• No results found

Mammor och Pappor under lupp

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Mammor och Pappor under lupp"

Copied!
39
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Hälsa och samhälle

MAMMOR OCH PAPPOR

UNDER LUPP

ERIKA HOLMBERG

KASSANDRA SMITH

Examensarbete i Socialt arbete Malmö högskola

51-60 p Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö Maj 2008

(2)

MAMMOR OCH PAPPOR

UNDER LUPP

MOTHERS AND FATHERS UNDER A

MAGNIFYING GLASS

ERIKA HOLMBERG

KASSANDRA SMITH

Holmberg, E & Smith K. Mammor och pappor under lupp. Examensarbete i

Socialt arbete, 15 hp. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för

socialt arbete, 2008.

Denna uppsats ämnar undersöka hur genus reproduceras och framställs i sju skrivna utlåtandena som producerats på familjeutredningsenheten Liljan. Bearbetningsmetoden som har använts är diskursanalys.

Uppsatsen baseras på två huvudteorier. Dessa är kritisk diskursanalys som har en stark företrädare i Norman Fairclough och genusteori som bottnar i Yvonne Hirdmans teorier kring genussystem och skapandet av genus. Resultatet visar att modern antas ta huvudansvar för barnet/barnen och samtidigt säkerställa

relationen till fadern samt kompensera för faderns eventuella bristande

föräldraförmåga. Det har också framkommit att utredarna förväntar sig mindre engagemang, känslomässigt såväl som praktiskt från fädrarna samt att olika krav ställs på föräldrarna i ett inskrivningsskede, såväl som under vistelsen på

utredningsenheten. Dessa tendenser visar sig också i de rekommendationer som följer familjerna efter utredningstiden. Det finns enligt analysen av utlåtandena en tydlig diskurs kring relationen mellan föräldrarna samt vikten av

samarbetsförmåga mellan enheten och klienterna. Den slutgiltiga diskussionen presenterar förslag på åtgärder för en förändring mot ett genusmedvetet socialt arbete.

Nyckelord: Diskurs, genus, genusreproduktion, genuskontrakt, genussystem,

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 4

Syfte 5

Frågeställning 5

2. METOD OCH MATERIAL 6

Begreppsförklaringar 6

Val av verksamhet för insamling av material 6

Val av empiriskt material 7

Avgränsning av materialet 8

Bearbetningsmetod och analysverktyg 9

Trovärdighet, validitet och reliabilitet 10

Forskningsetiska överväganden 10

3. TIDIGARE FORSKNING 11

En socialtjänst baserad på sunt förnuft 11

Den historiska diskursen av kvinnan och mannen som förälder 12

Den goda modersmyten 13

Den senmoderna mansmyten 14

Vetenskap som bas för reproduktionen av genus 15

Behandlarnas position 16

4. TEORI 16

Yvonne Hirdmans genusteori 17

Genussystem 17

Genuskontraket 17

Diskursanalys 18

Kritisk diskursanalys och Norman Fairclough 19

5.RESULTAT & ANALYS 20

Presentation av familjerna 20

Teman 21

Relationen mellan föräldrarna 21

Ansvar 23

Kravbilden 26

Samarbetsförmåga 30

Reflektioner kring textmaterialet 32 6. SAMMANFATTNING OCH AVSLUTANDE DISKUSSION 33

Diskursen om genus inom den sociala praktiken 35

Nya tankar och idéer 36

(4)

1. INLEDNING

I Socialstyrelsens rapport Jämställd socialtjänst från år 2004 beskrivs att arbetet inom socialtjänsten på en mängd olika fält färgas av traditionella föreställningar om kön. Socialstyrelsen föreslår att insatser måste prioriteras för att en förändring ska komma till stånd inom detta område (Socialstyrelsen, 2004). I år publicerar Socialstyrelsen en uppföljning av rapporten, som påvisar att det sociala arbetet fortfarande verkar reproducerande av genus. Socialstyrelsen föreslår att

socialtjänsten måste arbeta målinriktat för förändring (Socialstyrelsen, 2008a). Att det behövs aktiva satsningar inom fältet påvisar även forskning som tagits fram av bland andra Leili Laanemets (2002) och Ingela Kolfjord (2003).

Intresset för denna studie har växt fram efter att vi reflekterat över den frånvaro av kunskap och diskussion om genusskapande och dess konsekvenser, som vi mött i det sociala arbetet. Skapandet av kvinnan och mannens genus får konsekvenser då det inom det sociala arbetet kan komma att få en stor inverkan på klientarbetet och de beslut som tas gällande klienterna. De verksamheter som sysslar med socialt arbete har en stark normerande roll i vårt samhälle (Laanemets 2002, Kolfjord 2003, Hilte & Claezon 2005) och vi anser att betydelsen av genus av denna anledning måste uppmärksammas, diskuteras och reproduktionen därav aktivt motverkas.

I det sociala arbetet likväl som i samhället i sin helhet, ser vi en maktobalans där kvinnan har en underordnad position jämfört med mannen. Denna maktobalans verkar exkluderande för kvinnan, professionellt liksom privat, genom exempelvis lägre löner för lika arbete och mindre fysiskt och psykiskt handlingsutrymme. Men reproduktionen verkar också begränsande för mannen genom att

handlingsutrymmet reduceras exempelvis i relation till skapandet av den egna identiteten. Det traditionellt manliga genuset kan fungera emotionellt begränsande och för de män som inte vill eller kan leva upp till den heteronormativa

maskuliniteten är kampen för jämlikhet och frihet ibland minst lika stor som gemene kvinnas. De förväntningar som ställs på individen i relation till vår genustillhörighet påverkar valet av de byggstenar som i slutändan utgör vårt jag. Vi begränsas av vad vi lärt oss och tror att vi är bra på, är kapabla till och

intresserade av.

Med avstamp i den ovan förda diskussionen beslutade vi oss för att utforska familjen då den som institution är ett område där traditionella genuskonstruktioner blir tydliga. Vi bedömde vidare att en familjeutredningsenhet var en bra

utgångspunkt för att samla in vårt studiematerial till vår undersökning. Familjeutredningsenheten är i enlighet med Vetenskapsrådets (2002)

konfidentialitetskrav, anonym och kommer att fortsättningsvis kallas för Liljan. Utredningen på Liljan görs på uppdrag av socialtjänsten enligt 11 kapitlet socialtjänstlagen (SoL). Fokus under utredningen ligger på att observera och utreda barnets behov och föräldrarnas förmåga att tillgodose behoven.

Utredningen avslutas med ett dokument som på Liljan kallas utlåtande och som sammanfattar tiden och arbetet på utredningshemmet. Utlåtandet innehåller bland annat dokumenterade observationer, intervjuer och samtal som gjorts under

(5)

familjens placering på Liljan och utlåtandet författas i regel av två utvalda kontaktpersoner till familjen.

Textens och språkets betydelse för hur sociala fenomen upprätthålls är

grundstenen i diskursteorin (Bergström & Boréus, 2005) och vi valde att med en fot i diskursteorin och en i genusteorin studera de ovan nämnda utlåtandena närmare. Ur denna bakgrund växte vårt syfte och frågeställningar fram.

Syfte

Studien syftar till att mot bakgrund av vår förförståelse av genusreproduktionen studera hur genus framställs och reproduceras i de skrivna utlåtandena som författas på Liljan. Vi ämnar också närma oss diskussionen kring vilka förklaringar det finns till att genusreproduktionen fortgår inom sociala

verksamheter i allmänhet och på familjeutredningsenheten i synnerhet, samt vad man kan göra för att skynda på processen för ett mer genusmedvetet socialt arbete.

Frågeställning

Hur framställs och reproduceras genus i de skrivna utlåtandena som produceras på familjeutredningsenheten Liljan?

(6)

2. METOD OCH MATERIAL

Metod och materialkapitel inleder denna uppsats och innehåller metodologiska och etiska överväganden, begreppsförklaringar och en presentation av

verksamheten Liljan. I nästkommande kapitel, kapitel 3, kommer vi att gå igenom tidigare och aktuell forskning som finns kring vårt valda ämne. I kapitel 4

beskrivs våra valda teorier som ligger till grund för vår kommande bearbetning, tolkning samt analys av materialet. I vår studie har vi beslutat att göra

bearbetning, tolkningen och resultat av material parallellt, och vi har därför valt att slå ihop dessa kapitel. Resultatet av vår närläsning och tematiseringen, med genusperspektivet och diskursteorin som grund och hänvisningar till den tidigare forskningen presenteras i kapitel 5. Avslutningsvis kommer vi i kapitel 6 att sammanfatta uppsatsen och föra en diskussion kring vårt resultat och tankar och idéer som fötts under arbetets gång.

