Examensarbete Malmö Högskola Hälsa och samhälle
PALLIATIV VÅRD
En litteraturstudie om sjuksköterskans syn på
mötet med döende patienter och närstående.
Anna Persson
Malin Söderqvist
PALLIATIV VÅRD
En litteraturstudie om sjuksköterskans syn på
mötet med döende patienter och närstående
Anna Persson
Malin Söderqvist
Persson, A & Söderqvist, M. Palliativ vård. En litteraturstudie i att möta döende patienter och närstående i sitt arbete som sjuksköterska. Examinationsarbete i
omvårdnad 10 poäng. Malmö Högskola: Hälsa och Samhälle, utbildningsområde
omvårdnad, 2004.
Palliativ vård avser vård av döende när bot inte längre finns. Sjuksköterskans roll blir då att stödja patienten och ge kvalitativ omvårdnad för att patienten ska uppleva optimal livskvalitet. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva hur sjuksköterskan kan förbereda sig inför mötet med både patient och närstående samt att beskriva sjuksköterskans behov av stöd och utbildning. Nio studier har använts som underlag för denna litteraturstudie. Fyra tema har utkristalliserats ur resultatet, a) synen på döden b) mötets inverkan c) vikten av stöd d) betydelsen av föreberedelse och utbildning. Sjuksköterskan upplever osäkerhet i mötet med den döende patienten och dess närstående och önskar både mer stöd men också mer utbildning. Sammanfattningsvis kan denna litteraturstudie väcka frågor ute i verksamheten och därmed bidra till att stöd och utbildning utvecklas, speciellt inom områden som vårdar döende patienter.
Nyckelord: kommunikation, närstående, palliativ vård, patienter, sjuksköterskan,
PALLIATIVE CARE
A literature review about the nurse´s view of the
meeting with dying patients and their close ones
Anna Persson
Malin Söderqvist
Persson, A & Söderqvist, M. Palliativ vård. A literature review about meeting dying patients and close ones in the work as a nurse. Examination paper, 10
Credit Points. Nursing Programme. Malmö University: Health and Society,
Department of Nursing, 2004.
Palliative care concerns care of those who are dying and when cure is no longer an option. The nurse´s job is then to support the patient and to give qualitive care so that the patient will experience optimal quality of life. The aim of this literature review was to describe how the nurse can prepare herself/himself for the meeting with both the patient and close ones also to describe a nurse´s need of support and education. Nine studies have been used as a foundation for this literature review. Four themes has been crystallized out of the result, a) the view of death b) the impact of the meeting c) the importance of support d) the importance of
preparation and education. The nurse experiences uncertainty in the meeting with the dying patient and his/her close ones and wishes both more support as well as more education. To sum up, this literature review can develope questions in the different units. These questions can then contribute to the developement of support and education, especially within areas that cares for dying patients.
Keywords: close ones, communication, education, nurse, palliative care, patients,
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING 5
BAKGRUND 6
Patienten 6
Livskvalité 7
Utbildning och handledning 7
Sjuksköterskan 7
Dödsångest 8
Närstående 9
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 9
Definitioner 9 METOD 10 Sökningsförfarande/ Litteratursökning 10 Avgränsningar 11 RESULTAT 12 Syn på döden 12 Mötets inverkan 12 Vikten av stöd 13
Betydelsen av förberedelser och praktisk undervisning 14
DISKUSSION 15 Metoddiskussion 23 Resultatdiskussion 23 SLUTORD 27 REFERENSER 28 BILAGOR 30
INLEDNING
”Gösta vet nu om att hans cancer inte går att bota. Hustru Britta och barnen vet också det… Gösta funderar mycket på döden. Han är inte rädd för att dö. Han tycker att livet har varit bra och att han har fått leva länge. Han funderar på vad sjukdomen kommer att göra med hans kropp och han är rädd för att han ska få svåra smärtor… Han oroar sig också mycket för Britta. Hur hon ska orka när han blir sämre och hur hon ska klara sig utan honom… Gösta är inte rädd för döden men han är rädd för hur han ska dö.” (Fridegren och Lyckander, 2001)
Vid ett cancerbesked kan livet få en abrupt vändning. Allt som man en gång sett som självklart är inte det längre. När det sedan framkommer att inget bot finns kan det lilla hopp och livsglädje som man tidigare hållit kvar vid, försvinna. Väntan på det oundvikliga och för många skrämmande blir nu en verklighet som den döende tvingas leva med.
Alla kommer vi som allmänsjuksköterskor förmodligen att en gång hamna i en situation där en patient är döende. Hur ska man agera? Vad ska man säga? Vad vill patienten att man ska säga/göra? Anledningen till varför vi valt att skriva om detta ämne är för att vi anser att vi har för lite kunskap i det då utbildningen saknar just denna typ av undervisning. Att känna sig förberedd inför sin roll som sjuksköterska är något som alla bör göra. Tanken med vår litteraturstudie är att få en djupare kunskap i hur och om man kan förbereda sig inför mötet.
BAKGRUND
Ända fram till 1987 talade sjukvårdspersonal, både nationellt och internationellt, om terminal vård avseende vård av döende.”Successivt har ordet ”terminal” ersatts med ”palliativ”, ett ord som härstammar från latinets pallium, dvs. mantel – en djup symbolik, där manteln står för lindrande åtgärder, något som idag ges inom all svensk sjukvård” (Beck-Friis & Strang, 1995).
1990 tog World Health Organisation den definition av palliativ vård som används idag: ” En aktiv helhetsvård av den sjuke och familjen, genom ett tvärfackligt sammansatt vårdlag vid en tidpunkt när förväntningarna inte längre är att bota och när målet för behandlingen inte längre är att förlänga livet. Målet för palliativ vård är att ge högsta möjliga livskvalitet för både patienten och de närstående. Palliativ vård skall tillgodose fysiska, psykiska, sociala och andliga behov. Den skall också kunna ge anhöriga stöd i sorgearbetet” (a a, s 13 ).
”Palliativ vård avser vård:
- Vars syfte är att förbättra livskvalitén för patienter i livets slutskede och deras närstående när kurativ behandling avslutas.
- Baserad på en helhetssyn på patienter och deras närstående
- Byggd på en vårdfilosofi där kontinuitet och trygghet för patienten är grunden. Detta åstadkommes genom att ett multidisciplinärt team lindrar smärta, andra symtom och lidande för patienten och deras närstående, med beaktande av fysiska, psykiska, sociala och existentiella dimensioner”. (Sandman & Woods, 2003, s 15 )
Då en patient får diagnosen cancer eller någon annan tumörsjukdom kan vårdens inriktning vara antingen kurativ eller palliativ. Kurativ vård innebär att det finns chanser och möjligheter för patienten att bli botad från sin sjukdom. I den palliativa vården finns inget bot (Fridegren & Lyckander, 2001).
Målet för palliativ vård är att ge högsta möjliga livskvalité för både patienten och de närstående (a a).
Patienten
Hoppet för den obotligt sjuke patienten är enligt Beck-Friis och Strang (1995), i stort sett bortblåst ögonblicket efter det fruktansvärda beskedet. Risken är att patienten tror att det inte finns någonting att leva för längre. I detta läge är det viktigt för den drabbade att förstå att trots att personalen kanske uttrycker att ”nu finns det inget mer vi kan göra”, inte betyder just detta. Det finns nämligen mängder av åtgärder som en personal kan göra, det finns bara en sak som inte kan göras och det är att bota sjukdomen. Hoppet för en patient kan förändras med förutsättningarna. Förhoppningen om att bli botad kan, med rätt tillvägagångssätt av personalen, övergå i förhoppningen om att få några år på sig av aktivt liv och att kunna vara med familjen och vännerna ytterligare ett tag. Dessa förhoppningar kan vara nästan lika viktiga som förhoppningen om att överleva en gång var för patienten. Hoppet förändras, som sagt var, med förutsättningarna (a a).
Utvecklingen inom palliativ vård är av stor betydelse för vårdens kvalité. För att kunna ge kvalitativ omvårdnad måste sjuksköterskan veta vad som är ”livskvalité” för den enskilda patienten (Ringborg m fl. 1998).
Livskvalité
Livskvalité är inte en specifik känsla som t.ex. smärta eller hunger, utan en helhetsupplevelse, en blandning av behagligt eller obehagligt, glädje och nedstämdhet, av goda och dåliga känslor (Kaase & Wist m.fl 1996).
Inom onkologin, menar Kaase och Wist m.fl (1996), att personalen använder sig av hälsorelaterad livskvalité. Detta innebär att ta hänsyn till följande områden:
– fysisk kapacitet – funktionella förhållanden – behandlingsrelaterade förhållanden – hopp – sexualitet – social funktion – arbetsmässiga förhållanden
Betydelsen för varje enskilt område beror på patientens diagnos, behandling, ålder och sjukdomsstadie (a a).
