tillväxt och utveckling.

empiriska undersökning utreder vilka geografiska horisonter tio gymnasiestuderande på två svenska utlandsskolor i Spanien har gällande sin framtida studie- och yrkessituation. Dessa redan ”internationaliserade” elever kan antas vara idealiska medborgare i en region som uppmuntrar fri rörlighet och ökade gemensamma lösningar över nationsgränserna.

Enligt Högskoleverket föreligger ett behov av en ökad internationalisering av såväl studie- och yrkesvägledarutbildningen som dessa yrkesverksamma. Studien avser därför även att genomkvalitativa intervjuer med två studie- och yrkesvägledare på ovanståendeskolor undersöka hur studie- och yrkesvägledningen fungerar på nämnda skolor relaterat till Lissabonstrategins intentioner och mål för unga vuxna.

Mitt empiriska resultat visar, i enlighet med kritik i OECD:s utvärdering av den europeiska karriärvägledningspolitiken, att vägledningen på de två svenska utlandsskolorna erbjöd relativt liten information om eget företagande som en eftergymnasial yrkesmöjlighet. Såväl studerande som vägledare i min empiriska undersökning visar uppskattning över de

handlingsprogram, exempelvis Bolognaprocessen, vars syften är att underlätta en ökad arbetskrafts- och studeranderörlighet inom den europeiska unionen. Flera intervjuade gymnasiestuderande såg en potentiellt fortsatt migrerande framtid rörande studie- och yrkesalternativ. Om denna slutsats kan härröras från ett sedan länge internationellt intresse hos de studerande eller ett aktivt uppmuntrande av ekonomisk migration av de intervjuade studie- och yrkesvägledarna är dock svårt att avgöra. En klar slutsats kan dock dras i att de svenska utlandsskolorna i högre grad kan prioritera skolans studie- och yrkesvägledning, vilket även uppmuntras genom såväl Lissabonstrategins handlingsprogram som av OECD.

Sökord: Lissabonstrategin, ekonomisk migration, fri rörlighet, svensk utlandsskola, gymnasiestuderande, studie- och yrkesvägledning

3

”Normalt finns det en vinnare i världsmästerskap. Men i en global ekonomi där

marknader är beroende av varandra gynnas alla av att världens länder och regioner strävar efter starka ekonomier och samhällen i balans som kan anpassa sig efter förändringar, stå emot tillfälliga nedgångar och som jobbar för att utrota fattigdom.

Det hindrar dock inte EU från att vilja vara bäst i denna strävan.”

Ur ”Lissabonstrategin – VM i hållbar tillväxt”

4

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING

6

1.1 Inledande bakgrund och problemformulering

6

1.2

Syfte

7

1.3

Frågeställningar

8

1.4

Studiens

disposition

8

2. KUNSKAPSBAKGRUND

9

2.1

Migration på den europeiska arbetsmarknaden

9

2.2 Lissabonstrategin – intentioner och utfall

10

2.3 Ungas studie- och arbetssituation

15

2.4 Studie- och yrkesvägledning på svenska utlandsskolor

18

3. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT

21

3.1

Implementeringsteori

21

3.2 Ekonomisk migration

23

3.3 Postmodern flexibilitet på arbetsmarknaden

25

4. METODOLOGI, METOD OCH MATERIAL

28

4.1 Metodologisk diskussion

28

4.2 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet

29

4.3 Val av metod

31

4.4

Urval

32

4.5 Presentation av intervjupersoner

33

4.5.1 Vägledare på utlandsskola 34 4.5.2 Studerande – gymnasieelever på utlandsskola 34

5

4.6 Genomförande av intervjuer

35

4.7 Forskningsetik och förförståelse

35

5. EMPIRISKT RESULTAT

38

5.1 Gymnasiestuderande

38

5.1.1 Val av nuvarande skola 38 5.1.2 Tankar kring Lissabonstrategin och ekonomisk migration 39

5.1.3 Vidare studier 40

5.1.4 Eget företagande 40

5.1.5 Studie- och yrkesvägledning 41

5.2 Studie- och yrkesvägledare

42

5.2.1 Tankar kring Lissabonstrategin och ekonomisk migration 42

5.2.2 Vidare studier 43

5.2.3 Eget företagande 44

5.2.4 Arbetssätt och prioritering av studie- och yrkesvägledning 44

5.3 Sammanfattande slutsatser

46

6. AVSLUTANDE ANALYS OCH DISKUSSION

48

6.1

Metoddiskussion

48

6.2 Diskussion om teoretisk bakgrund och empiriskt resultat

49

6.3 Uppslag till vidare forskning

55

REFERENSER

BILAGOR

Bilaga

1

Intervjuguide

6

1. INLEDNING

1.1 Inledande bakgrund och problemformulering

Världsekonomin globaliseras allt mer och kunskap blir en allt viktigare framgångsfaktor i den globala konkurrensen. EU:s medlemsländer integreras idag i stor omfattning med varandra, och därmed ökar kraven på samarbete och gemensamma lösningar för att möta utmaningarna som följer av en sådan integration. Medlemsländerna arbetar därför för en fungerande inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. Enligt den svenska regeringen är detta en förutsättning för att inte halka efter omvärlden i den ekonomiska utvecklingen (Sveriges regering, 2007-08-19a).

Vid EU:s toppmöte i Lissabon i mars år 2000 enades de aktuella medlemsländernas stats- och regeringschefer om en gemensam strategi för att möta de ekonomiska, sociala och miljöutmaningar som medlemsländerna då konfronterats med. Mötet enades om en rad gemensamma mål till år 2010 för att med samlade krafter stärka EU:s konkurrenskraft och tillväxt, öka sysselsättningen och den sociala sammanhållningen samt säkra en hållbar utveckling. Syftet med Lissabonstrategin är att ”EU år 2010 ska vara världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social

sammanhållning" (Sveriges regering, 2007-08-19a).

För att förverkliga Lissabonstrategin vill den svenska regeringen som exempel prioritera åtgärder för ett ökat arbetskraftsutbud, investeringar i forskning och utveckling, ett bättre företagsklimat och regelförbättringar samt en fortsatt integration av de finansiella

marknaderna (Sveriges regering, 2007-08-19a). Genom strategin vill EU:s medlemsländer uppnå och förbättra förutsättningarna för ett europeiskt område för livslångt lärande, vilket enligt Europeiska unionens webbportal, kommer att göra det möjligt för Europas medborgare att ”utan problem övergå från studier till arbete, att flytta från en region till en annan, från ett land till ett annat, för att på bästa sätt utnyttja sina färdigheter och kvalifikationer”

(Europeiska unionens webbportal, 2007-09-03b).

Olof Åslund pekar på den fria rörligheten som ett arbetsmarknadsekonomiskt mycket viktigt perspektiv. En låg rörlighet ökar risken för permanent hög arbetslöshet i vissa regioner, vilket kan skapa problem för de nationellt offentliga finanserna (Åslund, 2006a). Det alltmer

7

diskuterade behovet av flexibilitet och rörlighet i dagens europeiska studie- och yrkesliv, på både individ- och samhällsnivå, anses av fler än Åslund vara nyckeln till ökad tillväxt och utveckling, vilket jag kommer att diskutera vidare i min studie.

Det internationella intresset för rörlighet inom utbildningsområdet kan i svensk utbildning exemplifieras i svenska utlandsskolor (Skolverket, 2007-10-01). Det kan vara intressant att undersöka hur vägledare arbetar på nämnda utlandsskolor, såväl ur Lissabonstrategins

synvinkel samt för yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare, som i sin vägledning har som uppgift att visa såväl nationella som globala möjligheter. Elever på utlandsskolor kan antas vara idealiska medborgare i en region som uppmuntrar fri rörlighet och ökade gemensamma lösningar över nationsgränserna gällande utbildning och arbetsmarknad, då dessa elever redan har inlett en internationell mobilitet till följd av sitt val av studier vid en utlandsskola. Jag intresserar mig därför för vilka geografiska horisonter som hägrar i den framtida studie- och yrkesvisionen hos gymnasiestuderande på två svenska utlandsskolor. Inledningsvis undrar jag även om Lissabonstrategins syfte och intentioner påverkar arbetet för gymnasiestuderande och studie- och yrkesvägledare på två skolor i en internationell miljö i dagens Europa.

Enligt Högskoleverkets utvärdering av studie- och yrkesvägledarutbildningen i Sverige föreligger ett behov av en ökad internationalisering av dessa utbildningar. Högskoleverket rekommenderar lärosätena att utöka de internationella inslagen i utbildningarna genom att exempelvis ge studenterna förbättrade, övergripande kunskaper i framför allt den europeiska unionens arbetsmarknads- och utbildningssystem (Högskoleverket, 2007-09-17). I min studie vill jag öka intresset för internationella frågor inom utbildningen genom att tillämpa Malmö Högskolas delperspektiv Migration ur ett av högskolans tre perspektivområden, Migration och Etnicitet, då jag diskuterar ekonomisk migration ur ett europeiskt perspektiv.