Begreppsförklaringar

Vi har valt att använda begreppet genus i vår studie då vi ser könet som socialt och kulturellt skapat. I genusbegreppet är det inneboende att könet är något föränderligt och inte som en tidigare biologisk analys påstått, och fortfarande påstår, något deterministiskt. En kritik mot genusbegreppet, om än frigörande i relation till begreppet kön, är att det trots allt kategoriserar kvinnor och män och osynliggör kvinnors olika livsöden (Laanemets, 2002).

Begreppet diskurs kan beskrivas som ”ett bestämt sätt att tala om och första

världen (eller ett utsnitt av världen)” (Winther Jörgensen & Phillips, 2000 s. 7).

Begreppet diskursanalys används både inom det metodologiska fältet och inom det teoretiska fältet. Utgångspunkten i diskursanalysen är ”att våra sätt att tala på

inte neutralt avspeglar vår omvärld, våra identiteter och sociala relationer utan spelar en aktiv roll i skapandet och förändringen av dem” (a a s. 7).

Diskursanalysen används tvärvetenskapligt i undersökningar där

kommunikationsprocesser i sociala sammanhang är i fokus. Som exempel kan diskursanalysen användas då man vill studera förhållandet mellan institutioner och deras klienter (a a).

Val av verksamhet för insamling av material

Familjeutredningsenheten Liljan var tidigt i fokus som utgångspunkt för vår studie. Grunden till att vi valde just ett utredningshem för familjer var att arbetet med familjeutredningar är ett område med svåra bedömningar och där besluten som görs ligger till grund för insatser och allvarliga ingripanden i barnen och familjernas liv (Lindstedt, 2005). Barnavårdsutredningar har länge kritiserats för att ha varit färgade av allmänna föreställningar och uppfattningar om

barnuppfostran och en bristande vetenskaplig grund (Socialstyrelsen, 2000). Utifrån detta befarar vi att en verksamhet som Liljan, riskerar att reproducera genus i sina bedömningar av kvinnor och män i rollen som föräldrar.

Verksamheten Liljan – en presentation

Liljan är en utrednings- och behandlingsenhet för familjer och barn upp till 12 år. Familjen och barnen som placeras på Liljan har varierad psykosocial problematik och gemensamt är att det finns en oro för barnens säkrade trygghet och utveckling samt föräldrarnas förmåga att tillgodose barnens behov av detta. Placeringen av

(7)

familjerna på Liljan sker enligt 4 kapitlet 1 § SoL eller 6 § lagen om vård av unga (LVU). Utredningarna är en del av socialförvaltningens utredning enligt 11 kapitlet SoL. Uppdraget från socialförvaltningen till Liljan är för utredarna att observera barnets behov, barnets hälsa och utveckling, föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets behov, förändringspotential hos föräldrarna samt relationer i familjen och nätverk. Utredningstiden planeras tillsammans med socialtjänsten efter familjens individuella behov, vanligtvis är utredningstiden mellan 8-12 veckor. Utredarna som arbetar på Liljan är företrädesvis socionomer,

socialpedagoger och barnskötare (Verksamhetens hemsida, 2008).

Utredningsstrukturen på Liljan baseras på BBIC, Barns Behov i Centrum. BBIC är ett system som fungerar som en hjälp för att strukturera, planera och utvärdera insatser inom socialtjänsten. Systemet utvecklades efter att brister upptäcktes kring handläggningen inom den sociala barnavården gällande utredningar och uppföljning därav. Syftet med BBIC är att stärka barns ställning i utredningar i enlighet med barnkonventionen samt förbättra samarbetet mellan familj, vårdnadshavare och professionella samt skapa struktur och öka rättsäkerheten (Socialstyrelsen, 2008b). BBIC bygger på Bronfenbrenners utvecklingsekologisk teori och anknytningsteorin. BBICs system kan enkelt kombineras med andra behandlingsmetoder (Socialstyrelsen, 2006).

Val av empiriskt material

Vår utgångspunkt för valet av material är att det inom det sociala arbetet skapas en stor mängd text genom exempelvis socialarbetarens dokumentation,

journalföring, rapporter och utredningar. Textproduktion är således ett primärt arbetsverktyg och fungerar som ett viktigt kommunikationsmedel för

socialarbetaren. På Liljan produceras text varje dag genom att observationer förs och antecknas samt att intervjuer, samtal och journaler dokumenteras. Efter avslutad utredning på Liljan sammanfogas all dokumentation och information till ett dokument som struktureras och formuleras efter en given struktur. Utlåtandet innehåller också bedömningar och förslag på åtgärder. Detta dokument kallas på Liljan utlåtande och är det som senare lämnas till uppdragsgivaren, det vill säga socialtjänsten. Dessa utlåtanden har författats av de kontaktpersoner som familjen haft under tiden på Liljan.

Den aspekt som påverkade vårt val av empiri var att familjerna blir mycket beroende av vad som står i utlåtandena eftersom dessa finns tillgängliga och kan komma att följa familjen resten av livet. Utlåtandena kan även användas som underlag för domstolsbeslut som kan leda till ett omhändertagande av barnet eller andra ingripande insatser i familjernas liv. Dessa utlåtande kan på så vis vara en indikator på vilka genusbekräftande beteenden, åsikter och signaler ett

utredningshem har och för vidare till familjen likväl som myndigheter och till samhället. Med bakgrund av detta kan man argumentera att socialtjänsten kan ha en stor inverkan på den moraliska diskurs som rör sociala frågor, vilket inkluderar föräldraskapet.

Vårt val att ha text som empiriskt material var grundat på en strävan efter att komma så nära som möjligt det sociala fenomenet vi ville studera (reproduktion av genus i text). I jämförelse med exempelvis intervjun som insamlingsmetod så bedömde vi att det intervjupersonerna svarar i en intervju i större utsträckning

(8)

representerar deras upplevelse av sitt eget beteende än speglar deras agerande eller i detta fall författandet av texter i det dagliga arbetet.

Självklart är det mycket som kan påverka texterna i dokumenten. Exempelvis är det flera personer som är inblandade i författandet av texterna. Det är också saker som sker på en arbetsplats och som möjligen avspeglas i dokumentet och som vi endast kan spekulera kring. Vi föreställer oss att det finns saker som försiggår inom en verksamhet som döljs i det skrivna ordet. Åsikter som speglas i utlåtandena kan utan tvekan vara påverkade av hur det är norm att skriva om något på en arbetsplats lika mycket som representera de åsikter utredaren

verkligen har. Och på samma vis som exempelvis en intervju endast ger en sida av sanningen, nämligen den upplevda, existerar den skrivna också i en sluten

kontext. Utlåtandena representerar bara den skrivna delen av en hel diskurs som existerar inom verksamheten och är endast ett av medlen för kommunikation som utnyttjas. Anledningen till att de skrivna utlåtandena ändå är av sådan relevans är som tidigare nämnts kan figurera underlag till domstolsbeslut. Dettainnebär i sin tur att genusreproduktionen institutionaliseras, vilket vi anser är än mer allvarligt än det som händer interrelationellt.

För att få en mer heltäckande bild skulle textanalysen kunna kompletteras med andra insamlingsmetoder som exempel observationer och intervjuer. Nackdelarna med textanalysen är också att den interaktiva aspekten faller bort, dokumentet är skrivet och klart och det finns inte möjligheter att ställa följdfrågor vid oklarheter i texten. I ett intervjusamtal skulle man kunna ha en diskussion som skulle ge en mer nyanserad bild och informanterna skulle ha en möjlighet till att försvara sig.

Avgränsning av materialet

Vår avgränsning och val av material baserades på att få så mycket information som möjligt för att kunna besvara vår problemformulering (Rosengren &

Arvidsson, 2002). Vi bad verksamhetschefen om att få ta del av sju slumpmässigt utvalda utlåtanden där båda föräldrarna varit närvarande under tiden på

utredningshemmet och omskrivna i utredningarna. Detta val baserades på att vi ville kunna jämföra hur beskrivningen av männen och kvinnorna som föräldrar skiljde sig åt. Ett totalt slumpmässigt urval hade uppenbarligen inte kunnat göra detta möjligt. Vi har reflekterat kring om det faktum att verksamhetschefen kände till delar av vårt syfte kan ha påverkat valet av utlåtanden. Vilket antal utlåtande vi skulle använda valdes i relation till den ringa tidsram vi hade att röra oss inom. Vi har valt utlåtande från olika avdelningar och som gjorts efter år 2004 för att få bredd och relevans. Med olika avdelningar menas i detta fall att barnen kommer att ha varierande ålder och att fler ur personalstyrkan kunnat delta i bedömning och författandet. Vårt val av att inte studera utlåtande längre tillbaka i tiden än år 2004 baseras på att vi är intresserade av nutida tendenser inom sociala praktiker och därmed avgränsat urvalet till max fyra år tillbaka i tiden.

