Utmanande miljöer i förskolan- En jämförelse mellan två olika pedagogiska profiler

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn unga samhälle

Examensarbete

15 Högskolepoäng

Utmanande miljöer i förskolan

-En jämförelse mellan två olika pedagogiska profiler

Challenging environments in preschool

- A comparison between two pedagogical profiles

Johanna Friberg & Linda Gustafsson

Lärarexamen 210 hp

Barndom-och ungdomsvetenskap Examinator: Fredrik Nilsson 2010-01-11 Handledare Sara Berglund

Abstract

Linda Gustafsson & Johanna Friberg (2010). Utmanande miljöer i förskolan? Malmö: Lärarutbildningen: Malmö högskola

Uppsatsen handlar om hur två förskolor med olika pedagogiska profiler arbetar för att skapa utmanande miljöer för barn i förskolan. Den ena förskolan är en så kallad uteförskola, som bedriver sin verksamhet i huvudsak utomhus och den andra förskolan är en traditionell förskola utan någon speciell profil och som framför allt bedriver sin verksamhet inomhus. Uppsatsens syfte är att få syn om det finns några skillnader eller likheter i pedagogernas arbetsätt när det handlar om att skapa utmanande miljöer. Undersökningen har utgått ifrån frågeställningarna: Hur arbetar pedagogen för att

förändra barnens fysiska miljö på en uteförskola respektive en traditionell förskola? Hur skapas utmanande miljöer på en uteförskola respektive en traditionell förskola? Hur kan pedagogen skapa variation i de miljöer som barnen möter dagligen? Vilka möjligheter får barnen för att förändra sin egen miljö på de två olika förskolorna? För

att besvara frågeställningarna har vi använt oss av olika metoder, exempelvis observationer av förskolans miljö och barns lek i denna miljö, samt intervjuer med både vuxna och barn. Våra teoretiska utgångspunkter har inspirerats av Rasmusson och Björklid som pratar mycket om förskolans utmanande miljöer. Vårt resultat visar på att barn utvecklas utifrån den miljö de dagligen vistas i, men även att miljön har en stor betydelse för lekens utveckling. Slutsatsen i vår undersökning är att även om miljön skiljer sig åt i de två olika verksamheterna, så finns det goda möjligheter till att skapa en utmanande miljö trots att förutsättningarna skiljer sig åt.

Förord

Vi vill tacka Sara Berglund och Sandra Eriksson för all vägledning och stöd under arbetsprocessen för denna undersökning. Vi vill också tillägna ett stort tack till engagerade pedagoger och samtliga barn som deltagit från båda förskolorna, som har gjort denna undersökning möjlig.

Vi upplever att vi har varit lika delaktiga under skriv- och undersökningsprocessen, eftersom våra kunskaper har kompletterat varandra och därför anser vi att denna uppsats är genomförd tillsammans på lika villkor.

Innehållsförteckning

1. Introduktion………...7

2. Syfte och frågeställningar………...…8

3. Forskningsöversikt med teoretisk förankring………...9

3.1 Utmanande miljöer………..…………9

3.2 Utomhus och inomhusmiljöer...10

4. Metod……….………...12 4.1 Metodval ………..…...….12 4.1.1 Intervjuer……….…...….12 4.1.2 Observationer………...………...…..…..13 4.2 Urval .………...14 4.3 Genomförande………....….……15

4.3.1 Den traditionella förskolan Guldfisken………...….….15

4.3.2 Uteförskolan Trollsländan………...….…….16

4.4 Forskningsetiska övervägande………...…...17

5. Resultat och analys………...……….…18

5.1 Presentation av förskolorna………...………..18

5.1.1 Förskolan Guldfisken……...………...……..18

5.1.2 Förskolan Trollsländan……….………...…..…19

5.2 Föränderliga miljöer i förskolan …………....……….20

5.2.1 Rum i rummet………...……….20

5.2.2 Planerade och oplanerade miljöer.……….22

5.2.3 Hur den varierade miljön skapar lek och lekmaterial……...……….24

5.3 Barnens delaktighet i att förändra sin egen miljö i förskolan………….…...26

5.4 Sammanfattning och slutsats……… ………...………….28

6. Diskussion……….……...…….31

7. Referenslista……….…...33 Bilaga 1

1. Introduktion

I läroplanen för förskolan står det att:

Den pedagogiska verksamheten skall genomföras så att den stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande. Miljön skall vara öppen, innehållsrik och inbjudande. Verksamheten skall främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter (Lpfö 98).

Ovanstående citat belyser en del mål som förskolan strävar efter och i verksamhetens miljö används detta som en stöttepelare, när pedagogerna ska organisera den pedagogiska miljön i förskolan.

Det finns väldigt lite forskning om utmanande miljöer i förskolan, där olika pedagogiska inriktningar jämförs. Den här undersökningen inriktar sig på att studera utmanande miljöer på två förskolor där olika profiler ställs emot varandra. De förskolor som ingår i undersökningen är en traditionell förskola där mycket tid spenderas inne och en uteförskola där den mesta tiden spenderas ute. Med en traditionell förskola menar vi att det är en kommunal förskola utan någon speciell pedagogisk profil, medan en uteförskola utgår ifrån utomhuspedagogik, och bedriver nästan all sin verksamhet ute året runt. Eftersom förskolans miljö är en stor del av barnens vardag, var det relevant att jämföra hur olika pedagogiska profiler förhåller sig till att arbeta med utmanande miljöer. Det vi menar med en utmanande miljö är när när miljön blir utvecklande i barnens tillvaro. Utmanande miljöer kan även se olika ut på olika förskolor eftersom det beror på pedagogens synsätt och engagemang. Vår tanke var inte att jämföra för och nackdelar mellan de två förskolorna, utan att se båda verksamheterna och hur de arbetar med utmanande miljöer utifrån deras villkor och förutsättningar. Genom att synliggöra vad en utmanande innemiljö och utemiljö skapar för möjligheter till barns lärande och utveckling, kan denna undersökning bidra med kunskap för hur en pedagog kan skapa utmanande miljöer, som främjar barns lek, kreativitet och fantasi med olika pedagogiska förutsättningar.

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur två förskolor med olika pedagogiska profiler arbetar för att skapa utmanande miljöer för barn. Den ena förskolan är en traditionell förskola, där fokus ligger på innemiljön. Den andra förskolan är en uteförskola där verksamheten utgår ifrån utomhuspedagogik.

Våra frågeställningar är följande:

• Hur arbetar pedagogen för att förändra barnens fysiska miljö på en uteförskola respektive en traditionell förskola?

• Hur skapas utmanande miljöer på en uteförskola respektive en traditionell förskola?

• Hur kan pedagogen skapa variation i de miljöer som barnen möter dagligen?

• Vilka möjligheter får barnet för att förändra sin egen miljö på de två olika förskolorna?

3. Forskningsöversikt och teoretisk förankring

Det finns forskning som belyser olika miljöers betydelse när det handlar om utmanande miljöer i förskolan. Däremot är det ovanligare med forskning som jämför förskolor med olika pedagogiska profiler, utifrån miljöns betydelse i förhållande till dessa aspekter. För att få en förståelse för vilka möjligheter miljön gör för att främja barns utveckling och lärande, så är det viktigt att studera både teorier och forskning för att förstå helheten i miljöns betydelse. I kommande avsnitt presenteras relevant teori och forskning kring ämnet.