1.2 Syfte

Jag vill genom min studie utreda vilka syften en europeisk tillväxtstrategi, i det här fallet Lissabonstrategin, kan ha avseende unga vuxnas situation på den europeiska utbildnings- och arbetsmarknaden ur ett migrationsperspektiv. Genom kvalitativa intervjuer med

gymnasiestuderande på två svenska utlandsskolor i Spanien vill jag empiriskt undersöka vilka geografiska horisonter dessa elever har gällande sin framtida studie- och yrkessituation.

8

Jag vill samtidigt genom en kvalitativ metod undersöka hur studie- och yrkesvägledare arbetar på två svenska utlandsskolor i Spanien, för att se om deras förhållningssätt kan relateras till Lissabonstrategins intentioner och mål.

1.3 Frågeställningar

• Hur vill EU:s Lissabonstrategi påverka den europeiska arbetsmarknaden och utbildningsområdet med fokus på migration, ur unga vuxnas perspektiv?

• Vilka framtidsvisioner gällande studie- och yrkesval ur ett migrationsperspektiv har gymnasiestuderande på två svenska utlandsskolor i Spanien?

• Hur fungerar studie- och yrkesvägledningen på ovanstående skolor relaterat till Lissabonstrategins intentioner och mål för unga vuxna?

1.4 Studiens disposition

Studien inleds med en bakgrundsbeskrivning och problemformulering med efterföljande syfte och frågeställningar. I kapitel två återfinns en kunskapsbakgrund som resonerar kring

nutidens migration på den europeiska arbetsmarknaden samt förklarar Lissabonstrategins intentioner och utfall. Vidare behandlas ungas studie- och arbetssituation. Studie- och yrkesvägledningens funktion på svenska utlandsskolor avslutar kapitel två.

I det teoretiska kapitel tre diskuteras implementeringsteori samt ekonomisk migration. Den postmoderna flexibilitetens teoretiska utgångspunkt avhandlas likaså.

Kapitel fyra utgörs av ett metodologiskt och metodmässigt avsnitt med en redogörelse av det använda empiriska materialet. Såväl en presentation av intervjupersoner som hur

genomförandet av dessa intervjuer har fortlöpt redogörs i detta kapitel.

I det empiriska resultatet redovisas detsamma. Den avslutande analysen och diskussionen i kapitel sex avser att diskutera metod samt den teoretiska bakgrunden i relation till det

9

2. KUNSKAPSBAKGRUND

2.1 Migration på den europeiska arbetsmarknaden

Den europeiska ekonomins blomstrande efter andra världskriget genererade i ett behov av arbetskraftsinflöde till regionen. Enligt Geddes upprätthölls den positiva ekonomiska utvecklingen i regionen främst av arbetskraftsmigranter från andra europeiska länder. Två viktiga orsaker gällande rörlighet från övriga världen till Europa var koloniala band och aktiva arbetskraftsrekryteringar mellan länder (Geddes, 2003). Under 1970-talet var debatten kring arbetskraftsmigration mindre het än den är idag. Då ansågs denna migration till övervägande del vara en win-win-situation för såväl migranten som mottagarlandet. Migranterna gynnades av den europeiska efterkrigstidens blomstrande arbetsmarknad med stigande löner medan mottagarländerna välkomnade extra arbetskraft efter krigets populationsförluster i takt med att efterfrågan på arbetskraft ökade. 70-talets oljekris och 90-talets ekonomiska kris i såväl Sverige som andra europeiska länder medförde större restriktioner i politiken gällande arbetskraftsmigration i Europa (Bartram, 2005). Sedan 1990-talet har europeiska länder visat ett ökat intresse för mottagande av arbetskraftsmigranter med hänsyn till den demografiska utmaningen att möta effekterna av en åldrande befolkning samt att kunna motverka en viss brist på specialistkompetens som uppstått inom vissa yrkesområden. Å andra sidan har samtidigt andra former av migration till regionen, såsom flyktingströmmar och illegal invandring, på senare tid mötts med en ur europeisk synvinkel mer restriktiv och återhållsam flyktingpolitik än tidigare (Geddes, 2003).

Den europeiska integrationen och det ökade samarbetet gällande exempelvis en inre

marknad kan tolkas som ett försök att i det närmaste omvandla den europeiska regionen till en större form av nationalstat. Detta påstående ogillar dock Geddes som menar att den

europeiska integrationen inte kan liknas vid en nationell integration. Enligt Geddes är den europeiska unionens syften istället att frångå de traditionellt nationella ingredienserna såsom en rigid gränskontroll och statens betydelse av nationell tillhörighet (Geddes, 2003). Kritik har dock framförts om att denna form av inre gemenskap och transnationellt samarbete inom regionen, samtidigt har skärpt gränserna mot omvärlden utanför unionen. Lika stora

10

den europeiska regionen, lika stora svårigheter uppfattar många arbetskraftsinvandrare och flyktingar från utomstående länder att det är att kunna göra inträde och bli en del av ”Fort Europa”. Den ”fria rörligheten” som bl.a. uppmuntras i Lissabonstrategin verkar i detta avseende endast avse människor som redan befinner sig i regionen (Geddes, 2003).

Många initiativ för att öka rörligheten inom EU har skapats. Som exempel kan nämnas Romfördraget som ratificerades 1957 i Rom och införde de fyra fria rörligheterna i unionen. Detta godkända förslag innebar att varor, tjänster, kapital och människor ska ha rätt att fritt röra sig inom unionen, utan nationella hinder. De fyra rörligheterna var ett grundläggande steg i att skapa en europeisk inre marknad vars syfte var att öka unionens konkurrenskraft

gentemot omkringliggande handelspartners. Många menar dock att den europeiska inre marknaden fortfarande är långt från problemfri och utan hinder. Exempelvis har frågan om huruvida nationella kollektivavtal ska gälla för arbetskraft från andra europeiska nationer diskuterats flitigt (Geddes, 2003; Europaportalen, 01; Kommerskollegium, 2007-12-01).

Bartram hänvisar till den inom migrationsforskningen uttryckta ”arbetskraftsmigrationens järnlag: det finns inget mer permanent än tillfälliga arbetare” (2005, s. 6). En betydande del av världens arbetskraftsmigranter stannar i det nya mottagarlandet och försöker ofta underlätta för familjemedlemmar och bekanta att anlända till det nya landet. Bartram försöker slå hål på myten om att arbetskraftsmigranter och inhemsk arbetskraft inte utför samma arbetsuppgifter. Den vanligt förekommande uppfattningen och inte sällan faktiska realiteten menar att

arbetskraftsmigranter ofta får anställningar med dåliga löner, svagt försäkringsskydd genom mindre tillfredsställande arbetsuppgifter. På senare tid har arbetskraftsimmigranter i form av yrkesspecialister efterfrågats inom den europeiska unionen, en trend som bl.a. Bartram tror kommer att få fortsatt fäste i området,vilket kan vända den tidigare trenden där immigrerad arbetskraft endast har fått utföra överblivna och hos den inhemska befolkningen icke önskvärda arbetsuppgifter (Bartram, 2005).

2.2 Lissabonstrategin – intentioner och utfall

Sedan Europeiska rådets enande år 2000 om en gemensam strategi för hållbar tillväxt och sysselsättning i EU har arbetet fokuserats på att driva på ekonomiska reformer, stärka den

11

sociala sammanhållningen och främja en miljömässigt hållbar utveckling inom unionen. Strategin, som döptes till Lissabonstrategin då den inrättades vid toppmötet i Lissabon i mars 2000, syftar till att medlemsländerna på bred front ska möta de ekonomiska, sociala och miljöutmaningar som EU står inför. Anledningen till upprättandet av denna gemensamma hållning är att stats- och regeringscheferna ansåg sig vara överens om att EU:s ekonomi behöver moderniseras. Bakgrunden till detta behov sägs vara en alltmer globaliserad världsekonomi där kunskap anses vara en betydande framgångsfaktor. Vidare befaras den demografiska utveckling som regionen står inför, med en allt större andel åldrande

befolkning, komma att utmana välfärdssystemen och de offentliga finanserna inom unionen. (Sveriges regering, 2007-08-19a).

