I skuggan av mannen

Lärarutbildningen

Examensarbete

15 högskolepoäng

I skuggan av mannen

En gestaltning om konst, kön och undervisning

In the shadow of men

An aesthetic interpretation about art, gender and education

Louise Lejtzén

Bild och visuellt lärande 270 hp Handledare: Gunnilla Welwert-Auner

2

Sammanfattning

Denna projektredogörelse behandlar hur bildlärare på grundskolans senare år gör sitt urval när de undervisar om konstnärer, sett ur ett genusperspektiv. Genom enkät och intervju har jag undersökt hur 10 bildlärare i Skåne resonerar kring sitt urval, då jag ville undersöka vilken syn på konstnärer inom både äldre och samtida konst som förmedlas idag.

I min undersökning har jag kommit fram till att det råder en stor avsaknad av kvinnliga konstnärer i bildundervisningen och att det är få lärare som problematiserar detta tillsammans med sina elever. Med utgångspunkt i konstfeministiska teorier har jag kommit fram till att det urval som bildlärarna gör går emot ett jämställdhetstänkande som enligt skollagen ska vara integrerat i alla ämnen.

Jag har valt att gestalta mitt resultat via en installation med bilder på kvinnliga konstnärer inom både äldre och samtida konst, som kan fungera som utgångspunkt för diskussion kring framtida förändringar i bildundervisningen.

3

Innehållsförteckning

1. Inledning………5

2. Bakgrund………5

3. Syfte och frågeställningar……….6

3.1

Syfte

6

3.2

Frågeställningar………...7

4. Litteraturavsnitt………..7

4.1

Bildämnets utveckling………..7

4.2

Feministisk konstteori………..8

4.3

Konstteoretiska begrepp ur ett feministiskt perspektiv………9

4.3.1 Kanon………9

4.3.2 ”Tillsätt kvinnor och rör om”………9

4.3.3 ”Ner med hierarkierna”……….10

4.4

Feministisk pedagogik………..10

4.5

Konstnärlig gestaltning………12

5. Tillämpning och metod………12

5.1

Enkät………..12

5.2

Intervju………13

6. Beskrivning av projektet………..13

6.1

Resultat………14

6.1.1 Enkätresultat - bildlärare………14

6.1.2 Enkätresultat - elever i årskurs 9………15

6.1.3 Intervju med fem bildlärare……….15

6.2

Gestaltning………..17

6.2.1 Process och resultat……….17

4

7. Analys och tolkning………19

8. Referenser………..22

9. Bilagor………23

5

1. Inledning

Bild har historiskt sett varit ett övervägande praktiskt ämne i skolan. Ämnet hette fram till 1980 teckning, därefter bytte det namn till bild. Denna förändring vidgade ämnet och det började beskrivas som ett språkämne och som ett viktigt kommunikationsmedel. Det blev därmed inte bara teckning man arbetade med utan bilder av olika slag (Lind, Hasselberg m.fl, 1992). Ämnet har genom åren utvecklats mer och mer till att praktik och teori möts och integreras genom ett praktiskt skapande och ett levande samtal kring bild. Detta fördjupar elevers kunskap om bilders betydelser i olika sammanhang. Bland annat ska eleven känna till en del olika framträdande personer inom konst och kultur. Detta finns tydligt förklarat i kursplanen för bild.

Denna utveckling mot ett mer teoretiskt innehåll, menar jag, befogar en diskussion om urvalet som bildlärare gör när de undervisar; vad de väljer som viktigt för eleverna att lära sig. Ett av skolans uppdrag är att arbeta för jämställdhet mellan kvinnor och män och integrera detta arbete i all undervisning. Ur ett genusperspektiv vill jag därmed undersöka vilka konstnärer man väljer att ta upp i bildundervisningen i grundskolans senare år. Jag vill även undersöka varför bildlärare gör detta urval samt undersöka hur de resonerar kring det ur ett genusperspektiv. Vidare vill jag föra en diskussion om hur man som bildlärare kan arbeta aktivt för jämställdhet inom detta område.

Jag har gjort en projektredogörelse som innefattar en gestaltande del som innebär att

resultatet av min undersökning synliggörs i en gestaltning, vilket i mitt fall är en konstnärlig installation.

2. Bakgrund

Från min verksamhetsförlagda tid på grundskolans senare år, med Bild och visuellt lärande som huvudämne, har jag sett att undervisningen som belyser enskilda konstnärer ofta fokuserar på manliga konstnärer. Det ser likadant ut i litteraturen som finns tillgänglig i bildsalen på den skola jag haft min praktik. I samtal med både blivande och redan verksamma bildlärare har jag diskuterat hur man kan jobba för jämställdhet i den egna

bildundervisningen. Vi har då bland annat talat om lärares makt gällande urval av bilder och arbetsuppgifter, pedagogiska strategier för en jämställd undervisning samt hur man kan arbeta

6

för jämställdhet elever emellan. Största tiden av diskussionerna har dock ägnats åt undervisningen som belyser enskilda konstnärer. Diskussionerna vi haft tillsammans har kretsat kring hur kvinnan lyser med sin frånvaro. Att det ser ut på detta vis är inte så förvånande eftersom konsthistorieskrivningen är patriarkal och fram till 1970 fanns inga kvinnor med i betydelsefull litteratur i området (Lindberg, 2005). All historia skrivs baserat på aktiva urval, tolkningar och sammanställningar (Hedenborg och Wikander, 2003), vilket för konsthistorien har inneburit att kvinnor oftast exkluderats. Som grund till denna undersökning har jag även min egen erfarenhet av avsaknad när det gäller kvinnliga konstnärer i den

undervisning jag fått under grundskolans senare år och från gymnasiet.

