BARN–UNGA–SAMHÄLLE
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Pedagogers syn på den fria leken i
förskolan
Teachers views on the free play at preschool
Kaokab Mohammed
Malak Al-Rifai
Förskollärarexamen 210hp 2019-08-29
Examinator: Anna Maria Hellborg Handledare: Sofia Sebelius
2
Förord
Intervjuerna har vi gjort tillsammans men vi delade upp transkriberingen lika mellan oss, det vill säga två var per person. Vi besökte en förskola i Malmö och det var fyra förskollärare som medverkade i intervjuerna. Vi har träffats varannan dag och diskuterat intervjuresultaten och litteratur som passat vår studie. Vi har skrivit alla delar tillsammans men samlat litteratur enskilt. Samarbetet har fungerat bra.
Vi vill tacka pedagogerna som har medverkat i vår undersökning samt vår handledare Sofia Sebelius som har stöttat oss under hela processen. Slutligen vill vi tacka våra familjer som stöttat oss under arbetets gång.
3
Abstract
Syftet med denna studie är undersöka pedagogers syn på den fria leken. Studiens frågeställningar är:
● Vad är fri lek enligt pedagogerna på förskolan?
● Vilken roll anser pedagogerna att de ska ha i den fria leken?
● Vilken utveckling och lärande sker i den fria leken enligt pedagogerna?
I studien utgår vi från pedagogernas roll och undersöker vad fri lek är samt vilken utveckling och lärande som sker enligt pedagogerna. Metoden för materialinsamlingen var kvalitativa intervjuer med fyra förskollärare i Malmö. Under rubriken bakgrund redogörs för lekens historia. Vidare definieras och beskrivs begreppet lek, och leken och dess betydelse diskuteras. Under rubriken ”Tidigare forskning” redovisas tidigare internationella studier om leken och dess betydelse.För att besvara frågeställningar och syfte har vi huvudsakligen utgått från ett sociokulturellt
perspektiv och kommunikationsteori. Resultatet av denna studie visar att samtliga pedagoger som vi intervjuade hade en samstämmig syn om att den fria leken ska bestämmas och styras av
barnens egen vilja och inte av vuxna. De intervjuade visade kunskap och förståelse för den utveckling och det lärande som sker genom den fria leken. Det mest centrala begreppet som samtliga förskollärare nämnde var den sociala utvecklingen, som är det viktigaste resultatet som kommer ut av barns fria lek. Förskollärarna var medvetna om hur viktigt det är att ge barnen tid och att leken inte plötsligt får avbrytas. Trots detta framkommer det att förskollärarna ändå brister i både att ge mer tid för den fria leken och att avsluta barnens lek på rätt sätt. Detta för att kunna genomföra dagsrutiner och planerade aktiviteter. Förskollärarna menade i intervjuerna att pedagogernas roll i den fria leken ska vara stöttande, och att deras deltagande ökar möjligheten för barns fria lek att fungera på ett bra sätt. Under diskussionen framkom också att den fria leken ofta blir en sorts tidsmässig avlastning för pedagogerna. Pedagogerna använder sig av ett
övervakande förhållningssätt under den fria lekens gång vilket kan ha både för- och nackdelar.
4
Innehållsförteckning
1.Inledning ... 5
1.1 Syfte och frågeställningar ... 6
2. Bakgrund ... 7
2.1 Lekens historia ... 7
2.2 Vad är lek? ... 8
2.3 Pedagogens roll i leken ... 9
3. Tidigare forskning ... 11
3.1 Internationell och nationell forskning ... 11
4.Teoretiska utgångspunkter ... 12
4.1 Sociokulturellt perspektiv ... 13
4.1.1 Den proximala utvecklingszonen ... 13
4.2 Kommunikationsteorin ... 13
4.2.1 Leksignaler och lekens ram ... 14
4.2.2 Sociala lekregler ... 15 5. Metod ... 16 5.1 Urval ... 16 5.2 Etiska överväganden ... 16 5.3 Genomförande ... 17 5.4 Analysmetod ... 18
6. Resultat och analys ... 19
6.1 Den fria leken som barns egen värld ... 19
6.2 Utveckling och lärande i den fria leken ... 20
6.3 Tid och avbrott i den fria leken ... 21
6.4 Pedagogernas roll i den fria leken ... 22
6.5 Pedagogerna som stöttande i leken ... 23
6.6 Hinder eller möjlighet i den fria leken ... 24
6.7 Sammanfattning ... 25
7. Slutsats och diskussion ... 26
7.1 Resultatdiskussion ... 26 7.2 Metoddiskussion ... 29 7.3 Framtida yrkesroll ... 29 7.4 Fortsatt forskning ... 30 Referenser ... 31 Bilaga 1 ... 33 Bilaga 2 ... 38
5
1.Inledning
Den fria leken i förskolan har stor betydelse för barnen i verksamheten, detta kunde vi uppmärksamma under vår praktik. Vi har valt att definiera den fria leken som det tillfälle där barnen får leka hur de vill och styra leken själva utan att en vuxen ska leda dem (Jensen & Harvard, 2009). Genom vår verksamhetsförlagda utbildning på förskollärarutbildningen har vi sett hur synen på leken skiljer sig bland pedagogerna där även deras roll och deltagande i fria leken skiljer sig åt. Knutsdotter Olofsson (2009) nämner att den fria leken inte innebär att leken är fri från pedagoger, den innebär att leken ska vara fri från allt som stör och styr leken. För att den fria leken ska kunna utvecklas behövs en pedagog som närvarar och utformar lugnet. Genom pedagogerna kan leken få energi, barnens lekspråk och leksignaler kan stöttas. Leken har haft stor betydelse inom förskolans värld. Den utgjorde en viktig del redan i Fröbels pedagogik. Fröbel menade att det mest naturliga för barnen är lek. Det lekande barnet upplevde känslor av frihet och kunde känna sig självständigt. Lek är något som är lustfyllt, frivilligt, spontant, symboliskt och socialt. Leken måste ha material och substans, och detta kan med pedagogens hjälp stärka
innehållet i leken för att barn ska utmanas och utvecklas (Jensen & Harvard 2009). Den fria leken är något som är roligt och lustfyllt för barnet. När barnen leker är de glada och de upplever leken som något positivt som de får en belöning av. Leken är även frivillig och det går inte att tvinga någon att leka (Jensen & Harvard 2009). Något som vi är glada över är den nya reviderade läroplanen som träder i kraft den 1 juni 2019, där leken lyfts upp flera gånger och ges en stor och central plats i verksamheten.
Antalet gånger som ordet lek används har fördubblats från tretton till tjugosex gånger i den nya läroplanen jämfört med den gamla. I ett av styckena nämns det att “barnen ska ges förutsättningar både för lek som de själva tar initiativ till och som någon i arbetslaget introducerar” (Skolverket, 2018, s.8). Detta innebär att om barn inte själva tar initiativ till lek ska arbetslaget se till att lek kommer till stånd där flera barn ska delta (Skolverket, 2018, s.8). Ett annat stycke i läroplanen 2019 belyser “när någon i arbetslaget följer eller leder lek på lämpligt sätt, antingen utanför leken eller genom att själva delta, kan faktorer som begränsar leken uppmärksammas samt arbetssätt och miljöer som främjar lek utvecklas” (Skolverket, 2018, s.8). Detta innebär att det finns en förväntan på att någon i arbetslaget observerar eller deltar i barns lek eller själv leder leken. Den vuxna personens roll kan innebära antingen att hen begränsar eller utvecklar leken. Miljön har
6
också en stor påverkan i barns lek och kan även begränsa och utveckla leken (Skolverket, 2018, s.8).
Med hänsyn till att leken är en viktig del för barnets vistelse i förskolan blir det intressant att undersöka hur pedagoger förhåller sig till just barnens lek. Denna studie ämnar undersöka förskollärares syn på den fria leken och deras roll i relation till den. Den nya läroplanen har öppnat upp ögonen för oss studenter, då den ger barnens lek en hög status, där även pedagogernas uppdrag förändras och anses ha större betydelse för leken.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att undersöka pedagogernas syn på den fria leken samt deras roll i relation till den.
Frågeställningar:
● Vad är fri lek enligt pedagogerna på förskolan?
● Vilken roll anser pedagogerna att de ska ha i den fria leken?
7
2. Bakgrund
Här presenteras avsnitt om lek och dess historia samt begreppsdefinition. Det kommer även att presenteras utvalda teoretiker som har stor betydelse för hur barns lek ser ut idag.
2.1 Lekens historia
Genom historien har synen på leken förändrats, och många påstår att den är lika gammal som den mänskliga kulturen (Welén, 2003).