Inom ramen för Lissabonstrategin beslutade de dåvarande medlemsländerna i EU år 2000 om en rad gemensamma mål till år 2010 för att med gemensamma krafter stärka EU:s konkurrenskraft och tillväxt, öka sysselsättningen och den sociala sammanhållningen samt säkra en hållbar utveckling. Realiseringen av detta mål ska genomföras genom att:

• förbereda EU för övergången till en ekonomi och ett samhälle som baserar sig på kunskaper

• främja IT, forskning och utveckling • fullborda den inre marknaden i EU

• genomföra reformer som gynnar konkurrenskraft och innovation • investera i människor och bekämpa social utslagning

• stärka de offentliga finanserna i EU-länderna

• säkra att ekonomisk tillväxt går hand i hand med hållbar utveckling

Med hjälp av ovanstående delmål vill man till år 2010 uppnå det, i mitt tycke, ambitiösa målet att ”EU ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning” (Sveriges regering, 19a; Sveriges regering, 2007-08-19b).

Global Europe är ett initiativ från EU kommissionen och en del av Lissabonstrategin. Denna delstrategi, som på svenska kallas ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen: ett bidrag

12

till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (Sveriges regering, 2007-08-19b) presenterades i oktober 2006 och beskriver hur kommissionen ska arbeta med den externa dimensionen (exempelvis i form av handel, investeringar och offentlig upphandling) för att öka EU:s konkurrenskraft. Kommissionen menar att regionen genom strategin Global Europe ”bör möta globaliseringens utmaningar med öppenhet, inte med protektionism och att skillnaden inrikes- och utrikespolitik håller på att suddas ut i den moderna globaliserade ekonomin” (Sveriges regering, 2007-08-19b).

En viktig del i att modernisera den europeiska ekonomin är, enligt Lissabonstrategin, att stärka de tre grunder som kunskapssamhället bygger på, nämligen utbildning, forskning och innovation. Universiteten spelar en viktig roll för alla tre områden. Lissabonstrategin menar därför att större och bättre investeringar i modernisering och kvalitet på universitetsområdet är en direkt investering i Europas och européernas framtid (Europeiska unionens webbportal, 2007-09-03c). Man vill även skapa en större attraktionskraft hos de europeiska universiteten för att dessa ska kunna konkurrera bättre med universitet i andra regioner i världen. För att nå detta mål har EU-kommissionen i samråd med universiteten i EU framhållit behovet av att exempelvis uppnå en långt större mångfald än hittills när det gäller målgrupper,

undervisningsmetoder, möjligheter att påbörja och avsluta utbildning, kombination av yrkeskunskaper och annan kompetens i studieprogram. Man vill även arbeta för en bredare tillgång för de studerande, ökad motivation bland dem och en ökad andel avslutade studier med hjälp av ett större programutbud, ökad rörlighet, förbättrad vägledning och rådgivning, flexibel intagningspolitik och bättre möjligheter till finansiering av studierna via ekonomiskt stöd, lån och ekonomiskt överkomliga bostäder etc. Vidare poängteras vikten av ett

underlättande av erkännande av examensbevis (Europeiska unionens webbportal, 2007-09-03c).

För att stimulera rörlighet och samarbete mellan universiteten och näringslivet har ett integrerat handlingsprogram för livslångt lärande inrättats. Medlemsländerna har förbundit sig att senast år 2006 införa strategier för att underlätta övergången till ett utpräglat

kunskapssamhälle. För att fullborda ett europeiskt område för livslångt lärande prioriteras insatser som exempelvis ska ta tillvara utbildning bättre genom att tydliggöra de nationella utbildningssystemen och utarbeta en transnationell mekanism för sammanläggning av kvalifikationer. Målet var att senast år 2002 ha upprättat ett gemensamt system för hur kvalifikationer ska presenteras samt att man på frivillig basis ska införa europeiska examens- och utbildningsbevis (Europeiska unionens webbportal, 2007-09-03b). För att främja det

13

livslånga lärandet i unionen har bilaterala och multilaterala partnerskap och nätverk

upprättats. Sex delprogram som alla omfattar rörlighet, språk och ny teknik ger konkret stöd till berörda verksamheter. Comenius berör förskole- och skolundervisning till och med gymnasiet och Erasmus gäller formell högre utbildning samt högre yrkesinriktad utbildning. Programmet Leonardo da Vinci ger stöd till annan yrkesutbildning än högskoleutbildning. Grundtvig stöder alla former av vuxenutbildning. Det övergripande programmet stöder verksamhet som går utöver sektorprogrammens gränser och Jean Monnet-programmet är inriktat på frågor som rör europeisk integration inom högre utbildning (Europeiska unionens webbportal, 2007-09-03a).

Bolognaprocessen syftar till ett ökat europeiskt samarbete inom den högre utbildningen och har tre övergripande mål: att främja mobilitet och anställningsbarhet samt att främja Europas konkurrenskraft och attraktionskraft som utbildningskontinent. Bolognadeklarationen

undertecknades 1999 av EU:s dåvarande medlemsländer, EFTA-länderna (European Free Trade Association) samt flertalet länder i Öst- och Centraleuropa. De operativa mål som ska förverkliga Bolognaprocessen handlar om ett införande av ett system med tydliga och jämförbara examina och det europeiska utbildningssystemet ska huvudsakligen bestå av två utbildningsnivåer och ett poängsystem. Målet är även att främja studerandes rörlighet samt att införa ett europeiskt samarbete inom kvalitetssäkring. Slutligen vill man främja ”den

europeiska dimensionen i högre utbildning” (Internationella programkontoret, 2007-12-01).

Genom Lissabonstrategin betonas vidare vikten av förbättrad information, vägledning och rådgivning på europeisk nivå. År 2002 inrättades en webbportal med uppgifter om de möjligheter till lärande som finns på europeisk nivå samt ett europeiskt forum för vägledning för att främja informationsutbyte (Europeiska unionens webbportal, 2007-09-03b). Genom stöd från EU-kommissionens Leonardo da Vinciprogram har Nätverket för mobilitet i Europa, Euroguidance, upprättats. Nätverket består av resurscenter i hela Europa som skapar länkar mellan de europeiska vägledningssystemen. Syftet med nätverket är att främja mobilitet genom att hjälpa vägledare och enskilda att bättre förstå vilka möjligheter till studier och arbete som finns för europeiska medborgare i hela Europa (Europeiska unionens webbportal för vägledare och sökande, 2007-10-31). Portalen PLOTEUS förvaltas av Generaldirektoratet för utbildning och kultur inom den Europeiska Kommissionen i samarbete med de nationella resurscentren för studie- och yrkesvägledning, Euroguidance. Syftet med denna webbportal är att visa möjligheter till livslångt lärande i Europa genom att hjälpa studenter, arbetssökande,

14

yrkesverksamma, föräldrar, studie- och yrkesvägledare samt lärare att hitta information om studier i Europa (Europeiska unionens webbportal för studier i Europa, 2007-10-28).

Fem år efter lanseringen av Lissabonstrategin konstaterade kommissionen år 2005 att de resultat som hade uppnåtts inte motsvarade de högt ställda förväntningarna. Den förväntade nivån i fråga om tillväxt, produktivitet och sysselsättning hade inte uppnåtts. Vidare menade kommissionen att skapandet av nya arbetstillfällen fram till år 2005 hade skett i allt

långsammare takt samt att investeringarna i forskning och utveckling fortfarande var

otillräckliga. Den rapport och utvärdering, Möta utmaningen – Lissabonstrategin för tillväxt

och sysselsättning, som gjordes år 2005 är extremt kritisk och beskriver en avsaknad av

resoluta politiska åtgärder i frågorna samt en oförmåga att fullborda den inre marknaden för varor och att inrätta en sådan marknad för tjänster. Ökade investeringar i utbildning och forskning samt åtgärder för att göra EU mer attraktivt för investerare och arbetstagare efterfrågas år 2005 på samma sätt som det gjordes under ratificeringsåret 2000 (Europeiska unionens webbportal, 2007-09-03a).

EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso håller med om att för lite har åstadkommits vad gäller Lissabonstrategins handlingsprogram. Han menar att orsaker till strategins färre framgångar än förväntat är att handlingsprogrammen varit övermäktiga för de enskilda nationerna, att samarbetet inte har varit tillräckligt koordinerat och effektivt samt motstridiga prioriteringar hos enskilda nationer har orsakat färre framgångar än förväntat. Demografiska och ekonomiska orsaker gör dock, enligt Barroso, att Lissabonstrategins fortsatta implementerande bör prioriteras inom unionen. Produktiviteten måste öka för att unionen ska kunna konkurrera med tillväxtregioner som exempelvis Nordamerika och Asien. Barroso framhåller tre grundläggande tillvägagångssätt som avgörande för en mer lyckad implementering av strategin framöver. Handlingsprogrammet måste, enligt Barroso, prioriteras i betydligt större utsträckning framöver med större fokus från samtliga

medlemsländer. Vidare menar ordföranden att samtliga berörda instanser i varje land måste medverka i utvecklingsprogrammet samt att Lissabonstrategins konkreta mål behöver

förenklas och rationaliseras för att i framtiden kunna uppfyllas i större utsträckning (Barroso, 2005).

