Upplevelsen av fysisk aktivitet vid depression - hälsa som kraft till mening i livet : En litteraturstudie

EXAMENSARBETE -KANDIDATNIVÅ

VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD

VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD

2017:07

Upplevelsen av fysisk aktivitet vid depression - hälsa som kraft till mening

i livet

En litteraturstudie

Flodin Lina

Vedin Josefin

Examensarbetets titel:

Upplevelsen av fysisk aktivitet vid depression - hälsa som kraft till mening i livet – En litteraturstudie

Författare: Lina Flodin och Josefin Vedin

Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad

Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng Utbildning: Sjuksköterskeutbildning, GSJUK14h

Handledare: Marita Gabre Examinator: Anders Jonsson

Sammanfattning

Psykiska ohälsan drabbar fler och fler i dagens samhällen och depression står för ungefär 20 procent av den psykiska ohälsan. Samtidigt ökar stillasittandet och läkemedelsförskrivningen.

Forskningen kring hälsovinsterna med fysisk aktivitet ökar och studierna kring fysisk aktivitet som behandlingsform blir allt fler. Forskning visar på att fysisk aktivitet kan fungera som enskild behandling vid lätt till medelsvår depression men även tillsammans med antidepressiva läkemedel vid svår depression.

Syftet med studien är att undersöka patientens upplevelse av fysisk aktivitet i samband med depression. Författarna har valt att göra en litteraturstudie som baseras på åtta artiklar med kvalitativ ansats för att på bästa sätt belysa patienters upplevelser. Tre övergripande teman identifierades utifrån de granskade artiklarna och dessa presenteras i resultatet med rubrikerna “upplevelsen av det okända”, “upplevelsen av utveckling” och “upplevelsen av hälsa som kraft till mening i livet”. Studiens resultat belyser bland annat svårigheterna att komma igång med fysisk aktivitet för patienter med depression, upplevelsen av behov av stöd och hur patientens hälsa och välbefinnande ökar genom att vara fysisk aktiv.

Fysisk aktivitet som behandling och patientens behov av stöd vid fysisk aktivitet diskuteras, samt sjuksköterskan roll.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING ... 1

BAKGRUND ... 1

Psykisk ohälsa ... 1

Depression ... 2

Behandling vid depression ... 2

Fysisk aktivitet ... 2

Fysisk aktivitet som hälsofrämjande behandling ... 2

Vårdvetenskapliga begrepp ... 4

Den vårdande relationen ... 4

Hälsa ... 4

Känsla av mening och sammanhang ... 4

PROBLEMFORMULERING ... 5 SYFTE ... 5 METOD ... 5 Data ... 5 Datainsamling ... 6 Dataanalys ... 6 RESULTAT ... 7

Upplevelsen av det okända ... 7

I början var det svårt ... 7

Vikten av stöd ... 8

Upplevelsen av att utvecklas ... 8

Ökad självkänsla och självförtroende ... 9

Ökad motivation ... 9

Upplevelsen av hälsa som kraft till mening i livet ... 10

Ökat välbefinnande ... 10

Mening och sammanhang ... 10

DISKUSSION ... 11

Metoddiskussion ... 11

Resultatdiskussion ... 12

Patientens behov av stöd vid fysisk aktivitet ... 12

Fysisk aktivitet som behandling ... 14

SLUTSATSER ... 15

REFERENSER ... 16

Bilaga 1 ... 21

INLEDNING

Individer i dagens samhälle lever i en stressad miljö som inte ger utrymme för sjukdom och ohälsa. Framförallt ökar depression och då detta fortfarande är tabu i mångas ögon lever många i tro om att de är ensamma. Författarna har under sin utbildning fått kunskaper om den fysiska aktivitetens hälsofrämjande effekter på individen, vilket författarna tycker är intressant att titta närmre på i samband med patienter med depression. Många studier visar på att fysisk aktivitet har hälsofrämjande effekter på patienter med depression, trots detta används det inte mycket i praktiken. Varför är det så?

I dagens läge uppmuntras ett flertal patientgrupper till fysisk aktivitet för att arbeta preventivt mot sin ohälsa. Patienter med exempelvis hypertoni och Diabetes typ 2 uppmuntras i allra högst grad till fysisk aktivitet. Däremot patienter med depression är enligt författarnas erfarenheter inte en patientgrupp som får samma möjligheter till fysisk aktivitet. Vad är orsaken till det? Kan det vara fördomar om att patienter med depression inte klarar av fysisk aktivitet? Att patienterna inte skulle vilja? Hur upplever egentligen patienter med depression fysisk aktivitet? Skulle en sjuksköterska med ökade kunskaper i ämnet kunna uppmuntra patienter med depression till fysisk aktivitet på samma sätt som med patienter med diabetes typ 2 och hypertoni?

BAKGRUND

Psykisk ohälsa

Till psykiska ohälsa ingår en rad olika diagnoser som depression, personlighetsstörning, bipolär sjukdom, dystymi, stress, paniksyndrom, ätstörning samt oro och ångest, för att nämna några (Skärsäter & Mattzon u.å).

Den psykiska ohälsan är idag ett växande problem, både nationellt och globalt, och rankas idag till en av de fem största folkhälsoproblemen världen över (Kim, Park, Allegrante, Marks, Ok, Cho & Garber 2012; Slavich & Irwin, 2014). Enligt Skärsäter och Mattzon (u.å) är psykisk ohälsa ett av de vanligaste hälsoproblemen i Sverige, cirka 15 procent av de svenska männen har psykiska besvär och hela 25 procent av kvinnorna.

Psykiska besvär påverkar självkänslan och identiteten genom att den sociala samvaron förändras. Upplevelser som tidigare känts normala, kan efter sjukdomen upplevas som misslyckanden. Även samsjuklighet förekommer vid psykisk ohälsa, exempelvis kan en somatisk sjukdom öka risken för depression samtidigt som depression kan föra med sig somatiska symtom (Skärsäter & Mattzon u.å).

Socialstyrelsen (2017) beskriver strategin om förebyggande och främjande insatser för psykisk ohälsa, genom att sätta in tidiga och tillgängliga insatser. Fortsatt beskrivs problemet idag med att patienter med psykisk ohälsa inte alltid har tillgång till en jämlik och säker vård av god kvalitet, vilket kan bidra till en ökad psykisk ohälsa i samhället.

Depression

Affektiva syndrom innebär en förändring i den grundläggande sinnesstämningen hos en individ. WHO:s definition av depression innefattar nedstämdhet, minskat intresse för tidigare glädjeämnen, en känsla av skuld och dålig självkänsla, försämrad sömn, ökad trötthet samt koncentrationssvårigheter (WHO 2017). Depression, vilket innebär en lägre sinnesstämning än normalt, är idag ett ökat problem och även om många söker vård för dessa besvär, finns där ett stort mörkertal (Ottosson & Ottosson 2007, ss. 86 -100). Depression är en av de mest kostsamma sjukdomar för vård och samhälle (Slavich & Irwin 2014). Kvinnor drabbas i högre grad än män av depression eller depressiva episoder och om behandling uteblir ökar risken att patienten suiciderar (Slavich & Irwin, 2014; WHO 2017)

Idag drabbas mellan tio till tjugo procent av jordens befolkning, någon gång under livet, av en depressiv period och diagnosen depression klassas enligt WHO som ett av de fyra största folkhälsoproblemen i världen (Hansen & Sundberg 2015, s. 46; WHO 2017). Enligt folkhälsomyndigheten (2017) uppger 19 procent av Sveriges befolkning (16-84 år) att de någon gång fått diagnosen depression.

Behandling vid depression

Antidepressiva läkemedel är en vanlig behandlingsform vid depression men kombineras ibland med fysisk aktivitet eller kognitiv beteendeterapi (KBT) (Sörensen & Nestor 2015). Antidepressiva läkemedel har biverkningar som kan skilja sig åt, beroende på vilken sorts medicin patienten får. Biverkningar vid antidepressiva läkemedel kan vara viktuppgång, sämre reaktionsförmåga, muntorrhet, magbesvär, huvudvärk eller svettningar (Björklund 2016). Rozental et al. (2014) beskriver att allt fler patienter med depression använder sig att KBT över internet. Detta har visat sig kunna försämra depressiva symtom då patienterna känner mer nedstämdhet än tidigare. FYSS (2016) skriver att vid svår depression ska fysisk aktivitet användas tillsammans med KBT och antidepressiva läkemedel för att lindra depression. Däremot lindrar fysisk aktivitet som ensam behandling om depressionen är lätt till medelsvår, i liknande grad som KBT eller antidepressiva läkemedel. Det skriver även Blumenthal et. al (2007) i studien om fysisk aktivitet som behandling. Vidare förklaras att fysisk aktivitet ger jämförbara effekter med antidepressiva läkemedel. Fysisk aktivitet har inte heller de biverkningar som antidepressiva läkemedel har, vilket kan vara ett argument till att använda fysisk aktivitet framför antidepressiva läkemedel.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet som hälsofrämjande behandling

Världshälsoorganisationen (WHO 2017) definierar fysisk aktivitet som all form av aktivitet som ökar energiförbrukningen i kroppen. Skelettmuskulaturen kontraheras vid fysisk aktivitet och bidrar till ett ökat energibehov. Fysisk aktivitet inkluderar all rörelse

i form av arbete, lek, hushållssysslor, transport från och till platser eller som deltagande i fritidsaktiviteter.