Jensen och Harvard (2009) nämner att Platon 424–348 (f.Kr.) i Aten var en grekisk filosof, matematiker och författare. Han var den första som skapade utbildningsinnehåll för barn med läsning, matematik, gymnastik samt musik. Då var denna så kallade skola enbart för pojkar som fyllde sju år. Platon gav leken stor betydelse och menade att den utgjorde grunden till all
utbildning. Han menade att människans inlärningsförmåga ökar mer under lekfulla och positiva förhållande som till exempel under den fria leken jämfört med vid inlärning som sker under tvång och olust. Platon ansåg även att grunden till individfostran skapas under den fria leken i hemmet i unga år. Lek är även bra för barnets fortsatta lärande, och den ska utvecklas med hjälp av
historier, musik och sagor (Jensen & Harvard, 2009). Under 1700-talet beskrevs leken som en sorts utbildning av den schweizisk-franske filosofen Jean-Jaques Rousseau. Han menade att all undervisning skulle vara grundad på lek och senare betonade även Friedrich Fröbel detta. Fröbel införde så kallade lekgåvor i den tidens pedagogiska verksamhet som då kallades för
barnträdgården. Lekgåvor var geometriskt utformade klossar i form av klot och cylindrar samt broderier, flätnings- och sömnadsarbeten. Då fick den vuxna närvara i den fria leken, men utgångspunkten var att barnen själva valde de planerade materialen. I mitten av 1800-talet var synen på leken hos vuxna att det enbart var sysselsättning och rent av tidsfördriv (Jensen & Harvard, 2009). Mot slutet av 1800-talet etablerades fyra klassiska lekteorier som kretsade kring varför barn leker. Kraftöverskottsenergin var en teori som grundades av den tyska filosofen och författaren Friedrich Von Schiller (1759-1805). Han ansåg att människor och djur arbetar för att tillfredsställa sina grundläggande behov men att de får överskottsenergi då dessa grundbehov tillfredsställs, och denna energi förbrukas genom lek. Den andra lekteorin heter reaktionsteorin av Moritz Lazarus (1824–1903). Han menade att återhämtning vid hårt arbete endast sker vid icke-tvingande aktiviteter som till exempel lek. Vidare menade han att leken stärker människan och att nya krafter skapas. Den tredje teorin heter Övningsteorin och är utformad av Karl Groos (1861–1946). Enligt denna teori är barns lek en träning som ger färdigheter och förbereder
8
individen för det vuxna livet. Den fjärde klassiska teorin heter rekapitulationsteorin. Den författades av den amerikanska professorn i psykologi och pedagogik Granville Stanley Hall (1846-1924). Han menade att barnet återupplivar den mänskliga historien genom lek (Jensen & Harvard, 2009). Under 1900-talet förändrades samhället vilket ledde till att utbildningsnivån blev mer rigorös, organiserad, och det tillkom också högre utbildningsnivåer. Leken gick från att vara gemensam och öppen där vuxna lekte med till att bli en självständig verksamhet bara lämpad för barn. Leken sattes i fokus och antalet fritidsaktiviteter ökade (Jensen & Harvard 2009).
Under samma tid i Schweiz kom Jean Piaget (1896-1980) att utveckla olika teorier inom den intellektuella utvecklingen. Den sensomotoriska perioden hos ett barn, från nyfödd till två års ålder, utmärks av övningslekar och det symboliska tänkandet. Det åskådliga tänkandet från två upp till sju-åtta års ålder utmärks av så kallad regellek. Leken blir nu mer anpassad till
verkligheten och aktiviteter med regler blir mer konkreta (Jensen & Harvard 2009). Under samma tid studerade Erik Homburger Erikson (1902-1994) barnets känslomässiga utveckling. Han skrev att:
Lek är för barnet vad tänkande, planerandet och skissandet är för den vuxna, ett försöksuniversum där villkoren är förenklade och metoderna experimenterande, så gjorda misstag kan tänkas igenom och förväntningar prövas (Jensen & Harvard 2009, sid. 38).
Professorn i psykologi Lev Vygotskij (1896–1934) menade jämfört med de andra teoretikerna att barnen leker för att få ut sin frustration över de önskningar och behov som de inte fått uppfyllda. Han menade även att sociala regler i vardagslivet övas genom lek (Vygotskij, 1995). Leken blev avskild från yrkeslivet och nuförtiden förekommer lek bland annat på förskolor, skolor och fritidshem. Även under denna tid ändrades objekten i leken från att vara naturliga föremål såsom stenar, blad, sand och träföremål till färdigkonstruerade leksaker. I början var leksakerna gjorda av trä men det ändrades till andra material såsom plast, metall och annat. Dessutom blev tekniken något som ändrade även leksakerna, med tillkomst av radiostyrningar, robotar, spelkontroller samt enklare datorer för barn. Dataspel är också något som tillkom under denna period, till exempel Nintendo Wii, där spelarna utövade aktiviteterna fysiskt (Jensen & Harvard, 2009).
2.2 Vad är lek?
Knutsdotter Olofsson (2017) nämner att leken redan börjar på skötbordet med leende, skämt och lek, och att det leder till att barnet utvecklas. Leken är en mental inställning, alltså ett
förhållningssätt till verkligheten. Med detta menar Knutsdotter Olofsson (2017) att det som görs, sägs och tänks inte ska tolkas bokstavligt eftersom leken bör tolkas utifrån dess intentioner och
9
premisser. Leken ska inte alltid utgå från mål som ställer krav, utan vara mer frivillig och spontan. Barnen har möjlighet att uttrycka sina tankar, känslor och erfarenheter i leken. Detta är ett sätt att bearbeta barnets tankar från verkligheten både självt och tillsammans med andra (Knutsdotter Olofsson, 2003). Knutsdotter Olofsson (2003) nämner även att lek är väldigt komplext och paradoxalt. Författaren nämner att lek är något man inte behöver ge belöning, beröm eller applåder för. Lek finns oavsett dessa saker. Den upplevs inte endast på låtsas utan även på riktigt och som varande för evigt. Öhman (1996) skriver att alla människor har
erfarenheter kring lek vilket innebär att det finns lika många svar på vad lek kan innebära som det finns människor. Författaren nämner att det är genom leken barn utvecklas och lär. Barn lär sig att hantera sina känslor i leken och förskolan blir ytterligare en plats för barnen att testa på olika sorters lek.
Knutsdotter Olofsson (2009) nämner att den fria leken och lek har nästintill samma innebörd. I leken kan barnen leka fritt eller styrt, men oavsett detta är det ändå barnen själva som väljer ifall de vill leka eller inte. Barnens intresse, fantasi och behov styr deras lek och inget annat. Vidare nämner hon att den fria leken påbörjas av barn och inte av vuxna, detta just för att barnet inte ska känna sig bundet till att följa den vuxnes regler och inte kunna hantera leken själv. Pape (2001) håller med Knutsdotter Olofsson (2009) om att den fria leken är fri från pedagogernas styrning och planerade lekar. Det är genom den fria leken som barnen får möjlighet att leka socialt tillsammans med andra barn och får möjligheten att välja vilka barn man vill leka med. Däremot skriver Öhman (2003) att lek är fri oavsett de vuxnas inblandning eftersom man inte kan tvinga barnen att leka något de inte vill. Även när pedagogerna vill vara med i leken brukar barn visa om de inte vill att pedagogen ska delta, vilket görs genom att antingen säga till eller att barnet går ifrån. Lillemyr (2002) håller med Öhman (2003) där han påpekar att även ifall pedagogerna är med i leken kan leken från barnens perspektiv kännas som fri. Detta så länge leken fortsätter med samma regler som barnen skapat från början så att leken inte förstörs. Lillemyr (2013) skriver att barn engagerar sig i leken, vilket leder till att de utvecklas både själva och tillsammans.
Gemensamt utvecklar barn fantasin, hittar olika lösningar och uttrycker sina känslor med hjälp av leken.
2.3 Pedagogens roll i leken
Enligt Knutsdotter Olofsson (2003) ska pedagogerna stödja barnen i leken genom att bland annat uppmuntra, inspirera och utmana dem under lekens gång. I första hand ska det vara tillåtet från barnens sida att pedagogerna intar en roll i leken. Pedagogen har en viktig roll att utveckla barnen
10
med utgångspunkt från den utvecklingsnivå de befinner sig på. Författaren skriver vidare att den vuxna är som en modell i leken, som ett verktyg för att barn ska ha kännedom om hur man kan leka tillsammans med andra. Vidare nämner Knutsdotter Olofsson (2003) att genom att
pedagogen deltar i leken ökar möjligheten till att fler barn kan delta i leken, och barn som inte brukar vara med i leken kan delta. Däremot är det viktigt för pedagogen att veta när det inte passar att vara med i leken. Vissa gånger vill barn leka själva och ifred och detta måste den vuxna respektera och acceptera. Pedagogernas närvaro har en betydelse för barnen eftersom pedagogen ska vara redo att rycka in vid behov, hjälpa, ställa upp och inhämta material som barnen behöver för att utveckla deras lek och för att det inte ska uppstå konflikter.