Med en jämställd skola som mål vill jag därför undersöka hur och varför bildlärare gör sina urval när de undervisar om konstnärer, och på vilka sätt man som bildlärare kan arbeta aktivt för att uppnå detta mål.

3. Syfte och problemställning

3.1 Syfte

Syftet med min projektredogörelse är att ur ett genusperspektiv, undersöka vilka konstnärer bildlärare väljer att ta upp i sin undervisning. Vidare vill jag undersöka varför de gör detta urval. Min förhoppning är att få syn på hur bildlärare tänker och resonerar kring detta område och undersöka om det finns en ambition att arbeta för en mer jämställd syn mellan kvinnor och män inom konsten. Att arbeta för en jämställd syn inom detta område innebär i sin tur att eleverna får en undervisning där konstnärer värderas lika oberoende av kön.

Utifrån detta resultat vill jag sedan framställa ett konstnärligt verk där jag ska gestalta resultatet av min undersökning. Som gestaltningsform har jag valt att skapa en konstnärlig installation som ska utformas efter resultatet av min undersökning. Jag vill i anslutning till denna även föra en diskussion om hur man aktivt kan arbeta genusmedvetet i skolan.

7

3.2 Frågeställningar

 Vilka konstnärer väljer bildlärare att ta upp i sin undervisning och varför gör hon/han detta urval?

 Hur resonerar bildlärare kring sitt urval, ur ett genusperspektiv, när de undervisar om konstnärer?

4. Litteraturavsnitt

Jag har som grund för min projektredogörelse valt att använda mig av litteratur som tar upp bildämnets utveckling, feministisk konstteori och feministisk pedagogik. Jag kommer även redogöra för begrepp och tankegångar såsom kanon, ”Ner med hierarkierna” och ”Lägg till kvinnor och rör om”, som är relevanta för en djupgående förståelse av min undersökning.

4.1 Bildämnets utveckling

För att belysa bildämnets utveckling mot ett mer teoretiskt innehåll har jag använt mig av litteratur som fokuserar på denna förändring. I Tidsbilder (Hasselberg, Lind m fl. 1992) beskriver flera författare ämnets utveckling från början av 1800-talet då bildämnet började etableras i skolan. Under lektionerna var det då till en början vanligt med massundervisning, då eleverna ritade av vad läraren gjorde på tavlan, fokus låg då på geometri och linearritning. Under 1900-talet var det främst genom psykologins och sociologins inverkan på samhället som gjorde att bild förändrades till att fungera som ett uttrycksmedel. Bildskapandet i skolan började fokusera på att barn och ungdomar skulle uttrycka sig genom bildspråket vilket i sin tur breddade ämnet. Under 1960-talet kom nya diskussioner upp kring att ämnet var för snävt konstnärligt inriktat. Utifrån denna kritik förändrades ämnets karaktär ytterligare genom att, som jag nämnde i inledningen, ämnet bytte namn till bild 1980. Idag har kursplanen för bild flera olika nivåer både praktiskt och teoretiskt, det ingår bland annat eget praktiskt skapande, samtal kring mediebilder, bildanalys och konst. Den stora friheten hos den enskilda läraren när det kommer till utformning av undervisning, ringar in det stora ansvar som läraren har när det gäller urval i sin undervisning.

8

I den nationella utvärderingen av grundskolan år 2003 kan man se att arbetet med bildframställning fortfarande dominerar i undervisningen. Detta trots att arbetet med ny bildmedia, bildanalys och bildkommunikation har lyfts fram i läroplanerna under 25 år (Vetenskapsrådet, 2006).

4.2 Feministisk konstteori

Jag har valt att använda mig av litteratur som tar upp feministiska konstteorier och kvinnans roll inom både äldre och samtida konst. Jag har gjort detta val för att förklara och synliggöra olika faktorer som har påverkat kvinnliga konstnärers möjligheter till framgång. Jag har även gjort detta val för att problematisera hur man i allmänhet uppfattar konsthistorien som

könsneutral och objektiv trots att dess kanon fram till 1970 bara innehöll manliga konstnärer (Lindberg, 2005). Jag kommer att förklara begreppet kanon tydligare längre fram i detta avsnitt.

Linda Nochlin ställde frågan Varför har det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer? i sin banbrytande essä med samma namn från 1971 som går att finna i Lindbergs bok Konst,

kön och blick (1995) . Nochlin problematiserar konsthistorien och förklarar att man måste

komma ihåg de ekonomiska och sociala omständigheterna som styrde kvinnors liv förr (Lindberg, 1995). Möjlighet till framgång för kvinnor har varit otroligt reducerad gällande tillgång till utbildning inom konst. De stränga sociala förväntningarna om kvinnors roll i familjelivet begränsade även kvinnor i deras yrkesverksamma liv, därmed även det kvinnliga konstnärskapet. För att kort nämna ett exempel som Nochlin (1971) tar upp sin essä tilläts inte kvinnor delta i krokikurser på Royal Academy i London förrän så sent som 1893. Detta är intressant eftersom det noggranna studiet av nakenmodeller från renässansen fram till 1800-talet var otroligt viktigt, då avbildande under denna period var allmänt accepterat som den högsta kategorin inom konsten. Vidare skriver hon:

Den vita, västerländska, manliga synvinkeln som konstteoretikern omedvetet accepterar som den riktiga

synvinkeln kan på konsthistoriens område visa sig – och visar sig också – vara otillräcklig inte bara av moraliska och etiska skäl eller för att den är elitistisk, utan på rent intellektuella grunder.