Fridegren och Lyckander (2001) menar att sjukvården inte bara är till för att bota sjuka människor. Det är så mycket mer, nämligen att upprätthålla livskvalité. Livet slutar inte vid en diagnos, det förändras. Chocken, efter beskedet, kan dock göra att livskraften försvinner. Det är då sjuksköterskan och övrig vårdpersonal måste hjälpa de närstående och patienten att leva och att möta döden.
Bedömning av den enskilde patientens livskvalité måste ingå när personal inom palliativ vård fattar beslut. Studier har visat att sjuksköterskor och patienter kan ha skilda uppfattningar av vad god livskvalité är. Det måste alltid vara patientens uppfattning och värdering som vårdinsatserna ska vägas emot (Beck-Friis & Strang, 1995).
Närstående
För de närstående – familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater och skolkamrater, har beskedet oftast en funktion i form av en ”väckarklocka”. Funderingar går, efter närmare eftertanke, åt egna tankar om livet och döden. Som närstående fås plötsligt insikten i att livet inte varar för evigt. Mycket förändras på kort stund och frustrationen blir ett faktum (Fridegren & Lyckander, 2001).
Gemensamt för de närstående är deras oro för den sjuke. Det är deras bedömning av situationen som ligger till grund för hur de klarar av att leva med de
konsekvenser som sjukdomen får för dem. Många kan verka lugna utåt och ta situationen med fattning, detta för att inte oroa eller belasta den sjuke mer, men i deras inre råder det kaos (Almås, 2002).
Det är svårt och smärtsamt att tvingas acceptera att en nära och kär person har drabbats av en obotlig sjukdom. För att finna en mening i det oundvikliga lidandet och ovissheten, kan döden för många kanske ses som något ont. Men döden måste
inte alltid vara ond. För en del patienter kan döden vara en befrielse som de ser fram emot med lättnad och lugn. För att nå denna befrielse krävs det att den palliativa vården har nått upp till det den står för, att patienten får ett så behagligt och smärtfritt slut som möjligt (a a).
Det blir istället en uppgift för personalen att med engagemang och omtanke försöka åstadkomma bästa möjliga förebyggande och lindrande behandling, så att den sista tiden i livet blir så fridfull som möjligt för alla inblandade (Beck-Friis & Strang, 1995).
Sjuksköterskan
Att vårda och stötta döende patienter och närstående är en av de svåraste uppgifter som sjuksköterskor möter i sitt arbete. Det är svårt att se en människa lida och senare dö. Sjuksköterskan har ofta hunnit knyta band till både den döende men även de närstående. Då är det viktigt att behålla empatin och professionaliteten i sin yrkesroll (Almås, 2002).
I den palliativa vårdens svåra situationer, har sjuksköterskans handlingar stor betydelse. Detta för att patienten skall kunna fortsätta det liv han/hon en gång levt. Detta trots den svåra situation patienten nu befinner sig i. Vad är då viktigt att tänka på som sjuksköterska? Enligt Fridegren och Lyckander (2001) ska sjuksköterskan först och främst tänka på att övergången, som patienten går igenom från kurativ till palliativ vård, blir så skonsam som möjligt. Som tidigare nämnts, är hoppet det sista som överger människan och detta blir därmed det viktigaste att bevara. Sjuksköterskans roll blir att hjälpa och stödja patienten i att återfå eller stärka det lilla hopp som finns kvar. Det hopp som eventuellt ”blivit bortblåst” vid beskedet om en obotlig sjukdom. När sjuksköterskan väl uppnått detta gäller det att bevara hoppet.
Behandlingen består både av medicinska och stödjande åtgärder. Stödjande åtgärder kan vara en pratstund om vardagliga ting eller ett samtal om just sjukdomen i sig. Det är viktigt att kunna prata om vardagliga saker, allt behöver inte kretsa kring sjukdomen eller den väntade döden. Det viktiga är att patienten får tala och att sjuksköterskan lyssnar aktivt. På så sätt skapas en djupare relation med tillit (Beck-Friis & Strang, 1995).
Det är inte alltid som patienten vill eller känner för att tala om sitt tillstånd. Patienten uttrycker inte alltid sig verbalt, utan smärtan eller problemet kan även yttra sig i kroppsspråk. I dessa situationer är det viktigt för sjuksköterskan att vara receptiv, observant och lyhörd. Som professionell sjuksköterska blir det då lättare att tolka och förstå patienten både verbalt och genom kroppsspråk (Fridegren & Lyckander, 2001).
Handlingarna och själva bemötandet är betydelsefulla i mötet med patientens närstående, som även dessa hamnat i en hemsk situation. Ett aktivt stöd till dem blir då av stor betydelse för att även de skall orka. Även närstående befinner sig i en mycket svår och jobbig situation då de ser någon, som står dem väldigt nära, sakta försvinna ur deras liv. Inte heller de behöver alltid uttrycka sig i ord utan sjuksköterskan bör även här tänka på och iaktta detta (a a).
Frågorna, frustrationen och sorgen är för familj och vänner stor. Det är därför viktigt för sjuksköterskan att informera och ge stöd åt närstående (Beck-Friis & Strang, 1995).
Sjuksköterskans upplevelse av dödsångest
Mötet med döende patienter väcker oftast rädsla, vilket påverkar sjuksköterskans tankar, känslor och reaktioner. För sjuksköterskan kan det i en sådan situation skapas dödsångest, kamp- och flyktstrategier. Dessa tas till för att hantera
situationen. Ett sätt att hantera situationen kan vara att förhålla sig avvisande eller att fly från situationen. Ett annat kan vara att företa sig sådant som avleder eller upptar sjuksköterskans uppmärksamhet, medan ett tredje kan vara att tala eller skämta bort allvaret. Sjuksköterskan bör ha som mål att bli medveten om hur hennes eventuella förnekande och rädsla för döden kommer till uttryck inför patienter och närstående. Ju mer sjuksköterskan förmår acceptera det faktum att alla kommer att dö en dag, desto mindre ångest kommer sjuksköterskan uppleva i arbetet med lidande och döende patienter (Almås, 2002).
Utbildning och handledning
Enligt Fridegren och Lyckander (2001) bör sjuksköterskan fungera som
handledare gentemot sina medarbetare. Detta kräver ett ömsesidigt givande och tagande. Handledning ser olika ut i olika situationer, ett sätt kan vara att sitta ner i grupp och prata om sådant som känns betungande, där alla får chans att säga sin mening. Om det känns obekvämt att tala inför många kan det vara skönt att kunna prata med en sjukhuspräst eller kurator.
Att arbeta i palliativ vård innebär att sjuksköterskan kommer psykiskt nära, både patienter och närstående. Detta kräver att handledningen fungerar, att stödet från arbetskamrater är tillfredsställt och att utbildningar i palliativ vård finns att tillgå (a a).
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING
Syftet med studien är att få en närmare och djupare förståelse i hur en
sjuksköterska, som är verksam i den palliativa vården, förbereder/ kan förbereda sig inför mötet med en döende patient. För att uppnå syftet ställs följande frågor:
¤ Hur förbereder sig sjuksköterskan/blivande sjuksköterskan inför mötet med en döende patient och närstående?Har erfarenhet/utbildning betydelse?
¤ Hur berörs sjuksköterskan av mötet?
¤ Finns några olikheter i sjuksköterskans tankar om död och döende patienter och kan detta stå i relation till var sjuksköterskan arbetar? ¤ Är stöd något som saknas i den palliativa vården?
Definitioner
Palliativ vård – när inget bot finns utan endast lindring (Beck-Friis & Strang,
1995).
Närstående – oftast familjemedlemmar men även vänner, arbetskamrater och
skolkamrater (Beck-Friis & Strang, 1995).
Livskvalité – Livskvalité ur ett hälsorelaterat perspektiv, lyder enligt WHO, ”ett
tillstånd av fullkomligt fysiskt, psykiskt och socialt välmående och inte endast frånvaro av sjukdom eller svaghet” (a a).
Följande definitioner är våra egna:
Bemötande – tillvägagångssättet/handlingen då sjuksköterskan träffar och pratar
med patient och eventuellt närstående.
Möte – tillfället då sjuksköterskan träffar patient och eventuellt närstående.