3.1 Utmanande miljöer

Rasmusson (1994) menar att innehållsrika och trygga miljöer lockar till äventyr, samt stimulerar kreativitet och fantasi. Det innebär att närmiljön har stor betydelse för barns utveckling. Hela barnet motiveras då miljön både utmanar och lockar till att vilja delta. Det kan styrkas av Säljö (i Johansson & Pramling Samuelsson, 2003) som påstår att det finns ett samband mellan hur det möbleras på förskolan och hur pedagogen ser på lärandet. Innan miljön kan förändras måste det diskuteras om barnsyn och hur pedagogen ser på kunskap och lärande. I rummen synliggörs de värden som förskolan står för. Vidare menar Johansson och Pramling Samuelsson (2003) att då förskolans miljö ska upprätthålla och berika barnens lärdomar, är det viktigt att miljön omformas i samband med skiftningar i barngruppen (Johansson & Pramling Samuelsson, 2003). Björklid (2006) nämner i en forskningsöversikt att när pedagogen ska utforma förskolans rum för lek och lärande, är det en god idé att använda sig av en verkstads karaktär som kan vara exempelvis en ateljé eller ett snickarrum. Denna typ av miljö gör att barn kan få möjlighet att bli inspirerade till olika typer av praktiska verksamheter och handlingar. Dessa rum bör vara inredda med tydliga avgränsade hörnor för kreativa aktiviteter som målning eller snickeri och annat skapande. Björklid (i Claesdotter, 2008) poängterar att miljön kan sända budskap som gör att man kan känna sig mer eller mindre välkommen till förskolan. Om barn upplever sin miljö som otillgänglig, understimulerande samt otrygg så blir resultatet att barnen i sin tur inte har lust att leka eller utforska. Om man observerar möbleringen och valet av material på en förskola kan man se om pedagogerna medvetet ger barn möjlighet till utrymme eller om de begränsar barnen.

Även Åberg och Lenz Taguchi (2007) hävdar att det är viktigt att barn får vara med i att utforma sin miljö, samt att pedagogen tillgodoser barns behov av vilket material barnen använder för att få en möjlighet att utveckla sina färdigheter till det rikare. En som också har betonat detta är De Jong m.fl. (i Sandberg, 2008) som menar att förskolans enskilda rum har en underbetonad information om kulturella och sociala regler om vad det förväntas ske i rummet. Vilka regler, material och hur rummet är möblerat har betydelse för vad och hur barn lär samt hur barnet agerar i de specifika rummen.

I Läroplanen för förskolan står det följande om att pedagogen skall ta tillvara på barns idéer och deras lust till att lära: ”Arbetslaget skall ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen ställs inför nya utmaningar som stimulerar lusten att erövra nya färdigheter, erfarenheter och kunskaper” (Lpfö 98, s10). Den tyske pedagogen Fredrich Fröbel ansåg att det är viktigt att ge barn möjligheten att själv prova sig fram, upptäcka och konstruera eftersom barnet redan är och förblir skapande. Inom fröbelpedagogiken så är miljön, årstidernas växlingar och naturen viktig eftersom barnen då använder alla sina sinnen. Fröbel menade att det är pedagogens uppgift att skapa en betydelsefull miljö där barnens inneboende anlag har möjlighet att kunna utvecklas (www.forskolenatet.se). Gällandelek så menar Granberg (2004) att i barns lek är både kreativitet och fantasin sammanflätade. Genom barns fantasi i leken kan de både skapa och omskapa sin värld omkring dem själva. Exempelvis en pinne kan i barns lek med hjälp av lite kreativitet och fantasi bli en levande häst som de leker helhjärtat med. Det kan också förklaras med att barn i sin lek genom kreativitet och fantasi i rätt fysisk miljö kan befinna sig i en annan värld än i det verkliga rummet. Ett barn kan då förflyttas mellan verklighet och lek, utan att förlora den röda tråden i den lek de befinner sig i för stunden samtidigt som de har kontakt med sin riktiga verklighet.

3.2 Utomhus och inomhusmiljöer

Dahlgren (2007) hävdar att barnen har ett mer intensivt samspel i den fysiska miljön utomhus än inomhus då de har större rörelsefrihet. Lekar utomhus karaktäriseras av att barn spontant stimuleras av alla sina sinnen samt balans. Lekar i en utomhusmiljö stimulerar barn att i större utsträckning då de kan släppa kontrollen och ohämmat kunna delta i kaotiska lekar där de ofta springer, klättrar, jagar men även kan utöva lugnare fantasilekar. Barnen får utrymme att göra leken oförutsägbar och låta omgivningen vara

med och styra. Det hänvisar också Mårtensson (2004) till att typiska lekar utomhus är av inslaget vidlyftighet och sinnlighet. När det talas om vidlyftighet menas det med att barn ohämmat kan ägna sig åt lekar som kan tolkas som lite kaotiska. När det talas om sinnlighet är det lekar som stimuleras av smak, hörsel, lukt, känsel, syn, balans och temperatur. I en utomhusmiljö får barnen möjlighet att lära sig att uppmärksamma med sina sinnen samtidigt som de blir känslomässigt uppfyllda genom att samspela med miljön runt om kring dem. I Läroplanen för förskolan står det följande om inne och utemiljöer:

”Verksamheten skall ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus. Utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö” (Lpfö 98. S 7).

Det kommenterar Granberg (2004) då hon menar att typiska rörelselekar i en utomhusmiljö kan vara att låta småbarn få vistas i varierade terränger, eftersom det bidrar till att de då får möjligheten att utforska sin egen förmåga att kunna styra sin kropp i varierade rörelser under olika svårighetsgrader. I en terräng som är ojämn utvecklar men även förfinar barnet sitt rörelsemönster genom att koordinera olika muskelpartier i kroppen. Lekar inomhus ger inte lika många utmaningar för varierade rörelselekar. Men att det går att förändra den fysiska miljön för att barn ska kunna utföra olika aktiviteter, som att springa, hoppa, rulla, snurra, krypa, åla, klättra, klättra, balansera eller gunga.

Granberg (2004) nämner att förskolans miljö inte ska möbleras enligt vad pedagogerna anser vara bekvämt för dem själva, eftersom förskolans pedagogiska miljö ska tillägnas barnen och deras behov. Barn i förskolan dras gärna till lekmaterial som de ser och har möjlighet att nå, därför är det viktigt att pedagogerna placerar allt material på barnets nivå.

4. Metod

Vi kommer i detta kapitel att belysa valet av metoder som har använts i vår undersökning, samt göra en presentation av undersökningsgruppen. Sedan beskrivs det på vilket vis undersökningen genomfördes och slutligen kommer en redogörelse för de forskningsetiska övervägandena.

4.1 Metodval

Vi valde att göra en jämförelse mellan hur en traditionell förskola och en uteförskola arbetar med att förändra den fysiska miljön, samt hur stor delaktighet barnen har i detta. För att besvara dessa frågor använde vi oss av en kvalitativ undersökningsmetod. En kvalitativ undersökning innebär att man inriktar sig på egenskaper och samband för att se helheten i de olika verksamheterna, i vår undersökning innebär detta att vi studerade barnen och pedagogerna i den miljö de normalt befinner sig i. Våra observationer grundade sig på kvalitativa observationer som innebär att vi inriktade oss på detaljer och olika aspekter av miljön för att få en helhetsuppfattning av verksamheterna i undersökningen (Lökken & Söbestad 1995).

Det som vi vill uppnå i denna undersökning är att få en utökad kunskap för hur pedagogerna arbetar med utmanande miljöer i olika verksamheter. Hartman (1998) hävdar att ”Kvalitativa undersökningar karaktäriseras av att man försöker nå förståelse för livsvärden hos en individ eller en grupp individer” (Hartman, 1998 s239). Undersökningens syfte var således inte att generalisera samtliga förskolor som har dessa profiler, utan att ge oss en visuell bild av hur verksamhetens miljö kan se ut och hur pedagogerna arbetar med dessa frågor.

4.1.1 Intervjuer

Genom att intervjua pedagogerna synliggörs deras tankar och åsikter om hur de arbetar för att förbättra och förändra sin verksamhet, i syfte med att skapa utmanande miljöer. Patel och Davidson (2003) hävdar att en del av syftet med intervjuer är att framhävda att individen som blir intervjuad och att dennes svar är viktiga för att undersökningen ska

kunna bidra med en förändring. Vår avsikt med att intervjua pedagogerna var att få en inblick i

hur de arbetar och hur det fungerar i den verksamhet de arbetar i. Vid vuxenintervjuerna berättade vi vad undersökningen skulle komma att användas till och vilken betydelse de som blev intervjuade hade. Därför valde vi att ställa intervjufrågor som var öppna och avsedda för att inbjuda till ett reflekterande samtal.