Folkhälsomyndigheten (2010) skriver att minst trettio minuters träning om dagen, uppdelat på flera tillfällen efter behov, är ett bra referensvärde för att få del av de hälsovinster fysisk aktivitet bidrar med. Hälsovinster som minskad risk för hypertoni, kranskärlssjukdom, stroke, diabetes och depression. Även Fyss (2016) skriver om rekommendationer av fysisk aktivitet både som prevention och behandling för bland annat sjukdomar som hypertoni, kranskärlssjukdom, stroke, diabetes, stress och depression. Hjärnans signalsubstanser, som påverkar välbefinnande, påverkas vid fysisk aktivitet och har en betydelsefull del av behandling vid depression (Jonsdottir & Börjesson 2013, ss. 175-179). Fysisk aktivitet har en reducerande effekt på klinisk depression genom bland annat minskad stress (Ho, Chan, Wong, Cheung, Chung & Lau 2014). Således visar forskning att fysisk aktivitet kan förbättra livskvaliteten och välbefinnandet hos patienter som lider av depression samt användas som prevention för att förhindra uppkomsten av depression (Lindwall & Johnson 2010, ss. 173-186).

Lindwall och Johnson (2010, ss. 173-186) beskriver en balans mellan fysisk aktivitet och patientens hälsa. Forskning visar att en allt för högintensiv träning, som inte är hanterbar för patienten, kan leda till att patienten känner sig nedstämd och riskerar att sluta med träning. För att träningen ska vara på en bra nivå och främja hälsa, krävs det att träningen är individanpassad efter individens personliga värdering, tidigare upplevelser, målsättning, självuppfattning och tilltro till den egna förmågan (Pomp, Fleig, Schwarzer & Lippke 2012; Lindwall & Johnson 2010, ss. 173-186).

Genom fysisk aktivitet på recept (FaR®) kan sjuksköterskan förskriva fysisk aktivitet till patienten. Detta kan vara ett bra sätt att inom vården motivera patienter till fysisk aktivitet. Folkhälsomyndigheten (2011) skriver att FaR® bygger på ett patientcentrerat förhållningssätt. Genom samtal med patienten belys patientens hälsotillstånd, riskfaktorer, tidigare erfarenheter vilket skapar möjligheter till fysisk aktivitet. Patienten får genom FaR® en individanpassad plan på vad, hur och med vilken intensitet på fysisk aktivitet som ska utföras. Genom FaR® sätts mål och delmål upp, samt uppföljning med sjuksköterska, vilket skapar förutsättningar för att patienten ska följa sitt recept. Romé, Persson, Ekdahl, och Gard (2009) belyser genom FaR® ökade patienternas fysiska aktivitet och forskarna såg även en kostnadseffektivitet av att använda av FaR® inom vården.

För att patienten ska kunna genomföra en livsstilsförändring är det viktigt att sjuksköterskan ser patienten som experten på sig själv (Farbring 2010, ss. 14-22). Här kan motiverande samtal (MI) vara en bra metod. MI är en metod där patienten får vägledning för att få en ökad motivation till förändring, genom samtal hjälper sjuksköterskan patienter i förändringsprocessen (Farbring 2010, ss. 14-22).

Genom ökad fysisk aktivitet bland individer i samhället kan den hållbara utvecklingen främjas. Mindre kostnader i vården då fler individer får en bättre hälsa, minskad

sjukdom, minskad läkemedelsanvändning och färre vårdtillfällen vilket resulterar i minskad belastning på vården (Hallberg 2010).

Vårdvetenskapliga begrepp

Sjuksköterskan har en viktig roll för vårdandet av patienter med depression. Dahlberg och Segesten (2010, ss. 181- 190) skriver att vårdande innebär att stärka patienternas hälsa och öka välbefinnande trots sjukdom. Vårdandet ska stärka patientens hälsoprocesser och hjälpa patienter till fler hälsosamma val i vardagen. Sjuksköterskan kan hjälpa patienten genom hälso- och sjukvård strategier till en livsrytm med lagom mycket vila och rörelse. Vårdvetenskapligt vårdande handlar om att vårdaren har ett öppet och följsamt förhållningssätt gentemot patienten och ser till den unika livsvärlden (Dahlberg & Segesten 2010, ss. 181-190). Svensk sjuksköterskeförening (2016) skriver även om personcentrerad vård där sjuksköterskan sätter patientens behov i fokus före sjukdomen. Sjuksköterskan ska sträva efter att ge en vård som synliggör och tillgodoser patientens existentiella, andliga, sociala, fysiska och psykiska behov. Det innebär också att respektera patientens egna upplevelse av ohälsa eller sjukdom och utefter det se vad hälsa är just för den enskilde patienten. Sjuksköterskan i en personcentrerad vård ska skapa de bästa förutsättningar för patienten att göra kloka val i relation till sin hälsa (Svensk sjuksköterskeförening 2016).

Hälsa

Hälsa kan förklaras genom Katie Erikssons hälsokors “ Disease” och “Illness”. I hälsokorset beskrivs dimensionerna “frisk” - “sjuk” och “hälsa och “Ohälsa”. Hälsokorset visar på subjektiva upplevelser av hälsa som visar på att en patient kan vara frisk men må dåligt, frisk och må bra, vara sjuk och må dåligt och vara sjuk men må bra (Svensson & Hallberg 2010, ss. 37-38). Hälsa ska enligt Svensson & Hallberg (2010, ss. 36) ses som en resurs i vardagen snarare än ett mål. Detta innebär att individen kan genomföra det som anses av värde i livet och inte endast frånvaro av sjukdom. Således kan det innebära att en individ som lider av en allvarlig sjukdom, kan uppleva hälsa och en individ som är klinisk frisk uppleva frånvaro av hälsa (Svensson & Hallberg 2010, ss. 36-38). Dahlberg & Segesten (2010, ss. 48-52) skriver att hälsan speglar människan aktuella och totala livssituation. Hälsan är subjektiv och är en upplevelse av sundhet, friskhet och välbefinnande. Hälsan speglar människans liv och är beroende hur människans förhållande till världen exempelvis genom miljö, arv, klimat, kultur och stress (Wiklund 2003, ss. 78-81).

Känsla av mening och sammanhang

Wiklund (2003, ss. 82-83) beskriver hälsa som något individen är, inte har. För att uppleva hälsa är det viktigt att individen har en känsla av inre mening och sammanhang.

Det kan förklaras genom att en individ som inte känner en mening och sammanhang i livet, inte heller kan uppleva hälsa. Så som världen erfars så skapas mening och sammanhang som både kan stärkas eller förminskas beroende på upplevelsen. Det individer erfar är ytterst individuellt, när individer är med om positiva och stärkande upplevelser så ökar känslan av mening och sammanhang. Däremot om individen upplever ett lidande eller motgångar kan känslan av mening och sammanhang minskas (Dahlberg & Segesten 2010, s.77). Dahlberg och Segesten (2010, ss. 77-78) förklarar att sökandes efter mening är en drivkraft hos individen. Att känna en samhörighet till andra och en känsla av att vara älskad, ökar en känsla av livsmening och individen kan bättre förstå det egna jaget.

