17 Svensk Frötidning 2/09
Urea är ett intressant
kvävegödsel-medel i svenska oljeväxter. Men då
krävs det att man håller
kväveför-luster vid spridning under kontroll.
Mylla ned eller sprid i svalt väder så
finns det pengar att tjäna.
Text: Johan Biärsjö, Svensk Raps
vävepriset har rusat med runt 50 procent på ett år och alla gör ju sitt bästa för att begränsa kost-naderna för kvävegödsling. Givetvis är de optimala kvävegivorna nedjusterade på grund av det höga priset. För både höst- och våroljeväxter med runt 20 kilo per
hektar. Men intresset för billigare gödsel-medel är självklart också stort och vi vän-der blickarna mot urea.
I Tyskland är urea ganska allmänt fö-rekommande som kvävekälla men vi har inte samma tradition i Sverige. Okej, på 1970-talet förekom en hel del urea fram-förallt till vårsäd men de senaste decen-nierna har den kommit i skymundan. Det är därför lämpligt att friska upp minnet med de försök som ändå funnits i Sverige och se på erfarenheter från Storbritannien. Risk för förluster
Urea är ett så kallat urinämne. När det kommer ut på marken så spjälkas det med hjälp av enzymet ureas som finns
natur-ligt i marken till ammoniak (NH
3
) och koldioxid (CO2).Här uppstår direkt ett problem. Om urean får ligga på markytan utan att an-tingen brukas ned eller regna ned så för-svinner en del kväve i form av ammoniak. Detta sker också lättare vid högt pH. Ure-ans spjälkning till ammoniak går dock långsammare vid de låga temperaturer som vi vanligen har då vi övergödslar till exempel höstraps tidigt på våren.
Men om man brukar in urean eller får nederbörd efter en bredspridning över-går ammoniaken snabbt till först am-monium (NH
4
+ ), alltså det som finns till exempel i N34, och därefter inom ett par veckor till nitratkväve (NO3 - ). Och då är vi ju över till de kväveformer vi är vana vid att hantera.Men beroende på hur snabbt omvand-lingen går från urea till ammoniak och därefter till ammonium så får vi kväve-förluster då man gödslar med urea. Då menar jag alltså förluster upp i luften och inte utlakning.
Nedmyllning går bra
I svenska försök så långt tillbaka som 1960-talet jämfördes urea och kalkam-monsalpeter (hälften ammonium och hälften nitrat) till vårsäd i södra Sverige. Dels nedmyllat före sådd, dels övergöds-lat 2-3 veckor efter uppkomst. I dessa försök blev skörden densamma då urean respektive kalkammonsalpetern myl-lades före sådd. Vid övergödsling blev däremot skörden 6 procent lägre när man gödslade med urea. Försöken från 1960-talet tydde också på att skillnaden mellan urea och kalkammonsalpeter blev större vid höga pH-värden.
Betydligt färskare är de resultat som presenterades på Plantekongres i Dan-mark, januari 2009. Det är en brittisk un-dersökning där man bland annat jämför urea med ammoniumnitrat. Den något annorlunda orsaken till att försöken genomförts är risken för att ammonium-nitrat kommer i orätta händer och an-vänds för sprängattentat i terroristsyfte. I Storbritannien vill man undersöka möj-ligheten att minska användningen av ammoniumnitrat till förmån för andra kvävegödselmedel, till exempel urea. Hindrar avdunstning
Engelsmännens resultat visar på varieran-de men vanligtvis stora ammonikförluster då man övergödslar med urea. I medeltal så mycket som 22 procent av ureakvävet
K
Urea fungerar
i oljeväxter
Tid för urea. Tidigt på våren när det är kallt och vår-regn kommer i omgångar, då är det rätt tid att köra urea i höstraps. När rapsen sedan lyfter i vårsolen, ger urea full kväveeffekt. Foto: Hans Jonsson.
18 Svensk Frötidning 2/09 försvann upp i luften som ammoniak
va-rierande mellan 2 och 58 procent. Varia-tionen berodde på väderleken de närmaste dagarna efter gödsling. Regn reducerade förlusterna högst avsevärt. Inte överras-kande krävdes det att kvävegivan öka-des med 20 procent för att uppnå samma skörd av urea som av ammoniumnitrat
I det engelska försöket prövades också en så kallad ureas-inhibitor. Den för-dröjer omvandlingen av ureamoleky-len till koldioxid och ammoniak. Då får urean mer tid på sig att smälta och tränga ned i jorden där den är mindre utsatt för ammoniakavgång. Med hjälp av detta reducerades ammoniakavgång-en från i medeltal 22 procammoniakavgång-ent med rammoniakavgång-en urea till 6 procent med urea plus en in-hibitor.