METOD
Sökningsförfarande/Litteratursökning
Vi har valt att söka i databaserna ELIN, PubMed och CINAHL.Vi har dock bara använt oss av artiklar vi funnit genom ELIN. Via de andra databaserna har vi varit tvungna att beställa de artiklar vi har varit intresserade av och av tidsskäl fick vi tyvärr välja bort dessa. Fakta till bakgrunden fann vi i böcker och dessa sökte vi efter på Malmö Stadsbiblioteks MALIN och Malmö Högskolas VEGA. Även den kurslitteratur vi använt oss av i vår utbildning har utnyttjats.
Tabell 1 Översikt av databaser, sökord, träffar, lästa abstrakt, granskade och
använda artiklar. P.C * = Palliative Care Databas/ Sökord Antal träffar Lästa abstrakt Granskade artiklar Använda artiklar ELIN P.C * 2347 0 0 0 P.C and cancer 806 18 4 0 P.C and nursing 641 15 1 0 P.C and nurses 247 13 3 0 P.C and nurses and approach 18 2 1 0 P.C and nurses and attitudes 17 3 1 1 P.C and nurses and feelings 10 1 1 0
Databas/ Sökord Antal träffar Lästa abstrakt Granskade artiklar Använda artiklar P.C and nurses and needs 36 4 1 0 P.C and nurses and help 25 2 1 1 P.C and nurses and support 39 6 2 0 P.C and families 117 6 3 0 P.C and patients 1054 11 4 0 P.C and patient and nurses 67 4 1 1 P.C and attitudes 70 2 1 0 P.C and dying 305 10 6 3 P.C and preparation 21 2 1 1 P.C and staff 105 1 0 0 P.C and nursing and hope 5 1 1 0 * P.C = Palliative Care
Artikelsökningar med samma sökord som ovan, har även gjorts i Pub Med och CINAHL. Vi har valt att inte presentera dessa i en matris då vi inte använt någon av dessa i vår litteraturstudie. En manuell sökning har även gjorts utifrån
artiklarna vi fann i ELIN och deras referenser. Av dessa granskades två stycken och samma antal har vi använt oss av i denna litteraturstudie. Sökningen
resulterade i totalt nio artiklar. Sex stycken var kvalitativa och tre stycken kvantitativa.
Bearbetning och analysering
Avgränsningar
Vi har valt följande inklusionskriterier: Vuxna män och kvinnor (över 18 år) och patienter med cancer. Sjuksköterskor på akutvårdsavdelningar och inom hospice, vi har även valt att inkludera sjuksköterskestuderande. Artiklarna vi använt oss av är både kvalitativa och kvantitativa. Dessa granskas enligt Polit´s et al (2001) kriterier (se dessa i bilaga 1). Årtalen som vi har begränsat oss till, då vi sökt, är från 1980 och framåt för att få så aktuell information som möjligt.
Exklusionskriterier: Barn (under 18 år), olycksfall (akutintag). Artiklar
publicerade tidigare än 1980 har vi valt att inte ha med, då vi anser dessa vara ur tiden. Eftersom vår litteraturstudie grundar sig på palliativ vård har vi bestämt oss för att inte ta med plötsliga dödsfall.
RESULTAT
Under detta kapitel i litteraturstudien kommer resultatet av de nio granskade artiklarna att tas fram och presenteras. Dessa kommer att presenteras under fyra olika rubriker:
- Syn på döden - Mötets inverkan - Vikten av stöd
- Betydelsen av förberedelser och praktisk undervisning
Syn på döden
I resultatet i Paynes et al (1998) tvärsnittsstudie, där semistrukturerade intervjuer används, kan man avläsa hur 30 hospicesjuksköterskor är mindre rädda för döden än vad de 30 sjuksköterskorna som arbetar inom akutsjukvården är. Det kan också utläsas att det är en större sannolikhet att akutsjuksköterskor rapporterar viss oro om sin egen död än vad hospice sjuksköterskorna gör. Akutsjuksköterskorna finner inte något positivt med döden och att de inte heller ser döden som någon befrielse. Det är med större sannolikhet som akutsjuksköterskan undviker att tänka på döden än hospicesjuksköterskan gör. Dessutom visar de större rädsla och mindre accepterande av döden. Hospice sjuksköterskan har nästan ingen dödsångest och visar sig heller inte ha några problem att umgås med döende patienter i jämförelse med akutsjuksköterskor (a a).
Mötets inverkan
Mötet, med den döende patienten, uttrycker sjuksköterskan i Hopkinsons (2002) fenomenologiska studie, kan ibland vara bekymmersam och svår. Efter mötet kan känslor som ilska, frustration och hjälplöshet vara några av de många känslor som sjuksköterskan måste hantera.
Utifrån resultatet i Paynes et al (1998) tvärsnittsstudie kan man utläsa att mötet med den döende, i vissa fall, sätter djupa spår i sjuksköterskan, i form av minnen. Citat som stärker detta och som kan avläsas i resultatet är:
” Spent a lot of time chatting, felt very close” (s 703)
”Helped him to prepare for death… Maybe too emotionally involved.” (s 703)
Stressen för de 10 sjuksköterskorna i Georges et al (2002) kvalitativa artikel, med deltagarobservation och semistrukturerade intervjuer, beskrivs som betydande. Stressen utlöses av att dagligen möta döende patienter i sitt arbete. Vissa av
sjuksköterskorna menar att stressen kommer att leda till utbrändhet och planerar att inte stanna så länge inom den palliativa vården. Andra sätt att hantera den emotionella stressen är genom att undvika att bli känslomässigt engagerad. De undviker alltså att konfrontera det som tynger dem i arbetet med döende patienter. Ytterligare ett sätt är att distansera sig och koncentrera sig på
symtom-behandlingen för att på så sätt undvika att se människan bakom sjukdomen. I arbetet och mötet med döende patienter menar Payne (2001) i sin kvalitativa studie med 89 deltagare, att sjuksköterskorna upplever stress i dessa situationer. Stressen är dock inte så hög som den förväntades vara. Detta redovisas i diagram nedan där högsta möjliga stressfaktor är 3 i skalan 0-3.
Diagram 1. Källor till stress (Payne, 2001).
Vikten av stöd
I Hopkinsons (2002) fenomenologiska studie med 28 deltagare, uttrycker
sjuksköterskan att behovet av stöd och rådgivning är av betydelse inom yrket men att det är svårt att få tid till att sitta ner och samtala med någon. Därför ser
sjuksköterskan den muntliga rapporteringen som något positivt och ett tillfälle då de kan lätta på sitt emotionella tryck och på så sätt få känslomässigt stöd.
Sjuksköterskan uttrycker att hon får förståelse och medkänsla från sina
arbetskollegor under den muntliga rapporteringen, vilket ger en känsla av lättnad. Sjuksköterskorna kan sinsemellan tala om olika situationer och svårigheter som de befunnit sig i. Kollegorna kan förstå frustrationen på ett annat sätt vilket andra, t ex familjen inte kan.
Sjuksköterskorna i studien av Georges et al (2002), får stöd av varandra. De beskriver att det är skönt att kunna prata med dem som är i samma sits. Endast 6 av de totalt 43 sjuksköterskorna rapporterar i Paynes et al (1998) tvärsnittsstudie att de tar med sig bekymmer hem efter arbetet. Majoriteten av dessa meddelar att de har någon att tala med i hemmet, medan 8 rapporterar motsatsen. Alla sjuksköterskor inom hospice säger sig kunna tala med arbetskamrater på arbetsplatsen, vilket skiljer sig från akutsjuksköterskornas situation. Akutsjuksköterskorna som säger sig kunna tala med sina kollegor
antyder dock att de är tvungna att söka sig till kollegor de känner bäst för att få det stöd som behövdes. Dessutom finns det sjuksköterskor på akutvårdsavdelningar som inte känner att de kan tala med någon och uttrycker en känsla av motvillighet att prata pga. rädsla av att få det i ryggen. Stöd finns dock på båda arbetsplatserna i form av personalmöten på hospice- och orienteringssammanträden på
akutvårdsavdelningen, men dessa äger endast rum, enligt studien, efter stora händelser.
Det visar sig att sjuksköterskorna i den kvalitativa studie gjord av McDonnell et al (2002), saknar stöd och känner sig isolerade på sin arbetsplats. De lider även brist på goda råd från sina läkarkolleger. 107 av de 147 sjuksköterskor som deltog tycker sig sakna det stöd och den handledning som behövs för att kunna klara av sitt arbete på ett bra sätt. Resterande är nöjda.
Betydelsen av förberedelser och praktisk undervisning
Majoriteten av de 28 sjuksköterskedeltagarna i den fenomenologiska studien, utförd av Hopkinson (2001), nämner inte sin universitetsutbildning i intervjun. Däremot de som gjorde det, uttrycker tveksamhet över dess användningsområde, med tanke på utbildningens misslyckande i att förbereda dem inför situationer som dessa, där de möter döende patienter. Praktiska utövanden, i form av kommunikation, saknas i utbildningen.
