MRSA PATIENTERS
UPPLEVELSER AV BEMÖTANDET
INOM VÅRDEN
EN LITTERATURSTUDIE
MIA BÜLOW
CHRISTIAN WEDBERG
MRSA PATIENTERS
UPPLEVELSER AV BEMÖTANDET
INOM VÅRDEN
EN LITTERATURSTUDIE
Bülow, M & Wedberg, C. MRSA patienters upplevelser av bemötandet inom vården. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2017.
Bakgrund: Methicillin-resistenta staphylococcus aureus (MRSA) är en bakterie som utvecklat resistens mot antibiotika. MRSA är ett av sjukvårdens största hygien-relaterade problem som ökarvärlden över. Smittspridning sker via direkt och indirekt kontaktsmitta. Konstateras smittan ska patienten alltid ha isolerings- och barriärvård vilket vanligtvis sker på en infektionsavdelning.
Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva MRSA patienters upplevelser av omhändertagandet inom vården.
Metod: För att besvara studiens syfte gjordes en litteraturstudie med granskning av studier med kvalitativ ansats. Litteratursökningen utfördes i databaserna PubMed och CINAHL. Elva kvalitativa vetenskapliga artiklar granskades och sammanställdes till ett resultat.
Resultat: Litteraturstudiens resultat delas in i fyra kategorier med en underkategori: Att känna skam och skuld med underkategorin att känna sig stigmatiserad, känsla av utanförskap, att känna sig kränkt och bristande kunskap och information. Resultatet visade att MRSA är ett ämne som varken patienter eller personal har mycket kunskap om. Kunskapen och informationen är bristande vilket kan påverka upplevelsen av bemötandet. Patienterna upplevde ett dåligt bemötande vilket hade stor påverkan på deras psykiska mående.
Konklusion: Det som framkom i resultatet var att MRSA är ett ämne som kräver fortsatt forskning. Kunskapen om MRSA hos vårdpersonalen var bristfällig och måste utvecklas för att ett gott omhändertagande ska kunna ges och för att smittspridningen ska minskas.
MRSA PATIENTS EXPERIENCES
OF CARE WITHIN HEALTCARE
A LITERATURE REVIEW
Bülow, M & Wedberg, C. MRSA patients experiences of care within healthcare. A literature review. Degree Project in nursing 15 credit points, Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Care Science, 2017.
Background: Methicillin-resistant staphylococcus aureus (MRSA) is a bacterium that has developed a resistance to antibiotics. MRSA is one of hospitals greatest hygiene-related problems that are increasing around the world. The infection spreads through both direct and indirect contact. If the infection is detected, the patient should be placed in isolation with barrier care that usually occurs in an infection ward. Purpose: The purpose of this study was to describe MRSA patients' experiences of care within healthcare.
Method: A literarture review was conducted of qualitative studies. The databases PubMed and CINAHL was used for literature search. Eleven qualitative papers were reviewed and compiled to a result.
Results: The results of the literary review were divided into four categories with one subcategory: to feel shame and guilt with the subcategory to feel stigmatized, too feel like an outsider, to feel violated and lack of knowledge and information. The result showed that MRSA is a topic that neither patient nor staff has a lot of knowledge of. The knowledge and the information were inadequate which could affect the
experience of the treatment. The patients were not met with good treatment which had a major impact on their psychological well being.
Conclusion: What was found in the result was that MRSA is a topic that is in need of continued research overall. The knowledge of MRSA in healthcare personnel was inadequate and must be increased in order for proper care to be carried out and to reduce the risk of spreading the infection.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
MRSA PATIENTERS UPPLEVELSER AV BEMÖTANDET INOM VÅRDEN 1
INLEDNING 5
BAKGRUND 5
Methicillin-resistent staphylococcus aureus 5 Smittspridning och prevention 6
Screening 7
Isoleringsvård 7
Basala hygienrutiner 8
Sjuksköterskors upplevelser av vård av MRSA 8
PROBLEMFORMULERING 10
SYFTE 10
METOD 10
Inklusions- och Exklusionskriterier 11
Datainsamling 11
Databassökning 12
Granskning 12
Analys 12
RESULTAT 13
Att känna skam och skuld 13
Att känna sig stigmatiserad 14
Känsla av utanförskap 15 Att känna sig kränkt 16 Bristande kunskap och information 18
DISKUSSION 19
Metoddiskussion 19
Resultatdiskussion 21
KONKLUSION 24
FÖRSLAG PÅ FORTSATT KUNSKAPS- UTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGS-ARBETE 24
REFERENSER 26
BILAGOR 30
INLEDNING
Litteraturstudien handlar om methicillin-resistent staphylococcus aureus (MRSA) patienters upplevelse av omhändertagandet inom vården. Ämnet valdes för att få insikt och en fördjupad kunskap om mötet och patienternas upplevelse av vården. Detta för att eventuellt kunna förbättra omhändertagandet och bemötandet av denna patientgrupp. Studien känns relevant eftersom utvecklingen och spridningen av resistenta bakterier är ett globalt ökande problem inom vården och i samhället, samt forskning tyder på en kunskapsbrist för både sjukvårdspersonal och smittbärare. Genom en litteraturstudie kan patienternas upplevelser uppmärksammas och
eventuella brister i vården lyftas fram. Det ingår i Sjuksköterskans kärnkompetenser att ge personcentrerad vård, arbeta efter evidens, för förbättringskunskap och för kvalitetsutveckling (Leksell & Lepp 2013). Därför är det passande att undersöka patienters upplevelser genom att studera forskning som finns för att söka
förbättringskunskap och för att sträva mot en kvalitetsutveckling.
BAKGRUND
Antibiotika resistansen i världen hämmar tillfrisknandet och ökar mortaliteten (World Healt Organization 2016). MRSA bärare uppskattas ha 64 % större risk att dö än personer med en icke resistent form av infektionen. MRSA ökar sjukhus-vistelsernas längd, sjukvårdens kostnad och kräver fler insatser (a.a.).
Methicillin-resistent staphylococcus aureus
Staphylococcus aureus är en bakterie som de flesta bär på någon gång i sitt liv. Bakterien finns på huden, i svalg, näsa eller perineum och är då inte farlig (Noble 2009). Det är en grampositiv kock och det finns minst 200 olika stammar av bakterien (Durai m.fl. 2010). Skillnaden på en S.Aureus infektion och en MRSA infektion är att MRSA består av stammar av gula stafylokocker som är resistenta mot flertalet antibiotika framförallt av betalaktamtyp (Folkhälsomyndigheten 2016). Infektioner med MRSA-stammar kan göra att flera infektioner som gula stafylokocker orsakar blir komplicerade och svåra att behandla (a.a.). MRSA kan i vissa fall försöka behandlas bort. Det behandlas då med mupiro- cinsalva i näsan, med klorhexidintvål för helkroppstvätt och ibland peroral antibiotika (Simor m.fl. 2007).
Resistensen hos mikroorganismer utvecklas genom de genetiska förändringar som naturligt sker över tid (WHO 2016). Missbrukandet av antibiotika världen över har lett till en acceleration av denna utveckling som förekommer i alla världens länder. När mikroorganismer som bakterier, svamp, virus och parasiter utsätts för upprepad behandling med antibiotika eller penicillin utvecklas mikroorganismen och en resistens uppstår (a.a.). Mikroorganismen utvecklas och blir resistent mot medici-nerna som används vid denna typ av infektioner vilket i sin tur gör behandlingen effektlös (Folkhälsomyndigheten 2016). De svårare infektionerna blir istället behandlade med intravenös antibiotika som Vancomycin. Denna behandling ger
det en ökad risk att smittas av MRSA. Även för diabetiker, dialyspatienter och för injektionsmissbrukare. Om huden är skadad på något sätt ökar detta risken att bli bärare av bakterien. MRSA är den vanligaste orsaken till varande sår eller bölder. Det är en vanlig postoperativ komplikation till proteser och sårinfektioner. MRSA i blodet eller på hjärtklaffarna är relaterat till hög dödlighet. Det kan även vara en orsak till lunginflammation, meningit och andra infektioner i skelett och leder (a.a.).
Antibiotikaresistensen ökar vårdtiden och försvårar tillfrisknandet (WHO 2016). Det blir även en kostnadsfråga då sjukhusvistelser blir längre och mer kostsamma med den intensivvård och isolering som smittan kräver. MRSA är en vanlig orsak till allvarliga infektioner överallt. De smittade patienterna löper 64 % större risk att dö än de patienter som drabbats av en icke-resistent form av samma infektion (a.a.). I Sverige bekräftades 3881 fall av MRSA 2015 och 4398 fall 2016
(Folkhälsomyndigheten 2016). Det är en konstant stigande siffra som än så länge bara går uppåt (a.a.). Resistensutvecklingen av mikroorganismer ökar och ny resistens utvecklas globalt. Behandlingen av flera infektioner försvåras och leder till förlängd vårdtid och ökad mortalitet (WHO 2016). Tidigare har MRSA klassats som en sjukhusrelaterad infektion och förekommer nu mer frekvent i samhället (Noble D 2009).