Flera positiva aspekter kan dock lyftas fram gällande hur väl Lissabonstrategins mål och intentioner har lyckats. I en rapport publicerad år 2006 från Europeiska kommissionen över i hur 2005 års reform av Lissabonstrategin har utvecklats framgår det att EU under 2006 nådde

15

sina bästa ekonomiska resultat sedan år 2000. EU:s BNP ökade med 3 % under 2006,

produktiviteten ökade med 1,5 % och sysselsättningen med 1,6 %. Allra bäst hade de företag lönat sig som hade satsat på informations- och kommunikationsteknik. I rapporten framhålls dock samtidigt vikten av en förenklad lagstiftning inom EU, ytterligare satsningar på

forskning och tekniska framsteg samt en förstärkning av den inre marknaden (Europeiska kommissionen, 2007-12-13).

2.3 Ungas studie- och arbetssituation

Ungdomen är en betydelsefull period i en människas konstruktion av identitet, som individ och som en del av ett eller flera samhällen, menar Fülöp och Ross (Fülöp och Ross, 2005). Ungdomars inträde på arbetsmarknaden präglas ofta av hög ombytlighet, arbetslöshet och konjunkturkänslighet. Enligt Åslund och hans medförfattare har situationen för unga på den svenska utbildnings- och arbetsmarknaden efter 1990-talet förändrats i tre viktiga avseenden. De hävdar att fler unga skaffar sig långa utbildningar idag än före år 1990, färre unga

människor deltar i arbetskraften än tidigare och det ser ut att ha blivit svårare att få jobb för unga arbetssökande. Gällande expansionen av högre utbildning i ålderskategorin så har inte detta fenomen påverkat övergångarna från de yrkesinriktade gymnasieutbildningarna nämnvärt. Den senaste expansionen av inträde vid högre utbildning har till övervägande del hämtats från de teoretiska gymnasieprogrammen. Detta medför bl.a. att det tar längre tid för dem som lämnar de teoretiska programmen att göra ett första inträde på arbetsmarknaden, än för de som avslutat ett yrkesförberedande program. Vidare framhålls det faktum att en form av inflation idag har uppstått gällande högre utbildning. Eftergymnasial utbildning anses idag av arbetsgivare i det närmaste vara en självklarhet, vilket medför att de studerande som inte fortsätter vid sådan utbildning av arbetsgivare kan uppfattas som ett sämre urval. Detta kan i högsta grad negativt påverka skoltrötta gymnasiestuderande och studerande med olika former av studiesvårigheter. Samtidigt kan denna utbildningsinflation göra att värdet på många examina sjunker i arbetsgivares ögon. Expansionen av antalet högre utbildningsstuderande gör att det inte längre anses lika exceptionellt och som en lika stor bedrift jämfört med tidigare att ha avslutat en högkole- eller universitetsutbildning (Åslund et al., 2006b).

16

Fülop och Ross menar att ungdomar i dagens Europa, tack vare den Europeiska unionens ansträngningar och utveckling, är mer medvetna, än sina föräldrar och den än tidigare generationen, om möjligheter att studera och arbeta i en rad europeiska nationer. Fülöp och Ross antar att fler yngre människor än någonsin i dag reser till samt studerar och arbetar i andra europeiska länder än det egna. Denna möjlighet att resa, studera och arbeta i utlandet, har ändrats från att vara ett privilegium till att bli en rättighet (Fülöp och Ross, 2005). Rörligheten kan vara ett sätt att undvika den ungdomsarbetslöshet och konjunkturkänslighet som Åslund m.fl. menar präglar den yngre ålderskategorin. Att flytta från arbetslöshet till arbetstillfällen är en socioekonomiskt god investering. Åslund med medförfattare (Åslund et al., 2006b) hänvisar till ungdomars inledande tid på arbetsmarknadsmarknaden som ett

jobbshoppande, då sökandet efter den ultimata anställningen i det inledande skedet ofta

innebär att den studie- och/eller arbetssökande provar olika möjligheter innan valet känns fullständigt tillfredsställande.

Att rikta blicken mot mindre företag och eget företagande kan antas vara en väg för att undvika ungdomsårens ovan nämnda arbetslöshet och konjunkturkänslighet inom större organisationer och arbetsplatser. Åslund framhåller dock att småföretag inte utmärker sig som inkörsportar för ungdomar, varken i form av att vara anställd eller egen företagare. Ur

småföretagares synvinkel kan det te sig som ett större risktagande att anställa en oetablerad, nyutexaminerad utan större arbetslivserfarenhet jämfört med en anställning av en på

arbetsmarknaden väletablerad person. Detta kan bero på att ett litet företag ofta får betala ett högre pris för en misslyckad rekrytering eftersom möjligheterna att t.ex. korrigera genom omplacering är mindre. Små företag har sällan samma resurser som större företag i form av personalavdelningar eller större rekryteringsprocesser som kan underlätta en effektiv anställning. Trots möjligheter till provanställning menar Åslund att mindre arbetsgivare i högre utsträckning förväntas satsa på säkra kort. Vidare diskuterar Åslund huruvida eget företagande är ett vanligt förekommande inträde för unga på arbetsmarknaden. Enligt honom är detta yrkesutövande vanligast bland ungdomar med utländsk bakgrund eller kortare utbildning. Generellt sett konstaterar dock Åslund och hans kolleger att andelen unga som äntrar arbetsmarknaden som egna företagare är liten. Åslund förvånas dock inte av detta då de framhåller att drift av företag som huvudsaklig sysselsättning underlättas av en viss

arbetslivserfarenhet (Åslund et. al., 2006b).

Enligt Fülöp och Ross har individualismen blivit det nutida samhällets ledstjärna och det värderingssystem som eftersträvas i hög grad. Fülöp och Ross menar att en europeisk orsak

17

till denna övergång från kollektivism till individualism är de politiskt ideologiska förändringar som skett i regionen, då ett flertal länder övergått från ett socialistiskt, kollektivt styre och synsätt till ett mer marknadsekonomiskt och individualistiskt förhållningssätt, exempelvis många av de östeuropeiska länderna (Fülöp och Ross, 2005). För den enskilda ungdomen, som är den som nu växer upp till att bli arbetskraft i en europeisk union med avsikt att utöka unionssamarbetet, kan denna förändring från att tidigare upplevt ett beroende av staten till övergången av ett mer företagsmässigt och initiativkrävande samhällsskick innebära större enskild autonomi, men samtidigt mindre säkerhet. Det finns flera fördelar att vinna med en mer individualistisk samhällssyn, såsom en ökad betoning på vikten av personlig utveckling, men med följd att den enskilda osäkerheten över den egna studie- och arbetssituationen kan öka (Fülöp och Ross, 2005). Flexicurity kan anses vara ett sätt att motverka denna

individuella osäkerhet på arbetsmarknaden. Genom flexicurity eftersträvas en kombination av den individuella flexibiliteten och friheten med en större arbetsrättslig trygghet. Begreppet diskuteras ytterligare nedan.

Åslund et al. (2006b) menar att även andra orsaker än de individualistiska påverkar osäkerheten på utbildnings- och arbetsmarknaden för såväl yngre som äldre. De pekar på faktorer som ett begränsat antal platser i utbildningssystemet vilket kan göra att individens betyg inte är tillräckliga för ett inträde på vissa utbildningsprogram och kurser. Vidare kan exempelvis förändringar i studiefinansieringssystem och arbetslöshetsförsäkring påverka individens framtidsval.

Fülöp och Ross menar att den mänskliga motivationen till stor del grundas i de framtida mål som upprättats. En grundläggande orsak till motivation är upprättandet av trygghet, vilket uppmuntrar individen att söka kunskap om den egna personen och omgivningen, samt

relationen mellan de två och framtiden. Människan vill veta sin framtid för att kunna undvika osäkerhet. Planerandet motverkar denna osäkerhet då individen tycker sig kunna kontrollera sin framtid (Fülöp och Ross, 2005). Åslund poängterar de påverkansfaktorer som kan underlätta eller försvåra denna osäkerhet. Vilka möjligheter som erbjuds, vilken information som finns tillgänglig om dessa möjligheter samt den incitamentsstruktur som råder är viktiga aspekter gällande ungdomars valsituation. Målsättningen för den rådande politiken bör vara att underlätta för den inträdande att göra val som leder till ett positivt utfall, både på

arbetsmarknaden och i en mer personlig dimension (Åslund et. al., 2006b). Här fyller studie- och yrkesvägledaren en viktig funktion i rollen att visa möjligheter och uppmuntra den utbildnings- och arbetssökande till ett för individen passande val. I Åslunds skrift poängteras

18

det nödvändiga behovet av en politisk prioritering av studie- och yrkesvägledning för unga. Författarna menar att den information som idag tillhandahålls i många fall kan betraktas som desinformation. De hänvisar till ett dystert exempel i form av den verklighet som, enligt en undersökning från 2006 utförd av SCB, väntar de studerande som har läst medieprogrammet. Den bild som lämnas via en stor del utbildningsinformation om programmet stämmer dåligt överens med verkligheten. År 2006 arbetade endast 3 procent av de studenter som avslutat medieprogrammet med närliggande arbetsuppgifter.