PROBLEMFORMULERING

Stress innebär en betydande riskfaktor för psykisk ohälsa och depression är den vanligaste orsaken till psykisk ohälsa. Depression orsakar ett lidande för patienten och är en stor kostnad för samhället. Utan en bra behandling finns det en risk att patienten suiciderar. Depression och depressiva besvär är ett ökat problem, både globalt och i Sverige. Forskning visar att fysisk aktivitet ger många hälsovinster men trots det kommer endast hälften av Sveriges befolkning upp i rekommenderad mängd fysisk aktivitet. Fysisk aktivitet minskar risken för att få depression och har även en betydelsefull effekt vid behandling av depression såsom minskning av stress och ökat välbefinnande. Vården ska stärka patientens hälsoprocesser och sjuksköterskan har en viktig roll i att stödja patientens hälsa och välbefinnande. Trots att fysisk aktivitet ger många hälsovinster för patienter med depression behandlas denna grupp idag ofta farmakologiskt som kan ge många biverkningar för patienten. Författarna vill genom en litteraturstudie ta reda på hur patienter med depression upplever fysisk aktivitet. Detta för att öka förståelsen kring vad denna patientgrupp upplever vara positivt vid fysisk aktivitet och vilka svårigheter som upplevs. Genom att få kunskap om patientens upplevelse kring fysisk aktivitet, hoppas författarna kunna uppmuntra och ge sjuksköterskan en ökad kunskap till att motivera patienter med depression till fysisk aktivitet.

SYFTE

Syftet är att undersöka patientens upplevelse av fysisk aktivitet i samband med depression

METOD

Data

Studien är en systematisk litteraturstudie. Axelsson (2012 ss. 203-220) beskriver det som en översikt med specifik avgränsad artikelsökning där artiklar inkluderas eller exkluderas utifrån bestämda grunder. I litteraturstudien görs en litteraturgenomgång där tidigare forskning inom området sammanställs. I den systematiska litteraturstudien ska

vetenskapliga artiklar och rapporter vara i grund för resultatet, de ska även vara kvalitetsgranskade. Axelsson (2012, s 205) förklarar att genomförandet av en litteraturstudie skapar kunskap. Som sjuksköterskestudenter är det viktigt att förstå innebörden att söka ny kunskap samt hur den nya kunskapen ska kunna värderas och tillämpas i praktiken. Studien är baserad på kvalitativa artiklar som besvarar syftet med studien.

Datainsamling

Litteratursökningen skedde med hjälp av databaserna Cinahl samt PSYCinfo, då dessa inriktar sig hälsa, medicin och omvårdnad. Sökningarna utgick ifrån sökorden physical activity, depression och experience, dessa kombinerades med olika synonymer för att skapa sökblock. Avgränsningar var att artiklarna skulle vara peer reviewed och att de skulle vara skrivna på engelska samt att tillgängligt abstract skulle finnas. I databasen Cinahl användes Exact Subject Heading (MH), Exact Major Subject Heading (MM) för att avgränsa sökresultaten. I databasen PSYCinfo användes Major Subject (Mjsub).

För att inkluderas i studien skulle artiklarna fokusera på upplevelsen av fysisk aktivitet, då patienten hade en depressiv episod utan specifikt djup. Många artiklar exkluderades då fokus inte låg på upplevelsen, utan snarare effekterna av fysisk aktivitet. Artiklar som var metaanalyser exkluderades, samt de artiklar förutom två där depressionen inte var den primära diagnosen. Den ena artikeln där depression inte var den primära diagnosen hade istället fokus på patienter med bipolaritet, men då deltagarna i studien beskrev upplevelser kring de depressiva inslagen i livet, så stämde det in på studiens syfte. Den andra artikeln belyser patienters upplevelser av fysisk aktivitet vid psykisk ohälsa, med fokus bland annat på depressiva besvär. Detta gjorde att författarna valde att inkludera artikeln, då den svarar upp mot studiens syfte.

Fem stycken sekundärkällor användes i studien som beskrev patienter med depression upplevelse av fysisk aktivitet, vilket motsvarade studiens syfte. Vid varje sökning lästes artikelns titel och om den stämde överens med studiens syftet, lästes även artikelns abstract. Författarna gjorde ett urval med 20 artiklar för en första granskning, men 12 av dessa exkluderades då de inte svarade mot författarnas syfte, efter att ha läst resultaten. 8 artiklar valdes ut och som sedan analyserades och har använts i resultatdelen.

Dataanalys

Analysen av artiklarna har utgått ifrån Axelssons analysmodell för litteraturstudier (2012, ss. 212-214). De valda artiklarnas resultat lästes noggrant igenom flera gånger för att få en god uppfattning om innehållet. Artiklarnas syfte, metod och resultat sammanställdes i tabell, se bilaga 1. Under tiden artiklarna lästes färgkodades de teman som identifierades för att skapa en överblick och tydliggöra vad de olika artiklarna

visade för skillnader och likheter. Teman och underteman växte fram och omstruktureras upp i diagram för att skapa ordning och överblick. Axelsson (2012, ss. 212-214) menar att artiklarna måste brytas ner till delar och struktureras för att sedan åter föras samman för att en ny helhet ska kunna ses, samtidigt som granskning av resultat i kvalitativa artiklar ses i en helhet och viktigt att inte analysera delar för sig.

RESULTAT

I de analyserade artiklarna framkom för författarna tre övergripande teman som här presenteras i resultatet.

Huvudtema Subtema

Upplevelsen av det okända I början var det svårt Vikten av stöd

Upplevelsen av att utvecklas Ökad självkänsla och självförtroende Ökad motivation

Upplevelsen av hälsa som kraft till mening i livet

Ett ökat välbefinnande Mening och sammanhang

Upplevelsen av det okända

Initialt visade patienter med depression i samtliga studier på upplevelser av nedsatt självkänsla och rädsla i samband med att gå utanför sin trygghetszon som den fysiska aktiviteten innebar. Det framgick även att patienter med depression som inte har någon tidigare erfarenhet av fysisk aktivitet, upplevde en låg motivation och tilltro till egen förmåga att utföra fysisk aktivitet. Patienterna upplevde även behovet av någon som stöttar och ger trygghet, för att kunna börja utföra fysisk aktivitet.

I början var det svårt

Att börja med någonting nytt som den fysiska aktiviteten innebar, upplevdes av de flesta patienter som skrämmande. Även en otrygg miljö kring det nya kunde göra att patienterna inte genomförde det som var tänkt eller inte ens kom iväg till träningen (Searle, Calnan, Lewis, Campbell, Taylor, & Turner 2011). När patienterna började med

fysisk aktivitet var den dåliga självkänslan och det låga självförtroendet tydligt. Patienter i de olika studierna upplevde en misstro mot den egna förmågan att genomföra och uppnå uppsatta mål. Patienterna trodde helt enkelt inte på den egna förmågan klara av det nya som förväntades. Många patienter hade i början tvivel på att den fysiska aktivitet kunde minska depressiva symtom och patienter som sedan tidigare hade en negativ upplevelse av fysisk aktivitet upplevde fysiska aktivitet som påtvingat och tråkigt (Azar, Ball, Salmon, & Cleland 2010; Danielsson, Kihlbom, & Rosberg 2016;

Carter, Morres, Repper, & Callaghan 2016; Hodgson, McCulloch, & Fox 2011; Kinser, Bourguignon, Tayler, & Steeves 2013; Wright, Armstrong, Taylor, & Dean 2012). De flesta patienter upplevde att fysisk aktivitet antingen var positiv eller negativ, men de fanns även patienter som upplev att fysisk aktivitet till en början inte gav någonting och fann därmed ingen vilja att fortsätta träna (Wright et al. 2012).

Vikten av stöd

Upplevelsen av att inte ha något stöd i början vid fysiska aktivitet, påverkade patienterna i studien av Azar et al. (2010) till den grad att de depressiva inslagen hindrade patienterna från att delta i den tänkta fysiska aktiviteten. För patienter var upplevelsen av stöd i början av fysisk aktivitet viktigt. Att de fick råd och uppmuntran hjälpte patienterna att delta i fysisk aktivitet (Azar et al. 2012; Hodgson et al. 2011; Kinser et al. 2013; Searl et al. 2011; Wright et al. 2012). Hur upplevelsen av fysisk aktivitet tog sig an menade Azar et al. (2012) berodde på hur stödet fungerar för patienten. Patienterna i ovan nämnd studie beskrev att för att den fysiska aktiviteten skulle kunna genomföras var det av största vikt att ha ett stöd som gav patienterna en ökad tilltro till att klara av den fysiska aktiviteten. Det var även viktigt att patienterna upplevde att stödet var anpassat efter den enskilde individen och dess unika situation (Wright et al. 2012; Searle et al. 2011). Stöd i form av en tränare, mentor, anhörig eller annan handledare upplevdes av flertalet patienter som positivt, som en hjälp för patienten att genomföra fysiska aktivitet (Kinser et al. 2013; Searl et al. 2011; Wright et al. 2012). I studien gjord av Kinser et al. (2013) berättade patienter att stödet från en tränare gav hopp och tro på den egna förmågan, att misstag kunde göras utan att personen själv var ett misstag. Patienter som kände stöd i sin träning, upplevde en ökad vilja till att fortsätta med fysiska aktivitet men orkade också med de motgångar som dök upp, vilket skapade goda förutsättningar för att fortsätta med fysisk aktivitet.