”… I don’t think you can particularly learn it out of a book.” (a a, s 635) “We didn’t really do anything like that in our training, how to speak to relatives or how to… break bad news. Anything like that really.” (a a, s 635)
Resultatet visar att studiens deltagare har insikt i sin bristande färdighet i mötet med den döende. Deltagarna ser det dock inte som något ihållande utan att med tiden och med hjälp och råd från andra erfarna sjuksköterskor kan de som nyutexaminerade sjuksköterskor också lära sig, trots bristande undervisning i kommunikation. De uttrycker dock en önskan om att ha fått ta del av en sådan undervisning, för att på så sätt få bredare kunskap och bli mer förberedd på svåra situationer. Sjuksköterskan lär sig bäst ute i praktiken och det verkliga livet. Att vara väl förberedd inför mötet med en döende patient och de närstående visar Georges et al (2002) med sin studie vara viktigt. Sjuksköterskan får då ett säkrare och tryggare inre som påverkar mötet positivt.
Betydelsen av undervisning har i en studie av Wilkinson et al (1998), visat sig vara av stor betydelse. Tidigare studier som behandlat just ämnet undervisning och dess betydelse, demonstrerar att ju längre kursen/programmet varit, som sjuksköterskan deltagit i, desto bättre kommunikatör visar hon/han sig vara. Denna studie har stärkt detta påstående. Studiens resultat visar signifikanta skillnader på de tre olika kommunikationsprov som sjuksköterskorna fick göra under det sex månader långa programmet. Ett mer positivt resultat uppvisades på slutprovet i jämförelse med förprovet. Skillnaderna är signifikanta (p=<0.0001). Sammanfattningsvis visar studien att alla 89 deltagande sjuksköterskor i studien fick ut något av den. Resultatet demonstrerar att de alla visar en förbättring i sin
kommunikationsförmåga. Något som de senare fick användning för ute på sina arbetsplatser.
I en kvantitativ studie genomförd av Mallory (2003) visar resultatet att utbildning har en positiv inverkan på de 104 sjuksköterskestudenternas syn gällande vård av döende. Utbildning i palliativ vård bör kombineras med både klinisk erfarenhet och teori.
Turner et al. (2000) har även de gjort en kvalitativ studie. Semistrukturerade intervjuer gjordes med 44 sjuksköterskestuderande om undervisningens betydelse inom den palliativa vården. Inom utbildning har värdet av att få möta och lyssna till en familjemedlem, till en döende patient, visat sig vara stort. Det visar sig att både studenter och familjemedlemmar vinner på att träffa och lyssna till varandra. I resultatet i Turners et al (2000) studie, kan man läsa om hur studenter inom olika yrkeskategorier inom vården, under tre månader har träffats, intervjuat och pratat känslor, bemötande och dagens vård med vårdtagares närstående. Båda parter uttrycker att utbildningar behöver den här typen av undervisning. Mötet var positivt:
”Even if you had never talked to carers or relatives before you could talk to them `cos they came for that. “ (a a, s 390)
“You could approach all subjects; there were no hang ups.” (a a, s 390) “The carer talking about care given from their point of view – we´ve never had this kind of experience before.” (a a, s 390)
Ett uttalande som stärkte studiens syfte, att få en djupare insikt i närståendes och patienters syn på vården, gjort av en studerande, löd:
”The impact of today has changed me so much. I’m determined to listen to patients. We tend to work to do this and that, and then this…we are so busy. I will not be so `clinical´ but I will find out their (the patient’s) needs and talk to them more.” (a a, s 391)
Studien visar att studenter i sin utbildning lär sig mer av verkliga händelser, än av att studera situationen i eventuella läroböcker. Det är ett sätt att förbereda sig inför mötet med en döende patient och/eller närstående.
Nästan hälften av alla sjuksköterskor (64/147), i studien av McDonnell et al (2002), känner saknad av lämplig utbildning för att arbeta inom något så specifikt som palliativ vård. 83 deltagare känner att de inte hade tillräckligt med kunskap. Nästan alla antyder att de gärna skulle vilja bli erbjudna en intern utbildning på sjukhuset. Detta för att försöka förbättra omvårdnaden. En av deltagarna citeras så här:
”If I had further inservice training in palliative care, I would feel more confident in delivery of a holistic care programme, including issues of death and bereavement.”(a a, s 172)
DISKUSSION
I detta kapitel tas använd metod och dess begränsningar upp i form av en
metoddiskussion. I denna del tar vi upp hur vi genomfört vår litteraturstudie samt vad vi eventuellt kunde ha gjort annorlunda. Dessutom beskrivs egna tolkningar av resultatet till denna studie, detta under resultatdiskussionen.
Resultatdiskussionen kommer vi att presentera utefter våra fyra teman. Metoddiskussion
Denna litteraturstudie är baserad på kritiskt granskade artiklar vilka är bedömda som vetenskapliga. Vår litteraturstudie bygger på nio stycken vetenskapliga artiklar, sex kvalitativa och tre kvantitativa. Från början ville vi ta reda på hur det är att vara närstående till en människa som är döende i den palliativa vården och hur sjuksköterskan bemöter de närstående. Innan vår artikelsökning ändrade vi dock vårt tänkande och fokuserade oss istället på sjuksköterskans tankar och förberedande inför mötet.
Som tidigare påpekats, under metoddelen, har endast artiklar som hittats i
databasen ELIN använts i studien. Här granskades endast artiklar som fanns i full- text. Vi vet dock med oss att resultatet kunde ha sett annorlunda ut om vi istället beställt artiklar, vars abstrakt lät intressanta. Men av tidsskäl så blev vi tvungna att inte göra detta. Det är även möjligt att det i så fall hade resulterat i ett eventuellt rikare material om andra sökord använts. I matrisen ses att vi sökt på Palliative
care and cancer, detta är något som vi valt att fokusera studien på, då cancer är en
omtalad sjukdom, som i många fall leder till döden, i dagens samhälle. Då artikelgranskningen började, kritiskt granskade vi dessa individuellt och använde oss då av Polit´s et al (2001) kriterier för granskning av vetenskapliga artiklar.
Dessvärre har vi inte, p.g.a. tidsskäl, kunnat finna fler och/eller eventuellt bättre artiklar som då stärkt resultatet och på så sätt gjort det mer pålitligt. Dessutom kanske antalet artiklar är för få för att stärka vårt resultat gällande hospice- sjuksköterskors syn på död och döende. Detsamma gäller resultatet angående deras stöd, då antalet artiklar endast var en.
Resultatdiskussion
Vi har läst och granskat det artikelmaterial som belyser sjuksköterskans
upplevelser kring och tankar om den palliativa vården.. Med hjälp av de resultat forskarna kommit fram till anser vi ha funnit svar på våra frågeställningar. Vi fann dock ett antal begränsningar i vår studie då vissa av artiklarna vi granskat innehöll få deltagare. George´s et al (2002) studie innehöll t.ex. endast 10
deltagare i jämförelse med McDonnell´s et al (2002) studie som innehöll 263 deltagare. Detta kan ha medfört att artiklarna inte riktigt kan stärka vårt resultat gällande t.ex. känslorna i mötet med en döende patient. Däremot anser vi att våra artiklar har varit aktuella och innehållt det vi önskat studera, trots att vi inte har behövt beställa några.
Olika syn på död och döende
I artikeln av Payne et al (1998) får läsaren ta del av skillnader mellan hospice- och akutvårdssjuksköterskors tankar om döden. Resultatet visar att
hospicesjuksköterskor har mindre dödsångest. Sjuksköterskor på
akutvårdsavdelningar har en dystrare syn på döden då döden inte ses som någon befrielse. Dessutom visas större rädsla och mindre accepterande av döden. Sättet att se på och bry sig om en döende patient skiljer sig också mellan de två
grupperna. Endast 3 av 20 akutvårdssjuksköterskor kan minnas patienter de brytt sig extra mycket om, medan det inom hospice var 20 av 23 som kunde minnas. Frågan är varför hospicesjuksköterskan visar sig ha en bättre syn på döden än vad akutvårdssjuksköterskan har. Detta kan kanske förklaras med att
hospicesköterskan i grund och botten har annat fokus på sitt arbete. På så sätt får hospice sjuksköterskan en mer positiv syn på döden och väljer därmed denna inriktning i yrket. Dödsångesten blir på så sätt inte lika påtaglig på hospice. Sjuksköterskan väljer troligen den inriktning som han/hon är mest intresserad utav. Då sjuksköterskan på hospice har mindre dödsångest kan detta förmodligen leda till att de ”orkar” bry sig mer om patienten på ett annat vis. De är inte rädda för att komma den döende patienten nära.