Åslund et al. pekar på ett begränsat arbetsmarknadsrelaterat kontaktnät som en källa till svårighet för ungdomen att etablera sig på en ny arbetsmarknad. Referenser från tidigare arbetsgivare under exempelvis sommarvikariat samt informella kanaler såsom släktingar, bekanta och tidigare arbetskamrater kan vara en lyckosam kontakt i jakten på en anställning. Relevant praktik och extraarbete kan, enligt författarna, vara ett sätt att utöka de egna

arbetsgivarkontakterna inför framtiden. Flera studier pekar ut informella kanaler som det kanske viktigaste sättet för arbetstagare och arbetsgivare att mötas. Såväl Ekström (2003) som Klingvall (1998) och Okeke (2001) visar att en övervägande procent av de svenska

arbetsgivarna under början av 2000-talet använde informella kanaler som primärt

tillvägagångssätt vid sin senaste nyrekrytering. Författarna menar att en uppbyggnad av ett socialt nätverk är en viktig aspekt för en arbetssökande ungdom, samtidigt som detta nätverk kan stärka uppfattningen om den individuella potentialen, i en period som i övrigt ofta kan präglas av osäkerhet över framtida studie- och yrkesval (Ekström, 2003; Klingvall, 1998; Okeke, 2001; Åslund et. al., 2006b).

2.4 Studie- och yrkesvägledning på svenska utlandsskolor

Bakgrunden till mitt intresse för att undersöka hur studie- och yrkesvägledningen är utformad på två svenska utlandsskolor i Spanien är den kritik som har framkommit i Skolverkets handbok för beslutsfattare inom karriärvägledning, vilken baseras på OECD:s (Organisation for Economic Co-operation and Development) konklusioner av en utförlig granskning av europeisk karriärvägledningspolitik (Zelmerlööw, 2007). Granskningarna har

sammanfattningsvis resulterat i meddelanden om ett antal brister i nationella

19

dock inte tillämpas likvärdigt i de europeiska länderna. Tillgången till studie- och

yrkesvägledning är, enligt rapporten, ofta begränsad. Samarbetet mellan viktiga myndigheter och berörda parter är dålig. Uppgifterna om kostnader, nyttan med tjänsterna, användarnas karaktär eller resultat är bristfälliga. När det gäller hur tjänsterna förmedlas meddelar

rapporten att IT och andra kostnadseffektiva sätt inte används i tillräcklig utsträckning för att tillgodose de sökandes behov på ett mer flexibelt sätt.

Kritik framförs även mot att vägledningen på gymnasienivå ofta koncentreras kring att förbereda elever för att läsa vidare på universitet eller högskola. De som inte är akademiskt inriktade får därmed ofta mindre hjälp. Vidare upplevs en avsaknad av specialistkunskap inom vägledningsområdet samt en låg prioritering av området vilket gör att dessa tjänster ofta är för få för att täcka det gällande behovet. Många förmedlare av denna kunskap saknar ofta specifik utbildning och innehar ofta andra arbetsuppgifter utöver studie- och

yrkesvägledningen. För det mesta förmedlas tjänsterna fortfarande enskilt vid personliga möten vilket minskar förutsättningarna för att tjänsten ska kunna uppfylla alla elevers behov. Skolverket sammanfattar också rapporten genom att framhålla att karriärvägledningstjänster i skolorna ofta har svaga kopplingar till arbetsmarknaden. Få karriärvägledningstjänster har några väl utarbetade strukturer för att hjälpa elever att utveckla företagaranda och sådan kompetens. Vidare framförs kritik mot att karriärvägledningstjänster sällan kontrolleras och att användarna har små möjligheter att framföra om de är nöjda med de tjänster som erbjuds. Jag menar att många av slutsatserna i OECD:s rapport är intressanta att relatera till ovan nämnda Lissabonstrategi, vilket kommer att göras i denna studie.

Svensk utlandsundervisning bedrivs på en mängd platser runt om i världen i olika omfång och under skiftande förutsättningar. Svenska staten stödjer utbildning av utlandssvenska barn och ungdomar för att svenska företag och organisationer ska kunna rekrytera personal, med barn i skolåldern, för arbetsuppgifter i andra länder (Skolverket, 2007-10-01)

Min studie fokuserar på verksamheten vid svenska utlandsskolor, i det här fallet i Spanien. Dessa skolor är avsedda för svenska barn som bor utomlands. Skolorna drivs av enskilda huvudmän i respektive land. Enligt Skolverket krävs, för att statsbidrag ska utgå, att skolan är likvärdig och jämförbar med liknande skolform i Sverige. För år 1-6 i grundskolan är det Skolverket som hanterar ansökan om statsbidrag för svensk utlandsundervisning. Sveriges regering beslutar däremot om tillstånd att anordna reguljär undervisning och utdelar

20

Enligt läroplanen för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, uppmanas man inom

gymnasieutbildningen att nära samverka med universitet och högskolor, med arbetslivet samt med samhället i övrigt. Detta är enligt läroplanen ett krav för att eleverna ska få en utbildning av hög kvalitet samt för att få tillräckligt underlag för val av kurser, vidare studier eller yrkesverksamhet. Skolverket framhåller i Lpf 94 att arbetslivet fortlöpande förändras när det gäller behovet av kompetens och rekrytering av arbetskraft inom olika områden vilket gör att studie- och yrkesvägledning i vid mening har stor betydelse. Universitet och högskolor, arbetsförmedlingar, näringsliv samt arbetsmarknadens parter och branschorganisationer har viktiga roller i informationen till skolorna och deras elever. Skolan skall sträva mot att varje elev medvetet ska kunna ta ställning till fortsatt studie- och yrkesinriktning genom samlade erfarenheter och kunskaper samt aktuell information i området (Skolverket, 2007-09-15). Enligt Svensk författningssamlings förordning om statsbidrag till utbildning av

utlandssvenska barn och ungdomar skall gymnasieförordningen tillämpas på utbildningen vid utlandsskolor ”så långt detta är möjligt” (Sveriges riksdag, 2007-10-02).

De svenska utlandsskolorna i Fuengirola och Madrid i Spanien är, som tidigare nämnts, två av endast sex svenska utlandsskolor i världen som under läsåret 2006/2007 utöver reguljär förskoleklass- och grundskoleutbildning även bedrev reguljär undervisning på gymnasienivå (Skolverket, 2007-10-02). På Skandinaviska Skolan i Madrid arbetar en utbildad

gymnasielärare med studie- och yrkesvägledningsfrågor. Dessa arbetsuppgifter har inte tilldelats någon specifik andel arbetstid. Samma person innehar även befattningen som biträdande rektor. På Svenska Skolan i Fuengirola arbetar rektorn med studie- och yrkesvägledningsfrågor under 20 % av arbetstiden. Rektorn på denna skola har, utöver lärarexamen och rektorsutbildning, även studie- och yrkesvägledarexamen.

Henrik Fredriksson1 på Skolverkets upplysningstjänst meddelar att Skolverkets inspektioner vid utlandsskolor omfattar hela skolverksamheten, dock inte studie- och yrkesvägledning specifikt. Enligt Fredriksson har Skolverket inte heller tagit fram något material som behandlar studie- och yrkesvägledning vid de svenska utlandsskolorna.

1

21

3. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT

3.1 Implementeringsteori

Den litteratur som berör implementeringsteori har, menar Michael Hill och Peter Hupe, under lång tid ur teoretisk utgångspunkt velat förklara vad som händer när offentliga policies ska verkställas samt vad som påverkar detta skeende. De översätter begreppet till en teori för handlande och hänvisar för en ytterligare definition av begreppet exempelvis till Webster och Roger som menar att implementering avser att fullfölja, praktiskt tillämpa och verkställa (Hill och Hupe, 2002). Pressman och Wildavsky anses vara ytterst betydelsefulla i

forskningssammanhang kring implementeringsteori. De instämmer i Hill och Hupes

förklaring av begreppet att implementering omfattar såväl ett mål som tillvägagångssättet för att uppnå detta. Implementeringsanalysens uppgift är, enligt Pressman och Wildavsky, att utreda de faktorer som försvårar och hämmar ett lyckosamt verkställande av

handlingsprogram (Pressman och Wildavsky, 1984).

Hill och Hupe särskiljer vidare den formulerande, beslutsfattaren i frågan, från implementeraren, vilken är den verkställande aktören. De menar att offentliga policies

omfattar innebörder och slutföranden och att dessa begrepp måste relateras och samverka med varandra för att en fullgod implementering ska kunna uppnås (Hill och Hupe, 2002).