Genom att använda oss av barnintervjuer fick vi möjlighet att ta reda på vad barnen tycker om att göra i de varierade miljöerna, men också hur stor delaktighet och inflytande de anser att de har i att förändra sin egen miljö. Dovenborg och Pramling Samuelsson (2006) hävdar att när en pedagog intervjuar barn, bidrar denna kunskap till att pedagogen lättare förstår barns tankevärld. Medan pedagogerna gav oss en inblick i deras syn på hur de uppfattade barnens delaktighet i att förändra sin fysiska miljö, så gav barnintervjuerna oss en inblick i hur barnen själva uppfattade sin egen delaktighet i att förändra sin egen miljö.

Vi ansåg att om vi skulle skriva ner allt som sades i intervjuerna så är det lätt att missa viktig information, eller viktiga sammanhang som möjligen skulle haft stor betydelse för resultatet av intervjuerna, därför använde vi en diktafon som komplement vid samtliga intervjuer. Med diktafonen som hjälpmedel kunde alla som medverkade i intervjun vara närvarande i diskussionerna, samtidigt som det blev en mer bekväm situation för den som blev intervjuad, eftersom det inte blev några onödiga avbrott när den som intervjuar ska skriva ner svaren.

4.1.2 Observationer

Meningen med observationerna var att få en övergripande och djupgående bild av miljöns uppbyggnad. Observationerna gav oss en bekräftelse av det pedagogerna berättade för oss tidigare i deras intervjuer. Som utgångspunkt använde vi oss av vad Lökken och Söbestad (1995) hänvisar till hur en observation kan gå till. De beskriver tre faser när man utför en observation. Det första steget är att observera med hjälp av sinnena såsom syn, hörsel och känsel. Det andra steget är att anteckna det man iakttog under observationerna och det tredje steget är att själva tolka observationen. Pathel och

Davidsson (2003) nämner också att det är en god idé är att observatören i förväg funderar över vad undersökningen ska leda till, och hur iakttagaren ska få ner tankarna så att vederbörande minns och i efterhand kan reflektera över vad som har synliggjorts, men även hur observatören förhåller sig till sin omgivning.

Genom att använda ostrukturerade observationer blir den som observerar mer obunden, eftersom ostrukturerade observationer gör att den som iakttar kan upptäcka mer än det som var tänkt från början. Vilket innebär att man har en plan för vad man ska observera, men att man inte använder sig av något färdigt schema som man observerar utifrån. När vi förflyttade oss i barngruppen så tillämpade vi också en öppen observation där barnen och pedagogerna visste att vi var närvarande och på så vis kunde undersökningen bli ett naturligt inslag i verksamhetens vardag (Lökken & Söbestad 1995).

4.2 Urval

Vi kontaktade en uteförskola och en traditionell förskola under hösten för att göra en förfrågan om de var intresserade av att ingå i undersökningen. Förskolorna som ingick i undersökningen är kommunala och utgick från två helt olika pedagogiska profiler. Den första förskolan var en uteförskola, som ligger vid ett bostadsområde med varierad natur och kommer att benämnas som Trollsländan. Den andra förskolan är en traditionell förskola, som ligger centralt vid ett bostadsområde och kommer att benämnas som Guldfisken. Vi valde dessa två förskolor för att vi antog att de har olika arbetssätt när det gäller att utforma deras miljö. Barnen från förskolan Trollsländan är ett till tre år gamla och barnen från förskolan Guldfisken är tre till fem år gamla. Både förskolor, pedagoger och barn har fått fingerade namn.

Undersökningen utgick från halva barngrupper på båda förskolorna, där barnen var cirka tolv stycken per grupp. Vår tanke var att intervjua pedagoger med olika erfarenheter och utbildning, eftersom personer med olika yrkeserfarenheter troligen har olika synsätt när det berör den pedagogiska miljön vilket kan berika undersökningen på flera sätt. Eftersom bara två pedagoger från varje förskola hade möjligheter att ställa upp och delta i intervjuerna, blev det enbart två pedagoger från vardera förskola. På uteförskolan Trollsländan intervjuades två manliga pedagoger och på inneförskolan Guldfisken intervjuades två kvinnliga pedagoger. När vi genomförde barnintervjuerna

på samtliga förskolor, valdes barnen ut av pedagogerna utifrån hur verbala barnen var och slutligen blev det två flickor och två pojkar på vardera förskola som deltog i intervjuerna.

4.3 Genomförande

För att få en uppfattning om hur lång tid arbetet skulle komma att ta tidsmässigt gjordes det nya tidsplaner kontinuerligt, för att vi skulle vara säkra på att hinna med alla moment i undersökningen. Det gjordes två observationer på vardera förskola. På både Guldfisken och Trollsländan fick vi på egen hand gå runt och observera deras fysiska miljö, för att skapa en bild av hur verksamheten var utformad.

4.3.1 Den traditionella förskolan Guldfisken

När vi genomförde observationerna på förskolan Guldfisken valde vi att observera barnen i deras fria lek direkt på morgonen, men även på eftermiddagen. Varje observation tog tidsmässigt cirka en timme åt gången eftersom vi ville få en djupgående bild på hur barnen lekte, samt hur de förflyttade sig i de varierade miljöerna. Avslutningsvis observerade vi grundligt hela förskolans miljö både inomhus och utomhus, samt vilket material som fanns tillgodo för barnen. När vi observerade gick vi runt i de olika rummen och utforskade, hur de hade möblerat rummen och vad de hade för material. Vi valde att gå runt var för sig eftersom vi ansåg att då får vi troligen syn på fler saker än om vi hade följs åt i våra observationer.

Efter den första observationen började vi med att intervjua pedagogerna, eftersom de hade sagt ifrån om att de endast hade möjlighet på förmiddagen. Personerna som blev intervjuade var två kvinnliga pedagoger, den ena var fyrtiotre år med barnskötarutbildning och den andra var tjugotre år gammal med förskollärarutbildning. Vid genomförandet av vuxenintervjuerna försökte vi skapa både en bekväm och trivsam atmosfär som skulle locka till samtal, eftersom vi då ville att våra respondenter skulle känna sig mer avslappnade och trygga med oss som intervjuade. Vi lyckades inte helt med detta när vi intervjuade den första kvinnliga förskolläraren, då vi hamnade på ett litet och trångt kontor som inte hade sittplatser åt alla och dessutom fanns det lekande

barn utanför rummet som distraherade oss som intervjuade med olika biljud. Dessa biljud gjorde att det blev svårt för oss i efterhand att höra samtalet när vi transkriberade intervjun. När vi sedan intervjuade barnskötaren valde vi själva ut en lugn plats där samtliga deltagare i rummet fick möjlighet att sitta ner ordentligt på var sin stol i lugn och ro utan några störande moment. Efter att vi hade intervjuat pedagogerna fortsatte vi med att intervjua barnen. När vi skulle genomföra barnintervjuerna, valde pedagogerna ut de barn hon ansåg var lämpliga för oss att prata med. När vi intervjuade barnen i grupp var vår tanke att barnen skulle känna sig trygga med att ha en kamrat de kände hos sig. Wehner-Godeé (2006) hävdar att när man genomför barnintervjuer är det en fördel för pedagogen som intervjuar om det sker med två eller tre barn tillsammans. Om ett barn blir intervjuat ensamt kan barnet ifråga uppleva sig pressat medan om det är en gruppintervju så flätas deras fantasier eller associationer in i varandra och då får hela intervjun en naturlig draghjälp. Den första intervjugruppen bestod av två flickor som var fyra och fem år gamla. Då placerade vi oss i ett samlings rum, som låg lite avsides och fick då möjlighet att prata ostört med dessa barn och det fanns inte heller mycket saker i rummet som kunde distrahera dem. Den andra intervjugruppen bestod av två pojkar som var fyra och fem år gamla. Vid pojkarnas intervju bestämde vi oss för att byta till ett annat rum, eftersom den resterande barngruppen nu befann sig i ett angränsande rum och intresserade sig för vad som försegick i vårt rum. Vi placerade oss i ett av rummen på ovanvåningen som också var ett av barnens samlingsrum. I rummet låg en stor matta, som barnen var vana att sitta på när de hade samling och vi upplevde att mattan hade en lugnande effekt på barnen.