En orsak till att hospice sjuksköterskan förhåller sig annorlunda till döden och döende patienter är kanske att de utvecklat ett annat förhållningssätt. Detta kan bero på att de utsatts för dessa situationer oftare och på så sätt lärt sig att tänka och hantera sina känslor på ett annat och bättre sätt.
Almås (2002) menar även att ju mer vi förmår acceptera det faktum att vi alla kommer att dö en dag desto mindre ångest kommer att upplevas.
Enligt Almås (2002) försöker många sjuksköterskor att ”rädda sig själv” genom att förhålla sig avvisande eller att fly från situationen. Vilket det, i artikeln, visar sig att sjuksköterskan på akutavdelningen gör. Detta kan då även förklara att sjuksköterskorna på hospice minns sina patienter bättre. Mycket kan också ha att göra med den begränsade tiden som patienter egentligen spenderar på en
akutvårdsavdelning jämfört med hur länge de stannar på hospice. Mötets inverkan
I Hopkinsons (2002), Payne´s et al (1998) och George´s et al (2002) studier kan man läsa om hur sjuksköterskan kan känna sig efter mötet med en döende patient. Känslor som ilska, frustration, hjälplöshet och stress visar sig finnas hos
deltagarna i studierna. Mötena beskrivs även vara bekymmersamma och svåra och sätter djupa spår i form av minnen. Stressen för sjuksköterskorna, i Georges´s et al (2002) artikel, är stor.
Vad kan det då vara som utlöser dessa känslor? I Payne´s et al (1998) artikel, gällande stressen och skillnader på den, kan detta förmodligen ha att göra med att hospice- sjuksköterskan använder sig av mer hanteringsstrategier och
stor betydelse då tidspress och stress inte är lika påtaglig på hospice som på andra avdelningar.
En anledning till ilskan, frustrationen och hjälplösheten kan vara att sjuksköterskan, i allmänhet, vill kunna hjälpa patienten att bli frisk. Som
sjuksköterska är man utbildad att lindra, bota, hjälpa och trösta patienten och då detta inte kan uppfyllas får sjuksköterskan svårt att erkänna detta nederlag. Sjukdomen och döden har, mot sjuksköterskans vilja, då segrat.
Då sjuksköterskan blir emotionellt engagerad och lär känna så väl patient som närstående kan dessa känslor vara mer påtagliga. Dessutom kan åldern även ha betydelse om sjuksköterskan är äldre eller i samma ålder som sin patient. Det är alltid svårt att se någon yngre eller jämnårig patient vara döende. Det får en att tänka och inse att livet inte varar för evigt och att det kan hända även en själv. Ilskan, frustrationen och hjälplösheten blir ett faktum. Almås (2002) menar dock att det är viktigt att behålla empatin och professionaliteten trots att det är svårt att se en människa dö.
I artikeln av Hopkinson (2002), kan man även läsa om mötet som bekymmersamt och svårt. Ett möte kan bli svårt då patienten lider mycket och inte är redo att möta döden. Sjuksköterskan kan då känna sig hjälplös och detta kan då i sin tur leda till stress som tidigare nämnts (se föregående sida).
Mötet med en döende patient resulterar oftast i ett hav av känslor - för vissa fler än för andra. Känslorna går vanligen hand i hand, då en känsla (hjälplös) leder till en annan (bekymmersam) som i sin tur leder till en annan (stress).
Vikten av stöd
Hopkinson (2002) skriver i sin artikel om stöd och rådgivning och att dessa är av betydelse i yrket som sjuksköterska. Behovet finns att få lätta på sitt emotionella tryck och på så sätt få känslomässigt stöd, förståelse och medkänsla från sina arbetskamrater. I denna artikel tar de upp vikten av att använda sig av muntlig rapportering som är en variant av att hantera stress och känslomässiga situationer. Stödet är också en av tyngdpunkterna i studierna av S.A Payne et al (2002), George et al (2002) och McDonnell (2002). George et al (2002) och McDonnell et al (2002) tar även de upp värdet av att kunna få stöd ifrån arbetskollegor som är i samma sits.
Payne (2002) beskriver skillnaden på stöd beroende på arbetsplats, i detta fall hospice och akutvårdavdelning. Studien visar att alla sjuksköterskor på hospice kan prata med sina arbetskamrater, vilket skiljer sig från sjuksköterskor på akutvårdsavdelningar. Där säger sig sjuksköterskorna, om de inte söker stödet själv, sakna detta från sina kollegor.
Fridegren och Lyckander (2001) skriver att sjuksköterskor, verksamma inom den palliativa vården, kommer psykiskt nära både patienter och närstående. Detta kräver att stödet från arbetskamrater är tillfredsställt och att utbildningar i palliativ vård finns att tillgå.
Som vi tidigare tagit upp, i våra fyra frågeställningar, är om stöd och handledning är något som saknas inom den palliativa vården. Vi har, genom de granskade artiklarna, kommit fram till att stödet är tillgodosett inom hospice och på arbetsplatser med muntlig rapportering. Vid dessa tillfällen kan sjuksköterskan dels berätta om patienten men även om saker som kanske påverkat sjuksköterskan själv i arbetet, så som tankar och känslor som är relaterade till omvårdnaden av den döende patienten. Stöd är något som borde erbjudas på alla arbetsplatser. Där detta saknas kan säkert en sjuksköterska få en känsla av frustration. Bristen på stöd och handledning kan i sin tur leda till att den eventuella stressen, som sjuksköterskan känner, eskalerar och hon/han blir utbränd och slutar.
Den muntliga rapporteringen ser vi som ett bra sätt där oftast empati förekommer och där alla får en chans att säga sitt och bli hörda. Detta anser vi vara en viktig del i yrket och något som sjukvården bör lägga mer tyngd på. Detta för att vi sjuksköterskor ska klara av och orka med det ibland väldigt emotionellt tunga arbetet.
Betydelsen av förberedning och praktisk undervisning
Att vara väl förberedd inför mötet med en döende patient och de närstående visar Georges et al (2002) med sin studie vara viktigt. Undervisning har här stor betydelse.
Alla kommer vi en gång, som sjuksköterskor, att hamna i en sådan situation - att för första gången möta en döende patient och närstående. Vad ska man säga? Hur ska man bete sig? Att inte vara förberedd kan kanske leda till ångest och
nervositet inför situationen man ställs inför. Dessutom kan patient och närstående känna av detta, vilket i sin tur kanske kan leda till att även de blir osäkra och mer oroliga inför sin situation.
Hopkinson (2001) skriver i sin studie om hur sjuksköterskor är medvetna om sin brist på kunskap i kommunikation. Deltagarna uttrycker att de önskat att de fått ta mer del av denna typ av praktisk undervisning för att på så sätt få en bredare kunskap och bli mer förberedd på svåra situationer. McDonnell´s et al (2002) studie beskriver otillräcklig kunskap och hur detta undervisningssätt saknas i dagens utbildningar. Sjuksköterskor i studien uttrycker en önskan om att bli erbjudna en intern utbildning, inom området, på sjukhuset där just de arbetar.
Frågan är varför kommunikationsundervisningen idag är så lågt prioriterad i sjuksköterskeutbildningen. Det är ju tydligt att sjuksköterskor i dagens samhälle saknar den kommunikationsfärdighet som behövs för en nyutexaminerad. Undervisning av kommunikation är något som sjukvården borde satsa mer på. Trots att man som sjuksköterska lär sig med tiden, med hjälp av råd från andra sjuksköterskor, tycker vi ändå att det borde ingå i utbildningen. Detta underlättar för alla inblandade då sjuksköterskan, som nyutexaminerad, visar bättre
självförtroende och säkerhet vilket leder till att patient och närstående känner sig mer trygga i mötet. En sjuksköterska som saknar den praktiska utbildningen i form av kommunikation har nog lättare att undvika svåra situationer än en sjuksköterska som har fått ta del av den.
Enligt Hopkinson (2001) lär man sig bäst ute i praktiken och det verkliga livet. Detta är något som Mallory (2003) och Turner et al (2000) också fått kunskap om genom sina studier.
Enligt Mallory (2003) bör utbildningen i palliativ vård vara en kombination av praktik och teori istället för, i många fall, enbart teori. Den praktiska utbildningen har en positiv inverkan på sjuksköterskestudenters syn gällande vård av döende.
Turner et al (2000) fick i sin studie, med sjuksköterskestuderande och närstående, fram värdet av att få ta del av och lyssna till någon som står en döende nära. Båda parter uttrycker att utbildningar behöver den här typen av undervisning.
