• No results found

Att kunna – en förutsättning för att vilja?!

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Att kunna – en förutsättning för att vilja?!"

Copied!
4
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 4

1

-Motorikstudien i SIH-projektet

I denna artikel kommer vi kortfattat att presentera resultaten och diskutera innebörden av dessa. Dessutom resone-rar vi om vilka konsekvenser resultaten kan medföra för individen samt vad som kan göras för att förändra denna negativa utveckling. I rapport nummer två, ”Mellan nytta och nöje”, presente-ras motorikstudien. Där beskrivs även Nytidstestet som konstruerades för att möjliggöra kartläggningen av barns och ungdomars allsidiga rörelsekompetens. Den som är intresserad av nytidstestets upplägg och innehåll kan läsa mer i ovan nämnda rapport ”Mellan nytta och nöje”.(Nyberg & Tidén, kap.10)

Allsidig rörelsekompetens

Allsidig rörelsekompetens har bety-delse för hur lek och idrott upplevs och uppskattas. Barn och ungdomar med god motorik uppvisar ofta ett större självförtroende och tillit till den egna kroppens rörelseförmåga, något som även har betydelse för den sociala statu-sen i umgänget med kamrater. Allsidig rörelsekompetens använder vi som ett samlingsbegrepp för grundformer, kom-binationsmotorik och idrottsspecifika grundformer.

Från rörelser till idrott

När barnen behärskar grovmotoriska grundformer som exempelvis att kasta, stödja och balansera kan dessa kom-bineras och utvecklas till att bli mer idrottsspecifika. Nytidstestet innehåller rörelsestationer som representerar en bas av grundrörelser. De rörelser som finns med i testet förekommer i många olika idrotter, fritids- och friluftsakti-viteter. Kärnkastet är en rörelse som används i många idrotter som exempel-vis handboll, spjutkast, badminton och brännboll. I bollspelen finns de flesta grundformerna samt förfiningar av de samma, t.ex. gripa/greppa, föra/fösa,

Att kunna

– en förutsättning

för att vilja?!

ANNA TIDÉN

IDROTTSHÖGSKOLAN I STOCKHOLM

Har barns möjligheter att träna och befästa motoriska grundformer minskat i skolan och på

fritiden? Det kan man fråga sig då resultaten från SIH-projektets motorikstudie analyseras.

Många barn och ungdomar brister i sin motoriska förmåga. Exempelvis kan 40% av eleverna

i år sex inte utföra motoriska grundformer såsom att balansera, kasta, stödja och rulla på ett

tillfredsställande sätt.

dämpa med kropp, fot eller klubba. I friidrott utgår alla grenar från grund-formerna springa, hoppa och kasta. I löpgrenar springer man kort och långt samt ibland med hinder längs vägen. Hopp kan utföras såväl långt som högt och i kastgrenarna återfinns kärnkastet som grund. Vid äventyrslekar i naturen och i gymnastiksalen är grundformer som hoppa, klättra, hänga, springa, balansera, viktiga att behärska. Frilufts-livet har utvecklat sina förflyttningssätt utifrån grundformerna balansera, gå, springa, hoppa samt klättra. Även i rörelser som att glida och flyta i vatten, på snö eller is har grundformen balans

en viktig funktion. I redskapsgymnas-tiken bygger de olika momenten bl.a. på grundformerna balansera, stödja, rulla/rotera, hänga. Gymnastikens volter är utveckling av grundformen att rulla/ rotera, medan barr- och räckövningar startar i grundformen hänga.

Vad visade testet?

Kartläggningen av barns och ungdomars funktionella motorik ger oss en bild av elevernas rörelsekompetens. Efter att ha analyserat resultaten kan vi konsta-tera att det är en stor andel elever som bedömts ha brister i sin motorik. Med tanke på testets grundläggande karak-tär hade vi förväntat oss att en större andel av eleverna ur de tre undersökta åldersgrupperna kunde utföra rörelserna tillfredställande. I kursplanen för ämnet Idrott och hälsa ges tydliga anvisningar

Rörelseutveckling

Konsten att göra det omöjliga möjligt att göra det möjliga lätt

och att göra det lätta elegant Moshe Feldenkreis MARIE NYBERG

(2)

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 4

2

-tanke på att mängden fysisk aktivitet och antalet lektioner i idrott och hälsa inte alltid är så omfattande. Med en mer pessimistisk analys kan man oroa sig för att barnen, som när testet genomfördes gick i år 3, är en ny generation barn som levt ett så pass inaktivt liv att de inte kommer att utveckla sin motorik på motsvarande sätt som de testade eleverna i år 9. Det blir därför viktigt att följa upp de yngre eleverna för att se hur motoriken fortsätter att utvecklas.