4.3.2 Uteförskolan Trollsländan

När vi kom till Trollsländan valde vi att genomföra barnintervjuerna först, eftersom pedagogerna sedan skulle bege sig iväg med en del av barngruppen för att besöka en lekplats. Pedagogerna ville själva välja ut vilka barn de ansåg var lämpliga att delta i våra barnintervjuer, vilket innebar att det blev de äldsta och mest verbala barnen som vi fick prata med. Den första intervjugruppen bestod av två pojkar som var två respektive tre år gamla. Den andra intervjugruppen bestod av två flickor som båda var tre år gamla och vid båda intervjutillfällena närvarade en pedagog som stöd åt barnen. Eftersom pedagogen deltog i barnens intervjuer upplevde vi att vi som intervjuade fick ut mer av

samtalet, troligen för att barnen kände trygghet med att ha pedagogens närvaro som stöd under våra intervjuer. När vi sedan skulle genomföra vuxenintervjuerna fick vi följa med pedagogerna och en mindre del av barngruppen till en lekplats, eftersom pedagogerna endast då hade möjlighet att bli intervjuade. För att underlätta intervjuerna gick vi iväg till ett hörn på ena sidan av lekplatsen, där det var någorlunda lä och där vi kunde intervjua ostört.

Vi upplevde att intervjuerna med pedagogerna blev mycket givande fast att vädret var omtumlande för oss, eftersom vinden slet i papperna och det blev även svårt att höra samtalet i efterhand från diktafonen pga. av allt brus. Efter intervjuerna observerade vi den barngrupp som vi följt med ut till lekplatsen. Vi tittade på hur den miljön såg ut och hur barnen rörde sig runt på platsen. Sedan begav vi oss tillbaka till förskolan, där vi först undersökte innemiljön och sedan den anslutande utemiljön intill förskolan. Efter observationerna på förskolan begav vi oss vidare igen till en dunge som pedagogerna berättat att de ofta besökte, där undersöktes bland annat vilka möjligheter dungen skulle kunna ge till barnen.

4.4 Forskningsetiska överväganden

Vi har utgått från vetenskapliga rådet när vi genomförde undersökningen. Båda förskolorna informerades om vår undersökning och fick skriftliga brev om undersökningens syfte samt information om när vi skulle komma. Innan vi besökte de två förskolorna skrevs ett föräldrabrev som sattes upp på anslagstavlan som en påminnelse och för att tydliggöra vår undersökning samt syfte för föräldrar. Ett förfrågan till föräldrarna skickades ut för att vi skulle veta vilka barn som skulle få delta i undersökningen, samt för att kunna få deras godkännande för att studera barnen. Under hela undersökningen har vi varit noga med att avidentifiera både förskolorna, barnen och pedagogerna. När vi samlade in vårt empiriska material, kodade vi förskolan, pedagoger och barn med fingerade namn, för att dölja deras riktiga namn och på så vis kan varken förskolan eller människorna identifieras (Vetenskapliga rådet).

5. Resultat och analys

I detta kapitel kommer vi att jämföra hur de två olika pedagogiska förskolorna arbetar med att främja utmanande miljöer. I det första stycket beskrivs de två förskolorna som har ingått i undersökningen. Därefter tar vi upp hur pedagogerna i de olika verksamheterna skapar varierade miljöer, både i en planerad och oplanerad miljö. I avsnittet därpå diskuterar vi hur stor delaktighet barn har i att påverka och förändra sin miljö på förskolan och slutligen kommer en slutsats av resultatet och analysen.

5.1 Presentation av förskolorna

5.1.1 Förskolan Guldfisken

Förskolan Guldfisken ligger centralt i ett bostadsområde, med närhet till natur och kultur. Verksamheten ligger i en egen byggnad och bedrivs på två plan. På avdelningen arbetar fyra pedagoger, två förskollärare och två barnskötare. Totalt har avdelningen tjugofem barn som är fyra till fem år gamla. Förskolan tillbringar den mesta tiden inne, vilket innebär att de fokuserar mycket på att forma innemiljön efter barngruppen. Pedagogerna har organiserat så att barnen på ett enkelt sätt har tillgång till allt material som finns i de olika rummen. Guldfiskens nedre plan består av två medelstora rum med bord och stolar i barnens nivå samt ett litet samlingsrum med speglar och ett fåtal saker. I det ena rummet står det en stor hylla med diverse material som exempelvis plus-plus (ett sorts pedagogiskt 3D pussel), olika elektronikrester som barnen får experimentera med, magneter, spel, pussel, mosaikblock, lera och mekano. Materialet är avsett för att främja barnens kreativitet och fantasi genom att erbjuda möjligheter att undersöka, prova och använda alla kroppens sinnen. Det intilliggande rummet på bottenvåningen är lite mindre än det föregående rummet. Där står en hylla med diverse pysselmaterial som exempelvis pennor, papper, klister och saxar. På bottenplanet finns också ett litet rum med speglar och ett fåtal leksaker.

Övre plan består av ett stort allrum, ett litet mysrum samt en ateljé. Det stora rummet är planerat efter barnens behov och är indelat med flera rum i rummet, ex dockvrå,

läshörna, legohörna och en samlingsmatta med inbjudande färger som är avsedd att locka till fantasi och lek. I det lilla mysrummet finns det möjlighet för barnen att stänga om sig om de vill leka ostört. På detta plan finns det också en ateljé där barnen kan plocka fram kreativt material när de känner inspiration och skaparglädje. Båda planen är inredda med färgglada gardiner i alla möjliga färger, och barnens skapelser står i fokus då väggarna på hela förskolan är prydda med barnens alster. De två planen förbinds med en trappa som är rikt dekorerad, både på de anslutande väggarna samt trappstegen. Vi tyckte att trappan ekade både spännande och stämningsfullt.

Guldfisken har ingen egen gård eftersom de delar gården med en skola. Därmed kan barnen bara gå ut på de tider då skolbarnen har lektion. På den stora gården finns det stora ytor för barnen att röra sig fritt på. Gården innehåller även klätterställningar, gungor, sandlådor, bandyplan, basketplan, färgglada stenar, stockar och utritade mönster i asfalten.

5.1.2 Förskolan Trollsländan

Förskolan Trollsländan ligger i en av stadens förorter, med närhet till varierad natur och olika planerade miljöer som lekplatser. Verksamheten tillbringar nästan all sin tid ute oavsett väder eftersom verksamheten inriktar sig på utomhuspedagogik. På förskolan finns det tjugofem platser och där jobbar fem pedagoger. Förskolan har ett rum till sitt förfogande som de enbart utnyttjar fram till frukosten, sedan bedrivs verksamheten ute. I detta rum har barnen möjlighet att leka med bl.a. träklossar, lego och sagoböcker. Det finns även en stor myssoffa, som barnen kan slappna av i på morgonen då de precis har kommit till förskolan. Pedagogerna är ute varje dag med barngruppen och man fokuserar på att barnen dagligen ska få uppleva en omväxlande miljö. De besöker därför bland annat stranden och närliggande lekplatser. Trollsländan har en mindre gård som är ansluten till deras byggnad. Vid deras entré finns en terrass, där barnen kan sitta under tak, med tillhörande bänkar vid olika aktiviteter som pyssel och fruktsamling. I anslutning till den mindre gården finns det en betydligt större gård, som även delas med de övriga förskolorna på området. På den större utegården finns det fler inbjudande miljöer, med redskap som exempelvis rutschkanor, gungor, trappor, balansbana, stubbar som är nedgrävda, bord, bänkar och buskar. Förskolan använder material som både barn

och pedagoger har hittat i naturen. Detta används dels som lekmaterial men även till att förändra gården.