Smittspridning och prevention
Det första rapporterade fallet av MRSA kom från England 1961 (Enright m.fl. 2002). 1980 rapporterades sedan flertalet fall världen runt från olika sjukhus (Grundmann m.fl. 2006). MRSA är ett av sjukvårdens största hygienrelaterade problem
(Folkhälsomyndigheten 2016). Det sprids ofta mellan olika vårdinrättningar och en vanlig orsak kan vara bristande hygienrutiner. Vissa MRSA stammar har egenskaper som gör att de lättare sprids men om bakterien upptäcks på en avdelning är de ofta väldigt svåra att bli av med och anses på vissa sjukhus världen över om som en del av “normalfloran”. Vid förekomst av MRSA och brister i hygienrutinerna så kan en smittspridning lätt ske. Utan en ingång blir smittan ofta tillfällig och kan övergå på några veckor eller månader. Bakterien kan dock ligga kvar latent i talg-körtlarna för att senare blossa upp vid en infektion eller sårskada flera år senare (a.a.).
Spridningen sker via kontaktsmitta och basalhygien ska därför alltid tillämpas (Folkhälsomyndigheten 2016). Patienter som misstänks för att tidigare varit bärare eller personer som vårdats utanför Norden ska alltid kontrollodlas mot multiresistenta bakterier. Om smittan konstaterats ska patienten få isoleringsvård och då vanligtvis på en infektionsavdelning. Utanför vården är fortfarande basal- och handhygienen viktig. Personliga artiklar ska inte delas med andra och vid behov av vård ska personal informeras om bärarskapet (a.a.). MRSA är enligt smittskyddslagen anmälningspliktigt och smitta ska anmälas till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten (Smittskyddslagen 2004:168 2 kap. 1-2 §). Om misstanke finns om smitta är patienten skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att skydda andra genom att ta rimliga försiktighetsåtgärder. Vid vård föreligger det alltså en skyldighet enligt Smittskyddslagen att meddela personalen om sitt misstänka bärarskap då hög risk för smittöverföring kommer i samband med vården. Anmälningen ska även resultera i en smittspårning för att försöka stoppa vidare spridning (a.a.).
Det är viktigt att agera för att minska uppkomsten och spridningen av antibiotika-resistenta bakterier (WHO 2016). Det krävs nationella handlingsplaner och en större investering i forskning och utveckling av medicinering, vaccinationer och diagnostik (a.a.).
Screening
Provtagning av både patienter och personal rekommenderas ifall de haft kontakt med sjukvården utomlands (Wertheim m.fl. 2005). Vanligen gäller det inom sex månader men enligt vissa riktlinjer anges även längre tidsperioder. Det finns inga rekommendationer om att regelbundet testa vårdpersonal som vårdar MRSA patienter. Smittspridning är vanligt inom familjen, så om en MRSA smitta blir känd rekommenderas även familjen att testas, speciellt om någon i familjen arbetar inom vården (a.a.).
Vid screening eller provtagning för MRSA kan en vanlig odling göras
(Folkhälsomyndigheten 2007). En allmän odling på sekret från ett sår kan tas men resultatet kan vara svårt att avläsa på grund av lågt antal bakterier. Därför utförs vanligen en MRSA odling istället. Det är ett prov som odlas på specifika medier som singlar ut MRSA och hämmar utvecklingen av andra bakterier (a.a.). Screeningen av MRSA omfattar odling från näsa, svalg och perineum. Ibland odlas även armhålor, ljumskar och sår om det finns några (Wertheim m.fl. 2005). Prov som enbart tas från näsan identifierar ca 70 % av MRSA-bärare. Vid
kompletterande prov med svalg och perineum påvisas då 98 % (Solberg 2000). Antalet bakterier kan ibland minska hos MRSA-bäraren så att kolonisation inte går att påvisa vid provtagning (Harbart m.fl. 2000). Om patienten sedan blir satt på antibiotika eller får en sårskada är det alltid en risk att MRSA kommer tillbaka i ökad mängd. Även efter flera års negativa odlingar (a.a.).
Isoleringsvård
Syftet med isolering kan ha två orsaker (Stordalen 1997). För att skydda
medpatienter, personal och anhöriga mot den smittan patienten har, alltså skydda omgivningen. Det andra syftet är att skydda de patienter som har nedsatt
immunförsvar från omgivningen (a.a.). MRSA smittade patienter blir placerade i isolering (Durai m.fl. 2010). Det sker oftast på en infektionsavdelning. Patienterna desinfekteras på samma sätt som görs innan en operation och ibland administreras intravenös antibiotika (a.a.). MRSA kan i vissa fall försöka behandlas bort (Simor m.fl. 2007). Det behandlas då med mupiro- cinsalva i näsan, med klorhexidintvål för helkroppstvätt och ibland antibiotika. Personalen kommer in genom ett förrum eller en sluss där de desinfekterar händer och sätter på sig förkläden och handskar enligt hygienrutiner och barriärvården som krävs (a.a.). Trots att det är viktigt att använda sig av isoleringsvård och åtgärder vid kontakt kan detta ändå väcka moraliska och etiska frågor om hur patienterna upplever vården (Barratt m.fl. 2011). Isolering och de åtgärder som tas kan göra att patienter påverkas psykiskt då vården blir allt annat än vad patienten är van vid och kan framstå som
Isolering kan upplevas som en trygghet men är för de flesta en negativ upplevelse (Jones 2010). Ett beslut om isolering får tas endast om risken för andra att bli
smittade är påtaglig (Smittskyddslagen 5 kap. 1§). Det är upp till smittskyddsläkaren att utreda om beslutet är giltigt efter den enskildes behov och om åtgärderna är lämpliga. I utredningen ska även en individuellt framtagen vårdplan tas fram för att visa vad som behövs för att tillgodose patientens behov av vård eller stöd
(Smittskyddslagen 5 kap. 2§). Det nämns även i Smittskyddslagen 5 kap. 1§, 3§ och 9§ att den som blir isolerad ska tas hand om väl och möjlighet till sysselsättning och lämplig fysisk träning ska erbjudas.
Basala hygienrutiner
Basala hygienrutiner innebär att det används handskar, skyddsrock eller plastförkläde och att det tillämpas handhygien (Ransjö & Åneman 2006). Vid all vård av patienter oavsett diagnos ska personal använda basala hygienrutiner. En av de vanligaste smittvägarna är kontaktsmitta via händer. Det smittar även via indirekt kontaktsmitta, där smittan förs över från en person till en annan via ett mellanled. Mellanledet kan vara händer, kläder, utrustning, dörrhandtag etc. Det är den vanligaste smittorsaken inom vården. Är händer synligt orena ska tvål och vatten användas och sedan handdesinfektion. Om händerna inte är synligt smutsiga räcker det med handdesinfektion. Trots att all vårdpersonal ska ha fått goda kunskaper och information om basala hygienrutiner efterlevs de ändå inte alltid (a.a.).
Handskar är något som tillhör de basala hygienrutinerna, de används för att skydda sig mot t.ex. kroppsvätskor (Ransjö & Åneman 2006). Kroppsvätskor innehåller ofta mycket mikroorganismer, är inte händerna skyddade så stannar vissa
mikro-organismer kvar trots handdesinfektion. Handskar används för att minska risken att händerna blir förorenade av smittämnen. Handsken hindrar också från att indirekt kontaktsmitta förs vidare. Skyddskläder tillhör också de basala hygienrutinerna. Användandet av skyddsrock av tyg minskar den klädburna kontaktsmittan upp till 100 gånger genom att ens arbetskläder blir mindre förorenade. Rockarna är alltid patientbundna. De ska alltid användas vid risk för kontakt med patient och vid förorenade objekt, om det finns risk för smitta. När det finns risk för stänk är det bättre att använda ett plastförkläde. Plastförkläden föredrar många att använda på grund av att de kastas direkt och de är mer praktiska. Används basala hygien-rutiner på korrekt sätt är det den viktigaste åtgärden för att olika smittor inte ska spridas vidare i vården (a.a.).
Sjuksköterskors upplevelser av vård av MRSA
En emotionell reaktion kan uppstå hos sjuksköterskor om de har bristande kunskap om MRSA (WHO 2016). Det skapar då både rädsla och osäkerhet. Ofta uppstår det en brist i informatiken och sjuksköterskorna vet inte alltid vart de kan vända sig. Om de inte känner till smittan och hur den sprids kan en rädsla och osäkerhet uppstå vilket leder till att omvårdnaden drabbas. Den bristande kunskapen kan alltså leda till att ingen vill ta hand om patienter med MRSA (a.a.). Vissa sjuksköterskor upplever en rädsla för att själva bli smittade och även för att smitta sina anhöriga (Andersson m.fl. 2016). Rädslan kan leda till att personalen sjukanmäler sig för att slippa ta hand om dessa patienter. Personalen kan lägga märke till att patienterna känner sig
försummade, som om de har pesten och är frånstötande för att personalen inte vill vara inne hos dem (a.a.).