Kön och rörelsekompetens

Pojkarna i år 6 och 9 har i detta test bedömts vara motoriskt skickligare generellt sett. Det finns anledning att fundera över vad detta beror på. Är det så att pojkarna överlag är mer fysiskt aktiva och att de därmed hunnit utveckla en bättre motorik? Varför är i så fall inte flickorna mer fysiskt aktiva? Är det så att de utvalda stationerna, trots ambitionen att inte gynna något kön, ändå gör det? Exempelvis finns inte rörelse till musik med i testet. Vår bedömning är dock att det bör upp-märksammas att flickornas rörelseut-veckling i tonåren stagnerar samt att den relativa styrkan försämras avsevärt. En tillfällig stagnation och tillbakagång bör accepteras då puberteten innebär en delvis ny kropp med förändrad tyngd-punkt. Det är dock viktigt att lärare och tränare fortsätter att stimulera och upp-muntra till mer träning så att flickorna inte slutar vara fysiskt aktiva i denna utvecklingsfas. I detta sammanhang är det viktigt att notera att det på en del skolor som besökts ej föreligger så stora skillnader mellan flickor och pojkar. Det skulle i så fall betyda att miljön och den rådande kulturen på skolan och i idrotts-rörelsen på orten har större betydelse än könstillhörighet.

Att öva och pröva ger färdighet

När vi studerar resultat från enskilda rörelsestationer visar de att:

• De flesta eleverna kunde utföra jäm-fotahopp och enbenshopp.

• Det var ingen skillnad i antal elever som kunde utföra balansgång till-fredsställande oavsett ålder och kön. • De äldre eleverna var bättre på att

utföra kullerbytta och sidhopp samt på att studsa en boll. Vi vet dock inte med utgångspunkt från denna studie om det har med ålder eller träning att göra.

• Pojkarna var bättre på såväl stillastå-ende kast som kast med ansats. • Flickorna var bättre på rephoppning. och kroppskontroll samt kunna utföra

enkla danser och rörelseuppgifter till musik.” Det är lika många elever med stora och små brister på de åtta statio-ner som enbart består av grundfor-merna rulla, hoppa, stödja, balansera, åla, och kasta. Detta är anmärknings-värt då det är så pass grundläggande rörelser att eleverna redan i år tre bör kunna utföra dem tillfredställande.

Ålder och rörelsekompetens

I år 9 är det en högre andel elever som har bedömts vara motoriskt skickli-gare i jämförelse med de yngre barnen i år 3. Om detta är en utvecklings-trend som håller kan inte konstateras med utgångspunkt från denna studie då det är olika barn i olika åldrar som testats. Det kan vara så att barn och ungdomar behöver tid på sig för att befästa vissa rörelser, speciellt med om ämnets uppbyggnad och karaktär.

Där står bl.a:

”Att utveckla allsidiga rörelseaktivi-teter är centralt i ämnet och en allsidig rörelserepertoar kan lägga grund för en aktiv och hälsofrämjande livsstil. En positiv upplevelse av rörelse och rytm är i sin tur en grund för individuella och kollektiva övningar och främjar på så sätt såväl den improvisatoriska och estetiska som den motoriska förmå-gan.”

Det är fyra av tio elever i år 6 som tillhör den grupp som har stora eller små brister på de rörelsestationer som ingick i testet (se figur 1). Vi anser att det är alltför många elever som tillhör denna grupp, speciellt med tanke på uppnåendemålet i år fem i kursplan för idrott och hälsa som lyder: ”Eleven skall behärska grovmotoriska grund-former och utföra rörelser med balans

0 20 40 60 80 100 År 3 År 6 År 9 procent 16 - 32 p. 33 - 40 p. 41 - 48 p. 49 - 64 p. Fördelning i poängintervall skolår

Figur1. Andel elever i respektive poängintervall från de olika skolåren. Procent. n=1713.

