SAMHÄLLE–KULTUR–IDENTITET
Examensarbete
15 högskolepoäng, grundnivå
Rektorers översättningar av och ansvar
för studie- och yrkesvägledning i
grundskolan
Principals’ translations of and responsibilities for
study and career guidance in primary school
Nathalie Bram
Sara Gustavsson
Studie- och yrkesvägledarexamen 180hp Datum för uppsatsseminarium: 2019-06-04
Examinator: Jonas Olofsson Handledare: Frida Wikstrand
Sammanfattning
I denna studie undersöks sex rektorer i relation till vägledningsarbetet på deras skolor. Syftet med studien har varit att undersöka hur rektorerna förstår vägledning, hur rektorerna översätter vägledning ner i den egna verksamheten samt hur de förhåller sig till ansvaret för vägledningsarbetet. En kvalitativ metod har använts i studien för att möjliggöra förtydliganden och följdfrågor, samt för att få en bild av respondentens värld för att bättre kunna förstå den.
Utvärderingar och uppföljningar visar att studie- och yrkesvägledningen i grundskolan är undermålig och behöver utvecklas. Styrdokumenten visar att rektorns roll är viktig för att skapa förutsättningar för vägledningens utförande i grundskolan. Teoridelen innefattar begreppen översättning och ansvar som används för att förstå respondenternas resonemang. Resultatet av studien visar att våra respondenter säger att det är viktigt med vägledning men att det respondenterna berättar om organiseringen av vägledning i sina verksamheter visar en diskrepans. Resultatet visar även att respondenterna förhåller sig till ansvar på olika sätt utifrån de förutsättningar verksamheten har, några respondenter skjuter ifrån sig ansvaret, medan andra respondenter tar ansvar med hjälp av uppföljningar som enkäter och kvalitetsundersökningar.
Förord
Vi har delat upp arbetet med intervjuerna mellan oss. Vi har genomfört tre intervjuer var för sig, transkriberat och sedan skickat transkript till varandra. Alla kapitel har författats tillsammans och ansvaret har delats lika i samtliga kapitel. Vi har turats om att diktera texten och sedan omformulerat tillsammans. De gånger vi inte träffats har vi hållit kontakt per telefon och meddelanden.
Vi vill tacka varandra för gott och utvecklande samarbete. Vi vill även tacka vår handledare Frida för värdefull handledning, handhållande och tålamod. Slutligen vill vi tacka våra respondenter som gjort studien möjlig med sina deltaganden.
Innehållsförteckning
1 Inledning 7
1.1 Syfte och frågeställningar 8
1.2 Disposition 8
2 Kunskapsbakgrund 10
2.1 Vägledning 10
2.2 Rektorns roll i skolan 11
3 Tidigare forskning 13
3.1 Vägledarens roll 13
3.2 Rektorns roll i skolan 14
3.3 Sammanfattning 15 4 Teoretiska utgångspunkter 17 4.1 Organisation 17 4.2 Översättning 18 4.3 Ansvar 19 4.4 Teoridiskussion 20 5 Metod 21 5.1 Metodval 21 5.2 Urval 22 5.3 Datainsamling 23
5.4 Validitet och reliabilitet 24
5.5 Analysmetod 25
5.6 Etiska ställningstaganden 25
6 Resultat och analys 27
6.1 Vad är vägledning? 27
6.1.1 Analys av rektorernas översättning av vägledning 28 6.2 Hur arbetar rektorerna i sin verksamhet med generell vägledning? 29 6.2.1 Analys av rektorernas översättning av vägledning ner i den egna
verksamheten 32
6.3 Vilket ansvar tar rektorerna? 33
6.3.1 Analys av hur rektorerna förhåller sig till ansvar 35
7 Diskussion 38
7.1 Resultatdiskussion 38
7.2 Metoddiskussion 40
7.3 Förslag på vidare forskning 41
Referenslista 42
1 Inledning
alltså det här är så… aaa… sånt evigt dåligt samvete, inte bara med syv utan det gäller alla dom här grupperna där vi har en och där jag faktiskt inte har någon kunskap i deras yrkesroll överhuvudtaget, för jag är lärare i botten, så det kan jag, men jag kan inte dom här andra. (Elin 2019-04-04)
Det Elin berättar om i citatet ovan är en problematik som vi kan läsa om i utvärderingar, utredningar och studier när det gäller studie- och yrkesvägledning, härefter benämnt vägledning. Vi har även själva upplevt samma typ av problematik när vi varit ute på våra praktiker i skolväsendet. Även i en statlig utredning (SOU 2019:4) beskrivs denna problematik. Kunskapen om vägledningen är låg samtidigt som ledningen kring vägledningen är undermålig. Vägledningen har inte tillräckligt tydliga riktlinjer, mål och planering, och det blir därför svårt för huvudmän och skolledare att styra vägledningen eller se dess potential (SOU 2019:4). Utredningen belyser hur vägledning organiseras idag och lämnar förslag på hur vägledningen och styrningen av vägledningen kan utvecklas och tydliggöras. I utredningen framgår det även att hälften av de rektorer som svarat på en enkät från Utbildningsutskottet uppgett att de inte arbetar för att pedagoger och annan skolpersonal ska samarbeta kring vägledningen (SOU 2019:4).
Skolverkets allmänna råd (2013) skriver att det är rektorn som bär ansvaret när det kommer till att bedriva vägledning som hela skolans ansvar. Enligt Skolverket är det rektorns uppgift att se till att vägledaren tillsammans med övriga pedagoger på skolan får möjlighet att ge eleverna goda förutsättningar inför framtiden att fatta väl underbyggda beslut i framtiden (Skolverket 2013).
I en granskning av SYV i grundskolan (Skolinspektionens (2013) framkommer det att alla elever ska ha tillgång till personal som besitter kompetens att tillgodose elevernas behov av vägledning inför framtida val. I studien som Skolinspektionen genomfört framgår det att skolor och huvudmän saknar system för att planera, utföra
och utveckla vägledningen på skolorna. Det framgår även i studien att huvudmannen lämnar över ansvaret för vägledningen till rektor, som i sin tur lämnar vidare ansvaret till vägledaren. Studien visar att det finns fall där rektorn inte gett direktiv för hur vägledningen ska organiseras och utföras på skolan (Skolinspektionen 2013). Skolinspektionen konstaterar att “Eleverna får inte studie- och yrkesvägledning kontinuerligt under sin utbildning och studie- och yrkesvägledningen betraktas inte som hela skolans ansvar” (2013, 7).
Även Olofsson, Lovén och Deliér (2017) skriver att det finns stora brister gällande vägledning. De skriver att det finns ett behov av att hitta stödstrukturer för generell vägledning som går i linje med Skolverkets allmänna råd, med läroplanen och med skollagen (Olofsson, Lovén och Deliér, 2017). Det finns brister i styrning av vägledning från såväl stat, huvudman som rektorer. Utifrån detta perspektiv är det av intresse att studera hur rektorerna själva resonerar om vägledning och sitt ansvar för denna verksamhet.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med den här studien är att undersöka hur rektorer på grundskolan förstår och översätter generell vägledning i den egna verksamheten. Vi vill även studera och analysera rektorers resonemang om ansvar utifrån begreppen handling, riktlinjer och begränsningar när det kommer till vägledning. Våra frågeställningar är följande:
● Hur översätter rektorer på grundskolan vägledning ner i den egna verksamheten? ● Hur förhåller sig rektorerna till sitt ansvar i relation till vägledning?
1.2 Disposition
syfte och frågeställningar. I kapitel två presenteras kunskapsbakgrund, och i kapitel tre presenteras tidigare forskning inom berört ämnesområde. Därefter beskriver studien i kapitel fyra de teoretiska utgångspunkterna som används för att analysera materialet. Kapitel fem innehåller metod, och kapitel sex innehåller en presentation av resultatet från vår empiri samt analys av denna. Därefter följer kapitel sju där studien diskuterar resultatet och förslag på vidare forskning lämnas.
2 Kunskapsbakgrund
I detta kapitel kommer vi att berätta om den kunskapsbakgrund som är relevant för vårt ämnesområde. Vår kunskapsbakgrund är uppbyggd dels utifrån det som Skolverket och skollagen skriver om vägledning, och dels utifrån rektorns ansvar. Då vägledning är ett centralt begrepp kommer vi ta upp vad olika författare skriver om generell vägledning. Vi skriver även om rektorns roll i detta kapitel.