Däremot visar det sig att gå på för hårt mot patienter i form av information och direktiv, inte upplevdes som ett stöd för patienterna. Att utföra fysisk aktivitet blev då en negativ upplevelse, istället för den önskade upplyftande upplevelsen. Således var det viktigt att den som stöttade lät patienten känna delaktighet i de beslut som fattas (Danielsson et al. 2016; Searle et al. 2011).

Upplevelsen av att utvecklas

Under interventionens gång förändrades upplevelsen av fysisk aktivitet hos patienterna. Genom att delta och engagera sig i den avsedda fysiska aktiviteten ökade patienternas självkänsla och självförtroende. Tron på den egna förmågan växte och patienterna utvecklades samt fick en ökad motivation till att fortsätta med den fysiska träningen.

Ökad självkänsla och självförtroende

Många patienter med depression upplevde en förlust av identitet (Danielsson et al. 2016). Upplevelsen av att åter finna tro på sig själv, finna glädje igen genom fysisk aktivitet, gav patienterna möjlighet att börja hitta tillbaka till sig själva igen (Carless & Douglas 2008; Carter et al. 2016; Danielsson et al. 2016; Kinser et al. 2013; Searl et al. 2011; Wright et al. 2012). Patienter upplevde även en större förnöjsamhet över sin kropp, då känslan av stabilitet, koncentration och respons ökade genom fysisk aktivitet.

Patienterna i studierna upplevde en ökad självkänsla och självförtroende i samband med genomförandet av fysisk aktivitet (Danielsson et al. 2016; Kinser et al. 2013). Andra patienter beskrev genom att klara av utmaningar från fysisk aktivitet, gavs en upplevelse av ökad tro till att klara av andra saker i livet. Patienter beskrev att självkänslan och självförtroendet ökade i samband med fysisk aktivitet. När patienterna mötte en motgång kunde patienterna övervinna motgången och klara av vardagen bättre. Patienter som tidigare upplevt att det känns svårt att ta kontakt med andra människor, upplevde efter att ha utfört fysisk aktivitet att de vågade ta mer plats. I den fysiska aktiviteten så som på gymmet, yogaklassen eller fotbollsplanen skapades något gemensamt att tala om med andra människor. Detta gjorde det lättare för patienter att söka kontakt och hitta nya vänner, vilket främjade en ökad självkänsla och självförtroende hos patienterna (Carless, & Douglas. 2008; Carter et al. 2016; Danielsson et al. 2016; Kinser et. al 2013; Searle et al. 2011).

Ökad motivation

Efter ett tag, när patienterna fått delta aktivt i fysisk aktivitet, var upplevelsen hos majoriteten av patienter positiv och upplevelsen av utveckling tydlig. Patienterna upplevde att genom fysisk aktivitet blev starkare, fick bättre teknik eller klarade av att springa lite snabbare och längre. Patienternas upplevelser kring det egna jaget var att åter börja tro på kroppens förmåga och en känsla av att åter långsamt finna sin identitet igen, vilket gav patienterna en ökad motivation både till fysisk aktivitet och till livet i sig (Danielsson et al. 2016; Kinser et al. 2013; Searl et al. 2011). Patienter beskrev tidigare att i hemmiljön, ville patienterna spendera största delen av tiden ensam i sängen, men efter utförd fysisk aktivitet upplevde patienterna ökad energi och lycka i sinnet. Detta ökade motivationen till att umgås med familj och vänner men även motivera patienten till att utföra små och stora ting i vardagen (Carter et al. 2016; Danielsson et al. 2016; Searl et al. 2011).

Patienterna upplevde även hälsovinster i form av viktnedgång av fysisk aktivitet som en bidragande faktor till ökad motivation. När patienterna mötte andra människor som gav beröm för viktnedgång eller patientens hälsosamma val i form av fysisk aktivitet, skapades en motivation att fortsätta med fysisk aktivitet (Azar et al. 2012). Att träna med andra ökade också motivationen då patientens närvaro uppmärksammades av andra och känslan av att vara saknad gav en ökad motivation för patienten (Carless, &

Douglas. 2008; Danielsson et al. 2016). Patienter beskrev upplevelser av lycka, euphori, adrenalinpåslag, endorfiner och ökad energi under fysisk aktivitet som härligt och en motivation till ökad fysisk aktivitet (Carter et al. 2016; Searl et al. 2011).

Upplevelsen av hälsa som kraft till mening i livet

I studierna framgick det att patienterna upplevde ett ökat välbefinnande efter att ha börjat aktiveras fysiskt. Genom att patienter såg en koppling mellan fysisk aktivitet och positiva hälsoeffekter, skapades en känsla av mening och sammanhang hos patienter som gav mening och kraft till livet.

Ökat välbefinnande

De flesta patienter i studierna upplevde att vara fysiskt aktiv främjade ett ökat välbefinnande genom att många symptom från depressionen minskade. Ett flertal patienter upplevde bättre rutiner i vardagen. Bland annat beskrev patienter bättre och mer sömn tack vare den fysiska aktiviteten. Patienterna hade även fått bättre kostrutiner då kosten blev mer regelbunden och nyttigare (Azar et al. 2011; Carless & Douglas 2008; Danielsson et al. 2016; Hodgson et al. 2011; Kinser et al. 2013; Searle et al. 2011; Wright et al. 2012). Andra patienter upplevde ett ökat välbefinnande genom en upplevelse av minskad stress och att åter känna sig levande. Patienterna gav uttryck kring en upplevelse att ha ett bättre fokus och en bättre koncentration i utförandet av dagliga sysslor gentemot tidigare. Patienterna upplevde även en ökad energi till att göra mer under dagen än tidigare, vilket främjade välbefinnandet (Carless & Douglas 2008; Danielsson et al. 2016; Hodgson et al. 2011; Kinser et al. 2013; Searle et al. 2011; Wright et al. 2012).

Innan patienterna började med fysisk aktivitet, var upplevelsen av ensamhet och isolering från andra människor stor, vilket skapade en nedstämdhet hos patienterna (Azar et al. 2011; Wright et al. 2012). Upplevelsen av att komma ut från sitt hem och utföra fysisk aktivitet beskrev patienterna som en distraktion från negativa tankar och ökad plats för positivt fokus i livet gavs samt minskad känsla av isolering (Azar et al. 2011; Carless & Douglas 2008; Danielsson et al. 2016; Wright et al. 2012).

Mening och sammanhang

Det var viktigt att den fysiska aktiviteten upplevs som rolig att utföra och att patienterna klarade av de fysiska utmaningarna. Detta bidrog till att patienter kände en mening med fysisk aktivitet. Att utföra fysisk aktivitet i grupp visade sig vara effektivt då gruppen i sig frambringade en känsla av sammanhang. Genom att utföra fysisk aktivitet med andra patienter skapades en upplevelse av samhörighet och möjlighet att dela erfarenheter med varandra gavs. Patienterna upplevde att i en träningsgrupp satt alla i “samma båt” och respekterade och stöttade varandra, vilket också ökade upplevelsen av

mening och sammanhang (Carter et al. 2016; Danielsson et al. 2016; Hodgson et al. 2011).

Fysisk aktivitet gav en upplevelse av hälsa, att lyftas upp en bit ur sin depression vilket var en faktor som bidrog till en ökad känsla av mening och sammanhang. Genom en ökad känsla av mening och sammanhang, fick patienterna ökad kraft till livet, vilket bidrog till att patienterna klarade av att göra de saker som togs an, vilka förr hindrades av depressionen (Danielsson et al. 2016; Searl et al. 2011; Wright et al. 2012). Patienterna upplev att tankar och känslor som tidigare styrt vardagen och i många fall upplevts som begränsande, nu istället gav kraft och mening till livet. En kraft och mening till livet genom att fysisk aktivitet ändrade grundläggande tankar och känslor hos patienterna som deltagit regelbundet i fysiska aktivitet (Carless & Douglas 2008; Carter et al. 2016; Danielsson et al 2016; Searl et al 2011; Wright et al. 2012). En livsglädje och livsmening blev synlig hos patienter som aktivt deltog i fysisk aktivitet. Något som upplevdes hos ett flertal patienter och som skapade en känsla av att det åter fanns ljus och mening i den tidigare, negativt betingade vardag patienterna befunnit sig i (Carless & Douglas 2008; Danielsson et al. 2016; Kinser et al. 2013).