(Nochlin citerad i Lindberg 1995, s. 23)

Nochlins synsätt går att använda i min studie eftersom det är en teori som är i linje med mitt arbete. Trots att denna litteratur kan tolkas aningen föråldrad, finner jag den relevant dels

9

eftersom hon kom med banbrytande idéer och synsätt som haft stor betydelse för

genusforskningen inom konsten, dels för att utvecklingen inom detta område återkommer till de begrepp hon behandlar kring den manliga synvinkeln på konst.

4.3 Konstteoretiska begrepp ur ett feministiskt perspektiv

Nedan går jag igenom en rad begrepp och tankegångar som är väsentliga för min undersökning för att förtydliga hur feministiska konstteoretiker resonerar och arbetar.

4.3.1 Kanon

Begreppet kanon kommer från grekiskan som betecknade linjal eller måttstock. Kanon inom konst och musik är den lista på ”de stora” eller ”genierna” som utmärkt sig inom sitt område. Inom konsten skulle den innefatta Michelangelo, David och Picasso. Dessa värdemätare syns överallt, på kurser och institutioner, i kursböcker och bibliografier. De förstärker allmänhetens syn på ”kvalitet” inom ett område (Freeland, 2006). Feminister kritiserar dem därför att de bevarar traditionella idéer om vad det är som skapar ”storhet” i konst, litteratur, musik osv. Denna ”storhet” tycks dessutom alltid utesluta kvinnor (ibid.). Ett exempel på en inflytelserik bok som fortfarande används i USA och Europa är boken The History of Art av H. W. Janson. När den kom innehöll den inga kvinnliga konstnärer överhuvudtaget och författaren försvarar sig med detta citat från en intervju 1979: ”Jag har inte kunnat finna någon kvinnlig konstnär som självklart hör hemma i en konsthistorisk översikt i ett band.” (Janson citerad i Lindberg 2005, s.122) Denna bok har reviderats flera gånger, och innehåller nu flera kvinnliga

konstnärer, vilket beror på feminismens inverkan (Freeland, 2006).

4.3.2 ”Tillsätt kvinnor och rör om”

Nedan förklaras de två huvudtyper av metoder som finns för feministisk kanonkritik som förklaras av Freeland; ”Tillsätt kvinnor och rör om” och ”Ner med hierarkierna” (2006). Målet för denna metod är att revidera historien genom att innefatta fler kvinnor i kanon över den stora konsten. Detta har krävt, och kräver fortfarande, en hel del forskning att upptäcka förlorade eller glömda kvinnliga konstnärer. Detta arbete har lett till ökad medvetenhet om

10

vissa kvinnliga konstnärer i det förflutna, för att nämna några Artemisia Gentileschi och Rosa Bonheur. Genom arbetet med att ”vaska” fram dessa kvinnor har en del moderna kursböcker reviderats, fortfarande med störst antal manliga konstnärer dock. Guerrilla Girls skulle kunna klassas som förespråkare och aktivister för denna metod. Guerrilla girls är en grupp unga kvinnliga konstnärer (som gömde sin identitet under gorillamasker) som 1985 organiserade en protest mot sexism i konstvärlden i New York. Deras annonser har publicerats i tidskrifter, klistrats upp på trafikskyltar eller på toalettdörrar på museer och de har jobbat väldigt aktivt med sin kritik. En av många annonser och affischer som Guerrilla Girls stått bakom lyder: ”Do women have to be naked to get into the Met. Museum?” Affischen berättade även att enbart fem procent av konstnärerna i den moderna avdelningen på The Metropolitan Museum var kvinnor medan 85 procent av aktstudierna har kvinnor som motiv. Guerrilla girls har även skrivit en egen konsthistoria; ”The Guerrilla girls’ Bedside companion to the History of Western Art” (1998) där de bland annat hävdar att fler kvinnor borde finnas med i standardverken för konsthistoria.

4.3.3 ”Ner med hierarkierna”

Denna metod innebär att man kritiskt ställer frågan hur värdemätarna konstruerades, när och i vilka syften. De beskrivs som ”ideologier” som falskt deklarerar objektivitet när de egentligen återspeglar relationer av makt och dominans, i detta fall maktrelationerna i patriarkatet. Denna metod innebär en ny och noggrann prövning av de värdesystem som bidrog till att kanon skapades. Istället för att skapa en separat kvinnlig kanon bör man undersöka vad den redan existerande kan avslöja.

Dessa metoder behöver inte utesluta varandra utan flera feminister arbetar ofta med båda två, vilket jag också har valt att göra eftersom jag ville bredda min undersökning.

4.4 Feministisk pedagogik

Jag har vidare använt mig av litteratur som tar upp genusarbete i skolans värld och feministisk pedagogik för att skapa en tydligare bild av lärarens stora ansvar. Dels är det relevant att se hur skolan genom fördelning av personal och arbetsuppgifter bidrar till traditionella