På dessa bildserier ser vi hur ett enhandskast utvecklas från en ovan kaströrelse till en mer ändamålsenlig kaströrelse.

På serie ett kastas bollen med hjälp av endast handen och kastet har ingen stöd-jande rörelse från resten av kroppen.

På serie två ser vi hur kroppen användes men att timing och höft vridning saknas så att fel ben, dvs. samma ben som kast arm, leder kastet.

På sista bildserien ser vi hur kastet utförs med att armbågen leder kaströrelsen, höften på kastarmens sida vrids bak i initialskedet av kastet så att höft och över-kropp kan stödja kaströrel-sen och ge kraft åt kastet i slutskedet.

(3)

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 4

3

Att man blir bättre på det man tränar är ett känt faktum, och uppenbarligen tränar pojkar mer på kast och flickor mer på rephoppning. Vilken roll spelar slanguttryck som tjejkast när det gäller flickors ambition att lära sig kaströ-relsen? Flickor som spelar handboll är utmärkta kastare och pojkar är väl så duktiga på rephoppning när de ges tillfälle till träning. Det kan finnas anled-ning att fundera över dessa traditionella könsmönster och hur vi kan inspirera till förändring av dem. Flickorna i år 9 har sämre resultat på de styrkerelaterade stationerna jämfört med pojkarna och ibland även de yngre flickorna. Även om det finns förklaringar i pubertetsre-laterade kroppsliga förändringar så bör moment som tränar flickornas relativa styrka uppmuntras och utvecklas. Intres-sant i sammanhanget är att flickorna i år 9 var betydligt bättre på handstående jämfört med pojkarna medan pojkarna däremot var bättre på ”bygga tak”, vilket är märkligt med tanke på att det är i stort sätt samma stödjande position. Beror detta på att handstående är ett moment flickorna kände igen och därför vågade utföra med större självförtro-ende? Eller beror det på att den bålstabi-litet som krävs initialt i ”bygga tak” är större i jämförelse med handstående?

Intressant att notera är att flera elever med övervikt kunde utföra rörelsemo-ment som exempelvis ”flå katt” trots att övningen kräver förmåga att lyfta sin kropp. Dessa elever hade troligen lärt sig tekniken i rörelsen när de var yngre. Detta förstärker ytterligare vikten av att motorisk rörelseträning i tidig ålder är en motorisk investering. Om de olika grundformerna befästs i de yngre åldrarna blir färdigheter som att simma, cykla, åka skidor och skridskor lättare att lära. De tidigt inlärda och befästa rörelserna tycks individen kunna behålla upp i vuxen ålder, något som kan vara avgörande för i vilken utsträckning man som vuxen ägnar sig åt fysisk aktivitet. Det är viktigt att lyfta fram de samband som påvisats i Lars Magnus Engströms undersökningar, där idrottsbetyg, vän-ners aktivitetsgrad, utbildningsnivå samt uppväxtmiljö är viktiga faktorer för i vilken utsträckning man som vuxen är fysiskt aktiv. En av de viktigaste friskfak-torerna i vår tid är att vuxna är fysiskt aktiva.

Att testas eller lära?

Det test vi konstruerade och använde för att göra denna kartläggning ska inte förväxlas med ett arbetssätt. Det är den professionella pedagogens ansvar att

(4)

S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G N R 4 - 2 0 0 4

4 och skolan samt till olika projekt inom idrottens olika specialförbund. Områden som prioriteras är exempelvis att hålla ner avgifter, stimulera flickors idrot-tande samt inspirera grupper som är underrepresenterade i föreningsidrotten. Enskilda specialförbund och organisatio-ner har visat särskilt intresse genom att producera material och utbildningar som inspirerar till medveten rörelseträning vid fysisk aktivitet. Som exempel kan nämnas Svenska gymnastikförbundets rörelsekalender samt Friskis & Svettis ”Röris ”.