Kunskapen om MRSA skiljer sig mellan sjuksköterskor (Andersson m.fl. 2016). För att behandla patienterna krävs kunskap, riktlinjer och försiktighetsåtgärder för att kunna ge bästa möjliga omvårdnad. De som har rätt kunskap ser oftast ingen skillnad på att behandla MRSA patienter jämfört med andra patienter. Riktlinjer, PM och bra information anses vara det mest centrala i vården av MRSA patienterna. Sjuk-sköterskor med kunskap inom området anser att det är viktigt att uppmärksamma känslan av isolering. Därför försöker de gå in till de isolerade patienterna lika ofta som till de övriga patienterna (a.a.).
Det kan också vara stressande och ge mer arbete när en MRSA patient ska läggas in på en avdelning (Andersson m.fl. 2016). När MRSA patienter ska ha enkelrum leder det ofta till att personal måste flytta runt patienter till andra rum. Alla moment tar även längre tid, eftersom det är mer rutiner vid MRSA infektioner. Rädslan för att kunna föra smittan vidare är också ett stressmoment. Om det brister i rutinerna kan det uppstå en situation som många sjuksköterskor anser vara jobbig, ingen vill skriva en avvikelse på sina kollegor men samtidigt vill ingen föra smittan vidare (a.a.). Det är viktigt att all vårdpersonal känner till de riktlinjer och rutiner som gäller vid MRSA infektioner, så arbetet inte blir lika stressigt. Då känner även MRSA patien-terna sig bättre omhändertagna (Andersson m.fl. 2016).
Sjuksköterskans kärnkompetenser
Sjuksköterskan arbetar med stöd från sex kärnkompetenser (Leksell & Lepp 2013). I kärnkompetenserna ingår personcentrerad vård, samverkan i team, informatik, evidensbaserad vård, säker vård och förbättringskunskap (a.a.). Personcentrerad vård innebär att sjuksköterskan ser hela individen och alla behov som medföljer (Leksell & Lepp 2013). Det är viktigt att sträva efter att upprätthålla personens integritet och värdighet. Den personcentrerade vården bygger på att ha en fungerande relation mellan sjuksköterskan och personen. Ett bra bemötande är av stor vikt för hur individen ska uppfatta sina omvårdnadsåtgärder. Åtgärderna innebär att respektera och ta tillvara på personens egna resurser för tillfrisknande. Säker vård innebär att som sjuksköterska ha kunskap om ansvarsområdena som finns och förstå vikten av säkerhetsarbete för att förhindra misstag som leder till skada. Syftet med att arbeta för en säkrare vård är att minska skador för patienter och personal genom att undanröja individ- och systemfaktorer. Säkerhetsarbetet ska inte bara utgå från redan inträffade fall utan att personal ska kunna se risker som kan leda till skador. Informatik är bland annat att sjuksköterskor ska hjälpa till att utveckla fungerande informationssystem och kommunikationssystem. För att utveckla informatiken krävs kompetens hos sjuksköterskor. Sjuksköterskan ska kunna informera och utbilda patienter och
närstående för att de ska få en bättre förståelse för deras situation. Det krävs också att sjuksköterskan ser att den som får informationen uppfattar och förstår all information. Detta leder till en bättre och säkrare vård (a.a.). Till föreliggande studies
resultatdiskussion ska personcentrerad vård, informatik och säker vård användas därför att de anses relevanta kärnkompetenser för att bemöta MRSA patienter inom vården.
PROBLEMFORMULERING
MRSA som tidigare kallades för en “sjukhussjuka” har blivit ett stort vårdrelaterat och globalt problem (Folkhälsomyndigheten 2016). Synen på MRSA har förändrats i samband med spridningen och utvecklingen av bakterien. Den associeras inte längre bara med sjukhus utan även med försvårade sjukdomsförlopp, smitta ute i samhället och ökad mortalitet (a.a.).
Utvecklingen och spridningen av MRSA utgör ett snabbt ökande problem som därmed gör det troligt att de flesta sjuksköterskor förr eller senare kommer i kontakt med en smittad patient och den vård som infektionen kräver. Ämnet valdes att studeras för att undersöka MRSA-patienters upplevelse av omhändertagandet inom vården. Detta för att uppmärksamma en växande patientgrupp och för att lägga märke till kvalitetssäkringen av omvårdnaden för dessa patienter.
SYFTE
Syftet är att beskriva MRSA patienters upplevelse av omhändertagandet inom vården.
METOD
För att besvara studiens syfte gjordes en litteraturstudie med granskning av studier med kvalitativ ansats som metod. Enligt Polit och Beck (2014) utgår litteraturstudier från en formulerad frågeställning där tidigare publicerade empiriska studiers resultat sedan samlas, analyseras, tolkas, sammanfattas och syntetiseras. Det primära syftet med en litteraturstudie är att tolka forskning och lyfta fram fakta och eventuella brister i det valda ämnet. Polit och Becks flödesschema på nio punkter användes för att få en god följd och struktur på arbetsprocessen (a.a.). Vetenskapliga artiklar om MRSA patienters upplevelser sammanställdes för att få en överblick av befintlig forskning (Friberg 2012). Detta för att få en ökad förståelse och för att kunna hantera fenomenet inom vården (a.a.).
Polit & Becks (2014) Arbetsflöde i en litteraturstudie: 1. Formulera och ändra frågeställningar.
2. Planera sökstrategi (välja databaser, identifiera sökord osv). 3. Söka efter, identifiera och samla in potentiellt primärt material. Dokumentera sökningar, beslut och handlingar.
4. Granska källor för relevans och lämplighet. Förkasta irrelevant eller olämpliga referenser. 5. Läsa materialet.
Identifiera nya referenser, nya sökningar (Dokumenteras och granskas på nytt). 6. Abstrakt, koda information från studierna.
7. Kritisera/utvärdera studierna.
8. Analysera, integrera information & söka efter teman. 9. Förbereda syntes/kritisk summering.
Syftesformulering
Frågeställningen till litteraturstudien har tagits fram enligt PIO modellen (Flemming, 1998). Populationen i studien utgörs av MRSA patienter. Interaktionen är
omhändertagandet inom vården. Upplevelserna av omhändertagandet är resultatet, alltså outcome av interaktionen (a.a.).
Fig. 1 PIO-modellen.
Inklusions- och Exklusionskriterier
Inklusionskriterierna som användes var MRSA positiva patienter. Utöver detta
inklusionskriterium eftersöktes primära källor där forskaren själv skrivit studien. Enbart kvalitativa studier valdes till litteraturstudien. Exklusionskriterierna som använts var patienter utanför slutenvården, studier gjorda på barn och studier gjorda på personer med missbruk eller inom kriminalvården. Detta när missbruk och kriminalvård i sig ansågs kunna påverka patientens upplevelse och även
omgivningen. Även studier skrivna på andra språk än engelska och svenska uteslöts. Sekundära källor uteslöts såsom litteratur-studier.
Datainsamling
En sökstrategi skapades för att kunna identifiera lämplig litteratur för att besvara studiens syfte. Val av sökord, avgränsningar, vilken typ av studier och planerade sökvägar togs fram (Kristensson 2014). Sökningarna gjordes systematisk med hjälp av sökord i databaserna Pubmed och i CINAHL (a.a.). De ansågs kunna svara bäst på det framtagna syftet och databaserna riktar in sig på omvårdnad, hälsa och medicin (Polit & Beck 2014).
Sökningar testades gemensamt i båda databaserna för att se att tillräckligt med information fanns om det valda ämnet. Söktermer togs sedan fram separat utifrån det formulerade syftet och testades för att få fram ett så brett resultat som möjligt (Polit & Beck 2014) Sökningarna jämfördes och de slutgiltiga sökorden togs fram till-sammans. Sökorden användes i båda databaserna för att få en så noggrann sökning som möjligt. Träffarna blev hanterbara och resultatet mer specifikt till det valda ämnet (a.a.).
P=Population MRSA Patienter
I=Interaktion Omhändertagandet inom vården
O=-Outcome Upplevelserna av omhändertagandet
Databassökning
Sökorden som användes till sökningarna och identifieringen av det primära materialet var ”Methicillin resistant staphylococcus aureus” som Heading eller MeSH-term (Polit & Beck 2014). Heading eller MeSH är benämningen på indexorden som de olika studierna får tilldelade. Sökning med indexord används för att få en mer specifik sökning i de olika databaserna (Kristensson 2014). Orden “Methicillin resistant staphylococcus aureus” och “MRSA” lades till sökningen med OR som boolesk-operatör. Detta för att expandera sökningen och få med resultat till alla tre sökord (Polit & Beck 2014). Orden ”patients”, ”life change event”, “perception” och “attitude” användes också som Heading eller MeSH-term med orden ”experience” och ”patient experience” i fritext. Dessa sökningar även med OR. Mellan dessa två ”block” lades AND till som boolesk operator för att få en så signifikant sökning som möjligt vilket resulterade i 136 artiklar på CINAHL och 928 artiklar på PubMed. Sökningen begränsades till studier gjorda under de senaste 17 åren, med abstrakt och till studier skrivna på engelska och svenska för att göra sökresultatet så relevant som möjligt (a.a.). Detta resulterade i 94 artiklar i CINAHL och i 702 artiklar i PubMed. Sökningarna redovisas i tabell 1 och 2 (Bilagor).