Varierande kväveförluster
Det är nog ganska klart att övergöds-ling med urea medför ökad risk för
kväveförluster och att man troligen där-för måste lägga en högre kvävegiva än med andra traditionella gödselmedel. De höga förluster man uppnådde i Eng-land kan mycket väl ha hängt samman
med varmt och blåsigt väder. Det var till exempel en stor variation mellan de två försöksåren. Det första året, 2004 var ammoniakavgången 16 procent och 2005 var den 44 procent. «
Så använder du urea i oljeväxter
HÖSTOLJEVÄXTER
Tidig gödsling då det är svalt. Urean bör smälta så snabbt som möjligt och tränga med i jorden. Helst genom att det kommer ett regn strax efter spridning eller om det är tillräckligt fuktigt på markytan så att urean smälter. Troligen är det inte lämpligt med urea på jordar med högt pH, alltså 7 och däröver. Då går omvandlingen från ammoniak till ammonium långsammare och det är större risk för förluster.
VÅROLJEVÄXTER OCH LIN
Att radmylla i samband med sådd är säkert ett bra sätt att minimera förlusterna. Men även en snabb harvning efter utspridd urea bör fungera bra. De gamla svenska försöken tyder på det.
En ny snabbanalys detekterar
spo-rer av klumprotsjuka i jorden. Svaret
kommer på någon vecka. Testet kan
ge bra vägledning om kusten är klar
för oljeväxtodling eller inte.
Text: Gunilla Lindahl Larsson, Svensk Raps
n av rapsens allvarligaste och mest förödande sjukdomar är klump-rotsjuka. Ett angripet fält betyder inte bara en ekonomisk förlust det aktu-ella odlingsåret utan också ett påtvingat, långt odlingsuppehåll.
Ny DNA-analys spårar sporer
Klumprotsjuka (Plasmodiophora brassicae) ger typiska svulster på plantans rötter som hindrar plantan från att ta upp vatten och näring. Det leder slutligen till närings-brist och i vissa fall att plantan vissnar och dör. Nya vilsporer bildas i svulsterna och sprids så småningom vidare i marken då rötterna bryts ned. Härmed sprids och uppförökas smittan i marken. Eftersom klumprotsjuka angriper alla korsblomst-riga växter inklusive ogräsen är det svårt att få marken fri från smitta. Vilsporerna överlever upp till 15 år i marken.
Låg detektionsgräns
Ett angrepp är lätt att upptäcka på rötter-nas svulster om man drar upp några plan-tor i ett smittat rapsfält. Men då är det för sent. I förväg har det sedan ganska lång tid tillbaka varit möjligt att ta ett jordprov och via ett odlingstest med en känslig in-dikatorväxt påvisa om det finns smitta i fältet. Men ett odlingstest tar ganska lång tid att genomföra och svarstiden på ett inlämnat prov är 6-8 veckor. I vår lanse-rar emellertid Eurofins en ny analys för att detektera sporer av klumprotsjuka i ett jordprov. Analysmetoden är s.k.
PCR-tek-nik. Själva testet bygger på att DNA från svampen identifieras och metoden har en detektionsgräns på 500-1000 vilsporer per gram jord. Fördelen är framförallt att de-tektionsgränserna är låga och svarstider-na på asvarstider-nalysersvarstider-na mycket korta. Eurofins räknar med att köra analyserna en gång i veckan. Det betyder att om ett prov läm-nas in i början av en vecka kan man ha svaret i slutet av samma vecka. Prov i W-form
För att testet ska vara rättvisande krävs att man tar ut representativa jordprov från fältet. Bäst är att med hjälp av ett jordborr ta ut åtminstone 40 borrkärnor enligt ett W-mönster. Alla proverna samlas i en plastpåse och blandas noga för hand. Sedan tar man ut ett litet delprov på ca 0,5 liter som lämnas in för analys. Kostnaden för ett prov är i skrivandes stund inte fastställt, men Eurofins kom-mer under lanseringen i mars-april att ha ett introduktionspris. För mera infor-mation om testet kontakta Sven-Åke Nils-son, 070-624 79 08 eller Charlotta Eng-dahl Axelsson, 070-243 03 87 på Eurofins 0771-899 899. «