2.1 Vägledning
Vägledning innebär enligt Skolverket (2013) att elever ges förutsättningar för att kunna fatta beslut kopplade till framtida studier och yrken. Med den arbetsmarknad som finns idag och med alla möjligheter kring studier blir vägledningen en viktig del i elevers alltid närvarande funderingar om framtiden (Skolverket 2013). Enligt de allmänna råden för SYV bör rektor “se till att det finns rutiner och metoder för att planera, utvärdera och utveckla studie- och yrkesvägledningen så att den tillgodoser elevernas behov av vägledning”, “tydliggöra hur ansvaret för studie- och yrkesvägledningen är fördelat mellan studie- och yrkesvägledare, lärare och övrig personal samt formerna för samarbetet mellan dem”, “se till att studie- och yrkesvägledning sker kontinuerligt och integrerat i utbildningen under studietiden, så att eleven ges förutsättningar att göra väl underbyggda studie- och yrkesval” (Skolverket 2013, 15). Rektor bör enligt de allmänna råden ha en strategi för hur vägledningen kan bedrivas. Rektor bör se till att skolan har ett stort register av insatser och aktiviteter för att varje elev tillgodoses behovet av vägledning. Rektor bör ansvara för att den vägledningskompetens som krävs finns för eleverna (ibid.).
Skolinspektionen (2013) skriver att vägledningen bör vara hela skolans ansvar där rektorn ser till att implementera vägledning genom planering, uppföljning och
utvärdering. Detta innebär att samarbetet mellan vägledare och pedagoger och övrig skolpersonal bör stärkas, synliggöras och samordnas och på så vis implementerar man vägledningen som hela skolans ansvar (Skolinspektionen 2013).
I SOU 2019:4 skrivs det att det inte räcker med individuell vägledning för att elever ska utveckla kunskaper och kompetenser som förbereder dem för framtidens val av studier och arbeten, utan det måste ges utrymme till en generell vägledning i skolan. Betänkandet belyser även att det finns exempel på pedagoger som arbetar tillsammans med vägledare för att skapa möjligheter till en generell vägledning (SOU 2019:4).
I läroplanen från 2018 står det att “Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola [...] kan göra väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning” (Skolverket 2018, 11-12). Vidare står det att skolan ska ansvara för att varje elev ska kunna fatta väl underbyggda val efter genomgången grundskola (Skolverket 2018), men dessa krav uppfylls inte av de huvudmän och skolor som Skolinspektionen granskat (Skolinspektionen 2013). Lindh (1997) skriver att generell vägledning innebär att implementera studie- och yrkesval i undervisningen, vilket skulle innebära hela skolans ansvar (Lindh 1997).
2.2 Rektorns roll i skolan
Skolinspektionens (2013) rapport visar resultatet av en kvalitetsgranskning av 34 skolor och 21 huvudmän där vägledning i grundskolan undersökts. Resultatet visar att vägledning i de granskade skolorna är lågt prioriterad och att en orsak är avsaknad av system för att planera, följa upp och utveckla vägledningen (Skolinspektionen 2013). Det framgår även av rapporten att vägledning inte ses som hela skolans ansvar, vilket leder till att vägledning oftast endast ges till elever i årskurs 9 inför gymnasievalet. Pedagogerna på skolorna tar inget ansvar för vägledningen eftersom de inte känner till att de har ett ansvar (ibid.).
Enligt Skolverket (2013) är det rektorn som bär ansvaret när det kommer till att bedriva vägledning som hela skolans ansvar. Skolverket skriver att rektorns uppgift är att se till att vägledaren tillsammans med övriga pedagoger på skolan får möjligheten att
ge eleverna goda förutsättningar inför framtiden (Skolverket 2013). I SOU 2019:4 beskrivs just hur ett sådant arbetssätt kan se ut. Olofsson, Lovén och Deliér (2017) skriver att det finns stora brister gällande vägledning i de tre kommunerna där undersökning ägt rum. De skriver att det finns ett behov av att hitta stödstrukturer för generell vägledning som går i linje med skolverkets allmänna råd, med läroplanen och med skollagen (Olofsson, Lovén och Deliér, 2017).
3 Tidigare forskning
I detta kapitel kommer vi att presentera tidigare forskning, vilken vi har tematiserat enligt två teman. Dessa teman är samarbete och rektorns ansvar. Kapitlet avslutas med en sammanfattning där vi tittar på likheter och skillnader.
3.1 Vägledarens roll
Lieberman (2004) har genomfört en studie i USA som bland annat undersökte vägledarens funktion och hur vägledarrollen upplevdes i skolan. Resultatet visade att vägledarrollen känns otydligt utformad för yrkesverksamma vägledare, elever, skolchefer och samhället. Orsaken är en brist på riktlinjer för vägledare i skolor (Lieberman 2004). I studien finns ett citat från Barth (1980): “The principal is ultimately responsible for almost everything that happens in school and out. We are responsible for personnel - making sure that employees are physically present and working to the best of their ability” (Barth 1980, 5). Lieberman (2004) nämner därefter att det är viktigt för skolans effektivitet att roller har tydliga riktlinjer och att det är skolchefen som bär ansvaret för detta (Lieberman 2004).
Även Podemski och Childers (1982) har skrivit en artikel som handlar om vägledares frustration över avsaknaden av enighet kring vägledarprofessionens yrkesroll och arbetsuppgifter. Vägledarna i artikeln föreslår att rektorer tillsammans med vägledare ska utforma en typ av överenskommelse där både rektorn och vägledaren vet vad rektorn kan förvänta sig av vägledaren. Artikeln handlar även om hur en sådan överenskommelse kan skapas och hur den i framtiden kan förändras eller utvecklas. Överenskommelsen beskrivs som en process där vägledaren och rektorn har en ständig kontakt och arbetar tillsammans för överenskommelsens utveckling. Viktiga komponenter för en lyckad överenskommelse innefattar bland annat ett ömsesidigt
förtroende för varandra och arbetsrelationen; organisationens behov och hur vägledaren respektive rektorn kan tillgodose dessa; att organisationens mål stämmer överens med den aktuella överenskommelsen eller att de utvecklas till att stämma överens; att vägledaren individuellt utvärderar sin insats, samt att även rektorn utvärderar vägledarens insats respektive sin egen insats (Podemski & Childers 1982). Samarbetet som föreslås återkommer i Charles P. Chens artikel (2005) som belyser vägledningen i Kanada och USA och dess problem (Chen 2005). Han skriver att elever som ska genomgå övergångar mellan skolor och övergångar från skola till arbetsliv behöver vägledning för att kunna fatta väl underbyggda beslut men att skolorna och vägledningen ofta är undermålig. Vidare har han formulerat ett förslag på hur detta kan åtgärdas, vilket innebär i korthet att pedagoger och vägledare samarbetar i klassrummen med vägledning (ibid.).
3.2 Rektorns roll i skolan
Olof Wennås (1994) beskriver att skolan har en stor betydelse för både individer, för samhällets utveckling och för framtida villkor. En rektor är chef för en viktig och avgörande punkt inom den offentliga sektorn men även den privata. Wennås skriver att skolan bär det yttersta ansvaret för den kommande generationen när det gäller att bland annat stärka och förbereda individer inför ett komplicerat samhälle som innehåller förändringstendenser. Enligt Wennås är skolmiljön konfliktladdad och präglad av motstridiga viljor samt starka särintressen. Med detta som utgångspunkt skriver Wennås att genom en ökad grad av målstyrning kan det underlätta decentraliseringen och anpassningen av verksamheten. Wennås skriver vidare att här är det rektorn som är garant för skolan, för demokratin och är den som ska se till att läroplan, kommunala skolplaner, skollag och måldokument följs. Rektorn har en särskild skyldighet att hävda skolans mål och med det skriver Wennås att rektorsrollen blir betydelsefull i samband med skolans styrsystem, utvärderingsunderlag och för konkreta korrigeringsåtgärder. Wennås anser att rektorns ledarskap är helt avgörande för skolans utveckling, för hur läroplanens mål uppnås, för kvaliténs upprätthållande och för den pedagogiska
verksamheten som helhet (Wennås 1994). Rektorns ledarskap beskrivs som essentiellt för att skolans verksamhet ska fungera. Detsamma skrivs i Augustinsson och Brynolfs (2012) studie som har låtit en rektor föra en dagbok, vilken visar hur många olika arbetsuppgifter en rektor kan ha under en dag. Syftet med dagboken har bland annat varit att visa en rektors dag, vilken innehåller att stötta pedagoger, samtal till socialstyrelsen och oro över elever som far illa hemma. Det framgår att den rektor som skrivit dagboken ägnar stora delar av möten med andra människor till att lyssna och låta dem prata (Augustinsson & Brynolf 2012).