Granskning
Det framkom 94 titlar i CINAHL och 702 i PubMed som lästes igenom. I CINAHL lästes 21 respektive 75 abstrakts i PubMed för att avgöra relevans och lämplighet till föreliggande studie. Det resulterade i tolv artiklar från CINAHL och 13 i PubMed. Artiklarna som var tillgängliga sparades och de som inte fanns beställdes (Polit & Beck 2014). Sökningarna dokumenterades för att underlätta det fortsatta arbetet och för att se om sökningen behövdes ändras (a.a). Artiklarna lästes igenom helt och resulterade i fem respektive sju artiklar från vardera databas. De som uteslöts svarade inte till syftet eller saknade den generaliserbarhet som eftertraktades (a.a.2).
De tolv slutgiltiga artiklarna granskades sedan efter en mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik med inriktning på patientupplevelser (SBU 2014) (Bilaga 4). Kvalitetsgranskningarna gjordes först var för sig för att sedan jämföras för att få en korrekt bedömning av kvaliteten. Artiklarna som fyllde
kvalitetskraven resulterade i sammanlagt elva artiklar med hög och medelhög kvalitet som sedan användes till studiens resultat. Dessa artiklar markerades med asterix (*) i referenslistan.
Analys
Efter kvalitetsgranskningen genomfördes en integrerad analys enligt Kristensson (2014) som skedde i tre steg. I första steget granskades artiklarna enskilt en åt gången för att finna relevant information och data. I andra steget identifierades i artiklarnas resultat dvs återkommande likheter och skillnader . Olika kategorier identifierades såsom vilka ämnen som var återkommande, hur mycket bevis det fanns, hur
konsistent det var och om det fanns några brister i den återkommande datan. I tredje steget jämfördes sedan likheter och skillnader och syntetiserades tillsammans till koherent text. Analysen resulterade i fyra kategorier och en underkategori som redovisas i resultatet. Datan från de slutgiltiga artiklarna skrevs in under de olika återkommande kategorierna (a.a.).
RESULTAT
Litteraturstudien innefattar kvalitativa vetenskapliga artiklar om MRSA patienters upplevelser. De slutgiltiga artiklarna var publicerade mellan 2001 - 2016. Studierna var gjorda i Irland (Gleeson m.fl.2016), Kanada (Webber m.fl. 2012), Nya Zeeland (Barratt m.fl. 2010), Storbritannien (Burnett m.fl. 2010; Criddle & Potter 2006; Newton m.fl. 2001) och Sverige (Andersson m.fl. 2011; Lindberg m.fl. 2009; Lindberg m.fl. 2014; Skyman m.fl. 2010; Skyman m.fl.2016). Efter
kvalitetsgranskning var det nio artiklar som erhöll hög kvalitet (Andersson m.fl. 2011; Barratt m.fl. 2010; Criddle & Potter 2006; Lindberg m.fl. 2009; Lindberg m.fl. 2014; Newton m.fl. 2001; Skyman m.fl. 2010; Skyman m.fl. 2016; Webber m.fl. 2012) och två med medelhög kvalitet (Burnett m.fl. 2010; Gleeson m.fl. 2016). Analysen frambringade fyra kategorier som användes i resultatet. Den första kategorien var att känna skam och skuld med underkategori att känna sig
stigmatiserad. De andra kategorierna var känsla av utanförskap, att känna sig kränkt och bristande kunskap och information. I bilagor finns artikelmatris där artiklarna kortfattat beskrivs.
Att känna skam och skuld
Patienterna kände att det var märkligt att vara drabbad av något som inte gav några symtom (Lindberg m.fl. 2009). De visste ofta inte var de fått smittan från men bemötandet de fick ingav en känsla av att de hade en sjukdom som spetälska eller HIV (Andersson m.fl 2011; Barratt m.fl. 2010; Lindberg m.fl. 2009; Lindberg m.fl. 2014; Skyman m.fl. 2010; Webber m.fl. 2012). Skam följde dem genom hela sjukdomsförloppet och hela situationen gjorde dem ledsna (Andersson m.fl. 2011). Det var frustrerande för dem att inte säkert veta var de fått bakterien från (a.a.). Sår kunde läka sämre och långsammare men det patienterna mest kände var en avsmak, osäkerhet och känsla av att vara smutsiga (Andersson m.fl 2011; Barratt m.fl. 2010; Lindberg m.fl. 2009; Lindberg m.fl. 2014; Skyman m.fl. 2010; Webber m.fl. 2012). Brist på kunskap om MRSA kunde göra att några av de drabbade inte tog smittan på allvar (Andersson m.fl. 2011; Burnett m.fl. 2010; Criddle & Potter 2006; Gleeson m.fl. 2016; Lindberg m.fl. 2009; Skyman m.fl. 2010; Skyman m.fl. 2016; Newton m.fl. 2001). De tyckte att det var överdrivet, och förstod inte varför barriärvård och isolering helt plötsligt blev ett måste för deras fortsatta vård. För många kom behandlingen som en chock (a.a.). De visste inte riktigt hur de skulle bete sig efter beskedet om MRSA (Skyman m.fl. 2016). Rädsla, ilska, frustration och skuld var vanligt förekommande känslor som kom till följd av beskedet (Barratt m.fl. 2010;
Skyman m.fl. 2016; Webber m.fl. 2012). De kände själva att de saknade den kunskap
som behövdes om hygienrutiner och smittspridning, men även att personalen saknade kunskapen likaså (Skyman m.fl. 2016). Det fanns många tankar som väcktes hos patienterna angående deras vardag (Skyman m.fl. 2010). Det kändes tryggt på ett sätt med alla rutiner för så länge de var isolerade smittade de inte andra. De undrade om de i framtiden kunde gå ut och shoppa, gå till gymmet, frisören och gå till en simhall som vanligt utan att vara en risk för andra (Barratt m.fl 2019; Skyman m.fl 2010). Patienter som hade någon annan allvarlig grundsjukdom de behandlades för upplevde liknande känslor när de fick MRSA diagnosen som grundsjukdom (Gleeson m.fl.
allvarligare sjukdomar kände de som att tid togs från den tid de hade kvar i livet och att de eventuellt kommer dö av smittan (a.a.).
Rädslan att smitta andra kunde ta över upplevelsen av MRSA som i sig är symtomfri (Lindberg m.fl. 2014; Skyman m.fl. 2016; Webber m.fl. 2012). De ville försöka gömma smittan för sina anhöriga och när de tyckte isoleringsvården var pinsam så nekade de ofta sin anhöriga att komma och besöka dem (a.a.). Många patienter kände oro för familjen och smittorisken när de hade fått MRSA (Criddle & Potter 2006; Lindberg m.fl. 2014). Patienterna sa till sina familjer att de inte fick röra dem och det var något som upprörde de anhöriga (a.a.). Känslan av att få en stämpel som “den smittade” eller “den smittsamme” blev påtaglig och patienterna blev oroliga för att deras familj skulle få samma stämpel (Lindberg m.fl. 2014). Därför så pratade patienterna sällan öppet om sin MRSA (a.a.). Vården som kommer med MRSA väckte en rädsla (Barratt m.fl. 2010). De visste inte om de skulle vara bärare för alltid och om deras framtida vård alltid skulle se ut såhär (a.a.).
Att känna sig stigmatiserad
Patienterna upplevde att personal och anhöriga undvek dem som pesten (Andersson m.fl. 2011; Skyman m.fl 2010). Bemötandet de fick från både personal och anhöriga fick dem att känna sig som att de hade spetälska. Som om de var smutsiga och en fara för andra (Andersson m.fl 2011; Barratt m.fl. 2010; Lindberg m.fl. 2009; Lindberg m.fl. 2014; Skyman m.fl. 2010; Webber m.fl. 2012). Bemötandet skapade en rädsla att berätta, både inom vården och för andra i sin omgivning. Det fick dem att bli mer och mer introverta när rädslan för andras bemötande blev för stor (Andersson m.fl. 2011). Den största stigmatiseringen av MRSA upplevde de inom vården (Barratt m.fl. 2010). Isoleringen och barriärvården var det som påverkade upplevelsen mest.
Känslan av stigmatisering stärktes när flera inom vården inte skakade hand med dem, eller pratade genom en springa i dörren istället för att gå in till patienten. Denna typ av bemötande påverkade inte bara patienternas upplevelse av stigmatisering utan det påverkade även kvalitén på vården negativt (a.a.).
Patienterna upplevde att sjuksköterskorna begränsade vården till att bara gå in i rummet när det absolut behövdes (Skyman m.fl. 2010). De upplevde att de övriga patienterna fick mer besök, mer tid av sjuksköterskorna och att personalen inte gav något socialt utbyte alls. De kom bara in för att göra en uppgift för att snabbt för-svinna igen (a.a.). De kände sig inte längre mänskliga på grund av hur de behandlades (Webber m.fl. 2012). Stigmatiseringen av patienterna gjorde att smittan blev svår att hantera, de kände sig annorlunda. MRSA påverkade många aspekter av deras liv, inte bara vården. De nekades rehabilitering, andra behandlingar de vanligtvis fick och i det sociala upplevde de ofta att de blev bortstötta. De fick inte alltid träffa sina anhöriga och att träffa andra patienter var ett absolut förbud (a.a.).
