SVENSKFRÖTIDNING NR7 SEPTEMBER2001 4
Av Lena Engtsröm, Institutionen för jordbruksvetenskap Skara, SLU
Efter en höstrapsgröda kan
det finnas upp till 100 kg
N/ha kvar i form av
växtres-ter på marken. Tillsammans
med höstrapsens
sjukdoms-sanerande effekt i en
stråsä-desväxtföljd är detta orsaken
till att man kan få 20 % mer
i skörd av höstvete med
höstraps som förfrukt
jäm-fört med stråsäd.
Kväveoptimum till höstvete med höstraps som förfrukt har också i flera undersökningar visat sig vara 30-40 kg N/ha lägre än med stråsäd som förfrukt. Om man med höst-raps som förfrukt kan få ett lägre kvävebehov, ökad veteskörd, minskat bekämpningsbehov och minskad jordbearbetning så ger det en lönsammare veteodling. Tack vare höstrapsens stora förmå-ga att ta upp kväve på hösten är det också en av få grödor som det lämpar sig att lägga stallgödsel på till hösten. Med stallgödsel till
Odla oljeväxter och
minska kvävetillförseln i
efterkommande gröda
Raps som förfrukt till höstvete är fördelaktigt både med hänsyn till växtföljdssjukdomar och kvävegödsling. T.ex. kan kvävegivan till höstvete efter raps minskas med ca 35 kg/ha. Foto: Bildarkivet.se
SVENSKFRÖTIDNING NR7 SEPTEMBER2001 5 höstraps kan mineralgödselgivan
minskas och skörden öka.
Höstrapsens kväveinnehåll
Över hälften av det kväve som höstrapsplantans ovanjordiska delar innehåller vid mognad blir kvar på marken efter skörd av rapsfröet. I sju försök i Mellansve-rige där medelskörden var 3000 kg/ha (9 % vh) innehöll höstrapsen vid begynnande mognad i medel-tal 190 kg N/ha. Av detta kväve återfanns knappt hälften i de skör-dade rapsfröna, 80 kg N/ha. Resten av kvävet, 110 kg N/ha, blev kvar på marken i form av växtrester och spillfrö. Även i tre försök i Skåne
där man i medeltal skördat 4400 kg ts/ha var mängden kväve som läm-nas kvar efter skörd i medeltal 110 kg N/ha. Härtill kommer något kväve från rotsystemet. Detta kväve bidrar till kväveefterverkan efter höstraps och är en värdefull resurs i efterkommande veteod-ling.
Genom den tidiga mognaden av höstrapsen hinner dessutom mycket jordkväve mineraliseras under sensommaren och hösten. Risken för kväveläckage efter höst-raps är därför stor och kan förklara de höga utlakningstalen där höst-vete såtts efter höstraps i tidigare undersökningar.
Efterverkan av höstraps
I en sammanställning av ett stort antal av Hydro Agri:s höstveteför-sök i Mellansverige från 1980-1997 ser man att både vår- och höstolje växter som förfrukt till höstvete gav merskördar och ett mindre kväve-behov i höstvete. Optimal kvävegi-va till höstvete med höstraps som förfrukt var 34 kg N/ha lägre än med stråsäd som förfrukt. Med vår-rybs som förfrukt till höstvete var kväveoptimum 14 kg N/ha lägre än med stråsäd som förfrukt. Skörde-ökningarna var 1000 kg/ha med höst-raps som förfrukt och 700 kg/ha med vårrybs där grundskörden var 6100 kg/ha med en stråsädesförfrukt.
Tabell 1. Sju försök i Mellansverige 1996-99. Kväveinnehåll i höstrapsens ovanjordiska växt-delar, kg N/ha,
och fröskörd.
Hela grödan Hela grödan Frö Fröskörd, 9 % vh
Sen höst 18 nov Beg. mognad, 17 juli Skörd, 12 aug kg/ha
5 försök utan stallgödsel 80 170 70 2330
2 försök med stallgödsel 160 230 110 3800
medeltal: 110 190 80 2750
Tabell 3. Höstveteförsök i Mellansverige 1980-97 (HydroAgri AB)
Förfrukt Skörd vid 0 kg N/ha, Optimal Skörd vid optimal
(Gårdar utan stg) 15 % vh, kvävegiva kvävegiva, 15 % vh,
kg/ha kg/ha kg/ha
Stråsäd (n = 60) 2870 120 6130
Höstraps (n = 24) 4970 86 7200
Vårrybs (n = 14) 3560 106 6830
Tabell 4. Fem försök i Mellansverige 1996-99. Mineralkväve i marken, kg N/ha, 0-90 cm.