DISKUSSION

Metoddiskussion

Författarna valde att göra en litteraturstudie där de inkluderade artiklarna analyserades med hjälp av Axelssons (2012 ss. 212-214) analysmodell för litteraturstudier. Författarna ansåg det som en bra metod då syftet med studien var att undersöka patientens upplevelse av fysisk aktivitet i samband med depression. Genom en litteraturstudie där artiklar som stämde in på syftet i studien analyserades, fann författarna olika upplevelser kring fysisk aktivitet hos patienter vid depression, vilket de ansåg som lyckat för deras resultat. En empirisk studie i form av intervjuer kan vara lämplig för att beskriva patientens upplevelse av fysisk aktivitet vid depression, men på grund av den tid en empirisk studie tar och den pressade tiden författarna hade på sin studie ansåg de att en litteraturstudie var en bättre metod som passade deras tidsschema bättre.

Vid en litteraturstudie används primärkällor i form av tidigare publicerad forskning, vilket kan ses både som en styrka och som en svaghet. Styrkan ligger i att det tidigare redan publicerade materialet har genomgått etikprövning och fått studier granskade. Vilket även stärker reliabiliteten i studien. Svagheten ur författarnas perspektiv kan ligga i författarnas förmåga att analysera och att det kan uppstå en risk för en tolkning, utifrån författarnas egna förförståelse. På så vis skulle den kunna manipulera tidigare resultat.

Av de artiklar som valdes ut för analys var den äldsta publicerad 2008, det vill säga nio år bakåt i tiden. Detta var inte ett specifikt krav men med tanke på att forskningen kring det valda området har utvecklats mycket de senaste åren, kan författarna i efterhand se fördelarna med att endast ha inkluderat förhållandevis nyligen publicerat material. Av de åtta artiklar som analyserades till resultatet, var alla åtta kvalitativa, således

inkluderades inga artiklar som var kvantitativa vilket skulle kunna ses som en svaghet i studien. Författarna ansåg att då det var upplevelsen hos patienter som skulle beskrivas, så passade kvalitativa studier bättre, då upplevelsen presenteras mer subjektivt där än i en kvantitativ studie.

Alla inkluderade artiklar belyste deltagarnas upplevelser av fysisk aktivitet i samband med depression. De flesta deltagarna i artiklarna hade fått diagnosen depression men två av artiklarna beskrev patienter med psykisk ohälsa. Dessa artiklar inkluderades då flera av deltagarna besväras med depressiva besvär. Författarna valde ingen specifik avgränsning gällande kön och ålder, utan resonerade kring att alla olika egenskaper är viktiga för att få en representation av skillnader liksom likheter som är värda att lyftas fram, för att skapa bredd och kunskap kring patienternas olika upplevelser. Det här anser författarna vara en styrka i sin studie då verkligheten representeras av alla och inte endast av ett kön eller en viss åldersgrupp, vilket också kan öka tillämpligheten av resultatet.

Resultatdiskussion

Resultatet visar att patienter med depression upplever att fysisk aktivitet kan främja hälsa och välbefinnande. Resultatet visar även på att patienter upplever att fysisk aktivitet stärker känslan av mening och sammanhang. Däremot är fysisk aktivitet inte en självklarhet att utföra, då patienter upplever att de är i behov av stöd i samband med fysisk aktivitet.

Patientens behov av stöd vid fysisk aktivitet

De upplevelser som lyfts tydligt i studien är behovet av stöd och stöttning för att kunna genomföra sin fysiska aktivitet och vikten av att den är individanpassad. Searl, Haase, Chalder, Fox, Taylor, Lewis, & Turner (2014) belyser upplevelsen av att få individanpassat stöd och hur mycket en stödperson av något slag kan hjälpa patienten att få motivation till att genomföra en fysisk aktivitet. Det var inte helt enkelt för patientgruppen att komma igång med fysisk aktivitet då patienterna i början saknade motivation, samt tron att klara av de utmaningar som förknippades med att vara fysiskt aktiv. Således är behovet av stöd för att komma igång och vidmakthålla träningen viktigt (Azar et al 2010; Hodgson et al. 2011). Många patienter visade en låg inre motivation och att finna motivationen inifrån till fysisk aktivitet var inte är tillräckligt. Att öka patientens tro på den egna förmågan kan bidra till en ökad självkänsla och ett ökat självförtroende hos patienter som finner svårt att motivera sig till fysisk aktivitet. Searle et al. (2014) nämner att det var en positiv upplevelse för patienter med depression att ha en mentor som motiverade till fysisk aktivitet. Patienter beskrev att motivation ökade genom att uppmuntran gavs på ett icke dömande sätt. Mentorn hjälpte patienten till att orka vara fysiskt aktiv samt gav patienten ett ökat engagemang till fysisk aktivitet.

Sjuksköterskan bör stödja patientens fysiska aktivitet genom att inte döma, utan istället uppmuntra och få patienten att vara delaktig i vården, som i detta fallet är fysisk

aktivitet. Varför just sjuksköterskan lyfts som viktig är för att den främsta patientkontakten ligger här. Sjuksköterskan agerar som patientens advokat och har kontakt med alla de professioner som kan tänkas vara involverade kring patienten. Dahlberg & Segesten (2010, s.109) skriver att patientens delaktighet främjar att vården blir patientsäker och håller en god kvalitet. I detta fall kan det vara att patienten får utrymme att påverka hur den fysiska aktiviteten ska utformas så att den blir så väl anpassad utefter patienten. Det kan även främja patientens tilltro till sig själv och även skapa en mening för patienten att fortsätta vara aktiv. Det är även genom delaktigheten som sjuksköterskan kan finna patientens egna styrka och identifiera behov av vård, och på så vis, hjälpa patienten på bästa sätt till en bättre hälsa (Dahlberg & Segesten 2010, s.109). Dahlberg & Segesten (2010, ss. 83-85) beskriver även att vården bör tillgodose patientens behov av trygghet för att hälso- och sjukvården ska vara av bra kvalité. Trygghet handlar enligt Dahlberg & Segesten (2010, s. 85) om att patienten känner en säkerhet, stabilitet, struktur samt en frihet från rädsla och oro. När sjuksköterskan hjälper denna patientgrupp till fysisk aktivitet är det viktigt att skapa en trygghet för patienten. Om den vårdande relationen inte skapar en känsla av trygghet kan detta i sig utgöra ett hälsohinder för patienten. Svårigheter att komma igång med fysisk aktivitet kan bidra till att ett lidande skapas för patienten (Kinser et al. 2013; Wright et al. 2012). Här kan sjuksköterskan försöka stärka patienten, skapa förutsättning för patienten att finna tro på sig själv och genom det öka självkänslan. Lundgren (2004 se Dahlberg & Segesten 2010, s. 196) skriver att om vårdaren stärker och stödjer patienten, kan patientens egna resurser främjas på så sätt att patienten upplever ett ökat välbefinnande och hälsa.

Tydligt för författarna, efter genomförd studie, är att då det ter sig som en enkel lösning att börja röra på sig, så handlar det om så mycket mer. Studien belyser de prövningar som patienterna utsätts för och vilka medel som krävs för att ens komma igång med någon form av aktivitet. Således behöver patienten stöd utifrån för att öka motivationen och för att fortsätta med fysisk aktivitet. Här resonerar författarna att sjuksköterskan kan hjälpa de patienter som är i behov av stöd och yttre motivation. Lämpliga metoder för att åstadkomma detta tycker författarna skulle kunna vara MI och FaR®. Genom att använda MI kan sjuksköterskan skapa förutsättning för patienten att våga tro på den egna förmågan. Då MI handlar om att ge utrymme för patientens egna tankar, känslor och ideer ges här ett utrymme för delaktighet och ett utrymme att växa. Som legitimerad personal finns även möjlighet att skriva ut FaR® vilket kan hjälpa patienten att komma igång med fysisk aktivitet. Författarna anser att genom att få ett recept utskrivet på att vara fysiskt aktiv, skapas möjligheter för patienten att faktiskt följa upp och genomföra vad som bestämts. Behov av stöd och stöttning är viktigt att belysa enligt författarna och som studien visar på att många med depression är i behov av då just känslan av självförtroende, självkänsla och trygghet ofta är låg. Något som förvånade författarna efter genomförd studie var att det stöd som patienterna efterfrågade, inte var självklart sedan innan. Att vårdpersonal, främst sjuksköterskor då studien i första hand riktar sig mot den professionen, inte hade kunskap om detta behov sedan tidigare. Därför tror författarna att studien kan bidra till att öka förståelsen kring hur viktig patientens upplevelse egentligen är.