De upplevde en outtryckt känsla av rädsla som kom från personal och anhöriga. Det fick dem att känna en distans från sin omgivning (Lindberg m.fl. 2014). Om
patienterna kom utifrån med en bekräftad smitta så planerades de till att vara sista patienten för dagen och de fick inte sitta i väntrummet med de övriga patienterna. (Skyman m.fl. 2016). De kände sig ofta utanför och drog på sig flera negativa
erfarenheter genom mötet med vården och upplevde att mycket berodde på okunskap hos sjukvårdspersonalen. När personalen behandlade dem dåligt så kände de sig
sårade och kränkta (Lindberg m.fl. 2009; Skyman m.fl. 2010; Skyman m.fl. 2016). De upplevde att de inte hade något stöd alls från sjukvården och att vissa i personalen började viska i närheten av dem (Lindberg m.fl. 2009).
När personer runt omkring dem tog avstånd ökade rädslan att mista sitt jobb eller att sedan inte kunna skaffa ett nytt (Andersson m.fl. 2011; Lindberg m.fl. 2009). De tänkte att de inte skulle kunna jobba inom ett flertal sektorer såsom med barn, med mat eller inom vården då de utgjorde en risk. MRSA bäraren var ofta tvungen att berätta om sin smitta på arbetsplatsen. Vissa arbetsuppgifter som t.ex. inom vården att sätta bandage eller sätta kateter fick någon kollega utföra istället då smittorisken blev för hög. De var rädda att berätta när kollegor började skvallra och de var rädda att det skulle ändra deras arbetsuppgifter eller yrkesroll (a.a.). Rädslan att
konsekvensen av att berätta för någon skulle resultera i något negativt blev för stor (Andersson m.fl. 2011). Många beslutade sig för att aldrig berätta om MRSA:n för någon om de inte absolut måste (a.a.).
Känsla av utanförskap
Kontakten med sjukvården upplevdes som att den förändrades efter MRSA-smittan blivit bekräftad (Lindberg m.fl. 2009; Skyman m.fl. 2016). De kände sig inte längre välkomna inom vården. De fick inte hälsa på släktingar som låg inne och allmänna besök styrdes av restriktioner. Om vårdkontakt var nödvändig kunde
sjukvårdspersonalen ibland göra hembesök. Vissa erbjöds upprepade odlingar medan andra fick göra någon enstaka. Det fanns ingen kontinuerlig nivå på vården, och vårdrutinerna skiftade likaså (a.a.). I mötet med personalen fick patienterna en upplevelse av att vara annorlunda eller utanför (Skyman m.fl. 2016). Utanförskapet betydde för dem att de fick instruktioner att göra saker annorlunda än andra och att de fick vänta till sist med att få sina be-handlingar. Känslan av att vara utanför gjorde dem ledsna och tankar väcktes om den fortsatta MRSA-vården och att den måste förbättras (a.a.).
MRSA kräver isolering och barriärvård kunde det leda till att patienterna själva tog avstånd från personalen (Lindberg m.fl. 2009). Informationen angående den vård de fick var ofta missvisande och ytlig. När de inte förstod varför de fick den vården de fick blev mötet ofta missuppfattat. Vården tolkades istället som ett annorlunda och nedvärderande bemötande och det gjorde att de kände sig farliga vilket ledde till att de mådde sämre (a.a.).
När smittan påverkade bemötandet de fick skapade det en motvilja att berätta eller visa sitt bärarkort till sjukvårdspersonalen (Lindberg m.fl. 2009). Det skapade en oro för några och den kommande vården de skulle få (Barratt m.fl. 2010). De undrade om de alltid kom att bli behandlade på detta viset, med barriärvård och isolering där de kände sig annorlunda och negligerade. Det kunde resultera i att patienterna drog sig undan personalen genom att de inte ville ha kroppskontakt, vilket påverkade för-hållandet med personalen. Isoleringen påverkade vården på flera sätt. De fick inte alltid fika, de fick inte sitt hår klippt och många möten och behandlingar uteblev. Alla sociala aspekter som var så viktiga för de övriga patienterna nekades dem och kvali-teten på vården blev lidande. Patienterna kände sig istället som en emotionell börda
Personalens bemötande gav ofta intrycket att de inte kunde något alls om MRSA eller om vården som kom med den (Andersson m.fl. 2011). Patienterna la ofta skuld på personalen, att det var deras fel som inte skötte sin basala hygien och ökade smitt-spridningen då många får MRSA via vården (Burnett m.fl. 2010; Newton m.fl. 2001;
Webber m.fl. 2012). De kände att bemötandet blev på-verkat av bristande kompetens
(Skyman m.fl. 2010). De upplevde att de inte fick samma vård eller bemötande som de utan MRSA och blev ofta nekade olika behandlingar. Vårdens bemötande tolkade de som oprofessionellt (a.a.).
Vanligtvis vid MRSA så läggs patienterna in på en infektionsmottagning (Lindberg m.fl. 2014; Skyman m.fl. 2016). Där finns det större möjligheter att tillgodose patienterna med den vård de behöver (Skyman m.fl. 2016). Ofta hänvisades patient-erna dit utan en vidare förklaring. De tyckte det var skrämmande först men förstod när de kommit dit att de kommit rätt. På infektionsmottagningen upplevde de en annan typ av bemötande och ett bättre tillvägagångssätt med vården. De hade gott om information och personalen förklarade varje steg de tog. Isoleringen och
barriärvården var inte lika hemsk när patienterna hade förklaringarna till varför och alla behandlade dem likadant. Vården skedde under samma premisser och de hade samma tillvägagångssätt. I denna information fann de en styrka för att kunna hantera deras MRSA på rätt sätt (a.a.).
Omhändertagandet och bemötandet de fick på infektionsmottagningarna var sällan negativt utan mer i den övriga vården (Webber m.fl. 2012). När hygienrutinerna inte alltid efterföljdes av alla i personalen så uppstod frågor hos patienterna (Gleeson m.fl. 2016; Newton m.fl. 2001; Webber m.fl. 2012). När hygienrutinerna var bristande så tänkte de att det kanske inte är så farligt ändå. Det kunde även väcka en ilska i att personalen var slarvig och var en fara för dem och de övriga patienterna. Flera ansåg att det var den bristande hygienen i vården eller i sjukhusmiljön som gett den infek-tionen från första början (a.a.). De tyckte att det var konstigt att restriktionerna var så hårda för dem (Lindberg m.fl. 2009). Medan sjukvårdspersonalen som utsätts för smitta nästan aldrig testas för MRSA. Upplevelsen av bemötandet var att den var olik det tidigare bemötandet trots liknande situationer (a.a.).
Patienterna vågade inte säga till vårdpersonalen om t.ex. hygienen när den var bristande (Burnett m.fl. 2010). Det var väldigt få som vågade stå på sig och säga till läkare och sjuksköterskor när de missade något. De var rädda att det skulle påverka den fortsatta relationen med personalen och att de skulle undvika dem mer (a.a.). Infektionsavdelningar ansågs vara bra för att de höll på hygienrutinerna och de tog ansvar för att inte smittan skulle spridas (Lindberg m.fl. 2014). Personalen ansåg att personal och patienter tillsammans hade ansvaret att inte föra smittan vidare. Framförallt låg ansvaret på personalen att hålla på rutiner och informera patienter (a.a.).
Att känna sig kränkt
Isoleringen begränsade patienterna och fick dem att känna sig kränkta (Skyman m.fl. 2010). Utsikten kunde dock ge dem en tröst, men främst så var isoleringen tråkig. När personal väl kom in till patienterna var det för att utföra en uppgift, för att sedan snabbt gå ut igen utan ett socialt utbyte (Newton m.fl 2001; Skyman m.fl 2010). Det mest återkommande ämnet när patienterna pratade om isoleringen var upplevelsen av
stigmatisering (Baratt m.fl.2010; Skyman m.fl. 2010; Webber m.fl. 2012).
Hanteringen av MRSA blev emotionellt utmanande i och med isoleringen. De kände att det var inhumant och hoppades att behandlingen av MRSA patienter skulle ändras (a.a.).
Om besökare inte kom och hälsade på när de satt isolerade kände de sig sårade och övergivna av sina anhöriga (Barratt m.fl. 2010). Isoleringen kunde tolkas som ett sätt att skydda andra, de föredrog att vara ensamma tills de inte smittade längre.
Omgivningen var trots allt det som de tyckte spelade in mest på isoleringsvården. Isoleringen ingav en känsla av att vara fast, inlåst och borthållen. Den väckte en känsla av frustration att inte längre vara autonom, att inte längre ha kontroll över sina egna liv. Om de fick in sol, ljud eller kunde se andra människor runt omkring under-lättade det upplevelsen (a.a.).