Det bästa sättet för en sjuksköterskestuderande att få insikt i sin kommande roll är förmodligen att, i sin utbildning, få kombinera praktik med teori. På så sätt får man en bra grund att stå på och trygghet i sig själv. Som sjuksköterskestuderande får man ute i sin kliniska utbildning ta del av många praktiska moment, vilket är bra. Lika mycket tyngd borde dock läggas på att lyssna och kommunicera. Att även få tillfället att lyssna till någon som står/har stått en döende patient nära borde ingå i utbildningen. På så sätt får man en djupare inblick och förståelse i hur man som närstående egentligen mår. Kanske får man då även förslag på vad man, som sjuksköterska, kan göra annorlunda i vissa situationer. Vi vet dock med oss att man är olika som individer och att man inte alltid tänker och agerar likadant. Detta kan man dock se som något positivt, ju fler personliga erfarenheter man lyssnar till desto mer förberedd bli man.
Tidigare studier av den här sorten har åskådliggjort att ju längre kursen/ programmet varat desto mer får kursdeltagarna ut av undervisningen och desto större chans att sjuksköterskan tar till sig och sedan utövar det i sin yrkesroll (Wilkinson, 1998).
SLUTORD
Som allmänsjuksköterska, kommer man att stöta på död och döende patienter i olika sammanhang. Därför ser vi denna studie som något alla kan relatera till. För att kunna arbeta med döende människor är det först och främst viktigt att lära känna sig själv. Sjuksköterskan bör bearbeta sin egen rädsla för döden och känna sig förberedd inför mötet med den döende och de närstående.
Genom vår litteraturstudie har vi kommit fram till att mer tid borde ägnas just ämnet palliativ vård inom sjuksköterskeutbildningar. Att som sjuksköterska känna sig förberedd inför mötet är nämligen av stor vikt för alla inblandade.
Vi har under arbetets gång fått ta del av hur viktigt det är med utbildning och stöd. Adekvat utbildning är något som verkligen behövs och som det borde satsas mer på för att bli en mer trygg och kunnig sjuksköterska.
Vi önskar att denna studie kan få personal inom sjuksköterskeutbildningar att inse att undervisning inom detta område är något som borde vidareutvecklas.
Dessutom måste stödets betydelse framhävas inom sjukvården och få det tillämpat på alla arbetsplatser.
REFERENSER
Almås, H (2002) Klinisk omvårdnad. Stockholm: Liber AB.
Beck-Friis, B & Strang, P (1995) Palliativ medicin. Falköping: Liber AB. Fridegren, I & Lyckander, S (2001) Palliativ vård. Falköping: Liber AB. Georges, J-J, et al (2002) Being a palliative care nurse in a acedemic hospital: a qualitative study about nurses perceptions of palliative care nursing. Journal of
clinical nursing 11, 785-793.
Hopkinson, J.B (2001) Facilitating the development of clinical skills in caring for dying people in hospital. Nurse education today 21, 632-639.
Hopkinson, J.B (2002) The hidden benefit: the supportive function of the nursing handover for qualified nurses caring for dying people in the hospital. Journal of
clinical nursing 11, 168-175.
Kaase, S et al (1996) Palliativ strålbehandling. Lund: Studentlitteratur. Mallory, J.L (2003) The impact of a palliative care educational component on attitudes toward care of the dying in undergraduate nursing students. Journal of
professional nursing 19(5), 305-312.
McDonell, M, et al (2002) Palliative care in district general hospitals: the nurse´s perspective. International Journal of Palliative nursing 8(4), 169-175.
Payne, N (2001) Occupational stressors and coping as determinants of burnout in female hospice nurses. Journal of advanced nursing 33(3), 396-405.
Payne, S.A, et al (1998) A comparative study of death anxiety in hospice and emergency nurses. Journal of advanced nursing 28(4), 700-706.
Polit, et al (2001) Essentials of nursing research. Methods, Appraisal and
Utilization. Philidelphia: Lippincott.
Ringborg, U, et al (1998) Onkologi. Borås: Liber.
Sandman, L & Woods, S (2003) God palliativ vård-etiska och filosofiska
aspekter. Lund: Studentlitteratur.
Turner, P, et al (2000) Listening to and learning from the family carer´s story: an innovative approach in interprofessional education. Journal of interprofessional
care 14(4), 387-395.
Wilkinson, S, et al (1998) Nurse-patient communication in palliative care: an evaluation of a communication skills programme Palliative medicin 12, 13-22.
BILAGOR
Bilaga 1: Modell för artikelgranskning Bilaga 2: Kritisk granskning av artiklar
Bilaga 1.
Modell för artikelgranskning
Vi har valt att göra vår granskning på vetenskapliga artiklar utefter Polit´s et al (2001) kriterier.
-Titeln; ska vara relevant och bestå av 15 ord eller mindre. Den ska, om kvalitativ
artikel, nämna ett undersökt fenomen och deltagare i studien. Om artikeln är kvantitativ bör titeln innehålla oberoende och beroende variabler och dessutom bör den undersökta gruppen nämnas.
-Abstrakt; ska stå först i artikeln, vara en kort beskrivning av studien och inte
innehålla mer än 100 till 200 ord. Studiens syfte, vilka metoder som använts samt vad forskaren fått ut av den skall framgå tydligt.
-Introduktion; ska stå efter abstraktet och innehålla det undersökta fenomenet,
syfte och frågeställningar och/eller hypotes som skall prövas. Det skall även finnas en kort beskrivning av använd litteratur, eventuell teoretisk referensram och studiens framtida användningsområden.
-Metod; Här beskrivs metoden som använts för att få svar på forskningsfrågan. Utläsning av urval, kriterier, antal deltagare och datainsamling skall kunna göras. Forskningsdesign, mätmetoder och tillvägagångssätt inkluderas också. Dessutom måste även en beskrivning på hur deltagarnas integritet och anonymitet skyddas finnas med i metoden.
-Resultat; här ska resultatet av datainsamlingen/analysen presenteras och det är viktigt att dessa resultat är signifikanta. Resultatet inkluderar även en liten presentation av deltagarna (ålder, kön etc).
-Diskussion/slutsatser; här tolkas resultatet. Eventuella förtjänster och svagheter i studien beskrivs. Dessutom kan forskaren här nämna eventuella begränsningar i studien (t ex designproblem, svagheter i datainsamlingen o.s.v.). I diskussionen kan forskaren dra slutsatser och diskutera användningsområde för studien.
-Referenser; Referenslista ska finnas sist i rapporten och ska innehålla all använd
KRITISK GRANSKNING AV ARTIKLAR
Artikel 1
Titel: A comparative study of death anxiety in hospice and emergency nurses Författare: S.A Payne et al
Publicerad i: Journal of Advanced Nursing, 700-706 Ursprungsland: England
Publiceringsår: 1998
Syfte: Att jämföra dödsångesten mellan hospice- och akutsjuksköterskor och hur
de hanterar den
Metod: De har gjort en tvärsnittsstudie. Datainsamlingen genomfördes m.h.a.
(undvik förkortningar) frågeformulär.
Nyckelord: Hospices, accident and emergency nurses, death anxiety and coping
Kritisk granskning: Titeln är relevant och omfattar de antal ord som krävs. Abstraktet är rätt placerat och innehåller det den ska beträffande syfte, metod och
resultat. Den anses även kunna användas i framtida syfte. Introduktionen kommer efter abstraktet och innehåller ett centralt fenomen, syfte och använd litteratur. Någon teoretiskt referensram har inte använts. Metoden beskrivs som en
tvärsnittsstudie och följs av en kort strukturerad intervju. Urvalet är sextio (trettio stycken ifrån vardera enhet) sjuksköterskor ifrån hospice respektive
akutvårdsavdelning. Någon form av integritetsskydd för urvalsguppen har vi inte kunnat utläsa av artikeln. Resultatet visar signifikanta skillnader (p= <0.05) på hospicesjuksköterskors och sjuksköterskors, inom akutvården sätt att tänka på död och döende. Resultaten har presenterats i tabeller som varit tydliga och
lättförståeliga. Dessutom har citat använts vilket tydliggör resultatet ytterligare.
Diskussion/slutsats innehåller både förtjänster och svagheter och framtida
användningsområde finns beskrivet. Författarna har refererat sin
resultatdiskussion till använd litteratur i tidigare studier. Referenserna är aktuella och författarna har dessutom använts sig av egen, tidigare använd, litteratur.