Tullgren (2003) håller inte alls med om att det jämt är bra att pedagogerna deltar i barnens lek. Författaren beskriver att pedagogerna allt för ofta tar över och styr leken som barnen har skapat. Pedagogerna styr lekar som upplevs högljudda och väldigt aktiva till något som pedagogerna anser är mer passande. Däremot lyfter Knutsdotter Olofsson (2009) upp att den pedagog som medverkar i barns lek ska vara medveten och tänka på sitt förhållningssätt till barnen i leken. Med hjälp av pedagogen får barnen stöd och vägledning i hur olika rollekar och lekregler fungerar. Pedagogens närvaro och deltagande i leken är att försöka närma sig barns tankar och upplevelser, detta leder till att pedagogen blir en del av leken och en lekkamrat (Knutsdotter Olofsson, 1991). Lillemyr (2002) nämner att det är pedagogens uppgift att se till att det sker en utveckling hos barn, detta genom att hjälpa och stötta barn i leken för att de ska utvecklas och lära sig. Lillemyr (2013) betonar att det länge har pågått diskussioner kring hur mycket
pedagogen ska blanda sig i barns pågående lek. Vidare nämner hon att många anser att man ska vara försiktig i förhållandet till barns lek då den är värdefull och känslig för barn. Men samtidigt kan det vara omöjligt för pedagogen att inte lägga sig i barns lek då det finns ett ansvar som pedagogen måste följa när det gäller omsorg, utveckling och lärande. För en god lekutveckling behövs det en närvarande pedagog vid behov av stöd. Pedagogen behöver ta till sig kunskap och uppfattningar kring lekperspektiv för att hjälpa och stötta barns lärande med hjälp av leken. I förskolans läroplan (Skolverket, 2016) nämns det även att det är pedagogens uppdrag i förskolan att det sker ett livslångt lärande. Det står även att lek har stor betydelse för barns utveckling och lärande, och att verksamheten därför ska präglas av lek som passar för varje barns utveckling (Skolverket, 2016).
11
3. Tidigare forskning
I det här kapitlet redovisar vi olika utvalda studier som spelat en viktig roll för lekens betydelse. Vi har valt ut både nationella och internationella artiklar.
3.1 Internationell och nationell forskning
Elizabeth Ann Wood (2013) har skrivit en artikel som heter “Free choice and free play in early childhood education: troubling the discourse”. I artikeln lyfter hon fram vilka risker det kan finnas i den fria leken. Hennes studier har gjorts i England i en förskola där barn och pedagoger observerades. Woods (2013) studie syftade till att problematisera diskussioner om fri lek och barns fria val som sker i förskolan. Genom att observera tio barn och filma kunde hon besvara hennes frågeställningar. Hon ville se var pedagogerna befann sig under den fria lekens. Det hon kritiserar är när barn ska välja själva och deras handlingar vid situationer då de väljer fritt och leker fritt. Resultatet visar att det finns maktrelationer i barns lek och val. Många gånger sker det exkludering och konflikter i den valda leken utan vuxnas närvaro. Wood (2013) nämner att den vuxna måste ha full koll över det som sker i leken och även vara närvarande. Vuxna behöver vara medvetna om vilka nackdelar det finns i den fria leken och vilka maktstrukturer som finns i barns lek. Hon vill se fler pedagoger vara delaktiga i barns fria lek och att barn inte ska ha så många val och fria lekar utan vuxna som medverkar i leken.
Løndahl och Greve (2015) har genomfört en studie kring lärarens interaktion på förskola och fritidshem. Studien har gjorts under pågående leksituationer. Studien är gjord i Norge där forskarna har använt sig av videofilmning. Pedagogernas deltagande i leken har kategoriserats. De tre kategorierna är: 1) Övervakning, 2) Initiativ och inspiration, och 3) Deltagande och interagerande förhållningssätt. Forskarens lyfter upp följder av dessa förhållningssätt som pedagogerna använder sig av i förskolan. Det som Løndahl och Greve (2015) kom fram till var att leken varade under längre tid då pedagogerna var deltagande och interagerade i leken med barnen. Det skedde även mindre konflikter i förhållandet till då pedagogernas förhållningsätt var övervakande.
I en studie som genomfördes i Taiwan av forskaren Chia-Yen Tsai (2015) var syftet att undersöka pedagogernas deltagande i den fria leken. Chia-Yen Tsai studie hade även som syfte att utforska tidpunkten och strategier för förskollärarnas deltagande i barnens fria lek och vilka faktorer som påverkar förskollärarnas deltagande. Studien genomfördes genom intervjuer med förskollärare och observationer i Taiwan. Enligt Tsai (2015) intervenerar pedagogerna i barnens lek med olika
12
pedagogiska roller. Det framkommer att pedagogerna kan delta i leken, antingen som erövrare eller som en som utvecklar leken. Som pedagog kan man även vara till hjälp och stöd för de barn som inte leker med andra barn, vilket gynnar barnens utveckling på olika sätt, till exempel socialt. Anledningen till att pedagogerna deltar eller ingriper i barnens lek är för att det i regel inträffar konflikter eller brott mot lekregler. Tsai (2015) lyfter upp vikten av att vara positiv till barnens lek då barnen gärna bjuder in en i leken. Vidare menar Tsai att man som pedagog ska fundera på hur ens egna deltagandet i barnens lek kan ha för betydelse och påverkan för lekens innebörd.
Tigistu Weldemariam (2014) har genomfört sin studie i Sverige. Genomförandet gjordes i en svensk förskola där totalt åttio barn och tolv pedagoger deltog i undersökningen. Syftet med studien var att undersöka vuxnas spontana och naturliga interaktioner i barns lek samt vad det kan ha för påverkan för barns fria lek. Forskaren använde sig av observationer och videoinspelning. Forskaren använde sig av totalt sex lekhändelser. Lekhändelserna beskriver vad barnen leker med och hur. Händelserna beskriver även vad den vuxne gör, hur vuxna engagerar sig i barns lek och barnens reaktioner på lekarna. Det som bland annat hände var att vuxna flera gånger omedvetet avbröt barns lek. Weldemariam (2014) menar att vuxna har en ofrivillig kontroll över barns fria lek. Det visade sig att leken vid många sammanhang avbröts av vuxna och därför inte kunde fullbordas. Vid situationer då barn leker vid högre ljudnivå kan pedagogerna störas av det som uppfattas som oljud. Pedagogerna kan i sin tur be de lekande barnen att leka med något annat. Weldemariams (2014) studiens resultat visade att pedagogerna måste tänka sig för innan de engagerar sig i barnens fria lek. Weldemariams slutsats var att det kan vara positivt att avbryta en lek om det finns en pedagogisk avsikt med avbrottet. Dock gäller det att vara försiktig vid dessa avbrott av lek och reflektera kring vad som gynnar barnen och vad som kan ge negativa
konsekvenser. Den pedagogiska insatsen bör reflekteras innan pedagogerna väljer att avbryta barns fria lek. Det är viktigt att följa och respektera barnens egna lekregler.
I en översikt av genomförd forskning kring lek finns det flera studier som använt sig av
observationer och videoinspelning som metod. I en av artiklarna genomförs ett tilläggs metod av intervju. För att uppnå studiens syfte behöver vi närma oss pedagogernas syn och tankar kring den fria leken. Metoden som vi kommer använda oss av är intervjuer till skillnad från den tidigare forskningens metodval. Val av intervju är för att pedagogerna själva ska få möjlighet att sätta ord på sitt förhållningsätt, tankar, syn på samt deras roll i den fria leken.
13
I teoriavsnittet kommer vi att redogöra för det sociokulturella perspektivet och det
kommunikationsteoretiska perspektivet. Vår studie har Vygotskij som utgångspunkt, som är grundaren till det sociokulturella perspektivet, och Bateson, som är grundaren till
kommunikationsteorin. Vi kommer även att lyfta upp Knutsdotter Olofssons lekteori som rör sig inom ett kommunikationsteoretiskt perspektiv, då hon inspireras av Batesons teori. Enligt
Lillemyr (2013) handlar dessa teorier om människans möjlighet att utvecklas genom samspel med andra, vilket vi anser är relevant för vår studie.
4.1 Sociokulturellt perspektiv
Det sociokulturella perspektivet är ett perspektiv på lärande av mänsklighetens tänkande och handlande utifrån individ och grupper, det vill säga utifrån uppfattningen om sig själv och andra människor. Detta perspektiv anses vara av stor betydelse för människans utveckling (Säljö, 2000). Vi valde Vygotskijs sociokulturella perspektiv som utgångspunkt för denna undersökning då vi tror på människans möjligheter att kunna lära sig och utvecklas i samspel med andra. Enligt Vygotskij handlar sociokultur mer om fokus på individen i en grupp, det är en tydlig förklaring kring tankar och beteende. Han menar att individen aldrig är ensam och han tror att alla människor är unika (Vygotskij, 1995). Vidare menar Vygotskij (1995) att lärandet sker via interaktioner med människor. Han menar även att i ett sociokulturellt perspektiv är det den sociala omgivningen som är viktig för individens lärande och utveckling.