Isoleringen, barriärvården och odlingarna var en negativ upplevelse överlag (Webber m.fl. 2012). Det fanns ändå både negativa och positiva sidor av isoleringen (Newton m.fl. 2001). Patienterna upplevde det negativt att de inte fick lika mycket upp-märksamhet från personalen och kände sig ensamma (a.a.). Isoleringen påverkade deras fortsatta vård och deras sociala liv (Webber m.fl. 2012). Den var tråkig och ensam, patienterna blev introverta och att de drabbades av depression var också vanligt förekommande. När inte alla följde restriktionerna så väcktes funderingar med ilska och frustration. Isoleringen var svår att utstå och de kände ett enormt behov av socialt utbyte, detta påverkade patienternas psykiska mående (a.a.). De positiva aspekterna var att de hade mer avskildhet, de kände att de inte smittade någon direkt, deras besökare hade större frihet och att de hade inte lika mycket rutiner som de andra patienterna (Newton m.fl. 2001).
Barriärvården var skrämmande för patienterna (Skyman m.fl. 2016). Den fick dem att känna sig farlig för sin omgivning. Barriärvården kunde tolkas på olika sätt utifrån patienternas kunskap om den. De som var insatta om hur barriärvården skulle gå till tolkade det som att personalen var rädda för dem när de kom in med för mycket skyddsutrustning (a.a.). Om de kom in med för lite så ifrågasatte patienterna vården de fick, personalens kunskap eller hur farligt det är med MRSA. Om patienterna inte var insatta i hur barriärvården skulle gå till väga så trodde de att de bar på något som var jättefarligt eller om personalen kom in med lite skydd så trodde de att isoleringen istället var överdriven (a.a.).
Trots att patienterna förstod anledningen till deras isolering så upplevdes det fort-farande som en fångenskap (Barratt m.fl. 2010; Newton m.fl. 2001). Det faktum att de var inlåsta tog bort deras känsla av självständighet och de upplevde att de totalt tappat kontroll över livet och sig själva. Eftersom isoleringen fyllde alla timmar av dygnet blev ytan de isolerats på och omgivningen extra viktig. Ett fönster, att kunna se ut i korridoren eller ha en tv eller radio på i bakgrunden kunde göra stor skillnad i effekterna av isoleringen (a.a.).
Bristande kunskap och information
Patienterna var medvetna om att de hade fått en smittsam bakterie. De visste dock inte vad MRSA var eller hur den smittade (Andersson m.fl. 2011; Criddle & Potter 2006). De tyckte att det fanns en större kunskapsbrist hos personalen. Det verkade som om de inte visste något om MRSA alls. Hur det smittade, hur patienterna kan skydda sig själva från att bli smittade eller vilka riktlinjer det fanns i samband med MRSA (a.a.). De ansåg att kommunikationen överlag var dålig igenom hela deras vårdtid (Burnett m.fl. 2010; Criddle & Potter 2006). Informationen de fick var knapp och skriftlig information om deras infektion förekom sällan. De fick även lite eller ingen information om deras senaste eller kommande provtagningar (a.a.).
Osäkerhet var vanligt speciellt när de inte visste var de fått MRSA från (Lindberg m.fl. 2009). Flera patienter sökte information själv för att kunna skydda andra runt omkring sig. Majoriteten hade ingen tidigare kunskap om MRSA. Informationen som de sedan fick när deras MRSA upptäcktes var inte adekvat. Den kändes otillräcklig, ytlig och ofta kom informationen i en för stor mängd för att ens kunna ta in. Informa-tionen de fick om MRSA och smittspridning var inte likadan beroende på var den kom ifrån (a.a.). Patienterna hade en kunskapstörst (Barratt m.fl. 2010). Kunskap och information hjälpte dem att hantera situationen. Den information de ansåg var
viktigast var att de fick förståelse för smittspridningen. Patienterna uttryckte en önskan om att kunna förstå vad MRSA är och ville få korrekt information för att försöka hantera deras nya situation (a.a.). Bristen på information gav patienterna tron att personalen inte hade någon kunskap eller något intresse av MRSA (Andersson m.fl. 2011). Smittvägar var otydliga och förhållningsregler till hygien likaså (Skyman m.fl. 2010). Personalen som de mötte hade ingen riktig information och hänvisade dem alltid vidare utan någon förklaring (Andersson m.fl. 2011; Burnett m.fl. 2010; Criddle & Potter 2006; Lindberg m.fl. 2009; Skyman m.fl. 2010; Skyman m.fl. 2016;
Newton m.fl. 2001).
Behovet av information var stort och personal med information var svår att hitta
(Andersson m.fl. 2011; Burnett m.fl. 2010; Criddle & Potter 2006; Lindberg m.fl.
2009; Skyman m.fl. 2010; Skyman m.fl. 2016; Newton m.fl. 2001). Internet och
sociala medier var centrala källor till information för många. Omgivningen verkade inte heller ha någon kunskap om MRSA. Infektionsmottagningen var en god källa till information. Där blev patienterna sedda och tillfreds istället för att känna sig utanför. I övrigt skapade informationsbristen en stor rädsla hos patienterna (Skyman m.fl. 2016). När sjukvården visade på en stor kunskapsbrist i ämnet så togs inte MRSA seriöst av många (Webber m.fl. 2012). Patienter ansåg att sjukvårdspersonalen sände olika signaler om hur allvarligt MRSA var (Lindberg m.fl. 2009). När informationen inte kom fram till patienterna så trodde de att personalen höll information från dem (Gleeson m.fl. 2016). De trodde att personalen ljög för dem och det väckte ilska (a.a.). Majoriteten visste inte hur länge deras MRSA infektion skulle vara (Newton m.fl. 2001). Någon patient trodde att MRSA:n skulle försvinna när patienten lämnar sjukhuset och någon trodde att infektionen skulle hålla i sig länge. Deltagarna i studien visste inte hur länge de skulle ha MRSA och hur länge de skulle behöva behandling. Patienterna hade delade åsikter om antibiotikan de fick, en del tyckte att den var effektiv och några patienter trodde inte det fanns någon behandling för MRSA (a.a.). Patienterna ville att informationen om MRSA skulle komma från en läkare om möjligt (Gleeson m.fl. 2016). Helst från någon som var tidigare känd för
dem så de kände att det fanns en tilltro och en etablerad relation. Den skulle vara utformad på ett sådant sätt att den upplevdes kort, koncis och på ett så enkelt språk som möjligt då det var många som upplevt att den informationen varit för invecklad för att förstå (a.a.).
DISKUSSION
I metoddiskussionen kommer styrkor och svagheter med arbetet och den valda metoden diskuteras. I resultatdiskussionen kommer erhållet resultat diskuteras mot litteratur, kärnkompetenser och lagar.
Metoddiskussion
Analyser av kvalitativa studier ger en ökad förståelse för en person och dess upp-levelser (Forsberg & Wengström 2003). När insamlingen av data begränsas så ger det litteraturstudien en svaghet i att det är en liten del data som presenteras i studiens resultat (a.a.). När syftet tagits fram valdes en litteraturstudie som metod där vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats granskades. Detta för att skapa sig en överblick och lyfta fram återkommande resultat och eventuella brister i litteraturen (Polit & Beck 2014). En litteraturstudie jämför primära studier för att skapa ett sammanhang i olika avseenden (Friberg 2012). Detta ansågs vara en fördel för att kunna bevara det framtagna syftet. En empirisk studie hade med fördel kunnat göras för att undersöka MRSA patienters upplevelser. Det hade kunnat leda till ett annat resultat men valdes bort på grund av tidsramen för arbetet. Litteraturstudien kan dock användas som utgångspunkt till fortsatta studier.
Litteratursökning
Sökningar i databaserna gjordes först enskilt för att resultera i så många sökord och sökresultat som möjligt. Då sökningarna gjordes var för sig gav detta ett större sök-område då sökningarna gjordes opåverkat av varandra. Om sökningarna gjorts till-sammans från början hade det dock gett utrymme för att kontinuerligt föra en
diskussion och det sättet hade varit mer tidseffektivt. Orden ”care” och ”care sevices” hade med all fördel kunnat användas som sökord men glömdes bort. De hade kunnat resultera i fler sökträffar i litteratursökningen och ge ett annat resultat. Detta får anses som en svaghet i metoden.