Fysisk aktivitet som behandling

Studiens resultat visar att fysisk aktivitet har positiva hälsoeffekter för patienter med depression. Att fysisk aktivitet har positiva hälsoeffekter för patienter med depression är inte nytt. Blumenthal et al. (2007) skriver att patienter efter fyra månader av fysisk aktivitet upplevde ett ökat välbefinnande i sin ohälsa. Det visas även i studien att fysisk aktivitet ger jämförbara effekter med antidepressiva läkemedel. Även Zhang & Yen (2015) skriver att regelbunden fysisk aktivitet minskar depressiva symtom både hos män och kvinnor med lätt till måttlig depression. I studien gjord av Ho, Chan, Wong, Cheung, Chung och Lau (2014) syns en tydlig förbättrad självskattning, kring depressionen, hos patienterna som ingick i interventionsgruppen som utövade fysisk aktivitet. Även Gerber, Lindwall, Lindegård, Börjesson och Jonsdottir (2013) visar tydligt hur en ökad fysisk aktivitet genererar en lägre skattning av depressiva besvär. Som nämnts ovan, visar resultatet i studien att många patienter upplevde att fysisk aktivitet har varit bra för att minska deras depressiva symptom. Patienterna upplever snabba hälsoeffekter genom ett ökat välbefinnande (Kinser et al. 2013; Searle et al. 2011; Wright et al. 2012).

Genom en ökad mening, självkänsla och självförtroende kan patienterna få minskade besvär av depressionen på lång sikt. Genom att dessa faktorer stärks av fysisk aktivitet så minskar risken att återinsjukna i depression. Även minskning av antidepressiva läkemedel främjas av fysisk aktivitet då depressionen minskar (FYSS 2016). Genom att färre återinsjuknar i depression och färre läkemedel behövs vid behandling, främjar det den hållbara samhällsutvecklingen då den globala hälsan ökar, ökad patientcentrerad vård, mindre kostnader för samhället och lägre belastning på vården. En hållbar utveckling innefattar att kunna tillgodose dagens behov utan att behöva kompromissa på framtidens behov av resurser (Hallberg, 2010). Enligt svensk sjuksköterskeförening (2016) ska sjuksköterskans mål i vårdandet vara att se till patienterna bästa och för att det ska fungera krävs att de ny forskning tas med i beaktning i vårdandet. Sjuksköterskan kan genom att vidga sina kunskapsområden bidra till en mer hållbar utveckling. Om sjuksköterskan utnyttjar förskrivningsrätten av FaR®, då fysisk aktivitet enligt gjord studie visar på goda resultat vid depression, kan detta således bidra till en reducering av depression hos patienter i vården. På detta vis kan sjuksköterskan utnyttja de unika resurserna hos varje individ, spara på framtidens resurser och därmed främja den hållbara utvecklingen.

Författarna anser att de hälsovinster som visas i form av patienters upplevelse av fysisk aktivitet, borde uppmärksammas mer för att kunna erbjuda den bästa tänkbara vården för patienter med depression. Författarna anser att fysisk aktivitet är bra för patienter med depression på både kort och lång sikt, då risken för återinsjuknande minskar och patientens allmänna hälsa stärks. Författarnas åsikt efter genomförd studie är enig, fysisk aktivitet ska förespråkas som behandlingsform till de som drabbas av depression och en engagerad sjuksköterska kan skapa grunden för att detta ska få önskade effekter. Författarna lyfter i studien att patienterna upplevde ett minskat stresspåslag i samband med fysisk aktivitet, vilket författarna blev nyfikna på, men det gavs inte utrymme att utvecklas i den gjorda studien. Då stressrelaterad ohälsa kan leda till depression anser

författarna att det vore intressant att lyfta det i relation till fysisk aktivitet, för att arbeta preventivt mot depression.

SLUTSATSER

• Patienter med depression upplever att fysisk aktivitet ger ökad energi och kraft att orka med livet.

• Patienterna upplever en personlig utveckling och ökad självkänsla och självförtroende.

• Patienterna upplever en ökad motivation till livet och till att fortsätta vara fysisk aktiv, efter att ha utfört fysisk aktivitet.

• Patienterna upplever att fysisk aktivitet skapar en distans till de negativa tankarna och hjälper till att skapa bättre struktur i vardagen.

• Fysisk aktivitet kan minska depressiva symtom och främja patientens hälsa och välbefinnande.

• En förutsättning att patienterna känner att den fysiska aktiviteten upplevs som utvecklande och hanterbar, är att patienterna känner ett yttre stöd som ger trygghet och motivation.

• Sjuksköterskan kan i vården vara ett stöd och motivera patienter till fysisk aktivitet.

• Sjuksköterskan bör ta vara på patientens egna upplevelser och erfarenheter kring fysisk aktivitet för att hjälpa och motivera denna patientgrupp på bästa sätt till fysisk aktivitet.

REFERENSER

Axelsson, Å. (2012) Litteraturstudie. I Granskär, M. & Höglund-Nielsen, B. Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Lund: Studentlitteratur.

Azar, D., Ball, K., Salmon, J. & Cleland, V. (2010). Physical activity correlates in young women with depressive symptoms: A qualitative study. The International Journal of Behavioral Nutrition and Physical Activity. ss. 1-11.

Björklund, K. (2016) Läkemedel vid depression. 1177 Vårdguiden.

https://www.1177.se/Skane/Fakta-och-rad/Rad-om-lakemedel/Lakemedel-vid-depression/#section-1 [2017-04-25]

Blumenthal, J.A., Babyak, M.A., Doraiswamy, P.M., Watkins, L., Hoffman, B.M., Barbour, K.A., Herman, S. Craighead, W.E., Brosse, A.L., Waugh, R., Hinderliter, A. & Sherwood, A. (2007). Exercise and pharmacotherapy in the treatment of major

depressive disorder. Psychosomatic medicine, 69(7) ss. 587 - 596.

Carless, D. & Douglas. K. (2008). Narrative, identity and mental health: How men with serious mental illness re-story their lives through sport and exercise. Psychology of Sport & Exercise, 9(5), ss. 576-594.

Carter, T., Morres, I., Repper, J. & Callaghan, P. (2016). Exercise for adolescents with depression: Valued aspects and perceived change: Exercise for adolescents with depression. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 23(1), ss. 37-44.

Dahlberg, K. & Segesten, K. (2010). Hälsa och vårdande: I teori och praxis. Stockholm: Natur & kultur.

Danielsson, L., Kihlbom, B. & Rosberg, S. (2016). "Crawling out of the cocoon": Patients' experiences of a physical therapy exercise intervention in the treatment of major depression. Physical Therapy, 96(8), ss. 1241-1250.

Farbring, C. Å. (2010). Handbok i motiverande samtal - MI. Teori, praktik och implementering. Stockholm: Natur och Kultur.

Folkhälsomyndigheten. (2011). FaR. Individanpassad skriftlig ordination av fysisk aktivitet.

Folkhälsomyndigheten. (2010). Mål 9 fysisk aktivitet. Kunskapsunderlag för folkhälsopolitisk rapport 2010.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/pagefiles/12666/R2011-15-Fysisk-aktivitet-Kunskapsunderlag-for-Folkhalsopolitisk-rapport-2010-.pdf [2017-03-27]

Folkhälsomyndigheten. (2016) Nationella folkhälsoenkäten- hälsa på lika vilkor.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/statistikdatabaser-och-visualisering/nationella-folkhalsoenkaten/ |2017-03-27]

Folkhälsomyndigheten. (2016) Aktivitetsnivå hos befolkningen.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/far/rekommendationer/aktivitetsniva-i-befolkningen/ [2017-03-27]

Folkhälsomyndigheten. (2016). Utblick folkhälsa: fysisk träning kan minska depression hos äldre.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-

press/nyhetsarkiv/2016/oktober/utblick-folkhalsa-fysisk-traning-kan-minska-depression-hos-aldre/ [2017-03-26]

Folkhälsomyndigheten. (2017). Depression - ett stort folkhälsoproblem som kan förebyggas.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-

press/nyhetsarkiv/2017/april/depression-ett-stort-folkhalsoproblem-som-kan-forebyggas/ [2017-04-30]

Freitas, A. R., Carneseca, E. C., Paiva, C. E. & Sakamoto Ribeiro Paiva, B. (2014). Impact of a physical activity program on the anxiety, depression, occupational stress and burnout syndrome of nursing professionals. Revista Latino-Americana De Enfermagem (RLAE), 22(2), ss. 332-336.