4.1.1 Den proximala utvecklingszonen
Den proximala utvecklingszonen är skillnaden mellan vad en människa kan göra med och utan hjälp. Vygotskij bedömde att barn tittar och följer vuxnas beteende. Barnet kan utvecklas om det får göra uppgiften med rätt stöd och vägledning. Den proximala utvecklingszonen kan definieras som den zon där målet för lärandet ligger på en nivå som är för hög för att ett barn ska klara det på egen hand, men som ett barn klarar när det får vägledning och stöd (Vygotskij, 1995).
Utvecklingszonen kan även ses som den zon inom vilken individen är mottaglig för stöd från en kompetent person (Säljö, 2000).
14
Kommunikation är ett viktigt begrepp när det kommer till lek såväl som samspel.
Kommunikation är en symbolisk process där man överför information, delar erfarenheter och tar emot verbala samt icke verbala uttryck för att skapa meningar mellan människor.
Kommunikation har två viktiga aspekter:
- Innehåll som handlar om något, det vill säga känslor, kunskaper och så vidare. - Relationer mellan människor det vill säga makt, tillit, acceptans med mera.
Kommunikation är något som hela tiden skiftar. Den är föränderlig och mångsidig. Meningen som förmedlas kan antingen överföras genom digital kommunikation, via verbala uttryck eller genom analog kommunikation, det vill säga via icke-verbala uttrycka såsom kroppsspråk
(Lillemyr, 2013). Den amerikanska socialantropologen Gregory Bateson var den som utvecklade kommunikationsteorin om lek och fantasi. Han poängterar att leken är en kommunikation på flera plan. Det faktum att barnet kan kommunicera på flera plan är en bra förutsättning för att kunna vara med i leken. En viktig faktor är att barnet kan kommunicera på metaplan, det vill säga att barnet signalerar att detta är lek. En viktig sak är också att barnen måste kommunicera vad lek är och på vilka villkor leken ska utföras (Lillemyr, 2013).
4.2.1 Leksignaler och lekens ram
Inom kommunikationsteorin är leksignaler ett centralt begrepp. Gregory Betsson fann att människor och djur har samma signaler när de kommunicerar. Aporna som han studerade
använde sig av en signal för att tala om att det som sker är lek och inget annat. Denna signal kom senare att kallas för leksignal. Att signalera att det som händer vid ett visst tillfälle är lek används även på samma sätt av människor under lekens gång (Jensen, 2013). Leksignalerna utvecklas i den sociala samvaron och är kulturellt överförda. För att barn ska kunna samspela i lek ska de först kunna förstå leksignalerna och använda sig av dem. Den vuxna måste ha kännedom om barns lek och handla och agera utifrån förståelsen av huruvida något händer på allvar kontra när det anses göras på skoj (Jensen & Harvard 2009).
De som är med i leken signalerar att det finns en skillnad mellan fantasi och verklighet. Då barnen leker och signalerar innebär det att de lever sig in i en fantasivärld och att det är där de är, och inte i den verkliga världen. Gränsskillnaden mellan dessa världar kallar Bateson för ram. Principerna skiljer sig åt då man befinner sig innanför ramen respektive utanför den (Jensen, 2013).
15
här barnet testar gränserna mellan att göra saker i sin fantasi kontra att göra dem i verkligheten. Leken blir ett sätt för barnen att bearbeta sin tillvaro, och därför ska den vuxne lämna tid och utrymme för barnets lek (Jensen, 2013). Det är viktigt att veta när leken är på riktigt och när den är på låtsas. Inom den ram som leken utspelas i kan barnet testa allt som är omöjligt och otillåtet att göra i verkligheten. Man kan använda sig av uttryck som "nu ska jag äta upp dig" (Jensen & Harvard 2009). Barn brukar kommentera i leken vad som innefattar ramen och vad som inte innefattar ramen. Det är då det är viktigt att lyssna in barnen och se vad de accepterar i leken och vad som inte är acceptabelt (Jensen,2013).
4.2.2 Sociala lekregler
För att leken inte ska misslyckas måste barnen hålla sig till tre sociala regler. Knutsdotter Olofsson (2003) har formulerat dessa tre sociala lekregler efter inspiration från Bateson. Den första sociala lekregeln är samförstånd, vilket innebär att man är enade om att man leker och vad leken innehåller. Den andra är ömsesidighet, vilket innebär att man leker på en jämställd nivå utan att tänka på styrka och ålder hos de deltagande. Den tredje är turtagande, det vill säga att de som är med i leken turas om att styra leken och göra saker i omgångar så att alla får lov att testa på (Knutsdotter Olofsson, 2003). Knutsdotter Olofsson (2003) nämner att sociala lekregler är grunden för att se om ett barn kan leka eller inte. De barn som inte kan rätta sig efter lekreglerna kan tvinga andra barn att göra saker i leken mot deras vilja. Det barn som har social kompetens har de sociala lekreglerna inlärda och har förståelse för hur de ska användas, och det vet hur man behandlar andra och förstår allmänna lekregler. Lek och sociala kompetens går hand i hand och kan inte skiljas åt. Genom social kompetens kan man leka och genom leken ökas den sociala kompetensen. Knutsdotter Olofsson (2003) lyfter upp att det är med hjälp av lek som man kan nå barn som dragit sig undan kontakt och social närvaro. Det finns många barn som kallas för “problembarn” som inte kan leka och inte har den kunskapen, speciellt inte när det gäller de sociala lekreglerna. Därför vill inte andra barn leka med dessa barn. Det är dessa barn som behöver handledning och stöd för att kunna behärska dessa lekregler.
16
5. Metod
Syftet med studien är att undersöka pedagogernas syn på och roll i den fria leken. För att uppfylla syftet och besvara frågeställningarna har vi använt oss av kvalitativ metod. Alvehus (2013) nämner att kvalitativ metod har ett intresse för bakomliggande meningar. Författaren påpekar att denna forskningsmetod har som mål att åstadkomma en djupare förståelse av ett fenomen med hjälp av teorier och tidigare forskning. På grund av att vi vill undersöka pedagogernas syn på och roll i den fria leken finner vi att det är lämpligt att använda sig av intervju som metod.
5.1 Urval
Intervjupersonerna bestod av fyra förskollärare som jobbade på samma förskola men på olika avdelningar. Två av de intervjuade har haft erfarenhet av att jobba i förskolan minst tio år, och de två andra är nyexaminerade med ett års erfarenhet. Förskolan som vi valde att intervjua
förskollärarna i är en förskola som en av oss studenter har jobbat på. Vi valde att använda oss av snöbollsmetoden som innebär att man frågar personer i ens närhet om att delta i studien. Det finns en fördel med denna metod är att urvalet av deltagare sker ganska snabbt. Det finns även en nackdel med denna metod, nämligen att deltagarna känner varandra väl och därför kan komma fram till ganska likartade slutsatser (Alvehus, 2013). Eftersom det slumpmässigt blev stora skillnader på förskollärarnas erfarenheter såg vi inte att den sistnämnda nackdelen skulle få nämnvärd betydelse i vår studie, då personalen inte har jobbat med varandra länge och
förmodligen inte har hunnit påverka varandra i frågor som vår studie undersöker i någon större grad. Intervjupersonerna ges fortsättningsvis i denna studie fingerade namn. De namn vi valt att använda är: Maja, Dina, Hampus och Alex.
5.2 Etiska överväganden
Förskollärarna på förskolan fick information via mejl om studiens syfte där även
samtyckesblanketten skickades med. Samtyckesblanketter skrevs under på plats innan respektive intervju påbörjades. Innan intervjun påbörjades fick förskollärarna information om inspelning och att den intervjuades riktiga namn inte kommer skrivas ner, och att svaren på intervjuerna kommer att behandlas anonymt. Vidare fick förskolläraren information om att insamlingsmaterialet endast kommer att användas för studiens undersökning.
17
Det finns fyra huvudkrav enligt etiska principer för att genomföra en undersökning vilket vi följt. Dessa kallas informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att deltagarna får informationen på vad studien syftar till att
undersöka. I studien är det även viktigt att deltagarna får information om att de när som helst kan välja att avbryta sitt deltagande i intervjun. Samtyckeskravet innebär att de personer som deltar ger ett samtycke om de vill delta i form av till exempel en samtyckesblankett som de skriver under. Konfidentialitetskravet betyder att deltagarna får upplysning om att allt som sägs och skrivs ner är anonymt och att det inte ska spridas. Nyttjandekravet innebär att den informationen som samlas in genom studien endast ska användas för denna studie (Johansson & Karlsson 2013).