Detta bekräftas i slutet av dagboken där rektorn undrar om hon verkligen är en “riktig rektor”: “I stället känner jag mig som en mekaniker som hela tiden måste olja maskineriet så det inte går i stå. Att få människor att må bra genom att skapa ‘oaser’ där de kan andas ut, diskutera, skoja och få vara lite ‘tokiga’”, (ibid., 36). Rektorns formella roll framkommer tydligt i dagboken, främst genom rektorns makt och auktoritet men även skyldigheten att utöva makt i form av att lösa problem och fatta beslut. Just problemlösningen är en ständig del av rektorns vardag och i rektorns olika nätverk (ibid.). Vidare betoning av vikten av rektorns roll skriver Scherp och Scherp (2007) om. De har under fem års tid studerat vikten av styrning och ledning i relation till kvalitén på verksamheten. I rapporten framgår det betydelsen av att skolledaren förstår sitt uppdrag, både i avseende ledarskap men också sin insats i verksamheten. I den rollen ingår det att skapa en utvecklingsfrämjande miljö. Detta skriver Scherp och Scherp är avgörande för pedagogers förutsättningar när det kommer till att kunna förverkliga sina intentioner. De skriver vidare att alla som är verksamma på en skola behöver involveras i arbetet för att skolan ska kunna utvecklas och förbättras. Skolledaren bär ansvaret för att detta genomförs (Scherp & Scherp 2007).
3.3 Sammanfattning
Ett återkommande tema i vår tidigare forskning är vägledarrollens tydlighet och att den är viktig för att vägledningen ska fungera. Både Lieberman (2004), Podemski och Childers (1982) och Chen (2005) har beskrivit problematiken och gemensamt för
Podemski och Childers (1982) och Chen (2005) är att de föreslagit ett samarbete mellan vägledare och rektor för att vägledarrollen ska bli tydligare. Ett annat tema som återkommer handlar om rektorns roll och ansvar i skolmiljön där vägledningen är undermålig. Detta ser vi i Scherp och Scherp (2007), Lieberman (2004), Augustinsson och Brynolf (2012) och Wennås (1994). Gemensamt för dessa är att de betonar vikten av att rektorn leder verksamheten och gör det på ett sätt som förtydligar vägledarens roll och skapar en god miljö för vägledningens utveckling.
Några skillnader som vi kan se mellan artiklarna är att Scherp och Scherp (2007) skriver att hela personalen på skolan behöver involveras för att skolan ska kunna utvecklas, medan Wennås (1994) skriver att det är rektorn som har det yttersta ansvaret.
4 Teoretiska utgångspunkter
Här presenteras de teoretiska begrepp studien kommer använda för att senare kunna analysera den insamlade empirin. De begrepp vi valt att använda vid analysen är översättning och ansvar. Vi förklarar begreppet organisation eftersom det finns ramar och regelverk i en organisation att förhålla sig till. Begreppet förklaras för att få en förförståelse av de begrepp vi hämtat från organisationsteorin. Med begreppet översättning kan vi tolka deras handlingar, riktlinjer och begränsningar.
4.1 Organisation
Larsson och Löwstedt (2014) skriver att organisationer ofta beskrivs som både entydiga enheter och väl integrerade samt att de kan anses vara arenor för pågående organisering. De anser att handlingsutrymmet i en organisation däremot är begränsad. Vad som görs i en organisation och vad som beskrivs göras kan skiljas åt. Larsson och Löwstedt (2014) skriver att organisationer inom den offentliga sektorn har påtryckningar om att vara föränderliga, inte minst från politiskt håll. Då skolan tillhör den offentliga sektorn är skolorganisationen underordnad både styrning och kontroll (ibid.). Larsson och Löwstedt (2014) presenterar organisationer utifrån ett vardagsnära perspektiv och skriver att människors handlingar, värderingar och uppfattningar ligger till grund för hur utvecklingsprocessen sker inom en organisation. De skriver att de strukturella förutsättningarna har en stor betydelse när det kommer till hur skolan hanteras och utvecklas. Larsson och Löwstedt (2014) skriver vidare att det finns en komplexitet kring utvecklingsarbetet inom en organisation. Det är enkelt för en organisation att bejaka en förändring samtidigt som det går att ducka för den. De krav och mål som förväntas av en organisation kan ibland vara orimliga (Larsson & Löwstedt 2014).
Beslutsfattande inom offentliga organisationer kan vara av två typer: beslut riktade utåt mot medborgare, klienter och användargrupper; beslut riktade mot det inre livet i eller mellan organisationer (Christensen et al 2005). Vidare skriver Christensen et al (2005) att det från ett instrumentellt perspektiv inte spelar någon större roll vem det är som har ledarrollen, eftersom ledarskapet utformas kring strukturen. “Ledare kan bytas ut och kommer och går, men strukturerna, processerna och rutinerna består” (ibid., 140). Däremot spelar personliga egenskaper en större roll i ett ledarskap sett från ett kulturperspektiv, och de egenskaper som nämns som viktiga ur detta perspektiv är förmåga att inge tillit och trovärdighet, kunna spela på det normativa, föregå med gott exempel samt kunna förena motsättningar och spänningar (ibid.). Ledning är situationsbestämd och beror på i vilka kontexter ledningen utövas och vilka förutsättningar som finns. Det finns ledare som har snäva ramar att röra sig inom, som klara mål, klar struktur och klara anställningsinstruktioner. Andra ledare har bredare ramar att förhålla sig till, som kulturella och symboliska riktlinjer (ibid.). Ledning i den offentliga sektorn präglas av komplexitet och hög grad av omväxling, eftersom ledare måste ta hänsyn till väletablerade kulturella traditioner som befinner sig i förändring, de har skiftande krav på sig från omgivningen och de arbetar inom multistrukturella och komplexa apparater (ibid.).
4.2 Översättning
Christensen et al (2005) skriver att översättningsteorin förklarar hur saker tolkas eller översätts i organisationer. Det kan till exempel handla om hur organisationer tar emot och förhåller sig till styrdokument, som i vårt fall, men också riktlinjer och lagar. Översättning görs för att det ska kunna appliceras och användas på ett konkret och praktiskt sätt i en organisation (Christensen et al 2005). Czarniawska (2005) beskriver begreppet översättning som något som kan liknas med en ritning, en text eller en modell. Det är något som färdas mellan människors händer eller något som färdas i människans hjärna. Drivkraften i begreppet översättning skriver Czarniawska grundar sig i en nyfikenhet och i ett intresse. När en idé till exempel färdas från sin
ursprungskontext till en annan kommer den automatiskt att omvandlas längs vägen för att den ska passa in i den nya kontexten. I det här arbetet har vi intervjuat sex olika rektorer som ska tolka paragrafer i skollagen och mot bakgrund till det som Czarniawska skriver kan det innebära att vi kommer få sex olika översättningar av samma skollag. Czarniawska skriver även att en organisation kommer tolka texten till organisationens fördel för att kunna använda den i praktiken. Czarniawska uttrycker att när en idé väl har omvandlats till handling och denna handling upprepas kommer det att skapas en normativ förklaring som också blir till ”så skall vi göra”. Då texter, ritningar och modeller färdas runt mellan olika kontexter och översätts längs vägen, kan flera anse att deras egna tolkning och översättning är den korrekta (Czarniawska 2005). Även Christensen et al (2005) skriver att översättning sker på ett sådant sätt att det ska kunna passa in i den lokala verksamheten (Christensen et al, 2005). Med detta begrepp vill vi ta reda på hur rektorer förstår vägledning och översätter det ner i sin egen verksamhet, exempelvis vilka aktiviteter de tillskriver generell vägledning och hur de styr och tar ansvar för den generella vägledningen.
Christensen et al (2005) skriver även att ledare inom offentliga organisationer är inneslutna och använder den formella strukturen som omger dem, men att de ändå påverkas av den kontext de befinner sig i som är kulturell-institutionell. Denna kontext ger både möjlighet för handling och tydliga riktlinjer och begränsningar (ibid.). Vi använder dessa begrepp för att förstå rektorernas översättningar av styrdokumenten.
4.3 Ansvar
Nationalencyklopedin definierar att ansvar innehar den som ser till att verksamheten följer de riktlinjer och mål som fastställts och kan ställas till svars om så inte är fallet (NE 2019).