Vid sådd, 27 juli Sen höst, 19 november Tidig vår, 18 mars Beg. mognad, 18 juli
75 32 52 36
Tabell 2. Tre försök i Skåne 2000. Skörd och kväveinnehåll i höstraps.
Fröskörd Kväve i hela grödan Kväve i fröskörd
kg ts/ha vid mognad, kg N/ha kg N/ha
4780 260 140
4540 330 160
3800 170 120
stubbträda bidrar också till ökad kvävemineralisering. I undersök-ningen i Mellansverige (förfrukt stubbträda) fanns också den störs-ta mängden mineralkväve i mar-ken redan vid sådd av höstrapsen, 75 kg N/ha på 0-90 cm markdjup. Under hösten hade höstrapsen tagit upp så mycket som 110 kg N/ha och i november fanns bara 32 kg N/ha kvar i marken vilket är mindre än efter en stråsädesgröda. Därför borde kväveutlakningen under vinterhalvåret blivit liten. Under vintern vissnar bladmassan ner och det mineraliserade kvävet härifrån kan tas upp igen när tillväxten startar på våren.
I undersökningen fanns i mars 52 kg N/ha i marken. Då höstrapsens kväveupptag var avslutad 18 juli fanns 33 kg N/ha kvar i marken vil-ket inte är några stora mängder. Men tillsammans med de stora mängder kväve som kan minerali-seras under hösten p.g.a höstrap-sens tidiga mognad och den tidiga jordbearbetningen som ofta görs för efterkommande gröda finns det som nämnts en risk för ökad kvä-veutlakning efter skörd av höst-raps. Genom att minska eller ute-lämna bearbetningen så att kvä-vemineraliseringen inte stimuleras innan sådd av höstvete t.ex. med direktsådd kan man minska utlak-ningsrisken efter höstraps. ■
Litteratur:
Engström, L. & Lindén, B. 2000. Höstraps i Mellansverige, inverkan av såtid och ogräsbekämpning på över-vintring, skörd och kvävehushållning. SLU, Institutionen för jordbruksveten-skap Skara. Rapport 3, Serie B, Mark och växter.
Engström, L. & Gruvaeus,, I. 1998. Ekonomiskt optimal kvävegödsling till höstvete, analys av 160 försök från 1980 till 1997. SLU, Institutionen för jordbruksvetenskap Skara. Rapport 7, Serie B, Mark och växter.
SVENSKFRÖTIDNING NR7 SEPTEMBER2001 6
Stallgödsel till höstraps
Ett bra bestånd av höstraps kan ta upp stora mängder kväve redan på hösten och är därför en av få höst-sådda grödor som kan ta tillvara kvävet efter att stallgödsel spridits före sådd. I sju försök i Mellansve-rige har man sett att höstrapsen på senhösten i medeltal innehöll 110 kg N/ha. I fem av dessa försök utan stallgödsel innehöll höstrapsen i medeltal 80 kg N/ha. I de två res-terande försök där stallgödsel spri-dits var innehållet i höstrapsen på senhösten 140 och 200 kg N/ha vil-ket visar höstrapsens stora poten-tial att ta upp stora mängder kväve på hösten t.ex. efter
stallgöd-selspridning och vallbrott (klöver-rik vall). I samma undersökning var rapsskörden 38 % högre där stall-gödsel spridits än utan stallstall-gödsel. Eftersom både tillväxt och fröskörd ökade med stallgödseltillförsel kan det tyda på att höstrapsen inte helt utnyttjat sin avkast-ningspotential med enbart norma-la mineralgödselgivor.
Mineralkväve i marken
Den tidiga jordbearbetningen som är nödvändig för sådd av höstraps i månadsskiftet juli-augusti inne-bär naturligtvis att man stimulerar kvävemineraliseringen kraftigt. Att förfrukten till höstraps ofta är en Höstraps har förmågan att ta upp stora mängder kväve på hösten och är därför en av de få höstsådda grödor som kan utnyttja kvävet i stallgödsel som spridits före sådd.