FYSS. (2016). Diagnosspecifika rekommendationer

http://www.fyss.se/om-fyss-2/rekommenderad-fysisk-aktivitet/ [2017-03-26].

FYSS. (2016). Rekommenderad fysisk aktivitet vid depression. http://fyss.se/wp-content/uploads/2015/02/Depression_161112.pdf [2017-04-28]

Gerber, M., Lindwall, M., Lindegård, A., Börjesson, M. & Jonsdottir. I. H. (2013). Cardiorespiratory fitness protects against stress-related symptoms of burnout and depression. Patient Education and Counseling, 93(1), ss.146-152.

http://www.ltdalarna.se/Global/Halso_sjukvard/Folkhalsa/publikationer/101110%20Frä mja%20hälsa%20-%20en%20nyckel%20till%20hållbar%20utveckling.pdf [2017-04-20]

Hansen, A. & Sundberg, C. J. (2015) Hälsa på recept: Träna smartare, må bättre, lev längre. Fitnessförlaget.

Henriksson, J. & Sundberg, C-J. (2015). Biologiska effekter av fysisk aktivitet.

http://fyss.se/wp-content/uploads/2015/02/FYSS-kapitel_Biologiska-effekter-av-FA.pdf

[2017-04-18].

Ho, C. W. H., Chan, S. C., Wong, J. S., Cheung, W. T., Chung, D. W. S. & Lau, T. F. O. (2014). Effect of aerobic exercise training on chinese population with mild to

moderate depression in hong kong. Rehabilitation Research and Practice, 2014 (2014), ss. 1-8.

Hodgson, M. H., McCulloch, H. P. & Fox, K. R. (2011). The experiences of people with severe and enduring mental illness engaged in a physical activity programme integrated into the mental health service. Mental Health and Physical Activity, 4(1), ss. 23-29.

Jonsdottir, I. H. & Börjesson, M.( 2013). Stress och fysisk aktivitet. I Ekman, R., & Arnetz, B. B. (red.). Stress: Gen, individ, samhälle. Stockholm: Liber. ss. 175- 180. Kim, Y. S., Park, Y. S., Allegrante, J. P., Marks, R., Ok, H., Ok Cho, K. & Garber, C. E. (2012). Relationship between physical activity and general mental health. Preventive Medicine, 55(5), ss. 458-463.

Kinser, P A., Bourguignon, C., Tayler, A G & Steeves. R (2013). 'A Feeling of Connectedness': Perspectives on a Gentle Yoga Intervention for Women with Major Depression. Issues in Mental Health Nursing., 34(6),ss. 402-411.

Kumar, P., Slavich, G.M., Berghorst, L.H., Treadway, M.T., Brooks, N.H., Dutra, S.J., Greve, D.N., O'Donovan, A., Bleil, M.E., Maninger, N. & Pizzagalli, D.A. (2015) "Perceived life stress exposure modulates reward-related medial prefrontal cortex responses to acute stress in depression", Journal of affective disorders, (180), ss. 104 - 111.

Lindwall, M. & Johnson, U. (2010). Fysisk aktivitet och psykologisk hälsa. I Hallberg L, R-M. (red). Hälsa och livsstil: forskning och praktiska tillämpningar. Lund:

Martinsen, E., Hovland, A., Kjellman, B., Taube, J. & Andersson, E. (2015). Fysisk aktivitet vid depression.

http://fyss.se/wp-content/uploads/2015/02/FYSSkapitel_Depression_Rev.pdf [2017-03-16] Ottosson, H. & Ottosson, J-O. (2007). Psykiatriboken. Stockholm: Liber. Pomp, S. Fleig, L. Schwarzer, R. & Lippke, S. (2012)

Depressive symptoms interfere with post-rehabilitation exercise: Outcome expectancies and experience as mediators. Psychology, Health & Medicine, 17(6), ss. 698-708. Read, S., Aunola, K., Feldt, T., Leinonen, R. & Ruoppila, I. (2005). The relationship between generalized resistance resources, sense of coherence, and health among finnish people aged 65-69. European Psychologist, 10(3), ss. 244-253.

Romé, Å., Persson, U., Ekdahl, C. & Gard, G. (2009). Physical activity on prescription (PAP): Costs and consequences of a randomized, controlled trial in primary healthcare. Scandinavian Journal of Primary Health Care,27 (4), ss.216–222

Rozental, A., Andersson, G., Boettcher, J., Ebert, D - D., Cuijpers, P., Knaevelsrud, C., Ljótsson, B., Kaldo. T. N. & Carlbring, P. (2014). Consensus statement on defining and measuring negative effects of Internet interventions. Internet Interventions - The

Application of Information Technology in Mental and Behavioural,1(1), ss. 12-19. Searle, A., Calnan, M., Lewis, G., Campbell, J., Taylor, A. & Turner, K. (2011). Patients’ views of physical activity for the treatment of depression in primary care: A qualitative study. British Journal of General Practice, 61(585) ss. 149-156.

Searle, A., Haase, A.M., Chalder, M., Fox, K.R., Taylor, A.H., Lewis, G. & Turner, K.M. (2014). Participants' experiences of facilitated physical activity for the

management of depression in primary care, Journal of Health Psychology, 19(11) ss. 1430-1442.

Skärsäter, I. & Mattzon, P. (u.å) Livlinan.

http://www.livlinan.org/psykisk-ohälsa/psykisk-ohälsa-och-diagnoser.html [2017-04-18]

Slavich, G. M. & Irwin, M. R. (2014). From stress to inflammation and major

depressive disorder: A social signal transduction theory of depression. Psychological Bulletin, 140(3), ss. 774-815.

Socialstyrelsen (2017) Psykisk ohälsa. http://www.socialstyrelsen.se/psykiskohalsa Svensk sjuksköterskeförening. (2016). Personcentrerad vård.

https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-

svensk-sjukskoterskeforening/ssf-om-publikationer/svensk_sjukskoterskeforening_om_personcentrerad_vard_oktober_2016.p df [2017-04-18]

Svensson, O. & Hallberg L, R-M. (2010). Jakten på hälsa, välbefinnande och livskvalitet. I Hallberg L, R-M. (red). Hälsa och livsstil: forskning och praktiska tillämpningar. Lund : Studentlitteratur. ss. 173-186.

Sörensen, J. & Nestor, L. (2015). Behandlingar. http://depression.se/behandlingar/

[2017-03-28]

Wiklund Gustin, L. (2003). Vårdvetenskap i klinisk praxis. Stockholm: Natur och kultur.

World health organization (WHO) (2017). Physical activity

http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs385/en/ [2017-03-28]

World health organization (WHO) (2017). Depression.

http://www.who.int/mediacentre/factsheets/fs369/en/ [2017-04-30]

Wright, K., Armstrong, T. Taylor, A. & Dean, S. (2012). ‘It's a double edged sword’: A qualitative analysis of the experiences of exercise amongst people with bipolar disorder. Journal of Affective Disorders, 136(3), ss. 634-642.

Zhang, J. & Yen, S. (2015). Physical Activity, Gender Difference, and Depressive Symptoms. Health Services Research, 50(5), ss. 1550-1573.