11

jämställd skola, då det är relevant i min projektredogörelse. I boken Konstfeminism för Gertrud Sandqvist en diskussion kring feminism på konsthögskolor, vilket är applicerbart även på andra skolformer (2005). Antalet kvinnliga professorer och rektorer har ökat

dramatiskt under 90- och 00-talen vid svenska utbildningar i bildkonst. Idag har fyra av fem konsthögskolor en kvinnlig rektor eller prefekt och antalet kvinnliga studenter överstiger ofta 50 procent. Detta är historiskt sett revolutionerande. Men, förklarar hon vidare, det innebär inte alls att lärare inom denna nya struktur är feminister. Det räcker inte att fylla en patriarkal struktur med hälften kvinnor för att ändra den i grunden (Sandqvist, 2005). I enlighet med henne tror jag att feministiska strategier och en djupare medvetenhet är ett måste för förändring i utbildning inom bildområdet. I samma bok skriver Anna Lena Lindberg att det ser jämställt ut hos personalen och studenterna på konstvetenskapliga institutioner. Dock menar hon, precis som Sandqvist, att detta inte räcker och att när det gäller genusperspektivet är bilden mer ojämn eftersom traditionell kurslitteratur som exempel Jansons Konsten

används fortfarande. Hon diskuterar kring olika möjligheter att arbeta med feministisk pedagogik som bland annat innebär problematisering av historieskrivningen och kurslitteraturen som finns idag (Lindberg, 2005). ”För övrigt är det fortfarande mest

studenterna och de yngre lärarna som efterfrågar och driver genusperspektivet.” förklarar hon vidare (Lindberg 2005, s. 125). Även om feminismen bidragit till en mer jämställd fördelning av personal och studenter är fortfarande majoriteten av konstscenens makthavare är

fortfarande män (Nordin, 2005).

Jag har funnit kapitlet Feministiska perspektiv på konstpedagogik av Louise Andersson och Lena Lindgren (2005) väldigt intressant och användbart och har därför utgått från bland annat denna i diskussionerna kring pedagogik. Tanken med deras essä är att visa styrkan med en teoretisk förankring och förtrogenhet med feministiska perspektiv i det konstpedagogiska yrket och vilka brister arbetet kan få om det saknas. De menar att den bristande kunskapen och medvetenheten om feministiska perspektiv i teori och praktik understöds och upprätthålls ofta av traditionella maktförhållanden och värderingar. Det kan handla om generaliseringar mellan män och kvinnor och vad som betraktas som kvinnligt och manligt – uppfattningar som bekräftar den rådande samhällsordningen (Andersson och Lindgren, 2005)

12

4.5 Konstnärlig installation

Jag har gjort en installation som ska visa på resultatet av min undersökning. Installation är en konstart där konstnären på ett medvetet sätt inkluderar platsen och betraktaren i verket.

Installationer byggs upp av olika element (tavlor, texter, naturföremål, ljud, lukter, film m.m.) sammanställda i konstnärligt syfte. En installation är i regel tillfällig och visas ofta utanför de traditionella konstscenerna. Installationen befästes som en självständig konstart under 1960- och 70-talen (Nationalencyklopedin).

5. Tillämpning och metod

5.1 Enkät

Jag har valt att skicka ut en enkät till 10 bildlärare i Skåne län där jag ställt frågor rörande deras urval när de tar upp enskilda konstnärer i sin undervisning (se bilaga 1). Jag tillfrågade betydligt fler lärare om de ville medverka i min undersökning och för att få en så stor bredd som möjligt tog jag kontakt med både kvinnliga och manliga lärare. Tyvärr visade det sig att det endast var de kvinnliga som var villiga att ställa upp, det vill säga de 10 som slutligen medverkade i enkätunderökningen. Jag bad dem att svara så utförligt som möjligt på dessa frågor då detta är en viktig insamlingsmetod för min undersökning. Enkät är en kvantitativ metod som används för att samla in generella åsikter kring ett ämne eller en fråga. Statistiska undersökningar baseras ofta på denna typ av undersökningsmetod (Repstad, 2007). Jag har valt denna typ av metod för att få en bredd i min undersökning och för att se hur urvalet av konstnärer ser ut i bildundervisningen idag på dessa skolor. Jag vill också få en inblick i hur de tänker kring sitt urval. Till lärarna skickade jag med ett informationsbrev där jag bland annat förklarade de forskningsetiska reglerna som jag i mitt arbete följer, då anonymitet kan vara en förutsättning för att få en mer sanningsenlig bild av undersökningsområdet (Repstad, 2007).

För att få syn på vilka konstnärer som eleverna känner till, ville jag även rikta fokus på elever i år 9. Ett av målen som eleverna ska uppnå i nionde skolåret, enligt kursplanen, är nämligen att de ska känna till några framträdande bildkonstnärer. Jag har bett varje lärare, som jag skickat enkäten till, att dela ut en fråga till en klass i årskurs 9 som de undervisar i bild. Frågan till eleverna löd ”Vilka personer känner du till som är kända för sin konst? Svaren från

13

eleverna hoppades jag kunde påvisa en del av urvalet som lärarna gjort, men självklart får ungdomar kunskap om konstnärer från annat håll också, exempelvis från hemmet, vänner och andra sociala sammanhang samt från media. Svaren från eleverna har inte använts som en primärkälla i min undersökning.

5.2 Intervju

Med den kvantitativa enkätundersökningen som grund har jag valt att göra personliga intervjuer med fem av de bildlärare jag skickat enkäten till (se bilaga 1) . Till skillnad från enkätundersökningen ville jag genom en kvalitativ metod få en ännu djupare insyn i lärarnas tankesätt kring urvalet. Jag har valt att göra enskilda intervjuer med fem bildlärare, då ett problem med gruppintervjuer kan vara att det bara är acceptabla och tillåtna synpunkter som kommer fram (Repstad, 2007). Genom djupintervjuer hoppades jag få syn på åsikter,

tillvägagångssätt och tankar kring urvalet de gör när de undervisar om konstnärer. Jag ville även försöka skönja attityder kring frågan om att arbeta genusmedvetet. Jag besökte skolorna och spelade in intervjuerna då det är en fördel att kunna lyssna igenom samtalet i efterhand. Jag var noga med att informera att jag skulle dokumentera intervjuerna med diktafon. Jag valde att använda mig av diktafon, då fördelarna med ljudupptagning är många. Intervjuaren kan koncentrera sig på vad respondenten säger, och slipper ägna sig åt att skriva. Det

ickeverbala beteendet kan även vara viktigt att observera. Diktafonen tar inte bara upp det som sägs, utan även hur det sägs (som till exempel tonfall) (Repstad, 2007). Inspelningarna raderades efter det att jag transkriberat dem.