Sökningen gjordes i PubMed och CINAHL. För att få med andra aspekter hade även andra databaser kunnat an-vändas vilket Polit och Beck (2014) nämner. Svemed+ hade kunnat ge fler resultat från norden. Av de slutgiltiga artiklarna var fem av elva studier gjorda i Sverige vilket gjorde att fler resultat från norden inte var nödvändigt. Medline valdes bort när den databasen riktar in sig på medicin och behandling vilket inte var relevant för det framtagna syftet. Sökningar i PsycINFO och Cochrane Library hade kunnat resultera i andra studier och kommit med andra synvinklar. Sökningarna begränsades inte till någon specifik världsdel då MRSA är en pandemi som behandlas världen över. De slutgiltiga artiklarna var från fem olika länder vilket inte gav en tillräckligt stor spridning för att en jämförelse mellan de olika länderna
Begränsningar
Sökningarna begränsades först till artiklar publicerade mellan 2007-2017 då ny och relevant data inom området eftertraktades. Artiklar äldre än tio år ansågs vara gamla då hälso- och sjukvården ständigt utvecklas och förändras (Polit & Beck 2014). Ett nytt beslut togs efter den första sökningen att bredda begränsningen till studier gjorda 2000 - 2017 då antalet gjorda studier som relaterade till syftet var snålt och
relevansen låg. Efter att sju år lades till på sökningen blev utbudet av relevant datamaterial till att svara på syftet bättre men skillnaden blev inte stor i själva resultatet. Patienternas upplevelse av omhändertagandet i vården liknade fortfarande varandra vilket kan ses som en styrka i resultatet. Inga begränsningar i ”Full text” gjordes för att inte missa tillgängligt material medan begränsningen till “Abstract” gjordes, för att det inte fanns tid att läsa igenom alla artiklar till fullo för att förstå vad de handlade om. Engelska och Svenska valdes som språkbegränsningar. Engelska är det mest förekommande vetenskapliga språket och därför valdes det utöver
modersmålet Svenska (Polit & Beck 2014). Eftersom en av författarna har Engelska som ett av sina modersmål ansågs översättningen av artiklarna inte haft någon negativ påverkan på resultatet. Språk begränsningen tog endast bort få artiklar och därför ansågs det inte ha någon större betydelse för det slutgiltiga resultatet.
Exklusionskriterier
Studier gjorda på patienter utanför slutenvården, på barn och på personer i missbruk eller inom kriminalvården användes som exklusionskriterier. När dessa uteslöts för litteraturstudien kan vissa upplevelser av bemötandet gå förlorade. De uteslöts när begränsningar skulle göras och detta var omgivande faktorer som kunde påverka resultatet i sig. Patienter utanför slutenvården uteslöts när det var många artiklar som enbart handlade om screening processen. Det är dock en stor och viktig del i om-händertagandet, men uteslöts när de artiklarna enbart handlade om
screening-processen. De övriga artiklarna handlade mycket om basala hygienrutiner i vardagen vilket inte kändes relevant för att besvara syftet. Barn kan påverkas av deras föräldrar och deras reaktioner samt att de kan ha svårigheter att själv uttrycka sina upplevelser. Detta upplevs som en svaghet då MRSA behandlas över allt och bemötandet kan påverkas vilken än grund patienten är där för.
När MRSA är en smitta utan symtom i sig så är det viktigt att ta med sig att de flesta som deltagit i de olika studierna behandlas även för något annat i grund och botten. Deras grundsjukdom, tidigare erfarenhet och förutsättningar kan ha påverkat deras upplevelser av bemötandet och vården i sig.
Val av författare
Några av författarna till utvalda artiklar till föreliggande litteraturstudies resultat var återkommande. Det kan sänka styrkan i resultatet när det kan påverkat forskarnas förförståelse och egna tolkningar i de fortsatta studierna (SBU 2010). De författarna som är återkommande används även i några av de andra artiklarnas bakgrund. Detta stärker deras tillförlitlighet men visar även på den brist på forskning som finns inom området. MRSA har uppmärksammats mer och mer på de senaste åren i och med den markanta ökning av prevalens och den tilltagande problematiken världen runt. Därför har fler studier och mer forskning gjorts under de senare åren men än så länge finns det inte tillräckligt med studier utförda inom ämnesområdet.
Analys
När Polit & Becks flödesschema upplevdes lite oklart för analysen användes istället Kristenssons (2014) integrerade analys. Den underlättade syntetiseringen av resultatet och användes för att skapa struktur av analysprocessen. Likheter och skillnader blev tydligare och det var lättare att relatera de olika artiklarna till varandra (a.a.). Först granskades artiklarna enskilt för att sedan granskas tillsammans och sammanställas. När artiklarna granskades och sammanställdes först enskilt och sedan tillsammans kan det stärka trovärdigheten av resultatet. Risken att missa eller misstolka något minskade och de slutgiltiga kategorierna blev tydligare och gemensamt valda.
Validitet, generaliserbarhet och överförbarhet
Validiteten i artiklarna var hög. Intervjuer och frågeställningar som har framförts i artiklarna har svarat på syftet att undersöka MRSA-bärarnas möte med vården. Reliabiliteten stärktes när liknande resultat kunde följas genom alla artiklarna. I och med att en litteraturstudie genomförts har inte allt material som finns om det valda ämnet granskats. Resultatet kan därför vara svårt att generalisera trots att vissa paralleller till resultaten går att dra. Kvalitativa studier som litteraturstudien baserats på innebär ofta ett färre antal deltagare. Kvantitativa studier som baseras på en större population hade varit lättare att generalisera. Fördelen med att basera studien på kvalitativt material är att det ger en djupare förståelse av fenomenet, hjälper även att skapa en översikt och kan ge en vägledning i det fortsatta arbetet med människor (Friberg 2012). Upplevelser i sig är subjektiva och därför svåra att generalisera. Överförbarheten i studien upplevdes som stark när patienterna i studierna beskrev samma upplevelser av vården och smittan oberoende av ålder, kön eller vilket land de vårdades i. Resultatet skulle då även kunna bli liknande på andra platser och i lik-nande situationer. Det vill säga med andra multiresistenta bakterier.
Resultatdiskussion
Litteraturstudiens syfte var att undersöka MRSA patienters upplevelser av bemötan-det inom vården. De kategorier som användes i resultatet uppkom på grund av lik-heter som fanns i de utvalda artiklarna.
Att känna skam och skuld
I sex av tio artiklar beskriver patienterna att de upplever att de har pesten, spetälska, HIV eller en generell känsla av att konstant vara smutsiga (Andersson m.fl 2011; Barratt m.fl. 2010; Lindberg m.fl. 2009; Lindberg m.fl. 2014; Skyman m.fl. 2010; Webber m.fl. 2012). Det beror bland annat på att personalen står i dörren och pratar med dem, att personalen har på sig mycket skyddsutrustning och att patienterna är isolerade från sin omgivning. De patienter som inte hade kontakt med en annan människa fick en stark känsla av att vara en smittrisk för andra. Det var ofta personalen som fick MRSA patienterna att känna sig sämre än de behövde (a.a.). I enlighet med 6 kap. 1§ i patientsäkerhetslagen, 2010:659 (PSL) ska vården så långt det går utformas i samråd med patienten. Patienten ska också visas respekt och
omtanke. Enligt WHO (2016) så känner sjuksköterskor en rädsla och otrygghet om de inte känner till smittan. Den okunskapen leder till att omvårdnaden av patienten påverkas (a.a.). Rädslan kan ses i resultatet t ex hur patienterna möts inom vården
visar sina rädslor och okunskap inför patienten kan leda till att patienten känner en misstro till den vården som hen får. Det är den rädsla som kan ha gjort att personalen agerar som belysts i föreliggande studies resultat. För att komma ifrån denna rädsla krävs det att vårdgivaren tillgodoser personalen den kunskap de fattas. Personalen måste kunna gå in till patienten utan att visa rädsla. Detta för att patienten ska erhålla så bra vård som möjligt. Endast genom att gå in till patienterna och prata med de, och hälsa på som sjuksköterskorna gör med alla andra samt förklara varför alla säkerhets rutiner personalen måste utföra skulle kunna göra att patienterna känner sig bättre och kanske inte får de negativa känslorna i mötet.
Känsla av utanförskap
Det framkom i resultatet att viss vårdpersonal inte var noga med hygienrutinerna vid MRSA smitta (Burnett m.fl. 2010; Newton m.fl. 2001; Webber m.fl. 2012). När hygienrutinerna inte sköttes gjorde det att patienterna kände att det inte kanske var så allvarligt att ha MRSA (a.a.). Säker vård innebär att man ska minska de risker som finns i vården för att kunna undvika skador eller smittor som kan ske (Leksell & Lepp 2013). Om personal inte följer hygienrutiner kan det vara förödande för patienter med eller utan MRSA. Brister i hygienrutiner och barriärvård gör det möjligt för
vårdpersonal att sprida diverse smittor mellan olika patienter på en avdelning och vidare. Kärnkompetensen säker vård (Leksell & Lepp 2013) hjälper inte bara
sjuksköterskorna utan också alla patienter de vårdar vad beträffar att de får en bättre och säkrare vård. Hygienrutinerna är något som nyutbildade sjuksköterskor eller annan vårdpersonal måste jobba på för att upprätthålla. Hygien måste tas på allvar av all vårdpersonal och inte nonchaleras bort.
En del artiklar påpekar att på flertal avdelningar eller mottagningar fick patienterna dåligt bemötande, men att undantaget var när de kom till en infektions-avdelning (Lindberg m.fl. 2014; Skyman m.fl. 2016; Webber m.fl. 2012). Där blev de oftast väl bemötta och upplevde att personalen hade rätt kunskap (a.a.). Personal ska utgå från personcentrerad vård och informatik (Leksell & Lepp 2013). Använder personalen sig av personcentrerad vård blir också arbetet och patientens upplevelse bättre, för att då utgår personalen från patienten.