Att vi avgränsade oss till att hämta material från en verksamhet var en tidsmässigt adekvat bedömning av den tid vi hade till förfogande. Vi ansåg det därmed inte var aktuellt för oss att ta del av utlåtanden från flera utredningshem. Att invänta godkännande från verksamhetschefer samt invänta de faktiska utlåtandena kan vara en tidskrävande process.

(9)

Bearbetningsmetod och analysverktyg

Diskursanalysen kan användas både som en teori och som metod och förekommer inom många vetenskapliga discipliner (Bergström & Boréus, 2005). Vi har valt att använda den både som metodologiskt verktyg och som teoretisk grund i vilken vi speglar vårt material. Den form av diskursteori vi har valt att luta oss mot är kritisk diskursanalys (För närmare beskrivning av den kritiska diskursanalysen som teori; se under rubrik Teori). Den form av genusteori som har hamnat i fokus baseras på Yvonne Hirdmans idévärld.

Vi valde diskursanalysen som metod för vår analys då diskursanalysen ser språket och texten inte bara som att medel för att återge och beskriva verkligheten utan snarare som ett sätt att forma den (Bergström & Boréus, 2005). Diskursanalysen ser också att språket är kopplat till maktordningar som är av intresse för oss. Vi har velat påvisa att allting sker i ett rum med andra sociala individer och att ingenting är opåverkat av sin kontext.

Det finns inga färdiga mallar eller analysverktyg att använda för att bearbeta text inom diskursanalysen. Olika forskare har utvecklat olika verktyg i sina analyser beroende på vilken inriktning de har inom diskursanalysen (Bergström & Boréus, 2005). Vi har försökt att hitta en bearbetningsteknik som vi tycker passar vårt syfte bäst vilket blev närläsning av materialet och tematisering.

Tematiseringen har gått till på följande sätt: Vi har läst igenom de sju utlåtandena upprepade gånger och på så vis lokaliserat teman i texterna baserat på ämnen som varit återkommande i texterna. Teorin har självklart figurerat sökljus för vilka teman som vi valt och vår intention och förkunskap påverkat urvalet av teman. Tematiseringen har vidare fortlöpt genom att vi efter en första tematisering återigen gett oss i kast med att läsa texterna för att se vilka delar som passat in under våra teman. Vi har valt att genomföra tematiseringen till en början

individuellt för att sedan diskutera våra teman gemensamt. Detta för att på så sätt öka möjligheten att inte förbise något av vikt och samtidigt se till att vi båda har utfört just en närläsning av alla texterna.

Bearbetningen och analysen av data är inom diskursanalysen en integrerad del, varför vi har valt att parallellt med bearbetningsprocessen, tolkat och analyserat materialet. En viktig aspekt i tolknings- och bearbetningsfasen är insikten om den förförståelse man går in i tolkningsprocessen med. Förförståelsen påverkar tolkningen av texten och är avhängigt för att en tolkning ska kunna göras (Bergström & Boréus, 2005). Ett vanligt sätt att tolka texten på i enlighet med diskursanalysen är att delar av texten tolkas utifrån helheten och helheten tolkas utifrån delarna (Winther Jörgensen & Philips, 2000). I vår analys av våra utlåtande har vi i linje med den kritiska diskursanalysen, ägnat oss åt att titta på textens egenskaper (genom tematisering av texten), den diskursiva praktiken vari texten är producerad (såsom vilken process som är förbunden med texten och hur denna kommer att påverka dess innehåll) samt den sociala praktik som texten är knuten till, i detta fall utredningsenheten.

Vi har valt att i resultatpresentationen delge citat som varit representativa för de återkommande teman vi har hittat. Vi har försökt använda större textstycken för att läsaren själv ska kunna göra en bedömning och tolkning och inte ”matas” med vår analys. Det är vanligt att man i kritiska diskursanalytiska studier väljer ut längre citat för att på så vis skapa utrymme för läsaren genom att öka

(10)

transparensen samtidigt som det bidrar till att ge materialet en starkare validitet, vilket även vi ämnar göra (Bergström & Boréus 2005). Vi har vid en senare genomläsning också valt att titta efter avvikelser i utlåtandena och nämna några av dessa.

Trovärdighet, validitet och reliabilitet

Trovärdighet, vilket också kallas autencitet är ett begrepp som vi systematiskt har fört på tal under hela processen av vår uppsats. I begreppet autencitet bor tanken om att det är verkligheten som ska speglas. Med detta menas också att vi som forskare bör fråga oss vems verklighet vi har speglat? En annan aspekt som bör nämnas är reliabiliteten. Det slumpmässiga bortfallet av materialet är tydligt i vår uppsats och har uppstått genom att verksamhetschefen på den tilltänkta

verksamheten som ska undersökas har valt ut de utlåtande som han/hon tycker passar utifrån endast tre kriterier gjorda av oss. Dessa var som innan nämnts, att utredningarna ska omfatta både mödrar och fädrar, vara från 2004 eller senare och ska omfatta olika avdelningar. Det slumpmässiga bortfallet skulle i detta fall kunna vara att utlåtande utan vår kännedom övervägande kommer från en speciell avdelning eller författats av en och samma person, trots att flera har bidragit till att observera och beskriva familjerna under vistelsetiden på

familjeutredningsenheten.

Ur en validitetssynvinkel skulle man kunna argumentera att det positiva med användandet av diskursteori både som teori och metod bidrar till att studien blir metodologiskt sammanhållen och tydlig. En nackdel skulle å andra sidan kunna vara att vår förförståelse och metodens självklara förankring till teorin gör studiens resultat en aning förutsägbart (Bergström & Boréus, 2005).

Förförståelse krävs för att möjliggöra tolkning och spelar självklart en stor roll inom all forskning och också inom vår egen. Vi kan inte plocka bort vår

upplevelse av världen, vår kunskap, vår syn på samhälle, politik och erfarenheter när vi närmar oss ett område, eller i detta fall texter (Bergström & Boréus, 2005). Vi anser att en positionering och redogörelse av vår förförståelse ökar

trovärdigheten i det slutgiltiga materialet. Också vår frågeställning har anpassats för att påvisa att vi är medvetna om att det finns en avgränsning i vårt

undersökningsområde och ett självklart intresse i vår uppsats.

Trots att vi endast, framför allt på grund av begränsad tid, har kunnat analysera ett axplock av utlåtande är vi övertygade om att det vi kommer fram till kommer att kunna underbyggas med tidigare forskning inom området och om även inte representativt så i varje fall ge en insikt om en rådande tendens i textförfattandet på Liljan. Att ha hög trovärdighet står också i relation till att vi har valt

kompatibel teori och metod. Båda idévärldarna är byggda på en

socialkonstruktivistisk syn och vi anser att de kompletterar varandra väl.

Forskningsetiska överväganden

Genom att vi har tillgodosett de av Vetenskapsrådets utarbetade etiska krav; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet, har deltagande i vår studie inte inneburit några risker eller komplikationer för deltagarna(Vetenskapsrådet, 2002). Informationskravet och samtyckeskravet har vi tillgodosett genom att verksamhetschefen informerats om vårt forskningssyfte och gett muntligt såväl som skriftligt samtycke till utelämnande av materialet

(11)

(utlåtandena). Konfidentialitetskravet tillgodosågs genom att utredningarna avidentifierades och vi använder figurerade namn på personerna i utlåtandena. De figurerade namnen förekommer även i citat, torts att de inte gör det i originaltexten för att på så vis förtydliga vem vi refererar till.

Vi har sett till att geografisk plats, årtal och fallbeskrivningar exempel gällande antal barn, etnisk härkomst, och yrke inte nämns i uppsatsen. Denna

avidentifiering kom även att gälla verksamheten som inte har nämnts vid namn eller placerats vid ett specifikt geografiskt läge i uppsatsen. Vi har inte bearbetat materialet på offentliga datorer eller platser och förvarat det så att inga obehöriga har haft tillgång till det. När vi refererar till information från verksamhetens hemsida skriver vi inte ut adressen i referensen i texten eftersom detta skulle identifiera verksamheten.

3. TIDIGARE FORSKNING

Nordiska undersökningar som gjorts på slutet av 90-talet har alla pekat på samma resultat; att socialtjänsten osynliggör ett genusperspektiv samt bidrar till att upprätthålla kvinnans underordnade roll, och att detta sker av socialarbetare av båda könen (Kolfjord, 1997). I Socialstyrelsen rapport Jämställd Socialtjänst beskrivs att arbetet inom socialtjänsten på en mängd olika fält färgas av traditionella föreställningar om genus (Socialstyrelsen, 2004). Rapporten

beskriver att både bemötande och handläggning påverkas av socialarbetares idéer kring vad som utgör ett genus. I rapporten föreslås olika sätt som socialtjänsten kan arbeta för att förändra denna situation. De föreställningar som finns måste synliggöras och diskuteras och insikterna som kommer därur bör genomsyra hela processen i arbetet; insatserna, resultaten och effekterna (a a).