Ulla Johansson (1998) beskriver i sin avhandling begreppet ansvar i några olika sammanhang. I ett avsnitt som handlar om fastighetsskötares syn på ansvar nämns begreppet totalansvar, vilket innebär att det inte finns något inom organisationen som inte angår den som har totalansvaret. Det leder till att det är omöjligt att smita ifrån
arbetsuppgifter som inte angetts eller som är oförutsedda. Totalansvaret innebär att det inte finns något område som ansvarsinnehavaren kan lägga på någon annan, eftersom helheten ju är en del av totalen. Begreppet innebär även “en inbyggd försäkring för att eventuellt icke påtalade arbetsuppgifter ska finnas med” (Johansson 1998, 177). Johansson skriver att ansvar också innebär att “förebygga negativa konsekvenser och att hitta på förbättringar av olika slag” (ibid, 179.). Ökat ansvar beskrivs som att gå hand i hand med ökade krav, och förknippas även med högre status och erkänsla hos vissa. Ansvar kan betraktas som en börda för vissa individer, som gärna undviker ansvar på grund av att det känns tungt eller som en för stor utmaning. För andra individer kan ansvar betraktas som en möjlighet till personlig tillväxt (ibid.).
Ansvar som förtroende är ett annat begrepp som Johansson (1998) använder i avhandlingen. Det innebär i korthet ett förhållningssätt som inte kräver någon kontrollverksamhet eftersom det finns ett förtroende mellan ansvarsinnehavaren och medarbetarna att de uppgifter som ska utföras blir utförda. Kopplingen mellan ansvar och förtroende kan tolkas som ledningens förtroende att arbetet utförs och den som utför arbetet kan svara för sina handlingar. Johansson skriver att ansvar används som en samlingsbeteckning för alla uppgifter som ingår i arbetet, vilket kan betyda att man utför uppgiften själv eller delegerar den till någon annan. Det går inte att dölja sig bakom regler eller en annan individ om man tar det fulla ansvaret (ibid.). I vår studie kommer vi titta efter hur rektorer utifrån begreppen riktlinjer, handling och begränsningar tar ansvar för vägledningen i sin verksamhet.
4.4 Teoridiskussion
Våra teoretiska begrepp ovan är översättning och ansvar. De hänger ihop på så sätt att de kan kopplas till rektorns roll i skolan. Frågeställningarna kommer att besvaras genom att empirin analyseras med stöd av teoretiska begrepp. I våra intervjuer kommer vi att lyssna efter hur våra respondenter översätter vägledning i sin skola i relation till de begrepp vi valt ut. Vi kommer även titta på vilket ansvar respondenterna berättar att de tar i förhållande till vägledningen.
5 Metod
I detta avsnitt redogör vi för vårt metodval samt vilket urval vi har gjort. Vi presenterar vår datainsamling och vi för ett resonemang kring vårt metodval. Nedan finns även en redogörelse för begreppen validitet och reliabilitet. Vi lyfter också vilken analysmetod vi använder oss av och beskriver våra etiska ställningstaganden.
5.1 Metodval
Kvale och Brinkmann (2014) beskriver den kvalitativa forskningsintervjun som en metod för att förstå respondentens livsvärld (Kvale & Brinkmann 2014). Då syftet med studien har varit att studera hur rektorer översätter vägledning, hur de arbetar med generell vägledning på respektive skola samt hur de förhåller sig till sitt ansvar i relation till vägledning anser vi att detta är en god metod. En kvantitativ metod hade inte kunnat ge oss möjligheten att få en lika tydlig bild av respondenternas världar som en kvalitativ metod. Kvale och Brinkmann (2014) skriver att det finns fördelar med mötet som sker mellan människor för att få en heltäckande uppfattning om det valda ämnet samt att det möjliggör för intervjuaren att ställa kompletterande frågor, vilket saknas i en kvantitativ metod (ibid.). Larsen (2018) betonar att det är enklare att säkerställa god validitet (se kapitel 4.3) i de kvalitativa undersökningarna då det går att fördjupa sig i frågorna, undanröja missförstånd och att respondenterna kan få tala fritt. Larsen skriver att det även blir lättare för den som intervjuar att observera respondenterna vilket kan hjälpa för att tolka de svar som kommer. Vidare skriver Larsen att det är svårt att generalisera statistik med en kvalitativ intervju som utgångspunkt. Det kräver både mer tid och är svårare att analysera den data som framkommer eftersom det måste skapas en översikt för att kunna tyda svaren. Nackdelen med kvalitativa intervjuer är även att
respondenten tror att hen vill ha eller som anses vara accepterat (Larsen 2018). Vi har varit medvetna om detta och försökt att inte ställa frågor på ett ledande sätt, och vi är medvetna om att vi i egenskap av vägledarstudenter kan ha tvingat respondenterna att lyfta och tänka på frågan. Kvale och Brinkmann (2014) trycker på vikten av en väl genomtänkt planering när det kommer till val av angreppssätt även kring teori och analys. De radar upp sju stadier i en intervjuundersökning, vilka är tematisering, planering, intervju, utskrift, analys, verifiering och rapportering (Kvale & Brinkmann 2014). Vi har genom denna studie genomgått alla sju stadier.
5.2 Urval
Då vår studie avser att undersöka vad vägledning är för rektorerna, hur de arbetar med generell vägledning på respektive skola samt hur det arbetet följs upp ligger det ett icke-sannolikhetsurval som grund för undersökningen. Detta för möjligheten att kunna göra undersökningen djupare och få en större förståelse för ämnet, men vi är medvetna om att vårt resultat kan bli förvrängt för att vi inte använt ett sannolikhetsurval där alla kan bli representerade (Larsen 2018). Därefter valde vi att tillämpa ett godtyckligt urval gällande insamlingen av respondenter vilket innebär att de har valts ut genom bestämda kriterier. Ett av dessa kriterier var att alla skulle vara rektorer och organisera vägledningen på skolan. Vidare kriterier var att alla rektorer skulle arbeta på kommunala skolor eller friskolor på grundskolenivå då vi tänker att det är där som eleven möter en vägledare för första gången. Vi har inte tagit hänsyn till någon särskild fördelning när det gäller kommunal grundskola eller friskola då vi i denna studie inte valt att göra en jämförelse av olika skolformer. I den här studien har sju rektorer deltagit, varav sex används i studien. Den respondent vi inte tagit med i studien ströks på grund av att han inte hade kunskapen om vägledning som vi sökte. Vi tror att resultatet kan skilja sig åt eftersom vägledningsinsatserna på grundskolorna kan se olika ut då rektorer inte delar synen på vad vägledning är och hur arbetet med generell vägledning kan se ut (Skolinspektionen 2013). Vi menar att varje rektor har kunskaper, värderingar och erfarenheter som påverkar deras syn på vägledning och hur de
översätter vägledning. Därför förmodar vi att det framkommer skiftande prioriteringar angående vägledning och dess utförande. Variabler som t ex ålder, kön eller etnicitet har inte tagits i beaktning när vi gjort vårt urval då det inte har varit relevant för studiens syfte. Nedan presenteras en tabell över respondenterna i studien.
Rektor Privat eller kommunal skola? Hur länge har de arbetat där? Utbildning innan rektor? Har gått rektorsut- bildningen? Behörig vägledare anställd?
Tina Privat 4 år Grundlärare Ja Nej
Elin Kommunal 3 år Grundlärare Ja Nej
Katrin Privat 10 år Socionom Ja Nej
Linnea Kommunal 7 år Grundlärare Ja Ja
Tom Kommunal 7 år Grundlärare Ja Ja
Lotta Kommunal 15 år Grundlärare Ja Ja
Johan Kommunal 6 månader Grundlärare Nej Ja
5.3 Datainsamling
För insamlingen av empiriskt material inledde vi kontakten med rektorer på grundskolor via telefon och mail. I sökandet efter respondenter valde vi att kontakta på varsitt håll och i olika kommuner, vilket gav en spridning av både kommuner och respondenter. Vi förstår att det finns komplikationer med vårt beslut att hålla intervjuer var för sig och att vi kan ha styrt intervjuerna i olika riktningar vilket vi måste ha i åtanke när vi gör vår analys. Däremot tror vi att respondenterna inte känt sig lika utsatta då vi valt att intervjua dem en och en. Vi har turats om att hålla intervjuer och sedan läst varandras transkript direkt efter att de skrivits för att undvika att vi styr intervjuerna i olika riktningar. De orter vi har valt att undersöka finns i Blekinge och Skåne. Vi valde att använda oss av en semistrukturerad intervju eftersom vi ville ha möjligheten att ställa följdfrågor. Som Larsen (2018) beskriver den typen av intervju (Larsen 2018) ville vi
också kunna be respondenterna att utveckla eller konkretisera sina svar. Detta angreppssätt är sedan präglat av en intervjuguide som vi tillsammans författat (se bilaga). Intervjufrågorna har varit utformade för att syfte och frågeställningar ska kunna förstås och besvaras. Frågorna grundas i den kunskapsbrist kring vägledning som går att läsa om i tidigare forskning och som vi själva upplevt på våra VFU-platser när det gäller rektorer. Kunskapsbristen har bland annat innefattat vägledning, arbetet med generell vägledning på deras respektive skolor samt hur vägledningsarbetet följs upp. Intervjuerna vi höll varade ungefär i 40 minuter vardera och i den miljö som respondenterna själva valde, vilket uteslutande blev på deras kontor. Samtliga intervjuer har spelats in och transkriberats. Respondenterna har getts fingerade namn.