5.3 Genomförande
Vi intervjuade fyra förskollärare. Det ställdes tolv frågor till varje förskollärare som deltog i intervjun. Syftet med frågorna som vi ställde var att närma oss pedagogernas tankar och uppfattningar kring den fria leken i förskolan. Patel & Davidsson (2011) nämner att kvalitativa intervjuer grundar sig i att de som intervjuar och blir intervjuade har ett samtal kring de
intervjufrågor som finns till hands. Intervjun ägde rum i förskolans planeringsrum där vi studenter tillsammans med enskild pedagog satt och genomförde intervjun. Samma frågor ställdes till samtliga pedagoger som intervjuades. Intervjun spelades in med en diktafon, därefter transkriberades intervjun. Val av diktafon gjordes eftersom det var tolv frågor som ställdes (se bilaga 2), och det hade varit svårt att hinna få med all information som fanns i svaren genom att enbart anteckna.
Alvehus (2013) nämner att man med hjälp av ljudinspelning kan få komplett och ordentlig information när det kommer till att transkribera materialet. Varje intervju tog cirka tjugofem till trettio minuter.
Samtliga deltagare godkände ljudinspelningen och skrev under samtyckesblanketten på plats innan vi påbörjade intervjun. Från allra första början diskuterade vi och kom fram till femton frågor som vi skulle ställa utifrån studiens ämnesområde och syfte. Därefter tog vi bort tre av frågorna då vi ansåg att de inte var relevanta för vårt ämnesområde.Den tolfte frågan var öppen där pedagogerna fick lyfta upp något som dök upp under samtalets gång. Intervjun av
pedagogerna genomfördes enskilt och inte i grupp eftersom vi inte ville att pedagogerna skulle bli påverkade av varandras svar. Under tiden vi intervjuade pedagogerna var det en av oss som ställde frågorna och den andra skötte ljudinspelningen och antecknade.
18
Dagen efter satt vi ner och transkriberade materialet som vi samlat in. Alvehus (2013) nämner att det första steget i analysen är att ha ett färdigt transkriberat material av intervjun, där tal där endast ord och inte ljud transkriberas. Vi har inte används oss av skriva ut hela intervjun där pauser och medhållande ljus som (aha, mm, hm) utan enbart ord.
5.4 Analysmetod
Efter genomförandet av intervjun satt vi gemensamt och transkriberade intervjusvaren på datorn. Efter transkriberingen gick vi igenom intervjusvaren, där även de teoretiska perspektiven var valda och fastställda. Utifrån studiens syfte valdes teorin och utifrån teorin valdes kategorier som sedan analyserades.
Vi kom fram till sex kategorier som passade till teorin utifrån intervjusvaren. Kategorierna döptes efter intervjufrågorna och teorin. Kategorierna markerades med sex slumpmässiga färger på datorn. De kategorier som valdes döptes till och kopplades till teorin:
1) Den fria leken som barns egen värld - kopplad till kommunikationsteorin (röd färg) 2) Utveckling och lärande i den fria leken - kopplad till den sociokulturella teorin (blå färg) 3) Tid och avbrott i den fria leken - kopplad till kommunikationsteorin (grön färg)
4) Pedagogernas roll i den fria leken - kopplad till kommunikationsteorin och den sociokulturella teorin (brun färg)
5) Pedagogerna som stöttande i leken - kopplad till kommunikationsteorin (lila färg) 6) Hinder eller möjlighet i den fria leken - kopplad till kommunikationsteorin (orange färg) Därefter började vi sortera in intervjusvaren i dessa kategorier genom att klippa och klistra och markera intervjusvaren med samma kategorifärg. Vissa frågor liknade varandra och gick in i varandra, vilket vi noterade efter att ha markerat intervjusvaren. De frågor och svar som inte användes i vår analys raderades bort från datorn.
19
6. Resultat och analys
Analysen av resultaten är indelad i sex rubriker. I analysen tolkar vi vårt resultat och kopplar samtidigt detta till teorier. Vi presenterar sex olika rubriker gällande den fria leken. Varje rubrik inleds med en sammanställning av respondenternas svar. Pedagogerna som intervjuats benämns som Maja, Dina, Hampus och Alex i analysen.
6.1 Den fria leken som barns egen värld
Pedagogernas syn är ganska lika där de är enade om att den fria leken ska bestämmas och styras av barnens egen vilja. Jensen (2013) nämner att lek inte ska tvingas på utan den ska ske med barns fria val och intresse som utgångspunkt. Med detta menas att barnet leker frivilligt och inifrån. Barnet känner sig roat i leken när tid och utrymme ges för deras lek. I leken tar sig barnet ledigt från verkligheten och kan vara sig självt. Genom leken bearbetar barnen sitt välmående på ett sätt som de inte alltid kan göra på egen hand utanför leken. Kommunikationsteorin betraktar barns lek som en egen värld som byggs upp av det sociala och kulturella synsätt, vilket innebär att barns fantasi styr lekens gränser och möjligheter och inte den vuxna (Jensen, 2013). Detta kunde vi även se i pedagogernas svar där de var enade om att den fria leken innehåller regler och möjligheter som skapas av barnen och inte av den vuxna, vilket även kommunikationsteorin poängterar. Nedan följer två exempel på intervjusvar som gavs av förskollärarna:
Fri lek är när barnen får själva välja och bestämma själva över deras lek med deras egna regler i deras lilla värld. Den fria leken är barnens egna värld av fantasi (Hampus).
När det är helt fritt utan vuxnas regler. Det är barnens värld där barnen själv får välja vad dem vill leka. Fria leken ska få ett eget utrymme för att det är i leken barnen bearbetar det de varit med om och där de kan använda sin fantasi (Alex).
Dina som var en av de som blev intervjuade menar att den fria leken inte innebär att den ska vara fri från vuxnas deltagande för att den ska kunna kallas för fri lek. Dina uttryckte det på följande sätt:
Fri lek är organiserad av barn, även om vi vuxna är med i leken kan det fortfarande kallas för fri lek. Barnen styr och väljer själva deras val av lek utan att en vuxen ska ta över och styra. Vuxna ska följa lekreglerna med (Dina).
Knutsdotter Olofsson (1996) poängterar, i samstämmighet med ovan nämnda pedagogs uttalanden, att den fria leken inte måste betyda att den är fri från pedagoger. Den fria leken innebär att den ska styras av barn och vara fri från sådant som stör leken. Det behövs en
20
närvarande pedagog om den fria leken ska kunna utvecklas. Den närvarande pedagogen ska skapa lugnet. Det är genom pedagogen som barnen ska stöttas i språket och leksignaler. Knutsdotter Olofsson (1996) poängterar även att innebörden av att delta i den fria leken som vuxen även innebär att man ska ta del i, och ta till sig, barns lekregler, samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Detta gäller för en vuxen såväl som för ett barn.
6.2 Utveckling och lärande i den fria leken
Enligt Säljö (2000) har skolans arena en avgörande roll för barnets sociala utveckling. Barnet erbjuds här möjlighet att utvecklas i en miljö där olika resurser görs tillgängliga för barnet. Genom samspel med andra människor utvecklas man själv. Genom leken lär sig barnen samspela med personer i sin omgivning. Språkinlärningen och kommunikationen utvecklas även via sociala sammanhang. Genom olika former av språkliga uttryck som barnet träffar på och tar till sig i samspel med andra sker en inlärning av språket. Vygotskij (1995) anser att det är i leken barn reproducerar det de redan varit med om och det som de har sett. Det är en kreativ
bearbetning av barns upplevelser och intryck från deras omvärld som utspelas i leken. Samtliga förskollärare hade en uppfattning om vilken utveckling och lärande som sker genom leken. Det mest centrala begreppet som samtliga förskollärare nämnde var den sociala utvecklingen, som har störst betydelse för barns fria lek. De nämner även att det är en utveckling av barns
bearbetningsprocess. Nedan redovisas förskollärarnas intervjusvar som berör utvecklingen och lärandet som sker i den fria leken.
I leken utvecklar barnen främst den sociala biten. Barnet utvecklar och lär sig främst med varandra och genom varandra. Allting är lärande. Leken hjälper barnen att bearbeta deras känslor för att utvecklas. De lär sig olika språk. De lär sig av varandra och det är då som nya kunskaper utvecklas. Genom att jag observerar barnen i leken kan jag se vilka barn som utvecklas och lär sig. Men det är svårt att se det som barnens utvecklas i om man inte observerar barnen i leken. Det är lättare att se utvecklingen i planerade aktiviteter än i den fria leken (Maja).