Socialstyrelsen publicerar i år en uppföljning av rapporten från år 2004 gällande utvecklingen av jämställdhetsarbetet inom socialtjänsten. Utvecklingen beskrivs som positiv sedan första rapporten men förändringen inom socialtjänsten har skett långsamt och det finns mycket kvar att göra (Socialstyrelsen, 2008a).

Socialstyrelsen menar att en ökad medvetenhet och kunskap kring jämställdhet och genusaspekter måste fortgå i hela arbetsprocessen och på alla nivåer (a a).

En socialtjänst baserad på sunt förnuft

”Sunt förnuft och allmänna normativa föreställningar som många människor i

samhället delar om hur föräldrar bör sätta gränser för sina barn, hur mödrar bör vara, hur ett hem ska se ut, hur ett barn bör uppföra sig i olika åldrar, vad som kort sagt är normalt ordentligt familjeliv, kan bli måttstocken för, om barn har behov av beskydd, framför vetenskaplig reflektion, som refererar till det enskilda barnets konkreta situation” (Socialstyrelsen, 2000 s.110). Detta citat kommer från

Socialstyrelsens rapport gällande barnavårdsutredningar och beskriver hur

allmänna föreställningar kan påverka utredningarna. Rapporten sammanfattar den forskning som gjorts och visar mönster på att brister hos mamman är avgörande för insatser inom barnavården medan pappan, tillräcklig eller ej, finns i periferin av utredningarna.

Fyra år senare gör Socialstyrelsen sin rapport om jämställdhetsarbetet inom socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2004). Socialstyrelsen rapporterar här samma

(12)

tendenser, om att moderns brister i omsorgsgivande är avgörande för om barnet placeras eller ej.

Socialtjänsten skall utgöra ett yttersta skydd för barn och ungdomar som far illa eller som utsätter sig själva för fara och socialtjänsten kan när det uppfattas som nödvändigt ingripa med tvångsåtgärder riktade mot barn, ungdomar och vuxna. Det som uppfattas som bra eller dåligt, som riskfyllt eller fara bestäms av den professionella diskursen som inte kan frikopplas från samhällets kulturella föreställningar om det goda livet, om samlivet, om moral och omoral m m (Kolfjord, 2004, se även Kåhl, 1995).

Gunilla Petersson (2006) är en forskare som närmat sig ett liknande område. Hon har gjort en studie på socialtjänstens bedömningar i barnavårdsärenden och ser samma mönster som Socialstyrelsens rapporter (2000, 2004, 2006, 2008). Petersson (2006) analyserar skillnader mellan kraven på omsorg som ställs på fadern och på modern i barnavårdsutredningar och kommer fram till att kraven onekligen är högre på kvinnan än på mannen. Modern ses som första

omsorgsgivare och fadern som sekundär. Petersson menar att detta bidrar till en fokusering på modern i utredningarna och ett skuldbeläggande av den samma. Moderns huvudansvar för omsorg och ansvar för den emotionella relationen till barnet leder till att det är modern som blir den granskade i relation till barnen. Petersson beskriver hur fäder deltar i utredningar fragmentariskt och att

faderskapet i regel beskrivs som en assistentfunktion då moderns omsorg brister. Kolfjord (2004) bekräftar i sin forskning att mammans omsorg är den som står i fokus och att socialtjänsten exkluderar fäder som möjliga omsorgsgivare. Kåhl (1995) beskriver samtidigt i sin avhandling redan år 1995 att socialtjänsten och socialsekreterarnas föreställningar kring genus ageras ut i relation till sina

klienter. Det visar sig i att det sociala arbetet bevarar, det som Kåhl benämner som könsroller. Mammors och pappors beteende diskuteras och framställs väldigt olika i det av Kåhl analyserade materialet och hon kan tydligt se att kvinnor t ex ses som de främsta omsorgsgivarna och att socialarbetarna uppmuntrar till denna ansvarsfördelning mellan föräldrarna. En annan intressant aspekt som Kåhl tar upp är att socialsekreterarnas åsikter om mödrarnas sexualitet och relationer till män värderas i materialet och att mödrar med exempelvis många tillfälliga relationer ses som oansvariga. Kåhl argumenterar att framställningen av mannen som ”icke-förälder” och kvinnan som moder bidrar till reproduktionen av genus.

Den historiska diskursen av kvinnan och mannen som förälder

Diskursen om kvinnor och män som föräldrar har förändrats historiskt. Kvinnan som den primära omsorgsgivaren växte fram i samband med industrialismen då mannen blev den yrkesarbetande försörjaren och kvinnan kom att ansvara för hushåll och barn (Laanemets, 2002, Plantin, 2001, Rydén, 2004, Mellström, 2006). Laanemets (2002) refererar till Donzelot som menar att det under denna tid uppstod en diskurs kring hur ”det rätta sättet” att vårda och sköta hushåll, man och barn var. Diskursen kring moderskapet var att modern skulle skapa en kärleksfull relation till barnet och utgå ifrån barnets bästa. Fadern skulle vid denna tid vara en borgerlig och distanserad fader ( Laanemets, 2002).

På 1950-talet skulle pappan istället agera ”söndagspappa” och på 1970-talet ”mjukispappa” fram till dagens ”i- princip- jämställd pappa” (Mellström, 2006).

(13)

Omsorgsansvaret började efter 70-talet läggas på båda könen. Lönearbetet var inte förbehållet mannen och hemmet och omsorgen om barnen inte längre självklart kvinnans gebit. Man började runt denna tid även tala om och forska kring genus och rekonstruktionen av könsbegreppet blev aktuellt (Plantin, 2001).

Idag är diskursen kring pappan att han är en man som ställer upp för sin familj och som är positiv till jämställdhet baserat på hur faderskapet beskrivs i

rådgivningslitteratur, riksdagsbeslut om pappamånad, socialstyrelsens föreskrifter m m (Mellström, 2006). Mellström påvisar att trots att mannen idag anser att familjeliv och arbetsliv är viktiga i livet och för den egna identiteten så delas hushållsarbetet inte lika mellan mannen och kvinnan i praktiken.

I argumentationen kring orsaken till den orättvisa uppdelningen menar Mellström att man i regel hänvisar till männens högre löner samt biologiska ”naturliga” egenskapsskillnader (a a).

En annan aspekt på hur samhällets värderingar och interventioner påverkar synen på genus i relation till föräldraskapet visar historikern Linda Gordon (Laanemets, 2002). Gordon menar att de offentliga hjälpinsatserna i takt med välfärdsstatens uppbyggnad varit bundna till mödrarna och att dessa ofta har varit kopplade till uppfostrande och moraliska åtgärder för att mammorna inte bedömts veta sitt eget bästa (a a).

Den goda modersmyten

Det finns en stor press på kvinnor att leva upp till den goda modern. Laanemets (2002) refererar till kvinnoforskaren Ann Oakley som menar att mytbildningen om moderskapet baseras på tre påståenden. Dessa är att: ”1. alla kvinnor behöver

och önskar bli mödrar. 2. alla mödrar behöver sina barn. 3. alla barn behöver sina mödrar ” (Laanemets, 2002 s.231). Normen är att kvinnor ska ta hand om

sina barn och lever de inte upp till den normen då är de heller inte fullvärdiga kvinnor (Kolfjord, 2004).

Laanemets (2002) har ägnat sig åt att studera kvinnor i missbruksbehandling och bland annat ställt frågor kring moderskapet. Laanemets refererar till Evelyn Glenn som säger: ”Den goda modern, som ger liv och omsorg, är symbol i en rad skilda

sammanhang, såväl religiösa, sociala, biologiska, psykologiska, samhälleliga som individuella. Hon sätts ofta i motsats till den fallna kvinnan, den onda och

förtappade” (i Laanemets 2002 s.231). I Laanemets studie berättade många av de

intervjuade kvinnorna att de upplevde att de, som kvinnor, fick vara extra försiktiga i sina kontakter med socialtjänsten. Flera hävdade att de blev mer uppmärksammade av socialtjänsten just för att de var mammor medan barnens pappor lämnades ifred med drogande eller annat osunt leverne (Laanemets, 2002). I Laanemets avhandling presenterats Kristiansen som menar att en anledning till varför kvinnor skulle vara mer benägna att leva upp till modersmyten hellre än att ta hjälp utifrån är att kvinnor till skillnad mot män riskerar att fråntas den (ibland) enda samhälliga position de har, nämligen den som mödrar (Laanemets, 2002). Kontakten med socialtjänsten innehåller alltså ett potentiellt hot mot kvinnornas identitet. Kullberg menar i samma avhandling att personer som inte lever upp till ”könsspecifikt” beteende, oavsett om de är män eller kvinnor, ofta uppfattas ha gravare problem än ”avvikare” som uppfyller könsspecifika föreställningar. De blir med andra ord avvikare i dubbel bemärkelse dels för att de avviker från

(14)

samhälleliga normer och värderingar (som t ex missbrukare) och dels för att de också bryter mot de dominerande bilderna i samhället av hur män respektive kvinnor ska vara (Laanemets, 2002).