6. Beskrivning av projektet

Som jag tidigare nämnt har jag valt att göra en projektredogörelse då resultatet för min

undersökning syns i min gestaltande del. Dock har jag valt att skriftligen redovisa mitt resultat innan jag beskriver gestaltningen eftersom jag inte kan utgå från att läsaren har möjlighet att ta del av denna.

14

6.1 Resultat

6.1.1 Enkätresultat – bildlärare

Den första delen i mitt projekt var att skicka ut en enkät till tio bildlärare i Skåne. Efter jag fått in enkätsvaren från mina informanter arbetade jag igenom materialet och räknade ihop vilka konstnärer som de brukar nämna. Resultatet blev 86 konstnärer tillsammans, 80 män och sex kvinnor, främst inom äldre konst. Jag frågade även i enkäten efter vilka böcker som fanns tillgängliga i bildsalen. Av 143 böcker fanns där två biografier om kvinnliga konstnärer; Frida Kahlo och Tamara de Lempicka.

Jag fick flera skilda förklaringar om deras urval av just dessa konstnärer. Jag har delat in svaren i tre kategorier då valet av konstnär berodde på; uppgiften, det konstnärliga uttryckssättet och mångfalden.

Uppgiften

De flesta av informanterna, sex av tio, arbetade inte med enskilda konstnärer i den

bemärkelsen att undervisningen utgick från en specifik konstnär. Konstnärerna togs istället upp i ett sammanhang kopplat till den uppgift de arbetade med, exempel bildanalys eller teknik.

Det konstnärliga uttryckssättet

Två bildlärare förklarade att de valde ut konstnärerna eftersom de representerade ett specifikt uttryckssätt under en viss epok på ett tydligt och intressant sätt. En av dem nämner

surrealismen med Dalí och Magritte som exempel.

”Allmänbildning”

Två av bildlärarna förklarar att eleverna bör känna till dessa ”kändisar inom konsten för att få en bred allmänbildning”. Fokus låg på att ge eleverna en övergripande bild på konsthistorien och dess mest kända konstnärer och deras verk.

Urvalet av konstnärsbiografier som fanns i bildsalen var relativt lika lärarna emellan, och jag har kunnat se två tydliga anledningar. Sju av informanterna menade att valet gjordes utifrån

15

att böckerna gav en övergripande bild av konsthistorien. Den ekonomiska faktorn spelade även en stor roll i fem lärares urval då de förklarade att det inte fanns resurser till att beställa in ny litteratur. En av lärarna förklarade vidare att detta berodde på besparingsskäl och att mycket av litteraturen köptes in begagnat samt att många böcker redan funnits i salen sedan tidigare.

6.1.2 Enkätresultat – elever i årskurs 9

I samband med att jag skickade ut enkäten bad jag även lärarna att fråga en klass i årskurs 9 vilka konstnärer de kände till. Jag fick in svar från nio klasser och resultatet visade att det var få kvinnor som nämndes, och Leonardo Da Vinci och Picasso var de som nämndes mest. Få samtida konstnärer nämndes.

6.1.3 Intervju med fem bildlärare

Efter jag fått in svaren från mina enkäter valde jag att träffa fem av bildlärarna för intervju. Dessa lärare hade tillsammans nämnt tre kvinnliga konstnärer i sina enkätsvar. Jag åkte ut till tre mindre orter, och två större städer i Skåne. Jag gjorde detta urval för att se om det kunde finnas eventuella faktorer som har med skolans lokalisering att göra, till exempel elevers tillgång till konsthall. Intervjuerna blev snarare ett samtal än en intervju då vi pratade och diskuterade kring mitt undersökningsområde, vilket jag ansåg var positivt då jag inte heller ville vara den som enbart ifrågasatte deras undervisning. Jag berättade för lärarna att min undersökning kom att utgå från feministiska konstteorier innan vi påbörjade samtalet, vilket jag tyckte kändes mest ärligt inför informanterna. I vissa fall kan det säkert vara en fördel att inte informera informanterna om detta innan samtalet startas då detta kan förändra svaren, men i mitt fall, då jag indirekt ifrågasatte deras undervisning, valde jag att informera vid ett tidigare stadium i samtalet.

Genomgående för samtliga intervjuer var att alla uttryckte att det skulle vara positivt med fler kvinnor i undervisningen som tar upp enskilda konstnärer. Dock var det bara en av lärarna som aktivt arbetade med att få med kvinnliga konstnärer i undervisningen (något som dock inte visade sig lika tydligt i dennes enkätsvar). Majoriteten ansåg att det var ett komplicerat område som krävde mycket kunskap och arbete. Med delvis skilda resonemang förklarade de hur de funderade kring sitt urval, hur de undervisar om konstnärer och idéer kring hur man kan arbeta för en mer jämställd syn i denna undervisning. Jag har hittat tre punkter som är

16

återkommande faktorer som spelade in i urvalet i alla intervjuer; tidsbrist, dåligt med resurser, brist på intresse och okunskap.