Den fria leken är den bästa metoden för att barn ska utvecklas i olika områden. Samarbete, samspel, språk och lekregler. Barn utvecklar deras känslor genom den fria leken. Genom den fria leken sker en utveckling på ett roligt sätt. Den sociala biten, sociala färdigheter, sociala kompetenser, allting, turtagning, lära sig vad en bra kompis är. Barnen leker utan att vara medveten om deras utveckling och framsteg men det är vi pedagoger som ser den utvecklingen i den fria leken genom att observera, vilket är svårt att göra när barnen leker fritt (Hampus).
21
Tre av förskollärarna nämner att de genom iakttagelser samt observationer av barnen kan se den utveckling som sker hos barnen genom den fria leken. De anser att det är viktigt att vara
medveten om barns utveckling för att se var barnen befinner sig utvecklingsmässigt, men det är enklare att göra under planerade aktiviteter än i samband med den fria leken. Jensen (2013) refererar till Knutsdotter Olofsson där hon nämner vikten av att ha kompetenta pedagoger som har förståelse kring barns fria lek och vilken utveckling som sker i barns fria lek. Dina lyfter däremot upp att det är enklare att se barnens utveckling genom den fria leken och inte genom planerade aktiviteter. Dina uttrycker det på följande sätt:
Det kan vara krystat av barnen att göra saker som vi vill att de ska göra för att uppnå vårt syfte och mål som vi satt. Men det är i den fria leken som barnen kan få möjlighet att utvecklas i den nivån de befinner sig i och tillsammans med andra (Dina).
I exemplen ovan kan man även se en koppling till Vygotskij där han nämner att barn lär och utvecklas bäst i leken i vilken de lär sig med varandra och av varandra i sociala sammanhang (Vygotskij, 1995).
6.3 Tid och avbrott i den fria leken
Även om förskollärarna belyser vikten av den fria leken och dess betydelse för barns utveckling i förskolan så framkommer det att det inte finns så mycket tid till den fria leken. Fri lek avslutas oftast hastigt utan att det sker en förvarning eller ges tid för barnen att förbereda en avslutning av leken i lugn och ro. Detta trots förskollärarnas medvetenhet om hur viktigt det är att ge barnen tid och att inte plötsligt avbryta leken för att genomföra dagsrutiner och planerade aktiviteter. Det framkommer av intervjuresultaten att förskollärarna brister i både att ge mer tid för den fria leken och att avsluta barnens lek på rätt sätt. Jensen (2013) lyfter upp att leken kan ses som en
terapiform där barnet behöver bearbeta upplevelser, och därför behöver den vuxna ge tid och utrymme för leken. Leken ska avslutas när barnet känner sig redo för det och inte plötsligt av den vuxna i stunden. Oftast avslutas barns lek genom att den vuxna meddelar att det är dags att avsluta leken (Jensen, 2013). Nedantill följer två av förskollärarnas intervjusvar:
Tid för den fria leken finns men mycket tid kan jag inte säga att det finns men kanske en timme dagligen men annars har vi organiserade och planerade lekaktiviteter. Många gånger ser jag att barnen inte hinner avsluta det de gör, då det finns andra rutiner som vi måste följa. Ibland kan barnens lek avbrytas av varandra och ibland av den vuxnas styrning (Maja).
22
Det finns tyvärr inte så mycket tid till fri lek. Det är massa annat som tar plats som planerade aktiviteter, rutiner som måltider, samling, idrott och toalettbesök. Jag brukar berätta för barnen att det är dags att avsluta deras lek ungefär tio minuter innan. Men många gånger glömmer man bort att göra det och jag vet att vissa barn får utbrott när de inte får avsluta deras lek (Alex).
Hampus nämner däremot att det finns många tillfällen där leken avbryts av barnen sinsemellan och inte av den vuxna, oftast avbryts den av barn som behöver lära sig leksignaler. Något som även Knutsdotter Olofsson (2003) nämner är att det krävs det tre sociala lekregler för att leken ska flyta på och fungera utan avbrott av deltagarna. Barnen ska leka i samförstånd med varandra, de ska visa varandra respekt genom ömsesidigt samspel, och de ska turas om i leken.
6.4 Pedagogernas roll i den fria leken
Pedagogerna som intervjuades var överens om att den fria leken kan ske utan att pedagoger behöver delta, men att en pedagog ska vara närvarande och finnas som stöd. Inom den proximala utvecklingszonen kan ett barn med rätt stöd och vägledning utvecklas och följa vuxnas
beteenden. Ett barn kan klara det med handledningen av en vuxen eller i samarbete med andra barn, och det har visat sig att barn har kommit längre i utvecklingen än andra på detta sätt (Vygotskij, 1995). Detta anser även tre av förskollärarna som blev intervjuade i studien. Pedagogerna betonar att en aktiv vuxen närvaro kan vara av betydelse för barnen. Nedan följer två exempel av förskollärarnas intervjusvar:
Min roll är att vara aktivt närvarande, observera, ser vad som sker i barnens lek, vad som tas upp och vilka ämnen tas upp av barnen. Utifrån min erfarenhet har barnen velat att jag ska vara med i deras lek och följa deras regler (Hampus).
Jag kan vara med för att till exempel stärka ett barns identitet och självkänsla eller vara som stöd. Jag ska alltid observera och lyssna på barnens samtal för att se att barn utvecklas, för ibland kan det vara svårt att se det i andra organiserade aktivitet. Det finns tysta barn som inte
deltar(engagerar) i samling och annat och de säger ingenting, därför är det viktigt att finnas där som stöd för dessa barn (Dina).
De vuxna ska vara potentiella förebilder för barnen. Om pedagogerna inte visar engagemang och inte stimulerar leken blir det inte så mycket lek för barnen, även om lekmiljön i sig har bra förutsättningar för lek. Det är personalen som ska se till att barnen får stöd i leken, och detta är något som de intervjuade pedagogerna poängterade. Som vuxen ska man ofta delta i barnens lek på deras villkor. Om en pedagog är med och leker och håller i de sociala lekreglerna samt stöttar barnen blir pedagogen mer eftertraktad av barnen (Jensen & Harvard, 2009).
23 Här nedan följer förskollärarens intervjusvar:
Det brister i verksamheten när det blir brist på personal då det är viktigt att tänka på barnets säkerhet om en fara eller olycka tillkommer. Därför är det ibland svårt att delta i leken. När vi planerar in fri lekstunder är det på grund av att det behövs en arbetsmässig avlastning för verksamheten. Vilket innebär att barnen får möjlighet att leka fritt utan en vuxens deltagande. Detta är även för att vuxna inte räcker till att delta i leken (Alex).
Jensen och Harvard (2009) nämner att enligt kommunikationsteorin ska pedagogen vara med och stötta i leken, men även delta. Alex intervjusvar visade att det inte alltid fanns möjlighet till att delta på grund av personalbrist och att personalen inte räckte till. Alex menade att man även behöver se till barnens säkerhet när det är färre vuxna och att man därför blir mer en närvarande pedagog än en deltagande pedagog.
6.5 Pedagogerna som stöttande i leken
Samtliga förskollärare håller med om att det är en fördel att vara stöttande i leken, men att det även är viktigt att barnen kan klara av en utmaning tillsammans med en vuxen för att de ska kunna utvecklas både socialt och kulturellt. Dock lyfter pedagogerna upp att det dessutom kan bli ett hinder när en förskollärare är med och stöttar i leken. En del barn förstår sedan tidigare
lekkoderna och vet därför redan hur man ska leka, och då kan en fri lek utan en vuxen fungera. Vygotskij (1995) skriver om den proximala utvecklingszonen som innebär lärande som sker i samspel med omgivningen. Lärande är inte en individuell process utan handlar om interaktion mellan den som lär sig och hens omgivning. Pedagogerna Dinas och Hampus resonemang kan sägas utgå från teorin om den proximala utvecklingszonen. De bedömer att lärande är en viktig komponent i den fria leken och att det är de vuxna som har den viktiga rollen att hjälpa, handleda, stimulera samt inspirera i den fria leken. De menar även att förskolläraren ska ge barnen nya idéer liksom stötta barnens egna idéer för att de ska utvecklas på ett lustfyllt sätt.
Nedan följer två exempel av förskollärarnas intervjusvar:
Jag kan ses som möjlighet för att stötta barn som inte kan leka i leken men ett hinder för barn som redan kan lekkoder och vet hur de ska leka. Men oftast kan man se på barn som inte vill ha med en vuxen i leken och därför är det viktigt för mig att inte stanna kvar i leken (Dina)
Kan vara både och. Ska den vuxna ta över och styra i leken blir det ett hinder. Det har även med vilken förhållningssätt den vuxna har gentemot barnet, vilket kan även ses
24
som hinder eller möjlighet. Möjligheten kan vara att barnen känner sig trygga i leken vid vuxnas närvarande i leken. Barn som har svårt att leka kan stärkas via en vuxens
deltagande i leken. Det är en process för vissa barn och vi vuxna måste se till att tillfredsställa deras behov för att förstärka och utveckla de (Hampus).