5.2 Föränderliga miljöer i förskolan

I detta avsnitt jämförs och beskrivs det hur de olika förskolorna arbetar med att skapa en utmanande miljö utifrån deras egna förutsättningar. Första stycket beskriver hur rum i rummet skapar en föränderlig miljö. I andra stycket tar vi upp hur de två olika förskolorna förhåller sig till planerade och oplanerade miljöer. Tredje stycket beskriver hur den varierade miljön skapar lek och lekmaterial.

5.2.1 Rum i rummet

Barnen på de två olika förskolorna har möjlighet att leka i varierade miljöer, men på olika villkor. De Jong m.fl. (i Sandberg, 2008) hävdar att det har en stor betydelse för vilket material som är tillgängligt, hur rummet är möblerat och vilka regler som finns i de olika rummen, när det handlar om vad och hur barnen lär i olika miljöer. På den traditionella förskolan Guldfisken är barnen inomhus under större delen av dagen, därför har pedagogerna möblerat verksamheten med ”rum i rummet” för att barnen ska kunna dela upp sig och leka på olika platser i rummet. Under en djupgående observation såg vi att barnen utnyttjade de olika rummen i rummet och lekte gärna i mindre grupper på de olika stationerna. Vi som observerade barnen uppfattade ljudnivån i rummen som mycket låg, fast det var många barn i rummet samtidigt. Barnen fick även möjlighet att byta lekaktivitet genom att förflytta sig vidare några meter bort, där de finner en annan lekaktivitet i en annan del av rummet. Under intervjuerna berättade pedagogerna på förskolan Guldfisken att när de ska skapa en varierad miljö i de olika rummen så utgår de alltid ifrån barngruppens intresse och vad de har för olika behov. Pedagogerna var överens om att det är viktigt att ständigt reflektera över hur miljön ser ut, för att kontinuerligt göra den mer lockande och inbjudande för barnen. Pedagogen menar att ”rum i rummet” skapar en lugnare miljö där barnen inte stör varandra lika mycket då de istället är fokuserade på det ”rum” de leker i.

På Trollsländans utemiljöer finns det många ”rum i rummet” då terrängen blir som ett stort rum för barnen. Under en observation upptäckte vi att barnen lekte i det rummet på samma sätt som barnen gjorde på Guldfisken. Barnen förflyttade sig mellan olika stationer i utemiljön, efter hand som leken utvecklade sig. Alla barnen var fullt aktiva med att leka i den miljö de befann sig i men även att de förflyttade sig vidare till andra ställen om de ville leka med någon annan eller leka ensam. Pedagogerna poängterar att när barnen kommer till den plats där de ska befinna sig i under dagen, blir den platsen deras rum. Finns det en varierad terräng som buskar, träd eller kullar, blir detta deras olika rum i det stora rummet. Pedagogerna försöker ständigt att utmana och locka barnen att själva utforska, men också att tillsammans med pedagogerna utforska rummen och vad miljön i det rummet kan erbjuda. Pedagogerna poängterar att på Trollsländan förändras uterummet i takt med årstidernas skiftningar och i takt med barnens ålder. Hur rummen används och vad som händer i dessa rum är också starkt påverkat av barnens ålder, intressen och behov. Rasmusson (1994) hävdar att innehållsrika miljöer som stimulerar kreativitet och fantasi, har stor betydelse för barns utveckling eftersom barnet då lockas till att vilja delta och utforska i en utmanande miljö. Ett sätt att göra detta har varit just att skapa rum i rummet.

Vi upplevde under en observation att barnen i sin lek i rätt fysisk miljö kunde befinna sig i en annan värld än i det verkliga rummet. Ett barn kan då i rum i rummet förflytta sig mellan verklighet och lek, utan att förlora den röda tråden i den lek de befinner sig i för stunden, samtidigt som de har kontakt med sin riktiga verklighet (Granberg 2004).

I vår iakttagelse av hur rum i rummet påverkar barnens miljö, drar vi slutsatsen att båda förskolorna har arbetat aktivt med att skapa sådana för att upprätta en varierad miljö. För att upprätthålla en föränderlig miljö så har rum i rummet en positiv effekt i barns lek, då de har möjlighet att cirkulera runt i skilda lekvärldar. Behovet av att förändra miljön på Guldfisken förstärker det pedagogerna sa under intervjuerna om att de alltid utgår ifrån deras barngrupp exempelvis när barnen i gruppen blir äldre och nya behov träder fram. Då ändras användningen av rummet vilket gör att det inte fungerar på det sätt som det var tänkt från början och då måste pedagogerna tänka om och förändra miljön med nya utmaningar.

5.2.2 Planerade och oplanerade miljöer

På de två olika förskolorna upptäckte vi att det fanns en viss skillnad angående den fysiska miljön, när det gäller den planerade och oplanerade miljön. Det som karaktäriserar en oplanerad miljö ur vår synpunkt är att ingen har bestämt hur miljön ska se ut och vad som ska hända i den, medan en planerad miljö karakteriseras av att den är planerad för en viss funktion eller syfte. På förskolan Guldfisken vistas barnen ofta inomhus i en planerad miljö och det närmsta de kommer en oplanerad naturmiljö är stadens parker. En park är förvisso en planerad naturmiljö, men ser man den ur ett förskolepedagogiskt perspektiv, kan parken ändå betraktas som en oplanerad miljö.

På förskolan Trollsländan får barnen dagligen besöka planerade miljöer som lekplatser och oplanerade miljöer som exempelvis kan vara en strand, skog eller äng. Under intervjuerna var pedagogerna överens om hur viktigt det är att pedagogen inte hela tiden ska servera barn med olika material och lekar, utan att barnen istället på egen hand ska utforska sin omgivning. Under en intervju berättar en pedagog på Trollsländan hur de arbetar med planerade och oplanerade miljöer, han hävdar att:

”Nu när vi är en uteförskola så arbetar vi mycket med utemiljön, och vi försöker ge dem upplevelser dagligen genom att använda den miljö vi har. Men även då de på egen hand utforskar lekplatser, skogspartier och att vi inte hela tiden serverar dem, utan att de får testa och känna på egen hand” (Mattias).

På detta sätt lever förskolorna upp till vad som står i läroplanen om att ”utomhusvistelsen bör ge möjlighet till lek och andra aktiviteter både i planerad miljö och i naturmiljö” (Lpfö 98 s 28). Vi observerade att på Guldfisken var möjligheterna begränsade när det gäller att springa och röra sig inomhus, utan att det blir en högljud eller kaotiskt atmosfär. Däremot har barnen gården utanför att busa på, men då denna inte är tillgänglig hela tiden, får barnen inte utlopp för sina vilda lekar i samma utsträckning som uteförskolans barn. Vi noterade under observationerna av innemiljön att barnen till en viss del kan leka ”vilda” lekar, men att det blir på betydligt mindre ytor och under mer kontrollerade former, eftersom innemiljön framför allt är planerad för lugna lekar. Granberg (2004) hävdar att miljön i förskolan alltid bör utformas för att småbarns lek ska kunna stimuleras och inspireras men även att deras lek har möjlighet

att utvecklas. Leken kan se olika ut, den kan vara både vild och stillsam. I de båda olika varianterna bör förskolans fysiska miljö ta hänsyn till detta, genom att både ge utrymme för vilda lekar och platser som barn kan smyga iväg till om de så önskar i deras lek. På Trollsländan har de tillgång till oplanerade miljöer i form av exempelvis en skog som de dagligen besöker och kan då få utlopp för all form av rörelse utan att tänka på att ta hänsyn till att ljudnivån blir för hög.