Artikel 2
Titel: Occupational stressors and coping as determinants of burnout in female
hospicenurses
Författare: Nicola Payne
Publicerad i: Journal of Advanced Nursing 33, 396-405 Ursprungsland: England
Publiceringsår: 2001
Syfte: Att undersöka graden av utbrändhet hos hospicesjuksköterskor, vad i
omvårdnaden som kan relateras till utbrändhet. Syftet är också att föreslå individuella och organisatoriska interventioner för att reducera graden av utbrändhet.
Metod: Kvalitativ
Nyckelord: nursing, hospice, burnout, occupational stress, coping
Kritisk granskning: Titeln är relevant, innehåller 15 eller färre ord, det centrala
fenomenet och speglar studiens innehåll väl. Abstrakt är tydligt och uppdelat i stycke som innehåller syfte, metod, resultat och slutsatser. Något förslag från författaren för framtida användningsområde saknas. Introduktion är något lång
och tar för stor plats jämfört med andra delar i studien. Däremot är använd
litteratur väl beskriven, likaså värdet av studien. Metoden är tydligt definierad och talar om att ett frågeformulär bestående av fyra delar använts. Urvalet består av 89 kvinnliga sjuksköterskor från nio olika hospiceavdelningar. Medelåldern på dessa är 39 år. I metoden kan det inte utläsas hur man integritetsskyddat deltagarna i studien. Resultatet överensstämmer med författarens syfte med studien och kan tydligt utläsas då dessa är uppdelade i underrubriker. Däremot så är tabellerna och figurerna som används något svårtydda. I Diskussion/slutsats jämförs resultaten med tidigare gjorda studiers och författaren hänvisar till tabellerna. Ett eget stycke om framtida rekommendationer återfinns här. Referenserna är relevanta
Artikel 3
Titel: Facilitating the development of clinical skills in caring for dying patients. Författare: Jane B. Hopkinson
Publicerad i: Nurse Education Today Ursprungsland: England
Publiceringsår: 2001
Syfte: Att identifiera sjuksköterskors egen uppfattning om sina bristande
färdigheter i att ta hand om och bemöta döende patienter och deras anhöriga.
Metod: En fenomenologisk studie Nyckelord: Saknas
Kritisk granskning: Titeln speglar artikelns innehåll. Abstraktet är rätt placerat, i
början av artikeln och innehåller studiens syfte samt metoden författarna använt sig av för att samla in data. Däremot saknas resultatet de kommit fram till.
Introduktionen innehåller allt den ska. Den saknar dock en teoretisk referensram. Metoden beskrivs här som en fenomenologisk sådan. Utläsning av urval, kriterier
och antal deltagare kan också göras. Kriterierna löd att man skulle ha varit aktiv inom yrket mellan 6 veckor och 3 år och dessutom ha varit verksam i Projekt 2000 kurser. 28 av det från början 33 sjuksköterskor, gick med på att delta i studien. Själva datainsamlingen gjordes med bandinspelade intervjuer där sjuksköterskan fick svara fritt. Som en form av integritetsskydd namngavs deltagarna, i studien, med påhittade namn. Resultatet är långt och innehåller många citat från de intervjuade sjuksköterskorna. Några signifikanta skillnader eller svar presenterades dock inte. Presentation av deltagarnas ålder, kön etc. går inte att utläsa i resultatet. I Diskussionen/slutsatsen tolkas resultatet. Det visar sig att studiens resultat är överensstämmande med andra gjorda studier. Författarna beskriver dessutom eventuella användningsområden för studien och hoppas på vidare forskning i ämnet. Referenserna är alla aktuella och relevanta.
Artikel 4
Titel: Being a palliative care nurse in an academic hospital: a qualitative study
about nurses’ perceptions of palliative care nursing
Författare: Jean-Jacques Georges et al
Publicerad i: Journal of Clinical Nursing, 11: 785-793 Ursprungsland: Nederländerna
Publiceringsår: 2002
Syfte: Att ta reda på vad för uppfattning sjuksköterskan har om sin roll inom den
palliativa vården och även ta reda på vad det är för problem de möter på avdelningen
Metod: Kvalitativ studie
Nyckelord: Attitude to care, moral agency, nurses’ perceptions, palliative care,
qualitative research
Kritisk granskning: Titeln speglar kommande innehåll väl. Abstrakt finns med
och innehåller det nödvändiga, här kallar författarna emellertid det för summary.
Introduktionen saknar syfte och frågeställning, även studiens framtida
användningsområde. Däremot så har författarna tagit med en ”teoretisk bakgrund” där läsaren kan ta del av studier som gjorts tidigare, inom palliativ vård. Metoden är en kvalitativ sådan, baserad på en konstant jämförelsemetod utvecklad av Strauss (1987). Datainsamlingen har gjorts genom urvalsgruppens egna
observationer och av semistrukturerade intervjuer. Urvalet är 10 sjuksköterskor mellan 35 och 55 år. Sjuksköterskorna skall även ha arbetat på avdelningen i minst 6 månader. Någon typ av integritetsskydd för urvalsgruppen har vi inte funnit i metoden. Resultatet framkommer tydligt och klart då författarna har valt att presentera det i teman med rubriker till varje. Detta gör det hela
lättöverskådligt för läsaren. Slutresultatet stämmer väl överens med syftet till studien. Diskussion/slutsats finns med i slutet på artikeln. Här diskuteras och tolkas resultaten och det föreslås hur studiens resultat kan komma till användning. Författarna tar inte upp eventuella begränsningar. Referenserna är aktuella (år 1992-2000) och relevanta.
Artikel 5
Titel: Nurse-patient communication in palliative care: an evaluation of a
communication skills programme.
Författare: Susie Wilkinson et al Publicerad i: Palliative Medicine Ursprungsland: England
Publiceringsår: 1998
Syfte: Att utvärdera om en kurs, i kommunikation med tyngdpunkt i kunskap,
attityder och färdigheter, skulle kunna förbättra sjuksköterskors kommunikationsförmåga inom den palliativa vården.
Metod: En kvantitativ studie
Nyckelord: communication, education, nursing, evaluation studies, and palliative
care
Kritisk granskning: Titeln är rimlig och speglar artikelns innehåll. Den innehåller
även en beroende- oberoende variabel och gruppen som undersöks.Abstraktet står
först i artikeln och beskriver kort studien. Syftet står klart och tydligt men metoden saknas dock. Resultatet av studien står också med. Introduktionen står efter abstraktet och innehåller syftet med studien och framtida
användningsområde. Dock saknas en kort beskrivning av använd litteratur och en teoretisk referensram. Tre frågeställningar/områden som författarna vill utforska och få svar på, med hjälp av studien, kunde utläsas: 1) Utvärdera effekten av ett Kommunicerings Program för sjuksköterskor under en period av 6 månader 2) Identifiera de områden som sjuksköterskan anser sig behöva mest hjälp med och 3) Identifiera de faktorer som inverkar på hur sjuksköterskan kommunicerar.
Metoden som författarna använt sig av har varit kvantitativ och datainsamlingen
har gjorts genom frågeformulär (uppdelat i fyra frågor), The Collett and Lester Fear of Death Scale och en bandinspelning av tre omvårdnadsuppdrag.Studien
gjordes under en 6-månadersperiod, vilken delades upp i tre delar med för- mellan- och slutprov. Urvalet och kriterierna för studien finns inte med i metoden men återfinns dock i resultatet. Någon form av skydd av deltagarnas integritet existerar dock inte. Metoden var i stort, tämligen svårtydd. Resultatet omfattar en kort beskrivning av deltagarna i studien (ålder, kön etc.) 110 sjuksköterskor deltog (uppdelade i tre grupper, beroende på utbildning) och medelåldern var 35 år. Antalet kvinnor var 99 och män 11. Resultaten av datainsamlingen står med och skillnaderna mellan de alla proven är signifikanta, t.ex. är skillnader mellan förprov och slutprov signifikanta (p= <0.0001) Upplägget av författarnas resultat anser vi dock vara något svårläst. Kursutvärderingen, som sjuksköterskorna gjorde, visade att kommunikationskomponenten var den viktigaste och mest användbara aspekten i deras kurs. I Diskussionen/slutsatsen diskuteras resultatet vilket, av författarna, anses vara positivt. Något som alla inblandade, i studien, var överens om var att bandinspelningarna, självkritiken och feedbacken var de mest värdefulla aspekterna av kursen, där rollspel också spelade en stor och viktig roll. I övrigt kunde man utläsa att sjuksköterskornas poäng ökat signifikant från förprov till slutprov, då 90 % av sjuksköterskorna förbättrat sig. Något framtida användningsområde för studien kunde inte direkt avläsas i diskussionen. Däremot har studien visat starka bevis på att det är möjligt att undervisa och åstadkomma resultat i detta och på så sätt även öka sjuksköterskors självförtroende i dessa områden. Referenserna är alla aktuella och relevanta.