Pedagogen bör dock se till att barnet utvecklas genom att själv ta på sig olika roller och på det sättet bredda utvecklingszonen. Denna utvecklingszon är en förutsättning för samspelet inom det sociokulturella perspektivet. Det gäller både barn sinsemellan men även i samspelet mellan den vuxne och barnet (Jensen & Harvard, 2009). Detta är något som man även kan se av exemplen ovan av pedagogernas intervjusvar, där barnen tillsammans med stöd från en vuxen utvecklar sitt lärande i leken.
Det är även viktigt att pedagogen är med under en sammanhängande tid i leken, eftersom leken oftast upphör när pedagogen går ifrån mitt i en lek (Jensen & Harvard, 2009). Men enligt Alex och Maja ska pedagogen stötta barnen i leken vid behov, men de menar att de vuxna inte ska stanna kvar i leken utan endast ge stöttning, för att sedan ta sig ur leken igen. Detta är för att barn ska utvecklas med hjälp av varandra och lära sig av varandra. Även vid konflikthantering nämner de att det kan vara bra för barnen att i första hand försöka lösa det själva innan en vuxen lägger sig i. Något som även Jensen & Harvard (2009) nämner är att en annan viktig uppgift för en pedagog är att hjälpa barnen att genomföra leken på det sätt som de tänkt sig, till exempel genom att ordna fram material av olika slag. Ibland behöver barnen en knuff för att få fart i leken (Jensen & Harvard 2009).
6.6 Hinder eller möjlighet i den fria leken
Enligt kommunikationsteorin är det bra att en pedagog är med i leken och stöttar, då det blir mindre konflikter samt bättre förutsättningar för själva leken (Jensen, 2009). Pedagogerna som intervjuades i studien ansåg att det kan vara en fördel att en vuxen är med i leken, men att den vuxna istället kan bli ett hinder om den inte utgår från barnets villkor och lekregler. Ibland kan en lek inte ge de resultat och utövande som önskats, då är det extra viktigt att ändra lekens riktning för att det ska kunna bli en lek som fungerar. Respondenterna ansåg att det inte utgör ett problem att pedagogen är med i leken såvida den inte tar över leken.
Nedan följer två exemplar av förskollärarnas intervjusvar:
Möjligheten i den fria leken beror på förhållningssättet gentemot barnen och från den vuxna. För leker man på barnets nivå och med i leken i barnets nivå då låter man barnet styra. Det kan även vara bra att vara med i leken som vuxen då barnen kanske har svårt att påbörja en lek (Alex).
25
Det är en fördel att vara med i leken och inte ett hinder om det är barnets villkor. Då när en vuxen är med i leken får man bättre kontakt med barnen och barnen kan tycka det är roligare när en vuxen är med och stöttar (Maja).
Fri lek innebär inte alltid att barnen får leka utan närvaro av en vuxen, men den vuxna ska finnas med för att kunna ingripa och delta om behov av detta uppstår. Speciellt i stora barngrupper behöver barn ha vuxna som trygghet och stöd när de leker. Den vuxna ska inte styra leken utan stödja så att barnen i lugn och ro får utveckla vad de tänkt sig. Resultat som erhålls av att en pedagog är med i leken är bättre sammanhållning i barngruppen och att barnen lär känna varandra mycket fortare (Jensen & Harvard 2009). Något som Dina uppmärksammade under intervjun var att barngrupperna hade blivit alldeles för stora vilket gjorde att hon många gånger gick in i leken för att styra in den på rätt väg, stötta och se till så att barnen inte hamnade i konflikt. Men hon sade att det oftast blir att hon gör snabba ryck in i leken och att hon därefter går vidare till andra barn just för att barngrupperna är för stora och att hon inte räcker till. Något som även Jensen (2013) nämner är att enligt kommunikationsteorin så är det viktigt att en pedagog är med och stöttar i leken för att det inte ska uppstå konflikter mellan barn.
6.7 Sammanfattning
Personerna som vi intervjuade var eniga om att den fria leken ska bestämmas och styras utifrån barnens egen vilja. Det rådde också samstämmighet om att det behövs en närvarande pedagog som finns med och stöttar, ifall den fria leken ska kunna utvecklas. Pedagogens roll i leken är att följa barnens lekregler, turtagning, ömsesidighet och samförstånd. Dessa lekregler ska följas av både vuxna och barn för att leken ska kunna genomföras på ett bra sätt.
Intervjusvaren visar även att pedagogerna är medvetna om att barn utvecklas i den fria leken, även om de intervjuade anser att det är enklare att se och följa barnens utveckling genom planerade aktiviteter.
Samtliga pedagoger som intervjuades lyfte upp att den fria leken oftast avslutas hastigt av pedagogerna utan att ge barnen förvarning. Detta leder till att barnen inte får möjlighet att kunna avsluta leken i lugn och ro. Det görs så trots att olika teoretiker, till exempel Jensen (2013), menar att leken ska avslutas när barnet känner sig redo för det och att förvarning av den vuxna ska ske i god tid. Respondenterna förstår vikten av att finnas med som stöd i leken, men menar att det inte alltid finns tid för det. Den fria leken har blivit en tidsmässig möjlighet till avlastning för pedagogerna, då det är brist på personal eller när personalen ska ha sina raster.
26
7. Slutsats och diskussion
I detta avsnitt kommer vi att presentera och diskutera våra resultat i förhållandet till
forskningsstudier som gjorts tidigare inom detta fält. Syftet i vår studie har varit att undersöka pedagogernas syn på den fria leken och deras roll i, och relation till, den. Det har vi gjort genom att besvara tre frågeställningar. Frågeställningarna som vi valde ut var: ”Vad är fri lek enligt pedagogerna på förskolan?” ”Vilken roll anser sig pedagogerna att de ska ha i den fria leken?”, samt ”Vilken utveckling och vilket lärande sker enligt pedagogerna i den fria leken?”. Vi
kommer även att diskutera resultatet i förhållande till vår kommande yrkesroll i förskolan. Detta kapitel kommer att avslutas med förslag till fortsatt forskning.
7.1 Resultatdiskussion
Pedagogernas intervjusvar visar att de har en uppfattning vad den fria leken innebär. De betraktar den fria leken som barnens egen lek, som ska styras och bestämmas av barnen själva och inte av vuxna. Detta synsätt stämmer överens med Knutsdotter Olofsson (2009) som skriver att det är barns intresse, fantasi och behov som ska styra den fria leken och inte vuxna. Även Pape (2001) är inne på samma linje, nämligen att den fria leken ska planeras in och styras av barn och inte av pedagoger. Något som lyftes upp av pedagogerna vid intervjuerna var att den fria leken mycket väl kunde innehålla en pedagog, men att pedagogen inte skulle styra leken utan endast följa de regler som hade skapats av barnen. Det synsättet delas av Lillemyr och Öhman (2003), som skriver att en lek fortfarande kan kallas för en fri lek trots att pedagoger deltar, men bara så länge leken fortsätter till innehåll, struktur och regler på det sätt barnen bestämt, och att något av detta inte ändras på grund av pedagogernas deltagande.
Samtliga intervjuade pedagoger framhåller den stora betydelsen av den fria leken för barns utveckling och lärande, vilket även det lyfts upp i läroplanen för förskolan (Skolverket 2016). I den nämns det att leken har betydelse för barns utveckling och lärande. Det mest centrala som pedagogerna lyfte upp i intervjuerna var att utveckling och lärande sker i sociala sammanhang, genom att barnen leker tillsammans och lär sig av varandra. Pedagogerna ansåg att utveckling och lärande sker hela tiden även om man inte kan se det direkt. Det lyftes också upp att det är lättare att se utveckling och lärande i de planerade aktiviteterna än i den fria leken, då den
sistnämnda oftast är fri från vuxna. Men pedagogerna uppgav att de stöttar och hjälper barnen vid behov. Lillemyr (2013) nämner vikten av att pedagogerna har förståelse för den fria lekens
27
betydelse för barns utveckling och lärande. Genom att pedagogerna stöttar och hjälper barnen kan de utvecklas och lära sig. Tsais (2015) studie visar att pedagoger deltar eller ingriper i barns fria lek vid konflikthantering, brott mot regler eller vid tillfällen då det ska påbörjas en pedagogisk insats. Pedagogerna är närvarande i leken i det uttalade syftet att stödja barnens utveckling och lärande. Weldemariam (2014) poängterar i sin studie att även de avbrott som sker i barns fria lek kan ha en positiv utveckling hos barnen. Konsekvensen av vuxnas ingripande kan dock bli att barnen inte vill fortsätta leken och att barn förlorar viljan att frivilligt ta initiativ till lek och att komma på egna lekar.