Tillsammans med den ordinarie idrottsundervisningen kan dessa insatser leda till att barnen erhåller den ”inträ-desbiljett” till lek och spel som är så viktig. Vi kan kalla det för motorikens ABC, vilket består av en grunduppsätt-ning rörelser som möjliggör positivt utövande av fysisk aktivitet. Slutsatsen blir att det är ett gemensamt ansvar för alla ledare och lärare som möter barn och ungdomar att erbjuda många och varierade tillfällen till rörelse så att varje individ kan utveckla sitt eget motoriska alfabet.

Referenslista

Duesund,Liv, Kropp, kunskap och självupp-fattning (Stockholm: Liber Utbildning, 1996). Eiberg, Steig & Siggaard, Peder Boldbasis, (Hovedland: Institut for idreat, 2001).

Engström, Lars Magnus, ”En kortfattad beskriv-ning av bakgrund, syfte och uppläggbeskriv-ning”, Svensk Idrottsforskning, (2002:3). Engström, Lars Magnus, Idrott som social markör (Stockholm: HLS Förlag, 1999). Gallahue, David L., Ozmun, John C., Under-standing Motor Devolopement, (New York: McGraw Hill, 1998).

Gardner, Howard, De sju intelligenserna, (Jön-köping: Brainbooks, 1994).

Hwang, Philip & Nilsson, Björn, Utvecklings-psykologi, (Stockholm: Natur och kultur,1995). Larsson, Håkan & Redelius, Karin, (red.), Mellan nytta och nöje: Bilder av ämnet idrott och hälsa. (Stockholm: Idrottshögskolan rapport nr 2 i serien Skola - Idrott -Hälsa, 2004). Nyberg, Marie & Tiden, Anna, (2004) ”Flå katt” – är det något att kunna? (s. 189-204). I Mellan nytta och nöje.

Nyberg, Marie & Sterner, Tage, Didaktik i gym-nastik, (Stockholm: Idrottshögskolan Idrotteket, 1998).

Schmidt, Richard A. & Wrisberg, Craig A., Idrottens rörelselära, motorik och motorisk inlärning, (Stockholm: Sisu idrottsböcker, 2001). Åhs, Olle, Utveckling genom lek och idrott (Stockholm: Natur och Kultur, 1986). Skolverket; Styrdokument; kursplaner och betygskriterier; grundskola; kursplaner och betygskriterier; Idrott och hälsa/ http://www. skolverker.se (acc.2004-05-24)

så att testets rörelser övas och befästs. Rörelsestationerna kan med fördel genomföras vid olika tillfällen och ingå i redskapsbanor och lekar. En erfaren lärare i idrott och hälsa som är förtro-gen med att se barn i rörelse kan med utgångspunkt från testet se vilka barn som behärskar de olika rörelserna samt identifiera de barn som behöver extra träning.

Med tanke på de resultat som fram-kom vid kartläggningen av allsidig rörel-sekompetens är det befogat att fundera vidare kring vissa frågor:

• Hur kan skolan och då främst lärare i ämnet Idrott och hälsa bidra till ett större ansvarstagande för våra barns och ungdomars möjligheter att utveckla en allsidig rörelsekompe-tens?

• Vilken vikt lägger skolorna vid det uppnåendemål i år 5 som finns före-skrivet i kursplanen?

• Idrottslärarna bör fundera över urval och progression samt ställa större krav på tidstilldelning, uppfölj-ning och ansvar för elever med svag motorik?

• Är det rimligt att det är så stora skill-nader mellan elever i samma ålder?

Gemensamt ansvar!