Under barnintervjuerna på Trollsländan frågade vi barnen vad de helst föredrog att leka med för leksaker eller vilka lekar, då svarade barnen:

”lekar med pinnar, kasta pinnar i dammen” (Lisa, 3 år) ”jag brukar leka ute och kasta pinnar och stenar i dammen” (Jakob, 3 år)

”Busar utomhus” (Ville, 2 år)

”Leker att jag springer fort med mamma och att springa fort i backen” (Nova, 3 år)

”Tycker om att cykla till parken” (Ville, 2 år) ”Gräva ner lökar” (Jakob, 3 år)

Ovanstående citat belyser att barnen föredrog naturmaterial före färdigt lekmaterial. Troligen beror det på att barnen dagligen vistas i en utomhusmiljö där de får ta tillvara på det som naturen har att erbjuda till deras lek.

Under barnintervjuerna på förskolan Guldfisken frågade vi barnen vad de helst föredrog att använda för leksaker eller vilka lekar de brukar leka. Barnen svarade följande:

”Att leka i mysrummet, för där finns kuddar och sånt” (David, 5 år)

”Jag leker med riddarborgen” (Carlos, 4 år) ”Jag tycker om nallar” (Carlos, 4 år)

”Vi brukar leka mamma pappa barn” (Laximo, 5 år)

”Jag tycker om att dansa, prata eller klä ut mig” (Stina, 4 år) 23

Ovanstående citat visar att barnen föredrog att leka med färdigt lekmaterial istället för material från naturen. Troligen beror det på att barnen är vana att leka mer inomhus då deras omgivning består av färdigt lekmaterial.

Utifrån samtliga barnintervjuer var det uppenbart att det fanns olika tillgång på varierade miljöer och lekmaterial för barnen i de båda förskolorna, eftersom det beror på var förskolan ligger och vad som finns i närområdet. Vi kom fram till att barnen i de olika förskolorna använder sig av oplanerade respektive planerade miljöer på liknande sätt men på olika villkor. En betydande skillnad är att Trollsländans barn i de olika planerade utemiljöerna måste använda sin inlevelseförmåga, kreativitet och fantasi i högre utsträckning när de måste skapa sig en lekvärld, leksaker och rollerna i leken till skillnad från Guldfiskens barn som redan har färdiga leksaker att leka med.

5.2.3 Hur den varierade miljön skapar lek och lekmaterial

Lek och lekmaterial såg olika ut på förskolorna men hade samma innebörd. På Förskolan Guldfisken fanns allt material på barnens nivå, vilket innebär att barnen inte behöver avbryta sin lek när de ska ta fram lekmaterial på egen hand. De kan även på ett enkelt sätt plocka undan sitt material efter sig och därmed lära sig att ta ansvar för den miljö som de vistas i. För att variera materialet på Guldfisken plockar pedagogerna undan ett antal pussel och spel åt gången, som sedan plockas fram efter en tid och byts med det som redan ligger framme vilket gör att barnen inte tröttnar på det befintliga materialet. Pedagogerna poängterar att det är barnens miljö, inte deras. I läroplanen står det att: ”Alla som arbetar i förskolan skall verka för att det enskilda barnet utvecklar förmåga och vilja att ta ansvar och utöva inflytande i förskolan” (Lpfö 98 s32). Barnskötaren Birgitta, påpekar att när de har haft samma material och med samma utformning av rummet under en längre tid, så leker barnen samma lekar. Till slut tröttnar de på materialet som finns i rummet, då är det dags att göra en förändring i barnens fysiska miljö.

På uteförskolan Trollsländan arbetar pedagogerna ständigt med att göra små förändringar i den fysiska miljön, för att väcka både intresse och nyfikenhet hos barnen. En av pedagogerna på avdelningen belyser hur viktigt det är att utgå från barnens intressen när man förändrar miljön på förskolan, han hävdar att:

”Man utgår oftast från barnens intresse och vad de håller på med. Eftersom vi har väldigt små barn så tycker de om att springa runt, gräva och klättra. Då får man analysera deras fria lek och se vad som intresserar dem. Så använder man det som redskap och ser då vad de gillar, och då utökar vi det i den delen av utemiljön” (Mattias)

Precis som Mattias så menar även Lindblad (i Strandberg, 2008) att utegårdens miljö har en stor betydelse för barns lärande och lek. Han poängterar även att många barn gärna föredrar naturmark framför de färdiga lekredskapen. Genom att utnyttja naturen är det lätt för barnen att förändra sin lek men även att hitta varierande lekmaterial i sin närmiljö. Trollsländans barn har allt ”material” tillgängligt i sin direkta naturomgivning och ansvarar för att värna om sin närmiljö. En pedagog på uteförskolan nämner att: ”Lek är nästan allting, det ska genomsyra allting i hela förskolan även styrda aktiviteter ska göras på ett lekfullt sätt, ett skojigt sätt” (Måns). På den traditionella förskolan Guldfisken påpekar även en pedagog att ”I leken bearbetar barnen sånt som har hänt eller lever ut sina känslor, de lär sig då att reflektera över saker” (Anna)

På Trollsländan arbetar pedagogerna aktivt med att besöka och skapa miljöer som främjar barnens kreativitet och fantasi, genom att använda material från naturen. De besöker platser dagligen där barnen kan leka med redskap de hittar ute som exempelvis, stenar, stockar eller pinnar. Detta går att koppla till vad Granberg (2004) hävdar är att om barn befinner sig i en miljö där de upplever att de är i en annan värld än i det verkliga rummet så främjas deras kreativitet och fantasi. Barnen på uteförskolan Trollsländan får själva utforska sin omgivning och leka med saker som de hittar på den plats som de befinner sig på. Vi såg att miljön runt barnen formar leken och de lekredskap som är tillgängliga blir en del av deras värld oavsett om det är en pinne som blir ett svärd eller en toarulle som blir en trumpet. Barnen anpassar och formar leken efter om de är inne i ett kuddrum, i en lekhall, i en skog eller på en lekplats.

5.3 Barns delaktighet i att förändra sin egen miljö på förskolan

Det var viktigt för undersökningen att se hur stor delaktighet barnen egentligen tillägnas i att få vara med och bestämma om hur den varierade miljön ska se ut, dels från ett vuxenperspektiv men även utifrån barnens perspektiv i de båda förskolorna. Under intervjuerna kom det fram att barnen och pedagogerna hade olika åsikter om hur stor delaktighet barnen hade i att få vara med och förändra den fysiska miljön på de två förskolorna. Under en barnintervju på den traditionella förskolan frågade vi ett barn om de brukar få lov att vara med och bestämma var alla leksaker och möbler ska vara. Svaret blev att: ”Fröknarna flyttade på soffan dit” (David, 5 år). Han menar då att det är pedagogen som möblerade om och att det hade han sett. Ytterligare ett barn ansåg att han inte alls hade någon delaktighet då han påpekar att: ”Najj.... fröken bestämmer” (Carlos 4 år). Troligen är barnen inte riktigt medvetna om vad som händer runt dem i den fysiska miljön, för de är för små för att förstå och reflektera över varför miljön ska förändras.

Eftersom Trollsländans förskola nyligen har öppnat har de ännu bara små barn i sin verksamhet, men pedagogerna försöker ändå göra barnen delaktiga i sin fysiska miljö. Pedagogerna hävdar att fast barnen är små kan de ändå bli delaktiga i deras miljö, eftersom de styr med den fria leken.

”Om man säger den fria leken där styr dem tycker jag. Om de vill gräva så får de gräva, vill de gå med gåvagnar så gör de det. Men annars är det ganska svårt med små barn utan att det är mer att vi serverar till dem. Men absolut när de blir större så klart är de mer delaktiga i förändringarna, det ska de vara för det är deras tid här” (Mattias, 25)

Mattias menar i ovanstående citat att de utgår från barnens intressen och anpassar vardagen efter det, exempelvis om barnen tycker om att gräva så besöker de platser i naturen där barnen får möjlighet att gräva och på så vis blir barnen delaktiga.