När det gäller informatiken är det viktigt att ge den i rätt situation och individualisera informationen efter just den patienten (a.a.). Enligt 3 kap. 1§ Hälso- och
sjukvårdslagen, 2017:30 (HSL) ska hälso- och sjukvården ge god hälsa och vård för hela befolkningen och på lika villkor för alla. Personal måste ge god vård och se till så att patientens värdighet upprätthåll (a.a.). HSL är något som alltid ska följas, när dåligt bemötande finns är det något som inte kanske riktigt följs till fullo. Genom att använda sig av personcentrerade vård och informatik kan personalen få med sig sina patienter på ett bättre sätt. Då hade bemötandet också kunnat upplevas bättre av patienterna. När MRSA i sig är symtomlöst så är det viktigt att ha i åtanke att de flesta som deltagit i studierna haft någon tidigare sjukdom. Grundsjukdomen i sig kan ha påverkat patienternas förutsättningar och därmed påverkar upplevelsen av
omhändertagandet. Eftersom patienter oftast behandlas för en grundsjukdom också är det något sjuksköterskor och övrig personal måste komma ihåg. Att ha två sjukdomar har med stor sannolikhet betydelse, då hen har dubbelt upp att tänka på och oroa sig över.
Föreliggande studies resultat visade att majoriteten av MRSA bärare vet inte var de fått smittan ifrån men tror själva att den kan ha kommit från vårdpersonal eller någon anhörig (Andersson m.fl. 2011; Lindberg m.fl. 2009; Lindberg m.fl. 2014; Skyman m.fl. 2010; Webber m.fl. 2012). Det ansågs att personalen inte var noggrann med sin
hygien inne hos patienter, vilket kunde göra att de hade fått sjukdomen (a.a.). I enlighet med kärnkompetensen säker vård ska personalen ha kunskap om risker och arbeta efter att minimera riskerna (Leksell & Lepp 2013) Säker vård kräver att personal samarbetar med patienter och närstående oavsett var vården ges. Det skapar bästa utfallet för vården som ges (a.a.). Personalen måste därför alltid ta sig den tiden som krävs för att upprätthålla de rutiner och åtgärder som finns. De kan inte gå in till patienten utan de skyddsåtgärder som krävs “bara” för att de ska vara där i en minut. De patienter som vårdas ska inte behöva säga till eller påminna personalen om vad som ska göras. Det är här den säkra vården brister när personal inte följer de förskrifter som finns. Patienterna måste kunna få veta att de behandlas så säkert det bara går och att de inte ska drabbas av något på grund av att personalen inte sköter sitt jobb.
Att känna sig kränkt
Resultatet visade att det både fanns negativa och positiva effekter med isolering . Majoriteten var ändå negativa upplevelser av isoleringen. Framförallt var det
ensamheten som framkom som den främsta negativa upplevelsen av isolering (Barratt m.fl. 2010; Newton m.fl. 2001; Skyman m.fl. 2010; Webber m.fl. 2012). Andra exempel på negativa upplevelser vid isolering var att patienternas sociala liv blev sämre (Barratt m.fl. 2010; Newton m.fl. 2001; Webber m.fl. 2012). Vård-personalen gav dem inte lika mycket uppmärksamhet vilket upplevdes negativt (Newton m.fl. 2001). Det som upplevdes som positivt var att vissa patienter ansåg att om de var isolerade så smittades inte andra och deras besökare kunde komma lite mer som de ville (Barratt m.fl. 2010; Newton m.fl. 2001). Begränsningarna som MRSA
patienterna upplevde kan resultera i ett lidande. Lidandet är inte alltid ett symtom på sjukdomen utan snarare på otillräcklig vård (Eriksson 2001). Det är ensamheten och att inte vara uppmärksammad av personal som kan ge patienten ett lidande. När vårdpersonal inte är inne hos MRSA patienterna lika ofta som andra eller ger dem lika mycket uppmärksamhet, kan det påverka patienter väldigt olika. Det skapar en ensamhet och kan skapa en oro för patienter som de inte behöver ha.
Bristande kunskap & information
Patienterna upplevde inte att den information de fick av personalen var adekvat (Lindberg m.fl. 2009). Den var ofta ytlig, otillräcklig och informationen kom ofta i för stor mängd på samma gång vilket gjorde det svårt att ta in (a.a.). Bristande kunskap och information patienterna fick av personalen återkom i de flesta artiklarna (Andersson m.fl. 2011; Burnett m.fl. 2010; Criddle & Potter 2006; Gleeson m.fl. 2016; Lindberg m.fl. 2009; Skyman m.fl. 2010; Skyman m.fl. 2016; Newton m.fl. 2001). Det krävs kunskap och pedagogik hos personal för att kunna gå in till en patient och ge information om en sjukdom och deras tillstånd. Enlig 3 kap. 6§ i patientlagen, 2014:821 ska information anpassas efter ålder, mognad, erfarenheter, språkliga kunskaper och andra individuella förutsättningar. Fortsatt i 3 kap. 7§ ska man som personal försäkra sig så långt som möjligt att mottagaren förstår innehållet
riktlinjer på deras avdelning och sjuksköterskorna visste inte heller hur de skulle få tag på informationen. Sjuksköterskorna visste inte hur sjukdomen smittade, vilket gjorde att de hade en stor respekt för smittan (a.a.) I enlighet med smittskyddslagen 2 kap. 3§ ligger ansvaret på landstingen och smitt-skyddsläkaren att se till att
information finns tillgänglig. Ansvaret ligger på dem att se till att information och råd finns till allmänheten för att de ska kunna skydda sig från smitta. Sedan är det upp till sjukvårdspersonal att informera patienter om preventiva åtgärder för att kunna
förebygga smitta och smittspridning (a.a.). Personalen måste kunna hitta och ta reda på den information som krävs för att kunna behandla patienterna. Besitter
sjuksköterskan kunskap om sjukdomen och rutinerna runt den kan de fråga en kollega om hjälp. Dagens information är dock lättillgänglig och varje landsting har en
smittskyddsläkare som går att ringa om personalen behöver information. Genom smittskyddsläkaren får personal den information som behövs och kan sprida vidare den till hela avdelningen. Det kan leda till att informationen delges bättre till MRSA patienter och att de får en bättre förståelse kring sin sjukdom. Fyller personalen sin kunskapslucka kan det leda till att det ges ett bättre bemötande och att informationen och vården blir bättre för patienterna.
KONKLUSION
Kunskapen om MRSA är bristfällig både i samhället och inom sjukvården.
Kunskapsbristen inom vården kan leda till ett sämre bemötande och det läggs ingen större vikt på hur behandlingen skulle kunna påverka patienternas psykiska mående. Litteraturstudien har visat att MRSA är ett ämne som kräver fortsatt forskning. Information om MRSA, smittspridning och preventiva åtgärder krävs för att kunna minska den ökande spridningen av multiresistenta bakterier.
FÖRSLAG PÅ FORTSATT KUNSKAPS-
UTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGS-ARBETE
Litteraturstudien har gett insikt om MRSA-patienters upplevelse av bemötandet inom vården. Den har även gett insikt om MRSA i sig. MRSA var ett ämne där djupare kunskap saknades trots att det är så vanligt förekommande. Det är ett ämne som det forskats väldigt lite om trots dess slag-kraftiga genombrott och ökning. Studien har tydliggjort att det är en patientgrupp som glöms bort när de vanligtvis behandlas för något annat i grunden. MRSA:n påverkar deras vårdtid på ett sätt som gör att de negligeras istället. Med rätt information och utbildning till personalen blir rädslan för att själv smittas onödig. Förslagsvis hade föreläsningar eller utbildningar i ämnet kunnat hållas oftare inom sjukvården, där tydlig information om multiresistenta bakterier, smittspridning och rutiner bör ingå. Även läkare bör informeras då det är de som ordinerar antibiotikan. Antibiotika användningen måste minska ochordinationerna vara mer strikta angående användning. Information om hur de ska ta antibiotikan och att de absolut inte får dela med någon är viktig för att hämma den fortsatta utvecklingen av multi-resistenta bakterier. Information borde göras mer lättillgänglig för patienter ute i vården t.ex. med skriftlig information i väntrum för att
synliggöra problemet som för många är ovisst. Det hade i enklaste fall inte varit svårt att poängtera vikten av hygienrutiner både inom vården och i allmänhet för att minska problemet. Förslagsvis kunde screening ske mer rutinmässigt för att kontrollera problemet redan i samhället. Annars kan personal screenas på sjukhus för att minska spridningen där problemet är som störst.
Kunskapen som genererats ur arbetet kan användas i kliniskt förbättringsarbete genom att det visar på att ytterligare studier måste göras inom denna typ av patient-grupper. Den kan även användas för att styrka vilken kunskapsbrist det finns och att information måste tydliggöras för både personal och patienter.