Michael Lipsky har genom myntandet av begreppet gatubyråkrati influerat

implementeringsteorin avsevärt. Hans begrepp grundar sig i forskningsområdets försök att realisera offentligt beslutna policies på s.k. gräsrotsnivå, där denna nivå omfattar de

tjänstemän och anställda som ska verkställa och uppfylla det planerade handlingsprogrammet. Lipsky diskuterar det paradoxala kring denna gräsrotsbyråkrati då de som arbetar på denna nivå ofta känner sig som en obetydlig del av ett stort system och att de inte sällan utnyttjas av den byråkrati inom vilken de arbetar. Lipsky framhåller dock att man på denna nivå många gånger har en mer oinskränkt frihet och autonomi än man kanske är medveten om. Vidare diskuterar författaren även problematiken i att många yrkesutövare i dessa sammanhang upplever en osäkerhet kring vilka personliga ansträngningar och resurser de förväntas tillfoga arbetsuppgiften. Man upplever ofta att arbetssituationen och dess förväntade resultat är

22

oförutsägbart samt att ett oändligt behov inte kan tillfredsställas tids- och resursmässigt (Lipsky, 1980).

Hill och Hupe varnar för det normativa inslag som ofta uppstår i samband med

implementeringsdebatter. Forskare med utgångspunkt ur implementeringsteori bör, enligt författarna, alltid uppmärksamma huruvida den normativa bedömningen av implementeringen används som en separerad eller integrerad del i den empiriska analysen. Att tala om ett

implementeringsmisslyckande innebär i många fall enligt Hill och Hupe att normativt bedöma jämförelsen mellan vad som förväntats med vad som observerats. Vidare menar Hill och Hupe att hänvisning till rätt institutionell kontext måste tillämpas för att

implementeringsanalysen ska kunna bli rättvis. På vilket sätt mänskligt handlande bedöms och beslutas om inom specifika yrkesområden och discipliner påverkar utfallet av

implementeringen (Hill och Hupe, 2002). Implementeringsanalysen i min studie avser undersöka om Lissabonstrategin i någon mån har förankring hos studie- och yrkesvägledare och studerande vid två svenska utlandsskolor. Hill och Hupes antagande om att specifika yrkesområden och discipliner påverkar implementeringens utfall ses här ur studie- och yrkesvägledningens perspektiv.

Paul Sabatier har, vilket kan läsas i Hill och Hupes skrift, formulerat ett antal punkter som i hans ögon bör behandlas i en fullgod implementeringsanalys. Han uppmanar exempelvis analytikern att undersöka vilka primära faktorer som påverkat och påverkar möjligheten att implementera det officiella handlingsprogrammet. Vidare intresserar han sig för i vilken omfattning den implementerande tjänstemannen eller fokusgruppen arbetar med samma utgångspunkt som det politiska beslutet uppmanat göra samt hur det aktuella

handlingsprogrammet omformulerats över tid på basis av upplevda erfarenheter vid dess praktiska realisering (Sabatier, 1993).

En av de mest påtagliga utmaningarna inom implementeringsforskningen är, enligt Hill och Hupe, hur man på ett trovärdigt sätt ska kunna mäta en framgångsrik implementering. De hänvisar till Lester och Goggin som menar att implementering är en process och en serie av delperspektiv och beslut som ska sammanföras till ett mer federalt och övergripande beslut. Det karakteristiska för implementeringsprocessen är de nödvändiga och påföljande uppgifter som bör genomföras för att kunna uppfylla intentionen med beslutet. Vanligt förekommande inom implementeringsforskningen är att tala om en implementeringsklyfta i de fall då

23

Lester och Goggin beskriver dock komplexiteten i den tidskrävande och ofta långvarigt pågående process som implementeringsförfarandet är. Denna komplexitet innebär, enligt Lester och Goggin, att man måste frångå det dikotomiska förhållningssätt då man endast talar om implementeringen som en framgång eller ett misslyckande och istället se

implementeringen som en ständigt pågående process med fortlöpande utvärderingar och utvecklanden (Hill och Hupe, 2002).

3.2 Ekonomisk migration

Termen internationell migration beskrivs ofta som en rörelse mellan statliga gränser vilken resulterar i en permanent eller semi-permanent bosättning i det nya området. Denna rörelse benämns i mottagarområdet immigration (Geddes, 2003). Distinktionen mellan permanent och semi-permanent migration är enligt Geddes svårdefinierad. Ett långtidskontrakt hos ett utländskt företag kan vara mer permanent än en flyktings tillfälliga tillstånd att uppehålla sig i ett land. Samtidigt är ett anställningskontrakt utomlands ofta tidsbestämt och temporärt. Geddes diskuterar vidare diskrepansen mellan ekonomisk migration, vilken ofta antas vara frivillig, och asylsökande migration, vilken antas vara ofrivillig. Kategoriseringen ”frivillig, arbetskraftsmigrant” och ”ofrivillig flykting” definieras, enligt Geddes, av mottagarstaten och kan därför samtidigt omdefinieras av samma stat. Svårigheten i definitionen blir tydlig då man vill försöka kategorisera den som lämnar sitt land p.g.a. arbetslöshet och påföljande

fattigdom. Flyttar denna migrant av fri vilja eller ofrivilligt? undrar Geddes. David Bartram påpekar vikten av att fråga sig varför migration inträffar och inte se fenomenet som statiskt. Han menar att arbetskraftsmigration oftast beror på den ekonomiska och sociala politiken i mottagarlandet. Politiska processer interagerar med demografiska och ekonomiska faktorer, där ingen påverkansfaktor kan utesluta den andra (Bartram, 2005).

Människor har blivit rörligare; de rika har blivit skickligare i att finna och utnyttja kryphål i de nationalstatliga näten; personer med eftertraktad kompetens har blivit duktigare på att sälja sin arbetskraft där det är fördelaktigast för dem och de fattiga bryter alltmer upp och beger sig till det land som utlovar mjölk och honung (Beck, 1998, s. 17).

Immigration används ibland i samband med ord som invasion och överhopning vid argumentation från förespråkare för en restriktiv invandringspolitik. Den internationella

24

immigrationen ses ibland som ett hot mot säkerheten, välfärden och den interna sociala sammanhållningen (Geddes, 2003). I diskussionen kring ekonomisk migration inom den europeiska unionen särskiljs numera ofta synen på migranter, vilket Beck beskriver ovan. De specialiserade yrkesarbetande som immigrerar ses som en värdefull kompetens och

bidragande orsak till en ekonomisk tillväxt i landet de flyttar till. Samtidigt förknippas den asylsökande flyktingen i många fall med ovanstående negativa och för samhället påfrestande epitet, menar Geddes. Den diskrepans som uppstår i en alltför rigid kategorisering av de inflyttande immigranterna kan skapa en större svårighet för asylsökande än specialiserad arbetskraft att förankra sig i det nya landets samhälle och ekonomi, trots att individer ur båda grupper kan ha liknande bakgrund och utbildning.

Även Zygmunt Bauman reagerar på den polarisering av människor som den ”nya, fria rörligheten” har frammanat:

Faktum är att de två världar som samlas vid de två polerna, på toppen och botten av den framväxande mobilitetshierarkin, sinsemellan kraftigt skiljer sig åt: de isoleras därtill allt mer från varandra. För den förstnämnda världen, de globalt mobilas värld, har rummet förlorat sin begränsande karaktär och blivit lätt att överskrida både i sin ”reella” och ”virtuella” tolkning. För den sistnämnda världen, de ”lokalt bundnas” värld, som befolkas av dem som som är förhindrade att röra på sig och som således är tvungna att passivt finna sig i vilka förändringar som än må hemsöka den plats de är bundna till, sluts snabbt det verkliga rummet. Detta är ett slags deprivation som görs än mer smärtsam av de påträngande mediabilderna av rummets erövring och av den ”virtuella tillgängligheten” av avstånd som envist förblir ouppnåeliga i den icke-virtuella verkligheten (Bauman, 2000, s. 83).