Artikel 6
Titel: The Impact of Palliative Care Educational Component on Attitudes Toward
Care of the Dying in Undergraduate Nursing Students
Författare: Judy L. Mallory
Publicerad i: Journal of Professional Nursing, Vol 19, No 5, 2003: pp 305-312 Ursprungsland: USA
Publiceringsår: 2003
Syfte: Uppdelat i 4 olika frågeställningar: 1. Kommer det hos
sjuksköterskestuderande, uppstå signifikanta skillnader, gällande synen på vård av döende patienter, om man ser till dem som upplevt situationen i sin utbildning till skillnad från dem som inte gjort det? 2. Kommer attityden till döende patienter förändras hos de sjuksköterskestuderande som deltagit i utbildning i palliativ vård? 3. Finns det något samband mellan studenters attityder gällande
omhändertagande av döende patienter och deras tidigare utbildning om död och döende? 4. Kommer attityden att förändras gällande omhändertagandet av döende då slutprovet jämförs med ett ytterligare slutprov.
Metod: Kvantitativ Nyckelord: saknas
Kritisk granskning: Titeln är relevant med tanke på studiens innehåll. Abstraktet
innehåller syftet med studien, metoden som använts och forskaren berättar kort om vad hon fått ut av den. Introduktionen innefattar syfte och frågeställningar som presenterats på ett klart och lättförståeligt sätt. En kort översikt av använd litteratur återfinns i denna del av artikeln. Den teoretiska referensramen, som forskaren använt sig av, är Quints (1967) teori som baseras på symbolisk interaktion, perspektiv och förändring. Metoden är tydlig och uppdelad med diverse underrubriker som förtydligar det hela. Forskaren har använt sig av en longitud forskningsdesign som innehåller förprov, intervention och dubbla
slutprov. Indelningen görs i undersöknings- och kontrollgrupper från två olika skolor. Varje grupp ombads att fylla i en skala - ”Frommelt Attitude Toward Care of the Dying” (FATCOD) och även ett frågeformulär. Urvalet bestod av 104 sjuksköterskestuderande från två olika universitet, 45 i kontrollgruppen och 59 i undersökningsgruppen. 104 studenter genomförde förprovet och 95 stycken slutprovet. Endast 36 studenter slutförde det andra och sista slutprovet. Någon beskrivning av hur identiteten skyddades för deltagarna finns inte med, endast att deltagarna fyllde i sina fyra sista siffror. Resultaten som framkommer av studien visar sig ha både signifikanta och inte signifikanta skillnader, dessa presenteras i löpande text, men även i tabeller. Ingen information finns angående deltagarnas ålder eller kön. Diskussionen/slutsatsen tolkas resultaten som framkommit av studien. Faktorer som kan ha begränsat studien och förändrat dess resultat är följande: Studenterna som deltog i studien blev rädda, ledsna och chockade av terroristattacken den 11 september 2001, mycket av deras tid gick åt att sörja och att bearbeta den fruktansvärda händelsen. Författaren menar även att en händelse på kontrollgruppens skola kan ha påverkat resultatet. Gruppinstruktörens mamma gick hastigt bort under studiens gång. Efter begravningen spenderade instruktören minst en timme av föreläsningen med att diskutera mammans död och hur hon hanterade den. I diskussionen tas det även upp användningsområde för studien.
Referenserna innefattar en bok från 1967 vilket väl inte kan anses som aktuell,
resten är dock från 1990-talet.
Artikel 7
Titel: Listening to and learning from family carer´s story: an innovative approach
in interprofessional education
Författare: Pauline Turner et al
Publicerad i: Journal of Interprofessional Care, Vol. 14, NO. 4, 2000 Ursprungsland: England
Publiceringsår: 2000
Syfte: Att, genom att träffa och lyssna på någon närstående till en döende patient,
låta studenter lära sig, få erfarenhet och en insikt i hur det är att vara en nära familjemedlem eller vän till en patient inom den palliativa vården.
Metod: En kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer
Nyckelord: interprofessional education, family carer´s, undergraduate students,
palliative care, health and social care.
Kritisk granskning: Titeln är relevant och speglar innehållet. Den är lagom lång,
men det undersökta fenomenet och deltagarna i studien hade kunnat vara tydligare. Abstraktet finns med och står först i artikeln. Det innehåller det
nödvändiga, här kallar författarna emellertid det för summary. Introduktionen är rätt placerad och omfattar allt det den ska, detta gäller undersökt fenomen, syfte, en kort beskrivning av använd litteratur och eventuellt framtida
användningsområde. Metoden kallar författarna för en utvärderingsmetod. De har använts sig av en kvalitativ studie vilken de har utvecklat med hjälp av
semistrukturerade intervjuer. Av 44 studenter deltog 41 d.v.s. 91 % av det, från början, totala antalet. Urvalsgruppen har varit förstaårsstudenter inom olika yrken, så som sjuksköterskor, socialarbetare, medicinare etc. Urvalsgruppen kunde dock inte utläsas i metoden utan kunde endast läsas om i introduktionen. Dessutom deltog 28 närstående som berättade om sina svåra situationer. Studenterna har deltagit i en ”workshop” där de med andra studenter och närstående till en döende
patient fått lyssna till och ta del av händelser, känslor m.m. närstående varit med om. Under dessa workshoppar har sedan en specialist - utvärderare observerat allt och därefter gjort intervjuer med studenterna. Alla närstående som deltagit blev sedan inbjudna på ett feed-back möte där de fick säga för- och nackdelar, som de upplevt, i mötet med studenterna. Resultatet är inte riktigt utförligt med tanke på att det inte står att något är signifikant. Dessutom finns ingen presentation av deltagarna i studien. Däremot beskrivs resultatet av studien tämligen bra, då det står klart att workshoppar av denna typ visat sig vara användbara både för studenter och närstående. I Diskussionen/slutsatsen tar författarna upp vissa svagheter med studien. Bättre information om själva upplägget på workshoppen hade underlättat för de närstående som inte visste vad som egentligen gällde. Nu i efterhand har extra tid lagts, till sammankoppling och stöd för de närstående. Inte alla närstående, som blev inbjudna att delta i studien, dök upp. Detta kan, till viss del, ha ändrat resultatet då de som inte deltog kan ha haft en annan syn på saker och ting. Sannolikheten att resultatet skulle ha ändrats betydligt är dock minimal då de som inte deltagit då hade varit en minoritet. Studien bekräftade och stärkte författarnas övertygelse gällande fördelarna med att använda
familjemedlemmar/närstående som en del av utbildningen. Studenterna fick värdefull insikt i de närståendes kunskap och lärde sig om verkliga situationer istället för teoretiska sådana. De hoppas att andra skolor ska ta del av denna typ av undervisning och/eller att mer studier görs inom detta område för att bevisa dess fördelar. Referenserna är ett få men är alla aktuella och relevanta.
Artikel 8
Titel: Palliative care in district general hospitals: the nurse Författare: Mary McDonell et al
Publicerad i: International Journal of Palliative Nursing, Vol 8, No 4: pp 169-175 Ursprungsland: England
Publiceringsår: 2002
Syfte: Att undersöka hur sjuksköterskor uppfattar sin roll i den palliativa vården
på sjukhusen.
Metod: Kvalitativ
Nyckelord: palliative care, general nurses, service provision, barriers, training
Kritisk granskning: Titeln är relativ och riktig och den speglar det innehåll som
artikeln har. Abstraktet har sin plats först i artikeln och innehåller så väl syfte, vilka metoder som använts samt vad forskaren fått ut av studien. Introduktionen har sin plats efter abstraktet och innehåller det den ska. Metoden beskriver antal deltagare i studien, vilket är 263 sjuksköterskor. Ett frågeformulär gavs ut, vilket innehöll personliga detaljer, upplevelser av palliativ vård, åsikter om palliativ vård och eventuella resurser som finns inom organisationen. Datainsamlingen har gjorts på ett riktigt sätt då deltagarnas integritet har skyddats. Koder gavs ut istället för deltagarnas personnummer. Det som vi saknar är en beskrivning av forskningsdesignen. Resultatet är även detta riktigt då datainsamlingen förklaras på ett utförligt sätt. Av de 263 studiedeltagarna har 147 svarat på frågeformuläret. 124 av dessa har lämnat egna kommentarer i slutet, vilket senare redovisas via tabeller i studien. Personliga detaljer beskrivs, vilket visar att medelåldern hos deltagarna är 35 år. Av de 147 som deltagit är 144 kvinnor och 3 män. 47 stycken har universitetsutbildning och 14 av dessa har kandidatexamen i