Kolfjord (2004) visar att i de fall då kvinnorna i hennes forskning inte klarar av att ta hand om sina barn själva upplever de samtidigt ett visst motstånd gentemot alternativet, vilket i många fall är att ta kontakt med socialtjänsten för stöd. Kåhl (1995) hävdar att socialtjänsten binder mödrarna till ett omsorgsansvar för barnen, vilket i längden försvårar deras ekonomiska frigörelse från klientskapet. Hon menar att kvinnor är dubbelt underordnade i kontakten med socialtjänsten, dels som klient och dels som kvinna. Kolfjord (2004) beskriver hur en missbrukande kvinna kände sig kontrollerad av socialtjänsten vilket gjorde att hon lade ner mycket tid på att allt skulle se så perfekt ut som möjligt, även om hon egentligen hade behövt hjälp att ägna tid åt att satsa på relationen till sin dotter. Laanemets (2002) presenterar Trulsson som beskriver att ett av de främsta hindren som kvinnor känner är den påfrestning som det innebär att vara exemplarisk moder gentemot myndigheter och samtidigt försöka jobba på den nära relationen mellan henne själv och barnet.

Den senmoderna mansmyten

En diskurs kring mannen som förälder som fortfarande anses gällande är den som framställer honom primärt som familjeförsörjare. Lars Plantin (2001) har studerat just hur mannen idag och historiskt framställs som förälder och vad detta innebär för hans könsidentitet. Plantin beskriver hur förändringsprocessen som nu sker långsamt skulle kunna skyndas på om det blev tydligt för mannen hur han vann på att förändra sitt genus. Plantin menar att föräldraskapet på detta vis är positivt för mannen eftersom fler icke-traditionella (mer traditionellt kvinnliga) egenskaper växer fram hos mannen som pappa. I studien framkommer att mannen t ex utvecklar flexibilitet genom föräldrarollen, något som tidigare varit en

egenskap tillskriven kvinnor. Plantin påpekar att de ”nya” egenskaperna som utvecklats i familjelivet också ger fördelar för mannen i arbetslivet.

En annan intressant forskning kring reproduktionen av mannens genus, är det av Connell uppfunna begreppet hegemonisk manlighet (Connell, 1995). Connell beskriver den hegemoniska manligheten som ett idealt sätt att vara man på och som ett sätt som är mer accepterat än andra former av manlighet. Den

hegemoniska maskuliniteten rättfärdigar upprätthållandet av patriarkatet och är ett samband mellan kulturella ideal och institutionell makt. Connell menar att den hegemoniska maskuliniteten är föränderlig, vilket innebär att den förändras i takt med de kulturella ideal som finns i samhället för att behålla sin maktposition. De som tydligast representerar den hegemoniska maskuliniteten är allra mäktigast i det patriarkala samhället. De med mest makt återfinns inom näringslivet, militär och stat vilket visar på en enhetlig bild av hegemonisk manlighet (a a). Utifrån denna analys ser vi att förändringen mot mer omsorgsfokuserade människor som Plantin (2001) talar om torde vara en förlust för mannen och garanterat en anledning till att denna process fortskrider så långsamt.

För att få ytterligare en bild av dagens manliga genus i relation till fadersrollen har Mellström (2006) gjort en studie där han intervjuat ingenjörer. Mellström påvisar att männen i hans studie uttrycker att de ”sitter i kläm” i relation till de rådande kraven på att vara en god familjefar och vara en lojal arbetstagare och en

(15)

beskriver Mellström som ett exempel på hur organisationen institutionaliserat genusrelaterade arbetsformer. Männen uttryckte att de självklart skulle vilja vara jämställda män i fråga om föräldraskapet men att de i praktiken var mer

”söndagspappor” än ”vardagspappor”. Många av männen uttrycker att de tar avstånd ifrån det grabbiga och traditionella faderskapet men har i praktiken svårt att upprätthålla sina egna modernare ideal. Argument som används för att de önskade idealen inte kan upprätthållas är av ekonomisk och social karaktär. Med ekonomisk menas att männen i regel tjänar bättre. Socialt kan vara att

ansvarsfördelning i hemmet är framdiskuterad av båda parter och på så vis

demokratisk, om än inte jämställd. Ett tredje argument är att det finns en rädsla att bli ”uthängda” på arbetsplatsen som illojala.

Vetenskap som bas för reproduktionen av genus

En förklaring som Petersson (2006) nämner till fokusering på kvinnorna som huvudansvariga omsorgsgivare är att det sociala arbetet i regel har en psykologisk kunskapsbas som fokuserar på just relationen mellan mor och barn. Man kan således se det som att socialarbetarna har en teoretisk bas som grund för att göra åtskillnader mellan männen och kvinnorna i bedömningarna.

Under 1900-talets början utvecklades Freuds psykoanalytiska teoribildning som fokuserade på relationen mellan barnet och föräldrar till att genom

objektrelationsteorin börja fokusera på relationen mellan moder och barn (Plantin, 2001). Föräldrar började se en kopplig mellan barnets utveckling och vad de gjorde som föräldrar. Att uppnå ”det goda” föräldraskapet var eftersträvansvärt. Under denna tid började man se fäder som mer än bara familjeförsörjare och de skulle utveckla kompisrelation till barnet (a a).

Oakley (Laanemets, 2002) är en av de som kritiserar psykoanalysen för att den har vad hon kallar ”lanserat upptäckter” som binder kvinnorna till barnen och

moderskapet på ett självklart sätt. Dessa och liknande ”upptäckter” har det senaste decenniet kritiserats och istället för att fokus läggs på den självklara moderliga omvårdnaden tittar man från alla håll mer på olikheterna hos mödrar och barns relationer och beteenden. T ex vågar man idag tala om att modern och barnet är två separata individer som ibland kan ha olika eller t o m konkurrerande behov och intressen (a a).

Inom feminismen kan man generaliserande säga att det funnits två olika riktningar i förhållande till moderskapet. Den ena betonar moderskapets speciella kvaliteter och att kvinnans förmåga att föda barn gör henne unik. Denna syn tar ofta

avstamp mot den psykoanalytiska teoribildningen där sociologen och kvinnoforskaren Nancy Chodorow är en stark förgrundsfigur. Den andra argumentationen tar istället fasta på att just de idéer som skapas runt den

barnafödande kvinnan får följden att kvinnor stängs ute från makten i samhället (Laanemets, 2002).

Under 1940-50 talet blev också Talcott Parsons forskning populär. Parson var företrädare för den forskningen som fokuserade på att mannen och kvinnan hade olika roller i familjen. Han såg kvinnan och mannens roller som kompletterande varandra. Kvinnan skulle vara hemmafru och mannen försörjare. Under 1960-talet gick kvinnorna ut i arbete och feministiska idéer växte sig starkare (Plantin, 2001). Parsons rollteori kritiserades för att konservera maktobalansen mellan mannen och kvinnan (a a).

(16)

Det ovan nämnda barnperspektivet som dominerar idag inom socialtjänsten och i det sociala arbetet behöver inte innebära att föräldrarnas rätt skall utdefinieras eller rangordnad i myndighetsrelationen menar Kolfjord (2004). Hon menar istället att om modern och barnet har olika intressen så är det intressena som ska rangordnas inte parterna i sig: ”Det finns en fara i att begreppet ”barnets rätt i

centrum” döljer ett moraliskt förhållningssätt riktat mot föräldrarnas

levnadssätt” (Kolfjord, 2004 s. 155). I BBIC grundbok (Socialstyrelsen, 2006)

står också att läsa att barn inte kan ses som separerade från sina föräldrar. Att vuxna får stöd i sitt föräldraskap smittar, i positiv bemärkelse, av sig på barnet, men i en intressekonflikt mellan barnet och den vuxna är det barnets intresse som bör väga tyngst.

År 2006 kom Socialstyrelsen med BBIC- rapporten (Socialstyrelsen, 2006) där det beskrevs att man bör vara uppmärksam på könsskillnader i

barnavårdsutredningar och konstaterade att ”När barn far illa är det främst brister

hos mammorna som avgör om barnet ska placeras utanför hemmet. Papporna är ofta frånvarande, inte bara i barnens liv utan ofta i barnavårdsutredningar och bedömningar” (a a s. 23).

Denna rapport påvisar liksom de tidigare rapporterna

från Socialstyrelsen (2000, 2004) att uppfattningar om ett tillräckligt gott föräldraskap många gånger är grundat på rådande samhälleliga värderingar och moraliska idéer.