5.4 Validitet och reliabilitet
Validitet bygger på att samla in data som är relevant för den frågeställning som valts (Larsen 2018). Genom att välja en kvalitativ metod kan det vara enklare att stärka validiteten av ett arbete än vid en kvantitativ metod då informanterna kan synliggöra viktiga aspekter för frågeställningen som möjliggör för författarna att göra ändringar under arbetets gång. Flexibilitet under processen kan därför öka validiteten på arbetet (ibid.).
Reliabilitet skapas genom att påvisa tillförlitlighet och noggrannhet i sitt arbete (Larsen 2018). Detta kan vara något svårare vid en kvalitativ studie då observationer ger utrymme för många tolkningar och intervjuernas resultat kan påverkas av relationen informant och intervjuare emellan samt plats och tidpunk. Olika resultat kan komma från samma fråga beroende på vem som ställer den och hur (ibid.).
För att öka reliabiliteten i sitt arbete är det viktigt att skilja på sin data så att den inte blandas ihop och det blir otydligt vilken informant som lämnat vilken information (Larsen 2018). Detta skriver Larsen kan förebyggas genom noggrannhet genom hela arbetet. Att vara flera som medverkar vid intervjun eller att låta fler personer göra kodningen av datan är också sätt att öka reliabiliteten av arbetet på. Ju fler personer som medverkar desto högre validitet anses oftast ett arbete ha. Dock bör man vara medveten
om att låg reliabilitet kan vara ofrånkomligt vid analyserandet och tolkandet av data (ibid.).
5.5 Analysmetod
För analys av empiriskt material har vi valt att använda oss av innehållsanalys, eftersom den ger oss möjlighet att koda respektive kategorisera respondenternas svar så att det blir enklare att hitta mönster, likheter och skillnader (Kvale och Brinkmann 2014). Vi har tittat efter hur respondenterna pratar om handlingar, riktlinjer och begränsningar i relation till vägledning. Respondenternas svar är kodade genom följande kategorier: hur rektorer översätter vägledning och hur rektorerna förhåller sig till sitt ansvar i relation till vägledningen. Kvale och Brinkmann (2014) skriver vidare att fördelen med kodning är att det ger goda förutsättningar i processen för ett grundligt arbete (Kvale & Brinkmann 2014). Vi är medvetna om att det finns nackdelar med denna typ av analys. Larsen (2018) skriver att det kan vara svårt att från början se vad som är relevant för studien i stora mängder av text. Det är viktigt att läsa texterna flera gånger för att få ett helhetsintryck, samt föra anteckningar under tiden man läser så att man kan enklare planera för kodning och mönster. Larsen skriver att när det kommer till kvalitativ metod analyserar vi vår data egentligen under hela processen, både i förberedelsen, i insamlandet, vid bearbetningen samt tolkningen (Larsen 2018). Vi ser innehållsanalys trots nackdelar och med hänsyn till fördelarna som lämplig med tanke på studiens syfte och frågeställning.
5.6 Etiska ställningstaganden
Till grund för vår studie har vi valt att använda oss av Vetenskapsrådets (2002) etiska riktlinjer. Inför samtliga intervjuer har respondenterna blivit informerade om dessa. Det finns fyra huvudkrav som handlar om att ge respondenten ett skydd och vi kommer att
Vi har utgått från Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning till vår uppsats (Vetenskapsrådet 2002). För att på ett så etiskt korrekt sätt som möjligt göra denna undersökning har vi följt de fyra huvudkraven skrivna av Vetenskapsrådet; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (ibid.).
Informationskravet mötte vi genom att innan intervjuerna informera deltagarna om deras roll i undersökningen, samt vilka som kan komma ha tillgång till den data informanten tillhandahållit, enligt Vetenskapsrådet rekommendationer (ibid). Vi informerade även om att examinator och opponenter kunde begära ut transkriberingen av det inspelade samtalet. Samtyckeskravet möter vi genom att vi muntligt inhämtade medgivande från informanterna efter information gavs om hur undersökningen skulle genomföras (ibid.).
Vi anser att vår studie inte berör känslig information som kan påverka deltagarna negativt och har därför valt att inte skapa ett dokument för tystnadsplikt som rekommenderas av konfidentialitetskravet (ibid.). Deltagarna fick dock veta att vi inte kan garantera deras anonymitet fullt ut då vi i arbetet avslöjar arbetsorten och yrkesrollen. Vi är medvetna om att detta kan ha påverkat informanternas svar, men vi vill göra en så etiskt korrekt undersökning som möjligt. Detta kan påverka både validiteten och reliabiliteten av undersökningen, men är en av riskerna med en kvalitativ metod. Den fjärde regeln, nyttjandekravet, innebär att den information som samlats in endast får nyttjas för vetenskapligt syfte (ibid.). Vi möter detta krav genom att endast använda den insamlade datan till denna uppsats och att förstöra datan efter avslutat arbete.
6 Resultat och analys
I detta kapitel presenteras resultatet från vår insamlade empiri, därefter analyseras vårt insamlade material utifrån begreppen översättning (se s.18) och ansvar (se s.19). Vår avsikt var att undersöka hur rektorer översätter vägledning, hur de arbetar med vägledning i den egna verksamheten, samt hur de resonerar om sitt ansvar. Vi kommer även i detta kapitel att svara på våra frågeställningar. I slutet av detta kapitel kommer vi göra en sammanfattning.
6.1 Vad är vägledning?
För respondenterna i studien handlar vägledning om att stötta eleven i att öka sin självkännedom för att kunna fatta beslut om gymnasieval. Några av dem nämner att vägledning är att inspirera och visa på olika vägar framåt för eleven. Tina och Katrin säger att vägledning för dem handlar om att så frön och tankar hos eleven, så att de kan hitta sin passion och drömma om något. Katrin säger följande:
vägledning det handlar jättemycket om en närhet, till den man ska vägleda... och en god relation. Jag tror inte man kan lotsa eller vägleda en människa om man inte känner den så väl. Man får ju ha ett intresse för människan, och för en syv då som kanske inte träffar eleverna mer än glimtvis så handlar det ju om att bilda sig en uppfattning om vad är det här för människa, vad behöver den för lots vidare i livet… (Katrin 2019-04-05)
Katrin säger att ett intresse för den enskilde individen är viktigt för att kunna se behov och vägleda individen på ett sätt som passar denne. Däremot säger Elin att för henne är det extra viktigt att stötta och ge vägledning till de elever som kanske saknar gymnasiebehörighet. Hon pratar om att de elever som inte har en rak väg framåt är
behovet av vägledning som störst och att det är där hon vill lägga skolans vägledningsinsatser. Elin säger att de elever som är högpresterande per automatik kommer hamna rätt. Vidare berättar Lotta om sin syn på vägledning:
Det är två delar, det är ju det som börjar redan när barnen är, egentligen när de börjar grundskolan, och då kanske inte de flesta studie- och yrkesvägledare jobbar ju inte med elever redan från årskurs ett och vi har ju inte det här, [...] Sen är det ju också givetvis inför gymnasievalet [...] har vi lyckats med allt det där innan så kommer ju den delen bli, för då har ju eleverna lite koll på vad som krävs för att nå sina drömmar och har ansträngt sig utifrån det. Så de kan faktiskt välja. Det kan vara att man väljer att bli lastbilschaufför eller, gå samhälle internationell, eller kanske inte tänkte sig att när man gick i mellanstadiet eller så att man var så bra på matte, att man har liksom kunskap om att jag kan faktiskt också matte, men jag måste anstränga mig, allt det där. För då blir ju gymnasievalet så mycket lättare. (Lotta 2019-04-26)
Lotta pratar om vägledning och uttrycker att om den fungerat på ett bra sätt leder det till att elever lär känna sig själva bättre och att de gör ett val som passar dem. Även Linnea uttrycker att vägledning innebär att stötta och ställa rätt frågor för att en person ska utvecklas eller komma vidare i sin tanke, och att vägledning handlar om att jobba med grupper och grupprocesser. Linnea säger att vägledning handlar om att ha respekt för varandra, skapa en relation för att eleverna ska känna sig trygga i att prata med en. Tom däremot säger att vägledning handlar om att bli utmanad och uppmuntrad, i tanke kring varför vi håller på med det vi håller på med, och oavsett var man befinner sig i sitt uppdrag så att man inte snöar fast där man är. Vägledning är att man måste skapa en vision och jobba vidare utifrån den.