Bilaga 1

Taylor, A. & Turner, K. Årtal: 2011 Titel: Patients’ views of physical activity as treatment for depression: a qualitative study Tidsskrift: British Journal of General Practice Syfte:

Syftet med studien är att undersöka patienters upplevelse av fysisk aktivitet som behandling vid depression i primärvården. Metod: Studien är en kvalitativ, kontrollerad randomiserad studie. Urval: 19 kvinnor och 14 män deltog i studien mellan åldrarna 18-69 år. Deltagarna hade nyligen fått diagnosen depression, påbörjat med antidepressiva läkemedel samt fått motiverande samtal och påbörjat med lätt fysisk aktivitet. Datainsamling: Djupintervjuer med hjälp av en halvstrukturerad ämnes guide. Dataanalys: Kvalitativ analys Resultat: Studien visade att deltagarna upplevde att fysisk aktivitet fungerade bra som behandling vid depression då deras negativa tankar minskade, ökat självförtroende, fick mer energi och ett ökat

välbefinnande. Däremot var det olika åsikter om hur fysisk aktivitet påverkar depressionen. Olika former av aktivitet påverkar humöret olika hos individerna. Således är det viktigt att individerna får individanpassad fysisk aktivitet som stämmer överens med individens behov och förväntningar. Detta för att undvika hinder i aktiviteten och att patienten ska uppleva en mening samt förbättra humöret och välbefinnandet. Artikel 2 Författare: Danielsson, L., Kihlbom, B. & Rosberg, S. Årtal:2016

Titel: “Crawling out of the cocoon”:

Syfte:

Studiens syfte är att undersöka patienters upplevelse av fysisk aktivitet som

behandlingsform, hos patienter med depression. Metod: Kvalitativ studie. Urval: 13 personer, med diagnoser depression, deltog i studien. Datainsamling: Resultat: Fyra kategorier kunde identifieras utifrån deltagarnas upplevelse kring den fysiska aktivtet, (1) de som kämpade mot ett hälsosamt

Patients' experiences of a physical therapy exercise intervention in the treatment of major depression. Tidsskrift: Physical Therapy Semistrukturerade intervjuer med öppna frågor. Dataanalys: Kvalitativ analys jag, (2) utmaningen att kämpa i motstånd, (3) känna sig levande, men inte euforisk, (4) behovet av att någon fanns där för dem. Deltagarna upplevde att det var kämpigt och de fick jobba hårt för att genomföra den fysiska aktiviteten, men den gav dem en känsla av att göra något meningsfullt och gav dem en känsla av att leva igen. Dessa känslor upplevdes som välkomna i kontrast mot de känslor de haft under depressionen. Artikel 3 Författare: Carter, T., Morres, I., Repper, J. & Callaghan, P. Årtal: 2016 Titel: Exercise for adolescents with depression: Valued aspects and perceived change: Exercise for adolescents with depression. Tidskrift: Journal of Psychiatric and Mental Health Syfte:

Syftet med studien är att utforska upplevelsen hos tonåringar som nyligen deltagit i anordnad fysisk aktivitet, som intervention för depression. Metod: Kvalitativ studie, Urval: Ungdomar mellan 14-17 år, samtliga var under pågående behandling för depression. Datainsamling: Semistrukturerade intervjuer, utan ledande frågor. Dataanalys: Kvalitativ analys Resultat: Deltagarna i studien upplevde vid fysisk aktivitet att de fick en känsla av sammanhang. De upplevde det viktigt med den egna autonomi kring aktiviteten, och en positiv känsla av att ha åstadkommit något. De upplevde även fysisk aktivitet bra då de fick bra rutiner i vardagen och distraktion från negativa tankar samt känslan av att känna sig hälsosam. Artikel 4 Syfte:

Syftet med studien

Metod:

Kvalitativ metod.

Resultat:

Författare: Hodgson, M. H., McCulloch, H. P. & Fox, K. R. Årtal: 2011 Titel: The experiences of people with severe and enduring mental illness engaged in a physical activity programme integrated into the mental health service

Tidskrift: Mental Health and Physical Activity

är att undersöka individer med psykisk ohälsa som depression,

upplevelse av fysisk aktivitet.

Urval:

17 personer (18-65 år) valdes ut, alla med långvarande psykisk ohälsa. Datainsamling: Semistrukturerade intervjuer. Dataanalys: Kvalitativ analys en känsla av att åstadkomma något och att de växte i sig själva.

Känslan av att själv bestämma över sitt deltagande, och de kände en känsla av sammanhang och rutin. Artikel 5 Författare: Wright, K., Armstrong, T., Taylor, A. & Dean, S.

Årtal: 2012

Titel: ‘It's a double edged sword’: A qualitative analysis of the experiences of exercise amongst people with bipolar disorder.

Tidskrift: Journal of Affective

Disorders

Syfte:

Syftet med studien är att samla in data, i form av upplevelser, av fysisk aktivitet i relation till en bipolär ohälsa, vid både mani och depressiva inslag, hos individer med personliga erfarenheter av detta. Metod: Kvalitativ metod. Urval: 25 individer, med diagnosen bipolär sjukdom Datainsamling: Semistrukturerade intervjuer Dataanalys: Kvalitativ analys Resultat: Deltagarnas upplevelser kunde delas in i 3 större kategorier, som representerar alla. Regelbunden fysisk aktivitet för reglering av humöret, motion som ett dubbeleggat svärd samt att finna struktur i ett kaos.

Artikel 6. Författare: Kinser, P A., Bourguignon, C., Tayler, A. G. & Steeves., R. Årtal: 2013 Titel: 'A Feeling of Connectedness': Perspectives on a Gentle Yoga Intervention for

Syfte: Syftet med studien är att förstå upplevelsen av fysisk aktivitet vid yoga, i relation till depression. Metod: Kvalitativ studie. Fenomenologisk ansats. Studien är en del av en större interventionsstudie. Urval: 12 kvinnor, med diagnosen depression. Datainsamling: Intervjuer samt Resultat: Patienter med depression upplevde att yogan minskade deras stress och förbättrade deras depression. Även samhörigheten från att träna i grupp och skapa gemensamma erfarenheter

Women with Major Depression. Tidskrift: Issues in Mental Health Nursing logbok, förd av deltagarna under de 8 veckor som interventionen pågick. Dataanalys: Fenomenologisk ansats. förbättrade deras hälsa och minskade deras depressiva symptom. Artikel 7 Författare: Azar, D., Ball, K., Salmon, J. & Cleland, V. Årtal: 2010 Titel: Physical activity correlates in young women with depressive symptoms: A qualitative study. Tidskrift: The International Journal of Behavioral Nutrition and Physical Activity

Syfte: Syftet med studien är att samla in information kring relationen mellan unga kvinnor, med eller utan depression, till fysisk aktivitet. Metod: Kvalitativ metod. Urval: 20 stycken kvinnor med depressiva symptom, samt 20 unga kvinnor utan depressiva symptom (18-30 år). Datainsamling: Semistrukturerade intervjuer Dataanalys: Kvalitativ analys Resultat: Bland de kvinnor med depressiva besvär kunde flera nyckelteman identifieras. De hade i högre grad en negativ upplevelse av fysisk aktivitet som unga, lägre självkänsla kring utövning av fysisk aktivitet och påverkades av sina vänners och familjs inaktivitet. Artikel 8 Författare: Carless, D. & Douglas, K. Årtal: 2008 Titel: Narrative, identity and mental health: How men with serious mental illness re-story their lives through sport and exercise Tidskrift:

Psychology of Sport & Exercise

Syfte: Syftet med studien är att utforska sport och motionens roll i relation till psykisk ohäla. Samt hur berättandet och känslan av det egna jaget i förhållande till detta. Metod: Kvalitativ studie. Urval: 11 män, alla med en diagnostiserad psykisk ohälsa. Datainsamling: Narritativa berättelser från deltagarna. Dataanalys: Kvalitativ analys Resultat: Resultatet visar på tre övergripande, sammanfattande teman, mening och sammanhang, att ha någonstans att gå och någonting att göra(1), prestationen i sig, att genomföra sina åtagande vilka kräver ansträngning (2), gemenskap i de upplevelser de erfarit samt i relationer (3).

Bilaga 2

Databas Sökord Begränsning ar

Antal träffar Antal lästa abstract Använda artiklar Sekundärkälla Artikel: Patients’ views of physical activity as treatment for 1 st 1 st Nr 1

depression: a qualitative study Cinahl Experience OR Event, Life Change OR Coherence Sense AND physical activity OR Exercises OR Exercise Training AND Depression AND primary care Peer reviewed 37 st 6 st Nr 2 PsycINFO Sökord: mjsub("phy sical activity" OR "exercise" AND "depression " OR "depressive disorder" AND "experience ") AND mjsub(depre ssion) peer reviewed 4 st 4 st Nr 3 Sekundärkälla Artikel: The experiences of people with severe and enduring mental illness engaged in 1 st 1 st Nr 4

a physical activity programme integrated into the mental health service Sekundärkälla Artikel: ‘It's a double edged sword’: A qualitative analysis of the experiences of exercise amongst people with bipolar disorder. 1 st 1 st Nr 5 Cinhal MH exercise OR physical activity OR depression therapy OR activity AND MM depression OR depressive disorder OR major depression AND MH experience OR view OR lived OR feeling* Abstract Available; Published Date: 20130101-20171231; English Language; Peer Reviewed; Research Article 56 st 7 st Nr 6 Sekundärkälla Artikel: Physical activity 1 st 1 st Nr 7

correlates in young women with depressive symptoms: A qualitative study. Sekundärkälla Artikel: Narrative, identity and mental health: How men with serious mental illness re-story their lives through sport and exercise 1 st 1 st Nr 8