Behandlarnas position

Laanemets (2002) skriver att behandlaren har en position som ger henne eller honom rätten att tolka och kategorisera allt som sker. Detta förstärks genom att behandlaren har en utbildning som gett henne eller honom en förkunskap om teorier och förklaringsmodeller som skapar en ojämlikhet i relationen behandlare - klient. Socialarbetaren har således en maktposition jämfört med klienten (a a). Socialarbetaren befinner sig i en diskurs som består av kulturella, rättsliga och professionella element (Kolfjord, 2004). Det är inte ovanligt att denna diskurs är långt ifrån den som klienten upplever som sin verklighet. Kolfjord säger att kollisionen handlar om att man normaliserat kvinnors dubbelarbete, av mäns undandragande av omsorgsansvar och av våld. En politisering av dessa normaliserande sociala problem kan öppna upp för förändringar (a a).

En annan maktaspekt som gör detta sammanhang unikt är att det inte finns en valbarhet för klienten (Laanemets, 2002). Laanemets plockar fram Kullberg som menar att teorier och hypoteser förklaras och diskuteras sällan med klienten utan är behandlarens arbetsredskap. Detta innebär att klienten varken kan ifrågasätta eller ta ställning till andra alternativa lösningsförsök. För att få hjälp tvingas klienten helt enkelt att acceptera villkoren och metoden för hjälpen (a a).

4. TEORI

De teorier vi valt att analysera vårt empiriska material utifrån är Yvonne

Hirdmans genusteori och den kritiska diskursteorin med Norman Fairclough som företrädare. Deras teorier härstammar båda från ett socialkonstruktionistiskt tänkande vilket också kan sägas vara vår egen epistemologiska grund och på den vi valt att luta oss mot. Gemensamt för den kritiska diskursanalysen och

(17)

genusteorin är att en maktaspekt är central. I mötet mellan socionom och klient är denna maktrelation tydlig.

Yvonne Hirdmans genusteori

Yvonne Hirdman är genusforskare och introducerade begreppet genus i Sverige, en översättning från engelskans gender, i en artikel i kvinnovetenskaplig tidskrift 1988 (Hirdman, 1988). Hon definierar kön som socialt och kulturellt skapat (jfr kön som biologiskt skapat). I genusbegreppet är det inneboende att könet är något föränderligt och inte som en tidigare biologisk analys påstått, och fortfarande påstår, något deterministiskt (Hirdman 2003).

Genussystem

Hirdman har format begreppet genussystem som förenklat förklaras som innehållande de tidsenliga, geografiska och kulturella förväntningar och begränsningar som ett genus måste förhålla sig till. Det kan liknas vid andra system så som ett kapitalistiskt, som också ser olika ut utifrån var och när det existerar. Hirdman grundar sin teori om genussystemet på logiker som kallas

dikotomi och hierarki. Den första logiken, dikotomi innebär enligt Hirdman att

man håller isär könen, kvinna och man, och anser att de inte bör sammanblandas. Isärhållandets grund finns i arbetsfördelningen mellan könen och i föreställningar om vad som är manligt respektive kvinnligt (Hirdman, 1988). Hierarki syftar på mannen som normbärare. Mannen uppfattas som det mänskliga och subjektet inom alla områden, som den mänskliga kulturella varelsen. Kvinnan framställs som könet, objektet och den biologiska varelsen (a a).

Hirdman (1988) menar att vi bidrar till att upprätthålla dikotomin på tre sätt. Det första sättet är att vi har en kulturell uppfattning om hur en man och en kvinna bör vara. Detta kallar Hirdman för idealtypen. Det andra sättet handlar om hur kvinnor och män förhåller sig till varandra inom sociala rum, exempelvis hemmet eller arbetsplatsen och hur denna plats begränsar det handlingsutrymme som finns och bibehåller ojämlikheter exempelvis mellan könen. Ett exempel är

ansvarsfördelningen i hemmet. Det tredje sättet vi upprätthåller dikotomin är det som händer från det att vi föds och blir individer. Vi fostras in i en heteronormativ värld tillika relation till varandra och andra (a a).

Genuskontrakt

Hirdman har också myntat begreppet genuskontrakt. Genuskontrakten är det som sätter ramarna för hur långt vi kan sträcka oss inom vårt genus. Dessa kontrakt kan vara lika mycket till vår fördel som någonting som verkar begränsande. Dessa kontrakt sker på olika nivåer, exempelvis samhälleligt, kulturellt och

interrelationellt (Hirdman, 2003).

Inom människobehandlande yrken förekommer dessa kontrakt mellan

socialarbetare och klient, mellan arbetskamraterna, mellan ledning och anställda, inom organisationens kultur, institutionen i relation till kommunen os v (Hirdman, 2003). Genuskontrakt skapas mellanmänskligt med bakgrund mot de genussystem som existerar i detta fall, inom enheten. Kontrakten upprättas genom socialisering, exempelvis att man lär pojkar att inte bejaka sina känslor och flickor att de bör vara ansvarstagande gentemot andra. Ett andra sätt att skapa genuskontrakt är

(18)

genom social integration och kulturell överlagring. Exempel på det förstnämnda är könsspecifik arbetsfördelning där exempelvis kvinnan har svårt att nå högre positioner inom en organisation, och det sistnämnda innebär historiska, kulturella och geografiskt lagrade föreställningar om vad det innebär att vara man och kvinna. En del i det stereotypa genuskontraktet och som i detta sammanhang står i vägen för kvinnans emancipation från sitt genus är reproduktionsförmågan. Att kvinnor föder barn ses som den naturliga ordningen och bidrar till

segregeringen, isärhållandets logik mellan mannen och kvinnan. Det är som att kvinnors biologi legitimerar deras sociala plats, den underordnade (a a). Hirdman menar att biologi blir ett problem om man gör det till ett problem, d v s om man ser biologi som oföränderligt och autentiskt. ”Och därur tycks

också följa ett slags självklart antagande att det ”riktiga” och det” autentiska” är bättre än det onaturliga/icke-autentiska och följaktligen bör vara det som

bestämmer hur det ska vara. Som vore det som är naturligt också bra på ett slags ”ur-sätt”, så att det bör strukturera människors liv. Om man anser att det inte bara är legitimt utan önskvärt därför att det är naturligt, ja, då har man bekymmer. ” (Hirdman, 2003 s. 82-83).

Hirdman demaskerar det naturliga, vilket är en viktig del för den som ämnar ta sig ur eller förbi genuskontraktet och genussystemets ramar: ”Att hävda att något är

naturligt betyder inte att man måste acceptera en rad följder som evigt givna som naturliga: att kvinnor ska vara bundna till hus och hem, det lilla livet osv...// Det legitimerar inte segregering. Det gör inte ens segregering naturlig. Och även om det gjorde det behöver vi inte böja oss inför det som inför ett evigt imperativ. Det räcker med att vi inte vill.” (Hirdman, 2003 s. 83).

Diskursanalys

Begreppet diskurs beskrivs av Winther Jörgensen & Philips som ”ett bestämt sätt

att tala om och första världen (eller ett utsnitt av världen) ” (Winther Jörgensen &

Philips 2000, s.7).

Begreppet diskursanalys används både inom det metodologiska fältet och det teoretiska fältet. Utgångspunkten i diskursanalysen är ”att våra sätt att tala på

inte neutralt avspeglar vår omvärld, våra identiteter och sociala relationer utan spelar en aktiv roll i skapandet och förändringen av dem”. (Winther Jörgensen &

Phillips, 2000 s.7) Diskursanalysen används tvärvetenskapligt i undersökningar där kommunikationsprocesser i sociala sammanhang är i fokus. Som exempel kan diskursanalysen användas då man vill studera förhållandet mellan institutioner och deras klienter (a a).

Diskursanalysen har utgångspunkt i de socialkonstruktionistiska och poststrukturalistiska teorierna i sitt sätt att se på språket.

Begrepp som följer diskursbegreppet är exempelvis makt och ideologi som har sina rötter i det tidigare nämnda teorierna. Den poststrukturalistiska idévärlden betonar vikten av språkets roll och kritiserar allmängiltiga samhällsvetenskapliga förklaringsmodeller på ett visst samhällsfenomen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Poststrukturalister har en stark kritik mot de självklara kategoriseringar som görs i rubriker som exempelvis klass och etnicitet. Inom det

(19)

neutral, varken på ett produktionsstadium eller för dess mottagare. Vi bör med andra ord aldrig ta någonting som en sanning (Winther Jörgensen & Philips, 2000, Bergström & Boréus, 2005).

Kritisk diskursanalys och Norman Fairclough

Begreppet kritisk diskursanalys används både som en beteckning för en bredare inriktning inom diskursanalysen och som en smalare där Norman Fairclough angreppssätt är ledande (Winther Jörgensen & Philips, 2000). Vi har valt att beskriva gemensamma drag för det bredare inriktningen men också fokuserat närmare på några av Faircloughs analytiska begrepp.