6.1.1 Analys av rektorernas översättning av vägledning
Respondenterna i vår studie tolkar de allmänna råden och översätter vägledning på olika sätt. Czarniawskas (2005) definition av översättning innebär att även om flera personer läst samma dokument så har de flera olika sätt att översätta och tolka en text (2005).
förbereda elever inför gymnasievalet. Ett exempel vi kan se på en översättning av dokumenten i skollagen om vägledning är att i första hand ge vägledning till de elever som riskerar att inte bli behöriga till nationella gymnasieprogram. Översättningen innebär att de elever som är högpresterande automatiskt kommer hamna rätt och behöver därför inte vägledning, och att rektorn ska följa upp de som inte klarar kraven.
En annan översättning av vägledning framhåller hur viktigt det är att ställa rätt frågor för att en person ska utvecklas och komma vidare i sin tanke. Czarniawska (2005) skriver att verksamheter översätter styrdokument till att fungera fördelaktigt i den aktuella verksamheten (2005), i detta fall skolan. Översättningen innebär även att pedagogerna arbetar tillsammans med vägledaren i klassrummen, något som också beskrivs av Podemski och Childers (1992).
Några respondenter översätter vägledning till att handla om att skapa en nära och god relation för att kunna vägleda.
6.2 Hur arbetar rektorerna i sin verksamhet med generell
vägledning?
Tom beskriver hur de arbetar med generell vägledning på hans skola:
“det pågår ett stort syvarbete som vi inte kallar syvarbete i klassrummen [...] Alltså när vi tittar i vår syvplan kan vi se att många av dom här sakerna som görs där, görs ju av pedagoger utan att de kallar det för vägledning [...] vi pratar om ett yrke eller, kanske inte yrken, men att man har samtal, om vad är nästa steg? Vad är nästa steg i ditt lärande? Eller var hakar ditt lärande upp sig? Och då, för att när barnen äger sitt eget lärande då är det lättare för dem att komma vidare” (Tom 2019-04-10).
Tom betonar att de gärna hade arbetat mycket mer med vägledning på skolan men eftersom de bara har en deltidsanställd vägledare på skolan innebär det att de behöver täcka upp vägledningsbehovet med hjälp av pedagogerna på skolan.
Lotta säger “att kunna rätt många tusentals yrken när man är liten är en bra start” (Lotta 2019-04-26) och fortsätter med att berätta att de kopplar in skola och arbetsliv i ordinarie undervisning, och att vägledaren på skolan arbetar tillsammans med mentorsgrupperna. Vägledaren har egna föreläsningar och inslag i undervisningen och är delaktig när eleverna åker på olika events. Lotta beskriver även vägledarens roll som ett komplement till pedagogerna på skolan och att vägledaren, tillsammans med kurator och studiementor, kliver in när pedagogerna inte når riktigt fram till elever som är skoltrötta. Tina däremot har tagit initiativet och driver ett koncept på skolan som gäller sjuor, åttor och nior. Hon säger att det måste finnas en röd tråd redan från sjuan, där man arbetar med övningar kring yrkesval.
vi kan inte bara göra en prao och sen inget mer, det måste kunnas kopplas till ämnen. Det vi har gjort också är ju att, vi är ju en friskola, så då har vi ett koncept, som är personligt, verkligt, digitalt. Och i det här verkligt då är det såhär, går man på den här skolan så ska det va en skola som är kopplad till verkligheten, undervisningen ska vara på riktigt, vi jobbar mycket i ämnesintegrerade projekt med koppling till företag, organisationer, samhället, livet utanför skolan “Vi kommer ut och dom kommer hit”. Och i det här arbetet så är det ju så lätt att också få in det här med vägledning… (Tina 2019-04-12)
Tina nämner att de i nian har ett projekt som heter “Familjen Olsson” som går ut på att förbereda eleverna inför framtiden och vad det innebär att vara vuxen. Allt från bank, försäkringar, sjukskrivning till vad kan man arbeta med, vilka arbeten som finns och hur man kan bli det. Efter praon får eleverna skriva CV och ha rollspel i just jobbsökande. Både Tina och Katrin säger att de på skolan jobbar med att hitta elevernas styrkor, få dem att se vad de är bra på och kunna utveckla en passion för något. Katrin säger att det är viktigt för eleven att få en tydlig bild av samhället och att sen hitta sin begåvning samt egen roll i det. Katrin fortsätter berätta om att de på skolan alltid haft mycket prao och att de alltid uppmuntrar elever som vill besöka olika platser eller företag utanför skolan.
och tittar på samhället utanför. Det tror jag är, förutom då att vi ska ha en syv och allt det där, så handlar det ju jättemycket om att uppmuntra pedagoger som vill göra andra saker utanför skolan. Det är ju där dom ska vara sen..så att kan man inspirera till det så är ju det bra! Vi har ju återkommande exkursioner och saker vi gör, utanför, där dom kommer tillbaka och känner jag vill bli arkeolog! (Katrin 2019-04-05).
Katrin säger att hennes sätt att arbeta utanför lådan innebär att fysiskt lämna skolan och se omvärlden. Däremot Linneas arbete med vägledning sker främst inom skolbyggnadens väggar, och hon berättar om hur hon organiserar den generella vägledningen på skolan:
Här jobbar vi väldigt mycket kopplat till det läraren gör i klassrummet eller det fritidspedagogen gör på fritidshemmet. Och första steget i det är att bygga relationer, hållbara relationer som gör att eleverna kommer och söker upp en som vuxen, att det känns okej att be om råd och tips istället för att skapa konflikter men det är väl första steget. Och sen att informera, skapa ett smörgåsbord av information (Linnea 2019-04-16).
Linnea uppger även att de inte har någon individuell vägledning på skolan, men att pedagogerna är en stor del av den generella vägledningen. Hon anser att vägledningen är hela skolans ansvar. Hon berättar att hon i en tidigare tjänst arbetat med att vägledaren på skolan varit processledande i vägledningen. Detta innebar att vägledningen skulle ske i klassrummen med hjälp av pedagogerna, vilket skapade en bra grogrund för relationer mellan skolpersonalen. Hon nämner att det fanns ett “gnissel i maskineriet” hos vissa pedagoger men att det hade blivit bättre efter att arbetssättet varit igång i ett par år och alla parter hade vant sig. Elin däremot uttrycker en osäkerhet kring att ställa krav på sin vägledare då hen inte är utbildad. Hon säger själv att hon har fått berätta om sin minimumnivå för vägledaren och den handlar främst om att det ska flyta på runt niornas gymnasieval och själva ansökan till gymnasiet, att den ska bli korrekt. Själv nämner hon att hon har tagit ett steg tillbaka vad det gäller utvecklingen av vägledningsarbetet på skolan och säger att hon ibland bromsar vägledarens arbete för
att det inte ska bli för mycket då hon är orolig för utbrändhet hos vägledaren om denne får för mycket att göra.
6.2.1 Analys av rektorernas översättning av vägledning ner i den egna
verksamheten
Christensen et al (2005) skriver att det som påverkar att målen uppfylls beror på vilka riktlinjer som organisationen har. De skriver även att det finns ramar som begränsar handlingsutrymmet (Christensen et al 2005), vilket vi ser att flera rektorer är påverkade av inom sina skolors verksamheter. Christensen et al (2005) skriver att ledningen har möjlighet att implementera och styra på förhand eftersom där finns förutsättningar för inflytande och befogenhet att sätta ramar för verksamheten (Christensen et al 2005). Vissa respondenter säger att det, på deras initiativ, pågår vägledningsarbete i klassrummen som de själva inte kallar vägledningsarbete eftersom det sägs vara självklart att det ingår i den ordinarie undervisningen. Rektorerna arbetar tillsammans med vägledarna och pedagogerna med vägledningen, vilket stämmer överens med vad Lindh (1997) och SOU 2019:4 skriver om hur generell vägledning skulle kunna fungera.