Vi anser att frågan om barns fria lek kan ses ur flera perspektiv. Man kan se det som att barnen leker för att de vill göra det, och att det inte hela tiden behöver sättas ord på allt de gör och vilket lärande de får ut av det. Barnen leker för att de tycker det är roligt, och tänker inte på vilken utveckling och lärande som sker i deras lek. Som pedagog kan det vara skönt att det är så, eftersom det många gånger kan det finnas en press på barnen från pedagogernas sida gällande de planerade aktiviteterna som ska sträva efter att nå olika mål och syften. Vår åsikt kring detta har stöd i Knutsdotter Olofsson (2003), som nämner är att leken ska vara frivillig och spontan utifrån barnets vilja, vilket innebär att det inte alltid behövs sättas mål och höga krav för leken. Barnen leker utan att tänka på vilken utveckling som sker i deras lek.
De intervjuade pedagogerna lyfter fram att deras roll i leken mest är som observatörer och närvarande men inte som deltagare. De anser att barnen ska leka tillsammans med varandra och att pedagoger endast ska rycka in vid behov. Løndahl och Greve (2015) har genomfört en studie som visade att leken varade längre när pedagogerna deltog och var engagerade i leken.
Författarna lyfter upp att pedagogens roll som övervakare kan leda till att det uppstår konflikter i leken och att leken varar en kortare tid. Intervjusvaren från vår studie ger vid handen att den fria leken från personalens sida ses som en tidsmässig avlastning för personalen och att personal inte alltid har tid att finnas som stöd för barnen i deras lek. Detta ser vi som problematiskt då den fria leken kan fungera sämre om barnen inte ges rätt stöd och tillräcklig tid för leken.
Vår studie visar också att det finns en diskrepans mellan teori och verklighet. Teorin säger en sak, men i verkligheten finns det faktorer som gör att lärarna inte kan jobba som de vill och skulle önska, och detta har gjort oss fundersamma. Enligt Jensen och Harvard (2009) visar det faktum att leken oftast upphör när en pedagog reser sig och lämnar leken att förskollärarens roll är att vara närvarande i barnens lek. Även om förskollärarna i intervjun håller med om att den fria leken är något väldigt viktigt finns det enligt dem tyvärr inte tillräckligt med tid för den. Istället blir det otaliga avbrott i barnens lek till följd av till exempel lunch, vila och planerade aktiviteter för barnen under dagen. Detta visar enligt vår mening på brister i själva verksamheten, eftersom
28
lek enligt teorin ska avslutas på rätt sätt. Jensen och Harvard (2009) skriver att lek bör ges tillräckligt med ostörd tid för att den inte ska förstöras. Man ska inte störa barnen, och man ska hjälpa dem att inte störa varandra. Vad barn än leker behöver de få ostört lugn för att kunna utveckla sin lek. I intervjuerna framkommer också att all personal inte är närvarande under den fria leken. Det är istället en tid då personalen passar på att gör annat som de inte hinner med under dagen. Detta är något som även Wood (2013) lyfter fram. Hon anser att det finns risker med att låta barnen leka fritt utifrån den studien hon utfört på en förskola. Pedagogernas medvetenhet kring vilka risker som finns med den fria leken är viktig så att man inte enbart släpper barnen fria. Fri lek innebär dock inte att den ska vara fri från pedagoger, och den kan fortfarande styras av förskolans förutsättningar. Det finns barn som inte kan leka och som ibland hamnar i konflikter och mobbar andra barn. Det är därför viktigt enligt Wood (2013) att
pedagogerna är engagerade i barns fria lek.
Förskollärarna i intervjuerna håller med att det inte finns tid för att kunna engagera sig i leken, och att den tiden istället blir en avlastning för verksamheten. Detta leder till att den fria leken brister och att barnen inte får rätt övervakning i leken. Hur ska egentligen barn kunna få en stöttning i leken av pedagogerna när verksamheten inte tillåter det på grund av tid som måste läggas på andra saker? Jensen och Harvard (2009) refererar till Knutsdotter Olofsson (2009) som nämner att det inte finns så många pedagoger som lägger tid på den fria leken och engagerar sig i den. Under den fria leken brukar pedagogerna göra annat som de inte hinner göra under
arbetsdagen. Det kan vara så att pedagogerna går ifrån för att dokumentera, planera, prata med varandra och avlösa varandra.
Vi anser dock att brist på tid i verksamheten inte är något som ska drabba barnens fria lek på så sätt att barnen får leka fritt utan vuxnas deltagande eller närvaro. Det är inte rimligt att det ska få vara så få pedagoger på en avdelning med så pass många barn. Barngrupperna är stora och pedagogerna behöver vara närvarande för att den fria leken ska ha sitt riktiga värde. I början av denna studien hade vi en tanke om att pedagogerna inte behöver vara delaktiga i den fria leken, och att barn klarar sig själva. Vi framhöll en annan åsikt än Wood (2013), som anser att den fria leken ska ha deltagande pedagoger, men vi tycker å andra sidan inte heller att den fria leken ska fungera som en tidsmässig avlastning för pedagogerna. Det ska finnas rimliga lösningar som gör att personalen kan genomföra de andra saker som de måste hinna med vid andra tillfällen, kanske när det är färre barn i förhållandet till pedagoger. Något som vi anser är viktigt, och som även Wood (2013) lyfter fram, är att man ska diskutera i arbetslaget kring vikten av pedagogens roll i den fria leken så att alla ger den fria leken samma värde och samma prioritet som de planerade
29
aktiviteterna. Pedagogerna i studien är medvetna om lekens betydelse och att den är viktig på förskolan samt att den är värd att belysa.
7.2 Metoddiskussion
Utifrån vårt empiriska material i form av genomförda intervjuer har vi kunnat få en förståelse för pedagogernas syn på den fria leken och deras roll i relation till den. Vi valde att genomföra enskilda intervjuer för att alla skulle komma till tals, vilket kan vara svårt om man är i en fokusgrupp eller om intervjuerna genomförs som par-intervjuer. Samtidigt hade det varit
intressant för oss att ha fokusgrupper för att se om pedagogerna är eniga och vad diskussionerna leder till.
Genom ljudinspelningen har vi kunnat transkribera varje pedagogs intervjusvar, vilket har gjort det enklare för oss att hitta svaren från varje deltagare i studien.
Då vi inte hade tillräckligt med tid, och utifrån diskussion med vår handledare, kom vi fram till att vi inte skulle intervjua och observera barn. Det hade varit intressant för oss att utgå från barns perspektiv för att därefter jämföra med pedagogernas intervjusvar. Men trots att vi enbart
använde oss av intervjumetoden så har det varit mycket material att sortera och bearbeta, det har också tagit mycket tid att hitta kopplingar till teorin. Men trots detta så hade man möjligtvis kunnat komma fram till ett annat resultat om mer tid funnits för studiens genomförande. Det vi hade kunnat göra om det funnits mer tid var att kanske intervjua fler pedagoger från flera olika yrkesroller som till exempel barnskötare, pedagoger och förskollärare.
7.3 Framtida yrkesroll
I vår framtida yrkesroll som förskollärare anser vi att den fria leken är central och att den därför ska ges mer tid och utrymme. Pedagogerna ska vara närvarande och helst delta på barnens egna begäran och efter deras godkännande. Även om den fria leken ska styras av barnen så behövs det stöttning och bidrag av pedagogerna. Barnen lär sig och utvecklas i leken, men samtidigt kan det vara bra att vid vissa tillfällen att ha pedagoger som utmanar barnen i leken och handleder dem i deras lek. Det ska vara en balansgång mellan att vara deltagande och övervakare i den fria leken. Men något som vi anser och kommer ta med oss är att inte underskatta den fria leken, och att man inte ska gå ifrån barngruppen under den fria lekens gång, eftersom det kan finnas saker man missar.
30
Genom denna studie har vi lärt oss att det finns olika uppfattningar om den fria leken bland pedagogerna i förskolan. Vi har fått ökad förståelse för förskollärarens förhållningssätt och den fria leken samt hur viktig den är i vårt kommande yrke. Vi har lärt oss och har blivit mer medvetna om den fria lekens betydelse.
7.4 Fortsatt forskning
Under studiens gång har intresset allt mer vuxit hos oss kring den fria leken och kring de delar av området där det finns mer behov av forskning. Men tyvärr räckte inte tiden till. Om vi skulle haft mer tid så skulle vi gärna vilja intervjua barnen kring deras syn på den fria leken. Hur känns det att ha med en vuxen eller leka utan en vuxen? Vilka förutsättningar och vilket inflytande har barnen i den fria leken? Man kan med andra ord studera den fria leken utifrån barns perspektiv.