Fairclough ser diskurs som en form av social praktik som både är konstituerad och konstituerar sociala praktiker. Detta är centralt i Faircloughs kritiska diskursteori och skiljer sig från annan diskursteori: “I den kritiska diskursanalysen är språk

som diskurs både en form av handling, varigenom människor kan påverka

världen, och en form av handling, som är socialt och historiskt situerad och står i ett dialektiskt förhållande till andra aspekter av det sociala. ” (Winther Jörgensen

& Phillips, 2000 s. 68)

Den kritiska diskursanalysen innefattar lingvistisk textanalys, dock menar

Norman Fairclough att den lingvistiska textanalysen är otillräcklig som analys för att det inte binder samman text med samhälleliga och kulturella strukturer:

”My approach to discourse analysis (a version of ”critical discourse analysis”) is based upon the assuption that language is an irreducible part of social life,

dialectically interconnected with other elements of social life, so that social analysis and research always has to take account of language.” (Fairclough, 2003

s. 2)

Fairclough använder tre dimensioner i sin analys av texter; diskursiv praktik social praktik och text. Han belyser att varje fall av språkbruk är en kommunikativ händelse. I en analys ska man se på textens egenskaper (texten), de produktions- och konsumtionsprocesser som är bundna till texten(diskursiv praktik) och den bredare sociala praktik som den kommunikativa händelsen är en del av (social praktik) ( Winther Jörgensen & Phillips, 2000).

Fairclough hävdar att diskurs är en viktig del i den sociala praktiken och bidrar till att skapa sociala identiteter, sociala relationer och kunskaps- och betydelsesystem. Diskursen formar även maktrelationer vilka samtidigt påverkas av andra sociala strukturer och praktiker (Winther Jörgenssen & Phillips, 2000). Den sociala praktiken inkluderar således förutom språket också psykologiska, sociala och fysiska element (Bergström & Boréus, 2005). Fairclough använder begreppet ”diskursordning” för att markera att det kan finnas en diskurs som är dominant inom exempelvis en social verksamhet och genom sin dominans ”mörkar” andra relevanta diskurser (Winther Jörgensen & Phillips, 2000).

Ett exempel skulle kunna vara att de som arbetar inom en verksamhet där det råder en dålig arbetsmiljö låter denna diskurs vara den mest framträdande på möten, i interna diskussioner, i relationen till klienterna o s v, och låter på så vis denna diskurs dominera framför diskursen om exempelvis genusreproduktion.

Den kritiska diskursanalysen menar att de diskursiva praktikerna, den produktion och konsumtion som är kopplad till texten, skapar och bidrar till att

(20)

reproduktionen av ojämlika maktförhållanden mellan exempelvis kvinnor och män. På så vis fungerar diskursen ideologiskt (Winther Jörgensen & Phillips, 2000). Diskursanalysen ämnar att: ”klarlägga den diskursiva praktikens roll i

upprätthållandet av den sociala värld, inklusive de sociala relationer, som innebär ojämlika maktförhållanden. Syftet är att bidra till social förändring i riktning mot mer jämlika maktförhållanden i kommunikationsprocesserna och i samhället som helhet” (Winther Jörgensen & Phillips, 2000 s. 69).

Diskursanalysen anses alltså inte vara politisk neutral utan som kritisk och politiskt engagerad till social förändring. (a a)

Vi kommer i följande del av uppsatsen använda de teoretiska huvudbegrepp som återfinns i Hirdmans och Faircloughs teorier och koppla dessa till vår analys av det empiriska materialet.

5. RESULTAT & ANALYS

Vårt material består utav sju utlåtande och innefattar sju barn. Ett utlåtande omfattar således ett barn och dennes vårdnadshavare (i en syskonskara har varje barn sin egen utredning). Vårdnadshavarna är i alla sju utlåtande också barnens biologiska föräldrar, detta är onekligen inte ett obligatorium. Utlåtandena är mellan 10-20 sidor och har en inledande beskrivning av anledning till placering samt Liljans utrednings- och behandlingsstruktur. De är i regel strukturerade efter BBICs huvudrubriker och presenteras under följande områden: familj- och miljömässiga faktorer, barnets behovsområden och föräldraförmågan. Sist i dokumentet finns en analysdel och en bedömning samt rekommendationer för framtida interventioner och lösningar.

Vi har gett barnen i utredningarna fingerade namn och kommer att använda oss av dessa namn i texten hädanefter: Hannes, Stina, Axel, Kristin, Samuel, Jon och Sara. Barnen är mellan några dagar gamla och upp till 12 år. Sex av barnen är placerade enligt SoL och ett av barnen är placerat enligt LVU men övergår under utredningstiden till en SoL-placering.

I våra undersökta utlåtanden är utredningstiden 8-12 veckor. I ett av ärendena är mamma ensam vårdnadshavare och i resterande utlåtanden är mamman och pappan gemensamt vårdnadshavare. Fem utlåtande har båda mamman och pappan inskrivna och i två av utlåtandena är endast mamman inskriven. I dessa två

utlåtande är papporna tillfrågade (Samuel och Hannes) men tackar nej till att delta fullt ut. I Samuels fall vill pappan vara med i utredningen så mycket som möjligt vilket sammanlagd blir fem dagar, samt helg och övernattning. I det andra fallet skrivs pappan ej in på grund av missbruk och planerad vistelse på behandlingshem (Hannes). I ett av ärendena är mamman och pappan inskrivna separat, sex veckor vardera (Kristin), detta ärende räknar vi till de utredningar där båda föräldrarna är inskrivna.

Presentation av familjerna

Stina är placerad på Liljan tillsammans med båda föräldrarna. Anledningen till placering är att Socialförvaltningen känner oro för att föräldrarna ej kan tillgodose flickans behov. Som grund för oron finns mammas bakgrund och psykiska

(21)

Samuel är placerad tillsammans med mamma på Liljan, pappan bjuds in men tackar nej. Trots detta deltar han sammanlagt fem sporadiska gånger och stannar en helg över natten. Samuel besöker även pappa tre helger. Som grund för oron finns att mamman har tagit kontakt med socialtjänsten på grund av Samuels verbalt och fysiskt aggressiva beteende. Socialtjänsten beslutar att placera mamma och son på utredning på Liljan.

Sara placeras med mamma och pappa på Liljan. Socialförvaltningen känner oro för att föräldrarna inte kan tillgodose Saras behov. Som grund för detta finns anmälningar från nätverket, föräldrarnas konflikter och konflikter mellan deras respektive nätverk. Mamman och pappan planerar nu att flytta ihop och

Socialtjänsten skickar dem först till Liljan.

Hannes placeras med mamma på Liljan. Pappa vill placeras men för honom planeras vistelse på behandlingshem vilket gör att han inte skrivs in på Liljan. Trots detta närvarar pappan i princip varje dag på Liljan och de två sista veckorna permanent. Anledning till placering är att båda föräldrarna har ett missbruk bakom sig. Mamman har även missbrukat under graviditeten.

Jon placeras tillsammans med mamma och pappa. Socialförvaltningen uttrycker oro kring hur pojkens behov tillgodoses då mamma är fysiskt handikappad och utvecklingsstörd. Vidare finns osäkerhet kring pappans föräldraförmåga och hur han prioriterar föräldraskapet framför sitt företag.

Kristin placeras med båda föräldrarna 6 veckor vardera. Anledningen till oron är att mamma och pappa har en skilsmässokonflikt som eskalerat de senaste

månaderna så pass att både polis och socialtjänst blir inkopplade. Socialtjänsten beslutar om att en utredning kring hur flickan och hennes syskon har det behöver göras.

Axel placeras med mamma, pappa och syskon. Pappa närvarar sporadiskt medan mamman befinner sig på Liljan under hela utredningsförfarandet. Anledning till placering är att det inkommit ett flertal anmälningar kring hur Axel och hans syskon har det i sin hemmiljö. Socialtjänsten menar att det inte varit möjligt för dem att få den insyn som de skulle önska och att utredningen på Liljan därmed blivit aktuell.

Teman

Efter att ha läst utlåtandena upprepade gånger och tematiserat, har vi funnit fyra huvudteman i texterna. Utifrån dessa har vi också valt att strukturera vår analys. Temana har vi valt att rubricera som: Relationen mellan föräldrarna, Ansvar, Kravbilden och Samarbetsförmåga. Nedan presenteras dessa teman och kopplas till delar av tidigare forskning samt analyseras med hjälp av teoretiska begrepp.