Enligt Czarniawskas översättningsbegrepp (Czarniawska 2005) kan vi se en översättning av skollagen som innebär att barnen ska ha kännedom om många yrken. Översättningen innebär även att vägledaren arbetar tillsammans med mentorsgrupperna och har egna föreläsningar och inslag i undervisningen. Respondentens handling utifrån de riktlinjer som finns innebär att vägledaren är ett komplement till pedagogerna på skolan och kan kliva in med spetskompetens när pedagogerna inte når fram. Augustinsson och Brynolf (2012) skriver om rektorsrollen och att den kan innefatta att stötta pedagoger (Augustinsson & Brynolf 2012). Vissa respondenters översättning av vägledningen ner i den egna verksamheten innebär att de stöttar både pedagogerna och vägledaren i vägledningsarbetet som implementeras som en del av undervisningen. På ett par skolor finns det begränsningar, vilka är att de bara har deltidsanställda och obehöriga vägledare och det leder till att vägledningsbehovet måste täckas upp med
hjälp av pedagogerna. En handling utifrån dessa begränsningar innebär att visa upp samhället utanför skolan, vilket görs bland annat genom att åka till fjällen med eleverna.
På vissa skolor vill respondenterna arbeta mer med vägledning men pekar på att deras handlingsutrymme i förhållande till riktlinjer är begränsat. Detta förhållningssätt kan förklaras utifrån det Christensen et al (2005) skriver utifrån riktlinjer, handling och begränsningar. Ett exempel på en begränsning kan vara en obehörig vägledare eller vägledare som inte är heltidsanställa. En annan begränsning som en respondent använder för att förklara sin översättning är Arbetsmiljölagstiftningen, att den leder till gränser på vad vägledaren ska arbeta med.
Det finns flera likheter mellan respondenternas olika översättningar av vägledning ner i den egna verksamheten. Några innefattar de som inte har behöriga eller heltidsanställda vägledare, och därför arbetar med vägledning utanför skolområdet. En annan likhet mellan respondenters översättningar innefattar samarbete mellan pedagoger och vägledare, där vägledningen får plats i undervisningen. Några skillnader mellan översättningarna är hur stor del av vägledningsarbetet som läggs på pedagoger. I vissa skolor arbetar pedagogerna tillsammans med vägledarna, medan vägledarna på andra skolor arbetar mer enskilt.
6.3 Vilket ansvar tar rektorerna?
Respondenterna visar ett intresse för vägledning som viktigt och betydelsefullt i skolan som verksamhet. De ser alla ett behov av att stötta eleverna när det kommer till val av gymnasieutbildning, vilket stämmer överens med vad Skolverket (2013) skriver om rektorns ansvar i förhållande till elevers valkompetens inför gymnasievalet.
Tom beskriver arbetets uppföljning:
I själva vägledningen blir det ju arbetet mellan rektor och studie- och yrkesvägledaren där vi följer upp, funkar vår syvplan? Den görs ju årligen, sen i augusti så har vi gjort en, då ska den vara reviderad. Och då sätter vi en ny plan, okej hur, när gör vi vad i det här? Och där har studie- och yrkesvägledaren en stor
detta och detta, eller vi hör detta i klassrummen och då behöver vi göra mer av det här. (Tom 2019-04-16)
Tom säger att vägledaren på skolan har en frihet i att utforma arbetet utifrån årets resultat. Vägledaren är även med i elevhälsan och sitter med på arbetslagsmöten vilket leder till att hon är väldigt delaktig i skolans vägledningsarbete och har koll på hur det fungerar. Detta tar hon sedan med sig till rektor som utvärderar tillsammans med vägledaren. Linnea nämner kort hur hon följer upp arbetet: “Vi följer upp det som ett led i vårt elevhälsoarbete, vi tänker att det är hälsofrämjande att ha en målsättning i livet, så det är utifrån det arbetet vi följer upp det.“ (Linnea 2019-04-10). Hon uppger även att hon följer upp vägledningsarbetet en gång om året när planeringen för nästa år görs. Då kollar hon av hur långt det har gått och ser vad som mer behöver göras. Linnea berättar även att hon “äger” vägledningsarbetet i de individuella samtalen med pedagogerna och att hon tar upp det hon ser inte fungerar så att det kan få bli ett utvecklingsområde.
Lotta svarar utförligt på frågan om arbetets uppföljning:
Ja alltså precis som vi utvärderar och tar åtgärder i undervisningen så gör vi ju det med skola och arbetsliv och då följer man ju upp det med eleverna, det gäller ju att vara kreativ där så att man inte fastnar i enkätträngseln [...] Så vi försöker freda våra elever från allt möjligt för att vi behöver ju ställa frågor till dem. [...] man måste kunna stå för sin åsikt och stå stark i den. Och det betyder också då att vi kan ställa följdfrågor, vad menar du när du sa så? Då är det också viktigt att vi har rätt värdegrund, givetvis. Så det jobbar vi med. Både alltså följer upp sånt, quite obvious, på yrkesmässan, men också under tiden så gör man, och sen så tittar vi ju på hur många nådde behörighet till nationella program? För det är ju en del av det. En ganska så viktig del av, det är ju betygen och undervisningen givetvis vårt kärnuppdrag. (Lotta 2019-04-26)
Lotta gör som flera av våra andra respondenter och har en årlig uppföljning varvat med en ständig kontakt med vägledaren där fokus ligger på elevernas resultat och prestationer. Tina säger att de har kvalitetsundersökningar som följs upp två gånger om året och där vägledningsarbetet är inkluderat. Där går de igenom vad som fungerar och
vad som måste bli bättre. Tina uttrycker att just uppföljningen runt vägledningsarbetet hade kunnat vara bättre. Hon säger att det alltid går att utvärdera mer och att det borde utvärderas mer. Katrin har en utvärdering en gång per år och nämner att om något inte skulle fungera innan dess hade hennes pedagoger talat om det. Hon säger att hon har en tillit till sin personal angående den frågan. Elin däremot säger att hon får information när något administrativt gällande vägledningsarbetet inte fungerar, som ansökan till gymnasiet. Hon uttrycker att hon borde prata mer och lägga mer tid på vägledaren på skolan, om hur hen känner och upplever saker till exempel. Elin pratar vidare om att fokus på uppföljning kretsar kring lärarkåren:
Och det har ju att göra med, om vi tänker rent skollag, dom andra grupperna finns ju inte med i skollagen, inte specialpedagog heller. Att styra skolan, om man ska försöka göra det regelrätt, så och i lagtexten så är det ju lärarna, eleverna och jag egentligen, som beskrivs. Det är liksom kärnverksamheten på något sätt. Det är jätteviktigt med alla de andra delarna, men anledningen till att vi är här är ju kunskapen. Och den ska ju lärarna stå för. På en skola blir det lätt fokus på det. Vilket är tråkigt och ingenting jag är stolt över... (Elin 2019-04-04).
Elin nämner att hon inte är stolt över att pedagogerna har det största fokuset på hennes skola, och att det kan vara för att de övriga professionerna inte finns med i skollagen i samma utsträckning.
6.3.1 Analys av hur rektorerna förhåller sig till ansvar
Johansson (1998) skriver att den som innehar ansvaret ska se till så att verksamheten följer de mål och riktlinjer som är bestämda (ibid.) vilket i vårt fall är rektorerna vi intervjuat och deras skolor. Skolinspektionens (2013) rapport visar ett resultat där det saknas ett system för att planera, följa upp och utveckla vägledningen (Skolinspektionen 2013). Samtliga respondenter i vår studie säger att arbetet med vägledningen är något som borde följas upp och utvecklas. Några av respondenterna svarar att de har kvalitetsundersökningar som följs upp en eller två gånger per år där vägledningsarbetet är inkluderat. Wennås (1994) skriver att rektorsrollen är betydelsefull i samband med
skolans styrsystem, utvärderingsunderlag och för konkreta korrigeringsåtgärder (Wennås 1994). En strategi hos några respondenter innebär att pedagogerna på deras skolor informerar rektor när något inte fungerar kring vägledningsarbetet, men att det inte finns någon kontinuerlig kontakt gällande vägledningsarbetet. Johansson (1998) skriver omtotalansvar som innebär att en ledare för en verksamhet inte kan lägga ifrån sig någon uppgift utan bär ansvaret för att allting utförs som det ska (Johansson 1998), och Lieberman (2004) hävdar att det är viktigt för skolans effektivitet att ha tydliga riktlinjer och att det är skolchefen som bär ansvaret för detta (Lieberman 2004).