Jan Ekberg framhåller invandrares ställning på arbetsmarknaden och deras

ålderssammansättning som avgörande för hur stor effekt invandringen har på de offentliga finanserna och den lokala ekonomin. Observeras hög arbetslöshet bland invandrare så är dessa i behov av bidrag från det offentliga transfereringssystemet vilket ger en ekonomisk utgift. Då internationell migration enligt Ekberg i huvudsak är en fråga för personer i yngre,

förvärvsarbetande ålder, gör detta att deras krav på välfärdssystemet i form av pensioner, sjukvård och åldringsvård är låg jämfört med vad de kan bidra med i form av skatter och socialförsäkringsavgifter i de fall då de befinner sig på arbetsmarknaden (Ekberg, 2006). Min studie berör det eventuella intresset av ekonomisk migration hos gymnasiestuderande vilkas unga ålder gör att de torde vara idealiska migranter på den europeiska arbetsmarknaden i

25

förhållande till Ekbergs senare argument. Ekberg framhåller dock den möjliga konkurrens som kan uppstå inom unionen då samtliga medlemsländer önskar dra till sig de mest

kompetenta invandrarna vad avser utbildningsnivå, entreprenörskap eller annan kompetens. Ekberg (2006) frågar hur pass lyckosam en sådan strategi är för EU-området som helhet. Denna problematik kan dock ses som en möjlighet och inspirerande faktor till fortsatt kompetensutveckling hos mina intervjupersoner, vilka kommer att tillhöra en eftertraktad arbetskraft på den framtida europeiska arbetsmarknaden.

3.3 Postmodern flexibilitet på arbetsmarknaden

Hill och Hupe refererar använder termen postmodernism i samband med uttryck som tillfälliga fenomen och infokrati, med hänvisning till att postmodernismen ofta används i diskussionen kring de senaste decenniernas framväxande IT-paradigm. (Hill och Hupe, 2002). Även David Lyon medhåller i att postmoderniteteten är en produkt av utvecklingen på

kommunikationsområdet. Informations- och kommunikationsteknologier har spelat en stor roll i det postmoderna samhällets framväxt (Lyon, 1998). Ett exempel på ett postmodernt och infokratiskt arbetssätt inom studie- och yrkesvägledningsområdet är konsultföretaget Vistas Karriärvägledning. Företaget erbjuder såväl konventionell vägledning i samtalsrum som vägledning i interaktiv form till skolor både inom Sverige och till utlandsskolor i Europa. Vidare driver företaget konsultverksamhet mot företag och organisationer både nationellt och internationellt, såväl interaktivt i elektronisk form som genom fysiska besök (Vistas

Karriärvägledning, 2007-12-12).

Trots den stora uppmärksamhet som begreppet flexibilitet i arbetslivet har fått under de senaste decenniernas samhällsdebatt så menar Wagner att det inte finns någon empiriskt och teoretiskt precis förklaring till begreppet. Flexibilitet på arbetsmarknaden anses vara en bidragande orsak till en möjlighet att hålla en regions arbetslöshet på en hanterbar nivå. Vid mitten av 1980-talet övergick diskussionen om arbetsmarknadsflexibilitet från att

övervägande behandla löneprotektion till att även omfatta arbetstider, arbets- och anställningsförhållanden. Garsten och Turtinen menar i samma skrift att höga

arbetslöshetssiffror och omstruktureringen av de europeiska välfärdssystemen har inneburit att en livslångt varande anställning idag kan anses vara sällsynt. Förväntningar på en permanent

26

anställning ifrågasätts och eroderar i allt större utsträckning, såväl från arbetsgivares som anställdas sida. Garsten och Turtinen menar att begrepp som en flexibel arbetsmarknad, flexibla organisationer och flexibla anställda inte längre diskuteras uteslutande hos

företagsledningar och på politisk nivå, utan är idag ett transnationellt använt begrepp även på arbetslivets övriga nivåer. Flexibilitetsdiskursen har globaliserats (Stråth, 2000).

Ett av de stora politiska svaren på globaliseringen är därför att bygga ut bildnings- och kunskapssamhället; förlänga utbildningen, inte förkorta den; lösa upp dess koppling till vissa arbeten och yrken och inrikta utbildningsprocesserna på kvalifikationer med breda användningsområden. Med detta avses inte bara ”flexibilitet” och ”livslångt lärande” utan också social kompetens, samarbetsförmåga, förmåga att hantera konflikter, kulturell förståelse, förgrenat tänkande och hantering av osäkerheterna och paradoxerna under den andra moderniteten (Beck, 1998, s. 178).

Lissabonstrategin förespråkar, som tidigare nämnts, rörlighet till regioner med ett ökat behov av arbetskraft. Många förespråkar arbetskraftens flexibilitet och mobilitet som en källa till en regions tillväxt. Medan fackföreningar och företagsledare ofta har en diversifierad bild av vad flexibiliteten egentligen bör innebära, så är man dock ofta generellt överens om att en

förutsättning för en ekonomiskt gynnsam flexibilitet är ett arbetsmarknadsmässigt uppmuntrande av mobilitet och entreprenörskap för att på detta sätt öka den ekonomiska tillväxten och kunna motverka höga arbetslöshetssiffror (Eklund, 2004; Furåker, 2002; Stråth, 2000).

Motsatta ord till flexibilitet kan uttryckas i rigiditet och gränsbevarande. Rigiditet kan dock samtidigt översättas till stabilitet, vilket medför att flexibiliteten därmed står för osäkerhet. Flexibiliteten framställs ofta ur en positiv synvinkel och hoppas medföra ett öppnande ur en sluten och trångsynt samhällsform. Flexibiliteten anses vara ett steg i en samhällsekonomisk utveckling mot en möjligheternas arbetsmarknad. Begreppet sägs ofta vara en väg mot nya möjligheter i arbetslivet, som inte längre motarbetas av lika rigida kollektiva regleringar. Wagner uttrycker sin syn på ”den europeiska moderna tanken” strävandes mot ökad

individuell autonomi. Han framhåller dock samtidigt problematiken som kan uppstå mellan en vilja att individualisera den europeiska politiken samtidigt som denna fortfarande kan

uppfattas som nationaliserad men med målet att bli mer samstämmigt internationaliserad (Stråth, 2000).

Priset som får betalas för den öppna och mer individualistiska ekonomi stavas ofta social trygghet. Anammandet av flexibiliteten som utgångspunkt på dagens arbetsmarknad har

27

orsakat kritik mot att en avsaknad av säkerhet för den enskilde uppkommer (Stråth, 2000). Den danska arbetsmarknadsmodellen flexicurity har vunnit internationell mark då den tycks förena flexibilitet på arbetsmarknaden med en sådan säkerhet för den enskilde. Modellen består av en flexibel arbetsrätt, ett generöst arbetslöshetsförsäkringssystem samt en aktiv arbetsmarknadspolitik. Detta medför flexibla uppsägningsregler samtidigt som möjligheten att erhålla en hög ersättning som arbetslös finns. Modellen har exempelvis medfört att

ungdomsarbetslösheten i Danmark har varit jämförelsevis låg under det senaste decenniet, sett ur ett internationellt perspektiv (Andersen och Svarer, 2006).

Diskursen kring flexibilitet utgår i dag ofta från västerländska samhällsomvandlingar gällande arbetets värde och vilken position arbetet ska ha i dessa samhällen. Stråth menar dock att flexibilitetsdiskussionens betydelse inte uteslutande ska relateras till arbetsbegreppet, utan även har betydelse för den övergripande samhällsuppfattningen gällande social

organisering och individers utveckling. Flexibiliseringen av den enskilda kan endast uppnås om individen inte är bunden till andra individer samt har en påtaglig potential att kunna knyta kontakter över såväl mänskliga som fysiska gränser. Det är således genom en aktiv,

28

4. METODOLOGI, METOD OCH MATERIAL

4.1 Metodologisk diskussion

En metodologisk diskussion avser att behandla läran om metoden. Alvesson och Deetz betraktar metoden som en grundval för forskarens arbete med empiriskt material. De fördjupar sin förklaring genom att hävda att metod är det sätt på vilket man utvecklar forskningsfrågor, hur man förhåller sig till den sociala verkligheten samt vilka vokabulärer som används för att klargöra och tolka det intervjupersonerna beskriver. Metod är också hur man uppnår en viss nivå av systematik och logik i behandlingen av ett empiriskt material, som exempel kan nämnas tvetydigheter och motsägelser i empirin (Alvesson och Deetz, 2000).

Patel och Davidson poängterar vikten av att ha en god överblick över de olika aktuella förhållningssätten för att kunna bedriva framgångsrik forskning. Inom human- och beteendevetenskaperna existerar idag ett flertal olika förhållningssätt parallellt. En så god överblick som möjligt är, enligt Patel och Davidson, viktig för att kunna följa den

kontinuerliga diskussionen om hur vetenskap bedrivs samt för att kunna ta del av och kunna kritisera den kunskap som produceras mot bakgrund av val av vetenskapligt förhållningssätt (Patel och Davidson, 2003).