Relationen mellan föräldrarna

Kvinnorna ses i många fall i utlåtandena som bärare av den vuxna relationens framgång och brister. De beskrivs som de som skapar konflikter och problem i parrelationen och tillika som den som har möjligheterna att förbättra den. I vissa fall framgår det att papporna är problemet men i samma utlåtande insinueras det att det är mamman som tillåter att hennes relation får ta överhanden och som följd

(22)

glömmer bort sitt barn. Föräldrarnas konflikter kan påverka barnet negativt enligt Socialstyrelsen (2006) men det borde inte vara meningen att mamman ensam ska ta detta ansvar. Pappornas oförmåga att emotionellt ansvara för relationen till mammorna problematiseras inte i några av utlåtandena, inte heller vad detta innebär för deras föräldraförmåga.

I en situation gällande Axels föräldrar står det i utlåtandet att: ”Då något händer,

exempelvis konflikt mellan mamma och pappa, kamper med omgivningen eller andra motgångar fokuseras föräldrarnas energi på det som skett. Pappa blir snabbt upprörd, vill agera direkt och hamnar lätt i konfrontation med

omgivningen. Mamma förmår inte stå kvar och ha fokus på barnen utan följer med i pappas agerande. Detta leder till att barnen blir känslomässigt övergivna. Dagarna efter den beskrivna händelsen är pojken mer bekymrad, arg och aggressiv.”

Yvonne Hirdman (Hirdman, 2003) talar om genuskontraktet som något som sätter ramarna för hur långt vi kan sträcka oss inom vårt genus och att dessa kontrakt upprätthålls genom socialisering, social integration och kulturell överlagring. Att mammorna i utredningarna ställs ansvariga för relationen till pappan och anses i högre utsträckning vara konfliktbenägna är på så vis en del av det genuskontrakt som de tilldelas dels genom hur de beskrivs och lika mycket hur det behandlas. Man kan få känslan av att de som arbetar inom verksamheten har en syn på vad det innebär att vara kvinna och man. En klassik sådan idé är att kvinnan skulle vara mer emotionell och okontrollerad, vilket är en uppfattning som också visar sig i dessa ovanstående exempel. Om mannen dessutom tar rollen som icke-emotionell och beskrivs som sådan är det än svårare för kvinnan att aspirera på detta innehåll i hennes genuskontrakt. Det är lätt att kvinnor och män sätts i ett dualistiskt förhållande till varandra, vilket också är en del av vår kulturella överlagring. Att kvinnorna dessutom har lärt sig att verbalisera sina känslor och därmed uppfattas som mer konfliktbenägna tror vi är en del av deras socialisation sedan unga år. Vår tolkning, utifrån begreppet genuskontrakt (Hirdman, 2003) är att kontrakten skapas inom en verksamhet, vilket i detta fall är Liljan och det genussystem som är dominerande inom de väggarna blir det rådande. Vår tolkning är att genussystemet på vissa sätt kan likställas med diskursbegreppet, men

specifikt gällande genus. En diskurs som löper parallellt men också har en inverkan på den vuxna föräldrarelationen är den om vilka konsekvenser det vi väljer att kalla ett aktivt emotionellt liv, får för barnen.

Att konflikter mellan föräldrarna är dåligt och relationen dem emellan måste sättas i andra rummet är något som förutsätts i flera av utlåtandena. I BBICs grundbok (Socialstyrelsen, 2006) belyser man att relationen mellan föräldrarna påverkar barnet liksom att barnet påverkar föräldrarna. En del i utredningen är att se på hur föräldrarnas problematik och beteende påverkar barnet. Föräldrarnas problem innebär en risk för barnet men behöver inte automatiskt innebära att barnet far illa och föräldrarnas problem ska alltid utredas i ett sammanhang. Utredningen ska dessutom innehålla en aspekt att om det finns utomstående faktorer som kan kompensera för föräldrarnas brister så reduceras riskerna för barnet (a a). I Sara utlåtandet återfinns: ”Liljan ser att mamma och pappa har ett

turbulent förhållande med mycket konflikter. Till exempel att mamma gör slut med pappa, att de inte kan sova i samma rum, att föräldrarna tappar fokus på flickans behov och flickan blir lämnad ensam”. I Axels utlåtande beskrivs hur den dåliga

(23)

pappa ofta har en nedlåtande ton mot mamma, och att han inför barnen kan skämta om mamma på ett kränkande vis. Mamma blir tyst och markerar inte mot pappa då hon blir verbalt illa behandlad. Leg. Psykolog skriver i sin utredning att ”pojkens psykiska mående i högsta grad är kopplat till föräldrarnas problem i sin relation till varandra och de konsekvenser som detta får för barnen i familjen”.

I texterna kan vi förstå att de konflikter som åsyftas är sådana av destruktiva slag, men samtidigt kan det i sammanhanget ses som viktigt att nyansera åsikten att alla konflikter inte är skadliga. Ett annat perspektiv är att barn mår dåligt av att bära på outsagda hemligheter eller obesvarade frågor. Det som är än mer anmärkningsvärt i detta sammanhang är just att mammorna får bära relationens välmående på sina axlar och att de också beskrivs som ansvariga för konsekvenserna det får för barnen. I Saras utlåtande beskrivs:” de konflikter som mamma och pappa har

påverkar mamma på så sätt att hon blir frånvarande och förlorar lusten och glädjen att vara tillsammans med flickan. Detta i sin tur påverkar pappa som dras med och mår dåligt. Han kan inte stötta mamma eller finnas för flickan.”

I de ovanstående citatexemplen går att utläsa en diskurs som rör mammans styrka och svaghet. Hon förväntas härbärgera sig, trots konflikter eller yttre

omständigheter och ständigt hålla fokus på sitt barns bästa och behov. Det kommenteras aldrig hur pappan som tappar fokus påverkar barnet och vi reflekterar kring om det är högre förväntningar på mammans ständiga fokusering på barnen. Detta för oss in på frågan om vem som förväntas ska ha ansvaret för barnets välmående och utveckling enligt utlåtandena.

Ansvar

Vi har sett tydliga tendenser (sex utlåtande av sju) på att mamman är den förälder som har huvudansvaret för barnet. Mammans huvudansvar förväntas existera i dessa fall, oavsett om pappan har möjlighet, är inskriven för utredning, har förmågan eller har viljan. Mammorna verkar inte inneha något alternativ såsom papporna tycks ha gällande huruvida de ska ta ansvar eller inte.

I alla de sju utlåtandena beskrivs att föräldrarna bjuds in till nätverksmöte. I två av de sju utlåtanden tackar pappa nej till nätverksmötet (i Saras och Stinas

utlåtanden). Vi har sett ett mönster i de analyserade utlåtandena att kvinnornas nätverk i regel är mer aktiva och deltagande under familjernas vistelse. Båda föräldrarnas nätverk tillfrågas men kvinnans aktiveras oftast i kombination med inskrivning medan mannen alltså i två fall tackar nej till att kontakta nätverket för ett möte och i andra fall väljer att inte blanda in sina nära och kära. Detta är något som lämnas utan kommentar i utredningarna.

Det framgår tydligt att kvinnorna, som vi tidigare beskrivit, tar och får

huvudansvaret för en välfungerande relation till pappan och tar (eller förväntas) i vissa av utredningarna också ansvara för att lära och vägleda mannen till att bli en bättre förälder. Saras mamma tar stort ansvar för pappan som har diagnostiserats med ADHD: ”Utredarna ser att det är mamma som har huvudansvar för flickans

vardag. I detta ingår även att instruera pappa”. Detta trots att det inte tydligt i

utredningen beskrivs hur pappans ADHD-diagnos skulle inverka negativt på Sara. Samma självklara ansvarskrav ställs inte på Jons pappa där Jons mamman inte kan hantera föräldraskapet då hon är fysiskt och psykiskt funktionshindrad. Han ombeds snarare att inte lära mamman eller lägga över ansvar på henne.

References

Related documents

Ytterst är det kontaktpersonerna som i de enskilda uppdragen måste hitta en roll och finna ett förhållningssätt för att kunna hantera de svårigheter och dilemman som kan uppstå

Hon håller barnen mätta

This study contributes to the safety literature by performing a descriptive analysis of bicyclist crashes in Iceland between 2005 and 2010 using data from emergency room

För att förebygga nedsatt munhälsa och förhindra att den äldre vårdtagaren blir utan tandvård behövs det mer forskning om vad vård- och omsorgspersonal har

Trygghet upplevde papporna i mötet med sjuksköterskan genom att barnet var i fokus och att kunskap och tid för familjen fanns.. Det fanns svar på de frågor som kom upp, och

Men längre fram (19) tas löftet tillbaka i följande formulering: ”Mitt syfte är inte att analysera bruksdikten på ett övergripande plan, utan att förstå de retoriska

Denna starkt förankrade norm lämnar inte mycket utrymme till några alternativ utan lägger grunden för ett samhälle där det faktiskt bara finns två fullt accepterade alternativ,

Att barn med språkstörning, enligt Nettelbladt, Håkansson och Salameh (2007), oftast behöver något utöver den språkliga stimulans som barn vanligtvis får gör också att det