Intervjuerna visade att tre av lärarna nästintill aldrig tidigare reflekterat över att urvalet de gör domineras av manliga konstnärer, då de inte tänkt på att historieskrivningen skulle kunna se annorlunda ut. De tar nästintill aldrig upp några kvinnliga konstnärer i sin undervisning och diskuterar inte heller varför det inte funnits så många. Deras resonemang skiljer sig på en del punkter men det går även att finna en del liknande förklaringar. En av dem nämner den ekonomiska möjligheten att ta sig ut från byn och gå på utställningar som en brist, samtidigt som resurserna för nya böcker inte verkade vara ett problem. För denna lärare var det

okunskap inom området samt ointresse som gjorde att fokus inte låg på kvinnliga konstnärer. Enbart en av dem tog upp en kvinnlig konstnär; Karin Larsson, då i samband med hennes make Carl Larsson. Samma lärare menade även att denna diskussion kring manliga och kvinnliga konstnärer var på för hög nivå för högstadieelever, och förklarade vidare att de antagligen inte skulle förstå varför det var viktigt. En av lärarna tog upp frågan kring

tidsbristen och hur mycket man som lärare egentligen ska behöva jobba gratis för att vara en bra pedagog. Två av dem menade att det viktigaste för dem var att utgå från det konstnärliga uttryckssättet, inte från konstnärens kön, vilket överensstämmer med enkätsvaren.

Alla tre informanter menade att det viktiga var att ge eleverna en allmänbildning inom konsten. I detta fall innebar denna allmänbildning en konsthistoria som enbart innehåller manliga konstnärer. En av dem säger: ”För att eleverna ska ha något hum om någonting när de kommer ut och ska kunna konversera vid middagsbordet, så är det ju bra att de vet att det var Leonardo da Vinci som målade Mona lisa inte Leonardo di Caprio.” Få kvinnliga konstnärer inom äldre konst var en anledning till varför de inte heller tog upp några i undervisningen. Jag informerade dem då om olika möjligheter att ta upp fler kvinnor, exempelvis genom litteratur, men det verkade som att de tyckte att det kändes svårt att hitta dessa kvinnor ändå.

Två av lärarna jag intervjuade funderade dock en hel del på avsaknaden av kvinnor inom bildundervisningen. En av dem arbetade aktivt för att förändra detta medan den andra kände sig begränsad i frågan på grund av tidsbrist och bristande kunskap i området. Den

förstnämnda tog upp mycket samtidskonst gjord av kvinnor, i synnerhet lokala konstnärer. Att arbeta med detta kändes självklart eftersom det i samtidskonsten finns många fler kvinnor än i konsthistorien, resonerade denne. Läraren som mest funderade kring denna problematik sade:

17

”Jag tänker mycket på det, jag tycker det känns ruttet att det är så svårt.” Samma lärare förklarade vidare att det rent ekonomiskt i stort sett är omöjligt att ta med en klass ut från byn till en större stad för att gå på utställningar och andra konstnärliga händelser.

Eftersom samtliga lärare verkade tycka området var intressant även om majoriteten inte arbetade med detta, frågade jag om de hade några idéer om hur man kan arbeta

genusmedvetet inom detta område. Fokus på samtidskonst svarade alla och förklarade att det där finns fler kvinnor och det är inte lika svårt att hitta dem. Dock menade samtidigt tre av dem att de mestadels tar upp äldre konstnärer – inte samtidskonst. En av lärarna talade om bildlärarutbildningars ansvar att ta upp feministiska konstteorier: ”Det måste finnas mer i utbildningen, annars är det ju upp till var och en att tycka det här är viktigt eller inte.”

6.2 Gestaltning

6.2.1 Process och resultat

Jag har valt att göra en projektredogörelse där en gestaltning ska visa på resultatet av undersökningen. Jag hade mycket tankar och idéer kring hur detta skulle gå till, och tidigt i processen bestämde jag mig för att göra en installation som skulle spegla mitt resultat. Jag valde att visa mitt resultat på detta sätt för att jag tror att en installation i sin utformning direkt når ut till fler människor som går förbi samt för att det finns stort utrymme för egen tolkning. (se bilaga 3 för fotografi av gestaltningen.)

Min enkätundersökning påvisade att bildundervisningen som tar upp enskilda konstnärer domineras av manliga konstnärer, men i intervjuerna jag gjorde med fem bildlärare kunde jag skönja en vilja att belysa fler kvinnliga konstnärer. Med detta som utgångspunkt har jag valt att sätta upp fotografier på kvinnor som arbetar kreativt inom konst och kultur på något sätt samt använda mig av symboler för kvinna och man där manssymbolerna är flest i antalet. Symbol för kvinna är en triangel med spetsen nedåt och symbol för man är en triangel med spetsen uppåt. Dessa symboler tillsammans med fotografierna och kompositionen är visuella tecken som har betydelse i hur man kan tolka installationen. Jag valde att skapa min

installation inne på lärarutbildningen för att den skulle vara synlig för studenter, lärare och besökare då jag ville nå ut till en bred publik. Jag har till min installation använt mig av material och miljö som ger ett ”rått” intryck såsom svart eltejp och silvertejp på väggar och

18

golv av betong . Jag har med tejpen och de svartvita fotografierna skapat linjer och raka former som tillsammans skapar ett kantigt uttryck.

Jag har använt fotografier på kvinnliga konstnärer inom äldre och samtida konst samt

konstnärer som är mindre etablerade. De mindre etablerade konstnärerna är främst vänner och bekanta som jag talat och haft mailkontakt med. De har i sin tur vidarebefordrat mitt mail till andra kvinnor de känner. Jag har i min kontakt med kvinnorna förklarat syftet med min

projektredogörelse samt att det ska ställas ut på Malmö högskola på lärarutbildningen. Hälften av dessa fotografier har jag själv tagit och hälften har kvinnorna skickat till mig. Dessa

fotografier har satts upp tillsammans med fotografierna på de redan mer etablerade kvinnliga konstnärer för att påvisa att kvinnliga konstnärer finns och har funnits både inom äldre och samtida konst. Alla fotografier har jag satt upp så de tillsammans skapar en triangelform med spetsen nedåt (symbol för kvinna). Runt om dessa bilder och på golvet har jag med svart tejp gjort mindre trianglar, där majoriteten har spetsen uppåt (symbol för man).