Jag kommer här att diskutera de två huvudsakliga och mest traditionella förhållningssätt till hur forskning bör bedrivas, positivismen samt hermeneutik. Dessa två förhållningssätt

representerar inte bara två olika metodologiska uppfattningar, utan står även för två fundamentalt olika uppfattningar om den verklighet som vetenskapen eller respektive vetenskaper studerar. Medan positivismen står för objektivism och realism, förespråkar hermeneutiken ett mer subjektivt och tolkande förhållningssätt. Positivismen har, enligt Patel och Davidson, sina rötter i en empiriskt naturvetenskaplig tradition, med den franske

sociologen Auguste Comte som tongivande upphovsman på 1800-talet. Positivismen strävar efter att kunskap ska vara nyttig och kunna förbättra samhället, den ska vara så säker som möjligt och bygger därför på iakttagelser som är logiskt prövbara. Forskaren ska exempelvis kunna bytas ut och resultatet av forskningsarbetet ska ändå bli det samma. Dess exakthet uppnås genom att komplexa företeelser reduceras till enkla beståndsdelar. Comte ville även

29

att positivismen skulle vara ett välorganiserat, gärna lagbundet, förhållningssätt (Patel och Davidson, 2003).

I motsats till positivismen är hermeneutiken en tolkningslära där huvudsyftet är att studera, tolka och försöka förstå förutsättningarna för den mänskliga existensen. I den moderna debatten har positivismen ofta fått stå för kvantitativa, statistiska hårddatametoder för analys, naturvetenskapliga förklaringsmodeller och en forskarroll som är objektiv och osynlig. Min studie präglas i stället av ett mer hermeneutiskt förhållningssätt då denna vetenskapliga inriktning står för ett kvalitativt förståelse- och tolkningssystem och en forskarroll som är mer öppen och engagerad. Hermeneutikern menar att det går att förstå andra människor genom att tolka hur det mänskliga livet kommer till uttryck i det talade och skrivna språket samt i människors handlingar (Patel och Davidson, 2003). Kvale (1997) hävdar att den

hermeneutiska tolkningen syftar till att vinna en giltig och gemensam förståelse av en texts mening. Patel och Davidson framhåller vidare hur den hermeneutiska forskaren närmar sig forskningsobjektet utifrån sin egen förförståelse. Denna förförståelse är, enligt

hermeneutikern, en tillgång och inte ett hinder i tolkningen och märks i forskningsprocessen genom en ökad empati och ett pendlande mellan subjektets, forskarens, och objektets, i det här fallet intervjupersonens, synvinkel. Vidare har hermeneutikern en mer holistisk syn på sin forskning, genom sin vilja att se helheten i forskningsproblemet (Patel och Davidson, 2003).

4.2 Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet

Verifieringen av den kunskap forskaren uppnår genom sin studie, beskrivs i den moderna samhällsvetenskapen ofta utifrån begreppen reliabilitet för beskrivning av pålitlighet, validitet som ett uttryck för giltighet samt generaliserbarhet. Steinar Kvale menar att vissa kvalitativa forskare ignorerar eller avfärdar dessa begrepp som ”förtryckande positivistiska begrepp som anses stå i vägen för en skapande kvalitativ forskning” (Kvale, 1997, s. 208). Andra forskare med ett kvalitativt förhållningssätt menar att begreppen är användbara för att diskutera studiens tillförlitlighet, trovärdighet och konfirmerbarhet. Kvale avfärdar inte heller

begreppen utan brukar de i former som är relevanta för en intervjuforskning. En humanistisk syn på forskning menar, enligt Kvale, att varje situation är unik och att varje fenomen har sin egen struktur och logik. Kvale hänvisar dock till Stakes former av generaliserbarhet där den

30

naturalistiska generaliseringen är mest aktuell i min studie. Generaliseringen bygger i detta avseende på personlig erfarenhet och framgår ur en tyst, implicit kunskap om hur saker förhåller sig. Denna kunskap leder till förväntningar snarare än till formella förutsägelser, kunskapen kan verbaliseras och därmed övergå från implicit kunskap till påståendekunskap (Stake, 1994).

Kvale frågar vidare vem som är ämnad att utföra den analytiska generaliseringen ur

forskningsfallet, forskaren eller läsaren och användaren? Kvale pekar på svårigheten som kan finnas i hur mycket forskaren ska formalisera och argumentera för generaliseringen och hur mycket som ska lämnas åt läsaren att generalisera. I båda fallen måste dock forskaren tillhandahålla tillräckligt med belägg för att en generalisering ska vara möjlig (Kvale, 1997). Kvale nämner dock inte hur omfattande dessa belägg måste vara.

För att undvika att äventyra reliabiliteten i den kvalitativa intervjun uppmanas forskaren exempelvis att noga undvika ledande frågor. Kvale framhåller dock att även om det är önskvärt att öka intervjuresultatens reliabilitet för att motverka godtycklig subjektivitet, kan en för stark tonvikt på reliabiliteten motverka kreativitet och föränderlighet (Kvale, 1997). Patel och Davidson framhåller några tips på hur man i en kvalitativ undersökning kan uppnå en så god reliabilitet som möjligt. Vid observationer där informationen som erhålls

nedtecknas direkt föreslår Patel och Davidson att en ytterligare person, observatör, kan medverka och registrera intervjusvaren parallellt med intervjuaren. Detta var inte ett möjligt tillvägagångssätt i min studie då jag var ensam om att genomföra den. Vid lagrade

observationer genom registrering via inspelningar i forma av ljud eller bild finns möjligheten att se reprisen av intervjun så många gånger att intervjuaren kan försäkra sig om att den har uppfattat informantens svar korrekt (Patel och Davidson, 2003).

Enligt Kvale har frågan om validitet betydelse i flera olika stadier av en kvalitativ

undersökning. Validiteten är beroende av hållbarheten i studiens teoretiska förutsättningar och logiken i sambandet mellan teorin och undersökningens forskningsfrågor. Vidare kan

validiteten i den kunskap som framställs bero på hur välplanerad forskningen är samt vilka metoder som används. I intervjusammanhanget påverkas validiteten av tillförlitligheten i intervjupersonernas rapporter samt intervjuns verkliga kvalitet, i förhållande till hur frågor och svar ifrågasätts och i hur hög grad den erhållna informationen kritiskt granskas. I vilken grad utskriften av intervjuer har gjorts på ett trovärdigt sätt, med fokus på valet av språkform, påverkar hur valid denna utskrift kan tyckas vara. Vidare har forskarens upplägg av analys

31

och rapportering betydelse för huruvida undersökningens huvudresultat kan anses ha redogjorts på ett tillförlitligt sätt (Kvale, 1997).

Är det då möjligt att dra generaliserande slutsatser ur ett fåtal forskningsintervjuer? Kvale (1997) menar att ett giltigt argument är hållbart, välgrundat, försvarbart och övertygande. Enligt ett positivistiskt förhållningssätt är dock den kvalitativa forskningen ogiltig om den inte resulterar i siffror. Thomsson medhåller i att denna sanningssyn gör att endast statistiska studier, som grundar sig på slumpvisa urval, är generaliserbara, om ens de.

Generaliserbarhetsbegreppet är ett missvisande kriterium om forskaren arbetar utifrån ett kunskapsteoretiskt synsätt som menar att sanning handlar om att nå en god förståelse och inte om att bevisa saker. Om forskningen syftar till att finna dolda mekanismer och mönster är det, enligt Thomsson, önskvärt att finna mönster som gäller för större sammanhang än enbart den begränsade intervjugruppen. Det är dock problematiskt att tala om en generalisering i sådana undersökningar. ”Generaliseringen kan inte slå fast att det är på ett visst sätt, men genom resonerande, argumenterande och teoretiserande kan man föra fram en förståelse som gör generaliseringen rimlig att anta, eller åtminstone intressant att reflektera över” (Thomsson, 2002, s. 33). Validiteten i en kvalitativ forskningsstudie kan utrönas ur huruvida den avsedda metoden undersöker vad den är tänkt att undersöka och om det teoretiska och empiriska, utvalda materialet verkligen speglar det som beskrivits vara av intresse för studien (Kvale, 1997). Frågan om vad som är valid kunskap innefattar, enligt Kvale, den filosofiska frågan om vad som är sanning. Denna komplexa fråga är dock för omfattande för att utredas här.

4.3 Val av metod

Mitt metodval att utföra en kvalitativ intervjuundersökning för att kunna besvara ovanstående frågeställningar har inte påverkats nämnvärt av den uppfattning som jag har mött i många akademiska sammanhang om en lättja som många positivistiska förespråkare ofta kritiserar kvalitativa forskare för. Ett vanligt argument i metodlitteratur och tillhörande diskussioner, vilket exempelvis Kvale (1997) framhåller, har varit att enkätstudier ger möjlighet till ett större forskningsunderlag än intervjuer. Positivistiska forskare menar därför ofta att en kvantitativ studie är mer generaliserbar och vetenskapligt relevant än en kvalitativ. Jag valde, trots denna kritik, att i min fallstudie utföra kvalitativa intervjuer med elever samt vägledningspersonal på två svenska utlandsskolor i Spanien. Jag menar att en kvalitativ