På Guldfisken menar pedagogerna att oavsett hur gamla barnen är så kan de på olika sätt påverka och medverka till förändringar på förskolan. Med äldre barn kan pedagogerna i samband med att något ändras fråga barnen om vad de tycker att lekmaterialet ska placeras någonstans eller vilka leksaker som de vill ha i de olika

rummen. En pedagog påpekar att det är barnens miljö och inte pedagogernas och att miljön därför ska vara helt anpassad efter barnen, exempelvis när det ska sättas upp en ny hylla så får några barn vara med och montera upp den för att barnen ska känna sig delaktiga. Pedagogerna brukar intervjua barnen och ta reda på vad de är intresserade av och skapar därefter tema utifrån barnens intresse, funderingar och nyfikenhet. Det gör att barnen kan påverka vad temat ska handla om. Pedagogerna försöker lyfta fram barnen och deras tankar, eftersom det då blir en mer kvalitativ och lustfylld tillvaro. Även om barn inte är så medvetna om att de kan påverka sin omgivning så menar pedagogerna att de påverkar mer än de själva är medvetna om. Det skriver Sandberg (2008) som menar att om pedagogen lyssnar på barnets tankar, så kan detta svar bli värdefulla bidrag när det gäller att utforma förskolans verksamhet och skapar en mer utmanande lärandemiljö. Barnens inflytande och delaktighet ska vara en självklar rättighet för alla barn ur ett demokratiskt perspektiv.

På den traditionella förskolan Guldfisken arbetar pedagogerna med att synliggöra barnens skapande genom att dekorera detta på väggarna. På så vis menar pedagogerna att barnens verk kan beskådas av de övriga barnen på förskolan men även av deras föräldrar som då får ta del av vad deras barn har gjort på förskolan. Genom barnens skapande uppstår det en möjlighet för barnen att förändra en del av sin fysiska omgivning, dvs. förskolans väggar. En av pedagogerna på Guldfisken menar att: ”Det är jättekul att det är deras skapande som förändrar miljön, att det inte bara är stolar och möbler och sånt” (Birgitta, barnskötare) Vi upplevde inte att det finns en motsvarighet till detta i samma utsträckning på uteförskolan Trollsländan, det kan dock bero på årstiden och att barnen ännu är relativt unga.

I den fysiska miljön på båda förskolorna skapas möjligheter för barnen, att tillsammans med andra barn och pedagoger utveckla sin kreativitet och förmåga att genom fantasi utforma nya världar i den miljö de för tillfället befinner sig i.

På förskolan Guldfisken sätter pedagogerna även upp barnens egna skrivkort på väggen, eftersom de jobbar mycket med sitt ”tidiga läs och skriv”. Barnen övar sig att skriva på så kallade skrivkort som barnen när som helst får ta fram och arbeta med. Pedagogerna anser att om barnen ser mycket av sina skrivkort stimuleras deras kreativa sida och

viljan att träna sitt skrivande. Vår slutsats av våra iakttagelser av den föränderliga miljön är att båda förskolorna utgår ifrån deras olika förutsättningar när de ska förändra miljön, som främjar barnets egen delaktighet.

5.4 Sammanfattning och slutsats

Utifrån vårt syfte som var att göra en jämförelse mellan två förskolors miljöer, fick vi syn på att det fanns mer likheter mellan de två verksamheterna än det vi tidigare hade föreställt oss, men det fanns även några olikheter. Mycket av det insamlade empiriska materialet på de båda förskolorna kunde jämföras även om verksamheterna skiljer sig ifrån varandra. Vi kom fram till att pedagogerna kunde skapa utmanande, varierade och föränderliga miljöer utifrån de villkor och resurser som förskolan hade till godo.

I studien kom det fram att en varierad förskolemiljö som utmanar inte är något som är bestående under en längre tid, utan måste ständigt förnyas i takt med att barngruppen förändras. Pedagogerna på Guldfisken arbetade med att förändra barnens fysiska miljö, bland annat genom att skapa ett rum i rummet genom att dela in rummet i olika stationer. Uteförskolan Trollsländan besökte dagligen olika miljöer där den naturliga växligheten, i form av buskar och träd som medverkade till ett skapade av ett rum i rummet. Barnens fysiska omgivning blir genom rum i rummet en utmanande miljö som blir relativt lätt att förändra. Detta gör att miljön kan bli varierad och ser inte likadan ut under en längre tid. I dessa rum kan barnen leka utan att hela tiden ”krocka” med andra barn, vilket riskerar att avbryta leken. Vi tolkar detta som att det därmed också uppstår en miljö som ger upphov till som ger färre konflikter. Hur rummen används på de olika förskolorna och vad som händer i dessa rum påverkas av barnets ålder, intressen och behov. Pedagogerna kan också skapa variation i den pedagogiska miljö som de redan har genom att locka in barnet i en lekvärld som skapar en helt ny värld förankrad i den verkliga verkligheten.

Pedagogerna på inneförskolan Guldfisken ansåg att det är lätt att fastna i samma miljö med samma utformning trots att barngruppen skiljer sig markant från år till år. För att motverka detta strävade pedagogerna efter att tillvarata de möjligheter de olika rummen

hade och att de anpassar dem efter den barngrupp de i nuläget har. Det är pedagogerna som skapar barnens vardag men som barnen kan påverka denna både medvetet och omedvetet. Vi kom fram till att barnen var delaktiga genom pedagogerna som tog tillvara på det barnen omedvetet visade och gjorde därmed en utmanande miljö med oändliga möjligheter. Pedagogerna ansåg att det är upp till pedagogerna själva att regelbundet se över den fysiska miljön i förskolan så att den både är rolig, lärorik och utmanande.

Under intervjuerna med Trollsländans barn fick vi höra berättelser om leksaker som kom från naturen, exempelvis pinnar, stenar och kottar. Vi kunde också tydligt se att barnen på Trollsländan använde naturens tillgångar som lekmaterial och att de i leken själva bestämde vad materialet skulle symbolisera. En leksak kan t.ex. vara en pinne, med hjälp av vilken barnen skapar leksituationer genom fantasi och kreativitet. Genom att pedagogerna utnyttjar naturmarken och dess innehåll i sin pedagogiska verksamhet förbättrar det i sin tur barnets egen förmåga att använda sin fantasi och kreativitet, för att ständigt få möjlighet att förändra sin lek och sitt lekmaterial i en oplanerad miljö. Utifrån observationerna såg vi att barnen på Guldfisken lekte i en miljö där lekmaterialet redan var färdigtillverkat, exempelvis leksaker som en borg eller ett dockhus. Vi anser att om en leksak är färdig innebär detta att den är tillverkad för ett specifikt syfte precis som Nilsson och Svensson (2005) hävdar att en leksak kan ha en speciell betydelse, budskap eller ett tecken som även symboliserar något i barns lek och det gör att barnen sedan kan skapa situationer runt om leksaken samt i många fall att leksaken blir till något helt annat än den egentligen är. Vi såg att Trollsländans barn leker i en oplanerad miljö och kan uppnå samma lekaktiviteter som inomhus med färdigt lekmaterial. Eftersom Trollsländans barn använder naturmaterial som sitt lekmaterial anser vi att de troligen har fått möjligheten att utveckla sin kreativitet och fantasi på en annan nivå, än de hade gjort om de fick färdiggjorda leksaker tillhands. Vi såg att barnen skapade lek och lekmaterial utifrån den miljö som de befann sig i.

Att låta barnen vara delaktiga i miljöns förändringar är en viktig beståndsdel för att miljön ska vara utmanande, det gör pedagogen genom att vara lyhörd för barnens intressen och reflektera över deras behov. Barnen på uteförskolan fick vara med och förändra sin miljö på så sätt att de berättade för pedagogerna om vad de ville leka med

och då anpassade pedagogerna deras miljö efter barnens intressen. Exempelvis om barnen var aktiva med att gräva så planerade pedagogerna därefter in olika besök på platser där möjligheten för att gräva fanns. Guldfiskens barn har troligen större behov av att leka i en miljö som är planerad eftersom de dagligen vistas i en miljö med färdigt lekmaterial, då de inte är i en naturmiljö i samma utsträckning som trollsländans barn.