6.2.2 Tolkning av gestaltning

Manssymbolerna i min installation är fler än kvinnosymbolerna för att påvisa ojämställdheten mellan manliga och kvinnliga konstnärer som finns i den bildundervisning som jag undersökt. Jag har med andra ord valt att inte sätta upp några fotografier på män som egentligen är mitt direkta resultat, utan jag har istället synliggjort detta genom det större antalet manssymboler. Vid första anblicken är det dock den största kvinnliga symbolen man först lägger märke till eftersom den är fylld med fotografier på kvinnor. Detta symboliserar viljan från informanterna i undersökningen att i framtiden ta upp fler kvinnliga konstnärer i sin undervisning.

Anledningen till att resultatet inte synliggörs uppenbart med fotografier på män är för att jag vill synliggöra de patriarkala strukturerna, som jag menar syns mycket tydligt i min

undersökning samt för att jag önskar att människor som går förbi ska stanna upp och fundera över budskapet. Min förhoppning är även att detta genererar i att de läser min

projektredogörelse för att ta del av resten av min undersökning för att då få ett

helhetsperspektiv. Anledningen till varför jag valt att använda mig av ett ”rått” uttryck genom material och miljö är för att påvisa att resultatet varken är förfinat eller förskönat utan att detta kan tolkas som råmaterial. Fotografierna på kvinnorna är inte uppsatta efter någon hierarkisk ordning utan är helt blandade då jag inte vill värdera någon högre än någon annan. Genom gestaltningen vill jag slutligen starta en diskussion kring att arbeta ur ett genusperspektiv

19

kring mitt valda område, både på grundskolan där min undersökning gjordes och på

lärarutbildningen. Att min installation vid första ögonkastet inte är övertydlig i budskapet ser jag som något positivt då jag tror att detta öppnar för olika tolkningssätt och för en djupare diskussion kring innebörden.

7. Analys och diskussion

År 1971 undrade Linda Nochlin varför det inte funnits några stora kvinnliga konstnärer. Hon svarade på frågan genom att förklara hur den patriarkala strukturen medfört att kvinnor har haft svårt att lyckas och nå framgång. Utbildningsmöjligheter och traditionella könsroller i hemmet och i arbetslivet är några av de påverkande faktorer hon nämner. År 2005 undrade Anna Lena Lindberg vem konsthistorien tillhör när hon diskuterar kring hur

genusperspektivet fortfarande inte har integrerats fullständigt i utbildning och forskning idag. Precis som Nochlin för 38 år sedan ställer hon sig också kritisk till för vem och om vem som konsthistorien är skriven.

Den vita, västerländska, manliga synvinkeln som konstteoretikern omedvetet accepterar som den riktiga

synvinkeln kan på konsthistoriens område visa sig – och visar sig också – vara otillräcklig inte bara av moraliska och etiska skäl eller för att den är elitistisk, utan på rent intellektuella grunder.

(Nochlin citerad i Lindberg 1995, s. 23)

Nochlins citat ovan överensstämmer med den bild av vad som förmedlas i undervisningen på de tio högstadieskolor i Skåne jag undersökt. Det är oroväckande att bildämnet förmedlar en otroligt traditionell syn på konst och konstnärer. Dels är det fortfarande manliga konstnärer som dominerar undervisningen, och dels är det en brist på samtida konst. När det stolt presenteras i skollagen att jämställdhet ska integreras i varje enskilt ämne är det istället detta som förmedlas. År 2009 gör tio bildlärare tillsammans ett urval att ta upp sex kvinnliga konstnärer i sin undervisning. Fem av dessa lärare har djupare förklarat hur de resonerar, och endast två av dem diskuterar kortfattat tillsammans med eleverna varför det ser ut såhär. Där tar diskussionen slut.

Visst är det så att det är svårare att hitta biografier om enskilda kvinnliga konstnärer, det är svårare att hitta bilder på äldre konst gjord av kvinnor. Just dessa resonemang är majoriteten av informanternas största anledning till varför kvinnorna inte får någon plats i deras

20

bör denna diskussion återgå till Lindbergs fråga Vem tillhör konsthistorien? (2005). Å ena sidan är detta område otroligt komplicerat med tanke på att samhället vi lever fortfarande är dominerat av män, vilket leder till att historiesynen har svårt att utvecklas till att bli mer jämställd. Givetvis tar detta lång tid att förändra när undervisningen jag fokuserat på präglas av ett traditionellt sätt att arbeta. Å andra sidan ser jag inte denna diskussion som särskilt svår. Kvinnor har alltid varit, och är fortfarande, underordnade män. Med enkla medel kan man få elever att bli medvetna om just denna problematik, vilket således ger dem en mer kritisk samhällsuppfattning. Precis som framgick av intervjuerna menade bildlärarna att man sannolikt kan vinna på att arbeta mer med samtidskonst, då där finns fler kvinnor att belysa. Absolut är detta otroligt viktigt och användbart, men frågorna jag ställer mig är; Vad gör vi åt männen inom äldre konst som fortfarande räknas som ”de viktigaste”? Cirka 170 ungdomar i Skåne svarar Picasso och Da Vinci när de får frågan vilka konstnärer de främst känner till. Dessa svar behöver i sig inte vara något negativt om lika stor fokus hade legat på kvinnliga konstnärer, men jag ställer mig istället frågan: Varför räknas detta som allmänbildning? Bild på grundskolans senare år är obligatoriskt. På gymnasiet idag är ämnet Estetisk verksamhet obligatoriskt, men gymnasieutredningen föreslår nu att det istället ska bli en valbar kurs. Slår det igenom innebär det att bild på grundskolans senare år är den enda obligatoriska bildundervisningen ungdomar får ta del av, vilket i sin tur ställer ännu högre krav på lärarna.