Den insamlade empirin visar ett sätt att ta ansvar, vilket är att följa upp vägledningsarbetet med enkäter och kvalitetsundersökningar. Detta sätt finns även hos Johansson (1998), som skriver att ansvar kan vara att “förebygga negativa konsekvenser och att hitta på förbättringar av olika slag” (Johansson 1998, 179). Czarniawska (2005) skriver att när en idé väl har omvandlats till handling och denna handling upprepas skapas en normativ förklaring vilket blir till ett arbetssätt (Czarniawska 2005). Ett sätt att inte ta ansvar innebär att det är rektor, pedagoger och elever som är kärnverksamheten på skolan, vilket blir skolans arbetssätt. Arbetssättet innebär att uppföljningsarbetet huvudsakligen kretsar kring lärarkåren, eftersom den anställda vägledaren inte är behörig samt att riktlinjerna i styrdokumenten är otydliga, vilket kan kopplas till vad Scherp och Scherp (2007) skriver om vikten av styrning och ledning i relation till kvalitén på verksamheten och betydelsen av att rektorn förstår sitt uppdrag (Scherp & Scherp 2007). Ett annat sätt att frånskjuta sig ansvar kring vägledningsarbetets utveckling innebär att ansvaret istället läggs på den anställda vägledaren eller elevhälsoteamet på skolan. Johansson (1998) skriver att kopplingen mellan ansvar och förtroende kan tolkas som ledningens förtroende att arbetet utförs och att den som utför arbetet kan svara för sina handlingar (Johansson 1998), vilket kan kopplas till några respondenters tolkning av ansvar där vägledaren och elevhälsoteamet väntas ta ansvaret för vägledningsarbetet. Vi kan se att de som översätter vägledning till svaga elever också är de som skjuter ifrån sig ansvaret.
6.4 Sammanfattande analys
Vi kan se att det är de organisatoriska förutsättningarna som påverkar vilket ansvar som betonas hos respondenterna. Vi ser att de skapar legitimitet för det som finns och att de översätter vägledningen ner i den egna verksamheten. Vi ser att några respondenter tar mer ansvar än andra i relation till vägledningsarbetet. Exempelvis ser vi att några respondenter skjuter ifrån sig ansvaret på grund av otydliga riktlinjer och brist på behöriga vägledare. Det insamlade materialet visar att respondenterna i denna studie översatt vägledning ner i den egna verksamheten till att det handlar om självkännedom, kunskap om arbetsmarknad samt behovet hos eleven av att få syn på samhället. Respondenterna säger att det är viktigt att det finns vägledning i grundskolan. Vissa respondenter pekar på gymnasievalet som vägledarens främsta uppgift och andra pratar om att bygga en relation och skicka med eleverna en framtidstro. Några av dem säger att de implementerar vägledning som hela skolans ansvar, samtidigt som de flesta respondenter säger att det kan göras mer vad gäller insatserna med vägledning och att vägledningsarbetet borde utvärderas mer. Samtliga respondenters översättningar av vägledning poängterar att vägledning är viktigt för elever i alla åldrar men trots detta saknar hälften av skolorna behöriga vägledare. Detta leder oss till rektorns ansvar, där vi ser att ansvar skjuts bort eftersom rektorerna kan översätta skollagen till att passa för den egna verksamheten. Vi ser en tydlig diskrepans mellan Johanssons (1998) definition av ansvar och hur några av våra respondenter pratar om sitt ansvar i förhållande till vägledningsarbetet. Respondenterna översätter ansvar på olika sätt och det leder till att de tar olika mycket ansvar för vägledningsarbetet i skolorna.
Sammanfattningsvis kan vi se starka samband. När vi analyserar materialet kan vi se att det finns rektorer som översätter vägledning till att ha en vägledare på skolan men inte arbetar med generell vägledning på skolan. De som har behöriga vägledare skjuter ansvaret till vägledaren. De rektorer med obehöriga vägledare översätter vägledning och lägger ansvaret på pedagogerna vilket leder till att vägledning är mer utbrett i undervisningen. De pekar på den begränsningen som legitim eftersom de arbetar med vägledning i undervisningen.
7 Diskussion
Syftet med studien har varit att undersöka och analysera hur rektorer översätter vägledning utifrån riktlinjer, handling och ansvar, hur de arbetar med generell vägledning på respektive skola samt hur de förhåller sig till ansvar i relation till vägledning. Vi anser att vi har fått svar på våra frågor och en djupare förståelse för den generella vägledningen, samt hur rektorer resonerar kring sin roll i relation till vägledningsarbetet. I detta avsnitt kommer vi att ta upp och diskutera vårt resultat och vår metod. Sist i kapitlet finns förslag på vidare forskning.
7.1 Resultatdiskussion
alltså det här är så… aaa… sånt evigt dåligt samvete, inte bara med syv utan det gäller alla dom här grupperna där vi har en och där jag faktiskt inte har någon kunskap i deras yrkesroll överhuvudtaget, för jag är lärare i botten, så det kan jag, men jag kan inte dom här andra. (Elin 2019-04-04)
Citatet ovan finns även i inledningskapitlet i uppsatsen. Respondenten berättar om en problematik som vi själva uppmärksammat när det gäller vägledning, och som vi kan läsa om i utvärderingar, utredningar och studier i ämnet. I SOU 2019:4 skriver de att vägledningen inte har tillräckligt tydliga riktlinjer, mål och planering, vilket leder till att huvudmän och skolledare får svårt att se vägledningens potential samt styra den (SOU 2019:4). Detta är dessutom en problematik vi sett när vi varit ute på våra VFU-platser, och den insamlade empirin pekar på samma problematik. Enligt Skollagen (SFS 2010:800) är det rektorn på skolan som har ett ansvar för planering, uppföljning och utveckling när det kommer till utbildning. Det är rektorns uppgift att se behoven, sätta upp tydliga mål och planera för vägledningen för att säkerställa att elevernas behov
läroplan, kommunala skolplaner och måldokument följs (Wennås 1994), men för att rektorn ska kunna göra detta behöver rektorn förstå vad som faktiskt står i läroplan och måldokument. Respondenterna har valt att översätta vägledning ner i den egna verksamheten till sin egen fördel. Christensen et al (2005) förklarar hur bland annat styrdokument, riktlinjer och lagar översätts av den anledningen att den ska kunna fungera praktiskt i verksamheten (Christensen et al 2005).
Hälften av våra respondenter har obehöriga vägledare och vi ställer oss frågande till hur tydlig skollagen är när det handlar om vägledning. Vi kan se en okunskap hos rektorer när det gäller vägledarprofessionen och dess utförande, och att rektorns egna intressen och engagemang påverkar vägledningsverksamheten både i skolan och i samhället utanför skolan. Vi undrar om våra respondenter upplever att det inte är deras ansvar att se till så att vägledningen fungerar på grundskolan. Vi kan se att vägledning inte är prioriterad men att anledningen är oklar. Det skulle kunna bero på resursbrist eller kunskapsbrist, eller att professionen är för otydligt beskriven i skollagen. Vi ser att utvecklingen för att bedriva en generell vägledning går oroande långsamt framåt och är starkare där det inte finns en behörig vägledare. Vi funderar på om det är problematiskt att rektorer med behöriga vägledare skjuter ansvaret ditåt, medan rektorer med obehöriga vägledare lägger mer arbete på generell vägledning i undervisningen. Det vi ser är att rektorerna med behöriga vägledare verkar nöja sig med att ha en behörig vägledare istället för att arbeta med generell vägledning i undervisningen. Genom våra intervjuer har vi fått olika översättningar av vägledning och vilket ansvar rektorerna i studien tar för vägledningsarbetet. Vi ställer oss tveksamma till kvaliteten kring uppföljningen när det kommer till att tillgodose elever med tillräcklig vägledning. Våra respondenter säger att det är viktigt med vägledning, och flera av dem säger att det är viktigt att initiativet kommer från dem som skolledare för att få med hela personalen, vilket vi kopplar till Scherp och Scherp (2007) som skriver att rektorns roll är avgörande för att skolan ska kunna förbättras och utvecklas (Scherp & Scherp 2007). Vi kopplar även detta till Lieberman (2004) som skriver att rektorsrollen är viktig för skolans effektivitet (Lieberman 2004).