6. Diskussion

Vi upplever att vi har uppnått studiens syfte med att genomföra en jämförelse angående utmanande miljöer mellan två förskolor med olika profiler. Den pedagogiska utformningen av varierade miljöer sker på olika sätt, oftast beror det helt på hur personalen tolkar vad en utmanande miljö innebär och på vilka förutsättningar förskolan har.

Under arbetsprocessen har vi fått en utökad kunskap om olika synsätt om utmanande miljöer, både när det gäller från det pedagogiska perspektivet och då man utgår från barnets egen delaktighet. Vi har även kunnat dra en slutsats om att såväl en inneförskola som en uteförskola har utmanande miljöer för barn, men på olika villkor.

Upplägget av undersökningen har fungerat väl och varit genomförbar. För att vi skulle få svar på våra frågeställningar använde vi oss av både intervjuer och observationer. För att även underlätta för oss själva när vi intervjuade använde vi oss av en diktafon som spelade in hela samtalet. Genom intervjuer och observationer har vi fått se delar av verksamheten som vi troligen annars inte lagt märke till eller ens reflekterat över tidigare. Pedagogerna vi intervjuade berättade gärna om deras verksamhet och hur de arbetade för att skapa miljöer där barnen vill vistas i. Ibland ställde vi även frågor som inte ens de själva hade reflekterat över och på så vis fick vi dem att fundera över hur de arbetar med just den frågan. Under tiden som vi intervjuade personalen kom vi på följdfrågor till de redan ställda frågorna som berikade intervjuerna och dess svar. När vi genomförde barnintervjuerna på uteförskolan fick vi några svar på våra frågor men dock lite svårtolkade, eftersom barnen var små och lite blyga. En pedagog närvarade och stöttade barnen under intervjuerna och det gjorde att barnen kunde samtala lite mer obehindrat än vad de troligen hade gjort om pedagogen inte hade medverkat. När vi gick ut och observerade de två verksamheterna såg vi likheter, men även mycket olikheter som fick oss att börja fundera på hur vi skulle vilja jobba med utmanande miljöer i framtiden.

Under tiden vi genomförde vår undersökning väcktes nya tankar och idéer på hur man ytterligare hade kunnat undersöka miljöns betydelse. Vi diskuterade bland annat vad som skulle hända med leken i de olika miljöerna om man blandade barn från den traditionella förskolan med barn från utförskolan. Det skulle vara spännande och intressant att se om barnen från uteförskolan delade med sig av sin fantasi och kreativitet i leken och hur barnen på inneförskolan hade reagerat på lekmaterialet som kommer direkt från naturen.

Miljön är det som påverkar barnen på alla möjliga sätt. Genom att studera hur pedagogerna kan förändra den fysiska miljön sammanlänkas detta med hur pedagogen skapar utmanande miljöer därmed variation, i den miljö som är en stor del av barnens vardag. Lek är viktig och centralt i barnens vardag, genom dessa utmanande och varierade miljöer skapas förutsättningar som är viktiga för barnens fortsatta utveckling och lärande.

Vi upptäckte att leken påverkas i stor grad hur barnens miljö är utformad, men också hur pedagogerna använder den miljö de har samt hur de gör den mer utmanande. Efter en tid kan det vara svårt att komma på nya sätt att förändra miljön genom att flytta på möbler och material. Då spelar pedagogen en betydande roll då de kan förändra genom att använda det material som finns exempelvis rum i rummet som då lockar barnen till att vilja utforska en ny miljö i den gamla miljön.

8. Referenslista

Litteratur

Cleasdotter, Annika (2008) I ”Låt gården bli…” I lekens roll i förskola och

förskoleklass. Malmö: Lärarförbundet förlag och Tidningen förskolan.

Dahlgren, Lars Owe. Sjölander, Sverre. Strid, Jan Paul. Szczepanski, Anders (2007).

Utomhuspedagogik som kunskapskälla- Närmiljö blir lärmiljö. Studentlittratur

Dovenborg, Elisabeth & Pramling Samuelsson, Ingrid (2006). Att förstå barns tankar-

metodik för barnintervjuer. Stockholm: Liber AB

Evenshaug, Oddbjörn & Hallen, Dag (2001) Barn- och ungdomspsykologi. Lund: Studentlitteratur.

Granberg, Ann (2004). Små barns lek- en livsnödvändighet. Liber: Stockholm.

Hartman, Jan (1998). Vetenskapligt tänkande-från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur.

H. Sträng, Monica & Persson, Siv (2007) Små barns stigar i omvärlden. Studentlitteratur.

Johansson, Ewa & Pramling Samuelsson, Ingrid (2003). Förskolan- barns första skola! Studentlitteratur: Lund.

Lillemyr, Ole Fredrik (2006) Lek-upplevelse-lärande. Liber AB: Stockholm.

Ljungström, Vivecka (2000) Lek och äventyr. Bonnier tidskrifter AB och Bonnier Carlsen.

Mårtensson, Fredrika (2004) Utomhuspedagogik som kunskapskälla. Studentlitteratur:AB

Lökken, Gunvor & Söbestad, Frode (1995). Observation och intervju i förskolan. Studentlitteratur: Lund

Nilsson, Anders & Svensson, Krister (2005) Barn och leksaker i lek och lärande. Liber: Stockholm.

Patel, Runa och Davidson, Bo (2003). Forskningsmetodikens grunder- Att planera,

genomföra och rapportera en undersökning. Studentlittratur

Rasmusson, Bodil (1994). Barnperspektiv- reflektioner kring en mångtydligt och

förändrligt begrepp. Lund: Studentliteratur.

Sandberg, Anette (2008) Miljöer för lek, lärande och samspel. Studentlittratur.

Vygotskij, Lev S (2006) Fantasi och kreativitet i barndomen. Bokförlaget daidalos AB. Göteborg.

Wehner -Godeé, Cristina, (2006) Att fånga lärandet- Pedagogisk dokumentation med

hjälp av olika medier. Stockholm: Liber

Åberg, Ann & Lenz Taguchi, Hillevi (2007). Lyssnandets pedagogik- Etik och

demokrati i pedagogiskt arbete. Stockholm: Liber

Internet

Fröbel, Fredrich (Tillgänglig: 22-10-09) http://www.forskolenatet.se/?page_id=34

(Lpfö98). Läroplan för förskolan Lpfö 98. www.skolverket.se (Tillgänglig 2009-10-28) Vetenskapligarådet:

http://www.vr.se/omvetenskapsradet/omwebbplatsen/inloggning.4.d66864d107fadedb90800074 .html?redirect=http%3A%2F%2Fwww.vr.se%2Fdownload

Bilaga 1

Föräldrabrev

Hej föräldrar

Vi är två studenter som utbildar oss till förskollärare på Malmö högskola. Vi läser vår sjunde termin på Lärarutbildningen. Just nu skriver vi vårt examensarbete som handlar om utmanande miljöer i förskolan, med fokus på lek, kreativitet och fantasi.

Vi kommer att besöka ert/era barns förskola, för att genomföra observationer där vi tittar på förskolans miljö. Vi gör också intervjuer med barn och pedagoger. Allt vi dokumenterar samt de vi intervjuar är belagda med sekretess, vilket innebär att varje individ är anonym och inga namn förekommer i vårt arbete. När det gäller barnintervjuer får alla barn information om att deltagandet är frivilligt, vid förfrågan kan de välja om de vill delta eller inte. De får även information om att de alltid har möjlighet att avbryta intervjun om de så önskar.

I intervjun kommer vi också att använda en diktafon som hjälpmedel. Ingen videoupptagning eller fotografering förekommer

Med vänliga hälsningar Johanna Friberg och Linda Gustafsson, Malmö Högskola.