Utveckling har skett inom konstvetenskapliga institutioner i Sverige idag och det finns mer litteratur som belyser kvinnors konst. I en del kurser används exempelvis Women, art and

society av Whitney Chadwick som kompletterande litteratur. Dock då med Jansons Konsten

som grund. Detta är olyckligt eftersom det ligger långt ifrån idén om att ifrågasätta

konstvärldens regler angående kön. På en del ställen har det dock integrerats på ett tydligare sätt då genusperspektivet istället behandlas på alla nivåer i grundutbildningen (Lindberg, 2005). Denna utveckling behöver dock även nå skolan, lärare och ungdomar, för att en förändring av vad som anses vara allmänbildning ska kunna ske.

I första kapitlet skrev jag om lärares ansvar vad gäller urval, i detta fall urvalet inom

konstundervisning. Jag menar fortfarande att lärare har en otroligt viktig roll, men att det även måste ske förändring från högre instanser, som exempelvis bildlärarutbildningar. Även

fortbildning inom området i skolan tror jag är viktigt, eftersom bildlärares utbildningar kan se väldigt olika ut och därmed inte alltid har samma utgångsläge gällande kunskap om detta.

21

Det glädjer mig att lärarna jag intervjuade fick upp ögonen för dessa teorier efter vår diskussion. Detta påvisar att det inte bara handlar om ett bristande intresse för utveckling i undervisningen, utan att området i sig snarare anses vara svårttillgängligt. Jag håller med en av mina informanter när denne säger att det borde ligga mer fokus på dessa teorier i

utbildning inom konst och konstpedagogik.

Argumentet att det inte finns några kvinnor inom äldre konst är inte godtagbart som skäl för att inte undervisa om dem. Det är inte heller godtagbart att enbart undervisa om äldre konst gjord av män och inte undervisa om samtidskonst gjord av kvinnor. Det ser inte jämställt ut inom konstundervisningen idag. Bildlärare, bildlärarutbildningar och fortbildning inom området har ett enormt ansvar att förändra den syn på både äldre och samtida konst som förmedlas i nuläget och jag tror man kan vinna väldigt mycket kunskap genom feministisk konstteori. Det är oförsvarbart att behandla kvinnor som en minoritet när de inte är det.

22

8. Referenser

Andersson, Louise och Lindgren, Lena (2005) Kap. Feministiska perspektiv på

konstpedagogik I: Nyström, Anna (red.) Konstfeminism: strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag. Stockholm: Atlas

Freeland, Cynthia A. (2006). Konstteori: en introduktion. Stockholm: Raster

Hedenborg, Susanna & Wikander, Ulla (2003). Makt och försörjning. Lund: Studentlitteratur Lind, Ulla, Hasselberg, Kersti & Kühlhorn, Britt-Marie (red.) (1992). Tidsbilder: perspektiv

på skola och bildskapande under 150 år. Stockholm: Utbildningsradion

Lindberg, Anna Lena (red.) (1995). Konst, kön och blick: feministiska bildanalyser från

renässans till postmodernism. Stockholm: Norstedt

Lindberg, Anna Lena (2005) Kap. Vem tillhör konsthistorien? I: Nyström, Anna (red.)

Konstfeminism: strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag. Stockholm: Atlas

Nordin, Annika (2005) Kap. Maria Lind i samtidskonstens ljus I: Nyström, Anna (red.)

Konstfeminism: strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag. Stockholm: Atlas

Repstad, Pål (2007). Närhet och distans: kvalitativa metoder i samhällsvetenskap. 4., [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur

Sandqvist, Gertrud (2005) Kap. Feminism på konsthögskolor I: Nyström, Anna (red.)

Konstfeminism: strategier och effekter i Sverige från 1970-talet till idag. Stockholm: Atlas

Vetenskapsrådet (2006). Uttryck, intryck, avtryck – lärande, estetiska uttrycksformer och

forskning. Stockholm

23

9.

Bilagor

Bilaga 1

Enkätfrågor

1. När du tar upp enskilda konstnärer i din undervisning; -Vilka brukar du nämna då?

-Varför just dessa?

2. Om du har konstnärsbiografier tillgängliga i bildsalen; -Vilka?

-Varför?

Intervjufrågor som utgångspunkt till samtal

1. Hur tar du upp enskilda konstnärer i din undervisning? - Vem väljer ut dem?

- Hur bearbetas detta?

2. Tar du upp både äldre och samtida konst i din undervisning?

- Tar du då upp konstnärer som inte bara jobbar med måleri, t.ex. foto, film, keramik, textil, installation etc.?

3. Hur genomför du arbetet med konst, både äldre och samtida? - Vilka avgränsningar och utvikningar brukar då förekomma?

- Vilka perspektiv och påverkande faktorer lyfts in? - Vad kan eleverna använda för informationskällor?

4. I dina svar ser jag att majoriteten av konstnärerna i din undervisning är män, - Hur tänker du kring det?

24

Bilaga 2