Barn och ungdomars motorik är inte enbart skolans ansvar. Det ansvaret bör delas mellan hemmet, skolan och idrottsrörelsen. Men eftersom alla barn går i skolan och det finns uppnåendemål knutna till olika år, har skolan ett uttalat ansvar. Med tanke på att samtliga elever ska ha möjlighet att nå de uppsatta målen borde dessa elever ha erbjudits rörelseträning på motsvarande sätt som det erbjuds extra matematik, svenska och engelska. I debatten om bristen på fysisk aktivitet är funktionell motorik eller rörelsekompetens något som sällan är i fokus. Det är förstås inte lätt att uttala sig om vad som är orsak och verkan, d.v.s. har barn svag motorik för att de rör sig för lite eller väljer barn med svag motorik att ställa sig utanför lek och spel? Förmodligen är det både och vilket betyder att barn och ungdomar bör erbjudas såväl större mängd fysisk akti-vitet som undervisning och träning av god kvalitet. Förhoppningsvis kan denna studie bidra till att skolan, idrottsrörel-sen och andra samhällsinstitutioner inser vikten av att erbjuda rikliga tillfällen till rörelse både i skolan och på fritiden. Det är eftersträvansvärt att erbjuda såväl de yngre som äldre eleverna välutbildade pedagoger i ämnet idrott och hälsa

samt i idrottsrörelsen som kan möta barn och ungdomar utifrån skiftande behov och intressen. Det primära är att innehållet präglas av rika möjligheter för barn och ungdomar att tillägna sig olika rörelsemönster i skiftande miljöer, så att en god grund för fortsatt utövande av fysisk aktivitet uppnås.

Det är roligt att kunna!

Alla barn och ungdomar tycker om att lära sig nya saker, oavsett om det handlar om idrott, musik eller sko-lans övriga ämnen. Att kunna och behärska är motiverande och det ger självförtroende att bli bekräftad som någon ”som kan”. Lycka kan vara att lära sig något man inte kunde igår. En tendens i idrottsundervisningen idag är att idrottslärare undviker att tala om färdighetsträning som ett givet inslag när de beskriver sin undervisning. Detta kan tolkas som om pendeln har slagit från ett ämne där färdigheterna stod i centrum till ett ämne som enbart legitimeras utifrån fysisk aktivitet och framtida hälsa. Risken är att barnen inte ges tillfälle att lära sig ett allsidigt rörelsemönster. Detta kan jämföras med att spela på ett instrument utan att spela en melodi. Det bara låter – det är bara aktivitet, utan mål och mening! Vi får inte beröva barnen möjligheten att behärska sin kropp.

På rätt väg?

Ett steg i rätt riktning är den nya författningstexten i läroplan för det obligatoriska skolväsendet som lyder: ”Skapande arbete och lek är väsent-liga delar i det aktiva lärandet. Skolan skall sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen”. Det är viktigt att dessa dagliga aktiviteter har ett planerat och genomtänkt innehåll så att kvantitet och kvalitet balanseras. Författningstexten om daglig fysisk aktivitet har lett till att olika projekt startats. Bland annat har ett natio-nellt centrum för främjande av fysisk aktivitet hos barn och ungdomar bildats, NCFF, som ska bidra till ökad kunskap och stimulans inom området. Idrottshögskolan har fått medel för att i sin verksamhet stimulera till utbild-ning för skolpersonal och idrottsledare. Fortbildningsprojektet kallas den dagliga dosen, förkortat DDD, och syftar förstås på texten i läroplanen. Idrottsrörelsen erhåller via Riksidrotts-förbundet en miljard via det så kal-lade Handslaget att fördela under en fyraårsperiod. Anslaget ska användas till samverkan mellan idrottsrörelsen

References

Related documents

Subject D, for example, spends most of the time (54%) reading with both index fingers in parallel, 24% reading with the left index finger only, and 11% with the right

Research Associate (Department of Nutrition, Division of Nutrition Education) Harvard School of Public Health, Executive Director, Demographic Materials,

Monitoring drug target engagement in cells and tissues using the cellular thermal shift assay. Tracking cancer drugs in living cells by

This is the published version of a chapter published in Nordic Demography in History and Present-..

psykisk ohälsa. Vårdpersonal behöver ta mer eget ansvar för att tillgodogöra sig ny forskning och information om bemötande och patienters sjukdomar, samtidigt bör arbetsgivaren ge

[r]

RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa, som företräder personer med bland annat bipolär sjukdom och psykossjukdom, har tvingats stänga sina omkring 100 lokala

Detta hindrar emellertid inte att det finns starka långsiktigt bärande strukturella skäl som pekar mot att den övervägande delen av statsbidrag ska utformas som generella